Det är aldrig försent att lära sig något nytt

Låt stå!

Myten om att äldre inte kan lära sig något nytt, framförallt inte språk, är utbredd. De tusentals äldre som varje år studerar på Senioruniversitetet bevisar motsatsen. För den som hungrar efter kunskap finns inga begränsningar.

VAD SKA JAG göra av all min lediga tid?

Den frågan ställer sig nog många när yrkeslivet börjar sjunga på sista versen. Mata duvor passar få – att påta i trädgården, spela golf eller gå långa stärkande promenader något fler. För allt fler är studier ett bättre alternativ, kanske i ett nytt språk eller ett ämne som länge har lockat men som inte har hunnits med tidigare.

Att äldre fortsätter att förkovra sig är i och för sig inget nytt; studiecirklar i alla tänkbara ämnen har funnits i många år. Men den som verkligen vill fördjupa sig i ett ämne kan läsa kurser ända upp på universitetsnivå hos Senioruniversitetet, en medlemsorganisation som finns på ett 30-tal platser runt om i landet. Den består av fristående föreningar och därför kan verksamheten variera – den minsta gemensamma nämnaren är att alla arrangerar kurser och föreläsningar.

– Den stora skillnaden mellan att studera nu jämfört med när jag var ung är att jag i dag gör det med ett genuint eget intresse, inte känner någon press och att jag lägger ner precis så mycket energi som jag själv vill, säger Ulla Holmberg från Lidingö som är medlem i Senioruniversitetet i Stockholm.

– Det är glädjande att upptäcka att jag fortfarande kan lära mig nya saker, säger Ulla Holmberg.

ULLA ÄR UTBILDAD beteendevetare och psykoterapeut och arbetar trots sina 76 år fortfarande deltid som organisationskonsult. Men när hon studerar vill hon helst av allt utmana sig inom nya områden och därför har hon under de senaste åren läst italienska och studerat modevetenskap på universitetsnivå.

– Det är glädjande att upptäcka att jag fortfarande kan lära mig nya saker, och inte minst märka att kunskapen faktiskt fastnar. Dessutom är det så mycket roligare att läsa språk i dag jämfört med när jag var ung. Då var jag alltid så rädd att göra fel att jag inte vågade öppna munnen, medan jag i dag vågar prata på utan att känna att allt måste vara grammatiskt perfekt.

Att läsa en universitetskurs kan låta tufft, men tempot är lägre än vad det är för yngre studenter och det finns inte heller några krav på förkunskaper för att få vara med. Men det betyder inte att kurserna saknar utmaningar.

I den kurs i modevetenskap som jag gick fick vi två tentor. De hade ingen” betydelse för om vi skulle få läsa vidare men när jag fick tillbaka dem med beröm blev jag naturligtvis glad. Men roligast av allt har ändå varit att få träffa andra med samma sug efter ny kunskap som jag.

Det är så mycket roligare att läsa språk i dag jämfört med när jag var ung.

Tomas Lindencrona gillar Senioruniversitetets föreläsningar. – När man kommer dit möts man av en lång kö av människor som sprudlar av glädje, säger han.

MINST LIKA ENTUSIASTISK är 78-åriga Tomas Lindencrona från Bromma.

– När jag slutade jobba 2006 tänkte jag att jag måste aktivera mig, dels ville jag konsumera mer kultur och dels ville jag bli mer bildad. Då passade Senioruniversitetet perfekt.

Hans första kurs var i släktforskning, både om hur man gör för att hitta sina gamla anförvanter och om hur man ska tolka gamla kyrkoböcker.

– De är ofta svåra att läsa eftersom de präster som skrev dem ofta var mer eller mindre berusade. Senare har jag läst ett stort antal kurser inom mitt tidigare yrkesområde arkitektur och samhällsbyggnad. På så sätt har jag både fördjupat mig i ämnen som jag har stor kunskap i och lärt mig en hel del om saker jag tidigare inte visste så mycket om.

För Ulla och Tomas har de föreläsningar som Senioruniversitetet i Stockholm arrangerar varje tisdag varit lika viktiga som de enskilda kurserna. Och de är inte ensamma, en vanlig vecka när ingen pandemi härjar kommer upp till 700 personer för att lyssna på föredragen.

– När man kommer dit möts man av en lång kö av människor som sprudlar av glädje. Föreläsningarna i sig är lite mer som underhållning och kanske mest av allt ett tillfälle att träffa vänner. Själv brukar jag gå dit med några gamla kompisar och efteråt äter vi lunch och diskuterar dagens ämne, säger Tomas Lindencrona.

”När jag slutade jobba 2006 tänkte jag att jag måste aktivera mig, dels ville jag konsumera mer kultur och dels ville jag bli mer bildad.”

UNDER DET SENASTE pandemiåret har en stor del av kursverksamheten fått flytta in i datorer och telefoner. Det har rent tekniskt fungerat överraskande bra, men när det sociala umgänget ersattes av ensamma stunder framför skärmen valde många av dem som brukar gå på kurser och föreläsningar att hoppa av.

– Innan pandemin hade jag tänkt läsa både konstvetenskap och kulturgeografi, men när verksamheten blev digital var det inte lika kul längre och därför tog jag en paus, säger Ulla Holmberg som dock planerar att återuppta sina studier så snart hon kan göra det tillsammans med andra. ●

Text och foto: Per Westergård

Senioruniversitet

➞ Senioruniversitet är en internationell rörelse, bildad 1973 i Toulouse i Frankrike. I Sverige finns ett 30-tal fristående senioruniversitet, ibland kallade pensionärsuniversitet, med över 25 000 medlemmar. Verksamheten bedrivs i samarbete med Folkuniversitetet.

➞ Medlem kan man bli från det att man är 55 år.

➞ De universitetskurser som arrangeras följer samma mall som universitetets egna men man får inte automatiskt de poäng som studenter får. Vill man ha dessa måste man göra en tenta.