Introverta barn

Nyckeln till att låta det introverta barnet blomma ut på sitt sätt

Luciatåg, fotbollsmatcher, leka med okända barn på gården. Listan är lång på alla tillfällen då barn förväntas ta plats, söka kontakt och rent av frodas av det. Men för det introverta barnet kan sådana tillfällen kännas som ett berg, nästintill omöjligt att bestiga, när vuxna pressar på och uppmanar till glatt deltagande. I Handbok för introverta visar författaren Linus Jonkman hur rätt stöd och uppmuntran från föräldrarna gör att det introverta barnet får blomma ut på sitt eget sätt och nå sin fulla potential, samtidigt som det inte behöver låtsas vara något det inte är.

Nu för tiden är de allra flesta av oss bekanta med att folk i vår omgivning betraktar sig som antingen extroverta eller introverta, men ofta reflekterar man inte över att sådana personlighetsdrag finns närvarande redan i barndomen. Och samtidigt som man inte skulle tvinga sin sambo att till exempel söka kontakt med främmande människor i lekparken, bör man reflektera över hur man agerar i förhållande till sitt introverta barn.

– Jag har noterat att nutida åsikter manar inåtvända barn att vara något annat än sig själva. I en tid som hyllar förmågan att överrösta och att armbåga sig fram förväntas barn att vara mer av allting och snabba att ta plats, säger Linus Jonkman.

– Nutidsandan påbjuder att barn bör vara orädda att ställa upp i luciatåg och obekymrade inför att leka med de nya barnen på gatan. Nutidens idealbarn tycks vara mer spontana, mer sociala, mer dominerande och mer benägna att räcka upp handen i klassrummet. De inåtvända barnen beskrivs på ett sätt som får dem att låta som något som behöver ”fixas” – som att deras personlighet är ett utvecklingsområde.

För vuxna kan det ibland vara svårt att hantera det introverta barnet. Linus Jonkman menar att ett misstag som många föräldrar gör är att fylla barnets liv med för många aktiviteter.

– Jag tror att många föräldrar ängsligt tror att det är deras uppgift att ta barnen till

trampolinparker, hockeyträningar och knattebio hela tiden. Det finns en rofylldhet i att vara introvert i att just inte behöva vara beroende av aktiviteter för att bli lycklig. Försök att låta bli att värdera extroverta aktiviteter högre än introverta. Med det menar jag att man ska se över om man märker att man hyllar barn X:s val att spela fotboll halva dagen, medan man kritiserar barn Y:s val att sitta och läsa Kalle Anka under samma tidsperiod, förklarar han.

Linus Jonkman menar att aktiviteter som att läsa, bygga Lego eller rita har blivit som andra klassens sysslor, något vi gör när ingen annan vill leka eller vara med oss. Genom att kanske komma med lite fika till lässtunden, eller stanna upp och stryka barnet över håret samtidigt som man tittar på teckningen som skapas, kan man som förälder visa att dessa stunder är lika värdefulla som de sociala.

Det märks ofta i vardagen om ett barn är introvert eller extrovert. Många introverta barn får spetsiga intressen, och kan under flera år fokusera på till exempel dinosaurier. Barnet får helt enkelt inte nog av dinosaurier, hur många leksaker, böcker, filmer eller klädesplagg man skaffar. En annan utmärkande egenskap är ljudkänslighet.

– Det finns studier som visar att redan så tidigt som vid fem års ålder finns det en signifikant skillnad i hur introverta och extroverta hanterar ljud. Stökiga klassrum är ofta sämre för introverta barn än extroverta, eftersom introverta personer är känsligare för höga ljud och buller och lättare blir stressade av det, säger Linus Jonkman.

När det kommer till skolmiljön finns det även något annat, mer allvarligt, som ofta oroar föräldrar till introverta barn – mobbning. Det betyder inte att alla som är introverta blir mobbade, men ofta är de som blir mobbade introverta. De är dessvärre ofta lätta offer, eftersom de i många fall inte kommer att berätta vad som händer, utan bara bära det med sig på insidan. Då blir det extra viktigt att föräldrarna anstränger sig för att kunna vara både väktare och samtalsterapeut.

– Det är en utmaning att stärka introverta barn, så att de ska ”stå upp för sig själva”, eftersom de absolut har en tendens att ta saker inåt snarare än att direkt diskutera det. Därför behövs det ofta en viss tidsrymd för dem att processa vad som hänt innan de delar med sig. Jag tror att det gäller att vara observant på detaljer i hur barnet verkar må, för det är nog mest där som du kan få en känsla för om mobbning förekommer. Jag tror också det är extremt viktigt att intala för dem att de såklart aldrig förtjänar att bli mobbade, för det är lätt att någon som är mobbad på ett skruvat sätt kan få för sig att hen förtjänat det.

”Om jag inte ens får finnas i sagornas värld, finns det verkligen plats för mig i verkligheten?”

Daniel Paris Afshinnejad är född 1988 i Järfälla och är en svensk influencer, programledare och utbildad socionom. Han har vunnit priser för sina sociala medier och synts i några av våra största tv-program genom åren.

Tidigare har Paris gett ut en kokbok som är en första hjälpen i köket och är nu aktuell med barnboken Edith, Alex och enhörningarna med illustrationer av Mia Fernau.

”Som ung kunde jag gå in på barnavdelningen på biblioteket, plocka upp bok efter bok. Jag minns att alla böcker jag läste handlade om familjen på något sätt. Mamma, pappa, barn.”

Så skriver Daniel Paris i ett blogginlägg om bakgrunden till sin debutbok. Han fortsätter: ”Tankarna snurrade efteråt. Varför kunde inte jag få finnas i sagornas värld? Hur kom det sig att ingen fantiserat ihop en familj som såg ut som den jag drömde om att ha?

Pappa, pappa, barn. Om jag inte ens får finnas i sagornas värld, finns det verkligen plats för mig i verkligheten?”

Resultatet blev barnboksdebuten Edith, Alex och enhörningarna. Boken är en färgsprakande och lekfull odyssé som bejakar fantasin, leken och sinnenas fulla närvaro. I berättelsen skildras skickligt gränsen mellan dröm och verklighet från ett barns perspektiv där drömmar lätt blandas in i lekens värld. Tänk om man vaknade upp en dag och allt fantastiskt var möjligt? När sexåriga Edith vaknar är hon full av förväntan. Papporna har dukat upp frukost och det spritter i benen. Idag ska hon gå till förskolan med bästisen Alex, och då kan allt hända. Men händer det verkligen?

Daniel Paris är en folkkär programledare, debattör och utbildad socionom som ofta återkommer till frågor om könsnormer och etnisk representation. Idén till boken har under många år närts av viljan att se fler barnböcker med bredare representativitet som utmanar normer om familjekonstellationer och könstillhörighet. Valet att ge huvudkaraktären Edith två pappor var medvetet, något som författaren saknat i de barnböcker han växte upp med.

Mottagandet av boken blev kraftfullt bland läsare som hyllar boken för att utmana normer och könsstereotyper, och för att vara ett uppfriskande inslag på dagens barnboksscen. Edith, Alex och enhörningarna är riktad till barn i åldern 3–6 och är illustrerad av konstnären och barnboksillustratören Mia Fernau.

@bookmarkforlag @bookmark_forlag www.bookmarkforlag.se