Yrke: Getfarmare
– Anna-Karin Gidlund och Sören Östman lever sin dröm Om de fick leva om sina liv skulle både Sören Östman och Anna-Karin Gidlund bli getbönder på nytt. ”det är ett himla slit” men det ligger en viss tjusning i att följa årstiderna på nära håll.
Jeepen slirar över rullgruset längs krokiga grusvägar. Vi missar nästan skylten Getgård i byn Djuptjärn, Trehörningsjö drygt sex mil från Örnsköldsvik. Vallhundarna ger skall när vi girar upp mot gårdstunet. Från ysteriet kommer Anna-Karin Gidlund med famnen full av ostar. Gideå Get är Anna-Karin Gidlund och Sören Östmans livsverk. I slutet av sjuttiotalet startades verksamheten i byn Flärke utanför Gideå. När äldsta barnet Jonas föddes 1980 flyttades verksamheten till det 27 hektar
stora hemmanet i Djuptjärn. De var unga, starka och naiva. – När Anna-Karin mjölkade bar jag Jonas på ryggen och slet fram hö till djuren. Mjölktanken skulle släpas mellan mjölkrummet och gårdsmejeriet i snö och uppförsbacke, minns Sören. – Det var oändliga dagar, många trodde vi var galna, men vi ville leva av gården, förklarar Anna-Karin. I dag är driften rationell med omkring 80 getter och en årsproduktion på sju ton ost och mese. Varje ystning ger cirka 50 kilo ost beroende på sort och vattenhalt. I början var det mycket arbete och låg omsättning. En av dem hade ständigt lönearbete utanför gården. Än i dag drygar Sören ut intäkterna med bokföring och Anna-Karin guidar vid kvarn- och fäbodvandringar samt anordnar studiebesök på getgården.
Smak av goliatmusseron
Anna-Karin Gidlund tar upp vit caprin ur formarna. Det är en vitmögelost som görs på pastöriserad mjölk. De är milda och fylliga i smaken och doftar nästan som nyplockad svamp.
14
UPP I NORR
Vi sätter oss på verandan och ser sex bockkillingar springa på upptäcktsfärd. Kaffet hälls upp i muggar och en skvätt getmjölk rundar av. Sören ser mot himlen. I fjärran hänger ett moln som oroar. Fyra soldagar skulle behövas i följd för att få in det sista av höet. Getterna får enbart torrhö, inget ensilage, vilket är ett led i kvalitetssäkringen eftersom ensilaget kan föra med sig jordbakterien listeria. Från köket kommer Anna-Karin med en friterad caprin (en lagrad mild pastöriserad ost) med varm hjortronsylt. Osten smälter på tungan och gifter sig fint med det söta i hjortronen. Så skär vi tjocka lager av mese och lägger på hembakt tunnbröd. Den bruna mesen bär en nötaktigt söt smak och balanseras upp av den vita getosten. Mjukosten crème naturell är grynig och sträv. Vi skär skivor av Anna, en parmesanliknande ost. Den är ystad med låg vattenhalt som gör den torr i smaken. Den har lagrats i ett år och smakar som en västerbottensost med dragning åt get.
– Den är hård och besynnerlig som jag säger AnnaKarin låter oss sedan smaka på Crème Goliat en syrlig getost med unik smak av goliatmusseron. Svampen växer på tallhedarna i byn. Japanerna är villiga att betala tiotusentals kronor för svampen som de kallar matsutake.
Rödbetor och getost Anna-Karin avslöjar att hon kokt rödbetor och försvinner mot köksregionerna för att komma ut med ett rödbetstorn – en välsmakande och mättande gratinerad entré på caprin och betor som med fördel avnjuts med ett vitt vin av Sauvignon blanc och sémillondruvor. Vi utbyter berättelser och minnen. Solen närmar sig trädtopparna när vi bryter upp och medan vi sakta rullar bort från gården blir vi duktigt utskällda av de båda vallhundarna. Ännu dröjer sig en dov men angenäm efterklang av get kvar i munhålan, den har en viss tyngd som man antingen väljer att älska eller hata. Text: Marie Buhr Foto: Mats Berglund Fotnot: Vintips – Château Bonnet nr 4151 på systemet. I flaska 750 ml kostar 89 kronor.
fakta getter: Geten är ett av människans tidigaste husdjur. Det äldsta fyndet av tamget är mer än 9 000 år gammalt. I Sverige har geten funnits som husdjur i cirka 5 000 år. Källa: Nationalencyklopedin