Tidningsnotiser 1867 1939 by Kent Svensson

Tidningsnotiser m.m. ur Smålandsposten och Nya Växjöbladet 1867 – 1909. Sammanställda av Anders Ring, Vislanda.

Ur Smålandsposten N:o 75 Onsdagen den 18 September 1867. Från Almundsryd meddelas: Ryds marknad i Almundsryds socken sistlidne onsdag var ganska talrikt besökt, både af säljare och köpare, men penningetillgången klen, så att man kunde icke förmärka just någon liflig omsättning. Tillförseln af kreatur var ovanligt stor, hvarigenom priserna höllo sig temligen låga. Goda drag- eller slagtoxar såldes en 175, 180 och 200 rdr paret, för kor kostade 50 á 60 rdr stycket. De flesta uppköpare voro danskar, som dock inga pengar hade, utan måste de telegrafera efter sådana, sedan köpen voro afslutade. Lönkrögeriet florerade, så att man till slut knappast såg någon enda nykter mansperson. Bagarne i synnerhet hade god afsättning af fina bullar, och när brödet var slut blefvo de öfvertalade: ”Det var dåliga ångbagare, som icke hade nog bullar att hitföra”. Någon tillförsel af råg och korn fanns icke, emedan smålänningarne ämna hushålla med årets gröda så, att de icke nästa år komma i samma förlägenhet som i år. Smör gällde 35 á 40 öre och ost 28 á 33 öre skålpundet.

Ur Smålandsposten N:o 72 Onsdagen den 9 September 1868. Från Almundsryds socken skrifwes till oss den 3 dennes: En sorglig nyhet har jag idag att meddela, den nemligen att twenne swågrar blifwit så oense, att den ene dödade den andra genom att aflossa ett skott, som träffade midt i bröstet. Anledningen till osämjan lärer warit den, att den dödade swågern lefde i lif och krig med sin hustru, hwilka träter den andre anser sig böra göra slut uppå. Sädesskörden, har här utfallit bättre än man under försommaren wågade hoppas, och potäterna äro till sin godhet bättre än wanligen är fallet, och har utom på högländta ställen, gifwit ganska tillräckligt. Gräset frodas också förträffligt så att wi icke behöfwa frukta foderbrist, om wi nästa år får tidig wår.

Ur Smålandsposten N:o 11 Lördagen den 6 Februari 1869. Härlunda i Januari 1869. Redaktionen af Smålands-Posten har wälwilligt tagit första steget att fästa svenska allmänhetens uppmärksamhet på den nöd, som under innewarande år härskar inom länet, men bland de församlingar, som uppräknats såsom nödställda, anser dock insändaren Härlunda och Westra Thorsås nästan i första rummet bort omnämnas. Den, som känner ställningen inom dessa församlingar äfwen under medelmåttiga år, den som wet, att största delen af den besuttna befolkningen brukar hemmansdelar, som i allmänhet utgöras af åttingar med sex á åtta tunneland öppen jord, bör lätt kunna förstå att under ett misswäxtår likt detta, nöden måste wara oerhörd inom dessa socknar. Och hwad göres till

dess afhjelpande? I det närmaste ingenting. Skaror af bettlande, män, qwinnor och barn genomwandra dagligen bygden, mer än dels förgäfwes bedjande om arbete och bröd. När början af året är sådant, hurudant skall wäl slutet blifwa? Denna fråga göra wi oss ofta, men wi rysa sannerligen för det swar, man twingas att gifwa på detsamma. Den nakna werkligheten är nemligen den, att hungersnöd här redan står för dörren, och att om hjelp från regeringen eller allmänheten ej snart hit anländer, uppstår här ett elände, hwars make ingen upplefwat. Den som skrifwer dessa rader, har låtit sig berätta att wid det sammanträde som den 20 dennes i residensstaden hölls under ledning af den för länets swältande befolkning ömmande ordföranden för länets hushållningssällskap, beslut blifwit fattadt att till regeringen ingå med bön om hjelp, måtte dock ej denna hjelp komma för sent beder innerligt till Gud en ännu lyckligtwis ej hungrande Wärendsbo.

Ur Smålandsposten N:o 30 Lördagen den 13 April 1872. Från Allmundsryd berättas, att en kringstrykande soldat derstädes frusit ihjel på ett höslinder under de senaste snöstormsdagarne.

Ur Smålandsposten N:o 38 Lördagen den 11 Maj 1872. Från Allmundsryd skrifwes: Sistlidne fredags e. m. wid pass kl. half 6 tilldrog sig följande olyckshändelse: En 10-årig flicka, dotter af en torpare i Allmundsryds socken, skulle gå till sin fader, hwilken war anstäld som sågskärare hos en bonde i Midingsbråte, dels med mat, dels för att gifwa honom till känna, att modern nedkommit med twenne söner. Flickan hade tillryggalagdt den längsta delen af wägen, då hon möter en okänd mansperson, hwilken antagligen war en kringstrykande sotare, ty hela karlen war swart som kimrök. Flickan, som troligen ej tillförne sett någon sådan der swart tingest, blef naturligtwis häpen wid blotta åsynen af honom. Och som han rytande tilltalade henne: ”Nu ska´ jag ta dig, däka”, blef hon så förskrämd, att hon så godt hennes krafter tilläto började springa utför en backe hwars gräns war Miesjö. Skrämd och förwirrad som hon war, och detta i förening med backens branthet, hade den påföljd, att hon några minuter derefter af en i närheten warande wedhuggare upptogs död ur sjön. Wedhuggaren hade hört den swarta skojaren tilltala flickan med ofwan antydda ord och derpå ropat till honom att han ej skulle skrämma flickan, men han obserwerade ej att hon sprang mot sjön, och kunde ej ana att fara war för handen. Men plötsligt fick han höra något som plaskade i wattnet, och troende att det war en större fisk, beger han sig ner till sjöstranden för att se war det war, och fann då till sin stora förskräckelse den lilla flickan drunknad med sin börda, i hwilken hon fasthöll med den ena handen. Wedhuggaren drog ögonblickligen upp henne, men hon war och förblef död. Igenkännande flickan skyndar han till hennes fader för att tillkännagifwa hwad som skett. Man kan lättare tänka än beskrifwa hwilken sorg det blef för såwäl fadern som den i barnsäng liggande modern. Huruwida den förmente sotaren är ertappad ännu, känner jag icke.

Ur Smålandsposten N:o 78 Lördagen den 28 September 1872. Från Allmundsryd skrifwes: En gammal qwinna, som war enka efter en torpare under Kompersmåla och nu af ordföranden i kommunalnämnden war inackorderad hos sin måg, snickaren Håkan Persson i Räfweboda från Urshults socken, gick den 10 dennes på morgonen ut i skogen för att hemta wed, men hördes sedan ej af. Hon eftersöktes, men blef ej funnen förrän Lördagen den 14 dennes och då befann hon sig i döende tillstånd samt oförmögen att tala. Hon dog straxt derpå. Qwinnan hade troligen i skogen fått ett slaganfall, ett ondt, hwaraf hon ofta anfölls. Marknaden härstädes, missgynnades af väderleken, som war regnig. Tillförseln af kreatur war större än wanligt, men handeln ringa och prisen låga. Mycket larm och wäsen fördes af öfwerlastade personer, äfwen slagsmål förekommo, men någon blodutgjutelse hördes ej af. Kronolänsmannen Jansson gjorde all sin flit för att upprätthålla ordning. Denna länsman är älskad af alla hederlia menniskor för sitt ordningsnit och sin oegennytta.

Ur Smålandsposten N:o 47 Fredagen den 13 Juni 1873. Från Almundsryd berättas, att lördagen den 7 dennes föll ett ytterst häftigt hagel, hvaraf många får, som voro ute på marken, ihjelslogos och ännu flera blefvo illa skadade. Korngrödan på hemmanet Ålshult blef till en del af hagel alldeles nedslagen. Samma dag slog åskan ner i en gran på hemmanet Muggebodas egor och klyfde densamma från topp till rot. En större ladugård vid hemmanet Qvarnatorp i Virestad, antändes äfven samma dag och nedbrann till grund, en ko, några får och svin innebrändes, några åkdon och en massa virke, som låg i ladugården, blefvo äfven lågornas rof. Ladugården var brandförsäkrad, ehuru till lågt belopp, i länets brandstodsbolag.

Ur Smålandsposten N:o 85 Lördagen den 17 Juli 1875. Samvetet slog dem. För en längre tid tillbaka blef undantagsmannen Johannes Svensson i Brändetorp af Härlunda socken ihjelskjuten af en torpare och f.d. soldat. Hemmansegaren Bengt Jonsson i samma gård, som af konungens befallningshafvande i länet allmänneligen efterlysts såsom skäligen misstänkt att ha öfvertalat mördaren att taga gubben, till hvilken Jonsson skulle lemna undantag, af daga, har den 14 dennes hos t.f. domhafvanden i Allbo härad sjelf anmält sig till undergående af ransakning och af denne införpassats till länshäktet. Äfven mördaren, som härstädes sitter häktad, har genast erkänt sitt brott.

Ur Smålandsposten N:o 42 Lördagen den 8 April 1876. Drunknad. Då gossarne bland årets nattvardsbarn den 28 sistlidne mars gingo från prestgården i Almundsryd, togo somliga den vanliga vägen öfver Nyebro, men somliga fingo idén att springa på spångarne öfver ån vid Gamla Warmarne, som äro ginare. Midt för Ryds qvarnhus hade ej solstrålarne ej kommit åt bortsmälta isen på spångarne, hvilka der voro hala. De försigtige och rädde bland gossarne kröpo på händerna öfver detta ställe, men några skulle vara manhaftiga och öfver. Först ”plumsade” två af dem ned i dammen, men kommo upp. En tredje, en mjölnareson från Siggamåla, som var van vid att springa på dammar och spånger, lät sig likväl ej varnas, utan gick upprätt på det vådliga stället. Men när han kom midt för qvarnhjulet, som var igång, halkade äfven han och föll i forsen, som drog honom under stämboet, i hvilket han fick fatt i ena handen och höll sig fast en stund, men förmådde ej för strömdraget att resa sig upp. Spången var så långt ifrån stämboet, att man ej kunde räcka den hjelpbehöfvande. Ingen af gossarne vågade af fara för eget lif hoppa ned i den forsande strömmen. Dessutom blefvo alla så förskräckte och häpne, och hvad rådighet man kan vänta sig hos späda pojkar. En fick dock fatt i en stör och räckte den drunknande, som fattade den med andra handen, men för strömdragets skull förmådde han ej längre hålla sig fast, utan släpte både stören och stämboet och drogs i qvarnrännan under hjulet, som dervid stannade. Gossarne hade under tiden kallat på närboende personer, men när dessa kommo hade olyckan redan nått sin höjd. De släppte genast ned stämboet, men kunde ej få gossen loss med mindre de vredo hjulet tillbaka. Sedan de fått upp gossen gjordes alla möjliga försök att återkalla honom till lifvet, men förgäfves, ty vattenhjulet hade kanske mer bidragit till hans hastiga död mer än vattnet.

Ur Smålandsposten N:o 78 Tisdagen den 16 Maj 1876. En gammal veteran, har i dessa dagar aflidit i Almundsryd. Han hette Johan Kant, var född 1786 således omkring 88 år gammal och i hans afskedspass kallades han ”Wargeringskarlen”, som 1809 deltagit i ”affären vid Ratan” och fått en svår blessyr i ena armen, hvarföre han på egen begäran erhöll afsked 1810 med pension, som han sedan dess med förhöjning åtnjutit under 65 år, med 10 kronor dessutom på sednare åren i gratifikation. Hade han vågat lifvet och ljutit sitt blod för fäderneslandet, så blef han också kronan en dyr pilt, för den blessyrens skull. En annan äldre man har också vid 80 års ålder slutat sitt jordiska lif, som långt före detta sväfvat i stor fara, hvarföre hans bana är märkvärdig. Hans namn var Johan Hjort, född i Upsala, der han lärt ut till hattmakare, hvarefter han såsom gesäll reste all verlden omkring och besökte öfver 100 städer, som han i ordning kunde uppräkna. Slutligen hamnade han i Carlshamn hos en hattmakare Westman der han uppehöll sig i 6 år tills omkring 1830, då han öfvergaf hattmakareyrket och följde med byggmästare Sjöblom till Almundsryd vid uppförandet af kyrkan derstädes och lärde sig murareyrket. Då kyrkan och tornet hvad murverket beträffar, vore färdigt, skulle ställningarne nedtagas och de hål i murarne, hvari ställningarnes tvärbjelker suttit, igenfyllas. Hjort stod på den andre bjelken från jemnmurens öfversta kant och fyllde hålet efter den öfverste bjelken. Den bjelke, på hvilken Hjort stod, skred ur sitt hål och Hjort hamnade mellan väggen och de qvarvarande lemningarne af ställningen ned i marken från 38 alnars höjd och föll så väl i en liten öppning bland stenar att han under färden ned erhöll blott några smärre sår. Han var sedan vid reparation å Jemshögs kyrka, der han ramlade ned från 24 alnars höjd utan att vidare blifva skadad. Han talade ofta om sina ”Hjortahopp”.

Emellertid bosatte han sig i Almundsryd och i början kalkrappade stenbyggnader under sommaren och omstockade bondhattar under vintern. Men då de der ”kastrullerna” kommo ur modet och ”mösspartiet” tog öfverhanden, slog han sig genast på kalkrappning, hvarvid hans söner voro honom behjelpliga och har vitmenat, om icke ”grifter”, dock många fähus. Han var nykter och arbetssam, så att han genom sitt arbete hade sitt dagliga bröd. Han bevistade gudstjensten vid Almundsryds kyrka den 7:de och dog den 9:de dennes. Dessa båda gamla gubbar, af hvilka hvardera haft sina serskilda, äfventyr här i lifvet, skulle den 14 dennes jordas i samma kyrkogård.

Ur Smålandsposten N:o 89 Tisdagen den 31 Juli 1877. Märkligt åskslag. Vid 8-tiden på morgonen förliden onsdag slog åskan ner uti landthandlanden Adam Olssons bostad i Härlunda socken. Blixten träffade hans hustru i hufvudet, brände ett stort hål och afsvedde större delen af håret, följde sedan kroppen utefter och slet sönder tofflorna. I köket satt vid samma tillfälle en målare A. Håkansson. Äfven han träffades af blixten och begge föllo afsvimmade till golfvet. De har sedan dess varit sängliggande, men befinna sig nu den 28 juli på bättringsvägen, har dock under tiden plågats af mycken värk och vånda. Tillkallad läkare har förklarat, att de ej komma att lida något men för framtiden. Blixten sönderslog dessutom 22 st. fönsterrutor samt gick ut och in på 20 särskilda ställen, hvarvid den söndersplittrade väggarne, muren, taken, golfven och slog i stycken en mängd porslin, äfvenledes en skänk, som stod i stugan bredvid en säng. I denna lågo två små barn, hvilka ej skadades det minsta. Utvändigt splittrades en del af brädfodringen och slungades bort minst 30 fot, yttertaket skadades illa och i öfre våningen upprefs helt och hållet ett golf. Lyckligtvis antände ej blixten, då ännu större olycka kunde ha skett.

Ur Smålandsposten N:o 49 Torsdagen den 25 April 1878. Olycklig seglats. Annandag påsk hade trenne pojkar olofligen bemägtigat sig en segelbåt vid Lomma nära Malmö och gifvit sig ut för att segla. När de kommit halfvägs mot Malmö, blef en af dem 16-årige Lars Petersson från Härlunda här i länet, af storseglet slagen öfverbord och drunknade, innan de tvenne andra hunnit göra något för hans räddning. Häktad för stöld. Kronolänsmannen F. R. Berglund har den 20 dennes häktat och till länscellfängelset införpassat f.d. marinsoldaten Anders Petersson Lundin för stöld, som han sjelf erkänt, af ett silfverfickur från en mjölnaredräng i Örsled. Vid förhör inför länsmannen uppgaf Lundin att han är född i Härlunda församling år 1842 och han tjent som marinsoldat i Karlskrona i fyra års tid, hvarunder han den 10 november 1864 dömts af kungliga flottans krigsrätt till 4 månaders straffarbete för första resan stöld, att han på våren 1872 dömts af Allbo häradsrätt till 1 år och 8 månaders straffarbete för andra resan stöld, samt att han i september 1874 af Kalmar rådhusrätt dömts till 2 år och 6 månader straffarbete för tredje resan stöld.

Ur Smålandsposten N:o 100 Lördagen den 24 Augusti 1878. Nyreparerad kyrka och utvidgad begrafningsplats. I södra delen af Allbo härad ligger Härlunda lilla församling, hvars kyrka af trä för några år tillbaka ej lärer sedt serdeles mycket ut. Nu hafver emellertid församlingen restaureradt och pyntat den både ut- och invändigt, så att den ter sig i ganska fördelaktig dager. Utvändigt är den hvitmålad, så att man på något afstånd tager den för en stenkyrka. Invändigt äro väggarne också hvitmålade, men bänkarne äro hållna i ekfärg. Altartaflan är äfven restaurerad. Det hela gör ett godt intryck. Äfven den gamla ganska trånga begrafningsplatsen har med mycket arbete och stora kostnader blifvit utvidgad. Nästan hela den tillagda delen har till flera alnars höjd blifvit fylld med sand, som fått hemtas c:a en half fjerdings väg derifrån. Heder åt Härlunda församling för den osparda möda och kostnad, som de användt på sin kyrka och begrafningsplats, och heder åt den man, som ledt arbetet, kyrkovärden Johannes Svensson i Häradsbäck. Sistlidne söndag, den 18 dennes invigdes den nya begrafningsplatsen m.m. af d:r Palmlund i Skatelöf, assisterad af kyrkoherden d:r Montelin i Wirestad, kyrkoherden Rönnbäck i Kyrkhult i Lunds stift, komminister Lindblad i Härlunda och pastoradjunkten Norlin i Skatelöf. Invigningstalet, som hade till text: ”Detta är min hvila evinnerligen, här vill jag bo, ty här behagar mig väl”. Dav. Ps. 132:14, var hjertgripande och åhördes med rörelse och andakt af den stora åhörareskaran, som hade samlats på den nya kyrkogården, dess blifvande hvila. Efter invigningen förrättades gudstjensten i vanlig ordning i den ända till trängsel fyllda kyrkan. Altartjensten förrättades af d:r Montelin och predikan hölls af pastorsadjunkten Norlin.

Ur Smålandsposten N:o 133 Lördagen den 9 November 1878. En elgtjur, med väldiga horn, har efter hvad oss berättat i onsdags af flere personer varseblifvits i Härlunda s:n, ej långt från Häradsbäcks gästgifvaregård. Dagen förut hade det ståtliga djuret synts till ungefär ¾ :s väg derifrån.

Ur Smålandsposten N:o 136 Tisdagen den 18 November 1879.

Rättegångs och polissaker. Ransakningar å Wexiö cellfängelse den 15 dennes. Inför Allbo häradsrätt (domhafvanden häradshöfding och riddaren C. Hasselrot.)

Hemfridsbrottet i Gottåsa, för hvilket hvad vi först meddelat, hemmansegaren Carl Pehrsson i Bromåla blifvit häktad, företogs nu till behandling i sammanhang med åtskilliga andra slagsmål och knifskärningar, för hvilka Pehrsson förut varit af kronolänsman Hjertqvist inför Allbo häradsrätt tilltalad. Dessa senare blefvo dock ej nu föremål för någon närmare utredning, enär åklagaren först önskade att få flera vittnin hörda, emedan Pehrsson fräckt nekade för allt hvad som lades honom till last i alla målen.

I Gottåsamålet hördes trenne vittnen hvilka intygade, att då Carl Pehrsson och Pehr Pehrsson om aftonen kommit till gästgifvaregården hade de genast börjat att föra oväsen, under beklagande att gästgifvaren Carl Johansson ej var hemma, enär de mycket önskat att mäta sina krafter med honom. Personligen hade de ingenting emot Johansson, men de hade hört honom omtalas såsom en ovanligt handfast person och skulle derföre tycka det vara så innerligt roligt att visa det de kunde ”klå” honom. Som detta nöje icke kunde beredas dem, visade de sin tapperhet emot gästgifvarens hustru, barn och pigor, hvilka de jagade ut ur det ena rummet efter det andra, sönderslogo möbler, slogo omkull kokande kaffekittlar på golfvet, bröto sönder ett staket m.m. Två af gårdens drängar kommo tillstädes och försökte att stilla på berserkarne, men jagades ut med dragna knifvar och fingo hvarsin våldsam spark. Hjelp anskaffades slutligen i en granngård, hvarefter det lyckades att jaga bort Pehr Pehrsson och gripa stallbrodern. En piga, hvilken för längre tid tillbaka varit sinnesrubbad, blef så förskrämd af oväsendet, att hon flera nätter efteråt både under sömn och vaka fantiserade om våldsverkarne och skrek, som om man velat mörda henne. Målet uppsköts för vidare bevisnings åvägabringande och Pehr Pehrsson i Hårdahult ålades inställelse vid hemtnings påföljd. Tjufligan i Härlunda, häktad för tillgrepp af handelsvaror i Elmhult, undergick till sist ransakning för åtskilliga gamla förbrytelser, hvilka det lyckats kronolänsman Robérts oaflåtliga ihärdighet att få i dagen. Tvenne nya stölder, den ena hos torparen Peter Larsson i Krampanäs af säd, ärter och bönor, den andra i Sandåsen af kopparkittel m.m., vidgingos nu af den hedervärda ”firman” efter åtskilligt krångel och nekande. Ett komiskt intermezzo var det när Sven Jonasson, efter att ha envist bestridt sin delaktighet i stölden å Sandåsen, af domhafvanden tillspordes: ”Men du fick ju en bunke och åtskilligt annat på din lott? Nej bara en bunke, nådig domare”, svarade Jonasson. Målet uppsköts. Samtliga mål denna dag hvarå uppskof denna dag meddelades utsattes att ånyo förekomma lördagen den 6 nästa december.

Ur Smålandsposten N:o 145 Tisdagen den 9 December 1879.

Rättegångs och polissaker. Ransakningar å Wexiö cellfängelse den 6 december. Inför Allbo häradsrätt (domhafvanden häradshöfding och riddaren C. Hasselrot.)

Tjufligan i Härlunda, synes under flera år ha arbetat flitigare och med mera framgång än man kunnat ana. Kronolänsman Robért hade till dagens ransakning tagit reda på icke mindre än 6 nya stölder, utom den på Elmhults marknad begångna, för hvilken han häktat det hedervärda bolaget. Några af dessa bedrifter går långt tillbaka i tiden, men synas åklagaren, hvilken emottagit sitt distrikt sedan flere af förbrytelserna redan voro begångna, att sprida ljus öfver dem alla. Den långa raden af målsegare, tycktes ej mycket förbluffa de tre anklagade, hvilka nekade och krånglade på sitt vanliga vis. På några ställen hade det stulits säd, på andra kopparkärl, på ett ställe hade de lagt sig till med en hel liten snickareverkstad, på ett annat med 30 skålpund smör, på ett tredje med bistockar, en gång hade Gustaf Jonasson hemfört en hel del flaskor med hallonsaft, den han sökte göra troligt att han sjelf, en fattig torpare, låtit koka. Johan Olsson, som vid ett ströftåg, då man velat gripa till i stor skala och försett sig med häst och vagn för att plundra rigtigt med besked, hade den oturen att få sig ett skott i armen, sade att hela denna historia vore osanning, att han en tid gått med armen i band hade kommit sig deraf att han för

sjuklighet låtit åderlåta sig. Då anklagelserna blefvo honom alltför öfverväldigande utropade han: ”Du milde Gud, som menniskor kunna ljuga!” Då sannolikt måste synas att så många och stora stölder ej kunnat af dessa fattiga män bedrifvas, utan att de haft någon tjufgömmare, som afyttrat produkterna af deras verksamhet, tillfrågades de anklagade noga och allvarligt härom, men nekade enständigt dertill. Målet uppsköts för vidare bevisning åvägabringandet till den 27 dennes då Gustaf Jonassons hustru skall infinna sig vid hemtningsäfventyr för att i saken höras. Gottåsamålet, hvilket derefter i sammanhang med tvenne andra slagsmål, för hvilka Carl Pehrsson i Bromåla af Härlunda församling förut tilltalats, nu företogs till behandling företedde i hufvudsak ingenting nytt till hvad sednaste ransakning uppdagade. I Gottåsamålet fungerade såsom åklagare kronolänsman Hjertqvist och i de öfriga slagsmålen kronolänsman Robért. Såsom målsegare var närvarande i det förra gästgifvaren Carl Johanssons hustru Kristina Johansson enär mannen var frånvarande då hemgången gjordes. Såväl denna som ett vittnes aflagda berättelse skildrade i lifliga färgor det oförsynta öfvervåldet, bl. a. hade de vildsinta kämparna kastat sten in i huset sedan de utkommit på gården. Flera af gårdesfolket hade dervid sväfvat i fara och en piga blifvit träffad. En person Magnus Pehrsson i Linnefälle af Wirestads församling, hade stämt Carl Pehrsson för knifskärning, en annan August Svensson för bett i näsan och i ett finger. På båda dessa hade Carl Pehrsson uttagit genstämning för misshandel och låtit inkalla vittnen. Åklagaren lär ock höra tvenne vittnen. Härlunda församling hade i ett kommunalstämmoprotokoll gifvit Pehrsson ett mycket fullt videtur, det hette bl. a. att han ofta varit inkallad för kyrkorådet, brukat hota sina grannar med stryk, om de vägrat att gå i borgen för hans penningelån och att, såsom orden i protokollet lydde, att inom församlingen har ej funnits någon så vådlig person för allmänna säkerheten. Åklagaren anmälde jäf mot ett af de af Pehrsson inkallade vittnena, men kunde häradsrätten ej fästa afséende vid de derför anförda skäl. Med undantag af detta vittne hade alla de öfriga flere för Pehrsson graverande omständigheter att omförmäla. Åklagaren och målsegandena Magnus Pehrsson och August Svensson yrkade uppskof i målet, hvilket äfven af häradsrätten beviljades till den 27 dennes, då Pehr Pehrsson i Hårdahult, hvilken som bekant varit mest våldsam på Gottåsa, men nu ej kunnat med stämning anträffas, skall med tjenliga medel till rätten hemtas.

Ur Smålandsposten N:o 153 Tisdagen den 30 December 1879.

Rättegångs och polissaker. Ransakningar å Wexiö cellfängelse den 27 december. Inför Allbo häradsrätt (domhafvanden häradshöfding och riddaren C. Hasselrot.)

Gottåsamålet. Carl Pehrsson i Bromåla, nekade äfven denna gång till att dels på en auktion i Wirestads socken hafva misshandlat Magnus Pehrsson i Linnefälle, dels i Gottåsa tillsammans med Pehr Pehrsson i Hårdahult hafva gjort hemgång och uppfört sig våldsamt. Ett af ene målsegaren M. Pehrsson åberopat vittne Christina Sandberg, hade ej med kallelse kunnat anträffas, hvarföre man öfvergick till Gottåsamålet, i hvilket åklagaren instämt inhysesmannen Nils Israelsson i Gottåsa att såsom vittne höras. Denne berättade, att han jemte annan person vid namn Carl Danielsson befunnit sig på gästgifvaregården, då de båda Pehrssönerna derstädes föröfvade sina våldsbragder.

Gästgifvarens hustru hade anmodat Carl Danielsson att i anséende till mannens frånvaro söka afstyra ofoget, då han gått in i det rum, der Pehrssönerna befunno sig, men att han snart kommit tillbaka, sedan han af dessa blifvit misshandlad. Ånyo uppmanad att gå in och söka stilla oväsendet hade han, då han kommit in i rummet, mötts af våldsverkarne och af Carl Pehrsson, som var försedd med en piska i ena handen och något tillhygge i den andra, blifvit sparkad så att han dignat ned i dörröppningen. Pehr Pehrsson, som haft dragen knif i handen, hade förklarat att om gästgifvaren varit hemma, skulle de hafva velat ”lötta” honom. Pigorna blefvo tvenne gånger af orosstiftarne utkörda och en af dem hade för vittnet förklarat att hon hotats med knif. Sedan oväsendet inom huset afstannat, hade ett plank på gården blifvit kullvräkt och boningshusen utsatta för stenkastning. En sten hade i ett af dessa inträngt genom ett fönster. Carl Pehrsson nekade, såsom nämnt är, till allt hvad som lades honom till last och påstod att han tvärt sökt afstyra ofoget å Gottåsa, men att han tyvärr ingenting kunnat uträtta i anséende till reskamraternas upprymda stämning. Dessa hade blott, på hans uppmaning till dem att förhålla sig lugna föklarat, att de här skulle lefva ”rallarelifvet”. Enär Pehr Pehrsson, som till denna ransakning skolat med tjenliga medel till rätten hemtas, ej kunnat anträffas, uppsköts detta mål liksom det ofvannämnda till den 14 nästkommande januari. Det bekanta triumviratet, Johan Olsson, Gustaf Jonasson och Sven Jonasson från Härlunda infördes härefter. Kronolänsman Robért hade äfven till denna ransakning tagit reda på åtskilliga nya stölder, hvarigenom de närde männens meritlistor ytterligare ökades. Så hade de för omkring 3 år sedan hos Bengt Ohlsson i Toftahult vid tre olika tillfällen stulit, tillsammans något öfver 4 ½ lispund ost, 2 ½ d:o smör, nära 4 tunnor spannmål af råg, korn och hafre, 7 kappar ärter och slutligen för säkerhets skull låsen till förvaringsrummet. Gustaf Jonassons hustru Bengta Svensdotter hafva nu infunnit sig för att i saken höras och förklarade, att hon ej hade haft närmare reda på stölderna, ej heller visste hon hvart det stulna tagit vägen. Hennes man hade väl några gånger kommit hem med småsaker, såsom lite frukt, som han på mindre ärligt sätt åtkommit, men hade hon då sökt förmå honom att bära det stulna tillbaka. Efter Elmhultsstölden hade Gustaf gifvit henne tyg till ett förkläde, som hon sade sig hafva köpt och på hvilket hon börjat sy, men då hon kommit till Johan Olssons, der delningen af rofvet skedde och fått se de många stulna tygerna, hade hon misstänkt att de varit stulna och sagt att ”de nu väl handlat från sig”. På grund af dessa misstankar hade hon ej heller sedan velat sy förklädet färdigt. Vid polisundersökningen i makarnes hem hade hon ej sökt undanröja något, lika litet som hon förut tagit hand om något hvad mannen möjligen kunde hafva stulit, ej heller hade hon någon reda på om någon annan person varit medveten om mannens bedrifter. Tvenne vittnen, hemmanegaren Johan M. Nilsson och Johannes Jacobsson, båda från Knihult, hvilka varit med vid polisundersökningen hos Gustaf Jonasson, berättade att Bengta vid deras ankomst till stället sprungit upp å öfra våningen och der sökt undandölja åtskilliga saker, men att de, som dit följt efter, härvid varnat henne och sagt, att detta nu vore för sent, att Bengta ingalunda godvilligt framlemnat något af de stulna sakerna, utan vid hvarje nytt fynd förklarat att det nu ej fanns mer. De häktade nekade med den mest lugna min i verlden till allt utom till Elmhultsstölden, hvarom de först voro öfverbevisade, och Gustaf förklarade att hans hustru ej kunde hafva reda på det stulna, alldenstund han sjelf gömt det på åtskilliga ställen i huset. Johan Olsson vidhöll sin uppgift sedan förra rättegångstillfället, att han ingalunda såsom påstått, vid en af honom föröfvad inbrottsstöld fått ett skott i armen, utan han burit armen i band, derföre att han en gång för ”bröst och magvärk” låtit en man vid namn Håkan Ohlsson i Karsamåla åderlåta sig. Håkan vore dock nu död och kunde derföre ej inför denna domstol intyga detta.

Ur Smålandsposten N:o 6 Lördagen den 17 Januari 1880.

Rättegångs och polissaker. Ransakningar å Wexiö cellfängelse den 14 januari. Inför Allbo häradsrätt (domhafvanden häradshöfding och riddaren C. Hasselrot.)

Slagskämpen Carl Pehrsson i Bromåla infördes, och fortsattes ransakningen med anledning af de af honom och Pehr Pehrsson i Hårdahult föröfvade, från föregående rättegångstillfälle omnämnda våldsbragderna. Som ock den sistnämnde rymt, afstod åklagaren för målets upptagande mot honom och fick Carl Pehrsson nu, såsom förut, ensam redogöra för deras delvis gemensamma bedrifter. Hvad då först den anklagelsen beträffar, att svaranden vid något tillfälle skulle hafva bitit en man vid namn August Svensson i näsan så förklarade den förre, att han ingalunda skulle kunna göra något sådant, då det vore djuriskt och onaturligt. August Svensson hade emellertid ej infunnit sig, hvadan man öfvergick till ett annat mål, i hvilket Carl Pehrsson var anklagad för att på en auktion hafva illa misshandlat Magnus Pehrsson i Linnefälle. Målsegaren var sjelf närvarande och fem vittnen voro inkallade, af hvilka fyra voro tillstädes neml. Pigan Maria Johannesdotter i Wrångaböke, Gustaf Magnusson i Thorbjörnahult, skräddaren Magnus Johannesson och dennes son, ynglingen Johan Magnusson från Långhult. Maria Johannesdotter, som tjänat hos den tilltalade vid den tid, då ofvannämnda auktion egt rum, berättade att han dagen efter auktionen yttrat, att så fort han under slagsmålet föregående dag tappat det han hade i näfven, han fått något nytt istället, dermed antydande, att några välvilliga personer alltjemt försett honom med tillhyggen. Gustaf Magnusson intygade, att ljusen blifvit släckta i det rum, der slagsmålet egt rum och att den tilltalade m. fl. då stått nära målsegaren, men han kunde ej för mörkret se hvilka som slogos. Dock synets den sistnämnde, då ljusen åter blifvit tända, vara illa skuren och Carl Pehrsson hade sedan yttrat att det varit en Guds nåd, att de ej skurit ihjel hvarandra. Magnus Johannesson hade ej varit närvarande vid auktionen och då sonen ville gå dit, hade han bedt honom blifva hemma, tilläggande att om Carl Pehrsson komme dit, det bara blefve oväsen. Sonen hade dock gått åstad och då han kom hem, hade han till fadern yttrat, att det gått som fadern förutsagt. Magnus i Linnefälle hade blifvit misshandlad och de båda Pehrssönerna hade varit de värste slagskämparne. När vittnet sedan träffat Carl Pehrsson, hade vittnet frågat honom huru de bara kunde reda sig, hvarpå han svarat att ”när visen blifvit trodd gick det lätt med den andre”, (med visen syftande på målsegaren). Att tillhygge ej fattats, enär t.o.m. Wirestadsboar försett honom svaranden med dylika, när han tappat dem han hade. Johan Magnusson berättade, att han hört den tilltalade före auktionen säga sig skola slå Wirestadsboarne och att denne på vittnet uppmaning att låta bli det, svarat nej och tillagt: ”Den som står fast intill ändan, han skall vara salig”. Derjemte hade ”den tilltalade sagt att han ej fruktade någon alldenstund knifven blifvit bra vätt (slipad)”. För öfrigt hade vittnet af Carl Pehrsson anmodats att släcka ljusen, men dertill nekat. När ljusen ändock blifvit släckta hade vittnet listat sig ut och då de åter tändts och vittnet kommit tillbaka, hade målsegaren blifvit illa misshandlad, såsom vittnet förmodar, af Carl Pehrsson, enär de förut vore ovänner. Den tilltalade nekade nu lika fräckt som förut. Han hade då slagsmålet egde rum, sökt gömma sig i en säng och efter dess slut tvättat blodet af målsegaren och nu skulle han väl ej kunna ”ge sig till att stå och ljuga inför sittande rätt”. Han hade visst ej sjelf slagits, men om ej Gud bevarat honom hade han säkert legat död, hvilket kanske hade varit så godt det, då han sluppit de lidanden, han sedan haft att utstå.

Ur Smålandsposten N:o 13 Tisdagen den 3 Februari 1880.

Rättegångs och polissaker. Ransakningar å Wexiö cellfängelse den 31 januari. Inför Allbo häradsrätt (domhafvanden häradshöfding och riddaren C. Hasselrot.)

Slagskämpen Carl Pehrsson i Bromåla, infördes och förklarade sig idag vara hågad att tala fullkomligt sanning och uppdukade så en lång historia om den från orten afvikne Pehr Pehrsson, på hvilken han sökte vältra all skuld. Sjelf vore han alldeles oskyldig såväl till våldet å Magnus Pehrsson i Linnefälle, som till misshandeln af August Svensson och hemfridsbrottet på Gottåsa. Ett par nya vittnen hördes: Kristina Strandberg från Femlingehult berättade, att hon och flere personer på auktionsdagen varit samlade i det rum, der våldet mot Magnus Pehrsson begicks der man roade sig med dans. Bland de dansande var äfven Magnus Pehrsson. Under det dansen pågick, kommo Carl Pehrsson och Pehr Pehrsson samt började hoppa och fintulera (figurera) mot Magnus Pehrsson. Carl Pehrsson hade nu yttrat till Pehr Pehrsson: ”Gubbe, låt nu se att Du står på Dig!” Hvarefter ljusen släcktes, och hade då vittnet jemte de öfriga, som anade att det skulle blifva något af skyndsamt begifvit sig utanför rummet. När ljusen åter blifvit tända – ungefär en 10 minuter derefter – hade vittnet gått in och då funnit Magnus Pehrsson, illa söndersargad i ansigtet och med blodiga kläder. Hvilka som, under det ljusen voro släckta, voro qvar i rummet, visste ej vittnet. Den anklagade, härom spord, förklarade att han under tiden legat i sängen och ej sett någonting. Peter Håkansson från Långhult hade ej någonting om sjelfva slagsmålet att förtälja. Han hade, i likhet af de öfriga, när ljusen släcktes, begifvit sig ut. En gång i somras hade Carl Pehrsson sagt till vittnet: ”När ljuset blef släckt, kastade jag mig i sängen, ty jag visste väl hvilka som togo itu med Magnus Pehrsson, men fick han något af mig, så var det när jag steg upp”. Vittnet hade blifvit förbjudet att omtala detta yttrande. Peter Nilsson i Gottåsa vidhöll sitt förra vittnesmål. Kronolänsman Hjertqvist, ombud för Robért, ansåg att alldenstund hotelser blifvit fällda mot husbonden på Gottåsa, svarade med sällskap i afsigt att begå hemgång, infunnit sig derstädes och yrkade straff härför. Häradsrätten fann den tilltalade säker till hemfridsbrott enligt 11 kap. 10 § strafflagen, äfvensom till misshandel af August Svensson, ehuru det ej kunnat bevisas, att han bitit honom i näsan, enligt 14 kap. 13 § strafflagen. Hvad våldet mot Magnus Pehrsson beträffar, kunde den tilltalade ej i brist på bevisning fällas, men ålades att infinna sig vid Allbo härad nästa sommarting och med ed betyga sin oskuld. Härpå lösgafs han ur fängelset. De tre tjufvarne från Härlunda, Johan Olsson, Sven Jonasson och Gustaf Jonasson äfvensom den sistnämndes hustru Bengta hördes derefter ånyo. För stölden af bränvin från baron Koskull nekade alla. Äfvenså förnekade Bengta all vetskap om stölderna. Då häradsrätten ansåg nödigt att höra målsegarne, uppsköts målet till de 21 nästkommande februari.

Ur Smålandsposten N:o 22 Tisdagen den 24 Februari 1880.

Rättegångs och polissaker. Ransakningar å Wexiö cellfängelse den 21 dennes. Inför Allbo häradsrätt (domhafvanden häradshöfding och riddaren C. Hasselrot.)

Härlundaligan. Med för stöld häktade Johan Olsson, Sven Jonasson och Gustaf Jonasson från Härlunda samt den sistnämndes hustru Bengta, anklagad att hafva varit medveten om och att sökt dölja det stulna, företogs åter ransakning. Målsegaren Erik Danielsson på Hagverksmo var närvarande, men kunde icke bestämdt uppgifva huru mycket bränvin, som blifvit honom frånstulet, dock minst 2 á 300 knr. De anklagade påstodo deremot att de fyra särskilda gånger blott tagit 4 knr pr man åt gången, således ungefär 48 knr. Den förut omnämnda stölden 90 knr sprit från baron Koskull beriktigades så tillvida att stölden föröfvats hos en dennes brukare Anders Persson, då bonde på Torp. Denna stöld förnekade fortfarande de anklagade. Sedan åklagaren öfverlemnat målet, afkunnade rätten sitt utslag, enligt hvilket Johan Olsson för icke mindre än 7 inbrottsstölder, Sven Jonasson och Gustaf Jonasson enligt 30 kap. strafflagen och deri åberopade paragrafer ansågos skyldige, men för slutransakning och dom hänvisades till Kinnevalds häradsrätt. Hustrun Bengta dömdes till 2 månaders straffarbete och 1 års förlust derutöfver förlustig medborgerligt förtroende.

Ur Smålandsposten N:o 31 Tisdagen den 16 Mars 1880.

Rättegångs och polissaker. Ransakningar å Wexiö cellfängelse den 13 mars. Inför Kinnevalds häradsrätt (domhafvanden notarien L. Petersson.)

Tjufligan i Härlunda. J. Olsson, Gustaf Jonasson och Sven Jonasson, hvilken som läsaren tordse erinra sig, nu fått sina bragder inom Allbo utredda för denna häradsrätt och blifva förvisade till Kinnevalds för att äfven der ransakas och slutligen dömas, förnekade enstämmigt såväl att den vid stölden på Toftahult af smör, ost m.m. föröfvat inbrott som äfven all delaktighet i en annan stöld, angående hvilket åklagaren kronolänsman Bredberg fann sig föranlåten att afstå från åtalets fullföljande, enär för bevis af densamma ej lära kunna anskaffas. Trenne vittnen voro inkallade, men af dessa hade ett uteblifvit utan anmäldt förhinder, det andra vid namn Nils Johan Andersson lät ingifva bevis öfver att han huggit sig så illa i en fot att han ej kan lemna hemmet. Det tredje vittnet, hustrun Anna Svensson i Fanhult, som vid tiden för stöldens begående tjenat hos målsegaren, intygade att denne, som vore synnerligen mån om att ständigt hafva säkra lås för sina hus, hade försett den bod, ur hvilken tillgreppet skedt, med dubbla lås, men kunde ej taga på sin ed att dessa voro låsta och nycklarna uttagna vid det ifrågavarande tillfället, ansåg dock detta alldeles säkert. Johan Olsson invände att i så fall måtte bonden gått från sina vanor, ty då han och kamraterna helsade på voro dörrarne gästvänligt öppna.

Domhafvanden anhöll på det bevekligaste, att då alldeles tydligt vore, att inbrottet skett och då det hedervärda bolaget redan var öfverbevisadt om så många stölder med och utan inbrott, det nu i frågavarande målets rubricerande som det ena eller andra ej kunde hafva något vidare inflytande på det slutliga straffet. Tjufvarna måtte afge en ärlig och öppen bekännelse, då de derigenom utom den lättnad skulle tillskynda deras samveten, kunde få slut på den genom deras krångel allt för långa ransakningstiden. Härpå svarades att man så innerligt gerna ville ”tas mä´ allt hvad man gjort, men se ljuga på sig sjelf det kunde en då inte”. Under sådant förhållande och fastän Johan Olsson enständigt yrkade på slut i målet, fann åklagaren böra begära uppskof för att få höra vittnet Nils Johan Andersson. Med bifall härtill resolverades att målet skall ånyo förekomma lördagen den 3 nästa april, då N. J. Andersson skall tillstädsekomma vid 50 kr:s vite och åkl. vara försedd med all den bevisning hvarmed han vill sig i målet begagna.

Ur Smålandsposten N:o 39 Tisdagen den 6 April 1880.

Rättegångs och polissaker. Ransakningar å Wexiö cellfängelse den 3 april. Inför Kinnevalds häradsrätt (domhafvanden notarien L. Petersson.)

Härlundatjufvarne, förnekade enstämmigt äfven denna gång att de genom inbrott åstadkommit de från Bengt Ohlsson i Toftahult stulna sakerna, och så de tvenne i målet inkallade vittnena, Nils Johan Andersson från Karlstorp af Almundsryds församling och Karl Jönsson från W. Thorsås, ej hade något af vigt att i saken upplysa, samt målet, af kronolänsman Bredberg öfverlemnades till afgörande, afkunnades utslag, enligt hvilket Johan Olsson dömdes till straffarbete i 2 år och 9 månader samt i 8 år derutöfver vara medborgerligt förtroende förlustig, Gustaf Jonasson till straffarbete i 2 år och 3 månader, samt 6 års utöfver strafftiden utsträckt förlust af medborgerligt förtroende och Sven Jonasson till 2 år och 6 månader straffarbete samt förlust af medborgerligt förtroende i 7 år derutöfver, hvarjemte de hvar för sig och till sammanräknadt mycket höga beloppen ålades att utgifva ersättning åt målsegandena för deras förluster och inställelser vid ransakningstillfällena samt godtgöra de i målen hörda vittnena. Som våra läsare torde erinra sig, har denna tjufliga förut inför Allbo häradsrätt öfverbevisats om en mängd stölder, för hvilka straffet äfven är inberäknadt i ofvannämnda dom. Utom flera stölder, om hvilket det snygga triumviratet icke kunnat genom fulla bevis öfvertygas, men som de sannolikt begått, dömdes Johan Olsson nu för 9 och Gustaf Jonasson för 6 tillgrepp med och utan inbrott. Sven Jonassons meritförteckning var ej fullt så rikhaltig. Första upptäckten af den under en lång följd af år bedrifna oärligheten skedde som bekant i början af sistlidne oktober månad, då de förstnämnde stallbröderna medelst inbrott i en vagnbod i Elmhult tillegnade sig ett helt varulager af en handlande Svensson från Sunnerbo. Strax derefter häktades de alla tre och har alltsedan genomgått täta ransakningar inför Allbo och Kinnevalds häradsrätter.

Ur Nya Wexiö-Bladet N:o 70 Lördagen den 19 Juni 1880. Härlunda artar sig, att blifwa ett samhälle af idel hyggligt folk, alldenstund alla mindre wäl renommerade personer synas finna det klokast att emigrera. För någon tid sedan afreste den beryktade slagskämpen Carl Pehrsson i Bromåla. En tid förut hade en winglare – wi erinra oss för tillfället ej namnet—skuddat stoftet af sina fötter och ”schappat”. Nu senast tillskrifwes oss, att den bekanta Bengta Svensdotter från Karsemåla, tilltalad såsom kompanjon i firman ”Tjufligan från Härlunda”, samt hennes fader Sven Nilsson i dagarne lemnat orten. Nog har Härlundaboarna skäl att jubla, men hurudan skall wäl Amerikas befolkning wara, då den ensamt från en så obemärkt wrå inom gamla werlden som en liten socken i Småland på kort tid rekryteras med icke mindre än 4 personer af ganska ”twifwelaktigt anseende”.

Ur Smålandsposten N:o 4 Torsdagen den 13 Januari 1881. Till lärarinnor, i Härlunda församlings båda småskolor antogos af skolrådet den 11 dennes Gustafva Andersson från Ryssby och Hanna Pehrsson från Kyrkhult i Blekinge.

Ur Smålandsposten N:o 44 Lördagen den 16 April 1881. Ett olycksbarn. Minderårige Johan Magnus Håkansson, född 1866 i Härlunda församling, hvilken efter en från spädaste barndomen vanartig vandel ändtligen för olofligt tillgrepp blef i Stockholm den 23 sistl. december dömd att föras till allmän uppfostringsanstalt, hade under det han i afvaktan på att vederbörande skulle hinna bereda honom plats å kolonien Hall, t. v. förvarades å Wexiö fattighus, flera gånger afvikit derifrån, oaktadt all vaksamhet, och ånyo begifvit sig ut på äfventyr. Ändtligen har han i dagarne gripits i Ystad, der han för att lyckas bättre i sitt bettleri spelat rollen af döfstum, och afforslats till Hall.

Ur Smålandsposten N:o 80 Tisdagen den 12 Juli 1881. Sjelfmord. Från Härlunda skrifves, att hustrun* till en hemmansegare derstädes i söndags åttadar, begått sjelfmord. Medan de öfrige medlemmarne af familjen voro i kyrkan, gjorde hustrun, som en längre tid varit tungsint och grubblande, i en ökstock uti en närbelägen mindre sjö der hon fullbordade sin förut öfvertänkta handling. Under vinterns lopp har hon flere gånger gjort försök att beröfva sig lifvet, hvilket dock misslyckats. Orsaken till den förtviflade gerningen är ej med visshet bekant, men tros vara religionssvärmeri. *Bondehustrun Elin Svensdotter från Trolleboda, död 3 juli 1881.

Ur Smålandsposten N:o 106 Lördagen den 10 September 1881. Olycksfall eller icke? En morgon för några dagar sedan fanns backstugusittaren Per Karlsson från Knoxhult af Härlunda församling död i en brunn nära Elmhults jernvägsstation.

Ur Smålandsposten N:o 107 Torsdagen den 14 September 1882. Råhet i folklynnet, är ännu beklagligtvis stor på de flesta ställen i våra bygder, trots folkskolorna och en lifligare beröring med den yttre verlden. Så blef i måndags afton i Härlunda en vandrande luffare Josef Frithiof Andersson från Urshult, på väg till Hultets marknad utan anledning öfverfallen, skuren och illa misshandlad af för honom okända personer, så att han i ömkligt tillstånd måst införas till härvarande lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 127 Tisdagen den 31 Oktober 1882. Yrkesafvund. Som vi för några veckor sedan omtalade, hade valackaren Josef Frithiof Andersson från Urshult blifvit på det svåraste misshandlad den 6 sistlidne september. Härmed hängde enligt målsegarens uppgift, så tillhopa att Andersson som med sin familj var på väg till Skåne, af Gustafva Johansdotter i Verahult af Härlunda församling blifvit inbjuden att hos henne taga nattqvarter, hvilket ock skedde. Senare på aftonen hade emellertid värdinnans styfsöner valackarne, bröderna Gustaf och Andreas Nilsson inkommit i stugan, hvarvid den förstnämnde under fråga: ”Nu får jag väl de 10 kronorna, Du är skyldig mig?”, dragit en knif och skurit käranden i armen hvarpå Andersson, sedan han för att värja sig föst ut Gustaf Nilsson på gården och der kullslagit honom, fick svåra ännu ej läkta knifhugg i hufvud, hals och å ett finger, hvarjemte svarandena förföljt honom och hans hustru under grymma hotelser. Svarandena, som erkände att de begått våldet, hvari de hade lika del, då den ene skurit käranden i armen och den andre i halsen, påstod dock att det var Andersson som först kommit mot dem, och då hade de tagit till knifvarne af pur häpenhet och rädsla. Vidare upplystes att parterna ingått förlikning med villkor att svarandena skulle betala Andersson 100 kr., af hvilka han redan uppburit 51. Andersson hade emellertid ångrat sig vid och velat hafva mer i förlikning, hvilket svaranden förklarade sig ej kunna lemna hvarpå lagen tillitades. Såväl svaranden Andreas Nilsson som käranden äro gamla rättegångskunder, ithy att den förre pliktat för inköp af stulet gods och den senare för våld mot kronolänsman Hjertqvist. De tilltalade dömdes att undergå straffarbete i 8 månader hvardera samt att med tillsammans 50 kr. utöfver hvad han redan uppburit ersätta målsegaren för sveda och värk, hvilka i flera veckor hindrat honom att arbeta. Illviljan mellan parterna härflyter ur en honett jalousie de metier, enär Andersson vredgats på Nilssönerna derför att dessa upptagit order att kastrera fölungar inom Kinnevalds härad, der Andersson är boende.

Rättegångs och polissaker. Ransakningar å Wexiö cellfängelse den 28 oktober 1882. Inför Allbo häradsrätt (domhafvande häradshöfding M. Hasselrot.)

En sorts hemgång, hvilken dock tydligen orsakats af oförstånd beträffande rätta vägen att komma till sin rätt, hade 71-årige mycket ålderssvage förre torparen Johan Holmgren från Siggaboda af Härlunda församling gjort sig skyldig till. Holmgren, som för 35 år sedan bebodde torpet Brändeborgsmåla under nämnda boställshemman, hade då för 30 kr. inköpt timmer från hus, som blifvit utsynta framme vid granngården, samt med detta virke gjort en tillbyggnad vid torpet, som endast hade en ytterligt usel bostad att bjuda på.

Han skulle nu bosätta sig på en lägenhet å ett annat hemmans egor och bygga der, hvadan han tyckte sig vara i sin goda rätt att nedrifva den tillbyggnad han å Brändeborgsmåla sjelf bekostat och ej begagnat sedan 1869. Uppsåtet sattes i verket, inneboende torparen Jonas Johanssons husgeråd utflyttades, och med flera karlar, som svaranden skaffat till sitt biträde, företogs nedrifningen. Detta ansågs emellertid på goda skäl af åklagaremagten såsom hemfridsbrott, Holmgren häktades och alla som varit honom behjelplig vid det otidiga flyttningsbestyret inkallades och att stå till ansvar. Holmgren sjelf vidgick alla framlagda fakta, men var tydligen alldeles oförmögen att inse det han på något sätt öfverskridit sin befogenhet. Hans legde medhjelpare, som handlat i god tro på åtgärdens berättigande, sökte göra troligt att nästan alla endast lassat och kört, men ej deltagit i rifningen. Rätten resolverade att Holmgren, som ej längre borde för denna sak hållas i häkte, skulle jemte alla, som biträdt vid stugans flyttning, möta vid lagtima vinterting med häradet, der ärendet kommer att fullföljas. Såsom målsegare närvoro arrendatorn af Siggaboda boställe, P. J. Magnusson, samt den ofvannämnde torparen J. Johansson.

Ur Smålandsposten N:o 57 Lördagen den 19 Maj 1883. Lönnmord. Den 15 dennes blef enligt till Sm.-P:n. ingånget meddelande, hemmansegaren Peter Jönsson i Trufvedstorp af Härlunda socken medelst tvenne bösskott lömskt ihjelskjuten under det han gick och körde å sin åker. Om dådet saknas ännu närmare upplysningar, men för detsamma misstänkes och efterspanas af kronobetjeningen 68årige backstugusittaren Bengt Jönsson Karbin i Härlunda, hvilken samtidigt med lönnmordets föröfvande spårlöst försvunnit från orten utan att man ännu vet, huruvida han rymt sin kos eller tagit sig sjelf af daga.

Ur Smålandsposten N:o 58 Tisdagen den 22 Maj 1883. Hemsk hämndlystnad. Föröfvaren af det af oss i lördags omnämnda lönnmordet i Härlunda, 68-årige backstugusittaren Bengt Jönsson Karbin från Trufvedstorp, införpassade i lördags morgon till härvarande länscellfängelse. Han hade hela tiden efter våldets föröfvande irrat kring i skogar och utmarker. Nu synes han emellertid vara rätt lugn, skrattade och pratade med den som hitförde honom, vidkändes brottet och påstod att den bössa, hvarmed detta föröfvats, varit för ändamålet laddad i fem år. Om orsaken till den hemska gerningen och huru vid dess föröfvande tillgått berättar Karbin, att han under hela nyssnämnda tid legat i tvist med den nu dräpte jordegaren om en liten åkerbit, den Peter Jönsson ville sjelf bruka, men hvilken Karbin ansåg borde medfölja hans täppa. Då nu P. Jönsson den 15 dennes kom med oxar för att uppköra den omtvistade åkern, passade Karbin på medan P. Jönsson var sysselsatt med arbetet och aflossade mot honom ett skarpladdadt hagelskott med ett gammalt soldatgevär af grof kaliber, hvaraf P. Jönsson väl sårades, men ej värre än att han kunde springande aflägsna sig vid pass 60 eller 70 fot. Under tiden hade emellertid mördaren nu tagit fram ett annat vapen, en gammal ryttarepistol, samt rusade fram och aftryckte detsamma alldeles vid offrets hufvud, då döden ögonblickligen följde, hvarpå Karbin tog till flykten. Karbin har hustru och åtta barn samt är ganska fattig. Peter Jönsson efterlemnar äfven barn, men i någorlunda bergade omständigheter.

Otrefliga kyrkobesökare. En af våra korrespondenter i Allbo meddelar, att bland den mängd kyrkobesökare från angränsande församlingar, hvilka i år som vanligt pingstdagen besökte Wirestads kyrka, blefvo några framåt middagen särdeles oregerliga, till följe af allt för träget påhelsande af de medhafda lommaflaskorna, och då de efter gudstjenstens slut lägrade sig nära invid kyrkvallen uppstod der ganska lifligt handgemäng emellan främlingarna, af hvilka en var så vildsint, att han slutligen med grimskaftet måste bindas fast i kärran och i detta tillstånd hemforslas.

Ur Smålandsposten N:o 57 Lördagen den 19 Maj 1883. Såsom misstänkt för mord, införpassades 72-årige lösdrifvaren Jöns Nilsson Modig från Almundsryds socken af Kronobergs län. Mordet begicks för sexton år sedan sedan på en torpare i Almundsryd, hvar den häktade då var boende såsom inhyseshjon. Skäligen misstänkt såsom dådets upphofsman, försvann han straxt efter dess begående i orten och har alltsedan lyckats hålla sig fri, ehuru han enligt egen uppgift, icke på alla dessa 16 år, under hvilka han nästan uteslutande lifnärt sig genom bettlande, varit utom landet. För någon tid sedan insjuknade han i någon socken af Jönköpings län, der fattigvården måst taga hand om honom. Fattigvårdsstyrelsen anmälde saken hos konungens bfhde med begäran om ersättning för sjukvården. K. bfhde åter fick derför anledning att härifrån länet infordra upplysningar angående mannens antecedentia, och sålunda torde nu, om ock sent, föröfvaren af den hemska gerningen icke undgå att drabbas af den menskliga rättvisans straff. Den gamle nekar emellertid att hafva begått mordet.

Ur Smålandsposten N:o 61 Tisdagen den 29 maj 1883. En dråpares bekännelse på dödsbädden. Som vi helt nyligen meddelade hade genom försorg af annat läns myndighet till härvarande cellfängelse införts en gammal sjuklig man Jöns Nilsson Modig från Stensmåla i Almundsryds församling, född d. 15/12 1811, såsom skäligen misstänkt för ett för 16 år sedan föröfvat mord, efter hvars uppdagande han utan att lemna fosterlandet irrat hit och dit i bygden utan rast eller ro och ofta i stor nöd. Modig, som först nekade till brottet blef emellertid allt svagare, och då han i söndags kände sitt slut nalkas, lät han af fängelsepredikanten Wirell förmå sig att aflägga fullständig bekännelse, hvilken han sedermera inför tillkallade vittnen upprepade, hvarefter han igår morgon kl. 6 afled, synbarligen lättad genom afslöjande af den dystra hemlighet, som så länge hvilat tungt på hans medvetande. Modigs bekännelse var af hufvudsakligen följande innehåll: Den 24 augusti, en lördag för 16 år sedan, hade han besökt dåvarande kyrkoherden i Urshult, Linell, för utfående af arbetsbetyg samt dervid beklagat sig öfver att hans svåger Sven Ram efter sin hustrus (Modigs syster) död, genom svält och vanvård illa misshandlat sina barn, en flicka om 5 och en gosse om 2 år, hvarvid kyrkoherden rådt Modig att genom besök hos svågern söka förmå honom att ändra behandlingssätt af barnen, och i värsta fall ställa om så att de blefve inackorderade hos andra. I sådant syfte hade Modig följande söndags eftermiddag infunnit sig hos svågern och efter hvad han påstod, fogligen förehållit honom han beteende, hvarvid denne rusat upp och ut genom dörren samt i förstugan fått tag i en bössa, den Modig, som var jägare, tillfälligtvis tagit med sig och stält der. Under varning för att olycka kunde inträffa med det laddade geväret, hade nu

Modig försökt bemägtiga sig detsamma, hvar emellertid skottet brann af och träffade Sven så illa, att han efter några jemmerrop afled. Den dräptes 2-årige son hade under det hemska uppträdet varit ute på gården och dottern vårdats i Modigs hem, dit Modig sjelf skyndsamt begaf sig, men der han endast qvarblef öfver natten, hvarefter han tidigt följande morgon, sedan han med den lilla systerdottern delat den enda brödkaka han egde, begaf sig först åt Skåne och sedan åt öfriga Sveriges provinser, alltjemt marterad af de förfärligaste samvetsqval. Huruvida den aflidne äfven i denna bekännelse velat framställa sig något mindre brottslig än han verkligen varit, deröfver dömer endast Han, som allting vet, men också eger magt att den ångrande allt förlåta.

Ur Smålandsposten N:o 63 Lördagen den 2 Juni 1883. Vår värfvades lagrar ger beväringen ingen ro. I vissa delar af Allbo skrifves till oss. Vi minnas hur beväringsynglingarna ifjor huserade i närheten af Moheda, och i år har en del ynglingar – man antager att de varit från Härlunda och Thorsås – under marsch till Liatorp haft diverse okynne för sig. Der de tågat fram, voro grindarna lyftade af krokarna, gärdesgårdarna här och var sönderbrutna, grindstolpar uppryckta och en hel mängd när vägen stående jordbruksredskap på ett eller annat sätt bragte i oordning.

Ur Smålandsposten N:o 64 Tisdagen den 5 Juni 1883. Rättegång och polissaker. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 2 juni. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Mord af hämnd. Såsom vi förut berättat blef den 15 dennes hemmansegaren Peter Jönsson i Trufvedstorp ihjelskjuten af backstugusittaren Bengt Jönsson Karbin, hvilken senare burit hat till den mördade för det denne skulle ha orättmätigt fråntagit honom en jordbit. Samma morgon brottet begicks hade den mördade varit sysselsatt med arbete å samma jordbit och då af flere personer, äfven af den tilltalades egen hustru, varnats för Karbin och hans onda afsigter, men förklarat att han ej brydde sig derom utan tänkte fortsätta sitt arbete. En kort stund derefter skedde mordet och hade skotten hörts af de personer, som varnat Jönsson och hvilka nu skyndade tillbaka och funne Jönsson död och Karbin försvunnen. Den tilltalade gamle erkände gråtande sitt brott, för hvars begående han såsom motiv uppgaf, det han omöjligen kunnat förlåta den aflidne hans orättvisa beteende. För vidare utredning uppsköts målet till den 20 dennes.

Ur Smålandsposten N:o 71 Torsdagen den 21 Juni 1883. Rättegång och polissaker. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 20 juni. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Lönnmordet i Härlunda. Trenne vittnen intygade att tvenne af dem hört Karbin aflossa såväl det sårande skottet ur bössan, som det dödande ur pistolen, att Karbin är af ett argt och våldsamt sinnelag samt gjort sig skyldig till ilskna och hotfulla utlåtelser, såväl mot den mördade som mot ena vittnet, samt af tvenne af vittnena som misstänkt svaranden för

onda anslag mot den mördade, allvarligen och bevekligen budit honom afstå derifrån, hvarvid han kastat föremål efter ena vittnet utan att råka m.m., som allt synes styrka att det blodiga dramat så tillgått som vi förut berättat och som angifves i polisprotokollet, hvilket upprättades vid svarandens häktande och hvars rigtighet han vid förra ransakningen erkände. Nu ville emellertid Karbin, som stundom lät framskymta ett vidrigt, spefullt hån i sina anmärkningar rörande vittnesberättelserna, och som i hela sitt uppträdande gjorde intrycket af en gammal förhärdad syndare – började krångla, och modifiera sin förut aflagda bekännelse. Så sade han t.ex. nu bl.a., att han ingalunda gått och rufvat på mordplanen i fem år, såsom han sjelf förut vidgått, att han inte ens vid sjelfva dådets föröfvande haft för afsigt att döda och skada utan endast skrämma sin vederdeloman, att han inte var rigtigt som han skulle, inte rådde sig sjelf, och att det varit skamligt af slägten att ej för länge sedan skaffa honom in på hospitalet, att han efter mordet gått åstad för att angifva sig sjelf i Wexiö, men besinnat sig under vägen och tyckt det vara lämpligare att begå sjelfmord, hvarför han rott ut midt i en sjö och kastat sig i vattnet, men funnit det vara för svalt för fullföljande af sitt uppsåt, att han i valet och qvalet mellan att taga lifvet af sig eller angifva sig sjelf, tillbringa två dagar och två nätter, men slutligen anträffats af sin hustru och en son samt straxt derefter häktats. Den mördades maka och barn voro vid rätten närvarande och intygade också, att Karbin hade ett vildt, hämndgirigt lynne samt fällt hotfulla yttranden. För vidare bevisnings förebringande uppsköts målet till den 6 instundande juli.

Ur Smålandsposten N:o 78 Lördagen den 7 Juli 1883. Rättegång och polissaker. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 6 Juli 1883. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Lönnmordet i Härlunda. Tvenne nya vittnen hördes. Af dessa, vittnade torparen Olsson bl.a. att han på sista tiden ej märkt någon fiendskap emellan svaranden Karbin och dennes mördade husbonde Peter Jönsson, men för flera år sedan hade han hört Karbin yttra: ”Ta´r han brödet från mig, så ta´r han lifvet af sig.” Äfven så upplyste vittnet, att det då en gång haft ett gevär med sig, Karbin bedt att få låna det, ”medan det nu skulle stå krig i fjorton dagar”, hvilken begäran emellertid ej bifallits, utan gick svaranden samma dag till en handlande och köpte ett gevär, hvarmed mordet fem år senare föröfvades. Andra vittnet, Sven Persson Lax, berättade att då denne i våras, fjorton dagar före dådets föröfvande, kommit till svaranden, denne hade yttrat att om P. Jönsson kommer och tager trädan, hvarom tvisten gälde, så skjuter jag honom. Vittnet: Har Jönsson inte rört vid åkern ännu? Karbin: Nej den dag han det gör, mister han lifvet. Vittnet: Å, så tosig är väl inte Karbin? Karbin: Jo, han skall mista lifvet. Vidare intygade vittnet, att den mördade Peter Jönsson alltid varit en stilla och beskedlig man, den som icke gjorde någon orätt, hvaremot Karbin gjort sig känd som en häftig och argsint person. Sedan åklagaren yrkat ansvar å Karbin för mord med berådt mod, dömdes Karbin för mord med berådt mod till straffarbete för lifstiden.

Ur Smålandsposten N:o 88 Tisdagen den 31 Juli 1883. En vildsint kanalje. Den 24 dennes hemkom från Amerika helt oväntadt arbetaren August Grönqvist till hemmet Thorbjörnahult, Härlunda socken, der styffadern hemmansegaren Jöns Svensson var boende. Efter att der ha uppehållit sig några få timmar gick han ut på besök till några slägtingar inom Wirestads församling. Följande dag återkommen till hemmet, vid det han mötte styffadern, drog han genast upp en revolver och utan föregående ordvexling aflossade mot denne tre skott, hvarefter han skyndsamt aflägsnade sig. Efterspanad anhölls han den 26 dennes nära Elmhult, dervid han erkände sig hafva haft för afsigt att mörda fadern af det skäl att denne, såsom han sade, alltid varit snål och egennyttig emot honom. Grönqvist, som är född den 24 december 1859 och vistats i Amerika sedan våren 1882, har häktats och till fängelset införpassats. Fadern lefver men är mycket sjuk och svag till följd af våldet.

Ur Smålandsposten N:o 92 Torsdagen den 9 Augusti 1883. Blodiga uppträden, tyckas ni höra till ordningen för dagen i Härlunda. Så har häromdagen en torpare medelst ett mot sin husbonde aflossadt bösskott sökt mörda denne. Vår meddelare har uppgifvit de handlande personernas namn, dem vi dock tills vidare förtiga, enär den anfallne lär låta nåd gå före rätt.

Ur Smålandsposten N:o 94 Tisdagen den 14 Augusti 1883. Ilskna lynnen. Det af oss senast omtalade uppträdet i Härlunda har, hvilket vår meddelare visste, af kronolänsman Robért, som vill göra slut på en del af den för öfrigt redbara befolkningens okynne, att vid minsta missämja tillgripa lifsfarliga vapen, gjorts till föremål för laga åtal. Saken hängde så tillhopa, att då torparen J. Johannesson, under Godhult af Wirestads församling, gemenligen ”Lukas” kallad, för någon tid sedan besökte hemmnsegaren Bengt Håkansson i Bromåla af Härlunda församling, bekant under pseudonymen ”Qvista-Bengt´en”, i och för uppgörande af en gammal affär, uppstod träta, under hvilken torparen – bet bonden i ena tummen, men sjelf påstår sig ha bekommit en dugtig afbasning och blifvit hotad med skjutgevär. Hvad som kommit i dagen har dock ej funnits vara af beskaffenheten att föranleda häktning.

Ur Smålandsposten N:o 94 Tisdagen den 14 Augusti 1883. Rättegång och polissaker. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 11 Augusti 1883. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Attentätern från Härlunda, August Grönqvist, hvilken såsom vi i notisen om hans häktning redan berättat, nyligen kommit åter från Amerika der han någon tid vistats, och gjort sitt inträde i hemmet med ett mot styffadern hemmansegaren Jöns Svensson i Thorbjörnahult föröfvade mordförsök medelst flera revolverskott, förrådde under ransakningen en häpnadsväckande slöhet och känslolöshet samt tycktes nästan ha varit

behärskad af vissa fixa idéer. Ransakningen inleddes med följande dialog mellan rättens ordförande och honom: Du har skjutit Din styffader? Svar: Ja. Vet Du om han är död? Svar: Nej. Hvilketdera önskar Du? Svar: Att han inte skulle vara död. Hvarför det? Svar: Jo, för jag har kommit att tänka på att det kanske inte var rigtigt rätt gjordt att skjuta på gubben. Hvarför gjorde Du det då? Svar: Jo, jag hade ett behof af att hämnas på honom och hela slägten, ty de har alltid hållit mig för en narr och gjort spektakel af mig. Under förhörets gång framgick, att svarandens sinne alltmera förbittrats af den fixa ide, som uttryckes i detta uttalande af styffaderns hårdhet, som icke unnat honom en plats i hemmet oaktadt godt tillfälle dertill fanns, samt af förmenta orättvisor och aga hos tvenne bönder i Skåne, som svaranden tjenat hos för en längre tid sedan. Sedan fadern 1874 aflidit, hade modern gift om sig tvenne gånger och senast med Svensson, som ej tillät svaranden vistas i hemmet, hvarföre denne först tog tjenst hos en sin svåger Per Abrahamsson i Wirestad, sedan tjenande ett år från 1881-1882 på våren hos en landtbrukare i Sealand och derefter gaf sig öfver till Amerika, dit han ankom utblottad, men fick låna 1 ½ dollar af tvenne i New York förut vistande bröder. Med växande framgång arbetade han derefter dels hos farmare, dels hos jernvägsbolag i Illinois, Chicagotrakten och i Minnesota m.fl. ställen samt köpte slutligen land af regeringen ute i den fjerran western 160 acres för 22 dollars. För att skaffa medel för att slå sig ned som egen farmare sökte han nu arbete i Kalifornien, men blef här bestulen på kläder och pengar. Nu påstår han att harmen öfver detta nya missöde sällade sig till bitterheten mot dem, som här hemma behandlat honom illa, hvilket orsakade att hen beslöt resa hem och ta lifvet af någon af dessa. Den 19 sistlidne juli återkom han till fosterlandet och befann sig då i valet och qvalet, hvilken han skulle utse till sitt offer. Slutligen bestämde han sig för hemmansegaren Nils Svensson i Fjelkestad, en mil från Kristianstad. På hvad sätt skulle Du nu gå till väga för att fullborda Din plan? Svar: Jag ville bränna honom inne i hans hus. När och hvarför utförde Du inte Ditt uppsåt, slog samvetet Dig vid tanken på denna gräsliga missgerning, som ju inte stod i något rimligt förhållande till den lilla oförrätt Du kunde ha lidit för lång tid sedan? Svar: Nej inte just det, men han hade byggt sig nya bra hus och jag tyckte det var skada på den vackra längan och så beslöt jag knäppa honom med en revolver, som jag köpt. Men så fick jag se hans ena dotter, en rigtigt hyggelig tös, som jag alltid tyckt bra om, derför att hon aldrig gjort narr af mig medan jag tjente der, och så hade jag inte hjerta i mig att göra gubben något ondt. Nå, och sedan? Svar: Sedan skulle jag gå till den andre bonden der nere, som hade plågat mig med att tröska natt och dag under det han inte gaf mig annat än öl och bröd att äta, men så var han flyttad, och då tyckte jag att det kunde vara så godt att knäppa styffar istället. Härefter följde en upprörande skildring af huru Grönqvist ankommit till hemmet i Härlunda den 24 sistlidne juli och der vänligen emottagits och undfägnats af modern, men

kyligt bemötts af styffadern, der han dock den dagen ej kom sig för att göra något ondt, enär han var sysselsatt med höbergsel och andra personer ständigt voro närvarande. Följande dags morgon hade han emellertid lagt sig bakom en buske å ängen, dit han visste att Svensson skulle komma för att taga in hö. När han så fick se honom, gick han emot honom, men bäfvade så vid tanken på hvad han ernade göra, att han gick vid offrets sida minst en half timme, darrande och med handen sluten om revolvern i fickan samt under så förvirradt tal, att han hörde hur Svensson mumlade för sig sjelf: ”Jag tror heren är galen”. Slutligen, då Svensson med hans hjelp fått en börda på sig och skulle gå mot hemmet, repade Grönqvist mod och sände honom bakifrån en revolverkula, som träffade i sidan, hvarvid den sårade släppte bördan och föll omkull på en tufva under utropet: ” Aj, aj, hvad i Jesu namn hvar det?” Grönqvist, som stundtals nästan tycktes att på ett vidrigt sätt stoltsera öfver sitt dåd, sade sig nu ha gått fram och skjutit ytterligare tre skott hvaraf två träffat i hufvudet, på det att han skulle slippa ligga och gnälla så der, hvarefter han afskjutit ännu ett skott i luften och derefter gripit till flykten. Efter hvad han sjelf uppger, skall han sedan ha likvisst sofvit någorlunda godt om natten i en ängslada, och gripits af ånger öfver sin hemska gerning och varit på väg till länsmannen för att angifva sig sjelf då han greps af dennes utskickade omkring kl. 8 på aftonen den 26 juli. För inkallande af en minderårig flicka, hvilken skall hafva varit närvarande vid mordförsöket, samt för att den sårades men af våldet skall noggrannare kunna bestämmas, uppsköts målet till den 29 dennes. Grönqvist är en blond man af medellängd och ett ingalunda fult utséende. I ansigtets uttryck ligger dock något dolskt och motbjudande. Jöns Svensson är nu utom all fara. Svarandens moder Bengta Hansdotter var närvarande och grät ymnigt vid ransakningen samt lade sin smärta för öfrigt i dagen på ett så våldsamt sätt, att hon för en stund måste utföras. Hon sade att Grönqvist aldrig förr visat anlag till någon ovanlig vildsinthet eller hämndlystnad, utan under uppväxten varit ”en snäller here” rörande förhållandet emellan honom och styffadern, yttrade hon att den senare aldrig just varit vidare elak mot pojken, men en vet väl ändå hur det är med styfföräldrar.

Ur Smålandsposten N:o 101 Torsdagen den 30 Augusti 1883. Rättegång och polissaker. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 29 Augusti 1883. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Attentätern från Härlunda, August Grönqvist vidhöll sina vid förra ransakningen lemnade uppgifter, och den åttaåriga flicka hvilken varit närvarande vid mordförsöket, hade intet att tillägga till svarandens berättelse, då hon nu upplysningsvis hördes. Styffadern och målsegaren Jöns Svensson, som nu sjelf var närvarande, påstod att före mordförsöket alltid, honom veterligen, ett godt förhållande varit rådande mellan honom och styfsonen, men tillade att efter hvad som passeradt han hoppades ”slippa att se August så länge han lefver”, hvilket ju också är mindre underligt. Vidare önskade gubben ersättning för sveda och värk samt för sin inställelse vid rätten, hvarjemte han sade sig under lifstiden få lida svårt med de af honom tillfogade skador. Då svaranden fick se sitt offer, ännu lidande af våldet, veknade han och tårarna stego honom i ögonen istället för att han annars alltjemt visat sig lugn och kall. För inskaffande af läkareattest uppsköts målet till den 19 instundande september.

Ur Smålandsposten N:o 110 Torsdagen den 20 September 1883. Rättegång och polissaker. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 19 September 1883. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Attentätern från Härlunda. I dett mål, som till sist behandlades, förekom ingenting nytt, utan blef ransakningen för den misshandlades inkallande och hörande uppskjuten till den 9 nästkommande oktober.

Mordförsöket i Härlunda. Då detta mål påropades, framträdde den misshandlade Jöns Svensson, förmälande att han ännu ej vore på långt när återstäld efter de många skottsår, han erhållit i hufvudet och andra delar af kroppen, hvarjemte af ett företedt läkarebetyg inhemtades, att det f. n. vore omöjligt att afgöra, i hvad de omnämnda skadorna kunna blifva menliga för Svenssons framtida helsotillstånd. Svensson yrkade emellertid, att den tilltalade August Grönqvist måtte dömas till starffarbete för sin återstående lifstid, äfvensom åläggas att till Svensson utbetala för sveda och värk, resor m.m. ett belopp af tillsammans 422 kr. och 50 öre. Mot dessa ersättningspåståenden hade Grönqvist ingenting att invända, men ansåg, att det vore väl drygt för honom, som var så ung och kanhända hade en lång lifstid framför sig, att tillbringa hela denna i ett fängelse. På fråga af domare förklarade den tilltalade, att han icke burit något särskildt hat till styffadern, och att denne aldrig visat honom hårdhet eller ovilja. Då under sådana förhållanden Grönqvists mordiska anslag syntes rätten fullkomligt oförklarlig, och Grönqvist sjelf derjemte uppgifvit att han vid tiden för brottets föröfvande kändt sig ”konstig och förvirrad i hufvudet”, beslöt rätten att hänskjuta frågan om den tilltalades otillräknelighet till medicinalstyrelsen, skolande Grönqvist i afvaktan på vederbörandes svar fortfarande förblifva i häkte.

Ur Smålandsposten N:o 119 Torsdagen den 11 Oktober 1883. Attentätern från Härlunda. August Grönqvist hvilken, såsom våra läsare minnas, rest öfver Atlanten för att döda någon i hemlandet, lika godt hvilken och sedan häktats för mordförsök å sin styffader, har af medicinalstyrelsen, som tagit del af de vid ransakningarna med Grönqvist förda protokoll, förklarats ha vid brottets begående saknat förståndets fulla bruk, hvilket utlåtande på det nogaste öfverensstämmer med fängelseläkaren Goldkuhls härstädes förut afgifna intyg i ämnet.

Ur Smålandsposten N:o 139 Tisdagen den 27 November 1883. Attentätern från Härlunda, August Grönqvist dömdes till 6 års straffarbete och 5 års förlust af medborgerligt förtroende utöfver strafftiden. Åklagaren kronolänsman Robért anmälde missnöje med utslaget.

Ur Smålandsposten N:o 141 Lördagen den 1 December 1883. Kommunalt. Till ordförande i Härlunda sockens såväl kommunalstämma som kommunalnämnd och fattigvårdstyrelse har hemmansegaren Håkan Johansson i Knoxhult blifvit utsedd.

Ur Smålandsposten N:o 21 Tisdagen den 19 Februari 1884. Falska enkronor, af dansk prägel äro i omlopp, skrifves till oss från Härlunda, men man kan lätt akta sig för dem, ty de skilja sig från de äkta derigenom att de äro något smärre samt äfven tunnare, hvarjemte de ser suddiga ut i prägeln. Fabrikanten har troligen haft brist på materialer, emedan han tänkt inskränka på storleken.

Ur Smålandsposten N:o 54 Torsdagen den 8 Maj 1884. Sinnesförvirring och död. Från Härlunda skrifves till oss i tisdags. Fattighjonet Ingrid Andersdotter under Långasjömåla, som på kommunens bekostnad vårdades af sin son, bortlöpte från honom i lördags, och har af uppbudadt manskap alltsedan eftersökts, samt hittades idag kl. 4 e.m. död i en vid hennes bostad närliggande sjö. Hon har tidtals lidit af sinnesförvirring, och är det antagligt att ett anfall häraf orsakat hennes sorgliga slut.

Ur Smålandsposten N:o 84 Tisdagen den 22 Juli 1884. Barn öfvergifvet af sin moder. I Kristianstadbladet läses följande: I onsdags mötte en gumma från Näsby utanför Kristianstad vid norra chaussén en flicka, som gick och grät och sade att hennes mor öfvergifvit henne. Gumman förde då flickan till poliskontoret, der hon upplyste, att hon hette Anna Maria, var 8 år gammal samt hade sitt hem i Långhult af Härlunda socken, Kronobergs län. Hon visste, att modern hette Elin, och fadern som för fyra år sedan rest till Amerika, Sven Johan, samt att farfadren hette Granqvist, men längre gick ej hennes kunskap om hvad hennes närmaste voro för menniskor. Stortorgdagen den 9 dennes hade hon varit med sin moder i Kristianstad. Då de på hemvägen kommit till Näsbyholm, hade de gått in på ett ställe, der modern bedt att flickan måtte få qvarstanna, medan hon sjelf gick ut i ett ärende. Mon modern kom icke tillbaka, och sedan den lilla flickan varit på omnämnda ställe i åtta dagar, blef hon körd på porten och stod nu utan moder och utan tak öfver hufvudet. Flickan öfverlemnades till fattigvården, som väl kommer att sända henne till Långhult, ifall det är hennes hemort.

Ur Smålandsposten N:o 123 Tisdagen den 21 Oktober 1884. Häststöld. Natten till den 17 dennes bortstals från Sven Persson i Washult af Härlunda församling ett 10 á 11 år gammalt hästkreatur med sele, och från hans granne Magnus Nilsson i Häradsbäck en kärra. En okänd mansperson har sedan setts med det stulna djuret och sakerna taga vägen mot norra Skåne.

Ur Smålandsposten N:o 130 Torsdagen den 6 November 1884. Småländing afliden utomlands. 17-årige ynglingen Johan Jonsson, hvars moder lär vara boende i Husjönäs af Härlunda församling, har till följd af vådlig händelse aflidit den 9 sistlidne september å Sæbyholm på Lolland i Danmark.

Ur Smålandsposten N:o 151 Lördagen den 27 December 1884. En hemsk tilldragelse, timade i fredags f. v. i Spjutaretorp af Härlunda församling. Dervarande hemmansegaren Johannes Jönssons 41-åriga hustru Kristina Persdotter har nemligen en längre tid varit sinnesrubbad och bl. a. vurmat på att mörda sitt 11 månader gamla flickebarn Elin, ”för att det skulle slippa lida fattigdom och nöd”. Nämnde dag, då mannen skulle gå bort i ett ärende, bad hon honom istället bli hemma och ”se efter henne och barnen”, men Jönsson fäste sig ej dervid utan gick. Strax efter det han lemnat huset blefvo emellertid de onda instinkterna qvinnan öfvermägtiga, och med en skarp knif tillfogade hon den lilla hvilken låg i famnen på en 13-årig syster, så grymma sår, att barnet strax derefter afled. Båda flickorna sofvo då modern föröfvade sin hemska gerning, men den äldre flickan vaknade just som den lilla systern låg i de sista dödsryckningarna. Enär brottet var faktiskt, men det tillkomma medicinalstyrelsen pröfva Kristina Persdotters sinnesförfattning, ansåg sig kronolänsmannen i distriktet pligtig att häkta henne, men kommer hon snart att föras från fängelset till någon vårdanstalt för sinnessjuka, ty hon är mycket oredig och förvirrad.

Ur Smålandsposten N:o 2 Torsdagen den 8 Januari 1885. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 7 januari. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Mord. Ransakning hölls med hustrun Kristina Persdotter från Spjutaretorp i Härlunda socken, af kronolänsman Robért häktad för det hon med en knif dödat sitt eget barn. Den tilltalade erkände sitt brott, som hon uppgaf sig hafva begått för att komma ifrån hemmet, der icke just det bästa förhållande lärer varit rådande, och för att ”få sitt barn saligt”. Hon sade sig i flere år hafva haft en underlig, svår värk i hufvudet, för hvilken hon ifrigt önskat att kunna rådfråga läkare, utan att mannen, som är i mycket fattiga villkor, någonsin kunnat uppfylla hennes önskan. Synbarligen lider hon af sinnessjukdom. Ransakningen uppsköts till den 28 i denna månad.

Ur Smålandsposten N:o 11 Torsdagen den 29 Januari 1885. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 28 januari. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Mordet i Spjutaretorp, blef föremål för fortsatt undersökning. Tilltalade Kristina Persdotters man samt deras äldsta barn, 10-åriga dotter Karolina, hvilka nu voro närvarande och tillspordes om förhållandena i hemmet, förklarade att ingen osämja varit rådande makarne emellan, att modern städse varit öm och vänlig emot barnen, men att hon stundom visat sig besynnerlig till lynnet och klagat öfver svår hufvudvärk, hvarjemte hon sedan i höstas yttrat bekymmer öfver det dagliga brödet, enär skörden blifvit dålig och hemmet i öfrigt var ytterligt fattigt, samt städse varit missnöjd öfver att hon ”ej haft nog”. Persdotter kunde sjelf icke redogöra för någonting. Vid sitt inträde i tingssalen föll hon på knä för domaren, och bröt ut i en högljudd beklagan blandad med böner om försoning och långa texter ur Bibeln, alltsammans utan ringaste reda eller sammanhang. Hon måste genast föras tillbaka till sin cell. Fängelseläkarens utlåtande, som af domstolen infordrats, upplästes derefter, gående ut på att han ansåg den tilltalade vid mordets föröfvande icke hafva egt sina sinnens fulla bruk. Härpå uppsköts ransakningen till den 18 nästkommande februari, och skulle domhafvanden insända handlingarna till medicinalstyrelsen, med begäran om dess uttalande rörande Persdotters sinnesbeskaffenhet.

Ur Smålandsposten N:o 20 Torsdagen den 19 Februari 1885. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den18 februari. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Barnamordet i Spjutaretorp. Sedan medicinalstyrelsens utlåtande rörande tilltalade hustrun Kristina Persdotters beskaffenhet nu ankommit, företogs idag detta mål ånyo till behandling och då medicinalstyrelsen ansett hustru Persdotter otillräknelig för sina handlingar, förklarade rätten att den tilltalade skulle till k. bfhde öfverlemnas för att genom dess försorg å hospital intagas.

Ur Smålandsposten N:o 23 Torsdagen den 26 Februari 1885. Från Härlunda skrifves till oss: Vårt samhälle är en aflägsen vrå af Småland, med en stenig och karg jordmån, långt från både städer och jernvägar, hvadan innevånarne här få slita mycket hårdt för att kunna reda sig. Dock är folket i allmänhet välbergadt, men vi ha likväl en tryckande fattigvård, ty en stor del af vårt arbetsfolk, i synnerhet pigor, reser till Tyskland och Danmark, hvarifrån många återkomma ”in duplo”. Här finns både tyskar och danska afkomlingar. Nyligen har en agent från Danmark ströfvat omkring här och värfvadt pigor, men många ha redan ångrat sin lättrogenhet, att lyssna till fagra löften och äro mycket missbelåtna med sina platser derute, några har skrifvit hem till anhöriga efter respengar hem.

Ur Smålandsposten N:o 25 Tisdagen den 3 Mars 1885. Fula fiskar att fjälla. En fattig fiskare från Torbjörnahult af Härlunda församling, hvilken med stor möda försörjt sig och de sina på sitt fiske, öfverraskades häromdagen, skrifver en af våra Allbokorrespondenter, att finna den myckna och för honom dyrbara fiskedonen förstörd och fångsten borta. Ett par förmögna män från en grannförsamling plägas vara de som föröfvat odygden, hvilken emellertid torde komma att stå dem dyrt, ty fiskaren lär ha beslutadt att spadet till fisken skall värmas upp vid tinget i Alfvestad. Ånyo ett bevis på huru okynne och smutsig snålhet kunna skapa processer af bagateller.

Ur Smålandsposten N:o 150 Tisdagen den 22 December 1885. Hårdt pröfvad, hvardt en torparefamilj i Härlunda socken häromdagen i det att icke mindre än 4* af dess barn under ett dygns tid dogo af skarlakansfeber. Man kan tänka sig föräldrarnes sorg öfver att se så många af deras kära på en gång nedmyllas i jorden. *Barnen, till torparen Håkan Bengtsson o.h.h. Sissa Svensdotter från Billarp, Carl Henrik, Mathilda, Emma och Bengt Johan.

Ur Smålandsposten N:o 19 Lördagen den 13 Februari 1886. Hästtjufvar. Såsom misstänkt att i kompani med förut häktade smeddrängen Johan Magnusson hafva begått den förut omtalade hästtjufven i Wirestad, införpassades i förrgår af kronolänsman Robért till cellfängelset i Wexiö drängen August Jonsson från Härlunda.

Ransakning å Wexiö cellfängelse. Den 12 febr. 1886. Inför Allbo häradsrätt.

Snålskjuts. Drängarna Johan Magnusson från W. Thorsås och August Jonsson från Härlunda, häktade för de å senaste kreatursmötet i Liatorp tillegnat sig en häst med åkdon och med detta knegat åstad ett stycke väg, förklarades nu icke kunna ställas till ansvar för stöld, men dömdes för att det de olofligen gifvit sig i befattning af och begagnat annans egendom böta hvardera 50 kr., hvarjemte de genast skulle försättas på fri fot.

Ur Smålandsposten N:o 35 Tisdagen den 23 Mars 1886. Från Härlunda meddelas, att å därstädes hållen kommunalstämma beslöts att inom församlingen ej må idkas handel med vin i mindre partier än 10 liter.

Ur Smålandsposten N:o 64 Lördagen den 4 Juni 1887. Vådaskott. Den 31 sistlidne maj voro Jon Svensson i Högavång och August Nilsson i Barkhult af Wirestads socken ute på jagt efter räf och besökte derunder gården Sänneshult, der de gingo in i en ladugård. Svensson, som dervid fortfarande höll bössan på ryggen, råkade stöta hanen mot något föremål, dervid skottet brann af och träffade en tillstädsevarande åttaårig *gosse i magen, hvarjemte ofvannämnde Nilsson något skadades. Gossen var i förrgår ännu vid lif, men någon utsigt till räddning torde icke finnas. Den skada Nilsson erhöll var äfven så pass betydande att han måste med skjuts föras hem. *Gossen Carl Magnus f. 1880-04-10 död 1887-06-01, son till h.eg. Jon Esbjörnsson o.h.h. Ingerd Samuelsdotter, Sänneshult Södregård.

Ur Smålandsposten N:o 68 Tisdagen den 14 Juni 1887. Sjelfmord under sinnesförvirring. Liket efter 40-årige drängen Anders Johansson från Brändetorp af Härlunda församling upptogs den 5 dennes ur sjön Skäravattnet. Den aflidne tillhörde en själssjuk slägt, modern dränkte sig, och en syster är sinnessvag. Sjelf var han tidtals grubblande och föreföll sinnesrubbad. Den 3 dennes hade han tillika med en minderårig gosse rott ut till en ö uti den ifrågavarande sjön samt troligen senare kastat sig i vattnet.

Ur Smålandsposten N:o 75 Torsdagen den 30 Juni 1887. Vid exekutiv auktion, å Wexiö landskansli sistliden tisdag inropades 1/16 mtl kronoskatte s.k. Verahult i Härlunda församling af Allbo härad, saluvärderadt till 1,000 och taxeringsvärderadt till 1,500 kr., för 1,000 kr. af kommunalnämndsordföranden Håkan Johansson i Knoxhult.

Ur Smålandsposten N:o 80 Tisdagen den 12 Juli 1887. Hvad flit och sparsamhet kunna uträtta. En korrespondent från Allbo skrifver till oss: Backstugusittaren Petter Jonasson, vanligen benämnd ”Stubbpetter”, bor och brukar 8 skäppeland jord under Hemsjönäs af Härlunda socken, hvarå han planterat en mängd träd, deraf 27 stora fruktträd och 58 smärre dylika samt deromkring en häck af gran. Marken har varit ytterst stenbunden så att mycket arbete tarfvats för att kunna få växterna att trifvas. Jonasson är äfven lumpsamlare och vet att tillgodogöra sig en del tyglappar som ännu befinnas för fina för lumpkorgen. Sålunda har han stickat 6 st täcken, deraf ett med 1,200 och ett med 1,100 och ett med 1,000 samt 3 med emellan 4 och 700 tyglappar till hvarje alla funna bland lumpor. Af liknande material har han förfärdigat en hufvudkudde, med 386 lappar af diverse tygsorter. Gubben äger äfven en get, hvilken födde 3 raska killingar ifjor och samma antal i år. Slutligen har han två ofärdiga barn, en om 13 år och en om 28 år, hvilka icke kunna lemna sängen utan hjelp. Deras moder dog för tre år sedan och de hafva nu fått en styfmoder, men barnen blifva derför icke ”styfmoderligt” behandlade, utan omhuldas likaväl som af sin egen moder. Denna förträffliga qvinna, vårdar äfven sin svärfader, en f.d. soldat, nu 86 år gammal och nära nog både blind och döf. Det tyckes som om någon uppmuntran från myndigheters eller bättre lottades sida vore på sin plats åt detta fattiga, men sträfsamma folk.

Ur Smålandsposten N:o 123 Torsdagen den 20 Oktober 1887. Fattigvårdsmål. Från Härlunda i Småland till Kyrkhult i Blekinge flyttade pigan Hanna Johansdotter och mantalsskrefs i Kyrkhult 1872, men ”reste till sitt land igen” och fick fattigunderstöd den 8 april 1873 samt är fattighjon sedan dess. Den 30 oktober 1885 yrkade Härlunda fattigvårdsstyrelse att Kyrkhult måtte ersätta det från Härlunda lemnade understödet och mottaga fattighjonet. Länsstyrelsen ogillade ansökan, då Johansdotter ej kunnat vinna hemortsrätt i Kyrkhult. Kammarrätten förklarade att sådan hemortsrätt vunnits, men då krafvet ej framställts inom 10 år från det tillkom, hade krafrätten förlorats, hvadan ersättning beviljades från ansökningsdagen. K. m:t har då krafrätten förlorats, gillat det slut, hvartill länsstyrelsen kommit.

Ur Smålandsposten N:o 127 Lördagen den 29 Oktober 1887. En sorglig händelse, hvarigenom en menniska förlorade lifvet inträffade förliden söndag å Husjönäs i Härlunda socken. Pastorsembetet i församlingen har till k. bfhde ingifvit rapport om saken. Enligt densamma hade hemmansegaren Jonas Svensson gått från sitt hem, Husjönäs på eftermiddagen för att hemta bref, som väntades från en son i Amerika. Hemma vid gården voro hans hustru och 20-årige son August. Modern hade setat och läst, samt derunder hört sonen, gående på golfvet, yttra önskan att fadern snart måtte komma, så att han finge läsa brefvet från brodern. Derpå hade han stannat vid sängen, utan att modern fäst någon uppmärksamhet dervid. Då fadern återkom, ropade han på sonen, utan att denne svarade eller rörde sig. När orsaken härtill eftersågs, befanns det att han var död. Han hade instuckit hufvudet i ett vid sängen hängande band, hvilket var fäst i taket, en s.k. sänghjelpare. Pastorn antog, att sonen under väntan på fadern i något slags okynne lagdt hufvudet i bandet, och förlorat balansen, och dervid fått bandet under strupen och till följd deraf strypts. Några tecken till ledsnad eller oregelbundenhet i lynnet hade icke förmärkts hos den bortgångne, hvarför dödsfallet otvifvelaktigt skett genom en säregen olyckshändelse. Att verkställa rättsmedicinsk undersökning af liket har k. bfhde förordnat provinsialläkaren Palmlund.

Ur Smålandsposten N:o 70 Lördagen den 16 Juni 1888. Genom vådeld, nedbrann den 10 dennes på morgonen ett boningshus, tillhörande hemmansegaren Ola Åkesson i Långasjömåla af Härlunda socken. De innevarande kommo med knapp nöd ut i blotta linnet. Ingenting blef räddadt. Huru elden uppkommit är obekant.

Ur Smålandsposten N:o 114 Torsdagen den 27 September 1888. Misstänkt för mordbrand, har f. d. soldaten Johan Jonsson Kjellberg från Långasjömåla soldattorp, Härlunda socken, af kronolänsman F. Robért häktats och införpassats till länscellfängelset i Wexiö. Kjellberg är misstänkt att hafva anlagdt eld två gånger, första gången under sistlidne juli månad, då boningshuset i Långasjömåla, tillhörigt Ola Åkesson, nedbrann, och andra gången natten mellan förliden fredag och lördag, då en ladugård å ett ställe vid namn Lindholmen, bebodt af enkan Maria Johansdotter,

nedbrann. Äfven den nedbrunna ladugården lär hafva tillhört ofvannämnde Åkesson. Kjellberg, som är född 1832 och i trettio år tjenat som soldat, påstår sig vara oskyldig till dessa brott och uppgifver att misstanken säkerligen leds på honom, derför att just Åkesson, som fordom enligt Kjellbergs åsigt tillfogadt honom skada och ledsamheter, båda gångerna drabbats af eldolyckorna. Det sista brandstället är beläget på endast 1/8 mils afstånd från den häkates hemvist, men han uppger att han det oaktadt icke varit på platsen för branden, om hvilken han intet vetat förrän fjerdingsmännen kommo och togo honom.

Ur Smålandsposten N:o 122 Tisdagen den 16 Oktober 1888. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 13 oktober. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Mordbrännaren, Johan Jonsson Kjellberg från Långasjömåla i Härlunda socken, häktad af kronolänsman F. Robért fördes nu till ransakning. Kjellberg är född den 20 juni 1832 å Spjutaretorpet af Härlunda socken, kom 1852 ut i tjenst såsom dräng och blef 1856 soldat samt har som sådan tjenat i 30 år vid Östra Allbo kompani. Han är gift sedan 1863 med Inga Svensdotter från Hellaryd, Blekinge. Vederbörande parters med anledning af Kjellbergs häktning utfärdade betyg hade följande afslutning: ”allmän belåtenhet med Kjellbergs häktande och en liflig önskan att han ej åter måtte komma lös förspörjes i församlingen”. Målsegare voro hemmansegaren Olof Åkesson i Långasjömåla och enkan Maria Johansdotter å torpet Linneholmen under Långasjömåla. Båda voro närvarande. Kjellberg anses, enligt polisprotokollet, ha anlagdt eld, som vållat att natten till den 10 sistlidne juni bonongshuset i Långasjömåla nedbrunnit, likasom att natten mellan den 21 och 22 sistlidne september ladugården å torpet Linneholmen nedbrann. En mängd personer hade till polisprotokollet berättadt hotelser från Kjellbergs sida mot de två målsegarne. Den tilltalade nekade för att ha haft fiendskap mot målsegarne och bad dem upplysa ifall han ”lagdt så mycket som en stubbe i vägen för dem”. Han medgaf att han som året 18861887 af Åkesson arrenderat torpet Getsjölund och derifrån uppsagts enär han ej fullgjorde sin betalning för torpet, blifvit ond på Åkesson. Hotelserna hade skett i hans stora bekymmer att blifva husvill. Vidare nekade Kjellberg att han hotat enkan Maria Johansdotter på den grund att han skulle velat arrendera det torp hon innehade och som äfven egnades af Åkesson. Hade han hotat henne i tal man och man emellan, så var dermed ingen mening, men hade väl berott på att han ”fått några supar”. Kjellberg nekade att han varit utomhus just de nätter eldsvådorna varit. ”Ja´ har inte legat en tverhand frå´ min qvinna å de sista trettio åren, utan laga förfall”, bedyrade Kjellberg. På domarens frågor, om han således ej ville erkänna sin skuld till eldsvådorna, svarade Kjellberg: ”Du bevare söte häradshöfdingen!, så länge mitt hjerta är i rörelse bekänna ja´ -et allri´!” Vid eldsvådorna i Långasjömåla hade man på vägen till Kjellbergs soldattorp hittat en svaflad linnelapp, och då ladugården brann å Linneholmen hade man iakttagit spår i det daggstänkta gräset, som ledde till Linneholmen från soldattorpet och åter dit. För inkallande af ombudsmannen i Länets brandstodsbolag, som lidit förlust genom eldsvådorna, samt för förebringande af bevisning, uppsköt rätten målet till den 2 nästa november.

Ur Smålandsposten N:o 130 Lördagen den 3 November 1888. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 1 november. (Ordf. v. häradshöfding C. Sandström.)

Mordbrand. Häktade soldaten Johan Jonsson Kjellberg, tilltalad för att hafva anlagdt eld natten till den 10 sistlidne juni och natten till 22 sistlidne september, begge gångerna i Långasjömåla, Härlunda socken, nekade äfven idag under de häftigaste bedyranden och nedfallande af himlens ögonblickliga hämnd, om han ljöge, att hafva vållat elden. Tre vittnen, förut hörda vid polisförhöret, vidhöllo sina afgifvna berättelser om Kjellbergs uttalade hotelser mot målsegarne Olof Åkesson och enkan Maria Johansdotter, samt tiullade i vittnesattesten och muntligt, att Kjellberg ännu efter eldsvådorna yttrat hotelser mot målsegarne – derest de vågade misstänka honom! De förfärligaste svordomar hade han alltid låtit följa sina hotelser. Ofta hade Kjellberg talat om att han hade underkölne tillredo, det uplystes, att dermed menades något att tända med, samt att Kjellberg hemma hos sig egde en del svaflade linnelappar, liknande den som man hittat vid eldsvådan i Långasjömåla. Kjellberg hade en gång sagt till en pojke, som hos Kjellberg sett det svaflade linnet, att det skulle vara till ”att röka ihjel folk med”. Kjellberg försäkrade, att han begagnade ifrågavarande lappar att röka bi med. Ett af vittnena – Nils Peter Svensson i Långasjömåla – bad rätten att erhålla några rader på hvem han hade att vända sig till, ifall han eller hans närmaste ”en vacker dag blefvo ihjelskjutna”, till följd af hans nu aflagda vittnesmål. Målet uppsköts till den 23 dennes.

Ur Smålandsposten N:o 139 Lördagen den 24 November 1888. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 23 november. (Ordf. v. häradshöfding C. Sandström.)

Mordbrand. Vid fortsatt ransakning med häktade förre soldaten Johan Jonsson Kjellberg, tilltalad för att under nästlidne juni och september månader hafva anlagdt mordbrand å två ställen uti Långasjömåla, Härlunda socken, begärde åkl. Kronolänsman F. Robért, vittnesförhör med J. Håkansson i Husjönäs samt Johannes Olsson och Ingrid Johansdotter i Långasjömåla. Rätten förklarade efter öfverläggning – sedan den tilltalade anfört jäf mot sist nämnda vittnet, enär hon vore dotter till Maria Johansdotter, en af målseganden – att Ingrid Johansdotter fick höras, såvidt dermed afsäges den del af målet mot Kjellberg, der Olof Åkesson var målsegare. Johannes Olsson hade hört Kjellberg före branden säga: ”Du skall få se och sanna mina ord, att den tid kommer, då Olof Åkesson inte har mer hus än jag att flytta uti”. Vittnet ansåg Åkesson genom branden hafva gjort en förlust af 2,000 kr. samt hade efter branden hos Åkesson på e.m. tillsammans med åberopade vittne Håkansson hittat en svaflad linnelapp, som nu vid rätten uppvisades och af vittnet igenkändes. Lappen hade legat på en genstig till Kjellbergs bostad, och denna hans bostad, ett soldattorp, var närmaste boning till platsen för fyndet på det hållet från brandplatsen räknadt. – Kjellberg hade varit känd för att pläga göra skälmstycken, och detta i förening med hans så ofta uttalade ovänskap mot Åkesson, gjorde att man allmänt redan från första stund trott Kjellberg om att ha anlagdt elden. – Efter brandtillfället hos Åkesson och en vecka före polisförhöret

derom, hade vittnet träffat Kjellberg och på dennes fråga om hvem folk misstänkte för branden, svarat undvikande. Kjellberg hade då utbrutit, mycket arg och upprörd: ”Visste jag att Olof skyllade mig, så vore han värd att jag lade ett skott i honom”. Branden hos Åkesson hade egt rum den 10 juni, och vittnet hade ej närvarit vid den, men hade deremot den 22 september, då ladugården hos enkan Maria Johansdotter nedbrann, varit den förste, som kom för att lemna hjelp. – Vittnet ansåg att han varit orsak till att denna ladugård blifvit brandförderfvad, och hans berättelse härom visar att man på landsvägen ännu tror på det slags öfversinnliga förebud, hvilka kännetecknas med det allmänna uttrycket ”warsel” eller ”warning”. En månad eller fem veckor före branden af ladugården hade vittnet en natt genom skogen sett ett rödt, stort, starkt sken som af ett bloss vid enkans ladugård. Den gången hade han intalat sig, att någon af husets folk varit ute och plockat mask till ålref, men när han sedan talade om saken med sina grannar försäkrade de, att ingen varit ute med ljus. De blefvo emellertid rädda för min berättelse, och läto brandförsäkra sitt lilla bo. Och – tillade vittnet – ”Alldeles likadant, och samma ljusstyrka och på samma ställe varsnade jag sedan genom skogen, när det verkligen brann hos grannens”. Kjellbergs bror, Erik Jonsson, hade först misstänkts för denna brand, enär han friat till enkans dotter, inkallade vittnet Ingrid Johansdotter, men fått afslag, och sedan fällt misstänkta yttranden. Vittnet hade efter denna sista brand spårat slag i det daggiga gräset, och på blöta ställen märkt fotspår af olika storlek. Åklagaren upplyste härvid, att ett vittne, som idag ej hörsammat kallelse, kunde ge besked, att de observerade spåren fortsatte ända till Kjellbergs bostad. Johan Håkansson hade endast att berätta att upphittandet af den svaflade linnelappen. Vid eldsvådorna hade han ej närvarit. Ingrid Johansdotter berättade om åtskilliga hotfulla förut relaterade yttranden, som Kjellberg fällt vid olika tider. Ett var dock så drastiskt ochför Kjellberg karakteristiskt, att det här må återgifvas: ”Torparen i Jätsbygd”, hade Kjellberg sagt ”som slog ihjel sin husbonde, fick sig hus, och jag skall lika lätt skaffa mig näring och bergning, ja mörkens ande skall skaffa mig bröd – med Guds hjelp”! För att höra nu uteblifna vittnen, uppsköts ransakningen till den 14 december.

Ur Smålandsposten N:o 142 Lördagen den 1 December 1888. Å exekutiv auktion, som igår förrättades å Wexiö landskansli, försåldes ¼ mtl Torbjörnahult Vestregård och ¼ mtl Torbjörnahult Östregård, Härlunda socken, för 10,500 kr. till J. Svensson i Häradsbäck och P. O. Persson i Trolleboda. Taxerings- och saluvärde å de försålda hemmansdelarne var upptaget gemensamt för båda till 12,000 kr.

Ur Smålandsposten N:o 148 Lördagen den 15 December 1888. Stöld. Den 30 november anmälde hemmansegaren Håkan Jonsson från Karsemåla i Härlunda socken å poliskontoret i Karlshamn, att han den 17 i nämnda månad blifvit bestulen på en mörkblå doffelrock och en blå vadmalsväst, tillsammans uppgående till 28 kr. i värde. Jonsson hade för stölden misstänkt en arbetskarl Karl Johan Andersson från Östergötland, hvilken tillfälligtvis uppehållit sig i Karsemåla och lemnat gården samma dag stölden upptäcktes. Nu hade emellertid Jonsson fått kunskap om att den stula rocken innehades af en i Karlshamn bosatt, för första resan stöld straffad arbetskarl, N. Henriksson.

Med anledning af denna anmälan infann sig polis hos Henrikssons. Hustrun var ensam hemma och hon befans inneha rocken, hvilken hon försökte gömma genom att dölja den under kjolarne. Andersson greps strax derefter i Hoby, Blekinge. Han har nu erkändt att han stulit rocken, men nekar för stölden af västen. Rocken hade i Karlshamn blifvit honom frånstulen medan han der vistats hos makarne Henriksson, såsom det nu upplysts, af dem. Skrifvelse har från vederbörande myndighet i Karlshamn ingått till k. bfhde i Kronobergs län, på det att ransakning med häktade Andersson må företagas inför Allbo häradsrätt. ------------------------------Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 14 december. (Ordf. v. häradshöfding C. Sandström.)

Mordbrand. Vid fortsatt ransakning med häktade, för mordbrand tilltalade f. soldaten Johan Jonsson Kjellberg från Långasjömåla, Härlunda socken, lät åklagaren, kronolänsman F. Robért, idag afhöra följande 2 vittnen från Långasjömåla: Magnus Haraldsson berättade, att Olof Åkesson den ene af målsegarne, vid branden hos målsegarinnan Maria Johansdotter på natten kommit till vittnet och bedt det medfölja för att se om Kjellberg vore hemma eller icke. När de kommit nära soldattorpet, hade vittnet och vittnets dräng, Wilhelm Jonsson, gått fram till stugan och genom fönstret då sett Kjellberg då stått framför spiseln, iklädd skjorta och upphängslade byxor, hvilka nedtill voro något uppkafvlade. Han stod då i begrepp att lägga sig, men under någon förevändning knackade vittnena på och fingo tala med honom. Vid soluppgången följande morgon hade vittnet varit Olof Åkesson följaktig för att se om några fotspår förde från soldattorpet till brandstället. På en mindre föga begagnad gångstig hade de funnit tydliga slag förande från soldattorpet och slutligen öfver en mosse samt slutande först tätt intill den nedbrunna ladugården. Den tilltalade uppgaf, som förklaring att han varit uppe då vittnet ifrågavarande natt kommit till honom, att han och hans hustru följande dag skolat tidigt gå till hemmansegaren Per Nilsson i Husjönäs på dagsverke. Att han haft byxorna uppkafvlade beroende derpå – att han var rädd för att ”få sopor på sig vid spiseln”. Att detta var verkliga skälet bad han ”välsittande herr länshöfdingen vara öfvertygad om”. Maria Andersdotters vittnesberättelse innefattade en del hotfulla yttranden från Kjellberg både före och efter branden fällt under samtal med henne. Åklagaren anhöll om ytterligare uppskof för att dels anskaffa mera bevisning och dels komma i tillfälle att inkalla ombudsmannen i Kronobergs läns brandstodsbolag i hvilket de nedbrunna husen varit försäkrade. Rätten uppsköt målet till den 4 nästa januari, hvarvid båda målsegarne, vid vite af 15 kr. förelades närvaro.

Ur Smålandsposten N:o 152 Onsdagen den 27 December 1888. Ifrågastäld öfverflyttning, af åtskilliga hemmansdelar i Sänneshult, Hyltan, Gemön, Lockhult, Godhult och Barkhult från Wirestad till Härlunda församling, blifver om intet, sedan Härlunda socknemän, konungens bfhde i Kronobergs län, och domkapitlet i Wexiö förklarat att förslaget icke afsåge afhjelpande af någon egentlig oregelbundenhet i rikets indelning, utan endast en öfverflyttning af vissa hemman vid storskifte tilldelade utegor, som väl vore delvis särskildt bebyggda, men äfven i sådant fall hade, med få undantag, samme egare som stamhemmanet.

Ur Smålandsposten N:o 1 Torsdagen den 3 Januari 1889. Omenskligt. En afskedad soldat från Härlunda utvandrade ifjol jemte hustru till Amerika. Han kunde trots hustruns böner, ej förmås att medtaga deras enda barn, som lemnades qvar på ett utfattigt ställe der det lär komma att förblifva, då ingenting vidare från föräldrarne har afhörts.

Ur Smålandsposten N:o 2 Lördagen den 5 Januari 1889. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 4 januari. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

För mordbrand, tilltalade förre soldaten Johan Jonsson Kjellberg från Härlunda förekallades till slut. Ombudsmannen hos Kronobergs läns brandstodsbolag, löjtnant Cervin, framställde nu det yrkande att därest Kjellberg blir öfverbevisad att ha anlagdt eld hos hemmansegaren Ola Åkesson i Långasjömåla och enkan Maria Johansdotter på Linneholm under Långasjömåla, han då måtte ersätta bolaget utbetalte brandskadebelopp, som kommit Åkesson till del med tillsammans 3,070 kr. och Maria Johansdotter med tillhopa 259 kr. 25 öre. Kjellberg nekade fortfarande att vara skuld till ofvannämnda två eldsvådor. Som vittnen hördes: Hustrun Ingjerd Bengtsdotter, som berättade att hon för några år sedan i 13 veckor vårdat en piga, Karin Jonsdotter, som innan hon afled hos vittnet, sagt att vittnet skulle ha hälften af hennes kvarlåtenskap som ersättning för lemnad vård. Detta hade, då skrifvelse ej upprättats, omintetgjorts af målsegaren i detta mål Ola Åkesson, hvilken var förmyndare för såväl den aflidna som en hennes dotter, så vittnet måste nöja sig med ett ersättningsbelopp af 250 kr. med förutstickande af dessa upplysningar, samt af att Kjellberg vetat om allt detta likasom varit missnöjd med Ola Åkessons ingripande i arfsfrågan efter Karin Jonsdotter, berättade vittnet nu vidare, att vittnet en söndag efter branden haft sällskap från kyrkan med Åkessons hustru. Denna hade gråtit och beklagat sig öfver eldsolyckan, och vittnet hade också fällt tårar af medlidande. Inte hade de två kvinnorna gått förbi Kjellberg. Denne hade upphunnit vittnet, sedan Åkessons hustru aflägsnat sig, och då yttrat: ”Du gråter och ynkar dej idag öfver Ola å´ hans Kitta. Han är inte mycket värd hus. ”Han tog ju frå´ dej allt hva´ du skulle ha efter ”Kron-Kajna´” (Karin Jonsdotter). I sistnämnda del höll vittnet med Kjellberg, som då tillade ”Ja, så min själ värmde jag inte godset åt honom, å´ nu ligger dä´ i aska”. Vittnet, som då visste hvad man i bygden trodde om upphofvet till eldsvådan, höll ytterligare med Kjellberg och yttrade: ”Jojo! Nu har Ola inte mer hus än du”. Då slog Kjellberg vittnet i handen och frågade: ”Hvar dä´inte rätt, du, åt de dj – arne?” Med anledning af detta vittnesmål anhöll Kjellberg, att rätten måtte inkalla kyrkoherde Lindblad i Femsjö, tilläggande om vittnet: ”Så får vi höra hur pass tjenliger hon e´ att vittna”. Det hade vid förra ransakningen af Kjellberg uppgifvits, att han såsom vittnet Haraldsson berättat, varit ute på morgonen efter branden hos målsegarinnan Maria Johansdotter, men af den orsak att han skolat gå till hemmansegaren Per Nilsson i Husjönäs på dagsverke, fast återbud sedan kommit från Nilsson.

Per Nilsson var nu inkallad som vittne, och upplyste att meningen aldrig varit att Kjellberg skolat dagsverka hos honom ifrågavarande dag, och att således Kjellberg aldrig varit ens derom anmodad och än mindre fått något återbud. Rätten meddelade på åklagarens, kronolänsman Fr. Robért begäran, uppskof med ransakningen till den 25 dennes, enär ytterligare ett par vittnen, som till idag varit kallade, icke iakttagit inställelse.

Ur Smålandsposten N:o 8 Lördagen den 19 Januari 1889. Vid exekutiv auktion, å Wexiö landskansli förliden gårdag inropades ¼ mtl. Häradsbäck i Härlunda församling af Allbo härad, taxeringsvärderadt till 6,000 kr., för 10,000 kr. af nämndemannen M. Persson i Degernäs.

Ur Smålandsposten N:o 11 Lördagen den 26 Januari 1889. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 25 januari. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

För mordbrand, tilltalade förre soldaten Johan Jonsson Kjellberg från Härlunda betygade under sina vanliga åberopanden inför den lefvande Guden o.s.v. sin oskuld, och att han inte tändt på så mycket som ett torrt löf” hos målsegaren. Då domhafvanden förehöll Kjellberg omöjligheten att äfven om det lyckades med den mänskliga rättvisan, kunna föra det gudomliga bakom ljuset, sade Kjellberg ”att han, som numera använde sina lediga stunder och mången natt till läsning af Guds ord, redan hade den yttersta dagens domstolsutslag skrifvet på sitt samvetes tafla”. Det gjorde ett obehagligt intryck att höra den tilltalades öfverdrifna, dyra försäkringar om sin oskuld, när de jemfördes med hvad alla förut hörda vittnen sammanstämmande berättadt om Kjellbergs råa, hämndgiriga tal, späckade af förbannelser och hotelser mot målsegarna, särdeles mot Olof Åkesson i Långasjömåla. Åklagaren kronolänsman Fr. Robért hade förskaffat sig och förevisade nu pastors frejdebevis för det vid förra ransakningstillfället hörda vittnet Ingjerd Bengtsdotter. Värdet af hennes grafverande vittnesmål hade Kjellberg då velat förringa medels antydan att hon icke vore vittnesgill. Frejdbeviset gaf emellertid uttryckligt besked att hon det var. Med anledning af nämnda intyg hade Kjellberg intet att anföra utom att han aldrig för henne eller för någon annan sagt eller antydt att han varit orsak till de två eldsvådorna i Långasjömåla. Som vittnen hördes några personer. Undantagsmannen Johan Karlsson i Långasjömåla, hade kommit först af alla till branden hos Åkessons. Han intygade att branden börjat under ryggningen af huset på nordöstra sidan några alnar från gafveln. Dagen efter hade de tilltalade kommit in till vittnet och bedt att få läsa Smålandspostens veckoblad. Därpå hade han frågat om vittnet eller Åkesson trodde att det var mordbrand. Vittnet hade svarat undvikande och frågat huru sådant skulle kunna vara möjligt, och Kjellberg hade då sagdt: ”Det är väl inte så svårt. Man har bara behöft öppna takspånen och lägga in något eldfängdt, så har det snart varit färdigt”. På Kjellbergs fråga om Ola Åkesson icke har haft några andra ovänner, nämnde vittnet en torpare ”Kron-Ola” och hemmansegaren Magnus Haraldsson men tillade deras ovänskap ringa eller ingen betydelse. Drängen Wilhelm Jonsson tjenande hos Magnus Haraldsson, hade varit med husbonden och Åkesson på morgonen efter branden hos Maria Johansdotter på Linneholm i det

omvittnade besöket hos Kjellberg, då han vid 4-tiden befunnits vara i färd med att lägga sig, ännu iklädd byxor. Johannes Olsson, förut hörd som vittne, vidhöll sina förut hafda uppgifter, och berättade nu att det funnits två slags spår, hvilka han observerat å en gångstig öfver en mosse mot Linneholm från Husjönäshållet efter branden hos Maria. Det ena spåret var för litet och för smalt för att vara Kjellbergs, men det andra hade zinka och var likt Kjellbergs fotspår. Det af förut hörda vittnet Magnus Haraldsson taget mått å sistnämnda spår förevisades rätten utaf åklagaren, och sedan Kjellbergs med zinker försedda stöflar upphemtats jemfördes de med måttet. Stöflarna voro 1 ctm. kortare än måttet, breddmåttet stämde med måttet, men zinkan å fotspåret hade varit mindre än å Kjellbergs stöflar. Åklagaren antydde att olikheten kunde bero på den dyiga jordmånen. Jöns Håkansson hade efter branden hos Åkesson hört Kjellbergs bror, Erik Jonsson, yttra att han, jonsson hört någon säga, det Olof Åkesson gjorde klokt i att sälja sin gård och icke bebygga den igen sjelf, ty lika så fort som Olof byggde skulle det brinna. Vid polisförhöret hade Erik Jonsson sagdt till vittnet, att brodern Kjellberg varit den som han hört yttrandet utaf. Kjellberg menade att rätten skulle icke tillägga hans broder Eriks ord någon vigt, enär ”han inte varit i någon kyrka på 20 års tid”. För att höra ett idag uteblifvit vittne samt för inkallande af nyssnämnde Erik Jonsson till rätten begärde åklagaren uppskof. Kjellberg yrkade nu – för första gången – att bli på fri fot försatt. Rätten uppsköt målet till den 13 nästlidna februari, då åklagaren skulle förebringas sin slutliga bevisning. På K:s yrkande fästes ej afseende.

Ur Smålandsposten N:o 19 Torsdagen den 14 Februari 1889. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 13 februari. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Mordbrand. Häktade Johan Jonsson Kjellberg nekade fortfarande att vara skyldig till de två eldsvådorna i Långasjömåla och sökte jäfva det förut afhörda vittnet Ingjerd Svensdotter, under påstående att hon för åtskilliga år sedan stått tilltalad för mened. Domhafvanden erinrade Kjellberg om det rörande Svensdotter företedda prestbetyget och om faran af att ej kunna styra sin elaka tunga. Först hördes upplysningsvis den tilltalades broder Erik Jonsson i Allamåla, hvilken berättade att svaranden en gång, för honom yttrat sin afsigt att sätta eld på Olof Åkessons hus. Detta bestreds af Kjellberg. Åtta vittnen, af hvilka de fleste instämde ingenting hade att säga, afhördes af rätten. Ett af dem hade hört den tilltalade yttra på tal om mordbranden: ”Detta är kanske inte allt, det kan nog hända Ola Åkesson något mer”, men hvad som härvid menades, visste ej vittnet. Till ett af vittnena yttrade Kjellberg, att han tyckte det ”Kjellbergs nuvarande uniform (fångdräkten) kunde passa vittnet lika bra”. Åklagaren öfverlemnade nu målet till rättens pröfning under yrkande af lagens strängaste straff och den tilltalade, äfvensom ersättningsskyldighet för all genom branden uppkommen skada. Kjellberg åter med hvilkens oerhörda fräckhet ej ett enda ögonblick förnekade sig, begärde uppskof!, och förläggande för åklagaren att bevisa, det Kjellberg under brandnatten ”haft så mycket som en nagel utom sitt dörrhål”. Efter enskild öfverläggning resolverade rätten att ehuru omständigheter och liknelser förekommit derom att Kjellberg vore gerningsman, han likväl icke kunde mot sitt nekande till ansvar fällas, utan skulle saken lemnas åt framtiden, då den kan uppenbar varda, vid hvilken utgång den tilltalade skulle försättas på fri fot. Kjellberg prisade Gud och tackade sina domare för en rättvis dom.

Ur Smålandsposten N:o 60 Tisdagen den 21 Maj 1889. Till folkskollärare, organist och klockare i Härlunda har enhälligt valts hr. V. Hultstrand från Gällaryd.

Ur Smålandsposten N:o 137 Tisdagen den 19 Nov 1889. ”En ung mans väg till ena´pigo”, är som bekant stundom ganska krånklig, och sanningen deraf fick en dräng i Wirestad socken helt nyligen erfara. Försedd med en stor punschbutelj begaf sig den kärlekskranke ynglingen åstad till sin hjertans kär, dit han anlände i skymningen, men som fästmön ej ville låta sitt husbondefolk veta om det för henne kära besöket, så fanns ingen annan utväg, än att i hast instufva älsklingen i en i köket befintlig stor s.k. vedskrubb. Hennes mening, var att utsläppa honom derur så snart husbondfolket insomnat. Men som den sköna hela natten förut varit uppe och dansat, bar det sig inte bättre, än att hon somnade från fästmannen och hvilade i Morfei armar istället för drängens, ända till morgonen. – Förgäfves hade vår man i all tysthet, för att inte väcka någon obehörig, under flera af nattens långa timmar arbetat på sin befrielse, men rigeln för skrubben var obeveklig – och morgonen grydde. Husmodern steg då upp och skulle tända på en brasa i köket, men då hon, för att hemta ved, drog rigeln från skrubben, – Oh fasa! – rusar derur en med förtviflad fart en mörk vålnad, som ögonblickligen ger den af förskräckelse mållösa mor i huset en den ”likaste örfil som någon menniska ska vilja önska sig” med den verkan att hon föll afdånad i golfvet. Väckta af bullret, rusar husfadern och den sömniga pigan ut i köket och får der se drängen stående helt skamfladt öfver sin bragd, samt beklagande att han tagit fel och gifvit husmodern en ”sinkadus”, som var egnad åt och enligt hans förmenande väl förtjent af elskarinnan. Sedan den medhafda punschen blifvit utspenderad på husbondfolket, slöts åter vänskapen dem emellan, men kärleken till husets unga tjenarinna var absolut och oåterkalleligen förbi.

Ur Smålandsposten N:o 33 Tisdagen den 18 Mars 1890. På väg till upptäckt? Den 13 november 1888 afled en inom Härlunda socken kringvandrande förtennare, 40-årige Bengt Persson från Billarp, ”Tiggern´s -Bengt” kallad, under omständigheter, som påkallade rättslig undersökning. Det slag som spräckt hans hufvudskål, trodde man hade tilldelats honom i hans sällskap varande personer, men vid dessa vid polisförhör sammanstämmande berättade att han vid Åbogen i Almundsryd under rusets inflytande stupat omkull och slagit sig i en stengärdesgård samt inga vittnen kunde erhållas om hur saken förflutit, så kunde inga åtgärder af åklagaren vidtagas mot de möjlige misstänkte. Nu har emellertid en anonym skrifvelse till k. bfhde i Kronobergs län upplysts, att en gumma, som inkallats vid polisförhöret, och icke berättat hvad hon vetat, utan fördolt sanningen. Med anledning häraf har polis- och obduktionsprotokollen öfversändts till kronolänsman Robért i Elmhult för ny undersöknings företagande.

Ur Smålandsposten N:o 49 Onsdagen den 24 April 1890. Mördaren Bengt Jönsson Karbin, från Härlunda, född 1815 i Westra Thorsås, har den 19 dennes aflidit å centralfängelset i Malmö. Som bekant dömdes Karbin 1883 af Allbo häradsrätt till lifstids straffarbete för det han ihjelskjutit undantagsmannen Peter Jönsson i Truvedstorp, Härlunda, med hvilken han legat i tvist om brukandet af en åkerlapp. Från Karbins häktning berättar man att han, efter det han begått mordet, hade begifvit sig ut i en båt å sjön Lången, med fullt uppsåt att begå sjelfmord medels att hoppa öfverbord. Deraf blef dock intet, utan häktades Karbin då han kom iland igen af kronolänsman Robért, som då frågade huru det kom sig att han inte dränkt sig, såsom han uppgifvit att han hade för afsigt, ”Go´e komsarjen”, svarade Karbin, ”Ja hade allt gjort de´t. Män när ja´ ute på sjön så´ att ekan läkte, så ble´ ja rädder och rodde te´ lands för te´ å ösa´na”.

Ur Smålandsposten N:o 50 Lördagen den 26 April 1890. Eldsvådor. Ett obebodt tvåvåningshus, tillhörigt hemmansegaren Erik Svensson i Siggamåla, Almundsryd, nedbrann natten till den 15 dennes. En del möbler i huset, som egdes af S. Svensson i Björnhult, Härlunda, blef dervid lågornas rof. Hur elden uppkommit är alldeles obekant, huset var brandförsäkradt. - En qvarn, i Björnhult, Härlunda socken, nedbrann äfven nattetid för någon tid sedan. W. Bl.

Ur Smålandsposten N:o 63 Torsdagen den 29 Maj 1890. Sjösänkningar, komma att innevarande sommar företagas med tre smärre sjöar i Härlunda, nemligen Knoxhults lillesjö, Härlen och Björkeryds lillesjö. För en dagspenning af kr. 1,35 á 1,50 kommer härigenom ortens fattigare befolkning att beredas en välkommen arbetsförtjenst.

Ur Smålandsposten N:o 136 Lördagen den 15 November 1890. Vid exekutiv auktion, som i onsdags förrättades i Alfvestad, försåldes 3/32 mtl. Vashult i Härlunda socken för 2,000 kr. till P. J. Magnusson i Brännhult. Hemmanet, som frånsåldes Håkan Persson, var taxeringsvärderadt till 3,000 kr. och saluvärderadt till 3,500 kr.

Ur Smålandsposten N:o 154 Tisdagen den 30 December 1890. Ett hemskt besök, aflades i juldagarne i Härlunda. Det var en af de beryktade bröderna Lejon från Halland, som uppenbarade sig derstädes. Han julade hos en valackare och företog sig att inslå en hel mängd fönster i närmaste bondgård. – Så länge han dvaldes på orten, hade man intet hopp om någon slags julfrid, och det blef snart än mer allvar i leken. Lejon och en af medlemmarne i den valackarefamilj han gästade, kommo i strid,

knifvarne tillgrepos, och Lejon som sjelf fick en skåra på sidan om halsen, tilltygade mycket illa sin vederdeloman. Nu tillkom ordningens upprätthållare, Lejon uppsöktes och greps med lätthet – ty han låg öfverlastad insomnad ute i snön, der han säkert funnit sin död genom förfrysning om han inte häktats. Han införpassades af kronolänsman Robért den 27 dennes till Wexiö cellfängelse. Den nu häktade Lejons förnamn är Alexander August. Han är född 1860 i Tvååker, Halland och förut ett par gånger straffad för rån och för misshandel.

Ur Smålandsposten N:o 5 Tisdagen den 13 Januari 1891. Tattarelif. För våld och hemfridsbrott af kronolänsman Robért häktade valackaren Alex August Lejon från Tvååker i Halland erkände att han huggit målsegaren, torparen Gustaf Nilsson, också han af tattareslägt, från Verahult i Härlunda med knif och att han hos Nilsson bultadt i fönsterposten och att rutor gått ut. Men för öfrigt sökte han göra troliga åtskilliga förmildrande omständigheter. Han hade i dagarne före jul kommit till Nilsson och blifvit ombedd att ”jula” hos honom. Julafton hade de tillsammans förtärt mycket bränwin, hvarunder Nilsson inbjudit sin dotter till fästmö åt Lejon. Denne afböjde detta, och då blef Nilsson mycket ond, drog upp en knif, visade den och sade: ”Har Du inte kärlek till dottern min, så har Du väl för den här”. Något vidare blef dock ej af, men när Nilsson följande dag äfven bråkade och hotade, vågade Lejon ej vara der, utan gick till den närboende bonden Bengtsson och lade sig juldagsafton. Nilsson hade då med stallbröder kommit dit och ropat vid fönstret: ”Nu skall Du dö!”. Bengtsson hade öppnat dörren, beväpnad med en knif och en hammare, öfverfallit Lejon och tilldelat honom med nämnda vapen, slag flerestädes å kroppen. Lejon hade då till sjelfförsvar med knif huggit Nilsson i halsen. Sedermera hade Nilsson tagit från honom mellan 6 á 7 kr., hvarför Lejon yrkade ansvar å Nilsson för rån och misshandel. Målsegaren Nilsson, hvars sår numera voro läkt, men som med hufvudet omviradt med en duk likväl företedde en ömklig syn, sade sig vara med att omtala sanningen, emedan han fruktade Lejons hämnd. Såsom Lejon berättat hade det emellertid icke tillgått. Hufvudsaken till missämjan med Lejon var att Nilsson velat skydda sin dotter för dennes närgångenhet och oblyga förslag. Nilsson hade blifvit rädd för Lejon och derför skickat efter hjelp. Han hade icke vetat att Lejon var hos Bengtsson, utan hade han kommit dit för att bedja denne icke gifva Lejon mera bränwin och icke låna honom sin bössa. Då Nilsson inkommit hade Lejon genast öfverfallit honom och skurit honom ett långt sår från örat och nedåt halsen. Nilsson hade lyckats få omkull Lejon och höll honom tills ljus tändts. Blodet, som Lejon vid anträffandet haft i ansigte och kläder, hade dervid runnit från Nilsson. – Lejon hade hos målsegaren sönderslagit åtta fönsterrutor och hade målsegaren af Lejons qvarlemnade penningar användt kr. 6,25 för reparation af fönsterskadorna. Som åklagaren ännu ej erhållit Lejons prestbevis från Tvååker, begärde han uppskof, och utsattes ransakningen att åter företagas den 31 dennes, då målsegaren Nilsson skall infinna sig vid 25 kr:s. vite. Lejon förvaras fortfarande å cellfängelse.

Ur Smålandsposten N:o 84 Måndagen den 20 Juli 1891. Biten i kinden, af sin egen gubbe blef häromdagen en hustru, boende i södra delen af Allbo. Mannen, som nyligen hemkommit från en s.k. affärsresa till Amerika, lider dessbättre ej af rabies canina, men säkerligen af delirium tremens.

Ur Smålandsposten N:o 102 Måndagen den 31 Augusti 1891. Försäkra hästarne! En landtbrukaren Magnus Svensson, Knoxhult, tillhörig häst måste, skrifves till oss från Häradsbäck, sedan han den 27 dennes fastnat i och med svårighet uttagits ur en klippremna, nedslagtas till följd af de härvid uppkomna skadorna å benen. Djuret var lågt under värdet försäkradt för 200 kr. i Kalmar och Kronobergs läns hästförsäkringsbolag, hvarför egaren, som nyligen förut förlorat ett alldeles oförsäkradt hästkreatur, gör en kännbar förlust.

Ur Smålandsposten N:o 29 Onsdagen den 9 Mars 1892. Skarlakansfeber, har utbrutit inom Härlunda. Ej mindre än 14 personer lågo insjuknade vid provinsialläkarens besök häromdagen. I ett fall var sjukdomen förenad med elakartad halssjuka. Två barn har aflidit.

Ur Smålandsposten N:o 69 Fredagen den 10 Juni 1892. Bråddöd. Hemmansegaren Bengt Persson Bill i Billarp af Härlunda församling körde häromdagen till Barkhult i Virestad för att hemta ett lass halm. Då Bill fått sitt lass i ordning, störtade han plötsligt till marken och dog utan att gifva ett ljud ifrån sig, Det antages att hjertförlamning träffat honom. Mannen var något öfver 60 år gammal. En eldsvåda, som bör utgöra en kraftig maning att aldrig lemna smärre barn ensamma, förekom nyligen i Härlunda då medan hemmansegaren Bengt Andersson i Vashult med hustru voro i kyrkan, barnen der hemma skulle under ladugården leta efter ägg samt i sitt oförstånd dervid, lyste sig med tändstickor, då halm och boss naturligtvis genast antändes och ladugården om några minuter stod i ljus låga. Hvarje försök till släckning var hopplöst vid denna enstaka liggande gård, då flertalet äldre personer var vid kyrkan. Ladugården med hela Anderssons kreatursbesättning, bestående af 10 à 12 fäkreatur, en häst och smådjur lades i aska. Brandförsäkring fanns visserligen, men var särdeles låg.

Ur Smålandsposten N:o 75 Måndagen den 27 Juni 1892. Sorgliga underrättelser från Amerika, ha, skrifves till oss, hunnit kyrkovärden Sven Persson i Vashult, Härlunda socken. Hans omkring 30-årige son Johan Gustaf Svensson, som en tid vistats i Kalifornien, skall nemligen der medels hängning begått sjelfmord till följd af lifsleda. Svensson var i hemorten mycket omtyckt och välkänd.

Ur Smålandsposten N:o 140 Fredagen den 25 November 1892. Dödad genom vådaskott. Häromdagen hade, skrifves till oss, en pojke i Karsemåla, Härlunda socken tagit ned en bössa, som hängde på väggen i rummet och dervid icke gifvit akt på att den var laddad. Skottet gick af och träffade flickan Jenny Magnusdotter i halsen, så att hon dog inom några minuter. Förbättrad organistlön. Å kyrkostämma den 20 dennes, skrifves till oss, har Härlunda församling höjt organist- och klockarelönen med 100 kr.

Ur Smålandsposten N:o 56 Onsdagen den 10 Maj 1893. Difteri har, skrifves till oss, en längre tid skördat åtskilliga offer bland det uppväxande slägtet inom Härlunda socken. Senast förliden söndag fingo 2 barn, tillhöriga hemmansegaren Peter Larsson i Krampanäs, till följe af den hemska farsoten bäddas ned i en för tidig graf. Läkarehjelp har dock ej påkallats för farsotens bekämpande. Önskligt vore att vederbörande åtminstone ville iakttaga någon försigtighet, och icke tillstädja begrafning af lik, som aflidit till följd af smittosam sjukdom, på söndagarne i stor folksamling. Äfven brukas vanligen här utom hänsyn till arten af den sjukdom, hvari dess aflidne dödt, inbjuda en mängd gäster till begrafningen. Att smittoämnet till dylikt tillvägagångssätt finner riklig näring bör icke förvåna någon.

Ur Nya Wexiö-Bladet N:o 89 Torsdagen den 27 Juli 1893. Hemskt. Från Härlunda socken skrifves till Sm. P., att sedan ett barn i en familj där aflidit i difteri, ett annat äldre barn, som varit behäftadt med sårnader i hufvudet, skulle enligt ett gängse skrock, kureras deremot medelst tvättning med det vatten, i hvilket det aflidna barnets lik badats. Följden af denna ”kur” blef naturligtvis att patientens hufvud och senare hela kropp svällde upp af blodförgiftning, och några dagar senare afled det arma barnet efter förfärliga plågor.

Ur Smålandsposten N:o 99 Fredagen den 18 Augusti 1893. En af de få som lyckats, att vinna verkligen förtjenstbringande arbete i Amerika synes, skrifves till oss, f.d. soldaten vid Östra Allbo kompani Johan Sjöberg från Härlunda. Jemte sin hustru har han i sex år vistats i Minneapolis, der han arbetat vid kloakgräfningar. Han har nyligen hemsändt 8,000 kr. och ämnar med familj i höst återvända till hembygden för att med hjelp af sparpenningarne inköpa ett hemman på svensk botten.

Ur Nya Wexiö-Bladet N:o 11 Torsdagen den 25 Januari 1894. För grof misshandel, å valackaren Andreas Nilsson i Verahult, Härlunda socken, efterlyses jernvägsarbetaren August Johansson, född 1872 i Virestads socken. Johansson som antages hafva begifvit sig till Norrland för att där söka arbete är 5 alnar lång, af undersätsig kroppsbygnad, med mörkt nedkammadt hår och ljusa mustascher.

Ur Smålandsposten N:o 95 Fredagen den 10 Augusti 1894. Härlunda kyrkorgel, skall af orgelbyggaren J. Carlsson i Virestad repareras för 500 kr., som tagas ur kyrkkassan. En orgel till fasta folkskolan vid kyrkan skall inköpas för 150 kr., samt af skolläraren insamlas genom frivilliga bidrag af dem inom skolroten, som varit intresserade för saken, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 134 Måndagen den 12 November 1894. Godt om elgar. På Björkeryds egor i Härlunda socken observerades den 9 dennes tre större elgar, deraf en tjur och två kor. Det vill synas, som om dessa vackra högdjur en längre tid uppehållit sig i trakten på ett temligen inskränkt område.

Ur Nya Wexiö-Bladet N:o 138 Tisdagen den 20 November 1894. Olyckshändelse under arbete. I lördags inträffade i Knihult af Härlunda socken den olyckshändelsen, att Nils Gustaf Petersson under arbete vid ett tröskverk fick tre fingrar krossade, så att han i söndags måste intagas å härvarande lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 66 Måndagen den 3 Juni 1895. Drunknad tillsammans med bytet, - ett ihjelbitet får - anträffades häromdagen en räf å Knoxhults egor i Härlunda socken. Räfven hade försökt släpa med sig sitt rof öfver en med kullerstenar murad afloppskanal, men derunder ramlat uti och fått fårkroppen öfver sig samt omkommit. Egaren till fåret upptäckte sjelf de liflösa resterna efter de agerande i detta dubbla drama.

Ur Smålandsposten N:o 99 Måndagen den 19 Augusti 1895. Härlunda sockens agrarförening, bildades den 6 dennes på ett sammanträde af socknens landtbrukare i Härlunda småskola. Till ordförande utsågs komminister A. M. Ljunggren, till v. ordförande skolläraren C. Hjertén och till sekreterare fanjunkaren J. H. Ehlén.

Ur Nya Wexiö-Bladet N:o 111 Tisdagen den 17 September 1895. Olyckshändelse med dödlig utgång. Arrendatorn Jöns Gunnarsson från Björkeryd, Härlunda socken hade i fredags varit i Elmhult, för att inköpa en del varor till sin aflidna dotters begrafning, som skulle egt rum i söndags. Då han på hemvägen kommit mellan Härlunda kyrka och Björkeryd stjälpte lasset och föll öfver honom med den sorgliga påföljd att han ljöt döden. Dotterns begrafning blef med anledning af den sorgliga tilldragelsen uppskjuten tills idag kl. 12, då jämväl faderns lik kommer att begrafvas.

Ur Smålandsposten N:o 14 Måndagen den 3 Februari 1896. En knapp i luftstrupen, fick i torsdags sjuåriga flickan Eva Magnusson från Härlunda, hvilken i fredags infördes å Wexiö lasarett, der hon blef opererad af doktor Karström, hvilken öppnade strupen och tog ut knappen. Flickan befinner sig nu ganska väl.

Ur Smålandsposten N:o 17 Måndagen den 10 Februari 1896. För en jernväg, som skulle utgå från lämplig station å Immeln-Glimåkra jernväg t.ex. Sibbhult och genom Örkeneds och Härlunda socknar sträcka sig till Ålshult och Karlshamn-Vislanda jernväg, pläderar en insändare i en Kristianstadstidning. Dessa sista socknar anses derigenom komma i en lättare förbindelse med Kristianstad. Insändaren anser det blott vara en tidsfråga att, därest denna jernväg komma till stånd, den utsträcks från Ålshult till Tingsryd.

Ur Smålandsposten N:o 20 Måndagen den 17 Februari 1896. Afliden åldring. I fredags afled en af Härlunda församlings äldsta innevånare framlidne organisten och folkskolläraren Sven Ohlsson i Härlunda enka, Kerstin Ohlsson bördig från Skatelöf, boende hos sin son komminister P. G. Ohlsson i Amundshylte. Hon var vid sin död 90 år gammal. Oxmöten i Häradsbäck. Sedan Härlunda kommun förbundit sig att uppföra finka och hålla extra erforderlig polisbevakning, kommer, skrifves till oss, två gånger om året oxmöten att hållas i närheten af socknens kyrka.

Ur Smålandsposten N:o 67 Fredagen den 5 Juni 1896. Sjelfmord. Drängen Johan Persson född 1870 på Hårdaslätten i Härlunda sn., har enligt anmälan från pastorsämbetet der, den 28 maj beröfvat sig lifvet medelst hängning. Persson bodde hos sin moder Bengta Jönsdotter å Hårdaslätt, och hade nyssnämnda dag sagt, att han ville gå till sin syster boende i Husjönäs. Den 31 maj hade derefter modern begifvit sig till samma ställe, och fick der veta, att sonen aldrig ditkommit. Då genomsöktes nejden och Persson fanns hängande död i ett träd i skogen nära Hårdahult. Den nu aflidne har under flera år vistats i Amerika och äfven der försökt begå sjelfmord, hvarför han af sina anhöriga hemsändts. Han har der varit vansinnig och var äfven nu icke vid normal sinnesbeskaffenhet. Persson begrofs igår, men k. bfhde har nu förordnat kronolänsman F. Robért att i laga ordning företaga undersökning om sjelfmordet.

Ur Smålandsposten N:o 87 Fredagen den 24 Juli 1896. Härlunda får torgdagar. K. bfhde i Kronobergs län har – villkor bl.a. att kommunen vid saluplatsen uppför och underhåller arrestlokal samt att tio lämpliga personer utses att biträda kronobetjeningen med ordningens upprätthållande – medgifvit att i närheten af Härlunda kyrka, å egorna till Sven Magnus Nilssons i Häradsbäck hemman årligen må tills vidare hållas två torgdagar i andra helgfria onsdagen i april och september månader.

Ur Smålandsposten N:o 108 Fredagen den 11 September 1896. Kreatursmötet i Härlunda, den 9 dennes, som skrifves till oss, gynnades af vackert väder, var talrikt besökt. Många kreatur voro torgförda och handeln med desamma gick rätt lifligt, dock icke till höga priser. Öfrig handel gick bra. Inga oordningar förekommo.

Ur Smålandsposten N:o 109 Måndagen den 14 September 1896. Hemfridsbrott, föröfvades, meddelas oss, på aftonen den 9 dennes eller samma dag oxmötet i Härlunda hölls, hos hemmansegare Magnus Jonsson och Johan Id, samt Gunnar Petersson i Långhult. I närheten af den förstnämndes bostad aflossades ett skott, hvarvid ett fönster krossades, och hos de båda sednare inkastades stenar genom fönstret. De inneboende, som nyss gått till hvila, blefvo naturligtvis mycket uppskrämda. Som ej den ringaste anledning genom osämja med någon förefinnes till våldets begående, saknar man ännu spaning på gerningsmännen. Händelsen har i orten väckt allmän förtrytelse, så mycket mera som sådana händelser dessbättre ej under långa tider der försports.

Ur Smålandsposten N:o 118 Måndagen den 5 Oktober 1896. Härlunda förra komministerboställe, 1/8 mtl. Amundshylte i Härlunda socken har, skrifves till oss, å offentlig auktion sålts till hr. J. Johansson från Mönsterås för 40,150 kr. Å hemmanet finnes mycken värdefull skog.

Ur Smålandsposten N:o 127 Måndagen den 26 Oktober 1896. Nya jordstötar, hafva skrifves till oss, från Härlunda, den 21 förmärkts i trakten. Den första stöten märktes kl. 5 e.m. och efterföljdes en timme senare af en andra, kortvarig stark jordstöt. Många personer i Häradsbäck iakttogo synnerligast den sista stöten, som gjorde ett egendomligt, hemskt intryck. Den för någon tid sedan på en mängd ställen i Småland observerade jordskalfven iakttogos jemväl på den plats, derifrån sistnämnda jordstötar nu inberättas.

Ur Smålandsposten N:o 135 Fredagen den 13 November 1896. Öfvervåld. Hemmansegaren Karl Magni Andersson från Ilagölsmåla i Härlunda socken, har anmält å Wexiö poliskontor att han i onsdags skulle å stora torget blifvit öfverfallen och slagen två slag med knuten hand samt blifvit tilldelad tre ”danska skallar” af klockhandlaren Karl Otto Danielsson i Wexiö.

Ur Smålandsposten N:o 142 Måndagen den 30 November 1896. Difteri, har utbrutit vid Amundshylte, Härlunda socken, hos utnämnde kyrkoherden P. G. Ohlsson, fyra barn och en dränggosse äro sjuka. Expeditionslokal har anordnats i särskild byggnad, och barnen isolerats. Extra provinsialläkaren H. Kindblom i Ryd har besökt platsen.

Ur Smålandsposten N:o 25 Måndagen den 15 Februari 1897. Komministervalet i Härlunda. Vid valet idag af komminister i Härlunda erhöll vice pastor D. O. F. Oseen 82 röster, komminister K. A. Hjertström 2,979, samt komministern N. M. Nilsson 2,273 röster.

Ur Smålandsposten N:o 50 Torsdagen den 1 April 1897. Gåfva åt lärare. Härlunda församling har, skrifves till oss, beslutit inköp af en orgel, hvilken skall såsom gåfva öfverlemnas till församlingens folkskollärare.

Ur Smålandsposten N:o 59 Lördagen den 17 April 1897. Kreatursmötet i Härlunda, i onsdags gynnades, skrifves till oss, af vackert väder och var synnerligen talrikt besökt. Tillförseln af kreatur var riklig med någorlunda liflig omsättning. Genom det hejdlösa förtärandet af spirituosa, s.k. ”tröjetyg”, förekommo på e.m. slagsmål och oreda. Så öfverfölls en fredlig landtman S. Magnusson från Krampanäs, hvilken var på väg till sitt hem, och blef så illa skuren i ansigtet, att han var alldeles oigenkännlig. Magnussons hustru, som äfven var närvarande, blef så misshandlad att hon för en stund förlorade sansen. Våldsverkarne, ett par skåningar, komma att befordras till laga näpst. Såsom betecknande för smålänningens ”inhalationsförmåga” vid högtidliga tillfällen på vissa orter, må meddelas att dagarne före detta möte omkring 500 liter bränvin utdelats.

Ur Smålandsposten N:o 60 Onsdagen den 21 April 1897. Ett nytt dråp, har egt rum i våra trakter, denna gång stående i närmaste samband med det vilda marknadslifvet å Härlunda kreatursmöte, som först omtalats mängder af bränvin åstadkommits medelst ”salning”, samt utdelats bland de marknadsbesökande. Den 16 dennes anmäldes hos kronolänsman J. A. Dahl dels att drängen Gustaf Ård från Åbogen i Almundsryd och hemmansegaren Sven Magnusson från Krampanäs i Härlunda socken, på hemväg från kreatursmötet i Härlunda den 14 dennes blifvit å häradsvägen mellan Häradsbäck och Häradsmåla öfverfallna af sågarbetarne Nils Nyberg och Olof Persson från Lockhult, Virestad socken, samt svårt misshandlade med knif, och dels att på långfredagens förmiddag drängen Henrik Håkansson-Ård från Åbogen, Almundsryd, funnits död ute å marken ½ km. från Härlunda kyrka. Kronolänsman Dahl höll polisförhör den 17 dennes i Häradsbäck och de två ofvannämnda sågarbetarne voro dithemtade. Vittnen upplyste dervid att Henrik Ård, en kusin till Gustaf Ård, blifvit slagen af Persson med en ekepåk i hufvudet tills han segnat ned och först efter en stund kunnat aflägsna sig. Jemväl Nyberg hade deltagit i misshandeln. Båda de angifne nekade att ha begått våld mot den döde eller mot någondera af de två knifskurne, med lifvet undslippne målsegarne, men de sjelfva på grund af hvad mot dem förekommit häktade och införpassade till Wexiö cellfängelse. Olof Persson är född 1870 i Åkarps socken och Nils Persson-Nyberg 1874 i Verums socken, båda i Kristianstads län. Sedan i fjor arbeta de i Lockhult. Nyberg tjenar jemväl som husar vid Skånska husarregementet. Den med inkrossad hjessa anträffade Henrik Ård var född i Åbogen, Almundsryd 1874.

Ur Smålandsposten N:o 64 Onsdagen den 28 April 1897. Dråpet i Härlunda. E.o. provinsialläkaren i Ryds distrikt H. V. Kindblom har, efter förrättad obduktion å den genom våld på Härlunda kreatursmöte omkomne drängen Henrik Håkansson-Ård från Åbogen i Almundsryd, afgifvit attest, att de skador i hufvudet och annorstädes som den nu döde erhållit, förorsakats af ett trubbigt föremål och att ett indirekt brott å venstra tinningsbenets fjelldel med åtföljande blödning vid bristning af en större åder varit närmaste dödsorsak genom deraf förorsakadt hjerntryck.

Ur Smålandsposten N:o 70 Lördagen den 8 Maj 1897. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 8 maj. (Ordf. häradshöfding C. M. Fleetwood.)

Dråpet i Härlunda. Som förut omtalats hade sågarbetarne Nils Persson-Nyberg och Olof Persson från Lockhult åtalats dels för dråp å drängen Henrik Håkansson-Ård från Åbogen i Almundsryd, dels för misshandel mot drängen Gustaf Ård från Åbogen och hemmansegare Sven Magnusson från Krampanäs i Härlunda. Målet företogs nu till behandling, och såsom åklagare fungerade kronolänsman J. A. Dahl. Målsegaren Magnusson företedde ett läkareintyg om de skador, som han erhållit. Han förklarade sig ha blifvit antastad af de båda åtalade, dock trodde han att Nyberg ej föröfvat någon egentlig misshandel emot honom. Persson hade deremot tilldelat honom flera knifhugg i hufvudet. Magnussons hustru Kristina Magnusson, hade varit närvarande jemte 12-årige Johan Henrik Gustafsson. Äfven hustrun hade blifvit förfördelad af de båda svarandena. Äfven Gustaf Ård var närvarande. Han hade vid tillfället erhållit ett dock ej synnerligen svårt knifhugg i nacken af Persson äfvensom flere slag, hvilka träffade armarne. Häktade Olof Persson, som först inkallades, påstod att Nyberg och han blifvit öfverfallna af Gustaf Ård, mot hvilken Persson försvarat sig genom slag med blotta handen. Derpå kom Magnusson-Ård till hjelp, hvarvid de tilldelade dem ett knifhugg. Beträffande dråpet å Ård förklarade han sig minnas mycket litet. Såväl denne som de andra misshandlade voro för Persson fullkomligt obekanta personer. Såväl Persson som Nyberg hade varit något onyktra vid tillfället. ”De som slogo mig, dem slogo jag också, och så gjorde Nyberg äfven”, sade han. Huruvida han sjelf eller Nyberg utdelat det dödande slaget mot Henrik Ård, kunde han ej med bestämdhet säga. Häktade Nils Persson-Nyberg infördes derefter. Denne, en ung man med temligen gosselikt utseende och militärisk hållning, (Nyberg är husar), erkände han sig att ha deltagit i slagsmålet, men sade sig ej ha rört den nu aflidne Ård. Han hade strax vid tillfället för misshandel blifvit inmanad i häkte, men då han ej var onykter och de som varit närvarande vid tillfället, förklarat att han och Persson blott fått, men ej gifvit stryk, lössläpptes han snart, men blef åter fasttagen. Han begärde nu att bli försatt på fri fot. En af åklagaren företedde, sönderslagen käpp, hvilken sades ha vid tillfället användts af Nyberg, förklarade sig sedan denne aldrig ha egt. Det var, sade Nyberg, första gången som han deltagit i något slagsmål. Magnussons hustru hade han ej gjort något ondt. Flere vittnen hördes. Pigan Elin Johannesdotter hade sett Nyberg ruska Johan Emil Pettersson i kragen, hvarpå en annan person – om denne varit Persson, visste hon ej – slagit Pettersson. Vidare hade hon sett huru Persson slagit Henrik Ård med en grof käpp i hufvudet, hvarefter Ård sprungit derifrån och satt sig å vägkanten. Då hade Persson kommit efter och tilldelat Ård flera slag. Ård sprang sedan derifrån. Drängen Edvard Jonsson från Björkeryd vittnade, att han sett Persson gifva Ård ett par slag i hufvudet, och att Nyberg fallit omkull, träffad af några slag. Af hvem kunde han ej uppgifva. Axel Karlsson från Lockhult hade sett att Gustaf Ård varit i slagsmål med Nyberg och Henrik med Olof Persson, samt huru den sistnämnde gifvit sin vederpart slag i hufvudet, så han segnade ned. Enkan Thilda Pettersson från Hårdahult i Härlunda, hade lemnat de bägge anklagade bistånd enär båda vid tillfället varit mycket blodiga och illa tilltygade. Olof Persson var äfven blodig på fingrarne. Hennes son Emil Pettersson hade fått åtskilliga rapp af bägge de anklagade. Vidare förklarade han att den förevisade käppen vid tillfället medhafts af Nyberg. Frans Pettersson som upplysningsvis hördes bekräftade, att en pojke sagt till honom att ”slå Nyberg”, hvilken han äfven gjort.

Allmänna åklagaren som förmenade att Pettersson vid tillfället användt blydaggar, väckte åtal mot Pettersson för misshandel mot Nyberg och yrkade uppskof med målet mot Nyberg och Persson. Rätten beslöt, att målet skulle uppskjutas, till den 20 dennes, då i sammanhang härmed äfven skulle behandlas det af åklagaren anhängiggjorda målet mot Frans Pettersson. Den sednare skall vid vite af 25 kr. inställa sig. Målsegaren Magnusson begärde 50 kr. såsom ersättning för sveda och värk, hvarjemte han och hans hustru, Kristina Magnusson, begärde ersättning för sin inställelse med 15 kr. hvardera.

Minnesgåfva. Vid sin afflyttning till Almundsryd erhöll kyrkoherde B. G. Ohlsson af församlingsbor i Härlunda, der han i flere år verkat som komminister, 150 kr. afsedda till inköp af ljuskronor såsom minnesgåfva från Härlunda.

Ur Smålandsposten N:o 81 Lördagen den 29 Maj 1897. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 29 maj. (Ordf. häradshöfding C. M. Fleetwood.)

Dråpet i Härlunda, förekom nu ånyo till behandling och Frans Pettersson som anklagats för att ha gifvit Nils Nyberg ett par slag med en käpp, erkände att han visserligen utdelat slag men de hade ej, såsom påståtts, träffat i hufvudet. Häktade Olof Persson vidhöll sin förut afgifvna förklaring, att då några andra hade slagit honom, slog han igen. Vidare mindes han intet om Henrik Årds dråp. Den misshandel, som utöfvats mot Gustaf Ård, hade blott föröfvats med knutna handen, ej med något tillhygge. Om sina lefnadsförhållanden uppgaf han att han var född 1868, icke såsom han förut sagt 1870. Han hade en gång fällts för 50 kr:s böter för motstånd mot polis. Från Vestra Göinge hade begärts, att han skulle förpassas dit för att dömas för misshandel, begången der. Nyberg hade intet nytt att tillägga med hvad han förut sagt. Såsom vittnen i målet hördes drängen August Svensson i Bromåla, Blenda Magnusdotter i Knihult, Johan Nilsson i Godhult, Johan Andersson i Lockhult, Johan Håkansson och Johan Anders Magnusson. August Svensson hade sett att bl. a. Frans Pettersson slagit Nyberg, och hade slaget träffat i hufvudet. Om Frans Pettersson denna gången haft någon blydagg, visste han ej. Blenda Magnusson hade sett Frans Pettersson taga en gärdsgårdsstör, men ej sett hvilken han slog dermed, men efteråt hade hon hört honom säga att det ”tagit bra”. Johan Nilsson hade sett Nyberg och Olof Persson bli illa slagna men ej att de sjelfva utdelat slag. Johan Andersson hade observerat, att Olof Persson med en käppstump utdelat några slag och att Nyberg varit mycket blodig. Johan Håkansson hade sett Frans Pettersson taga en gärdsgårdsstör, men ej märkt, hvem han dermed misshandlat. Johan Magnus Andersson berättade, att någon – visste ej hvilken – hade sprungit efter Henrik Ård och tilldelat honom ett par slag, hvilka Ård besvarade med ett rapp af sin påk. En skrift från Henrik Årds mor, Märta Johansson, upplästes. Hon voro 65 år och orkeslös samt hade under de sednare åren åtnjutit understöd af sin son. Hon yrkade derför nu, att hans dråpare skulle åläggas att årligen betala henne 500 kr.

Åklagaren yrkade ansvar å Olof Persson för uppsåtlig misshandel å Henrik Ård, hvaraf döden följt, samt för misshandel å Sven Magnusson, Johan Emil Svensson och Gustaf Ård. Å Nyberg yrkades ansvar för misshandel mot Magnusson, Gustaf Ård och Johan Emil Svensson, och å Frans Pettersson för misshandel å Nyberg. Härjemte yrkade åklagaren att Olof Persson och Nyberg måtte åläggas ersätta obduktionskostnaderna och utgifva vittnesersättningar. Rätten afkunnade det utslag, att Olof Persson befunnits skyldig till misshandel af Henrik Ård, hvaraf döden kunnat ha följt, samt för misshandel af Gustaf Ård och Johan Emil Svensson, men på begäran kommer han att öfverantvardas till Vestra Göinge häradsrätt och skall der dömas. Persson skall derjemte ersätta Märta Johansson med 400 kr. i ett för allt äfvensom ersätta obduktions och vittneskostnader m.m. Nyberg dömdes att för misshandel böta 100 kr. och Frans Pettersson till samma straff. Nyberg försattes på fri fot.

Ur Smålandsposten N:o 95 Lördagen den 26 Juni 1897. Härlunda nya komministerboställe. Hemmansegaren P. O. Persson, Thorbjörnahult i Härlunda socken, har vid entreprenadauktion åtagit sig att för 12,000 kr. uppföra nya husbyggnader vid Härlunda nya komministerboställe i Häradsbäck.

Ur Smålandsposten N:o 107 Lördagen den 17 juli 1897. Olaga utskänkning. Handlaren C. Olsson i Billarp, Härlunda socken, dömdes för det han under de sist förflutna två åren upprepade gånger, äfven under sön- och helgdagar, sålt vin- och maltdrycker för afhemtning till mindre belopp än 10 liter, utan att dertill vara berättigad, att böta 50 kr.

Ur Smålandsposten N:o 138 Onsdagen den 9 September 1897. Kreatursmötet i Härlunda, igår var, skrifves till oss, liflig omsättning med kreatur och höga priser, i synnerhet för kor i kalfställning. Ordningen var hela dagen utmärkt god. Endast en person hamnade i finkan. Resultatet af distriktets nye kraftige kronolänsmans verksamhet börjar således spåras äfven i denna oroliga bygd.

Ur Smålandsposten N:o 176 Måndagen den 15 November 1897. När Härlundaborna hissade svenska flaggan hos sin forne komminister. Då kyrkoherden i Almundsryd P. A. Ohlsson den 10 dennes firade sin 56 födelsedag, infann sig å hans kyrkoherdeboställe ett 40-tal landtmän från Härlunda, der hr. Ohlsson förut varit komminister, och medförde en stor präktig flaggstång samt en svensk flagga. De besökande reste sjelfva flaggstången och hissade flaggan samt öfverlemnade gåfvan till kyrkoherden som ett minne från hans forna sockenbor. Dessa blefvo sedan qvarbjudna i den gästfria prestgården, der en treflig afton tillbringades. Då pastor Ohlsson lemnade Härlunda erhöll han ock ett bevis på den kärlek och tillgifvenhet, med hvilken han der är omfattad, i det församlingen skänkte honom 5 ljuskronor.

Ur Smålandsposten N:o 194 Torsdagen den 16 December 1897. Kyrkorna uppvärmas. Värmeapparat af Klafreströms bruks tillverkning har, skrifves till oss, i dagarne insatts i Härlunda kyrka. Den har visat sig utmärkt fylla sitt ändamål och är dertill synnerligt prydlig.

Ur Smålandsposten N:o 1 Måndagen den 3 Januari 1898. Rackarelif. För hemfridsbrott har kronolänsman J. A. Dahl i Elmhult den 31 december häktat och till fängelset i Wexiö införpassat förtennaren och valackaren Ernst Wilhelm Andreasson från Verahult i Härlunda socken, och dennes kusin, kringstrykande smedarbetaren Martin Johansson från Lökaröd i Degeberga socken. Om de närmare omständigheterna skrifves till oss: Andreasson och Johansson hade i torsdags vid sextiden på morgonen begifvit sig hemifrån Verahult der Härlunda valackare äro boende, för att gå till Elmhult och köpa bränvin. På vägen dit hemsöktes hvarje ställe invid och ett stycke från vägen, der de trodde att bränvin kunde fås. För att slippa de pockande och obehagliga gästerna, gafs dem äfven bränvin nästan öfverallt, så att de komna till Kåraböke i Virestads socken voro ganska berusade. Här ingingo de först till öfver 70-årige snickaren Samuel Svensson å lägenheten Liljedal och fordrade i pockande ton om bränvin. Ensam som han var i stugan, gaf han dem af rädsla hvar sin sup. De fordrade då mera jemte dricka och mat. Sedan han gifvit dem hvad de pockade på, togo de flaskan med bränvinet och gingo sin väg mot dörren. Då Svensson lofvade dem bränvinet, om han fingo flaskan åter – det var en gammal egendomlig sådan – hälldes då bränvinet på en annan butelj och då denna ej blef full, fordrade de att Svensson skulle hemta mer. Då han ej hade mera och upplyste härom, framtog Johansson en dolk, som han höll intill Svenssons ansigte och under gräsliga eder hotade de båda att slå ihjel honom, om han ej gaf dem mera bränvin. Svensson lyckades emellertid komma mot köksdörren, och ut på baksidan af huset, springande mot grannen Magnus Svensson å Nydala, för att der söka skydd. Andreasson sprang emellertid efter och inkom i Magnus Svenssons stuga, der han svärjande och skrikande samt slående i bordet fordrade att han skulle släppa ut Samuel Svensson, ty han skulle ha stryk. Samuel Svensson hade emellertid sprungit förbi Nydala och bort till en annan granne, då han ej visste om Magnus Svensson var hemma. Efter mycket bråk och hot från Andreasson lyckades Magnus Svenssons folk få ut Andreasson i köket och då han derifrån under våldsamt motstånd skulle föras ut på gårdsplanen, måttade Martin Johansson som tillkommit med dolken flera hugg mot Magnus Svenssons hufvud. Johansson grep derpå en jerngrep och slog med densamma in köks- och stugufönstren. Svenssons hustru som stod vid fönstret blef derunder sårad rätt illa i handen af glasbitarna som flögo omkring i hela stugan. Andreasson och Johansson bruka vid högtiderna lefva rackare, och brandskatta härunder alla som komma i deras väg. Då man frukta att de skola begå svårare illdåd, om man nekar dem något, får de vanligen allt hvad de begära. Allmänheten borde ej vara så flat mot dem, i synnerligast karlarne. Får de näpst en gång ordentligt, akta de sig att komma åter. De äro i verkligheten ej så farliga, som de bära namn för, skrifver vår meddelare.

Ur Smålandsposten N:o 10 Torsdagen den 20 Januari 1898. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 20 Januari 1898. (Ordf. v. häradshöfding I. Cederschiöld.)

För hemfridsbrott blefvo, som bekant 1897 års sista dag häktade förtennaren och valackaren Ernst Wilhelm Andreasson från Verahult i Härlunda socken, född 1876, och kringstrykande smedarbetaren Martin Johannesson, som uppgifvit sig vara från Lökaröd i Degeberga socken och född 1871. De hade den 30 december kl. 6 f.m. från Verahult begifvit sig till Elmhult, för att skaffa sig bränvin och under vägen gjort påhelsningar i nästan hvarje stuga samt tilltvingat sig spirituosa. Sålunda hade de hunnit till Kåraböke i Virestads socken, då de redan voro ganska berusade. De ingingo der först till 70-årige snickaren Samuel Svensson å lägenheten Liljedahl och fordrade i pockande ton bränvin. Samuel Svensson vare ensam hemma och gaf dem hvar sin sup, hvarpå de fordrade mera samt mat och dricka. Sedan de fått detta togo de äfven flaskan, hvari ånnu bränvin fanns qvar, och ville aflägsna sig. Svensson, som var rädd om flaskan, hvilken var antik, erbjöd sig hälla bränvinet å en annan flaska, och detta tilläto de. Som emellertid buteljen ej blef full, pockade de på mera bränvin, och då Svensson icke hade mera, framtog Johannesson en dolk, som han höll intill Svenssons ansigte, och under gräsliga eder hotade båda att slå ihjel honom, om han ej gaf dem hvad de bådo om. Svensson tog emellertid till flygten, och sprang mot grannen Magnus Svensson i Nydala bostad, förföljd af Andreasson, som inträngde samt svärjande, skrikande och slående i bordet fordrade att man skulle släppa ut Samuel Svensson, hvilken ”skulle ha stryk”. Denne fanns emellertid icke här utan hade fortsatt till en annan granne. Efter mycket bråk och hot från Andreassons sida lyckades man få ut honom i köket och vidare på gårdsplanen. Härunder måttade Martin Johannesson, som under tiden tillkommit flera hugg mot Svenssons hufvud, samt utslog senare med en jerngrep köksfönstren. Svenssons hustru, som stod vid fönstret, blef dervid skadad i handen af de kringflygande glasbitarne, samt voro både hon och barnen mycket förskrämda af det vilda uppträdet. Som målsegare anmälde sig äfven Karl Johan Persson i Kåraböke, hos hvilken de båda våldsmännen, efter de förut beskrifna dåden, inkommit och dervid Andreasson med knifven i hand skrämdt sig till bränvin. Såsom vittnen hördes hemmansegaren Janne Lagerblad i Möllekulla och hemmasonen Tufvesson derstädes, hvilka tillkallats af Magnus Svensson till skydd mot de båda fridsstörarne, och hade de åsett senare delen af uppträdet hos Magnus Svensson. Båda de häktade erkände hvad som lades dem till last, och dömdes Andreasson till sammanlagdt fem månaders fängelse, deraf tre månader för att han hos Persson tilltvingat sig bränvin samt 1 månad för hvardera för hemfridsbrott hos Svenssönerna. Målet mot Johannesson kunde deremot icke afgöras nu, då det varit omöjligt för åklagaren kronolänsman A. Dahl, att anskaffa hans prestbevis. Han fann ock nu erkänna, att han icke uppgifvit rätt mantalsskrifningsort, att han vore permitterad artillerist, skrifven i Kristianstads garnisonsförsamling samt att han för uraktlåtenhet att inställa sig vid repetitionsöfningar vid Vendes artilleriregemente dömts till åtta dygns sträng arrest, som han ännu ej aftjenat. Hans soldatnamn var Frid. Målet mot honom förekom ånyo den 4 februari.

Ur Smålandsposten N:o 19 Lördagen den 5 Februari 1898. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 4 Februari 1898. (Ordf. v. häradshöfding I. Cederschiöld.)

Hemfridsbrottet i Kåraböke. Som bekant blef vid Allbo häradsrätts sammanträde å cellfängelset endast en af dem för detta flere gånger omtalade brott häktade nemligen förtennaren Ernst Wilhelm Andreasson från Verahult i Härlunda dömd, medan hans kamrat, artilleristen Martin Johannesson-Frid från Kristianstads garnisonsförsamling, född 1871, förut uppgifvit fel mantalsskrifningsort och på grund deraf icke kunde dömas. Då målet mot honom upptogs till behandling vidhöll han sin förut gjorda bekännelse om hemfridsbrott och resandet af lifsfarligt vapen hos Samuel Svensson i Kåraböke och dennes granne Magnus Svensson i Nydala samt att han hos den förre sökt tilltvinga sig matvaror. Rätten förklarade honom ock saker till dessa brott, men hänvisade honom till Vendes artilleriregementes krigsrätt, för undergående af ransakning för rymningar, hvarpå han derstädes kommer att slutdömas. Den häktade uppgaf att oenighet med hustrun – han är nemligen gift – hvilken lemnat honom, varit orsaken till hans rymning.

Ur Smålandsposten N:o 28 Måndagen den 21 Februari 1898. Tillvaratagen, är nu den i onsdags omnämnde, på bekostnad af Drottning Josephinas räddningsanstalt för vanvårdade barn inom Kronobergs län, hos torparen A. Johansson i Skälsnäs inackorderade 15-årige gossen Anders Olofsson från Tullanäs i V. Thorsås socken, hvilken för mer än en månad sedan afvikit från sin vårdare. Han hade först uppehållit sig hos sin förre fosterfader Olof Karlsson i Tullanäs, V. Thorsås socken, samt derifrån begifvit sig till P. O. Persson i Thorbjörnahult, Härlunda socken, hvilken öfverlemnade honom till socknens fjerdingsman, som i sin ordning idag inforslat honom till Wexiö poliskontor. Hos en handlande i Härlunda hade pojken, under sitt uppehåll inom socknen, på bedrägligt sätt tillnarrat sig tyg till en drägt och en halsduk.

Ur Smålandsposten N:o 68 Onsdagen den 4 Maj 1898. Stenindustrien. Hemmansegaren August Svensson å Husjönäs, Härlunda, har, meddelas oss, till blekingska stenhuggare sålt en del på hans egor befintliga block af svart granit för 9 kr. pr kubikmeter. Arbetet derstädes har börjat. Äfven å närgränsande egor finnas på flera ställen kringspridda dylika granitblock s.k. ”suggor”, hvilka af olika arbetslag komma att bearbetas under sommaren.

Ur Smålandsposten N:o 107 Torsdagen den 14 Juli 1898. Välvilja mot forna församlingsbor. Kyrkoherden G. Lindblad i Femsjö, som för ett tiotal år sedan var komminister i Härlunda har, meddelas oss, allt sedan han afflyttade från församlingen, årligen tillsändt socknens mest fattiga en penninggåfva. En svår olyckshändelse timade, meddelas oss, den 11 dennes vid en under byggnad varande ladugård i Härlunda prestgård. Hela det öfvre byggnadslagret bjelkar och sparrar, som nyligen voro resta, rasade till marken och träffade dervid entreprenören P. O. Persson från Thorbjörnahult samt en arbetare, hvilka båda lifsfarligt skadades och i sanslöst tillstånd buros från olycksplatsen. Läkare eftersändes genast.

Ur Smålandsposten N:o 111 Torsdagen den 21 Juli 1898. Byggnadsraset i Härlunda. Som förut omtalats rasade under byggnadsarbete å en ladugård i Härlunda prestgård häromdagen de nyss uppsatta, men icke fullt fästa takstolarne på grund af en hvilvelvind och skadades dervid, meddelas oss nu, entreprenören för arbetet hr P. O. Persson i Thorbjörnahult jemte tre andra arbetare ganska svårt, dock ej värre än att den svårast skadade, Persson, hvilken störtade till marken träffad af en bjelke i hufvudet, redan efter tre dagar kunde åter taga ledning af arbetet.

Ur Smålandsposten N:o 116 Lördagen den 30 Juli 1898. Olyckan i Härlunda. Den vid byggnadsraset i Härlunda prestgård skadade byggnadsentreprenören P. O. Persson har nu för vård införts till Wexiö lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 145 Måndagen den 19 September 1898. Vid oxmötet i Härlunda den 14:de dennes var tillförseln af djur rätt stor, men handeln gick trögt, och kreaturspriserna voro lägre än vid föregående marknader. Ordningen var hela dagen god. Gåfva till lärarinna. Till lärarinnan Mathilda Andersson i Spjutaretorp i Härlunda sockenhar församlingsborna skänkt en spegel samt en kaffeservis af nysilfver.

Ur Smålandsposten N:o 151 Torsdagen den 29 September 1898. Helgdagslif. På en till Virestads socken hörande utskift, som gränsar nära intill Härlunda kyrka, har en person slagit ner sina bopålar, och håller kaffe och läskedrycker m.m. till salu. Dit samlas å hvarje sön och helgdag en del af församlingens ungdom. Och ofta får man under gudstjensten i kamp med orgelns toner höra bullrande musik och dans ljuda från nämnda ställe. Så fortgår det hela dagen och ofta långt på natten, beroende på om gästerna äro villiga att offra en skärf till de barn, som under tiden måste spela för dem. I söndags efter gudstjenstens slut infann sig församlingens komminister C. Hjertström på ställe och höll ett förmaningstal för värden och de församlade, hvilka för tillfället skingrades.

Ur Smålandsposten N:o 155 Torsdagen den 6 Oktober 1898. ”En föreställning om danslokalen”. En vår korrenspondent har med vaket intresse för hvad som god ordning hörer, och icke hörer, meddelat oss om en del glada, men mycket störande helgdagstillställningar i närheten af Härlunda kyrka. ”Den kulan visste hur hon tog ”, ty vi har nu emottagit följande bref från en person, som tecknar sig Carl Jonsson och är hemmahörande i Grönadal, Häradsbäck. Vi återge gärna – enligt hans önskan – hvad han har att säga om nämnda notis, hvilken han läst i Smålandsposten Veckoblad, och vi begagna med diplomatisk noggrannhet, hans sätt att uttrycka sig, ty på det viset får man verkligen bäst en god ”föreställning om danslokalen”:

Som jag i nomer 75 af eder tedning af den 30 September deta år ser at en artickel blifvet införd som troligen åsyftar mig, vil jag härmed fråga hvem som är insändaren, jag kommer att göra åtal i annat fall vänder jag mig til Redacktjonen. Svar förväntas. Der läses att (Helgdagslif) på en til Virestad socken hörande utskift som gränsar nära en til Härlunda kyrka hwelket jag ock bor, och att jag löst rättighet att tillhandahålla almänheten med kokat kaffe och läskedrycker är värklegen sant men der står att, dit samlas varje söndag församlingens ungdom, och ofta får man under Gudstjensten i kamp med orgelns toner höra en bullrande musik. Detta är rakt lögn, för afståndet är så långt att om vi spellar innomhus det är omöjelegen kan höras til Härlunda kyrka, dels står der att dans förekomer under Gudstjensten, detta är äfven klar lögn, någon gång händer nog att vi fattat instrumäntet på söndagseftermiddagen och spellat ett stycke men aldrig har förekomet att några ens bjudet til att dansa förän efter klockan 3 efm, ock ecke då utan serskeldt någon gång något par taget til samman ock dansat några slag. Hela mett boningsrum är endast 6 ½ alen i fyrkant ock då der af räknas plats för vanlig möbelering kan Redacktjonen sjelf gör sig en förestälning om danslokalen. Att komminister K. Hjertström var der uppe är vist sant; men ecke var han der för att förmana mig, utan istället de kyrkobesökande att de skulle ressa hem hvelka uppehöllo sig ved sina medhafvda lommeflaskor.

Ur Smålandsposten N:o 73 Lördagen den 13 Maj 1899. Eldsvådor. Två gårdar nedbrunno, skrifves till oss, vid femtiden i måndags eftermiddag i Knihult af Härlunda socken. Elden som utbröt i mangårdsbyggnaden hos hemmansegaren Johan Petersson, kastades genast till Johannes Jakobssons nära en halv kilometer derifrån belägna gård, och som folket på båda ställena var sysselsatta med vårarbete då elden utbröt kunde ingenting nämndvärt af det innevarande räddas. Både mangårdsbyggnader och uthusbyggnader på båda ställena nedbrunno. Till all lycka voro alla kreaturen utsläppta för tillfället. Elden kastades sedan vidare till närliggande gärdesgårdar och derifrån till skogen, der den fortfor att rasa till i tisdags e. m. Församlingsborna uppbådades medelst klockringning från kyrkan. Jakobsson förlorar mest, enär hans så nära nybyggda hus voro allt för lågt brandförsäkrade samt intet af lösboet var försäkradt.

Ur Smålandsposten N:o 50 Lördagen den 31 Mars 1900. Öfverklagat fjerdingsmannaval. Valet af Erik Lindberg i Knihult till fjerdingsman för Härlunda socken har öfverklagats af P. O. Persson i Thorbjörnahult. Förhållandet är detta. Sedan hemmansägaren A. Svensson i Husjönäs blifvit vald till fjerdingsman för tre år å Härlunda kommunalstämma den 30 December, förklarade kronofogden, efter inhemtande af stämmoprotokollet, Svensson för denna tjenst olämplig. Nytt val förrättades den 28 Januari, då Erik Lindberg i Knihult, den förre fjerdingsmannen omvaldes. Detta val har nu i två skrifvelser till K. bfhde i Kronobergs län öfverklagats af P. O. Persson i Thorbjörnahult, hvilken som stöd för sina klagomål anför, dels att kronofogden förklarat den valde Svensson olämplig utan att ha lagligt pröfvat hans kompetens, och att komministern C. Hjertström å valet öfvat otillbörligt tryck, dels att valet, trots derom gjord framställning, ej företogs med slutna sedlar, utan genom öppen votering. Ännu en kommunalstämma har hållits, der de icke klagande fått tillfälle att gifva sitt utlåtande. Till protokollet häröfver begärde pastor Hjertström att få foga en förklaring, der han motiverade sitt uppträdande vid valet ifråga. Emellertid reserverade sig flera församlingsbor mot den eventuella uppfattningen att pastor Hjertströms förklaring också skulle vara ett uttryck för stämmans åsigt i saken. Länsstyrelsen öfversänder nu handlingarna till kommunalstämmans ordförande för erhållande af upplysning, huruvida sluten röstning vid valstämman begärdes, och om valet i så fall ej egde rum i den begärda formen.

Ur Smålandsposten N:o 55 Måndagen den 9 April 1900. Mjeltbrand, misstänkes ha utbrutit i Hårdahult i Härlunda socken, hvarom rapport från kommunalordföranden inkommit till K. bfhde i Kronobergs län, som förordnat distriktsveterinären M. Hammarstrand att vidtaga undersökning. Torgdagen i Härlunda, den 11:te dennes gynnades, skrifves till oss, af vackert väder. Tillförseln af kreatur var ringa och omsättningen någorlunda god, efter i orten gängse priser. Med saluförda lantmannaprodukter tycktes handeln gå mera lifligt. Ordningen var mönstergill.

Ur Smålandsposten N:o 67 Onsdagen den 2 Maj 1900. Mystiskt sjelfmord. I fredags anlände, skrifves till oss, med skjuts från Elmhult till Häradsbäck, en välklädd omkr. 50-årig mansperson sägande sig vara ute i afsigt att städsla arbetsfolk till Säbyholms gård i Skåne. Personen låg öfver natten på gästgifvaregården i Häradsbäck. På lördagsmorgonen aflägsnade han sig en stund efter det han beställt skjuts, men lät sig icke afhöras sedan utan fortsatte gående vägen söderut, tills han kom till Tosthult i Örkened socken, Kristianstad län, omkring 1 ¼ mil från Häradsbäck, där han anhöll om logi hos en torpare Ola Olsson. Under natten visade han sig mycket orolig och var ute flera gånger, hvarvid han för värdfolket tillkännagaf att han var sjuk. Kl. 4 i söndags morgon steg han upp för att aflägsna sig men ville först betala för sitt logi och räckte åt värden en 10-kronersedel, hvilken denne icke kunde vexla, utan begaf sig ut till en närboende granne för att få vexladt. Under tiden sade sig gästen vilja promenera ute tills husvärden återkom. Då nu värden återkom var gästen försvunnen och lät ej vidare höra af sig under dagens lopp. Torparen började tänka, att här icke stod rätt till, synnerligast som gästen qvarlemnat en returbiljett gällande från Hessleholm till Elmhult. Spaningar började nu företagas men utan vidare resultat. Först i söndags e.m. hittades den försvunne hängande död i en björk inne uti en afsides skog ett stycke från det ställe varest han haft sitt nattlogi. Han hade aftagit rocken och lagt den bredvid sig samt derpå lagt sin plånbok samt sin ring jemte en papperslapp, hvarå stod skrifvet med blyerts två gånger orden: ” Per Jönsson Rosenhill är orsak till detta”. Ofvanpå dessa saker hade han lagt sin hatt samt promenadkäppen öfver hatten. Inuti plånboken fanns en 10-kronersedel samt en infriad vexel å 5,000 kr. Af öfriga papper som funnos vill man antaga att personens namn skulle vara Sven Persson från Örja och att han på något sätt varit intresserad i Brand och Kreatursförsäkringsbolaget i Landskrona.

Ur Smålandsposten N:o 113 Onsdagen den 25 Juli 1900. Härlunda skytteförening hade, skrifves till oss, i lördags sin första skjutöfning å skjutbanan, hvilken hr. P. Jonasson i Häradsmåla kostnadsfritt upplåtit åt föreningen. Banan är i alla hänséenden lämplig. Skottvallarna äro uppkastade å en i sjön Härlen belägen holme. På sjöns södra strand och tätt invid häradsvägen ligger skjutstationen, beskuggad af ek och bokträd. Efter skjutningen sammanträdde styrelsen, då bland annat beslut fattades att skjutöfningarna skola pågå lördagar och söndagar från kl. 4 e.m.

Ur Smålandsposten N:o 125 A Onsdagen den 15 Augusti 1900. Skogsafverkan. För olaga skogsafverkan å förra trumpetarebostället Siggaboda i Härlunda socken ransakades derefter korgmakaren August Jönsson född 1878 i Örkened socken, häktad på begäran af kronolänsman J. A. Dahl. Denna stöld skulle Jönsson, som då hade sin hemvist i Farabol af Kyrkhults socken, begått på hösten 1898. Orsaken hvarför han ej förut blifvit häktad för denna stöld var den att efter densamma rest ut till Tyskland, der han uppehållit sig till i våras. Det stulna hade utgjorts af två furu- och ett granträd, tillsammans värda omkring 30 kr., och af Jönsson användts som material till hans korgarbete. Den häktade erkände genast sitt brott och dömdes enl. 20 kap. 1 och 2 §§ strafflagen till 3 månaders fängelse samt att ersätta Kronan med 30 kr. På den grund att Jönsson f. n. saknar hemvist skall han, tills utslaget vunnit laga kraft, hållas häktad.

Ur Smålandsposten N:o 145 Onsdagen den 19 September 1900. Kreatursmötet i Härlunda, den 13:de dennes inramades af det herrligaste solskensväder, hvarför det var mer än vanligt talrikt besökt. Handeln med kreatur gick lifligt med medelmåttliga priser, liksom ock kommersen i bodar och stånd. Ordningen stördes något på eftermiddagen af ett sällskap kringresande vagabonder, som ock aflägsnades af vakten, sedan två fått hamna i finkan. Ett annat ofog som ofta upprepas å Härlunda torg gör platsen ganska osäker i det en del körande låta hästarna för lösa tyglar skena iväg på den af folk uppfyllda vägen. Särskildt vid senaste torgdag ådrog sig en hemmansegareson från Örkened allas ovilja genom att på detta sätt låta hästen rusa fram; många komma endast i sista stunden undan för hästens hofvar. Den vårdslöse köraren blef dock troligen uppskrifven af kronofjerdingsman Lindberg, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 146 Torsdagen den 20 September 1900. Benbrott. Hemmansegaren Sven Petersson från Truvedstorp Härlunda socken skulle i går afton springa undan för ett sprängskott, men blef innan han hunnit i säkerhet, träffad af en nedfallande sten på högra benet med den påföljd, att detta bröts och att den skadade måste föras till Wexiö lasarett för att få vård.

Ur Smålandsposten N:o 171 A Måndagen den 8 November 1900. Eldsvåda. I torsdags afton vid 6-tiden uppkom eld i August Håkanssons, Hallaboda, Härlunda socken boningshus, hvilket till grunden nedbrann. Håkans-son var vid tillfället ej hemma, utan endast hustrun och tvenne barn. Då såväl Håkansson som flera andra vid hustruns nödrop anlände, var det för sent att vare sig rädda något bohag eller företaga släckning. Tack vare det någorlunda lugna vädret och vindens rigtning kunde man dock med största energi, rädda uthuset hvilket lågo på endast 19 fots afstånd från boningshuset. Eld fattade flere gånger dels i taket och dels i knutar och väggar å ladugårdarne, men genom raskhet och rådighet afvärjdes den hotande faran. Egaren gör en kännbar förlust, synnerligast som såväl bonongshuset som lösöret var lågt försäkradt.

Ur Smålandsposten N:o 14 Lördagen den 26 Januari 1901. Många hundar blir räfvens död. I Härlunda har förslag blifvit väckt att införa hundskatt och att hundskattemedlen skulle användas till premier för dödande af räfvar.

Ur Smålandsposten N:o 21 Torsdagen den 7 Februari 1901. Fattiginspektion. För att inspektera fattigvårdsförhållandena inom Härlunda socken hade kronolänsman J. A. Dahl den 28 januari efter kronouppbördsmötets slut derstädes sammankallat kommunalnämnden samt inkallat samtliga fattighjon för att höras om de hade några klagomål att anföra, men inga af de sistnämnda infunno sig, hvilket väl må tagas som bevis på deras fulla belåtenhet. Bortgången åldring. Härlunda sockens äldsta invånare, Britta från Ellagölshult, vigdes till den sista hvilan den 3:e dennes. Hon var vid sin död 92 år gammal.

Ur Smålandsposten N:o 25 Torsdagen den 14 Februari 1901. Mordbrand? I lördags nedbrann en lada tillhörande landtbrukaren Jöns Jönsson i Allemåla, Härlunda socken, skrifves till oss. Vid elfvatiden på qvällen, då en landtbrukare från orten, hvilken varit på besök hos omnämnde Jöns Jönsson, skulle gå hem observerades att ladan hvilken var belägen 2 à 300 meter från gården, stod i ljusan låga. I ladan förvarades 8 lass hö men inga kreatur. All den stund man enligt uppgift ej under innevarande år varit försedd med lykta eller ljus i ladan, föreligger med säkerhet mordbrand. Då man i snön kunnat se spår af en person, som kommit och aflägsnat sig, tror man sig med säkerhet veta, hvem gerningsmannen är, men som bevis svårligen torde kunna föreläggas, kommer han troligtvis att gå fri. Skarlakansfeber, har utbrutit i Häradsbäck, Härlunda socken. Hos smeden August Vickström derstädes äro barnen angripna och hos arrendatorn Johan Svensson har redan två aflidit. Äfven i Karsemåla äro – barnen sjuka af nämnda sjukdom. Doktor K. Kindblom i Ryd har besökt platsen.

Ur Smålandsposten N:o 45 Torsdagen den 21 Mars 1901. Lärkträd istället för enebuskar. Å f.d. regementsbostället Häradsmåla, Härlunda socken röjdes för några år sedan 20 tunnland, som voro beväxta med en ofantlig mängd enebuskar, och planterades istället lärkträd. Dessa trifvdes utmärkt och har redan nått ganska ansenliga dimensioner. Exemplet manar till efterföljd, skrifver med all rätt en korrespondent till Smålandsposten. Nytt häradsvägförslag i Härlunda. En kompetent personhar nu , skrifves till oss, på kallelse af vederbörande kommuner verkstäldt undersökning å en ny väglinie från Häradsbäck till Ålshults jernvägsstation å Karlshamn – Vislanda jernväg. För närvarande är kanske ingen kommun mera vanlottad på kommunikationer än just Härlunda. Nämnda jernvägsstation är den närmaste för Härlundaborna, som där hafva sin mesta afsättning. Den nystakade linien, som å några ställen bär den gamla vägen, gör längre afvikelser från denna, som är mycket backig och har så branta brinkar på många ställen, att man har all möda att gående komma upp för desamma, för att nu ej tala om alla de krökningarne. Kommunens åsigt är, att den nya vägen, der krökningen å den gamla vägen ej är alltför stor, bort följa densamma, samt att någon ändring bort ifrågakomma angående linien vid Härlunda kyrka, äfvensom vid bostället Häradsmåla. Det nya vägförslaget skulle med 3 km minska den förutvarande vägens längd som är 19 km, när hela kostnaden komma att belöpa sig till 60,000 kr. Förslaget omfattas i orten med lifligaste intresse. Slutadt 27-årigt straffarbete. Fattighjonet Johan Hult, vanligen kallad ”Vargen”, som på sin tid dömdes till lifstids straffarbete för mord å undantagsmannen Johannes SwenssonBränd från Brändetorp, Härlunda socken, samt fattighjonet Elisabet Dahlbom derstädes, har nyligen, efter att under 27 år hafva varit straffarbetsfånge, aflidit. Till hans i Härlunda qvarlefvande enka har i dagarne utfallit 200 kr., som den aflidne efterlemnat i å fängelset förtjenade penningar.

Ur Smålandsposten N:o 50 Lördagen den 30 Mars 1901. Landsplågan ”Härlunda tattare”, fick för en tid sedan en mycket fredlig landtbrukare i Uthöfdan, Virestads socken, en hårdhändt känning af. Besökaren, en för brott flere gånger tilltalad person, har alltså nu åtal att vänta för hemfridsbrott.

Ur Smålandsposten N:o 61 Torsdagen den 18 April 1901. Oxmötet i Härlunda, den 10 dennes var fåtaligt besökt, beroende på det dåliga väglaget, men handeln med kreatur gick raskt och till höga priser. Vädret var vackert hela dagen och ordningen mönstergill.

Ur Smålandsposten N:o 62 Lördagen den 20 April 1901. Olyckshändelse. En handelsresande hade i onsdags med skjuts från Liatorp rest till Billarp i Härlunda socken, samt skulle efter att hafva besökt handlaren på platsen vända åter. Efter att hafva stigit upp på vagnen skulle körkarlen vända, hvarvid emellertid vagnen på grund af bristfällighet i densamma välte midt på jemna vägen. Hästarna skrämdes häraf och började slå bakut samt satte af i sken, hvarvid skjutspojken fick ett svårt slag öfver munnen så att undre läppen klöfs ända ned till hakan och fyra tänder utslogos. Handelsresanden som lyckats slita sig loss ur fotsacken erhöll endast en stöt å ena knäet. Af tillskyndande personer hejdades hästarna. Körkarlen sökte fortast möjligt läkarehjelp i Häradsbäck.

Ur Smålandsposten N:o 65 Torsdagen den 25 April 1901. Tattarebragd. Från Härlunda skrifves till Smålandsposten: Inom en by här i orten höra en skara s.k. tattare, hvilka utgöra ett verkligt plågoris för nejderna. Bettlande och pockande draga de omkring i bygden, men kunna ej straffas för lösdrifveri, enär de ega hus och hemvist. För en af dessa vilda sällar råkade torpare Samuel Johnsson från Godhult ut i måndags. Utan någon föregående ordvexling tilldelades han ett svårt slag öfver pannan så att en större ”bula” uppstod. Bofven drog derefter en slidknif samt hotade att ”hacka” sönder honom. Detta afstyrdes dock af andra i sällskapet varande. Föröfvaren af dådet, en allmänt fruktad sälle, har under flera år undandragit sig fullgöra värnplikt. Vid tiden för mönstring har han alltid varit ”försvunnen från orten”.

Ur Smålandsposten N:o 100 Torsdagen den 27 Juni 1901. På skyttefest, i Härlunda har en af Sm. P:ns korrespondenter varit. Derom skrifver han: Genom vackra löfskogar omfamlande af barrkogsdungar och gröna åkrar, ilar man på tvåhjuling åstad till resans mål, Härlunda. Härstädes underrättad om hvar skyttebanan befinnes är man om några minuter framme vid densamma. Efter att pastor Hjertström och organist W. S. Hultstrand i äkta småländsk anda talat för folkmassan som samlats sjöngs ett sångnummer af barn från Härlunda skola. Härefter vidtog prisskjutning om af skytteföreningens kassa inköpta priser. Under det att skotten

knallade där nere i dalen hvarest skjutbanan har ett i allo präktigt läge, kunde den till ungefär 400 personer uppgående folkmängden med läskdrycker, kaffe m.m. tillfredställa sin törst, hvaraf man på grund af värmen anfäktades. Å den vackra björkbacken, tätbevuxen med täta lummiga löfträd, svajade å krönet svenska flaggan, en skänk till föreningen af handlaren Johan Ohlsson i Häradsbäck. Fördelningen af priserna blef följande; Alfred Svensson i Thorbjörnahult 1:sta pris bestående af en bordlampa, organist W. S. Hultstrand får 2:a pris bestående af ett par fina ljusstakar. Efter skjutningens slut vidtog dans i den närbelägna gården i Häradsmåla hvarest egaren välvilligt upplåtit plats för ungdomen att i den vackra midsommaraftonen taga sig en svängom. Festen var i sin helhet mycket lyckad. Man måste säga att anordnarne gjort allt hvad göras kunde för att få den så angenäm och tilltalande som möjligt.

Ur Smålandsposten N:o 129 Lördagen den 17 Augusti 1901. Stenindustri i Härlunda. I Stensjönäs af Härlunda socken har svart granit anträffats å landtbrukarne Nils Johnsson och Aug. Svenssons egor. Brytningsrätten har här arrenderats af stenhuggeriegaren S. Bengtsson, Gislaboda Örkened, som för kort tid sedan begynt brytningen. Stenen finhugges på platsen och forslas till Ålshults station för vidare befordran till Karlshamn, hvarifrån den sändes till Tyskland. Äfven på andra ställen inom Härlunda socken finnes svart granit. Det långa afståndet från jernväg eller hamn förhindrar dock en riktig uppblomstring af denna industri och de slumrande miljonerna i bergen får nog till största delen hvila i ro ännu några år eller decennier.

Ur Smålandsposten N:o 148 Tisdagen den 10 September 1901. Skola elgarna försvinna? Från sydöstra Kronobergs län skrifves till oss: Elgjagten har inom vissa delar länet tagit formen af ett vanvettigt utrotningskrig mot de stackars djuren. Utan att beakta den behjertansvärda maningen från Jaktvårdsföreningen, skjutas såväl kor som årskalfar. Skott lossa emot dem oberoende om afståndet är 100 eller 1,000 meter, med alla slags skjutvapen. Öfverallt har bildats jagtsällskap, som genomströfvar skogarna från morgon till qväll och ofta med ”lyckliga” resultat för jägarna. Sålunda fälldes af ett jagtsällskap i Härlunda i torsdags en ko och två kalfvar, ett fjerde djur, en oxe fick äfven banesår men kunde ej anträffas. Den som skrifver detta fick ofvannämnda dag bevittna en sårad elgs flykt. Nästan dignande af matthet passerade elgen på bara 10 meters afstånd förbi mig. Högra bogen syntes blodig. Näsborrarne voro vidt uppspärrade och ögonen glansartade. Utan att taga notis om mig släckte han sin febertörst i sjön, hvarefter han emnade sig öfver till andra stranden, men troligen kände han sina krafter aftaga, ty efter att ha bedrifvit en liten båge simmande i sjön, landsteg han åter och försvann i rigtning mot Göingegränsen. Det är med sorg man tänker på, hur här de ståtliga djuren, som på länge funnit en fristad inom Kronobergs län, nu jagas som rofdjur, och sättes ej en gräns för detta, Skola snart elgarnes förekomst tillhöra sagan.

Ur Smålandsposten N:o 150 Söndagen den 15 September 1901. En mystisk lönnkrögare, uppenbarade sig invid vägen, för en del personer som i onsdags morse, skulle besöka marknaden i Härlunda, skrifves till Smålandsposten. I utbyte mot 1 kr. erhöll man i smyg en påfylld väl tillkorkad literbutelj, hvar eljest man fick tillsägelse att hastigt försvinna. Lydiga sin välgörare och glada i själen linkade gubbarne iväg till marknadsplatsens kaffeservering, der man nu skulle ”smörja sig med gök”. Men då kommo de underfund med, att istället för något starkt, hade de fått oförfalskadt och friskt källvatten. Nog skulle mången varit hågad att prygla upp ”lönnkrögaren”, om han bara kunnat anträffas. Denne hade efter en stunds konverserande afdunstadt, lika okänd som han kommit. Kreatursmötet i Härlunda, hade ringa tillförsel med kreatur men många köpare, hvarför priserna voro ganska höga. Kommersen från 80 – 115 kr. stycket, för 1 alnar stora dragoxar betalades 320 kr. per par, stuthandeln gick ganska lifligt till höga priser. Ordningen var god om man undantager en på qvällen, ett slagsmål uppstod, mellan ett par ynglingar från Virestads socken, hvilket troligen kommer att få ett efterspel vid häradsrätten, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 157 Lördagen den 5 Oktober 1901. Stackars elg. I den intill smålandsgränsen belägna byn Tjufön, Örkened socken, varseblefs häromdagen en elgtjur som blifvit illa skadeskjuten. Personen som såg elgen befann sig för tillfället inne i en gammal ängslada, hvarifrån han genom en öppning kunde se djuret på några få alnars afstånd. Längs åt ena sidan från bogen till ljumsken syntes ett större sår, som säkerligen förorsakade elgen svåra plågor, ty då han böjde sig ned för att äta af en buske kunde han ej få ned hufvudet tillräckligt, utan upphäfvde ett klagande vrål, samt aflägsnade sig sakta gående inåt skogen.

Ur Smålandsposten N:o 183 Tisdagen den 19 November 1901. Förfalskningar i Almundsryds sparbank. F. hemmansegaren Carl Jönsson i Karsemåla, Härlunda socken, blef i lördags häktad af kronolänsman J. F. Bredberg i Urshult och införpassad till länscellfängelset i Wexiö för förfalskningsbrott. Han har vid upptagande af lån i Almundsryds sparbank å flere reverser förfalskadt summans storlek. Förfalskningarne lära uppgå till ett belopp af 2,600 kr.

Ur Smålandsposten N:o 184 Torsdagen den 21 November 1901. Förfalskningarne i Almundsryds sparbank. Såsom vi förut i korthet meddeladt häktade kronolänsman J. F. Bredberg i Urshult i lördags qväll förre hemmansegaren Carl

Jönsson i Karsemåla af Härlunda församling, på grund af förfalskning af lån i Almundsryds sparbank. Bankens fordran belöper sig till omkring 2,600 kr. fördelade å fem stycken lån, skrifver Smålandspostens korrespondent. Af dessa äro ett helt och hållet förfalskadt, men å tvenne lydande à 840 och 570 kr. äro namnen äkta, fastän låntagaren ditskrifvit den första siffran först sedan borgensmännen påtecknat lånen för ett belopp af å respektive 40 och 70 kronor. På så sätt har han höjt lånesumman vid hvarje omsättning, under ett par års tid. Förfalskningen upptäcktes nu derigenom att han uraktlåtit omsätta lånen och på grund deraf blef lagsökt för desamma. Häktningen utfördes i Carl Jönssons hem, dit länsman Bredberg åtföljd af en fjerdingsman samt en yngre hemmansegare som är ledamot af sparbanken, ankommo fram på qvällen. Då de framkommo hade Carl Jönsson gått ned i vedboden medförande en tänd lykta, för att hemta in ved. Bankledamoten begaf sig genast efter honom och så fort Carl Jönsson blef honom varse, frågade han huru det var med hans papper. Då han fick till svar ”De äro nog bra”, ty länsmannen är med, sökte han fly ut genom motsatta ändan af vedboden, men fasthölls hvarefter länsmannen häktade honom. Den anhållne medfördes å skjuts på lördagsnatten till Ryd, hvarifrån fjerdingsmannen med tåg på söndagsmorgonen införpassade honom till Wexiö i hvars cellfängelse han nu afbidar ransakning. Den häktade gemenligen kallad ”Tofta-Kalle´n”, är 61 år gammal, och gifte sig för tredje gången för ett par år sedan med en 19-årig flicka. Han har innehaft ett mindre hemman, som han dock nu lär hafva sålt. På grund af någon förséelse skall han någon gång förut hafva suttit häktad.

Ur Smålandsposten N:o 4 Tisdagen den 7 Januari 1902. Olycka vid trädfällning. 61-årige inhysesmannen Konrad Petersson från Gäddegölshult i Härlunda, fick i lördags, då han skulle fälla ett träd, sitt högra lårben afslaget. Han vårdas å Wexiö lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 30 Lördagen den 22 Februari 1902. Eldsvådetillbud. Ett svårare tillbud till eldsvåda yppade sig i onsdags e.m. den 19 dennes hos hemmansegaren S. A. Svensson i Spjutaretorp i Härlunda socken. Elden hade antagligen utkommit från en jernkamin i Svenssons verkstad och derefter spridt sig vidare till ladugården hvarest verkstaden är inrymd. Efter ett energiskt arbete lyckades man emellertid hejda elden innan den hunnit taga öfverhand.

Ur Smålandsposten N:o 56 Lördagen den 12 April 1902. Torgdagen i Härlunda, i onsdags var i likhet med öfriga marknaderna till följd af dåliga vägar fåtaligt besökt. Tillförseln af kreatur var ringa och omsättningen någorlunda god efter medelmåttliga priser. Mulna som den värsta aprildagen sjelf var karamellgummorna och ståndspersoner som der fattadt posto. Ordningen var mönstergill.

Ur Smålandsposten N:o 69 Måndagen den 5 Maj 1902. Skarlakansfeber, grasserar i Härlunda socken, skrifves till oss. En person har af sjukdomen aflidit. För hindrande af smittans spridning har ortens skolor måst inställas.

Ur Smålandsposten N:o 117 Torsdagen den 31 Juli 1902. Stor dödlighet i Härlunda. I Härlunda, med en folkmängd af 1,700 personer, hafva hittills detta året aflidit 41 personer, den största siffra man i mannaminne kan erinra sig på lika tid.

Ur Smålandsposten N:o 137 Torsdagen den 4 September 1902. Oxmötet i Härlunda, egde rum den 10 dennes under det herligaste högsommarväder, hvilket hade lockat många besökare till platsen. Kreatursomsättningen var jemförelsevis stor, handeln med densamma liflig men med obestämda priser varierande under och öfver medelmåttan. Annan handel var deremot klen. Ordningen var god skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 143 Måndagen den 15 September 1902. Ko som vållade olyckshändelse. En ko skenade i fredags för en sexårig gosse i Härlunda, Arvid Georg Persson från Hårdahult. Pojken hade bundit repet, i hvilket han ledde kreaturet, om sin högra hand, hvarför han släpades med ett ganska långt stycke och erhöll flera sår i bakhufvudet och andra ställen på kroppen. Han vårdas nu å Wexiö lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 164 Onsdagen den 22 Oktober 1902. Ännu en olyckshändelse vid stenarbete. Under forsling af sten vid Trulsatorps granitbrott råkade, skrifves till oss, arbetaren August Johansson från Härlunda svårt skada sig i högra handen, hvadan han en längre tid blifvit urståndsatt att arbeta. Vore det icke, frågar vår korrespondent, skäl uti att arbetsgifvaren styrde, att samtlige arbetare vore olycksfallsförsäkrade?

Ur Smålandsposten N:o 190 Lördagen den 6 December 1902. Olyckshändelse. Då hustrun Bengta Åkesdotter från Långasjömåla, häromdagen gick uppför en backe, råkade hon halka omkull, hvarvid hon erhöll så svåra skador att hon genast måste forslas till läkare. Den skadade vårdas nu i hemmet.

Ur Smålandsposten N:o 6 Måndagen den 12 Januari 1903. I halkan. Hemmansegaren S. J. Magnusson Verahult, Härlunda socken, råkade häromdagen halka omkull med den påföljd att han starkt vrickade sig i ena foten. Han vårdas i hemmet.

Ur Smålandsposten N:o 45 Lördagen den 21 Mars 1903. Olyckshändelse. Då hemmansegaren J. Knutsson i Knoxhult, Härlunda, häromdagen skulle hemforsla ved råkade han halka med den påföljd, att han afbröt ena benet. Han förbands af läkare och vårdas i hemmet, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 46 Måndagen den 23 Mars 1903. Stenindustrin, inom Härlunda socken tyckes vara på väg att få ett godt uppsving. Å en utgård under Knoxhult har verkmästare S. Bengtsson från Gisslaboda, Örkened socken, för 15 kr. pr kubikmeter arrenderadt brytningsrätten af svart granit. Arbetet har under ett års tid pågått och gifvit goda resultat, hvadan arrendatorn mer och mer forceradt arbetet derstädes, bl.a. genom anläggande af nya utfartsvägar till bygdevägen, som leder mot Ålshults station, dit stenen transporteras för vidare befordran till Österrike via Karlshamn. Stenen exporteras dels i råblock och dels finhuggen efter från köparen i utlandet insända ritningar. Den jordegare, hvilken gynnats af bergatrollen och fått sig beskärd en massiv kulle, af det nu gällande svarta guldet, har i dessa stenindustriens tider skäl att prisa sig lycklig, skrifver en meddelare till Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 49 Måndagen den 30 Mars 1903. En som stal ”lyckans stjerna”. Inbrottsstöld begicks nyligen hos torparen Andreas Nilsson, Verahult, Härlunda socken, skrifves till Sm. P:n. Vid tillfället vistades Nilsson borta. Föröfvaren af stölden har genom uttagning af ett fönster skaffat sig tillträde till stugan, och der tillgripit ett musikinstrument, ett positiv, tillhörigt Nilssons son, ett parti klädespersedlar och ett paket innehållande ”lyckans stjerna”, hvilka han haft tid till att uppsnoka fastän de fått sin plats under en säng. För inbrottsstölden misstänkes en kringstrykande person från Kristianstadorten, hvilken samma dag låtit höra positivets gälla toner i närheten af den plats der stölden begåtts. Stölden har för ortens kronobetjening blifvit anmäld. Nu beror det på om han kan spela denna roll så, att han ostörd får behålla sin lyckas stjerna.

Ur Smålandsposten N:o 74 Torsdagen den 14 Maj 1903. Kyrkbröllop. I Härlunda kyrka vigdes i söndags komministern derstädes C. Hjertström och fröken Jenny Schultz, dotter till framlidne kaptenen vid Vestmanlands regemente, Aug. Schultz och hans likaledes framlidna maka, född Bolander. Vigseln förrättades af kontraktsprosten L. Fries i Vestra Thorsås. Kyrkan var prydd med lefvande växter. Närboende hade täfvlat att för detta ändamål få släppa till sina krukväxter. Talrika åskådare öfvervoro den högtidliga akten. Det är nu 13 år sedan något kyrkbröllop egde rum inom församlingen.

Ur Smålandsposten N:o 80 Onsdagen den 27 Maj 1903. Hotande tillbud till eldsolycka, yppade sig häromdagen hos hemmansegaren Peter Bengtsson i Billarp, Härlunda socken. Genom gnistor från skorstenen antändes taket å byggningen, och elden fick ganska stor utbredning, innan släckningsarbetet kunde påbörjas. Tack vare tillskyndande personers energi och rådighet lyckades man dock till slut blifva herre öfver elden.

Ur Smålandsposten N:o 91 Onsdagen den 17 Juni 1903. Biskopsvisitation, har som förut omtalats i dagarne hållits i V. Thorsås pastorat. Specialvisitation förrättades i Härlunda fredagen den 12 dennes med början kl. 2 e.m. Jemte biskopen N.J.O.H. Lindström som assisterades af konsistorienotarien Gust. Sundberg och kontraktsprosten L. Fries i V. Thorsås hade kommit tillstädes. Folkskoleinspektören C. O. Arcadius och komministern A. Herrlin i Aringsås. Förrättningen började med avsjungandet af ps. 324 v.1 och bön af komministern på stället C. Hjertström. Sedan vidtog genast förhör i bibelläsning och katekes med barnen i första folkskolan i Häradsbäck och mindre folkskolan i Spjutaretorp, först af deras resp. lärare och lärarinna och sedan af visitator. Efter förhörets slut uttryckte biskopen sin glädje öfver hvad sätt barnen hade blifvit undervisade, och talade uppmuntrande, kärleksfulla ord till de små, samt vände sig slutligen till de äldre, som oaktadt det var sockendag, mangrannt infunnit sig, med en till hjertat gående förmaning att i ord och gerning alltid förevisa det unga släktet med ett gott exempel hvarpå han nedkallade Guds välsignelse öfver församlingen, som svarade med det trefaldiga amen. Slutligen sjöngs ps. 124 v. 4. Den högtidliga lärorika akten gjorde på ett närvarande och varaktigt intryck på de närvarande. Derefter visiterades kyrkan och dess tillhörigheter, och vitsordade biskopen, det var i godt skick. Kyrkan, nymålad och för öfrigt uppsnyggad, med nytt antependium af rödt kläde med broderade bårder och kors i guld och silke, samt altarrunden stoppad och klädd i röd plysch, tedde sig nu så vackert. Kyrkogården med sina sandade gångar och trappa af svart granit sina likformiga och alla med vintergröna beväxta grafvar gjorde ett intryck af snygghet och ordentlighet. Äfvenledes besågs sockenhuset som jemte bostad för lärarinnan och kommunalrum inrymmer lokaler för flickskola och småskola, och der sockenstugorna inredts, den ena till småskolesal och den andra till afklädningsrum för folkskolebarnen. Visitator påpekade liksom folkskoleinspektören förut anmärkdt att folkskolesalarna äro för mörka, hvilket bör afhjelpas genom öppnandet af flera fönster. Efter förrättningens samlades till middag i den närbelägna, nyuppförda och rymliga prestgården. Icke blott biskopen och de närvarande prestmännen och folkskoleinspektören, utan äfven ett stort antal inbjudna församlingsboar.

Ur Smålandsposten N:o 101 Måndagen den 6 Juli 1903. En nästan tam elgtjur, uppehåller sig, skrifves till Sm. P:n., med förkärlek å hemmanet Björnhult i Härlunda socken. Han betar gerna i lugn och ro med gårdens fäkreatur, men hästar tycks han ännu ha respekt för. I våras, då bonden var ute på en odling och harfvade, kom den store grymme hornpellen och stod alldeles stilla och betraktade såväl häst som körsven. Denne sistnämnde å sin sida stannade för en stund med sitt arbete för att bese detta skogens högdjur, men nyfikenheten hade till följd att elgen begynte gå fram mot landtmannen och hästen. Ett ögonblicks betänketid – och karl och häst satte af i traf mot hemmet, förföljda af hack i häl af elgen, som endast marscherade och vände om nära gården.

Ur Smålandsposten N:o 134 Onsdagen den 2 September 1903. Misshandlade, blefvo sistlidne fredag hemmansegaren Bengt Håkansson i Bromåla, Härlunda, och hans hustru af ett par i orten bosatta ”rackare”. Håkansson blef å sin egen gårdsplan utan någon anledning öfverfallen af de nämnda våldsverkarne och hans hustru fick en och annan ”släng af slefven”, då hon skyndat sin man till hjelp. De epidemiska sjukdomarna, difteri har utbrutit inom Härlunda socken der många barn äro angripna af sjukdomen. Skolorna i Häradsbäck har med anledning deraf blifvit inställda. Platsen har besökts af e. provinsialläkaren H. V. Kindblom.

Ur Smålandsposten N:o 140 Lördagen den 12 September 1903. Kreatursmötet i Härlunda, i onsdags var, skrifves till oss, i följe af det ihållande regnvädret fåtaligt besökt. Tillförseln af kreatur var ringa, handeln var dock ganska liflig och kreaturen betingade medelmåttiga priser. Af landtmannavaror och slöjdalster var mycket litet torgfördt och rönte i öfrigt föga afsättning. Ordningen var god.

Ur Smålandsposten N:o 158 Onsdagen den 14 Oktober 1903. Ransakning å Wexiö cellfängelse, inför Allbo häradsrätt. Våldsdådet i Bromåla, Härlunda. Tattaren K. G. Vieslander i Bromåla och Anders Nilsson i Verahult, hvilka öfverfallit och misshandlat hemmansegaren Bengt Håkansson och hans hustru Kristina Persdotter i Bromåla, fingo idag sin dom efter det att vittnet, ynglingen Otto Svensson idag afgifvit ett vittnesmål, som öfverensstämde med hvad hans fader, hemmansegaren Sven Olsson vid föregående rättegångstillfälle anfördt. Båda vittnena vitsordade protokollet från det polisförhör, kronolänsman J. A. Dahl hållit omedelbart efter det våldsdådet blifvit begånget. Anders Nilsson dömdes till straffarbete i 10 månader och K. G. Vieslander till straffarbete i 10 månader och fängelse i 2 månader, förvandlat till straffarbete i 11 månader, och skulle svarandena ersätta målsegaren för sveda och värk med resp. 100 och 50 kronor.

Ur Smålandsposten N:o 168 Lördagen den 31 Oktober 1903. Glömda på ålderdomen. En af Härlunda församlings äldste innevånare, en 90-årig backstugusittare, bor – skrifves till Smålandsposten – jemte sin sjuka gumma i en liten stuga belägen i en af socknens otillgängligaste utkanter. Trots vådor och umbäranden af alla slag, som de båda gamla och orkeslösa äro, vill mannen icke flytta från sin stuga der han, isolerad från den öfriga verlden, lefver i gångna tider. Till kojans mörka tafla hör, att i grannsocknen bor tre af deras gifta döttrar, hvilka oaktadt de äro i ganska goda omständigheter, ej taga notis om sina åldriga föräldrar. På 10–30 år har de ej hugnat dem med ett enda besök.

Ur Smålandsposten N:o 170 Onsdagen den 4 November 1903. Entreprenad å vägbyggnad. Vid auktion å vägen till Ryd i Almundsryd till Siggaboda, Härlunda socken hvilken auktion försiggick å hotellet i Ryd den 16 oktober, stannade det lägsta budet 16,350 kr., på hemmansegaren Ola Gummesson i Knapatorpet och hemmansegaren M. Hall i Ryd.

Ur Smålandsposten N:o 172 Lördagen den 7 November 1903. Spår af forntida industri. Till Smålandsposten skrifves: Å hemmanet Björnhult i Härlunda sn. liksom i ett närliggande hemman i Skåne har ute i utmarken hittats gamla högar af jernslagg som i förening med andra tecken utvisa med hvarandra, att något jernbruk i mindre skala varit anlagdt derstädes. Råvaran har förmodligen funnits i en närliggande bäck. Traditionen vill veta att snapphanarne på sin tid haft en ”mekanisk verkstad” der i orten. Göingarna äro af gammalt bekanta för sin färdighet i smidesväg, de så kallade snapphanebössorna vitsorda densamma. Dessa på sin tid fruktansvärda vapen, af hvilka några exemplar ännu äro till varandes, ådraga sig ännu beundran för sin smäckra modell och goda egenskaper som skjutvapen. I sammanhang härmed kan nämnas att bössfabrikationen i orten äfven följdt med sin tid. Så t.ex. tillverkas hagelbössor inom Örkened, som alltid ansetts som de bästa i marknaden. Särskildt äro stockarna verkliga mästerverk i skulpturkonst.

Ur Smålandsposten N:o 176 Lördagen den 14 November 1903. En gammal becktillverkare. Kokt beck af minst 5,000 ton tjära påstår sig en 80-årig man Kasper från Härlunda hafva gjort under de 50 år han sysslat dermed. Detta är ock högst sannolikt, enär Kasper drifvit affären i stor skala och tjärbränning varit en af ortens hufvudsakliga inkomstkällor. Kasper har för det mesta haft afsättning för sin vara åt Norrland och Öland. Han har med sitt arbete beredt sig en tryggad ställning på ålderdomen, är ännu kry och arbetsam och kokar ännu en gryta.

Ur Smålandsposten N:o 15 Torsdagen den 28 Januari 1904. Det becket drog! En temligen åldersdigen och tillika långhårig skomakare i södra delen af ett Smålands härad känd för sin stora snålhet, besökte häromsistens, skrifves till oss, ortens handelsman för att göra inköp och lofvade omkring i butiken samt fick dervid bl.a. syn på några riktigt rara beckskrufvar, sådana der tingestar Ni vet som kostar 25 öre stycket, och som lära vara nödvändiga i skomakarens yrke. Kliptomanen ansatte gubben och i ett, som han trodde, obevakat ögonblick högg han en beckskruf och gömde den raskt i sin stora hattkulle. Men sonen till handlaren och ett par andra personer hade emellertid observerat tilltaget och de utfunderade en infernalisk hämnd. Till den ändan frågade han alla de närvarande om det inte skulle smaka bra med en kaffegök i kylan. Jo, det voro alla med om, och med skomakaren i täten tågade så sällskapet in i privatbostaden, der gubben placerades så nära den glödheta kakelugnen som möjligt, alltjemt

med hatten på, enär som han ursäktade sig, ”han var van vid det hemma”. Efter lång väntan kom äntligen kaffet och den första göken dracks. Gubben satt som på nålar, men både handlaren och de öfrige visade en sådan uppsluppen vänlighet och oaflåtlig uppmärksamhet mot honom att ingen rimlig anledning fanns för honom att bryta laget. Innan andra göken tömts, började – Oh! fasa – emellertid becket att rinna på båda sidor om öronen på gubben, och nu kunde de närvarande icke längre återhålla det hejdlösa skrattet. Gubben lommade slok och beckörad hem till sin gumma, som nog fick ett styft dagsverke, när hon skulle göra gubben till menniska igen i ”kalufsen”.

Ur Smålandsposten N:o 26 Onsdagen den 17 Februari 1904. De ”kloka gummorna” försvinna. Enkan Ingegerd Bengtsdotter från Spjutaretorp i Härlunda, en vidt öfver sin ort ”klok gumma”, gick häromdagen ur tiden i en ålder af öfver 80 år, skrifves till Sm. P:n. Hon var ofta anlitad i såväl Skåne som Blekinge och Småland. Det var på en resa söderut som hon insjuknade och dog, innan hon hunnit nå sitt hem. En i flera årtionden utöfvad verksamhet hade gifvit henne en icke ringa praktisk kunskap om olika sjukdomars symptom och behandling. Och så finnes det många både yngre och äldre personer som hos sig har henne att tacka för återställd helsa.

Ur Smålandsposten N:o 30 Onsdagen den 24 Februari 1904. Vägärende. Vid pröfning af fyra särskilda besvär, som anfördts öfver k. bfhdes i Kronobergs län utslag af den 31 juli 1902, angående ny vägdelning i Allbo härads väghållningsdistrikt, har kammarkollegium icke funnit skäl göra annan ändring än att den i k. bfhdes utslag omförmälda bygdevägen norr om Härlunda öfver Björkeryd och torpet Hålevik samt vidare öfver Horgemo till bygdevägen mot Ulfö stationsväg förklarats icke skola ingå i den förestående nya vägdelningen inom distriktet.

Ur Smålandsposten N:o 41 Måndagen den 14 mars 1904. Fy, pojkar! Ofta förekommer att en del glada ynglingar i en af länets södra socknar under rusets inflytande hojta och skrika och föra ett fasligt oväsen, som stör de närboendes nattro samt gör att fredliga menniskor knappast våga färdas fram på allmän landsväg. Så hände t.ex. en qväll i den gångna veckan att några ynglingar i åldern 18 – 20 år hade inmundigat lite för mycket af den svenska nektar´n, och för att ge utlopp af sin glädje togo de sig för att kullkasta utmed vägen befintliga ved- och timmerhögar, dessutom bortburo de ur en s.k. ”basta” några stycken linbråtar samt placerade dem i en brunn, tillhörig bastans egare. Allt detta försiggick under det värsta oljud. När skall månne bildningen i våra bygder ha stigit så pass högt, att dylikt anses som en skam och ej såsom heder, frågar vår bygdemeddelare.

Ur Smålandsposten N:o 108 Lördagen den 16 Juli 1904. ”Gamle fädoktorn”, i Härlunda död. En under ofvanstående namn vidt i orten bekant man, alias Magnus Bengtsson i Häradsmåla, Härlunda socken, har i dagarna aflidit 74årig. Med sjelfstudium och en lång praktik hade gifvit honom rätt säker blick för djursjukdomarne.

Ur Smålandsposten N:o 145 Måndagen den 19 September 1904. Oxmötet i Härlunda, i onsdags var talrikt besökt. Handeln med kreatur gick trögt till ytterst låga priser. Handeln med torgförda varor gick något bättre. Vädret var vackert och ordningen god, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 157 Måndagen den 10 Oktober 1904. Ett jernvägsförslag, inom Härlunda, har nu åter väckts till lif, omtalar en korrespondent till Smålandsposten. Platsen har besökts af bl.a. trafikchefen i Sölvesborg. Ett allmänt sammanträde skall i dagarna hållas i Härlunda i och för frågans vidare utredning. Den projekterade jernvägen tänkes dragen från Lönsboda tangerande Härlunda och med sträckning troligen till någon station å Karlshamn-Wislanda jernväg. Att ortsinnebyggarne ännu hålla sig pessimistiska gentemot det nya förslaget är ej att förtänka dem, då flera jernvägsplaner i deras ort lidit skeppsbrott, fast man visst icke är blind, för den ekonomiska vinst som skulle komma dem till del, ifall en jernväg droges fram genom deras skogrika, ja hvarför icke moss- och stenrika bygd.

Ur Smålandsposten N:o 162 Onsdagen den 19 Oktober 1904. Härlunda kommuns jernvägsplaner. I Malmötidningen läses, Härlunda kommun har till styrelsen för Sölfvesborg–Olofström–Elmhult jernväg inlemnat ett förslag om byggande af en jernväg från Lönsboda eller Dufhults station till Häradsbäck, hvilken jernväg sedan sannolikt skulle fortsätta till Norraryd. Projektet ifråga lär vara nära sin lösning, enär för enskild aktieinteckning skulle erfordras endast 75,000 kr., hvilken summa uppgifves vara i det närmaste fulltecknad. Beträffande linien för banans framkomst lära meningarna dock vara något delade, alldenstund det största flertalet önskar banan dragen från Lönsboda–Tosthult–Billarp– Häradsbäck. Den skulle då komma i nära förbindelse med de stora granitbergen. Andra åter önskar den dragen från Dufhult, enär den då skulle bli kortare och billigare än den andra linien. Komme banan att utgå från Lönsboda, skulle den ha utsigt att genom A. K. Fernströms banas förläggning till Sibbhult, komma i direkt förbindelse med Kristianstad.

Ur Smålandsposten N:o 173 Måndagen den 7 November 1904. En något obefogad rädsla, har den senaste jordbäfningen åstadkommit inom vissa orter bland enskilda personer, skrifves till oss från Härlunda. De tro nemligen att vår gamla planet håller på att falla samman i sina fogningar och att de sista starka jordstötarna endast vore förebud till den snart inträffande katastrofen och mensklighetens undergång. Undantagare i 43 år, har Härlunda församlings äldste medlem, 92-årige Jöns Karlsson från Häradsbäck varit. Karlsson som nu måst intaga sängen, har årligen från sitt forna hemman uppburit 1,000 daler in natura eller kontanta penningar. Till samma lilla hemman hör ännu ett undantag men undantagsgifvaren tager saken från den gemytliga sidan, berättar en meddelare till Sm. P:n. 110 afkomlingar, har en 90-årig gumma inom Härlunda nöjet att varit stammoder till, meddelas Sm. P:n., och gumman hoppas att ättlingsskaran i de olika leden ökas med ännu ett och annat, innan hon samlas till sina fäder.

Ur Smålandsposten N:o 189 Måndagen den 5 December 1904. En rask åldring, är 82-årige torparen Samuel Nilsson från Björnhult i Härlunda. Han sköter ännu sitt stora torp samt går i dagsverken på gården, och tycker att denna raskhet och lefnadsform är till gagn för kroppen. Det kan tilläggas att Nilsson aldrig har varit vän af rusdrycker o.d.

Ur Smålandsposten N:o 7 Torsdagen den 12 Januari 1905. Hedrad kommunalman. Härlunda sockenmän uppvaktade häromdagen genom en deputation sin kommunalordförande, Håkan Johansson i Knoxhult och öfverlemnade till honom ett guldur, hvartill medel insamlats genom subskription. Samtidigt uttryckte organist W. S. Hultstrand de närvarandes och de öfriga sockenbornas tacksamhet till hr. Johansson för den 21-åriga tid han handhaft och på ett nitiskt och förtjenstfullt sätt ombesörjt kommunens angelägenheter. Djupt rörd öfver den vänliga uppmärksamhet, som egnades honom tackade hr. Johansson de närvarande som samtliga inbjödos till supé.

Ur Smålandsposten N:o 9 Måndagen den 16 Januari 1905. En sorglig händelse, timade härförleden i Härlunda, då två minderåriga barn, tillhörande förtennaren Ernst Andreasson från Verahult, lemnats ensamma en stund hvarvid den äldre tagit sig orådet före att ösa saltsyra i munnen på det yngsta barnet, som dog efter sex timmars ohyggliga plågor, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 42 Onsdagen den 15 Mars 1905. Ett ledsamt samvetsäktenskap. En ung man från Härlunda socken hvilken i flera år vistats i Danmark, hade derstädes stiftat bekantskap med en blekingsjänta, med hvilken han ingick s. k. samvetsäktenskap. Efter någon tids sammanvaro behagade samvetsbruden att rymma sin väg och som ett litet minne medtog hon den gemensamma kassan, 5 à 600 kr., meddelas Sm. P:n. Granitindustrien. Landtbrukarne O. Håkansson och M. Bengtsson från Krampamåla, Härlunda, har till en tysk firma sålt ett parti svart granit till ett pris af 10 kr. pr. kbm., skrifves till Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 69 Onsdagen den 3 Maj 1905. Frågan om anstalt för tuberkulösa i Härlunda. Sedan svenska nationalföreningen mot tuberkulos genom skrifvelse till Härlunda kommun gjort förfrågningar, huruvida kommunen vore villig att lämna fri byggnadstomt ifall en anstalt komme att anläggas å platsen, beslutades å extra kommunalstämma derstädes den 16 sistlidne april att en af sockenborna, som vore villiga att upplåta dylik plats, skulle inlemna skriftlig förbindelse till kommunalordföranden. Till i söndags då förnyad stämma i ärendet förekom hade flera sådana förbindelser från olika platser inom församlingen inkommit. Bl.a. erbjöd sig organist S. W. Hultstrand att å sin tomt invid kyrkan belägna lägenhet upplåta nödiga tomter fritt. Sakens vidare utvecklingär föremål för lifligt intresse i Härlunda, skrifves till Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 147 Torsdagen den 21 September 1905. Marknaden i Härlunda, gynnades, skrifves till oss, med ett af det herrligaste sommarväder. Handeln med torgförda varor tycktes gå raskt undan, tillförseln af kreatur var dock ej synnerligt stor och omsättningen i förhållande dertill. Priserna voro medelmåttiga. Ordningen var jemförelsevis god.

Ur Smålandsposten N:o 171 Torsdagen den 2 November 1905. En modig skogens veteran. Till Sm. P:n., skrifves: En större elgtjur har under de senaste 15 åren uppehållit sig i södra delen af Härlunda socken, och har han under denna tid alltid gjort regelbundna utflykter, en gång i månaden ned mot Örkened socken i Skåne. Ingen hjelte från manchuriska slagfälten har kunnat vara mera utsatt för gevärselden än denne gamle skogsveteran. Det har skjutits med gevär och bössa, med kulor och – hagel flerfaldiga gånger på och efter honom. Han har ibland visat sig blesserad af ohyggliga skottsår. Det oaktadt har han ej blifvit folkskygg utan passeradt lugnt förbi boningshusen, obekymrad om några nyfikna åskådare följt efter honom. I fjor fick han vid ett dylikt tillfälle på en skånetur ett svårt hagelskott! på 15 meters afstånd, han endast stannade då och såg förvånadt och föraktfullt på jägaren en stund, hvarpå han lugnt fortsatte sin färd. Vid senaste jaktsäsong trodde alla, att gamle hjelten fått bita i gräset. Det var derför ett litet särskildt nöje att nu efter att snö fallit än en gång få se spåren efter hans väldiga klöfvar på hans vanliga marschroute.

Ur Smålandsposten N:o 190 Onsdagen den 6 December 1905. Ett tack för god vård. För något öfver 40 år sedan ankom till en backstugusittare inom Härlunda en liten gäst från allmänna barnhuset i Stockholm. I tarfliga och små omständigheter växte pysen på torpet tills han blef konfirmerad, då han på egen hand fick börja sin bana. Han tycktes dock under tiden ha tillegnat sig en god del af den småländska energien, ty i Stockholm dit han förlade sitt arbetsfält, blef han snart en burgen man och har allt mer och mer förkofrat sig under årens lopp. Under tiden har dock aldrig de fattiga fosterföräldrarna från det låga torpet i den aflägsna smålandsbygden lemnats ur sigte, utan besökte han dem personligen och sände dem penningsunderstöd. På senare tiden har han tidtals om somrarna med sin fru vistats i fosterhemmet. Nu härförleden dog den gamle fosterfadern, och i söndags egde hans jordfästning rum och det var på ett sätt som hedrade såväl den gamle som ock i mindre grad hans fosterson. Fostersonen, nu fabrikör S. Lindberg, som bekostat det hela, var sjelf närvarande och skänkte vid samma tillfälle, förutom 10 kr. till kyrkan, 300 kr. till julklapp åt de fattiga inom socknen, skrifves till Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 30 Lördagen den 24 Februari 1906. Afliden 94-åring. Härlunda församlings äldste medlem Jöns Carlsson i Häradsbäck, afled den 21 dennes i sitt 94:de år. Då han 1861 till sin son afträdde 1/8 mtl i Husjönäs, betingades visst årligt undantag, hvilket de senare 25 åren utgått kontant, och har derefter beräknadt, detta hemmansegare, (nuvarande egarne lemna dessutom till sina anhöriga hvarsitt underhåll) till den aflidne under 45 år betalt för detta undantaget 7,500 kr. Till deras heder bör nämnas, att de aldrig knotat deröfver, skrifves till Smål. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 51 Måndagen den 2 April 1906. Afliden åldring. F. becksjudaren Håkan Jonsson från Spjutaretorp i Härlunda afled häromdagen helt hastigt i en ålder af 87 år. Jonsson som i sin krafts dagar var hvad man kan kalla en kärnkarl af gamla stammen, har i sin hembygd tillverkat en myckenhet beck, hvilken vara han sedan afyttrat i städerna särskildt i Blekinge. Att dessa stadsresor som måste ske efter häst eller oxar, kunde vara mera vådliga än en Amerikaresa nuförtiden, kan man finna af den gamles berättelser, blefvo resenärerna icke öfverfallna i skogarna så blefvo de det oftast å de många dåtidens krognästen. Det skulle fylla volymer, om man ville berätta om de äfventyr Jonasson, å sina många resor upplefvat. Ve den som vågade störa ”Kaspar” der han tronade å sina becktunnor, skrifves till Smål. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 55 Måndagen den 9 April 1906. Skolorna i Härlunda, som på grund af smittosamma sjukdomar inom församlingen, som länge har varit stängda har nu åter öppnats.

Ur Smålandsposten N:o 56 Onsdagen den 11 April 1906. Råhet som bör näpsas. Vid komministerbostället i Härlunda företog sig en berusad slyngel att sparka och slå på dörrar och fönster. Han var emellertid alltför berusad för att kunna åstadkomma allvarlig skada. Attentatet anses vara en akt för hämnd mot komministern, som försökt att afstyra ofoget att anordna danstillställningar med riklig tillgång af öl och annan spirituosa.

Ur Smålandsposten N:o 59 Onsdagen den 18 April 1906. Torgdagen i Härlunda, den 11 dennes gynnades af prägtigt sommarväder och var talrikt besökt. Handeln med torgförda kreatur gick lifligt. Priserna voro något öfver medelmåttan. Ordningen var den bästa, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 62 Måndagen den 23 April 1906. Pojkstreck som borde straffas. En 15-årig pojkslyngel af ligatyp från Tjufön i Örkened, företog sig häromdagen, att i den skarpaste vårtorkan antända en ljungbacke norr om Smålandsgränsen, tätt vid en liten stuga, som beboddes af en gammal orkeslös gubbe. Lyckligtvis anlände folk som efter energiskt arbete, lyckades dämpa den lössläppta elden. Märkvärdigt nog ser det ut som om den unge nidingen skulle undslippa alla efterräkningar.

Ur Smålandsposten N:o 85 Onsdagen den 6 Juni 1906. En gammal rigtig orlofssedel, åt systemet att bränna skogsmark hittar vi i ett protokoll vid en laga skiftesförrättning i Häradsbäck, Härlunda, hvilken hölls 1839 af dåvarande förste landtmätaren i Kronobergs län P. J. Forssman. Han skrifver i protokollet: ”Efter verkställd utstakning och rörläggning af de senast tillkomne skifteslinierne, företogs besigtning af ståndskogen i och för jemkning af densamma, der behofvet så påkallar, hvarvid utröntes, att hvad barrskogen angår, så erfordras icke någon jemkning derå, emedan delegarne sjelfva derom långt för detta dragit sorg mest medelst svedjande och det förödande s.k. dragbrännandet, som så i grund förstör och misshandlar marken, att sällan någon skogsplanta der i flera mansåldrar är att påräkna, hvarföre också den eller de, som sådant verkställer eller låtit verkställa icke kunna undgå efterkommandes förbannelser”.

Ur Smålandsposten N:o 145 Onsdagen den 19 September 1906. En större elgtjur, sköts af ett jaktsällskap i Härlunda den 12 dennes.

Ur Smålandsposten N:o 150 Torsdagen den 27 September 1906. Härlunda kyrkogård och skolplan. Härlunda församling hade hos k. m. anhållit om tillstånd att genom expropiation förvärfva vissa egofigurer från 1 mtl. Häradsbäck till kyrkogård, kyrkbacke, sockenstuga och skolplan, skolträdgård, tomt för kyrkstallar och plan för skolhuskällare och har k. m. funnit för godt, att bifalla den gjorda ansökningen.

Ur Smålandsposten N:o 195 Lördagen den 15 December 1906. Järnvägslinie Dufhult-Härlunda? Från Dufhult station å Sölvesborg-Elmhults järnväg har i dagarne afslutats stakning och undersökning för järnväg till Häradsbäck vid Härlunda kyrka, 15 kilometer, och har terrängen befunnits mycket god och billig för anläggning af järnvägen, som kommer att tangera stora torfmossar, många granitfyndigheter samt skogshemman, hvadan säkra insigter för en lönande trafik förefinnes. Man tror meningen är att fortsätta på nyåret med undersökningen åt norr i exempelvis Vestra Thorsås i närheten af Lönashult o.s.v. der terrängen och förhållanden bäst passar, skrifves till Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 4 Måndagen den 7 Januari 1907. Ett tack för godt arbete. Från intressenter i den nyanlagda bygdevägen Häradsmåla – Blekingegränsen inom Härlunda socken öfverlemnades häromdagen till byggnadskomiténs ordförande hemmansegaren A. Svensson i Husjönäs en präktig synnerligen dyrbar kaffeservis. Samtidigt framfördes ett tack för den energiska verksamhet hr. Svensson egnat å den för orten så gagnerika nu fullbordade vägen.

Ur Smålandsposten N:o 17 Onsdagen den 30 Januari 1907. Entreprenad å skolhusbyggnad. Vid nyligen hållen entreprenadauktion i Häradsbäck för uppförande af ny skolsal, samt inredning af den gamla till lärarebostad, stannade för arbetet byggmästare S. M. Jonasson Spjutaretorp med 3,000 kr., meddelas oss.

Ur Smålandsposten N:o 32 Måndagen den 25 Februari 1907. Härlunda skytteförening och kommunbibliotek. Kungl. arméförvaltningen har tilldelat Härlunda skytteförening ett anslag af 500 kr. till ordnande af skjutbana i Häradsmåla, hvarjemte äfven 75 kr. tilldelats Härlunda kommunbibliotek, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 112 Måndagen den 22 Juli 1907. Eldsvåda och spillda menniskolif. Eld utbröt vid 5-tiden i lördags morse i Barkhult såg och qvarn i Virestad. Elden grep omkring sig med sådan våldsamhet, att buggnader och lager inom kort voro ett enda glödande eldhaf, hvadan inga räddningsförsök kunde vidtagas. Af de i qvarnkammaren sofvande 6 arbetarne befarar man att en, 65-årige Karl Johan Persson, blifvit innebränd. Drängen Christian Johansson blef så svårt bränd att man intet hopp hyser om hans vederfående. Sedan han i lördags f.m. nödtorftigt förbundits af d:r Söderberg i Elmhult, transporterades han med blandade tåget 752 på middagen till Wexiö lasarett. Äfven de öfriga arbetarne blefvo, då de skulle rädda sig mer eller mindre skadade. Det stora lagret, blef fullständigt förstördt, deraf björk- och bokplankor för omkring 5,000 kr. Byggnader med maskiner lära hafva varit försäkrade för endast 15,000 kr., men voro säkert värde 20,000 kr. Lagret var oförsäkradt, hvadan egaren hr. C. A. Hultqvist, Fanaholm, gör en afsevärd förlust, skrifves till oss. Enligt hvad vi idag erfarit, har den 18-årige drängen Christian Johansson under natten till söndagen aflidit å Wexiö lasarett till följd af de vid branden uppkomna skadorna, hvarjämte farhågan att K. J. Persson skulle ha omkommit i lågorna besannats, i det man ibland ruinerna i den härjade bostaden funnit hans förkolnade lik.

Ur Smålandsposten N:o 118 Onsdagen den 31 Juli 1907. En vacker hyllning, bereddes af församlingsbor inom Härlunda församling då organisten och folkskolläraren V. S. Hultstrand för några dagar sedan då hr. Hultstrand hemkom efter att ha tillbragt sina ferier vid Ryds badort. Ett kaffebord var dukadt och smyckadt med blommor och grönt. Under lärare Hultstrands bortovaro har församlingen låtit inreda en ny rymlig bostad åt honom och hans familj. På grund af denna uppoffring och särskildt för den uppvaktning, som församlingsborna visat sin lärare, höll hr. Hultstrand ett anslående tal, hvari han uttryckte sin tacksamhet till församlingsborna för det förtroende, som visats honom under hans verksamhetstid inom Härlunda församling, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 199 Torsdagen den 19 December 1907. Petitionslistan, till förmån för kristendomsundervisningen i våra skolor har inom Härlunda församling erhållit 670 namnunderskrifter från kyrkligt myndiga män och qvinnor. Församlingens hela folkmängd uppgår till ej fullt 1,600 personer.

Ur Smålandsposten N:o 5 Lördagen den 11 Januari 1908. Slädparti, med 20 st. slädar var anordnat i Härlunda den 4 dennes. Färden styrdes från Häradsbäck till Fanaholm och åter. Efter återkomsten intogs supé, hvarefter dansen tråddes till fram på småtimmarna. Ingen spirituosa serverades.

Ur Smålandsposten N:o 30 Måndagen den 24 Februari 1908. Olyckshändelse. En minderårig son till hemmansegaren J. Petersson i Knihult, Härlunda socken, var häromdagen tillsammans med sin äldre broder ute och körde stockar, då vagnen med lasset stjälpte och föll med hela sin tyngd på den yngre brodern. Efterskickad läkare konstaterade, att några refben voro brutna.

Ur Smålandsposten N:o 58 Måndagen den 13 April 1908. Torgdagen i Häradsbäck, Härlunda i torsdags var på grund af det vackra vädret rätt talrikt besökt och förhållandevis stor kreatursstock var sammanförd der. Men i likhet med förra veckans marknader i Holje och Lönsboda var omsättningen af djuren ej nämnvärd, medan af hemindustrien utförda varor gick kommersen något bättre. Ordningen var god meddelas oss.

Ur Smålandsposten N:o 78 Onsdagen den 20 Maj 1908. Öfverfallna och slagna, blefvo häromdagen tvenne bröder Oscar och Otto Karlsson från Karsemåla, Härlunda socken. Våldsverkarne, en hemmansegare med son, hvilka beväpnade med stenar och en gödselgrep öfverföllo de båda bröderna medan dessa voro sysselsatta med vårarbete på maden. Resultatet af kalabaliken blef stora krossår i brödernas hufvuden. Emedan en af bröderna svimmade, den andre sprang in i stugan efter en bössa, hvarmed han schasade af våldsverkarne. Kan undra om polismyndigheterna å platsen blandat sig i saken! En stöld, begicks sistlidne söndag å Härlunda skjutbana innan skyttarna anländt. En utom skytteföreningen stadd person hade passat på tillfälle och plundrat skyttarnes ammunitionsförråd, som för tillfället var tillgängligt. Man har godt hopp om att den långfingrade får sin välförtjenta näpst.

Ur Smålandsposten N:o 119 Onsdagen den 5 Augusti 1908. Fynd från ofredens dagar. Vid gräfning i en mosse i Husjönäs, Härlunda, har hittats en del kanonkulor i jorden, skrifves till oss. De af rost anfrätta projektilerna torde ha vexlats mellan svenskar och danskar under snapphanefejden, då en drabbning lär ha utkämpats på de isbelagda sjöarne. Ännu en järnvägslinie inom Härlunda? För närvarande pågår stakning af en järnvägslinie, som utgår från Vilshults station å Sölvesborg-Olofström-Älmhults järnväg, tangerar Kyrkhult i Blekinge, fortsätter till Härlunda, eventuellt Vislanda eller någon annan station vid stambanan som slutpunkt, skrifver en vår meddelare.

Ur Smålandsposten N:o 142 Måndagen den 14 September 1908. Amerika återbördar. Ett ovanligt stort antal svensk-amerikanare har under sommarens lopp återvändt till Härlundaorten. Några hafva kommit till Sverige endast som gäster, men de flesta ämnar allt framgent att stanna qvar i gamla Sverige, som enligt hvad de säga betydligt ”ryckt upp sig”, skrifves till Sm. P:n. Torgdagen i Häradsbäck, i onsdags var fåtaligt besökt. Det vackra vädret hade lockat landtmännen att stanna hemma vid sina sädesskjular. Priserna på nötboskap voro normala. Handeln med torgförda varor gick bra. Ordningen var god.

Ur Smålandsposten N:o 188 Onsdagen den 3 December 1908. Ett afgjordt ärekränkningsmål. I ett ärekränkningsmål mellan hemmansegaren P. O. Persson, Torbjörnahult i Härlunda, kärande, och nämndemannen Håkan Johansson i Knoxhult, svarande, har å lagtima hösttinget i Allbo härad å tingsstället i Alfvesta den 30 november afkunnats utslag. Svarande hade såsom stämmans ordförande å kommunalstämma med Härlunda kommun den 23 februari i år uppläst en anonym skrifvelse innehållande för käranden ärekränkande uppgifter. Svaranden hade vidare i kommunalstämmoprotokollet antecknadt att käranden skulle ha vid stämman vitsordat skrifvelsens innehåll uti hvad käranden anginge. Då det är uppenbart, att svaranden i ärekränkande syfte uppläst berörda skrifvelse pröfvar häradsrätten skäligt jämlikt 16 kap. 9§ strafflagen döma svaranden för ifrågavarande ärekränkning böta 75 kr., äfvensom förpligtigas svaranden att till käranden utgifva det skadestånd för lidande som genom ärekränkningen tillskyndats honom, 100 kr. och dels ersättning för kostnaderna å målet efter fördelning med annan del deraf, som förklaras hvilande, med å försvara belöpande kr. 64, 25 jämte hvad som åtgår till tryckning i en tidning inom orten af häradsrättens utslag, skrifves till Smålandsposten.

Ur Smålandsposten N:o 191 Onsdagen den 9 December 1908. Till fattiga i Härlunda, har Gustaf Strid, f.d. församlingsmedlem, som en längre tid vistats i Amerika, nu till julen öfversänt 90 riksdaler att utdelas. Det är tredje gången han ihågkommit sin födelsebygd och dess behöfvande, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 5 Måndagen den 11 Januari 1909. Skördad i unga år. Järnvägstjänstemannen vid Kvarnamåla järnvägsstation A. Lindegård, son till kyrkovärden O. Åkesson, Långasjömåla, Härlunda, afled i sitt föräldrahem trettondedag jul i en ålder af 28 år. Lindegård som tjänstgjorde såsom tillförordnad stationsföreståndare vid Evedals station, måste af helsoskäl afbryta sin arbetslefvande bana. På senaste tiden har han sakta aftynat, tills döden kom som en befriare. Utom af föräldrarne sörjes den aflidne af en stor vänkrets, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 13 Måndagen den 25 Januari 1909. Kasseradt fjerdingsmansval. På framställning af kronofogden i Allbo har k. bfhde i Kronobergs län undanröjdt soldaten A. J. Nilsson i Knihult val till fjerdingsman i Härlunda socken, enär han på grund af sin militärtjenstgöring ansetts olämplig och förordnat om nytt val.

Ur Smålandsposten N:o 40 Lördagen den 13 Mars 1909. En mystisk olyckshändelse. 78-årige åbon J. Petersson i Karsemåla, Härlunda, skulle för en tid sedan sent en afton från sitt hem följa en dit ankommen person ett stycke väg. På vägen hade Petersson fallit omkull och dervid ådragit sig så svåra skador, att han efter en tid afled. Det konstaterades, att gamlingen hade flera hål i hufvudet och tre refben afslagna, skrifves till oss.

Tidningsnotiser m.m. hämtade ur Smålandsposten 1910 – 1929. Sammanställda av Anders Ring, Vislanda.

Ur Smålandsposten N:o 37 Onsdagen den 9 Mars 1910. Smålands allmoge. En lokalafdelning af Smålands allmoge bildades i Härlunda den 6 dennes. Styrelsen har fått följande sammansättning: ordf. nämndeman Håkan Johansson, Knoxhult, v. ordf. fjärdingsman E. Lindberg, ledamöter: landtbrukarne P. G. Nilsson, Vashult, Otto Svensson, Krampanäs, Karl Olsson, Trolleboda, Karl Elof Magnusson, Spjutaretorp, Lars Johan Svensson, Ulriksmåla, Peter Bengtsson, Billarp, Magnus Bengtsson, Torbjörnahult, Magnus Olsson, Häradsbäck, och kyrkovärden Peter Jonsson i Häradsmåla. Mot Allboafdelningens kandidatlista förekom ingen anmärkning. De närvarande ansågo att man allmänt bör gå till det blifvande landstingsmannavalet och rösta med densamma skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 59 Måndagen den 18 April 1910. Hastigt dödsfall. I onsdags e.m. afled helt plötsligt i sitt hem, arrendatorn C. J. Magnusson i Kronotorpet under Häradsmåla, Härlunda socken, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 114 Måndagen den 25 Juli 1910. Biskopsvisitationen i V. Thorsås pastorat (Speciellt referat för Smålandsposten).

Biskopsvisitationen tog sin början i fredags med visitation i Härlunda kl. 12 på dagen, jämte konsistorie amanuensen F. Hjelmqwist, hvilken tjänstgjorde som notarie, kyrkoherde L. C. Haglund, komministrarne K. Hjertström och A. Hallengren voro dessutom tillstädes. Sedan församlingens konfirmander från föregående och innevarande år samt folkskolebarnen jämte ett större antal församlingsmedlemmar tagit plats i kyrkan börjades förrättningen med afsjungandet af ps. 204 v. 1-3, hvarefter komminister A. Hallengren besteg predikstolen uppläsande såsom text konung Davids 65:te ps. Sedan han i några väl valda ordalag hälsat dels biskopen Lindström välkommen och dagens förrättningar dels bringat den till pastoratet nyutnämnde kyrkoherden L. C. Haglund församlingens lyckönskan och välkomsthälsning afslöts talet med bönen ”Fader vår”, hvarefter de båda sista verserna af ps. 120 sjöngos. Därefter vidtogs förhör i såväl innanläsning som kristendomskunskap med folkskolebarnen, hvilket förhör i tur och ordning leddes af församlingens 3:ne lärarinnor, uti sistnämnda kunskapsämne fortsatte biskopen därefter en god stund med barnen. Då berörda förhör afslutats tog biskopen plats i altaret, hvarefter nattvardsungdomen framträdde i koret och af honom förhördes i sin kristendomskunskap. Efter slutadt förhör framhöll biskopen uti sitt anförande det intryck han genom de anställda förhören kommit

att med afseende på barnens kunskap inhämta, hvilket om ej i allo tillfredställande svar af barnen kunnat afgifvas, dock likväl som slutomdöme vitsordade deras kunskapsmått såsom fotad på sann kristlig grund. Sedan några förmaningsord till såväl barnen som äldre församlingsmedlemmar framsagts, afslöt biskopen sitt tal med nedkallande af Herrens välsignelse öfver de närvarande och församlingen. Därefter slöts akten med afsjungandet af ps. 500 v. 6-7. Härefter togs kyrkans arkiv och delvis öfriga inventarier i skärskådande hvarjämte skärskådades handlingarna öfver församlingens donationer och fonder, och till sist tog kyrkogården i betraktande, hvarefter dagens förhandlingar voro afslutade. Slutligen samlades man i den närbelägna prästgården, dit äfven församlingens kyrkooch skolråd af herrskapet Hjertström till middagen inbjudits.

Ur Smålandsposten N:o 190 Måndagen den 5 December 1910. Gåfva. Gustaf Jonasson, f.d. i Karsemåla, Härlunda, har nu fjärde året från Amerika som julgåfva till mindre bemedlade personer i församlingen genom handlanden Johan Olsson, Häradsbäck bemedlat 73 kr., meddelas oss.

Ur Smålandsposten N:o 1 Måndagen den 2 Januari 1911. Kommunalt. Till ledamöter i nästa års taxeringsnämnd för Härlunda socken, har valts nämndeman Håkan Johansson i Knoxhult och handlanden Karl Olsson i Billarp. Suppleanter blefvo J. M. Nilsson i Knihult och Carl Olsson, Trolleboda.

Ur Smålandsposten N:o 5 Onsdagen den 11 Januari 1911. De äldsta, utgjorde vid årsskiftet inom Härlunda församling: Enkan Katarina Johansdotter, Trufvedstorp, född 1816, samt enklingen Olof Håkansson, Häradsbäck, född 1817. Dessutom finnes i församlingen 29 personer, som äro mellan 80 och 90 år gamla.

Ur Smålandsposten N:o 7 Lördagen den 14 Januari 1911. Den gamla död. En olyckshändelse med dödlig utgång timade torsdagen mellan jul och nyår i Härlunda i det 67-åriga hustrun till M. Haraldsson i Långasjömåla, kom för nära elden hvarvid kläderna fattade eld och hon derigenom tillfogades så svåra brännsår å kroppen, att hon senare afled. Hustru Haraldsson som senare tider varit sängliggande och svagsint, lär hafva haft svårt att stiga upp då hon var alldeles ensam i stugan, och var det nu vid ett sådant tillfälle, som hon stigit upp och gått ut i köket, där hon lär hafva fallit hufvudstupa mot elden i den öppna liggande spisen. Hon forslades samma dag på väg till Wexiö lasarett, men afled på vägen efter omkring en mils färd.

Ur Smålandsposten N:o 14 Fredagen den 27 Januari 1911. Olyckshändelse. 19-årige ynglingen Vilhelm Augustsson från Brändetorp i Härlunda församling blef i måndags illa skadad i vänstra handen af en exploderande dynamitknallhatt. Den skadade erhöll första vården hos läkaren i Ryd men måste sedan söka läkarehjälp å lasarettet i Wexiö, meddelas oss.

Ur Smålandsposten N:o 27 Lördagen den 18 Februari 1911. Två gamla ur tiden. Tacksägelse hölls den 12 dennes i Härlunda efter tvenne åldringar, änklingen Jonas Jönsson från Thorbjörnahult och hustrun Märta Persdotter från Ellagölshult, som i dagarna när nog samtidigt skattat åt förgängelsen, och hvilkas sammanlagda lefnadsålder utgjorde 176 år och 3 månader, meddelas oss.

Ur Smålandsposten N:o 185 Onsdagen den 29 November 1911. Lyckad lång lefnad. Förra söndagen, före den allmänna gudstjänsten, begrofs å Härlunda griftegård stoftet efter församlingens äldste medlem, änkan Katharina Johansdotter Nord från backstugan Ensamheten under Trufvedstorp, som afled den 20 dennes i den höga åldern af 95 år 2 mån. och 11 dagar. Den gamla hade att intill det sista glädja sig öfver jämförelsevis godt bibehållna såväl kroppskrafter som själsförmögenheter. Så berättas t.ex., att hon vid 8-tiden på aftonen var uppe och stickade på strumpa, två timmar innan döden kom och gästade det lilla ensliga hemmet, där hon vårdades af sin dotter. Utrustad med godt minne och en stor klarhet i förståndet, kunde hon för den tillfällige besökaren intressant relatera tilldragelser från fjärran aflägsna tider af sin långa lefnadsdag. Hon ägde därjemte mycket god insikt i vår kristna troslära, och hyste en rörande vördnad och orubblig tillförsikt till fädrens Gud.

Ur Smålandsposten N:o 189 Onsdagen den 6 December 1911. Småländska död i Amerika. Den 25 sistlidne september afled efter ett års vistelse i Chicago, soldatenkan Bengta Sjöberg, bördig från Härlunda församling i en ålder af omkring 81 år. Omgifven och omhuldad af sina i Chicago boende 6 barn fick hon sluta sina dagar i kretsen af dessa, hvilka i 23 år under hennes vistelse i fäderneslandet rikligt underhållit henne. Trots den höga åldern, mottog hon i fjor med synnerligt intresse sina barns inbjudan till dem i Amerika. Begåfvad som hon var med en kärnfrisk natur, godt humör och god hälsa, tvekade hon ej att göra sig redo för öfverresan, realiserade sitt bohag och begaf sig åstad, glad i hågen att få återse sina älsklingar och säga dem ett muntligt tack för det goda som de visat henne. Öfverresan gick lyckligt och de ömsesidiga önskningarna voro uppfyllda. I kretsen af de sina fick hon ock i frid sluta sina ögon samman.

Gåfva från konungen. Hustrun till torparen P. M. Danielsson under Amundshylte i Härlunda socken hade för en tid sedan i skrifvelse till konungen framhållit dels familjens stora fattigdom och dels det lidande, hon i sommar undergått, till följd af operation i ena handen, hvaraf följt nedsatt arbetsförmåga. Konungen med efter inhämtad närmare kännedom i saken genom pastorsämbetet i V. Thorsås församling, såsom tillfällig hjälp tilldelat familjen Danielsson ett belopp af 20 kr., skrifves till Smålandsposten.

Ur Smålandsposten N:o 197 Onsdagen den 20 December 1911. Olyckshändelse. Den 16 dennes på aftonen var hemmansägaren Peter Bengtsson i Billarp ute i stallet för att utfodra sin häst och råkade därvid halka med påföljd att ena benet bröts. Den skadade förbands af d:r Kindblom i Ryd och vårdas nu i hemmet. Just som denna olycka inträffade afled Bengtssons 14-åriga dotter, hvilken nyligen hemkommit efter ett års vistelse vid kronprinsessan Victorias kursanatorium i Barkåkra, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 2 Fredagen den 5 Januari 1912. Kommunalt. Ordinarie kommunalstämma med Härlunda församling hölls den 30 december, därvid till ordförande i stämma och nämnd omvaldes H. Johansson i Knoxhult, hvilken i 28 år, innehaft samma befattningar och ämnade afgå från detsamma, men på allmänhetens enträgnaste begäran mottogs återval. Till v. ordf. i samma befattningar valdes landtbrukare C. Olsson i Trolleboda. Till revisorer utsågos handlanden K. E. Ingelsson i Häradsbäck och landtbrukaren G. Johansson i Ellagölshult. Fjärdingsmannatjänsten åtog sig nuvarande fjärdingsmannen E. Lindberg i Knihult mot en årlig lön af 50 kr.

Ur Smålandsposten N:o 53 Onsdagen den 10 April 1912. Dödsfall. På långfredagen afled i sitt hem komministern i Härlunda Carl Anders Erik Hjertström. Hjertström var född i Jönköping den 14 juni 1845 och aflade mogenhetsexamen vid Jönköpings högre allm. läroverk 1864. Han blef student i Lund 1864 och i Uppsala 1871och skref pro gradu philosophico 1866. Efter att år 1882 ha aflagt teoretisk teologisk examen och år 1883 praktisk teologisk examen, prästvigdes han sistnämnda år i Wexiö. Sedan han haft förordnande som vice komminister i Stockaryd, för förra annexförs. V. Thorsås och Härlunda, samt som vice pastor i S. Ljunga – samtidigt som vice komminister i Hamneda – Vrigstad och Hjelmseryd, valdes han 1877 till komminister i S. Solberga och tillträdde denna befattning följande år. Den 6 mars 1897 valdes Hjertström till komminister i Härlunda och tillträdde tjänsten den 1 maj samma år. Den afidne sörjes af maka, tvenne döttrar, öfriga släktingar samt ett stort antal vänner jämte församlingsbor.

Ur Smålandsposten N:o 54 Fredagen den 12 April 1912. Marknaden i Härlunda, vid Häradsbäck gick af stapeln den 10 dennes och var mycket talrikt besökt. Tillförseln med handels- och kramvaror var särdeles stor, och affärerna syntes lifliga. Äfven kreaturstillförseln var särdeles riklig och priserna voro i enlighet med förhållandena å ortens öfriga marknader och stortorgdagar.

Ur Smålandsposten N:o 121 Lördagen den 10 Augusti 1912. Småländing afliden i Amerika. Efter ett par veckors sjukdom i tyfoidfeber afled Algot Johansson häromdagen i sitt hem i 356 Bergen st., New York. Han var född i Härlunda församling den 29 december 1891 och kom för ett år sedan till Amerika. Han hade plats vid 5:th Ave. Public Library. Han sörjes närmast af fader och två systrar i Sverige, samt en broder och en syster i New York.

Ur Smålandsposten N:o 122 Måndagen den 12 Augusti 1912. Komministervalet i Härlunda, ägde rum på söndagen. Den i första förslagsrummet uppförde t. f. komministern i Nöttja, A. P. Urzander valdes med 131 röster. T. f. komministern M. Sundelin i Ekeberga, uppförd i andra rummet, erhöll 99 röster och den i tredje rummet uppförde t. f. komministern i Tannåker W. Kullenberg 10 röster.

Ur Smålandsposten N:o 191 Fredagen den 13 December 1912. Välgörenhet. Nu femte året har Gustaf Jonasson f. d. Härlunda, från Amerika tillsändt hr. Johan Olsson i Häradsbäck, Härlunda, 73 kr. som julgåfva, att till mindre bemedlade i församlingen utdelas, hvilket i år lämnats till 35 personer, hvilka alla till gifvaren frambära sitt tack.

Ur Smålandsposten N:o 198 Fredagen den 27 December 1912. Hög debitering. Nästa års kommunalskatter, inbegripet till kyrka och skolor, inom Härlunda socken utgår med 20 kr. per bevillingskrona, skrifves till Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 20 Fredagen den 7 Februari 1913. Aflidna åldringar. Till griften å Härlunda kyrkogård fördes sistlidne söndag stoftet efter 74-åriga hustrun Bengta Persdotter, hvilken efter långvarigt och svårt, men med tålmodigt buret lidande afled i sitt hem i Långhult den 23 januari. Den aflidna var en kvinna af äkta gammaldags småländskt kynne, som under sin krafts dagar icke skydde sin krafts möda. Hon sörjes närmast af åldrig make, dotter och måg samt tvenne söner, af hvilka den äldre är kyrkoherden i Gersnäs, A. Herrlin och den yngre är bosatt i Amerika. Vid samma tillfälle blefvo äfven två åldriga makar Per Persson och hans hustru Martha Persdotter från de s. k. ”Norra skifterna” af Virestads församling, hvilka med blott ett par dagars mellanrum aflidit, begrafna. De tre åldringarnas sammanlagda lefnadsålder utgjorde 238 år 10 månader och 15 dagar. Vid grafvarne kring hvilka en stor menniskoskara var samlad, talade pastor A. Hallengren från Virestad tröstens ord till de sörjande.

Ur Smålandsposten N:o 5 Fredagen den 9 Januari 1914. Från Härlunda, skrifver vår korrespondent. Särskildt högtidligt har det varit i Härlunda kyrka under julhelgen. En unisont blandad kör deltog från orgelläktaren kraftigt i psalmsången juldagen, nyårsdagen och trettondagen. På juldagen sjöng kören ”Hosianna”. På nyårsdagen och trettondagen sjöngos utom en hymn vid gudstjänsten, sånger ur ”Liber cantus”. Synnerligen högtidligt blef det på trettondagen då församlingens förre kyrkoherde, numera kyrkoherden i Almundsryd, F. A. Linderholm kraftigt och medryckande predikade öfver ämnet: ”Jesus såsom världens ljus”.

Ur Smålandsposten N:o 60 Lördagen den 18 April 1914. Eldsvåda i Ryd. Eld utbröt på fredagen e. m. vid half 4-tiden i en snickareverkstad tillhörig snickaremästaren Anton Pålsson i Ryd. Då samhällets frivilliga brandkår, som i hast alarmerades, kom till platsen med samhällets trenne sprutor hade hela verkstaden fattat eld och blef förutom inventarier lågornas rof. Tack vare att vindstilla rådde lyckades man rädda det närliggande boningshuset och ett annat närliggande hus, hvilka båda voro starkt hotade på grund af den intensiva värmen. Hvarigenom elden uppkommit vet man ej med säkerhet. Pålsson hade förut på dagen varit sysselsatt med limkokning, hvarvid antagligen någon gnista kommit i beröring med spånorna, och då Pålsson därefter gått ut i samhället i något ärende hade dessa antagligen fattat eld. Det brunna är försäkradt i brandförsäkringsbolaget Victoria för tillsammans 2,900 kr.

Ur Smålandsposten N:o 95 Lördagen den 20 Juni 1914. En 2-årig rädderska. En liten hjältinna kan med fullt skäl en 2 ½ år gammal flicka, dotter till målaremästare O. Lundberg i Ryd, kallas, i det hon räddade sin tvillingsyster från att omkomma. Då fadern för ett par kvällar sedan var sysselsatt med att hämta vatten från en öppen källa, belägen ett stycke från bostaden, följde de båda barnen honom och uppehöllo sig sedermera som vanligt tillsammans i trädgården. Källan, som ligger undangömd bakom uthusen och är rätt djup, lockade ånyo deras håg, med påföljd att den ena flickan föll i vattnet. Systern hade nog sinnesnärvaro att uppgifva ett häftigt ihållande skrik, som hördes till ett c:a 30 meter aflägset hus, hvarifrån en hjälpare utkom och fann den ena systern hålla den i källan liggande i handen.

Mossbranden i Barkhult pågår ännu. Stora vidder dyrbar skog starkt hotad. Under de senaste c:a 8 dagarna har, då vinden kommit från öster, de i denna riktning om Älmhult liggande skogarna synes inhöljda i rök, och en frän lukt af bränd mossjord förts in öfver köpingen. I söndags den 14 dennes stod nämligen såsom genom tidigare kort meddelande omnämnt eld i en c:a 3 tunnland stor skogsdunge, tillhörig virkeshandlaren C. A. Hultqvist i Barkhult i Virestads socken, c:a 2 mil öster om Älmhult. Från skogsdungen, som totalt afbrändes, spred sig elden till en odlad 12 á 13 tunnland stor mosse, tillhörig landtbrukaren Gustaf Svensson och i denna har elden en utmärkt näring såväl i den nu mycket torra torfjorden som i en mängd kådrika trädrötter. Med en arbetsstyrka af till början med 100 man och nu c:a hälften samt bevakningsmanskap både dag och natt har man, åtminstone intill skrifvande stund, genom diken och uppkastade vallar lyckats begränsa elden till omskrifna mossar. Ibland har det dock sett mycket hotande ut, då en och annan cyklonvind borrat sig ned i den till aska förbrända jorden, och en kvast af eldgnistor kastats öfver dikena till den intill liggande mossen. Skulle äfven denna nu angripas af elden, och där till behöfves blott ett ögonblicks slapphet i bevakningen och en något starkare vindkåre äro hundratals tunnland dyrbar skog prisgifna åt förödelse. Endast ett starkt regn är i stånd att afvärja faran ty att släcka elden i mossen står ej i mänsklig förmåga, alldenstund det är omöjligt transportera vatten, äfven om ej såsom nu brist på sådant rådde, ut på mossen, då öfverallt lurar förbrända håligheter i markens inre. Elden i skogsdungen har, enligt hvad som ledt i bevis, uppstått af en brinnande förladdning från ett gammalt muskedunder, användt vid kråkskytte i söndags, skrifver vår Älmhultskorrespondent.

Ur Smålandsposten N:o 129 Onsdagen den 19 Augusti 1914. En högtidlig gudstjänst, firades i Härlunda sistlidne söndag, då kyrkobesökande till trängsel fyllde templet. Församlingen förre kyrkoherde, numera kyrkoherde F. A. Linderholm i Almundsryd, höll skriftermål för en ovanligt stor skara kommunikanter öfver texten: ”Så ofta som I det gören, gören det till min åminnelse”. Därefter predikade han öfver dagens högmessotext med ämne: ”Herren går bort”, hvarvid han utvecklade, att otron drifver Herren bort, men bättringen håller honom kvar. På ett medryckande och hjärtevinnande sätt drog han de lyssnandes uppmärksamhet till sig. Till sist erinrade han om den allvarliga ställning, vårt land och vårt folk försatt sig genom det utbrutna *världskriget, därvid han framhöll, att bättringens bön vore den enda räddningen för vårt land och folk, skrifves till oss. *1:a världskriget hade utbrutit vid månadsskiftet juli-augusti 1914.

Ur Smålandsposten N:o 3 Fredagen den 8 Januari 1915. Till grafvens ro, å Härlunda kyrkogård vigdes i söndags hemmansägaren, den mer än 80årige änklingen Håkan Ohlsson i Långhult. Synnerligen rådig och mångsidigt praktiskt anlagd som han var, anlitades han under sin långa och ytterst verksamma lefnad snart sagdt till allt i denna rigtning. Den långa ståtliga allén vid kyrkan är hans verk. I sina små villkor var han outtröttlig i fast otroligt oegennyttig tjänstvillighet och hjälpsamhet. Ända tills en tärande sjukdom bröt hans annars starka hälsa, bibehöll han en oförarglig, oförfalskad mustig humor, som också gjorde honom eftersökt och afhållen. Han lefde för andra och icke för sig. Han efterlämnar trenne barn, däribland äldste sonen, kyrkoherden A. Herrlin i Gersnäs.

Ur Smålandsposten N:o 22 Onsdagen den 10 Februari 1915. Donation till Almundsryd och Härlunda. I lördags afled i Ryd en person vid namn Carl Johan Carlsson i en ålder af närmare 71 år. Han var utgången från ett förmöget hem i Härlunda församling och har varit fullständigt blind, sedan han var 28 år gammal. Före sin död hade han donerat 3,000 kr. till hvardera Härlunda och Almundsryd församlingar, hvaraf räntan årligen skall utdelas bland fattiga konfirmander. Dessutom har han testamenterat 4,000 kr. till en omkring 12 år gammal flicka, som de senaste 4 åren ledsagat honom till och från kyrkan och uträttat en del småärenden åt honom. Det öfriga af hans förmögenhet ärfver en syster till den aflidne, hvilken nu äger fädernegården.

Ur Smålandsposten N:o 30 Onsdagen den 24 Februari 1915. Kommunalt i Härlunda. Det lagstadgade sammanträdet med skolråd och lärarekår hölls i Härlunda den 19 februari. På kantor Söderstrands förslag beslöt skolrådet hemställa till blifvande kyrkostämma att, enär den nuvarande afgiften 10 kr. för undervisning af barn från Virestads församling i Härlunda skolor, ansågs för låg, jämfördt med kostnaden af församlingens egna barn och med förhållandet till andra församlingar, det måtte beslutas att ifrågavarande afgift från och med detta år skall utgå med 20 kr. årligen för hvarje barn. Vid hvardera af folkskolorna i Häradsbäck, Spjutaretorp och Karsemåla anslogos 2 planteringsdagar.

Ur Smålandsposten N:o 74 Lördagen den 15 Maj 1915. En minnesrik ö. F. kronojägaren C. W. Boring från Ryd har inköpt en ö ur sjön Femlingen i Härlunda församling till okändt pris. Å platsen, som äger gamla historiska minnen och där förr en riddarborg var uppförd, ämnar hr Boring uppföra en gammalmodig byggnad, inköpt å ett kronohemman. Sjön Femlingen är för öfrigt känd för sitt fiske, särskildt braxen, som lär vara den finaste och bästa inom landet.

Ur Smålandsposten N:o 175 Onsdagen den 10 November 1915. Smålandsbönder, som vill ha en omkastning i smörexportförbudet. Hemmansägaren C. Ohlsson i Trolleboda, Johan Nilsson i Ellagölsbro, och Anton Johansson i Trolleboda, alla i Härlunda socken, har till k. m:t ingifvit en skrifvelse i smörfrågan. De framhålla, att det partitiella exportförbudet på smör verkar som en premie för det runmärkta smöret, och det en premie på ej blott några hundra kronor utan, om det någon tid får fortgå, millioner kr. – på småproducenternas bekostnad. Man framhåller, att det pris som småproducenterna kunna erhålla, nedpressas oskäligt under det runmärkta mejerismörets prisläge. I skrifvelsen framkastas ett förslag om en sådan omkastning i förbudet, att smör från de stora mejerierna ej finge utföras, under det att bitsmör, d.v.s. ej runmärkt smör, lämnades fritt till export.

Ur Smålandsposten N:o 194 Måndagen den 13 December 1915. Dödsfall. Sistlidne torsdags afton afled i Siggaboda, Härlunda församling, hemmansägaren Håkan Jönsson från Farebol i Blekinge. Dödsorsaken var magkräfta. Den aflidne, som i sin krafts dagar var en arbetssam man, var öfver 60 år. Han var god och hjälpsam mot behöfvande. Enkling sedan 1 år sörjes han närmast af flera barn, af hvilka sonen Ola arrenderar kronobostället Siggaboda, där den gamle slutade sina dagar.

Ur Smålandsposten N:o 199 Onsdagen den 22 December 1915. Kommunalt i Härlunda. Den 13 december hölls kyrkooch skolrådssammanträde i Härlunda, då för år 1916 skolrådet inom sig valde till v. ordförande A. P. Urzander, till kassör för kyrkans räkenskaper kyrkovärden Olof Åkesson i Långasjömåla, till skolkassör kyrkovärden Peter Jonsson i Häradsmåla. Skolrådet utsåg kantor J. Söderstrand att anskaffa och till skolrådets ordförande inkomma med nödiga uppgifter från distriktets samtliga skolor. Samma dag hölls kyrkostämma med Härlunda församling, då debiteringslängden för kyrka och skola granskades och godkändes. Till revisorer att granska de under kyrkostämman hörande räkenskaper och deras förvaltning, valdes kantor J. Söderstrand och fjärdingsmannen E. Lindberg i Knihult, med nämndemannen Håkan Johansson i Knoxhult och gästgifvaren Magnus Olsson i Häradsbäck till suppleant.

Ur Smålandsposten N:o 7 Fredagen den 14 Januari 1916. Till griftero, vigdes sistlidne söndag den 9 dennes f. kyrkovärden och handlanden Johannes Svensson i Häradsbäck, Härlunda. Under orgelns toner inbars kistan i kyrkan. Sedan de församlade afsjungit psalmen 491 höll komminister Urzander ett tal, tackade den aflidne för det arbete han såsom kyrkovärd i 32 år nedlagt i kyrkans och församlingens tjänst. Efter jordfästningen förrättade komminister Urzander begrafningsmässa. Den med en mångfald blommor och kransar smyckade kistan utbars därefter och nedsattes i familjegrafven.

Ur Smålandsposten N:o 20 Lördagen den 5 Februari 1916. Ett svårare olycksfall, inträffade i lördags kväll å landsvägen mellan Lönsboda och Härlunda. Landtbrukaren August Håkansson i Hallaboda hade varit körandes till Lönsboda med ett lass ved. Då han åkte hem och var kommen till Tosthult vid stärkelsefabriken, blef hästen skrämd på något sätt, hvarvid vagnen stjälpte och Håkansson föll af och kom under vagnen samt släpades med ett 10-tal meter innan hästen stannade. Genom tillskyndande personer blef Håkansson framdragen och befanns då vara mycket svårt skadad i hufvudet. Så skyndsamt som möjligt anskaffades skjuts och Håkansson blef forslad till Gylsboda sjuksköterska för erhållande af vård, hvarpå han sedan forslades till Wexiö lasarett, där han nu vårdas, skrifves till Smålandsposten.

Ur Smålandsposten N:o 62 Lördagen den 22 April 1916. Mordbrand. Inför Allbo häradsrätt under ordförandeskap under häradshöfding Thorsten Blix företogs på onsdagen ransakning med drängen Gustaf Albert Johansson från Trolleboda, hvilket eget under ransakningens gång styrkt erkännande att ha anlagt eld i en ladugårdsbyggnad i Härlunda socken, hvilken byggnad ägdes af en hans broder. Genom beslut af den 22 sistlidne mars förklarades målet hvilande i afbidan på medicinalstyrelsens yttrande rörande den tilltalades sinnesbeskaffenhet. Enligt nämnda myndighet nu inkomna utlåtande, måste den tilltalade vid åtalade brottets begående anses ha varit i saknad af förståndets fulla bruk, och kommer han därför att öfverlämnas till k. bfhde i länet för erhållande af lämplig vård. Ett belopp af 400 kr. kommer som af länets brandstodsbolag utbetalats efter branden, skall enligt rättens beslut att återbäras.

Ur Smålandsposten N:o 132 Måndagen den 28 Augusti 1916. ”En klok gumma” fattigare, är världen sedan häromdagen Maria Håkansson i Stensjömåla, Almundsryd, gick ur tiden 79 år gammal. Denna gamla kloka älskade att uppträda hemlighetsfullt och ge sig sken af att kunna mer än andra, och att hon förtjänat godt om mynt med sin slughet, talförmåga och ingående samt omfattande personkännedom, det är ej att taga miste på. Allmänt ansågs hon den senare tiden som lite smått förmögen. Hennes praktik bestod af spådom i kort och kaffesump, ingripande i på sned komna kärleksaffärer – hon ansågs direkt kunna påvisa hvadan ”fnurror” uppstått och angifva bästa botemedlen –, vidare var hon kunnig uti mjölknings- och smörkärningsmetoder af gifvande, öfvernaturlig art etc. Sitt bästa område hade hon nog nedåt Blekinge, i Karlshamnstrakten, men att hon anlitades äfven i Småland det är visst och sannt. Att hon vid Ryds badanstalt fick en del jobb, berodde naturligtvis mest på badgästernas intresse för att studera den kloka gumman, då hon där någon gång visade sig. ”Maja”, som lärt sina konster af tattare, bodde först i Urshult, men flyttade för ett 20-tal år sedan till Almundsryd. Hennes man lefver ännu, men torde icke sjelf duga något till på klokskapens gebit, åtminstone inte på de inbringande sätt som hans gumma. Tvärtom säges det att han vissa tider, då hustrun ”studerade” och praktiserade under ledning af en tattare uti bygderna, fick lefva alldeles ensam i hemmet.

Ur Smålandsposten N:o 156 Måndagen den 9 Oktober 1916. Sänkningen af sjön Krampen. Intresserade för sjön Krampens i Härlunda sänkning, voro kallade till sammanträde hos landtbrukaren Olof Johansson i Åbogen, Almundsryd socken sistlidne lördag för att fatta beslut i ärendet. Landtbruksingeniör Adolf Roos framlade kostnadsförslag, och det beslöts att statsbidrag skulle sökas för ett belopp af omkring 4,000 kr. Och sådana åtgärder företagas, att företaget skulle kunna realiseras. För fallet vid Amundshylte, som äges af grosshandlanden C. M. Wahrberg i Ryssby, bestämdes en lösensumma af 2,000 kr. Arbetet skall vara färdigt före 1918 års slut.

Ur Smålandsposten N:o 165 Onsdagen den 25 Oktober 1916. Kommunalt. Ordinarie kommunalstämma hölls i Ryd den 23 oktober med Almundsryds församling. Från Härlunda kommun hade inkommit en skrifvelse att Almundsryds kommun måtte biträda den med att få till stånd en rättning och delvis omläggning af vägen från Häradsbäck till Ålshult. Denna väg utgör för en stor del af församlingen den närmaste och viktigaste utfartsvägen och som den har många branta backar är den synnerligen obekväm för samfärdseln, så att dess förbättring är af nöden. Därför beslöt stämman att ingå till k. bfhde i länet med ansökan om att revision måtte anställas af den plan och kostnadsförslag till omläggning af nämnda väg som under 1901 uppgjordes af distriktsingeniör E. Sahlén, samt anhålla om anslag af allmänna medel till kostnader för denna revision, hvilken vid tanke på vägomläggningens igångsättande torde få anses nödvändigt särskildt för att bringa kostnadsförslaget till öfverensstämmelse med nutida förhållanden. Till att föra vidare detta ärende och ingå till k. bfhde med förenämnda ansökan valdes komminister A. P. Urzander i Härlunda och folkskollärare Söderstrand i Häradsbäck. Almundsryds kommun beslöt att biträda Härlunda i ärendet och ansåg vägförändringen nödig och nyttig. Till ombud för Almundsryd valdes grosshandlare C. J. Adamsson i Ålshult och nämndemannen N. J. Håkansson i Idekulla.

Ur Smålandsposten N:o 191 Lördagen den 9 December 1916. Kommunalt. Härlunda kommunalstämma har anslagit 400 kr. jämte sökt bidrag af staten för inköp af mjöl till de mest behöfvande inom socknen, hvilka icke åtnjuta fattigunderstöd.

Ur Smålandsposten N:o 4 Onsdagen den 10 Januari 1917. Vägen Härlunda-Ålshult. Väg och vattenbyggnadsstyrelsen har förordnat distriktsingenjör E. Sahlén att på bekostnad af medel, som äro ställda till k. bfhdes förfogande för vägundersökningar omarbeta kostnadsförslaget till den år 1901 af Sahlén upparbetade arbetsplanen för omläggning och förbättring af vägen mellan Härlunda och Ålshults järnvägsstation.

Ur Smålandsposten N:o 82 Onsdagen den 30 Maj 1917. Spritförbudet förlänges icke. Sedan k. m. den 23 sistlidne april anbefallt kontrollstyrelsen att verkställa utredning rörande tillgången af brännvin till den 1 oktober 1918 samt i afbidan på slutförande af denna utredning utfärdat tillfälligt förbud mot detaljhandeln med brännvin till den 1 instundande juni och sedan kontrollstyrelsen med skrifvelse den 18 innevarande maj öfverlämnat den anbefallda utredningen och därvid fogat förslag till vissa inskränkningar i detaljhandeln med brännvin har k. m. den 25 samma månad beslutat att icke förlänga det tillfälliga förbudet, men istället, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kontrollstyrelsen föreslagit, utfärdat bestämmelse om inskränkningar i detaljhandeln med brännvin att gälla fr.o.m. den 1 instundande juni. Kungörelse i ämnet utkommer af trycket den 29 i denna månad.

Ur Smålandsposten N:o 85 Måndagen den 4 Juni 1917.

Ett upprörande dåd i Härlunda. En hemmansägare skjuter ihjäl sin granne. (Från vår korrespondent).

Ett upprörande dåd begicks i lördags e.m. i Långhult Härlunda socken, då hemmansägaren Ernst Johansson medelst ett bösskott mördade sin granne hemmansägaren och smedmästaren Axel Nyberg i Långhult. Efter en ordväxling i anledning af att några Johansson tillhöriga höns, inkommit å Nybergs åker, uppstod ett handgemäng, som inom kort afslutades, hvarefter hvar och en gick till sitt hem. Efter en stund återkom Johansson, knackade på hos Nyberg och bad denne komma ut. Nybergs hustru varnade mannen för att gå ut, men denne, som ej anade någon fara, möttes genast vid utträdet af ett skott, som träffade mellan magen och bröstet med påföljd, att Nyberg inom 10 minuter utandades sin sista suck. Mördaren, som därpå gick till sitt hem med bössan på axeln, mötte några närboende som hört skottet. De frågade efter anledningen till skjutningen hvarpå Johansson förklarade, att det endast var ett lösskott som aflossats. Att Johansson hyste farhågor för gärningen visar, att han Den mördade smedmästaren ögonblickligen lät iordningställa skjuts för hämtande af Axel Nyberg. provinsialläkaren R. Wettervik i Ryd, hvilken vid framkomsten endast kunde konstatera dödsfallet. Skottet hade träffat den ömtåligaste punkt, som var möjligt. Mördaren, som samma dag spritförbudet upphäfdes, hade fått hem en del sprit, hade under morddagen flitit anlitat denna. Han beskrifes som en ytterst samhällsvådlig person, som lätt tager till knifven. Han har utgjort en formlig skräck för de närboende, som ej vågade angifva honom för förut begångna dåd. Så har han med knif svårt sårat sin svärfader, som flera månader efter dådet varit sängliggande. Johansson, som under natten vaktats, enär han hotat att dränka sig, häktades på söndagen af vederbörande kronolänsman. Den mördade Nyberg, en 33 års man, var en stilla och skötsam person. Han efterlämnar hustru och fyra barn.

Ur Smålandsposten N:o 89 Måndagen den 11 Juni 1917. Obduktion och rättsmedicinsk undersökning, av den i Långhu1t, Härlunda socken, mördade hemmansägaren Axel Nyberg förrättades sistlidne torsdag af extra provinsialläkaren R. Wettervik i Ryd, hvarvid ur den dödes kropp uttogos ej mindre an 42 hagel. Haglen hade inträngt i mellangärdet och trakten däromkring, samt förorsakade större och mindre håligheter. Ernst Johansson hade innan han lämnade sitt hem, för att utföra sin hemska gärning, till en kamrat yttrat: “Gå ej med, så blifver det inga bevis”, och hade förut fällt flera hotfulla yttranden. Framkommen till Nybergs gård genomsökte Johansson ladugården jämte smedjan, och då han ej fann den han sökte, gick han till stugudörren och

knackade på, samt begärde att Nyberg skulle komma ut. Hustrun som såg att Johansson var försedd med skjutvapen, varnade på det enträgnaste mannen for att gå ut, men denne svarade “Åh, inte skjuter han”. Johansson hade placerat sig så att hvilken väg Nyberg än tog för att komma ut på gårdsplanen, skulle han säkert träffa honom med skottet. Mördaren visade ingen synbarlig ånger öfver sin gärning, utan åt kvällsmat med sin familj, men hade sedermera, då han fått vetskap om Nybergs död yttrat, att det vore bäst att göra av med sig, hvarför ett antal vakter placerades omkring bostaden. Extrabud sändes till länsman Selander i Älmhult, som på söndagsmorgonen, jämte biträde afreste till mördarens bostad. Efter att ha aflagt bekännelse häktades Johansson. Mördaren har varit en skräck för orten, och en viss lättnad har inträdt i sinnena efter hans häktande. Revolvern har flera gånger tagits ur hans hand, då han besökte dansnöjen, där han alltid uppträdde bråkigt, och inom själva släkten har vid flerfaldiga tillfällen utspelats dramer af allvarlig natur och som nu vid blifvande rannsakning komma i dagen.

Ur Smålandsposten N:o 95 Fredagen den 22 Juni 1917.

Dråpet i Härlunda. I onsdags kl. half 1 em. rannsakades inför Allbo häradsrätt under ordförandeskap af Häradshöfding Th. Blix den för dråpet å hemmansägaren och smedmästaren Axel Nyberg i Långhult Härlunda socken, häktade hemmansägaren Ernst Johansson. Allm. åkl. var kronolänsman A. Selander. Som den åtalades försvarsadvokat fungerade notarie B. Fries. Den mördades hustru Mathilda Nyberg, hvilken är mycket klen och nu står ensam med fyra minderåriga barn, samt förmyndaren för barnen smedmästaren Oskar Nyberg från Arnanäs i Virestad sn., en broder till den aflidne, hade inställt sig till rannsakningen. Ganska mycket folk hade kommit tillstädes för att höra densamma. Af rannsakningen framgick, att Johansson vid 2-tiden lördagen den 2 Juni i ett ärende begifvit sig till målaren Edvard Lundberg, Långhult, där han fått ungefär fem supar, enligt den tilltalades eget påstående var antalet åtta. Därefter följdes de åt till Johanssons hem, där Lundberg blev bjuden på middag. Då de sutto och åto, kom Axel Nyberg in till Johansson, och bad denne köra bort sina höns, hvilka kommit in på hans åker. Johanssons hustru skyndade genast ut for att köra bort hönsen. Under tiden uppstod en ordväxling mellan Nyberg och Johansson, hvilka åtföljda af Lundberg gått ut ur stugan. Nyberg uppmanade Johansson att hålla sina höns inne, hvarpå Johansson svarade med en svordom. Då tilldelade Nyberg, Johansson några slag å hufvudet. Johansson hvilken derigenom blef uppretad, tog upp några stenar, och kastade dem mot Nyberg. Lundberg, som är mycket nervsvag, kunde inte göra något för att bilägga tvisten. Handgemänget avslutades dock snart, och Johansson återvände hem. Han hämtade där ett gevär, och begaf sig derpå till Nyberg. Dessförinnan hade han uppmanat Lundberg att aflägsna sig, så att det inte skulle blifva några bevis. Framkommen till Nybergs gård hade Johansson först sökt Nyberg i smedjan. Då han inte fann honom där, gick han till stugudörren och knackade på, samt ropade på Nyberg att han skulle komma ut. Hustrun varnade mannen för att gå ut, samt gick därpå ut och frågade Johansson vad han ville hennes man. Nyberg, som trots sin hustrus varningar i samma ögonblick trädde ut, träffades i underlivet af ett skott från Johanssons bössa, och till följd af blodförlusten var han inom 10 minuter död. Johansson som icke visste hur skottet träffat, aflägsnade sig ögonblickligen, och gick mot sitt hem. Då han senare af sin hustru fick veta, att han skjutit Nyberg, blef han orolig, och lät sända efter doktor R. Wettervik i Ryd, hvilken vid framkomsten endast kunde konstatera dödsfallet. Då det dödande skottet fallit, hade Nyberg gått emot Johansson, och träffats då han

endast befann sig på 4 á 5 meters afstånd. På domarens fråga, om det varit den häktades afsikt att lossa skottet, svarade Johansson att han tagit geväret med sig endast för att skrämma Nyberg. Han hade blott ämnat skjuta mot marken, och i den afsikten lagt geväret under armen. Därvid slant emellertid hanen, och skottet brann af. Mathilda Nybergs mening var dock att Johansson lyft geväret mot axeln och siktat mot Nyberg. På domarens fråga om Johansson varit mycket begifven på starka drycker, svarade den tilltalade, att han druckit mycket litet under de senaste åren, och att han icke uttagit motbok. I målet hördes tre vittnen, nämligen målaren Edvard Lundberg, hustrun Ester Håkansson, samt hustrun Blenda Persson. Enl. Lundbergs utsago lär Johansson under de senaste åren ha druckit mycket litet, samt hade vid tillfället ifråga icke varit berusad. Hustrun Ester Håkansson hade träffat Johansson sedan han skjutit Nyberg. Han hade då gråtit och ropat, att han inte rått för hvad som skett. Någon ovänskap mellan Nyberg och Johansson hade vittnena aldrig förut förmärkt. Svärfadern till den åtalade, hemmansägaren Petter Johnsson från V. Thorsås socken, hvilken en gång blifvit knifskuren af Johansson hördes också. Han förklarade att både Johansson och han själf varit berusade vid sagda tillfälle, och att han således haft lika stor del i det uppträdet med Johansson. Det påståendet att Johnsson vid det tillfället skulle ha blifvit så svårt sårad, att han nödsakats blifva sängliggande i flera månader, var osant. Han hade redan dagen efter uppträdet varit uppe. Johansson har ej tidigare varit tilltalad för brott. Den tilltalades rättegångsbiträde framhöll såsom antagligt att Johansson verkligen varit rädd för Nyberg, hvilket ju visats af att han tagit till stenkastning, när han blef slagen af Nyberg. I hans uppretade tillstånd, hade han då likaledes kunnat tänkas hämta geväret såsom erfoderligt försvarsmedel. Rättens ordf. framhöll hurusom, om han varit rädd för Nyberg, han väl icke vågat sig till denne efteråt. Åkl. anhöll om 8 veckors uppskof med målet. Änkan Nyberg begärde i skadestånd 10,000 kr., samt anhöll att kronolänsman Selander vid nästa rannsakning skall få föra hennes talan. Både den häktade Johansson, som är född 1886, och hans svärfader gräto under rannsakningen. Den sistnämnde förklarade att svärsonen alltid varit mycket snäll och god mot sin hustru. Emellertid tycktes beskedligheten icke räcka till utomhus, ty det upplystes att han två gånger tidigare hotat med skjutvapen. Efter enskild öfverläggning förklarade häradsrätten målet uppskjutet till onsdagen den 4 Juli kl. ½ 1 e.m. Johansson skall i afbidan, på fortsatt rannsakning kvarstanna i fängelset.

Ur Smålandsposten N:o 97 Måndagen den 25 Juni 1917. Hastigt dödsfall. Då hemmansägaren Johan Olof Johansson från Åbogen, Almundsryds församling, under sistlidna veckan jämte en son voro sysselsatta med tjärbränning å en Johansson tillhörig gård, Björksjömåla i Härlunda församling, hörde sonen, som sistlidne torsdag hade vakten öfver bränningen, att fadern under starka snarkningar insomnat, hvarvid några rosslingar hördes som föranledde sonen att efterse faderns tillstånd, och befanns denne då död. Den aflidne hade några dagar förut känt sig illamående. Eftersänd läkare kunde endast konstatera dödsfallet, som troligen förorsakats af hjärtslag till följd af öfveransträngning. Den aflidne var en arbetssam och duglig jordbrukare, 60 år gammal. Han efterlämnar maka och sex barn.

Ur Smålandsposten N:o 101 Måndagen den 2 Juli 1917. En sorglig olyckshändelse, inträffade på tisdagen i Härlunda socken, i det att en 11-årig son till hemmansägaren O. Svensson i Krampanäs, under det han var sysselsatt med något arbete på vedgården, träffades af en vedpinne, som fullständigt uppref vänstra ögat. Så fort sig göra lät forslades han till Ryd, där doktor Carlsten anlade ett första förband. Därefter fördes gossen till Ljungby lasarett, där ögat måste borttagas.

Ur Smålandsposten N:o 103 Fredagen den 6 Juli 1917.

Dråpet i Härlunda. Andra rannsakningen.

Inför Allbo häradsrätt rannsakades i onsdags kl. half 1 e.m. under ordförandeskap af e.o. notarie J. Wieslander, den for dråpet å smedmästare Nyberg häktade hemmansägaren Ernst Johansson från Långhult Härlunda socken. Allm. åkl. var kronolänsman A. Selander, hvilken även förde änkan Nybergs talan. Den tilltalades rättegångsbiträde var notarie B. Fries. Svarandens hustru Anna Johansson, hvilken var närvarande vid rannsakningen, blef på notarie Fries begäran hörd i målet. Af hennes vittnesmål framgick, att Johansson den 2 Juni i ett ärende begifvit sig till målaren Edvard Lundberg i Långhult, där det förtärts en del starka drycker. Han hade senare återvändt hem i sällskap med Lundberg, hvilken han bjöd på middag. Då de sutto och åto hade Nyberg kommit in oeh sagt till dem att köra bort sina höns, hvilka inkommit å Nybergs rågåker. Hustru Johansson hade precis rest sig upp, men då hade Nyberg sagt till Johansson, “Du skall gå!”. Hon hade ändock sjelf skyndsamt begifvit sig ut på åkern och börjat schasa bort hönsen. Under tiden närmade sig Nyberg och Johansson, hvilka äfvenledes gått ut ur stugan. Hustru Johansson hade icke hört sin man yttra något till Nyberg innan denne sade “Jag skall lära dig hålla bort hönsen!”. Nyberg hade därvid tagit upp en käpp, som låg på en gärdesgård, samt med denne tilldelades Johansson några slag i hufvudet. Hustru Johansson hade därvid trädt emellan och ropat “Slår du honom Nyberg!”. Hon hade därvid träffats af ett slag på vänstra underarmen. Hennes man hvilken blifvit uppretad af slagen, hade tagit upp några stenar och kastat af dessa mot Nyberg. Johansson hade därpå börjat springa mot sin bostad. Nyberg hade velat springa efter honom, men hustru Johansson, beordrat honom att låta bli det för att undvika bråk. Nyberg hade därpå gått till sitt hem. Äfven hustru Johansson hade sprungit hem och vid framkomsten mött sin man, hvilken då hade hämtat sitt gevär. Hon hade frågat honom: “Du vill väl inte göra Nyberg något illa!”, hvarpå Johansson svarat: “Nej Anna lilla, det vill jag inte”. Hon hade försökt hålla sin man kvar, men det var förgäfves. Då han kommit fram till Nybergs ladugård, hade han gått in och sökt Nyberg där, men då han inte fann honom, tog han sig till Nybergs bostad. Hustru Johansson, hvilken följt efter sin man, hade då hon kommit fram till ladugården, ropat att inte Nyberg skulle komma ut, eftersom geväret var laddadt. Hennes varningsrop hade hörts af Nybergs. Då Nybergs hustru kom ut, varnade hon henne ännu en gång för att släppa ut mannen. Denne hade emellertid omedelbart därpå kommit ut på trappan. Just som han skulle hoppa ned från trappsteget, som består af en enda häll, small skottet. Enligt hustru Johanssons påstående skulle Johansson inte höjt geväret mot axeln, men hållit det under ena armen. Hustru Johansson hade inte talat med sin man sedan han lossat skottet, utan sprang strax

därefter mot smedjan för att hämta folk. Utan att veta hur skottet träffat, hade Johansson ögonblickligen aflägsnat sig och gått emot sitt hem. Då han senare traffat sin hustru, och fått höra att han skjutit Nyberg, hade han blifvit förtvivlad samt ropat: “Du ljuger, det har jag inte gjort!”. Han hade därpå sändt bud efter doktor Wettervik. Den häktades försvarsadvokat, notarie Fries framhöll, att eftersom Nyberg då han inkommit i stugan och uppmanat Johansson att taga bort hönsen, särskildt påyrkat att just Johansson och icke hans hustru skulle gå ut och köra bort dem, var det antagligt, att Nyberg velat få ut Johansson på åkern, för att slå honom, och att Nyberg i den afsikten lagt käppen på gärdesgården. Notarie Fries påpekade äfven att det där i närheten av smedjan fanns denna käpp. Han vidhöll dessutom sin förut förfäktade åsikt, att svaranden som ju själf misshandlats at Nyberg, och gripits at raseri, och beslutat att hämnas, kunde tänkas ha velat göra detta, utan att direkt begagna skjutvapen mot Nyberg. Skjutvapnet skulle han alltså ha medtagit i undermedveten försvarstanke, enär Johansson tydligen trots sitt hämndbegär var rädd, eller åtminstonde hyste respekt för Nyberg. Sedan det upplysts att Nyberg tagit ett språng nedför trappsteget mot Johansson, kan det mycket väl tänkas att Johansson, som antagligen från början hållit bössan nedåt mot Nybergs ben, i förskräckelsen klickat till på hanen därvid - till följd av Johanssons tillhoppning - det olyckligt fallna skottet tagit högre upp. Den tilltalades rättegångsbiträde framlämnade därpå en skrifvelse från Johansson, hvari densamme framhöll, att han icke vetat om att geväret var laddadt. Kvällen innan han sköt Nyberg, skulle Johansson gå ut och skjuta kråkor, hvarför han då hade laddadt geväret. Han hade sedan glömt att såsom han eljest alltid brukat, taga ur hagelskottet. På domarens fråga hvarför Johansson ville ha tag i Nyberg, kunde Johansson inte lämna någon närmare förklaring. Han hade dock inte velat göra honom något illa. Notarie Fries framhöll därmed öfverensstämmelsen mellan Johansson och hans hustrus uppgifter. Notarie Fries hade i måndags talat med Johansson. Denne hade då upplyst honom om, att han på sin hustrus fråga, om han ville göra Nyberg något ondt, hade svarat att han endast ville skrämma honom. Johansson hade inte gifvit försvarsadvokaten denna uppgift förut, emedan han hade trodt att det icke var av någon afsikt. På onsdagsmorgonen hade hustru Johansson, då försvarsadvokaten talade med henne, äfven gifvit samma upplysning. Johansson och hans hustru hade inte kommunicerat med hvarandra sedan måndagen. Åkl. framhöll, att Johansson och hans hustru träffats innan Johansson häktades. Som vittnen i målet hördes hushållerskan Bengta Persson i Långhult, snickaren Petter Johan Söderlind i Häradsbäck, Alfred Svensson Krampamåla, hemmansagaren Alfred Börjesson i Långhult och Gustaf Adolfsson i Häradsbäck. Hushållerskan Bengta Persson som bor ungefär 40 meter från Nybergs, hade sett Nyberg då han kom ut från Johanssons, och hade då iakttagit att han höll en käpp i handen. Hon hade därefter gått ut i trädgården, och därvid hört makarna Nyberg samtala högt och brådt. En stund därefter fick hon höra väsen på vägen vid Nybergs ladugård. Strax därefter fick hon se Johansson och hans hustru. Hon såg att Johansson höll ett gevär under armen, samt hörde hustrun gråta. Flera gånger försökte hustrun få tag i geväret, dock utan att lyckas. Vittnet hade äfven hört Johansson ropa: “Jag ger mig f-n på att det första jag får se Nyberg, så skjuter jag!”. Rättens ordf. sporde vittnet om icke Johansson sagt “...så skjuter jag honom”. Till detta genmälde vittnet, att det kunde hon icke minnas. Då Johansson fällt detta yttrande, hade hustrun tystat på honom. Med anledning at Johanssons yttrande hade vittnet sprungit in och talat om det för sin husbonde. Denne, som hade lagt sig att hvila, ville emellertid icke blanda sig i denna angelägenhet. Vittnet hade sedan återigen gått ut i trädgården, samt då sett Johansson och dennes hustru utanför Nybergs bostad. Hon hade äfven hört Johansson fråga efter Nyberg, som då var inne i huset. En stund senare hört ett skott smälla, men hon hade därvid icke iakttagit Johansson. Vittnet hade senare hört Johansson yttra, att det var ett lösskott, och att han endast velat skrämma Nyberg.

Därom tillspord svarade vittnet, att hon hört uppgifvas att Johansson hade ett häftigt lynne. Han hade dock alltid varit vänlig mot vittnet. Någon ovänskap mellan Nyberg och Johansson hade hon aldrig tillförne hört af. På domarens fråga om den tilltalade bestred yttrandet, att han skulle skjuta så fort han fick se Nyberg, svarade denne att han ej visste sig ha sagt det. Snickaren Söderling i Häradsbäck hade varit i tillfälle iakttaga Johansson i berusadt tillstånd, då denne ställt till bråk. Efteråt hade Johansson hotat vittnet med en knif som fråntagits Johansson. Alfred Svensson från Krampamåla, hade hört uppgifvas, att den tilltalade hösten 1910, vid ett marknadstillfälle skjutit efter en person. Den tilltalade medgaf, att han visserligen skjutit, men endast för att visa skottprof med revolvern, för en person som ville köpa den. Hemmansägaren Alfred Börjesson fran Långhult, hade en gång talat med Nyberg om Johansson. Nyberg hade då yttrat till Börjesson: “Jag skall nog tukta Johansson, om han bråkar i Långhult!” Den tilltalade har enligt vittnets påstående, ett mycket häftigt lynne, samt är oefterrättlig då han druckit sprit. Gustaf Adolfsson i Häradsbäck, hade en gång hört Nyberg yttra att han skulle “göra Johansson mjuk.” Målaren Edvard Lundberg hvilken vid förra rannsakningen hördes som vittne, var vid denna rannsakning inkallad af svaranden. Den tilltalades försvarsadvokat yrkade att Lundberg måtte förklaras som återgångsvittne, på grund af att uppenbar ovänskap rådde mellan svaranden och Lundberg, samt ingaf intyg till bestyrkande däraf. Lundberg hade dessutom gifvit olika uppgifter vid rätten, mot förut vid polisförhöret. En vittnesattest inlämnades från ett vittne, som ej var närvarande. Enligt denna attest skulle Johansson tvenne gånger ha hotat det ifrågavarande vittnet med knif. Svaranden påstod att han inte kände vittnet i fråga, samt bestred vittnesattesten. Det upplystes att Nybergs hustru för en person – Karolina Wickström i Häradsbäck – angående förloppet vid Nybergs död, lämnat uppgifter, som i väsentliga delar skilja sig från de uppgifter, hon gaf om händelserna i fråga vid förra rannsakningen. Notarie Fries begärde därför uppskof med målet, för utredning härutinnan. Svaranden ansåg att änkan Nybergs anspråk pa 10,000 kr i skadestånd var för högt tilltaget. Efter enskild öfverläggning beslöt häradsrätten uppskjuta målet, till den 18 juli 12,50 em.

Ur Smålandsposten N:o 111 Fredagen den 20 Juli 1917. Dramat i Härlunda. Under ordförandeskap af e.o. notarie J. Wieslander slutrannsakades i onsdags inför Allbo häradsrätt den för mordet å smedmästare Axel Nyberg, begånget den 2 Juni, häktade hemmansägaren Ernst Johansson från Långhult, Härlunda socken. Kronolänsman A. Selander var allmän åklagare. Som svarandens biträde fungerade notarie B. Fries. Johansson vidhöll, liksom vid föregående rannsakningarna att det aldrig varit hans mening att skjuta Nyberg. Han trodde att han vid tillfället i fråga hållit bössan under vänsterarmen, samt att han inte rört med handen vid hanen. Tillspord af domaren, om Johanssan icke hade hört sin hustru ropa till Nybergs att geväret var laddadt. Johansson bestred ett av vittnesmålen vid senaste rannsakningen, nämligen hushållerskan Bengta Perssons.

Notarie B. Fries bestred framställda yrkanden på ersättning för vakthållningen samt hämtning af Johanssan. Såsom vittne i målet hördes Karolina Wickström från Häradsbäck. Hustru Nyberg hade till henne lämnat uppgifter angående förloppet vid Nybergs död, hvilka uppgifter på det hela taget överensstämde med hvad som förut blifvit rätten bekant. Vittnet hade hört sägas, att Johansson skulle vara mycket häftig när han druckit. Johanssan hade dock två gånger varit i vittnets hem, i berusadt tillstånd, men då inte uppträdt våldsamt. Allm. åkl. som ansåg att han förebragt så många bevis som han kunde, öfverlämnade målet samt yrkade ansvar å Johansson enl. 14 kap. 3 par. 1 mom. strafflagen, samt ansåg att Johansson måste hafva haft för afsigt att döda Nyberg, då han lockade ut Nyberg, samt aflossade skottet å denne, på ett afstånd af 4 meter. Den tilltalades försvarsadvakat inlämnade från Johanssons fader en skrifvelse, hvari denne anhöll om så mild dom som möjligt. Johansson anhöll att vid den numera begärda boskillnaden få lämna sin ena halfdel till sina barn, samt den andra delen till Nybergs. Notarie Fries uppläste därpå en försvarsskrifvelse, samt yrkade att Johansson skulle ådömas straff enl. 14 kap. 5 § 2 mom. strafflagen. Allmän åklagaren vidhöll emellertid sitt yrkande. Efter enskild öfverläggning dömde häradsrätten Johansson för att i uppsåt döda, men att i hastigt mod, ha beröfvat Nyberg lifvet, enl. 14 kap. 8 § strafflagen, till 7 års straffarbete, samt ålade Johansson att till änkan Nyberg betala 2,700 kr, samt 100 kr som ersättning till notarie Fries. Då domen afkunnades begärde den dömde att ånyo få höra, hvilken tid domen afsåg, och då detta upprepades, så att han uppfattadt det utbrast han: “Det kan jag aldrig lefva över” Johansson föreföll under denna rannsakning i hög grad nervös och uppskakad, samt gjorde flera ändringar i sina förut lämnade uppgifter.

Ur Smålandsposten N:o 120 Lördagen den 4 Augusti 1917. (dödsannons) Att Gud i sitt allvisa råd till sig hemkallat min ömt älskade maka

Semmy Uhrsina Svensson, f. Nilsson

som efter ett långt och med stort tålamod buret lidande stilla och fridfullt afsomnade idag å sanatoriet Lugnet, i en ålder af 29 år, 9 månader, 10 dagar, djupt sörjd af make, moder, syskon, svärföräldrar och många vänner, har jag den smärtsamma plikten tillkännagifva. Billarp den 1 Augusti 1917.

Axel Wilhelm Svensson Sv. Ps. 470 v. 1-2 och 477 v. 1. 9423.

Ur Smålandsposten N:o 82 Fredagen den 31 Maj 1918. Tattareslagsmål. Hemfridsbrott begicks natten till förliden onsdag hos förtennaren A. J. Karlsson i Krokshult, Allmundsryd. Tattaren Fritiof Lindkvist med hustru och två söner inträngde med våld – dörren sönderhöggs med yxor – och i tumultet som uppstod blef Karlsson svårt tilltygad med hugg af yxor och knifvar. Landsfiskalen i Ryds distrikt torde inom kort ta hand om saken, och väl vore det, ty tattareslagsmålen mellan de från början från Härlunda inflyttande släktena af denna ras hafva blifvit ytterst ledsamma. Att de stå i samband med hembränning och släkthat anser vår meddelare påtagligt.

Ur Smålandsposten N:o 85 Onsdagen den 5 Juni 1918. Dödsfall. I Mena, Arkansas, U.S.A., afled den 26 Febr. detta år efter en kort tids sjukdom ingeniören Fredrik Wigstrand. Född i Härlunda församling, Kronobergs län, genomgick han 5 klasser vid Wexiö h. allm. läroverk samt utvandrade i 20-årsåldern till Amerika. Efter tekniska studier och anställning på olika platser, slog han sig ned i den lilla staden Mena, där han vid sin bortgång åtnjöt stort förtroende och intog en bemärkt ställning. Närmast sörjande står maka samt åldrig moder, fru Karin Wigstrand, Wexiö.

Ur Smålandsposten N:o 93 Onsdagen den 19 Juni 1918. Svår olyckshändelse vid Ryds skjutbana. Sistlidne söndags e.m. tilldrog sig under pågående skjutöfningar vid Ryds skyttegilles nya skjutbana å stora Ryds ägor en allvarlig olyckshändelse, i det 15-årige markören Thure Hedengran blef svårt sårad till följd af skottskada. Skjutningen pågick på 300 meters afstånd, och de tre skyttar som utförde skjutningen på hvar sin svängtafla anse allmänt som de säkraste skyttarna inom gillet. Efter skottens aflossande märktes från markörgropen, där ytterligare en markör, som tjänstgjorde, gjorde en mängd oroliga svängningar med markörflaggan, hvilket genast framkallade ängslan från skyttarna att något ovanligt inträffat och hvilken ytterligare stegrades då jämmerrop hördes fram till skjutplatsen. Skyttarna skyndade genast nedåt banan och funno Hedengran 50 meter från skjutvallen, dit han begifvit sig liggande å marken svårt sårad. Det visade sig att ett föremål inträngt från högra höften och sökt sitt utlopp genom magen enär en del tarmar runnit ut. Ögonblickligen tillkallad sjuksköterska verkställde omläggning och sedan doktor Wettervik äfvenledes tillstädsekommit, uppbars den sårade å en bår till körvägen där skjuts mötte så att han med eftermiddagståget kunde, fast i mycket medtaget tillstånd, forslas till Karlshamn för att derstädes erhålla lasarettsvård. Den sårade afled emellertid på måndagsaftonen. Beträffande orsaken till olyckan är meningen bland skyttarna högst olika. En del hålla för att enär terrängen är kuperad, en aflossad kula kunnat slå i en sten och fört med sig en stenflis, som skadat markören, hvilken möjligen kunnat begå äfven oförsiktighet genom att lämna markörgropen och ställa sig upprätt vid sidan om densamma. Andra menar bestämdt att det är ett skottsår af en ricochetterande kula. Den andra markören framhåller bestämdt att markörgropen ej lämnats utan stodo markörerna intill hvarandra. Beträffande själfva skjutvallen synes den vara omsorgsfullt tillkommen. Skyddet, såväl fram som bakifrån, och årgärderna i öfrigt tyckas vara ordnade på bästa sätt för åstadkommande af högsta möjliga säkerhet för de i markörgropen tjänstgörande. Landsfiskal E. Malmström i Ryd höll i måndags afton förhör med de skyttar som deltogo i skjutningen. Af undersökningarna framgick att icke någon vårdslöshet ägt rum från skyttarnas sida och att det med all sannolikhet varit en återstudsande kula som träffat.

Ur Smålandsposten N:o 96 Onsdagen den 26 Juni 1918. Begrafning. Sistlidne söndags f.m. före gudstjänstens början jordfästes å Allmundsryds kyrkogård stoftet af den genom en olyckshändelse vid Ryds skyttebana dödade markören Thure Hedengran. Vid grafven hade, förutom en mängd skol- och läskamrater till den döde, infunnit sig medlemmar af Ryds skyttegille med sitt standar. Efter begrafningsaktens slut sänkte gillets ordförande standaret tre gånger öfver grafven. En stor mängd vackra buketter och kransar höljde såväl kistan som grafkullen, däribland en särdeles vacker krans från Ryds skyttegille med band i de blågula färgerna.

Ur Smålandsposten N:o 99 Måndagen den 1 Juli 1918. (dödsannons) Tillkännagifves att vår älskade fader

f. hemmansägaren

Sven Svensson från Knoxhult, Härlunda, stilla och fridfullt afled i Tegelsmåla Lördagen den 29 Juni 1918 kl. 5 e.m. i tron på sin Frälsare i en ålder af 71 år, 10 mån. och 16 dagar, djupt sörjd och i tacksamt minne bevarad af oss, barnbarn, syskon, öfriga släktingar och vänner. Tegelsmåla, Allmundsryd den 1 Juli 1918

Barnen. Sv. Ps. 475. 8781

Ur Smålandsposten N:o 156 Onsdagen den 9 Oktober 1918. Dagens intervju. Spanska sjukan på landsbygden. De många dödsannonserna i hvarje nummer af tidningen, bära tydligt vittne om att spanska sjukan härjar svårt äfven på Kronobergs läns landsbygd. Enligt hvad vi ha oss bekant anmäldes också under förra veckan till läkarna i länet icke mindre än 1,200 sjukdomsfall, och denna siffra torde icke räcka ens hälften af verkliga antalet fall. Jag förmodar, att sjukan nått sin högsta omfattning här, förklarar provinsialläkaren i Ryds distrikt, d:r Wettervik. Sjukan började här samtidigt med att beväringarna kommo hem från öfningsplatserna. Inalles har jag haft beröring med 150- 160 fall, men det är blott en ringa del af verkliga antalet. Flera dödsfall har inträffat, och offren har i allmänhet utgjorts af de kraftigaste personerna, i 20- 30-årsåldern. Värst synes V. Thorsås vara hemsökt. Blott halfva antalet barn komma till skolorna på många ställen. Att läkarna pålagts en tung arbetsbörda genom spanska sjukan är själffallet. D:r Wettervik exempelvis blef själf ett af de första offren i sitt distrikt, men samma dag han

hos sig konstaterade 40,5 gr. feber, måste han ut på en lång sjukresa med häst, och sedan dess har han utan hvila hvarje dygn varit i arbete, trots fortsatt sjukdom. En, två eller tre sjukresor har måst göras hvarje dag, stundom 4 ½ mil långa, och efter hemkomsten har det varit den ordinarie praktiken. Doktorn är icke återställd ännu, och någon vikarie är så godt som omöjligt att få. Det har blifvit en rent ohygglig tid, utbrister han. -r –n.

Ur Smålandsposten N:o 155 Måndagen den 7 Oktober 1918. (dödsannons) Att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla vår käre son och broder

Josef Martin Nilsson, som stilla och fridfullt afled i sitt hem, i en ålder af 23 år, 10 månader, och 21 dagar, djupt sörjd och innerligt saknad af oss föräldrar, syskon, svågrar och många vänner, hafva vi den smärtsamma plikten tillkännagiva. Häradsbäck den 3 oktober 1918.

Sofia o. Magnus Nilsson. Syskonen. Du skördats bort i unga år och splittrat syskonringen du var ett ljus i livets vår vi glömma ej dig ingen. En sorgens tår vi torka av ett hjärtligt tack vi sända till dig uti din stilla graf till livets ljus bli tända. 13630

Ur Smålandsposten N:o 167 Måndagen den 28 Oktober 1918. Vägen Härlunda-Ulfö. Chefen för södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet har äfvenledes till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkommit med förslag till omläggning af allmän väg från Härlunda till Ulfö järnvägsstation i Kronobergs län. Af detta framgår att väglinjen stakats enligt föreskrift förbi Knihult och Vinskalle. Under förrättningen har framställts önskan att få vägen stakad från Hålevik öfver Tärningetorp och Ljusadal. Men då terrängen ej tvingar därtill och flertalet intressenter önskade den i förordnandet afgifna sträckningen har densamma följts. Terrängen är ganska oländig och rikt beströdd med sten. Från km. 11/340 till Ulfö järnvägsstation följes nu befintlig väg, som har godt planläge. Endast på ett fåtal ställen behöfva backar utgräfvas till mildare lutningar. I öfrigt göres vägen bredare. Vid Horjesunds kvarn, där vägen en kort sträcka följer den nuvarande vägen korsas ett vattendrag. Vid flodvattnet föreslås en ny trumma och likaså för intaget till kvarnen. Äfven vid vägkorsningen af vattendraget från sjön Hagsvarten föreslås en ny trumma. Grus finnes ej i vägens närhet, hvarför hårdgöring med makadam föreslås, men sten-

tillgången är god. Vägbredden har af k. bfhde bestämts till 4,5 meter. Den totala kostnaden för vägen beräknas till 174,420 kr. Detta med endast 50 % högre priser än de år 1914 gällande. Vägen Fanaholm-Barkhult-Härlunda och Virestad. Chefen för södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet har äfvenledes inkommit med förslag till omläggning och förbättring af allmänna vägen Fanaholm-Barkhult-Härlunda i Virestads och Hälunda socknar i Allbo härad. Distriktschefen framhåller därvid, att vägen Fanaholm-Barkhult-Härlunda är synnerligen slingrande med flera större krökar. Delvis är den äfven backig med lutningar ända upp till 120 %. Enligt här föreliggande förslag har afsevärda omläggningar föreslagits. Genom dessa minskas för genomgångstrafiken väglängden med sammanlagdt 1,588 meter. Där gamla vägen har följts föreslås denna förbättrad genom utgräfning af backarna samt breddning. Vägen korsar på två ställen vattendraget från sjön Femlingen. Den nu vid ena korsningen befintliga bron, som består af tre hvälfda spann, är i dåligt stånd. En ny bro föreslås därför att utföras i ett spann om 7 meter. Äfven vid andra korsningen med vattendraget föreslås en bro med ett spann på 7 meter. Vägdelen Fanaholm-Barkhult föreslås att makadamiseras, då grus saknas i vägens närhet. Vägdelen Barkhult-Uthöfdan-Härlunda föreslås att grusas. Grus därtill har beräknats att erhållas genom schaktning å linjen vid Torbjörnahult. Där gammal väg följs har på grund af dennas nu dåliga skick relativt mycket hårdgörningsämnen pr meter väg måst beräknas. Stentillgången är medelgod. K. bfhde har fastställt äfven denna vägs bredd till 4,5 meter. Kostnaden har beräknats stiga till 142,980 kr. med beräknade 50 % högre priser än de vid 1914 gällande. På begäran af vägstyrelsen har uppgjorts alternativ för viss del af vägen i hufvudförslaget. Med denna sträckning afses att få mera hjälp af gamla vägen och att komma närmare vägskälet mot Sänneshult. Sänneshultsvägen är nu icke allmän väg, men planer lär vara att få den intagen som sådan. Enligt alternativet blir vägen 445 meter längre än hufvudförslaget och får sämre profil men blir 8,720 kr. billigare. Den lägre kostnaden förklaras däraf, att hufvudförslaget upptager en ny bro under det att i alternativet den gamla bron antagits bibehållen men något påbyggd. Detta har skett på begäran af det allmännas ombud och det har ansetts försvarligt, emedan man ej med bestämdhet kan påstå att bron kommer att rasa under den närmaste framtiden. Emellertid befinner sig bron i så dåligt skick, att dess ombyggnad är högst önskvärd. En dylik ombyggnad torde draga ungefär samma kostnad som hufvudförslagets bro. Kostnaden för alternativet torde således i realiteten kunna sägas vara högre än för hufvudförslaget, i all synnerhet som för vägdistriktets vidkommande jordlösen enligt alternativet torde blifva kostsammare än enligt hufvudförslaget. Enligt distriktschefens förmenande är således hufvudförslaget både ur teknisk och ekonomisk synpunkt att föredraga framför alternativet.

Ur Smålandsposten N:o 163 Måndagen den 27 Oktober 1919. En pietetsfull landtbrukare. Landtbrukare Peter Bengtsson i Billarp, Härlunda socken, har till k. m. ingifvit en klagoskrift för att få behålla en af länsstyrelsen utdömd grind å allmänna vägen Häradsbäck–Billarp uppsatt mellan klagandens ut- och inägor. Bengtsson motiverar sin framställning med att skogsvårdsstyrelsen ej gitter hålla på den ankommande stämpelskyldighet, hvarför han ser sig nödsakad öfvertaga denna. Som ett ytterligare skäl för grindens bibehållande anför han – att den funnits till i flera mansåldrar.

Ur Smålandsposten N:o 18 Lördagen den 31 Januari 1920. Härlunda sockens inkorporeringsfråga. Wexiö domkapitel har nu yttrat sig öfver den af Härlunda församling gjorda framställningen om öfverflyttande af vissa områden från Virestad till Härlunda socken. Beträffande inkorporering af de utaf Härlunda omslutna, men Virestad församling tillhörande utskifterna synas båda församlingarna och de å dessa utskiften boende vara ense om att alla skäl tala för deras öfverflyttande, hvarför de också tillstyrkt detta. Domkapitlet förordar likaledes detta förslag. Angående öfverflyttande af det öfriga föreslagna området, omfattande åtskilliga s.k. stomhemman i Virestads socken, med en befolkning af omkring 300 personer, så har Virestads församling såväl å dess kyrkostämma som genom dess kommunalfullmäktige äfvensom de flesta å området boende besuttna personer på det kraftigaste afstyrkt denna framställning. Vederbörande landsfiskal och folkskoleinspektör har likaledes uttalat sig emot en öfverflyttning af ifrågavarande område. Då domkapitlet anser, att några starkare skäl icke talar för denna öfverflyttning, men väl åtskilliga olägenheter därmed äro förenade, särskildt från folkskoleväsendets synpunkt, afstyrker domkapitlet framställningen i denna del.

Ur Smålandsposten N:o 47 Söndagen den 21 Mars 1920. Områden från Virestad till Härlunda. Kammarkollegium har i enlighet med bestämmelserna i lagen om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesastik indelning den 13 Juni 1919 öfverlämnat till länsstyrelsen i Kronobergs län att ombesörja utredningen i ärendet rörande Härlunda kommuns ansökan hos k. m. om öfverflyttning af vissa områden från Virestad till Härlunda socken.

Ur Smålandsposten N:o 58 Söndagen den 11 April 1920. Grinden måste borttagas. Efter besvär af Peter Bengtsson i Billarp har regeringsrätten i nu meddeladt utslag fastställt länsstyrelsens i Kronobergs läns beslut den 23 Augusti 1919 att ålägga honom borttaga en å allmänna vägen Häradsbäck – Billarp i Härlunda socken mellan hans in- och utägor uppsatt grind.

Ur Smålandsposten N:o 89 Lördagen den 5 Juni 1920. Själfmord, begicks i onsdags af 61-årige lägenhetsägaren Peter Johan Larsson i Långhult af Härlunda socken. Larsson hade några månader varit sängliggande och sjuk i sviter efter spanska sjukan, samt visat sig dyster och tungsint. För två månader sedan har han gjort själfmordsförsök, men då öfverraskats af sin syster. Då denna i onsdags vid 2-tiden e.m. gick in i Larssons rum för att tillse den sjuke, fanns han hängande död i gångjärnet till en dörr med en snara af ett rep om halsen. Larsson var i ganska goda ekonomiska omständigheter, och orsaken till själfmordet torde sökas i grämelse öfver hans långvariga sjukdom, hvilken slagit sig på hjärnan.

Ur Smålandsposten N:o 203 Torsdagen den 23 December 1920. Silfverbröllop med kyrkan, kan i år firas af kyrkoherden i Vislanda-Blädinge pastorat Bror Knut Evert Holm och komministern i Härlunda Anders Peter Urzander, hvilka den 22 December 1895 af biskop N.J.O.H. Lindström prästvigdes i Växjö domkyrka.

Ur Smålandsposten N:o 21 Söndagen den 6 Februari 1921. Ingen delning av V. Torsås pastorat? I yttrande till k. m. över de sakkunnigas förslag till lönereglering för prästerskapet i V. Torsås och Härlunda församlingars pastorat har kammarkollegium förklarat, att en delning av pastoratet ej vore ägnad att tillgodose själavården i församlingarna bättre än är fallet. Kollegiet finner därför ej skäl att bifalla i ärendet framställda förslag. Enligt kollegiets mening bör frågan om överflyttande av dels vissa områden av Skatelöfs socken till V. Torsås samt dels av andra områden från Virestads socken till Härlunda socken icke i nu förekommande ordning företagas till slutligt afgörande. Kollegiet föreslår kyrkoherdens lön till 5,746 kr. och komministerns till 3,625 kr. jämte 250 kr. i skjutsbidrag till dem hvardera. Löneregleringen föreslås gällande under tiden 1 Maj 1922 – och till 1 Maj 1940.

Ur Smålandsposten N:o 103 Tisdagen den 5 Juli 1921. Härlunda pastorat bör delas. Kyrkoherden Constantin Haglund framhåller i skrivelse till k. m. med anledning av kammarkollegiums beslut att avstyrka delning av Västra Torsås och Härlunda församlingars pastorat, att den av kollegium föreslagna anordningen, att komministern även inom Västra Torsås skall biträda kyrkoherden i dennes predikoskyldighet och ämbetsåliggande, skulle bli i högsta grad otillfredställande ej blott för församlingarna och pastorn utan ock för komministern, ja, för denne odräglig. Komministern skulle – framhåller kyrkoherden – biträda med predikohjälp i V. Torsås. Avståndet mellan kyrkorna är 16 km., vägen backig och i övrigt dålig. Resa efter häst måste beräknas draga minst 2 timmar. Fram och åter blir det 4 timmar, som han får sitta på en vagn och skakas. Om pastorn en söndag med de stora nattvardsgångarna, omkr. 450 á 500 nattvardsgäster känner sig ej kunna undvara hjälp, kan han ej få denna genom komministern. Det är icke möjligt att först hålla gudstjänst i Härlunda, sedan sitta på en vagn ett par timmar, hjälpa till med nattvardsgång två timmar och resa hem likaledes ett par timmar. Dagen räcker ej till och komministerns krafter i längden ännu mindre. Dessutom skulle komministern hjälpa pastorn med expedition och övriga ämbetsgöromål, men härför möter samma hinder – de långa avstånden. Kyrkoherden framhåller vidare, att han varit betänkt att icke endast begära pastoratets delning utan även anhålla om hjälp av en ständig adjunkt, men att han avstått från den sistnämnda avsikten i dessa för kyrkan ogynnsamma tider. En delning av pastoratet skulle emellertid medföra en oerhörd lättnad. Kammarkollegii skäl för avstyrkande anser kyrkoherden ej avgörande och hemställer, att k. m. vid lönereglering bestämmer sådan ordning, att detta genomgående kyrkliga pastorat – ett av de få i sådant hänseende, som ännu finnas kvar i vårt land – icke genom brist på prästerliga krafter taga en obotlig skada.

Ur Smålandsposten N:o 122 Söndagen den 7 Augusti 1921. Bråket om kyrkoväktarevalet i Härlunda. Växjö domkapitel avstyrker i avgivet yttrande de av Nils Johan Svensson från Knoxhult fullföljda besvären över att K. H. Jonasson valts till kyrkoväktare i Härlunda församling. Domkapitlet förklarar, att Svensson ej anfört något nytt i saken utöver de av domkapitlet tidigare prövade och ogillade skälen.

Ur Smålandsposten N:o 170 Söndagen den 30 Oktober 1921.

Från Härlunda. (Brev till Smålandsposten.)

Härlunda socken utgjorde ursprungligen en del av V. Torsås, varifrån den för omkr. 300 år sedan blivit utbruten. Härlunda är numera annex till Torsås, som är moderförsamling i det 1893 nybildade Torsås och Härlunda pastorat. Under de närmast föregående århundradena var Skatelöv moderförsamling till Torsås och Härlunda. I 16:de seklet var Torsås-Härlunda en tid förenat med Vislanda, och då var Torsås moderförsamling, så att Vislanda församling vid val o. dyl. hade att där infinna sig för fullgörande av sina skyldigheter. Då hade, påstås det, Piggaboda rum i Siggaboda stol (kyrkstol). Piggaboda ligger vid gränsen av det förra Linköpingsstiftet, intill Ryssby, och Siggaboda ligger vid Blekingska gränsen. Således var hela vårt dåvarande stift här endast ett pastorat brett. Under 1600-talet erhöll socknen egna komministrar. Härlunda socken har en skarpt bruten terräng. Kullar och höjder i mängd omväxla med de tätt intill varandra liggande sjöarna och de många överallt upprinnande små vattendragen. De största sjöarna äro Femlingen, på gränsen mot Virestad och Torsås, Vinen, Getsjön, Krampen, Härlen, Skåravattnet och Huvudsjön. Ingen enda herregård finnes numera inom socknen, men så har ej alltid varit, ty under 1600-talet tillhörde nästan hela socknen friherreskapet Herlunda eller Herrelund, som det då hette, och som skulle – enligt Wieselgren – blivit tilldelat Karl IX:s son, riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm i utbyte mot Bergqvara gods, och skulle sålunda enligt Wieselgrens uppgift, friherreskapet Herlunda hava upprättats redan 1635. Riktigare synes dock Höjers uppgift vara, detta friherreskap upprättades för riksrådet m.m. Seved Bååt, då han 1650 blev friherre och då drottning Kristina erhöll Herlunda, Torsås och Skatelöv till friherreskap. Säterbyggnaden var bestämd att uppföras å hemmanet Amundshylte, men därmed blev dock aldrig något utav. Friherreskapet Herlunda omfattade år 1661 icke mindre än 122 hemman inom nämnda socknar, och det innehades av ovannämnde Seved Bååt intill dennes död 1669. I likhet med andra friherreskap hade även Härlunda egen domsrätt, vars dombok troligen ännu förvaras i Alvesta. Såsom häradshövding nämnes ännu i slutet av 1600-talet G. Palm, vilken skrev sig vice lagman i Tiohärads lagsaga och Tärestads friherreskap, heradshövding över Allbo, dess likes nya och gamla Bergqvara med Herlunda friherreskap med G. Palm i Möcklenäs. Ej obetydliga gårdar inom socknen äro kronohemmanen Häradsmåla, Siggaboda och Björkeryd. Häradsmåla, som är en mycket vacker gård, innehades i slutet av förra

århundradet av fanjunkarna Norring och Hjelm. Hemmanet Långasjömåla kan ävenledes i detta sammanhang förtjäna att omnämnas, emedan domprosten i Växjö, Håkan Sjögren, föddes här år 1727, död i Växjö 1815. Härlunda är ganska fattigt på fornminnen. Socknens nuvarande kyrka uppfördes för 99 år sedan av prima furutimmer och har i senare tid belagts med en präktig spånbeklädnad. Den är i förhållande till församlingens folkmängd liten och trång samt i stort behov av en genomgripande restaurering, om den på ett någorlunda värdigt och tillfredställande sätt skall kunna fylla sitt ändamål som gudstjänstlokal. Dess största märkvärdighet är den ena kyrkklockan, som bär följande inskription: ”Laudate deo in simbolio banessonantibus 1599”. Den så kallade Matsmässosöndag, som i år inföll den 25:te sistl. September är det enligt gammal folktradition s.k. gångedag till Härlunda. Då samlas det folk, mest ungdom, från alla angränsande socknar, till ett antal som då alltid vida överstiger det, som den lilla kyrkan kan lämna utrymme till. Och då för övrigt själva gudstjänsten vid detta tillfälle, för de flesta alltid ansetts som det minst viktiga momentet för dagen, har det ända till senaste åren varit gammal plägsed att alla rättrogna Baccusdyrkare i dess ställe och med förenade krafter öppnat spritflodens slussar så långt möjlighet därtill har förefunnits. Detta har också haft den vanliga följden med sig, att vilda orgier hava uppstått, som ej sällan slutat med slagsmål. Denna ohyggliga sed har dock mer och mer i mån av den stigande folkupplysningen nästan alldeles kommit ur bruk, och i år förmärktes ej mer än ett par stycken berusade personer vid Matsmässomarknad, som denna söndag, sedan gammalt allmänt brukat benämnas av den orsak som ovan nämnts. Vad folkupplysningen på det hela taget beträffar står denna inom Härlunda socken relativt lågt, vilket också tydligen framgår av, att det ytterst sällan inträffar att någon av denna sockens ungdom besöker någon högre läroanstalt än de inom socknen befintliga vanliga folkskolorna. Nedregård

Ur Smålandsposten N:o 174 Söndagen den 6 November 1921. Tvist mellan Härlunda ochh Virestads kommuner. Å Härlunda församlings vägnar har kommunalnämndsordföranden H. Johansson hos k.m. anfört besvär över länsstyrelsens i Kronobergs län utslag rörande fördelningen mellan Härlunda och Virestads kommuner av avlöningen till barnmorskan i Härlunda distrikt. Klaganden yrkar åläggande för Virestads kommun att till Härlunda kommun betala förskjutna 384 kr.

Ur Smålandsposten N:o 177 Lördagen den 12 November 1921. Från allmänheten.

Härlunda. I söndagsnumret den 30 Oktober läste jag, som mången annan, ett stycke om Härlunda. Det tyckes mig, att avsändaren hade god reda på ett och annat inom nämnda kommun. Men så talar han till sist om folkupplysningen, och att den står relativt lågt inom Härlunda, och som bevis härpå har han angivit, att så få av Härlundaborna tagit någon större skola än den vanliga folkskolan inom församlingen.

Det är visst icke så många, som använda någon högre skola, men ändå en och annan, och jag tror att i förhållande till folkmängdens storlek, har nog många såväl manliga som kvinnliga elever tagit högre skola. Därför tror jag och många med mig att upplysningen varken är sämre utan snarare bättre än i vår moderkommun Västra Thorsås. Det vore önskvärt, att hr Nedregård toge en visit nedåt Härlunda, innan han skämtar för mycket, så skulle han snart bli varse, att vi ej äro så långt bakom ljuset, som han tycks tro. Visst saknas storgods och herrgårdar inom Härlunda, som i det hela taget är en småbrukaresocken, men såväl jordbruk som skogsbruk äro välskötta till att vara i denna karga jordmån. Härlundabo.

Ur Smålandsposten N:o 180 Torsdagen den 17 November 1921.

Från Härlunda. Det bemötande av mitt brev i Smålandsposten av den 30 sistl. September, som av ”Härlundabo” offentliggjordes i förra lördagsnumret, innebar ett högst tilltalande och uppriktigt sagt synnerligen vackert vittnesbörd om Härlundabos berättigade kärlek till och värdesättande av sin hemsocken och dess invånare. Därom är ju givetvis ej annat än gott att säga. Men då han vidare i sina repliker mot undertecknad låter undfalla sig sådana förflugna påståenden som t.ex. detta: Att med åsyftande av vad den allmänna folkupplysningen beträffar, Härlunda i detta avseende rätteligen hellre bör komma före än efter sin moderförsamling, då tror jag väl knappast att någon mer eller mindre initierad kan tillbakahålla åtlöjet längre, och i förbigående har jag härmed äran göra Härlundabo uppmärksam på det faktum, att jag ej med ett enda ord uppdragit några jämförelser de båda socknarna emellan i nämnda avseende. Detta tycks Härlundabo synbarligen hava alldeles förgätit eller ej ens tänkt på, av innehållet i hans artikel att döma, och för övrigt konsekvenserna göra sig själva. Att där sedan i mitt brev skulle finnas något, som skulle kunna innefattas i begreppet ”skoj”, ett uttryck, som Härlundabo så karaktäristiskt använder, tillbakavisar och bestrider jag härmed på det bestämdaste. Missförståelse föreligger även här. Nedregård

Ur Smålandsposten N:o 10 Lördagen den 21 Januari 1922. Avliden åldring. Härlunda kommuns äldsta medlem, änkan Anna Håkansson, Bromåla, avled helt hastigt den 15 dennes i den höga åldern av 97 år och 3 månader. Hon var en människa, som mer än andra höll sig vid sitt hus och hem och med största omsorg skötte sina sysslor. Hon var in i det sista vid goda både kropps- och själskrafter. Änka sedan bortåt 50 år tillbaka, har hon sista tiden vårdats av sin dotter. Den avlidna sörjes närmast av barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Ur Smålandsposten N:o 26 Lördagen den 18 Februari 1922. Kyrkväktaren i Härlunda får behålla platsen. Regeringsrätten har i nu meddelat utslag i likhet med tidigare domkapitlet i Växjö ogillat de av Nils Johan Svensson i Knoxhult anförda besvär över Härlunda församlings val av K. H. Jonasson till kyrkoväktare i församlingen.

Ur Smålandsposten N:o 36 Tisdagen den 7 Mars 1922. Statsbidrag till Härlunda skattetyngda kommun. Ytterligare en landskommun i Kronobergs län – Härlunda – anhåller hos k.m. om statsbidrag för innevarande år av skatteutjämningsmedel. I yttrande över framställningen anför länsstyrelsen i Växjö att jordbruksfastigheterna inom kommunen ej kunna anses vara lägre taxerade än vad inom länet i sådant anseende allmänt gäller, ävensom att kommunen ej vidtagit med mera avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka ej varit av trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande av utgifter, vilka enligt normal hushållning istället bort bestridas med lånemedel. Granskningen av kommunens ansökan i övrigt har givit vid handen, att det uppgivna skattetrycket bör reduceras med 30 öre. Länsstyrelsen tillstyrker framställningen, dock med den modifikation, vartill granskning givit anledning.

Ur Smålandsposten N:o 70 Tisdagen den 9 Maj 1922. (annons)

Entreprenad-

Auktion

å kanalgrävning. Genom entreprenadauktion, som förrättas i Amundshylte, Härlunda socken i Kronobergs län, Onsdagen den 17 nästa Maj kl. 11 f.m., kommer att till den minstbjudande legas för fullbordandet av grävningen å kanalerna för sänkning av sjöarna Krampen, Kalven och Björkesjön. För arbetets ordentliga utförande enligt av lantbruksingenjör upprättade beskrivningar, som ock för erhållande av förskottslikvid erfordras godkänd borgen. Förenämnda beskrivning finnes tillgänglig för påseende hos delägaren Fritz Johansson i Åbogen, adress Å l s h u l t. Vidare meddelas av undertecknad. Knoxhult den 15 April 1922.

Håkan Johansson. Syssloman. adress H ä r a d s b ä c k.

Ur Smålandsposten N:o 72 Lördagen den 13 Maj 1922. Härlunda får ensamt betala barnmorskan. K.m. har lämnat utan åtgärd de besvär, Härlunda kommun anfört ifråga om bidrag från Virestads kommun till avlöning åt i Härlunda barnmorskedistrikt anställd barnmorska.

Ur Smålandsposten N:o 68 Lördagen den 6 Maj 1922. En olyckshändelse, som lätt kunnat få ännu mera ödesdigra följder inträffade i torsdags i Liatorp. En S.J:s motordressiner kolliderade nämligen vid järnvägsövergången därstädes med en skjuts tillhörande lantbrukaren Alfred Svensson i Vashult, Härlunda, med den påföljd att skjutsen stjälpte och körsvennen fick ena benet avbrutet. Med hr. Svensson åkte dennes svåger. Denne undslapp med ett större skrubbsår å ena armen. Ena hästen blev skadad. Omedelbart efter olyckan avreste den förolyckade i bil till Växjö lasarett, där han nu vårdas. De i dressinen åkande undsluppo egendomligt nog utan några skador. En mycket allvarligare olycka kunde naturligtvis lätt inträffat, och förvåningen i orten är allmän, att bommarna ej behöver fällas, då motordressinen framföres å banan, i synnerhet då vägen är starkt trafikerad och dressinen körde med stor hastighet.

Ur Smålandsposten N:o 99 Lördagen den 1 Juli 1922. Utskifterna i Virestad till Härlunda? Anmodad avgiva yttrande i anledning av en av Härlunda kommun gjord anhållan om överflyttning av vissa områden från Virestads socken till Härlunda hemställer länsstyrelsen, att k.m. måtte med avslag å framställningen i övrigt förordna, att de till s.k. ”utskifterna” hänförliga ägoområdena skulla i kommunalt och ecklesiastikt hänseende överflyttas från Virestad till Härlunda kommun. Länsstyrelsen anser, att denna indelningsändring icke bör medföra någon ersättningsskyldighet eller kräva någon ekonomisk uppgörelse socknarna emellan. Med hansyn till Härlunda kommuns svaga ekonomiska ställning förordar länsstyrelsen, att kostnaden för viss utredning ärendet måtte stanna å statsverket.

Ur Smålandsposten N:o 114 Torsdagen den 27 Juli 1922. Vägen Fanaholm–Häradsbäck. Jag såg i n:r 111 av Smålandsposten att allmänna vägen mellan Fanaholm och Häradsbäck skall omläggas och förbättras. Även vet jag, att det även är förslag, att vägen Fanaholm–Älmhult skall omläggas, vilket är både behövligt och ganska nyttigt, sådana som trafikförhållandena nu äro. Men varför kunna de, som makten hava och vilja vara kloka och förståndiga, icke såväl inse, att det vore bra mycket fördelaktigare med en liten järnväg mellan Älmhult och Häradsbäck, då alla hava så långt till någon station. Det bleve ej dyrare än att anlägga en väg. Om alla bönder som bor i närheten tecknade belopp, bleve det rätt stora kommunteckningar. Det bleve också en daglig inkomst på en järnväg, men på en häradsväg bliver ingen. Vägen, som finnes är god nog för oss bönder att färdas på som den är. Det kostar för mycket pengar för landet att bygga dyra vägar endast för att de, som vilja ut på lustresor, skola kunna åka bekvämt i sina bilar. Ty någon annan nytta kan det ej göra. Bonde.

Ur Smålandsposten N:o 118 Torsdagen den 3 Augusti 1922. (dödsannons) Herren Gud har hemkallat Min älskade maka och vår älskade uppoffrande lilla mor

Bengta Johansson, Den 29 juli kl. 3 e.m. i en ålder av 69 år, 5 månader och 21 dagar, djupt sörjd och begråten samt i ljust och tacksamt minne bevarad. Häradsbäck, Långhult den 29 juli 1922.

Johan Johansson. Lilly o. Evald. Randolph

Blenda, Hildur.

Sv. Ps. 484, 486. Joh. Ev. 14: 1-3.

Det känns som en sol gått ner, när mors ögon ej strålar mer.

Ur Smålandsposten N:o 128 Söndagen den 20 Augusti 1922. Från Virestad till Härlunda. Skolöverstyrelsen har avgivit yttrande till k.m. över Härlunda kommuns ansökan om överflyttning av vissa områden från Virestads till Härlunda socken. De skäl, vilka anförts för en överflyttning av hela det område, som framställningen avser, kan överstyrelsen åtminstone ur skolväsendets synpunkt icke finna tillräckligt bärande. Av vederbörande folkskoleinspektörs yttrande framgår, att skolväsendet icke torde ha något att vinna men snarare åtskilligt att förlora, om en dylik överflyttning komme till stånd. Överstyrelsen finner sålunda ej anledning tillstyrka bifall till framställningen i denna del. Däremot synes det överstyrelsen uppenbart, i fråga om de till Virestads församling hörande men inom Härlunda församling belägna s.k. ”Utskifterna” en förändring i skoldistriktshänseende bör komma till stånd. De skolpliktiga barn, som äro bosatta inom detta område – deras antal torde komma uppskattas till ett tiotal – äro med hänsyn till det långa avståndet till skolorna i Virestad, ovillkorligen hänvisade att begagna sig av undervisningen i Härlunda församlings skolor, utan att sistnämnda församling har någon juridisk skyldighet att låta dem deltaga i denna undervisning. På grund härav och med tanke på den bristande tillsyn i fråga om dessa barns skolgång, som måste anses bli en naturlig följd av detta förhållande, hemställer överstyrelsen att ifrågavarande utskifter i skoldistriktshänseende överflyttas till Härlunda församling.

Ur Smålandsposten N:o 131 Lördagen den 26 Augusti 1922. Avliden åldring. Den äldsta kvinnliga medlemmen i Härlunda församling, änkan Elin Olsdotter från Vashult, blev förliden söndag nedmyllad i jordens sköte, i den höga åldern av 97 år och 7 månader. Två andra åldringar, änkan Sissa Petersdotter från Långasjömåla och änkan Anna Karlsdotter från Bromåla, hade något förut, men ungefär vid samma höga ålder, avlidit.

Ur Smålandsposten N:o 132 Söndagen den 27 Augusti 1922. Från Härlunda skrives till oss: Något ovanligt för Härlunda församling är, att den blivit så uppvaktad av föredrag under denna sommar. Nykterhetsföredragen har varit de huvudsakliga. Ett nykterhetsföredrag utan förbud och fem i förbudsvänlig riktning. Av dessa fem föredragshållare uppehöll sig en här i Härlunda en hel vecka och gick från hus till hus och höll sedan på söndagseftermiddagen sitt föredrag. Förliden söndag höll nämndeman Mattsson i Eneryda, strax efter gudstjänstens slut, ett politiskt föredrag i bondeförbundsvänlig riktning på kyrkbacken, och sedan uppträdde en sångerska, brunnsgäst vid Ryd, och spelade åtskilliga musikstycken på den nya kyrkoorgeln, sjöng med eget ackompagnemang åtskilliga sångstycken och samlade omkring sig en rätt talrik publik. Till sist kom kyrkoherde Åstrand från Hälleberga vid 7-tiden på kvällen och höll ett förbudsvänligt föredrag i religiös anda.

Ur Smålandsposten N:o 159 Söndagen den 15 Oktober 1922.

Tre utskiften till Härlunda socken. Överflyttning från Virestad 1 Jan. 1924. Framställningen tillstyrkt av kammarkollegium. (Från Smålandspostens Stockholmsredaktion.)

På föredragning av kammarrådet jur. d:r Erik Schalling har kammarkollegium idag till k.m. avgivit yttrande över den bekanta framställningen av särskilda kommitterade inom Härlunda församling, att dels tre s.k. utskiften, belägna inom Härlunda sockens gränser men tillhörande Virestads socken, dels ock de i Virestads socken belägna stamhemmanen till nämnda utskiften ävensom vissa andra hemman måtte i kyrkligt och borgerligt hänseende införlivas med Härlunda församling. Vid fastställande av blivande lönereglering för prästerskapet i församlingen eller vid en tidpunkt, k.m. funne lämplig. Kammarkollegii yttrande utmynnar i en hemställan, att k.m. måtte förordna att ifrågavarande tre utskiften om sammanlagt 562 hektar och omfattande ägorna till hemmanen Gemön n:r 1, Hyltan n:r 2 Yttregård, Allamåla n:r 1, Barkhult n:r 1 Västregård, och Barkhult n:r 2 Östregård, Sänneshult n:r 1 Östregård, och Sänneshult n:r 3 Norregård, Låckhult n:r 1 Södregård och Låckhult n:r 2 Norregård samt Godhult n:r 1, skola från den 1 Januari 1924 i kommunalt och ecklesiastikt hänseende i jordeboken överflyttas från Virestads till Härlunda socken.Dessutom hemställa kollegium, att k.m. måtte förklara att de personer, som nämnda dag äro bosatta å de överflyttade områdena, skola i den mån hemortsrätt i annan än nämnda socknar ej tillkommo den i fattigvårdshänseende anses äga hemortsrätt i Härlunda kommun. Vidare hemställer kollegium, att k.m. måtte föreskriva att medelst förrättning i enlighet med kungörelsen den 13 Juni 1917 med bestämmelse för vissa fall, angående mantalssättning eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av ändring i administrativ indelning å kungörelsen den 26 Juli 1918 innefattande tillägg till sagda kungörelse, skall bestämmas huru stor del av det efter jordebokens redovisning proportionerade mantalet för nämnda hemman skall i jordeboken upptagas i Virestads och huru stor del i Härlunda socken, skolande kostnad, som uppkommer för förättningen, bestridas av allmänna medel. I motiveringen framhåller kollegium, att några avgörande skäl att mot Virestads sockens bestridande och samtliga vederbörande myndigheters avstyrkande överflytta de inom Virestads sockens gräns belägna fastigheterna, vilka höra till denna socken, vilka äro förebragta.

Vad åter beträffar de inom Härlunda sockens gränser belägna tre utskiftena, vilkas överflyttning till Härlunda samtliga hörande vederbörande tillstyrkt, synes det emellertid kollegium att genom dessas områdens överflyttning måste vinnas en fördel för den kommunala och ecklesiastika förvaltningen. Härtill kommer, att genom deras överflyttning till Härlunda en befintlig geografisk oregelbundenhet, vilken måste anses vålla olägenhet tillgodoseende kommunala och eklesiastika behov, skulle komma att försvinna. Någon ekonomisk uppgörelse i anledning en dylik indelningsändring, som endast berör den kommunala och ecklesiastika indelningen, torde enligt kollegii mening icke erfordras, och densamma synes kunna gå i verkställighet den 1 Jan. 1924.

Ur Smålandsposten N:o 192 Tisdagen den 12 December 1922. 75 år, fyller den 13 December en av Härlunda församlings mera bemärkta personer, förre häradsdomaren Håkan Johansson i Knoxhult. Johansson, som är född i Knoxhult på den gård han senare övertog efter sin fader, och som han fortfarande innehar, har under en lång följd av år varit socknens ledande kommunalman. Sålunda har han i närmare 40 år varit kommunalstämmans kommunalnämndens och fattigvårdsstyrelens ordförande i Härlunda och innehar ännu trots sin höga ålder de båda förstnämnda befattningarna. Då socknen i början av 1890-talet fick egen nämndeman, valdes han även till denna förtroendepost och utnämndes för några år sedan till häradsdomare i Allbo häradsrätt, i vilken egenskap han kvarstod ända till i fjor, då han tog avsked efter att ha erhållit k. m:ts guldmedalj för medborgerliga förtjänster. Som ordförande i valnämnden har han fungerat allt sedan denna institution tillkom. Vidare har han under många år varit uppbördsman för prästerskapets lönemedel, och ständigt har han varit så gott som självskriven ledamot i olika nämnder och kommittéer i socknen. Vid folkpensioneringens och livsmedelsregleringens tillkomst blev han även kallad till dess nämnders ordförande, vilka uppdrag han emellertid omedelbart avsade sig på grund av en redan förut för stor arbetsbörda. Utanför dessa mera offentliga uppdrag har han allt sedan unga år i stor utsträckning anlitats för enskilda skrivgöromål vid boutredningar, auktioner etc. inom och utom socknen. Genom sin av alla erkända redbarhet sitt urbana flärdfria sätt, sin humanitet och hjälpsamhet, har han förvärvat sig en mycket stor vänkrets, som säkert skall ihågkomma åldringen på hans högtidsdag.

Ur Smålandsposten N:o 197 Torsdagen den 21 December 1922. Hyllning. Den 13 Dec. fyllde f. d. häradsdomaren Håkan Johansson i Knoxhult 75 år och blev med anledning härav uppvaktad av fattigvårdsstyrelsen, kommunalnämndens ledamöter och flera församlingsmedlemmar samt med telegram från när och fjärran. På morgonen samlades de angivna personerna och tågade upp till häradsdomarens bostad. Den medföljande sångkören uppstämde då en sång, varefter fattigvårdsstyrelsens ordförande, Gustav Johansson i Knoxhult, trädde fram och talade. Han erinrade om det goda samarbete, som ägt rum emellan häradsdomaren som ordförande i kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen och ledamöterna. Han ville nu framföra hyllningen på 75-årsdagen och överlämna som minnesgåva ett inköpt matsalsbord, därefter framträdde pastor Urzander och talade å församlingens vägnar. Han erinrade om den långa tid förtroendeuppdraget såsom kommunalnämndens och kommunalstämmans ordförande inom församlingen åtnjutits och ännu innehades. Han kände med sig icke vara rätte

mannen att bära fram församlingens hyllning, men vad han funnit vore, att sjuttiofemåringen verkat inom församlingen såsom en uppslagen bok. Han överlämnade från dem en minnesgåva, bestående av en vilstol och två kandelabrar med inskription: ”Håkan Johansson på 75-årsdagen” samt en snusdosa av gammalt silver med inskription: ”På 75årsdagen till Håkan Johansson för det nitiska arbete han som förtroendeman nedlagt inom Härlunda församling. Tacksamma församlingsmedlemmar.” Dessutom 531 kronor kontant från släkt och vänner. Håkan Johansson tackade djupt rörd för den hyllning, som ägnats honom på hans 75årsdag och för de minnesgåvor, som överlämnats. Därpå uppstämde sångkören en sång högtidsstunden till ära, varefter alla de närvarande inbjödos.

Ur Smålandsposten N:o 202 Söndagen den 31 December 1922. Kommunalt, Härlunda. Årets sista kommunalstämma hölls på tisdagen. Kommunalstämman godkände debiterings- och uppbörds- samt vägfyrktalslängderna, sedan vederbörlig noggrann granskning av stämman företagits. Till revisorer att granska de kommunala räkenskaperna valdes komministern A. P. Urzander, Häradsbäck, samt handl. K. E. Ingelsson, Häradsbäck. Som suppleanter valdes lantbr. Gustav Johansson, Elagölshult, samt bagaren Johan Håkansson, Häradsbäck. Till ledamöter i fattigvårdsstyrelsen omvaldes lantbr. Gustav Johansson i Knoxhult, handl. Peter Bengtsson i Potteboda, samt lantbrukarna F. O. Johansson i Långhult och Sven Pettersson, Ilagölsmåla, vidare valdes som ny ledamot lantbr. Robert Svensson från Spjutaretorp. Förutom dessa om- och nyvalda ledamöter kvarstå från föregående val följande: lantbr. Per Henrik Petersson i Vinskalle, Anton Nilsson i Långasjömåla, Anton Johansson i Trollaboda och Henrik Petersson i Björnhult samt lärarinnan Blända Johansson i Karsemåla. Stämman beslöt att ej utse någon särskild till ombud för vid vägstämma, emedan sådant ombud i varje särskilt fall kan utses, och kommunen därigenom besparas extra utgift. Tiden för hållandet av nästa kommunalstämma överlämnades åt ordföranden att bestämma. Efter en längre och delvis relativt hetsig diskussion om höjande av hundskatten ända till 25 kr. pr kreatur, beslöt dock stämman, att skatten skulle förbli vid, vad den förut varit, nämligen 5 kr. pr hundkreatur. Till att uppbära och kvittera kommande års roteringsbidrag valdes fjärdingsman Erik Lindberg i Knihult. Som ledamot i pensionsnämnden för kommande år valdes lantbr. Magnus Svensson i Knoxhult samt som suppleant för honom lantbr. Gustav Johansson i Knoxhult. Vidare valdes till ledamöter i taxeringsnämnden följande personer: komminister A. P. Urzander, Häradsbäck, lantbrukarna Sven Petersson, Ilagölsmåla, Gustav Johansson, Knoxhult, Otto Svensson, Krampanäs, Karl Olof Johansson, Spjutaretorp, fjärdingsmannen Erik Lindberg, Knihult, nämndemannen Carl Olsson, Trollaboda, handl. Karl Steén, Billarp, samt smedmästaren S. A. Wickström, Häradsbäck. Som suppleanter för ovanvarande valdes handlaren Henrik Olsson, Häradsbäck, lantbrukarna Henrik Petersson, Björnhult, Lis Olof Magnusson, Knoxhult, Algot Larsson, Knihult, S. M. Augustsson, Amundshylte, Anton Johansson, Trollaboda, Gustav Johansson, Elagölshult, Martin Bengtsson, Hallaboda, samt kyrkoväktaren Karl Henrik Jonasson, Långhult. – Samma dag hölls å samma plats årets tredje ordinarie kyrkostämma. Granskades och godkändes årets debiterings- och uppbördslängd, rörande kyrka och skola utan anmärkning. Företogs utlottning ur skolrådet, varvid halva antalet ledamöter utlottades. Vid därpå

företaget val återvaldes alla de utlottade. Vidare valdes som suppleanter följande personer: lantbrukarna Gustav Johansson, Elagölshult, Algot Larsson, Knihult, Nils Hult, Truvedstorp, S. J. Svensson, Husjönäs, Ernst Svensson, Vashult, Otto Johansson, Långhult, samt handl. Karl Steén, Billarp. Till att granska räkenskaperna för innevarande år valdes handl. K. E. Ingelsson, Häradsbäck, samt fjärdingsmannen Erik Lindberg, Knihult, som revisorer, med handlandena Peter Bengtsson, Potteboda, samt Karl Steén, Billarp, som suppleanter. Väcktes förslag om, att en blivande kyrkostämma skulle draga försorg om att den gamla kyrkoorgeln på lämpliga bästa sätt avyttrades. Som exempel framhölls, att den nedpackades i förefintliga lårar och försåldes till den högstbjudande på offentlig auktion. Till att justera stämmans protokoll valdes lantbr. Gustav Johansson, Knoxhult, samt kyrkovärden P. O. Andersson, Långasjömåla. – Skolrådssammanträde hölls samma dag efter kyrkostämmans slut, där följande ärenden förekommo: Som sökande till vik. folkskollärarebefattningen i Häradsbäcks kyrkskola hade ingen kompetent sökande anmält sig, endast en enda ansökan från en student förelåg skolrådet till behandling. Efter företagen granskning av dennes ansökningshandlingar skred skolrådet till val. Enhälligt valdes ende sökanden, studenten Anders Jönsson-Berninger från Kävlinge till vikarierande folkskollärare för instundande vårtermin. Som kyrkovärd för kommande period återvaldes P. O. Andersson, som var i tur att avgå. Till kyrkokassör omvaldes kyrkovärden P. O. Andersson, Långasjömåla, samt till skolkassör för kommande år valdes kyrkovärden Alfred Johansson i Vashult.

Ur Smålandsposten N:o 22 Lördagen den 10 Februari 1923. Föredrag, över ämnet ”Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, dess uppgifter och syftemål”, hölls i söndags i Härlunda kommunalrum av förbundets sekreterare, Gustav Friberg, Tegnaby. Efter föredraget, som åhördes av ett 50-tal personer, antecknade sig en del som medlemmar i en blivande avdelning, vilken kommer att bildas vid möte, som hålles söndagen den 25 i denna månad.

Ur Smålandsposten N:o 42 Lördagen den 17 Mars 1923. Till gravens ro, fördes den 3 Mars Härlunda församlings äldste medlem hustrun Ingeborg Svensdotter från Häradsbäck, som den 8 sistlidne Januari ingick i sitt 91:a år. Kry och rask var hon, tills hon för 5 år sedan blev bunden vid sängen, som hon sedan icke kunde lämna, men sina själsgåvor hade hon i behåll och var med i dagens frågor ända in i det sista.

Ur Smålandsposten N:o 43 Söndagen den 18 Mars 1923. Tre utskiften från Virestad till Härlunda. K.m. har förordnat, att tre utskiften om sammanlagt 562 har och omfattande ägorna till hemmanen Gemön n:r 1, Hyltan n:r 2 Yttregård, Allamåla n:r 1, Barkhult n:r 1 Västregård och Barkhult n:r 2 Östregård, Sänneshult n:r 1 Östregård, Sänneshult n:r 3 Norregård, Låckhult n:r 1 Södregård och Låckhult n:r 2 Norrgården samt Godhult n:r 1 i Virestad socken, skola fr.o.m. 1 Januari 1924 i kommunalt och ecklesiastikt hänseende samt i jordeboken överflyttas från Virestad kommun till Härlunda kommun. Personer från de överflyttade områdena, som äro berättigade till fattigvård, skola från samma tid övertagas till underhåll av Härlunda socken utan ersättning från Virestads socken.

Ur Smålandsposten N:o 49 Söndagen den 1 April 1923. Torsåsherden vill ha lön för båda tjänsterna. Kyrkoherden L. C. Haglund i Västra Torsås anför hos k.m. besvär över länsstyrelsens i Växjö beslut den 16 Februari i år att icke utanordna av Torsås och Härlunda församlingars pastorat rekvirerade avlöningsmedel belöpande för en vakant adjunktstjänst under tiden 1 Maj–31 Dec. 1922, eller 2,266 kr. Kyrkoherde Haglund anser, att detta belopp bort tillkomma honom, som under ifrågavarande tid jämte egen befattning bestritt även adjunktstjänsten.

Ur Smålandsposten N:o 52 Lördagen den 7 April 1923. 90 år, fyllde på fredagen f.d. lantbrukaren Nils Gustaf Pettersson från Knihult, Härlunda församling. Född i Agunnaryds församling, varest han en följd av år innehade tjänst bl.a. som skjutspojke, kom han vid omkring 30 års ålder till Härlunda, varest han allt sedan dess vistats. Många äro de historier och berättelser av skilda slag som den gamle ännu ibland berättar från den s.k. gamla goda tiden. Begåvad med en riktig järnhälsa har han sällan eller aldrig varit sjuk och är trots sin höga ålder fortfarande vid god hälsa och vistas dagligen uppe. Änkling sedan ett 15-tal år tillbaka vårdas Pettersson nu av en sin dotter, bosatt i Godhult, Virestads församling.

Ur Smålandsposten N:o 55 Torsdagen den 12 April 1923. Dödsfall. Natten till onsdagen avled å Ljungby lasarett, där han några dagar vårdats, extra provinsialläkaren i Ryds distrikt med. lic. G. R. Wettervik. Doktor Wettervik var född i Stockholm 1871. Under några år till 1910 var han praktiserande läkare i Växjö. Härifrån flyttade han till Engelholm, där han var bosatt till 1914, då han blev extra provinsialläkare i Ryds distrikt. Den bortgångne, som var ogift, sörjes närmast av syskon.

Ur Smålandsposten N:o 56 Lördagen den 14 April 1923. En högtidlig vespergudstjänst, firades i Härlunda kyrka påskdagens eftermiddag. Uppslaget till denna vespergudstjänst gavs av församlingens pastor A. P. Urzander och kandidat Anders J. Berninger, som för närvarande tjänstgör som vikarierande folkskollärare i Härlunda kyrkskola. En sångkör från Killeberg ställde sig välvilligt till förfogande. Ledaren för kören var jur. kand. W. Simonson från Loushult, som ock fungerade som organist. På utsatt tid var hela kyrkan fullsatt av åhörare och pastor Urzander, som tjänstgjorde som liturg och predikant, trädde under orgeltoner fram till altaret, klädd i mässkrud, varefter kören sjöng under sin ledare ”Påskhymnen” av Erman för kör och orgel, varpå följde församlingssången 102: 1–2. Därpå följde växelsången mellan liturgen och kören.

Efter skriftläsningen sjöng kören påskhymnen ”Helig tystnad”. Under församlingssången ps. 106 besteg pastor Urzander predikstolen och höll en kort men kraftig predikan över dagens episteltext. Sedan sjöng kören ”Allena Gud” efter en gammal melodi, varpå följde församlingssången 642. Pastor Urzander trädde därefter fram för altaret och avslitningen skedde på övrigt sätt med trefaldigt Amen och församlingssång. Kand. W. Simonson spelade därefter ett medryckande orgelpostludium. Åhörarna kände sig hänförda av denna högtidliga andaktsstund och gladde sig över, att ha fått vara med. Efter vespern blev det en musik- och sångstund. Kand. Simonson hade arrangerat musik för fiol, violoncell och orgel. Förstafiolen spelades av hr Wilhelm Karlsson i Häradsbäck och andrefiolen av hr Georg Roth från Killeberg. Kand. Simonson skötte själv orgeln och kand. A. J. Berninger violoncellen. Musiken omväxlade med sången. Sedan denna sång- och musikstund var slut, inbjödos sånganföraren med sångarna på middag i skolhuset. En angenäm stämning var rådande. Sång och musik presterades. Pastor Urzander avtackade kand. Simonson, hans sångare och musikanter. Kand. Simonson tackade å kören och sina vägnar för den förståelse, som stämningen och musiken rönt.

Ur Smålandsposten N:o 60 Lördagen den 21 April 1923. Begravning. En högtidlig jordfästning ägde i onsdags rum i Almundsryds kyrka, då stoftet efter avlidne doktor Ragnar Wettervik, Ryd, vigdes till den sista vilan. Under tonerna av en sorgmarsch inbars den blomsterhöljda kistan i kyrkan och placerades framme i koret. Prestaverna fördes av landsfiskal E. Malmström, Ryd och ingenjör Enhörning, Fridafors. Sedan ps. 452 v.1 sjungits höll pastor J. Hullberg en gripande dödsbetraktelse och vigde stoftet till griftero. Därefter sjöngs ps. 452 v.2 och kistan utfördes ur kyrkan, under det en sorgmarsch tonade, och fördes till järnvägsstationen, för att sändas till Stockholm, där den avlidne skall bisättas.

Ur Smålandsposten N:o 64 Lördagen den 28 April 1923. Begravning. Förliden söndag fördes till graven å Härlunda kyrkogård Jonas Persson från Häradslund under Häradsbäck. Han hade uppnått den höga åldern av 82 år och några månader. För två månader sedan hade hans hustru, över 90 år gammal gått bort. Själv kry och rask efter sina år hade han ägnat sin hustru en öm vård. Hon hade icke under de senaste sex åren kunnat lämna sängen. Efter hennes död var han kry och rask som vanligt, men träffades av en dubbelsidig lunginflammation, som läkaren fruktade för att han icke skulle gå igenom. Efter blott några dagars sjukdom kom döden. Skaran, som följde honom till hans sista vilorum var stor, och en rik gärd av kransar höljde gravkullen.

Ur Smålandsposten N:o 97 Tisdagen den 26 Juni 1923. Dödsfall. På onsdagen avled efter en tids sjukdom komministern i Härlunda Anders Peter Urzander i en ålder av 64 år. Komminister Urzander var född den 7 Mars 1859 i Älmeboda församling, där fadern var hemmansägare. I yngre år ägnade han sig åt jordbruk och ägde och brukade en hemmanslott i Uråsa. Här bildade han ej mer än 20-årig, familj, men greps efter några år av lust för studier och beslöt att bliva präst. Han intecknade sin hemmanslott så långt det

gick och började, sålunda sedan han fått de ekonomiska förutsättningarna för sina planer ordnade, med all den sällsynt stora energi, som sedan varit honom till stor hjälp i livet, bedriva studier för att nå sitt mål han föresatt sig. Nära 25 år gammal vann han inträde i 5:te klassen vid Växjö högre allm. läroverk och vid 30 års ålder avlade han 1889 där mogenhetsexamen. Samma år blev han student i Uppsala, där han 1881 avlade teol. fil. examen, 1894 teor. teol. examen samt 1895 prakt. teol. examen. Han prästvigdes i Växjö den 22 December 1895 och tjänstgjorde sedan i olika prästerliga befattningar bl.a. i Furuby, Annerstad, Nöttja och Hemmesjö. Komminister i Härlunda blev han 1912 och tillträdde denna befattning året efteråt. År 1908 kallades han till fjärde provpredikant i Hemmesjö, men blev likväl ej av k.m. utnämnd till kyrkoherde därstädes, en motgång, som Urzander visserligen kände tung men som han bar med undergivenhet. Urzander var en alltigenom redbar man, anspråkslös, försakande och hjälpsam. Hans gåvor som predikant voro visserligen ej glänsande, men han hade ett klart och redigt huvud, samt framför allt ett gott och varmt klappande hjärta. Därtill var han ovanligt kunnig och förfaren i praktiska ting. Han kunde giva råd och anvisningar snart sagt i vilken praktisk angelägenhet som helst inom församlingen, och de vägförbättringar t. ex. som på senare tid tillkommit inom Härlunda, lära till stor del kunna räknas honom till förtjänst, liksom ock att telefonen vunnit insteg i församlingen. Alltid själv nöjd med sin lott, hade Urzander sin största glädje i att kunna hjälpa. Han var också överallt, där han prästgjorde, och avhållen av alla. Närmast sörjes den bortgångne av maka, född Söderstrand, samt av tre barn, dottern Ester, som är lärarinna i Härlunda, samt sönerna Amos, som är stationsskrivare vid Karlskrona-Växjö järnväg och Arvid, som är lärare vid högre folkskolan i Alvesta, sonhustrur, barnbarn, övriga släktingar och många vänner.

Ur Smålandsposten N:o 102 Torsdagen den 5 Juli 1923. Begravning. En högtidlig begravningsakt försiggick i Härlunda i lördags, då stoftet av komministern A. P. Urzander vigdes till den sista vilan. Griftetalet och jordfästningen hölls av kyrkoherde Linderholm, Ryd, och begravningsmässan förrättades av kyrkoherde Holm, Vislanda. Prestaverna fördes av kyrkoherde Haglund, V. Torsås och kyrkoherde Elmbladh, Urshult. Loshults jordbrukareungdoms förbunds sångkör medverkade dels i kyrkan och dels vid vilorummet. Stoftet fördes sedan till Ryd och gravsattes där. Mycket folk övervar begravningen, från grindarna och till kyrkan hade skolbarnen bildat häck, med svenska flaggan med sorgflor.

Ur Smålandsposten N:o 188 Söndagen den 2 December 1923. Ett boningshus i Härlunda nedbrunnet. Natten till onsdagen nedbrann ett boningshus tillhörigt lantbrukaren J. E. Andersson i Torbjörnahult, Härlunda. Elden började vid 12-tiden på natten, då familjen bestående av Anderssons hustru och fyra barn, lågo försänkta i sömn. Ett av barnen, en 3 à 4-åring, blev under sömnen orolig, så att de övriga familjemedlemmarna vaknade. Ett starkt dån förnäms då, och vid närmare efterseende befanns, att eld utbrutit. Familjen vaknade i sista stund, ty det dröjde ej så synnerligen länge, förrän hela huset stod i ljusan låga. Hustrun Andersson hade sinnesnärvaro nog att rädda några klädespersedlar och några andra smärre lösören. De närboende grannarna alarmerade, men ingenting var att göra, då elden redan fått för stark framfart, så att huset nedbrann i grund med det befintliga lösöret.

En försynens skickelse var den omständigheten, att familjemedlemmarna genom det lilla barnets oro i sömnen blevo väckta, ty i annat fall kunde olyckan fått hemskare följder, genom att hela familjen kunnat bliva innebränd. Ladugården, som låg på 35 meters avstånd, blev skonad. Släckningsarbetet försvårades genom den omständigheten, att vinden låg åt det håll, där brunnen var belägen, så att vattenhämtning på grund av hettan omöjliggjordes. Om eldens uppkomst har ingenting kunnat utrönas. Det troliga är, att den började i trossbottnen invid murverket, och uppkomsten kan antagligen tillskrivas bristfällighet i detsamma. Det brunna var försäkrat i Kronobergs läns brandstodsbolag, boningshuset för 7,600 och lösegendomen för 4,000 kr. Lösörets värde var mer än det dubbla, varför ägaren gör förlust.

Ur Smålandsposten N:o 16 Tisdagen den 29 Januari 1924. Skjuten av våda. En skogsarbetare K. H. Håkansson från Kramphult i Härlunda ihjälsköt på söndagen av våda en skogsarbetare Alfred Nilsson i Karsemåla. Håkansson hade besökt Alfred Nilsson i hans hem, där de båda suttit och pratat. När de sedan skulle gå ut, tog Alfred bössan med sig, varefter de begåvo sig till Håkanssons hem. Där utanför sköto de först till måls mot en sten, varefter de gingo in i stugan, där Alfred satte sig på en stol. Håkansson tog då ned sin faders bössa från väggen. Bössan var honom ovetande laddad. Ett skott brann av och träffade Alfred Nilsson i hjärttrakten, så att han ljöt en ögonblicklig död. Så fort Håkansson fick klart för sig, att Nilsson var död, begav han sig springande till Steglehylte gård, varifrån han fick skjuts till Ålshults station, därifrån landsfiskalen i Ryd telefonledes underrättades om olyckshändelsen. Landsfiskalen begav sig även genast till olycksplatsen och höll ett första förhör i saken. Den skjutne och hans baneman hava varit de bästa vänner. Den omkomne var omkring 35 år gammal. Håkansson är 28 år gammal. Nilsson var son till framlidne Johan Nilsson.

Ur Smålandsposten N:o 27 Söndagen den 17 Februari 1924. Kommunalnämndsvalet i Härlunda i ny belysning. Med anledning av i Eder ärade tidning intagen besvärsskrift över kommunalstämma i Härlunda vid val av ledamöter och ordförande i socknens kommunalnämnd, så får jag härmed vördsamt anhålla att nedanstående förklaring intages i Eder tidning. Det, som i besvärsskriften är relaterat, är icke ringaste sanning. Då jag företog val av ledamöter i kommunalnämnden, uppläste jag kommunalnämndens förslag till sådana. Av desamma valdes med enhälligt ja så många som föreslagits och vars och ens val blev med klubbslag befäst. Det svarades övervägande eller enhälligt nej på alla förslag. Den, som avsade sig, hade även fått sitt val med klubbslag befäst.

Sedan valdes fyra ledamöter utom kommunalnämndens förslag och däribland nämndemannen Carl Ohlsson i Trolleboda, som blev den tolvte ledamoten i nämnden. Mot denna sistnämnda protesterade jag och upplyste att högst elva ledamöter får fungera i kommunalnämnden, och jag sade, att han icke vore valbar till ordförande i nämnden. Då uppstod klaganden och man började resonera som han i besvären säger och slutligen hela hans parti, som var från östra delen av socknen. Flertalet av dem var mer än tillåtet berusade, och en, den främste i ledet, var mycket starkt berusad, så att han då jag skulle resa hem, förföljde mig från sockenhuset fram till slädan och ryckte i mina kläder och slet upp två knappar på min kappa och syntes till att vilja slå mig. Men lyckligtvis tillkom en annan person, som med våld tog honom från slädan, så att jag fick resa i frid till mitt hem. Detta kan bevisas av flerfaldiga personer, och beteendet kommer att åtalas. Även vet ryktet berätta, att han på sin hemresa blev så överlastad och redlös, att han icke kunde taga vård om sig själv, utan måste av barmhärtiga människor tagas om hand och forslas till sitt hem. Beträffande stämman blev slutligen skrålet och skriket från de berusade så svårt, att jag icke förmådde avstyra ofoget, utan måste upplösa stämman och utsätta annan dag för dess avslutande. Om den av mig den första dagen begärda omröstningen till ordförande i nämnden kunnat försiggå, hade tydligen Gustaf Johansson i Knoxhult blivit även då vald, såsom visar sig av valet till ordförande i stämman, då Gustaf Johansson erhöll ett flertal mera röster än Carl Ohlsson, enär samma personer voro närvarande både vid valet av ordförande i nämnden och i stämman. Jag har varit socknens kommunale förtroendeman i 40 år och hållit över 500 kommunalstämmor, men aldrig någon sådan, utan att stämman kunnat avsluta den dag den blivit utlyst. Rusets inflytande vållade obehaget. Undras huru länge hembränningen, särskilt i den östra delen av socknen, skall opåtalat få existera? Jag har till följd av ålderdom nu måst draga mig tillbaka från alla förtroendeuppdrag. Knoxhult den 16 Februari 1924. Håkan Johansson. Stäm. ordf.

Ur Smålandsposten N:o 28 Tisdagen den 19 Februari 1924. Kommunalbråket i Härlunda. Såsom förut omtalat har hr Gustaf Johansson, Ellagölshult, hos länsstyrelsen anfört besvär över kommunalstämmorna i Härlunda den 28 och 31 Dec. angående val av ledamöter och ordf. i kommunalnämnden. K. bfhde hade infordrat de icke klagandes yttrande över besvären, och med anledning härav hölls extra kommunalstämma den 14 Febr. Stämman var kungjord endast en gång. Ordf. föredrog besvärshandlingen och förklarade därefter ordet fritt. Karl Gustafsson, Ellagölshult, begärde då ordet och föreslog att stämman instämde i besvärsskrivelsen. Därefter begärdes sluten omröstning, vilken dock ej upptogs av ordf. Stämmodeltagarna började därefter anmäla sig en i sänder, och det blev sammanlagt 29 röstande, som instämde i Karl Gustafssons yrkande om besvärens godkännande. En del av rösterna avgåvos genom fullmakter. Fem personer röstade för besvärens ogillande. Då röstningen var överstökad förklarade ordf., Gustaf Johansson, att det blir en ny stämma söndagen den 17 Febr. för justering av dagens protokoll.

Ur Smålandsposten N:o 31 Söndagen den 24 Februari 1924. Kommunalnämndsvalet i Härlunda i nyaste belysning. I Smålandspostens söndagsnummer har influtit en kuriös artikel, ”Kommunalnämndsvalet i Härlunda i ny belysning”, vari häradsdomare Håkan Johansson i Knoxhult så sällsynt godtyckligt handskas med sanningen, att en gensaga torde vara på sin plats. Detta trots att var och en med lätthet genomskådar, att de lösa uppgifter, varmed vederbörande rör sig, ligga till större delen utanför den egentliga saken och således knappast äro värda ett bemötande. Artikeln ifråga skall utgöra ett genmäle på de besvär, som anförts över val av ledamöter och ordf. i Härlunda kommunalnämnd, vid vilka val häradsdomare Johansson lett stämmans förhandlingar. Han börjar sin förklaring med följande synnerligen befängda påstående ”Det som i besvärsskriften är relaterat, är icke ringaste sanning”. Efter denna hastiga avrättning av klagomålen kunde all vidare debatt om saken synas onödig, men i känsla av att dock någon saklig utredning kunde erfordras har han sedan i några dunkla satser försökt sig på en dylik, som skall utgöra ett gendrivande av klagomålen. Utan att inlåta mig på halten av de uppgifter, som där lämnas, då detta skulle föra för långt, riktar jag härmed till häradsdomare Johansson följande öppna fråga: Hur vill Ni då förklara, att vid nyligen hållen klagostämma i besvären instämde 30 personer, medan dessa bestredos av endast 6, av vilka de 4 genom att, antagligen i tanklöshet, har beriktigat och justerat protokollet över överklagade stämman, har så att säga tvingat sig själva att stå kvar på Eder sida? Detta resultat uppnåddes, fastän klagostämman hölls på en olämplig dag, samt utlysts nära tre veckor i förväg och sedan ej vidare kungjorts, tydligen i tanke att det hela skulle falla i glömska hos de mera långväga. Med ett ovanligt friskt humör utslungar Ni sedan hr häradsdomare, den ena beskyllningen efter den andra mot såväl stämman i gemen som enskilda stämmobesökare, utan angivande av namn, och slutligen mot hela den för Er misshagliga delen av församlingen. Den tavla Ni därför inför en häpen allmänhet upprullar från den socken Ni allsväldigt styrt i 40 år är både för Er och för socknen föga smickrande och vittnar på Er sida om en ansvarslöshet och godtycke över alla gränser, då det utan svårighet kan ledas i bevis, att under stämmans lopp ingen var synbart berusad. Utan något samband med saken i övrigt yrar Ni i slutet av Er artikel om lönnbränningen i den östra delen av socknen. Ni kunde med lika eller större fog ha lokaliserat Er till den västra delen, i synnerhet då mig veterligt, det enda fall som kommit inför myndigheterna, tilldragit sig i – Knoxhult, och utan Ert ingripande. Då Ni i Ert inlägg ej längre tilltror Er att kunna leda i bevis de uppgifter Ni lämnar om förhållandena efter stämman, finner Ni lämpligt förklara ”att ryktet vet berätta, etc.” Då lösa obevisade rykten av Er tydligen anses som fullt lagliga vapen i agitationens tjänst vill jag blott påpeka, att många rykten cirkulerar i Härlunda församling, men en del av betydligt mera graverande art än det av Er offentliggjorda. Ett synnerligen oskyldigt sådant återger från Er mun ett yttrande, att Ni aldrig skulle hållit så laglig stämma, som den nu överklagade. Komplettera detta med den stolta uppgift Ni lämnar i Smålandsposten, att Ni hållit 500 kommunalstämmor, blir slutsatsen, att dessa 500 stämmor var denna den lagligaste. Spjutaretorp i Härlunda den 20 Februari 1924. Högaktningsfullt Axel Henriksson.

Ur Smålandsposten N:o 34 Lördagen den 1 Mars1924. Kommunalnämndsvalet i Härlunda. Undertecknade Härlundabor, som bevistat den överklagade kommunalstämman i Härlunda den 28 sistl. December, uttala härmed vår gemensamma protest mot de uppgifter, häradsdomaren Håkan Johansson i Knoxhult offentliggjort i Smålandsposten den 17 Februari. Ovederhäftigheten av det referat, han lämnat av sagda stämma framgår bäst av klagostämmans resultat, 30 instämmanden i klagoskriften mot 6 röster för bestridande av samma. Beträffande hans påstående att de närvarande vid stämman skulle varit berusade, så får detta stå för hans egen räkning och risk och vittnar om en sällsynt stor ansvarslöshet hos vederbörande. Därför inlägga vi vår bestämda gensaga mot denna hans uppgift. Ännu oförskämdare är den beskyllning han utan sammanhang med stämman i övrigt utslungar mot invånarna i församlingens östra del. Vi fordrar därför härmed, att häradsdomare Johansson framlägger klara bevis för dessa påståenden. Härlunda den 23 Februari 1924. Carl Ohlsson, Trolleboda, Nämndeman.

Einar Johansson, Ellagölshult, Lantbrukare.

Vilhelm Augustsson, Gäddegölshult, Lantbrukare.

L. O. Magnusson, Knoxhult, Lantbrukare.

N. J. Hult, Truvedstorp, Lantbrukare

Anton Johansson, Trolleboda, Led. i fattigvårdsstyrelsen.

Alfred Svensson, Krampamåla, Led. i kommunalnämnden.

Gustaf Nilsson, Gäddegölshult, Lantbrukare.

Carl Magnusson, Spjutaretorp, Lantbrukare.

L. J. Svensson, Ulriksmåla, Lantbrukare.

Peter Bengtsson, Potteboda, Led. i fattigvårdsstyrelsen.

Ur Smålandsposten N:o 37 Torsdagen den 6 Mars 1924. Härlunda-valet än en gång. Med anledning av vik. folkskollärare Axel Henriksson i Spjutaretorp insända artikel i Eder ärade tidning får jag, sedan häradsdomaren Håkan Johansson i Knoxhult lämnat motpartiets skriverier åt föraktet, bedja Eder intaga följande. Det förvånar mig på det högsta, att Ni, hr Henriksson kan skriva dylikt i tidningen, enär ni vid tiden för stämmornas hållande icke vistades inom Härlunda gränser. Varifrån har Ni hämtat Edra uppgifter? Antagligen från häradsdomarens fiender, och så går Ni på i ullstrumporna utan fakta och skäl. Det synes mig underligt, att häradsdomaren Håkan Johansson innehaft ordförandeposten i 40 år, om han varit den person, Ni vill försöka göra honom till. Har ej häradsdomaren blivit vald med majoritet varje gång? Av sunt tänkande av bildade människor är häradsdomaren ansedd för en hedersman och har i alla tider haft folkets fulla förtroende.

Häradsdomaren har även varit nämndeman i 30 år och innehar konungens guldmedalj för medborgerliga förtjänster, och på 75-årsdagen blev han uppvaktad av församlingsmedlemmarna med många värdefulla presenter och förut med en guldklocka med kedja av samma metall. Jag tycker, att detta är borgen för vad häradsdomaren varit. Det är ingen konst att nedsvärta sin nästa till oigenkännlighet. Ni, hr Henriksson, som skall vara barnauppfostrare, försök istället att ställa till lugn och ordning i församlingen, ty det är Eder plikt och moraliska skyldighet. För övrigt passar det bättre, att en person i häradsdomarens ålder skriver i tidningen angående hans förflutna. Ni, hr Henriksson som endast vistats i församlingen något över 1 år och är nätt och jämt röstberättigad i denna församling, synes hava bildat Edert omdöme om häradsdomaren på sladdervägen. Det man ej med egna ögon och öron sett och hört, skall man ej befatta sig med. Låtom oss istället komma överrens om att lämna allt detta bråket åt dess eget värde och enas om det som är bättre och nyttigare för församlingen. Härlunda är illa känt tillräckligt. Härlunda den 3 Mars 1924. E. Johansson.

Ur Smålandsposten N:o 40 Tisdagen den 11 Mars 1924. Insändare från Härlunda. Diskussionen ifråga om det omtvistade kommunalnämndsvalet må nu betraktas såsom avslutad. Alla parter har fått framträda, vadan intet tordes stå att vinna med en fortsatt polemik, som hotar att gå vid sidan av huvudfrågan. Smålandspostens redaktion.

Ur Smålandsposten N:o 65 Lördagen den 26 April 1924. (dödsannons) Att vår kära syster

Bengta Persson, idag avsomnat i en ålder av 62 år och 6 månader, djupt sörjd och innerligt saknad av oss syskon, syskonbarn och övriga vänner, hava vi den smärtsamma plikten tillkännagiva. Långhult pr Häradsbäck den 24 april 1924.

Syskonen. Sv. Ps. 480.

Ur Smålandsposten N:o 93 Lördagen den 14 Juni 1924. Från Härlunda skriver vår korrespondent: På Kristi himmelsfärdsdag fick kandidat Anders Berninger i Härlunda uppbära ett frivilligt offer i Västra Torsås kyrka uppgående till kronor 143 och annandag pingst i Härlunda kyrka kronor 167:85. För 14 dagar sedan fick kandidat Berninger av tacksamma församlingsbor i Härlunda mottaga en tecknad gåva av 189 kronor för sin tjänst därstädes som folkskollärare.

Ur Smålandsposten N:o 126 Tisdagen den 12 Augusti 1924. (dödsannons)

Min innerligt älskade make och vår käre fader

f.d. häradsdomaren

Håkan Johansson Häradsbäck.

Född den 13 dec. 1847, ingick idag kl. 2,15 f.m. i den eviga vilan, djupt sörjd och i tacksamt minne bevarad av oss, släktingar och många vänner. Häradsbäck den 11 aug. 1924.

Ingrid Johansson, född Gränström.

Barnen. Ps. 486. För dem, som önskar följa den avlidne till hans sista vilorum tillkännagives att jordfästningen äger rum i Härlunda kyrka lördagen den 16 d:s kl. 1 e.m.

Dödsfall. F.d. häradsdomaren Håkan Johansson i Knoxhult, Häradsbäck, avled på måndagsmorgonen i en ålder av 76 år. Håkan Johansson var en av socknens förgrundsmän, och länge intog han en mycket ledande ställning. Sålunda var han i ett 40-tal år kommunalstämmans, kommunalnämndens och fattigvårdsstyrelsens ordförande i Härlunda. Då socknen i början av 1880talet fick egen nämndeman, valdes han även till denna förtroendepost och utnämndes för några år sedan till häradsdomare i Allbo häradsrätt, i vilken egenskap han kvarstod ända till 1921, då han tog avsked efter att ha erhållit k. m:ts guldmedalj för medborgerliga förtjänster. Som ordförande i valnämnden har han fungerat i ett flertal år. Vidare har han under många år varit uppbördsman för prästerskapets lönemedel. Ständigt har han varit så gott som självskriven ledamot i olika nämnder och kommittéer i socknen. Vid folkpensioneringens och livsmedelsregleringens tillkomst blev han även kallad till hithörande nämnders ordförande, vilka uppdrag han emellertid avsade sig på grund av en redan förut alltför stor arbetsbörda. Utom för dessa mera offentliga uppdrag har han alltsedan unga år i stor utsträckning anlitats för enskildas skrivgöromål, för boutredningar, auktioner etc. inom och utom socknen. Genom sin erkända redbarhet, sitt urbana, flärdfria sätt, sin humanitet och nogsamhet har han förvärvat sig en mycket stor vänkrets. Närmast sörjande äro makan, född Gränström, samt barn.

Ur Smålandsposten N:o 130 Tisdagen den 19 Augusti 1924. Den gamle häradsdomarens jordefärd. – Brev till Smålandsposten.–

Då man vid middagstiden sistliden lördag närmade sig Härlunda kyrka, var det påtagligt, att något alldeles särskilt i församlingen stod före. Emot det nyinredda hem, där Härlunda sockens forne nämndeman, häradsdomaren Håkan Johansson, nyligen inflyttat, ställde högtidsklädda människor sin gång. Och även det av lövrika trädkronor omgivna lantliga templet uppsöktes av sorgklädda skaror. En av församlingens märkesmän – ovedersägligen dess främste – hade gått ur tiden. Häradsdomaren Håkan Johansson, förut i Knoxhult, hade gått den vägen, dit ingen vänder åter. Och denna lördag skulle hans jordefärd äga rum. Sedan samling skett i sorgehuset och ett kortare tal, åtföljt av psalmsång hållits, bröt liktåget upp, och under klockringning fördes den hänsovne till och därpå in i kyrkan. Kistan placerades inne i koret på en katafalk till orgelns sorgetoner. Stilla ljuslågor å altarets bord och kransars färgstarka blomsterprakt i kyrkans kor väckte en allvarlig högtidsstämning. Efter det ps. 452: 1 sjungits förrättades jordfästningen av kyrkoherde Per Hyltén i Bergunda, varpå orgelns toner ånyo hördes och ps. 42: 9–11 sjöngs. Så bestegs predikstolen av officianten, som med textord i Es. 38: 1 talade över Herrens barmhärtiga maning: ”Beställ om ditt hus.” Det var ord, sade talaren, av profeten Es. till Juda konung Hiskia. Det jordiska majestätet ställdes inför dödens majestät, som inte har anseende till personer – till kronor och troner. Det är ord, som under tidernas gång ställas till människor i skilda livslägen på oräkneliga sätt. Men de äro den barmhärtige Gudens. Ej för att väcka den förlamande frukten för den med rätta fruktade döden, utan den fruktan, som eggar till att söka en förblivande fristad, sänder oss Guds barmhärtighet maningen. Den bortgångne var i varje betydelse församlingens barn, fortsatte talaren. Tidigt togs hans förmåga i anspråk för gemensamma angelägenheter, och det blev hans lott att ordna och styra därmed i ett 40-tal år. I en sak måste alla i församlingen vara ense: Härlunda församlings väl var hans förnämsta syfte. Det låg visserligen emot honom, att han var i hög grad temperamentsfull och en utpräglad viljemänniska, som därför lätt stötte emot. Men likt det skogens träd, som i stormen har svårt för att böja sig, att vekt slippa undan var det hans heder att efter stormen stå rak. Med sitt goda huvud och sin energi visade han sig även de besvärligaste uppgifter vuxen. Andligen fostrad av den vördade församlingsläraren Gustaf Angarius Lindblad leddes han av orubblig kärlek till fädernas kyrka. Vördad för dess inrättningar och ordningar. Det vore att hoppas, att han med denna uppfattning mottagit syndaförlåtelsens rikedom, då han i sanning beställt om sitt hus. Så uttalades till sist ett tack till honom för allt gott han tänkt, haft i sikte och utfört för gemensamt mål – tungt, enär det vore ett tack från en hel församlings hjärta. Sedan sång av ps. 461: 7–8 ägt rum, utfördes från altaret begravningsmässan med den gripande aktens avslutning genom sjungandet av ps. 452: 2. Fem söner och en närstående annan person buro därpå stoftet av den hänsovne ut ur helgedomen och sänkte det under den stilla aftonen i den vigda jordens stilla sköte – fädernas grifter.

Ur Smålandsposten N:o 144 Lördagen den 13 September 1924. Den i Kristianstad döda kvinnan f.d. Virestadsbo? Rörande den döda kvinna, vilken träffades av ett mystiskt sjukdomsfall i Kristianstad och sedan avled på lasarettet utan att ha återfått sansen, har detektiva polisen i Kristianstad meddelat följande upplysningar: Polisen i Landskrona har uppgivit, att kvinnan ifråga – på grund av samstämmighet i klädsel antager man, att det är fråga om samma person – kommit till Landskrona från Köpenhamn i början av augusti månad samt inhyst sig hos privatperson. Under vistelsen, som varade till slutet av augusti, hade hon uppgivit sig vara fröken *Ingrid Johansson, född den 11 oktober 1861 i Virestads församling. I Landskrona hade hon pantsatt en del kläder för 25 kr. och samtidigt uppgivit, att hon skulle resa till Stockholm för att hälsa på släktingar. Å ett annat ställe hade hon emellertid senast sagt, att hon skulle taga vägen till Kristianstad och där vila sig en tid. Vid ett tillfälle hade hon varit inne på poliskontoret i Landskrona och då pratat en hel del om sig själv på ett sådant sätt, att polisen funnit henne en smula egendomlig. Sålunda hade hon bl.a. omtalat, att hon vore mycket berest och besökt nästan alla europeiska länder. Hon hade med sig en hel del utländsk litteratur, vilken hon uppbjöd till försäljning. Även hade hon uppgivit, att hon vistats mycket i Köpenhamn. Polisen fick emellertid ingen anledning att befatta sig närmare med kvinnan under hennes vistelse i Landskrona. I Landskrona hade kvinnan liksom i Kristianstad varit klädd i grå kappa och grå klädning samt en svart vidbrättad hatt. En läkare i Landskrona, hos vilken hon varit i och för undersökning, kunde erinra sig, att det varit en äldre kvinna hos honom under den angivna tiden, men han kunde icke minnas något närmare om fallet. *dotter till backstugesittaren Per Johansson o.h.h. Hanna Jönsdotter, u. Låkhults Norregård, Virestads socken.

Ur Smålandsposten N:o 158 Tisdagen den 7 Oktober 1924. Specialvisitationen i Härlunda, hölls på fredagen i kyrkan, som var fylld av andäktiga åhörare. Förrättningen inleddes med morgonbön av komminister A. W. Hallengren. Sedan hölls förhör med folkskolebarnen först av deras lärare, sedan av biskopen L. Lindberg, varefter följde förhör med de två sista årens konfirmander. Stiftschefen uttryckte sin tillfredställelse med kristendomskunskapen, och talade sedan till de unga. En gedigen predikan över Mark. Ev. 10: 17–21 hölls sedan av biskopen, som därefter förrättade altartjänst. Sammanträde hölls sedan med kyrkooch skolråd samt lärarepersonalen, varvid genomgingos de delar av pastorns ämbetsberättelse, som rörde Härlunda församling. Beslut har fattats, att kyrkan skall genomgå en genomgripande restaurering. Ritningar härpå gjorda av en arkitekt i k. byggnadsstyrelsen, företeddes och biskopen uttalade sin stora glädje över detta beslut. Kyrkogården behöver utvidgas, och gravkartor och gravbok borde anskaffas. Kyrkskolans lärosalar och lärarebostäder besågos även och befunnos ej fullt tillfredställande. Skolsalarna borde ommålas, skymmande träd borthuggas, och ett särskilt avklädningsrum anskaffas för folkskolan. Detta kunde ske genom avdelning av den alltför stora folkskolesalen, varefter den nuvarande sockenstugan lämpligen kunde användas vid konfirmationsundervisning.

Ur Smålandsposten N:o 175 Torsdagen den 6 November 1924. Dödsfall. I söndags avled efter endast några veckors sjukdom förre soldaten J. P. Knall, Häradsbäck. Knall, som under sin krafts dagar varit en synnerligen duktig man, har alltid varit begåvad med god hälsa och ett glatt lynne, varigenom han gjort sig omtyckt och avhållen av alla, som kommit i beröring med honom. De senare åren har dock Knall varit så illa plågad av värk, att han varit nödsakad att hålla sig i stillhet, men hans glada lynne hade dock ej för detta svikit honom. Närmast sörjande äro åldrig maka samt barn, som vistas i Amerika.

Ur Smålandsposten N:o 185 Söndagen den 23 November 1924. Avliden åldring. På fredagens morgon avled efter endast några dagars sjukdom änkan Ingegärd Pettersson i Karsemåla, Härlunda socken, i en ålder av 71 år. Den avlidna, som var änka efter förre hemmansägaren Sven Pettersson i Truvedstorp, har alltid varit vid god hälsa och var ända in i sena ålderdomen vid särdeles god vigör. Närmast sörjande äro gift dotter, boende å fädernegården, samt två söner och en dotter, som vistas i Amerika.

Ur Smålandsposten N:o 18 Söndagen den 11 Januari 1925. Härlunda församlings äldste medlem, f.d. torparen Nils Gustaf Pettersson, Knihult, avled den 27 Januari i den höga åldern av nära 92 år. Pettersson har under sina många levnadsår kunnat glädja sig åt en riktig järnhälsa och har knappast varit sjuk en enda dag. Tills för mer än något år sedan tillbaka var han i arbete. Född i Agunnaryds församling kom han i unga år till Härlunda där han alltsedan vistats. Änkling sedan 1908 sörjes han närmast av sex barn, tre söner och tre döttrar, av vilka en dotter är bosatt i Amerika och de övriga bosatta i Sverige.

Ur Smålandsposten N:o 24 Torsdagen den 12 Februari 1925. Begravning. Före gudstjänstens början jordfästes på söndagen i Härlunda kyrka stoften efter avlidna Semmy Petersson från Lockhult, samt Nils Gustaf Petersson från Knihult. Jordfästningen förrättades av pastor Hullberg, som höll en gripande dödsbetraktelse. Därefter fördes kistorna ut ur templet och nedsattes i graven. En mängd kransar hedrade de avlidnas minne. Avliden åldring. I lördags avled i sitt hem i Häradsbäck, Härlunda socken, hustrun Kristina Magnusson, född Svensson, i en ålder av 78 år. Den avlidna, som för endast några dagar sedan var kry och rörlig, drabbades då av en häftig förkylning, som i hast ändade hennes liv. Närmast sörjande äro åldrig make samt barn, som vistas i Amerika.

Ur Smålandsposten N:o 28 Torsdagen den 19 Februari 1925. Begravning. Jordfästning ägde rum i Härlunda kyrka i söndags, då stoftet efter den så hastigt avlidna hustrun Kristina Magnusson från Häradsbäck, Härlunda socken, vigdes till den sista vilan. Under tonerna av en sorgmarsch inbars den rikt blomsterhöljda kistan och placerades i koret, varefter jordfästningen förrättades av tjänstgörande pastor Hullberg från Ryd, vilken även höll en gripande dödsbetraktelse, talande tröstens ord till de sörjande. Därefter utbars kistan och nedsattes i graven. En talrik skara släktingar och vänner följde den avlidna på hennes sista färd.

Ur Smålandsposten N:o 32 Torsdagen den 26 Februari 1925. Dödsfall. En av Härlunda församlings äldsta medlemmar, förre hemmansägaren Petter Håkansson i Björnhult, avled i sitt hem därstädes onsdagen den 18 dennes i den höga åldern av nära 88 år. Håkanson, som under de två senaste åren av sin långa levnad för det mesta varit sängliggande på grund av ålderdomssvaghet, började för en kort tid sedan märkbart försämras, men ingen trodde dock att det var dödssjukdomen, som nu hade börjat sitt verk, varför dödsfallet även för hans närmaste kom överraskande. Håkansson, som är född i Horgeboda av Västra Torsås församling, där hans föräldrar ägde ett mindre jordbruk, började sin bana därstädes som skräddare, vilket yrke han sedan samtidigt som han varit jordbrukare alltsedan bedrivit. Han inflyttade för cirka 33 år sedan till Härlunda, där han inköpt hemmanet Björnhult, vilket han ända tills för ett 10-tal år sedan innehade, då han försålde detsamma, sedan han åt sig själv och sin maka uppbyggt och inrett sig ett litet vackert hem i gårdens närhet. Håkansson sörjes närmast av åldrig maka samt 7 barn, varav 2 vistas i Amerika, dessutom står sörjande en talrik skara barnbarn samt många släktingar och vänner.

Ur Smålandsposten N:o 36 Torsdagen den 5 Mars 1925. Jordfästning, ägde rum i Härlunda kyrka sistlidne söndag, då stoften efter avlidne f.d. hemmansägaren Petter Håkansson från Björnhult, samt flickan Ruth Mimmi Hörberg från Häradsmåla vigdes till gravens ro. Under tonerna av en sorgmarsch inbars de rikt blomsterhöljda kistorna i templet och placerades i koret, varefter jordfästningen förrättades av pastor Hullberg, vilken även höll en särdeles gripande dödsbetraktelse, därvid särskilt påminnande om huru träget döden nu under endast en kort tid gästat denna lilla församling, därvid den ena dagen bortryckt en av församlingens äldsta, en gammal åldring, som under sitt långa och växlingsrika liv i rikt mått fått smaka på livets såväl onda som goda sidor, andra dagen ett litet barn, som ryckts bort, redan så tidigt att det knappast hunnit få en försmak av allt detta. Därefter var den högtidliga akten över, varefter kistorna utburos ur templet och nedsattes i gravarna. En stor mängd släktingar och vänner ledsagade de avlidna till deras sista vilorum.

Ur Smålandsposten N:o 50 Tisdagen den 31 Mars 1925. Kommunalt. Kommunalstämma hölls i Härlunda den 25 Mars. Till ledamöter i valnämnden utsågos handl. C. Steen, Billarp, lantbr. Axel Johnsson, Skifterna, Frans Johansson, d:o, och skomakaren G. Adolfsson, Häradsbäck. Suppleanter blevo kyrkovaktm. K. H. Jonasson, Långhult och skomakaren Aug. Johansson, Häradsbäck. Till barnavårdsnämnd valdes komminister Fahl (självskriven ordf.) samt Axel Johansson, Skifterna, lantbr. Julius Johansson, Knihult, Gustaf Adolfsson, Häradsbäck och lärarinnan Susanna Håkansson, Hallaboda. Suppleanter blevo kyrkovärd Alfred Johansson, Vashult, A. Johansson, Häradsbäck och lärarinnan Blenda Johansson, Karsemåla. Åt kommunalkassören beviljades ett arvode av 30 kr. och åt pensionsnämndens ordförande 50 kr.

Ur Smålandsposten N:o 55 Torsdagen den 9 April 1925. Svårt hemsökt familj. I April avled på lägenheten Trollenäs under Trolleboda, Härlunda församling änkan Elin Eskilsson i en ålder av 70 år. Hon var den fjärde inom samma familj, som på en kort tid ryckts bort av döden. För någon månad sedan avled nämligen först en minderårig son till ställets innehavare, Johan Svensson, kort därefter dog hastigt hans hustru på Ljungby lasarett, blott 30 år gammal, och samma vecka gick också hans åldrige fader Sven Eskilsson bort, 85-årig. Som nämnts följdes han nu av sin hustru, och den hårt prövade mannen, som så hastigt förlorat far, mor, hustru och ett barn, står nu ensam med de överlevande minderåriga barnen, varför sorgen kännes djup.

Ur Smålandsposten N:o 56 Lördagen den 11 April 1925. (dödsannons)

Härmed hava vi den smärtsamma plikten tillkännagiva, att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla min ömt uppoffrande make och vår käre fader,

Handlanden

Petter Bengtsson, som, i tron på Jesus, gick in i den eviga vilan den 7/4 1925 kl. 8 f.m., i en ålder av 43 år, 5 mån. och 23 dagar, djupt sörjd och begråten av oss, åldrig moder, syskon, övrig släkt samt många vänner. Potteboda den 7/4 1925.

Ida Bengtsson. Barnen. Joh. evang. 8 kap. 16 v. Ty så älskade Gud världen etc. Hur tomt, hur tyst, hur öde blir här hemma, för oss, som nu du lämnat har, Ej mer vi hör din kära stämma, som nu för alltid tystnat har.

Ur Smålandsposten N:o 58 Torsdagen den 16 April 1925. Dödsfall. I tisdags avled efter en tids sjukdom handlanden Petter Bengtsson i Potteboda, Härlunda församling. Ett hjärtlidande, som han redan under unga år ådragit sig i förening med tillfällig förkylning ändade hans liv vid endast 43 års ålder. Bengtsson var född i Knihult och började tidigt ägna sig åt handelsrörelse utan begynnelsekapital och till en början i mycket blygsamma former, men arbetade sig stadigt framåt och kunde snart inköpa det ställe, där han alltsedan bedrivit sin handelsverksamhet. Med en varm religiositet och nitälskan för det kyrkliga förenade han en stark rättrådighet och duglighet också i världsliga ting, och han efterlämnar därför i sin bekantskapskrets det bestående minnet av en gedigen personlighet. Också för kommunala värv har hans tid tagits i anspråk, och han var vid sin död ledamot av fattigvårdsstyrelsen och taxeringsnämnden. Närmast sörjes den avlidne av maka och söner.

Ur Smålandsposten N:o 63 Lördagen den 25 April 1925. Begravning. En högtidlig begravningsakt ägde sistlidne söndag rum i Härlunda kyrka, då stoftet efter avlidne handlanden Petter Bengtsson från Potteboda, Härlunda socken, vigdes till sitt sista vilorum. Under tonerna av en sorgmarsch inbars den särdeles rikt blomsterhöljda kistan i kyrkan och placerades i koret, varefter en psalm sjöngs. Pastor Hullberg från Ryd höll därefter med utgång från S. Joh. ev. 3: 16 ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin ende son” etc. En särdeles gripande dödsbetraktelse, talande tröstens ord till de sörjande. Därpå förrättades jordfästningen, varefter kistan utbars och nedsänktes i graven. En talrik skara släktingar och vänner följde den avlidne på hans sista färd.

Ur Smålandsposten N:o 170 Lördagen den 31 Oktober 1925. Kommunalt. Årets andra ordinarie kommunalstämma med Härlunda hölls söndagen den 25 dennes efter slutad gudstjänst, varvid godkändes det förslag till utgifter och inkomster, som av kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen uppgjorts för kommande år. Till kommunalombud att närvara vid mantalsskrivningen innevarande år valdes följande (suppleanterna inom parentes): fjärdingsman Erik Lindberg, Knihult, (lantbr. Algot Larsson, Knihult), kommunalkassör S. M. Jonasson, Spjutaretorp, (nämndem. Carl Olsson, Trollaboda), lantbr. Emil Petersson, Hårdahult, (lantbr. Sven Petersson, Illagölsmåla), f. gästgivaren Magnus Olsson, Långhult, (kyrkoväktaren K. H. Jonasson, Långhult). Stämman förklarade sig nöjd med det vid sammanträdet för landsfiskalen i Älmhults distrikt uppgjorda förslaget till Älmhults landsfiskalsdistrikts indelning i polisdistrikt. Till ordf. i barnavårdsnämnden istället för komminister G. Fahl, som avsagt sig uppdraget, valdes lärarinnan Susanna Håkansson, Hallaboda. Framställning om anslag till centralförbundets för nykterhetsundervisning allmänna upplysningskurs i Åsheda avslogs.

Ur Smålandsposten N:o 186 Lördagen den 28 November 1925. Allbo häradsrätt. Årets tredje ordinarie vintersammanträde med Allbo häradsrätt hölls på torsdagen och fredagen i Alvesta. Som rättens ordförande fungerade förste notarie vid domsagan, e.o. hovrättsnotarien Elof Bergenholz. Innan de egentliga rättsförhandlingarna togo sin början, hade häradsrätten enskild överläggning, varefter bl.a. följande utslag meddelades: Karl Ferdinand Rydiander från Härlunda socken, vilken av landsfiskal August Selander åtalats för olaglig tillverkning av brännvin, dömdes för olaga försäljning av denna vara att böta 100 kr. I fråga om han skulle inneha hembränningsapparat kunde svaranden icke mot sitt nekande fällas.

Ur Smålandsposten N:o 194 Lördagen den 12 December 1925. Förslaget till restaurering av Härlunda kyrka. Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till pastorsämbetet i Härlunda församling anmodat vederbörande att låta bringa ritningar och beskrivning för restaurering av församlingens kyrka i överensstämmelse med församlingens å kyrkostämma fattade beslut. Församlingen har nämligen i väsentliga punkter beslutat frångå det av statsarkitekten G. Wetterling upprättade förslaget, och för att styrelsen skall rätt kunna bedöma de nya åtgärderna, måste ärendet kompletteras i nämnda avseende.

Ur Smålandsposten N:o 48 Lördagen den 27 Mars 1926. (dödsannons) Tillkännagives, att Herren Gud behagat till sig hemkalla min älskade make och vår fader, f. Hemmansägaren

Johan Magnus Nilsson, som efter endast några dagars sjukdom, stilla och fridfullt ingick i den eviga sabbatsvilan, tisdagen den 23 mars, i en ålder av 82 år, 1 mån., 18 dagar, efterlämnande oss maka, barn och barnbarn, släkt och vänner i den djupaste sorg. Knihult pr Häradsbäck den 23 mars 1926.

Signe Nilsson, född Pettersson.

Barnen. Sv. Ps. 479.

Ur Smålandsposten N:o 58 Torsdagen den 15 April 1926. Restaurering av Härlunda församlings kyrka. Byggnadsstyrelsen har godkänt ett omarbetat förslag till restaurering av Härlunda församlings kyrka. Styrelsen lämnar i samband med fastställelsen vissa förskrifter för restaureringsarbeten.

Ur Smålandsposten N:o 67 Lördagen den 1 Maj 1926. Födelsedag. 65 år fyller på måndag pastor Gustaf Fahl i Härlunda församling. Pastor Fahl, som är född i Bäve församling, Bohuslän, har under tidigare år ägnat sig åt jordbruk. Efter avlagd agronomexamen tjänstgjorde han som förste lärare i Uppsala läns folkhögskola samt studerade på statsstipendium med folkhögskoleverksamheten i flera av våra grannländer. Hans håg drog honom emellertid in på nya vägar, och efter sin prästvigning 1909 har han verkat som komminister i Stockholm och sedan i Backa församling i Göteborg, tills han valborgsmässoaftonen 1925 tillträdde sitt nya kall i Härlunda. Pastor Fahl står sålunda mitt uppe i ett andra livsverk, och den kroppens och sinnets spänstighet han alltjämt besitter, utvisar snarare en man på livets middagshöjd än en 65-åring. Med oförminskad kraft och varmt nit sköter han såväl sin prästerliga gärning som de övriga uppdrag, vilka vilar på honom, och på den korta tiden av ett år har han lyckats helt vinna sina församlingsbors hjärtan genom det öppna och redbara i sitt uppträdande och sitt arbete. På högtidsdagen skola därför säkert många varma lyckönskningar nå honom i hans gästfria och trevna hem i Häradsbäck, både från gamla vänner och från den vänkrets, han i Härlunda förvärvat.

Ur Smålandsposten N:o 115 Söndagen den 25 Juli 1926. (dödsannons) Att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla vår ömt älskade make och vår käre fader, Hemmansägaren

Sven Magnus Nilsson, Som efter ett långvarigt men med tålamod buret lidande stilla och fridfullt avled i sitt hem den 23 dennes, i en ålder av 76 år, 9 månader, 5 dagar, djupt sörjd och i tacksamt minne bevarad av maka, barn, barnbarn, broder, släkt och vänner, hava vi den smärtsamma plikten tillkännagiva. Häradsbäck den 23/7 1926.

Sofia Nilsson. Barnen Sv. Ps. 344, 346.

Ur Smålandsposten N:o 122 Lördagen den 7 Augusti 1926. Koppartak å Härlunda församlings kyrka. I skrivelse till pastorsämbetet i Härlunda församling förklarar sig byggnadsstyrelsen icke vilja motsätta sig, att taket å församlingens kyrka omtäckes med kopparplåt, ehuru täckning med kluven furuspån ur utseendesynpunkt givetvis hade varit att föredra. Värmeledningsförslaget befinner sig ännu i ett ofullständigt skick och tarvar komplettering och förändring med hänsyn till vissa av styrelsens värmeexperter, ingenjören H. Eriksson, framställda erindringar.

Ur Smålandsposten N:o 173 Torsdagen den 4 November 1926. Ny värmeanordning i Härlunda kyrka. Byggnadsstyrelsen har med en mindre ändring godkänt det ingivna förslaget till värmeledningsanläggning i Härlunda församlings kyrka.

Ur Smålandsposten N:o 186 Lördagen den 27 November 1926. Härlunda vill slippa bygga fattigvårdsanstalt. Härlunda kommun besvärar sig hos k.m. över att länsstyrelsen i Växjö avslagit kommunens framställning om befrielse t.v. från skyldigheten att anordna egen fattigvårdsanstalt. I besvären göres gällande, att antalet understödstagare i kommunen är obetydlig, och att kostnaderna för ett ålderdomshem – beräknade till 40,000 kr. – bli så stora, att Härlunda lilla fattiga befolkning absolut ej står ut därmed. För övrigt har understödstagarna ”en riktig fasa för anstaltsvård” ty det blir icke den frihet, de nu har, vilken frihet de värderar mera än all glans. ”En viss person har påvisat huru vi böra göra, bara rusa iväg, låna pengar på lång sikt, bygga fattigvårdsanstalt och sköta den samt tillsätta löntagare. Se´n får vi skattelindringsbidrag av staten, men det inses ju lätt, att en sådan politik bär raka vägen till hela landets ekonomiska ruin, och löntagare är här ju tillräckligt med – Ja, mer än tillräckligt.” Besvären utmynna i en hemställan, att länsstyrelsens beslut måtte undanröjas och kommunen medgivas den sökta befrielsen.

Ur Smålandsposten N:o 24 Söndagen den 13 Februari 1927. Härlunda måste anordna fattigvårdsanstalt. Länsstyrelsen i Växjö avstyrker Härlunda kommuns besvär över länsstyrelsens beslut den 18 Oktober i fjor att avstå dess ansökan om befrielse från skyldighet att ha egen fattigvårdsanstalt. Länsstyrelsen framhåller, att kommunen såväl med hänsyn till folkmängden som fattigvårdsförhållandena icke synes kunna vara utan fattigvårdsanstalt, även om kommunens behov i detta hänseende icke f.n. icke torde kunna anses trängande. Med hänsyn härtill har länsstyrelsen ansett sig sakna anledning bevilja fattigvårdssamhället den begärda befrielsen. Däremot anser länsstyrelsen skäl förefinnas för beviljande av anstånd med anstaltens anordnande för den längsta tid, som kan av länsstyrelsen meddelas. Yttrande bifogas från statens fattigvårdskonsulent och landsfiskalen i Älmhults distrikt, vilka likaledes avstyrka framställningen. Den senare framhåller, att den av honom tidigare föreslagna överenskommelsen med Virestads sockens fattigvårdssamhälle och plats för visst antal hjon, synes vara den bästa lösningen för ordnande av fattigvården inom kommunen. Då emellertid detta förslag förkastats utan att kommunen framkommit med något bättre – eller över huvud något som helst – förslag till frågans lösning, kan i likhet med fattigvårdskonsulenten landsfiskalen icke finna annat, än att kommunen icke vill ordna fattigvården på ett enligt nutida begrepp tillfredställande sätt.

Ur Smålandsposten N:o 51 Söndagen den 2 April 1927. Kommunalt. Kommunalstämman har beviljat ansvarsfrihet. Till ledamöter i socknens valnämnd valdes J. M. Håkansson, Häradsbäck, byggmästare A. Johansson, Ellagölshult, skomakare G. Adolfsson, Häradsbäck, och H. Johansson, Knoxhult, med bagare O. Johansson, Häradsbäck, och K. Gustafsson, Ellagölshult, som suppleanter. Till extra fjärdingsmän vid stortorgdagarna i Häradsbäck för 1927 valdes hemmansägaren L. O. Magnusson, Knoxhult, hemmansägaren A. Svensson, Husjönäs, hemmansägaren M. Löv, Björkesjömåla, med ett arvode av 6 kr. pr dag. Arvodet till kommunalnämndens ordförande, fattigvårdsstyrelsens ordförande samt kommunalkassören beslutades som förgående år.

Ur Smålandsposten N:o 54 Lördagen den 9 April 1927. Härlunda kyrkas restaurering. Kyrkostämma hölls på onsdagen i Härlunda. Stämman hade att genomgå de inkomna anbuden i och för kyrkans restaurering denna sommar och antaga anbud. Följande anbud antogos; för kyrktakets täckande och för åskledarens uppsättande: P. A. Strömbergs eftr. A. Birger i Växjö; för målningsarbetet: Ernst N. Nyqvist i Boarp; för grundläggnings- murnings- och snickeriarbeten: Ivar Månsson i Kyrkhult; kopparplåt och kopparspik inköpas från August Hall i Alvesta.

Ur Smålandsposten N:o 62 Söndagen den 24 April 1927. Från Härlunda skrives till oss: En hemmansägare, som i vackra påskmorgonen skulle ut och försöka sin fiskelycka, blev inte vidare glatt överraskad, då han fann sin nya 75-kronors ekbåt sönderslagen och sänkt till ”havets” botten. Ryssjor och annat vartill fisket hör, hade rönt samma öde. Om det är någon slags hämndeakt eller ett utslag av ”påskaglädje” lär väl bli utrett längre fram, då man har misstankarna riktade åt visst håll.

Ur Smålandsposten N:o 69 Lördagen den 7 Maj 1927. Missionsgudstjänst, hölls i Härlunda kyrka i torsdags kl. 4 e.m. av missionären Josef Sandström från Afrika. Hans innehållsrika och väckande predikan åhördes med spänd uppmärksamhet. Före predikan sjöngs psalmen 540: 1, 2. Efter predikan sjöngs psalmen 541: 1, 2, därefter förrättades altartjänst av komminister Gustaf Fahl. Gudstjänsten avslutades med psalmen 141: 3, 4. Härlunda församling visade genom sitt offer efter gudstjänstens slut att den hyser ett stort intresse för kristenhetens utbredande i hednaländerna. Offret uppgick till 93 kronor. Ändrande av förslag till värmeledning å Härlunda församlings kyrka. Byggnadsstyrelsen har medgivit sådan ändring i det fastställda förslaget till värmeledning i Härlunda församlings kyrka, som av församlingen ifrågasatts och varigenom avses att med förändring av elementens placering undvika avtagande av bänkarna och sittplatsernas minskning. Såsom villkor för medgivandet uppställer dock styrelsen, att elementen i koret förses med lämpliga skärmar eller inklädnader, vartill förslag skall underställas styrelsens prövning.

Ur Smålandsposten N:o 74 Söndagen den 15 Maj 1927. Från Härlunda meddelas till oss: Härlunda handelsförening u.p.a. har hållit årsmöte i föreningens lokal i Spjutaretorp. Omsättningen har under året ökats med 2,423 kr. Nio nya medlemmar hava under året ingått. Till styrelse intill tiden för nästa årsmöte har omvalts de i tur avgående: hemmansägarna Magni Persson, Husjönäs, Olof Ohlsson, Spjutaretorp och Carl O. Johansson, Spjutaretorp. Övriga styrelseledamöter äro hemmansägarna Vilhelm Augustsson, Gäddhult, och Ernst Johansson, d:o. * Härlunda biodlarförening som bildades sistlidna år, har kunnat glädja sig åt intresse för sin verksamhet. Medlemsantalet är ju dock ännu synnerligen ringa. Vid årsmötet, som hölls hos ordföranden lantbr. Algot Johansson, Gäddhult, valdes till styrelse intill tiden av nästa årsmöte Algot Johansson, Gäddhult, ordf., och korresponderande ledamot, lantbr. Viktor Svensson, Brändetorp, sekr., och lantbr. Albert Johansson, Gäddhult, kassör. Suppleant för dessa blevo lantbruksbiträdet Edvin Svenson, Spjutaretorp, och d:o Anton Johansson, Siggaboda. Till revisor, valdes lantbr. K. E. Pettersson, Tjuvön. * Sedan en tid tillbaka pågår ett välbehövligt arbete med iordningsställandet av vägarna inom socknen. Sockenborna har länge väntat länge på detta och hålla vägstyrelsen räkning för, att löftena nu infriats. * Ett dödsfall, som väckt den största förstämning inträffade för några dagar sedan i Gäddegölshult by. En 35-årig lantbrukare, som var i färd med spridning av gödsel på ett åkerfält, hittades i närheten av häst och vagn sittande död lutad mot en sten på åkern. Den avlidne, Ernst Julius Johansson, hade träffats av hjärtslag. Han efterlämnar det allra ljusaste minne, känd, aktad och värderad av alla vilka han kommit i beröring med.

Ur Smålandsposten N:o 80 Torsdagen den 26 Maj 1927. (dödsannons) Att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla vår ömt älskade make och vår käre fader, Änkan

Ulrika Håkansson, född Lindström,

Vilken avled den 13 maj 1927, i en ålder av 86 år, 3 månader och 4 dagar, djupt sörjd av oss, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, övriga släktingar samt många vänner, hava vi den smärtsamma plikten tillkännagiva. Björnhult den 13 maj 1927.

Barnen.

Dödsfall. Änkan Ulrika Håkansson, född Lindström, har avlidit i Härlunda, i en ålder av något över 86 år. Den avlidna, som sedan några år var änka efter förre skräddaren och hemmansägaren Petter Håkansson i Björnhult, Härlunda, har under den senaste tiden varit sängliggande på grund av ålderdomssvaghet, tills döden nu kom som en befrielse. Hon har under sin sjukdom ömt vårdats av sin dotter och måg i Ulriksmåla, där hon nu, sedan hon ej längre kunnat reda sig själv, vistats. Änkan Håkansson har under sin långa levnad varit en synnerligen praktisk och arbetssam husmoder, varför få torde kunna i flit och omtanke om hemmet, mäta sig med henne. Änka sedan några år har den nu avlidna uppfostrat en stor barnaskara, varav alla äro gifta, de flesta lantbrukare i hemsocknen. Övriga äro bosatta i U.S.A. – Efter en längre tids sjukdom, avled i Krontorpet under Häradsmåla, Härlunda socken, förre kronotorparen Jonas Andersson, i en ålder av något över 80 år. Den avlidne, sedan några år änkling, har i sin krafts dagar vistats mycket ute på järnvägsarbeten inom Sverige, och få torde de järnvägsbyggen vara, som Andersson ej tagit aktiv del uti. Närmast sörjande äro fyra söner, varav tre äro anställda vid järnvägar inom landet. En av sönerna vistas sedan ett flertal år i Nederländska Kongo, där han är anställd som lokförare.

Från Härlunda skriver vår korrespondent: Vårarbetet inom socknen, som på grund av regnig och kall väderlek avsevärt fördröjts, är nu i det närmaste avslutad, med undantag av en del lägre liggande mossmarker, vilka på grund av vattensjuka ännu ej kunnat besås. Sedan en tid tillbaka pågår makadamisering och grusning av vägen Häradsbäck till Kinnevalds gräns. Arbetet, som utföres av Allbo härads vägkassa, göres synnerligen grundligt med användande av nutidens mest praktiska vägförbättringsmaskiner. Övriga vägar inom socknen äro tyvärr ännu i ett synnerligen bedrövligt skick, men det är att hoppas, att vägkassan inom en ej allför långt avlägsen framtid sätter även dessa i gott stånd. Anmärkningsvärt är dock, att vägarna inom socknen, knappast i mannaminne befunnits i så dåligt skick som de f.n. äro, men så hava ej heller på fyra år vägarna inom socknen pålagts någon grus, men väl körts över några gånger med vägskrapa, vilket dock i längden ej kan förbättra vägarna.

Ur Smålandsposten N:o 82 Söndagen den 29 Maj 1927. Skogsexkursion i Härlunda. (Brev till Smålandsposten.)

I onsdags, den 25 dennes, hade Smålands Skogsägareförening anordnat en skogsexkursion för skogsägare i Härlunda, och denna exkursion hade förlagts till Amundshylte, där samling skedde vid det gamla idylliskt belägna bostället. Vädret var ostadigt och allt emellanåt silade regnet ned, men icke desto mindre hade inemot ett 25-tal lantmän kommit tillstädes med sockenkommitténs ordförande, nämndeman Carl Olsson i

Trolleboda i spetsen. Förrättningen leddes av länsskogvaktare Karlsson, och föreningens ordförande, brukspatron Ekströmer, på Klavreström hade också infunnit sig. Denna exkursion var i många hänseenden lärorik och intressant, mycket beroende av valet av platsen för dess hållande, som nog får anses typisk för markerna i denna del av länet. Amundshylte är en betydande gård med små, starkt stenbundna åkrar, ganska stora försumpade marker, som dock syntes vara av godartad beskaffenhet, och lämpliga för utdikning – byamännen hade också med berömvärda uppoffringar åstadkommit ett betydande torrläggningsarbete – och synnerligen vidsträckta skogsmarker, där skogen växer frodigt, så frodigt att den visst aldrig kan taga slut. Det meddelades, att gården för ej länge sedan tillhört kommunen som pastorsboställe men för en ganska ringa summa försålts till enskild skogsägare och att den sedan flera gånger gått i handel, men varje ägare har tagit ut betydande skogskvantiteter och ändå fått mera betalt för gården än han givit. Man skulle dock trott, att gården skulle varit skoglös, men så var ingalunda förhållandet, visserligen funnos en del äldre tråkiga kalmarker, som tack vare bristande återplantering nu voro förvildade, och även färskare kalhyggen förekommo, men större delen av skogsarealen var beväxt med yngre, täta vackra bestånd, som snart nog åter kunna giva rikliga skördar. I dessa bestånd hade efter skogsvårdstyrelsens anvisningar gallringar utförts, som nu beskådades och diskuterades. Exkursionsledaren påvisade särskilt vikten av att vid ungskogsgallringar de bästa och mest livskraftiga träden kvarlämnades, så att den ökade tillväxt, som efter gallringen uppstår, kommer att frambringas av dylika träd, som givetvis mycket hastigare ökar i värde än vad de sämre undertryckta träden skulle göra, om endast sådana skulle kvarlämnas. En del av deltagarna tyckte nog att detta var litet upp- och nedvänt, ty de menade, att man alltid vid en avverkning bör taga ut de träd, som giva de mesta pengarna för stunden och sedan låta de sämre träden stå och ”växa i sig”, en åsikt som nog är högst vanlig bland våra skogsägare, men som icke blir mycket riktigare för det. Vidare påpekades det slöseri, som ligger i att låta så dyrbar mark som här ligga blott delvis utnyttjad, vilket bl. a. sker om man låter gamla alltför hårt uthuggna glesa äldre bestånd stå orörda. I dylika bestånd hade här och var luckor upptagits, ej större än att självsådd kunde påräknas, och ledaren utstämplade under exkursionens gång ytterligare dylika luckor, i vilka sålunda föryngring utan kostnad åstadkommes. Vad som särskilt var intresseväckande i dessa skogar var att se skillnaden i produktionen mellan gallrade och icke gallrade yngre skogsbestånd, en jämförelse gjordes i ett par 45-åriga bestånd, och det visade sig, att i en flera gånger gallrad skog virkesmassan var nära dubbelt så stor som i den ogallrade. Här som annorstädes klagade man emellertid över svårigheten att bliva av med virke av klenare dimensioner, och behovet av en industri, som kan använda dylikt virke är i sanning stort. Härlunda socken, som ligger litet avsides belägen, är givetvis i hög grad beroende av sina vägar, och då detta ej minst gäller skogsägarna, för vilka användbara vägar äro ett livsvillkor, kan det ej vara oriktigt att i detta sammanhang påtala det bedrövliga skick, i vilka vägarna i dessa trakter befinna sig. Enligt uppgift skulle något underhåll icke påkostats på flera år, och tillståndet bar också syn för sägen, bottenlösa hjulspår, stora jordfasta hålstenar, djupa gropar och allehanda försåt mötte resenären, och det är svårt att finna ord nog starka för att skildra hur vägen mellan Almundsryd och V. Thorsås by såg ut sedan längre fram på dagen ett ktaftigt regn fallit. Man kan nöja sig med att beteckna förhållandet som skandalöst och förvåna sig över vederbörandes likgiltighet och ortsbefolkningens tålamod. Men för att återvända till exkursionen så var belåtenheten med densamma synbar, och nämndeman Olsson uttryckte nog den allmänna meningen, då han tackade färdledaren för god undervisning och hoppades, att Härlundaborna snart nog finge ut i skogen under sakkunnig ledning.

Ur Smålandsposten N:o 120 Lördagen den 6 Augusti 1927. Inget ecklesiastikt virke till garage. Hos domänstyrelsen har komministern i Härlunda G. Fahl ansökt att av det virke, som enligt tidigare beviljat tillstånd utsynats från komministerbostället för församlingens kyrka, och som eventuellt icke erfordras, få uppföra ett bilgarage och en svinstia. Domänstyrelsen har avslagit framställningen.

Ur Smålandsposten N:o 132 Lördagen den 27 Augusti 1927. Härlunda socken mister en taxering. Efter besvär av hemmansägaren Peter Bengtsson har kammarrätten undanröjt hans taxering år 1924 i Härlunda socken till bevilling för 2,350 kr. samt inkomst- och förmögenhetsskatt för 3,960 kr.

Ur Smålandsposten N:o 163 Torsdagen den 20 Oktober 1927.

Kyrkohögtid i Härlunda. Kyrkan åter tagen i bruk efter restaureringen.

Efter en genomgående såväl yttre som inre restaurering togs Härlunda församlings kyrka åter i bruk i söndags. En enkel invigningsfest var anordnad. Innan kyrkklockorma kallat till gudstjänst, var templet fyllt till sista plats. Sedan psalmen 573: 1-3 sjungits, bestegs predikstolen av församlingens komminister, Gustaf Fahl, som utgående från orden: ”Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”, höll invigningstalet. Efter en kort historik över kyrkan, som grundlades på 1700-talet, samt en förteckning över de prästmän, som verkat inom församlingen alltsedan 1822, varvid särskilt betonade kyrkoherde Gustaf Ansgarius Lindblads verksamhet såsom komminister i Härlunda, övergick talaren till utläggningen av textorden. Bland annat yttrade han ”Och vi vilja nu tacka kyrkans Herre för detta vårt sköna tempel. Med hans tillstädjelse och under Hans välsignelse har det blivit byggt. Och med hans tillstädjelse och under Hans välsignelse har det blivit restaurerat. Måtte därför nu och i tiderna framåt kyrkans Herre bliva rikligen ärad i detta tempel. Måtte icke Härlunda församlingsmedlemmar övergiva sin församlings gemenskap, såsom så många på andra orter i vårt land haft och fortfarande hava försedd i denna villfarelse och avfallets tid. Vi önska, då vi nu börjar våra gudstjänster i denna restaurerade kyrka, vi önska under bön till Herren, att inom dessa väggar ett rent och klart Guds ord alltfort måtte bliva predikat. Och vi önska, att de måtte bliva många, som längta och trängta efter att i detta tempel få höra eviga livets ord. Ja, måtte Du, o Herre, i detta tempel för varje gång det står öppet för gudstjänstfirande vara mitt ibland många nådehungrande och nådetörstande!” Därefter framfördes tack till dem, som genom gåvor höjt prydnaden i Härlunda kyrka. Så frambars församlingens tack till fröken Emma Karlsson i Potteboda, som ensam bekostat de båda målade korfönstren; till grossh. C. J. Adamsson, Ryd, vilken ensamt bekostat den nya fina mässkruden, altarduken, antependium och predikstolsdok; till hr.

Ernst V. Magnusson och Maria Karlsson, som med penningar bidragit till mattor och andra prydnader. Vidare uttalades församlingens vördsamma och hjärtliga tack till kontrollanten, ingenjör Martin Eriksson, Guö, och målaremästaren Ernst Nyqvist, Boarp, till byggmästaren Ivar Månsson, Kyrkhult, fabrikör A. Birger, Växjö, och till dem alla som haft att utföra arbetet med kyrkans restaurering. Kyrkans organist, fröken Alma Nilsson, sjöng därefter från läktaren: ”Hur ljuvt det är att komma” etc. Därefter sjöngs psalmen 573: 4-6. Sedan ett kort uppehåll gjorts började den sedvanliga högmässotjänsten. Vid altaret tjänstgjorde jämte komminister Gustaf Fahl hans brorson, komminister Eric Fahl från Göteborgs stift. Båda voro iklädda mässkrudar den förstnämnde den nya vackra mässkruden, som nu togs i bruk för första gången. Altaret var smyckat med blommor och levande ljus. Efter högmässan bestegs predikstolen av komminister Eric Fahl, som höll en kraftig uppbygglig predikan. Ingångsorden utgjordes av 34:de psalmens 2:dra vers ”Huru ljuvliga äro icke Dina boningar, Herre Zebaoth”. Till ämne hade talaren ”Ljuvligt är det, att Gud alltid vill hava förkunnat i sin helgedom på jorden det för nådehungrande syndare tröstliga budskap, och är Gud för allting möjligt. I vanlig ordning förrättades efter predikan altartjänsten, varefter den högtidliga gudstjänsten avslutades med psalmen 112: 9. Säkerligen fröjdade sig Härlundaborna över såväl sin kyrka som den stämningsfulla invigningshögtidligheten. Efter högtidligheten i kyrkan vore kommitténs för kyrkans restaurerings ledamöter, kyrkooch skolråd samt lärarekår m.fl. inbjudna till den gästfria prästgården, där de under angenäm stämning njöto av det goda, varmed de undfägnades. Flera tal höllos, och man skiljdes åt i tacksam glädje över den minnesrika dagen.

Ur Smålandsposten N:o 164 Lördagen den 22 Oktober 1927. Kyrkoherdeval både i Västra Torsås och Härlunda? Västra Torsås och Härlunda församlingar hava nu var för sig avgivit yttande över den av Carl Ohlsson m.fl. kyrkorådsledamöter i Härlunda hos k.m. gjorda framställningen därom, att frågodagsförrättning och val för återbesättande av lediga kyrkoherdetjänsten i Västra Torsås pastorat måtte komma en uppdelning av pastoratet i tvenne valdistrikt, få äga rum för Västra Torsås församling i Västra Torsås kyrka och för Härlunda församling i Härlunda kyrka. Västra Torsås församlings kyrkostämma har därvid enhälligt avstyrkt det gjorda yrkandet med den motiveringen, att det vore gammal praxis, att kyrkoherdeval hölles i Västra Torsås kyrka. Det syntes stämman rättvist, att så finge ske också i nu stundande val. Stämman ville särskilt framhålla, att vid de båda senaste komministervalen i Härlunda, dessa val ägt rum i Härlunda kyrka utan att någon framställning om ändring därom gjorts från Västra Torsås församling. Härlunda församling däremot anhåller, att såväl prov som val måtte få äga rum även i Härlunda kyrka. Växjö domkapitel har till k.m. under hänvisning till domkapitlets skrivelse i ärendet av den 21 Sept., meddelat att domkapitlet icke finner församlingarnas yttranden böra föra något förnyat utlåtande av domkapitlet i ärendet. I skrivelsen den 21 Sept. förklarar domkapitlet sig anse det icke vara nödigt, att frågodagsförrättningen hölles på flera stationer. Däremot tillstyrker domkapitlet, att k.m. måtte, med hänsyn till de jämförelsevis stora avstånden inom pastoratet, beträffande valet förordna, att detsamma måtte äga rum för envar av församlingarna i deras respektive kyrkor.

Ur Smålandsposten N:o 167 Torsdagen den 27 Oktober 1927. Kommunalt. Kommunalstyrelsen har avslagit begärt anslag till Kronobergs läns nykterhetsförbund. Till ombud vid mantalsskrivningen valdes kommunalnämndens ordf. Carl Ohlsson, Trolleboda. Fattigvårdsstyrelsens ordf. Gustav Johansson, Knoxhult, fjärdingsman Karl H. Jonasson, Häradsbäck, kyrkovärd N. A. Johansson, Vashult. Till suppleanter utsågos skomakare Gust. Adolfsson, skomakaren August Johansson, Häradsbäck, hem.-äg. Anton Johansson, Trolleboda och hem.-äg. Ernst Svensson, Vashult. Kommunalnämnden hade föreslagit, att Amundshylte gård skulle av kommunen inköpas till skogsallmänning, men detta avslogs av stämman.

Ur Smålandsposten N:o 195 Torsdagen den 15 December 1927. Härlunda slipper bygga egen fattigvårdsanstalt. Efter besvär av Härlunda kommun har regeringsrätten med ändring av länsstyrelsen i Växjö beslut den 18 Okt. i fjol förordnat, att kommunen t.v. skall vara befriad från skyldigheten att anordna egen fattigvårdsanstalt. På grund av förefintlig möjlighet att bereda utackordering av de jämförelsevis ringa antalet understödstagare har regeringsrätten nämligen funnit kommunen icke för närvarande vara i behov av egen fattigvårdsanstalt eller del av sådan.

Ur Smålandsposten N:o 3 Lördagen den 7 Januari 1928. Från Härlunda, skrives till oss: Julhelgen har förflutit i stillhet och ro. Vid julottan som började kl. 7 på morgonen var kyrkan fylld till sista plats. Prydd med granar och levande ljus gav kyrkan ett mycket stämningsfullt intryck i sitt nyrestaurerade skick. Före predikan sjöng kyrkokören: ”Ära vare Gud” av Lothscher under ledning av kantor fröken Alma Nilsson. Efter predikan sjöng fröken Nilsson solo: ”Julsång” av Adam. Även vid nyårsottan medverkade kören med att sjunga ”Guds lov i naturen” av Beethoven. Kören, som förfogar över ett gott röstmaterial, visar uppenbarligen ett stort intresse för att med sin insats höja andakten och högtidligheten vid gudstjänsterna.

Ur Smålandsposten N:o 15 Lördagen den 28 Januari 1928. Berövade sig livet i förtvivlan över faderns död. En sorglig händelse inträffade natten mellan onsdagen och torsdagen i Uthövdan, Virestads socken. Arbetaren Emil Jönsson därstädes berövade sig då nämligen livet genom att skjuta sig. För c:a en vecka sedan avled Jönssons c:a 70-årige fader, som tillsammans med sonen bebott hemmet. En granne hade av Jönsson erhållit uppdrag att ombesörja begravningen, som var utsatt till torsdagen. Då grannen på morgonen anlände fann han dörrarna olåsta och vid närmare undersökning även liket av Jönsson. Denna anhöll i ett efterlämnat meddelande att begravningen av fadern skulle ske på utsatt dag, och att han ej ansåg sig kunna leva ensam. Jönsson var c:a 40 år gammal.

Ur Smålandsposten N:o 26 Torsdagen den 16 Februari 1928. Från Härlunda, skriver vår korrespondent: Efter sedvanliga högmässogudstjänsten i söndags i Härlunda kyrka vidtog valförrättning för återbesättande av lediga kyrkoherdetjänsten i V. Torsås och Härlunda pastorat. Valförrättningen leddes – enär kontraktsprosten av sjukdom var förhindrad – av kyrkoherde K. Holm, Vislanda, med biträde av kyrkovärden Carl Ohlsson, Trolleboda, som valnotarie. Förrättningen inleddes med avsjungandet av Ps. 310: v. 1 o. 2, varefter kyrkoherde Holm höll ett manande tal till församlingen, vars medlemmar mött upp i stora skaror. Han yttrade däri bland annat: Det är i dag en stor dag i församlingens historia, då den i dag för första gången väljer kyrkoherde i sin egen kyrka. Det tycks mig även vara en underlig försynens skickelse, att just kyrkoherden i Vislanda skall förrätta detta val. Härlunda har nämligen på 1500-talet hört till Vislanda pastorat, och varje gång det var val på den tiden, har alltså Härlundaborna måst resa den långa vägen upp till Vislanda för att rösta. Under de följande århundradena har Härlunda en tid tillhört Skatelövs pastorat och sedan, liksom nu, V. Torsås. Det är ju givet, att det ej varit så många Härlundabor, som kunnat resa så långt att rösta och därför kunnar inverka något vidare på valet. Ni bör därför också nu i dag tänka på det ansvar, som vilar på eder. Kraven och önskningarna på en prästman äro många. En önskar en trevlig sällskapsmänniska, en annan en duktig kommunalman, som gör stora insatser för skola och kyrka, en annan åter en god själasörjare. En god herde för församlingen, en som bringar välsignelse i sitt kall, önskar ni ju alla. Må därför var och en allvarligt betänka, med vilka avsikter han kommit till detta val och nedlägga sin röst utan att taga hänsyn till andras åsikter. Efter talet sjöngs Ps. 317: v. 2 o. 3. Sedan vidtog själva valet, lugnt och stilla, varunder 384 avgåvos. Förrättningen var slut kl. 5, varefter valurnan och valprotokollet förseglades för att sändas till prostexpeditionen i Alvesta, där sammanräkningen av rösterna skedde. Kyrkoherde Holm uttalade slutligen en önskan, att vilken prästman, som än blev vald, så måtte Guds välsignelse vila över honom i hans arbete. Till sist sjöngs psalmen 500 v. 1.

Ur Smålandsposten N:o 44 Söndagen den 18 Mars 1928. Från Härlunda, skrives till oss: Konfirmation förrättades i Härlunda kyrka i fredags kl. 11 f.m. Den efter restaureringen prydliga kyrkan var ännu mera stämningsfull genom det till passionstiden av tvenne lärarinnor skänkta svarta antipendiet och predikstolsdoket. Dessutom pryddes altaret och predikstolen av levande växter och blommor. Akten inleddes med solosång av församlingens kantor, fröken Alma Nilsson, som sjöng Dav. psalm 84: 1 – 4. Sedan psalmen 564: 1 – 3 avsjungits höll komminister Fahl konfirmationstalet över 5 Moseb. 5 – 29. Efter talet hölls förhör med de unga, som visade sig äga en djup grundlig kristendomskunskap. Ingen fråga lämnades av konfirmanderna obesvarad. På konfirmationstalet följde samma psalms 4 och 5 verser. På söndagen gingo de unga till nattvarden. Kyrkan var fullsatt av andäktigt lyssnande åhörare. Och på måndagen voro konfirmanderna inbjudna i prästhemmet av herrskapet Fahl på kaffe med dopp m.m.

Ur Smålandsposten N:o 47 Lördagen den 24 Mars 1928. Kommunalt. Extra ordinarie kyrkostämma hölls på tisdagen. Efter att stämman beviljat resebidrag åt valförrättaren vid prästvalet samt åt kommunombudet vid röstsammanräkningen i Alvesta, kom dagens huvudfråga angående kyrkostallarnas flyttning för att bereda plats för det nya skolhuset. Efter en stunds debatt beslöts genom omröstning, att kyrkstallarna skola läggas utmed Vashultsvägen. Därtill fordras emellertid mark, som måste expropieras från prästbostället. För denna expropiation samt för infordrande av kostnadsförslag och ritningar till det nya skolhuset utsågs en kommitté, bestående av grossh. C. Olsson, Haga, lantbr. Ernst Svensson, Vashult, lantbr. Johan Pettersson, Slätthult, lantbr. Julius Nilsson, Knihult, och lantbr. Gustaf Johansson, Ellagölshult.

Ur Smålandsposten N:o 57 Torsdagen den 12 April 1928. Avliden åldring. En av Härlunda sockens äldsta invånare, f. hemmansägaren Nils Ohlsson i Karsemåla, avled i tisdags i sitt hem, i den höga åldern av något över 94 år. Den avlidne gamle dannemannen var en man av äkta gammalt småländskt kärnvirke. In i det sista var han kry och har hela livet igenom ägt en god hälsa. Under en lång följd av år har Ohlsson innehaft den lantgård, på vilken han nu fått sluta sina dagar. I sin hemort var den bortgångne känd som en duktig jordbrukare, en man, som i stillhet skötte sitt kall på sin lilla gård. Som närmast sörjande stå dotter och måg, hos vilka den gamle åtnjutit vård, samt av en dotter bosatt i U.S.A., vidare av flera barnbarn, samt en stor släkt och vänkrets.

Marknaden i Häradsbäck, under onsdagen var synnerligen talrikt besökt av ortens befolkning. Tillförseln av hornboskap var ringa; endast ett 25-tal djur voro saluförda, och få av dessa bytte ägare. Några uppköpare hade ej infunnit sig. Endast kor och ungdjur hade salubjudits, och dessa betingade pris från 125 – 200 kr.

Ur Smålandsposten N:o 59 Söndagen den 15 April 1928. Han var ej valbar. Med anledning av de besvär, som kyrkovärden Carl Ohlsson, Trolleboda, hade anfört angående beslut å kommunalstämma i Härlunda den 27 Dec. 1927, att till ledamot i socknens kommunalnämnd invälja handl. Carl Olsson, Haga, har länsstyrelsen förklarat, att denne ej var valbar på grund av att han ej är röstberättigad inom kommunen. Vidare har förordnats att ny kommunalstämma skall utlysas och en ny ledamot inväljas i nämnda persons ställe.

Ur Smålandsposten N:o 63 Söndagen den 22 April 1928. Eldsvåda i Härlunda. En eldsvåda, som kunnat kräva människoliv, utbröt i fredags morse hos Elin Svensson, änka efter handlanden och kyrkovärden Johannes Svensson i Häradsbäck. Elin Svensson, vilken är över 80 år och sedan en tid tillbaka sängliggande, har vårdats av en tjänsteflicka. När denna vaknade på morgonen, tyckte hon sig höra ett knastrande

ljud från köket. När hon öppnade dörren till detta slog eld och rök emot henne. Flickans första tanke gällde den gamla, vilken hon bar ut på verandan, varefter hon sprang till närmaste granne efter hjälp. Några ögonblick efter rasade taket in. Allt lösöret blev lågornas rov. Elden tros ha uppkommit genom någon bristfällighet i rökgångarna i murverket.

Ur Smålandsposten N:o 64 Tisdagen den 24 April 1928. (annons)

Häradsbäck. Genom offentlig auktion, som å stället förrättas tisdagen den 1 maj kl. 12 på dagen, låta sterbhusdelägarne efter f. handl. Johannes Svensson, Häradsbäck, på grund av timad eldsvåda å bostadshuset, försälja avs. lägenheten Johanneshus under Häradsbäck i Härlunda sn. Villkoren tillkännagivas vid auktionens början. Knoxhult den 22/4 1928. Gustav Johansson.

Ur Smålandsposten N:o 123 Tisdagen den 7 Augusti 1928. Kommunalt. Extra ordinarie kyrkostämma hölls den 2 augusti i Härlunda. Från folkskoleinspektören O. Lidén, Ljungby, hade till skolrådet inkommit en skrivelse med anledning av en av honom förrättad bostadssyn i Karsemåla mindre folkskola. Han påyrkade vissa förändringar i bostadslägenheten såsom inredande av en garderob, ledstång till kökstrappan samt fyllande omkring nedre trappsteget, så att detta erhölle lagom höjd. Stämman biföll inspektörens önskemål. Vidare väcktes förslag om inköpande om en ny orgel till nämnda skola av hemmansägaren Otto Svensson, Krampanäs.

Bröllop. Bröllop ägde i fredags rum mellan lantbrukaren, nämndeman Gustaf Johansson, Knoxhult, Härlunda och fröken Ida Kristina Håkansson, Siggamåla. Vigseln förrättades av komminister G. Fahl, Härlunda, varefter middag intogs i brudens hem i Siggamåla.

Ur Smålandsposten N:o 162 Söndagen den 14 Oktober 1928. Besvär över lantmäteriförrättning. Hemmansägaren H. P. Persson i Hårdahult besvära sig hos regeringsrätten över länsstyrelsen i Växjö beslut den 14 sept. att bifalla av H. Haraldsson gjord ansökan om lantmäteriförrättning för inlösen enligt ensittarlagen av det Persson tillhöriga av Haraldsson arrenderade jordområdet Hårdaslätt under 19/240 mtl. Hårdahult 19 i Härlunda socken.

Ur Smålandsposten N:o 5 Torsdagen den 10 Januari 1929. Eldsvåda. Ett boningshus, tillhörigt lantbrukaren Algot Johansson, Gäddegölshult, Härlunda, eldhärjades i tisdags kväll vid 8-tiden och nedbrann till grunden. Elden lär ha börjat i trossbottnen i kökstaket. När den observerades hade den fått så stor spridning att släckningsförsöken visade sig fruktlösa. Ägaren själv var borta ett ärende ett stycke från hemmet, men observerade olyckan omedelbart och hann hem så att han med tillhjälp av tillskyndande personer lyckades rädda en del lösöre. Orsaken till eldens uppkomst är icke känd, men det troliga är, att den förorsakats genom någon bristfällighet i murverket. Det brunna var försäkrat till ungefärligen fulla värdet.

Ur Smålandsposten N:o 24 Tisdagen den 12 Februari 1929. Carnegiehjältinna. Carnegiestiftelsen torde komma att belöna 17-åriga tjänsteflickan Edit Lindgren i Häradsbäck, som natten mellan den 19 och 20 april i fjor räddade sin 83åriga matmor från att innebrännas vid eldsvåda. Räddningen var förenad med ganska stor fara för räddarinnans eget liv enär elden redan börjat i det rum, där den åldriga låg och sov. Vid eldsvådan fick Edit Lindgren klädespersedlar till ett sammanlagt värde av 297 kr. förstörda, och hon har trots rättegång med brandstolsbolaget icke kunnat få ersättning för dem.

Ur Smålandsposten N:o 72 Lördagen den 11 Maj 1929. Eldsvåda i Ryd. Omkring kl. halv 2 i onsdags morse utbröt eld i en snickeriverkstad tillhörig snickaremästaren Agaton Pålsson, Ryd. Då elden, som började i övra våningen å verkstaden, varsnades, hade den redan fått så stark fart, att byggnaden ej kunde räddas utan nedbrann till grunden. I verkstaden befintliga arbetsmaskiner och motorer m.m. blevo lågornas rov med undantag av några hyvelbänkar och smärre verktyg, som man lyckades rädda. Ett boningshus, som var beläget cirka 15 meter från verkstaden var starkt hotat, men då samhällets motorspruta varit i verksamhet en stund blev elden dämpad så att faran för de närliggande byggnaderna avvärjdes. En i närheten av verkstaden befintlig brädstapel blev oskadd. Hur elden uppkommit är ännu obekant. Det förmodas att den uppkommit genom någon bristfällighet i murverket, då det vill synas som om den börjat i trossbottnen i närheten av skorstenen. Det brunna var försäkrat i Köpmännens brandförsäkringsbolag samt i brandförsäkringsaktiebolaget Viktoria till sitt ungefärliga värde.

Ur Smålandsposten N:o 82 Tisdagen den 28 Maj 1929. Begravning. I söndags begrovs i Härlunda kyrkogård f.d. kyrkovärden Johannes Svenssons avlidna maka Elin Svensson. Den avlidna har det senaste året vistats och vårdats hos en dotter i Lönsboda, Skåne. Jordfästningen skedde i Lönsboda kyrka, varefter en kortege på femton bilar följde kistan den två mil långa vägen till Härlunda, där gravsättning skedde. Vid graven talade kyrkoherden Martin Lindström, Lönsboda, samt den avlidnas svärson, bankdirektör Johan Jeppsson, Lönsboda, varefter en yngling uppläste för tillfället författade verser. En rik blomstergärd hade ägnats den avlidne.

Ur Smålandsposten N:o 95 Torsdagen den 20 Juni 1929. Begravning. En högtidlig jordfästning ägde rum i söndags före gudstjänsten å Härlunda kyrkogård, då stoftet efter den så hastigt bortryckte hemmasonen Albert Johansson, Gäddegölshult, vigdes till griftero. Sedan psalmen 490: 1 sjungits, höll pastor G. Sandahl en gripande och manande dödsbetraktelse över skriftens ord: ”Det är icke mer än ett steg mellan livet och döden”, samt talade tröstens ord till de sörjande. Efter jordfästningen, vilken bevittnades och åhördes av en stor menighet, sjöngs psalmen 490: 5, varpå officianten lyste frid över stoftet.

Ur Smålandsposten N:o 101 Tisdagen den 2 Juli 1929. Födelsedag. 50 år fyller den 6 Juli f.d. kyrkovärden Alfred Johansson, Vashult, Häradsbäck. Född i Knihult, Härlunda församling, övertog han i unga år sin svärfaders gård i Vashult, vilken han ännu innehar och brukar. I kommunens tjänst har han varit mycket anlitad. Sålunda var han under en följd av år församlingens kyrkooch skolkassör och kyrkovärd, och är sedan flera år ordf. i valnämnden, ledamot i kyrkooch skolrådet, och har dessutom anlitats som auktion- och boutredningsman inom kommunen. Genom sitt glada, vänsälla och flärdfria väsen har han tillvunnit sig mångas vänskap och aktning, och därför komma helt säkert många välgångsönskningar att framhållas till 50-åringen på hans bemärkelsedag.

Ur Smålandsposten N:o 106 Torsdagen den 11 Juli 1929. Hyllning. 50 år fyllde i lördags f.d. kyrkovärden Alfred Johansson, Vashult, Härlunda, och blev därför av släkt och vänner föremål för hjärtliga hyllningar i form av penningar, skrivställ, matsilver, en korgstol och den obligatoriska silverkryckan. På högtidsdagen gåvo hr och fru Johansson middag i sitt hem för ett 100-tal inbjudna där dagen förflöt i den angenämaste stämning. Tal höllos av nämndeman G. Johansson, Knoxhult, och grosshandl. O. Ohlsson, Haga, vilken efter middagen läste upp de telegram, som anlänt samt erinrade om att högtidsdagen var en dubbel bemärkelsedag i det att hr och fru Johansson två dagar förut firat sin silverbröllopsdag.

Ur Smålandsposten N:o 133 Tisdagen den 27 Augusti 1929. Inbrott i Härlunda. Natten till söndagen ägde inbrott rum på fyra ställen i Härlunda. Tjuvarna besökte bl.a. prästgården i Häradsbäck, där pengar tillgrepos, dels i en skrivbordslåda och dels i en väska i tamburen, sammanlagt 20 á 25 kr. Sedan besökte de tre andra platser i Häradsbäck, där de stulo matvaror och spritdrycker. Landsfiskalen i Älmhults distrikt, S. Kirsten, efterspanar såsom misstänkta för stölden ett par personer av tattareutséende, 20 á 25 år gamla, som kommit åkande på cykel. På ett ställe, troligen det som sist hemsökts, kvarglömde tjuvarna en gammal hovtång av en numera ej använd typ, vilken möjligen kan bli till en ledtråd för polisen.

Ur Smålandsposten N:o 135 Lördagen den 31 Augusti 1929.

Vems är tången? Vid inbrotten i Härlunda natten till söndag kvarlämnade bovarna en hovtång. Då tången är ganska unik och dess ägare eller förutvarande innehavare nog kan förväntas giva sig till känna, om han får syn på den, och på så sätt giva något uppslag i affären, meddelar vi här en avbild på hovtången på landsfiskalens begäran. Vem har haft denna tång i sin ägo?

Ur Smålandsposten N:o 142 Torsdagen den 12 September 1929. Födelsedag. 70 år fyller på söndag förre lantbrukaren Magnus Svensson, Knoxhult, Härlunda. Svensson är född i Olofshylte, V. Torsås. När han för omkring 45 år sedan ingick äktenskap, övertog han sin svärfars gård i Tullanäs i samma socken, som han innehade några år, varpå han köpte ¼ mantal Knoxhult i Härlunda. Å detta hemman har han utfört betydande grundförbättringar. Svensson, som är en å huvudets vägnar rikt utrustad och mångsidigt begåvad man, har vid sidan om sin verksamhet som jordbrukare och ännu mera sedan han för några år sedan överlämnade gården till en av sönerna, varit ivrigt sysselsatt med olika slags hantverk. I det kommunala livet har hr Svensson ävenledes tagit verksam del exempelvis som ledamot i kyrkooch skolråd under en följd av år; och vid det omfattande restaureringsarbetet av Härlunda kyrka 1927 var Svensson en av de ledande krafterna.

Ur Smålandsposten N:o 160 Söndagen den 13 Oktober 1929. Födelsedag. 80 år fyller på onsdag f.d. kyrkovärden Olof Åkesson, Långasjömåla, Härlunda. Jämte skötseln av sin gård i det natursköna Långasjömåla innehade han under sin krafts dagar åtskilliga förtroendeuppdrag inom församlingen. I en lång följd av år var han sålunda kyrkovärd, medlem av kyrkooch skolråd och kyrkokassör, vilka poster han iklädde med stor plikttrohet och ordning. Om hr Åkesson kan man säga, att han hör till ”de stilla i landet”. Vänsäll och redbar till sin karaktär och utrustad med gammaldags tro och heder har alltid hans kyrka och församling legat honom varmt om hjärtat. På 80-årsdagen kommer säkerligen mångens tankar att gå till den vördade gamle kyrkovärden.

Tidningsnotiser m.m. hämtade ur Smålandsposten 1930 – 1939. Sammanställda av Anders Ring, Vislanda.

Ur Smålandsposten N:o 2 Lördagen den 4 Januari 1930. Kommunalt. Ordinarie decemberstämma med Härlunda kommun hölls i lördags. Till revisorer för detta år valdes f.d. v. fjärdingsmannen E. Lindberg, Knihult, hem.- äg. A. Johansson, Vashult. Suppleanter hemmansäg. J. Johansson, Knihult, och fjärdingsmannen K. H. Jonasson, Långhult. Till ledamöter i taxeringsnämnden för nästa år valdes handl. Carl Olsson, Haga, hem.äg. Karl Gustafsson, Trolleboda, hem.-äg. L. J. Svensson, Ulriksmåla, kyrkovärden Emil Pettersson, Hårdahult, hem.-äg. Alg. Larsson, Knihult, nämndeman G. Johansson, Knoxhult, komminister G. Fahl, Häradsbäck, och stenarb. Axel Pettersson, Härlenäs. Bland dessa utsågs handl. Carl Olsson, Haga, att taga hand om och granska skogsdeklarationerna. Suppleanter blevo handl. Anton Johansson, Häradsbäck, hem.-äg. Anton Johansson, Trolleboda, hem.-äg. Axel Svensson, Husjönäs, hem.-äg. Joh. Pettersson, Slätthult, hem.-äg. Arvid Johansson, Knihult, hem.-äg. Lis-Olof Magnusson, Knoxhult, fjärdingsman Karl H. Jonasson, Långhult, samt arb. Aron Johansson, Knihult. Till ombud att infinna sig vid vägstämmor under nästa år valdes nämndemannen Gustav Johansson, Knoxhult. Till överförmyndare för år 1930 valdes nämndeman Gustav Johansson, Knoxhult, och till ersättare handl. Anton Johansson, Häradsbäck. Till ledamöter i barnavårdsnämnden valdes för en tid av fyra år fjärdingsman Karl H. Jonasson, Långhult, lärarinnan Susanna Håkansson, Hallaboda, skomakaren Gust. Adolfsson, Häradsbäck, hem.-äg. Alg. Larsson, Knihult, och arrend. Ernst Lindberg, Häradsbäck. Till avlöning för barnavårdsmannen för år 1930 bestämdes 40 kr. Arvoden till kommunalnämndens ordförande bestämdes till 250 kr. och till dess kassör 80 kr. samt ersättning för debitering av innevarande års skogsaccis 10 kr. Hundskatten för nästa år bestämdes till 10 kr. pr hund.

Ur Smålandsposten N:o 32 Tisdagen den 25 Februari 1930. Friköp av ecklesiastik jord i Häradsbäck. Handlanden Carl Olsson i Härlunda socken hade anhållit om friköp av dels lägenheten Nöjet, dels ock lägenheten Nöjets annex samt ytterligare ett där intill gränsande jordområde, av vilka fastighetsdelar han med nyttjanderätt innehar en del, allt under ecklesiastika lönebostället Häradsbäck n:r 2 i Härlunda socken. Boställsnämndsordföranden har i ärendet tillstyrkt, att försäljningen endast må omfatta den del av lägenheten Nöjet, eller Haga som den ock kallas, som ligger norr om häradsvägen Häradsbäck – Ålshult och som innehåller en areal av 0,9 hektar.

Ur Smålandsposten N:o 45 Torsdagen den 20 Mars 1930. Från Härlunda, skrives till oss: Härlunda församling har i dagarna från Tulins vagnfabrik i Skillingaryd genom deras representant M. Borén, Älmhult, inköpt en ny likvagn för ett pris av 1,190 kr.

Ur Smålandsposten N:o 48 Tisdagen den 25 Mars 1930. Kommunalt. Kyrkostämma hölls den 20 Mars. Stämman hade att yttra sig om inkomna anbud å ombyggnad av kommunalhuset. Byggmästaren Albin Gustavsson, Ellagölshult, hade lägsta anbud å en summa av 20,000 kr., vilket av stämman antogs. För grundläggning, dränering och cementering antogs muraremästaren N. Blomkvist, Lönsboda, för en summa av 2,600 kr. För nedtagning, flyttning och uppförande av kyrkstallarna antogs byggmästaren Albin Gustavssons anbud å summa av 1,800 kr.

Ur Smålandsposten N:o 50 Lördagen den 29 Mars 1930. Kommunalt. Kommunalstämma hölls den 23 Mars. Till ledamöter i valnämnden valdes f.d. bagaren Johan Håkansson, Häradsbäck, skomakaremäst. Gustav Adolfsson, Häradsbäck, byggm. Albin Gustavsson, Ellagölshult, hem.-äg. Henrik Johansson, Knoxhult. Suppleanter: bagare Otto Johansson, Häradsbäck, och hem.-äg. Karl Gustavsson, Trolleboda. Till ledamöterna i valnämnden beslutades ett dagtraktamente av 1 kr. pr dag. Till ledamöterna i taxeringsnämnden, pensionsnämnden och hästuttagningsnämnden 2 kr. pr dag. Till ledamot i fattigvårdsstyrelsen i stället för kantor Alma Nilsson, som avflyttat från orten, valdes barnmorskan fru Martina Ståhlberg, Häradsbäck. Stämman beviljade 20 kr. för år 1930 i lön åt ordf. i barnavårdsnämnden. Till representanter att med hushållningssällskapets bistånd bilda egnahemskommitté inom kommunen valdes nämndeman Gustav Johansson, Knoxhult, och hem.-äg. Karl Gustavsson, Trolleboda.

Ur Smålandsposten N:o 106 Tisdagen den 8 Juli 1930. Härmed tillkännagives att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla min käre make och vår gode, uppoffrande far,

Hemmansägaren

Axel Bergstand, som hastigt avled fredagen den 4 juli i en ålder av nära 49 år, lämnande oss, åldrig fader, broder, övrig släkt och många vänner i djupaste sorg och saknad. Knoxhult, Häradsbäck den 5 juli 1930.

Emma Bergstrand. Barnen. Farväl!, nu vill jag somna och fridens hem bebo. O!, varen snart välkomna till samma goda ro! Ack, ljuvt är vilans läger och natten fort förbi; Farväl - mitt hjärta säger: I himlen råkas vi.

Ur Smålandsposten N:o 139 Torsdagen den 4 September 1930. Tillkännagives att min älskade maka och vår lilla mor,

Hulda Sofia Lager, efter en kort sjukdom avled i dag å Växjö lasarett i en ålder av 60 år, 2 mån., 29 dagar, djupt sörjd och saknad av oss, släkt och många vänner. Häradsbäck den 2 sept. 1930.

C. R. Lager. Barnen. Tack goda mor för vad du gjort för oss i denna tiden, då du nu gått till högre ort vi önska dig den friden, som varar evigt utan slut och väntas av oss alla om blott vi tåligt hålla ut och Gud om hjälp åkalla. Sv. Ps. 487.

Ur Smålandsposten N:o 167 Torsdagen den 23 Oktober 1930. Dödsfall. I fredags avled Härlunda församlings äldsta medlem, änkan Stina Johansson, Häradsbäck, i en ålder av nära 97 år. Med henne har en kärnmänniska av gamla stammen gått ur tiden. Utrustad med en synnerligen god hälsa under hela sin långa levnad, bibehöll den gamla också sina goda själskrafter ända in i det sista. Varmt fästad vid sin bibel och psalmbok, fastän hon under de senaste åren på grund av ögonens klenhet ej kunde se att läsa, var det henne kärt att utantill flitigt läsa sina psalmer och bibelord. För alla, som besökte henne, hade hon vänliga goda ord att giva, och det var en glädje för den gamla att få berätta om sina barndoms- och ungdomsdagar, vilka hon hade i ovanligt livlig åtanke. Stina Johansson sörjes närmast av tvenne döttrar, sonhustru och barnbarn samt en stor skara vänner, som minnas henne som en god och kärleksfull kvinna, vilken var ”en av de stilla i landet”.

Ur Smålandsposten N:o 168 Lördagen den 25 Oktober 1930. Ärekränkning. Lantbrukaren Klas Markusson i Olofshylte, som falskeligen hade beskyllt lantbrukaren Johan Pettersson i Knihult, Härlunda socken, att år 1888 hava anlagt mordbrand såväl i egengård som å annans egendom, dömdes för denna beskyllning att böta 150 kr. till kronan och därjämte till Pettersson utbetala i ersättning för den skada han på grund av beskyllningen lidit, 800 kr. samt ock ersätta dennes kostnader i målet med 81 kr.

Ur Smålandsposten N:o 179 Torsdagen den 13 November 1930. Hyllning. 70 år fyllde i söndags f. d. kronofjärdingsmannen Erik Lindberg i Knihult, Härlunda socken. I unga år emigrerade han till Amerika, där han vistades några år, varefter han återvände till fosterbygden och inköpte det hemman, som han nu innehar och har brukat i 42 års tid. Lindberg har under denna tid varit mycket anlitad i det kommunala. Sålunda har han varit ledamot i kommunalnämnden i 32 år, kommunalkassör 20 år, vice ordförande och ledamot i pensionsnämnden sedan pensionslagen tillkomst, vice ordf. i valnämnden, kronofjärdingsman i 30 år. Under en lång tid av år har han varit och är fortfarande ombud och föreståndare för Kronobergs läns sparbanks kommitté i Härlunda. Han har för sin långvariga och trogna tjänstgöring på skilda områden hedrats med Patriotiska sällskapets medalj. Lindberg, som är vid full vigör, sköter själv sitt hemman på mönstergillt sätt. Jubilaren blev på högtidsdagen uppvaktad med presenter och telegram från släkt och vänner från när och fjärran.

Ur Smålandsposten N:o 8 Torsdagen den 15 Januari 1931. Vådaskott då hunden skulle räddas. I fredags inträffade på den urtappade Låkansjön i Virestad en olyckshändelse, i det att hemmasonen Ragnar Johansson från Åbogen råkade få ett hagelskott i benet. Det tillgick på det sättet, att en Johansson medföljande hund kom ned i den genom nämnda sjö gående kanalen och under Johanssons bemödanden att rädda hunden råkade ett skott gå av som träffade Johansson i ena benet strax ovanför knäet. Johansson forslades så fort sig göra lät till Ljungby lasarett. Någon fara för livet anses ej föreligga.

Ur Smålandsposten N:o 9 Lördagen den 17 Januari 1931. Döden följde av skadorna. Hemmasonen Ragnar Johansson från Åbogen i Virestad, vilken häromdagen genom en jaktfärd råkade vådaskjuta sig i ena benet, har nu avlidit av skadorna å Ljungby lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 68 Torsdagen den 30 April 1931. Födelsedag. 70 år fyller på söndag komministern Gustaf Adolf Fahl i Härlunda. Han är född i Bäve, Göteborgs stift, och son till lantbrukaren Erik Fahl. Efter studier i Uddevalla och Göteborg samt vid Ultuna lantbruksinstitut avlade han här agronomexamen 1898. Han var lärare vid Borgholms lantbruksskola åren 1898–1899, vid Kristinehamns praktiska skola åren 1899–1900 och vid Uppsala läns lantbruks- och folkhögskola i Tierp 1900–1907. Han var föreståndare vid Malmkvistska barnuppfostringsanstalten i Stockholm 1907–1911. Befriad frå akademiska examina prästvigdes han för Uppsala stift den 9/12 1909. År 1923 valdes han till komminister i Härlunda av V. Torsås pastorat. Denna sin befattning tillträdde han 1925. Pastor Fahl är en mycket praktiskt lagd man, och under hans tjänstgöring i Härlunda har många för socknen gangnande reformer genomdrivits, i vilket han tagit verksam del.

Sålunda var det under hans ledning, som Härlunda kyrka år 1927 genomgick en omfattande restaurering. Och för skolväsendet i församlingen har mycket blivit gjort under de senaste åren genom hans initiativ. Pastor Fahls hälsa har under de senare åren varit mycket vacklande, och han har för den skull under långa tider måst anlita tjänstebiträde. Han är dock numera så pass återställd till hälsan, att han ensam kan utföra alla de inom församlingen förekommande ämbetsgöromålen.

Ur Smålandsposten N:o 69 Lördagen den 2 Maj 1931. Kommunalt. Ordinarie kyrkostämma hölls den 27 April. Det beslöts att dricks- och tvättanordning skall uppsättas i Häradsbäcks skola. Kyrkostämman beslutade, att badkar skall inköpas till sockenstugans badhus, om kommunalstämman beslutar detsamma. Det beslutades, att priset för gravöppning på den gamla kyrkogården skall höjas från kr. 2:50 till 3:50. Hemmansägarna Lars Johan Svensson, Ulriksmåla och Nils Magni Persson, Husjönäs, fingo i uppdrag att låta inlägga nytt golv i avklädningsrummet i Spjutaretorps skola samt tjära och laga yttertaket samt en del andra reparationer vid Spjutaretorps skola. Kyrkovärden Carl Olsson, Amundshylte, och hemmansäg. Alfred Johannesson, Truvedstorp, fingo i uppdrag att låta utföra en del reparationer i Karsemåla skola. Taket till lärosalen skall drivas och målas och taket i avklädningsrummet målas i någon ljus färg. Det beslutades, att bänkarna i samtliga skolor skola målas under sommarferierna samt att yttertaket vid Hårdahults skola skall omtäckas med cementpannor. Kyrkovärden Emil Petersson, Hårdahult, fick i uppdrag att låta utföra detta arbete.

Ur Smålandsposten N:o 72 Torsdagen den 7 Maj 1931. Hyllning. Komminister Gustaf Adolf Fahl, Härlunda, blev på sin 70-årsdag i söndags föremål för hjärtlig hyllning av sina församlingsbor, släktingar och vänner. Klockan 7 på morgonen uppvaktade lärarekåren med sång och överlämnade en större praktfull tennskål, fylld med röda nejlikor. Efter gudstjänsten inställde sig kyrkooch skolråd, varvid kyrkovärden Carl Olsson, Amundshylte, talade för jubilaren och överlämnade en subskriberad gåva, ett dyrbart guldur med inskriptionen ”Från kyrkooch skolråd och vänner i Härlunda församling”. Under dagens lopp uppvaktade dessutom konfirmationsbarnen och många vänner bland församlingsborna och från grannsocknarna med blommor och olika gåvor. Ett hundratal telegram anlände under dagens lopp. På tisdagen gavs middag i den gästfria prästgården för ett 80-tal inbjudna. Bland de närvarande märktes kyrkoherdarna K. Holm, Vislanda, W. Norlén, Skatelöv, H. Sjöfors, V. Torsås, komministrarna J. Gustafsson, Blädinge och Eric Fahl, Torsby av Göteborgs stift, ständige adjunkten G. Linder, V. Torsås, folkskoleinspektören O. Lidén, Ljungby, grosshandl. Hedén, Göteborg, med fruar, församlingens kyrkovärdar, kyrkooch skolrådsledamöter med fruar, lärarepersonalen, jämte ett stort antal församlingsbor och andra vänner. Middagen förflöt under bästa stämning med flera tal samt sång, ledd av kyrkoherde Sjöfors. Kyrkoherde Holm talade å ämbetsbrödernas vägnar. Ett anförande hölls av inspektör Lidén. Komminister Eric Fahl, jubilarens brorson, höll ett högstämt tal. Kyrkoherde Sjöfors framförde gästernas tack. Rörd talade till sist komminister Fahl och tackade de närvarande för all den vackra hyllning, som beretts honom.

Ur Smålandsposten N:o 79 Tisdagen den 19 Maj 1931. Kommunalt. Kommunalstämman har till ombud vid länsstyrelsens anstaltsmöte utsett fattigvårdsstyrelsens ordf. Gustav Johansson, Knoxhult. Kommunalstämman beslutade inköp av badkar till badrummet i det nya kommunalhuset. Stämman beslutade att yttre målningen av kommunalhuset skall bliva med oljefärg i stället för röd slamfärg, och att ersätta entreprenören prisskillnaden på oljefärg och slamfärg.

Ur Smålandsposten N:o 87 Tisdagen den 2 Juni 1931. Dödsfall. Tillkännagives att Herren Gud hädankallat min älskade make och vår käre fader

I lördags avled på Växjö lasarett f.d. hemmansägaren Bengt Håkansson, Torf. d. H e m m a n s ä g a r e n björnahult, Härlunda socken, efter blott Bengt Håkansson, några dagars sjukdom, i en ålder av något som efter en kort men svår sjukdom över 76 år. avled å Växjö lasarett söndagen den Bengt Håkansson var född i Hallaboda, 31 maj 1931 i sitt 77:de levnadsår, Härlunda socken, och blev hemmansägare djupt sörjd och saknad av åldrig maka, barn och barnbarn samt släkt för omkring 40 år sedan, i det att han och vänner. övertog fädernegården, vilken han dock för Torbjörnahult, Häradsbäck den 2/6 1931. ungefär 20 år sedan försålde till en av sina MARIA HÅKANSSON, söner. Samtidigt inköpte han den gård, född Petersson. varest han nu var bosatt. Även detta hemBarnen. man hade han överlämnat till en annan av Älskad! Saknad! sina söner. Med den avlidne bortgick en man av den Sv. ps. 344. gamla, goda stammen. Han var en arbetets man, redlig och rättrådig mot alla, med vilka han kom i beröring. Desslikes var han en mycket hjälpsam man, som ej såg blott på sin egen fördel och vinning. Han var också en omtyckt sällskapsmänniska. Även så var han en duglig lantbrukare som få. Han var ledamot av kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen i ett flertal år.

Ur Smålandsposten N:o 115 Torsdagen den 23 Juli 1931. Kommunalt. I söndags hölls extra kyrkostämma i Härlunda för val av ombud vid den ekonomiska besiktningen av prästgården den 5 Aug. i år. Till ombud valdes kyrkovärden Carl Olsson, Amundshylte. – Omedelbart efter kyrkostämmans slut hölls extra kommunalstämma för yttrande angående platsen för stortorgdagarna. En kommitté var tillsatt för uppgörande av förslag för platsen. Kommittérades förslag var att flytta platsen från nuvarande till någon plats i närheten av kaféet Hagadal. Stämmans beslut blev vid röstning att 10 röster avgåvos för flyttning och 8 röster mot. En kommitté tillsattes för ordnande av den nya platsen. I denna kommitté invaldes hemmansäg. J. Petersson, Slätthult, hemmansäg. K. Gustavsson, Trolleboda, och hemmansäg. H. Johansson, Björkesjömåla.

Ur Smålandsposten N:o 126 Tisdagen den 11 Augusti 1931. Dödsfall. Överherden har i dag behagat hädankalla vår oförgätlige make och fader Komministern

Efter en kort tids sjukdom avled i söndags komministern i Härlunda Gustaf Fahl i en ålder av 70 år, närmast sörjd av maka och fyra söner och en dotter. Komminister Fahl var född i Göteborgs i en ålder av 70 år, i ljust och stift, där fadern var lantbrukare. Under tacksamt minne bevarad. i vår djupa större delen av sitt liv ägnade han sig också sorg och saknad deltaga syskon, övriga släktingar, församlingsbor, åt lanthushållning. Efter studier först i många vänner och trotjänarinna. Uddevalla och efter avlagd studentexamen Härlunda pr Häradsbäck den 9 aug. 1931. genomgick han Ultuna lantbruksinstitut Anna Fahl och avlade där agronomexamen år 1898. f. von Heideman Efter sin examen arbetade han först såsom Barnen. lärare vid Borgholms lantbruksskola och Sv. ps. 187 v. 7 o. 9. Kristinehamns praktiska skola samt såsom lärare vid Uppsala läns folkhögskola. Att Jordfästningen äger rum i Härlunda han i detta sitt arbete visade nit och skickkyrka fredagen den 14 aug. kl. 12. lighet, framgår därav, att han med statsunderstöd företog ett flertal resor för att studera lantbrukshushållning. Så vistades han sommaren 1904 i Danmark, Tyskland och Holland och företog påföljande år studieresa till Finland och Danmark, närmast för att studera undervisningen vid dessa länders folkhögskolor. Sedan han under några år varit föreståndare för den Malmqvistska uppfostringsanstalten i Stockholm, togo emellertid hans starka kristliga och kyrkliga intressen ut sin rätt. Efter erhållen dispens blev han prästvigd vid Uppsala ärkestift år 1909 och tjänstgjorde såsom extra ordinarie prästman dels i Stockholm, dels i Strängnäs stift samt i hemstiftet. Till Växjö stift kom han år 1925, sedan han valts till komminister i Härlunda. Komminister Fahl hade tvivels utan i sin västsvenska hembygd mottagit starka andliga intryck, som blevo bestämmande för hela hans liv. Han älskade den svenska kyrkan och dess ordningar, och när han i 50-årsåldern inträdde som präst i densamma, var det helt visst ett varmt och uppriktigt intresse, som tvang honom att taga detta steg. Till sin allmänna åskådning tillhörde han nog närmast den riktning inom den svenska kyrkan, som man med ett något oegentligt namn plägar beteckna såsom den Schartauanska, varför han även inom Härlunda församling med dess gammalkyrkliga befolkning vann förståelse och uppskattning. Hans predikningar voro goda och uppbyggliga samt av undervisande karaktär. Han var mån att predika ett rent och klart Guds ord, varvid Arndt och Schartau voro hans läromästare. Pastor Fahl var en mycket praktiskt lagd man, och under hans tjänstgöring i Härlunda har många för socknen gagnande reformer genomdrivits, i vilka han tagit verksam del. Sålunda var det under hans ledning som Härlunda kyrka år 1927 genomgick en omfattande restaurering. Och för skolväsendet i församlingen har mycket blivit gjort under de senaste åren genom hans initiativ. Han var en vänsäll och god människa, och när han nu slutat sitt växlingsrika levnadslopp, sörjes han av många såsom en redlig lärare.

Gustaf Adolf Fahl

Ur Smålandsposten N:o 131 Torsdagen den 20 Augusti 1931. Begravning. En mycket högtidlig jordfästningsakt förrättades i Härlunda kyrka i fredags, då stoftet efter komminister Gustaf Fahl vigdes till den sista vilan. Före jordfästningen förrättades bön i sorgehuset av kyrkoherde Hjelmgren i Kalvsvik, vilken utgick från Upp. 22: 12 ”Se jag kommer snart”, varefter en avdelning av V. Torsås sångkör under kyrkoherde Sjöfors ledning sjöng ”Mitt liv är en våg”. Därefter sjöngs sista versen av ps. 187. Under klockringning satte sig processionen sig i rörelse åt den närbelägna kyrkan. Kistan bars av sex kyrkovärdar. Prestaverande voro kyrkoherde Holm, Vislanda, och pastor Sandahl, Växjö. Utanför kyrkan bildade skolbarn häck med blommor i händerna. Under tonerna av en sorgmarsch inbars kistan och placerades på en katafalk framme i koret. Kyrkan var vackert dekorerad med granar och blommor. Efter det en psalm sjungits, sjöng kören ”Stilla skuggor”, varefter jordfästningen förrättades av en brorson till den avlidne, Kyrkoherde E. Fahl, Harestad, Göteborgs stift. Därefter utförde kören ”O, huru stilla slumra de saliga”. Predikstolen bestegs av en systerson till komminister Fahl, kyrkoherde Halde, Tanum, Göteborgs stift, vilken höll en djupt gripande dödsbetraktelse. Kyrkoherde Sjöfors och pastor Linder, V. Torsås, trädde därpå för altaret och utförde begravningsmässan, varvid den förstnämnde utförde sångpartierna. En myckenhet blommor och kransar hade sänts till båren. Kyrkoherde Sjöfors nedlade en krans från V. Torsås församling och framförde sitt och församlingens tack till den avlidne. Vice pastorn i Härlunda G. Linder framförde församlingsbornas varma tack för det nitiska arbete, komminister Fahl nedlagt för sin församling, och nedlade en krans från församlingen. Tal höllos även av folkskoleinspektör Lidén, Ljungby, och kyrkoherde Holm, Vislanda. Lärarekårens tack framfördes av kantor Olsson, Härlunda, vilken även nedlade en krans. De sörjandes tack till alla dem, som hedrat den avlidne, framfördes av kyrkoherde Halde, varefter stoftet fördes till Backa i Göteborgs stift, där den avlidne förut verkat, för att där gravsättas. Församlingsborna hade talrikt slutit upp för att hedra sin avhållne komminister.

Ur Smålandsposten N:o 132 Lördagen den 22 Augusti 1931. Den gode barnavännen har i dag till sig hemkallat vår lille älskling,

Ivan Hagard,

i en ålder av 2 månader, 4 dagar, sörjd och saknad av oss. Häradsbäck den 19 aug. 1931.

Adina och Ferdinand Bengtsson. Folke.

Ingel.

En liten ängel till oss kom, Han hälsade och vände om.

Ur Smålandsposten N:o 164 Lördagen den 17 Oktober 1931. En lönnbrännarindustri i stor skala upptäckt i Härlunda socken. Hundra liter brännvin och 450 liter jäsande massa beslagtagen av polisen. En nattlig polisrazzia under landsfiskal Kirstens ledning. – Två personer anhållna.

Den beslagtagna bränneriutrustningen under Älmhultspolisens uppsikt.

Landsfiskalen i Älmhults distrikt Sigge Kirsten hann natten till torsdagen vid sidan av allt sitt omfattande arbete med utredningen av Älmhultsmordet göra en ovanligt givande lönnbrännarrazzia i Härlunda socken. Vid razzian beslagtogos inemot 90 liter färdigdestillerad vara jämte omkring 450 liter sockerjäsning. Av den beslagtagna varan voro ett 30-tal liter buteljerade, medan återstoden förvarades i diverse dunkar och andra kärl. En stor del av detta sistnämnda torde vara av en tydligt större alkoholstyrka än det i handeln förekommande brännvinet, varför beslaget utan överdrift kan anslås till sina modiga 100 liter brännvin av normalstyrka. Beslaget är nog det största i sitt slag i Kronobergs län och för övrigt ett av de största i landet under de senaste åren.

Landsfiskal Kirsten hade som bekant använt hela onsdagen till vallningar av och förhör med den för Älmhultsmordet anhållne sadelmakaren Persson. Vid sin hemkomst på kvällen möttes han av meddelande om att landsfiskal O. Rudmar i Glimåkra lyckats inringa en lönnbrännarliga, som skulle ha sitt tillhåll i en stuga i södra Härlunda socken. Av diverse orsaker, bl.a. en marknad på torsdagen, ansågs den kommande natten särskild lämpad för en razzia. Vid 11-tiden på kvällen begav sig landsfiskal Kirsten jämte sex man i två bilar till Lönsboda, där en ungefär lika stor styrka under landsfiskal Rudmars befäl stötte till. Då ett rykte vetat berätta, att lönnbrännarna skulle vara tattare, var hela polisstyrkan beväpnad med pistoler och battonger. Efter en stunds ”krigsråd” beslöts, att polisstyrkan under landsfiskal Kirstens överbefäl skulle omringa den misstänkta stugan, lägenheten Sandsjönäs vid Björnhult, vilken är belägen i Härlunda socken omedelbart inpå Skånegränsen. Landsfiskal Kirsten med fyra man skulle taga sig fram via Härlunda kyrkby, medan en annan grupp under landsfiskal Rudmars befäl skulle taga sig upp söderifrån. För bevakningen av skogspartiet mellan de båda grupperna svarade en tredje polisavdelning under befäl av kriminalkonstapel S. Dahlqvist. Smålandspostens utsände medarbetare medföljde landsfiskal Kirstens patrull, vilken efter någon timmes tid i skydd av mörkret tagit sig fram till ett skogsbryn strax norr om stugan. Vid vår ankomst dit lyste det ännu i fönstren. En stunds paus, varunder browningarna fingo en sista hastig tillsyn, och på slaget ½ 2 trängde grupperna samtidigt fram och hade snart nog omringat byggningen, vars samtliga dörrar och fönster noga bevakades. De båda landsfiskalerna begåvo sig till köksdörren, innanför vilken man senast observerat ljus, och bultade på. Det blev genast oro i lägret, men trots upprepade anrop från polismännens sida förblev dörren igenbommad. Med ett slag av sin pistolkolv, vilket i den stilla natten ekade som ett skott, krossade då landsfiskal Kirsten ett av köksfönstren och hotade tränga in denna väg. Nu förändrades situationen hastigt, och dörren flög upp med fart. I samma ögonblick slog en fullkomlig stank av brännvin och mäsk emot polismännen, som i ljuset av sina elektriska handlyktor upptäckte två halvklädda män i stugan. Dessa förnekade givetvis all vetskap om någon olaga sprithantering eller om spritförråd i huset. En första snabbrazzia i byggnaden från golv till tak gjordes, varvid det konstaterades, att förutom de båda männen i huset fanns en kvinna, gift med den ene av dem, samt tre småbarn. Nu vidtog ett första förhör med den ene av männen. – Finns det något brännvin här i huset? frågade landsfiskal Kirsten. – Brännvin? Brännvin? Det tror jag inte kom det dröjande svaret. – Nej, inte som jag vet av! På detta sätt pågick förhöret under någon minut tills ett par av polismännen plötsligt uppenbarade sig i rummet, medförande två stora väskor fyllda med buteljerade flaskor samt en 10-liters dunk, vilken till ⅔ var fylld med nydestillerad vara. En filtrertratt satt i pipen vittnande om att man hållit på med att ytterligare förädla det destillerade fluidet. Fyndet hade gjorts under några klädespersedlar i en skrubb invid köket, på vars golv förresten syntes hela små sjöar av brännvin, som spillts ut under den första skräcken över polisens ankomst. Den ena väskan var så fullpackad, att den ej på långa vägar kunde låsas utan måst omviras med snören och läderremmar. Nu kunde inte längre mannen förneka, att det fanns brännvin i huset. Han trodde emellertid inte, att det fanns mer. ”Jag har ju vetat”, sade han, ”att här sysslats med brännvin, men jag känner inte till, var det finns. Jag har inte varit med på annat sätt, än att jag mot ersättning utfört transporterna.” – Erkänn bara, var apparaten kan finnas gömd, så skall ni slippa följa med till arresten i natt, fortsatte landsfiskal Kirsten. – Här finns, såvitt jag vet, ingen apparat. Det är köpesprit alltsammans. – Försök inte, här luktar ju hembränt långt ut på gårdsplanen. – Ja, se det är inte så kallad fiskarsprit (smuggelsprit) utan hembränd vara, som vi köpa.

Den kommer hit i bilar nattetid. – Nå ja, då får vi väl göra en ordentlig husundersökning. Det har ni väl ingenting emot! – Nej då! – Var finns källaren? – Under uthuset! Ett par polismän med den ene av de båda lönnbrännarna som vägvisare detacherades genast ut på den – såsom det snart skulle visa sig – fruktlösa expeditionen. – Finns det ingen källare här under huset? – Det har det aldrig funnits, kom svaret följt av en talande, hård spark i det massiva bjälklaget. Här avbröts förhöret av ett jubelrop från polismännen i förstugan innanför stora ingången. Man hade under en matta anträffat en längs golvtiljorna finurligt uppsågad fallucka, vilken befanns leda ned under byggnaden. En fruktansvärd odör av fotogenos, mäsk och brännvin i ljuv förening, som kom polismännen att faktiskt rygga till, böljade upp genom hålet i golvet, där man uppifrån ej kunde se annat än en smal, tämligen nygrävd gång, som ormade sig fram mellan stora stenblock, som tunnelbyggarna måst kringgå. Gången var så smal, att en någorlunda fullvuxen person måste taga sig fram krypande på händer och fötter. När man krupit genom gången, fick man emellertid lön för mödan i en andning, som helt enkelt inte kan skildras nog drastiskt med ord. Gången mynnade ut i en grotta, lika låg som själva gången, med en golvyta på omkring 4 x 5 meter. I hörnet närmast ingången stodo två kraftiga destillationsapparater, fyllda med mäsk med varsitt fotogenkök under. Pannorna voro ännu varma, och ur den ena droppade klara brännvinsdroppar med jämna mellanrum. Runt om på golvet stodo dunkar av skilda slag med och utan innehåll och längst bort i grottan fem stora jäskar med inemot 450 liter skummande och bubblande jäsning. Stanken var fruktansvärd, och man dröjde inte gärna många minuter kvar där nere. Det var skönt att åter komma ut under den strålande stjärnhimlen och fylla lungorna med frisk luft. Hur lönnbrännarna kunnat stå ut med att arbeta timme efter timme i sin ”fabrik” är hart när oförklarligt. Det tog åtskilliga timmar att få upp den samlade attiraljen; innehållet i jäskaren måste på grund av grottans trånghet transporteras ut i småkärl, vilket blev en både långsam och besvärlig procedur i den av spritångor fullkomligt förtätade atmosfären där nere. Sedan förhöret med de båda brännvinsbrännarna, vilka befunnos vara sotaren Hj. E. Friberg och fiskhandlanden V. Åkesson, den förstnämnde från Kvidinge i Skåne och den senare från Mörrum, bar det åter vid ½ 4-tiden i väg mot Lönsboda, i vars arrest de fingo tillbringa natten. Åkessons hustru och barn lämnades kvar i stugan under två fjärdingsmäns beskydd. De båda lönnbrännarna förnekade, att rörelsen hittills varit av större omfattning. Några större försäljningar skulle ännu inte ha ägt rum, även om förberedelser till en mera organiserad avsättning vidtagits. Häremot strider dock i viss mån, att utanför stugan anträffades två bilar, en lastvagn och en elegant fyrsitsig sedanvagn av ett bättre amerikanskt märke. Det var förresten i denna sistnämnda vagn de båda ”fabrikörerna” – med den ene av dem vid ratten – i sällskap med ett par handfasta polismän fingo företaga de säkert mindre angenäma färden till arresten. Då man slutligen skiljdes i Lönsboda fick landsfiskal Kirsten mottaga en bön om ursäkt av den anhållne Friberg, som småleende bad ”kommissarien förlåta, att de råkat omintetgöra er säkert efterlängtade nattsömn”. Värdet av det beslagtagna är givetvis svårt att bedöma, men då man vet, att duons vanliga försäljningspris var 5 kr. pr liter, kan ju enbart den färdiga varan uppskattas till minst 500 kr. Enligt polismännens erfarenhet från tidigare, liknande affärer, torde vidare 450 literna jäsning motsvara inemot 100 liter brännvin. Efter dessa beräkningsgrunder skulle sålunda det beslagtagna fluidet representera ett värde av omkring 1,000 kr. Härtill komma de två bränneriapparaterna med deras nya fotogenkök m.m.

Rörelsen torde ha pågått i en månad eller högst sex veckor. Stugan har varit hyrd av Friberg, som bott där i cirka sex veckor under innevarande mellansäsong i hans sotaryrke. Åkesson har i sin tur med sin familj varit inhyrd hos Friberg sedan en månad. Friberg är född 1897 och har tidigare stått under åtal för lönnbränneri i mindre skala. Åkesson är född 1907.

Ur Smålandsposten N:o 142 Tisdagen den 8 September 1931. Eldsvåda i Ryd. Rydöns sommarrestaurang, ett nöjesetablissemang befintligt å den i Hönshyltefjorden strax utanför Ryds badanstalt belägna Rydön, eldhärjades vid 2-tiden i lördags e.m. och nedbrann till grunden. Nöjesetablissemanget, som inrymde dans- och serveringslokaler samt bostadsrum, äges av fru Siri Brogård, Åstorp, och har i sommar arrenderats av hr Gunnar Herdenberg ifrån Åstorp. Elden började i taket, och då den observerades av hr Herdenberg stod hela taket i ljusan låga, och inom kort var hela byggnaden övertänd. Dessförinnan hade det lyckats hr Herdenberg att rädda en del möbler och lösöre, men enligt uppgift blev det i serveringslokalen befintliga lagret av cigarrer, choklad m.m. samt några kontanter lågornas rov. Elden observerades omedelbart från land, och en del folk skyndade ner till stranden, men på grund av den orkanlika blåsten, som låg rakt mot stranden, var det omöjligt att med roddbåt kunna ta sig över till ön. På grund av blåsten tog det knappast en timme, förrän byggnaden brunnit ned till grunden. Hur elden uppkommit, kan ej med visshet sägas. Enligt uppgift pågick stark eldning i kokspisen för bakning, varför det kan tänkas, att i skorstenen uppstått soteld, som kastat gnistor på taket, eller att murverket varit bristfälligt. Hr Herdenbergs lösegendom och varulager var oförsäkrat, varför han gör förlust. Huruvida och till vilket belopp byggnaden var försäkrad är ej känt.

Ur Smålandsposten N:o 168 Lördagen den 24 Oktober 1931. Från allmänheten. Härlunda – ”Tattarförsamlingen”.

Undertecknad kom häromdagen att avlyssna ett samtal mellan ett par främlingar som i samband med lönnbränningshistorien i Härlunda, uttryckte sig på det mest osympatiska sätt om församlingen ifråga. Nu är det ju en känd sak, att Härlunda alltid burit en svart fläck därför att ryktet velat berätta om ”en massa tattare”, som skulle vara boende i församlingen. Men detta är ett stort misstag! Det är snart 20 år sedan den sista tattarefamiljen avflyttade från vår fredliga församling och dess befolkning, vilken icke heller gjort sig skyldig till något särskilt ont. Nu kom ju den här brännvinshistorien, som en ny fläck, men även som ett delikat samtalsämne vassa tungor emellan. Visserligen kan det ju knappast bli tal om någon ”svart fläck” denna gång, på grund av att lönnbrännarna äro främlingar, eller således inte tattare, och huset, som de hyrt och blott bebott en kort tid, är beläget nästan inpå Skånegränsen. Min och mångas mening är därför den, att en hel församlings rykte inte skulle behöva bli lidande för sådana sakers skull. Det är en sak, som förvånar mig mycket: Hur kommer det sig, att folk, som göra anspråk, att kallas bättre, vilja genom sina ord visa, att det ”bättre” varken nått hjärna eller hjärta? Krampanäs den 22 Oktober 1931.

Helga Ottosson.

Ur Smålandsposten N:o 172 Lördagen den 31 Oktober 1931. Rättegångs- och polissaker. Hembränningen i Härlunda. Målet mot de båda hembrännarna förekom igår i Alvesta.

Målet mot de tvenne personer, Hjalmar Edvin Friberg i Björnhult samt fiskhandlaren Valter Åkesson i Mörrum, vilka av landsfiskal Kirsten åtalats vid Allbo häradsrätt för olovlig tillverkning och försäljning av brännvin, förekom på fredagen. Svarandena voro personligen närvarande och erkände, vad som därvid lades dem till last. Åkesson hade haft bil och livnärde sig genom att handla med fisk och lump. Han saknade emellertid körkort, vilket blivit indraget. Sedan han blivit bekant med Friberg, som hade körkort, hade båda överenskommit att driva affärerna gemensamt, därvid Friberg skulle köra bilen. Båda hade därefter även handlat med lingon. För cirka sex veckor sedan hade Åkesson av sågverksägaren S. J. Magnusson i Trulsatorp hyrt ett denne tillhörigt torp i Björnhult. Åkesson med hustru och barn samt Friberg hade genast flyttat dit. Friberg hade tyckt, att det gått dåligt med affärerna och hade föreslagit, att de gemensamt skulle tillverka och försälja brännvin. Med hjälp av Friberg hade Åkesson av en 20-liters mjölkkanna gjort en bränneriapparat. Genom att köpa essens hade de gjort konjak av en del av brännvinet. Det vanliga brännvinet hade kryddats med kummin. Brännvinet såldes i halvstop och halvlitersbuteljer för kr. 3:50, och konjaken i halvstop för 5 kr., och halvliter för 4 kr. Vid nödhjälpsarbetenas förläggningar i Ekeshult i Örkened och Breanäs, Gärsås socken, hade de vid två olika tillfällen försålt brännvin. Endast första gången såldes konjak, vilken ej blev lika omtyckt som brännvinet. Vid en danstillställning i Folkets park i Knislinge hade de en gång sålt brännvin. Vid ett annat tillfälle hade de besökt en nöjesplats, som heter Bokelund, och sålt brännvin. Vid ett tillfälle hade brännvin försålts vid en dansbana i Fanaholm i Härlunda. Försäljningen vid dansbanorna hade helt och hållet skötts av Friberg, ehuru Åkesson var med på de olika platserna. Alla försäljningar hade skett under september och oktober i år. Hittills hade de icke sålt så mycket, att utgifterna blivit betäckta. Friberg förnekade vid polisförhöret att hava tagit befattning med i riket olovligen införda rusdrycker. Vid försäljningarna hade uppgivits, att varan var exportsprit för att det skulle vara lättare att sälja. Köparna hade alltid fått avsmaka brännvinet innan affär gjordes. Båda de åtalade vitsordade polisrapportens riktighet. Som förmildrande omständighet anförde Friberg, att han ej haft något vidare arbete, varför hembränning och försäljning skett för att bättra upp finanserna. Åklagaren yrkade ansvar för olaga tillverkning och försäljning av brännvin. Även Åkesson erkände, vad som lades honom till last. De båda anklagades levnadsomständigheter föredrogos. Friberg och Åkesson anhöllo om så lindrigt straff som möjligt. Åkesson framhöll, att det var Friberg, som vore initiativtagaren, vilket denne också erkände. Utslag meddelas vid kommande sammanträde.

Ur Smålandsposten N:o 187 Torsdagen den 26 November 1931. Dödsfall.

Tillkännagives att Gud behagat hädankallat min älskade make och vår käre fader,

I tisdags avled efter ett par dagars sjukdom f.d. hemmansägaren Johan Jönsson från Knihult, Härlunda socken, i en ålder av 83 år. Med Jönsson bortgick en man av den gamla goda stammen. Trots sin höga ålder har han flera gånger om dagen gått en kilometer till sin lägenhet, som han förbehöll sig, när han överlämnade gården till sin son, hos vilken Jönsson till sin död bodde. Närmast sörjande äro maka, två söner och tre döttrar samt barnbarn.

Hemmansägaren

Johan Jönsson, som avled i dag i en ålder av 83 år, 1 månad, sörjd och i tacksamt minne bevarad av oss åldrig maka, barn, svärson och barnbarn. Knihult den 24 November 1931.

SISSA JÖNSSON. Ps. N:o 451.

Ur Smålandsposten N:o 188 Lördagen den 28 November 1931. Rättegångs- och polissaker. Lönnbrännarna i Härlunda ha nu fått sin dom. De fingo tre månaders fängelse vardera.

Det stora lönnbrännaremålet i Härlunda fick sin epilog inför Allbo häradsrätts senaste sammanträde. De båda anklagade, sotaren Hjalmar Edvin Friberg och fiskhandlaren Valter André Åkesson, båda i Björnhult, hade vid senaste rättegångstillfället erkänt allt vad som lades dem till last, att de vid tre olika tillfällen under september och oktober månader innevarande år tillverkat 88 liter brännvin och att de vid fyra olika tillfällen försålt 35 liter av det tillverkade brännvinet. För detta dömdes nu svarandena jämlikt 30 par. 1 mom. 2 stycket K.F. av den 11 Juli 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin att undergå fängelse i 3 månader, ävensom att en för båda och båda för en utgiva tillverkningsskatt med 3,120 kr., samt att försäljning av rusdrycker böta 500 kr. Därjämte förklarade svarandena tillhöriga 50 liter brännvin och 500 liter mäsk jämte 2 bränneriapparater beslagtagna. Nämnden överröstade domaren vid detta utslag. Domaren, förste notarien Folke Thanner, ville icke döma till fängelsestraff, utan blott till 1,000 krs. böter.

Ur Smålandsposten N:o 200 Lördagen den 19 December 1931. Eldsvåda i Almundsryd. Vid ½ 12-tiden natten till tisdagen eldhärjades ett boningshus, tillhörigt arbetaren Gustaf Sandberg, Brorsmåla, Almundsryd. Familjen bestående av Sandberg, hans hustru och tvenne minderåriga barn, hade på måndagskvällen gått till sängs utan att märka något ovanligt. Vid ½ 12-tiden vaknade en av familjemedlemmarna vid ett knastrande ljud och observerade eldsken i dörrspringan till köket. Det befanns då, att nästan hela byggnaden var övertänd, så att de inneboende med knapp nöd hunno rädda sig från att bli innebrända. Sandbergs hustru fick sålunda i blotta nattdräkten med de två små barnen taga sig ut ur stugan i den orkanlika blåsten för att söka skydd hos en närboende granne, medan Sandberg själv försökte rädda något av lösöret. Han lyckades dock endast få ut en symaskin samt en kostym, som hängde i förstugan. Allt det övriga blevo lågornas rov. Det dröjde endast en kort stund till dess byggnaden nedbrunnit till grunden. Rörande eldens uppkomst kan intet med bestämdhet uppgivas. Det är dock antagligt att den uppstått på grund av någon bristfällighet i murverket. Det brunna var försäkrat i Almundsryds sockens brandstodsbolag, byggnaden för 1,500 kr. och lösöret antagligen för 1,000 kr.

Ur Smålandsposten N:o 23 Torsdagen den 11 Februari 1932. Fynd av ekstockar i Härlunda. Till Smålands museum i Växjö har med anledning av en i Smålandspostens söndagsbilaga den 23 Januari införd artikel av d:r Knut Kjellmark om ”Primitiva båtar i södra Småland” med däri ställd uppmaning till dem, som kände till andra sådana fynd än de i sagda artikel uppräknade, att godhetsfullt inberätta där till författaren eller till Smålands Museum, inkommet meddelande om att år 1923 vid sänkning av Hagsjön i Härlunda socken följande kanotfynd gjordes: en kanot av ek, 5 meter lång, varav endast bottnen och ena ändstycket äro i behåll; en kanot av ek, 4 m. lång, varav ena ändstycket och en del av sidorna äro bortfallna; en kanot, som är bättre bibehållen än den förra, men som har hål i bottnen efter ett par stenar, den legat på; flera mindre rester av kanoter på andra ställen vid sjöns stränder. I sjön finnas även lämningar efter pålar, lätt nedslagna, tydligen rester av katsor, d.v.s. anordningar för fiskfångst. Smålands Museum lägger naturligtvis det av Martin Fransson, Sänneshult, lämnade intressanta meddelandet till sitt arkiv.

Ur Smålandsposten N:o 57 Tisdagen den 12 April 1932. En olyckshändelse, med dödlig utgång inträffade i lördags i Virestad socken. Oskar Edvin Karlsson, Femlingehult Västregård, hade på morgonen givit sig ut på sjön Femlingen, för att taga upp nät. Han hade därvid medtagit en dubbelbössa. Då Karlsson ej kom hem, anade man oråd och började söka efter honom. Han fanns då liggande död vid stranden. Han hade antagligen först tagit upp båten och sedan velat taga upp bössan, då han troligen fattat tag i sittbrädan och ett skott brunnit av och träffat honom i magtrakten. Han hade sedan släpat sig omkring fyra meter bort från båten, och döden hade så inträffat. Han var född 1906.

Ur Smålandsposten N:o 100 Tisdagen den 28 Juni 1932. Biten av en häst. Då arrendator Erhard Svensson, Gäddegölshult, Härlunda, midsommardagen skulle flytta sin häst, som gick tjudrad ute på grönbete, bet hästen honom så svårt i magen, att han förlorade sansen. D:r Jäderberg i Ryd tillkallades omedelbart och förband den skadade, som vårdas i sitt hem.

Ur Smålandsposten N:o 109 Torsdagen den 14 Juli 1932. Eldsvåda i Härlunda. Natten till tisdagen utbröt eld i sågverket i Häradsbäck kyrkoby. Tack vare att eldsvådan upptäcktes i tid och ett rådigt och energiskt ingripande av ortsbefolkningen lyckades man bli herre över elden, så att den ej spred sig till virkesupplagen.

Ur Smålandsposten N:o 110 Lördagen den 16 Juli 1932. Från Häradsbäck, meddelas till Smålandsposten, att skadorna vid sågverksbranden ej voro större, än att driften fortgår vid såväl sågen, hyvleriet som kvarnen.

Linkullens tivoli, Häradsbäck, Härlunda, utbjudes härmed till salu. Eventuella spekulanter hänvänder sig till Lennart Johansson, Torbjörnahult, Häradsbäck.

Ur Smålandsposten N:o 133 Torsdagen den 25 Augusti 1932. Från Härlunda, skrives till oss: Idrottsfesten på lördagen gynnades av ett vackert väder och enorm publiktillslutning av såväl äldre som yngre. Festligheterna togo sin början kl. 3 e.m. med en fotbollsmatch på idrottsplatsen mellan Eneryda och Härlunda idrottsföreningar, i vilken Eneryda segrade. Strax efter matchens slut började festligheterna på Linkullens tivoli. De olika anordningarna besöktes flitigt, och omsättningen i stånden blev alldeles livlig. Ströms populära orkester från Älmhult medverkade under tiden med förstklassig dansmusik.

Ur Smålandsposten N:o 155 Söndagen den 2 Oktober 1932. Inbrott i Norraryds järnvägsstation. Natten till lördagen förövades ett djärvt inbrott å Norraryds järnvägsstation. Tjuvarna försökte komma åt innehållet i stationens kassaskåp genom att spränga sönder låset, men låskolvarna hade blivit sittande kvar i sina respektive hål, varför de ej fått upp kassaskåpsdörren. Tjuvarna – att de varit två synes tydligt på de spår de lämnat efter sig – hade berett sig tillträde till stationshuset genom att utifrån peta upp haken på ett av fönstren, där fönsterhaken var synlig genom en springa å fönstret. Efter inkomsten i stationshuset hade de gått ganska systematiskt tillväga, vilket tyder på att det varit yrkestjuvar. Först hade de vält omkull kassaskåpet på golvet samt därefter lagt det på sidan, så att låset kommit uppåt, antagligen för att låskolvarna efter sprängningen skulle falla ner. Sedan hade de infört en sprängladdning genom nyckelhålet och tänt på. Sprängladdningen hade söndertrasat hela låset, så att kolvarna voro fria, men dessa hade i alla fall blivit kvarsittande i sina hål. Därefter hade tjuvarna sökt bända upp kassaskåpsdörren med tillhjälp av ett par yxor, men de hade misslyckats i sina försök och måste lämna platsen utan något byte. Det kan ju även vara möjligt, att de blivit skrämda och därför givit upp försöken att få upp kassaskåpsdörren. Vid reträtten hade de använt sig av var sitt fönster, vilket möjligen tydde på att de haft bråttom. Antagligen hade inbrottet försiggått vid 2-tiden på natten. Den ena av yxorna, som användes vid försöket att få upp kassaskåpsdörren, hade tillgripits hos lokeldare G. Karlsson, Norraryd. Hr Karlssons fru hade vaknat ett par gånger omkring 12 på natten och tyckt sig höra buller, vilket möjligen kunnat härleda sig från tjuvarnas påhälsning då yxan tillgreps. Lokförare E. Persson, Norraryd, hade vid halv 3-tiden haft ljus i sin bostad, vilket kan siktas från stationslokalen. Tjuvarna har kanske observerat detta ljus och trott att detsamma kom från tjänstgörande stationinspektorens bostad och därför ej vågat stanna kvar utan då givit sig av. Som täckning vid sprängningen vid kassaskåpet hade tjuvarna använt 3 täcken, vilka tillgripits på höskullen å Allmundsryds vårdhems ladugårdsbyggnad, där en del luffare brukade logera och använda nämnda täcken. Den ena yxan hade även tillgripits i vårdhemmets uthus. Vid reträtten från stationshuset hade tjuvarna hoppat över ett staket, och här syntes mycket tydligt fotavtryck i sanden efter tvenne par fönster. Inne i stationslokalen syntes ett tydligt fotavtryck på en skinnklädd soffa. I kassaskåpet funnos förvarade mellan 300 och 400 kr. i kontanter. Landsfiskal Andersson i Ryd och kriminalkonstapel J. Cederbring bedrevo under lördagen energiska spaningar efter förövarna av inbrottet. Enligt det samtal, vår korrespondent haft med landsfiskal Andersson, synes denne vara böjd att sätta inbrotten å stationerna i Tjugosjö och Ljungby, som förövats på sista tiden, i samband med detta inbrott. Att det varit samma personer, som varit framme även här, framgår av den omständigheten, att fotavtrycken företer stor likhet. Sedan omkring 1904 har stationshuset i Norraryd tidigare haft påhälsning av tjuvar icke mindre än fem gånger, alltså nu inalles sex gånger. Vid ett av dessa tillfällen bortfördes ett mindre kassaskåp och plundrades. Vid ett annat tillfälle hade tjuvarna liksom nu vält omkull kassaskåpet, vilket då var av samma storlek, samt sprängt sönder låset, men ej kunnat få ut låskolvarna ur sina hål, varför bytet även då blev noll. Vid de övriga tillfällena hade tillgrepp gjorts av andra saker.

Ur Smålandsposten N:o 162 Lördagen den 15 Oktober 1932. Dödsfall. Vår innerligt älskade och uppoffrande fader, Poststationsföreståndaren och Handlanden

F.d. poststationsföreståndaren och handlanden Johan Olsson, Häradsbäck, Härlunda socken, avled i torsdags i en ålder av 86 år. Han var född den 22 Mars 1846 i Ebbön i V. Torsås, där fadern var lantbrukare. Han har i afton stilla och fridfullt ingått i den eviga vilan i en ålder av 86 år, flyttade 1857 med föräldrarna till Häradsdjupt sörjd och saknad, men i ljust och bäck, då dessa köpte Gästgivaregården därtacksamt minne bevarad av oss barn städes. 1877 ingick han äktenskap och överoch barnbarn, bror och syster, släktog vid samma tid faderns hemman. Sedan tingar och många vänner. han innehaft gården några år överlämnade Häradsbäck den 13 oktober 1932. han största delen av denna till en yngre Henrik o. Hilda. Ester. Julius. Sam o. Märta. broder. Den del av hemmanet som han Ellen o. Magnus. förbehöll sig, utgjordes av den mest oländiga Olga o. Carl-Algot. mark, man gärna kan tänka sig. Här har Blenda. Lydia o. Augustin. Olsson sedermera under årens lopp uppodlat Nina. Gerda. cirka 10 tunnland, uppfört samtliga å platsen Mina levnadstimmar stupa varande byggnader samt utfört betydande Mot det stilla målet ner; grundförbättringar av olika slag. Ända sedan I det tysta, mörka, djupa 1886 har Olsson jämsides med sin övriga Sjunka de allt mer och mer. verksamhet och på ett framgångsrikt sätt Dagen, som i skymning strider, Går för mig ej upp igen; idkat diversehandel i Häradsbäck. I 21 år var Herre, bliv mig när, det lider, han bl.a. fjärdingsman. Snart, ack snart till aftonen. Den 1 Januari 1874 blev Olsson poststationsföreståndare. Mellan Lönashult och Häradsbäck forslades posten av Olsson antingen pr skjuts eller på hästryggen. Järnvägens tillkomst innebar genast en kraftig ökning av posten, som Olsson sedermera fraktat den långa vägen mellan Liatorp och Ålshult fram och åter. Den 1 oktober i år lämnade han sin befattning som föreståndare för poststationen i Häradsbäck. Samtidigt överlämnade han jordbruks- och handelsfastigheten och flyttade till sin äldsta dotter, även hon bosatt i Häradsbäck. Olsson var en äkta hedersman av gamla stammen och redbarheten personifierad, varom hans plikttrogna och vackra livsgärning tydligen bär vittne. Allt vad han företagit sig har kännetecknats av grundlighet, sträng och god ordning, klok beräkning, ärlighet och redbarhet. Närmast sörjande äro barn och barnbarn, bror och syster samt andra släktingar. Olsson har uppfostrat tio barn, som alla leva och blivit till en heder för föräldrarna. Fem döttrar äro lärarinnor, en son kapten vid Norrbottens regementes reserv och två söner handlande. En stor vänkrets delar de anhörigas sorg.

Johan Olsson

Ur Smålandsposten N:o 168 Tisdagen den 25 Oktober 1932. Två fall av barnförlamning med dödlig utgång. Å Ljungby lasarett avled i lördags kväll fru Ida Karlsson, maka till arbetaren Karl Karlsson, Skåramåla, Allmundsryd. Dödsorsaken var barnförlämning, vilken hade angripit muskulaturen i nacken och halsen samt andningsorganen. Den avlidna, som var 35 år gammal, sörjes närmast av make och sju minderåriga barn. Då familjen är i mycket små omständigheter, har dödsfallet väckt allmänt deltagande i orten.

Lantbrukaren Julius Johansson, Långhult, Härlunda, avled den 17 dennes i en ålder av 35 år, efterlämnande maka och två minderåriga barn. Dödsorsaken var även här barnförlämning, som yttrade sig ungefärligen lika med fallet i Allmundsryd.

Ur Smålandsposten N:o 165 Torsdagen den 20 Oktober 1932. Min innerligt älskade make och vår käre gode far, Hemmansägaren

Julius Johansson, har i dag efter en svår sjukdom avlidit i sitt 35:te levnadsår, lämnande mig, två små barn, fader, syskon, svärföräldrar, övriga släktingar och vänner i djupaste sorg och saknad. Långhult den 17 oktober 1932. ADA JOHANSSON. Florence. Gösta.

Sv. Ps. n:o 238, vers 8.

Ur Smålandsposten N:o 169 Torsdagen den 27 Oktober 1932. Begravning. En högtidlig begravning ägde i söndags rum i Härlunda kyrka, då stoftet efter avlidne f.d. stationsföreståndaren Johan Olsson, vigdes till den sista vilan. Då gästerna samlats i sorgehuset, sjöngs gemensamt psalm 490: 1, varefter tal hölls av kyrkoherde H. Sjöfors, som med utgång från orden: ”Lasarus, vår vän sover”, framhöll den avlidne, vad han i livstiden varit för sitt hem och sina barn, och vad han verkat för Härlunda församling genom utförandet av sitt långa och trogna dagsverke, allmänt aktad och värderad för sin redbarhets skull. Sedan psalm 490: 5 sjungits, sattes den stora processionen i rörelse under klockringning till kyrkan, där kistan inbars under tonerna av en sorgmarsch och placerades i koret, som var prytt med ljus och blommor. Efter det psalm 486: 1 sjungits förrättades jordfästningen av kyrkoherde Sjöfors och efter densamma sjöng från läktaren den avlidnes måg, kantor Nelzén från Virserum känsligt och stämningsfullt: ”Bliv kvar hos mig – se dagens slut är när!” förtjänstfullt ackompanjerad av kantor Olsson. Därefter trädde kyrkoherde Sjöfors för altaret och utförde begravningsmässan och sedan psalm 484: 5 mäktigt och gripande sjungits, utbars kistan under sorgmarsch till kyrkogården. Vid graven framträdde först den avlidnes måg, överlärare Alvén från Alvesta, som i ett varmhjärtat tal tackade den hädangångne för vad han varit och verkat för de sina. Därefter framträdde poststyrelsens representant, postdirektör Thormark i Malmö och postmästare Kropp i Karlshamn, varvid den förre tog till orda och å Kungl. Generalpoststyrelsens vägnar frambar till den gamle trotjänaren och hedersmannen sitt varma tack för ett synnerligen nitiskt och plikttroget arbete under nära 59 år i postverkets tjänst, samt nedlade en krans med blågula band och inskription: ”Från Kungl. Postverket, Med tack för mångårig plikttrogen gärning”. En ovanlig rik och vacker blomstergärd hade ägnats den dödes minne.

Ur Smålandsposten N:o 180 Tisdagen den 15 November 1932. Överklagat kyrkostämmobeslut. Kyrkostämman i Härlunda beslöt den 16 oktober i år att bifalla ansökan från kommunalnämnden om tillstånd att få förlägga stortorgsdagarna till Stallgatan och med kreaturen bakom stallarna. Beslutet fattades, ehuru ändet ej var i laga ordning pålyst, vilket också påpekades av ordföranden. Ifrågavarande beslut har nu överklagats hos länsstyrelsen i Växjö av hr S. J. Persson i Häradsbäck.

Ur Smålandsposten N:o 185 Torsdagen den 24 November 1932. Cyklist kolliderar med hästskjuts. I Härlunda inträffade i lördags kväll en svårartad olyckshändelse. Hr Gustav Fransson från Härlunda kom cyklande och sammanstötte med en hästskjuts, som kom körande i mörkret. Enligt uppgift hade varken skjutsen eller hr Fransson någon lykta. Vagnens tistelstång träffade då Fransson så häftigt i magen, att han kastades till marken. Han forslades till Växjö lasarett. Någon fara för livet torde ej föreligga.

Ur Smålandsposten N:o 203 Tisdagen den 27 December 1932. Från Härlunda, skrives till oss: Julens firande i Härlunda kyrka började med ottesång kl. ½ 6 f.m. Då klockorna ringde samman, var det med tvenne ståtliga julgranar och levande ljus prydda templet till trängsel fyllt av åhörare. Efter det att ps. 55 med kraft och värme sjungits, bestegs predikstolen av församlingens komminister, G. Linder, som med ledning av juldagens epistel höll en innehållsrik predikan över ämnet ”Den utlovade som kommit till världen”. Efter predikan sjöng kyrkokören vackert och stämningsfullt under kantor Olssons säkra ledning ”O, du saliga, o, du heliga”, varefter följde församlingssång av ps. 514: 1–4. Omedelbart efter ottesången började högmässan med altartjänst, efter vilken kören sjöng ”Ett barn är fött på denna dag”, varefter högmässopredikan hölls av komminister Linder, som över ämnet ”Undren och glädjen kring Jesusbarnet”, talade till den församlade menigheten. Den högtidliga gudstjänsten avslöts med ps. 424: 1–3. – En välkommen julklapp erhöll Häradsbäcks kyrkby kvällen före julafton, då Sydsvenska kraftaktiebolaget för första gången levererade sin elektriska kraft till Härlunda församling till stor glädje och belåtenhet bland allmänheten. Visserligen blir det en kännbar utgift för många i socknen, men det heter ju ”Vad gör man inte för upplysningen?” Och den behövs ju synnerligen väl i dessa mörka och dystra tider. Efter nyår fortsättes arbetet med elektrifieringen av andra byar och ställen inom socknen. Därför kan man ej längre säga, att Härlunda är efter sin tid eller ligger ” i en vrå av världen”. – Under de sista åren har Häradsbäck kyrkby betydligt utvidgats i det att byggnadsverksamheten livligt tilltagit. Förutom post- och telefonstation finnes i kyrkbyn även bilstation, och dessutom är sedan i höstas den dagliga omnibuslinjen Växjö – Lönashult förlängd till Häradsbäck. Därför kan man nu lätt komma i förbindelse med Växjöjärnvägarna såväl som med södra stambanan, tack vare den dagliga omnibustrafiken Ryd – Ålshult – Häradsbäck – Älmhult, vilken länge pågått. Den nya vägen Häradsbäck – Fanaholm, som påbörjades för två år sedan, är omlagd och betydligt förbättrad. Den är nu färdig och har tagits i bruk, till allmän belåtenhet, och hälsas med glädje av alla trafikanter.

Ur Smålandsposten N:o 2 Torsdagen den 5 Januari 1933. Från Härlunda, skrives till oss: En särdeles högtidlig högmässa med början kl. 6,30 f.m. firades nyårsdagen i Härlunda kyrka. Komminister Linder, klädd i mässkrud, trädde för altaret och förrättade altartjänst. Efter densamma sjöng kyrkokören förtjänstfullt och säkert: ”Jesu, låt mig städse börja”. Komminister Linder höll sedan med ledning av dagens högmässotext en manande och genomträngande nyårspredikan över ämnet ”Det nya året kallar till räkenskap men förkunnar också Guds nåd”. Efter högmässan bestegs åter predikstolen av komminister Linder, som i ett synnerligen innehållsrikt och lärorikt föredrag talade över ”En gudstjänstens innebörd”, där han betonade huru Guds ord ställer krav på människorna genom att tjäna honom. I de olika punkterna av själva högmässan framlades dels församlingsherdens uppgift att som en talesman, skickad av Gud att tjäna sin församling, dels dennes plikt att genom trogna böner och psalmsång tjäna Gud. Det med stort intresse åhörda föredraget avslutades med ps. 500: 6–7, varefter nyårsdagens högtidlighet var slut, bevistad och åhörd av en talrik lyssnande menighet.

Ur Smålandsposten N:o 18 Torsdagen den 2 Februari 1933. Begravning. I går e.m. jordfästes i Härlunda kyrka stoftet av en församlingens åldringar, Håkan Carlsson, Häradsmåla, vilken för något mer än en vecka sedan utan någon föregående sjukdom, skattat åt förgängelsen. Jordfästningen förrättades av komminister Linder, som talade med utgång från orden ”Vaken för den skull och bedjen, ty I veten icke dagen, ej heller stunden”. Håkan Carlsson var född i Vashult i Härlunda församling och var nu vid sin bortgång 84 år gammal. Han var i sin krafts dagar en duglig och arbetssam man, och mångskiftande har detta hans arbete varit. För ett 50-tal år sedan kom han till Norrlands obygder, där han först började arbete vid järnvägens byggande. Sedermera sysslade han med flottning av timmer i älvarna; vidare har han arbetat med stensprängning och haft skogsarbete. I Arjeplogs lappmark byggde han sig under årens lopp ett hem och under sin fritid sysslade han med fiske i sjön Hornavan. Men längtan till ”södern” och hembygden drev honom att år 1906 lämna sin vistelseort och åter bosätta sig i sin födelsebygd. Sina dagar slutade han på torpet Sjöholmen i Häradsmåla, vilket han inköpte för 12 år sedan. Håkan Carlsson var en lugn och stilla man, bestämd i sitt tal, och gick sin väg rakryggad fram. Han sörjes närmast av hustru, med vilken han ingick äktenskap i Arjeplog, fyra döttrar och tre söner.

Ur Smålandsposten N:o 19 Lördagen den 4 Februari 1933. Härlunda idrottsförening, hade i onsdags årsmöte. Föreningens räkenskaper under det gångna året visade inkomster å kr. 1,562:72 mot utgifter av kr. 1,795:22, således en brist på kr. 232:50. Medlemsantalet är nu 52. Ansvarsfrihet beviljades styrelsen. Till styrelse för år 1933 valdes montör Arvid Johansson, nyvald ordf., affärsbiträdet Karl Bengtsson, vice ordf., nyvald, Victor Andersson, sekreterare, omvald, Elving Olsson, vice sekr., nyvald, Arvid Söderlind, kassör, nyvald, skomakaren Ernst Adolfsson, materialförvaltare, omvald. Revisorer: affärsbiträdet Edvin Bengtsson, omvald, och affärsbiträdet Helmer Karlsson, nyvald. Såsom fotbollsutskott utsågs skräddaren V. Karlsson, Ivar Hermansson, Edvin Bengtsson och Ivar Berggren. Till färdledare valdes Arvid Söderlind. Vidare utsågs en plankommitté och en festkommitté, vardera bestående av tre personer.

Ur Smålandsposten N:o 25 Tisdagen den 14 Februari 1933. Kronobergs läns äldste innevånare, är, sedan änkan Kristina Vinberg i Duveryd, Vislanda, avlidit, Magnus Petersson, Torbjörnahult, Härlunda. Han är född den 16 November 1834.

Ur Smålandsposten N:o 30 Torsdagen den 23 Februari 1933. Från Härlunda, skrives till oss: Enligt annons i dagens tidning anordnar Härlunda idrottsförening stor idrottsbasar å Linkullens tivoli lördag kväll med början kl. 7. Storslagna basaranordningar av skilda slag förekomma, bland vilka märkas paketauktion, gissningar m.m. Kl. 7 e.m. uppträder den populäre trollkonstnären El Neco, som för publiken in i den magiska världens mysterier. För dansmusiken svarar Gylsboda musikkår.

Ur Smålandsposten N:o 48 Tisdagen den 28 Mars 1933. Dödsfall. Tillkännagives, att Herren Gud behagat hädankalla

Torsdagen den 23 Mars avled helt hastigt f.d. hemmansägaren August Svensson, min älskade make och vår käre Husjönäs i Härlunda församling. fader, Han hade samma dag, frisk och kry, åtföljt f. d. H e m m a n s ä g a r e n en son till dennes nyinköpta gård, och vid August Svensson, framkomsten dit under det de tillsammans som stilla och fridfullt insomnade sutto vid bordet och drucko kaffe segnade Torsdagen den 23 Mars 1933. August Svensson död ned, troligen träffad av EMMA SVENSSON. hjärtförlamning. Barnen. Den så hastigt bortgångne var född i Västra Torsås församling år 1855 men har under en lång tid av år varit ägare och brukare till den gård i Husjönäs, som numera innehaves av en son till den avlidne. Med August Svensson bortgick en man av den gamla stammen, en sådan som alltid visste vad han ville, och aldrig lät sig mutas, utan säkert orubbligt stod fast vid sin åsikt och sina beslut. Därför var han också mycket anlitad i kommunala angelägenheter i Härlunda socken. Han var under en lång följd av år ledamot i kommunalnämnden, ledamot i kyrkooch skolrådet och ledamot i pensionsnämnden. Som närmast sörjande stå hustru och barnen, av vilka somliga vistas i Amerika.

Bröllop. I torsdags sammanvigdes i prästgården, Härlunda, befallningsmannen Arthur Lindberg, Elleholm med fröken Helga Ottosson, dotter till lantbrukaren Otto Svensson, Krampanäs, och hans maka. Vigselförrättare var komminister G. Linder, Härlunda, vilken även höll tal för de nygifta.

Fastighets- och Lösöreauktion. Fredagen den 31 dennes kl. 11 f.m. kommer att försäljas Ernst Karlssons fastighet 1/32 mtl. Spjutaretorp i Härlunda socken. Hemmanet är beläget strax intill bilväg, 9 km. från Ryd, nära skola och handelsaffär, samt föder en häst och åtta nötkreatur samt är i god kultur. Husen äro i gott skick. Skog finnes, dels avverkningsbar och dels vacker ungskog. Blivande köpare får vara beredd att erlägga 500 kronor eller säkerhet därför vid klubbslaget. Övriga villkor vid auktionstillfället. Inteckning underlättar köpet. Tillträdet får ske i vår. Samtidigt kommer att försäljas allt yttre och inre bo bestående av: en häst, 4 kor, 1 tjur, 3 ungdjur, vagnar, kälkar, tröskverk, ångkok m.m., allt vad som till ett ordnat lantbruk hörer. Dessutom spannmål, potatis samt en del foder. 3 mån. betalningsanstånd lämnas solida köpare, andra betala kontant. Äganderätten till inköpt vara övergår först sedan den är till fullo betald. Häradsbäck den 24 mars 1933. EINAR GUSTAVSSON.

auktionsförrättare.

Ur Smålandsposten N:o 50 Lördagen den 1 April 1933.

Härlunda – Växjöbussen börjar åter sina turer från Härlunda till Växjö, måndagen den 3 april. Vördsamt VIKTOR OLSSON.

Ur Smålandsposten N:o 59 Söndagen den 16 April 1933.

FÖRLOVADE. Frank Johansson Nina Karlsson Virestad.

Härlunda.

Karl Gustafsson Asta Svensson Härlunda.

Ryssby.

Begravning. I torsdags vigdes till gravens ro på Härlunda kyrkogård 18-årige Helge Jönsson från Karsemåla. Jordfästningen förrättades av komminister Linder. Den bortgångne sörjes närmast av föräldrar och syskon.

Ur Smålandsposten N:o 63 Söndagen den 23 April 1933. Födelsedag. 88 år fyller på måndagen den äldste medlemmen i Häradsbäcks kyrkby, Härlunda, f.d. skräddaremästaren Carl Jonsson, Grönadal. Han är född i Härlunda. Redan i konfirmationsåldern kom han i skräddarelära hos ”Mäster Göran i Långhult”, där han hos honom erhöll den blygsamma lönen av 25 öre i veckan. Alltsedan den tiden till för ett fåtal år tillbaka har han bedrivit yrket inom Härlunda och dess grannsocknar. Det är således en lång och arbetssam levnad denne åldring har att se tillbaka på, en sådan, som varit full av strävan och uthållighet från tidigt på morgonen till långt in på natten, särskilt i forna tider, då det var brukligt, att skräddare såväl som andra yrkesmän skulle ”gå på socknen” och utöva sitt yrke. Han var den förste personen inom Härlunda och Virestad, som skaffade sig symaskin. Oräkneliga äro de kostymer, skräddaremästare Jonsson med tillhjälp av sin likaledes arbetssamma hustru, under dessa åren tillverkat. Betalningen för en kostym under hans första yrkesår utgjorde endast 2– 3 kr. Troget och omsorgsfullt har han utfört sin gärning och är därför värd all heder och aktning. Vid sidan av sitt yrke har han sysslat med jordbruk inom egen täppa; vidare har han varit skicklig snickare och har inom socknen byggt flera hus. Skräddaremästare Jonsson är trots sin höga ålder ännu vid god hälsa med undantag av att hörseln under de senaste åren blivit försämrad. Han orkar ännu syssla med vedhuggning. Utrustad med stor musikalisk begåvning visade han i sin tidigaste ungdom, huru skickligt han kunde hantera stråke och fiol och ansågs som den bäste violinisten i vida trakter. Han tillverkade själv sina instrument, av vilka några ännu finnas kvar i orten.

Ur Smålandsposten N:o 67 Söndagen den 30 April 1933.

HÄRADSBÄCK. Undertecknade komma att från och med den 3 maj, i nya och hygieniska lokaler, öppna välsorterad

KÖTT- & CHARKUTERIAFFÄR i Carl Anderssons nybyggda fastighet. Det skall alltid bliva vår strävan att tillhandahålla färska, prima varor till billiga priser. Rekommenderande oss i allmänhetens välvilliga hågkomst. Vördsamt Bröderna Gustafsson.

Ur Smålandsposten N:o 77 Torsdagen den 18 Maj 1933.

Stor Invigningsfest anordnas vid

Linkullens Tivoli, Härlunda, Söndagen den 30 maj kl. 6 em.

OBS!

Linkullens tivoli har nu moderniserats och tillbyggts så det är mer än dubbelt så stort som förut, och är nu den största nöjesplatsen på flera mils omkrets.

OBS!

Växjö Tändsticksfabriks Musikkår (10 man) svarar för musiken och börjar dansen precis kl. 6 em. och slutar kl. 12 midnatt. Trevliga pristävlingar, med många värdefulla pris anordnas. Förstklassig inne- och uteservering av kaffe, läskedrycker, smörgåsar, varm korv m.m.

Inträde 35 öre. Alla, både små och stora, böra taga tillfället i akt och mangrant besöka denna stora fest. Omnibus avgår fr. Vislanda kl. 6, 30 em. över Grimslöv.

Ur Smålandsposten N:o 82 Lördagen den 27 Maj 1933. Tillkännagives, att Gud i sitt allvisa råd till sig hemkallat vår ömt älskade moder

Sissa Jönsson, född Trulsson,

som avlidit i sitt 87:e levnadsår, djupt sörjd och i tacksamt minne bevarad av oss barn, barnbarn och broder. Knihult den 25 Maj 1933. BARNEN.

Sv. Ps. n:o 360.

Dödsfall. I sitt hem i Vashult, Härlunda avled i måndags f. hemmansägaren Johan Larsson, 84 år gammal. Larsson var född i Helmeshult, V. Torsås. I mycket unga år ingick han äktenskap och inköpte en liten gård i Skulatorp, V. Torsås, som han en tid innehade och brukade. Samtidigt bedrev han i mindre omfattning handel med slaktdjur. Sedan han överlämnat gården till en släkting och en tid innehade lantbruk på arrende, bosatte han sig i Truvedstorp inom V. Torsås socken. Då ålderdomen på allvar började ta ut sin rätt, omhändertogs han av dotter och måg i Vashult, där han av dessa åtnjutit god omvårdnad. Larsson, som var en hedersman av gamla stammen, efterlämnar som närmast sörjande åldrig maka, barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt åldrig broder.

Ur Smålandsposten N:o 86 Lördagen den 3 Juni 1933. Begravning. Å Härlunda kyrkogård jordfästes i torsdags stoftet efter änkefru Sissa Jönsson från Knihult. Jordfästningen förrättades av komminister Linder. Den bortgångna var gift med framlidne lantbrukaren Johan Jönsson, Knihult. Hon har alltid aktats som en hederskvinna och ombesörjt sitt hem med största plikttrohet. En myckenhet av blommor hade ägnats den avlidnas minne.

Ur Smålandsposten N:o 92 Tisdagen den 13 Juni 1933. Begravning. På Härlunda kyrkogård fördes på söndagen stoftet efter änkan Katarina Jonsson från Häradsmåla till sista vilan. Jordfästningsförrättare var pastor Svensson, Västra Torsås. Den avlidna var maka till den för många år sedan avlidne lantbrukaren Peter Jonsson, Häradsmåla. Hon var född i Gylteboda i Virestad och flyttade efter ingånget äktenskap till Härlunda. Den sista tiden hade hon fått hålla sig till sängen och vårdats i hemmet hos sin fosterson. Hon var en kvinna av den gamla kärnstammen och utförde sina sysslor med största plikttrohet – därom vittnar den stora aktning, som hon förvärvat bland folket. Den bortgångna var nu nära 91 år. En myckenhet blommor hade ägnats den avlidnas minne.

Ur Smålandsposten N:o 99 Tisdagen den 27 Juni 1933. Bröllop. På midsommarafton sammanvigdes i Härlunda prästgård hemmasonen Axel Johansson, Hårdahult, med fröken Elsa Algotsson, dotter till hemmansägaren Algot Larsson och hans maka i Knihult. Vigselförrättare var komminister G. Linder, som även höll tal för de nygifta. Därpå gavs middag i brudens hem för ett 150-tal inbjudna.

Ur Smålandsposten N:o 108 Torsdagen den 13 Juni 1933. Eldsvåda i Härlunda. På måndagskvällen utbröt eld i en lantbrukaren August Petersson, Vinskalle, tillhörig ladugård, som nedbrann till grunden. Elden observerades kl. 9 av grannen, som genast skyndade dit, och fann då att gårdsbefolkningen redan gått till sängs. Trots av mycket anlänt manskap, stod det ej att rädda ladugården, utan man fick då inrikta sitt arbete på att rädda boningshuset, som låg mycket hotat. Flera gånger kastades gnistor upp på spåntaket som antändes. Innebrända blevo samtliga i ladugården befintliga kreatur, två kor, en gris, två får samt höns. Huru elden uppkommit ligger ännu i dunkel. Det brunna var försäkrat.

Silverfynd vid vägbygge. Vid arbetet å vägen Kyrkhult – Smålandsgränsen hittades häromdagen i Härlundatrakten en större silverkanna, nedgrävd under en sten. Arbetarna, som voro sysselsatta med att spränga stenen för att sedan utforma den till stolpar, funno vid bottnen ett föremål, vilket till deras stora förvåning var en större kanna av silver. Under den långa tid, som kannan legat, hade den oxiderats men var annars i välbehåll. Enligt rykte skall den ha blivit nedgrävd på 1300-talet för att därmed få den undangömd under krig, som då rasade i bygden. Även skulle enligt sägnen en större kittel full med pengar ha blivit nedgrävd i trakten däromkring. Konserter i Härlunda och Almundsryds kyrkor. Som framgår av annons i dagens tidning anordnar Almundsryds och V. Torsås hembygdskörer konserter instundande söndag, i Härlunda kyrka kl. 1 e.m. och i Almundsryds kyrka kl. 4 e.m. Körerna, som vid söndagens konserter dirigeras växelvis av sina respektive dirigenter, kyrkoherde H. Sjöfors, V. Torsås, och hr Carl Allvin, utförer härvid ett synnerligen väl valt program, bestående av kyrkliga hymner samt hembygds- och stämningssånger. De båda körerna, som tillsammans räknar cirka 45 röster, hava vid ett flertal offentliga framträdanden förskaffat sig ett gott renommé och fått vackra erkännanden för högt stående sångkultur. Då härtill kommer, att de vid söndagens konserter tillämpade biljettpriserna äro synnerligen låga, är det att förvänta, att allmänheten begagnar sig av detta tillfälle för åhörande av god körsång, samtidigt som den genom sitt besök uppmuntrar körerna och deras verksamhet.

Ur Smålandsposten N:o 119 Tisdagen den 1 Augusti 1933. Från Härlunda, skrives till oss: Härlunda idrottsförening hade i lördags anordnat stor idrottsfest å Linkullens tivoli, Härlunda. Tack vare den goda turen med vädrets makter blev festen en riktig rekordfest. Sedan starten skett för cykeltävlingen, följde en fotbollsmatch mellan Torne IF och Härlunda IF, i vilken match det senare laget avgick med segern. Efter en fotbollsmatch mellan ett dam- och gubblag blev det avmarsch till Linkullens tivoli, där dansen fortsatte till 12 midnatt. Jèan Lunds orkester från Karlshamn svarade på ett förtjänstfullt sätt för konsert- och dansmusiken. På lördagen spelade Alex musikband, Älmhult. Affärerna i stånden gingo livligt, varför man på det hela kan räkna med god tillökning i föreningens kassa.

Ur Smålandsposten N:o 122 Söndagen den 6 Augusti 1933. Dödsfall. I sitt hem i Karsemåla, Härlunda, avled i måndags efter en tids sjukdom hemmasonen Otto Nilsson, 28 år gammal. Den avlidne har gjort sig känd som en arbetssam, oförskräckt och hurtig yngling, tills han drabbades av den sjukdom, som nu ändat hans liv. Han var den tredje i Karsemåla gård, som inom loppet av tre månader dukat under för lungsot.

Ur Smålandsposten N:o 123 Tisdagen den 8 Augusti 1933. Donationer till Härlunda. En stor minnesgåva fick Härlunda församling mottaga, i det grosshandlaren Karl Olsson, Haga, Härlunda, skänkte 5,500 kr. att fördelas på följande sätt: 5,000 kr. till kyrkan och 500 kr. till kyrkogårdsmurens reparerande och förskönande. Olsson har alltid med intresse deltagit i alla församlingens spörsmål. Bl. a. må nämnas att han i en lång följd av år varit församlingens kommunalordförande, tills han för två år sedan avsade sig detsamma. Givetvis är församlingens tacksamhet stor för denna vackra gåva.

Ur Smålandsposten N:o 126 Söndagen den 13 Augusti 1933. Mjölkbil emellan Härlunda och Älmhult? Lantbrukarna mellan Härlunda och Älmhult hade möte i Barkhults skola i söndags för att diskutera mjölkförsäljningsmöjligheterna i orten. Till mötet hade lantbrukarna infunnit sig synnerligen mangrant. Sammanträdet öppnades av S. M. Carlsson i Barkhult som varit initiativtagare. Här redogjordes för vikten av att lämna mjölk till Myen? eller annan mjölkförsäljning. Till ordf. vid sammanträdet utsågs S. M. Carlsson. Diskussionen var livlig och resulterade i att en kommitté tillsattes, bestående av S. M. Carlsson, Barkhult, Oskar Magnusson, Barkhult, Axel Johansson, Brantelid, Emil Johansson, Sänneshult, och Axel Pettersson, Lockhult. Kommittén fick i uppdrag att besöka traktens lantbrukare och göra anteckningar på den mjölk var och en kan lämna, infordra anbud på mjölktranporten mellan Härlunda och Älmhult, uppgöra förslagskontrakt mellan leverantörerna och Älmhults mejeri och kalla till nytt sammanträde söndagen den 20 augusti kl.4 e.m.

Ur Smålandsposten N:o 127 Tisdagen den 15 Augusti 1933. Från Härlunda, skrives till oss: Heraldos djurrevy gav i lördags och söndags uppvisning av sina väldresserade djur, akrobatkonster m.m., å Linkullens tivoli, Härlunda. Deras väl utförda nummer länder artistsällskapet Heraldo till all heder, vilket tillkännagavs av den stora publiken genom ihållande applåder.

Bröt benet. I fredags inträffade en svårartad olyckshändelse, i det att fru Emma Nilsson, Slätthult, Härlunda, bröt benet. Fru Nilsson, som var i färd med rågbärgning, råkade därvid halka och föll så av lasset och bröt därvid av det ena benet samt vrickade sig i foten. Hon forslades omedelbart till d:r Jäderberg i Ryd, som ägnade henne den första vården. Därpå fördes hon till Växjö lasarett, där hon nu vårdas.

Ur Smålandsposten N:o 129 Lördagen den 19 Augusti 1933. Dödsfall. Efter ett långt och svårt lidande avled i torsdags i sitt hem Therése Jönsson, Karsemåla, Härlunda församling. Den i blomman av sin ålder, som sörjes av föräldrar och syskon, var den andra i syskonkretsen, som under detta år bortryckts av döden. Vid påsktiden avled en broder till den nu bortgångna, och man kan därför med skäl säga att denna familj har blivit synnerligen hårt prövad av sjukdom och död. För 14 dagar sedan jordades den avlidnas trolovade å Härlunda kyrkogård, Otto Nilsson, Karsemåla, också han skördad i unga år.

Ur Smålandsposten N:o 141 Lördagen den 9 September 1933. Kronobergs läns äldste invånare död. I onsdags avled i sitt hem Kronobergs läns äldste medlem Magnus Pettersson, Torbjörnahult, Härlunda, i en ålder av när 99 år. Trots sin höga ålder har den gamle innehaft goda kropps- och själskrafter ända tills för ett par dagar sedan, då krafterna började avtaga och döden kom lugnt och stilla och ändade hans långa arbetsdag. Kronobergs läns ålderman är nu död. Hårt har hans liv varit, fullt av arbete, kamp och försakelse, mödosammare än de flesta människors. Han föddes och uppväxte i en jordkoja i Bromåla i Härlunda. Tidigt fick han börja försörja sig själv, först som vallpojke, och sedan tog han tjänst på olika ställen borta och hemma, tills han slog ner sina bopålar på den plats, där han nu slutat sina dagar. Hans boning här utgjordes också under åratal av en jordkoja, där han och hans för flera år sedan avlidna hustru uppfostrade sin stora barnaskara under mycket små och torftiga omständigheter. Med förnöjsamt sinne bröt han sin mark och odlade sina tegar. Enkel och redbar var han till sitt väsen. Stilla var hans levnad, stilla blev också hans död. Frid över hans minne och över hans stora och uppoffrande livsgärning! Den gamle har alltsedan sin hustrus död vårdats ömt och kärleksfullt av en 74-årig dotter, som nu närmast står sörjande vid båren.

Ur Smålandsposten N:o 144 Torsdagen den 14 September 1933. Från Härlunda, skrives till oss: Den för en tid sedan omnämnda mjölkbilsfrågan mellan mejeriet i Älmhult och Härlunda har nu blivit löst. Mjölkbil går nu dagligen på nämnda sträcka. Detta är ett gott gagn för ortens lantbrukare, vilka förut ej haft tillfälle till någon direkt mjölkleverans.

Härlunda marknad, på onsdagen gynnades av det mest strålande sommarväder, varför den samlade mycket folk. På kreatursplatsen hade sedan tidigt på morgonen saluförts över ett hundratal kreatur, och handeln tycktes gå raskt undan till något höjda priser. Sålunda betalades för kor i kalvställning 125 – 150 kr., äldre djur däremot betalades från 60 och högre. Slaktdjuren visade bättre tendens och för 12 kvarters tjurar betalades upp till 160 kr. Några hästar voro även saluförda. För sex veckors smågrisar voro priserna från 18 kr. och högre samt för månadsgrisar 12 – 15 kr. pr st. Ett stort antal handlande, särskilt försäljare av grönsaker och karameller, hade infunnit sig. Ordningen var god.

Ur Smålandsposten N:o 143 Tisdagen den 12 September 1933. Dödsfall. Vår innerligt älskade fader

I måndags morse avled f.d. gästgivaren Magnus Olsson, Häradsbäck, i en ålder av 79 år. har i dag stilla och fridfullt Han var född i Västra Torsås församling, avsomnat i sitt 80:de levnadsår, men flyttade redan i barndomen med sina djupt sörjd och i tacksamt minne föräldrar till Härlunda församling. I unga år bevarad av oss barn, barnbarn och företog han som så många andra vid den barnbarnsbarn, syster, släktingar och många vänner. tiden en resa till Amerika, men redan efter Häradsbäck den 11 sept. 1933. fyra års vistelse därute blev kärleken till fädernejorden honom för stor och han Martina o. Alfred. Carl o. Emilia. återkom till hembygden, där han av sin Emma o. Otto. Alfons o. Olga. Blenda o. Ejnar. Edit o. Anders. broder år 1884 tillköpte sig den gård, som han brukade till år 1918, och som utgjorde Min högtidsdag går in; allt är så gästgivaregård och skjutsstation inom tyst och stilla. Härlunda socken. Farväl, o värld, jag vill på dig ej För det kommunala livet hyste Magnus tiden spilla. Olsson ett stort intresse, och var därför Mitt hjärta redo är, min själ förbidar dig, ledamot av kommunalnämnden under 28 år; O, min Förlossare, du är ej långt vidare var han kronofjärdingsman i flera år, från mig. ledamot i fattigvårdsstyrelsen och i brandstodskommittén samt stämningsman, vilken senare befattning han innehade vid sin död. Med Magnus Olsson bortgick en hedersman av gamla stammen. Till sitt väsen var han redbar, ärlig och flärdfri. Det var hos honom gammaldags tro och heder. För det kyrkliga livet hyste han också ett stort och levande intresse, och varje söndag sågs han troget intaga sin gamla plats i hembygdens tempel. Genom sitt gladlynta och vänsälla sätt förskaffade han sig många vänner och allmänhetens stora aktning och förtroende. Som närmast sörjande vid båren står två söner och fyra döttrar samt åldrig syster i Amerika. Sedan år 1920 har den nu bortgångne bott hos en dotter och måg å Hagadal i Häradsbäck, där han nu slutade sin långa levnadsdag. f. d. Gästgivaren

Magnus Olsson

Ur Smålandsposten N:o 149 Lördagen den 23 September 1933. Cyklade omkull och bröt armen. I tisdags råkade av någon anledning lantbrukaren Alfred Johansson, Truvedstorp, Härlunda, cykla omkull, och under fallet fick han ena axeln urledvrickad samt ådrog sig ett lättare brott å armen. Den skadade forslades omedelbart till d:r Elis Jäderberg, Ryd, som återställde axeln i sitt rätta läge samt anlade förband. Johansson vårdas nu i hemmet.

Ur Smålandsposten N:o 151 Tisdagen den 26 September 1933. Från Härlunda, skrives till oss: Den traditionella folkvandringsdagen till Härlunda var det i söndags, enligt en gammal sed, som levat kvar från invigningen av församlingens nybyggda kyrka. Dagen infaller söndagen efter Matteus, därav kallat ”Matteus-mässosöndagen”. På grund av det mindre goda väder som rådde, blev inte besökarnas antal så stort som vanligt. Högmässan var emellertid talrikt besökt av främlingar och sockenbor. För de nöjeslystna besökarna var på kvällen anordnad dans å Linkullens tivoli. God ordning rådde hela dagen.

Ur Smålandsposten N:o 158 Söndagen den 8 Oktober 1933. Stöld i Härlunda. Hos fröken Emma Karlsson, Potteboda, Härlunda, har bortstulits en del äldre och värdefulla minnessaker, bland vilka märkas en större brosch av gammalt silver med dyrbara briljanter, värd 500 kr., två halskedjor av guld och silver, tvenne större bägare av gammalt silver samt en penningsumma å c:a 70 kr. Det stulna var till största delen förvarat i en byrålåda. Landsfiskal Sigge Kirsten, Älmhult, handhar polisutredningen.

Ur Smålandsposten N:o 161 Lördagen den 14 Oktober 1933. Från Härlunda, skrives till oss: I ett tydligt framåtgående skede befinner sig just nu Härlunda, som på några få år rest sig upp till ett litet välordnat och vackert samhälle. En bidragande orsak härtill äro de goda vägarna, som genomkorsar samhället. Särskilt å den nyanlagda vägen Härlunda– Älmhult och Härlunda– Ryd råder en stor genomgångstrafik. I kommunikationshänseende är socknen väl lottad genom busslinjer Ryd– Älmhult och Härlunda– Växjö samt mot Lönsboda. Även finnas bilstationer. Byggnadsverksamheten har de senaste åren varit livlig. Ej mindre än ett 15-tal nya fastigheter har uppförts. Även har en del till- och ombyggnader skett. Beträffande industrin må nämnas, att en träförädling blivit uppförd, som vid full drift sysselsätter ett 25-tal personer. Vidare finnes elektrisk kraft och belysning, telefon och daglig post, varför Härlunda ej längre kan betraktas som någon mörk punkt i landskapet.

Ur Smålandsposten N:o 167 Tisdagen den 24 Oktober 1933. Kommunalt. Kommunalstämma hölls i söndags. Om platsfrågan för stortorgsdagarna utspann sig en livlig debatt. Kaféägaren Otto Johansson, Hagadal, föreslog att plats skulle hyras på eklesiastika lönebostället n:r 2 i Häradsbäck och han erbjöd sig att erlägga alla planeringskostnaderna. Detta förslag hade av kommunalnämnden godkänts. Handl. E. Johansson erbjöd sig att kostnadsfritt i tio år upplåta ett område på sina ägor, där torgdagarna nu tillfälligt hålles. Församlingen skulle själv vidkännas planeringskostnaderna. Handlanden Johanssons förslag segrade med 115 röster mot 98 för det andra. Vidare avslogs ett förslag om anordnande av en skolkökskurs under 1934.

Ur Smålandsposten N:o 169 Lördagen den 28 Oktober 1933. Födelsedag. 93 år fyller på måndag f.d. hemmansägaren Peter Larsson, Krampanäs, Härlunda. Larsson, som är ortens äldste invånare, är förvånansvärt pigg och hurtig. Han är född på samma gård, varest han ännu bor. Redan när Peter Larsson var liten pojke dog hans fader, och han fick då börja hjälpa sin mor med allt det arbete som var vid gården. För omkring 10 år sedan överlämnade han gården åt sin son, och där har han varit behjälplig med nästan allt arbete. En alldeles enastående hälsa har han haft. Han påstår sig således aldrig ha varit sjuk. Oavsett den höga åldern kan han ännu utan svårighet läsa utan att använda glasögon. Man kan med rätta kalla honom för en kärngubbe. Nu i höst har han deltagit i arbetet med potatisupptagning, annars sysslar han för det mesta med vedhuggning. Veden kvistar han upp i skogen, bär den sedan hem i knippa på ryggen och hugger så alla vedträn lika långa och med en noggrannhet utan like. Larsson är en stor humorist. Särdeles intressant är det att höra Larsson berätta historier och sägner ifrån sin ungdom.

Ur Smålandsposten N:o 172 Torsdagen den 2 November 1933. Från Härlunda, skrives till oss: Enligt annons i dagens tidning anordnar Härlunda gymnastikförening stor fest å Linkullens tivoli, Härlunda, på lördag och söndag. På söndag spelar amatörteatern tvenne roliga och skrattretande lustspel ”Beväringsmönstring” och ”Är det min eller din?” Trevliga festanordningar finnas, av vilka märkas peka rätt, gissningstävlan m.m. med många värdefulla vinster. För dansmusiken svarar den populära och uppskattade Jèan Lundhska salongsorkestern från Karlshamn.

Ur Smålandsposten N:o 176 Torsdagen den 9 November 1933. En framgångsrik smålänning. Biträdande superintendent vid världens största lasarett, Los Angeles County Hospital, är en smålänning, förre vice konsuln Gustaf Wilhelm Olsson. Han är född i Billarp, Härlunda socken år 1876. Fadern, Sven Olsson, utvandrade år 1888 till Amerika och tog sina båda äldsta söner, John och Gustaf med sig. Efter fyra års vistelse i Minneapolis, Minnesota, återvände Sven Olsson till hembygden, där han 1924 slutade sina dagar. Och även hans hustru, Sissa, har gått ur tiden därstädes. Gustaf Olsson har innehaft många förtroendeposter, vilka han städse skött med skicklighet och noggrannhet. Undan för undan kallades han till allt större och krävande poster. Bl.a. kan nämnas, att Olsson varit superintendent vid Californian Lutheran Hospital. Han var med om att grunda Hospital Council of Southern California, vars kassör och president han varit. Även var han ordförande i Western Hospital Association, och för ett par år sedan valdes Olsson till förste vice president för American Hospital Association. Under årens lopp har han även författat ett flertal sakrika skrifter rörande lasarettsadministrationen.

I sept. 1931 utnämndes G. W. Olsson till svensk vice konsul i Los Angelesdistriktet, men på grund av arbetsmängden vid Los Angeles County Hospital avsade han sig sagda uppdrag. Under sin vistelse i Los Angeles har Olsson även varit president vid Svenska klubben såväl som Svenska Amerikanska olympiska kommittén sistlidet år. Dessutom har han grundlagt och varit medlem av olika organisationer i Los Angeles och Minneapolis. För kyrkosången har Olsson alltid ådagalagt ett stort intresse, och på sin tid inspirerade han Augustanasynoden att utgiva musiktidskriften Kyrkosången. Även verkade han för anskaffandet av en piporgel till S:t Paulkyrkan i Minneapolis. Åt Olsson överläts den krävande befattningen såsom biträdande superintendent vid Los Angeles County Hospital att i all synnerhet leda detaljerna vid fullbordandet och inredandet av det nya byggnadskomplex, vilket varit under uppförande i sex års tid samt mottogs och godkändes av countiet sistlidna april månad. Delvis kommer denna byggnad att tagas i bruk i slutet av innevarande år. Olsson är riddare av Wasaorden, första klassen. För två år sedan avled Olssons maka, från Wasa, Minnesota, härstammande Tilly Olsson. Dottern, Wendela Annette, har studerat i Minnesota state University och erövrade B. S.–graden därstädes. Sonen Wendel är med. d:r i Fallerton, Kalifornien, och Vernon praktiserar juridik i Los Angeles, medan Ralph, den yngste sonen, studerar vid lantbruksskolan i Corvallis, Oregon. Av Olssons sju bröder äro nu endast ett par i livet. Den ene grosshandlanden Karl H., som varit handlande i Fanaholm, Urshult samt Malmö, bebor numera egendomen Jägersberg vid Killeberg och August, som slog sig ned i Meadowlands, Minnesota, då detta ställe började bebyggas, bor kvar därstädes.

Ur Smålandsposten N:o 178 Söndagen den 12 November 1933. En högtidlig vespergudstjänst, till minnet av Luthers födelse firades i fredags kväll i Härlunda kyrka, som var rikt upplyst av levande ljus. Kyrkoherde I. Söderlund, S. Ljunga, och församlingens komminister G. Linder förrättade altartjänsten, varvid den förre utförde sångpartierna, som besvarades av församlingens kyrkokör. Efter ytterligare psalmsång sjöng kören känsligt och vackert under kantor O. Ohlssons säkra ledning sången ”Det fasta ordet”. Kyrkoherde Söderlund höll med ledning av orden i profeten Jesaja 28 kap. v. 16 ”Se jag har lagt i Sion en grundsten” etc. med ämnet ”Grunden, som håller” en innehållsrik och gripande predikan, huru Luther förstått, att Kristus är den enda grund, som håller. Efter predikan sjöng ånyo kören Sv. ps. 551. Sedan församlingen sjungit ps. 124 förrättades altartjänst med kyrkoherde Söderlund som liturg. Den högtidliga gudstjänsten avslutades med att församlingen sjöng ps. 3: 7. En kollekt till de betryckta evangeliska kyrkosamfunden i Ryssland upptogs. Trots det disiga höstvädret var helgedomen i det närmaste fullsatt, och den högtidliga stunden gav en rik behållning.

Ur Smålandsposten N:o 184 Torsdagen den 23 November 1933. Från Härlunda, skrives till oss: Enligt annons i dagens tidning gästar den från radion och våra folkparker välkända populära Rodinska zigenarorkestern Linkullens tivoli, på lördag och söndag och svarar då där för dansmusiken båda kvällarna. Kl. 8 och 10 båda kvällarna uppträda dansöserna Mimmi och Malla med Rumänska balettdanser czardas.

Ur Smålandsposten N:o 191 Tisdagen den 5 December 1933. Från Härlunda, skrives till oss: Vid adventssöndagens högmässa sjöng församlingens kyrkokör ”Hosianna”, under kantor Olof Ohlssons ledning. Efter gudstjänsten höll komminister Linder ett föredrag om kyrkoårets sammanhang och innebörd.

Ur Smålandsposten N:o 196 Torsdagen den 14 December 1933. Nationell ungdomsförening bildad i Härlunda. Sveriges nationella ungdomsförening hade i söndags inbjudit intresserade för bildandet av en nationell ungdomsförening i Härlunda till möte å Hagadals kafé. Mötet öppnades av ombudsmannen muraremästare Algot Henricsson, Lönsboda, som talade över S.N.U:s uppgifter och föredrog stadgeförslag för den eventuella avdelningen. Mötet, som var relativt gott besökt, beslöt bilda en förening i Härlunda. Till styrelse i föreningen valdes: ordf. Victor Andersson, Långasjömåla, sekr. fröken Emmy Svensson, Härlunda, och kassör affärsbitr. Edvin Bengtsson, Potteboda. Flera medlemmar ingingo vid starten.

Ur Smålandsposten N:o 199 Tisdagen den 19 December 1933. Dödsfall. I fredags avled i sitt hem i Karsemåla, Härlunda, hemmasonen Karl Henriksson-Jönsson i en ålder av 20 år, son till lantbrukaren Henrik Jönsson. Han var den tredje i syskonskaran, som bortryckts under detta år.

Ur Smålandsposten N:o 203 Torsdagen den 28 December 1933. Från Härlunda, skrives till oss: En vacker julgran har skänkts till församlingen och rests mellan kyrkan och skolan. Elektrifieringen av granen hade åstadkommits genom insamling, vilket länder initiativtagaren till all heder. Gudstjänsten juldagen började med ottesång klockan halv 6. Templet var fyllt till sista plats. Efter ottesångspredikan sjöng kyrkokören: ”Stilla natt, heliga natt” samt före predikan vid den omedelbart efter ottan följande högmässan: ”O, du saliga, o, du heliga”. Mejerifrågan i Härlunda. Intresserade för anordnandet av mjölkförsäljningsfrågan i Härlunda voro i onsdags sammankallade till möte i kommunalhuset. Ordförande var mejeristen N. Larsson, Väckelsång. Lantbrukarna i församlingen hade allmänt infunnit sig. Man uppgjorde en beräkning över den mjölk till försäljning, som kunde emotses. Denna visade ett gott resultat för igångsättandet av ett mejeri. Ett sådant är därför att vänta inom den närmaste tiden.

Ur Smålandsposten N:o 205 Söndagen den 31 December 1933. Dödsfall. I fredags avled i sitt hem i Häradsbäck, Härlunda, fru Hanna Gustavson, född Nilsson, maka till nämndeman Einar Gustavson i en ålder av endast 41 år. Fru Gustavson var bördig från Hularyds församling i Kristianstads län, där fadern var lantbrukare. För c:a 10 år sedan flyttade familjen Gustavson till Härlunda, där hennes man bedriver sågverksrörelse. För en tid sedan insjuknade hon i kräfta, som nu ändat hennes liv. Fru Gustavson ägnade sig helt åt sitt hem och son familj. Hon var en vänsäll och sympatisk människa. Närmast sörjande äro maken, två minderåriga barn, fosterson samt syskon.

Ur Smålandsposten N:o 1 Onsdagen den 3 Januari 1934. Min ömt älskade maka och vår lilla mamma

Hanna Gustavson gick hem i dag efterlämnande oss make, barn, fosterson samt syskon i bittraste sorg, vilket vi härmed hava den smärtsamma plikten tillkännagiva. Häradsbäck den 29 dec.1933. EINAR GUSTAVSON. Inga-Lisa. Anna-Stina. Sten. En dalande dag, en flyktig stund Är människans levnad i tiden. Och släktena skifta som löv i lund, När sommaren är förliden. Så sjunka vi hän, så redes oss sist En bortglömd grav efter striden.

Ur Smålandsposten N:o 18 Lördagen den 3 Februari 1934. Födelsedagar. 80 år, fyller i dag f.d. lantbrukaren Petter Johnsson, Vinskalle, Härlunda. Johnsson är född i V. Torsås församling, där fadern innehade lantbruk. I yngre år reste han till Tyskland, där han först arbetade i skilda företag, sedermera fick han anställning å ett lasarett, där han verkade flera år, tills han tillsammans med en doktor for till en plats i Italien, där han sedan hade samma arbete. Efter återkomsten till hemlandet ingick han äktenskap och inköpte i Härlunda en gård, som han ännu bor på men överlämnat till en av sönerna. Han har visat sig som en god och duglig jordbrukare. Trots den höga åldern verkar han än särdeles pigg och är vid god vigör. Ej sällan ser man honom på den c:a 8 km. långa vägen till kyrkan. Av allmänheten är han aktad som en redbar och belevad människa.

70 år. I 70-åringarnas led ingår i dag f.d. lantbrukaren Lars Johan Svensson, Knoxhult, Härlunda. Hr Svensson är född i Ellagölsmåla, där föräldrarna innehade jordbruk. I sin ungdom emigrerade han till Amerika. Efter några år återvände han till fosterlandet och ingick då äktenskap samt bosatte sig på en gård i Ulriksmåla, som han till i fjol innehade. Han överlämnade den då åt ena dottern. Sitt jordbruk skötte han med omsorg och plikttrohet. Inom det kommunala livet har han varit myckt anlitad. Sålunda har han varit kyrkooch skolrådsledamot i närmare 30 år, ledamot i byggnads- och taxeringsnämnd. Sina uppdrag har han skött med all heder. Sympatisk och gladlynt till sitt väsen har han förvärvat sig en stor vänkrets och allmänhetens aktning.

Ur Smålandsposten N:o 25 Torsdagen den 15 Februari 1934. Födelsedag. 92 år fyller i dag en av Härlunda församlings äldsta kvinnliga invånare, nämligen änkan *Blenda Jonsson, Långhult. Hon är född i Vashult, samma socken, och änka efter lantbrukaren Magnus Jonsson. Trots den höga åldern hon nu uppnått, ombesörjer hon sitt hem själv och har sina sinnen i gott behåll. Vad som särskilt kännetecknar henne är hennes alltid goda och friska humör. * Kallades allmänt för ”Mansa-Blendan”. Hon har en mycket vacker gammal fin gravsten på Härlunda kyrkogård. Hon var född 1842-02-25 och avled 1935-03-19 i Långhult, Härlunda socken. A.R.

Begravning. På Härlunda kyrkogård jordfästes i söndags f. lantbr. Olof Magnusson, Allemåla, Härlunda. Jordfästningen förrättades av komminister G. Linder. Den avlidne var vid sin bortgång nära 75 år. Han var född i Torbjörnahult, Härlunda. I yngre år vistades han i Amerika. Efter hemkomsten till fosterlandet ägnade han sig åt jordbruk, som han måst avstå från för sjukdoms skull, som tills nu bundit honom vid sängen i ett 10-tal år. Närmast sörjande vid båren var maka och åtta barn. En stor blomstergärd hedrade den avlidnes minne.

Ur Smålandsposten N:o 34 Lördagen den 3 Mars 1934. Hyllning. 92 år fyllde i lördags änkefru Blenda Jonsson, Långhult, Härlunda, och blev med anledning härav föremål för hjärtliga hyllningar av släkt och vänner, i form av blommor, bakverk och andra presenter. Fru Jonsson, som trots sin höga ålder ännu är vid god vigör, har i icke mindre än 74 år bott i Långhult, dit hon kom vid 18 års ålder genom giftermål med lantbr. Magnus Jonsson, Långhult.

Ur Smålandsposten N:o 36 Tisdagen den 6 Mars 1934. Dödsfall. Inom Härlunda församling avledo förra veckan ej mindre än tre personer. Sålunda avled i onsdags Karolina Larsson, Långhult, i en ålder av 76 år. Hon drabbades för en tid sedan av slaganfall, som var orsaken till dödsfallet. Den bortgångna har varit en duktig och arbetssam kvinna. Samma dag avled å Växjö lasarett lantbr. och snickaren Mandus Jonasson från Karsemåla. Han har lidit av blodkräfta, som nu ändat hans liv. Han var vid sin bortgång endast 39 år och efterlämnar maka och tre minderåriga barn. På fredagen avled i sitt hem i Trolleboda Ingrid Håkansson efter endast ett dygns sjukdom. Hon var född i Björkesjömåla, Härlunda, och hade nu uppnått en ålder av 72 år. Antagligen hade hon drabbats av någon hjärtattack. Hon hade bebott sin stuga ensam. Den bortgångna hade visat sig som en synnerligen nitisk och arbetssam kvinna. Särskilt har hon betraktats som en skicklig väverska. Hon efterlämnar en son, Ernst Sjölin bosatt i Kristianstad.

Ur Smålandsposten N:o 38 Lördagen den 10 Mars 1934. Tillkännagives att vår käre fader

Sven Magni Persson lugnt och stilla avled tisdagen den 6 ds i sitt 77:de levnadsår, djupt sörjd och i tacksamt minne bevarad av barn, barnbarn, släktingar och vänner. Vashult, Häradsbäck den 8 mars 1934. BARNEN.

Sv. Ps. 260, 275.

Ur Smålandsposten N:o 42 Lördagen den 17 Mars 1934. Dödsfall. Natten till måndagen avled å Växjö lasarett hemmasonen Henning Rydiander, Verahult, Härlunda. Han var för en tid sedan sysselsatt med timmerhuggning i skogen, då yxan råkade slinta och träffa honom i ena benet. Blodförgiftning uppstod, och han måste forslas till lasarettet. Andra sjukdomar tillstötte och ändade hans levnadsbana. Han var vid sin bortgång endast 24 år. Den bortgångne var en redbar och arbetssam yngling och sörjes närmast av föräldrar och syskon.

Ur Smålandsposten N:o 53 Lördagen den 7 April 1934. Dödsfall. Härmed tillkännagives att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla vår käre uppoffrande far f. d. H e m m a n s ä g a r e n

Johan Pettersson, som stilla och fridfullt insomnade i en ålder av 80 år, 19 dagar, djupt sörjd och i tacksamt minne bevarad av oss barn, barnbarn, släktingar och vänner. Knihult pr Häradsbäck den 4 april 1934. BARN och BARNBARN.

Sov i ro du trötte far från all livets smärta. Tack för all din kärlek stor, ömma faders hjärta. Sv. Ps. 257: v. 11.

I onsdags avled i Hökhult, Pjätteryd, f.d. lantbrukaren Johan Pettersson, Knihult, Härlunda, i en ålder av något över 80 år. Han har vårdats väl av sin yngsta dotter och måg i Hökhult. Han var född i Västra Torsås församling. Efter ingånget äktenskap bosatte han sig på den gård, som han sedan har bott på, fast för många år sedan upplåtit till sin yngste son. På senare tiden hade han även verkat som handlande och försett många hem i bygden med klädes- och kortvaror. Han hade alltid varit en framsynt och rejäl människa och genom sitt karaktärsfasta men på samma gång humoristiska sätt har han varit allmänt aktad. Såsom närmast sörjande vid båren står fem barn – tre söner och två döttrar, samt barnbarn.

Tomatkorgarna i Häradsbäck tillverkas med statslån. Av anslaget till främjande av enskild företagsamhet beviljade k. m:t på fredagen ett lån på 12,000 kr. till fabriksägaren Einar Gustavson, Häradsbäck, som stöd åt hans tillverkning av tomatkorgar, den enda inom landet. Han begärde lån och subventioner på sammanlagt 30,000 kr. för denna tillverkning, som sedan den vunnit stadga skulle kunna sysselsätta 35 arbetare med en produktion av 2,000 korgar om dagen för export.

Ur Smålandsposten N:o 55 Tisdagen den 10 April 1934. Stångad av ko. I söndags, när lantbrukaren Gustav Johansson från Knoxhult, Härlunda, var sysselsatt med att fodra kreaturen, blev han av en händelse stångad av en ko. Hornet träffade ena njuren, och en häftig blödning uppstod. D:r Jäderberg i Ryd eftersändes och anlade ett första förband, varvid Johansson genast fördes till Ljungby lasarett, där han fick kvarstanna.

Ur Smålandsposten N:o 60 Torsdagen den 19 April 1934. Begravningar. En högtidlig begravningsakt ägde rum i Härlunda kyrka i söndags, då f.d. hemmansägaren Johan Pettersson fördes till sista vilan. Komminister Gustaf Linder höll med ledning av Ps. 139: 25– 26 en allvarlig men trösterik dödsbetraktelse. En myckenhet av kransar och blommor hade ägnats den hänsovnes minne.

I V. Torsås kyrka begravdes på söndagen f.d. lantbrukaren och kvarnägaren Johannes Jonsson, Horjemo Mellangård. Jordfästningen förrättades av kyrkoherde Sjöfors. Den bortgångne, som vid sitt frånfälle var på tre dagar när 84 år, var född i Härlunda. Hela hans liv hade präglats av målmedvetenhet och plikttrogen och strävsam id. Han var en vaken och intelligent man med en redig och klar syn på tingen. Han sörjes närmast av åldrig maka, barn och barnbarn, 90-årig broder jämte släktingar och vänner.

Ur Smålandsposten N:o 62 Söndagen den 22 April 1934. Födelsedag. 89 år fyller på tisdag f.d. skräddaremästaren Karl Jonsson, Häradsbäck, Härlunda. Jonsson är född i Härlunda och har varit bosatt där i hela sin tid med undantag av ett par år. Han är nu församlingens äldste hantverkare. Vid tolv års ålder kom han i skräddarelära. Sedan har han utfört sitt yrke skickligt och fackmässigt i 61 år, upphörde han med sin rörelse som nu bedrives på samma plats av en son. Jonsson har alltid fört ett ytterst verksamt liv och har minst av allt haft sådan förnimmelse av vad vår värsta tidssjukdom, arbetslöshet, vill säga. Han har även varit en frestare på andra arbetsområden. Sålunda har han inte blott gjort sig känd som en skicklig skräddare utan även möbelsnickare. Också har han varit en rutinerad violinist. Han har även själv förfärdigat flera utmärkta fioler. Trots sina 89 år är han ännu i besittning av god vitalitet, och ofta ser man honom ute i rörelse.

Ur Smålandsposten N:o 68 Torsdagen den 3 Maj 1934. Tillkännagives att vår älskade dotter och kära syster

Lilly lämnade oss i dag i sitt 22:dra levnadsår i namnlös sorg, men i solljust minne bevarad. Spjutaretorp, Härlunda den 1 Maj 1934. EMMA och AUG. JONASSON. Syskonen.

Sv. Ps. 119.

Ur Smålandsposten N:o 71 Tisdagen den 8 Maj 1934. Dödsfall. På fredagen avled å Växjö lasarett lantbrukaren Henrik Gustavsson, Knihult, Härlunda, 31 år gammal. Gustavsson var för flera månader sedan sysselsatt med skogshuggning, varvid yxan råkade slinta och träffa honom i ena benet, varav blodförgiftning följde. Benet måste senare amputeras.

Den bortgångne var en godhjärtad och sympatisk människa. I ungdomen vistades han i flera år i Amerika. Efter hemkomsten till fosterlandet inköpte han fädernegården. Han var en nitisk jordbrukare. Närmast sörjande äro åldrig fader samt syster.

Begravning. Å Härlunda kyrkogård jordfästes stoftet efter den i unga år bortryckta Lilly Augustsson från Spjutaretorp, Härlunda. Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder, som höll en gripande dödsbetraktelse. En mängd kransar och blommor hedrade den avlidnas minne. En stor skara människor, därav hennes kamrater, följde henne på den sista färden.

Ur Smålandsposten N:o 65 Lördagen den 28 April 1934.

LINOLJA, Zinkvitt, Rödfärg, Slamfärg, Fernissor, Brytningsfärger, Målarepenslar, Väggpapp, Byggnadspapp av alla slag, Tjärpapp, Spik, Låsar, Gångjärn, Beslag och Skruvar. Tapeter och bårder i stor sortering, Ceres stjärntaktjära, Trädgårdsredskap, Weibulls kontrollerade utsädesfröer. Förmånliga priser hos

Firma A. Johansson, HÄRADSBÄCK.

Ur Smålandsposten N:o 74 Söndagen den 13 Maj 1934. Dödsfall. Tillkännagives att vår käre broder

I fredags avled i sitt hem i Långasjömåla, Härlunda, Nils Åkesson i sitt 83:e levnadsår. Åkesson var född i Långasjömåla. I sin NILS ÅKESSON krafts dagar var han en mycket nitisk och lämnat oss i dag i en ålder av 82 år, djupt sörjd och i tacksamt idog arbetare, och sina sysslor utförde han minne bevarad av syskon, med plikttrohet och heder. Han deltog bl.a. syskonbarn släktingar och vänner. vid Norrlandsbanans byggande. Långasjömåla, Härlunda den 12/5 Han var aldrig sjuk förrän han nu en tid 1934. varit bunden vid sängen. Till sin natur var SYSKONEN. han alltid en stilla, försynt människa. Trots Sv. Ps. 480. sin höga ålder var han en ivrig kyrkobesökare, så länge hans krafter räckte. Han är den andre av de sju i den åldriga syskonringen, som avlidit. Fem av syskonen har levat och verkat i sin födelseby. Närmast sörjande äro åldrig broder och fyra systrar.

Begravning. I söndags jordfästes på Härlunda kyrkogård stoftet efter avlidne lantbrukaren Henrik Gustavsson, Knihult, Härlunda. Officiant var komminister Gustav Linder, som höll en allvarlig och gripande dödsbetraktelse. En mängd kransar och blommor hedrade den avlidne på hans sista färd.

Ur Smålandsposten N:o 78 Söndagen den 20 Maj 1934. Eldsvåda i Härlunda. Vid halv 8-tiden i fredags kväll observerades, att eld utbrutit i sågen och lådfabriken i Härlunda. Det såg till en början rätt hotande ut, men tack vare att mycket folk genast kom tillstädes lyckades man snart bli herre över elden, vilken då åstadkommit en del mindre skador. Den eldskadade fabriken var försäkrad i Fylgia.

Härlunda. Hör cementpriser samt tegel, lera, kalk och övriga byggnadsmaterialer hos: Olof R. Jeppsson, Lönsboda. Tel. 4.

Ur Smålandsposten N:o 84 Torsdagen den 31 Maj 1934. Hyllning. I anledning av sin 70-årsdag i måndags blev Johan Magnusson, Häradsmåla, Härlunda, föremål för hjärtliga hyllningar i form av blommor och presenter. Magnusson är född i Härlunda. I yngre år arbetade han på skilda företag. Trots sina sjuttio år besitter han en särskild god vigör, och ej sällan går han den c:a 5 km. långa vägen till kyrkan. Magnusson besitter också en särdeles god berättarförmåga och äger ett enastående minne.

Ur Smålandsposten N:o 87 Tisdagen den 5 Juni 1934. Begravning. I lördags fördes till sista vilan på Härlunda kyrkogård lantbr. M. Vinkvist, Verahult. Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder, som höll en vacker betraktelse över förgängligheten. Vinkvist var skåning till börden. Han har varit en nitisk och god arbetare i sin krafts dagar. På senare tid har han varit bruten på grund av försvagad hälsa. För en tid sedan fick han intagas på Växjö lasarett, där han även slutade sin levnadsbana. Kransar och blommor hedrade den avlidne på hans sista färd.

Ur Smålandsposten N:o 93 Lördagen den 16 Juni 1934. Föll ned från stegen. I Härlunda inträffade i onsdags eftermiddag en svårartad olyckshändelse i det att målaremästaren S. Svensson fick bröstkorgen inklämd, revbensbrott samt köttsår och svåra blessyrer i ansiktet. Svensson, som var i verksamhet med målningsarbeten hos fabrikör E. Gustavsson, skulle fastsätta en list å ena gavelspetsen å huset, varvid stegen brast, och Svensson föll till marken. Han hamnade bland stenar, bräder, verktyg och annan bråte. Stegen, som var dålig, hade förlängt och gick isär vid hopskravningen. Fallet var c:a 12 meter högt. Den skadade forslades omedelbart till Växjö lasarett, där han fick kvarstanna för vård. Någon fara för livet tycks icke föreligga.

Ur Smålandsposten N:o 98 Tisdagen den 26 Juni 1934.

FÖRLOVADE. Kjell Gustavsson Linnéa Eliasson Häradsbäck, midsommarafton.

Ur Smålandsposten N:o 103 Torsdagen den 5 Juli 1934. Föll av hölasset. Under höbärgningsarbete i lördags råkade fröken Anna Nilsson, Vashult, Härlunda, falla ner från lasset, när hästen av någon anledning ryckte till. Hon föll framstupa och träffade marken med ena axeln, som hon fick intryckt, varjämte hon erhöll en del blessyrer i ansiktet. Den skadade forslades omedelbart till Växjö lasarett, där hon fick kvarstanna för vård. Körkarlen föll även, men ådrog sig endast mindre kontusioner.

Ur Smålandsposten N:o 106 Tisdagen den 10 Juli 1934. Dödsfall. Min innerligt älskade maka och min goda, uppoffrande moder

Olga Persson född Svensson

avled stilla och fridfullt söndagen den 8 juli efter ett långt tåligt buret lidande i sitt 44:de levnadsår, djupt sörjd och saknad av mig, barn, föräldrar och syskon. Husjönäs den 8 juli 1934. MAGNI PERSSON. Mauritz.

På söndagsförmiddagen avled i sitt hem i Husjönäs, Härlunda, fru Olga Persson, maka till hemmansägaren Magni Persson, i en ålder av endast 44 år. Fru Persson har flera år lidit av reumatisk värk. Senast har hon vårdats på Växjö lasarett, tills hon för några veckor sedan kom hem och fick sluta sin levnadsbana. Till sitt väsen var hon en stilla och försynt människa, som skött sitt hem och de sina med största tanke och omsorg, varför hon i hemmet säkert kommer att lämna ett stort tomrum. Närmast sörjande står make, en son, samt syskon och åldriga föräldrar.

Ur Smålandsposten N:o 111 Torsdagen den 19 Juli 1934. Dödsfall. I fredags avled i sitt hem i Vinskalle, Härlunda, fru Emma Pettersson, maka till lantbrukaren August Pettersson, i en ålder av 62 år. Den avlidna har en längre tid lidit av bröstsjukdom och nervositet, vilket nu avslutade hennes livsdagar. I sin krafts dagar var hon en mycket nitisk och arbetssam människa, som utförde sina göromål med största noggrannhet. Närmast sörjande stå vid båren make, samt vuxna barn, därav vistas några i Amerika.

Ur Smålandsposten N:o 138 Tisdagen den 4 September 1934. Bil kolliderar med cyklist. I fredags eftermiddag inträffade en svårartad olyckshändelse, i det att en lingonhandlare från Ulvö, som med bil kom körande på vägen från Härlunda mot Lönsboda, råkade kollidera med en cyklist. Cyklisten, fröken Gulli Nilsson från Barkhult, kom från Lönsboda och mötte då bilen på en liten backe i närheten av Slätthult. När hon då skulle göra utsvängningen åt vägkanten råkade cykeln komma ut i löst grus och slira med följden, att hon föll på bilen. Bilens ägare tog henne upp i sin bil och forslade henne i sanslöst tillstånd omedelbart till läkare i Lönsboda, varifrån hon fick befordras till lasarettet i Kristianstad. Där konstaterades skallbrott och benbrott i bröstet samt blessyrer i ansiktet och kroppen.

Ur Smålandsposten N:o 144 Lördagen den 15 September 1934. Från Härlunda, skrives till oss: Den av Härlunda gymnastik- och idrottsförening anordnade basaren å Linkullens tivoli i lördags och söndags blev vällyckad. Särskilt intresse tilldrog sig fotbollsmatchen mellan Härlunda old boys och ett kvinnligt lag, vilken match resulterade i 5–0 till det evigt kvinnligas fördel. ”Gubbarna” inbjödo genast till revanshmatch. Efteråt följdes festtåg till Linkullens tivoli efter tonerna av Norra skåningarnas musikkår, som på ett förtjänstfullt sätt svarade för dans- och konsertmusiken båda dagarna.

Härlunda marknad. Höstmarknaden i Härlunda på onsdagen var synnerligen talrikt besökt. Tillförseln av såväl kalvkor som slaktdjur var god. För bra kor betalades 175–200 kr., för sämre från 100 kr. Kvigor betingade fr. 75 kr. Tjurar 11–12 kv., kostade upp till 240 kr. Smågrisar salufördes till ett pris av 12–15 kr. vid 5–6 veckors ålder. Bland hästarna tycktes ytterst få byta ägare. Flera laster kreatur avgingo under dagen. Rikligt med grönsaks- och hantverksalster salufördes.

Ur Smålandsposten N:o 147 Torsdagen den 20 September 1934. Födelsedag 70 år fyller på lördag hemmansägaren Magni Johnsson, Truvedstorp, Härlunda. Jubilaren är född i Bjellerhults by, Allmundsryds församling, där föräldrarna innehade lantbruk. I sin ungdom emigrerade Johnsson till Amerika. Fosterlandet var dock för honom kärt och han återvände efter några år. Efter hemkomsten ingick han äktenskap och bosatte sig på den gård, som han ännu innehar. Inom det kommunala livet har han deltagit såsom ledamot i skolrådet i flera år, och som ledamot i taxerings- och byggnadsnämnden. Trots sina sjuttio år är Johnsson nyter och vid god vigör. Genom sitt goda, vänsälla och sympatiska väsen har han tillvunnit sig allmän aktning och stort förtroende.

Motorcyklist kolliderar med hästskjuts. I lördags eftermiddag råkade byggmästaren Albin Svensson, Härlunda, som kom körande igenom samhället, kollidera med en hästskjuts tillhörig lantbrukare Magnus Nilsson från Härlunda. Svensson, som kom i nedförbacke med sakta fart och med fri väg, mötte hästskjutsen, som kom körande med ett havrelass från en lägre befintlig mosse. Det var omöjligt för Svensson att i tid se hästskjutsen, varför en kollision blev oundviklig. Motorcykeln törnade emot vagnen. Därvid slungades Svensson i marken och erhöll svåra sår i huvudet. Han är nu under läkarebehandling. Motorcykeln blev illa ramponerad.

Ur Smålandsposten N:o 148 Lördagen den 22 September 1934. Trolleboda med flera byars tröskningsförening, i Härlunda hade i torsdags sitt årsmöte hos hemmansägaren Carl Ohlsson, Amundshylte. Till ordf. för nästa år omvaldes Carl Ohlsson, Amundshylte. Såsom tröskningsarvode beslöts att utomstående i föreningen skall erlägga kr. 3:50 pr tröskningstimma, dock minsta uppsättning av tröskan är 15 kr. Tröskningen skall börja omedelbart.

Ur Smålandsposten N:o 150 Tisdagen den 25 September 1934. Från Härlunda, skrives till oss: Den traditionella folkvandringsdagen till Härlunda i söndags, den s.k. ”Matteusmässan”, vilken firas som minne av kyrkans uppförande, var trots det dåliga vädret ganska talrikt besökt. Tidigt till gudstjänsten i kyrkan såg man folk från grannsocknarna komma farande.

Ur Smålandsposten N:o 160 Lördagen den 13 Oktober 1934. Födelsedag. 85 år fyller på måndag f.d. hemmansägaren och kyrkovärden Olof Åkesson, Långasjömåla, Härlunda. Jubilaren är född i Långasjömåla, där föräldrarna innehade jordbruk. År 1872 ingick han äktenskap och övertog fädernegården, som han innehade till år 1913, då han överlämnade den till en dotter. En verksam och redbar man har han varit och tack vare sina personliga

egenskaper har han vunnit stort förtroende inom församlingen. Han har bl.a. varit ledamot i kyrkooch skolråd under 39 år. I 20 år var han kyrkovärd och kyrkokassör. Dessutom har han varit ledamot i byggnadsnämnd, kommunalnämnden, i sockenkommittén av länets brandstodsbolag under en lång följd av år m.m. Såsom jordbrukare har han visat sig nitisk och skicklig. Samtliga byggnader har han nyuppfört. Han har nyodlat betydande arealer samt bortskaffat mycket sten även från förut odlade marken. Trots sina 85 år är Åkesson ännu nyter och vid god vigör.

Ur Smålandsposten N:o 185 Söndagen den 25 November 1934. Från Härlunda, skrives till oss: I en livlig utveckling till ett litet vackert samhälle befinner sig just nu Härlunda. Byggnadsverksamheten har under de senaste åren varit livlig. För tillfället äro flera hus under uppförande. Träförädling är anlagd i samband med låd- och tomatkorgsfabrik. Den sysselsätter vid full drift ett 25-tal arbetare, förutom dess hemarbete som beretts många i hemmen både i hem- och i grannsocknarna genom hopsättandet av tomatkorgarna som exporteras. Den av fabrikör N. Eriksson, från Hultaberg i Skåne, bedrivna stenindustrin vid brottet i Knoxhult är för tillfället nedlagd. Driften sysselsätter i vanliga fall ett 20-tal arbetare. Mjölkförsäljningens ordnade inom församlingen har länge varit en brännande fråga, men den har nu fått sin lösning. Ett mejeri har blivit uppfört i samhället och har i dagarna börjat sin drift. En tämligen god leverans av mjölk synes äga rum redan och stark ökning kan påräknas. – – – Ett vackert arbete har nedlagts på kyrkogården, som nu genomgått en grundlig restaurering. Planritningar och arbetsförordningar har utförts av agronom Öberg från Grimslöv. En utökning av den gamla kyrkogården skall vidtagas. – – – Andliga aftonunderhållningar har beretts för församlingsborna i ett par veckors tid. De komma att fortsätta. Församlingens komminister, Gustav Linder, håller på onsdagsaftnarna vackra och gripande betraktelser i församlingssalen. En talrik menighet har alltid infunnit sig. – – – En stor orsak till den livliga genomfartstrafiken, som råder i samhället, är den nyanlagda vägen Älmhult – Härlunda – Ryd. Medelst olika busslinjer är Härlunda i daglig förbindelse med Växjö, Älmhult, Ryd och Lönsboda. Härlunda församling har ju förut betraktats som en mörk punkt i länet, men nu kan den befrias från det omdömet. I samband härmed må nämnas att församlingen till största delen genom Sydsvenska kraft blivit elektrifierat.

Ur Smålandsposten N:o 187 Torsdagen den 29 November 1934. Arbetare hemskt massakrerad till döds i axelledning. En hemsk olyckshändelse inträffade i tisdags e.m. vid halv 4-tiden i Siggaboda kvarn och såg, varvid arbetaren Einar Bengtsson, Torstensmåla, Allmundsryd, blev massakrerad till döds i en axelledning. Kvarnen är belägen i Härlunda socken c:a 8 km. från Ryd och äges av lantbrukaren Ola Håkansson i Siggaboda.

Byggnaden består av två våningar. I den övre inrymmes kvarnstenar samt skalverk och såg, och det hela drives av en 20 hkr:s vattenturbin. I den undre våningen finnas dels axelledningar från turbinen och till kvarnstenarna och dels en slipsten, som drives av en mindre remskiva, monterad å den från turbinen kommande axelledningen. Bengtsson hade vid 3-tiden kommit cyklande till kvarnen för att slipa en yxa. Mjölnaren Gottfrid Svensson, som sköter kvarnen och sågen, var sysselsatt med sågning, och då Bengtsson otaliga gånger varit vid kvarnen för att slipa och således väl kände till de lokala förhållandena, lät han honom som vanligt gå ensam ned i bottenvåningen till slipstenen och fortsatte själv med sågningen. Efter ungefär en kvarts timme hörde Svensson plötsligt några dunkningar i golvet, som samtidigt utgör tak till bottenvåningen. Han anade då, att allt inte stod rätt till, och sprang därför ögonblickligen och stängde av vattentillförseln till turbinen, så att denna stannade, samt sprang därefter ned i rummet, där slipstenen är. Här mötte honom en hemsk anblick. Bengtsson hängde insnodd i remmen vid axelledningen och var på det mest ohyggliga sätt massakrerad. D:r Jäderberg från Ryd tillkallades omedelbart men kunde endast konstatera att livet flytt. Döden har antagligen varit ögonblicklig. Höger ben var avslaget strax nedom knät och foten låg flera meter längre bort. Även vänster ben var brutet. Höger arm var bruten på två ställen och nästan avsliten. Bröstet var intryckt med revbensbrott i höger sida varjämte nacken var bruten och en del inre skador uppstått. Hur det verkligen tillgått vid den sorgliga händelsen kan ej med bestämdhet utrönas, enär ingen bevittnat densamma, men enligt de upplysningar, mjölnaren Svensson lämnat synes händelseförloppet ha varit följande: Sedan Bengtsson avslutat slipningen – yxan stod nämligen färdigslipad vid slipstenen – har han antagligen menat att stanna slipstenen genom att slå av remmen. Han har då troligen gått fram till remskivan, som sitter på den från turbinen kommande axelledningen och är belägen c:a 140 cm. från golvet och c:a 90 cm. från taket, samt fattat i innersidan av remmen för att draga den från remskivan. Härvid har handen sannolikt kommit för nära remskivan, så att den sugits in mellan remmen och denna, varvid armen snotts runt om axelledningen och kroppen följt med runt ledningen, som vid tillfället gjorde c:a 170 varv i minuten. Vid de gånger Bengtsson tidigare varit vid kvarnen för att slipa, har han i regel låtit remmen till slipstenen sitta kvar på remskivan, och det var sålunda hans välmening att slå av remmen, som nu kostade honom livet. Den så sorgligt omkomne var omkring 35 år gammal. Han sörjes närmast av moder och syskon.

Ur Smålandsposten N:o 195 Torsdagen den 13 December 1934.

Härlunda – en socken, som snabbt gått framåt. Förr en undangömd vrå i Småland – nu en livfull bygd med god kontakt utåt.

Fjärran från de affärs- och industrilivets pulsådror, som vi kallar för järnvägar, ligger Härlunda församling. Få Smålandssocknar torde finnas, som så kommit vid sidan om samfärdslederna som just Härlunda. Visserligen har invånarna flera järnvägsstationer att välja på, Älmhult och Liatorp vid södra stambanan med c:a 2 mils avstånd från församlingens centrum, Härlunda kyrkby, Ryd och Ålshult vid Karlshamn – Vislandabanan på resp. 2 och 1,5 mils avstånd och Lönsboda vid Sölvesborg – Älmhult järnväg på c:a 2 mils avstånd.

På kartan utgör församlingen en ganska väl avrundad figur med ungefär 12,5 km. diameter, belägen i södra delen av Allbo härad, begränsad av både Skåne och Blekinge. Alla tre landskapen Småland, Skåne och Blekinge mötas på en udde i sjön Grytsjön intill Gäddegölshult i södra kanten av socknen. Såsom märke har en sten blivit uppförd. I öster gränsar socknen till Allmundsryd i Kinnevalds härad och i norr och väster till V. Torsås och Virestad. Socknens totalareal utgjorde år 1923 12,468 hektar. År 1924 överflyttades från Virestad till Härlunda utskifter på c:a 1,000 hektar. Socknens hela hemmansdel utgör nu 15 5/24 mtl. Folkmängden var vid årsskiftet 1,283 personer. Det ligger ju i öppen dager, att i en sådan avlägsen ort som Härlunda man icke ser fabriksskorstenar sida vid sida. Man har emellertid en större träförädling, uppförd år 1932 och ägd av fabrikören Einar Gustavsson. I samband med denna finnes en tomatkorg- och lådfabrik. När det hela är i full drift sysselsätter det c:a 25 à 30 arbetare. I anslutning till denna rörelse är också en kvarn anlagd. Vidare finnas ute i församlingen tvenne såg- och kvarnverk. Sedan 1931 har pågått brytning av svart granit i Knoxhults granitbrott, beläget vid sjön Husjön å en där utskjutande udde. Bergbrottet äges av en fabrikör Eriksson från Hultaberg, Skåne. Brottet, som sysselsatt upp till ett 20-tal arbetare, har på det senaste året varit nästan nedlagt. Ett mejeri har för omkring en månad sedan blivit uppfört i samhället. Rörelsen, som är privat, äges av mejerist Magnusson, Älmhult. Mjölkleveransens ordnande inom församlingen har länge varit ett omdiskuterat problem bland lantbrukarna, men det har nu fått sin lösning. Jordbruket och skogen äro för det stora flertalet av socknens bebyggare huvudnäringen. På de flesta ställena är jorden mycket svårarbetad på grund av att såväl fastmarken som mossjordarna äro mycket stenbundna, och därigenom försvåras på de flesta platserna en rationell jordbruksskötsel. I olika byar har ägostyckningen drivits tämligen långt. Så har t.ex. Karsemåla, 1/2 mtl., utstyckats på 24 ägobrukare, och Spjutaretorp med samma areal har 19 ägobrukare. Detta kan helt naturligt endast ge nödtorftig försörjning åt bebyggarna. Jordmånen utgöres annars av svartmylla, oftast på sandbotten. Åkerarealen i socknen utgjorde år 1919 868 hektar. Genom stor odlarenergi, som socknens jordbrukare alltid ägt, har stora områden på de senaste årtiondena lagts under plogen. Mossarna äro brukbara för bränntorvstillverkning. Under krigsåren inköpte A.-B. Smålandsmossar ett antal mossar i socknen, men intet har exploaterats. Redan en på 1870-talet av Sveriges geologiska undersökningar företagen analys visade god beskaffenhet hos en mosse vid Trolleboda och hos en annan öster om sjön Vinen. Som förut framhållits behövas emellertid skogseffekterna till att stödja jordbrukets ekonomi. Tyvärr har skogen på sina håll skövlats. Orsaken är i många fall bristande kunnighet, med skogsvårdsstyrelsens upplysningsverksamhet synes nu börja ge glänsande resultat i skogens omvårdnad. Flera skogsexkursioner har genom skogsägareföreningen anordnats inom församlingen. I stor utsträckning har försäljning av massaved skett till Fridafors. Annars har största delen av skogsförsäljningen till virkeshandlare, som tillfälligt uppfört sågverk på platsen. Av ålder har tjärbränning och kolning bedrivits i stor omfattning, särskilt under krigsåren. Hemslöjden ute i socknen har nu nästan helt lagts bort. Korgtillverkningen var en hel industri, vars alster också sökte sig ut över Sveriges gränser. Det går icke nu att enbart på denna finna försörjning. Inom föreningslivet har vi en kooperativ förening Solid, samt en lokalavdelning av Framtidsförbundets sjukkassa, Svenska folkets sjuk- och begravningskassa. Över 80% av ortens jordbrukare har nu anslutit sig till Kronobergs läns slaktdjursförsäljningsförening. För några år sedan startade idrottsintresserade en Härlunda idrottsförening. Förra hösten bildades en manlig gymnastikförening i samband med brottning med Linkullens tivoli som övningslokal. Kronobergs distriktsloge av I.O.G.T. bildade förra året en loge i Härlunda, benämnd ”Friska krafter”. Den räknar nu ett 25-tal medlemmar. Flera av lantbrukarna i socknen har anslutit sig till Kronobergs läns skogsägareförening.

I kyrkligt hänseende är Härlunda annexförsamling till Västra Torsås, som båda till år 1893 hade tillhört Skatelövs pastorat. Dit hörde förr också Vislanda. Tillsammans var det alltså ett vidsträckt pastorat. Båda gårdarna Siggaboda i Härlunda vid Blekingegränsen och Piggaboda i Vislanda med c:a 5 mils avstånd fågelvägen från varandra hade stolplats intill varandra i kyrkan! Det var på den tiden svårt med begravningarna, när det ej fanns någon begravningsplats närmare än i Skatelöv. Ännu lever det kvar på folkets läppar, huru man vid begravningar på grund av vägarnas beskaffenhet fick bära liken på bår de nästan ofarbara vägarna. Ännu finnes också en väg, som använts som ”gångeväg” till Skatelöv, i behåll i södra delen av Härlunda socken. Efter att på 1500-talet ha fått ett kapell byggde Härlunda på 1700-talet en ny kyrka. Av det gamla kapellet finnes nu inte mycket i behåll. Det stod kvar i Långasjömåla, tills det år 1876 nedtogs av gårdens dåvarande ägare. En dörr av kapellets inre med en bild av aposteln Petrus finnes ännu i behåll. Den på 1700-talet uppförda nya kyrkan utvidgades redan år 1822, då den så gott som helt ombyggdes. Fortfarande är den väl en av stiftets minsta, men därtill en vacker träkyrka. År 1926 undergick den ännu en restaurering. I samband härmed må nämnas, att år 1930 uppfördes ett nytt kommunalhus, ett av länets tidsenligaste och vackraste, samt platsens skolhus, ekonomibyggnader samt kyrkstallar till en sammanlagd kostnad av över 40,000 kr. Byggnadsverksamheten i övrigt har de senaste åren varit livlig i Härlunda. Flera villor äro för tillfället under uppförande i Häradsbäck. Den stora frammarsch, Härlunda nu gjort, beror till stor del på de goda och nyomlagda genomfartsvägarna. Redan år 1922–23 nybyggdes vägen Härlunda–Ålshult av statens A.K. Vägen mot Älmhult blev år 1932 färdig till Fanaholm. Sedan har man fortsatt med vägarbetet till Älmhult. Vägen mot Växjö har genomgått stora grundförbättringar, likaså vägen från Härlunda mot Lönsboda. Dagligen har Härlunda bussförbindelse med orterna å linjerna Härlunda–Växjö och Ryd– Härlunda–Älmhult samt linjen mot Lönsboda. Även flera bilstationer finnas. För tre år sedan blev samhället elektrifierat. Postgång sker medelst omnibuss. Inom affärslivet finnas nästan alla branscher representerade. Kyrkogården har under detta år genomgått en grundlig förbättring. Initiativet togs av grosshandl. Karl Olsson, Härlunda, som också donerade 5,500 kr. till arbetets utförande. Av gamla ännu i minnet kvarlevande personligheter hade den frejdade domprosten Håkan Sjögren sitt barndomshem i socknen. Han föddes i Långasjömåla år 1727. En stor välgörare var Nils Gummesson, över vilkens grav ett ståtligt monument har blivit rest på västra sidan av kyrkogården. Ursprungligen var han en fattig vallpojke. Sedermera emigrerade han till Amerika, där han skapade sig en förmögenhet, av vilken han donerade ett belopp av ej mindre än över 53,000 kr. till Härlunda socken att användas till behövande fattiga, åldersstigna, skolor m.m. Han var född i Torbjörnahult och dog i Hårdahult år 1916. Härlunda är en jämförelsevis ung bygd, vilket framgår av den totala bristen på fynd från våra tidigaste historiska skeden. Intet finnes som minner om någon form av religiös kult före kristendomens intåg i vårt land. Särskilt rik på sjöar är Härlunda socken. Den räknar ett 40-tal små vackra sådana. Som en sammanfattning kan sägas, att Härlunda på sista tiden gått framåt i avsevärd grad i alla avseenden, och socknen har visat sig äga lika stora utvecklingsmöjligheter som vilken annan socken som helst. Jag vågar påstå, att Härlunda under de senaste åren gått fram i hastigare tempo än många andra socknar och småsamhällen i länet. Dess okonstlade och rättframma bebyggare ha all anledning att glädjas. V. A.

Ur Smålandsposten N:o 21 Torsdagen den 7 Februari 1935. Dödens skörd i utlandet. F.d. farmaren Sven Håkansson, Roshult, Södra Dakota, U.S.A., avled nyårsafton, och härmed slöts en i hög grad skiftande levnadsbana. Håkansson var född 1850 i Verahult, Härlunda. I unga år ingick han äktenskap med Maria Svensson, Torhult, V. Torsås – en syster till den för några år sedan avlidne allmogeskalden J. S. Albin, alias Johan Svensson, Garanshult, Virestad. I unga år lämnade han hembygden och styrde kosan mot Brasilien. Här kom han att stanna fyra år – en vedermödans och försakelsens tid i obeskrivlig grad – och kunde under dessa år ej ens komma i skriftlig förbindelse med hemmet och de sina. I den tron, att han var död, begav sig hustrun, medtagande sina barn med en systers tillhjälp över till Amerika. Då de brasilianska förhållandena ej lämpade sig för Härlundasonen, rymde han en dag ifrån Brasilien och styrde denna gång färden mot de nordiska länderna. Han tog anställning som sjöman och lyckades på så sätt komma över till Danmark. Då han anlänt dit, fick han veta, att han hade hustrun och barnen i U.S.A. I fullständig avsaknad av existensmedel och möjligheter att kunna begiva sig dit, tog han nu arbetsanställning hos lantbrukare och lyckades så småningom spara ihop så många pengar, att han kunde fara över till Amerika och förenas med de sina. I Belgrade, Minnesota, hade familjen stannat hos sina där bosatta släktingar. Anländ dit i början av 1890-talet fick Håkansson en tid nöja sig med att få vara i tjänst hos farmarna där på orten och härunder utstå försakelser och umbäranden. I början av detta sekel, då fritt land uppläts i Roberts county i Södra Dakota, begav han sig dit och tog för sig ett ansenligt område. Det var en vild och ogästvänlig prärie, där indianerna vilt strövade omkring. Efter en tid lyckades han inköpa ett lika stort landområde intill det förra. Han lade nu strax hela sin jordegendom under plog och gjorde sig mer och mer känd som en driftig jordbrukare. Han var den förste bilägaren i hela Roberts county, och ännu vid 80-årsåldern sågs den ungdomlige och hurtige mannen själv köra sin bil. Sedan han för cirka 20 år sedan överlåtit sin farm åt äldste sonen, slog han sig på agenturverksamhet. Sålunda var han som landagent ivrigt verksam i de södra staterna och även i Mexico. I sitt äktenskap, som upplöstes för ett 10-tal år sedan genom hustruns frånfälle, hade han fem barn, varav fyra ännu leva. En dotter frös ihjäl vid 17 års ålder. Sven Håkansson var framför allt av praktiskt anlagd natur, och inga ansträngningar eller svårigheter syntes honom oövervinneliga. Bördig från snapphanebygden var han av själva naturen utrustad med det kynne, som är karaktäristiskt för det hurtiga, idoga och strävsamma folket i denna landsända, men fastän detta kynne understundom kunde ta sig obehärskade uttryck var dock Håkansson i grund och botten en redbar man och en synnerligen angenäm sällskapsmänniska. Han behärskade flera språk. Den hänsovne efterlämnar barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Ur Smålandsposten N:o 22 Lördagen den 9 Februari 1935. Begravning. På onsdagen jordfästes å Härlunda kyrkogård f.d. lantbrukaren August Håkansson, Långasjömåla, Härlunda. Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder, som höll en gripande betraktelse över förgängligheten. Psalmsång vid graven utfördes av kantor Olof Olsson. En mängd kransar och blommor hedrade den avlidnes minne. Den bortgångne var vid sin död 69 år gammal. Han var född i Björnhult. I yngre år emigrerade han till Amerika. Efter hemkomsten till fosterlandet ingick han äktenskap samt inköpte en gård i Hallaboda, som han sedan innehade, tills han för c:a 1 år sedan överlämnade den åt en son. Som närmast sörjande står vid båren maka och sex barn.

Ur Smålandsposten N:o 29 Torsdagen den 21 Februari 1935.

Linkullens Tivoli, Härlunda. D A N S. anordnas söndagen den 24 februari från kl. 6–11 e.m. Kl. 9 uppträder Skånska Lasses Trio: Den populäre funkishumoristen Valter Larsson, sångerskan Margit Larsson och den oförbätterlige humoristen och knektparodisten SKÅNSKA LASSE med egna visor för dagen. Bildsköne Bengtsson ej undantagen. För musiken svarar ”Alex” omtyckta kapell. Servering. Skjutbana. Varm korv.

Inträde: Herr 1 kr., Dam 75 öre. Barn i målsmans sällskap 50 öre. Samtliga bussar avgå en timme tidigare. (OBS! Ingen dans på lördagen). Att detta bliver vintersäsongens trevligaste kväll å Linkullen, garanteras.

Ur Smålandsposten N:o 33 Torsdagen den 28 Februari 1935. Från Härlunda, skrives till oss: ”Skånska Lasses trio” gästade i söndags kväll Linkullens tivoli i Härlunda och hade samlat en publik på över 600 personer. Publiken belåtenhet med trion gav sig till känna genom ihållande skrattsalvor och ihärdiga applåder. ”Skånska Lasse” själv är en ypperlig humorist, som sjöng sina egna visor för dagen, bl.a. om ”Bildsköne Bengtsson”. Mera känsligt och allvarligt var det med det syskonparet Margit och Valter Larsson hade att bjuda på. Efteråt var dans anordnad till ”Alex” populära dansorkester från Älmhult.

Ur Smålandsposten N:o 38 Lördagen den 9 Mars 1935. Från Härlunda, skrives till oss: Passionsgudstjänst i förening med nattvardsgång firades i onsdags i Härlunda kyrka. Skriftetalet hölls av komministern i Virestad A. G. Askander. Predikan över första akten av Kristi lidandes historia hölls därpå av kyrkoherden i S. Sandsjö Sven Risling, vilken med ingång ur Hebr. 13: 8 predikade över ämnet ”Jesus Kristus är densamme i dag, som han var, då han gick att bida”. Efter predikan följde altargång med nattvardsgång, varvid komminister Risling och komminister Askander tjänstgjorde, den förre som sjungande liturg. Församlingens medlemmar hade mycket talrikt mött upp i helgedomen och gudstjänstens högtidlighet förhöjdes genom att kyrkokören under kantor Olof Olssons ledning efter predikan sjöng ”O, huvud blodigt sårat”. Det kan omnämnas, att kyrkoherde Rislings farfar mellan åren 1840 och 1871 var komminister i Härlunda, varför de äldre av församlingens medlemmar ännu bevarar minnet av honom. I samband med gudstjänsten upptogs ett offer till i betryck varande trosbröder i östra Europa vilket uppgick till kr. 126:14.

Ur Smålandsposten N:o 39 Söndagen den 10 Mars 1935. Härlunda Gymnastik- och Idrottsförening, har nu beslutat utvidgning och ytterligare planering av idrottsplatsen i Härlunda. Föreningen har på sammanträde i torsdags antagit ett av Julius Svensson, Långhult, inlämnat anbud å 560 kr. upptagande planering och utvidgning av planen samt grusning och spridning av densamma, enligt en av plankommittén upprättad arbetsbeskrivning. Till dikning och dränering av planen antogs ett av Fritz Jonasson, Knoxhult, inlämnat anbud å 35 kr. I händelse det skulle visa sig nödvändigt att uppföra en ny trumma för genomgång av vägen erfordrades en ökning av 25 kr.

Ur Smålandsposten N:o 41 Torsdagen den 14 Mars 1935. Från Härlunda, skrives till oss: Härlunda Gymnastik- och Idrottsförening anordnar sin första fest för året på lördag kväll på Linkullens tivoli. För dansmusiken svarar Alex populära orkester från Älmhult.

Dödsfall. Natten till lördag avled i sitt hem i Billarp, Härlunda, f. lantbrukaren och slaktaren Sven Haraldsson i en ålder av 70 år. Haraldsson var född i Långasjömåla i samma socken, där fadern var lantbrukare samt bedrev slakterirörelse. I unga år fick sonen deltaga i faderns syssla. Efter ingånget äktenskap bosatte han sig på den gård, där han nu slutat sina dagar. Han har dock för flera år sedan överlåtit gården till en son. Haraldsson har gjort sig känd som en duglig och idog människa. Av allmänheten har han varit uppskattad som en respektabel och pålitlig personlighet. Han sörjes närmast av fyra söner, därav två i Amerika, samt en i Amerika bosatt dotter.

Ur Smålandsposten N:o 43 Söndagen den 17 Mars 1935.

FÖRLOVADE. Klaes Nilsson Agnes Johansson Jät.

Härlunda.

Den 17/3 1935.

Ur Smålandsposten N:o 45 Torsdagen den 21 Mars 1935. Dödsfall. Tillkännagives att

På tisdagsaftonen avled änkefeu Blenda Jonsson, Långhult, Härlunda, i en ålder av Blenda Jonsson över 93 år. stilla insomnat i sitt 94:e levnadsår, Hon var församlingens äldsta kvinnliga sörjd av barn, barnbarn och invånare. Hon var född i Vashult i samma barnbarnsbarn, släkt och vänner. socken, där hennes fader innehade jordbruk. Långhult pr Häradsbäck den 19 mars Vid 18 års ålder ingick hon äktenskap och 1935. bosatte sig då på den gård, där hon nu slutat Brorsbarnen. sin levnad. Sv. Ps. 204. Sedan 25 år har hon varit änka. Hon har aldrig haft vetskap om vad sjukdom vill säga förrän nu de sista 14 dagarna. Alla sina själskrafter har hon haft i behåll och hon såg att läsa utan glasögon. Hon har varit aktad som en mycket arbetssam och idog människa. Vid hennes bår stå såsom närmast sörjande en dotter och en son, nu boende i Amerika, samt släkt och vänkrets. Änkan

Ur Smålandsposten N:o 55 Söndagen den 7 April 1935.

HÄRLUNDA. Till ärade allmänhetens kännedom meddelas härmed, att

CAFÉ ÖPPNAS Tisdagen den 9 april i Carl Anderssons fastighet, Häradsbäck. Nya, Trevliga lokaler. Prompt och vänligt bemötande. Förstklassigt kaffe och bröd. Vördsamt NYA CAFÉET, Johansson & Co Innehavare.

Ur Smålandsposten N:o 61 Torsdagen den 18 April 1935. Dödsfall. Natten till måndagen avled i sitt hem Fåglahem, Häradsmåla, Härlunda, änkefru Elin Giselsson. Hon var född i Karsemåla, samma socken. Hon gjorde sig känd som en synnerligen nitisk och plikttrogen husmoder, till sitt väsen lugn och vänsäll. Hennes kamp för tillvaron var icke lätt. Själv fick hon fostra fyra barn, sedan fadern avlidit. Vad sjukdom egentligen ville säga hade hon icke direkt vetskap om, förrän den nu i form av lunginflammation kom och slutade hennes levnadsbana. Hon var vid sin död nära 77 år. Närmast sörjande äro en dotter och två söner. Fängelse för fylleri vid ratten. Chauffören K. M. Bengtsson i Potteboda, Härlunda, har av häradsrätten i Mellersta Värends domsaga för fylleri vid ratten dömts till fängelse 1 månad. Bengtsson hade den 6 januari i år kört bil från Ryd till Urshult och därunder varit så påverkad av starka drycker, att han kunde antagas icke ha ägt nödigt herravälde över sina handlingar.

Ur Smålandsposten N:o 63 Söndagen den 21 April 1935. Från Härlunda, skrives till oss: Långfredagen firades med högmässogudstjänst i den med blommor och grönt smyckade kyrkan. Komminister Gustav Linder höll en allvarlig betraktelse med ledning av ingångsorden ”Se Guds lamm”. Över ämnet ”Kom närmare korset” höll komminister Linder en gripande och medryckande predikan. Härlunda kyrkskolas barnkör medverkade och sjöng från läktaren en del sånger under kantor Olof Olssons ledning.

Dödsfall. På torsdagsförmiddagen avled i sitt hem i Sjöholmen, Häradsmåla, Härlunda, fru Kristina Magnusson, maka till Johan Magnusson. Den bortgångna, som var född i Knoxhult, har gjort sig känd som en arbetssam och plikttrogen kvinna. Hennes sinnelag har varit vänsällt och redbart. Sina själskrafter har hon haft i tämligen gott behåll. Synen har dock varit dålig i flera år. Hon var vid sin död över 74 år gammal. Närmast sörjande står åldrig make.

Ur Smålandsposten N:o 67 Söndagen den 28 April 1935. Hyllning. I anledning av sin 90-årsdag i onsdags blev f.d. skräddaremästaren Karl Jonsson, Häradsbäck, Härlunda, föremål för hjärtliga och omfattande uppvaktningar från barn och vänner i form av blommor och presenter. Han är socknens äldste hantverkare, och trots sin höga ålder besitter han en oanad vitalitet och är i daglig verksamhet. Han är född i Häradsbäck och har varit bosatt där hela sitt liv med undantag för ett par år. Vid 12 års ålder kom han i skrädderilära. Efter det han drivit sin skrädderirörelse i 61 år, överlämnade han den till en son. I likhet med många andra Härlundabor – fastän i högre grad än andra – har han varit en verklig mångfrestare och också ernått goda resultat. Ej blott har han hållit sig vid skräddarebordet utan också för sökt sig såsom byggmästare och möbelsnickare. Vidare har han varit traktens mest rutinerade allmogespelman, som hanterade sitt stränginstrument med en fenomenal skicklighet. Själv har han förfärdigat flera violiner. Jonsson har alltid fört ett ytterst verksamt liv och har aldrig lidit av arbetslöshet. Midsommaraftonen 1933 firade han tillsammans med sin hustru, vilken ännu är vid särdeles god vigör, sitt diamantbröllop.

Ur Smålandsposten N:o 76 Tisdagen den 14 Maj 1935. Från Härlunda, skrives till oss: Härlunda Gymnastik- och idrottsförening har haft sammanträde. Vid mötet behandlades ärendet om anskaffandet av erforderligt kapital till utförandet av det förut påbörjade utvidgnings- och planeringsarbete för idrottsplatsen. Beslut fattades om att ev. upptaga amorteringslån å 500 kr. på fem år.

Begravning. På lördagen jordfästes å Härlunda kyrkogård fru Emma Nilsson, Spjutaretorp, Härlunda. Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder. Psalmsång utfördes vid graven av kantor Olof Olsson. Blommor och kransar hedrade den avlidnas minne. Den avlidna var född i Urshults socken. Efter ingånget äktenskap med lantbrukaren August Nilsson, Spjutaretorp, inköpte de och bosatte sig på en gård i Gäddegölshult, som de för c:a 40 år sedan försålde på grund av den avlidnas hälsotillstånd.

Ur Smålandsposten N:o 81 Torsdagen den 23 Maj 1935. Födelsedag. 90 år fyller i morgon änkefru Katarina Knall, Häradsbäck, Härlunda. Hon är född i Fredamåla, V. Torsås. Strax efter konfirmationen tog hon anställning som bondpiga mot en årslön av 14 kr. Efter några år kom hon i prosten Eckerboms, Virestad, tjänst och kvarstannade på denna plats under flera år. Lönevillkoren, 30 kr. pr år, voro här enligt den tidens förhållanden de allra bästa. Men så var också Katarina högt uppskattad och värderad för sina utmärkta personliga egenskaper, sin arbetssamhet och duglighet. I

likhet med så många andra unga kvinnor vid denna tid beslöt hon sig för att söka lycka i Tyskland. I fem år kom hon att stanna där och gjorde sig under denna tid väl förtrogen med språk och övriga förhållanden. Återkommen till Sverige utbildade hon sig bl.a. till en skicklig sömmerska och arbetade sedan oförtrutet och nitiskt inom detta yrke under ett 30-tal år. Först vid 60 års ålder ingick hon äktenskap med förre soldaten Johan PerssonKnall, Lockhult. Sedan de åldrande makarna Knall under några år ägt och brukat sin hemmanslott och å denna utfört erforderliga förbättringar, sålde de sitt hem och bosatte sig å lägenheten Lugnet, Häradsbäck. År 1934 upplöstes äktenskapet genom makens frånfälle. Fru Knall, som varit utrustad med en på det hela taget god hälsa, blev för några år sedan så nedbruten av reumatism, att hon ej kunde förflytta sig utan tillhjälp av kryckor. Det egendomliga har dock inträffat, att hon trots den höga åldern på senare tiden kunnat lämna kryckorna samt därjämte lyckats övervinna en ganska svårartad sockersjuka. Alldeles ensam bebor hon sin lilla stuga, där hon utför alla förekommande husliga göromål utan hjälp. Nästan dagligen ser man henne på promenad i bysamhället. För sin höga ålder är den vördnadsvärda gamla i besittning av en vitalitet och spänstighet, som är i hög grad förvånansvärd. Hennes hörsel är oförsvagad, och även synen är god. Alltid munter, glad och underhållande samt ägare till det mest hjärtegoda sinnelag har hon blivit högt uppskattad och värderad av alla, med vilka hon kommit i beröring.

Ur Smålandsposten N:o 89 Torsdagen den 6 Juni 1935.

Nattlig industribrand i Härlunda. Härlunda träförädling nedbrunnen till grunden. Anläggningarna skola återuppbyggas, så fort sig göra låter. – Från vår korrespondent.–

Kl. 12,45 natten till onsdagen utbröt eld i Härlunda träförädlingsfabrik, tillhörig fabrikör Einar Gustavsson, Härlunda. Anläggningen är uppförd för endast 3 år sedan i samhällets centrum och blott ett 30-tal meter från närmaste byggnad. Elden observerades av en c:a 200 meter därifrån boende lägenhetsägare Eric Rahm, som skyndsamt slog larm. Fort anlände till platsen över ett 100-tal man men intet stod att rädda av byggnaden. Man fick i stället ägna sig åt att begränsa eldens spridning. Särskilt hotad var handlanden Ernst Johanssons handelsfastighet med bostadshus samt Härlunda mejeri, vilka fastigheter man lyckades rädda. Kl. 1,40 anlände Älmhults brandkår, som utförde ett vackert arbete. Sedan man fått slangar utlagda från en närbelägen kanal, var man efter några minuter herre över den största eldhärden. Strakt hotade voro brädstaplar och stockupplag, som också till stor del förstördes. Först vid 3-tiden hade man lyckats övermänna elden. Byggnaden, som nedbrann till grunden, inrymde i två våningar sågverk med 16 sågklingor och bänkar, hyvleri, kap, spånhyvlar, maskiner för tomatkorgstillverkning m.m. I ena delen av byggnaden funnos tvenne kvarnar, med sikt och gröpmaskiner, vilket allt blev lågornas rov. Maskinhuset, som var uppfört av tegel och plåt, motstod hettan, varför den stora lokomobilen, som där var inbyggd, undgick nästan all skada. Vidare funnos tork och lagerrum med inneliggande virkesförråd och korgar.

Byggnaderna och maskinerna voro försäkrade för 39,000 kr. i Svea. Lager och virkesförråd voro oförsäkrade. Fabrikör Einar Gustavsson gör stor förlust å såväl byggnader och maskiner som å virkesförråd. Elden började i ett torkrum, som uppvärmes med ångelement. Här hade försiggått reparationer under dagens lopp, med bl.a. svetsning. Driften hade upphört kl. 12 på dagen. Vid kl. 10 på kvällen genomgick fabrikör Gustavsson själv anläggningen och märkte ej alls någon fara. Rörelsen har vid full drift sysselsatt ett 25-tal arbetare. Stora beställningar förelåg och sågningsarbete hade funnits för hela sommaren. Anläggningarna skola återuppföras, så fort sig göra låter.

Dödsfall. På måndagen avled i sitt hem i Siggaboda, Härlunda, f.d. lantbrukare Johannes Svensson, nära 90 år gammal. Han var en man av den gamla kärnstammen. Arbetssam och idog kämpade han genom en kamp, som mer än en gång var hård. Han hade sina själs- och kroppskrafter i gott behåll till senaste året. En varmt religiöst sinnad man var han. Ofta såg man honom gå den närmare 2 mil långa vägen till kyrkan varje söndag. Sedan flera år var han änkling. Han åtnjöt den ömmaste omvårdnad av en dotter och son på ålderdomen.

Ur Smålandsposten N:o 92 Onsdagen den 12 Juni 1935.

FÖRLOVADE. Lennart Johansson Madelina Jonasson Härlunda Pingstafton.

Ur Smålandsposten N:o 93 Torsdagen den 13 Juni 1935. Långvarigt kraftavbrott i Härlunda. I Härlunda anställde det mycket häftiga åskvädret under tisdagen och natten till onsdagen dessbättre inga allvarligare skadegörelser men medförde för samhällets vidkommande ett högst besvärligt avbrott i den elektriska distributionen. Första strömavbrottet inträffade redan vid 10-tiden på tisdagsförmiddagen, och det drog ut till kl. 4 e.m., innan ledningarna åter blevo strömförande. Samhällsbornas glädje häröver blev emellertid av relativ kortvarighet, ty redan vid 10-tiden på kvällen inträffade ett nytt, långvarigt avbrott.

Ur Smålandsposten N:o 95 Söndagen den 16 Juni 1935. Dödsfall. På torsdagen avled änkefru Kerstin Johansson, Långasjömåla, Härlunda, maka till avlidne skräddaremästaren Nils Johansson. Hon var född på ett torp under Långasjömåla. I sin ungdom fick hon ge sig ifrån hemmet för att själv söka sitt levebröd. Hon tog därför anställning på olika gårdar. idog och nitisk samt besjälad med goda kroppskrafter, utförde hon sina sysslor som en lek. Efter ingånget äktenskap bosatte hon sig på en lägenhet i Långasjömåla och blev där sin man behjälplig i skrädderiet. Vad som särskilt kännetecknat henne, är hennes särdeles goda hälsa och humör. Hon hade aldrig tidigare varit sjuk när hon för c:a 1 1/2 år sedan på grund av ålderdomssvaghet blev bunden vid sängen. Hon har sedan ett år åtnjutit den ömmaste omvårdnad hos en systerdotter, bosatt i Glimåkra, Skåne, där hon också fick sluta sin levnadsbana. Hon var vid sin död nära 87 år gammal. Närmast sörjande står vid båren systerdottern samt släkt- och vänkrets.

Ur Smålandsposten N:o 101 Torsdagen den 27 Juni 1935. Från Härlunda, skrives: De av Härlunda G.o.I.F. under midsommardagen anordnade festligheterna å Linkullens tivoli, Härlunda hade samlat en god publik. På midsommardagen inleddes festligheterna kl. 2 med invigning av nya idrottsplatsen ”Häradsvallen” med årtiondets match mellan Härlunda Evor och Oldboys, vilket resulterade i 3 – 2 till Evornas fördel. Efteråt triangelmatch. Kl. 6 em. började festligheterna på Linkullen. Det goda dragplåstret där var kuplettsångaren Rune Johansson, som båda kvällarna sjöng de senaste schlagerna, som livligt besvarades med kraftiga applåder. För dansmusiken svarade båda kvällarna på förtjänstfullt sätt den populära Vivo-orkestern från Växjö.

Ur Smålandsposten N:o 109 Torsdagen den 11 Juli 1935. Olyckshändelse. Under slåtterarbete råkade Per Bengtsson, Potteboda, Härlunda, skära sig i högra handen. Han hade slipat sin lie och höll med handen om den, varvid han råkade halka med påföljd att lien drogs genom handen. Den skar djupa sår på fyra av fingrarna. Den skadade forslades omedelbart till Ryd, där en sjuksyster anlade ett första förband. Sedan forslades han till Karlshamns lasarett för vidare behandling. Fara föreligger för allvarlig muskelskada.

Ur Smålandsposten N:o 110 Lördagen den 13 Juli 1935. Bilmissöde. Vid 10-tiden i torsdags f.m. inträffade ett allvarligt olyckstillbud i Häradsbäck. En av slaktdjursföreningens lastbilar kom körande från Ryd mot Älmhult. I Häradsbäcks samhälle blev det punktering på ena framhjulet. Trots att hastigheten vid tillfället ej var så värst hög, kunde ej föraren bevara herraväldet över vagnen. Bilen gled mot ett broräcke och förstörde helt detsamma samt fortsatte ytterligare ett 10-tal meter och törnade med ett väldigt brak mot en stenstolpe och välte ned för den c:a 2 meter höga vägsluttningen. Som genom ett under undgick föraren och en medföljande passagerare några skador, ävensom de levande slaktdjuren, som bilen transporterade. Lastbilen blev mycket illa ramponerad.

Ur Smålandsposten N:o 112 Tisdagen den 16 Juli 1935. Från Härlunda, skrives till oss: Musik- och sommarfesten å Linkullens tivoli i söndags fick ett rekord i publiktillslutning för året. Det stora dragplåstret var denna gång musiken, som utfördes av Kronobergs regementes musikkår. Musikdirektör Skoglöf var ledare. Räv i kycklingbur. På söndagsmorgonen när f.d. lantbrukaren Olof Åkesson, Långasjömåla, Härlunda skulle ut och fodra sina höns och kycklingar, fann han till sin stora förvåning en räv som gäst i kycklingburen. ”Mickel” hade ihjälbitit hönan och samtliga tio kycklingar så när som en. Åkesson, som greps av raseri över det skedda, blockade igen hålet, som räven grävt under buren, varefter han blev förpassad till de sällare jaktmarkerna.

Ur Smålandsposten N:o 114 Lördagen den 20 Juli 1935. Hällekista i Härlunda. Under skogsstämpling å kronoegendomen Häradsmåla i Härlunda har gårdens arrendator, Magni Hörberg, påträffat en hällekista. Hällekistan är som till synes är väl bevarad, belägen i en backe, och beväxt med gammal bokskog. Kistans exakta storlek kan ännu ej uppgivas, enär man ej vill rubba den förrän en närmare undersökning skett, men den beräknas vara c:a 4 meter lång, 1,5 meter bred samt 1 meter hög. För övrigt är den väl bibehållen; endast en av de flata stenarna, som utgöra kistans tak, har skridit ner. Detta är det enda fynd som Härlunda äger av detta slag.

Ur Smålandsposten N:o 116 Tisdagen den 23 Juli 1935. Hyllning. I anledning av sin 60-årsdag på torsdagen blev skomakaren Gustav Adolfsson, Häradsbäck, föremål för hjärtliga och omfattande hyllningar. Tidigt i arla morgonstund uppvaktades jubilaren av en deputation av släkt- och vänkretsen. Senare på dagen hade jubilaren inbjudit ett större antal gäster till middag i sitt hem, där han blev ytterligare hyllad. Bland presenterna märkas sex salsstolar, silverdosa, kandelabrar, större subskriberad penningsumma samt blommor och telegram från in- och utlandet. Under middagen talade skräddaremästare Vilhelm Karlsson, Härlunda.

Ur Smålandsposten N:o 135 Torsdagen den 12 September 1935. Härlunda höstmarknad, i går gynnades av ett härligt höstväder och var synnerligen talrikt besökt. Redan marknadsafton började kreaturshandeln gå livligt till stigande priser. Tillförseln av kreatur var normal och efterfrågan god. Bättre kalvkor betingade ett pris upp till 315 kr., äldre kor 200–250 och ungdjur 125–250 kr. Större tjurar betalade upp till 325 kr. På hästmarknaden voro blott några få hästar saluförda. Smågrisar, 5– 6 veckor gamla, såldes för 25–30 kr.

Ur Smålandsposten N:o 152 Tisdagen den 24 September 1935. Från Härlunda, skrives till oss: Trolleboda m.fl. byars tröskförening hade på lördagen sammanträde hos hemmansägaren Carl Ohlsson, Amundshylte. Vid sammanträdet förekom nyval av ordf. efter hemmansäg. Carl Ohlsson, som avsagt sig, och valdes hemmansäg. Fritz Johansson, Åbogen med hemmansäg. Carl Ohlsson, Amundshylte, som v. ordf. Till revisorer valdes hemmansäg. Anton Nilsson, Långasjömåla, och hemmansäg. Hadar Andersson, Åbogen. – – – Den traditionella folkvandringsdagen i Härlunda var det i söndags Matteusmässodagen, som firas till minne av kyrkoinvigningen 1822. Trots det vackra vädret på dagen var vid gudstjänsten kyrkan fylld till sista plats. Senare roade sig ungdomen med dans å Linkullens tivoli. För musiken där svarade Jean Lundhs orkester från Kyrkhult.

Ur Smålandsposten N:o 161 Torsdagen den 10 Oktober 1935. Begravning. På söndagen jordfästes på Härlunda kyrkogård fröken Tilda Bengtsson, Bromåla, Härlunda. Officiant var komminister Gustav Linder. Psalmsång utfördes vid graven av kantor Olof Ohlsson. En rik blomstergärd prydde den avlidnas gravkulle. Den bortgångna var född i Bromåla, Härlunda socken. I unga år reste hon till Danmark och hade plats där. Efter något år kom hon åter till hemlandet, där hon vistades en tid. Sedan emigrerade hon till Amerika och stannade där några år, tills hon drabbades av en sjukdom, varför hon återvände till fosterjorden. Arbetssam och energisk har hon varit. På senare tid har hon i bygden sålt hemvävnader. Hon varvid sin död 72 år gammal.

Ur Smålandsposten N:o 169 Torsdagen den 24 Oktober 1935. Tillkännagives, att Gud, den Högste, behagat hädankalla vår kära moder, Änkan

Johanna Nilsson, som avlidit i sitt hem den 23 dennes i sitt 71:a levnadsår, djupt sörjd och saknad av barn, barnbarn och barnbarnsbarn, övriga släktingar och vänner. Vashult, Häradsbäck den 23 okt. 1935. B A R N E N.

Älskad. Saknad. Sv. Ps. 477.

Ur Smålandsposten N:o 162 Lördagen den 12 Oktober 1935. Från årets älgjakt, i Kronobergs län föreligga nu ytterligare rapporter: H ä r l u n d a: en ko å kammarjunkare Möllers ägor i Billarp av Julius Bengtsson, Torbjörnahult.

Ur Smålandsposten N:o 177 Torsdagen den 7 November 1935. Begravning. En högtidlig sorgeakt ägde rum i Härlunda kyrka i söndags, då änkefru Johanna Nilsson, Vashult, Härlunda, maka till för många år sedan avlidne hem.-äg. Gustav Nilsson, fördes till griftero. Komminister Gustav Linder förrätade jordfästningen och höll en gripande betraktelse om förgängligheten, påminnande mänsklighetens korta vandringstid här på jorden. Vid graven sjöng f.d. lantbrukaren Lars J. Svensson, Härlunda, några verser. En rik blomstergärd hedrade den hänsovnas minne. Den avlidna var född i Femlingehult, Virestad socken, där hennes föräldrar voro lantbrukare. Efter ingånget äktenskap bosatte hon sig på den gård, där hon nu slutat sin levnad. Hon hade gjort sig känd och värderad som en arbetssam och godhjärtad kvinna. Hon uppnådde en ålder av 70 år och 5 månader. Vid båren står som närmast sörjande två söner och fem döttrar, därav en son och en dotter i Amerika.

Födelsedagar. 75 år fyller på lördag hemmansägaren Erik Lindberg, Knihult, Härlunda. Jubilaren är född i V. Torsås. Han tillhörde en ovanligt talrik syskonkrets – han var yngst av tolv bröder. Vid omkring 10 års ålder fick han ta sin försörjning i egna händer. Han fick anställning hos kyrkovärden Erik Danielsson på Örjanstorp. 20-årig emigrerade han till Amerika, där han tog anställning på en farm. I sitt nya hemland stannade Lindberg i nära åtta år, mesta tiden arbetande vid järnväg. Återkommen till fosterlandet och fädernebygden köpte han och övertog år 1889 Knihult och blev sålunda självägande lantbrukare, men därjämte etablerade han diversehandel, som han idkade i över 20 år. Bl.a. bedrev han handel med kött och slaktdjur. År 1896 hedrades han med fjärdingsmanssysslan, som han med oförtrutet nit och på ett oegennyttigt och uppoffrande sätt beklädde i 30 år. Lönen var till en början 30 kr. om året, som med tiden ökades till 150 kr. Det var dock endast några få år, som Lindberg varit i åtnjutande av denna sistnämnda löneförmån, då han 1925 avgick och som erkänsla för långvarig och trogen tjänst fick mottaga Patriotiska sällskapets silvermedalj. Fastän han under sin långa och krävande tjänstgöringstid i egenskap av fjärdingsman ofta hade med många svåra förbrytare att skaffa – inte minst de på den tiden inom socknen bosatta tattarna – lät han dock aldrig skrämmas. Han räknade ju också på mödernet frändskap med den för jämt 200 år sedan avlidne namnkunnige ”Järnmåla-Massen” och detta ej för intet. Lindberg är sedan ett 30-tal år tillbaka ombud för Skandinaviska kreatursaktiebolaget, Stockholm, och innehavare av dess bronsmedalj. I ungefär ett kvarts sekel har Lindberg varit ledamot i kommunalnämnden och från 1904 till 1924 var han kommunalkassör. Dessutom har han bl.a. varit ledamot i valnämnden, ledamot i pensionsnämnden sedan

dess tillblivelse och är det fortfarande – hela tiden som vice ordf. Han har även varit anlitad som auktionsförrättare, boutredningsman etc. Det bör till jubilarens heder sägas, att han i sitt handlande och låtande städse ådagalagt samvetsgrannhet och punktlighet. Den hurtige jubilaren äger ännu i behåll mycket av sin forna spänstighet, sitt ungdomliga sinnelag och sina älskvärda personliga egenskaper. 50 år fyller på söndag hemmansägaren Martin V. Bengtsson, Hallaboda, Härlunda. Bengtsson är född på samma gård, som han nu brukar. Han övertog den vid ingånget äktenskap efter sina föräldrar. På gården, som är en gammal släktgård, har han utfört goda förbättringar på såväl byggnader som å jordbruket. I kommunala ärenden inom socknen har han deltagit såsom ledamot i taxerings- och byggnadsnämnderna. Jubilaren har genom sitt fasta och beslutsamma väsen gjort sig aktad och tillvunnit sig allmänhetens sympati.

Ur Smålandsposten N:o 200 Tisdagen den 17 December 1935. Dödsfall. I onsdags avled i sitt hem i Långasjömåla, Härlunda, Håkan Johansson. Den bortgångne, som var född i Siggaboda, samma socken, har varit en nitisk och idog arbetsmänniska. Han var vid sin död nära 77 år gammal. Han var ogift. Närmast sörjande är åldrig broder.

Ur Smålandsposten N:o 202 Lördagen den 21 December 1935. Dödsfall. Tillkännagives att min älskade make och vår käre fader

Lägenhetsägaren

P. M. Andersson, stilla avled i sitt hem den 20 dennes i en ålder av 85 år, sörjd och saknad av mig, barn och barnbarn samt övrig släkt och vänner. Billarp den 20 december 1935. BLENDA ANDERSSON. Barnen. Sv. Ps. 477, v. 8 – 9.

I fredags morse avled i sitt hem i Billarp, Härlunda, lägenhetsägaren Peter Magni Andersson. Han var född i samma socken. Med honom bortgick en flitig och arbetssam människa. I sin krafts dagar bedrev han vid sidan av sitt lantbruk en handelsrörelse. Han har varit varmt religiöst anlagd, och var så länge han orkade, en flitig kyrkobesökare, och gruvade sig inte för att gå den nästan en mil långa vägen. Trots den höga åldern som han uppnådde, besatt han god vitalitet, endast synen hade märkbart avtagit. Han var vid sin död 85 år gammal. Närmast sörjande står vid båren åldrig maka samt barn.

Ur Smålandsposten N:o 1 Fredagen den 3 Januari 1936.

FÖRLOVADE. Josef Håkansson Ellen Svensson Virestad.

Härlunda. Nyårsafton.

Födelsedag. 65 år fyller idag kommunalnämndsordföranden och f.d. nämndemannen Gustav Johansson, Knoxhult, Härlunda. Johansson är född i Västra Torsås. I unga år kom han jämte en bror att bosätta sig å sitt sedermera och alltjämt ägande hemman, 1/8 mtl. Knoxhult, som han i slutet av förra seklet köpte. Hans förmåga har flitigt tagits i anspråk för allmänna värv. Bland mängden av förtroendeuppdrag, som Johansson under årens lopp innehaft, må nämnas: Ledamot i kommunalnämnden och sedan flera år tillbaka dess ordf. och kassör, ledamot och ordf. i fattigvårdsstyrelsen, kommunalstämmans ordf., ledamot i taxeringsnämnden och hälsovårdsnämnden, överförmyndare, ombud för länets sparbank m.m. Dessutom har han varit en flitigt anlitad auktionsförrättare, boutredningsman etc. En tid var Johansson nämndeman, men på grund av allt för stor arbetsbörda har han på egen begäran avgått ifrån denna såväl som flera andra befattningar. Johansson har på ett i allo hedrande och dugande sätt skött, vad han haft för handen. I sin hembygd har Johansson alltid föregått med bästa ex., och genom sitt sympatiska och vänsälla umgängessätt har han skaffat sig stora sympatier hos alla och envar.

Ur Smålandsposten N:o 2 Lördagen den 4 Januari 1936. Begravning. I lördags jordfästes på Härlunda kyrkogård lantbr. Henric Jönsson, Karsemåla, Härlunda. Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder. Psalmsång vid graven framfördes av kantor Olof Ohlsson. Blommor och kransar hedrade den avlidnes minne. Den bortgångne, som flera år lidit av lungtuberculos och vid skilda tillfällen vistats å sanatorier, är nu den femte i samma familj, som på en kort tid avlidit i denna sjukdom. Vid båren stå som närmast sörjande maka, två söner och en dotter.

Dödsfall. Nyårsdagen avled å Virestads ålderdomshem f.d. gardisten Karl Assarsson från Långasjömåla i Härlunda socken. Han var född i Vinskalle, Härlunda församling. I unga år tog han anställning vid Svea livgarde, där han var anställd några år. Efter ingånget äktenskap bosatte han sig i Långasjömåla, där han i samband med sin lägenhet bedrev garverirörelse. Vid sidan härav idkade han gårdfarihandel. Sedan flera år tillbaka var han änkling.

Med honom har ett original gått ur tiden. Vad som särskilt kännetecknade honom var, att han alltid gick barfota till långt framåt julen. För att skydda kroppen mot köld, använde han en stor fotsid getskinnspäls och getskinnsluva, vilket skarpt kontrasterade mot hans bara händer och fötter. En stor humoristisk läggning var han begåvad med. Gärna sjöng han en sång, när han gjorde sina påhälsningar runt bygden, varför han med glädje hälsades välkommen i hemmen. Han var vid sin död nära 86 år gammal.

Ur Smålandsposten N:o 21 Torsdagen den 6 Februari 1936. Födelsedag. 50 år fyller i dag f.d. hemmansägaren Johan Vilhelm Sandström, Långasjömåla, Härlunda. Sandström är född i Härlunda. I unga år emigrerade han till Amerika men återvände till hembygden efter några års bortavaro. Trots att Sandström i unga år miste sin ena arm har han gjort sig känd som en särdeles duktig jordbruksarbetare. Till följd av sitt vänsälla och sympatiska sinnelag åtnjuter han stora sympatier hos alla, med vilka han kommer i beröring.

Ur Smålandsposten N:o 30 Lördagen den 22 Februari 1936. Mjöl till de arbetslösa i Härlunda. Regeringen har för gratisutdelning till arbetslösa och behövande anvisat Härlunda kommun 25 säckar vetemjöl.

Ur Smålandsposten N:o 37 Torsdagen den 5 Mars 1936. Begravning. I lördags jordfästes på Härlunda kyrkogård fru Anna Johansson, Långasjömåla, Härlunda, maka till lantbr. August Johansson. Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder, som höll en vacker betraktelse. Sång vid graven utfördes av f.d. lantbrukaren Lars Johan Svensson, Häradsbäck. En rik blomstergärd hedrade den avlidnas minne. Den bortgångna, som var född i Krampagård, Härlunda, hade gjort sig värderad som en idog och arbetssam människa. År 1890 ingick hon äktenskap och bosatte sig då i Långasjömåla. Närmast sörjade vid graven stod make och fem barn, därav två i Amerika.

Ur Smålandsposten N:o 48 Tisdagen den 24 Mars 1936.

FÖRLOVADE. Axel Frantz Edith Johansson 21/3 Härlunda.

Ur Smålandsposten N:o 53 Torsdagen den 2 April 1936. Ett svårartat olyckstillbud, inträffade i tisdags vid nämndeman Einar Gustavssons sågverk i Härlunda. Gustavsson höll på att lägga på en rem på remskivan på cirka fem meters höjd från golvet, då en skarv på remmen fattade tag i ena ärmen på hans kostym. Han fördes med runt axeln tvenne varv. Lyckligtvis revos härvid alla kläderna av kroppen på honom, och han slungades med våldsam kraft mot golvet. Av tillskyndande arbetare i sågverket omhändertogs han och var då sanslös. Han hämtade sig dock fort. I ambulans från Älmhult forslades han till Växjö lasarett. Där konstarerades, att han fått bröstkorgen intryckt och revben brutna samt blessyrer på kroppen och ansikte.

Ur Smålandsposten N:o 57 Torsdagen den 9 April 1936. Hector el Neco gästar Linkullen. En afton i mystikens värld blir det påskafton å Linkullens tivoli, Härlunda, då trollkarlen Hector el Neco, och madam Elca uppträda. Hector el Neco och madam Elcas demonstrationer överträffar allt, som visats i den vägen och väcka överallt största sensationer.

Ur Smålandsposten N:o 64 Tisdagen den 21 April 1936.

Härmed tillkännagives att min älskade make och vår käre fader, Hemmansägaren

Johan Jonsson i tron på sin Frälsare i dag lugnt och stilla avled efter endast några dagars sjukdom, i sitt 80:de levnadsår, djupt sörjd och i tacksamt minne bevarad av oss, släkt och många vänner. Tullanäs pr Ulvö den 19 april 1936. AMANDA JONSSON. Barn och Barnbarn.

Sv. Ps. 260, 119.

Ur Smålandsposten N:o 74 Lördagen den 9 Maj 1936.

Vår älskade mor och farmor

Anna Fredrika Urzander, född den 18 juli 1857, lämnade oss i dag, djupt sörjd och saknad samt bevarad i tacksamt minne. Häradsbäck den 6 maj 1936. Ester.

Amos o. Ingrid. Birgit, Sören.

Arvid o. Märtha Ingjerd, Siv, Martha.

Sv. Ps. 213. Jordfästningen äger rum i Härlunda kyrka onsdagen den 13 maj kl. 11,30 f.m., gravsättning i Allmundsryds kyrkogård kl. 2 e.m. samma dag.

Försäljning av kronopark i Härlunda. Regeringen har beslutat försäljning från kronoparken Siggaboda i Härlunda socken av lägenheten Stensjönäs med ett saluvärde av 4,200 kr. och med hembudsrätt för arrendatorn G. Svensson. Lägenheten har en areal av 13,44 hektar och är att anses såsom jordbruksegnahemslägenhet.

Ur Smålandsposten N:o 75 Söndagen den 10 Maj 1936. Födelsedag. 50 år fyller i morgon hemmansäg. Ernst Johansson, Långhult, Härlunda. Johansson är bördig från Knihult, samma socken, där fadern var lantbrukare. För c:a 25 år sedan ingick han äktenskap samt blev i Långhult självägande lantbrukare. För 10 år sedan bosatte han sig jämte sin familj å sitt ägande hemman. En arbetets och framåtandans man i eminent grad, som Johansson alltid varit har han inte minst under de senaste åren utfört så pass omfattande grundförbättringar å hus och jord, att de med hänsyn till den korta tid, under vilken de utförts, saknar motsvarighet i bygden. Sålunda har han uppfört en modern och praktisk ladugård, utfört vidlyftiga stenbrytningsarbeten, omgärdat åkrarna med stenmurar etc.

Ur Smålandsposten N:o 77 Torsdagen den 14 Maj 1936. Dödsfall.

Att min älskade maka och vår kära lilla mor

Ellen Linnéa Svensson har i dag efter en långvarig sjukdom lugnt och stilla i tron på sin Frälsare avlidit i sitt 42:dra levnadsår, djupt sörjd av mig, barn, syskon, släktingar och många vänner. Vashult, Häradsbäck den 12 maj 1936. ERNST M. SVENSSON. Gunda, Rut, Elin, Rune, Siri. En tröst i sorgen vår Gud oss ger, Att den vi älskat ej lider mer.

I sitt hem i Vashult, Härlunda socken, har efter en längre tids sjukdom fru Ellen Svensson, maka till hemmansägaren Ernst Svensson, avlidit. Den bortgångna var född på samma gård, som hon efter ingånget äktenskap övertog efter föräldrarna. I sin krafts dagar var hon en arbetssam och dugande husmoder med omtanke om hemmet och de sina. Hon hade nu flera år lidit av bröstsjukdom som också ändade hennes liv. Hon var vid sin död 41 år gammal, och efterlämnar ett ljust och aktat minne. Närmast sörjande äro maken och fem barn samt syskon.

Sv. Ps. 63, v. 13–15. och 237.

Ur Smålandsposten N:o 78 Lördagen den 16 Maj 1936. På torsdagen avled i sitt hem i Långasjömåla, Härlunda, torparen Sven Olsson. Han var född i Husjönäs, samma socken. Tidigt i sin barndom fick han börja att med arbete försörja sig. Efter ingånget äktenskap övertog han ett arrendetorp, som han innehade i över 50 år. En idog och arbetssam människa var han. Tåligt och lugnt mötte han motgång och medgång. Vad som särskilt kännetecknat honom var hans goda hälsa. Han hade aldrig varit sjuk förrän han nu för fyra dagar sedan blev sängliggande. Han var vid sin död över 80 år gammal. Närmast sörjande äro maka samt åtta barn, därav två söner.

Begravning. En högtidlig begravningsakt ägde rum i Härlunda kyrka i onsdags, då fru Anna Urzander, Härlunda, maka till framlidne komministern A. P. Urzander, fördes till sitt sista vilorum. Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder, Härlunda. Begravningsmässans liturg var kyrkoherde H. Sjöfors, Västra Torsås. Sorghymn sjöngs av kantor Olof Olsson och kyrkoherde A. Olsson från Algutsboda ifrån läktaren. Gravsättningen ägde rum å Allmundsryds kyrkogård. En rik och praktfull blomstergärd hedrade den avlidnas minne.

Ur Smålandsposten N:o 80 Tisdagen den 19 Maj 1936. Eldsvåda i Härlunda. Vid 9-tiden på måndagsförmiddagen eldhärjades en i Spjutaretorp i Härlunda socken belägen uthusbyggnad inrymmande möbelfabrik och ladugård. Uthusbyggnaden ägdes av lantbrukaren August Svensson och möbelfabrikens maskiner och inventarier av en son, möbelfabrikör Justus Svensson. Som drivkraft för möbelfabrikens maskiner användes en råoljemotor. Branden observerades en stund efter det maskinerna satts i gång för dagens arbete och antages ha uppkommit genom gnistor från motorns skorsten. Då elden upptäcktes hade den emellertid redan fått sådan omfattning, att byggnaden inom några minuter stod i ljusan låga. Allt släckningsarbete var förgäves. De i ladugården befintliga djuren lyckades man i sista stund få ut, men en kalv och två grisar sprungo tillbaka in i elden och kunde ej räddas utan blevo innebrända. Det närbelägna boningshuset och den intill uthusbyggnaden befintliga skogen vore en stund starkt hotade, men då Ryds brandkår som rekvirerats, anlänt till platsen med motorsprutan, lyckades man begränsa elden. Uthusbyggnaden, med inneliggande lager av möbler samt alla inventarier och maskiner blevo lågornas rov. Det brunna var försäkrat i ”Norrland” men ej mer än till ungefär halva värdet, varför ägarna göra kännbara förluster.

Ur Smålandsposten N:o 88 Onsdagen den 3 Juni 1936.

FÖRLOVADE. Einar Gustavson och Fru Nanny Dahl

Tillkännagives att Herren Gud till sig hemkallat min innerligt älskade maka och vår kära lilla mor

Häradsbäck. Växjö. Kristianstad pingstafton 1936.

Sofia Svensson,

som i dag efter ett långt och tåligt buret lidande stilla och fridfullt avlidit i en ålder av 70 år, 1 mån. och 24 dagar, djupt sörjd och saknad men i tacksamt minne bevarad av mig, barn, barnbarn, övriga släktingar och vänner. Husjönäs den 31 maj 1936. S. J. SVENSSON. Barn och barnbarn. Plågan var långsam och smärtan mig tärde, Svår var min prövning och vilan så skön. Slutad är lidandet, borta är kvalen Himlen mig giver en segrande lön. En tröst i sorgen vår Gud oss ger, att den vi älskat ej lider mer.

Sv. Ps. 484 och 658.

Ur Smålandsposten N:o 108 Tisdagen den 7 Juli 1936. Begravning. Å Härlunda kyrkogård jordfästes på söndagen lantbr. Magnus Lilja, Vinskalle, som avlidit midsommardagen, 81 år gammal. Lilja var född i V. Torsås, där fadern var lantbrukare och skräddare. I unga år hade Lilja anställning än som lantbruksbiträde i hembygden än som järnvägsarbetare. 1887 for han till Amerika, där han arbetade dels inom gruvindustrien och dels å farm. Nära 60 år gammal återvände han till hembygden, ingick äktenskap samt köpte och övertog den hemmanslott, som han ända till sitt frånfälle ägde och brukade tillsammans med sin åldriga maka och anförvanter. Med Magnus Lilja bortgick en skötsam och redbar man – en man som på ett älskvärt och försynt sätt umgicks med alla och envar och som aldrig älskade att göra något väsen av sig. Han ägde eminenta minnesgåvor, och det var honom alltid ett angenämt nöje att berätta om händelser och upplevelser från förflutna dagar. På sista tiden har åldern på allvar tagit ut sin rätt, vadan döden kom som en befriare. Den hänsovne gamle hedersmannen sörjes närmast av 76-årig maka samt styvson.

Ur Smålandsposten N:o 124 Tisdagen den 4 Augusti 1936.

Att Herren Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla vår kära mor och mormor

Karolina Sofia Nilsson född Svensson.

som efter ett långt med stort tålamod buret lidande avled stilla söndagen den 2 augusti i en ålder av 78 år, 2 månader och 8 dagar djupt sörjd och saknad av oss barn, barnbarn, syster, släkt och vänner ha vi den smärtsamma plikten tillkännagiva. Häradsbäck den 3 augusti 1936. B A R N E N. Kära Mor Du är borta, och i sorg försänkt oss har. Stort är det tomrum Du har lämnat, men i vårt minne Du lever kvar.

Sv. Ps. 347.

Ur Smålandsposten N:o 166 Lördagen den 17 Oktober 1936. Kyrkogårdsinvigning i Härlunda. Härlunda församling har under de senaste båda åren nedlagt ganska mycket arbete på sin kyrkogård, i det att denna dels planterats och ordnats, dels utökats med ett nytt område. Arbetena, som dragit en kostnad av c:a 6,000 kr. hava möjliggjorts genom anslag såväl av den kyrkliga som borgerliga kommunen och genom en donation. Till att utföra avvägning, kartläggning, kostnadsförslag m.m. har anlitats agronomen K. F. Öberg i Grimslöv och arbetena har under en för detta ändamål tillsatt kommittés uppsikt utförts av arbetare från orten. Kyrkogården framstår numera i ett värdigt och vårdat skick. Sedan nu alla arbeten blivit färdiga, invigdes i onsdags den nya delen av kyrkogården av kontraktsprosten i Allbo K.G.W. Andersson, Moheda. Invigningshögtidligheten, som gynnades av vackert väder, hade samlat ett mycket stort antal församlingsbor som åhörare och tog sin början med psalmsång, varefter kontraktsprosten Andersson, utgående från Fil. 3: 20–21 höll ett innerligt och varmt invigningstal, vari han minde om dödens allvar och uppståndelsehoppet i Kristus. Efter assistenternas skriftläsning förklarades så kyrkogården invigd för sitt ändamål, varefter akten slöts med psalmsång, varunder assistenterna i procession tågade runt kyrkogården. Efter invigningens slut samlades man i kyrkan till gudstjänst. Såsom liturger före predikan fungerade kontraktsprosten Andersson och kyrkoherde Sjöfors, vilken senare utförde sångpartierna. Predikan hölls av kyrkoherde Norlén, som med text ur Rom. 14: 8 uppbyggligt och manande predikade över ämnet: ”Att leva för Herren och att dö för Herren”. Altartjänsten efter predikan utfördes av kyrkoherderna Holm och Norlén, varvid den förstnämnde fungerade som sjungande liturg. Gudstjänstens högtidlighet förhöjdes ytterligare genom sång av en flickkör under kantor Olof Olssons ledning samt genom solosång av kyrkoherden Söderlund. Efter gudstjänstens slut samlades assistenterna, församlingens kyrkoråd m.fl. i prästgården till middag, varunder kontraktsprosten Andersson gav uttryck åt sin tillfredställelse med det arbete, som Härlunda församling ägnat sin kyrkogård, därvid särskilt vändande sig till handl. Carl Olsson, Haga, vilken inom kyrkogårdskommittén nedlagt ett synnerligen förtjänstfullt arbete.

Ur Smålandsposten N:o 169 Torsdagen den 22 Oktober 1936. Kvarnbrand i V. Torsås socken, under mystiska omständigheter. Bohults kvarn i V. Torsås socken nedbrann natten till igår till grunden. Alla inventarier jämte en del till förmalning inlämnad säd blevo lågornas rov. Elden upptäcktes strax efter kl. 10 av en son till kvarnens arrendator och vid halv 11tiden alarmerades Älmhults brandkår, som genast ryckte ut och kom till brandplatsen vid 11-tiden. Hela kvarnbyggnaden var emellertid då övertänd varför brandkåren endast hade att inrikta sig på att begränsa eldens vidare spridning. Man lyckades rädda ett par brädstaplar och 14 stycken råoljefat, som lågo strax invid den brinnande kvarnen. Den brunna kvarnbyggnaden som ägdes av direktör A. Boman i Växjö, men arrenderades av Sander Svensson, Härlunda, var uppförd av trä i tre våningar. Kvarnen drevs dels av vattenkraft och dels med råoljemotor. Hur elden uppkommit har ännu ej kunnat klarläggas. Hr Sander Svensson berättar, att man lämnat arbetet i kvarnen vid 5-tiden på eftermiddagen utan att då förmärka något, som kunde förklara eldens uppkomst. Man hade ej heller haft eld i någon spis, varför hr Svensson icke kunde förstå hur elden uppkommit. Han trodde heller icke på varmgång. Däremot ville hr Svensson icke hålla för otroligt, att elden kunde sättas i visst samband med en del ofog, som på sista tiden förövats vid kvarnen. Sålunda hade i förra veckan

någon eller några personer förstört ett rör till motorn. Senast dagen före branden hade nyckeln till låset på kvarndörren stulits. Det verkar onekligen en smula mystiskt. På förfrågan meddelar direktör Boman, att kvarnbyggnaden var försäkrad för 5,000 kr., vilket han dock ej anser täcka mer än halva värdet. Bara för någon månad sedan hade han med brandstodsbolaget diskuterat försäkringens höjning, men det hade stannat därvid. Även arrendatorns kvarninventarier voro försäkrade, men till knappa värdet.

Ur Smålandsposten N:o 200 Tisdagen den 15 December 1936.

FÖRLOVADE. Wictor Andersson Betty Pettersson Härlunda. Meddelas endast på detta sätt.

Födelsedag. 80 år fyller på söndag förre hemmansägaren Johan Johannesson, Spjutaretorp, Härlunda. Johannesson är född i Siggaboda, samma socken. En kraftkarl av det mindre vanliga slaget, som han varit, samt arbetssam och praktisk, har han hunnit att i sin hembygd avsätta djupa spår efter sig av bestående värde. Då han slog sig ner på den plats, där han ännu verkar, var där ödemark. I omvandlandet av betydliga delar av denna till bördig åker har han rest sig monument för kommande tider. Från grunden har han nybyggt åbyggnaderna och ställt hemmanet i bästa skick, tills han överlät det till en av sönerna. Då han ännu trots sin ålder är kry och hurtig, är han i hemmet behjälplig med förekommande göromål åt sin son, oaktat han haft olyckan att under bergsarbete i Blekinge fördärva sin ena hand. Som binäring har Johannesson i likhet med så många andra på denna ort idkat tjärbränning i stor omfattning. Han har även varit en intresserad jägare.

Ur Smålandsposten N:o 206 Måndagen den 28 December 1936.

FÖRLOVADE. Henning Petersson Hilma Hörberg Härlunda. Meddelas endast på detta sätt.

Ur Smålandsposten N:o 16 Lördagen den 30 Januari 1937. Dödsfall. Min kära maka och vår moder

Ingrid Johnsson har i dag stilla avlidit i sitt 88:de levnadsår, sörjd av mig, barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Häradsbäck den 27/1 1937.

För några dagar sedan avled i sitt hem i Lockhult, Härlunda, fru Ingrid Johnsson, maka till f.d. skräddaremäst. Karl Johnsson därstädes, i en ålder av över 87 år. Den avlidna sörjes närmast av make, barn och barnbarn.

KARL JOHNSSON. Barnen.

Sv. ps. 444: 1.

Ur Smålandsposten N:o 32 Lördagen den 27 Februari 1937. Rättegångs- och polissaker. Inbrottstjuv anhållen i Härlunda för stölder i Osby. Den anhållnes kumpan lyckades undkomma. Senast sedd vid Eneryda.

Natten till torsdagen förövades inbrottsstölder vari ej mindre än fem ställen i Osby, bl.a. i affärer och i mejeriet. Bytet blev dock magert – inalles 60 kr. i kontanter samt några varor. Samma natt stulos i Marklunda i Osby socken två cyklar, varav man slöt att tjuvarna voro två till antalet. På cyklarna begåvo sig tjuvarna uppåt Småland. I torsdags afton mötte dock den ene av dem sitt öde i Härlunda socken. Här blev han nämligen fast, men kumpanen lyckades försvinna i skogen, där han lämnade cykeln i sticket. Han tog sig sedan fram till Virestad, där han lade sig till med en ny cykel, som bör vara ganska lätt att känna igen. Den har nämligen en synnerligen ovanlig färg – blålila – vilken färg återfinnes på såväl ram som fälgar och lykta. På torsdagskvällen blev mannen ifråga observerad vid Eneryda. Hans namn är F. S. Johansson, född år 1914 i Misterhult. Han är iförd grå sportmössa, brun kavaj och röd yllegensare men saknar ytterrock. Han bär bruna lågskor och hans ena hand är tatuerad. Johansson har smalt, magert ansikte, böjd näsa och mörklagd. Upplysningar om den efterspanade torde lämnas till närmaste polisman eller statspolisen i Växjö. Den i Härlunda anhållne tjuven namn är Vilhelm Verner Björling från Stockholm. Vid förhör inför landsfiskal S. Kirsten i Älmhult erkände han stölderna. Björling, som är född 1888, har förut varit straffad fyra gånger för stöld.

Dödsfall.

Tillkännagives att Gud behagat hädankalla Fröken

Emma Karlsson som stilla avled i dag i sitt hem i sitt 85:te levnadsår, sörjd och i tacksamt minne bevarad. Potteboda pr Ålshult den 26 februari 1937.

Släktingarna.

Efter endast ett par dagars sjukdom avled i fredags i sitt hem fröken Emma Karlsson, Härlunda, i den höga åldern av närmare 85 år. Den avlidna var född å Potteboda gård, vilken före henne inhafts av släkten i flera generationer. Hon övertog gården efter sin fader, lantbrukaren Karl Eriksson, i början av 1890-talet och har sedan dess innehaft densamma. Då den avlidna saknar närmare anhöriga har hon genom testamente förordnat, att gården efter hennes död skall tillfalla Härlunda kommun.

Sv. Ps. 661. Jordfästningen äger rum i Härlunda kyrka söndagen den 7 mars 1937 kl. 10:30 f.m.

Ur Smålandsposten N:o 37 Lördagen den 6 Mars 1937.

Att Gud till sig hemkallat vår käre fader f. d. Skräddaremästaren

Karl Johnsson

som stilla avled i dag i sitt 92:a levnadsår, sörjd av barn, barnbarn, barnbarnsbarn samt svägerska. Häradsbäck den 3/3 1937. B A R N E N.

Sv. Ps. 475. Jesu Kristi Guds Sons blod renar oss från våra synder.

Ur Smålandsposten N:o 38 Tisdagen den 9 Mars 1937. Begravning. I Härlunda kyrka jordfästes i söndags fröken Emma Karlsson, Potteboda. Prestaverande voro grosshandlandena K. Olsson, Härlunda, och C. J. Adamsson, Ryd. När den blomsterhöljda kistan inbars i kyrkan utförde kantor O. Olsson en sorgmarsch av Beethoven. Jordfästningen förrättades av komminister G. Linder, vilken dessutom höll ett gripande griftetal med utgång från Es. 33: 4. När kistan utbars ur kyrkan spelades preludium i C-moll av Chopin. Å Härlunda församlings vägnar talade kommunalnämndsordf. K. Gustavsson, Trolleboda, och bringade den hänsovna ett sista tack för den hedersbevisning hon visat församlingen, och nedlade en krans. Lantbr. A. Johansson, Björkesjömåla, nedlade en krans från Härlunda fattigvårdsstyrelse. Grossh. C. J. Adamsson, Ryd, framförde till den avlidna ett tack från sin släktkrets och nedlade en krans. Efter kransnedläggelsen sjöng kantor O. Olsson en psalm. En rik blomstergärd prydde den avlidnas gravkulle. Den avlidna var född på Potteboda gård och övertog vid sina föräldrars död gården och skötte den till för ett år sedan, då hon donerade den till Härlunda församling. Hon var en vaken, verksam och försynt människa. Under de senaste åren har hennes kroppskrafter försvagats. Syn och hörsel hade hon kvar med knappast någon förändring trots den höga åldern av 86 år. Hon har varit mycket intresserad av sin fädernesocken och har därför donerat förutom gården hela sin efterlämnade förmögenhet att fördelas till olika ändamål i församlingen. Den avlidna har tillvunnit sig allas tack och aktning.

Ur Smålandsposten N:o 40 Lördagen den 13 Mars 1937. Dödsfall. I sitt hem i Spjutaretorp avled i söndags Härlunda församlings näst äldsta medlem, änkefru Maria Andersson, 96 år gammal. Hon var född den 2 mars 1841 i Karsemåla, samma socken. I unga år gifte hon sig med sedermera lantbrukaren Johan Andersson och bosatte sig i Knihult. 1880 köpte makarna ett lantbruk i Spjutaretorp, som de innehade ett 30-tal år. En tid efter det de överlämnat hemmanet Spjutaretorp till dotter och måg, innehade de på arrende ett lantbruk i Traryd. Då gamla mor Andersson för 13 år sedan blev änka, flyttade hon tillbaka till sitt forna hem i Spjutaretorp, som nu äges av en fosterdotter och hennes make. Den hänsovna var en i hög grad arbetssam, dugande och aktningsvärd kvinna. Sin goda hälsa och vitalitet fick hon behålla, tills hon till följd av en olyckshändelse nedlades på sjukbädden för två och ett halvt år sedan. Hon har på ett ömt och kärleksfullt sätt vårdats av åldrig dotter och dotterdotter. Närmast sörjande äro tre barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt åldrig broder.

Ur Smålandsposten N:o 51 Lördagen den 3 April 1937. Dödsfall. Tillkännagives att Gud behagat hädankalla vår käre fader

Annandag påsk avled i sitt hem i Häradsbäck snickaren P. J. Söderling i en Snickaren ålder av nära 81 år. P. J. Söderling Den avlidne, som var en arbetssam som lämnade oss i dag efter ett människa av den gamla kärnstammen, var långt men tåligt buret lidande i sitt född i Knihult i Härlunda socken där 81:a levnadsår, sörjd och saknad föräldrarna innehade lantbruk. Tidigt i unga av barn, släkt och vänner. år måste han själv sörja för sitt livsuppehälle Häradsbäck den 29/3 1937. och var därför på skilda platser och arbetade. B A R N E N. När Västerviksbanan byggdes deltog han där en längre tid. Efter ingånget äktenskap har Sv. ps. n:r 221: 5 v. han bott på tvenne platser tills han för c:a 40 år sedan inköpte den lägenhet, där han nu slutat sina dagar. I flera år var han församlingens kyrkovaktmästare, vilken syssla han skött med plikttrohet och ansvarskänsla. Den avlidne sörjes närmast av flera söner, därav två vistande i Amerika, en är kraftmästare vid Knäreds elektricitetsverk samt en, vilken innehar fädernehemmet.

Ur Smålandsposten N:o 70 Torsdagen den 6 Maj 1937.

Tillkännagives, att Gud behagat hädankalla min älskade make och vår fader

f. Hemmansägaren

Peter Larsson som stilla avled i dag i en ålder av 96 ½ år, djupt sörjd och saknad av mig, barn och barnbarn. Krampanäs, Härlunda den 3 maj 1937. EMMA LARSSON. Barnen.

Sv. Ps. 63: 13–15 v.

Ur Smålandsposten N:o 93 Tisdagen den 15 Juni 1937. Jordbruksarbetare i Allmundsryd dödad av blixten. Ett häftigt åskväder drog i lördags e.m. över Ryd och trakten däromkring. I Bodahylte blev jordbruksarbetaren Edvin Säll dödad av blixten. Säll, som bodde hos sin fader, arrendatorn Herman Säll, Bodahylte, var på väg ut ur boningshuset, och träffades av blixten, då han befann sig vid husknuten. Blixten hade träffat i hjärttrakten, där ett hål bränts å skjortan. Döden torde ha varit ögonblicklig. Tillkallad läkare kunde endast konstatera, att livet flytt. Den så hastigt bortgångne var endast 27 år gammal och efterlämnar minnet av en skötsam man. Han sörjes närmast av föräldrar och syskon.

Ur Smålandsposten N:o 98 Lördagen den 26 Juni 1937.

FÖRLOVADE. Holger Carleson Bengta Andersson Loshult.

Härlunda.

Per Nilsson Ellen Johansson Härlunda.

Ur Smålandsposten N:o 113 Torsdagen den 22 Juli 1937. Skogsbrand i Härlunda. I tisdags utbröt eld å Amundshylte gårds ägor i Härlunda. Vid 3-tiden upptäcktes, att rök steg upp över skogen. Folk alarmerades, varvid ett 20-tal personer infunno sig nästan omedelbart, och ett svårt arbete vidtog. Elden begränsades rätt fort på grund av att en bäck rinner strax invid brandplatsen, där det fanns tillgång på vatten. Men på grund av den starka torkan ligger elden och pyr i mossjorden. Bevakning kommer att få hållas ännu flera dygn. Senare på kvällen hade ett 60-tal personer infunnit sig. Orsaken till branden tror man är bärplockare, som har handskats ovarsamt med eld.

Ur Smålandsposten N:o 121 Torsdagen den 5 Augusti 1937.

Stor månskensfest å Häradsvallen, H ä r l u n d a, lördagen den 7 augusti från 7 – 12. För dansmusiken svarar ROXYS populära dansorkester, Karlshamn. Gammal dansmusik 10 – 11, (6 man). Storslagna festanordningar. Servering. Varm korv. Skjutbana. Vanligt inträde. FRI DANS. Vördsamt. Härlunda G. o. I. F.

Ur Smålandsposten N:o 123 Söndagen den 8 Augusti 1937. Kvarn och såg i Härlunda nedbrunna. En eldsvåda härjade natten till onsdagen lantbr. Sven Johan Magnussons kvarn och sågverk i Trulsatorp vid Billarp i Härlunda socken. Elden upptäcktes vid 2-tiden på natten av en förbipasserande bilist, som väckte gårdens folk. Då vore emellertid såväl kvarnen som sågen så gott som nedbrunna, och elden hade kastat sig över till Magnussons stora virkeslager i omedelbar närhet till gårdens mangårdsbyggnad och ekonomihus. Brandkåren i Lönsboda kallades till platsen, där det då brann friskt i virkesupplaget. Tack vare brandkårens snabbhet och god tillgång på vatten kunde större delen av virket och gårdens byggnader, som voro mycket starkt hotade, räddas. Värdet av det brunna torde kunna uppskattas till bortåt 20,000 kr. Sågen och kvarnen voro försäkrade i brandförsökrings A.-B. Norrland för 9,000 kr., vilken summa dock endast delvis torde täcka förlusten. Det brunna virket, som torde ha haft ett värde på mellan 4 och 5,000 kr., var ävenledes blott delvis försäkrat, varför ägaren gör en kännbar förlust. Hur elden uppkommit, har ännu ej kunnat konstateras.

Ur Smålandsposten N:o 126 Lördagen den 14 Augusti 1937. Ny bro vid Siggaboda. Vägstyrelsen i Allbo har hos Söderbygdens vattendomstol anhållit om tillstånd att i samband med omläggning av allmänna vägen mellan Allmundsryd och Härlunda uppföra en ny bro över Siggabodaån vid Siggaboda.

Ur Smålandsposten N:o 164 Tisdagen den 19 Oktober 1937. Födelsedag. 97 år fyllde igår en av Kronobergs läns äldsta kvinnor, änkan Kristina Jonsson, Siggamåla, Allmundsryd. Fadern, Sven Börjesson, arrenderade på sin tid Siggaboda gård i Härlunda socken och det var här, som dottern Kristina först såg dagens ljus. Tillsammans med sina sju syskon framlevde hon sina barndoms- och ungdomsår i Siggaboda tills hon för 77 år sedan ingick äktenskap och flyttade till granngården 1/32 mantal Siggamåla. Maken, Bengt Jonsson, var en arbetssam och rättrådig man. Den energiska och strävsamma kvinnan hade all möda ospard, då det gällde arbetet för hemmet och de sina. Till hennes många husliga sysslor räknas först och främst spinning, strumpstickning och vävning i stor utsträckning. Sin säd skar hon för hand med skära, hon har aldrig tagit upp säd efter lie. Sedan hon för 28 år sedan blivit änka och gården överlåtits till yngre krafter, flyttade hon 1910 till lägenheten Furulund, som tillhört gården, och inrättade här ett hem åt sig för sin ålders dagar. Här bor hon nu tillsammans med tvenne ogifta barn – en 75-årig son och en dotter, hennes äldste son är död. Och av dessa sina barn åtnjuter den gamla modern uppoffrande vård och tillsyn. Hon är nämligen sedan flera år tillbaka mestadels sängliggande till följd av en svår olyckshändelse, som hon råkade ut för för cirka 10 år sedan. Det är ganska anmärkningsvärt att hennes fjärde barn i år fyller 70 år. Sina själsförmögenheter har ännu den gamla i gott behåll, och hörseln är god, men synen så starkt nedsatt, att hon inte längre ser att läsa. För besökare talar hon gärna om sina minnen från en länge sedan svunnen tid, t.ex. då hon som barn var med om att göra upp eld med stål och flinta, då ännu inga tändstickor fanns i hemmet. Och hon mindes även vargarnas sista härjningar i sin hembygd. Hon är en av de få ännu levande, som minnes sig hava hört den beryktade väckelsepredikanten Per Nyman, något hon med förkärlek omtalar. Den gamla kärngumman, som ännu på det hela taget har en god hälsa, är väl tillfreds med sin ljusa tillvaro och ser livet från den ljusa sidan.

Ur Smålandsposten N:o 180 Tisdagen den 16 November 1937.

Min kära maka, vår lilla mor

Kristina Persson avled lugnt och stilla torsdagen den 12 nov. i sitt 93:dje levnadsår, djupt sörjd och i tacksamt minne bevarad av mig, barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släkt och vänner. Slätthult, Härlunda den 12 nov. 1937. PETER PERSSON. Barnen.

Sv. Ps. 221.

Kungörelse. Uti det hos länsstyrelsen i Kronobergs län förda handelsregistret hava nedannämnde dag intagits följande anmälning: Den 7 september 1937.

Firman Per Olofsson, förut i Billarp, Härlunda socken, har flyttat till Häradsbäck i samma socken, där Olofsson övertagit den av handlanden Ernst Johansson, med specerioch diverse varor bedrivna handelsrörelsen och där han fortsätter med samma under oförändrad firma. Per Olofsson, med postadress Häradsbäck.

Ur Smålandsposten N:o 197 Torsdagen den 16 December 1937.

Min maka och vår kära moder

Kristina Jonsson född Magnusson,

avled i dag i sitt 81:a levnadsår,djupt sörjd och saknad av mig, barn och barnbarn. Vinskalle, Härlunda den 11 dec. 1937. PETTER JONSSON. Anna. Hilma. Helmod. Klas. Du har kämpat du har vunnit. Livets krona har du funnit.

Sv. Ps. 484.

Ur Smålandsposten N:o 199 Söndagen den 19 December 1937. Härlunda moderata valmansförening, hade i söndags kväll anordnat ett välbesökt möte i Häradsbäck. Föreningens ordf. lantbr. C. Johansson, Trolleboda, höll ett hälsningstal, vari han särskilt adresserade sig till aftonens föredragshållare, lantbr. K. Johansson, Bergslund. Över några av de aktuella politiska frågorna höll denne ett sakligt föredrag. Föredraget avtackades med livliga applåder samt i ord av ordf. Föreningen beslöt hålla sitt årsmöte den 1 februari. De närvarande samlades sedan till samkväm varunder en gemytlig stämning var rådande. Föreningen kunde notera sex nya medlemmar.

Ur Smålandsposten N:o 203 Tisdagen den 28 December 1937.

FÖRLOVADE. Otto Gustafsson Lillian Johansson Härlunda.

Axel Gustafsson Ärlis Johansson Härlunda.

Ur Smålandsposten N:o 1 Tisdagen den 4 Januari 1938.

FÖRLOVADE. Justus Johansson Elsa Johansson Härlunda. Virestad. Göteborg, nyårsafton.

Ur Smålandsposten N:o 2 Torsdagen den 6 Januari 1938.

Min käre make, vår fader

M. D. Lyckberg har i dag stilla insomnat i sitt 65:e levnadsår. Sörjd och saknad. Vashult pr Häradsbäck den 31 dec. 1937. EMMA LYCKBERG. Barnen.

Sv. Ps. 479.

Ur Smålandsposten N:o 3 Lördagen den 8 Januari 1938. Gåvor till Härlunda kyrka. Gudstjänsten i Härlunda kyrka trettondedagen fick en alldeles särskild högtidlig prägel. Församlingens komminister G. Linder höll en manande predikan över ämnet ”Världens ljus”. Efter slutad altartjänst framträdde komminister Linder och tillkännagav, att tvenne gåvor skänkts till Härlunda kyrka, nämligen en synnerligen vacker och konstnärligt utförd dopfunt samt en ståtlig vinkanna av gammalt silver. Dessa gåvor voro skänkta av grosshandlaren Carl Olsson och hans maka vittnande om deras kärlek och vördnad för sin hembygds tempel. För dessa för kyrkan så välbehövliga gåvor frambar komminister Linder sitt eget och Härlunda församlings varma tack till makarna Olsson samt önskade, att dess skänker måtte bliva till välsignelse inom församlingen. Efter det att menigheten stående sjungit ps. 66 var den stämningsfulla och högtidliga gudstjänsten slut.

Ur Smålandsposten N:o 15 Lördagen den 29 Januari 1938. Kommunalt. Kommunalfullmäktiges sammanträde hölls i söndags och beslutades att upptaga ett 30- årigt amorteringslån till kostnaderna för byggandet av ett ålderdomshem. Fullmäktige beslutade att införa skolstyrelse. Till ordförande i barnavårdsnämnden istället för F. Jönsson i Spjutaretorp, som avsagt sig, valdes nämndeman E. Gustavsson, Häradsbäck, och till vice ordf. kantor O. Olsson, Häradsbäck.

Ur Smålandsposten N:o 16 Söndagen den 30 Januari 1938.

FÖRLOVADE. Ragnar Person Hildur Karlson Härlunda.

V. Torsås.

Ur Smålandsposten N:o 24 Söndagen den 13 Februari 1938. Hyllning. 65 år fyllde i måndags lantbrukaren Otto R. Svensson, Krampanäs, Härlunda. Födelsedagen firades i familjekretsen, och hyllningar av olika slag ägnades sextiofemåringen. Blommor, telegram, m.m. anlände under dagens lopp. Otto Svensson, som är född på Tärningetorp, V. Torsås, blev genom gifte 1889 ägare till det vackert belägna Krampanäs, vilken gård han med stort nit och omtanke brukat och grundförbättrat, låtit å densamma uppföra nya byggnader, brutit sten och torrlagt mossar. Under en följd av år har Svensson dessutom verkat i det kommunala inom sin socken, varit ledamot i kyrkooch skolråd m.m. Utrustad med god sångröst och med kärlek till musiken, lockar han ännu fram en och annan allmogelåt ur fiolen, ett instrument, som han spelat sedan barndomen. Vänfast och gemytlig till sin läggning har den aktade odalmannen enbart vänner omkring sig.

Ur Smålandsposten N:o 25 Tisdagen den 15 Februari 1938.

Tillkännagives, att min älskade son, vår käre broder

Carl Johan Johansson från Olofshylte,

efter ett långt buret lidande stilla avlidit i sitt 55:te levnadsår, lämnande åldrig moder, syskon och släktingar i sorg och saknad. Knoxhult den 11 febr. 1938. MOR och SYSKON.

Sv. ps. 235, v. 5.

Ur Smålandsposten N:o 30 Torsdagen den 24 Februari 1938. Begravning. I lördags jordfästes i Härlunda kyrka Carl Johan Johansson, Olofshylte, V. Torsås. Pastor Linder höll ett gripande griftetal, utgående från Rom. 8: 18. En mycket stor och vacker blomstergärd hade ägnats den hänsovne hedersmannen. Medan kantor Olsson utförde ”Sorgpreludium” av Chopin utbars kistan ur templet. Vid griften talade kand. Aron Magnusson och tackade den hänsovne för god och trogen vänskap. Den avlidnes yngste broder lantbr. K. A. Johansson, Brånstorp, Väckelsång, tackade den bortgångne för hans alltid oegennyttiga, uppoffrande och gagnande livsgärning och för vad han varit för hem, för föräldrar och syskon. Han tackade också för all den hedersbevisning, som ägnats den avlidne brodern. Carl Johan Johansson var född i Olofshylte, V. Torsås, 1883. Föräldrarna voro framlidne lantbr. Johan Svensson och hans efterlevande maka. Som äldst bland en stor syskonskara fick Johansson tidigt vänjas vid hårt arbete. Den bortgångne var en i sällsynt grad arbetssam, skötsam och plikttrogen man. Under de senare åren, då han lidit vid ohälsa, har han vistats hos sin syster och svåger i Knoxhult, där han rönt ett kärleksfullt bemötande. Johansson sörjes närmast av åldrig moder, syskon jämte svågrar och svägerskor samt syskonbarn förutom övriga släktingar och vänner.

Ur Smålandsposten N:o 34 Torsdagen den 3 Mars 1938. Födelsedag. 60 år fyller på söndag lantbrukaren Victor Svensson, Vashult, Härlunda. Jubilaren är född på den gård, som han nu innehar och övertog efter sina föräldrar. I unga år arbetade han en längre tid vid järnvägen i Norrland. Vid övertagandet av gården började han genast grundförbättringar, som han utfört både med stenbrytning, betesförbättringar och med utdikningar av skogsmark. Å byggnaderna har han även utfört stora till- och ombyggnader. Inom det kommunala livet har han hedrats med flera uppdrag, bl.a. ledamot av kommunalnämnden, fattigvården och taxeringar. I det privata livet är hr Svensson en humoristisk och gladlynt sällskapsmänniska och på samma gång punktlig och rättrådig, varigenom han tillvunnit sig allmän aktning och vänskap.

Ur Smålandsposten N:o 38 Torsdagen den 10 Mars 1938.

Svår olycka i Härlunda igår. Två bröder utsatta för sprängningsolycka. Den ene har avlidit, den andre svävar mellan liv och död.

Vid 3-tiden igår eftermiddag inträffade i Knihult Härlunda, en sprängningsolycka, varvid 16-årige Fritz Herbert Nilsson skadades så svårt, att han på kvällen avled å Växjö lasarett, och dennes 27-årige broder Jon Alrik Nilsson ådrog sig ytterst allvarliga blessyrer. De båda bröderna voro liksom en tredje broder och deras fader hemmansägaren Julius Nilsson, sysselsatta med stensprängning på en från hemmet ledande skogsväg. De två vid olyckan skadade hade laddat fem sprängskott och voro just sysselsatta med laddningen av det sjätte, då detta plötsligt exploderade. Orsaken härtill vet man ej men det hålles för sannolikt, att något fel förelegat å tändhatten. Fadern som tillsammans med den tredje brodern, befunnit sig på något avstånd från själva olycksplatsen, skyndade så snart han iakttagit olyckskottets hemska verkan, till hemmet och eftersände bud för de skadades transport till sjukhus. Samtidigt transporterade man hem de skadade, som strax därefter kunde vidarebefordras till lasarettet i Växjö. Den yngste av bröderna avled, såsom ovan nämnts i går kväll på lasarettet. Han hade bl.a. ådragit sig en dubbelsidig ögonskada, vilket gjort honom helt blind, även om han överlevt sina övriga skador. Hans skador var av såväl yttre som inre art. Den äldre brodern hade vid olyckan fått svåra krossår å vänstra underarmen och handen. Även hans ena öga skadades, varjämte han erhållit smärre sår å många ställen, bl.a. i ansiktet. Hans tillstånd betecknades sent i går kväll som mycket allvarligt.

Ur Smålandsposten N:o 39 Lördagen den 12 Mars 1938.

Tillkännagives, att vår älskade mor och mormor

Nilla Svensson

Vår käre son och broder

Frits Herbert,

avsomnade lugnt och stilla i dag i en ålder av 82 år, älskad och saknad. Häradsbäck den 9 mars 1938.

* d. 24/4 1922 † d. 9/3 1938 som avled genom olyckshändelse, lämnande oss föräldrar och syskon, släkt och kamrater i djupaste sorg. Knihult pr Häradsbäck den 9/3 1938.

Barn, Barnbarn, Barnbarnsbarn. Syskonen.

Sv. Ps. 119.

EMILIA o. JULIUS NILSSON. Syskonen.

Farmor.

Snäll och god som Du alltid var. Sv. Ps. 345 v. 1–5 .

Sprängningsolyckan i Härlunda. Den vid sprängningsolyckan i Härlunda i onsdags svårt skadade Jon Alrik Nilssons tillstånd har förbättrats, enligt vad som upplyses från Växjö lasarett igår afton.

Ur Smålandsposten N:o 46 Torsdagen den 24 Mars 1938. Begravning. En högtidlig begravningsakt ägde i söndags rum i Härlunda kyrka, då den genom olyckshändelse omkomne ynglingen Frits Nilsson, Knihult, vigdes till den sista vilan. Komminister G. Linder höll med ledning av Davids ps. 46: 11 en gripande dödsbetraktelse och talade tröstens ord till de sörjande. Vid graven sjöng kantor Olsson ps. 424: 9. En myckenhet blommor och kransar hedrade den avlidnes minne. Bl.a. nedlade komminister Linder en krans med orden: ”En sista hälsning från kamraterna”.

Ur Smålandsposten N:o 47 Fredagen den 25 Mars 1938. För allt deltagande i vår djupa sorg vid vår älskade

Frits bortgång samt för alla vackra blommor vid hans bår framföra vi till släkt, vänner och kamrater vårt varma tack. Knihult pr Häradsbäck den 23 mars 1938. EMILIA o. JULIUS NILSSON. Syskon.

Farmor.

Ur Smålandsposten N:o 35 Lördagen den 5 Mars 1938.

FÖRLOVADE. Birger Jonsson Greta Svensson Norrhult.

Härlunda. 5/3 1938.

Ur Smålandsposten N:o 49 Tisdagen den 29 Mars 1938. Födelsedag. 50 år fyller på torsdag hemmansägaren Ernst M. Svensson, Vashult, Härlunda. Hr Svensson är född i V. Torsås och inflyttade till Härlunda för ett 20-tal år sedan och övertog sin hustrus föräldragård, vilken han ännu innehar. Svensson är en driftig jordbrukare. Han innehar en hel del kommunala förtroendeuppdrag och är bl.a. god man vid lantmäteriförrättningar, ledamot i kommunalfullmäktige och taxeringsnämnd. Genom sitt karaktärfasta sätt har han skaffat sig många vänner.

Ur Smålandsposten N:o 50 Torsdagen den 31 Mars 1938. Födelsedag. 40 år fyller på söndag lantbrukaren Einar Johansson, Ellagölshult, Härlunda. Jubilaren är född på den gård, han nu innehar, vilken innehafts av släkten i c:a 300 år. Gården övertog han av sin fader år 1923. Hr Johansson har huvudsakligen ägnat sin tid och sina krafter åt skötseln av sin gård, å vilken han under de senaste 10 åren åstadkommit stora förbättringar, såsom torrläggning av vattensjuka mossar och skogsmark, omfattande stenröjningar m.m., och han har därjämte förbättrat byggnaderna å gården. Han är en föregångsman på sitt område, och hans gård torde vara en av de mest välskötta inom socknen. Även inom det kommunala har han tagits i anspråk, och han är sålunda sedan ett 10-tal år ledamot och v. ordf. inom fattigvårdsstyrelsen samt flerårig ledamot av kyrkooch skolrådet, taxeringsnämnd m.m. Därjämte är han ledamot av kommunalfullmäktige.

Ur Smålandsposten N:o 60 Söndagen den 17 April 1938.

FÖRLOVADE. Ernst Martinsson Hilma Wilnersson Härlunda.

V. Torsås.

Ur Smålandsposten N:o 70 Torsdagen den 5 Maj 1938. Dödsfall.

Tillkännagives att vår käre broder

Otto Johansson stilla avled i dag i sitt 51:a levnadsår, sörjd och saknad av oss bröder, släktingar och vänner. Gäddegölshult pr Häradsbäck den 3 maj 1938.

På tisdagen avled i sitt hem hemmansägaren Otto Viktor Johansson, Gäddegölshult, Härlunda socken, i en ålder av 51 år. Han var en dugande jordbrukare och skötte sitt jordbruk mönstergillt, tills han för ett par år sedan blev sjuklig. Han sörjes närmast av två bröder, bosatta i Allmundsryd.

SYSKONEN.

Sv. Ps. 473.

Ur Smålandsposten N:o 80 Söndagen den 22 Maj 1938. Födelsedag. 93 år fyller på tisdag Härlunda församlings äldsta medlem, änkefru Katharina Knall, Häradsbäck. För sin höga ålder är fru Knall vid utomordentligt god vitalitet och hon bor ensam i sin stuga, där hon handhar samtliga hushållsbestyr. Sitt sällskapliga, underhållande och vänsälla umgängessätt bibehåller hon ävenledes och är en mycket värderad och uppskattad personlighet inom sin talrika vänkrets.

Ur Smålandsposten N:o 84 Söndagen den 29 Maj 1938. Hyllning. V. Torsås pastorats äldsta medlem, änkefru Katharina Knall, Häradsbäck, fyllde i onsdags 93 år och blev föremål för hyllning, oaktat hon på det bestämdaste undanbett sig sådan. Fru Knall var som vanligt pigg och kry och underhöll sig med de besökande. Det är inte nog med att hon ensam sköter det husliga bestyren utan med oförminskat intresse vårdar hon sig även om sin trädgård. Skicklig sömmerska, som hon är, syr hon ännu sina kläder själv och kan från allra sista tiden framvisa de vackraste prestationer inom sitt gamla yrke. Syn och hörsel äro nära nog oförsvagade, och hennes själsförmögenheter har hon i oförminskat behåll.

Ur Smålandsposten N:o 100 Tisdagen den 28 Juni 1938. Nytt skolreglemente i Härlunda. Domkapitlet har framställt förslag till nytt reglemente för folkskolorna inom Härlunda skoldistrikt. Enligt samma reglemente skola inom distriktet upprätthållas Häradsbäcks folkskola, anordnad enligt första B-formen, Häradsbäcks och Hårdahults småskolor, anordnade enligt b-formen och Spjutaretorps och Karsemåla skolor enligt enligt tredje B-formen. Under läsåret 1938– 39 skall dock skolan i Karsemåla vara anordnad enligt andra D-formen.

Ur Smålandsposten N:o 106 Lördagen den 9 Juli 1938. Bröllop. Kyrkbröllop ägde rum i Härlunda kyrka på söndagen, då chauffören Holger Gustav Yngve Carlesson från Hökhult, Loshults socken, sammanvigdes med fröken Blanche Florence Bengta Andersson, dotter till hem.-äg. E. Andersson och hans maka i Torbjörnahult, Härlunda. Under orgeltoner och åtföljda av tärnor och marskalkar tågade brudparet in i templet. Högtidligheten inleddes med ps. 33 v.1, varefter vigseln förrättades av kyrkoherde K. J. E. Källstrand, Stenbrohult. Efter vigseln gavs middag hos brudens föräldrar för ett 100-tal gäster.

Ur Smålandsposten N:o 111 Söndagen den 17 Juli 1938. Födelsedag. 60 år fyller på onsdag kyrkoväktaren, fjärdingsmannen och lantbr. Carl Henrik Jonasson, Häradsbäck, Härlunda. Jonasson är född i Nöttja, där fadern var lantbrukare. I hemmet stannade han till konfirmationen och var föräldrarna behjälplig med hemmets skötsel. Sedan han haft anställning som lantbruksbiträde under ett par år skaffade han sig arbete i Danmark vid tegelbruk. Här stiftade han bekantskap med sin blivande följeslagarinna genom livet och ingick tidigt äktenskap. Efter fem års utomlandsvistelse återvände han 1901 till hembygden och inköpte makans fädernehem i Sjöbolund under Långhult, Häradsbäck. Jonasson är en arbetets man i eminent grad samt en mångfrestare, som tagit sig för mångahanda, varvid hans goda praktiska läggning i hög grad gjort sig gällande. Sålunda har han bl.a. varit flitigt anlitad vid stenarbete, byggnadssnickeri m.m. Jonasson har blivit hedrad med många förtroendeuppdrag inom Härlunda församling, vilka samtliga han alltid omhänderhaft på ett sätt, som länder honom till stor heder, ty Jonasson är i allt punktlig, redbar och plikttrogen. 1921 blev han kyrkoväktare och kvarstår alltjämt som sådan. Sedan 1925 är han fjärdingsman och sedan 1924 barnavårdsman. 1937 blev han ombud för Riksförsäkringsanstalten och 1938 överförmyndare. Under en följd av år var han ordf. i arbetslöshetskommittén. Dessutom har han varit ledamot vid taxeringsnämnden under flera år. Då fullmäktigeinstitutionen infördes i Härlunda detta år, blev Jonasson ledamot av denna. Då en avd. av Framtidsförbundets sjukkassa bildades 1923, till vilken Jonasson var initiativtagare, blev han dess kassör, och då denna avd. övergått till Sydöstra Sveriges erk. centralsjukkassa, blev han ombud för denna. Det är givet, att hans många och krävande befattningar tagit hans mesta tid i anspråk under senare åren. Ännu är den ungdomlige jubilaren lika rask, spänstig och vital som någonsin. Till sitt väsen är han älskvärdheten själv.

Ur Smålandsposten N:o 114 Lördagen den 23 Juli 1938. Eldsvåda i Ryd. Eld utbröt i fredags e.m. i uthusen tillhörande fastigheten Lindängen i Ryds municipalsamhälle, vilken fastighet äges av lantbr. S. M. Jonasson, Spjutaretorp, Härlunda. Så fort Ryds brandkår hann fram till platsen, blev elden begränsad men hade då hunnit förstöra en del av uthusbyggnaden, i vilken inrymdes tvättstuga och vedbod m.m. Elden synes ha börjat på vinden till uthuset. Om dess uppkomst har intet med bestämdhet framkommit. Någon har observerat, att några lekande barn kommo ut från uthuset, strax innan elden observerades. Det kan vara möjligt, att eldens uppkomst härrör från att dessa handskats ovarsamt med tändstickor e.d.

Hyllning. I anledning av sin 60-årsdag på onsdagen blev kronofjärdingsman C. H. Jonasson i Härlunda föremål för hjärtliga och omfattande hyllningar. Kl. 12 på natten blev jubilaren uppvaktad av sina 10 barn, som överlämnade en textad adress jämte större penningsumma. Tidigt i arla morgonstunden uppvaktade vänner i Härlunda med sång och överlämnade subskriberad penningsumma och blommor. Distriktets landsfiskal Sigge Kirsten, Älmhult, bringade jubilaren sin hyllning och

överlämnade ett tennstop med inskription. Landsfiskal Kirsten höll samtidigt ett varmhjärtat lyckönskningstal och framhöll bl.a. fjärdingsman Jonasson som varande en av distriktets noggrannaste och korrektaste fjärdingsmän, som alltid höll god ordning på sina handlingar. Flera hyllningstelegram anlände. Senare på dagen hade herrskapet Jonasson inbjudit ett 100-tal gäser på Hagadals pensionat. Vid middagen blev jubilaren föremål för ytterligare hyllning i form av blommor och presenter. Tal höllos bl.a. av landsfiskal Kirsten, kronofjärdingsman E. Pettersson, Älmhult, och nämndeman Einar Gustavsson, Härlunda.

Ur Smålandsposten N:o 116 Tisdagen den 26 Juli 1938. Straffbart att slakta djur utan bedövning. Att slakta djur utan föregående bedövning är numera belagt med straff, närmare bestämt från den 1 juli i år, då den nya slaktlagen trädde i kraft. Föreskrifterna om bedövning gälla icke blott ifråga om de fyrfota slaktdjuren såsom hästar, nötkreatur, får, getter, svin och kaniner, utan också beträffande fjäderfä, såsom kalkoner, gäss, änder och höns.

Ur Smålandsposten N:o 122 Lördagen den 6 Augusti 1938. Födelsedag. 50 år fyller på tisdagen handlanden Ernst W. Magnusson, Norraryd. Jubilaren är född i Hårdahult, Härlunda, där fadern var lantbrukare. I unga år reste han över till Danmark, där han hade anställning vid tegelbruk cirka tre år. Därefter emigrerade han år 1907 till Amerika, där han vistades till år 1931, då han vände åter till hemlandet. Efter hemkomsten till Sverige köpte han en fastighet i Norraryd, där han öppnade en omfattande diverseaffär, vilken rörelse han fortfarande driver. Genom sitt gemytliga och vänsälla väsen har han skaffat sig en mycket stor vänkrets, som säkerligen kommer att bringa honom hjärtliga lyckönskningar på högtidsdagen.

Ur Smålandsposten N:o 129 Torsdagen den 18 Augusti 1938. En svår sprängningsolycka, inträffade på måndagen i Virkenhult i Virestads socken. Här finnes ett större granitbrott, vilket sedan fem år bearbetas av Johannesbergs granitindustri, huvudsakligen för export till Tyskland. Arbetsstyrkan har på senare tiden varit cirka 70 man. Vid 1-tiden på måndagseftermiddagen avbrändes i stenbrottet ett sprängskott, vilket råkade få synnerligen olyckliga verkningar, i det att en sten av cirka 20 kg. tyngd träffade en arbetare, som var sysselsatt ett 60-tal meter därifrån. Han blev därvid mycket svårt skadad i bröstet, varjämte båda händerna blevo illa tilltygade. Läkare tillkallades omedelbart från Älmhult, men vid dennes ankomst till olycksplatsen var den skadade redan död. Den omkomne, vars namn var Ivar Gustavsson, var i 30-årsåldern och hemmahörande i Lönsboda. Han var gift och efterlämnar förutom maka även tvenne minderåriga barn. Polisundersökning rörande den timade olyckan hölls senare på eftermiddagen, varvid det konstaterades, att ren olyckshändelse förelåg.

Ur Smålandsposten N:o 134 Lördagen den 27 Augusti 1938. Födelsedag. 60 år fyller i dag skräddaremästaren Vilhelm Karlsson, Häradsbäck. Hr Karlsson är född i Härlunda, där hans föräldrar innehade skrädderi. Han började tidigt i barndomen ägna sig åt skrädderifacket och vandra i sin faders skola. I unga år tog han anställning i olika skrädderier, bl.a. i Stockholm och Köpenhamn. Efter detta reste han till Amerika och hade där anställning inom skrädderibranschen. Han har korsat Atlanten över till Amerika vid sex olika tillfällen. Vid sin senaste hemkomst år 1931 inköpte han sin nu vackra villa i Häradsbäck, där han sedan fortsatt sin rörelse i god fackkunskap. Hr Karlsson har helt ägnat sig åt sitt yrke, varför han ej fått tid över till det kommunala livet. Inom sällskaplivet är han en humoristisk människa, som förvärvat sig många vänner och bekanta.

Ur Smålandsposten N:o 144 Tisdagen den 13 September 1938.

Tillkännagives, att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla min älskade maka och vår kära mor

Hanna Nilsson f. Eriksson,

som stilla avled i dag i tron på sin Frälsare efter endast ett par dagars sjukdom i sitt 79:de levnadsår, efterlämnande oss, barnbarn, släktingar och vänner i djupaste sorg. Spjutaretorp, Härlunda den 10 september 1938. CARL NILSSON. Hilding o. Antonia. Ester o. Martin. Herman o. Betty. Bernt o. Carla. Helga o. Arvid.

Ernst.

W. Ps. 275, v. 8 - 9.

Ur Smålandsposten N:o 150 Lördagen den 24 September 1938. Påkörda av lättviktsmotorcykel. Ett par unga flickor från Norraryd blev vid 7-tiden i onsdags kväll i närheten av Ryd påkörda av en lättviktsmotorcykel, förd av en yngling från Urshult. Cyklisten kom från Norraryd på väg mot Ryd och flickorna kommo gående också på väg mot Ryd, då de helt plötsligt blevo bakifrån påkörda av cyklisten och föllo omkull. I fallet ådrogo sig en av flickorna, fröken Stina Hjelmberg, Norraryd, en hjärnskakning och en del kontusioner i ryggen, så att hon måste intaga sängen. Den andra flickan och cyklisten sluppo undan med några mindre skråmor. Sammanstötningen lär ha berott på att cyklistens lyse krånglat, så att han inte observerat de gående flickorna.

Ur Smålandsposten N:o 171 Söndagen den 30 Oktober 1938.

FÖRLOVADE. Gösta Bohman Anna Eliasson Häradsbäck Meddelas endast på detta sätt.

Ur Smålandsposten N:o 193 Torsdagen den 8 December 1938. Min kärleksfulle och uppoffrande make och min käre pappa Handlanden

Carl Olsson har i afton stilla och fridfullt ingått i den eviga vilan efter ett tåligt buret lidande i en ålder av 79 år och 6 månader, djupt sörjd och saknad men i ljust och tacksamt minne bevarad av oss, brorsbarn, övriga släktingar och många vänner. Haga, Häradsbäck den 5 december 1938. CHRISTINA OLSSON. Gerda. En handsbredd är vår levnads mått, Vår livskraft är förgänglig, Vi vandrar fram som skuggor blott, Vår omsorg är fåfänglig. Se, inom kort vi bäras bort Att djupt i jorden gömmas. Må sorg, som följer båren hit, Få himmelsk tröst erfara. Och tårat öga lyftas dit, Där ingen gråt skall vara. Må vi till sist O Jesu Krist, Hos dig få alla mötas.

Ur Smålandsposten N:o 200 Tisdagen den 20 December 1938. Begravning. I Härlunda kyrka jordfästes på söndagen grosshandl. Carl Olsson, Haga. Under sorgemusik inbars den blomsterprydda kistan i templet, företrädd av prestaver, vilka fördes av grosshandl. Adamsson , Ryd, och bankdirektör Jeppsson, Lönsboda. Från läktaren sjöng kantor O. Olsson ”Bliv kvar hos mig, se dagens slut är när!” Komminister Linder, iförd mässkrud höll med utgång från orden ”Jag lever och I skolen också leva” en manande betraktelse. Vid graven frambars en sista farväl av lärare A. Johansson, Verlebo och överlärare Alvén, Alvesta, som i innerliga ordalag tolkade saknadens och tacksamhetens känslor. Bankdirektör Jeppsson talade å egna vägnar samt nedlade också en blomstergärd från A.-B. Mårten Perssons Valskvarn, Kristianstad, och tackade för mångårig och trogen affärsförbindelse. Grosshandl. Adamsson frambar sitt tack för gammal vänskap och nedlade en krans med tack från Allmundsryds sparbank, vars styrelse den avlidne tillhört. Direktör P. Härlin, Älmhult, tolkade sitt sista tack och nedlade en blomstergärd med tack från Skand. Kredit A.-B. i Älmhult, vars mångårige styrelseledamot grosshandl. Olsson varit. Komminister Linder nedlade å Härlunda församlings vägnar en krans och tackade för trogen och ospard möda inom församlingen. Kommunalordföranden C. Gustavsson, Trolleboda, nedlade en krans från kommunalnämnden i Härlunda åren 1927 – 1931 och frambar ett tack till den avhållne värderade ordföranden. Med. kand. Tomenius, Stockholm, och fänrik Härlin bringade den avlidne en versifierad sista hyllning. Nämndeman Einar Gustavsson, Häradsbäck, nedlade en krans samt framhöll i tacksamma och erkännande ord, vad grosshandl. Olsson varit för Härlunda församling samt framhöll dennes stora hjälpsamhet mot alla. Till sist frambar direktör Härlin de sörjandes tack för all hedersbevisning. En överväldigande stor blomstergärd nedlades vid båren. Med grosshandl. Olsson bortgick en man av gamla stammen, som varit till ovärderlig nytta inom Härlunda socken. Otaliga äro de uppdrag, som han innehaft inom sin hemförsamling, och alla dessa har han fullgjort redbart och troget, med största nit och noggrannhet. Oräkneliga äro de människor, som kommit till honom och fått hjälp och värdefulla råd. Grosshandl. Olsson var en rikt begåvad man, på samma gång som han var ovanligt praktisk i allehanda ting. Gammaldags tro och heder utmärkte honom och varmt älskade han sina fäders kyrka. Detta har han och hans maka visat, då de vid flera tillfällen till Härlunda kommun donerat medel för templets och kyrkogårdens prydande. Ett ytterligare tillägg på 5,000 kr. fick Härlunda kyrka emottaga de sista dagarna av hans levnad. Stor är saknaden efter den duglige och rättrådige hedersmannen, som nu slutat sin arbetsfyllda och gagnerika levnad.

Ur Smålandsposten N:o 3 Fredagen den 6 Januari 1939. Dödsfall. Hos en dotter i Skruv avled i måndags änkefru Brita Helena Nilsson från Karsemåla i Härlunda i sitt 91:a levnadsår. Hon har de fem sista åren åtnjutit vård hos en dotter, ackuschörskan Hulda Johansson, Skruv. Närmast sörjande äro tre döttrar och en styvson. Trots sin höga ålder och livets för henne särskilt hårda prövningar var hon in i det sista vid god vigör.

Ur Smålandsposten N:o 5 Tisdagen den 10 Januari 1939. Begravning. Trettondedagen jordfästes i Härlunda kyrka fru Linnéa Svensson, maka till lantbr. Gustav Svensson, Siggaboda, Härlunda. Komminister Linder förrättade jordfästningen. Vid graven talade en svägerska till den avlidna och läste några verser. Lantbr. Karl Johansson, Spjutaretorp, frambar de närmast sörjandes tack till den avlidna. Psalmsång vid graven framfördes även av Karl Johansson. En stor myckenhet blommor och kransar hade ägnats den bortgångnas minne. Fru Svensson var vid sin bortgång endast 46 år gammal. Hon efterlämnar minnet av en god och uppoffrande maka och moder, som helt ägnade sig åt familjen och de sina. Saknaden kännes därför tung för maken och de fyra barnen. Hon sörjes dessutom av åldrig fader och moder, syskon och många släktingar och vänner.

Ur Smålandsposten N:o 15 Lördagen den 28 Januari 1939. Vår älskade mor och farmor

Emma Lyckberg har i dag stilla insomat i tron på sin Frälsare i sitt 76:e levnadsår. Sörjd och saknad. Vashult pr. Häradsbäck den 26 jan. 1939. Barn o. Barnbarn.

G. ps. 480.

Ur Smålandsposten N:o 36 Söndagen den 5 Mars 1939. Häst påkörd och dödad av bil. Ett vackert ettårsföl, tillhörande P. Persson, Torbjörnahult, Härlunda, blev häromdagen överkört och dödat. Fölet hade kommit löst och sprungit ut på vägen. Det blev snart infångat men slet sig strax löst igen. Det fortsatte att springa mot Älmhult. En bil kom körande från det hållet med hög hastighet och stötte ihop med fölet, så att det kastades helt upp i luften och av vägen. Tre ben brötos, buk och inälvor sprucko, och det dog nästan genast. Bilen, som stötte ihop med fölet blev rätt svårt skadad.

Ur Smålandsposten N:o 37 Tisdagen den 7 Mars 1939. Dödsfall.

Tillkännagives att Gud till sig hemkallat min älskade make och vår käre fader f. Hemmansägaren

Petter Persson som i dag stilla insomnat i sitt 78:e levnadsår, djupt sörjd och saknad av mig, barn och barnbarn, bröder, släkt och vänner. Torbjörnahult, Häradsbäck den 4 mars 1939. KRISTINA PERSSON. Barn och Barnbarn. Sov i ro, du gode Far från all livets smärta. Tack för all Din kärlek stor, goda fadershjärta. Sov i ro, från sorgen all, uti tysta griften, ljuvt Ditt minne leva skall under livets skiften. Sv. ps. 473 o. 477.

Under lördagen avled i sitt hem hemmansägaren Petter Persson, Torbjörnahult, Härlunda, i en ålder av över 77 år. Den avlidne var född i Virestad. I unga år emigrerade han till Amerika, där han vistades några år, varefter han vände åter till hemlandet. Efter hemkomsten omkring 1887 ingick han äktenskap och övertog sin svärfaders gård i Torbjörnahult, vilken han innehade till för kort tid sedan, då han överlämnade gården till två av sina barn. Under sin krafts dagar var han en driftig och arbetssam jordbrukare. Han anlitades även i det kommunala och var sålunda under många år ledamot av kommunalnämnden, fattigvårdsstyrelsen m.m. Med Persson gick en hedersman ur tiden. Genom sin redbarhet och karaktärsfasta väsen åtnjöt han allmän aktning och förtroende. Närmast sörjande äro maka och fyra barn, tre söner och en dotter, av vilka dottern Josefina och sonen Johan innehar fädernegården, sonen Josef är lantbrukare i Pjätteryd och sonen Viktor handlande i Ryd.

Ur Smålandsposten N:o 46 Torsdagen den 23 Mars 1939. Från Härlunda, skrives till oss: Helsingeflickan Anna Östs swingkvartett gästar i kväll Linkullens tivoli. Dessa publikfavoriter svarar för ett rikt och trevligt program. Det blir en helafton i musikens värld. Efter föreställningen blir det dans.

Ur Smålandsposten N:o 48 Tisdagen den 28 Mars 1939. Dödsfall.

Tillkännagives, att Gud till sig hemkallat min älskade make och vår käre fader f. Hemmansägaren

Nils Magnus Pettersson som i dag efter en lång tids sjukdom avled i sitt 64:de levnadsår, djupt sörjd och i tacksamt minne bevarad av mig, barn, sonhustru, måg, syskon, släkt och vänner. Vashult, Häradsbäck d. 26 mars 1939.

I tisdags avled efter en kort sjukdom f. hemmansäg. Nils Magnus Pettersson, Vashult, Härlunda, 64 år gammal. Pettersson var född i Helmeshult, V. Torsås. Samtidigt som han ingick äktenskap inköpte han en gård i Vashult, som han under en följd av år brukade och för ett 10tal år sedan överlämnade till en dotter och måg. Pettersson var en arbetssam och rättrådig man. Han sörjes närmast av maka, barn och barnbarn samt släktingar.

WENDELA PETTERSSON. Per o. Ellen.

Judit o. Justus.

Enoch, David, Astrid, Greta, Svea, Sven, Elvira.

W. Ps. 204, 124.

Ur Smålandsposten N:o 55 Söndagen den 9 April 1939. Dödsfall.

Härmed tillkännagives, att Gud behagat hädankalla f. hemmansägaren

Johan M. Jonsson som i dag fridfullt ingått i den eviga vilan i sitt 74:de levnadsår, djupt sörjd och saknad av mig, barn, syster, övriga släktingar och många vänner. Billarp den 6 april 1939. JENNY JONSSON. Hilda o. Waldemar. Semmy o. Gunnar. Edla o. Håkan. Agnes o. Oscar. Ellen o. John. Berta o. Torsten. Gerda. Lilly. Margit.

Efter endast några dagars sjukdom avled i torsdags e.m. i sitt hem f.d. hemmansäg. Johan M. Jonsson, Billarp, 73 år gammal. Den avlidne var född i Ulriksmåla, Härlunda, där fadern var lantbrukare. Jonsson, som i unga år vistats i Amerika, övertog senare fädernegården, vilken han brukat i ett 40-tal år, tills han för några år sedan sålde densamma och inköpte en mindre fastighet i Billarp. Genom sitt vänsälla väsen hade han förskaffat sig många vänner. Han sörjes närmast av maka och nio barn, samt barnbarn och syster.

W. Ps. 66.

Ur Smålandsposten N:o 57 Torsdagen den 13 April 1939.

Min käre make och gode fader

Gustav V. Pettersson har i dag stilla insomnat i sitt 78:de levnadsår, innerligt sörjd och saknad samt i ljusaste minne bevarad. Kibboström, Häradsbäck den 11/4 1939. KRISTINA PETTERSSON. Barn och Barnbarn.

W. Ps. 482 v. 5 - 6.

Födelsedag. 70 år fyller i morgon fru Kristina Adamsson, maka till hemmansägaren P. J. Adamsson, Krampanäs, Härlunda. Fru Adamsson, vilken är född i Amundshylte, samma socken, kom tidigt ut i världen för att på egen hand förtjäna sitt bröd. Dåtida arbetsdagar voro både långa och tunga, men förtjänsterna blevo inte i förhållande till till dem. Efter olika platser i hemtrakten reste fru Adamsson till Tyskland för att pröva sin lycka. Även här blev det att arbeta hårt för uppehället. Hon reste dock åter till Sverige efter en tid samt ingick äktenskap. Hon och hennes make har under små förhållanden fostrat 14 barn, arbetat å Skånes betfält höst och vårar med de äldsta barnen som hjälp alltid med gott humör och smittande glada skratt. De senaste åren har dock fru Adamssons hälsa varit vacklande. En svår och plågsam värk har lagt den verksamma kvinnan på sjukbädden.

Ur Smålandsposten N:o 60 Tisdagen den 18 April 1939. Hyllning. 70 år fyllde i torsdags hemmansägaren Olof Olsson, Spjutaretorp, Härlunda, och blev då föremål för hyllning. Olsson är infödd Härlundabo. Fyraårig kom han med föräldrarna till Spjutaretorp, där hans barndomstid förflöt inom den talrika familjekretsen. Vid konfirmationsåldern tog han anställning som lantbruksbiträde i Blekinge, varifrån han 19-årig for till Tyskland för att söka sig bättre utkomst. I åtta år arbetade han där vid telegrafverket, innan han återvände till fädernebygden och förvärvade en hemmanslott i Spjutaretorp samt ingick äktenskap. År 1911 köpte han det hemman, som han ännu innehar, och å vilket han med den duktiga makans och sönernas hjälp utfört ett i hög grad betydande kulturarbete. Å den mest svårbrutna mark har flera tunnland lagts under plogen. Gården avkastning har mer än fördubblats under de senaste decennierna. Vid sidan om modernäringen har Olsson nästan varje sommar ägnat sig åt den nu utdöende varande gamla näringsgrenen tjärbränning, och härmed fortsätter han ännu. I många år var Olsson ledamot av fattigvårdsstyrelsen inom församlingen. Olsson har alltid varit en arbetets man i eminent grad samt tillika redbar, sympatisk och vänsäll.

Ur Smålandsposten N:o 67 Söndagen den 30 April 1939. Dödsfall. Härmed tillkännagives att vår älskade mor och farmor

Katarina Håkansson avled stilla i dag i sitt 92:a levnadsår, innerligt sörjd och saknad av oss barn och barnbarn. Uthövdan, Virestad den 28/4 1939. OTTO och INGRID. ANNA. OSKAR. Barnbarnen. Jesus Kristus Guds Sons blod renar oss från alla synder.

För några dagar sedan avled änkan Katarina Håkansson, Uthövdan, Virestad, i en ålder av 91 år. Hon var född i Klasamåla, Urshult, men kom tidigt i tjänst hos traktens lantbrukare. Efter ingånget äktenskap med Jöns Håkansson från Härlunda bosatte de sig på hemmanet Hästskobäck vid Blekingegränsen. Den avlidna var en mycket vänsäll och sympatisk människa, som förskaffade sig många vänner. Hon sörjes närmast av tre barn, av vilka två är bosatta i Amerika.

Sv. Ps. 658.

Ur Smålandsposten N:o 69 Torsdagen den 4 Maj 1939. Födelsedag. 60 år fyller på lördag smedmästaren Gustav Johansson, Tröjemåla, Allmundsryd. Jubilaren är född i Knihult, Härlunda. Redan som ung kom han i smedlära och drev därefter egen rörelse först i Väghult, Blekinge, och därefter i Älmeboda samt hade några år anställning som smed vid Hovmansbygds gjuteri och mekaniska verkstad. År 1911 kom Johansson till Allmundsryd, där han sedan dess drivit egen rörelse. Själva smidesverksamheten överlämnade han för något år sedan till sonen Berndt, varefter han tillsammans med en yngre son ägnat sig åt rörledningsinstallationer, inom vilken bransch han är flitigt anlitad. Johansson var med vid bildandet av Allmundsryds arbetarekommun, vilken han dock senare lämnat. Han har tagit verksam del inom I.O.G.T., samt är styrelseledamot i Ryds hantverksförening. Johansson är lugn, godmodig och human. Egenskaper, som gjort honom aktad och förskaffat honom vänner i vida kretsar.

Ur Smålandsposten N:o 78 Lördagen den 20 Maj 1939.

Tillkännagives att vår moder, Änkan

Blenda Anderson lugnt insomnat efter ett långt lidande, i sitt 82:dra levnadsår, sörjd och saknad av oss barn och barnbarn samt övrig släkt och vänner. Billarp den 17 maj 1939. BARNEN.

Sv. ps. 477: 8, 9.

Ur Smålandsposten N:o 85 Torsdagen den 1 Juni 1939. Dödsfall.

Att min älskade make och vår käre fader f. Hemmansägaren

Sven August Svensson i dag stilla avlidit i sitt 79:de levnadsår, är det vår smärtsamma plikt att tillkännagiva. I tacksamt minne bevarad. Spjutaretorp den 30/5 1939. EMMA SVENSSON. Emma. Ester. Axel. Sally. Goldie. Justus. Alex.

Se genom dimman du barnasinne! När även timman för Dig är inne, så kallar Fadern. Emellertid med trohet verkar tåligt lid.

I tisdags avled f. hemmansägaren Sven August Svensson, Spjutaretorp, Härlunda, i en ålder av nära 70 år. Den bortgångne var född i Spjutaretorp och övertog gården efter sin fader, vilken gård han sedan innehaft till för omkring ett år sedan, då han överlämnade den till yngste sonen. Den avlidne har gjort sig känd som en arbetssam och dugande jordbrukare. Vid sidan av jordbruket drev han en omfattande tillverkning av laggkärl och under senare år även av snickerier. Inom det kommunala har han varit anlitad och var bl.a. under många år ledamot av fattigvårdsstyrelsen. Han sörjes närmast av maka och sju barn, varav tre söner och fyra döttrar. Av barnen vistas fem i Amerika.

Sv. ps. 474.

Ur Smålandsposten N:o 99 Tisdagen den 27 Juni 1939.

FÖRLOVADE. Salomon Johansson Hilma Lyckberg V. Torsås.

Härlunda.

Ur Smålandsposten N:o 135 Tisdagen den 29 Augusti 1939. Bilkollision. Under söndagen inträffade i närheten av Lindhult å vägen till Härlunda en bilolycka, varvid en dam blev illa skuren i ansiktet. En bil från Agunnaryd gled plötsligt ned på dikeskanten, där den kolliderade med en vägtrumma. Vindrutan krossades och damen, som satt vid ratten erhöll ett blödande sår i ansiktet. De tre övriga personerna, som befunno sig i bilen blevo ej skadade. I en förbipasserande bil upptogs den skadade och fördes till d:r Olivenbaum i Älmhult, där hon blev förbunden innan hon fick resa till sitt hem. Den kvinnliga chauffören lär ha uppgivit att hon drabbats av ett svimningsanfall och därigenom mist herraväldet över bilen, som blev kraftigt demolerad.

Ur Smålandsposten N:o 136 Torsdagen den 31 Augusti 1939. Begravning. På Härlunda kyrkogård jordfästes i söndags fru Charlotta Larsson, Slätthult. Jordfästningen förrättades av komminister G. Linder, som även höll griftetal. Den avlidnas söner samt hennes halvsyster, fru Elin Svensson, Gåragöl, talade vid graven och nedlade kransar. En ovanligt rik myckenhet av blommor smyckade griften.

Ur Smålandsposten N:o 143 Tisdagen den 12 September 1939. Födelsedag. 80 år fyller på torsdag f.d. hem.-äg. Magnus Svensson, Knoxhult, Härlunda. Han är född i Olofshylte, V. Torsås, och kom för något över 50 år sedan till Härlunda och inköpte den gård i Knoxhult, där han alltjämt bor. Vid sidan av sitt jordbruk blev han dessutom genom sin redbarhet och sina kloka och sunda åsikter anlitad i kommunens tjänst, bl.a. som ledamot i kyrkooch skolråd och tillvann sig församlingens stora aktning och förtroende. Då Magnus Svensson för 18 år sedan överlämnade gården i äldste sonens händer, var det ej för att draga sig tillbaka och i sysslolöshet framleva sin dag. I stället började han ägna sig åt snickeriyrket, för vilket han alltsedan sin tidigaste barndom haft goda anlag. Otaliga äro bl.a. de lieskaft, han under dessa år tillverkat och sålt till affärsmän vida omkring och han är den ende på orten, som är mästare i att förfärdiga laggkärl av alla slag. Varje dag är han verksam och trägen i sitt arbete, vilket han är ytterst noga med att göra till allmän belåtenhet.

Ur Smålandsposten N:o 161 Lördagen den 14 Oktober 1939. Födelsedagar. 90 år fyller i morgon en av Härlunda församlings äldste innevånare, nämligen f.d. kyrkovärden Olof Åkesson, Långasjömåla. Jubilaren är född i Långasjömåla på den gård, där han ännu bor. Hans fader var lantbrukare. Vid 22 års ålder övertog han fädernegården, som då kom i 13:de generationen. Samtidigt ingick han äktenskap. År 1895 blev han änkling. På denna gård har Åkesson nedlagt ett omfattande arbete, bl.a. grundförbättringar. Han har uppfört både bostadshus och ladugård. Vidare har han uppodlat omfattande arealer. 1913 överlämnade han gården till sin dotter. Med sina personliga egenskaper tillvann sig Åkesson tidigt ett stort och odelat förtroende inom sin hemsocken. I unga år blev han ledamot i kyrkooch skolrådet och kvarstod som sådan i 39 år. I 20 år var han kyrkovärd och kyrkokassör. Dessutom har han varit ledamot av kommunalnämnden samt i sockenkommittén av länets brandstodsbolag, ledamot i taxeringsnämnden och byggnadskommittén, vilka alla uppdrag han skött med plikttrohet och heder. Trots den höga åldern besitter han stor vitalitet och företager alltjämt flera långa promenader till kyrkan. Sitt goda minne har han i gott behåll, blott hörseln har besvärat honom något. På grund av sitt rättframma väsen har den åldrige jubilaren vunnit aktning och vänskap. 60 år fyller idag lantbrukaren Alfred Börjesson, Långhult, Härlunda. Jubilaren är född i Torbjörnahult i Härlunda, där föräldrarna innehade lantbruk. Redan i unga år övertog Börjesson fädernegården, som han innehade i flera år och med idoghet brukat. Efter några år inköpte han den gård, han nu innehar. Här har han utfört stora grundförbättringar både vad byggnaderna och jorden beträffar. Börjesson är mycket intresserad av jakt och fiske. Personligen är han uppskattad för sin gladlynthet. Han har fått en stor vänkrets.

Ur Smålandsposten N:o 167 Tisdagen den 24 Oktober 1939. Härmed tillkännagives att min älskade maka och vår kära moder

Ida Kristina Petersson avlidit i en ålder av 81 år, 6 mån., 25 dagar. Sörjd och saknad. Amundshylte, Häradsbäck den 21 okt. 1939. OLOF PETERSSON. Barn och Barnbarn. Det är så tungt när hyddan vilar från jordens kval. Det är så skönt när anden ilar till himlens sal. Hav tack älskade som ment oss så väl. Hav tack för allt, farväl, farväl.

Sv. ps. 235 o. 237.

Ur Smålandsposten N:o 172 Torsdagen den 2 November 1939.

Min innerligt älskade maka samt vår moder

HULDA SVENSSON avled i dag på Ljungby lasarett i en ålder av 46 år, sörjd och saknad av mig samt barn, vilket vi härmed har den smärtsamma plikten att tillkännagiva. Vashult pr Häradsbäck den 28 okt. 1939. CARL SVENSSON. Mebel. Signe. Bertha. Bertil.

Sv. ps. 204.

Ur Smålandsposten N:o 168 Torsdagen den 26 Oktober 1939. Dödsfall. I går avled f.d. kyrkovärden Olof Åkesson, Långasjömåla, Härlunda, över 90 år gammal. Han föddes i Långasjömåla den 15 okt. Tillkännagives 1849, och han har aldrig bytt vistelseort. En att Gud i sitt allvisa råd till sig ytterst verksam och redbar man har med hemkallat Åkesson gått ur tiden. Tack vare sina vår käre fader och svärfader, utmärkta personliga egenskaper tillvann han f.d. Kyrkovärden sig tidigt stort förtroende inom sin hemsocken, och hans förmåga togs även flitigt i anspråk för allmänna värv. Redan 1872 som stilla insomnade i tron på sin Frälsare i en ålder av 90 år och 10 ingick Åkesson äktenskap och övertog fäderdagar, djupt sörjd och i tacksamt negården. Av Härlunda församling nu leminne bevarad av oss barn, vande äldre lantbrukare torde väl näppeligen barnbarn, syskon, släkt o. vänner. finnas någon, som utfört så betydande förLångasjömåla, Häradsbäck, den 5/10 bättringar å sitt hemman som Åkesson. Bl. a. 1939. BARNEN. har han nybyggt samtliga gårdens byggnader, som utgör tre vackra och tidsenliga boningsW. ps. 477 och 480. hus jämte ekonomibyggnader. Av gårdens svårbrutna mark har hr Åkesson nyodlat ansenliga arealer samt bortskaffat en myckenhet sten från den förut odlade marken. Ännu vid 80 års ålder uppförde han med en åldrig broders tillhjälp långa sträckor stengärdesgårdar. I unga år blev Åkesson ledamot av kyrkooch skolråd och förestod som sådan i över 39 år. I 20 år var han kyrkovärd och kyrkokassör. Dessutom har han varit ledamot av kommunalnämnden samt i sockenkommittén av länets brandstodsbolag under en lång

Olof Åkesson,

följd av år. Han har även fungerat som ledamot i de olika byggnadskommittéer som haft hand om uppförandet av samtliga socknens skolhus. Allt vad han företagit sig, har han skött på ett plikttroget, ansvarskännande och dugande sätt. Ända till inemot slutet av sin långa levnad har Åkesson varit i besittning av god hälsa och en nästan ungdomlig vitalitet. Vid 68 års ålder lärde han sig åka cykel och idkade cykelsport ända till för några år sedan. För cirka ett kvarts sekel sedan överlämnade Åkesson sitt hemman till dotter och måg. Numera äges det av deras son, handl. Viktor Andersson, Häradsbäck – den 15:de generationen i rakt nedstigande led, som varit ägare till detta hemman med sina åldriga traditioner. Närmast sörjande äro en son och en dotter, barnbarn och barnbarnsbarn. Dottern är gift med f.d. kyrkovärden Olof Andersson.

Ur Smålandsposten N:o 199 Tisdagen den 19 December 1939. Födelsedag. 60 år fyller i morgon lantbrukare Hilding Johansson, Björkesjömåla, Härlunda. Johansson är född i Trolleboda, Härlunda. För c:a 35 år sedan inköpte han av sin farbroder det hemman, han ännu innehar. Där har han utfört många grundförbättringar å hus och jord. Även i det kommunala arbetet har han deltagit. Bl.a. har han varit taxeringsledamot och är ännu ledamot i kommunalnämnden. Genom sitt glada och sympatiska sätt har han vunnit många vänner.

Ur Smålandsposten N:o 203 Torsdagen den 28 December 1939.

FÖRLOVADE. Carl (Calle) Bengtsson och

Ulla-Britt Svensson Härlunda. Östraby. Meddelas endast på detta sätt.