8.5 Definition Organogena jordar skiljer sig från mineraljordar (fastmarksjordar) genom halten av organiskt material. För att klassas som organogen ska torvjordar, enligt svensk jordartsklassificering, innehålla minst 30 viktsprocent organiskt material och gyttjejordar minst sex procent (Ekström 1927). Enligt IPPC:s definition ska marken innehålla minst 20 viktsprocent organiskt kol (ca 35 procent organiskt material) för att klassas som organogen124. Torvjordarna delas i sin tur upp i näringsrika kärrtorvjordar och näringsfattiga mosstorvjordar. I jämförelse med mineraljordar kännetecknas organogena jordar av låg volymvikt, hög porositet (låg täthet) och god vattenhållande förmåga.
8.6 De organogena jordarnas ursprung Organogena jordar har ett ursprung som torvmarker (myrar) eller i vissa fall som sjöar (gyttjejordar). Torv bildas vid ofullständig nedbrytning av organiskt material, som ofta beror på syrebrist orsakad av stillastående vatten. I sjöar kan syrebristen leda till ackumulation av gyttja. I Sverige har stor areal myr dikats ut och sjöar har sänkts för att vinna odlingsbar mark. Denna aktivitet har pågått under många århundraden, men var som mest intensiv från mitten av 1800-talet fram till 1970, då det statliga stödet för torrläggning upphörde. Som mest odlades cirka 705 000 hektar myrjord i Sverige på 1940-talet125, varav 250-300 000 hektar fortfarande odlas. Det är oklart hur resterande areal (drygt 400 000 hektar) används idag.
8.7 Areal, grödfördelning och odlingsintensitet Av Sveriges 3,5 miljoner hektar jordbruksmark (åkermark + betesmark/slåtteräng) utgörs omkring 250 000 hektar126 eller 7,2 procent av mulljordar127. I vissa sammanhang inkluderas även gyttjejordar (gyttja, lergyttja, gyttjelera, kalkgyttja och bleke) i den organogena marken128 (tabell 8.1). Att totalarealen i tabell 8.1 skiljer sig från Sveriges officiella redovisning, beror på att källorna för beräkningarna är något olika och att gyttjejordarna inte ingår i Sveriges officiella rapportering.
124
IPCC 2003
125
Hjertstedt, 1946
126
Enligt Sveriges officiella rapportering av utsläppen av växthusgaser till IPPC (Naturvårdsverket 2007) är arealen organogen jordbruksmark 280 000 ha (250 000 ha åker + 30 000 ha naturbetesmark, uppgiften för naturbetesmark från riksskogstaxeringen)
127
NIR 2008 (Naturvårdsverket, 2007)
128
Berglund & Berglund 2008
53