Marknadsöversikt – Trädgårdsprodukter
Rapport 2002:4
Marknadsöversikt – Trädgårdsprodukter
Marknadsenheten 2002-04-30 Referens Börje Karlsson Kristina Mattsson Helena Lööv Camilla Tolke
036 – 15 51 27 036 – 15 50 51 036 – 15 50 59 036 – 15 56 88
Innehåll 1
2
Inledning........................................................................................................................................ 3 1.1 Politiska beslut ....................................................................................................................... 3 1.2 1.3
EU:s gemensamma jordbrukspolitik...................................................................................... 4 Marknadsordningen för trädgårdsprodukter .......................................................................... 4
1.4
WTO ...................................................................................................................................... 4
1.5
Rapportens uppläggning ........................................................................................................ 5
Färska frukter och grönsaker...................................................................................................... 7 2.1 Produktion i Sverige .............................................................................................................. 7 2.1.1
Fruktodling.................................................................................................................... 7
2.1.2
Bärodling....................................................................................................................... 8
2.1.3 2.1.4
Köksväxtodling på friland............................................................................................. 9 Köksväxtodling i växthus............................................................................................ 12
2.1.5
Utveckling av utbudet ................................................................................................. 13
2.2
Konsumtion i Sverige .......................................................................................................... 17
2.3 Sveriges handel .................................................................................................................... 18 2.3.1 Färsk frukt ................................................................................................................... 19 2.3.2
Färska grönsaker ......................................................................................................... 19
2.4 Prisutvecklingen i Sverige ................................................................................................... 20 2.4.1 Producentledet............................................................................................................. 20 2.4.2 2.5
Konsumentledet........................................................................................................... 22 EU:s produktion................................................................................................................... 27
2.5.1 2.5.2
Inledning ..................................................................................................................... 27 Produktionen ländervis................................................................................................ 29
2.5.3
Produktionen produktvis ............................................................................................. 42
2.6
EU:s konsumtion.................................................................................................................. 48
2.7
EU:s internhandel................................................................................................................. 49
2.8
EU:s externhandel................................................................................................................ 50
2.8.1
Import.......................................................................................................................... 50
2.8.2
Export.......................................................................................................................... 51
2.8.3 Handelsmönster........................................................................................................... 53 2.9 EU:s marknadsreglering av färska frukter och grönsaker.................................................... 56 2.9.1
Klassificering av produkter - handelsnormer .............................................................. 58
2.9.2
Producentorganisationer (PO) ..................................................................................... 65
2.9.3 2.9.4
Branschorganisationer och branschavtal ..................................................................... 73 Återtag och intervention.............................................................................................. 74
2.9.5
Handel med tredje land ............................................................................................. 102
2.10
Kandidatländerna ............................................................................................................... 127
2.10.1 2.10.2
Definitioner ............................................................................................................... 127 Polen.......................................................................................................................... 128
2.10.3
Ungern....................................................................................................................... 137 1
2.10.4
Tjeckien..................................................................................................................... 142
2.10.5 2.10.6
Slovakien................................................................................................................... 145 Bulgarien ................................................................................................................... 148
2.10.7
Rumänien .................................................................................................................. 150
2.10.8
Slovenien................................................................................................................... 153
2.10.9 2.10.10
Cypern ....................................................................................................................... 156 Malta ..................................................................................................................... 159
2.10.11
Estland .................................................................................................................. 161
2.10.12
Lettland ................................................................................................................. 164
2.10.13 Litauen .................................................................................................................. 166 2.11 Situationen i världen .......................................................................................................... 169
3
2.11.1
Frukt .......................................................................................................................... 169
2.11.2
Grönsaker .................................................................................................................. 187
Bananer...................................................................................................................................... 205 3.1 Mjölbananer ....................................................................................................................... 205 3.2
4
Dessertbananer................................................................................................................... 206
3.2.1 3.2.2
Produktion ................................................................................................................. 206 Export........................................................................................................................ 208
3.2.3
Import........................................................................................................................ 211
3.2.4
Konsumtion ............................................................................................................... 212
3.2.5 3.2.6
EU:s marknad............................................................................................................ 212 Den svenska marknaden............................................................................................ 221
Blommor.................................................................................................................................... 227 4.1 EU:s marknadsreglering av levande växter och blomsterprodukter .................................. 227 4.1.1 Marknadsföringsstöd................................................................................................. 227 4.2 Produktion i Sverige .......................................................................................................... 228 4.2.1
Prydnadsväxter i växthus .......................................................................................... 229
4.2.2
Snittblommor på friland ............................................................................................ 230
4.2.3 Plantskoleväxter ........................................................................................................ 230 4.3 Sveriges import/export....................................................................................................... 231
2
4.4
Prisutvecklingen i Sverige ................................................................................................. 231
4.5
EU:s produktion................................................................................................................. 232
4.6
EU:s konsumtion................................................................................................................ 233
4.7
EU:s import/export............................................................................................................. 234
1 Inledning 1.1 Politiska beslut I början av mars 1994 avslutades förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU med resultatet att Sverige deltar fullt ut i EU:s jordbrukspolitik fr.o.m. 1 januari 1995. Grunden för EU:s gemensamma jordbrukspolitik lades 1957 i Romfördraget. Detta fördrag ingår i svensk lagstiftning som SFS 1994:1501. Enligt punkt 1 i artikel 33 i Romfördraget (tidigare art 39, vilken ändrades genom Amsterdamfördraget) ska den gemensamma jordbrukspolitiken ha som mål att: •
höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften, på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för de som arbetar inom jordbruket
•
stabilisera marknaderna
•
trygga försörjningen
•
tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser
1992 beslutade EU:s jordbruksministrar om den första mer genomgripande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Huvudinriktningen för den reformerade politiken var minskat prisstöd och ökade direktstöd. Genom reformen avsågs att minska problemen med: •
låga inkomster
•
överproduktion
•
stigande kostnader för jordbrukspolitiken
•
jordbrukets negativa inverkan på miljön
Reformen genomfördes under tre år, 1993/94–1995/96, och innebar att vissa priser sänktes, att nya produktionsbegränsningar infördes samt att en möjlighet att minska produktionskvoter öppnades. Jordbrukarna kompenseras genom direkta inkomststöd i form av arealbidrag och djurbidrag. Fram till Sveriges EU-inträde 1995 omfattades trädgårdssektorn inte av jordbruksprisregleringen och var därmed inte tidigare föremål för regleringar av det slag som EU:s marknadsreglerande åtgärder utgör. De trädgårdspolitiska medlen bestod av ett gränsskydd som varierade stort med den svenska säsongen, samt stöd för rationalisering, rådgivning, forskning och försöksverksamhet samt insatser på utbildningsområdet. Det svenska EU-medlemskapet ändrade förutsättningarna för trädgårdsnäringen eftersom även denna sektor omfattas av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. I 1997/98-års svenska jordbruks- och livsmedelspolitiska beslut (proposition 1997/98:142) fastslås riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. De viktigaste målen med Sveriges arbete är bland annat: •
reformerad gemensam jordbrukspolitik
•
produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och förstärkning av konsumentperspektivet
•
gott hälsotillstånd bland husdjuren
•
värnande av jordbrukets natur- och kulturmiljö
•
ekologiskt hållbar livsmedelsproduktion för ökad sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt
I reformarbetet av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) ska Sverige verka för en jordbruksoch livsmedelspolitik inom EU med tre övergripande mål: •
jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion ska styras av konsumenternas efterfrågan
3
•
produktionen ska vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar på lång sikt
•
EU ska medverka till att förbättra den globala livsmedelssäkerheten
1.2 EU:s gemensamma jordbrukspolitik Marknadsordningen för färska frukter och grönsaker ingår som en del i EU:s jordbrukspolitik, CAP (Common Agricultural Policy). Ansvaret är uppdelat enligt följande: Rådet är ansvarigt för grundförordningarna inom sektorn. Dessa kan sägas utgöra det ramverk som styr det tillämpade arbetet som EU-kommissionen ansvarar för. Ändringar av detta ramverk (marknadsordningen) görs sålunda av medlemsstaterna i rådet.
1.3 Marknadsordningen för trädgårdsprodukter Det bör påpekas att trädgårdsregleringen inte omfattades av reformeringen av CAP 1992. Det beslutades istället att bl.a. marknadsordningarna för färska respektive bearbetade produkter skulle behandlas separat. Med anledning härav framlade EU-kommissionen till EU:s ministerråd under hösten 1995 ett förslag till reformering av dessa ordningar. Bakgrunden till reformeringen var bl.a. behov av en ny och överskådlig grundförordning samt ett behov av att komma till rätta med fusk i samband med interventionsåtgärder på frukt- och grönsaksmarknaden. Dessutom hade det framkommit krav på en reform för att åtgärda de miljöproblem som destruktion av intervenerade produkter åstadkom. Reformeringen av marknadsordningarna för färska och bearbetade frukter och grönsaker antogs av rådet den 28 oktober 1996 genom •
rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker
•
rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker
•
rådets förordning (EG) nr 2202/96 av den 28 oktober 1996 om att inrätta ett system med stöd till producenter av vissa citrusfrukter
Kommissionens tillämpningsförordningar till dessa ordningar förhandlades fram under 1997. I mars 1999 beslutade Europeiska rådet om Agenda 2000, ett handlingsprogram med syfte att stärka unionens politik och att förbereda utvidgningen av EU. Programmet skulle bestå av tre huvudfrågor: •
Reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, strukturpolitiken och miljön
•
Utvidgningen
•
Den ekonomiska ramen 2000–2006
De varuområden som främst skulle beröras av reformer var spannmål, nötkött, mjölk och vin. Något reformprogram för trädgårdsnäringen var alltså inte aktuellt. Istället genomfördes en reformering av marknadsordningarna för färska frukter och grönsaker, bearbetade frukter och grönsaker samt citrusfrukter under andra halvan av 2000 med beslut i december 2000.
1.4 WTO Fr.o.m. den 1 juli 1995 tillämpar EU det senaste WTO-avtalet. Detta avtal innehåller åtaganden om att till 2000/01 reducera vissa internstöd, exportstöd och gränsskydd. För gränsskyddsdelen gäller omvandling av rörliga avgifter till tullar (tariffering) och neddragning av dessa tullar fram till 2000/01 med i genomsnitt 36 %, dock minst 15 % för enskilda varor. Export med bidrag ska minskas med 21 % av kvantiteterna och 36 % av utgifterna. Fram till dess att ett nytt avtal träder ikraft gäller de nivåer som fastställts för 2000/01, för 2001/02 osv.
4
Vid ministerkonferensen i Doha 9–14 november 2001 bestämdes hur de fortsatta förhandlingarna på jordbruksområdet ska fortlöpa. De ska syfta till att uppnå en väsentlig förbättring av marknadstillträdet, minskning av alla former av exportstöd, med målet att gradvis fasa ut dem, samt en väsentlig neddragning av handelsstörande stöd. Den 31 mars 2003 ska ramarna för de specifika avtalsvillkoren vara klara. Enligt tidsplanen ska länderna därefter presentera sina förslag till nya åtaganden för varandra, vilket ska ske innan nästa ministerkonferens, som väntas äga rum i november 2003.
1.5 Rapportens uppläggning Denna marknadsöversikt tar till skillnad från tidigare års översikter inte upp bearbetade frukter och grönsaker utan dessa har fått en egen marknadsöversikt. Rapporten är indelad i följande fyra kapitel: •
Inledning
•
Färska frukter och grönsaker
•
Bananer
•
Blommor
I inledningen ges först en beskrivning över vilka politiska beslut som påverkar produktion och handel för produkterna i denna rapport följt av en kort introduktion av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Därefter följer en introduktion till marknadsordningen för trädgårdsprodukter, som beskrivs utförligare i avsnitt 2.9, samt till WTO. Sist i inledningen kommer detta avsnitt om rapportens uppläggning och några förtydliganden. I kapitlet om färska frukter och grönsaker redovisas först Sveriges produktion, konsumtion, import och export samt prisutveckling för frukt och grönsaker. Därefter kommer nästan motsvarande för EU med EU:s produktion, konsumtion, internhandel, import och export samt en genomgång av EU:s marknadsreglering av färska frukter och grönsaker. I efterföljande avsnitt ges en kort redogörelse för vart och ett av de 12 kandidatländernas produktion och handel med frukt och grönsaker. Sist i kapitlet belyses situationen i världen för frukt och grönsaker. Bananer har ett eget kapitel eftersom denna frukt lyder under en egen marknadsordning. I detta kapitel beskrivs först skillnaden mellan mjölbananer och dessertbananer. Resten av kapitlet ägnas åt dessertbananer som är den typ av bananer vi äter i Sverige. Världsmarknaden beskrivs, EU:s marknad med alla turer i WTO och sist den svenska marknaden. Kapitlet om blommor inleds med en genomgång av EU:s marknadsreglering av levande växter och blomsterprodukter samt lite om marknadsföringsstöd. Därefter följer Sveriges produktion, import och export samt prisutveckling för dessa produkter. Sist redovisas även EU:s produktion, konsumtion samt import och export av levande växter och blomsterprodukter. Statistiken i rapporten är bl.a. hämtad från FAO:s databas, den tyska tidskriften ZMP och underlag från EU-kommissionen. En del uppgifter saknas i källorna och detta markeras med ett streck, -, i tabellerna. I de fall ett begrepp (t.ex. en produkt, produktgrupp eller ett land) används i en vidare eller snävare mening än vad som är vanligt står detta i en fotnot eller i början på kapitlet eller avsnittet där begreppet förekommer.
5
2 Färska frukter och grönsaker Eftersom bananer omfattas av en egen marknadsordning finns ett speciellt kapitel för dessa (kapitel 3), och bananer är därför inte inkluderade i detta kapitel. Det kan dock nämnas att importen av bananer stod för 28 % av värdet och 41 % av kvantiteten av EU:s totala import av frukt 2000. Mjölbananer, som omfattas av marknadsordningen för färska frukter och grönsaker, behandlas tillsammans med bananer.
2.1 Produktion i Sverige Uppgifterna i detta avsnitt bygger till största delen på SCB:s trädgårdsstatistik. Från och med 1984 gör SCB trädgårdsundersökningar vart tredje år. Varannan gång görs en utförligare ”trädgårdsräkning” och varannan gång en något mindre omfattande ”trädgårdsinventering”. Ur statistisk synvinkel är uppgifter i trädgårdsräkningen jämförbara med uppgifter i trädgårdsinventeringen. Skillnad föreligger i insamling av uppgifterna då trädgårdsräkningen delvis bygger på personliga intervjuer medan insamlingen av uppgifter till trädgårdsinventeringen sker genom postenkäter. Trädgårdsinventeringar har gjorts 1984, 1990 och 1996 och trädgårdsräkningar 1987, 1993 och 1999. Mellanliggande år har insamling av trädgårdsuppgifter till lantbruksregistret skett i juni. Då samlas översiktliga uppgifter in om växthusytor och arealer på friland för olika slag av odling. Statistiken i lantbruksregistret är urvalsbaserad och omfattar endast en mindre del av antalet trädgårdsföretag. Dessutom speglar den förhållandet en viss dag i juni månad medan t.ex. trädgårdsundersökningarnas uppgifter avser hela året. Uppgifterna från lantbruksregistret är därför inte direkt jämförbara med uppgifter i trädgårdsräkningarna och trädgårdsinventeringarna. För 1998 samlades inga uppgifter rörande trädgårdssektorn in genom lantbruksregistret. Utöver den statistik som tas fram av SCB samlar Jordbruksverkets statistikenhet in vissa uppgifter som rör trädgårdssektorn, bl.a. uppgifter om skördens storlek och produktionsvärde, som presenteras i en trädgårdsundersökning varje år.
2.1.1 Fruktodling 1999 omfattade den svenska fruktodlingsarealen cirka 2 011 ha, vilket är minskning från 1996 med 220 ha, d.v.s. över 10 %. Äppleodlingen är störst med cirka 1 530 ha. Denna var som störst 1987, men arealen har sedan dess minskat med 41 %. 1999 omfattade päronodlingen 185 ha och plommonodlingen 101 ha. En minskning har sedan 1984 skett med 52 % för päron samt med 51 % för plommon. Körsbärsodlingen har mer än femdubblats mellan 1984–1999, från 31 ha till 195 ha. Fruktodlingen är främst lokaliserad till Skåne län och då speciellt Kiviksområdet, med avseende på äpple-, päron- och plommonodling. Däremot är två tredjedelar av körsbärsodlingen lokaliserad till Blekinge län (se tabellen nedan). Under 1995 röjdes 141 ha av svensk äppleodling med röjningsstöd från EU. Av mer än 40 sorter, som blev föremål för röjning, var Ingrid Marie med 34,19 ha och Aroma med 22,49 ha de största. Den röjda arealen motsvarar 7,8 % av den totala svenska arealen, beräknat på uppgifter från trädgårdsräkningen 1994. Ett nytt röjningsstöd för äpple och även päron var aktuellt 1998 och Sverige tilldelades då 40 ha. Hela denna areal har röjts med ett bidrag på 43 293 kr/ha mot ett åtagande att inte odla äpple eller päron på arealen under de kommande 20 åren.
7
Tabell 1 Fruktodlingens omfattning på friland i de tolv främsta fruktodlingslänen (1999), ha
Län Skåne
Äpple 1 306,7
Päron 172,0
Plommon 57,2
Körsbär 26,6
Blekinge
24,8
1,6
1,0
127,0
Kronobergs
21,7
-
15,5
-
7,2
-
-
-
86,0
-
6,1
-
4,5
-
-
-
12,6
-
3,0
-
5,5
1,5
1,3
26,1
Stockholms
11,8
-
-
1,0
Uppsala
26,0
-
-
-
1 530,7
184,7
101,2
194,8
Kalmar Jönköpings Östergötland Hallands Västra Götaland
Hela riket
Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling. Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000
Som framgår av nedanstående figur varierar fruktskörden mellan olika år, beroende bl.a. på väderförhållanden. I början av 1990-talet orsakade frost i blomningen dåliga skördar under flera år. Den kraftiga ökningen i produktionen av körsbär beror på att planteringen av surkörsbär i Blekinge för några år sedan har givit stora skördar. 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0
1984
1987
1990
1993
1996
1999
2000
2001
Äpple
23 917
15 647
16 768
17 562
17 053
18 006
21 900
19 900
Päron
4 279
1 853
2 956
2 593
1 281
1 159
2 400
1 300
Plommon
1 271
530
584
503
557
388
600
0
56
34
20
54
77
196
1 794
900
Körsbär
Figur 1 Skördeutvecklingen för frukt, 1984–2001, ton Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling. Källa: SLU INFO, Trädgårdsundersökningen 2000
2.1.2 Bärodling Jordgubbsodlingen upptar den största arealen inom svensk bärodling och har ökat arealmässigt med 51 % mellan 1984 och 1999. Enligt uppgifter i lantbruksregistret ökade arealen från 2 950 ha 1996 till 3 360 ha 1997. Svarta vinbär intar en andra plats bland de odlade bären. Arealen har dock minskat med 36 % sedan 1984. Totalt har bärodlingen ökat de senaste tio åren. Jordgubbsodlingen är ganska jämnt spridd över hela landet. Den största delen återfinns dock i Skåne, Blekinge och Småland.
8
Tabell 2 Jordgubbsodlingens omfattning 1999 efter indelning av länen i 5 distrikt, ha och m2
ha frilandsodling 914
m2 växthusyta 22 800
Distrikt 2 Kronobergs, Kalmar, Jönköpings, Östergötlands
625
9 770
Distrikt 3 Hallands, Västra Götalands, Värmlands
607
240
Distrikt 4 Örebro, Södermanlands, Gotlands, Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Dalarnas
587
200
Distrikt 5 Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens
217
1 240
2 950
34 250
Distrikt Distrikt 1 Skåne, Blekinge
Hela riket Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling eller minst 200 m2 växthusyta. Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000
Enligt tabellen nedan har produktionen av bär legat på en stabil nivå sedan början på 1990-talet, med undantag för svarta vinbär, där produktionen mer än halverats 2000 jämfört med produktionen i början på 1990-talet. Produktionen av svarta vinbär var dessutom betydligt större på 1980-talet jämfört med 1990-talet. Från och med 1999 redovisar SCB siffror för jordgubbar i växthus separat, från att tidigare ha ingått i gruppen övriga växter i växthus. Tabell 3 Skörd av bär, 1984–2000, ton
Bärslag Jordgubbar, friland Jordgubbar, växthus Hallon Svarta vinbär
1984 8 828
1987 9 114
1990 8 156
1993 11 071
1996 11 700
1999 12 520
2000 11 100
-
-
-
-
-
82
60
99
110
99
123
121
118
118
1 671
1 179
753
854
798
478
300
Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling Källa: SLU INFO, Trädgårdsundersökningen 2000
2.1.3 Köksväxtodling på friland Köksväxtodlingen på friland omfattar cirka 6-7000 ha, se nedanstående figur. Det har inte skett någon större förändring med avseende på den totala odlade arealen under de gångna 15 åren. Under 15årsperioden har antalet företag dock minskat från 2 448 till 1 158 och den odlade arealen per företag har ökat från 2,62 ha till 5,31 ha. En strukturomvandling har sålunda skett mot färre och större brukningsenheter. Morotsodlingen, den viktigaste frilandsgrödan, upptog 1999 nästan 30 % av den totala arealen. Andra arealmässigt stora kulturer var lök, isbergssallat och vitkål.
9
8,00 7,00
6,41
6,57
6,26
6,15
5,79
6,00
1000 ha
5,00 4,00 3,00 2,00 1,00 0,00 1984
1990
1993
1996
1999
Figur 2 Köksväxtodlingens utveckling på friland, 1984–1999, tusen ha Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000
Mer än hälften av grönsaksarealen på friland återfinns i södra Sverige. Resten av arealen är tämligen jämnt fördelad på mellersta, västra och östra delarna av landet. I norra Sverige finns endast 1 % av grönsaksarealen. Södra Sverige är dominerande beträffande odlingen av bl.a. purjolök, rödbetor, blomkål och isbergssallat. Morötter odlas med undantag för Norrland (se nedanstående tabell) i stor omfattning över hela landet. Tabell 4 Grönsaksodlingens omfattning 1999 efter indelning av länen i 5 distrikt, ha
Distrikt Distrikt Skåne, Blekinge
1
ha 1996 3 425
ha 1999 3429
andel 1999, % 56 %
Distrikt Kronobergs, Kalmar, Jönköpings, Östergötlands
2
1 007
751
12 %
Distrikt Hallands, Västra Götalands, Värmlands
3
958
984
16 %
Distrikt 4 Örebro, Södermanlands, Gotlands, Stockholms, Uppsala, Västmanlands Dalarnas, Gävleborgs
1 057
904
15 %
125
81
1%
6 572
6 150
100 %
Distrikt Västernorrlands, Norrbottens
Jämtlands,
Hela riket
5 Västerbottens,
Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling. Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000
Av tabellen nedan kan man utläsa att odlingen förändras över tiden. Medan grödor som morot, lök, och isbergssallat ökat under den senaste 15-årsperioden så har odlingen av vitkål och sallatskål minskat kraftigt. Faktorer som påverkar den svenska odlingen är efterfrågan varvid ändrade kostvanor är en viktig faktor, samt import och införsel från andra länder.
10
Tabell 5 Skörd av köksväxter på friland, 1984–2001, ton
Växtslag Morötter
1984 61 520
1987 55 461
1990 73 485
1993 80 349
1996 87 308
1999 84 308
2000 80 861
2001 77 568
Lök
21 664
11 144
22 292
23 999
23 541
35 283
39 523
30 783
Vitkål
34 037
17 556
19 120
23 829
22 063
19 842
17 099
21 881
5 879
5 821
9 356
10 071
12 810
19 325
22 020
21 092
12 633
8 493
11 284
11 609
12 389
14 400
12 700
-
Gurka
7 997
1 649
10 419
7 737
11 931
13 276
15 200
12 327
Blomkål
5 514
4 411
4 682
4 708
6 150
6 028
6 357
7 034
-
6 125
5 929
6 173
7 201
5 945
5 300
-
Purjolök
2 673
1 908
2 492
2 382
2 960
3 245
3 900
-
Sallatskål
3 507
3 429
3 737
4 141
2 968
1 194
1 600
-
Isbergssallat Rödbetor
Kålrot
Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling. Källa: SLU INFO, Trädgårdsundersökningen 2000, SCB 2002
I nedanstående figur visas skördeutvecklingen för de skördemässigt sex största köksväxterna. Av figuren framgår att produktionen av morötter ökat med nästan 40 % på 15 år. Produktionen av lök och gurka har ökat med över 60 % vardera under samma period, medan isbergssallat har ökat med hela 230 %. Produktionen av vitkål däremot har minskat med över 40 % och produktionen av rödbetor ligger ungefär på samma nivå. Under 2000 sjönk produktionen av morötter något jämfört med 1999, medan lök och isbergssallat fortsatte att öka i produktion. Produktionen av gurka ökade med över 65 % mellan 1999 och 2000 samtidigt som vitkål fortsatte att minska, med 14 %.
100,00 90,00
tusen ton
80,00 70,00
Morot
60,00
Lök Vitkål
50,00
Isbergssallat
40,00
Rödbetor
30,00
Gurka
20,00 10,00 0,00 1984
1987
1990
1993
1996
1999
Figur 3 Skördeutvecklingen för de sex största köksväxterna under perioden 1984 t.o.m. 1999, tusen ton Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling. Källa: SLU INFO, Trädgårdsundersökningen 2000
11
2.1.4 Köksväxtodling i växthus Arealen för gurka under perioden 1990–1996 ökade med 33 000 m2. Arealen för tomat minskade under samma tid med cirka 71 000 m2. Dessa två växtslag dominerar grönsaksodlingen i växthus. Sallatsodlingen är också en betydande växthuskultur som har ökat starkt under senare år. Odlingen av tomat och gurka är i första hand lokaliserad till södra Sverige och framför allt till Skåne och Blekinge. Även i Halland, Östergötland och på Gotland finns stora växthusarealer med gurka och tomat. Gurk- och tomatodlingarna omfattar ofta större arealer än andra växthuskulturer och mer än 60 % av arealen återfinns i odlingar med mer än 5000 m2 växthusyta. Tabell 6 Gurka- och tomatodlingens omfattning 1996 och 1999 efter indelning av länen i 5 distrikt, m2
Distrikt
1996, m2 Tomat
1999, m2 Tomat
1996, m2 Gurka
1999, m2 Gurka
1999, % Tomat
1999, % Gurka
Distrikt 1: Skåne, Blekinge
377 546
340 761
422 527
496 710
61
80
Kalmar,
53 195
58 718
33 917
27 655
11
4
Distrikt 3: Hallands, Västra Götalands, Värmlands
62 045
62 063
50 495
42 888
10
7
Distrikt 4: Örebro, Söderml, Gotlands, Stockholms, Uppsala, Västml, Kopparbergs, Gävleborgs
66 413
53 572
48 437
31 058
10
5
Distrikt 5: Västernorrland, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens
30 205
42 140
14 512
22 942
8
4
589 404
557 254
569 888
621 253
100
100
Distrikt 2: Kronobergs, Jönköpings, Östergötlands
Hela riket Avser företag med minst 200 m2 växthusyta.
Källa: SCB Trädgårdsinventeringen 1997, Trädgårdsräkningen 2000
Produktionen av tomater har under 1990-talet i snitt legat på 18 300 ton, vilket är en relativt stor ökning jämfört med produktionen under 1980-talet. 1984 låg produktionen på 12 600 ton och 1987 låg den på 15 500 ton. Även gurkproduktionen har ökat under 1990-talet. 1999 låg produktionen på 23 300 ton, jämfört med 16 900 ton 1984 och 18 100 ton 1990. Produktionen av melon har däremot minskat sedan 1980-talet, 2000 var produktionen nere i 79 ton jämfört med 155 ton 1999 och hela 305 ton 1987. En nedgång i produktionen märktes även i början på 1990-talet. Tabell 7 Skörd av köksväxter i växthus, 1984–2001, ton
Växtslag Tomat
1984 12 559
1987 15 542
1990 17 877
1993 18 889
1996 18 209
1999 19 307
2000 17 300
2001 18 835
Gurka
16 859
18 001
18 129
20 045
20 537
23 339
22 100
17 243
Melon
159
305
118
114
180
155
79
-
7 657
9 614
11 026
14 243
7 125
3 106
2 200
-
Sallat, 1000 st
Avser företag med minst 200 m2 växthusyta. Källa: SLU INFO, Trädgårdsundersökningen 2000, SCB 2002
Utveckling av nya odlingsmetoder och nya högavkastande sorter gör att skördarna per ytenhet av gurka och tomat blir allt större. Avkastningen på tomater har ökat varje år under 15 år, med hela 80 % från 1984 till 1999, och är snart i kapp gurka, se figur nedan. 1984 var avkastningen 19,2 kg/m2 och 1999 var den 34,6 kg/m2. Avkastningen på gurka har ökat med 20 % under samma period, från 31,2 kg/m2 till 37,6 kg/m2. Avkastningen på melon har ökat mest, med nästan 90 %, från 3,6 kg/m2 till 6,8 kg/m2 men med en topp 1987 på 9,2 kg/m2.
12
Tomat
Gurka
Melon
40 35
32,5
31,2
34,6
30,9
29,6
30
27,1
25 20
37,6
36 33,9
33,8
22,7 19,2
15 9,2
10 5
6,8
5,7
4,9
3,6
4,6
0 1984
1987
1990
1993
1996
1999
Figur 4 Avkastning på tomat, gurka och melon, kg/m2 Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000
2.1.5 Utveckling av utbudet Tabellerna nedan visar utvecklingen av utbudet mellan 1995 och 2000 för i nämnd ordning äpple, jordgubbar, tomat, gurka, morötter, kål, lök, blomkål, isbergssallat och purjolök. Utbudet har räknats fram genom att addera produktion och import samt subtrahera export. Självförsörjningsgraden motsvarar den inhemska produktionen i procent av det totala utbudet. Produktion, import och export av gurka omfattar både växthusgurka och frilandsgurka. Import och export av morötter omfattar både morötter och rovor. Produktionen av kål omfattar vitkål, medan utrikeshandelsstatistiken omfattar rödoch vitkål. Import och export av isbergssallat omfattar även annan huvudsallat än isbergssallat. Utbudet av äpple i Sverige har 1995–2000 rört sig runt 100 000 ton förutom 1997 och 2000 då utbudet har varit 109 700 ton respektive 106 098 ton. 1997 berodde ökningen på en stor importökning och 2000 på en produktionsökning 1999 och 2000 samtidigt som att exporten 2000 återgick till ett mer normalt läge efter att ha tredubblats 1999. Självförsörjningsgraden för äpple nådde 21 % 2000. Tabell 8 Utveckling av utbudet för äpple, 1995–2000, ton
Äpple Produktion (ton)
1995 17 600
1996 17 100
1997 19 000
1998 15 600
1999 18 000
2000 21 862
Import inklusive införsel (ton)
84 300
83 400
92 200
87 400
86 700
85 565
Export inklusive utförsel (ton)
1 400
1 700
1 500
1 200
4 500
1 329
Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad
100 500
98 800 109 700 101 800 100 200 106 098
-
-1,7 %
+9,2 %
+1,3 %
-0,3 %
+5,6 %
18 %
17 %
17 %
15 %
18 %
21 %
Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB
Utbudet av jordgubbar har under perioden 1995–2000 varierat mellan 14 500 ton och 17 710 ton. Självförsörjningsgraden har under samma period kretsat mellan 63 % och 75 %. Jämfört med 1995 har utbudet 1996, 1997 och 1999 varit klart högre medan utbudet 1998 var 2 % lägre p.g.a. en nedgång i produktionen, och utbudet 2000 var enbart 2 % högre p.g.a. minskad produktion och import.
13
Tabell 9 Utveckling av utbudet för jordgubbar, 1995–2000, ton
Jordgubbar
1995
1996
1997
1998
11 100
11 700
11 200
9 100
Import inklusive införsel (ton)
4 000
5 300
5 900
5 700
5 600
4 490
Export inklusive utförsel (ton)
250
150
270
300
490
563
14 850
16 850
16 830
14 500
Produktion (ton)
Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad
- +13,5 % +13,3 % 75 %
69 %
67 %
1999
2000
12 600 11 200
17 710 15 127
-2,4 % +19,3 % +1,9 % 63 %
71 %
74 %
Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB
Utbudet av tomat har stadigt ökat sedan 1995 fram till 1999 för att 2000 minska något. Totalt under perioden 1995–2000 har utbudet ökat med 10 %. Importen har bidragit mest till ökningen trots en minskning 2000. Sveriges självförsörjningsgrad för tomat har 1995–2000 kretsat runt 25 %. Tabell 10 Utveckling av utbudet för tomat, 1995–2000, ton
Tomater Produktion (ton)
1995 18 900
1996 18 200
1997 19 900
1998 23 900
1999 19 300
2000 17 264
Import inklusive införsel (ton)
53 000
54 200
58 200
59 200
65 000
62 192
Export inklusive utförsel (ton)
150
110
660
320
850
256
71 750
72 290
77 440
82 780
83 450
79 200
-
+0,8 %
+7,9 % +15,4 % +16,3 %
+10,4 %
26 %
25 %
Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad
26 %
29 %
23 %
22 %
Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB
Sveriges självförsörjningsgrad för gurka har 1995–2000 rört sig runt 62 %. Under samma period har utbudet ökat med 17 %. Både inhemsk produktion och import har ökat under åren, produktionen något mer än importen. Tabell 11 Utveckling av utbudet för gurka, 1995–2000, ton
Gurka Produktion (ton)
1995 32 800
1996 32 400
1997 34 800
1998 32 700
1999 36 600
2000 37 404
Import inklusive införsel (ton)
21 000
21 100
22 400
23 000
22 900
24 301
Export inklusive utförsel (ton)
1 400
1 100
830
1 000
690
545
52 400
52 400
56 370
54 700
58 810
61 160
-
+0,0 %
+7,6 %
+4,4 % +12,2 %
+16,7 %
63 %
62 %
62 %
Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad
60 %
62 %
61 %
Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB
Utbudet för morötter (och importerade rovor) har efter 1995 minskat förutom 1998 då den svenska produktionen fick ett uppsving. Fram t.o.m. 2000 har utbudet minskat med 15 % jämfört med 1995. Importen av morötter och rovor är liten jämfört med inhemsk produktion vilket medför att självförsörjningsgraden är mycket hög (96 % 2000).
14
Tabell 12 Utveckling av utbudet för morötter, 1995–2000, ton
Morötter Produktion (ton)
1995 94 000
1996 87 300
1997 88 100
1998 98 800
1999 84 300
2000 80 861
Import inklusive införsel (ton)
5 500
5 600
5 700
4 800
6 700
3 479
Export inklusive utförsel (ton)
500
70
130
40
100
240
99 000
92 830
93 670 103 560
90 900
84 100
-
-6,2 %
-5,4 %
+4,6 %
-8,2 %
-15,1 %
95 %
94 %
94 %
95 %
93 %
96 %
Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad
Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB
Utbudet av kål i Sverige har gått tillbaka de senaste åren och 2000 var utbudet 16 % mindre än 1995. Importen har minskat så gott som varje år sedan 1995 medan produktionen ökade 1996 för att därefter minska. Självförsörjningsgraden steg 1996 och 1997 men har därefter minskat med några procentenheter p.g.a. att exporten mer än fördubblades mellan 1997 och 1998. Tabell 13 Utveckling av utbudet för kål, 1995–2000, ton
Kål Produktion (ton)
1995 18 600
1996 22 100
1997 21 600
1998 19 000
1999 19 800
2000 17 099
Import inklusive införsel (ton)
29 200
26 800
26 200
25 300
26 600
24 092
Export inklusive utförsel (ton)
300
250
760
1 600
1 300
1 480
47 500
48 650
47 040
42 700
45 100
39 711
-
+2,4 %
-1,0 %
-10,1 %
-5,1 %
-16,4 %
39 %
45 %
46 %
44 %
44 %
43 %
Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad
Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB
Självförsörjningsgraden för lök har mellan 1995 och 2000 ökat från 46 % till 62 %. Detta beror på att produktionen kraftigt ökat 1998–2000 samtidigt som importen varit något lägre än 1995. Utbudet har, förutom 1997, varit högre än 1995 med toppnotering 2000 på +33 %. Tabell 14 Utveckling av utbudet för lök, 1995–2000, ton
Lök Produktion (ton)
1995 22 100
1996 23 500
1997 24 200
1998 28 000
1999 35 300
2000 39 523
Import inklusive införsel (ton)
26 600
27 500
20 800
23 100
21 500
24 677
Export inklusive utförsel (ton)
550
100
100
450
200
295
48 150
50 900
44 900
50 650
56 600
63 905
-
+5,7 %
-6,7 %
+5,2 % +17,5 % +32,7 %
46 %
46 %
54 %
Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad
55 %
62 %
62 %
Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB
Utbudet av blomkål ökade 1995–1998 för att därefter åter minska något. Ökningen mellan 1995 och 2000 blev 7 %. Orsaken till ökningen av utbudet var att inhemsk produktion ökade mer än dubbelt så mycket mellan 1995 och 1998 men sjönk igen 1999. Självförsörjningsgraden har varierat väldigt under perioden från 48 % till 69 %.
15
Tabell 15 Utveckling av utbudet för blomkål, 1995–2000, ton
Blomkål
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Produktion (ton)
4 300
6 200
8 000
9 400
6 000
6 357
Import inklusive införsel (ton)
4 900
4 600
4 400
4 700
4 600
3 800
Export inklusive utförsel (ton)
150
270
360
440
400
489
9 050
10 530
12 040
13 660
10 200
9 668
- +16,4 % +33,0 % +50,9 % +12,7 %
+6,8 %
Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad
48 %
59 %
66 %
69 %
59 %
66 %
Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB
Produktionen av isbergssallat i Sverige har mer än fördubblats mellan 1995 och 2000. Importen (inklusive annan huvudsallat) har under samma period varierat men inte ökat lika mycket som inhemsk produktion. Detta har bidragit till att självförsörjningsgraden ökat från runt 30 % 1995–1997 och runt 40 % 1998–1999 till 47 % 2000. Tabell 16 Utveckling av utbudet för isbergssallat, 1995–2000
Isbergssallat Produktion (ton)
1995 10 400
1996 12 800
1997 13 400
1998 18 300
1999 19 300
2000 22 020
Import inklusive införsel (ton)
25 200
25 800
29 900
27 200
30 300
26 588
Export inklusive utförsel (ton)
110
190
510
390
520
1 510
35 490
38 410
42 790
45 110
49 080
47 098
Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad
29 %
+8,2 % +20,6 % +27,1 % +38,3 % +32,7 % 33 %
31 %
41 %
39 %
47 %
Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB
Utbudet av purjolök hade 1995 t.o.m. 1999 och 2000 ökat med 24 % respektive 30 %. En mer än fördubbling av inhemsk produktion mellan 1995 och 2000 är den största orsaken till ökningen. Under samma period ökade självförsörjningsgraden från 16 % till 30 %. Självförsörjningsgraden låg på 29 % redan 1996 då Sveriges produktion hade ett uppsving samtidigt som importen tillfälligt minskat. Tabell 17 Utveckling av utbudet för purjolök, 1995–2000, ton
Purjolök Produktion (ton)
1995 1 600
1996 3 000
1997 1 800
1998 2 300
1999 3 200
3 900
Import inklusive införsel (ton)
8 500
7 400
8 700
8 600
9 300
9 266
Export inklusive utförsel (ton)
20
10
170
10
0
15
10 080
10 390
10 330
10 890
12 500
13 151
-
+3,1 %
+2,5 %
+8,0 % +24,0 % +30,5 %
16 %
29 %
17 %
Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad
Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB
16
21 %
26 %
2000
30 %
2.2 Konsumtion i Sverige Jordbruksverket svarar för beräkningarna av livsmedelskonsumtionen i Sverige. Dessa siffror ingår förutom i Jordbruksverkets egna rapporter i Jordbruksstatistik årsbok som ges ut av SCB. Jordbruksverkets konsumtionssiffror bygger på uppgifter om produktion från Trädgårdsundersökningen samt SCB:s utrikeshandelsstatistik. I beräkningnarna görs sedan avdrag för produkter som går till bearbetningsindustrin samt ett visst svinn. Siffrorna över utbudet i tabellerna 8-17 ovan är en egen uppskattning endast utifrån statistik över produktion, import och export, vilket gör att det blir svårt att direkt jämföra siffrorna med nedanstående konsumtionssiffror. Teoretiskt sett borde ju annars utbudet vara lika med konsumtionen. Tabellen nedan visar direktkonsumtionen av frukt och grönsaker i Sverige. Med direktkonsumtion menas de totala leveranserna av livsmedel till enskilda hushåll och storhushåll samt konsumenternas hemmaförbrukning, naturakonsumtionen. Enligt tabellen har konsumtionen av de flesta köksväxter ökat under perioden, med vissa undantag för år 2000. Mönstret för frukt och bär är mer splittrat. Konsumtionen av citrus och vindruvor har varierat mellan åren medan gruppen bananer, meloner och övrig färsk frukt har ökat stadigt, med cirka 30 % mellan 1995 och 2000. Tabell 18 Svensk konsumtion av vissa frukter och grönsaker, 1995-2000, miljoner kg
Produkt
1995
1996
1997
1998
1999
2000 prel.
Morötter
66,2
71,5
78,8
81,1
72,8
64,1
Övriga rotfrukter Gurka
9,9 28,8
12,6 28,9
12,3 31,0
11,1 32,1
10,5 32,7
9,7 37,8
Lök, purjolök
55,7
59,0
53,7
60,4
69,1
77,2
Blom-, vit-, röd-, bryssel-, grön- o. Salladskål
59,4
63,7
62,4
61,8
60,5
55,7
Sallad
35,6
37,6
41,9
44,6
49,3
49,2
Tomater
71,8
67,2
72,1
77,1
77,7
75,5
30,7 152,0
35,9 157,4
38,7 153,1
38,5 148,2
46,1 137,6
46,9 150,8
12,6
12,4
12,5
12,6
13,2
10,3
Äpplen och päron Bananer, meloner, körsbär, och övrig färsk frukt.
119,3 188,1
123,0 185,1
136,6 197,7
126,9 207,2
125,0 229,3
124,9 244,6
Hallon, jordgubbar, lingon och andra bär. Färska eller djupfrysta.
14,4
14,3
16,1
14,1
14,3
14,5
Övriga köksväxter Citrusfrukter och vindruvor Mandel och nötter
Källa: Jordbruksverket
Totalkonsumtion omfattar alla råvaror och halvfabrikat som konsumeras direkt, samt de råvaror och halvfabrikat som livsmedelsindustrin använder för att tillverka produkter av högre förädlingsgrad till direktkonsumtion. Tabell 19 Svensk konsumtion av färska och djupfrysta frukter och grönsaker, ton
Produktgrupp Köksväxter färska och djupfrysta
1990 365 000
1995 393 400
1997 431 500
1999 471 700
Frukt och bär, färska och djupfrysta
471 200
473 700
503 200
504 900
Källa: Jordbruksverket
17
1999 var konsumtionen av frukter och grönsaker 135,2 kg per person. Denna siffra inkluderar dock inte produkter från privata trädgårdar och skog (t.ex. äpplen, päron, jordgubbar och vilda bär), vilka svarar för ytterligare cirka 10 kg per person och år. Det konsumerades mer frukt än grönsaker, 70,3 kg respektive 64,9 kg.
2.3 Sveriges handel 2000 importerade Sverige färska och kylda grönsaker (KN-nummer 0702-0709 i tulltaxan) till ett värde av 2 156 miljoner SEK och färska och torkade frukter (KN-nummer 0802-0810 i tulltaxan) till ett värde av 3 815 miljoner SEK. 4,5 3,8
3,0
3,0 2,5 2,0
3,8
3,4
3,5 miljarder kronor
3,9
3,8
4,0
1,7
grönsaker
2,2
2,0
1,9
1,9
1,8
frukt
1,5 1,0 0,5 0,0 1995
1996
1997
1998
1999
2000
Figur 5 Import och införsel av färska grönsaker och färska frukter, 1995–2000, miljarder kronor Källa: SCB
Exporten av frukt och grönsaker från Sverige är liten. 2000 exporterade Sverige färska och kylda grönsaker (KN-nummer 0702-0709 i tulltaxan) till ett värde av 47 miljoner SEK och färska och torkade frukter (KN-nummer 0802-0810 i tulltaxan) till ett värde av 173 miljoner SEK. Exporten av frukt har minskat i värde sedan 1998, medan exporten av grönsaker har ökat under samma period. 250 222 208 187
200
173
miljoner kronor
172 150
grönsaker frukt 100 56 50
23
24
30
40
49
47
0 1995
1996
1997
1998
1999
2000
Figur 6 Export och utförsel av färska grönsaker och färska frukter, 1995–2000, miljoner kronor Källa: SCB
18
2.3.1 Färsk frukt 2000 kom cirka 57 % av den totala importen/införseln från EU. Andelen från EU har ökat sedan EUmedlemskapet, 1995 låg den på 46 %. När det gäller citrusfrukter är Sveriges viktigaste handelspartner Spanien. Import/införsel av äpplen och päron kommer till övervägande del från Frankrike. I tabell 20 redovisas den totala importen till Sverige mellan 1990 och 2001 av ett antal färska frukter. Tabell 20 Svensk import och införsel av vissa färska frukter under åren 1990–2001, tusen ton
Produkt
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Apelsiner
77,0
77,4
74,1
77,0
78,8
62,5
65,1
70,1
71,0
61,2
68,7
74,6
Mandariner
30,0
36,8
42,4
42,1
46,4
29,9
41,7
47,9
42,0
41,9
46,1
43,0
Övr. citrus
18,9
18,3
18,8
17,8
17,2
16,5
16,6
19,2
19,6
17,6
17,9
16,8
Vindruvor
21,7
24,8
25,9
26,3
24,6
18,8
27,5
23,6
22,4
24,3
25,1
22,1
Äpplen
92,0
98,4
75,6
91,9
93,6
84,3
83,4
92,2
87,8
87,0
87,6
79,0
Päron
29,7
31,5
30,8
27,6
30,0
28,3
33,7
35,2
33,4
31,8
28,0
28,2
2,7
3,7
3,6
3,0
3,7
4,0
5,3
5,9
5,7
5,6
4,5
4,9
Jordgubbar* *Inkl. smultron Källa: SCB
Exporten av färska frukter är mycket liten och utgör endast en bråkdel av den totala exporten av jordbruksvaror. En del är också reexport, t.ex. apelsiner och vindruvor. Sveriges exporterar framför allt till Finland, Norge och Danmark. Andelen av den totala exporten som går till EU ligger runt 87 % (år 2000). 1995 var andelen 51 %, men har efter det stigit och rört sig mellan 84 % och 90 %. I tabell 21 redovisas den totala exporten från Sverige mellan 1990 och 2001 av ett antal färska frukter. Tabell 21 Svensk export och utförsel av vissa färska frukter under åren 1990–2001, tusen ton
Produkt
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Apelsiner
1,100
0,600
0,300
0,700
0,698
0,308
0,372
1,228
0,660
0,724
0,689 1,004
Mandariner
0,402
0,148
0,066
0,158
0,464
0,171
0,437
0,569
0,442
1,035
0,633 0,917
Övr. citrus
0,711
0,158
0,165
0,198
0,178
0,090
0,145
0,644
0,687
0,560
0,158 0,801
Vindruvor
0,100
0,060
0,060
0,100
0,226
0,162
0,180
0,171
0,440
0,280
0,434 0,550
Äpplen
2,481
0,882
1,024
1,727
1,592
1,384
1,690
1,549
1,342
4,501
1,371 1,258
Päron
0,332
0,373
0,368
0,139
0,326
0,178
0,090
0,115
0,228
0,129
0,259 0,404
0
0
0
0,030
0,070
0,251
0,151
0,271
0,294
0,491
0,563 0,265
Jordgubbar* *Inkl. smultron Källa: SCB
2.3.2 Färska grönsaker Under 2000 bestod den totala importen/införseln till största del av produkter från EU, hela 97 %. Nederländerna är största leverantör följt av Spanien, Italien och Tyskland. Andelen som kommer från EU har legat ungefär på samma nivå sedan 1995. I tabell 22 redovisas den totala importen till Sverige mellan 1990 och 2001 av ett antal färska grönsaker.
19
Tabell 22 Svensk import och införsel av vissa grönsaker under åren 1990–2001, tusen ton
Produkt
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Tomater
18,6
43,6
48,2
49,3
50,3
52,6
54,2
58,2
59,2
65,1
64,2
63,4
Gul lök*
19,5
21,2
23,9
21,3
25,5
26,6
27,5
20,8
23,1
21,6
25,0
22,1
Vitkål, rödkål
18,2
17,5
14,9
15,5
16,5
18,5
17,1
16,0
16,5
17,6
14,8
17,7
6,9
5,9
3,5
10,4
7,4
5,5
5,6
5,7
4,8
6,7
3,5
6,1
Sallat
17,5
19,9
21,8
20,4
23,1
25,2
25,8
29,9
27,2
30,3
26,8
31,0
Gurka***
19,1
23,2
21,2
21,0
21,5
21,0
21,1
22,6
23,0
22,9
25,3
25,0
Paprika
10,9
13,1
15,8
15,8
15,9
16,2
20,2
21,1
17,8
21,1
22,5
24,2
Morötter**
*Inkl.sättlök, **Inkl. rovor, ***Friland & slanggurka Källa:SCB
Andelen av den totala exporten/utförseln av färska och kylda grönsaker som går till EU ligger på 48 % (år 2000). Andelen har legat på olika nivåer sedan 1995, då den låg på 83 %, för att sedan minska och som lägst uppgå till 33 % 1998. I tabell 23 redovisas den totala exporten från Sverige mellan 1990 och 2001 av ett antal färska grönsaker. Tabell 23 Svensk export och utförsel av vissa grönsaker under åren 1990–2001, tusen ton
Produkt
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Tomater
0,053 0,049 0,036 0,045 0,161 0,157 0,105 0,663 0,316 0,853 0,262 0,417
Gul lök*
0,713 1,110 0,089 0,074 0,338 0,562 0,114 0,106 0,449 0,222 0,295 0,187
Vitkål, rödkål
0,002 0,004 0,040 0,040 0,286 0,151 0,024 0,039 0,030 0,149 0,143 0,125
Morötter**
0,132 0,501 0,269 0,363 1,339 0,067 0,069 0,127 0,043 0,106 0,252 0,625
Sallat
0,138 0,193 0,051 0,018 0,096 0,171 0,252 0,576 0,420 0,532 1,585 2,233
Gurka***
0,389 0,377 0,081 0,029 0,144 1,359 1,077 0,834 1,067 0,685 0,623 0,643
Paprika
0,003 0,011 0,020 0,019 0,030 0,026 0,027 0,116 0,048 0,024 0,141 0,413
*Inkl.sättlök, **Inkl. rovor, ***Friland & slanggurka Källa:SCB
2.4 Prisutvecklingen i Sverige 2.4.1 Producentledet I samband med Sveriges EU-inträde den 1 januari 1995 blev trädgårdssektorn en jordbruksreglerad sektor och ingår därmed i olika indexmätningar. Avräkningsprisindexet nedan ger en bild av hur producentpriserna för köksväxter samt frukt och bär har utvecklats månadsvis efter EU-medlemskapet (1995=100). 1998 gjordes en minskad uppgiftsinsamling vilket innebar att insamling av priser begränsades till ett färre antal produkter än tidigare. 1999 ökades uppgiftsinsamlingen igen, till följd av önskemål från branschen. Insamlingen sker säsongsmässigt, siffror för frukt samlas in under augusti–februari. För grönsaker är det olika med hänsyn till odling både under glas och frilandsodling. Eftersom färsk frukt och färska grönsaker är beroende av säsongen tillämpas inom EU en särskild metod med månadskorgar. För vardera grupp färsk frukt och färska grönsaker fastställs 12 månadskorgar. Sammansättningen av korgarna varierar varje månad. Vissa produkter som marknadsförs hela året finns representerade i alla 12 månadskorgarna medan andra mer säsongsmässiga produkter endast ingår i några av månadskorgarna. Användningen av korgmetoden medför att indextalen en viss månad inte bör jämföras med föregående månad utan med index samma månad föregående år.
20
För köksväxter (tabell 24) har priserna under de första månaderna av 2001 legat klart över motsvarande värden 2000, och även tidigare år, med undantag för 1999. I juni 2001 var prisnivån den lägsta under hela perioden från 1995. För september har producentpriserna ökat med 24,6 % mellan 2000 och 2001. När det gäller frukt och bär (tabell 25) ligger priserna för 2001 mycket under tidigare år för alla månader, utom för juni, juli och september, där juni 2001 har ett värde som är högst för hela perioden från 1995. För september har producentpriserna ökat med 7,4 % mellan 2000 och 2001. Tabell 24 Avräkningsprisindex för köksväxter 1995–2001 (1995=100)
Månad januari
1995 101,8
1996 102,5
1997 95,3
1998 94,5
1999 150,9
2000 125,8
2001 149,0
februari
106,6
106,4
99,6
98,8
157,8
131,5
155,7
mars
101,9
108,9
99,8
99,1
158,2
131,8
156,1
april
111,9
107,0
117,7
115,4
90,1
123,2
123,4
maj
108,5
116,7
107,3
107,7
96,9
108,0
112,4
juni
105,7
104,9
110,5
99,5
77,2
102,3
70,9
juli
112,6
121,1
98,3
106,8
87,3
104,1
105,0
augusti
103,2
95,8
97,0
103,9
97,9
104,2
102,4
september
95,3
91,1
106,4
81,3
81,8
95,9
119,5
oktober
86,6
87,9
85,0
94,6
83,9
86,6
110,0
november
86,3
80,0
83,4
133,1
110,9
131,4
113,5
december
98,9
93,9
93,2
148,7
124,0
146,8
126,9
100,0
99,5
98,9
100,5
90,6
102,6
107,6
helår Källa: Jordbruksverket
Tabell 25 Avräkningsprisindex för frukter och bär 1995–2001 (1995=100)
Månad januari
1995 70,6
1996 80,5
1997 87,3
1998 94,4
1999 107,7
2000 114,2
2001 64,0
februari
68,3
77,8
84,4
91,4
104,5
114,9
62,4
mars
68,3
77,8
84,4
91,4
104,5
114,9
62,4
april
68,3
77,8
84,4
91,4
104,5
114,9
62,4
maj
68,3
77,8
84,4
91,4
104,5
114,9
62,4
juni
109,3
116,8
151,2
98,2
81,2
59,4
154,0
juli
95,1
78,5
105,6
122,4
69,1
65,6
68,9
augusti
107,0
82,8
97,1
100,4
68,8
108,1
66,4
september
121,7
130,4
136,0
116,0
109,1
104,5
112,2
oktober
111,5
122,6
130,6
122,0
130,1
68,3
109,2
november
99,2
95,4
101,1
106,7
124,9
66,7
111,1
december
93,8
86,3
98,7
121,6
115,6
62,0
110,3
100,0
94,1
116,1
112,3
86,7
71,9
97,8
helår Källa: Jordbruksverket
21
2.4.2 Konsumentledet Generellt kan sägas att priserna på frukt och grönsaker sedan 1980 fram till 2000 inte stigit lika mycket jämfört med andra varugrupper inom livsmedelssektorn. Enligt KPI har priserna på livsmedel sedan 1980 fram till och med 2000 stigit med 132 % medan priserna på frukt och grönsaker gått upp med 95 % respektive 96 %. Andra varugrupper som mjölk, ost och ägg har stigit med 145 %, fisk med 168 %, kött med 115 % och bröd med 140 %. Under 2001 har priserna på frukt och grönsaker dock ökat kraftigt, se avsnitt 2.4.2.1 nedan. När det svenska gränsskyddet mot EU-länderna upphörde i och med medlemskapet förväntades ett högre konkurrenstryck från bl.a. Danmark och Nederländerna. Samtidigt skulle svenska producenter kunna konkurrera på EU:s inre marknad utan att möta gränsskydd. Prisnivån på de svenska produkterna förväntades då starkt påverkas av prisnivån i främst de viktigaste konkurrentländerna. Priserna på färska frukter och grönsaker steg kraftigt under de första månaderna 1995, för att sedan sjunka under andra halvåret. De totala livsmedelspriserna steg med 0,9 % under december 1994 till december 1995. Konsumentpriserna på färska frukter och grönsaker sjönk under motsvarande period med 5 %. I tabellen nedan redovisas utvecklingen av konsumentprisindex för olika färska frukter och grönsaker mellan 1994 och 2000. Generellt kan konstateras att under första året av EU-medlemskapet sjönk priserna på grönsaker, medan priserna på frukt ökade. Orsakerna till att vissa frukter blivit dyrare är bl.a. importkvoter t.ex. för bananer, samt vad beträffar äpple och kiwi att tredjelandsimporten blivit dyrare p.g.a. EU:s högre gränsskydd mot tredje land. Därutöver kan EU:s borttagande av exportsubventioner för EU-länder (vid export till Sverige) genom Sveriges EU-medlemskap också spela en roll vad beträffar äpplen och citrusfrukter. När det gäller grönsaker så sker handeln huvudsakligen mellan EU-länderna och borttagandet av det svenska gränsskyddet samt ökad konkurrens från EU-länderna har medfört en prispress på vissa produkter.
22
Tabell 26 Utveckling av konsumentprisindex december, 1994–2000, procentuell förändring Förändring Förändring Förändring Förändring Förändring Förändring Produkt dec 94 dec 95 dec 96 dec 97 dec 98 dec 99 dec 95 dec 96 dec 97 dec 98 dec 99 dec 00
Potatis, paketerad
-1,39
-21,38
-2,17
+28,4
-4,0
-5,7
Morötter, tvättade
-11,26
+10,67
+3,77
+2,29
-2,8
+7,0
Vitkål
-32,45
-2,02
+7,30
+8,63
-11,6
+3,9
Gul lök
-27,04
- 23,91
+24,00
+1,28
-13,6
-0,8
Tomater
-25,17
+18,13
-4,59
+29,25
-19,4
+47,6
Slanggurka
+1,65
+9,04
-5,90
+21,01
+5,5
-19,1
Päron
+1,71
+0,94
-0,42
-0,05
-1,3
-6,0
1
-7,71
Äpplen, gröna
+5,76
- 2,72
+0,73
+6,75
-3,5
Apelsiner
+20,42
- 0,18
-12,29
+19,16
+0,2
-0,4
Bananer
+9,06
+ 3,19
+18,95
-2,8
-5,6
-1,6
Isbergssallad
-18,77
+0,85
+39,74
-11,6
-3,2
-16,4
-4,05
-17,76
+24,62
+3,48
-3,2
-7,8
Paprika, grön
-15,16
+ 4,59
+23,18
+2,32
-
-
Avocado
-17,77
- 3,63
+14,38
+8,14
+14,6
+7,5
Kiwi
+5,01
- 4,15
+22,57
+3,97
-0,1
+3,8
Blomkål
+8,63
- 17,87
+9,12
+36,96
+16,5
-16,9
Purjolök
+0,01
-21,61
+9,09
+1,69
-41,2
+17,6
Champinjoner, färska
-11,79
-17,33
+1,67
+17,25
-7,3
+3,6
-4,9
+ 8,94
-10,41
-2,11
-8,6
+18,1
+30,45
-17,12
-5,16
+14,11
-3,7
+8,7
-7,9
+3,13
-1,66
+13,96
+0,8
+2,6
Röd paprika
-21,31
+7,52
+23,18
+41,15
-8,02
+24,52
Honungsmelon
-10,33
+15,26
-9,09
+2,22
-0,3
-1,8
Potatis, lös vikt
+3,64
-24,32
-5,78
-3,0
-11,1
Äpplen röda
-2,54
-
-
-
-
Salladskål
Småcitrus Citroner Morötter, otvättade
-
1) avser äpplen totalt 2) avser paprika totalt Källa: SCB:s KPI
2.4.2.1
Utveckling 1995–2001
I diagrammen nedan ges en översiktlig bild av hur utvecklingen har varit för frukter och grönsaker under januari 1995 – december 2001. Diagrammen visar hur priserna förändrats mellan åren för varje månad. Den kraftiga prisökning som skett i Sverige under 2001 antas bero på att importpriserna på frukt och grönsaker har stigit, bl.a. till följd av en försvagad krona och skördebortfall i viktiga produktionsområden. I konsumentprisindex (KPI) ingår inte bara de svenskproducerade varorna utan även import och därför kan inte prisökningen direkt härledas till en eventuell ökning av de svenska avräkningspriserna (API). API skildrar situationen på producentsidan i Sverige, där faktorer som skörd och väder spelar in, medan KPI till stor del präglas av situationen på EU- och världsmarknaderna. 23
Andra faktorer, såsom beräkningsmässiga skillnader mellan KPI och API gör att det är svårt att göra direkta jämförelser. Av nedanstående två figurer framgår KPI för frukt respektive grönsaker under perioden 1995-2001 (1980=100). I dessa index ingår även bearbetade frukter och grönsaker. KPI för enskilda färska produkter presenteras i figurerna 9-14. KPI för frukt (figur 7) har under 2001 legat över nivån för alla månader jämfört med tidigare år. Det är bara några månader under 1995 samt januari 1999 som priserna varit högre. När det gäller grönsaker (figur 8), har priserna under de tre första månaderna legat under nivån för 2000, även jämfört med tidigare år utom 1997 och 1998. I maj låg nivån över den för 2000 och även under månaderna därefter. 1 99 5
1 99 6
1 99 7
1 99 8
1 99 9
2 00 0
2 00 1
2 40 2 30 2 20 2 10 2 00 1 90 1 80 1 70 1 60 jan
fe b
m ar
apr
m aj
ju n
jul
aug
sep
okt
n ov
dec
Figur 7 Konsumentprisindex för frukt per månad under perioden 1995–2001 (1980=100) Källa: SCB
1 99 5
1 99 6
1 99 7
1 99 8
1 99 9
2 00 0
2 00 1
2 60 2 50 2 40 2 30 2 20 2 10 2 00 1 90 1 80 1 70 1 60 jan
fe b
m ar
apr
m aj
ju n
jul
aug
sep
okt
n ov
dec
Figur 8 Konsumentprisindex för grönsaker per månad under perioden 1995–2001 (1980=100) Källa: SCB
I figurerna 9–14 redovisas prisutvecklingen för apelsiner, paprika, päron, slanggurka, tomater och äpplen. De produkter vars pris ökat mest under 2001 är apelsiner och äpplen. Priserna på paprika och päron har legat över nivån för 2000 under de flesta månaderna. Prisnivån för gurka har under april och december legat över föregående års nivåer, medan en bottennivå nåddes i juli. Däremot har prisnivån för tomater legat på ungefär samma nivå som för 2000.
24
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
160 140 120 100 80 60 40 jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
Figur 9 Konsumentprisindex för apelsiner per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
180 160 140 120 100 80 60 40 jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
Figur 10 Konsumentprisindex för paprika per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB
25
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
160 140 120 100 80 60 40 jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
Figur 11 Konsumentprisindex för päron per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
180 160 140 120 100 80 60 40 jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
Figur 12 Konsumentprisindex för slanggurka per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB
26
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
160 140 120 100 80 60 40 jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
Figur 13 Konsumentprisindex för tomater per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
130 120 110 100 90 80 70 60 jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
Figur 14 Konsumentprisindex för äpplen per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB
2.5 EU:s produktion 2.5.1 Inledning Under de senaste åren har EU:s produktion av grönsaker legat kring 55 miljoner ton. Italien har varit den största producenten med 15 miljoner ton följt av Spanien med 11,5 miljoner ton. Den sammanlagda produktionen av färsk frukt har legat strax över 30 miljoner ton varav 9 miljoner ton citrusfrukt. Spanien har producerat 10 miljoner ton varav 5,5 miljoner ton citrusfrukt följt av Italien med 9,5 miljoner ton varav 3 miljoner ton citrusfrukt.
27
Frukt och grönsaker upptar cirka 4 % av EU:s jordbruksareal och svarar för över 15 % av värdet av EU-ländernas jordbruksproduktion. För vissa produkter föreligger ett produktionsöverskott. För att lösa problemet med överskott förekommer inom EU att producentorganisationer återköper produkter från marknaden, se vidare avsnitt 2.9.4 om återtag och intervention. Trots produktionsöverskottet är EU världens största nettoimportör av frukt och grönsaker med en andel på 27 % av den totala importen och ett handelsunderskott på 9 miljarder euro (genomsnitt 1996-1998). Under de senaste tio åren har produktionen av frukt och grönsaker ökat i betydelse sett till lantbrukssektorns värde. Det är framförallt i Medelhavsländerna som frukt- och grönsaksproduktionen är av stor betydelse, men även i andra länder utgör produktionen av frukt och grönsaker en betydande andel av totala jordbruksproduktionen. Tabellen nedan visar att fruktproduktionen inom EU har värdemässigt störst andel av den totala jordbruksproduktionen i Spanien, Italien, Grekland, och Portugal samt att andelen ökar. För EU totalt utgjorde fruktproduktionen 6,4 % av den totala jordbruksproduktionen 1998 och 7,3 % 1999. Tabell 27 Fruktproduktionens andel av den totala jordbruksproduktionen 1995–1999, baserat på värde
Land
1995 %
1996 %
1998 %
1999%
Spanien
6,6
6,5
13,3
26,3
Italien
6,5
6,8
11,2
15,4
Grekland
6,2
8,7
11,8
-
Belgien
5,2
5,0
4,9
-
Tyskland
5,2
6,3
5,7
-
Österrike
4,2
6,1
6,3
5,4
Frankrike
3,8
3,7
3,5
4,4
Portugal
2,7
7,0
9,7
15
Luxemburg
2,0
2,1
1,7
-
Nederländerna
1,7
2,1
2,1
1,6
Finland
1,6
1,5
1,4
-
Storbritannien
1,6
1,7
1,9
1,6
Sverige
0,8
1,0
1,1
-
Danmark
0,5
0,4
0,4
-
Irland
0,4
0,5
0,3
-
EU-15
4,3
4,8
6,4
7,3
Källa: EU-kommissionen
Produktionen i ton av färska grönsaker är nästan 50 % större än produktionen i ton av frukt. Tomatproduktionen utgör cirka 30 % av den totala grönsaksproduktionen. Tabell 28 Produktion av ett urval grönsaker, tusen ton
Produkt Blomkål
1985 1 903
1992 2 261
1993 2 344
1994 2 203*
1995 2 180*
1996 2 217
1997 2 142*
Tomater
13 985
12 709
12 640
13 427
12 822
14 565
13 173*
534
573
583
569
575
588
648
43 712
47 017
47 539
-
-
-
-
Aubergine Alla grönsaker
*Statistik saknas från någon/några medlemsstat/er. Källa: Jordbruksläget i europeiska unionen, rapport 1994, 1996 och 1998.
28
Tabellen nedan visar att grönsaksproduktionen inom EU har störst betydelse för jordbrukarnas intäkter i Spanien, Grekland, Italien, Portugal och Belgien. För EU totalt utgjorde grönsaksproduktionen 7,6 % av den totala jordbruksproduktionen 1999. Tabell 29 Grönsaksproduktionens andel av den totala jordbruksproduktionen 1995–1999 baserat på värde
Land
% 1995
% 1996
% 1998
% 1999
Grekland
15,1
16,8
12,8
12,4
Spanien
14,0
14,1
14,5
14,1
Italien
13,4
13,4
15,1
12,1
Belgien
13,3
14,2
12,5
10,8
Portugal
11,3
7,9
10,2
12,3
Nederländerna
11,1
11,5
11,8
9,8
Storbritannien
7,7
7,6
9,1
6,2
Frankrike
6,6
6,9
6,6
4,6
Finland
4,4
4,6
4,4
4,3
Sverige
3,7
3,7
3,9
3,0
Tyskland
3,6
3,4
4,2
2,7
Österrike
3,6
3,4
3,3
2,5
Irland
3,0
3,1
4,0
3,0
Danmark
1,8
1,7
2,3
1,7
Luxemburg
1,0
0,9
0,9
1,0
EU-15
8,7
9,0
9,4
7,6
Källa: EU-kommissionen
2.5.2 Produktionen ländervis 2.5.2.1
Belgien
Både på frukt och på grönsakssidan har den belgiska produktionen ett relativt smalt sortiment med äpplen som dominerande frukt och endiver som dominerande grönsak. På grönsakssidan är spridningen dock större än på fruktsidan med produktion av purjo, sallat, tomat och morötter. 497 500 450 400 tusen ton
350 300 250 157
200 150
48
100
5
50
2,4
2
0 Äpplen
Päron
Jordgubbar
Körsbär
Plommon
Vinbär
Figur 15 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Belgien, tusen ton Källa: FAO
29
600
550
500
tusen ton
400
300
300
200
190
200
166 90
100 0 Endiv
Tomat
Purjolök
Sallat
Morötter
Huvudkål
Figur 16 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Belgien, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.2
Danmark
I Danmark har äpplen en mycket dominerande ställning på fruktsidan medan klassiska nordeuropeiska frilandsgrönsaker som kål, morötter och lök återfinns på grönsakssidan i sällskap av tomat och gurka.
70
67
60
tusen ton
50 40 30 20 5,8
10
5
3
3
0,1
0 Äpplen
Päron
Vinbär
Körsbär
Jordgubbar
Hallon
Figur 17 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Danmark, tusen ton Källa: FAO
30
80
76,8
70
tusen ton
60 46
50 40
31
30
18,8
20
11,5
8,3
7
10 0 Morötter
Lök
Huvudkål
Tomat
Gurka
Svamp
Sallat
Figur 18 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Danmark, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.3
Finland
Finlands produktion av frukt och bär är liten. Produktionen av jordgubbar och äpplen är ungefär lika stora. På grönsakssidan återfinns bland annat gurka och tomat som odlas i ganska stor omfattning relativt långt norrut i Finland. 12
10,6
10,5
10
tusen ton
8 6 4 1,5 2
0,3
0,04
0 Jordgubbar
Äpplen
Vinbär
Hallon
Krusbär
Figur 19 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Finland, tusen ton Källa: FAO
31
70
62
60 44
tusen ton
50
36
40
32
30 16
20
4,7
10 0 Morötter
Gurka
Tomat
Huvudkål
Lök
Blomkål
Figur 20 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Finland, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.4 Frankrike Frankrike är ett av Europas stora producentländer med avseende på frukt och grönsaker. På fruktsidan är produktionen av äpplen, vilken är 100 gånger så stor som den svenska, av mycket stor betydelse. Den är emellertid också ett sorgebarn eftersom produktionen leder till stora återtag från marknaden varje år. På grönsakssidan är fördelningen mellan olika produkter lite jämnare med produktionen av tomater i topp följt av morötter, sallat, blomkål och lök. Den mycket stora produktionen av svamp, 150 000 ton, som gör Frankrike ledande i Europa med avseende på denna produkt, bör noteras. 2500
2156
1500 1000
70
69 Körsbär
77
Jordgubbar
146
Kiwifrukt
214
Aprikos
261
Plommon
Pers o Nekt
Äpplen
0
313
Päron
476 500
Melon
tusen ton
2000
Figur 21 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Frankrike, tusen ton Källa: FAO
32
898
900 800
tusen ton
700
633
600
513
500
385
400
361 240
300
201
196
200
150
150
Gurka
Svamp
Squash
Purjolök
Kål
Lök
Blomkål
Sallat
Morötter
0
Tomater
100
Figur 22 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Frankrike, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.5 Storbritannien Med tanke på att det bor närmare 60 miljoner människor i Storbritannien får landets produktion av frukt anses som tämligen blygsam. Grönsaksproduktionen är dock mer imponerande än produktionen av frukt med typiska nordeuropeiska produkter som morötter, kål och lök. Värt att notera är att av de cirka 250 000 ton blomkål som odlas så återtas varje år cirka 20 000 ton. 250
208
150 100 11
1,5 Krusbär
5
Hallon
11 Plommon
Päron
Äpplen
0
27
Vinbär
38
50
Jordgubbar
tusen ton
200
Figur 23 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Storbritannien, tusen ton Källa: FAO
33
674
700 600
398
400 257 147
200
113
101
Svamp
Tomat
Sallat
Blomkål
Huvudkål
Morot
0
Lök
100
82
48 Purjolök
270
300
Gurka
tusen ton
500
Figur 24 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Storbritannien, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.6
Grekland
Grekland är en mycket stor producent av frukt, framför allt citrus, persikor och nektariner samt vattenmelon. Landet har dessutom en stor produktion av tomater medan odlingen av övriga grönsaker är mer blygsam. Jämfört med övriga EU-länder som ligger på samma breddgrad - Portugal, Spanien och till viss del Italien - hade Grekland 2000 störst produktion av apelsin och persikor och nektariner per antal invånare och yta. Även tomatproduktion var störst per antal invånare men per yta var Italiens produktion större. 1200
1068 920 663
800 600
285 82
80 Fikon
84
Aprikoser
97
Småcitrus
Äpplen
Vattenmelon
PersoNekt
Apelsiner
0
165
Päron
173
200
Melon
400
Citrin
tusen ton
1000
Figur 25 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Grekland, tusen ton Källa: FAO
34
2500
2057
1500 1000
40 Purjolök
47
65
Spenat
70
Blomkål
75
Sallat
85
Aubergine
100
Squash
Gurka
Tomat
0
175 160
Paprika
500
Lök
tusen ton
2000
Figur 26 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Grekland, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.7
Irland
Produktionen av frukt och bär på Irland är bland den lägsta i EU. På grönsakssidan kan konstateras att det som odlas i verkligt stor skala är svamp, som odlas i mörka rum, helst under marken, med reglerad temperatur. Eftersom svamp framför allt odlas i kompost baserad på hästspillning är det möjligt att det finns en koppling till irländarnas stora hästintresse. 13 14 12 tusen ton
10 8 4
6 4
1,3
2 0
Äpplen
Jordgubbar
Vinbär
0,5
Hallon
Figur 27 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen på Irland, tusen ton Källa: FAO
35
64,8
70 60
tusen ton
50 33
40
24,4
30 20
9,5
8,7
8,3
10
7
0 Svamp
Kål
Morötter
Sallat
Blomkål
Lök
Tomat
Figur 28 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna på Irland, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.8
Italien
Italien är det land som har EU:s största sammanlagda produktion av frukt och grönsaker och utbudet av produkter är varierat på både frukt och grönsakssidan. På fruktsidan finner man apelsiner, äpplen samt persikor och nektariner i topp men produktionen av päron och kiwifrukt är också viktiga för landet eftersom de ger stora exportinkomster. På grönsakssidan är produktionen av tomater helt dominerande och tomatproduktionen är av mycket stor betydelse för Italien. Tomaternas dominans i nedanstående diagram gör att övriga produkter ser förhållandevis obetydliga ut vilket är missvisande. Hela Europa importerar under vintern olika italienska grönsaksprodukter. 2500
2269 2156 1727
1500 673
529
Melon
Småcitrus
Citron
Päron
PersoNekt
Äpplen
0
Apelsiner
500
496
353
218
Aprikos
708
Kiwifrukt
854
1000
Vattenmelon
tusen ton
2000
Figur 29 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Italien, tusen ton Källa: FAO
36
6991 7000 6000
tusen ton
5000 4000 3000 2000 346
319 Aubergine
366
Paprika
423
Squash
483
Lök
Blomkål
500
Huvudkål
515
Kronärtsk.
Sallat
Tomat
0
588
Morot
938 1000
Figur 30 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Italien, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.9
Nederländerna
I Nordeuropa får Nederländerna anses som det främsta producentlandet inom frukt- och grönsakssektorn. På fruktsidan har Nederländerna en stor produktion av äpplen, men också en hel del päron odlas. Produktionen av grönsaker är mer varierad, men håller sig ändå till de typiska nordeuropeiska frilandsgrönsakerna lök, kål och morötter. Produktionen av grönsaker under glas är mycket stor och tillsammans med tomat och gurka odlas även en stor volym paprika. Det bör också noteras att Nederländerna är en mycket stor producent av svamp. 600
575
500
tusen ton
400 300 200
125 44
100
3,8
3,8
2,2
0 Äpplen
Päron
Jordgubbar
Plommon
Blåbär
Vinbär
Figur 31 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Nederländerna, tusen ton Källa: FAO
37
766
800 700
600
600
465
400
284
300
274
250
250
200
86
Sallat
Paprika
Svamp
Morötter
Huvudkål
Gurka
Lök
0
Tomat
100
75 Purjolök
tusen ton
500
Figur 32 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Nederländerna, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.10 Portugal Portugals sydeuropeiska läge avspeglar sig i produktionen av frukt och grönsaker med citrusfrukt, persikor och nektariner, tillsammans med äpplen och päron. På grönsakssidan är produktionen liksom i Italien starkt dominerad av tomatproduktion. Produkter som lök, kål, sallat och morötter kommer långt efter i statistiken. 300
254
254
200 150
110 66
61 20 Melon
Småcitrus
PersoNekt
Päron
Apelsiner
0
Äpplen
50
18
14 Fikon
100
Plommon
tusen ton
250
Figur 33 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Portugal, tusen ton Källa: FAO
14
12 Squash
Spenat
35 Blomkål
95
Sallat
120
Lök
140
Huvudkål
150
Morot
1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0
Tomat
tusen ton
1000
Figur 34 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Portugal 2000, tusen ton Källa: FAO
38
2.5.2.11 Spanien Spanien är efter Italien det land i Europa som producerar mest frukt och grönsaker. På fruktsidan återfinns en mycket stor produktion av citrus men också av melon, äpplen och päron. På grönsakssidan dominerar kanske inte helt förvånande produktionen av tomat, men produktion av lök, sallat och paprika är också mycket stor. Spanien är det land som uppvisar den kraftigaste ökningen av produktionen av frukt och grönsaker inom EU. Figur 35 nedan visar produktionsutvecklingen under de senaste 40 åren för de fyra största produkterna. Figuren visar på en kontinuerlig produktionsökning under hela perioden trots att en stor mängd produkter återköps från den spanska marknaden. 3000
2668
1780
1500
1127
1000
1006 912
755
723
673 352 Päron
Vattenmelon
Äpplen
Citron
Melon
PersoNekt
Småcitrus
0
Apelsiner
500
156 Plommon
2000
Jordgubbar
tusen ton
2500
Figur 35 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Spanien, tusen ton Källa: FAO
4000
3853
3500 2500 2000 939
Paprika
Sallat
Lök
Tomat
0
320
306
300
285 Kronärtsk.
374
Squash
420
500
Huvudkål
991
1000
Morot
1013
Blomkål
1500
Gurka
tusen ton
3000
Figur 36 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Spanien, tusen ton Källa: FAO
39
4500 Småcitrus
tusen ton
4000
Apelsin
3500
PersoNekt
3000
Tomater
2500 2000 1500 1000 500 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97 2000
Figur 37 Produktionsutvecklingen under 1961–2001 för de fyra största produkterna i Spanien, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.12 Tyskland Tysklands produktion är till stor del typisk för Nordeuropa med äpplen, päron, olika bär på fruktsidan och på grönsakssidan, kål, lök och morötter. En liten produktion av persikor och nektariner vittnar ändå om att Tyskland sträcker sig något längre söderöver än flera av sina nordeuropeiska grannar. På fruktsidan är produktionen av äpplen visserligen mycket stor, över 100 gånger större än den svenska, men den inhemska konsumtionen är också stor i Tyskland. 3000
2631
2000 1500
75
66
30
25 Persikor, nekt
109
Hallon
133
Surkörs
Vinbär
Päron
140 Äpplen
0
316
Krusbär
500
Jordgubbar
500
Körsbär
1000
Plommon
tusen ton
2500
Figur 38 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Tyskland, tusen ton Källa: FAO
40
800
751
700 431
500 400
293 138 60 Blomkål
Gurka
Sallat
Lök
Morot
0
Huvudkål
100
60
59
51 Sparris
160
Purjolök
174
200
Spenat
300
Svamp
tusen ton
600
Figur 39 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Tyskland, tusen ton Källa: FAO
2.5.2.13 Österrike I Österrike, alplandet som utgör gränsen mellan Nord- och Sydeuropa, odlas en förvånansvärd mängd frukt och grönsaker. Produktionen av äpplen på närmare en halv miljon ton står sig mycket väl mot andra EU-länders produktion. Produktionen av lök, kål och morötter är också av betydande storlek.
130 57 1,8 Krusbär
5 Surkörs
10 PersoNekt
14 Aprikoser
20 Jordgubbar
23 Vinbär
Körsbär
Plommon
30 Päron
500 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0
Äpplen
tusen ton
490
Figur 40 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Österrike, tusen ton Källa: FAO
41
140
135
120
tusen ton
100
78
75
80
54
60
44
40
20
20
5
7
0 Lök
Huvudkål
Morot
Sallat
Gurka
Tomat
Spenat
Paprika
Figur 41 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Österrike, tusen ton Källa: FAO
2.5.3 Produktionen produktvis 2.5.3.1 Apelsiner Apelsiner är en av EU:s viktigare produkter och odlas i EU:s sydligaste länder. Under den senaste 40årsperioden har produktionen ökat från cirka 2,5 miljoner ton till cirka 6 miljoner ton. EU:s största producent av apelsiner är Spanien, men även Italien och Grekland odlar stora mängder. Portugal och Frankrike däremot är mindre producenter. 7
6
milj. ton
5
4
3
2
1
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
Figur 42 Produktion av apelsiner i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO
42
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
2.5.3.2
Äpplen
Äpplen är den frukt som EU producerar störst mängder av. Produktionen har varit stabil sedan 1960talet och ligger på cirka 10 miljoner ton. Äpplen odlas i alla EU:s länder, men Frankrike är den största producenten. Därefter följer Italien och Tyskland som också är stora producenter av äpple. 14
12
milj. ton
10
8
6
4
2
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
Figur 43 Produktion av äpple i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO
2.5.3.3 Päron Även päron odlas i hela gemenskapen och produktionen har legat relativt stabilt kring 2,5 miljoner ton. Italien är EU:s största producent av päron, medan Spanien kommer på andra plats, följt av Tyskland och Frankrike. 4,5
4
3,5
milj. ton
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
Figur 44 Produktion av päron i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO
43
2001
2.5.3.4
Persikor och nektariner
Produktionen av persikor och nektariner i EU har mer än fördubblats sedan början av 1960-talet. Från drygt 1,5 miljoner ton 1961 produceras idag ungefär 4 miljoner ton. Produktionen av persikor och nektariner är särskilt viktig för Grekland, men den största produktionsvolymen står Italien och Spanien för. Grekland kommer först på tredje plats, följt av Frankrike. Mindre producentländer i EU är Portugal, Tyskland och Österrike. 5
4 ,5
4
3 ,5
milj. ton
3
2 ,5
2
1 ,5
1
0 ,5
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
Figur 45 Produktion av persikor och nektariner i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO
2.5.3.5
Jordgubbar
Produktionen av jordgubbar har ökat kraftigt mellan 1961 och 2001. Från en produktion på cirka 250 000 ton 1961 har EU nu en mer än tre gånger så stor produktion, cirka 850 000 ton. Jordgubbar produceras i alla EU:s medlemsstater men produktionen är störst i Spanien följt av Italien, Tyskland och Frankrike. 1000
900
800
700
tusen ton
600
500
400
300
200
100
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
1985
Figur 46 Produktion av jordgubbar i EU 1961–2001, tusen ton Källa: FAO
44
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
2.5.3.6
Tomater
Tomater är den i särklass största produkten av de grönsaker EU producerar. Sedan början av 1960-talet har produktionen nästan tredubblats, från en produktion på drygt 5 miljoner ton 1961 till dagens produktion på cirka 15 miljoner ton. Italien är den största producenten med nästan hälften av EU:s produktionsvolym, följt av Spanien, Grekland och Portugal. 18
16
14
milj. ton
12
10
8
6
4
2
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
Figur 47 Produktion av tomater i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO
2.5.3.7
Gurka
Gurka är en stor produkt i Sverige, men inte lika dominerande på EU-nivå. Från 1961 har EU:s produktion emellertid nästan tredubblats från drygt 600 000 ton till dagens knappt 1 800 000 ton. Största producentland är Nederländerna, som tillsammans med Spanien står för nära hälften av EU:s produktion. Andra stora producenter är Grekland, Tyskland och Frankrike. Sverige kommer på åttonde plats i rankingen. 20 00
18 00
16 00
14 00
tusen ton
12 00
10 00
80 0
60 0
40 0
20 0
0 19 61
19 63
19 65
19 67
19 69
19 71
19 73
19 75
19 77
19 79
19 81
19 83
19 85
19 87
19 89
19 91
19 93
19 95
19 97
19 99
20 01
Figur 48 Produktion av gurka i EU 1961–2001, tusen ton Källa: FAO
45
2.5.3.8
Blomkål
Produktionen av blomkål har legat stabilt kring knappt 2 miljoner ton sedan 1960-talet. Även blomkålsproduktionen domineras av några av EU:s stora producentländer nämligen Italien, Frankrike och Spanien. 2,5
2
milj. ton
1,5
1
0,5
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
Figur 49 Produktion av blomkål i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO
2.5.3.9 Morötter Produktionen av morötter har under den senaste 40-årsperioden mer än fördubblats. 1961 producerades cirka 1,5 miljoner ton morötter mot dagens dryga 3 miljoner ton. Storbritannien har i genomsnitt under de senaste fem åren producerat mest morötter, följt av Frankrike, Italien och Tyskland. 4
3,5
3
milj. ton
2,5
2
1,5
1
0,5
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
Figur 50 Produktion av morötter i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO
46
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
2.5.3.10 Kål Kål är den enda av de här presenterade produkterna vars produktion minskat under de senaste fyrtio åren. Från en produktion kring 4,5 miljoner ton har den sjunkit till cirka 3 miljoner ton. Dominerande producentländer är Tyskland, Italien, Spanien, Nederländerna, Storbritannien och Frankrike. 5
4,5
4
3,5
milj. ton
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
Figur 51 Produktion av kål i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO
2.5.3.11 Lök Produktionen av lök har visat en stigande trend sedan 1961 då produktionen låg på cirka 2 miljoner ton. Idag närmar sig produktionen 4 miljoner ton. Produktionen domineras av Spanien och Nederländerna, men Italien, Frankrike och Storbritannien är också stora producenter av lök. 4,5
4
3,5
milj. ton
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
Figur 52 Produktion av lök i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO
47
2.5.3.12 Sallat Produktionen av sallat har ökat med cirka 50 % sedan 1961. Ökningen har dock stagnerat något under den senaste 10-årsperioden. Idag produceras cirka 3 miljoner ton sallat mot knappt 2 miljoner ton i början av 1960-talet. De största kvantiteterna av sallat produceras i Spanien och Italien följt av Frankrike.
3,5
3
milj. ton
2,5
2
1,5
1
0,5
0 1961
1963
1965
1967
1969
1971
1973
1975
1977
1979
1981
1983
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
Figur 53 Produktion av sallat i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO
2.6 EU:s konsumtion EU är världens främsta importregion för färsk frukt och svarade för hälften av världens fruktimport 1995. Självförsörjningsgraden för färska frukter varierar starkt mellan de olika medlemsländerna. Under året 1997/1998 låg självförsörjningsgraden på t.ex. 126 % i Spanien, 76 % i Portugal, 68 % i Belgien och 64 % i Österrike. Länder med låg självförsörjningsgrad på färska frukter är Finland (9 %), Sverige (11 %), Irland (13 %) och Tyskland (15 %). Samma år var självförsörjningsgraden för citrus i Spanien 295 % och i Portugal 81 %. När det gäller färska grönsaker ligger självförsörjningsgraden över 100 % i Belgien, Spanien och Portugal (130 %, 132 % respektive 136 % 1997/98). Finland, Irland och Österrike ligger runt 60–70 % (74 %, 71 % samt 64 %), medan Tyskland och Sverige har en självförsörjningsgrad totalt för färska grönsaker på runt 40 % (41 % respektive 36 %). Den sammanlagda konsumtionen i EU har varit relativt stabil under de senaste åren. Ungefär 29 miljoner ton färsk frukt och 41 miljoner ton grönsaker, vilket motsvarar 92 respektive 133 kg per person, har konsumerats.
48
Tabell 30 EU-15:s konsumtion av vissa frukter och grönsaker, 1997–1999, ton
Produkt
1997
1998
1999
13 329 002
14 343 123
16 000 186
1 519 540
1 421 838
1 427 052
888 035
881 443
816 651
Zucchini
1 062 403
1 096 288
986 169
Apelsiner
5 507 077
5 699 822
5 485 111
Clementiner
1 747 488
1 601 988
1 813 200
Mandariner
621 471
687 501
736 569
Citroner
1 455 108
1 434 394
1 525 400
Äpplen
7 301 382
7 344 488
8 254 550
Päron
2 248 931
2 386 989
2 517 207
Aprikoser
427 144
396 014
588 272
Körsbär
370 836
348 053
482 354
2 731 737
3 095 865
3 664 950
614 156
642 850
691 866
Tomater Gurka Kronärtskockor
Persikor, nektariner Plommon Källa: EU-kommissionen
2.7 EU:s internhandel1 EU har en betydande internhandel när det gäller färska produkter, se tabell 31 nedan. Huvudsakliga leverantörer är Spanien, Italien och Nederländerna, medan Tyskland är en mycket viktig mottagare. Handeln har under den senaste 15-årsperioden nästan fördubblats, vilket bl.a. beror på att EU under dessa år fått flera nya medlemsstater. När det gäller internhandeln för färska frukter exklusive citrusfrukter är handeln med äpplen mest betydande och utgjorde under 1999 cirka 25 % av den interna handeln med färsk frukt exklusive citrusfrukter. Handeln med persikor respektive päron utgjorde samma år 13 % respektive 8 % av internhandeln med frukter. Tabell 31 Total handel inom EU med färska frukter och färska grönsaker, tusen ton 1985*
1990*
1991*
1992*
1993*
1994*
1995
1996
1997
1998
1999
Färska frukter.
3 168
3 888
4 284
4 531
4 404
4 859
5 510
5 674
5 767
5 931
5 422
Citrus-frukter
1 872
2 629
2 511
2 694
2 504
2 784
3 041
2 990
3 193
3 411
2 845
Totalt frukt
5 040
6 517
6 795
7 225
6 908
7 643
8 551
8 664
8 960
9 342
8 267
Färska grönsaker
3 801
4 639
5 135
5 438
4 881
5 550
6 132
6 597
7 104
7 326
6 507
* EU-12 Källor: Jordbruksläget i europeiska unionen, rapport 1994 och 1996, Jordbruket i Europeiska unionen - Statistiska och ekonomiska uppgifter 2000.
Internhandeln av citrusfrukter bestod 1999 till 44 % av handel med apelsiner. Klementiner och citroner utgjorde cirka 25 % respektive 14 % av handeln. 1
EU:s internhandel motsvaras av EU-ländernas sammanlagda införsel eller deras sammanlagda utförsel eftersom dessa två poster ska motsvara varandra.
49
Av den totala internhandeln med färsk frukt inklusive citrusfrukter utgjorde citrusfrukter 34 % av handeln, äpplen 17 %, persikor 8 % och päron 5 %. Även när det gäller grönsaker är internhandeln omfattande. Internhandeln av tomater uppgick 1999 till 22 % av den totala internhandeln av grönsaker, medan gurka och blomkål endast utgjorde 9 % respektive 5 %.
2.8 EU:s externhandel EU:s import av färska frukter är betydligt större än exporten och EU är sålunda en nettoimportör av frukt. 2000 importerades frukt till ett värde av 6,9 miljarder euro, medan exporten endast uppgick till 1,6 miljarder euro. Kvantitetsmässigt har importen av färsk frukt sjunkit med 4 % mellan 1995 och 2000, samtidigt som exporten av färsk frukt har ökat med 29 %. När det gäller färska grönsaker har förhållandet mellan export och import ändrats mellan åren. Under 1995–96 var importen av färska grönsaker större än exporten uttryckt i värde. 1997–98 var exporten emellertid högre, medan importen åter var högre under 1999–2000. 2000 importerades grönsaker till ett värde av 945 miljoner euro, medan exporten uppgick till 800 miljoner euro. Kvantitetsmässigt har importen av färska grönsaker sjunkit med 22 % mellan 1995 och 2000. Exporten av färska grönsaker har kvantitetsmässigt ökat med 38 % under samma period. Av nedanstående tabeller framgår hur mycket som importerats och exporterats i ton för tullkapitel 0702-0709 (färska grönsaker) samt 0802-0810 (färska frukter) under åren 1995–2000. Denna indelning följer inte exakt de KN-nummer som omfattar marknadsregleringen för färska frukter och grönsaker. Därmed har arekanötter (betelnötter) och kolanötter, dadlar, torkade fikon, torkade vindruvor, sockermajs, oliver, samt paprika för bl.a. framställning av olja tagits med. Blandningar av torkade nötter, mjölbananer, samt johannesbröd har uteslutits. Bananer (inklusive mjölbananer) finns med i tabellerna 33 och 35. I övrigt hänvisas till kapitel 4, eftersom bananer omfattas av en egen marknadsordning.
2.8.1 Import Importen av färska grönsaker domineras av lök (0703), andra grönsaker (0709)2 och tomater (0702). 2000 utgjorde de respektive 34 %, 29 % och 20 % av den totala importen från tredje land. Importen av färska frukter domineras av bananer (0802), citrusfrukter (0805) samt äpplen och päron (0808). 2000 utgjorde de respektive 41 %, 19 %, samt 11 % av den totala importen från tredje land. Tabell 32 EU:s import av färska grönsaker, 1995–2000, ton
KN-nr 0702
Produkt Tomater
1995 483 574
1996 508 915
1997 160 821
1998 192 885
1999 214 154
2000 174 727
0703
Lök
361 955
306 587
234 240
368 441
318 430
296 681
0704
Kål
8 834
10 693
10 148
9 227
10 548
10 859
0705
Trädgårdssallat
2 333
5 352
2 653
2 176
2 092
5 443
0706
Morötter
15 683
18 700
18 386
22 255
29 565
19 909
0707
Gurka
64 527
44 021
18 444
22 208
18 318
16 190
0708
Baljväxter
59 355
67 545
68 467
77 809
94 776
103 205
0709
Andra
133 330
157 023
163 923
192 200
213 300
254 235
-
Totalt
1 129 591
1 118 836
677 082
887 201
901 183
881 249
Källa: Eurostat
2
Andra grönsaker omfattar kronärtskockor, sparris, auberginer, bladselleri, svampar och tryffel, spenat och andra slag.
50
Tabell 33 EU:s import av färska frukter, 1995–2000, ton
KN-nr 0802
Produkt andra nötter
1995 412 356
1996 429 364
1997 380 059
1998 342 561
1999 386 141
2000 380 947
0803
bananer
3 745 385
3 874 465
3 175 673
3 062 235
3 224 251
3 312 816
0804
dadlar*
474 289
533 779
542 096
534 086
628 296
638 938
0805
citrus
1 748 128
1 979 186
1 756 967
1 725 553
1 759 428
1 580 077
0806
vindruvor
464 969
514 258
484 517
509 057
554 575
584 245
0807
meloner
154 424
160 441
166 080
195 252
233 997
232 308
0808
äpplen, päron
1 096 408
1 094 834
1 134 778
956 435
1 088 997
919 412
0809
aprikoser**
113 575
133 558
162 605
156 612
172 741
135 917
0810
andra
247 268
261 812
276 246
306 637
288 083
318 603
-
Totalt
8 456 802
8 981 697
8 079 021
7 788 428
8 336 509
8 103 263
* Dadlar, fikon, ananas, avokado, guava, mango ** Aprikoser, körsbär, persikor, nektariner, plommon och slånbär, färska
och
mangostan,
färska
eller
torkade
Källa: Eurostat
2.8.2 Export EU:s export av grönsaker domineras av lök (0703), tomater (0702) och andra grönsaker (0709)3. 2000 utgjorde de vardera 40 %, 17 % samt 13 % av den totala exporten till tredje land. Mellan 1995 och 2000 har exporten av lök och baljfrukter ökat mest i procent, medan exporten av kål har minskat för varje år sedan 1997. När det gäller färska frukter domineras exporten av citrusfrukter (0805) och äpplen och päron (0808), samt bordsdruvor (0806) och aprikoser, körsbär, persikor etc. (0809). 2000 utgjorde de vardera 45 %, 23 % samt 9 % vardera av den totala exporten till tredje land. Mellan 1995 och 2000 har aprikoser, körsbär, persikor etc. (0809), andra frukter och bär (0810) samt vindruvor (0806) ökat mest. Tabell 34 EU:s export av färska grönsaker, 1995–2000, ton
KN-nr 0702
Produkt Tomater
1995 245 118
1996 234 724
1997 315 377
1998 275 935
1999 256 534
2000 206 466
0703
Lök
216 694
255 781
424 489
395 866
400 215
487 192
0704
Kål
94 147
100 483
155 026
138 818
96 864
93 316
0705
Trädgårdssallat
57 629
54 343
59 562
64 862
63 720
65 574
0706
Morötter
99 308
85 240
105 045
84 648
60 929
128 483
0707
Gurka
46 766
55 694
65 459
64 011
62 375
68 512
0708
Baljväxter
7 316
5 910
7 584
7 409
4 284
16 554
0709
Andra
124 220
136 879
149 224
154 052
161 502
165 322
-
Totalt
891 198
929 054
1 281 766
1 185 601
1 106 423
1 231 419
Källa: Eurostat
3
Andra grönsaker omfattar kronärtskockor, sparris, auberginer, bladselleri, svampar och tryffel, spenat och andra slag.
51
Tabell 35 EU:s export av färska frukter, 1995–2000, ton
KN-nr 0802
Produkt andra nötter
1995 36 219
1996 34 889
1997 37 886
1998 34 331
1999 35 318
2000 38 396
0803
bananer
45 265
31 364
17 938
27 342
31 912
38 807
0804
dadlar*
21 402
23 223
27 656
24 144
23 769
28 333
0805
citrus
1 059 482
1 021 485
1 186 212
1 181 982
1 010 441
1 256 503
0806
vindruvor
144 415
209 410
181 882
156 009
231 591
239 485
0807
meloner
97 232
90 726
139 052
140 222
158 084
136 887
0808
äpplen, päron
510 639
593 070
589 056
474 723
486 439
625 868
0809
aprikoser**
122 802
172 611
136 998
127 282
238 471
251 010
0810
andra
110 197
124 121
146 268
112 824
120 663
159 582
-
Totalt
2 147 653
2 300 899
2 462 948
2 278 859
2 336 688
2 774 871
* Dadlar, fikon, ananas, avokado, guava, mango ** Aprikoser, körsbär, persikor, nektariner, plommon och slånbär, färska
och
mangostan,
färska
eller
torkade
Källa: Eurostat
EU:s export av grönsaker (KN-nr 0702-0709) är för de flesta produkter större än importen. Av stapeldiagrammet nedan kan utläsas att EU:s export är större än importen för tomater (0702), lök (0703), kål (0704), trädgårdssallat (0705), morötter (0706) samt gurkor (0707). Importen är större än exporten när det gäller baljfrukter och baljväxtfrön (0708) och andra grönsaker (0709). Import
Export
600
500
tusen ton
400
300
200
100
0 tomat
lök
kål
sallat
morot
gurka
baljväxter
andra
Figur 54 Import och export av färska grönsaker (KN-nummer 0702-0710) till respektive från EU, 2000, tusen ton Källa: Eurostat
EU:s import av produkter under tullkapitel 0802-0810 är större än EU:s export. Endast för gruppen 0809 (aprikoser, körsbär, persikor etc.) överstiger exporten importen. Spanien är världens största fruktexportör följt av Ecuador, USA och Costa Rica. Spanien exporterar främst citrus och står för cirka 30 % av världens totala export jämfört med USA som har runt 14 %. I följande diagram är bananer (0803) inte inkluderade, då de behandlas i ett separat kapitel (kapitel 4). Bananer utgör drygt 40 % av EU:s totala import av frukt, och ungefär 1 % av exporten.
52
Import
1800
Export
1600 1400
tusen ton
1200 1000 800 600 400 200 0 andra nötter
dadlar*
citrus
färska vindruvor
melon
äpplen, päron
aprikoser**
andra
Figur 55 Import och export av färska frukter (KN-nummer 0802-0810, ej 0803) till respektive från EU, 2000, tusen ton * Dadlar, fikon, ananas, avokado, guava, mango och mangostan, färska eller torkade ** Aprikoser, körsbär, persikor, nektariner, plommon och slånbär, färska Källa: Eurostat
2.8.3 Handelsmönster I detta avsnitt har länderna delats upp i medelhavsländer, AVS-länder, kandidatländer och övriga länder. Som medelhavsländer räknas Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Syrien, Tunisien och Turkiet. Kandidatländerna utgörs av de länder som ansökt om medlemskap i EU och med vilka förhandlingar pågår. Dessa länder är Bulgarien, Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. I AVS-länderna ingår de 76 länder som skrivit under partnerskapsavtalet med EU (Cotonouavtalet) och för vilka EU ger speciella förmåner samt Somalia som tidigare varit ett AVS-land men inte kunnat skriva på Cotonouavtalet. EU har en rad preferensarrangemang på trädgårdsområdet med tullnedsättningar för olika produkter, för flera medelhavsländer, AVS-länderna och kandidatländerna (se vidare avsnitt 2.9.5.3 om handelsavtal). En stor del av handeln sker med dessa länder, men all handel sker inte inom preferensarrangemangen. 2.8.3.1 Färska grönsaker Av figuren nedan framgår att hälften av EU:s import 2000 av färska grönsaker kom från något av Medelhavsländerna. Bland dessa länder kom importen främst från Marocko (21 %), Egypten och Israel (11 % vardera) samt Turkiet (6 %). En markant ökning har skett sedan 1993 då endast 7 % importerades från dessa länder. Även importen från kandidatländerna har ökat och låg 2000 på 19 %. Bland kandidatländerna är Polen (7 %), Cypern (5 %) och Ungern (4 %) de viktigaste för EU:s import. Övriga viktiga enskilda länder är Nya Zeeland (10 %) och AVS-landet Kenya (4 %).
53
Argentina Australien 2% 2% Övriga länder 8% AVS-länderna 9%
Medelhavsländerna 50%
Nya Zeeland 10%
Kandidatländerna 19%
Figur 56 EU:s importkvantiteters fördelning med avseende på ursprung, 2000, färska grönsaker (KNnummer 0702-0709) Källa: Eurostat
När det gäller exporten av färska grönsaker kan konstateras att 30 % gick till kandidatländerna under 2000, se figuren nedan. Om man enbart ser till enskilda länder gick de största kvantiteterna till Ryssland (11 %), kandidatländerna Polen och Tjeckien (10 % respektive 8 %), Schweiz (7 %), Medelhavslandet Algeriet (5 %) samt Norge och USA (4 % vardera).
Norge 4%
USA 4%
Schweiz 7%
Kandidatländerna 30%
Ryssland 11%
AVS-länderna 12%
Medelhavsländerna 14%
Övriga länder 18%
Figur 57 EU:s exportkvantiteters fördelning med avseende på destination, 2000, grönsaker (KN-nummer 0702-0709) Källa: Eurostat
54
2.8.3.2
Färsk frukt
Av figuren nedan framgår det att EU:s import 2000 av färska frukter exklusive bananer framförallt kom från AVS- och Medelhavsländerna. Från kandidatländerna importerades endast 7 %. Bland enskilda länder var AVS-landet Sydafrika det viktigaste och stod 2000 för 18 % av EU:s import. Efter Sydafrika följer Medelhavslandet Turkiet (11 %), USA (9 %), Argentina (8 %), Medelhavslandet Marocko (7 %), Nya Zeeland (6 %), Chile (6 %), Brasilien (5 %) och Medelhavslandet Israel (5 %).
Chile 6%
Brasilien 5%
Nya Zeeland 6%
AVS-länderna 24%
Kandidatländerna 7% Argentina 8%
Medelhavsländerna 24%
USA 9% Övriga länder 11%
Figur 58 EU:s importkvantiteters fördelning med avseende på ursprungsland, 2000, frukter exklusive bananer (KN-nummer 0802-0810, exklusive 0803) Källa: Eurostat
När det gäller exporten av frukter exklusive bananer kan det konstateras att 2000 gick nästan hälften till kandidatländerna, se figuren nedan. AVS- och Medelhavsländerna tog 2000 endast emot 1 % vardera av EU:s export. De största kvantiteterna som togs emot av enskilda länder gick till kandidatlandet Polen (20 %) följt av Ryssland (13 %), Schweiz (9 %), kandidatlandet Tjeckien (9 %), Norge, kandidatlandet Ungern samt USA (4 % vardera). Medelhavsländerna 1% AVS-länderna 1%
USA Norge 4% 4% Schweiz 9%
Ryssland 13%
Kandidatländerna 48%
Övriga länder 20%
Figur 59 EU:s exportkvantiteters fördelning med avseende på destination, 2000, frukter exklusive bananer (KN-nummer 0802-0810, exklusive 0803) Källa: Eurostat
55
2.9 EU:s marknadsreglering av färska frukter och grönsaker Följande KN-nummer omfattas av EU:s marknadsreglering av färska frukter och grönsaker: KN-nummer
VARUSLAG
0702 00
Tomater, färska eller kylda
0703
Kepalök (vanlig lök), scharlottenlök, vitlök, purjolök och lök av andra Allium-arter, färska eller kylda
0704
Kål, blomkål, brysselkål, vitkål och liknande produkter av arten brassica, färska eller kylda
0705
Trädgårdsallat (Lactuca sativa) och cikoriasallat (Cichorium spp.), färsk eller kyld
0706
Morötter, rovor, rödbetor, havrerot (salsifi), rotselleri, rädisor och liknande rotfrukter, färska eller kylda
0707 00
Gurkor, färska eller kylda
0708
Baljväxter och spritade baljväxtfrön, färska eller kylda
ur 0709
Andra grönsaker med undantag grönsaker enligt 0709 60 91, 0709 60 95, 0709 60 99, 0709 90 31, 0709 9039 och 0709 90 60
Ur 0802
Andra nötter, färska eller torkade även skalade, med undantag av arekanötter (betel nötter) och kolanötter enligt undernummer 0802 90 30
0803 00 11
Mjölbananer, färska
Ur 0803 00 90
Mjölbananer, torkade
0804 20 10
Fikon, färska
0804 30 00
Ananas
0804 40
Avokado
0804 50 00
Guava, mango och mangostan
0805
Citrusfrukter, färska eller torkade
0806 10 10
Bordsdruvor, färska
0807
Meloner (inbegripet vattenmeloner) och papayafrukter, färska
0808
Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska
0809
Aprikoser, körsbär, persikor plommon och slånbär färska
0810
Andra frukter och andra bär, färsk
0813 50 31, 5039
Blandningar av enbart torkade nötter enligt nummer 0801 och 0802
1212 10 10
Johannesbröd
(inbegripet
nektariner),
Källa: Rådets Förordning nr 2200/96
Den nuvarande marknadsordningen, d.v.s. grundförordningarna för färska frukter och grönsaker, bearbetade frukter och grönsaker samt för citrusfrukter härrör från ett reformarbete som genomfördes 1996. En mindre reform genomfördes under det franska ordförandeskapet hösten 2000. I denna reform 56
infördes ett stödtak (se vidare avsnitt 2.9.2) på 4,1 % för stöd till producentorganisationer. Tidigare fastställdes först ett preliminärt tak och först efter stödårets slut och när alla åtgärder redan genomförts fastställdes det slutliga stödtaket. Ändringen innebar sålunda underlättad administration samt lättare planering för producentorganisationerna. Ytterligare en ändring som genomfördes var att interventionströsklar (se vidare avsnitt 2.9.4.1) för flera produkter sänktes samtidigt som bearbetningskvoterna4 ökades. Rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker har beteckning (EG) 2200/96 ändrad genom (EG) 2699/00. Förordningen är uppdelad på sju avsnitt med bestämmelser inom följande områden: •
Klassificering av produkter
•
Producentorganisationer
•
Branschorganisationer och branschavtal
•
Intervention
•
Handel med tredje land
•
Tillsyn på nations- och gemenskapsnivå
•
Allmänna bestämmelser
De första fem områdena beskrivs utförligare i de fem följande avsnitten. EU-kommissionen är ansvarig för detaljregler till grundförordningarna inom sektorn samt för tillämpningen av de regler och åtgärder som finns fastställda i grundförordningen. Detta arbete omfattar bland annat att fastställa kvalitetsregler, stöd till producentorganisationer, hanteringen av exportbidrag, stöd och minipriser för apelsiner och citroner för beredning samt den allmänna styrningen av marknaden för färska frukter och grönsaker. Arbetet bedrivs i en förvaltningskommitté i vilken EU-kommissionen har ordförandeskapet. Förvaltningskommittén sammanträder en eller flera gånger per månad. Information från mötena finns på SJV:s hemsida http://www.sjv.se. Välj ”Handel och marknad”, därefter ”EU- kommittéer” och slutligen ”Frukt och Grönsaker”. Av stor vikt är naturligtvis de stöd som utgår. Huvudsakliga stödområden är: 1)
Exportbidrag
2)
Återtaganden (Intervention)
3)
Stöd till producentorganisationernas driftsfonder
4)
Stöd till nötter
Av nedanstående tabell framgår budgetanslagen för sektorn för perioden 1996-2001. Nästföljande figur visar fördelningen av budgetmedel på de olika åtgärderna för perioden 1997-2000. Den största förändringen sedan 1997 är att stödet till producentorganisationerna utgör en större del samtidigt som stödet till intervention har minskat i andel av budgeten.
4
Den maximala mängd produkt avsedd för bearbetning som berättigar till EU-stöd.
57
Tabell 36 Budgetanslag 1996–2001 i miljoner euro 1996
1997
Beräkn. Faktiskt
1998
Beräkn. Faktiskt
1999
Beräkn. Faktiskt
2000
Beräkn. Faktiskt
2001
Beräkn. Faktiskt
Beräkn. Faktiskt
Exportbidrag
98,5
73,4
92,2
67,0
85,9
40,8
79,6
23,2
73,3
32,8
67,0
36,0
Återtaganden
330,7
192,9
216,6
293,2
202,4
138,3
186,1
90,6
156,3
169,2
132,4
117,2
Driftsfonder
128,7
0,0
180,1
6,4
205,8
239,0
231,6
256,4
257,3
270,2
257,3
343,4
Nötter
105,0
81,3
100,0
77,3
101,3
110,3
102,1
93,6
104,1
107,0
75,1
117,6
Delsumma
662,9
347,6
588,9
443,8
595,4
528,4
599,4
463,7
591,0
579,2
531,8
614,2
Övriga åtgärder
172,0
136,0
107,0
19,0
55,0
104,4
45,0
40,8
50,0
0,0
50,0
0,0
Summa färsk frukt och färska grönsaker (1)
834,9
483,6
695,9
462,8
650,4
632,8
644,4
504,5
641,0
579,2
581,8
614,2
Citrus (2)
189,4
234,6
186,5
244,1
182,9
113,2
179,3
202,7
175,7
214,8
172,1
170,1
1 024,3
718,2
882,4
706,9
833,3
746,1
823,7
707,2
816,7
794
753,9
784,3
Summa (1) + (2)
Källa: EU-kommissionen
100% 90%
% av budget
80% 70%
Övrigt
60%
Citrus
50%
Nötter PO-stöd
40%
Intervention
30%
Exportbidrag
20% 10% 0% 1997
1998
1999
2000
Figur 60 Beräknad fördelning av budgetmedel i frukt och grönsakssektorn 2000 Källa: EU-kommissionen
2.9.1 Klassificering av produkter - handelsnormer Från och med den 1 januari 1995 ska frukt och grönsaker som säljs i Sverige följa EU:s regler om kvalitet och om märkning. Detta är i och för sig inget nytt. Före 1995 fanns svenska handelsnormer som var i det närmaste identiska med de internationella, men hur normerna efterlevdes kontrollerades inte av Jordbruksverket utan av näringen själv, d.v.s. odlarorganisationer och handeln. Handelsnormer har funnits sedan det blev möjligt att skicka varor över stora avstånd och skapades först i USA och på 1920-talet även i Europa. Normerna underlättade handeln för köpare som inte hade möjlighet att själva inspektera varorna innan köpet. Man kan därför säga att normerna är en produktbeskrivning. En köpare kan t.ex. jämföra priset på tomater av klass I från två olika köpare och veta att de i stort sett är jämförbara. Ytterligare en orsak till att normerna skapades var att producentorganisationer bildades vid denna tidpunkt. Dessa hade ett behov av att kunna erbjuda ett enhetligt utbud av produkter och för att åstadkomma detta behövdes gemensamma handelsnormer. 58
Man kan sålunda säga att normerna har störst betydelse för handeln fram till konsumenten. För en konsument är situationen nämligen lite annorlunda eftersom konsumenten oftast själv har möjlighet att gå in i en butik, titta på varan och bedöma om den är värd det pris som begärs. Om varorna är korrekt märkta underlättar emellertid normerna för kunden att jämföra priset på motsvarande vara i olika butiker. Vid köp av frukt och grönsaker via Internet hamnar emellertid konsumenten i samma situation som handeln, d.v.s. konsumenten har inte möjlighet att se varan före köpet. Kommittén för Jordbruksfrågor i FN:s ekonomiska kommission för Europa skapade 1949 en arbetsgrupp för standardisering av livsmedel med kort hållbarhet, dit frukt och grönsaker hör. Trots namnet är representanter från världens alla länder välkomna att delta i gruppens arbete vilket t.ex. USA, Nya Zeeland, Sydafrika och Israel som är viktiga producentländer gör. Det internationella arbetet med handelsnormer har ända sedan 1949 utgått från denna arbetsgrupp. De normer som EU antagit är i stort sett identiska med FN:s normer vilket är nödvändigt för att inte skapa problem för handeln med länder utanför EU. I Sverige kom arbetet igång i Trädgårdsnäringens Standardiseringskommitté på 1940-talet. Från mitten på 1960-talet och fram till 1995 bedrevs arbetet av Svenska Fruktfrämjandet respektive Svenska Grönsaksfrämjandet och tillämpningen av reglerna i handeln byggde på en frivillig överenskommelse mellan handeln och de svenska odlarna. För Sveriges del är en viktig skillnad mot tiden före EU-medlemskapet att myndigheterna nu ska kontrollera att normerna efterföljs. Kontroll ska ske i alla led, d.v.s. hos odlare, grossister och i butiker, den s.k. marknadskontrollen. Denna kontroll sker i form av stickprov hos de cirka 3 000 producenter, 300 grossister och 6–10 000 butiker som finns i Sverige. Det är viktigt att notera att Jordbruksverkets växtinspektion endast utför stickprovskontroll. Ansvaret för att produkterna överensstämmer med normerna vilar på innehavaren. Det är därför viktigt att aktörerna själva (odlare, grossister, butiker) har kunskap om vilka regler som gäller och hur normerna fungerar. Förutom marknadskontrollen ska alla produkter som importeras till EU eller exporteras från EU kontrolleras vid gränsen, import- respektive exportkontroll. Vid import och export ska alla partier kontrolleras av myndigheten. Jordbruksverket som idag bedriver arbetet med handelsnormerna utför också kontrollerna. Kontroller genomförs i hela landet av Växtinspektionens personal som finns placerad vid kontor i Helsingborg, Alnarp, Göteborg och Stockholm. 2.9.1.1 Omfattning Reglerna gäller för alla frukter och grönsaker för vilka handelsnormer finns, för närvarande drygt 30 produkter. Det enda undantaget är egna produkter som säljs i anknytning till odlingsplatsen, d.v.s. det som man vanligen kallar gårdsförsäljning. Om man vid gårdsförsäljning även säljer andras produkter gäller inte undantaget från normerna. Tabell 37 Produkter för vilka EU har obligatoriska handelsnormer
Aprikoser
Druvor
Lök
Purjolök
Tomat
Aubergine
Endiviasallat
Melon
Päron
Valnöt
Avokado
Gurka
Morötter
Sallat
Vattenmelon
Blomkål
Jordgubbar
Nektariner
Sparris
Vit- och rödkål
Brysselkål
Kiwifrukt
Paprika
Spenat
Vitlök
Bönor
Kronärtskocka
Persika
Squash (Zucchini)
Äpple
Citrusfrukt
Körsbär
Plommon
Stjälkselleri
Ärter
Källa: Rådets Förordning nr 2200/96
59
2.9.1.2
Krav
De kvalitetskrav som ställs på produkterna kan delas in i två delar. Den första delen utgörs av minimikrav som alltid ska vara uppfyllda för att produkterna ska få säljas. För vissa produkter finns dock undantag från något av kraven t.ex. kan morötter säljas otvättade. I minimikraven ingår för de flesta produkter krav på att de ska vara •
hela
•
friska, d.v.s. de får inte vara angripna av röta
•
rena (vissa avvikelser medges beroende på produkt)
•
praktiskt taget fria från skadedjur
•
praktiskt taget fria från skador av skadedjur
•
fria från onormal yttre fuktighet
•
fria från främmande lukt och smak
•
tillräckligt utvecklade och mogna för sin typ
•
ha sådan utveckling och mognad att de tål transport och hantering och är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten
Den andra delen utgörs av en klassificering i Klass II och Klass I och för vissa produkter även Klass Extra med stigande krav på kvalitet och utseende. Medan en produkt i Klass Extra ska vara en i det närmaste perfekt frukt eller grönsak får en produkt i Klass II ha en hel del olika fel förutsatt att den behåller sina väsentligaste egenskaper ifråga om kvalitet, hållbarhet och presentation. Vissa produkter ska också storlekssorteras. För dessa produkter finns även en minimistorlek angiven. Vilka kraven är framgår av normen för respektive produkt. Dessa normer finns på SJV:s hemsidas. 2.9.1.3
Toleranser
Minimikraven, d.v.s. att en produkt är hel, ren, fri från skadedjur och röta, ska alltid vara uppfyllda och den tolerans för avvikelser som man i praktiken använder är låg. När det gäller de krav som ställs i kvalitetssorteringen får 5 % i Klass Extra och 10 % i Klass I, i antal eller vikt av produkterna, avvika från kraven för kvalitetsklassen. De ska då uppfylla kraven för klassen under. För Klass II är toleransen 10 % i antal eller vikt av produkter som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven, men produkterna får inte vara angripna av röta eller på annat sätt vara olämpliga att konsumera. För de flesta storlekssorterade produkter tillåts dessutom 10 % i antal eller vikt avvika från den storlek som anges på förpackningen men ska då ligga inom det storleksintervall som ligger närmast över eller under det som angetts på förpackningen. 2.9.1.4
Märkningens innehåll
För att de som handlar med frukt och grönsaker ska kunna identifiera och jämföra produkterna men också för att ge konsumenterna information om varan, finns krav på märkning.
Produkt (om lådans innehåll inte är synligt från utsidan) Om lådans eller förpackningens innehåll inte är synligt från utsidan ska den vara märkt med vilken produkt den innehåller och ibland även typ av produkt, t.ex. skärbönor, isbergssallat, körsbärstomat. Man bör tänka på att när lådor staplas ovanpå varandra i en pall blir lådans innehåll ofta inte synligt från utsidan även om den enskilda lådan inte är täckt med ett lock.
60
Avsändare eller packare, klass och ursprung är obligatoriskt för alla produkter Precis som för de flesta andra produkter som saluförs måste tillverkaren eller avsändaren finnas uppgiven för att företaget ska kunna kontaktas om det är något fel på produkten. Med förpackare avses den person eller det företag som packar produkterna. Avsändare avser den person eller det företag som kommersiellt skickar och tar ansvar för produkternas transport. Som förpackare eller avsändare får inte anges ett företag som endast saluför produkterna. För att de som handlar med produkterna och konsumenterna ska veta vilken klass en låda eller förpackning med frukt eller grönsaker innehåller och därigenom vilka krav man kan ställa på produkterna, ska lådor och förpackningar också vara märkta med Klass (Klass Extra, Klass I eller Klass II). Även ursprungslandet ska finnas angivet på förpackningen. Med ursprungsland avses det land där produkterna odlats.
Sort, handelstyp och/eller storlek ska anges för vissa produkter För de produkter som storlekssorterats ska storleksklassen finnas angiven. Till sist finns för vissa produkter ytterligare krav, t.ex. på att sorten eller handelstypen, t.ex. grön sparris eller Charentaismelon, ska anges. En specificering på vilken information som lådor och förpackningar ska vara märkta med finns i handelsnormen för respektive produkt. Följande information ska sålunda finnas på emballage och förpackningar: Alla produkter som omfattas av handelsnormer: •
Avsändare och/eller packare
•
Klass
•
Ursprungsland
Vissa produkter: •
Storlek
•
Sort
•
Handelstyp
2.9.1.5
Märkning av förpackningar
Ytteremballage Alla lådor/emballage ska märkas, läsligt och synligt med outplånlig text på någon av förpackningens sidor. Produkter som saluförs i t.ex. nät eller påse ska ha en etikett som är stadigt fäst vid förpackningen.
Varor i bulk Produkter som i den handel som föregår butiksledet saluförs i bulk ska åtföljas av ett dokument som innehåller den information som krävs enligt normerna d.v.s. samma information som annars skulle ha funnits på lådorna.
Konsumentförpackningar Alla slutna konsumentförpackningar, d.v.s. förpackningar vars innehåll inte kan ändras utan att bryta förpackningen, ska också märkas. Samma information ska även finnas på den låda i vilken förpackningarna packats. Exempel på konsumentförpackningar är påsar, nät, plasttäckta brickor m.m. Däremot är öppna tråg, t.ex. jordgubbstråg undantagna, för dessa räcker det att ytteremballaget, lådan är märkt. Om tråget är inneslutet i ett nät vilket är vanligt vid försäljning av t.ex. kiwifrukt och vindruvor, eller en plastfilm, är tråget inte längre öppet och ska då vara märkt.
61
Styckeförpackningar Produkter som förpackas individuellt i en plastfilm t.ex. krympfilmade produkter som gurka, paprika och citroner anses inte vara konsumentförpackade och kräver därför inte individuell märkning på filmen.
Förpackningar med delade eller snittade produkter Handelsnormerna för färska frukter och grönsaker omfattar bara hela produkter. Snittad sallat (eller andra snittade produkter) omfattas t.ex. inte av dessa normer utan av Livsmedelsverkets märkningskungörelse. 2.9.1.6
Märkning i butik
Produkter som i detaljistledet exponeras i lådor får bara säljas i originalemballaget. Om andra lådor skulle användas skulle märkningen på dessa lådor avse en annan vara än innehållet och ge felaktig information till konsumenterna. Det är därför inte tillåtet att i en låda fylla på med produkter av annan sort eller ursprung.
Exponering i lådor med märkningen väl synlig När produkterna exponeras i korrekt märkta lådor som placerats så att märkningen är lätt synlig för konsumenterna krävs ingen ytterligare skyltning av produkterna.
Försäljning i lös vikt Frukt och grönsaker kan också säljas i lös vikt. Vid försäljning i lös vikt får produkter med olika ursprung och/eller avsändare inte blandas, t.ex. i så kallade ”fruktberg”. Dessutom ska en tydlig skylt ange de uppgifter som krävs i normerna rörande: • • •
Produktens ursprung Klass Sort (gäller för vissa produkter)
Exponering i lådor men utan att märkningen är väl synlig Om produkterna exponeras i lådor som placerats så att märkningen inte lätt kan ses av konsumenterna ska produkterna skyltas enligt samma krav som gäller vid försäljning i lös vikt.
Försäljning av konsumentförpackade produkter Vid försäljning av produkter i slutna konsumentförpackningar (som därmed är märkta på förpackningen) krävs ingen ytterligare skyltning i butik.
Försäljning av styckeförpackade produkter och öppna tråg utan tillhörande ytteremballage Styckeförpackade produkter och öppna tråg behöver inte vara individuellt märkta. Om de exponeras i butik utan ett ytteremballage med märkningen väl synlig för konsumenterna, ska dessa produkter skyltas enligt samma krav som gäller vid försäljning i lös vikt. Vid skyltning i butik krävs inte att man ska ange packare/avsändare eller produkternas storlek på skylten. 2.9.1.7 Ansvar Innehavaren är ansvarig för att produkterna uppfyller de krav som finns. Det betyder att när en grossist eller detaljist tar emot produkterna blir han eller hon ansvarig för att de motsvarar kraven. Vid ankomsten ska mottagaren därför kontrollera produkternas kvalitet och märkning och själv godkänna eller underkänna dem. Det är först när huvuddelen av alla grossister och detaljister verkligen tar detta ansvar och kontrollerar/godkänner produkterna vid ankomsten som efterföljandet av kvalitetsnormer och märkning kommer att fungera fullt ut. Den verksamhet som Växtinspektionen bedriver är en stickprovskontroll som visar i vilken mån detta fungerar, men den verkliga kontrollen ska göras av producenterna, grossisterna och detaljisterna själva.
62
2.9.1.8
Kontroll
Växtinspektionen som är en del av Statens jordbruksverk kontrollerar att kvalitets- och märkningsreglerna följs. Detta görs genom stickprovskontroller hos producenter, packare, grossister och ute i butiker. Frukt och grönsaker som importeras från länder utanför EU kontrolleras alltid i samband med intullningen men kan sedan bli föremål för ytterligare kontroll i samband med stickprovskontrollerna i grossist- och detaljistledet. 2.9.1.9
Påföljder
Om Växtinspektionen finner produkter som inte uppfyller de krav som finns uppställda, skrivs en rapport och innehavaren får bestämma vilken åtgärd som han/hon vill vidta. De alternativ som finns är: •
Omsortering
•
Märkning
•
Nedklassning
•
Retur till avsändaren
•
Industriell beredning
•
Användning till djurfoder
•
Destruktion
Innehavaren förbinder sig att utföra åtgärden och Växtinspektionen kontrollerar att detta görs.
63
Tabell 38 Sammanställning över kvalitetsklasser och krav på märkning med sort för produkter med obligatoriska handelsnormer Produkt Aprikoser Aubergine Avokado Blomkål Brysselkål Bönor Citrusfrukt
Kvalitetsklasser Extra, I, II I, II Extra, I, II Extra, I, II I, II Extra, I, II Extra, I, II
Druvor Endiviasallat Gurka Jordgubbar Kiwifrukt Kronärtskocka Körsbär Lök Melon Morötter Nektariner Paprika Persika Plommon Purjolök Päron Sallat Sparris Spenat Squash (Zucchini, Sommarpumpa) Stjälkselleri Tomat Valnöt Vattenmelon Vit-/rödkål Vitlök
Extra, I, II Extra, I, II Extra, I, II Extra, I, II Extra, I, II Extra, I, II Extra, I, II I, II I, II Extra, I, II Extra, I, II I, II Extra, I, II Extra, I, II I, II Extra, I, II I, II Extra, I, II I, II I, II I, II Extra, I, II Extra, I, II I, II I, II Extra, I, II
Äpple Ärter
Extra, I, II I, II
Källa: EU-kommissionens lagtext
64
Krav på märkning med sort Ja, i klass Extra och klass I Nej Ja Nej Nej Nej Ja, för apelsiner. För clementiner ska det anges om de är kärnfria Ja Nej Nej Nej Nej Ja, i klass Extra Nej Nej Ja, sort eller handelstyp Ja, i klass Extra Ja, i klass Extra och klass I Nej Ja, i klass Extra och klass I Ja Nej Ja Nej, men typ av produkt Nej Nej Nej Nej Nej, men körsbär- eller coctailtomat ska anges Nej, men skördeår Nej Nej Nej, men typ av produkt ska anges (färsk, halvtorr, torr och ev. rökt) Ja Nej
2.9.2 Producentorganisationer (PO) I den reform av stödet till sektorn för färska frukter och grönsaker som genomfördes 1996 skapades ett stödsystem som är baserat på att godkända producentorganisationer (PO) får stöd för åtgärder och aktiviteter beskrivna i ett godkänt verksamhetsprogram (VP) och finansierade med en gemensam driftsfond (DF). För att erhålla stöd ska producentorganisationerna sålunda sätta samman ett verksamhetsprogram med de åtgärder de vill vidta. För att finansiera åtgärderna ska en driftsfond skapas. Finansieringen av driftsfonden ska till 50 % komma från organisationens medlemmar och resterande 50 % erhålls av EU. EU bidrar dock maximalt med en summa som motsvarar 4,1 % av producentorganisationens omsättning av godkända produkter. Fram till och med 2000 bestämdes detta stödtak i två steg. I ett första steg fastställdes ett preliminärt stödtak baserat på producentorganisationernas uppskattningar om i hur stor utsträckning de skulle komma att utnyttja stödet. Efter årets slut och när uppgifter om alla producentorganisationers godkända kostnader lämnats in till EU-kommissionen fastställdes ett slutgiltigt stödtak. Detta kunde avvika tämligen mycket från det preliminära taket vilket gjorde det mycket svårt för producentorganisationerna att planera sitt stödutnyttjande eftersom de inte visste hur stort det slutliga stödet skulle komma att bli. Den reform som genomfördes hösten 2001 och som innebar att ett fast stödtak på 4,1 % av varje producentorganisations omsättning av godkända produkter infördes, innebar därför en stor förbättring. När reformen genomfördes var målet att 60 % av EU:s odlare skulle vara anslutna till en producentorganisation. Idag, hösten 2001 kan man konstatera att bara 40 % av odlarna är anslutna. Orsaken tros vara att systemet är byråkratiskt och tungrott och att det därför är svårt att motivera producenter att medverka. EU-kommissionen har förklarat att syftet med att stödja producentorganisationerna ekonomiskt är att stärka producenternas ställning på marknaden och därigenom öka deras lönsamhet. Enligt EU-kommissionen är målet för producentorganisationernas arbete att •
skapa balans mellan utbud och efterfrågan,
•
anpassa utbudet mot den kvalitet konsumenterna efterfrågar,
•
främja koncentrationen av utbudet för att möta koncentrationen i handeln som blir allt starkare,
•
främja avyttring av medlemmarnas produkter,
•
minska produktionskostnader och stabilisera producentpriserna samt
•
främja odlings- och produktionsmetoder samt en avfallshantering som alla är miljövänliga.
Av nedanstående diagram framgår antalet producentorganisationer i medlemsländerna. Det kan noteras att i t.ex. Italien, Grekland och Portugal, där produktionen av frukt och grönsaker är av stor vikt, har den andel av produktionen som säljs genom producentorganisationer varit ganska liten.
65
600 500
1998 1999
antal PO:er
400
2000
300 200 100 0
E
F
I
GR
UK
D
P
1998
531
337
147
178
134
68
1999
536
340
120
106
75
59
2000
546
303
119
123
75
59
NL
FIN
S
B
DK
IRL
A
11
9
8
11
6
6
3
39
13
9
7
6
6
6
4
39
13
7
7
8
6
13
4
Figur 61 Antal producentorganisationer i EU:s medlemsländer åren 1998, 1999 och 2000
% av omsättning genom erkända PO:er
Källa: EU-kommissionen
80 1998
70
1999
60
2000
50 40 30 20 10 0
B
NL
F
E
1998
68
63
54
1999
71
64
55
50
2000
67
73
53
45
S
D
DK
30
37
40
34
29
42
28
39
I
UK
A
32
10
27
26
17
28
28
23
GR
FIN
I
P
11
7,5
71
15
13
9
8
23
11
37
5
Figur 62 Andel av omsättningen i färska frukter och grönsaker som 1998, 1999 och 2000 såldes genom erkända producentorganisationer Källa: EU-kommissionen
2.9.2.1
Vad är en producentorganisation? Vad krävs för ett godkännande?
En producentorganisation är en organisation som är bildad på initiativ av producenter, erkänd av medlemsstaten och som för producenternas räkning saluför de frukter och grönsaker som produceras av producenterna. För att ett godkännande ska ges krävs bl.a. att stadgarna garanterar att producentorganisationen bedrivs enligt demokratiska principer. Andra krav för att en producentorganisation ska godkännas är att:
66
•
den ska ha bildats på initiativ av odlarna
•
ett syfte är att säkerställa produktionsplanering
•
den ska arbeta för att anpassa utbudet till efterfrågan, både i fråga om kvantitet och kvalitet
•
den ska främja koncentrationen av medlemmarnas utbud
•
den ska arbeta för att minska produktionskostnaderna och stabilisera produktionspriserna
•
den ska arbeta för miljövänliga odlings- och produktionsmetoder och en miljövänlig avfallshantering
Det finns också krav på att producentorganisationens stadgar ska innehålla: •
krav på att medlemmarna tillämpar producentorganisationens regler, speciellt rörande kännedom om produktionen, saluföring och miljöskydd
•
krav på att medlemmen för varje produktkategori inte är medlem i mer än en producentorganisation
•
krav på att medlemmarna säljer hela sin produktion genom producentorganisationen - men om producentorganisationen tillåter kan 25 % av produktionen säljas på den egna gården, t.ex. genom självplock
•
krav på att producenterna tillhandahåller de uppgifter om t.ex. areal, skörd, avkastning och direktförsäljning som producentorganisationen kräver
•
krav på att medlemmarna betalar ekonomiska bidrag till driftsfonden
•
bestämmelser om hur producentorganisationens regler ska fastställas, antas och ändras
•
bestämmelser om hur medlemmarnas avgifter ska fastställas
•
regler som garanterar att producentorganisationen styrs demokratiskt och att producenterna har kontroll över organisationen
•
regler om påföljder när reglerna inte följs
•
regler om antagande av nya medlemmar
•
regler om bokföring och budget
Dessa stadgar ska ha erkänts av landets ansvariga myndighet. 2.9.2.2 Kategorier av producentorganisationer Följande kategorier av producentorganisationer har fastställts. En producentorganisation kan sålunda antingen välja att vara generell och vara öppen för alla frukter och grönsaker eller att vara specialiserad på t.ex. frukt, nötter etc. 1. frukt och grönsaker 2. frukt 3. grönsaker 4. produkter avsedda för bearbetning 5. citrusfrukter 6. nötter 7. svamp 2.9.2.3 Minimikrav rörande omsättning och antal medlemmar I samband med att stödet till producentorganisationer skapades fastställdes ett minsta antal medlemmar och en minsta omsättning för att en producentorganisation ska kunna godkännas. Minimigränserna varierar dock mellan medlemsländerna och mellan regioner, se tabellen nedan.
67
Tabell 39 Kriterier rörande minsta antal medlemmar och minsta omsättning för erkännande av producentorganisationer PO-kategori 1 till 4 Medlemsstat eller region
Belgien, Tyskland, Spanien (1), Frankrike, Grekland (2), Italien, Nederländerna, Österrike, Storbritannien (3). Danmark, Irland, Nordirland, (2) Grekland , Mallorca, Kanarieöarna, Portugal (4). Finland, Sverige, (2) .
Grekland
Grekland (öar), Luxemburg, Madeira och Azorerna.
Minsta antal medlemmar
PO-kategori 6 och 7
Minsta omsättning (milj euro)
40
1,5
…..eller 15
2,5
…..eller 5
3,0
15
0,5
….eller 5
1,0
10
0,25
…. eller 5
0,5
5
0,1
Minsta antal medlemmar
Minsta omsättning (milj. euro) 5
0,25
5
0,1
(1) Utom Mallorca och Kanarieöarna (2) Vissa regioner (3) Utom Nordirland (4) Utom Madeira och Azorerna Källa: Förordning (EG) 412/97
2.9.2.4
Verksamhetsprogram och deras innehåll
Producentorganisationer kan välja att ombesörja medlemmarnas försäljning och gemensamma inköp utan att utnyttja möjligheten från EU att erhålla bidrag för godkända gemensamma utgifter. Producentorganisationerna kan emellertid också välja att skapa program, av EU kallade ”Verksamhetsprogram”, som ska innehålla det ramverk d.v.s. de aktiviteter och åtgärder producentorganisationen avser genomföra under den tid programmet löper, vilket är max fem år. Åtgärderna ska vara av en kollektiv natur och dessutom vara framåtsyftande. De kan sägas vara av en kollektiv natur om de berör ett större antal eller andel av producentorganisationens medlemmar och de har antagits demokratiskt av organisationens medlemmar. Det är sålunda viktigt att betona att stödet inte får användas som ett investeringsstöd för producentorganisationens enskilda medlemmar utan ska finansiera åtgärder som har en kollektiv prägel och är av gemensamt intresse för producentorganisationen som helhet.
68
300
60 milj. euro 50
% av utgifter
200
40
150
30
100
20
50
10
0
procent
milj. euro
250
0 1996
1997
1998
1999
2000
Figur 63 Utvecklingen av stödet till driftsfonder och dess andel av det totala stödet som betalas ut i sektorn för färska frukter och grönsaker (inklusive citrus), miljoner euro Källa: EU-kommissionen
Stödet får inte heller ges till allmänna produktionskostnader. Exempel på kostnader som inte kan godkännas inom ramen för verksamhetsprogram är: •
Generella produktionskostnader, speciellt - frön och plantor - växtskyddsprodukter inklusive produkter för integrerad produktion, gödning och andra produktionsmedel - förpackningskostnader, lagringskostnader, packningskostnader - kostnader för insamling och transport (intern och extern) - driftskostnader (särskilt elektricitet, bränsle och underhåll)
•
Allmänna kostnader
•
Inkomst och pristillägg
•
Försäkringskostnader
•
Återbetalning av lån
•
Köp av obebyggd mark
•
Deltagarersättning till producenter som deltar i utbildningskurser, annat än kostnader för logi och transport
•
Kostnader förknippade med kvantiteter som producerats av organisationens medlemmar men utanför EU
•
Åtgärder som kan snedvrida producentorganisationen
•
Begagnad utrustning
•
Investeringar i transportmedel som ska användas av producentorganisationen för marknadsföring eller distribution
•
Hyra som ett alternativ till köp samt driftskostnader för hyrda produkter
•
Kostnader knutna till leasingkontrakt
•
Reklam för enskilda varumärken eller varumärken som innehåller geografiska beteckningar
konkurrensen
i
andra
ekonomiska
aktiviteter
69
i
•
Skatter och andra nationella avgifter
•
Investeringar för bearbetning av färska produkter. (Åtgärder som utförs av producentorganisationen för att iordningställa produkterna, t.ex. tvättning, snittning, putsning, torkning och förpackning anses inte som bearbetning.)
Producentorganisationen kan t.ex. göra reklam för sitt enskilda varumärke men kostnaderna för detta berättigar inte till stöd från EU. Tanken bakom detta är att EU:s pengar ska användas för att stärka sektorn i sin helhet och inte för att finansiera producentorganisationernas konkurrens med varandra. Driftsfonden kan därför finansiera åtgärder för att öka konsumtionen av frukt och/eller grönsaker generellt men inte för att öka konsumtionen av ett lands frukt eller en regions frukt på bekostnad av frukt från andra EU-länder. Exempel på kostnader som däremot kan godkännas är: •
Kostnader för plantor av perenna växtslag
•
Specifika kostnader för organisk, integrerad eller experimentell produktion
•
Miljöåtgärder (inklusive återanvändbara och återvinningsbara emballage)
•
Kvalitetsförbättrande åtgärder (inklusive certifierade frön och plantor)
•
Personalkostnader för kvalitets- och miljöförbättrande åtgärder
•
Investeringar i transportmedel utrustade med kyla och/eller kontrollerad atmosfär
•
Extra transportkostnader som orsakas av att man väljer ett miljövänligare transportmedel (t.ex. järnväg)
•
Kostnader för möten och utbildningsprogram förknippade verksamhetsprogrammet, inklusive kostnader för logi och transport
•
Allmän marknadsföring och marknadsföring av kollektiva märken. (Reklam för geografiska namn berättigar till stöd bara om namnet är godkänt i förordning 2081/92 eller om det geografiska namnet har en underordnad betydelse till huvudbudskapet.)
•
Begagnad utrustning som uppfyller vissa regler (enligt förordning 1685/2000)
•
Mark, om köpet krävs för att göra en investering som är upptagen i verksamhetsprogrammet
•
Leasing, inom ramen för produktens marknadsvärde (och enligt 1685/2000)
•
Hyra istället för köp om det är ekonomiskt försvarbart
•
Köp av fastighet (i enlighet med 1685/2000)
•
Investeringar i enskilda företag kan godkännas om de uppfyller kraven på att investeringen ska ha en kollektiv natur och åtgärder vidtagits för att säkra att investeringen tillfaller producentorganisationen om medlemmen lämnar denna.
•
Ersättningsinvesteringar får göras förutsatt att restvärdet för den ersatta investeringen antingen tillfaller producentorganisationen eller dras ifrån kostnaden för den nya investeringen.
•
Overheadkostnader förknippade med verksamhetsprogrammet och driftsfonden finansieras med en summa som motsvarar 2 % av den godkända driftsfondens storlek upp till ett maximalt belopp på 150 000 euro.
med
åtgärder
i
Producentorganisationerna ska innan programmen börjar gälla skicka in dessa till den ansvariga myndigheten i respektive medlemsstat för ett godkännande av programmet. Efter programmets genomförande utför myndigheten kontroller som fastslår att åtgärderna genomförts i enlighet med det godkända verksamhetsprogrammet, och om de kostnader som producentorganisationen begär stöd för verkligen berättigar till stöd.
70
2.9.2.5 Driftsfonder (DF) För att finansiera de kostnader som är förknippade med genomförandet av åtgärder i verksamhetsprogrammen ska producentorganisationerna skapa så kallade driftsfonder. Bidragen till driftsfonderna ska erläggas som avgifter av medlemmarna. Avgiften får baseras på den saluförda produktionens volym eller värde eller en kombination av dessa. Samma summa som medlemmarna erlagt och som motiveras av godkända kostnader erhåller producentorganisationen sedan från EU. EU betalar dock max 4,1 % av producentorganisationens omsättning av godkända produkter. Den tillämpningsförordning (EG 609/2001) som reglerar tillämpningen av verksamhetsprogram och driftsfonder, öppnar emellertid för möjligheten att differentiera stödet. Förordningen föreskriver nämligen att producentorganisationerna får fastställa avgiften på olika nivåer för olika produkter eller grupper av medlemmar i enlighet med objektiva kriterier som ska fastställas av producentorganisationen. Två villkor är dock att dels får verksamhetsprogrammets kollektiva karaktär inte undergrävas och dels ska bidragen till dessa undergrupper beräknas på saluförd volym eller värde på samma sätt som för bidragen till den gemensamma driftsfonden. Tanken är att en producentorganisation ska kunna ha ett gemensamt basprogram som alla medlemmar betalar till och dels en del som består av olika undergrupper vilka kan välja olika nivåer på sitt engagemang. Figuren nedan försöker illustrera hur situationen kan se ut. I exemplet bidrar producentorganisationens alla medlemmar med 2 % av sin omsättning till basprogrammet. Samma summa som medlemmarna har betalat erhålls sedan av EU. Till detta har producentorganisationen en frilandsgrupp och en tomatgrupp som har varsin ”separat fond” till vilken gruppens medlemmar bidrar med ytterligare 2,1 % av sin omsättning och erhåller motsvarande summa från EU.
Frilandsgruppen, bidrag 2,1 %
Studiegruppen, 1,1 % Gurka, 1%
Tomatgruppen, bidrag 2,1 %
Sallat, 1%
Basprogram, bidrag 2 % av omsättningen
Figur 64 Schematisk framställning av ett exempel på hur finansieringen av ett verksamhetsprogram med undergrupper kan se ut
I exemplet ovan har sallats- och gurkgrupperna valt att lägga sig på en lägre nivå för att de medlemmar som så önskar även ska kunna tillhöra en studiegrupp som erhåller bidrag med 1,1 % av omsättningen. Alla grupper, inklusive basprogrammet, kan naturligtvis lägga medlemmarnas bidrag på en lägre eller högre nivå. Det sammanlagda bidraget som erhålls från EU kan maximalt uppgå till 4,1 % av omsättningen och maximalt till lika mycket som medlemmarna själva erlagt i avgifter. Nedanstående diagram visar stöd till producentorganisationer i de olika medlemsorganisationerna, dels i absoluta tal och dels i relation till omsättningen av frukt och grönsaker.
71
100 90 1998
ansökt PO-stöd i milj euro
80
1999
70
2000
60 50 40 30 20 10 0
E
F
I
NL
B
D
UK
GR
S
DK
A
P
IRL
FIN
1998 60,06 58,46 51,8 48,76 18,82 11,03 11,5 1,98 1,05 0,53
0
0,24
0
0,18
1999 92,24 69,21 65,22 42,61 22,62 12,61 12,13 2,65 1,39 1,15 1,13 0,68 0,54 0,11 2000 94,62 67,54 79,11 33,77 27,94 13,82 14,42 3,42
1,9
0,61 1,74 0,92
2,5
0,08
Figur 65 Medlemsländernas ansökningar om slutligt stöd till producentorganisationer 1998, 1999 och 2000, miljoner euro Källa: EU-kommissionen
ansökt stöd i % av omsättning i PO
4,5 4
1998
3,5
1999 2000
3 2,5 2 1,5 1 0,5 0
IRL
B
I
E
UK
NL
F
DK
D
1998
0
2,75
1,98
2,23
1999
3,08
3,06
2,78
2,72
2000
4,07
4,04
3,19
2,78
S
A
P
GR
FIN
2,14
3,02
2,21
0,92
1,92
1,5
2,65
2,63
2,55
2,36
2,12
2,08
0
0,34
0,73
0,98
1,89
1,11
0,82
0,51
2,6
1,95
2,62
0,98
2,27
2,71
2,13
1,54
0,99
0,4
Figur 66 Ansökt stöd till producentorganisationer i förhållande till omsättningen i landets samtliga producentorganisationer, % Källa: EU-kommissionen
2.9.2.6
Producentorganisationer och PO-stöd i Sverige
Sverige hade redan före 1996 producentorganisationer. Dessa var dock inte erkända enligt EU:s kriterier och fick därför så att säga börja från början när EU-stödet introducerades 1997. Antalet producentorganisationer var från början 11, men har genom sammanslagningar minskat i antal och uppgick hösten 2001 till 7 stycken. Flera producentorganisationer utnyttjade möjligheten att sätta samman verksamhetsprogram och ansöka om stöd redan från 1997, det första året detta var möjligt. Av nedanstående tabell framgår hur stödet har utnyttjats i Sverige mellan 1997 och 1999.
72
Tabell 40 Utnyttjande av stöd till producentorganisationer i Sverige, 1997–1999
(SEK) Budgeterat stöd
1997 -
1998 14 233 360
1999 21 259 194
Ansökt stöd
6 025 239
9 124 375
5 500 000*
Utbetalt stöd
5 945 920
3 820 000*
3 000 000*
*avser förskott Källa: Jordbruksverket
Av nedanstående tabell framgår till vilka typer av åtgärder som svenska producentorganisationer har utnyttjat stödet. Tabell 41 Stöd till producentorganisationer fördelat på åtgärder År
Miljö
Produktutveckling, kvalitet och kontroll
Produktionsplanering
Utveckling av Medlemmar produktion och företagsledning
Marknadsföring
1997
2,7 %
13,9 %
11,5 %
10,8 %
1,4 %
59,7 %
1998
8,5 %
24,0 %
7,1 %
8,7 %
2,3 %
49,4 %
totalt
6,2 %
20,0 %
8,9 %
9,5 %
1,9 %
53,5 %
*avser förskott Källa: Jordbruksverket
2.9.3 Branschorganisationer och branschavtal Det är frivilligt för medlemsstaten att erkänna branschorganisationer. Syftet med att erkänna branschorganisationer är att stimulera till bildande av organisationer som representerar en betydande del av de olika yrkeskategorierna inom frukt- och grönsakssektorn. Tanken är att dessa organisationer ska bidra till att förverkliga målen inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik genom att förbättra kunskapen om hur produktionen ska organiseras och hur produkterna ska presenteras och saluföras. Med branschorganisationer avses varje juridisk person, som förenar företrädare för näringsverksamhet med anknytning till produktion och/eller saluföring och/eller bearbetning av produkter som omfattas av marknadsregleringen och som bl.a. sysslar med: •
att förbättra kännedomen om produktionen och marknaden,
•
marknadsundersökningar,
•
standardavtal,
•
främjande av frukt och grönsaker,
•
att förbättra produkters kvalitet,
•
att anpassa utbudet efter de preferenser som finns hos konsumenterna,
•
att främja ekologiskt jordbruk och integrerad produktion samt
•
att fastställa regler för produktion och saluföring, som är strängare än reglerna i gemenskapens eller i nationell lagstiftning.
Medlemsstater kan på begäran av en branschorganisation under vissa omständigheter ge tvingande karaktär åt vissa regler för icke medlemmar i branschorganisationer. Det är emellertid frivilligt för medlemsstater att erkänna branschorganisationer.
73
2.9.4 Återtag och intervention I likhet med regleringar för andra sektorer ger marknadsordningen för färska frukter och grönsaker möjlighet till återköp av produkter från marknaden, s.k. intervention. Syftet med detta är att stabilisera priserna på marknaden. Inom andra produktområden köps produkterna in från marknaden när priserna är låga och säljs sedan ut när priserna ökat. Detta är inte möjligt inom frukt och grönsakssektorn på grund av dessa produkters korta hållbarhet. Genom att frukt och grönsaker kontinuerligt återköps från marknaden utan att sedan återföras bidrar interventionssystemet inom frukt- och gröntsektorn till att permanenta en överskottsproduktion. 2,37 2,5 1,78
miljoner ton
2
1,66 1,4
1,5
1,07
0,92
1 0,5 0
94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 67 Utveckling av återtagna kvantiteter under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, miljoner ton Källa: EU-kommissionen
Ett syfte med den reform som förhandlades fram 1996 och som trädde i kraft den 1 januari 1997 var att minska återtagen. Det är alltför tidigt att konstatera om detta mål verkligen uppnåtts. Det står emellertid klart att avsevärda kvantiteter fortfarande återköps. Av tabell 36 som visar budgetanslagen för frukt- och grönsakssektorn framgår att cirka en fjärdedel av de medel som betalas ut finansierar återtaganden av produkter från marknaden (återtaganden genom summa (1) + (2)). För vissa produkter kvarstår sålunda en strukturell obalans som reformen inte kommit tillrätta med. Avsikten med intervention är inte heller att denna ska användas till en återkommande överskottsproduktion utan att stabilisera marknaden vid tillfälliga störningar. Finansiering av återtag inom frukt- och grönsakssektorn kan ske antingen •
med gemenskapskompensation eller
•
via driftsfonder.
Någon intervention av frukt och grönsaker har inte förekommit i Sverige vare sig via driftsfonder eller med gemenskapskompensation. De två sätten att finansiera återtag beskrivs utförligare i kommande avsnitt om kompensation.
74
293 300
miljoner euro
250
193 169
200
138
150
91
100 50 0 1996
1997
1998
1999
2000
Figur 68 EU:s kostnader för intervention av färska frukter och grönsaker finansierade med gemenskapskompensation under perioden 1996–2000, miljoner euro Källa: EU-kommissionen
För återtag krävs att produkterna är av en kvalitet som minst motsvarar klass II. 2.9.4.1
Kompensation
Gemenskapskompensation För de produkter som finns uppräknade i bilaga II till marknadsordningen kan återtagen finansieras med ett stöd som finns fastställt i bilaga V till samma förordning, se tabell 43 nedan. Med en eurokurs på 9,47 kr (9 november 2001) varierar stödet 2001/02 per kg mellan 38 öre för melon och vattenmelon och upp till 1,43 kr för aprikoser. Om produkterna går till gratis utdelning svarar EU dessutom för transportkostnaderna med ett fastställt schablonbelopp. Vid gratis utdelning av äpplen och citrusfrukt som återtagits betalar EU också sorterings- och förpackningskostnader upp till ett belopp på 11 euro per 100 kg frukt. Tabell 42 Schablonbelopp för transportkostnader vid gratis utdelning av återtagna frukter och grönsaker ((EG) 659/97)
Avstånd (km) Mindre än 25
Ersättning (euro/100 kg) 1,20
Cirka kr/100 kg 11,39
25 - 199
2,50
23,48
200 - 349
3,50
33,22
350 - 499
5,00
47,45
Mer än 500
6,50
61,68
Tillägg för kyla eller frysvagn eller per vagn
0,60
5,70
Källa: EU-kommissionen
Återtagandet görs av producentorganisationer som betalar ut stödet till sina medlemmar. Den kvantitet som får återtas från marknaden med gemenskapskompensation är dock från och med marknadsåret 2002/2003 begränsad till 5 % av den saluförda kvantiteten av produkten i fråga för citrusfrukter, 8,5 % för äpplen och päron och 10 % för övriga produkter. För marknadsåret 2001/2002 är begränsningen 10 % för citrusfrukter, meloner och vattenmeloner och 20 % för övriga produkter. Producentorganisationerna är ålagda att även återta produkter från odlare som inte tillhör någon producentorganisation. Stödet reduceras då med 10 %. Begränsningen på 10 % av saluförd volym gäller då den enskilde odlaren.
75
Tabell 43 Gemenskapskompensation för återtagna produkter i euro/100 kg
Produkt
1997/98
1998/99
1999/2000
2000/2001
2001/2002
2002 +
Blomkål
9,34
8,88
8,41
7,94
7,48
7,01
Tomater
6,44
6,12
5,80
5,47
5,15
4,83
Äpplen
10,69
10,32
9,94
9,56
9,18
8,81
Druvor
10,69
10,15
9,62
9,08
8,55
8,02
Aprikoser
18,90
17,95
17,01
16,06
15,12
14,17
Nektariner
17,39
16,52
15,65
14,78
13,91
13,04
Persikor
14,65
13,92
13,18
12,45
11,72
10,99
Päron
10,18
9,82
9,46
9,10
8,75
8,39
Auberginer
5,29
5,02
4,76
4,49
4,23
3,97
Meloner
4,00
4,00
4,00
4,00
4,00
4,00
Vattenmelon
4,00
4,00
4,00
4,00
4,00
4,00
Apelsiner
14,33
14,26
14,20
14,13
14,07
14,00
Mandariner
16,15
15,52
14,89
14,26
13,63
13,00
Klementiner
12,74
12,79
12,84
12,90
12,95
13,00
Satsumas
10,49
10,99
11,49
12,00
12,50
13,00
Citroner
13,37
13,30
13,22
13,15
13,07
13,00
Källa: EG 2200/96
i) Interventionströsklar Interventionströskel är den maximala mängd av en produkt som kan erhålla full ersättning enligt de nivåer EU har fastställt. Om större kvantiteter interveneras reduceras ersättningen. Citrus
I den tidigare marknadsordningen 1035/72 skulle interventionströsklarna för citrus uppgå till 10 % av medelproduktionen de senaste fem åren. I den nya marknadsordningen 2200/96 ska interventionen begränsas till 10 % av varje producentorganisations saluförda produktion (ett medelvärde av de senaste fem åren) av citrus. Det infördes dock en stegvis nedtrappning så att begränsningen uppgick till 35 % första året, 30 % andra året, 25 % tredje året, 20 % det fjärde året och 15 % det femte året. I den reform av marknadsordningen som genomfördes 2000 höjdes bearbetningstaken för citrus samtidigt som den gräns på 10 % som införts (men till vilken man ännu ej hunnit fram) sänktes till 5 % från marknadsåret 2001/02. Äpplen
Interventionströskeln för äpplen har varierat under årens gång. Från att ha varit 6 % av saluförd produktion marknadsåret 1989/90 sänktes tröskeln till 4 % 1990/91 och 3 % marknadsåret 1991/92. Denna nivå låg kvar till marknadsåret 1997/98 då tröskeln återigen höjdes till 5 % för att påföljande marknadsår höjas ytterligare till 6 % en nivå som behölls även marknadsåret 1999/2000. Tomater
Liksom för äpplen genomfördes marknadsåret 1997/98 en höjning av interventionströskeln för tomater från 3 % till 5 % av saluförd kvantitet. Denna kvantitet har sedan bibehållits. Detta innebar för tomater en kvantitativ höjning från 205 000 till 360 000 ton, något som också avspeglas i interventionsstatistiken.
76
Blomkål
Interventionströskeln för blomkål höjdes även den marknadsåret 1997/98 från 3 % till 5 % av saluförd produktion vilket innebar en kvantitativ ökning från 63 800 ton till 111 300 ton. Persikor och nektariner
Interventionströskeln för persikor och nektariner ligger på 10 % av den saluförda medan den för bordsdruvor ligger på 7 %. Tabell 44 Interventionströsklar Apelsiner
Mandariner
Satsumas Klemen- Äpplen tiner
Blomkål
Persikor
Nektariner
Citroner
1989/90
1 240 500
112 000
32 600
89 300
245 900
55 400
376 600
45 800
158 300
1990/91
1 243 900
71 800
32 000
99 700
182 800
57 300
336 800
53 900
390 400
1991/92
1 181 800
35 800
34 500
113 900
240 300
57 500
269 700
62 400
369 400
1992/93
1 179 400
33 900
35 800
112 900
242 000
64 900
280 400
62 200
367 000
1993/94
1 190 000
34 400
178 000
122 900
257 200
64 900
280 400
62 200
367 000
1994/95
1 179 900
36 300
177 200
130 600
260 000
64 300
303 600
83 100
363 000
1995/96
1 202 000
36 300
176 800
128 600
281 700
63 800
304 600
90 800
361 600
1996/97
1 184 000
36 900
174 300
134 200
273 519
63 800
336 200
83 700
355 300
1997/98
408 500
36 000
23 300
133 400
387 300
111 300
272 400
89 800
93 500
1998/99
414 200
37 900
22 100
132 800
491 300
111 300
260 800
81 600
58 500
1999/00
414 200
37 900
22 100
132 800
486 900
112 300
254 700
83 700
73 100
2000/01
390 000
20 600
21 000
132 800
486 900
111 700
238 200
83 200
87 400
Källa: EU-kommissionen
ii) Reduktion av ersättning När interventionströsklarna överskrids sker en nedsättning av den ersättning som betalas ut. Nedsättningen baseras på överskridandets storlek i förhållande till den genomsnittliga produktionen av produkten under de fem senaste marknadsåren. Reduktionen av ersättningen blir därför mycket begränsad även efter år då interventionströskeln överskridits tämligen grovt. Detta kritiserades skarpt i den rapport som 2001 presenterades av EU:s egen revisionsrätt. Det vore rimligare att reduktionen var direkt proportionell mot överskridandet av tröskeln ansåg revisionsrätten.
Via driftsfonder Återtag kan också finansieras via producentorganisationernas driftsfonder under förutsättning att återtag finns inlagt i verksamhetsprogrammet och att detta godkänts av den nationella myndigheten. När driftfonderna används som finansiering är de produkter som kan återtas inte begränsat till de produkter som finns upptagna i bilaga II i marknadsordningens (EG 2200/96) (listan i tabell 43 ovan). Vid finansiering av återtaganden via driftsfonderna är kompensationsnivån inte bunden till de belopp som angetts i marknadsordningens (EG 2200/96) bilaga V (se tabell 43 ovan). Den nationella myndigheten kan dock fastställa maximala kompensationsbelopp för ersättning via driftsfonderna. Driftsfonderna kan även användas för att ge ett tilläggsbelopp till gemenskapskompensationen. Det sammanlagda beloppet får dock inte överstiga det återköpsbelopp som fastställdes för marknadsåret 1995/96. När det gäller återköp via driftsfonder finns även här begränsningar. Första året efter att en producentorganisation godkänts får maximalt 60 % av driftsfonden användas till återtag, andra året 55 %, tredje året 50 %, fjärde året 45 %, femte året 40 % och sjätte och påföljande år 30 %.
77
Det har dock visat sig att producentorganisationerna endast i mycket liten utsträckning använder driftsfonderna för att finansiera återtag vilket framgår av figuren nedan. Endast cirka 0,5 % av driftsfonderna har använts till återtag vilket ligger långt under den gräns på 60–30 % som fastställdes i reformen. Den kompensation på 7 miljoner euro som utgick från driftsfonderna för återköp under marknadsåret 1999/00 motsvarar bara cirka 4 % av den kompensation som betalades ut från gemenskapen för så kallat gemenskapsfinansierat återtag d.v.s. enligt figur 68. En orsak till att intresset för att utnyttja driftsfonderna för återtag är så lågt kan naturligtvis vara att finansieringen här till 50 % kommer från producenterna själva.
10 miljoner euro
8 6
8,5
6,8 5,3
4 2
1,5
2
tillägg ej bil II
1,7
0 97/98
98/99
99/00
Figur 69 Kompensation för återtaganden utbetald inom ramen för driftsfonder. Den nedre delen av stapeln avser utbetalningar för produkter som inte finns i bilaga II till marknadsordningen och därför inte berättigar till stöd. Den övre delen av stapeln avser tillägg som betalats ut utöver gemenskapskompensation för produkter i bilaga II Källa: EU-kommissionen
2.9.4.2 Vilka produkter återtas? För vilka produkter föreligger det då en strukturell obalans som leder till återtag från marknaden? Av figuren nedan framgår att äpple är den produkt som återköps i störst kvantiteter följt av persikor, blomkål, tomat, nektariner och apelsiner. Studerar man däremot återtagandena i relation till producerad kvantitet ligger nektariner i topp med nästan 16 % återtag av producerad kvantitet i snitt över de senaste sex åren. I denna siffra ligger ett högsta noterat värde på 26 % av producerad kvantitet som återtogs säsongen 1996/97. Efter nektariner följer persikor med ett genomsnittligt återtag på drygt 10 % den senaste sexårsperioden. Här finns ett högsta värde på 23 % av produktionen som återtogs säsongen 1994/95. På tredje plats ligger blomkål med ett återtag på 7 % av produktionen.
78
325
350 300
tusen ton
250
213 186
200
156
150
114
106
109
100
Apelsiner
Mandariner
Satsumas
Äpple
Klementiner
2
3 Päron
Citron
Vindruvor
Persika
Vattenmelon
13
4 Nektarin
Melon
Aprikos
6
36
14 Blomkål
6
13
Aubergin
0
Tomat
50
Figur 70 Återtagna produkter, genomsnittlig kvantitet för marknadsåren 1996/97 t.o.m. 1998/99, tusen ton Källa: EU-kommissionen
15,8
16,0 14,0
10,5
10,0
7,2
8,0 3,9
4,4 2,7
4,0
mandarin
äpplen
päron
satsuma
0,7 1,2
0,8 citron
bordsdruvor
persika
nektarin
aprikos
0,3 blomkål
vattenmelon
melon
aubergine
0,0
1,2 0,9 0,4 0,2 tomat
2,0
3,2
apelsin
3,9
6,0
klementin
% av skörd
12,0
Figur 71 Återtag av frukt och grönsaker i % av total produktion, snitt för åren 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen
79
Återtag av äpplen Figuren nedan visar att Frankrike är det land som står för den största andelen återtagna äpplen. Över den senaste sexårsperioden har Frankrike svarat för 45 % av de återtagna kvantiteterna följt av Grekland 21 %, Spanien 18 % Italien 7 % och Nederländerna 3 %.
Nederländerna 3% Italien 7%
Övriga 6% Frankrike 45%
Grekland 21% Spanien 18%
Figur 72 Procentuell fördelning av återtagna äpplen, genomsnitt för perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen
För att komma till rätta med överproduktionen av äpplen öppnar EU-kommissionen vissa år möjligheten att erhålla stöd för att röja fruktträd. Detta är då förknippat med krav på att återplantering inte sker inom t.ex. 20 år. Dock tenderar dessa röjningsstöd att användas i första hand för att röja gamla improduktiva odlingar som kanske av helt naturliga orsaker borde ha röjts inom kort. Därigenom leder inte stödet till den minskning av produktionen som egentligen är syftet. Det senaste tillfället då röjningsstöd beviljades var marknadsåret 1997/98 då stöd beviljades för röjning av 5 211 hektar äpple vilket motsvarar cirka 1,9 % av den totala äpplearealen. Av dessa erhöll Frankrike stöd för 38 % av den beviljade arealen, Tyskland 13 %, Italien 12 % och Nederländerna 9 %. Sverige deltog också i stödprogrammet och erhöll stöd för 28,2 hektar vilket utgjorde 0,5 % av den areal som totalt beviljades stöd. 638
700 600
tusen ton
500
402
400
315
274
229
300
209
200 100 0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 73 Återtagna kvantiteter äpplen under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen
80
7,81 8 7 5,39
% av skörd
6 4,22
5
3,69 4
3,08 2,43
3 2 1 0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 74 Återtag av äpplen i % av total produktion under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen
Figuren nedan indikerar att interventionen av äpplen har minskat de senaste åren. Problemen för äpplesektorn kan dock komma att fortsätta, mot bakgrund av att flera av ansökarländerna, inte minst Polen, har en produktion av äpplen som överstiger konsumtionen. Tabell 45 Återtag av äpplen, ton År Frankrike
94/95
95/96
381 375 94 085
96/97
97/98
98/99
99/00
36 145 204 443 108 973 98 388
Summa Genomsnitt 923 409
153 902
Grekland
98 749 80 655 137 612 50 045
40 963 29 366
437 390
72 898
Spanien
64 981 38 993 112 746 81 020
35 228 48 476
381 444
63 574
Italien
29 492
2 706
8 947 52 406
36 779
4 136
134 466
22 411
6 270
6 684
6 973
1 626
31 022 10 075
62 650
10 442
Belgien
16 470
201
5 242
4 849
12 865
5 930
45 557
7 593
Tyskland
26 301
380
93
1 867
7 912
2 588
39 141
6 524
Storbritannien
10 898
1 031
2 270
62
375
6 881
21517
3 586
Portugal
1 101
1 853
3 010
5 644
30
3 505
15 143
2 524
Irland
2 311
2 868
2 423
34
-
-
7 636
1 273
637 948 229 456 315 461 401 996 274 147 209 345 2 068 353
344 726
Nederländerna
Summa
Källa: EU-kommissionen
81
Återtag av persikor och nektariner Figuren nedan visar att under den senaste sexårsperioden har Grekland svarat för drygt hälften av de 525 000 ton som i snitt återtagits per år. Frankrike följer därefter med 23 %, Italien 18 % och Spanien 7 % av de återtagna kvantiteterna.
Italien 14%
Spanien 8%
Frankrike 11%
Grekland 67%
. Figur 75 Landsfördelning för återtag av persikor, genomsnitt för perioden 94/95 t.o.m. 99/00 Källa: EU-kommissionen
Spanien 9%
Italien 34%
Frankrike 25%
Grekland 32%
Figur 76 Landsfördelning för återtag av persikor, genomsnitt för perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen
Under marknadsåret 1997/98 beviljades röjningsstöd inte bara för äpplen utan även för persikor och nektariner. Den röjda arealen uppgick för persikor till 5 499 hektar vilket motsvarar 3,6 % av den totala ytan. Av den totalt beviljade arealen beviljades Grekland 31,9 % medan 29 % gick till Spanien och 24,5 % till Italien. För nektariner uppgick den röjda arealen till 1 157 hektar vilket motsvarar 3,19 % av den totala arealen. Här beviljades Italien stöd för 39 % av den beviljade arealen medan Frankrike erhöll 25 % och Grekland 20 %.
82
900
808
800
persikor
700
nektariner
tusen ton
600
532
500 400
319
300
247
229
209
200
210 93 76
71
100
25 37
0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 77 Återtag av persika och nektariner under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen
80
Spanien
75
74
Frankrike
70
Grekland Italien
återtag i % av skörd
60
50 39
40 32 28
30
24 21
18
20
10
16
17 12
4
15
12
10
9
6
5
2
22
16
3
4
2
0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 78 Återtag av nektariner i % av total skörd Källa: EU-kommissionen
83
70
Spanien
63
Frankrike
60
Grekland Italien
% av skörd
50
Portugal 40
40 30 20
26
24
20 14
13
12 8
8
10 3 94/95
2
10
0 1
0
8
95/96
96/97
4
12 3
1 2 1
97/98
5
10
98/99
4
2
0
99/00
Figur 79 Återtag av persikor i % av total skörd Källa: EU-kommissionen
Tabell 46 Återtag av persikor och nektariner, ton
Spanien 94/95
persika nektarin 21 253 3 347
Frankrike
Grekland
Italien
Portugal
persika nektarin persika nektarin 47 175 35 399 647 148 105 758
persika nektarin 9 2774 64 038
persika Summa 137 1 017 029
95/96
3 007
1 615
39 838
19 577 169 162
27 347
16 582
22 569
418 300 115
96/97
63 461
16 014
57 244
55 617 312 387
87 636
97 543
87 908
1 156 778 966
97/98
35 694
17 975
38 499
42 610
7 431
1 914
9 730
13 852
1 546 169 251
98/99
6 514
10 179
11 339
16 416
2 631
1 899
4 423
8 907
99/00
20 858
30 673
35 833
40 556 209 729
47 274
51 913
91 128
Summa
150 787
79 803 229 928 210 175 1 348 488 271 828 272 965 288 402
-
62 308
313 528 277 3 570
-
Källa: EU-kommissionen
Återköpen under marknadsåren 1997/98 och 1998/99 var förhållandevis låga. Marknadsåret 1999/00 ökade dock återköpen starkt vilket visar att den strukturella obalansen i produktområdet persikor och nektariner kvarstår.
Återtag av tomater Av figuren nedan framgår att Spanien svarar för den helt övervägande delen av de tomater som återtas från marknaden. Det bör också förtydligas att de tomater som återtas är tomater för färskvarukonsumtion och inte industritomater (burktomater). Italien svarar för nästan en tredjedel av återtagen, Frankrike 4 % och i övrigt är det endast mindre kvantiteter som återtas.
84
Italien 23%
Övriga Belgien 2% 1%
Frankrike 4%
Spanien 70%
Figur 80 Fördelning av återtag av tomater, genomsnitt för perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen
Av figuren nedan kan man konstatera att återtagen av tomater har ökat kraftigt de senaste åren. Eftersom tomatplantan är annuell är något röjningsstöd inte aktuellt. I den reform av marknadsordningen som genomfördes hösten 2000 ingick en reformering av stödet till bearbetade tomater. Någon ändring som berör produktionen av färska tomater har dock inte gjorts.
272 300
249
250
199 166
tusen ton
200 150 73 100
59
50 0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 81 Återtagna kvantiteter tomater under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen
85
1,83
2
1,67
1,8 1,6
1,34
% av skörd
1,4
1,14
1,2 1 0,56
0,8 0,44
0,6 0,4 0,2 0
94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 82 Återtagen mängd tomater i relation till total skörd Källa: EU-kommissionen
Tabell 47 Återtag av tomater, ton 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 Summa Genomsnitt
Belgien Tyskland Spanien Frankrike Grekland Irland Italien Portugal Summa 7 531 56 9 995 6 644 3 376 973 30 717 136 59 428 12 544 159 40 843 14 351 795 2 125 515 1 808 73 140 403 187 48 792 10 055 1 189 912 104 189 541 166 268 810 220 876 4 909 22 22 064 320 249 001 1 303 5 180 070 3 425 8 913 254 193 970 1 605 386 198 425 3 132 449 67 885 450 272 332 24 196 793 699 001 42 516 5 809 4 032 234 283 3 509 4 033 132 116 500 7 086 968 672 39 047 585 169 023
Källa: EU-kommissionen
Återtag av blomkål Nedanstående figur visar vilka länder som har återtag av blomkål. Två länder ligger i topp och svarar tillsammans för mer än 70 % av återtagna kvantiteter, nämligen Frankrike och Italien. Tredje största land är Storbritannien med 11 % av kvantiteten följt av Spanien och Tyskland.
Tyskland Spanien 6% 9%
Övriga 2% Frankrike 38%
Storbr. 11%
Italien 34%
Figur 83 Landsfördelning för återtag av blomkål, genomsnitt för perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen
86
Figuren nedan visar att återtagen kvantitet under den senaste sexårsperioden varierat men att den inte visar på varken en nedåtgående eller uppåtgående trend. I likhet med tomat är detta en ettårig växt varför röjningsprogram inte är aktuella för denna gröda. Samtidigt kan man konstatera att den återkommande överproduktionen inte beror på ett existerande plantmaterial eftersom detta förnyas årligen. 250
204 184 172
200
tusen ton
141
141 117
150
100
50
0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 84 Återtagna kvantiteter blomkål under perioden 94/95 t.o.m. 99/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen
Tabell 48 Återköpta kvantiteter blomkål, ton Österrike Belgien Tyskland Spanien Frankrike Irland Italien Portugal Storbr. Summa 94/95
0
966
95/96
0
974
11 986 13 778
70 372
96/97
0
1 463
15 893 23 664
97/98
0
1 417
98/99
80
99/00 Summa snitt
9498
8 857
153 817 7 524
15 890
349
7 432 204 333
772
37 995
10
4 810 140 697
48 078 2 006
36 200
101 13 625 141 030
9 056 20 732
65 089
22
46 741
0 29 122 172 179
1 709
3 873
9 647
27 723
0
48 353
40 25 268 116 693
113
1 380
8 126
6 085
10 942
0 136 099
0 21 293 184 038
193
7 909
58 432 82 763
376 021 10 324 321 278
500 101 550 958 970
32
1 318
9 739 13 794
62 670 1 721
53 546
83 16 925 159 828
Källa: EU-kommissionen
87
2.9.4.3
Var återtas produkter?
Återtag av frukt och grönsaker görs framför allt i de stora producentländerna i Sydeuropa. Av figuren nedan framgår att Grekland, Spanien, Frankrike och Italien dominerar EU:s interventionsstatistik. 407
450
442
400
322
350
281
tusen ton
300 250 200 150 100 22 Storbr.
Italien
Irland
Grekland
Frankrike
10 Portugal
11
4
Nederl.
17 Spanien
Österrike
0
15
Tyskland
0
Belgien
50
Figur 85 Återtag av frukt och grönsaker, genomsnitt för perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen
Tabell 49 Återtag av frukt och grönsaker, tusen ton ÖsterrikeBelgienTyskl.SpanienFrankrike GreklandIrlandItalienNederl.PortugalStorbr. 94/95
0,0
28,1 36,0
298,6
652,9
1 009,8 10,8 294,2
6,5
12,1
18,9
95/96
0,0
16,1 12,6
193,0
264,9
362,1
5,8 189,6
6,9
7,4
8,8
96/97
0,0
9,5 20,8
408,0
255,6
664,1
5,3 380,9
7,3
6,3
17,9
97/98
0,0
8,2 10,9
604,8
371,0
149,3
0,1 204,4
1,9
19,0
31,5
98/99
0,1
16,8 11,8
421,6
177,4
68,5
0,0 160,8
31,7
1,3
26,2
99/00
0,1
9,8 11,1
518,5
210,3
397,1
0,0 457,3
10,3
16,8
29,1
Källa: EU-kommissionen
Grekland Grekland är det land som i snitt under den senaste sexårsperioden haft de högsta kvantitativa återtagen. Studerar man återtagen i förhållande till skördad kvantitet ligger nektariner högst. Marknadsåren 1994/95 och 1996/97 återtogs över 70 % av de nektariner som producerats i Grekland. Här kan man dock se att den reform som genomfördes från 1 januari 1997 haft en positiv effekt eftersom återtagen andel efter 97 minskat tydligt. Andelen steg dock marknadsåret 1999/00.
88
Aprikos
80
Nektarin 70
Persika
60
Äpple Mandariner
% av skörd
50
Apelsiner
40 30 20 10 0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 86 Återtag av sex produkter i Grekland i % av skörden Källa: EU-kommissionen
tusen ton
160 140
94/95
120
95/96
100
96/97
80
97/98
60
98/99
40
99/00
20 0 Aprikos
Nektarin
Vindruvor
Äpple
Mandariner
Apelsiner
Figur 87 Återtag av sex produkter i Grekland under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen
I reformen gjordes producentorganisationerna i högre grad ansvariga för återtagen och ett procentuellt tak för återtagen kvantitet i förhållande till skördad kvantitet fastställdes också. Ytterligare en faktor som kan ha bidragit till de låga siffrorna 1997/98 och 1998/99 är att de grekiska odlarna bara i liten grad är organiserade i producentorganisationer. Återtagen försvåras därmed eftersom det är producentorganisationer som ska sköta återtagen. Det kan dock konstateras att återtagen ökade marknadsåret 1999/00. Detta kan således bero på antingen en god skörd eller att odlarna hunnit organisera sig i producentorganisationer.
89
647
700 600 tusen ton
500 400
313
300
210
169
200 7
100
3
0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 88 Återtag av persikor i Grekland under perioden1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen
Tabell 50 Återtag i Grekland i % av totalt skördad kvantitet 1994/95 0,17
1995/96 0,04
1996/97 0,06
1997/98 0
1998/99 0
Aubergin
0
0,4
0,04
0
0
0
0,1
Melon
0
0
0
0
0
0
0,0
Vattenmelon
0
0
0
0
0
0
0,0
Blomkål
0
0,07
0
0
0
0
0,0
Aprikoser
20,7
0,01
0,02
0
0
11,87
5,4
Nektariner
74,22
28,49
74,71
6,38
2,71
38,75
37,5
Persika
65,51
25,61
40,11
2,75
0,61
28,83
27,2
Vindruvor
7,13
0,65
2,28
0,32
0
0
1,7
Citroner
0,29
0,02
0,59
0,11
0
0
0,2
Päron
2,59
0,88
0,96
0,37
0,92
0,43
1,0
Äpple
29,94
24,4
41,08
17,12
12,33
8,74
22,3
0
0
0
0
0
0
0,0
Mandariner
10,56
6,06
9,43
3,59
2,43
3,03
5,9
Klementiner
0,57
0,13
0,45
0
0
0
0,2
12,15
9,7
11,65
0,09
2,84
9,58
7,7
Tomat
Satsumas
Apelsiner
Källa: EU-kommissionen
90
1999/00 Genomsnitt 0,02 0,0
Tabell 51 Återtag i Grekland, tusen ton 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 Genomsnitt 3,4 0,8 1,2 0,0 0,0 0,4 1,0
Tomat Aubergin
0,0
0,4
0,0
0,0
0,0
0,0
0,1
Melon
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
Vattenmelon
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
Blomkål
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
Aprikoser
16,3
0,0
0,0
0,0
0,0
9,5
4,3
Nektariner
105,8
27,3
87,6
1,9
1,9
47,3
45,3
Persika
647,1
169,2
312,7
7,4
2,6
209,7
224,8
19,3
1,6
5,4
0,8
0,0
0,0
4,5
Citroner
0,4
0,0
0,9
0,2
0,0
0,0
0,3
Päron
2,0
0,5
1,4
0,2
0,4
0,3
0,8
Äpple
98,7
80,7
137,6
50,0
41,0
29,4
72,9
Satsumas
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
Mandariner
3,5
1,7
2,9
1,0
0,6
0,9
1,8
Klementiner
0,3
0,1
0,2
0,0
0,0
0,0
0,1
113,0
79,8
114,0
87,7
24,8
99,6
86,5
Vindruvor
Apelsiner
Källa: EU-kommissionen
Spanien Spanien är efter Grekland det land i vilket störst kvantiteter färska frukter och grönsaker återtas från marknaden. Spanien har en mycket stor produktion av tomater och denna produkt dominerar också återtagen. Det kan ifrågasättas i vilken mån producenter och producentorganisationer tar sitt ansvar för att komma till rätta med den återkommande överproduktionen när det framgår av EU:s revisionsrätts rapport (EGT C359, 15 dec 2001) att det finns exempel på att en producentorganisation som återtagit 30 % av marknadsförd kvantitet tomater använder EU-stöd för att bygga nya växthus för tomater! 25
20
Nektarin
% av skörd
Aprikos Päron
15
Äpple Blomkål
10
Persika
5
0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 89 Återtag av de sex produkter i Spanien med störst % andel återtag Källa: EU-kommissionen
91
250 94/95 95/96 200
96/97 97/98
tusen ton
98/99 150
99/00
100
50
0 Tomat
Äpple
Satsumas
Päron
Apelsiner
Klementiner
Figur 90 Återtag av sex produkter i Spanien under marknadsåren 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen
Mot bakgrund av att avsikten med reformen 1996 var att minska återtagsvolymerna kan det vara värt att notera att återtagen av tomater skjutit i höjden markant efter just 1996. Från att tidigare legat på cirka 50 000 ton ökade återtagen av tomater efter 1996 till cirka 200 000 ton. Tabell 52 Återtag i Spanien, tusen ton 1994/95 1995/96 1996/97 Tomat 10 41 48,8 Aubergin
1997/98 220,9
1998/99 180
1999/00 198
Genomsnitt 116,45
0,27
0,5
0,3
0,9
1,6
3,7
1,21
Melon
0
0
0
9,7
17
20,7
7,90
Vattenmelon
0
0
0
5,7
10
7,4
3,85
Blomkål
8,9
13,8
23,7
20,7
9,6
6,1
13,80
Aprikoser
34
3,1
17
14,8
9,9
5,8
14,10
Nektariner
3,3
1,6
16
18
10
30,7
13,27
Persika
21
3
63,5
35,7
6,5
20,8
25,08
Vindruvor
0,7
1,8
0,1
0,03
0,05
0,45
Citroner
6
6,6
2,8
19,5
35,8
5
12,62
Päron
48
13,6
100
53,6
25
57,8
49,67
Äpple
65
39
112,7
81
35,2
48,5
63,57
Satsumas
0,5
1,2
1
4
3,5
2,6
2,13
0
0
0
0,05
0,03
0,4
0,08
Klementiner
37,5
41,8
5,2
62
36,5
62,6
40,93
Apelsiner
63,6
27,9
15,2
57,8
40
47,7
42,03
Mandariner
Källa: EU-kommissionen
92
Tabell 53 Återtag i Spanien i % av skördad produktion 1994/95 0,32
1995/96 1,44
1996/97 1,47
1997/98 6,57
1998/99 5,06
0,24
0,35
0,22
0,61
1,14
2,55
0,85
Melon
0,99
1,72
1,75
0,74
Vattenmelon
0,85
1,28
1,06
0,53
Tomat Aubergin
1999/00 Genomsnitt 5,13 3,33
Blomkål
3,07
4,84
6,6
5,9
2,73
1,65
4,13
Aprikoser
16,99
2,25
8,61
10,42
6,6
3,93
8,13
Nektariner
4,27
2,44
16,73
16,19
8,73
20,73
11,52
Persika
2,68
0,51
8,2
4,33
0,83
2,49
3,17
Vindruvor
0,23
0,5
0,04
0,01
0,013
0,13
Citroner
1,1
1,45
0,4
2,06
4,07
0,57
1,61
Päron
8,22
2,61
15,02
7,08
4,16
7,91
7,50
Äpple
8,65
5,15
13,03
8,77
5,05
5,55
7,70
Satsumas
0,14
0,4
0,41
1,19
1,26
0,8
0,70
0,12
0,02
0,29
0,07
Mandariner Klementiner
2,68
3,09
0,42
3,86
2,69
3,92
2,78
Apelsiner
2,36
1,08
0,69
2,05
1,64
1,69
1,59
Källa: EU-kommissionen
Frankrike Frankrikes stora problembarn inom produktionen av frukt och grönsaker är produktionen av äpplen. Denna produktion dras med återkommande avsättningsproblem trots de program med röjningsstöd som EU-kommissionen genomfört. Såväl den kvantitet som återtagits som den procentuella andel som återtas av skörden har emellertid sjunkit stadigt. 450 94/95
400
95/96 96/97
350
97/98
tusen ton
300
98/99 99/00
250 200 150 100 50 0 Äpple
Blomkål
Nektarin
Persika
Päron
Tomat
Figur 91 Återtag av sex produkter i Frankrike under perioden1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen
93
70
Apelsiner Nektarin
60
Persika
% av skörd
50
Blomkål Klementiner
40
Päron Äpple
30 20 10 0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 92 Återtag av sju produkter i Frankrike i % av skörden Källa: EU-kommissionen
Apelsiner uppvisade fram till och med marknadsåret 1996/97 en mycket stor procentuell andel återtagen mängd. Eftersom produktionen är liten var dock mängden återtagen frukt också ringa. En produkt som inte uppvisar någon nedåtgående trend med avseende på återtag är nektariner. Mellan 15 och 30 % av skörden återtas varje år och genom att produktionen av nektariner är stor blir även återtagen väsentliga. Persikor och nektariner ingick i det röjningsstöd som erbjöds för några år sedan men någon förbättring av situationen har dock inte kunnat skönjas. Tabell 54 Frankrikes återtag under den senaste sexårsperioden, ton 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 Genomsnitt Tomat 6,6 14,3 10 4,9 3,4 3,1 7,1 Aubergin
0,01
0,2
0,1
0,02
0
0
0,1
Melon
0
0
0
0,06
0,7
0,5
0,2
Vattenmelon
0
0
0
0
0
0
0,0
153,8
70,3
48
65,1
27,723
11
62,7
Aprikoser
4,2
0,09
3,2
2
0,1
9,6
3,2
Nektariner
35,4
19,6
55,6
42,6
16,4
40,6
35,0
Persika
47,2
39,8
57,2
38,5
11,3
35,8
38,3
1,5
0,09
5,8
0
0,02
0,03
1,2
Citroner
0,02
0
0
0
0
0
0,0
Päron
20,3
22,9
37,7
10,9
6,4
8,4
17,8
Äpple
381,4
94,1
36,1
204,4
109
98,4
153,9
Blomkål
Vindruvor
Satsumas
0,0
Mandariner
0,0
Klementiner
1,6
2,6
0,9
Apelsiner
0,7
0,7
0,6
Källa: EU-kommissionen
94
2,3
2,2
2,7
2,1 0,3
Tabell 55 Frankrikes återtag i % av total skördad kvantitet Tomat Aubergin
1994/95 0,83
1995/96 1,79
1996/97 1,3
1997/98 0,61
1998/99 0,39
0,36
0,87
0,51
0,1
0,03
0,07
0,3
0,02
0,22
0,16
0,1
Melon
1999/00 Genomsnitt 0,34 0,9
Vattenmelon
0,0
Blomkål
28,09
12,62
9,14
12,19
5,67
2,39
11,7
Aprikoser
2,73
0,09
1,82
1,3
0,17
5,35
1,9
Nektariner
18,01
9,72
31,57
24,38
12,48
21,94
19,7
Persika
14,25
12,27
20,2
13,19
5,41
12,25
12,9
1,6
0,08
6,12
0,01
0,02
0,032
1,3
Vindruvor Citroner
0,0
Päron
5,92
7,15
10,88
4,27
2,63
2,93
5,6
Äpple
17,37
4,53
1,8
10,02
6,1
4,54
7,4
Satsumas
0,0
Mandariner
0,0
Klementiner Apelsiner
7,45
9,7
4,37
9,91
63,75
65,19
54,19
3,37
9,65
10,88
8,7 31,1
Källa: EU-kommissionen
Italien Italien har en varierad produktion av både frukt och grönsaker med några skönjbara problemområden. Återtagen av blomkål har till exempel inte minskat efter reformen utan har till och med haft ett rekordår det sista marknadsåret med tillgänglig statistik då inte mindre än 20 % av produktionen återköptes. Eftersom Italiens produktion av blomkål är stor innebar det en kvantitet på närmare 140 000 ton. Bland frukterna brottas bland annat persikor och nektariner med överskottsproduktion och har ett årligt återtag på 10–15 % av produktionen. 25
Nektarin Persika Blomkål
20
Apelsiner
% av skörd
Päron Klementiner
15 10 5 0
94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 93 De produkter som återtagits i störst procentuell andel i Italien under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen
95
160,0
94/95 95/96
140,0
96/97 97/98
120,0
98/99 99/00
tusen ton
100,0 80,0 60,0 40,0 20,0 0,0 Blomkål
Nektarin
Persika
Apelsiner
Tomat
Äpple
Figur 94 De största återtagsprodukterna i Italien, tusen ton Källa: EU-kommissionen
136,1 140,0 120,0
tusen ton
100,0 80,0 60,0
38,0
36,2
46,7
48,4
40,0 15,9 20,0 0,0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 95 Återtagsutvecklingen för blomkål, den produkt med högst genomsnittligt återtag i Italien under den senaste sexårsperioden, tusen ton Källa: EU-kommissionen
96
Tabell 56 Återtag i Italien, tusen ton Tomat
1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 Genomsnitt 30,7 0,5 104,2 22,1 8,9 67,9 39,0
Aubergin
0,1
4,3
3,8
3,2
0,0
11,9
3,9
Melon
0,0
0,0
0,0
0,4
0,8
0,7
0,3
Vattenmelon
0,0
0,0
0,0
0,6
3,9
0,3
0,8
Blomkål
15,9
38,0
36,2
46,7
48,4
136,1
53,5
Aprikoser
0,4
0,0
0,0
0,2
0,0
0,8
0,2
Nektariner
64,0
22,6
87,9
13,9
8,9
91,1
48,1
Persika
92,8
16,6
97,5
9,7
4,4
51,9
45,5
Vindruvor
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
Citroner
0,0
0,2
0,1
0,1
0,0
0,0
0,1
Päron
6,7
5,8
31,2
10,3
33,2
9,3
16,1
Äpple
29,5
2,7
8,9
52,4
36,8
4,1
22,4
Satsumas
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
Mandariner
0,9
3,4
0,2
0,5
0,3
2,0
1,2
Klementiner
1,4
7,9
0,4
3,0
0,0
28,2
6,8
51,7
87,7
10,5
41,2
15,2
52,9
43,2
Apelsiner
Källa: EU-kommissionen
Tabell 57 Återtag i Italien i % av skördad produktion 1994/95 0,55
1995/96 0,01
1996/97 1,6
1997/98 0,4
1998/99 0,15
0,03
1,41
1,22
0,89
0
3,93
1,25
Melon
0
0
0
0,08
0,18
0,13
0,07
Vattenmelon
0
0
0
0,11
0,65
0,07
0,14
Blomkål
2,49
6,05
5,78
7,04
6,91
19,83
8,02
Aprikoser
0,21
0
0,03
0,21
0,01
0,4
0,14
Nektariner
12,08
4,61
15,71
4,1
1,96
14,9
8,89
7,61
1,41
8,16
0,19
0,45
4,36
3,70
0
0
0
0
0
0
0,00
0,003
0,03
0,01
0,03
0
0
0,01
Päron
0,7
0,67
3,22
1,75
3,44
1,15
1,82
Äpple
1,32
0,14
0,43
2,67
1,74
0,18
1,08
0
0
0
0
0
0
0,00
Mandariner
0,61
2,07
0,14
0,31
0,2
1,41
0,79
Klementiner
0,44
2,74
0,12
0,88
0
6,25
1,74
Apelsiner
2,77
5,49
0,59
2,26
1,18
3,05
2,56
Tomat Aubergin
Persika Vindruvor Citroner
Satsumas
1999/00 Genomsnitt 0,95 0,61
Källa: EU-kommissionen
97
Storbritannien Storbritannien ligger med avseende på återtag långt efter de fyra stora nationerna Grekland, Spanien, Frankrike och Italien. Det kan dock vara intressant att notera att en icke föraktlig mängd av framför allt blomkål återtas i Storbritannien. 12 blomkål päron
10
äpplen
% av skörd
8 6 4 2 0 94/95
95/96
96/97
97/98
98/99
99/00
Figur 96 Storbritanniens återtag av blomkål päron och äpplen i % av totalt skördad kvantitet Källa: EU-kommissionen
35 94/95
30
95/96 96/97
25
97/98
tusen ton
98/99 20
99/00
15 10 5 0 blomkål
päron
äpplen
Figur 97 Återtag av blomkål, äpplen och päron i Storbritannien, tusen ton Källa: EU-kommissionen
Tabell 58 Storbritanniens återtag, tusen ton 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 blomkål 7,4 4,8 13,6 29,1 25,3 21,3 päron
0,5
2,9
2
2,4
0,6
1
äpplen
10,9
1
2,3
0,05
0,4
6,9
Källa: EU-kommissionen
98
Tabell 59 Storbritanniens återtag i % av skördad produktion blomkål
1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2,3 1,6 4,82 11,17 9,63 8,75
päron
2,05
8,36
5,01
9,65
2,04
5,42
äpplen
3,51
0,42
1,02
0,05
0,18
2,79
Källa: EU-kommissionen
2.9.4.4
Vad sker med återtagna produkter?
På grund av att frukt och grönsaker har kort hållbarhet får återköp en annan karaktär än i andra sektorer. När det gäller produkter med lång hållbarhet kan EU köpa in produkterna när priserna är låga, lagra produkterna och sedan sälja dem när prisbilden förbättrats. Ibland går detta till och med med vinst. När det gäller frukt och grönsaker är detta på grund av den korta hållbarheten som sagt inte möjligt. Marknadsordningen föreskriver därför att frukter och grönsaker som återtas från marknaden i första hand ska avsättas: •
genom gratis utdelning till välgörenhetsorganisationer inom EU som godkänts av medlemsstaterna
•
genom gratis utdelning till fängelser, feriekolonier, sjukhus och ålderdomshem, under förutsättning att den utdelade frukten läggs till de kvantiteter som normalt köps in
•
genom gratis utdelning utanför EU av godkända välgörenhetsorganisationer
och i andra hand: •
genom användning till andra ändamål än livsmedel
•
genom användning till djurfoder
dessutom: •
kan frukt delas ut gratis till skolbarn
•
kan äpplen, päron, persikor och nektariner bearbetas till alkohol
•
kan produkterna lämnas till bearbetningsindustrin förutsatt att de inte orsakar någon snedvridning av konkurrensen
Om det inte går att avsätta frukten till något av dessa ändamål får de återtagna produkterna komposteras. Mot bakgrund av detta kan det vara av intresse att studera utfallet med avseende på vad som händer med återtagna kvantiteter. 100%
60% gratisutdelning
40%
djurfoder
20% Apelsiner
Päron
Nektarin
Blomkål
Tomat
Persika
0%
kompost Äpple
% av återtag
80%
Figur 98 Användning av EU:s återtag av frukt och grönsaker marknadsåret 1997/98 Källa: EU-kommissionen
99
100%
% av återtag
80% 60% gratisutdelning 40%
djurfoder kompost
20% 0% ika rs e P
at m To
rin ta k Ne
er sin l e Ap
Figur 99 Användning av EU:s återtag av frukt och grönsaker marknadsåret 1998/99 Källa: EU-kommissionen
100%
% av återtag
80% 60% gratisutdelning djurfoder
40%
kompost 20%
r Ap
el
si
ne
rin ta ek N
To m at
Pe rs ik a
0%
Figur 100 Användning av EU:s återtag av frukt och grönsaker marknadsåret 1999/00 Källa: EU-kommissionen
Av figurerna ovan framgår tydligt att den helt övervägande andelen av återtagna produkter komposteras d.v.s. destrueras i någon form. Det finns dock vissa skillnader mellan olika produkter. Äpple är den produkt av vilken störst andel går till andra ändamål än kompostering. Detta är naturligtvis relaterat till äpplenas tämligen goda hållbarhet och hanteringstålighet. I andra änden av skalan finner man tomat och persika som knappast i någon omfattning alls går till andra ändamål än kompostering. Nedanstående figurer visar att det inte är så stora skillnader mellan länderna, förutom möjligen Italien som till större del använder återtagna produkter till djurfoder och för gratisutdelning. Vad som sker med återtagna produkter beror i betydligt större utsträckning på vilken produkt det är fråga om än i vilket land återtaget sker.
100
100% 90% 80% % av återtag
70% 60%
gratisutdelning
50%
djurfoder
40%
kompost
30% 20% 10% 0% Grekland
Spanien
Italien
Frankrike
Figur 101 Användning av återtagna produkter i de fyra främsta återtagsländerna under marknadsåret 1997/98 Källa: EU-kommissionen
100%
% av återtag
80%
60%
gratisutdelning djurfoder kompost
40%
20% 0% Grekland
Spanien
Italien
Frankrike
Figur 102 Användning av återtagna produkter i de fyra främsta återtagsländerna under marknadsåret 1998/99 Källa: EU-kommissionen
101
100% 90% 80% % av återtag
70% 60%
gratisutdelning
50%
djurfoder
40%
kompost
30% 20% 10% 0% Grekland
Spanien
Italien
Frankrike
Figur 103 Användning av återtagna produkter i de fyra främsta återtagsländerna under marknadsåret 1999/00 Källa: EU-kommissionen
2.9.5 Handel med tredje land EU är världens största importör av färsk frukt, särskilt av äpplen och citrusfrukter. Även om importen utgör en relativt liten andel av unionens årliga behov, är den en betydande försörjningsfaktor för marknaden under den del av året EU inte har någon egen produktion. EU-länderna har gemensamma skyddstullar samt gemensam handelspolitik mot tredje land och EU:s marknadsreglering innehåller följande åtgärder för handeln med tredje land: •
Tullar
•
Tullskydd via ingångsprissystemet (beskrivs utförligare i nästa avsnitt)
•
Möjlighet att tillämpa säkerhetsklausul, SSG
•
Exportbidrag (beskrivs utförligare i senare avsnitt)
EU:s handelsavtal med tredje land samt det nuvarande WTO-avtalet spelar stor roll för handelsstrukturens utseende. Regler för handeln med tredje land är återkommande under översyn i WTO (World Trade Organization). Jordbruksavtalet från GATT/Uruguayrundan innebär åtaganden bl.a. för gränsskydd och exportbidrag. I Uruguayrundan beslutades med avseende på handeln med tredje land följande som har påverkat EU:s marknadsreglering. •
Tullarna ska t.o.m. 2000/2001 ha reducerats med i genomsnitt 36 % för i-länderna och 24 % för u-länderna.
•
Budgetmedlen till exportsubventioner ska t.o.m. 2000/2001 ha minskats med i genomsnitt 36 % för i-länderna och 24 % för u-länderna.
•
Volymerna som omfattas av exportsubventioner ska t.o.m. 2000/2001 ha minskats med 21 % för i-länderna och 14 % för u-länderna.
Dessutom begränsas internstöd som ingår i den s.k. gula boxen. Avtalet började gälla den 1 januari 1995, men tillämpades först från den 1 juli samma år. Med avseende på gränsskydd innebar avtalet att importavgifter, slusspriser, referenspriser etc. ersattes av fasta tullar. Ett undantag utgör frukt och grönsaker där gränsskyddet även fortsättningsvis kom att vara rörligt i viss utsträckning. EU:s bundna gränsskydd innebär i flera fall att gränsskyddsnivån höjts jämfört med den 31 december 1994. Jordbruksavtalet innebar för i-ländernas del att sänkningar av exportbidrag och tullar skulle göras under sex år. Efter 2001 har i-länderna således fullgjort sina 102
åtaganden och den situation som nu råder avseende tullar och exportbidrag kommer att gälla fram till dess att ett nytt avtal sluts. På WTO-mötet i Doha under hösten 2001 kom de medverkande överens om att nya förhandlingar ska inledas senast den 31 januari 2002 (jordbruk och tjänster inleddes redan 2000) och avslutas senast den 1 januari 2005. De fortsatta jordbruksförhandlingarna ska enligt ministerdeklarationen leda till •
betydande förbättringar i marknadstillträdet för jordbruksprodukter,
•
fortsatta minskningar med målet att fasa ut alla former av exportbidrag samt,
•
betydande minskningar av handelsstörande interna stöd.
2.9.5.1
Ingångsprissystemet (kommissionens förordning (EG) nr 3223/94, reviderad genom 2933/95 och 1890/96)
Ingångsprissystemet, till följd av jordbruksavtalet i GATT/Uruguayrundan, kom att ersätta det gamla systemet med referenspriser. Systemet omfattar följande produkter: tomater, gurka, kronärtskockor, zucchini, apelsiner, citroner, klementiner, småcitrus, bordsdruvor, äpplen, päron, aprikoser, körsbär, persikor, nektariner och plommon. Grundprincipen är att varje sändning ska respektera ingångspriset när den importeras till EU. Tullen består av två delar, en värdetull och en särskild tull. Om importpriset är lika med eller överstiger ingångspriset (det högsta ingångsprisintervallet) ska enbart värdetull betalas. Om priset däremot är lägre än ingångspriset erläggs både värdetull och en differentierad särskild tull. Storleken på den differentierade särskilda tullen beror på hur mycket sändningens pris understiger ingångspriset. Avsikten är att stoppa all import under en viss prisnivå. Nivån på ingångspriset är en kvarleva från tiden då referenspriser användes, men avsikten är att ingångspriserna ska spegla den prisnivå som finns på EU-marknaden och ta hänsyn till säsongsvariationer. Vissa produkter omfattas bara av ingångsprissystemet under en viss del av året. Dessa omfattas vanligen av enbart värdetull under den tid då ingångsprissystemet inte är i kraft, dock med tillägg av minimipriser i vissa fall. Diagrammen som följer beskriver tullstrukturen under 2001 för de produkter som ingår i ingångsprissystemet. Varje ingångsprisintervall (1–6) representeras av intervallets genomsnitt i form av en linje med en fyrkant på. För varje ingångsprisintervall finns en motsvarande specifik tull som representeras av en linje med ett kryss på. Det totala tullen utgörs av summan av värdetullen och den specifika tullen. Värdetull representeras av den ljusa stapeln, medan den tarifferade specifika tullen, d.v.s. den specifika tullens andel av ingångspriset, visas av den mörkare stapeln. Den totala tarifferade tullen för en viss produkt, till ett visst pris och under en viss period motsvaras således av hela stapelns höjd.
103
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
70% 100 60% 80 50%
60
40%
30% 40 20% 20
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
120
80%
10%
0%
0 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-31/3
1/4-30/4
1/5-14/5
15/5-30/5
1/6-30/9
1/10-31/10
1/11-20/11
21/12-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001 Figur 1 Tomater ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
120,00
140% 100,00 120% 80,00 100%
80%
60,00
60% 40,00 40% 20,00 20%
0%
0,00 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-29/2
1/3-30/4
1/5-15/5
16/5-30/9
1/10-31/10
1//11-10/11
11/11-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001 Figur 2 Gurka för bearbetning ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
160%
120,00
100%
100,00
80%
80,00
60%
60,00
40%
40,00
20%
20,00
0%
0,00
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
120%
1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-29/2
1/3-30/4
1/5-15/5
16/5-30/9
1/10-31/10
1//11-10/11
11/11-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 3 Gurka ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
100,00
60%
50% 80,00 70,00 40% 60,00 50,00
30%
40,00 20% 30,00 20,00 10%
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
90,00
10,00 0%
0,00 1
2
3
4
5
6
1/1-31/5
1
2
3
4
1/6-30/6
5
6
1
2
3
4
5
6
1
2
1/7-31/10
3
4
5
6
1/11-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 4 Kronärtskocka ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
80,00
70,00 50% 60,00 40% 50,00
30%
40,00
30,00 20% 20,00 10%
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
60%
10,00
0%
0,00 1
2
3
4
5
6
1
2
1/1-31/1
3
4
5
1/2-31/3
6
1
2
3
4
1/4-31/5
5
6
1
2
3
4
5
6
1
1/6-31/7
2
3
4
5
6
1/8-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 5 Squash ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
40
35%
35
30%
30
25%
25
20%
20
15%
15
10%
10
5%
5
0%
0
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
40%
1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-31/1
1/4-30/4
1/5-15/5
16/5-31/5
1/6-15/10
16/10-30/11
1/12-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 6 Apelsiner ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
70
60
50,00%
50 40,00% 40 30,00% 30 20,00% 20 10,00%
10
0,00%
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
60,00%
0 1
2
3
4
1/1-29/2
5
6
1
2
3
4
5
6
1
1/3-31/10
2
3
4
5
6
1/11-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 7 Klementiner ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
60
50%
50 40% 40 30% 30 20% 20 10%
10
0%
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
70
60%
0 1
2
3
4
5
1/1-29/2
6
1
2
3
4
5
6
1
1/3-31/10
2
3
4
5
6
1/11-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 8 Mandariner och andra citrushybrider ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
60
70% 50 60% 40 50% 30
40% 30%
20 20% 10 10% 0%
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
80%
0 1 234 561 234 561 2345 6789 112 345 678 911 2345 678 9112 345 61 234 56 0 0 0 1/1-14/1
15/1-30/4
1/5-31/5
1/6-31/7
1/8-15/8
16/8-31/10
1/11-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 9 Citroner ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
60
35% 50 30% 40 25% 20%
30
15% 20 10% 10 5% 0%
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
40%
0 1 1/114/7
2
15/720/7
3
4
21/7-31/10
5
6
1
2
3
4
5
1/11-20/11
6 21/11- 1/1230/11 31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 10 Bordsdruvor ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
60
70% 50 60% 40 50%
40%
30
30% 20 20% 10
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
80%
10%
0%
0 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 7 8 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-14/2
15/2-31/3
1/4-30/6
1/7-14/7
15/7-31/7
1/8-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 11 Äpplen ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
60
70% 50 60% 40 50%
40%
30
30% 20 20% 10 10%
0%
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
80%
0 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1/1-31/1
1/2-31/3
1/4-30/4
1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/5- 1/631/5 30/6
1/7-15/7
16/7-31/7
1/8-31/10
1/11-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 12 Päron ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
120
50%
100
40%
80
30%
60
20%
40
10%
20
0%
0
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
60%
1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-31/4
1-31/5
1/6-20/6
21/6-30/6
1/7-31/7
1/8-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 13 Aprikoser ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
80% 50 70% 60%
40
50% 30 40% 20
30% 20%
10
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
60
90%
10% 0%
0 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-31/3
1/4-30/4
1/5-20/5
21/5-15/7
16/7-31/7
1/8-10/8
11/8-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 14 Surkörsbär ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
160
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
45%
140
40% 120 35% 100
30% 25%
80
20%
60
15% 40 10%
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
50%
20
5% 0%
0 123456123456123456123456123456123456123456123456123456 1/1-31/3
1/4-30/4
1/5-20/5
21/5-31/5
1/6-15/6
16/6-15/7
16/7-31/7
1/8-10/8
11/8-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 15 Körsbär ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
100
45%
90
40%
80
35%
70
30%
60
25%
50
20%
40
15%
30
10%
20
5%
10
0%
0 1
2
3
4
5
6
1
2
1/1-10/6
3
4
5
11/6-20/6
6
1
2
3
4
5
6
1
2
21/6-31/7
3
4
5
6
1
1/8-30/9
2
3
4
5
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
50%
6
1/10-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 16 Persikor och nektariner ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)
70 25% 60 20% 50
15%
40
30 10% 20 5%
Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)
80
30%
10
0%
0 1
2
3
4
5
6
1/1-10/6
1
2
3
4
11/6-30/6
5
6
1
2
3
4
5
6
1
2
1/7-30/9
3
4
5
6
1/10-31/12
Period och ingångsprisintervall, 2001
Figur 17 Plommon ljusgrå stapel = värdetull i %
mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)
Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning
-_-
= ingångspris
-x- = specifik tull
Importören kan välja att tulldeklarera enligt tre metoder: •
fakturavärdemetoden
•
baklängesräkningsmetoden
•
schablonvärdemetoden
För att få fram ett schablonvärde rapporterar medlemsländerna dagligen till EU-kommissionen representativa importpriser. På basis av dessa räknar sedan EU-kommissionen fram ett schablonvärde som dagligen publiceras i EGT (Europeiska gemenskapernas officiella tidning). Ingångsprissystemet har vissa svagheter och nackdelar. För det första ska importpriser dagligen samlas in i hela EU och av alla dessa ska ett enda schablonvärde fastställas för att användas då importören räknar fram tullvärdet. Detta tullvärde bestämmer vilket ingångspris importören ska betala tull för. Det kan ifrågasättas om priset verkligen kan reflektera importpriset i EU:s alla 15 medlemsstater. Dessutom är arbetet med att i alla länder samla in korrekta priser mycket arbetskrävande och kostsamt. För att priserna ska bli jämförbara krävs att insamlingen sker i samma distributionsled – eller att korrekta omvandlingskoefficienter används. Detta kan medföra svårigheter – speciellt som en allt större andel av importen går utanför de marknader där priserna kontrolleras. Mindre känsliga produkter skyddas med hjälp av en värdetull, ibland dock med ett tillägg av en minimitull. Det finns enstaka produkter bland frukt och grönsaker där enbart särskild tull ut tas ut. Dessa produkter omfattas dock ej av marknadsordningen. Utanför ingångsprissystemet är den högsta värdetullen (och därmed den totala tullen) för grönsaker 13,6 %. Denna tullsats används t.ex. för blomkål. I vissa fall finns minimitullar, och omräknat till värdetull är dessa i storleksordningen 0-5 %. För frukt är den högsta värdetullen 17,6 % och gäller för vindruvor. Sammantaget ligger 41 % av KN-numren som omfattas av marknadsordningen inom intervallet 0-10 % medan 44 % ligger i intervallet 10-20 %. Resterande KN-nummer omfattas av ingångsprissystemet där tullarna kan bli betydligt högre. 2.9.5.2
Exportbidragssystemet (kommissionens grundförordning (EG) nr 2190/96)
En viktig del i GATT/UR-uppgörelsen var att de kvantiteter inom varje produktområde som kan exporteras med exportbidrag begränsades. Vidare begränsas för varje produktområde de belopp som kan betalas ut som exportbidrag. För flera produktområden medförde GATT-åtagandena att EU:s subventionerade export måste minska. Grunden för exportstödsåtagandena är faktiskt utbetalade exportstöd under basperioden 1986–1990. Detta stöd ska under en sexårsperiod med början 1995 reduceras utgiftsmässigt med 36 % och kvantitetsmässigt med 21 %. I tabellen nedan illustreras de kvantitativa nivåerna för tillåten export för EU-15 under perioden 1995/96–2001/02. Kvantiteterna reduceras under perioden från 920 300 ton till 753 400 ton och budgeten från 77,6 meuro till 52,8 meuro. Exportbidragssystemet för färska frukter och grönsaker infördes den 1 juli 1995. Systemet omfattar följande produkter: tomater, skalad mandel, hasselnötter med skal, skalade hasselnötter, valnötter med skal, apelsiner, klementiner, monreales, satsumas, mandariner, tangariner, andra citrushybrider, citroner, limefrukter, bordsdruvor, äpplen samt persikor och nektariner. Bidrag och kvantiteter fördelas och fastställs för 6 perioder under ett GATT-år vilket löper mellan den 1 juli till den 30 juni. Produkterna måste uppfylla EU:s handelsnormer för frukt och grönsaker för att berättiga till exportbidrag.
121
Tabell 60 Exportbidragsåtaganden för EU-15
Kvantitet, 1000 ton Budget, milj. euro
1995/96
1996/97
1997/98
1998/99
1999/00
2000/01
2001/02
920,30
886,90
853,60
820,20
786,80
753,4
753,4
77,6
72,6
67,7
62,7
57,
52,8
52,8
Källa:EU-kommissionen
Tabell 61 visar att det ekonomiska utrymmet för exportbidrag inte utnyttjats fullt ut. Detta är något som återkommande tas upp till diskussion i förvaltningskommittén. Tabell 62 visar att medan vissa produkter som hasselnötter enbart exporteras med exportbidrag så är andelen tomater, äpplen, persikor och nektariner som exporteras med exportbidrag mindre än 20 %. För dessa produkter kan huvuddelen av exporten sålunda ske utan exportbidrag. Tabell 61 Utnyttjande av exportbidrag
WTO-år
Utnyttjad kvantitet
Utnyttjad Utnyttjande utgifter kvantitet, efter roll-over
Utnyttjade utgifter, efter roll-over
1
99 %
99 %
91 %
91 %
2
99 %
97 %
85 %
77 %
3
98 %
95 %
41 %
30 %
4
93 %
89 %
50 %
50 %
5
111 %
99 %
64 %
64 %
6
98 %
98 %
51 %
51 %
Källa: EU-kommissionen
Tabell 62 Andel av exporten med exportbidrag, %
Andel av exporten med exportbidrag (%) 1995/96 39 75
1997/98 25 57
1998/99 22 60
1999/00 23 50
2000/01 17 33
Hasselnötter med skal
66
66
100
100
100
Hasselnötter utan skal
72
69
71
100
83
Apelsiner Citroner
83 70
82 62
76 57
81 73
70 49
Bordsdruvor
51
33
42
30
27
Äpplen
23
25
22
26
17
Persikor, nektariner
29
16
15
12
16
Tomater Mandel utan skal
Källa: EU-kommissionen
Efter WTO-avtalets utgång kommer maximala kvantiteter och bidrag att vara oförändrade från och med juli 2001, fram tills att ett nytt avtal träder i kraft.
122
Kvantitetstaket är bindande för exportbidragen. De produkter som omfattas av exportbidrag har exporterats både med och utan exportbidrag. Hasselnötter och valnötter är de produkter som förefaller vara mest beroende av exportbidrag. Under åtminstone något av åren 1995/96 till 1999/00 har exporten för respektive produkt skett uteslutande med hjälp av exportbidrag. För övriga produkter har mellan 12 % och 83 % exporterats med exportbidrag under enskilda år under perioden. Den lägsta siffran gäller persikor och nektariner under 1998/99 och den högsta siffran gäller apelsiner under 1995/96. Exportbidragssystemet innebär en valmöjlighet för exportören. Bidrag kan beviljas på grundval av en exportlicens som utfärdas enligt något av följande fyra system. A1-licenssystemet - ett standardsystem med förutfastställelselicens Exportören vet vid detta val hur mycket som lämnas i bidrag och för vilken kvantitet eftersom EUkommissionen fastställer bidrag och kvantiteter för varje licensansökningsperiod. En aktör kan inte ansöka om en kvantitet som är större än hälften av den kvantitet som fastställts för en produkt och destination. Systemet innebär en femdagars vänteperiod. En säkerhet motsvarande halva det sökta bidraget måste erläggas. EU-kommissionen gör varje dag beräkningar huruvida ansökningarna överstiger tillgänglig kvantitet. Om så är fallet sätter EU-kommissionen en reduktionskoefficient eller beslutar om att avslå ansökningarna. Exportlicenser ställs ut den femte arbetsdagen efter ansökningsdagen. Om en reduktionskoefficient fastställs har exportören möjlighet att inom 10 arbetsdagar efter publiceringen återta sin ansökan och säkerheten frisläpps därmed. A2-licenssystemet - ett särskilt system med förutfastställelselicens Exportören har i detta system endast tillgång till preliminära bidragssatser och kvantiteter. De bidragssatser och kvantiteter som fastställs tjänar endast som vägledning. Exportören anger i licensansökan den minimibidragssats som den sökande begärt för att kunna genomföra exporten. Minimibidragssatsen får vara högst dubbelt så stor som den vägledande bidragssatsen. En aktör kan inte ansöka om en kvantitet som är större än hälften av den kvantitet som fastställts för en produkt och destination. Licensansökningarna ska åtföljas av säkerhet motsvarande 10 euro/nettoton eller exportbidragsbeloppet, beroende på vilket som är lägst. När ansökningsperioden löper ut fastställer EU-kommissionen definitiv bidragssats. A3-licenssystemet - ett system med anbudsförfarande Här lämnar exportören ett anbud på vilket exportbidrag som behövs för att exporten ska komma till stånd. En aktör kan inte ansöka om en kvantitet som är större än hälften av den kvantitet som fastställts för en produkt och destination. Mot bakgrund av de anbud som lämnats in och prognoser för utvecklingen på marknaderna för de aktuella produkterna fastställer EU-kommissionen maximala exportbidragsbelopp för var och en av de produktkategorier som ska exporteras. Om anbud ligger på exakt samma nivå som de maximala exportbidragsbeloppen kan den tilldelade kvantiteten sänkas för dessa anbud. Vid behov kan samtliga anbud avslås och exportbidraget sättas till noll. Senast den tredje arbetsdagen efter det att det maximala exportbidragsbeloppet fastställts ska A3licenserna utfärdas. En säkerhet ska ställas om 10 euro/nettoton eller exportbidragsbeloppet, beroende på vilket som är lägst. Systemet prövas sedan den 8 oktober 2001 för citrus och äpplen. B-licenssystemet - ett system med licens utan förutfastställelse av bidraget Här vet exportören i förväg varken kvantitet eller bidrag. De bidragssatser och kvantiteter som fastställs tjänar endast som vägledning. Inom fem dagar efter faktisk export ska exportören ansöka om exportlicens. Efter varje exportperiod fastställer EU-kommissionen den definitiva bidragssatsen. EUkommissionen undersöker också om de fastställda vägledande kvantiteterna överskrids. För att ta hänsyn till årliga kvantiteter som fastställts i och med WTO-avtalet kan EU-kommissionen fastställa en reduktionskoefficient för begärda kvantiteter. Exportlicensen utfärdas den fjortonde dagen efter det att exportperioden för licenser för den perioden avslutats.
123
2.9.5.3 Handelsavtal med tredje land/kvotarrangemang EU har en rad preferensarrangemang på trädgårdsområdet. I de flesta fall har EU sänkt gränsskyddet för en begränsad årlig kvantitet. Förmåner ges dels i bilaterala avtal, dels inom ramen för multilaterala överenskommelser. GSP-systemet (u-landspreferenser) inom tulltaxans kap 6 (Levande träd och andra levande växter; lökar, rötter o.d.; snittblommor och snittgrönt), 7 (Grönsaker samt vissa ätbara rötter och stam- eller rotknölar), 8 (Ätbar frukt samt ätbara bär och nötter; skal av citrusfrukter eller meloner) och 20 (Grönsaker, frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, beredda eller konserverade med ättika eller ättiksyra) är varumässigt mycket omfattande. Storleken på förmånerna är däremot inte alltid lika generösa. Total tullfrihet utan kvantitativa begränsningar ges i och med MUL-åtagandet till de minst utvecklade länderna. Cotonouavtalet med de s.k. AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stilla havet) innehåller också en rad förmåner på trädgårdsområdet. Genom Europaavtalen med Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Bulgarien och Rumänien medges tullnedsättningar inom såväl som utom ramen för kvoter. Arrangemangen är mycket omfattande. Gentemot flera länder i Medelhavsområdet som Cypern, Egypten, Israel, Marocko, Malta, Tunisien, Turkiet, Syrien och Jordanien har EU sänkt sitt gränsskydd för begränsade kvantiteter av olika trädgårdsprodukter. Antalet koncessioner är koncentrerade till Östeuropa och Medelhavsområdet. Det bör dock observeras att antalet förmåner inte behöver innebära att förmånerna i någon mening är generösa. Det har visat sig att sedan avtalen kom till har EU ökat sin export till dessa länder istället för tvärtom. Inom ramen för WTO finns en stor mängd kvoter som WTO-medlemmar kan ta del av. WTOkvoterna är i allmänhet relativt små i förhållande till EU:s totala importkvantitet. Nedan redovisas WTO-kvoterna samt deras utnyttjande. Tabell 63 EU:s WTO-kvoter
Produkt
Kvantitet, ton
Tull
1 100
2,5 %*
605 000
Tullfritt
6 852 590
6%
Apelsiner
(1 feb-30 april) 20 000
10 %
Citroner
(15 jan-14 juni) 10 000
6%
Andra citrushybrider
(1 feb-30 april) 15 000
2%
(1 aug-31 maj) 500 (övriga) 3000
10 % 20 % *
(21 juli-31 okt) 1 500
9%*
(1 april-31 juli) 600
0%*
(1 aug- 31 dec) 1 000
5%*
3 000
20 %
(21 maj-15 juli) 800
4%*
1 200
7%
500
1,5 %
90 000
2%
Gurka, färsk eller kyld Sötpotatis, ej för humanföda Manioc (foderråvara)
Aprikoser Bordsdruvor Äpplen, färska Päron Aprikoser Körsbär Morötter Andra grönsaker Mandlar ej bittermandel
* Ingångsprissystemet (se avsnitt 2.9.5.1) med specifik tull gäller som vanligt, dvs. ingångspriserna måste respekteras även vid import inom kvoterna. Det är således endast värdetullen som sänks inom kvoten. Källa: EU:s bindningslista
124
I och med EU-medlemskapet fick svenska importörer ta del av EU:s befintliga importkvoter. Rent generellt kan konstateras att Sverige hittills har utnyttjat kvoterna relativt sparsamt, vilket troligen är en konsekvens av att det tar tid att lära sig systemet samt att det också tar tid att skapa nya handelsförbindelser. Tabell 64 WTO-kvoternas utnyttjande Produkt
Gurka
Bordsdruvor
Äpplen
Päron
Aprikoser
Aprikoser
Körsbär
Svenskt utnyttjande ton
1100
EU:s utnyttjande, ton (5/12 2001) 1 092
981101-990515
1100
1100
15,699
991101-000515
1100
935,055
32,704
001101-010515
1100
1036,675
63,279
011001-020515
1100
144,841
970721-971031
1500
1 500
2
980721-981031
1500
1 500
0
990721-991031
1500
1500
5,27
000721-001031
1500
1500
0
010721-011031
1500
1500
970401-970731
600
600
0
980401-980731
600
589,482
10,518
990401-990731
600
600
0
000401-000731
600
600
101,92
010401-010731
600
163,28
970801-971231
1000
841,893
158,107
980801-981231
1000
462,412
531,634
990801-991231
1000
1000
312,397
000801-001231
1000
1000
464,937
010801-011231
1000
1000
980801-990531
500
500
990801-000531
500
500
000801-010531
500
500
010801-020531
500
155,375
970601-970731
2500
3,897
0
980601-980731
2500
178,839
1,054
990601-990731
2500
62,937
0,215
000601-000731
2500
40,904
0
010601-010731
2500
72,668
970521-970715
800
777,483
22,517
980521-980715
800
770,201
29,799
990521-990715
800
800
118,72
000521-000715
800
800
47,791
010521-010715
800
800
Kvotnummer
Kvotperiod
Grundmängd, ton
090059
971101-980515
090060
090061
090062
090058
090063
090040
22,568
125
MorĂśtter
Andra grĂśnsaker
Mandel ej bittermandel
Apelsiner
Andra citrushybrider
Citroner
Källa: EU:s bindningslista
126
090056
090057
090041
090025
090027
090039
970101-971231
1200
775,053
46,426
980101-981231
1200
1097,7
80,000
990101-991231
1200
1200
0,83
000101-001231
1200
1200
100
010101-011231
1200
1200
970101-971231
500
500
0
980101-981231
500
499,495
0,505
990101-991231
500
500
0
000101-001231
500
500
0
010101-011231
500
500
970101-971231
90000
86 892,147
3 107,853
980101-981231
90000
87 336,894
2 616,978
990101-991231
90000
90 000
2 436,408
000101-001231
90000
90 000
1 842,832
010101-011231
90000
90 000
970201-970430
20000
13 880,358
0
980201-980430
20000
13 860,486
0
990201-990430
20000
6 924,841
0
000201-000430
20000
8 787,815
0
010201-010430
20000
11 777,255
970201-970430
15000
5 186,516
5,103
980201-980430
15000
9 720,297
327,376
990201-990430
15000
2224,885
0
000201-000430
15000
5681,754
0
010201-010430
15000
1145,881
970115-970614
10000
9 975,052
24,948
980115-980614
10000
5 431,851
47,754
990115-990614
10000
9 797,131
51,468
000115-000614
10000
3 752,297
1,572
010115-010614
10000
4 221,527
2.10 Kandidatländerna I dagsläget är det tolv länder som förhandlar med EU om inträde i unionen. Det är Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern i Central- och Östeuropa, samt Medelhavsländerna Cypern och Malta. Vid EU:s toppmöte i Göteborg i juni 2001 fastslogs målet att de första kandidatländerna ska kunna ansluta sig till EU i tid för att delta i valen till Europaparlamentet år 2004. I målet ingick också att förhandlingarna för dessa länder ska vara avslutade vid utgången av år 2002. Vid toppmötet i belgiska Laeken i december 2001 ändrades inte tidtabellen för utvidgningen. Av de 30 kapitel som EU:s regler delats in i, har 29 öppnats för förhandlingar för alla kandidatländer utom två. I dagsläget är det åtta av de trettio kapitlen som har stängts (d.v.s. de är färdigförhandlade) för alla tolv kandidatländerna. Ytterligare 14 kapitel har stängts för de flesta kandidatländerna. Ytterligare några kapitel har stängts av ett fåtal länder. De mest komplexa kapitlen, jordbruk, regionalpolitik samt finansiella och budgetära frågor, återstår dock. Kandidatländernas förberedelser inom trädgårdssektorn omfattar införande av EU:s obligatoriska kvalitetsnormer, bestämmelser för producentorganisationer samt en rad administrativa förberedelser för att få ett fungerande system för utbetalning av interventionsåtgärder, kontrollsystem för kvalitetsnormerna, utfärdande av import- och exportlicenser samt prisrapportering. Slovenien, Ungern och Tjeckien är de ansökarländer som i nuläget (våren 2002) har kommit längst i förberedelserna. Bildandet av producentorganisationer för frukt och grönsaker på Cypern går sakta, men åtgärderna väntas vara i kraft före anslutningen. I Slovenien väntas regler för producentorganisationer vara i kraft under 2002, i Ungern och Tjeckien är systemet redan igång och i Polen finns 150 potentiella producentorganisationer, en siffra som förväntas bli högre. I Ungern finns kvalitetsnormer sedan 1995. Nyligen godkände EU Ungerns kontrollorgan för kvalitetskontroll av frukt och grönsaker enligt EU:s handelsnormer vid import till EU. Detta innebär att frukt och grönsaker som odlats i Ungern och som exporteras till EU inte behöver gå igenom någon kontroll vid importtillfället, om de kontrollerats i Ungern. Även de andra kandidatländerna samt ytterligare några tredje länder är aktuella för detta system, som är till för att underlätta handeln mellan EU och tredje land. Om kontrollorganen i alla dessa länder godkänns i framtiden kommer upp till 80 % av EU:s import från tredje land att omfattas av systemet. Cypern har länge haft normer för export, men nu även EU:s normer, liksom Estland. Tjeckien och Slovenien har harmoniserade regler med FN/ECE, medan Polen inte har alla EU:s kvalitetsnormer än. Nedan, efter avsnittet med definitioner, följer en sammanfattning av produktion och handel i alla tolv kandidatländerna, samt statistik över konsumtion och priser för Polen, Ungern, Tjeckien, Slovenien och Estland.
2.10.1
Definitioner
I följande avsnitt om de olika kandidatländerna förekommer olika grupperingar i tabellerna och figurerna. Dessa grupperingar definieras nedan vilket sedan inte upprepas för varje tabell eller figur där de förekommer. I diverse frukt ingår azarolhagtorn, babaco, fläderbär, kinesisk jujuber, litchiplommon, japansk mispel, tysk mispel, andra papayafrukter, granatäpple, kaktusfikon, nypon, rönnbär, äppelrönn, tamarinder och frukt från smultronträd. I diverse grönsaker ingår bambuskott, betor, mangold, kapris, kardon, selleri, körvel, krasse, fänkål, pepparrot, mejram, haverrot, persilja, palsternacka, rädisa, rabarber, kålrot, kyndel, svartrot, trädgårdssyra, dragon och vattenkrasse. I tabellerna med handelsbalanserna har en indelning gjorts i frukt, druvor, bär, nötter, grönsaker och svamp. I gruppen frukt ingår förutom de vanligaste frukterna även avokado, dadlar, fikon, meloner, söta och sura körsbär samt diverse frukt som beskrivits ovan. I gruppen bär ingår vinbär, hallon, jordgubbar, krusbär, blåbär, tranbär och diverse bär (björnbär, loganbär, mullbär, myrten samt ett
127
blåbärsliknande bär). I gruppen nötter ingår förutom de vanligaste nötterna även mandlar, kokosnötter och kastanjer. I gruppen grönsaker ingår förutom de vanligaste grönsakerna även gröna ärter, oliver, johannesbröd, kvittenfrukt, gröna bönor och diverse grönsaker som beskrivits ovan.
2.10.2 Polen 2.10.2.1 Produktion och konsumtion Produktionen av frukt och grönsaker har relativt stor betydelse i det polska jordbruket. Frukt och grönsaker står för 11,8 % av den totala jordbruksproduktionen vilket ska jämföras med mjölk 12,2 %, kött 4,8 % och vete 7,9 %. Grönsaksarealen i Polen är ungefär 291 400 ha och fruktarealen är cirka 265 000 ha. Visserligen utgör detta endast cirka 3 % av den brukade arealen men produktionen svarar för cirka 10 % av jordbrukets inkomster. Den totala produktionen av grönsaker uppgår till mer än 6 miljoner ton (snitt 1998–2000) och motsvarande för frukt och bär är en produktion om drygt 2,3 miljoner ton (snitt 1998–2000). Av denna bearbetas 52 % till fruktjuice, frusna bär och konserverade produkter. Av den produktion som bearbetas används cirka 40 % till koncentrerad juice. Äpplen utgör cirka 67 % av Polens frukt- och bärproduktion, jordgubbar 8 %, vinbär 7 %, surkörsbär 6 %, plommon 4 % och päron 3 , se figur nedan. 18 % av produktionen inom frukt- och gröntsektorn utgörs av bär bland vilka vinbär och jordgubbar dominerar. I övrigt produceras även hallon, krusbär och blåbär. Bland grönsakerna är kål, blomkål, lök, svamp, tomater, gurka och morötter vanligast.
PlommonPäron 3% Surkörsbär 4% 6% Vinbär 7%
Jordgubbar 8%
Övrigt 5%
Äpple 67%
Figur 121 Fördelning (baserad på producerad kvantitet) av produktionen av de viktigaste frukt- och bärslagen i Polen, baserat på ett genomsnitt 1990-1999 Källa: FAO
I det framtida EU kommer Polen att bli en av storproducenterna av produkter som äpplen, jordgubbar, kål, lök och morötter. Den höga produktionen balanseras dock av en hög inhemsk konsumtion. Polackerna äter till exempel 20 kg äpplen per person och år, 6 kg bananer, 7 kg citrus, inte mindre än 36,5 kg kål, 17 kg morötter och 8,5 kg tomater. Produktionen överstiger dock konsumtionen både för frukt och grönsaker med äpplen som största exportprodukt. Nedan följer diagram över produktionsutvecklingen i Polen 1961–1999 för äpplen, päron, körsbär, plommon samt 1961–2001 för jordgubbar, vinbär, krusbär och hallon.
128
2500
äppleprod. tusen ton
2000
1500
1000
500
0 1961
1966
1971
1976
1981
1986
1991
1996
år
Figur 122 Produktionen av äpplen i Polen 1961–1999 Källa: FAO
200 180
päronprod. tusen ton
160 140 120 100 80 60 40 20 0 1961
1966
1971
1976
1981
1986
1991
1996
år
Figur 123 Produktionen av päron i Polen 1961–1999 Källa: FAO
129
50 45
körsbärsprod. tusen ton
40 35 30 25 20 15 10 5 0 1961
1966
1971
1976
1981
1986
1991
1996
1986
1991
1996
år
Figur 124 Produktionen av körsbär i Polen 1961–1999 Källa: FAO
250
produktion, tusen ton
200
150
100
50
0 1961
1966
1971
1976
1981 år
Figur 125 Produktionen av plommon i Polen 1961–1999 Källa: FAO
130
400 350
tusen ton
300 250
jordgubbar vinbär krusbär hallon
200 150 100 50 0 1961
1966
1971
1976
1981
1986
1991
1996
2001
Figur 126 Produktionen av bär i Polen 1961–2001 Källa: FAO
Av figurerna ovan kan man konstatera att på frukt- och bärsidan har produktionen av äpplen ökat mer eller mindre kontinuerligt under perioden 1961–99. Idag ligger den på cirka 1,7 miljoner ton (snitt för åren 1992–99). Produktionen av päron har efter en topp i mitten på 1960-talet sjunkit medan körsbärsproduktionen idag ligger på ungefär samma nivå som på 1960-talet. Även produktionen av plommon har sjunkit kraftigt sedan mitten på 1980-talet. Produktionen av bär är mycket viktig i Polen och en stor del av dessa går till bearbetningsindustrin. Jordgubbsproduktionen som svarar för den största delen av bärproduktionen ökade stadigt fram till mitten på 1980-talet med en topp 1987 då produktionen uppgick till 334 000 ton. Därefter har produktionen sjunkit och är idag nere på två tredjedelar av 1987-års siffra. Produktionen av hallon och krusbär har i stort visat på en ökande trend. Totalt uppgår produktionen av frukt och bär i Polen till 2,3 miljoner ton (snitt 1998–2000) medan konsumtionen uppgår till 2,0 miljoner ton vilket sålunda ger ett överskott på cirka 300 000 ton. Det kan vidare konstateras att Polen kommer att svara för en relativt stor del av bärproduktionen i ett framtida EU.
131
Tabell 65 Balansräkning för produktion och konsumtion av de viktigaste frukterna och bären i Polen baserat på åren 1990–1999, tusen ton
Produktion i EU* Äpplen Päron
9 555 2 876
Produktion Polens i Polen produktion i % av EU:s 1 684 18 65 2
Konsumtion i Polen 800 -
Över/underskott i Polen 884 -
Plommon
966
92
10
-
-
Körsbär
496
30
6
-
-
Jordgubbar Hallon
741 55
193 36
26 65
-
-
84
41
48
-
-
Apelsiner
5 592
0
0
104
-104
Persikor, nektarin
3 854
0
0
-
-
Aprikoser
534
0
0
-
-
Citroner Småcitrus
1 426 2 282
0 0
0 0
70 70
-70 -70
48
0
0
60
-60
Krusbär
Grapefrukt
* För 1990–1994 har siffrorna för dåvarande EU-länder kompletterats med siffror för Sverige, Finland och Österrike. Källa: FAO
Nedan följer två diagram över produktionsutvecklingen i Polen 1961-1999 för kål, morot, lök, blomkål samt tomat och gurka. 2500
produktion, tusen ton
2000
huvudkål
1500
blomkål lök morot
1000
500
0 1961
1966
1971
1976
1981
1986
1991
1996
år
Figur 127 Polens produktionen av de största frilandsgrönsakerna, kål, morot, lök och blomkål 1961–1999 Källa: FAO
132
600
500
prod. tusen ton
400
300
200 tomat gurka
100
0 1961
1966
1971
1976
1981
1986
1991
1996
år
Figur 128 Produktionen av tomat och gurka i Polen 1961 t.o.m. 1999. Siffran för gurka inkluderar dock både frilandsgurka och växthusgurka Källa: FAO
Tabell 66 Balansräkning för produktion och konsumtion av de viktigaste grönsakerna i Polen baserat på åren 1990–1999, tusen ton
Produktion i EU*
Produktion Polens i Polen produktion i % av EU:s 1 796 55
1 409
Över/underskott i Polen 387
26
641
197
652
20
309
343
1 978
246
12
174
72
Tomat
13 513
321
2
328
-7
Gurka
1 663
371
22
Huvudkål
3 251
Morötter
3 211
838
Lök
3 204
Blomkål
Konsumtion i Polen
* För 1990–1994 har siffrorna för dåvarande EU-länder kompletterats med siffror för Sverige, Finland och Österrike. Källa: FAO
På grönsakssidan kan det konstateras att Polen har en mycket stor produktion av lagringsbara grönsaker som huvudkål, morötter och lök. Dessa produkter utgör basen i det polska köket varför konsumtionen också är stor. Produktionen ger dock ett visst överskott. Den totala grönsaksproduktionen uppgår till 6 miljoner ton (snitt 1998-2000) medan konsumtionen uppgår till 3,8 miljoner ton (cirka 100 kg per person och år) vilket ger ett stort överskott .
133
Tabell 67 Polens produktion av frukt*, 1993–2001, tusen ton
Produkt
1993 1 842
1994 1 441
1995 1 288
1996 1 952
1997 2 098
1998 1 687
1999 1 604
2000 1 450
2001 2 224
Jordgubbar
200
142
211
181
163
150
178
171
238
Vinbär
196
169
155
193
162
175
153
147
180
Surkörsbär
147
119
144
149
136
156
145
140
177
Plommon
99
77
89
111
127
107
91
107
126
Päron
90
45
83
52
58
83
67
82
76
Hallon
32
30
40
36
40
45
43
40
46
Söta körsbär
32
29
36
37
36
41
35
39
45
Krusbär
47
42
42
42
36
38
31
29
29
1
0
0
6
4
4
3
3
3
Äpple
Diverse frukter
* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tabell 68 Polens produktion av grönsaker*, 1993–2001, tusen ton
Produkt
1993 1 954
1994 1 672
1995 1 866
1996 1 832
1997 1 770
1998 2 020
1999 1 709
2000 1 899
2001 1 767
1 529
1 355
1 424
1 365
1 306
1 473
1 375
1 120
1 120
Morötter
931
786
814
794
799
992
906
947
947
Lök
724
591
760
646
611
756
688
720
626
Gurka och inläggningsgurka
377
366
406
310
335
400
385
350
350
Tomat
362
375
401
230
219
356
333
311
270
Blomkål
256
220
253
242
239
286
225
248
246
Svamp
100
100
100
100
100
100
100
100
100
Sparris
0
2
2
2
2
2
2
2
2
Bönor
4
2
2
2
2
2
2
2
2
Kål Diverse grönsaker
* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tabell 69 Polens konsumtion av färska frukter och grönsaker per capita, 1990–1997, kg per år
År Kg/år
1990 119,0
1994 116,0
1995 126,2
1996 116,5
1997 118,0
Källa: ZMP
2.10.2.2 Handel Polen är en betydande exportör av både färsk och bearbetad frukt. I genomsnitt exporteras 40–50 % av produktionen. I huvudsak exporteras äpplen, bär och bearbetade produkter, frysta bär och kondenserad äpplejuice.
134
Totalt sett är Polen nettoimportör av färsk frukt och färska grönsaker. Uppdelat på frukt respektive grönsaker visar att Polen är nettoexportör (+68 000 ton) av frukt och nettoimportör (–391 000 ton) av färska grönsaker (snitt 1998–2000). I huvudsak importeras citrusfrukter och bananer och exporteras lök (50 %), kål och frysta grönsaker. Tabell 70 Polens import av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Bananer
1993 145
1994 178
1995 245
1996 256
1997 270
1998 302
1999 348
2000 285
64
77
73
94
98
118
121
153
Apelsiner
105
91
109
96
96
113
100
117
Citroner
72
66
74
78
87
97
94
95
Druvor
34
39
40
67
56
79
88
80
Vattenmelon
21
33
53
62
63
74
101
73
Persikor, nektariner
13
22
17
29
25
25
63
53
Grapefrukt
11
18
23
30
31
29
31
34
Kiwi
0
0
14
20
26
20
24
27
Äpple
43
26
26
26
27
20
28
15
Päron
3
3
3
5
8
6
9
5
Melon, ej vattenmelon
0
0
1
1
0
0
0
3
Blåbär
0
0
0
1
2
4
3
3
Ananas
0
1
1
1
2
2
2
2
Aprikoser
0
1
0
1
0
0
0
2
10,4
13,4
0,5
0,6
0,0
0,0
0,0
1,3
Jordgubbar
0,0
0,1
0,1
0,1
0,0
0,0
0,0
0,7
Avokado
0,0
0,0
0,1
0,3
0,5
0,7
0,8
0,7
Mandariner m.m.
Diverse frukter
* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tabell 71 Polens import av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Tomat
1993 49
1994 47
1995 56
1996 53
1997 55
1998 47
1999 52
2000 40
Morötter
19
4
13
10
32
21
11
27
Lök
18
22
33
6
41
82
27
21
0
14
14
18
18
23
21
15
12
4
4
1
0
0
0
10
15
13
10
10
10
8
8
8
Vitlök
2
2
2
3
14
13
10
7
Sallat
3
4
3
2
4
5
5
4
22
4
7
2
6
7
7
4
0
1
0
1
0
0
0
2
Paprika och chilifrukter Diverse grönsaker Gurka inläggningsgurka
Kål Blomkål
och
* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
135
Tabell 72 Polens export av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton
Produkt
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
176
115
139
96
192
169
149
212
Krusbär
0
1
1
0
0
0
0
22
Hallon
14
14
16
20
20
20
20
18
Jordgubbar
16
14
22
22
17
18
24
11
Bananer Vinbär
1 16
6 13
18 14
18 20
27 15
25 15
15 0
10 0
Söta körsbär
0
0
1
0
0
0
0
6
Päron
1
1
2
1
1
2
0
4
Citroner Plommon
1 2
2 1
2 4
3 3
8 0
7 0
2 0
3 3
Surkörsbär
6
5
18
11
16
21
8
3
Apelsiner
6
6
3
5
7
4
2
1
0,0 0,3
0,0 0,5
1,0 0,7
2,5 0,8
0,0 1,8
0,0 1,6
0,0 1,5
1,4 0,8
Äpple
Blåbär Diverse frukter
* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tabell 73 Polens export av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Lök
1993 155
1994 149
1995 87
1996 101
1997 73
1998 103
1999 109
2000 133
38
33
25
36
45
49
87
26
Svamp
6
5
6
10
10
12
12
17
Tomat
0
2
1
0
0
4
4
9
Gurka och inläggningsgurka
6
19
10
4
6
7
9
8
Morötter
10
23
6
11
15
17
45
7
Blomkål
0
7
7
6
0
0
0
7
Diverse grönsaker
2
10
3
1
4
3
6
5
Sallat
0
0
0
0
0
0
0
4
Bönor
2
0
1
1
1
1
1
2
0,0
0,2
0,1
0,0
0,0
0,0
0,0
1,3
Ärter
0,0
0,5
0,3
0,0
0,0
0,0
0,0
1,2
Sparris
0,0
1,1
1,4
1,2
0,0
0,0
0,0
0,8
Kål
Paprika chilifrukter
och
* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
136
Polen har ett underskott i handeln med färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter. 1992–1995 var underskottet mindre än –100 miljoner dollar men fr.o.m. 1996 har det ökat för att 1999 hamna på –300 miljoner dollar, se tabellen nedan. De produkter som framförallt ger Polen exportinkomster är bär, svamp och äpplen och tittar man även på bearbetade produkter inbringar frysta grönsaker stora inkomster. Importkostnaderna beror mest på en stor import av frukt inklusive druvor och nötter. Banankostnaden utgjorde 1999 mer än en tredjedel av fruktkostnaden och importkostnaden för tomater utgjorde 65 % av kostnaden för import av grönsaker. Tabell 74 Värdet av Polens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar
Exportvärde 1999 (1000 USD) 44 452
% av totalen 23
Importvärde 1999 (1000 USD) 352 009
% av totalen 72
Balans 1999 (1000 USD) -307 557
94
0
48 781
10
-48 687
71 866
38
2 705
1
69 161
930
0
35 545
7
-34 615
Grönsaker
42 299
22
51 365
10
-9 066
Svamp
31 059
16
429
0
30 630
Totalt
190 700
100
490 834
100
-300 134
Frukt Druvor Bär Nötter
Källa: FAO
2.10.3 Ungern 2.10.3.1 Produktion Ungern är ett av de viktigaste frukt- och grönsaksproducerande länderna i Central- och Östeuropa. Under COMECON:s5 tid var det Ungerns uppgift att förse en stor del av östblocket med frukt och grönsaker. Sedan självständigheten har produktionen dock minskat kraftigt. Detta beror på att avkastningen minskat till följt av stigande priser på insatsmedel. Fruktarealen har dock legat relativt stabilt kring 94 000 ha. Efter nedgången försöker man nu förnya trädbestånden och öka produktionen för att återerövra sin starka ställning på bl.a. äppelmarknaden i Europa. Äpple utgör ungefär hälften av produktionen om man inte räknar med druvor. Produktionen av vattenmelon, plommon, persikor och nektariner samt surkörsbär och päron är också viktiga. Bärproduktionen omfattar 51 000 ton (snitt 1998–2000) där hallon, vinbär, jordgubbar och krusbär är de största kulturerna.
5
COMECON (Council for Mutual Economic Assistance) bildades 1949 med syfte att koordinera den ekonomiska politiken under kommunistisk dominans. Medlemsländer var Albanien (t.o.m. 1961), Bulgarien, Kuba (fr.o.m. 1972), Mongoliet, Polen, Rumänien, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Ungern och Östtyskland.
137
Tabell 75 Ungerns produktion av frukt*, 1993–2001, tusen ton
Produkt
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Druvor
607
614
544
665
717
720
570
684
787
Äpple
819
657
353
552
500
482
445
695
700
66
61
91
92
76
112
125
133
135
Plommon
123
116
105
114
123
104
98
91
90
Persikor, nektariner
62
50
42
76
54
65
71
64
68
Surkörsbär
76
73
48
66
65
49
45
49
45
Päron
64
43
41
41
37
36
39
37
35
Diverse frukter
11
9
9
11
29
30
30
35
30
Aprikoser
36
27
18
45
25
17
38
21
25
Hallon
18
18
18
20
18
20
22
20
20
Söta körsbär
24
24
20
22
22
19
20
18
20
Vinbär
14
13
12
13
11
12
12
12
10
Krusbär
8 12
5 12
4 12
5 13
10 13
5 13
5 14
5 12
9 7
5
6
8
6
6
7
8
6
6
3,0
2,4
2,3
2,4
2,0
2,3
2,4
2,2
2,2
Vattenmelon
Jordgubbar Melon, vattenmelon Kvittenfrukt
ej
* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Grönsaksarealen varierar men har i genomsnitt (1989–1997) varit 104 000 ha. Efter en nedgång under 1992/93 har arealen ökat igen och 1997 uppgick den till 123 000 ha. Produktionen av tomat, ärter, kål, lök, morötter och inte minst den för Ungern typiska paprikan är viktig.
138
Tabell 76 Ungerns produktion av grönsaker*, 1993–2001, tusen ton
Produkt Tomat
1993 202
1994 224
1995 231
1996 263
1997 220
1998 330
1999 301
2000 203
2001 230
Ärter
108
162
179
165
176
178
163
153
160
Diverse grönsaker
157
149
197
91
84
116
270
141
150
Kål
124
117
131
168
187
195
174
120
130
Lök
138
134
195
180
128
150
149
117
120
94
98
106
121
117
118
117
89
100
och
120
117
123
131
141
152
171
98
100
Gurka och inläggningsgurka
89
93
94
102
119
126
126
103
100
Bönor
29
24
28
29
32
28
33
27
27
Svamp
7
7
8
11
14
14
16
17
16
Vitlök
15
15
17
15
20
18
14
14
14
Blomkål
14
14
16
17
12
13
15
14
14
Sallat
15
15
15
15
16
16
16
12
12
Pumpa, squash och kalebass
14
15
16
15
16
17
16
12
10
Spenat
4
5
5
5
7
8
8
7
7
Sparris
2
2
2
2
3
3
3
4
4
Morötter Paprika chilifrukter
* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
2.10.3.2 Konsumtion Konsumtionen uppgår till cirka 150 kg färska frukter och grönsaker per person och år. Tabell 77 Ungerns konsumtion av färska frukter och grönsaker per capita, 1990–1996, kg per år
konsumtion kg/år frukt
1990 72,3
1994 70,2
1995 58,3
1996 64,4
grönsaker
83,3
86,5
91,6
91,3
Källa: ZMP
2.10.3.3 Handel Ungern är nettoexportör av jordbruksprodukter. Totalt importeras 34 000 ton grönsaker (snitt 1998– 2000) och 114 000 ton frukt (snitt 1998–2000). Motsvarande exportsiffror är 96 000 ton grönsaker och 161 000 ton frukt. Under 1999 var värdet av importerade färska frukter och grönsaker knappt 68 miljoner USD vilket var knappt 7 % av värdet för den totala importen av jordbruksprodukter. Av exporten svarade färska frukter och grönsaker för drygt 4 % av den totala exporten av jordbruksprodukter. Beträffande frukt är bananer, apelsiner och mandariner de viktigaste importvarorna. På exportsidan väger vattenmelon, surkörsbär och plommon tyngst. Motsvarande för grönsakerna är att det importeras störst kvantitet av lök och morötter och exporteras störst kvantitet paprika och svamp.
139
Tabell 78 Ungerns import av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Bananer
1993 72
1994 75
1995 67
1996 57
1997 58
1998 68
1999 83
2000 82
Apelsiner
74
58
51
42
49
52
51
59
Mandariner m.m.
13
11
9
10
10
18
20
26
Citroner
13
10
11
10
10
10
11
12
Vattenmelon
2
3
2
2
5
5
8
7
Kiwi
0
0
1
3
3
3
5
7
Äpple
1
3
45
31
45
8
8
6
Grapefrukt
1
1
1
2
1
2
3
4
Druvor
2
1
1
2
1
2
4
3
Persikor, nektariner
0,3
1,3
2,4
0,4
0,5
0,3
0,5
1,2
Jordgubbar
0,3
0,4
1,5
0,2
0,4
0,7
1,0
0,7
Surkörsbär
0,0
0,0
0,5
0,5
0,1
0,4
0,1
0,6
Päron
1,2
0,4
0,3
0,3
0,4
0,5
0,7
0,5
* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tabell 79 Ungerns import av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Lök
1993 4
1994 5
1995 0
1996 0
1997 9
1998 7
1999 1
2000 23
Morötter
6
3
3
1
3
2
2
11
11
1
5
0
1
3
1
6
Tomat
5
6
4
3
4
5
6
5
Gurka och inläggningsgurka
2
3
1
2
3
2
2
5
Paprika chilifrukter
1
1
1
1
1
2
2
2
Blomkål
2
2
1
1
1
2
2
2
Diverse grönsaker
1
1
1
2
1
1
1
2
0,7
1,3
0,4
0,3
0,3
0,5
0,8
1,2
Kål
Sallat
och
* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
140
Tabell 80 Ungerns export av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Vattenmelon
1993 16
1994 38
1995 51
1996 87
1997 58
1998 79
1999 121
2000 92
Surkörsbär
7
10
10
24
24
23
18
17
Plommon
12
16
13
11
20
17
13
14
4
14
1
4
5
7
7
10
232
97
34
54
26
3
7
7
Krusbär
3
2
2
4
3
6
6
4
Päron
2
1
3
1
2
2
3
2
Aprikoser
3,5
2,4
0,7
5,1
1,2
1,3
3,9
1,2
Hallon
0,4
0,6
1,0
4,0
2,1
2,9
5,5
1,1
Druvor
0,9
1,8
0,5
1,0
4,2
4,6
1,9
0,7
Bananer
0,4
0,3
0,7
0,6
1,0
1,8
0,6
0,4
Diverse frukter Äpple
* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tabell 81 Ungerns export av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Paprika chilifrukter
1993 14
1994 25
1995 26
1996 23
1997 27
1998 37
1999 36
2000 39
Svamp
4
6
7
9
11
14
17
17
Kål
4
5
8
11
8
8
11
9
Diverse grönsaker
7
7
7
9
11
9
9
8
Gurka och inläggningsgurka
6
12
16
7
7
9
9
5
Vitlök
2
5
12
6
5
8
5
4
Tomat
1
1
1
1
1
1
1
3
Lök
7
36
39
56
11
14
8
2
Sparris
0,4
0,6
0,7
1,1
0,9
1,3
1,5
1,5
Morötter
0,5
1,6
1,1
1,4
4,1
0,6
0,5
0,5
och
* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Ungern är ett av de tre kandidatländer som har en positiv handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter. De starka korten är svamp och surkörsbär. Tidigare har även exporten av äpplen gett stora exportinkomster men mellan 1992 och 1999 har dessa minskat från 51 miljoner dollar till 2 miljoner dollar. Ungern har en större exportmarknad för bearbetade grönsaker än för färska grönsaker. I tabellen nedan visas Ungerns handelsbalans 1999 för sektorn.
141
Tabell 82 Värdet av Ungerns export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar
Exportvärde 1999 (1000 USD) 35 148
% av totalen 36
Importvärde 1999 (1000 USD) 40 402
% av totalen 60
Balans 1999 (1000 USD) -5 254
470
0
1 363
2
-893
Bär
9 154
9
847
1
8 307
Nötter
4 357
4
19 499
29
-15 142
Grönsaker
21 670
22
5 488
8
16 182
Svamp
27 877
28
16
0
27 861
Totalt
98 676
100
67 615
100
31 061
Frukt Druvor
Källa: FAO
2.10.4 Tjeckien 2.10.4.1 Produktion Produktionen av frukt uppgick i genomsnitt 1998–2000 till 504 000 ton och av grönsaker till 623 000 ton. Fruktarealen har minskat något under 1990-talet och 1997 var den 18 157 ha. Grönsaksarealen är ungefär 34 000 ha. Två tredjedelar av fruktproduktionen utgörs av äpple. Tabell 83 Tjeckiens produktion av frukt*, 1993–2001, tusen ton
Produkt
1993 308
1994 244
1995 226
1996 251
1997 291
1998 283
1999 264
2000 339
2001 350
Druvor
61
80
48
70
35
55
67
67
68
Päron
28
23
27
19
20
25
23
25
25
Diverse frukter
30
26
23
23
23
23
23
23
23
Vinbär
24
25
22
25
21
20
23
18
19
Plommon
17
20
17
32
39
19
17
14
15
Söta körsbär
19
18
17
12
10
13
14
14
14
Jordgubbar
17
20
17
16
17
13
14
13
13
Persikor, nektariner
11
9
12
8
7
8
7
11
11
Surkörsbär
11
9
8
9
7
8
9
10
10
Aprikoser
7
6
14
16
8
6
10
7
8
Krusbär
10
10
10
10
9
9
8
7
7
Hallon
0,6
0,8
0,7
0,8
0,8
0,7
0,7
0,7
0,7
Äpple
* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Bland grönsakerna är det kål som är viktigast, följt av lök och morötter.
142
Tabell 84 Tjeckiens produktion av grönsaker*, 1993–2001, tusen ton
Produkt
1993 142
1994 113
1995 116
1996 153
1997 133
1998 137
1999 133
2000 134
2001 134
Diverse grönsaker
94
82
82
84
77
77
79
79
79
Lök
88
78
94
100
83
88
99
76
77
Morötter
76
68
73
91
74
76
79
59
60
Gurka och inläggningsgurka
55
51
46
53
56
49
52
52
52
Tomat
37
36
38
28
23
30
34
31
31
Blomkål
43
40
38
36
34
35
34
29
30
Sallat
11
11
11
11
11
6
8
8
8
Vitlök
6
7
8
8
8
8
8
7
7
Ärter
5
7
8
9
8
8
9
7
7
5
5
5
5
5
5
5
5
5
Spenat
9
9
9
9
9
6
7
5
5
Bönor
2,5
2,5
2,5
2,5
2,5
1,8
1,3
1,1
1,1
Kål
Paprika chilifrukter
och
* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
2.10.4.2 Konsumtion Konsumtion per capita vad gäller frukt och grönsaker är i Tjeckien cirka 140 kg per år. Tabell 85 Tjeckiens konsumtion av färska frukter och grönsaker per capita, kg per år
Konsumtion färsk frukt
1990 59,7
1994 71,5
1995 72,5
1996 72,1
1997 73,5
färska grönsaker
66,6
75,8
78,0
79,5
-
Källa: ZMP
2.10.4.3 Handel Tjeckien är nettoimportör av grönsaker. Tjeckiens totala import per år av färska frukter och grönsaker omfattar cirka 521 000 ton (snitt 1998–2000) och exporten 71 000 ton. Av importen, som stigit kraftigt under 1990-talet, är det bananer, vattenmelon och apelsiner som är viktigast, men Tjeckien importerar även en hel del mandariner m.m. och äpplen. Äpplena som importeras kommer till 90 % från EU och de är avsedda för konsumtion. Samtidigt är äpplen den största exportvaran men då handlar det främst om äpplen avsedda för bearbetning.
143
Tabell 86 Tjeckiens import av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Bananer
1993 103
1994 120
1995 161
1996 148
1997 133
1998 116
1999 131
2000 131
Vattenmelon
20
24
36
32
35
42
61
61
Apelsiner
59
76
79
64
65
62
57
57
Mandariner m.m.
39
39
47
45
52
50
46
46
Äpple
47
21
30
50
48
40
41
41
Druvor
22
22
19
31
23
28
32
32
Persikor, nektariner
10
15
13
23
12
12
28
28
Citron
21
18
18
15
17
16
17
17
Grapefrukt
7
8
9
8
9
8
9
9
Kiwi
0
0
0
14
13
6
7
7
Plommon
5
7
5
6
5
3
6
6
Aprikoser
1
1
1
3
1
1
3
3
Päron
1
1
1
2
2
2
2
2
Ananas
1
2
1
1
2
2
2
2
Jordgubbar
1
1
2
2
2
1
2
2
* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tabell 87 Tjeckiens import av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Gurka och inläggningsgurka
1993 20
1994 39
1995 43
1996 58
1997 55
1998 52
1999 57
2000 57
24
31
44
41
52
49
55
55
0
0
31
32
28
36
36
36
Kål
47
28
17
19
19
20
17
17
Morötter
17
17
12
11
15
16
14
14
Lök
11
26
21
20
22
30
13
13
0
0
11
12
12
15
12
12
23
34
7
7
8
9
9
9
Vitlök
6
6
3
3
4
5
5
5
Sallat
1
1
2
2
2
2
3
3
Svamp
1
0
0
1
2
2
2
2
Tomat Paprika chilifrukter
och
Blomkål Diverse grönsaker
* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Exporten av grönsaker är inte lika omfattande som exporten av frukt. Under 1998–2000 importerades i genomsnitt drygt 226 000 ton färska grönsaker medan exporten endast uppgick till knappt 5 000 ton.
144
Tabell 88 Tjeckiens export av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Äpple
1993 95
1994 104
1995 72
1996 82
1997 124
1998 64
1999 53
2000 53
Söta körsbär
4
2
4
0
0
5
5
5
Vinbär
2
0
4
3
2
2
4
4
Banan
0,6
0,4
1,0
0,8
1,2
1,8
1,9
1,9
* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tabell 89 Tjeckiens export av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Ärter
1993 1,5
1994 4,9
1995 3,1
1996 0,2
1997 0,4
1998 0,7
1999 2,1
2000 2,1
Tomat
0,0
0,1
0,1
0,2
0,7
0,9
1,5
1,5
Morötter
0,5
0,1
0,0
0,0
0,8
0,8
1,0
1,0
Svamp
0,1
0,1
0,2
0,3
0,2
0,3
0,9
0,9
Lök
1,6
0,7
0,5
0,5
0,9
0,4
0,5
0,5
* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tjeckien importerar varje år färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter för långt mer än tio gånger så mycket de exporterar för, se tabell nedan som visar balansen 1999. Landets mest inkomstbringande produkter inom sektorn är äpplen, körsbär, skalade hasselnötter och vinbär. Av dessa fyra produkter är det bara för körsbär och vinbär som exportinkomsterna överstiger importinkomsterna. Tabell 90 Värdet av Tjeckiens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar
Exportvärde 1999 (1000 USD) 11 374
% av totalen 52
Importvärde 1999 (1000 USD) 145 439
% av totalen 54
Balans 1999 (1000 USD) -134 065
248
1
20 894
8
-20 646
Bär
3 070
14
3 048
1
22
Nötter
4 457
20
25 822
10
-21 365
Grönsaker
1 882
9
69 971
26
-68 089
Svamp
1 019
5
2 005
1
-986
Totalt
22 050
100
267 179
100
-245 129
Frukt Druvor
Källa: FAO
2.10.5 Slovakien 2.10.5.1 Produktion Karaktäristiskt för Slovakiens frukt- och grönsaksodling är ett stort antal privata små trädgårdar. Tillsammans med de småbruk som bildades efter att Tjeckoslovakien delades är trädgårdarna grunden för landets grönsaks- och fruktproduktion.
145
Sedan 1990 har arealen för grönsaker ökat från 30 100 ha till 40 000 ha 1997. Slovakien producerar framförallt kål, tomater och morötter. På fruktsidan produceras främst äpplen följt av druvor, melon och vattenmelon. 90
81,5
80 65,0
1000 ton
70
59,4
60 50 40
30,5
30,0
30
13,5
20 10
pl om m on
m
el
on
,e
jv
va
at
tte
te
nm
nm
el
el
on
on
or uv dr
di
v.
fru
kt
0
Figur 129 Slovakien produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
120,0 100,0
98,6
1000 ton
80,0
73,0
60,0
51,2
40,0 26,3
24,0
lök
gurka
20,0 0,0 kål
tomater
morötter
Figur 130 Slovakiens produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
2.10.5.2 Handel Sedan Tjeckoslovakien delades 1993 har Slovakiens grönsaksexport minskat. Tillbakagången på den tjeckiska marknaden beror på Slovakiens svårigheter att konkurrera med produkter från EU. Även på den inhemska marknaden har Slovakiens egna produkter svårt att hävda sig dels p.g.a. dålig organisation för marknadsföring och avsättning samt att konkurrensen från importerade produkter är hög. Slovakien är i stort sett självförsörjande på frukt och kompletterar den inhemska produktionen med import av tropiska frukter. Men precis som grönsaker möter frukten som produceras inom landet hård konkurrens från en ökande import. De senaste åren har importen av grapefrukt, druvor, kiwifrukt, päron och mandariner m.m. ökat.
146
3,00
2,72 2,50
2,50
1000 ton
2,00 1,54 1,50 1,00
0,68
0,50 0,00 äpplen
druvor
aprikoser
plommon
Figur 131 Slovakiens export av färsk frukt och färska bär 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
14,0 12,0
11,8
1000 ton
10,0 8,0 5,3
6,0 4,0
3,2 2,1
1,9
kål
morötter
2,0 0,0 gurka
tomater
lök
Figur 132 Slovakiens export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
Slovakien har sedan landet bildades haft en negativ handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter, se tabell nedan som visar balansen 1999. Värdemässigt var Slovakiens största exportprodukter 1999 bland färsk frukt och färska grönsaker gurka (3,4 miljoner dollar) och tomater (2,3 miljoner dollar). Vid sidan om färska grönsaker kan nämnas att torkade ärter tidigare har varit en stor produkt på den inhemska marknaden men även på exportmarknaden. Mellan 1995 och 2000 har dock produktionen minskat med 83 % och exporten med mer än hälften mellan 1995 och 1999. 1999 exporterades torkade ärter till ett värde av 4 miljoner dollar. Bland färsk frukt och färska grönsaker utmärker sig importkostnaderna för färsk frukt. De stod 1999 för 71 % av den totala importkostnaden för sektorn. Framförallt betalade landet mycket för sin import av bananer (20 miljoner dollar 1999) och äpplen (10 miljoner dollar 1999).
147
Tabell 91 Värdet av Slovakiens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar
Exportvärde 1999 (1000 USD) 3 524
% av totalen 22
Importvärde 1999 (1000 USD) 59 698
% av totalen 71
Balans 1999 (1000 USD) -56 174
Druvor
676
4
4 845
6
-4 169
Bär
128
1
255
0
-127
Nötter
1 457
9
7 464
9
-6 007
Grönsaker
9 597
59
12 257
14
-2 660
753
5
66
0
687
16 135
100
84 585
100
-68 450
Frukt
Svamp Totalt Källa: FAO
2.10.6 Bulgarien 2.10.6.1 Produktion 1991 började privatiseringen av jordbruket i Bulgarien med målet att tidigare ägare skulle återfå sin mark samt att statliga jordbruksföretag och kooperativ skulle upplösas och privatiseras. Detta har lett till att största delen av jordbruksmarken idag är uppdelad i jordlotter om 0,1-1,0 ha. Förutom de små jordlotterna har även oklara ägandeförhållande och nya ägare med små ekonomiska möjligheter till investeringar bidragit till att produktionen i landet minskat. Fruktproduktionen har sedan 1989 minskat med 35 %. En rad åtgärder har införts i landet för att stoppa den minskande odlingen av den mark som tidigare brukades. Jordbruket har traditionellt en stor betydelse i Bulgarien.
500 450
449
400
1000 ton
350 300 233
250 200 150
89
100
62
50
42
28
0 druvor
vattenmelon
äpplen
plommon
persika, nektarin
körsbär
Figur 133 Bulgariens produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
148
450
410
400 350
1000 ton
300 250 200 138
150
131
120
100
100 50
50 0 tomater
kål
gurka
div. grönsaker
lök
pumpa, squash
Figur 134 Bulgariens produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
2.10.6.2 Handel För Bulgarien förde vändpunkten 1991 även med sig att försäljningsorganisationen för frukt och grönsaker föll samman. Tills idag har bara en liten del återskapats vilket gör det svårt för producenterna att sälja sin produktion. Dessutom konkurrerar de med en import som i många fall är billigare än den inhemska produktionen. Bulgariens export av färsk frukt och färska grönsaker är liten men importen är ännu mindre. De största exportprodukterna i ton är gurka, lök och vattenmelon. Trots att Bulgarien har den största vattenmelonsproduktionen bland kandidatländerna exporterade de mindre än en procent av sin produktion 1999. 2,5 2,20 2,0
1,75
1000 ton
1,59 1,5
1,49
1,40
1,0 0,70 0,5
0,0 vattenmelon
apelsiner
körsbär
persika, nektarin
plommon
druvor
Figur 135 Bulgariens export av färsk frukt och färska bär 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
149
3,0 2,5
2,50 2,30
1000 ton
2,0 1,40
1,5
1,19
1,0 0,5 0,0 gurka
lök
svamp
tomater
Figur 136 Bulgariens export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
Bulgarien är det tredje landet bland kandidatländerna som har en positiv handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter, se tabell nedan med balansen 1999. Landet importerar mer frukt än det exporterar men i gengäld exporterar landet mer nötter, svamp och färska grönsaker. De största exportprodukterna inom sektorn var 1999 svamp, valnötter och gurka. Det kan även nämnas att Bulgarien har en stor export av de bearbetade produkterna vin (75 miljoner dollar 1999), vinägerberedda grönsaker (11 miljoner dollar 1999) och torkad svamp (7 miljoner dollar 1999). På importsidan stod bananer och citrusfrukter tillsammans för 11,3 miljoner dollar av importkostnaderna vilket motsvarar 88 % av kostnaden för frukt. Tabell 92 Värdet av Bulgariens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar
Exportvärde 1999 (1000 USD) 3 140
% av totalen 16
Importvärde 1999 (1000 USD) 10 596
% av totalen 78
Balans 1999 (1000 USD) -7 456
Druvor
229
1
230
2
-1
Bär
181
1
118
1
63
Nötter
4 284
21
1 304
10
2 980
Grönsaker
3 435
17
1 250
9
2 185
Svamp
8 700
44
1
0
8 699
Totalt
19 969
100
13 499
100
6 470
Frukt
Källa: FAO
2.10.7 Rumänien 2.10.7.1 Produktion Sedan Rumänien 1990 orienterade sig mot marknadsekonomi har ägandeförhållandena för jordbruksmark ändrats radikalt. Från statligt ägande på 90 % har andelen privatägd mark ökat till över 85 %.
150
Problemet har varit att då marken gavs tillbaka till de tidigare ägarna eller deras arvtagare fick varje ägare som mest 10 ha. I många fall fanns flera arvtagare och i genomsnitt har de privatägda jordlotterna varit på 2 ha. Först 1998 fick rumänerna börja köpa och sälja land upp till maximalt 200 ha. Av grönsaksproduktionen kommer närmare 90 % från det privata och samma siffra för fruktproduktionen är närmare 75 %. Av frukt och bär producerar Rumänien mest druvor, melon, äpplen och plommon mätt i ton. En annan viktig produkt är valnötter där Rumänien är den största producenten bland kandidatländerna och åttonde största producent i världen. Rumäniens grönsaksproduktion är mest inriktat på den egna marknaden. 1200 1000
981 900
1000 ton
800 600 365
400
345
200
76
0 druvor
melon, ej vattenmelon
äpplen
plommon
körsbär
Figur 137 Rumäniens produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
1200 1000
1000
758
1000 ton
800 600
415 338
400
145
200
132 52
0 kål
tomater
lök
div. pumpa, grönsaker squash
gurka
bönor, gröna
Figur 138 Rumäniens produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
151
2.10.7.2 Handel På fruktsidan var det 1999 skalade valnötter, körsbär, plommon och jordgubbar som var de största exportprodukterna mätt i ton. Bland grönsakerna var det gurka och svamp. 7 5,90
6
1000 ton
5 4 3
2,43
2,19
2
1,44
1 0 skalade valnötter
körsbär
plommon
jordgubbar
Figur 139 Rumäniens export av färsk frukt och färska bär 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
10 9
8,71
8
1000 ton
7 6 5 4 2,77
3 2
0,62
1 0 gurka
svamp
bönor,gröna
Figur 140 Rumäniens export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
Rumänien har ett underskott i handeln med färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter, se tabell nedan som visar balansen 1999. Handelsunderskottet beror på Rumäniens stora import av färsk frukt och färska grönsaker. 1999 importerade Rumänien bananer för 24 miljoner dollar och apelsiner för 14 miljoner dollar vilket tillsammans utgör mer än hälften av den totala importkostnaden inom sektorn. 1999 var det framförallt exporten av valnötter för 12 miljoner dollar som bidrog till landets exportinkomster. Efter valnötter är svamp, äpplen (med stora variationer mellan åren), gurka, körsbär och blåbär Rumäniens mest inkomstbringande exportprodukter inom sektorn.
152
Tabell 93 Värdet av Rumäniens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar
Exportvärde 1999 (1000 USD) 2 381
% av totalen 7
Importvärde 1999 (1000 USD) 58 591
% av totalen 79
Balans 1999 (1000 USD) -56 210
29
0
1 109
1
-1 080
4 475
13
21
0
4 454
11 982
35
3 959
5
8 023
3 340
10
10 474
14
-7 134
Svamp
11 887
35
357
0
11 530
Totalt
34 094
100
74 511
100
-40 417
Frukt Druvor Bär Nötter Grönsaker
Källa: FAO
2.10.8 Slovenien 2.10.8.1 Produktion Frukt- och grönsakssektorn är en mindre sektor i Slovenien, både sett till areal och kvantitet. Grönsaker odlas ofta i privata ”köksträdgårdar” och produktionen är därför inte särskilt marknadsorienterad. Fruktproduktionen däremot - äpplen, och till viss del päron och persikor - är mer marknadsorienterad och fruktträdgårdarna är ofta moderna. Fruktsektorn har utvecklats mycket men fortfarande odlas en stor del på små, extensiva gårdar för egen produktion eller försäljning på lokala marknader. Frukt produceras på cirka 4 % av Sloveniens jordbruksmark, vilket motsvarar drygt 30 000 ha. Äpple, druvor, päron och persikor är de viktigaste produkterna. Bestånden av träd visar en uppåtgående trend i antalet fruktträd, särskilt olivträd, vars antal fyrdubblats sedan 1997. Produktion har blivit intensivare under senare år, då arealen snarare har minskat än ökat. Bärproduktionen tar allt mindre yta i anspråk. Tabell 94 Sloveniens produktion av frukt*, 1993–2001, tusen ton
Produkt Äpple
1993 91
1994 108
1995 113
1996 116
1997 78
1998 104
1999 81
2000 133
2001 133
Druvor
119
118
101
142
128
123
98
130
130
Päron
14
15
17
15
6
11
9
15
15
Persikor, nektariner
10
10
9
13
3
4
10
12
12
Plommon
6
8
8
8
4
5
4
7
7
Söta körsbär
4
9
7
5
1
2
2
3
3
Jordgubbar
1,5
2,9
2,5
1,2
0,5
0,5
1,1
1,9
1,9
Surkörsbär
1,4
2,6
1,8
1,4
0,4
0,5
0,4
1,1
1,1
Aprikoser
0,7
0,9
1,1
1,0
0,4
0,3
0,5
0,8
0,8
* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Grönsaker odlas på ungefär 10 000 ha. Kål, tomat och lök är de största produkterna. De senaste åren har produktionen av vissa grönsaker ökat mycket. Ökningen är särskilt markant för tomat, lök och morötter.
153
Tabell 95 Sloveniens produktion av grönsaker*, 1993–2001, tusen ton
Produkt Kål Tomat Lök Morötter Vitlök Svamp Oliver
1993 43 7 8 5 2 1,5 0,5
1994 65 9 14 7 3 1,5 0,8
1995 71 15 16 8 4 1,5 1,3
1996 64 15 15 9 4 1,5 1,4
1997 65 16 16 9 3 1,5 0,6
1998 63 15 15 8 3 1,5 0,7
1999 63 14 15 9 3 1,5 1,0
2000 64 15 15 8 3 1,5 1,2
2001 64 15 15 8 3 1,5 1,2
* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
2.10.8.2 Konsumtion Slovenerna konsumerar knappt 180 kg färska frukter och grönsaker per person och år, vilket är relativt mycket jämfört med andra länder i Central- och Östeuropa. En förklaring till detta kan vara Sloveniens sydliga geografiska läge. Tabell 96 Sloveniens konsumtion av färska frukter och grönsaker per capita, 1994–1996, kg per år
Konsumtion färsk frukt färska grönsaker
1994 95,4 76,9
1995 92,2 88,0
1996 92,5 84,7
Källa: ZMP
2.10.8.3 Handel 1998–2000 importerades i genomsnitt 171 000 ton färska frukter och grönsaker medan exporten endast uppgick till 14 000 ton varav exporten av frukt utgjorde mer än 95 %. Tabell 97 Sloveniens import av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton
Produkt
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Apelsiner
15
16
15
12
14
15
50
50
Bananer
24
25
31
30
30
25
26
26
Mandariner m.m.
10
9
8
11
12
13
19
19
Druvor Vattenmelon
5 5
5 5
5 7
6 6
5 6
5 8
11 8
11 8
Grapefrukt
0
0
1
1
1
1
7
7
Citroner
5
5
5
5
5
6
6
6
Äpple Persikor, nektariner
5 3
5 6
5 5
3 4
4 5
6 0
6 4
6 4
Aprikoser
2
3
1
2
1
6
2
2
Päron
1
1
1
1
2
2
2
2
Kiwi Dadlar
0,0 0,0
0,0 0,0
0,0 0,1
1,8 0,1
2,3 0,1
0,0 0,1
1,3 0,9
1,3 0,9
Melon, ej vattenmelon
0,0
0,0
0,0
0,5
0,7
0,0
0,6
0,6
Jordgubbar
0,2
0,2
0,5
0,3
0,5
0,3
0,6
0,6
* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
154
Tabell 98 Sloveniens import av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Tomat
1993 9
1994 10
1995 12
1996 11
1997 11
1998 10
1999 41
2000 41
8
8
8
9
9
10
25
25
11
11
11
10
8
0
6
6
Sallat
9
9
9
9
9
10
4
4
Gurka och inläggningsgurka
3
3
4
3
2
2
4
4
Morötter
2
2
3
3
3
5
2
2
Blomkål
2
2
2
2
2
0
2
2
Kål
4
3
3
3
2
5
1
1
1,4
1,4
1,4
1,4
1,5
2,0
0,9
0,9
Lök Paprika chilifrukter
och
Vitlök
* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Den viktigaste enskilda produkten är äpple och där har man också ett handelsöverskott. Exporten uppgick 2000 till 10 tusen ton medan importen stannade på 6 tusen ton. Självförsörjningsgraden på äpple är mellan 120–130 %. Bland grönsakerna är tomat och lök de största importvarorna. Exporten av grönsaker är marginell. Tabell 99 Sloveniens export av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Äpple
1993 12
1994 16
1995 20
1996 22
1997 19
1998 15
1999 10
2000 10
1
3
2
1
0
1
2
2
Päron
* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tabell 100 Sloveniens export av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Svamp Morötter
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
1,4
1,5
0,8
0,5
0,6
0,8
0,4
0,4
0,6
0,7
0,3
0,6
0,5
0,5
0,0
0,0
* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
EU är Sloveniens viktigaste handelspartner. Inom EU är det Österrike, Tyskland, Italien och Frankrike som tar emot det mesta av Sloveniens export, cirka 87%. 1999 var Sloveniens underskott i handeln med färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter –100 miljoner dollar, se tabell nedan, ett underskott som stadigt ökat sedan 1992. Under perioden 1992–1999 minskade exportinkomsterna för sektorn nästan med hälften samtidigt som importvärdet ökade med mer än hälften. Äpplen och svamp ger de största exportinkomsterna inom sektorn och apelsiner, tomater och bananer står för de största importkostnaderna.
155
Tabell 101 Värdet av Sloveniens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar
Exportvärde 1999 (1000 USD) 4 135
% av totalen 66
Importvärde 1999 (1000 USD) 59 712
% av totalen 56
Balans 1999 (1000 USD) -55 577
50
1
8 400
8
-8 350
Bär
130
2
330
0
-200
Nötter
268
4
5 946
6
-5 678
Grönsaker
202
3
32 401
30
-32 199
Svamp
1 500
24
130
0
1 370
Totalt
6 285
100
106 919
100
-100 634
Frukt Druvor
Källa: FAO
2.10.9 Cypern 2.10.9.1 Produktion Bland frukter är de viktigaste produkterna för Cypern druvor (av vilka bordsdruvor utgör cirka 20 %), följt av apelsiner, vattenmelon och grapefrukt. Produktionen av grapefrukt, citroner och även apelsiner, har sedan 1995 följt en nedåtgående trend. Samtidigt har produktionen av vattenmeloner och mandariner ökat under samma period. Bland grönsakerna är tomater i särklass den största produkten följd av gurka som god tvåa. 120
107,8
100
1000 ton
80 60 42,7 40
40 28,1 20,9
20
11
0 druvor
apelsiner
vattenmelon grapefrukt
citron, lime
äpplen
Figur 141 Cyperns produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
156
40 34
35
1000 ton
30 25 20 14,5
15 10
7,6
7,2
5,3
4,6
kål
pumpa, squash
5 0 tomater
gurka
lök
div. grönsaker
Figur 142 Cyperns produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
2.10.9.2 Handel Storleksmässigt är äpplen Cyperns största importprodukt bland frukt och grönsaker följt av päron och lök, se tabell nedan. Tabell 102 Cyperns import av vissa frukter och grönsaker, 1995–1999, ton
Produkt
1995
1996
1997
1998
1999
Äpplen
1 557
1 889
2 639
2 323
2 766
Päron
0
437
1 398
1 063
1 465
Persikor, nektariner
0
542
437
565
808
232
1 062
960
726
674
Plommon
0
41
107
78
111
Melon
0
2
14
22
19
Apelsiner
0
1
0
0
0
Citroner
0
0
0
0
0
Mandariner
0
1
0
11
0
Grapefrukt
0
0
0
0
0
Vattenmelon
0
28
51
112
0
Bordsdruvor
-
-
-
-
-
552
1 020
1 338
1 335
1 413
Paprika
62
84
137
192
206
Tomater
260
45
146
90
49
0
1 030
35
29
7
0,4
0,5
2,6
0,9
1,9
Kiwi
Lök
Äggplanta Gurka Källa: Positionsmaterial Cypern
157
För exporten är det också de värdemässigt mest betydande produkterna grapefrukt och apelsiner som har de största exportkvantiteterna, se figur 143 nedan. Cyperns export av frukt är avsevärt större än exporten av grönsaker. Grönsaker som exporteras är bl.a. tomater och äggplanta, se figur 144. I nedanstående figurer anges exporten av frukt och bär i tusen ton och exporten av grönsaker i ton. 30 26,47 25
1000 ton
20
16,95 14,18
15
10,41 10 4,15
5 0 grapefrukt
apelsiner
mandariner
citroner
druvor
Figur 143 Cyperns export av färsk frukt och färska bär 1999, ett urval av produkter, tusen ton Källa: Positionsmaterial Cypern
90
82,40
80 70
ton
60 50 40 30 20,20 20 10
5,00
0,78
0,40
lök
paprika
0 tomater
äggplanta
gurka
Figur 144 Cyperns export av färska grönsaker 1999, ett urval av produkter, ton Källa: Positionsmaterial Cypern
Cypern har en positiv handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter även om överskottet minskat de senaste åren, se tabell nedan som visar balansen för 1999. Framförallt är det exporten av frukt som värdemässigt är stor, den bidrog 1999 med 72 % av exportinkomsterna inom sektorn. 1999 var det grapefrukt (8,2 miljoner dollar), apelsiner (5,5 miljoner dollar) och mandariner m.m. (5,3 miljoner dollar) som inbringade de största handelsinkomsterna bland frukter och grönsaker. Bland importprodukterna inom sektorn var det 1999 äpplen (1,7 miljoner dollar), skalade mandlar (1,6 miljoner dollar) och pistagenötter (1 miljoner dollar) som stod för de största importkostnaderna.
158
Tabell 103 Värdet av Cyperns export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar
Frukt
Exportvärde 1999 (1000 USD) 25 776
% av totalen 72
Importvärde 1999 (1000 USD) 4 841
% av totalen 46
Balans 1999 (1000 USD) 20 935
3 197
9
0
0
3 197
0
0
60
1
-60
59
0
4 555
43
-4 496
6 960
19
1 029
10
5 931
0
0
0
0
0
35 992
100
10 485
100
25 507
Druvor Bär Nötter Grönsaker Svamp Totalt Källa: FAO
2.10.10 Malta 2.10.10.1 Produktion Maltas jordbruk brottas bl.a. med vattenbrist och att marken är uppdelat på många små ägare. Landet har inte någon stor produktion av frukt och grönsaker. Den produktionsmässigt i särklass största produkten bland frukt och grönsaker är tomater följt av meloner (exklusive vattenmeloner), blomkål, lök och kål. 16 13,89
14
1000 ton
12 10 8 6 4,00
4 2
1,31
1,00
druvor
citrus totalt
0,55
0 meloner, ej vattenmeloner
div. frukt
fikon
Figur 145 Maltas produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
159
25 20,7
1000 ton
20
15 10,0
10
6,3
5,6 4,0
5
1,3 0 tomater
div. grönsaker
blomkål
lök
kål
pumpa, squash
Figur 146 Maltas produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
2.10.10.2 Handel Malta exporterar väldigt lite färsk frukt och färska grönsaker. Mängden varierar mellan åren mellan ingen och en liten export. Importen till landet av frukt och grönsaker är desto större. T.ex. exporterade Malta 1999 inga äpplen och 25 ton päron att jämföra med importen samma år av 7 981 ton äpplen och 1 836 ton päron. 7 6
6
5
ton
4 3 2
2
1
1 0 kål
div. grönsaker
blomkål
Figur 147 Maltas export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, ton Källa: FAO
Maltas handelsbalans för färsk frukt och grönsaker inklusive svamp, bär och nötter visar år efter år ett handelsunderskott, se tabell nedan som visar balansen 1999. Framförallt är det importen av äpplen, apelsiner och bananer som varje år bidrar till det stora handelsunderskottet för denna sektor.
160
Tabell 104 Värdet av Maltas export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar
Exportvärde 1999 (1000 USD) 25
% av totalen 52
Importvärde 1999 (1000 USD) 14 734
% av totalen 70
Balans 1999 (1000 USD) -14 709
Druvor
0
0
3 390
16
-3 390
Bär
0
0
57
0
-57
Nötter
10
21
2 457
12
-2 447
Grönsaker
13
27
485
2
-472
Svamp
0
0
19
0
-19
Totalt
48
100
21 142
100
-21 094
Frukt
Källa: FAO
2.10.11 Estland 2.10.11.1 Produktion Trots att Estland bara har 1,4 miljoner invånare är deras produktion av äpplen lika stor som den svenska. Äpplen dominerar fruktproduktionen men även plommon har viss betydelse, särskilt för hemmamarknaden. Jordgubbsodlingen är också relativt stor och där kan vissa exportmöjligheter skönjas. Fruktodlingen tog 1997 cirka 6 800 ha i anspråk. Tabell 105 Estlands produktion av frukt*, 1993–2001, tusen ton
Produkt
1993 40
1994 14
1995 31
1996 9
1997 20
1998 9
1999 11
2000 19
2001 20
Jordgubbar
0,8
0,9
0,3
0,8
1,4
1,3
2,5
2,7
2,5
Vinbär
0,6
0,4
0,8
1,8
2,1
1,7
0,8
1,5
1,5
Druvor
2,0
2,0
2,0
2,0
1,0
1,0
1,0
1,5
1,4
Plommon
1,9
1,0
1,0
1,3
1,2
0,8
0,9
1,1
1,0
Söta körsbär
1,2
0,7
0,8
0,3
0,4
0,4
0,2
0,6
0,5
Äpple
* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Typiskt för grönsakssektorn i Estland (och även för de andra baltstaterna) är att den är koncentrerad till frilandsodling. 1997 upptog den 26 500 ha och de viktigaste produkterna är kål, morötter och rödbetor. Växthusarealen har minskat, bl. a. med anledning av höga energikostnader och föråldrade anläggningar, från 228 ha under 1991 till 127 ha 1997. Estland har ingen bearbetningsindustri att tala om.
161
Tabell 106 Estlands produktion av grönsaker*, 1993–2001, tusen ton
Produkt
1993 29
1994 40
1995 19
1996 23
1997 20
1998 18
1999 19
2000 22
2001 20
Diverse grönsaker
22
21
19
23
22
18
16
12
16
Morötter
6
6
9
10
9
13
7
9
8
Gurka och inläggningsgurka
5
6
5
4
7
6
6
6
6
Tomat
6
3
3
3
3
2
2
2
2
0,9
0,7
0,7
0,7
0,8
0,6
0,6
0,5
0,5
Kål
Lök
* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
2.10.11.2 Konsumtion Den allra största delen av Estlands frukt- och grönsaksproduktion konsumeras lokalt. Konsumtionen av färska frukter och grönsaker uppgår till cirka 100 kg per person och år. Tabell 107 Estlands konsumtion av färska frukter och grönsaker per capita, kg per år
Konsumtion färsk frukt
1994 28,1
1995 64,2
1996 64,7
färska grönsaker
60,0
50,9
54,4
Källa: ZMP
2.10.11.3 Handel Estland har inte någon särskilt omfattande handel med frukt. Det som importeras är framförallt äpplen och bananer, medan exporten är försumbar. Tabell 108 Estlands import av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton
Produkt Äpple
1993 3
1994 6
1995 8
1996 10
1997 10
1998 14
1999 17
2000 15
Bananer
3
5
7
5
11
12
13
11
Druvor
1
1
1
2
2
4
4
4
Päron
0
1
2
3
4
3
4
3
Vattenmelon
0
0
0
3
3
4
8
-
Mandariner m.m.
0
1
1
2
3
5
5
-
Apelsiner
2
3
3
3
2
3
3
-
Persikor, nektariner
0
0
0
1
1
1
2
-
Citroner
1,0
0,7
0,7
0,7
1,0
1,1
1,2
-
Plommon
0,1
0,1
0,2
0,4
0,4
0,5
0,8
-
Kiwi
0,0
0,0
0,0
0,4
0,7
0,5
0,6
-
* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
162
Inte heller på grönsakssidan är Estland någon särskilt framträdande handelsaktör. Lök, tomat och gurka är de största importprodukterna i ton. Även på grönsakssidan är exporten mycket begränsad. Tabell 109 Estlands import av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton
Produkt
1993 2
1994 4
1995 5
1996 5
1997 6
1998 7
1999 8
2000 7
1
1
3
3
5
6
7
7
1
1
2
2
2
3
3
3
0
1
1
2
1
2
2
2
Paprika och chilifrukter
0,2
0,2
0,5
0,6
0,7
1,1
1,3
-
Morötter
1,0
0,8
0,3
0,0
1,6
1,0
0,9
0,7
Lök Tomat Gurka inläggningsgurka
och
Kål
* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Tabell 110 Estlands export av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton
Produkt
1993 0,1
1994 0,4
1995 0,2
1996 0,1
1997 0,1
1998 0,1
1999 0,3
2000 0,6
Kål
1,0
0,4
0,2
0,1
0,0
0,1
0,0
0,0
Diverse grönsaker
0,6
0,0
0,0
0,0
0,0
0,2
0,1
0,1
Gurka och inläggningsgurka
* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO
Estlands handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter var positiv 1992 men har sedan 1993 varit negativ. Underskottet har ökat i och med att importkostnaderna ökat varje år samtidigt som exportinkomsterna pendlat. Nötter är den produkt som 1999 gav störst exportinkomster, se tabell nedan. Nötter har dock före 1996 inte varit någon stor produkt. Blandade bär har tidigare varit den största exportprodukten men exportinkomsterna varierar väldigt år från år och 1998 och 1999 var de små. Tabell 111 Värdet av Estlands export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar
Exportvärde 1999 (1000 USD) 234
% av totalen 8
Importvärde 1999 (1000 USD) 22 293
% av totalen 57
Balans 1999 (1000 USD) -22 059
1
0
3 340
9
-3 339
250
9
828
2
-578
1 657
57
3 347
9
-1 690
Grönsaker
493
17
8 993
23
-8 500
Svamp
257
9
248
1
9
2 892
100
39 049
100
-36 157
Frukt Druvor Bär Nötter
Totalt Källa: FAO
163
2.10.12 Lettland 2.10.12.1 Produktion Sedan Lettland blev självständigt och jordbruket privatiserades har arealen både för fruktodling och grönsaksodling minskat. Den största minskningen av fruktarealen skedde 1996 och för grönsaksarealen 1998. Det var främst arealen för odling av äpple och plommon som minskade 1996 och för gurka, lök och tomat 1998. De frukter och bär som kvantitetsmässigt är Lettlands största är äpplen, tranbär, vinbär och plommon. Lettland är tredje största producent av tranbär bland världens sex tranbärsproducentländer. 2000 stod Lettland för 2,6 % av världsproduktionen efter USA (86,3 %) och Kanada (9,3 %). För övrigt är Lettlands frukt- och bärproduktion obetydlig t.ex. odlar Lettland inga druvor till skillnad från de andra två baltländerna. 40,0 35,4 35,0
1000 ton
30,0 25,0 20,0 15,0 8,0
10,0
3,4
5,0
2,1
0,0 äpplen
tranbär
vinbär
plommon
I likhet med Estland och Litauen är det kål och morötter som är de kvantitetsmässigt största grönsakerna i landet. Gurka är landets tredje stora grönsak. Förutom lök och tomater är resten av Lettlands grönsaksproduktion mycket liten. Figur 148 Lettlands produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
60,0 50,4 50,0
1000 ton
40,0 30,0 21,1
20,5
20,0 10,4 10,0
8,3 4,1
0,0 kål
morötter
div. grönsaker
gurka
lök
tomater
Figur 149 Lettlands produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
164
2.10.12.2 Handel
0,350
0,308
0,300
1000 ton
0,250 0,200 0,150 0,096
0,100
0,087 0,031
0,050
0,027
0,021
va
ci
tte
tro
n,
nm
el
lim
ap el si ne r
e
on
0,000
Kvantitetsmässigt är Lettlands största exportprodukter bland frukt och grönsaker kål, följt av äpplen. I följande tabeller visas Lettlands största exportprodukter inom sektorn 1999. Figur 150 Lettlands export av färsk frukt och färska bär 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
1,80 1,60
1,58
1,40
1000 ton
1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20
0,09
0,05
0,04
svamp
lök
morötter
0,00 kål
Figur 151 Lettlands export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
Lettland har sedan 1992 en negativ handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter, se tabell nedan som visar balansen för 1998. Inom sektorn är det bara för bär och svamp som landet går med vinst och dessa två produktgrupper stod tillsammans för 93 % av exportinkomsterna inom sektorn 1998. Tranbär utgör så gott som hela exporten av bär. Lettland exporterar grönsaker för ett mycket litet värde men nämnas kan att landet exporterar diverse grönsaksberedningar för 1,8 miljoner dollar. Lettland betalade 1998 mest för sin import av tomater (8,3 miljoner dollar) följt av bananer (7,2 miljoner dollar), äpplen (5,7 miljoner dollar), mandariner (5,6 miljoner dollar) och gurkor (3,7 miljoner dollar).
165
Tabell 112 Värdet av Lettlands export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1998, tusen dollar
Exportvärde 1998 (1000 USD) 125
% av totalen 2
Importvärde 1998 (1000 USD) 31 183
% av totalen 52
Balans 1998 (1000 USD) -31 058
1
0
4 735
8
-4 734
3 953
61
439
1
3 514
280
4
6 576
11
-6 296
91
1
17 108
28
-17 017
Svamp
2 050
32
476
1
1 574
Totalt
6 500
100
60 517
100
-54 017
Frukt Druvor Bär Nötter Grönsaker
Källa: FAO
2.10.13 Litauen 2.10.13.1 Produktion Litauens största produkt bland frukt och bär är äpple och Litauens produktion var nästan fyra gånger så stor som Estlands, dubbelt så stor som Lettlands men endast 5 % av Polens produktion 2000. Litauens avkastning är en fjärdedel av Polens när det gäller äppelproduktionen. Litauens största produkter efter äpple är druvor och blåbär. Litauen var 2000 femte största producent av blåbär efter USA, Kanada, Polen och Nederländerna. Kvantitetsmässigt är kål och morötter de största grönsakerna som produceras i landet. 80 70
70
1000 ton
60 50 40 30 20
20 10
3
3
2
blåbär
päron
plommon
0 äpplen
druvor
Figur 152 Litauens produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
166
140
125,7
120 94,6
1000 ton
100 80
65,3
60 40 20,3 20
12
0 kål
div. grönsaker
morötter
lök
gurka
Figur 153 Litauens produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
2.10.13.2 Handel Litauens export av äpplen varierar stort mellan åren medan importen har ökat de senaste åren samtidigt som den inhemska produktionen minskat. Litauen exporterar framförallt kål och torkade ärter i ton mätt. I takt med att den inhemska produktionen av kål minskat de senaste åren har landets import av kål ökat men denna ökning motsvarar inte produktionsminskningen. 8
7,52
7,50
7
1000 ton
6 5 4 3 1,59
2
0,83
1
0,36
0,34
päron
druvor
0 apelsiner
äpplen
mandariner m.m.
citron, lime
Figur 154 Litauens export av färsk frukt och färska bär 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
167
9 8
7,86
7
1000 ton
6 5 4 3
2,30
2,08
2
1,98 1,18
1 0 kål
svamp
tomater
gurka
morötter
Figur 155 Litauens export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO
Litauen har sedan 1992 bara haft positiva handelsbalanser 1993 och 1995 i handeln med färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter. Underskottet har sedan 1995 ökat kraftigt varje år. Litauen importerade 1998 dessa produkter för ett 2,5 gånger så stort värde som exporten, se tabell nedan. Exporten av svamp bidrog samma år med 44 % av exportvärdet. Förutom svamp var det exporten av bananer (3 miljoner dollar), apelsiner (2 miljoner dollar), tomater (1,9 miljoner dollar), gurka (1,4 miljoner dollar) och blåbär (1,1 miljoner dollar) som inbringade mest inkomster för landet. De mest kostsamma importprodukterna var 1998 i särklass bananer som importerades till ett värde av 12 miljoner dollar följt av mandariner, apelsiner, äpplen, tomater och lök. Tabell 113 Värdet av Litauens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1998, tusen dollar
Exportvärde 1998 (1000 USD) 7 899
% av totalen 29
Importvärde 1998 (1000 USD) 39 561
% av totalen 59
Balans 1998 (1000 USD) -31 662
356
1
4 483
7
-4 127
1 148
4
1 859
3
-711
566
2
8 647
13
-8 081
5 012
19
9 963
15
-4 951
Svamp
11 936
44
2 901
4
9 035
Totalt
26 917
100
67 414
100
-40 497
Frukt Druvor Bär Nötter Grönsaker
Källa: FAO
168
2.11
Situationen i världen
2.11.1 Frukt När det gäller produktion av frukt i världen som helhet finner man inte helt oväntat länder som Kina och Indien, med en folkmängd på över en miljard vardera, i produktionstoppen. Dessa länder deltar dock inte alltid i så stor utsträckning i den internationella handeln utan producerar till stor del för att tillgodose en inhemsk efterfrågan. 68
70 60
milj. ton
50
44 37
40
32
30 19
20
16
14
11
10
11
10 0 Ki
na
In
di
en a Br
sil
ie
n
US
A
n
lie
Ita
a Sp
ni
en M
ex
ico
Tu
rk
ie
t Fr
k an
rik
e
lip Fi
pi
n.
Figur 156 Produktionen 2000 av frukt, utom melon, i världens åtta främsta fruktproducerande länder Källa: FAO
Bland fruktslagen kommer produktionen av apelsiner i topp följt av bananer, vattenmelon och äpple. Bananer behandlas dock inte under detta kapitel eftersom de lyder under en egen marknadsordning, utan behandlas i ett eget kapitel. Produktionen av de fyra främsta frukterna ligger i en klass för sig själva. Efter dessa produkter är det ett hopp ner till mango, melon och småcitrus. Produktionen av dessa ligger på en tredjedel av de stora produkternas produktion, se figuren nedan. 67
70
65
60
63
58
milj. ton
50 40 30
23
20
19
18
17
14
11
10
n
as
tro Ci
an An
on el
go an M
M
on
r
el
ne Va
tte
nm
na Ba
Ap
el
sin
er
0
Figur 157 Den totala världsproduktionen 2000 av de åtta främsta fruktslagen Källa: FAO
169
En beskrivning av produktionen ger dock inte en komplett bild av produkternas betydelse. Av stor vikt är även värde och kvantiteter på exporten. Vattenmelon ligger t.ex. betydligt längre ner i exportstatistiken än i produktionsstatistiken medan t.ex. småcitrus och päron ligger högre upp. I figuren nedan har även banan tagits med för att visa produktens stora betydelse i världshandeln. 16
14,7
milj. ton milj. $
14
milj. ton, milj. $
12 10 8 6
4,7
4
5,3
4,2 2,7
2
1,9 2,4
1,4 1,6
1,0
1,6
1,6 0,7
0,8
1,5 0,4
nm
el
on
on itr Va
tte
C
on el M
ne si el Ap
Ba
na
n
r
0
Figur 158 Exportvolym respektive totalt exportvärde 1999 för de främsta exportfrukterna Källa: FAO
I följande avsnitt beskrivs situationen mer ingående för de produktionsmässigt största frukterna apelsin, vattenmelon, äpple, mango, melon, småcitrus, päron samt jordgubbar. 2.11.1.1 Apelsiner Produktionen av apelsiner har under den senaste 40-årsperioden uppvisat en konstant ökning med i stort sett samma ökningstakt under hela perioden. Från en produktion på cirka 16 miljoner ton 1961 uppgår produktionen idag till nästan 67 miljoner ton. Det har sålunda varit en ökningstakt på cirka 1,28 miljoner ton per år. Brasilien är världens största producentland av apelsiner med en produktion på 21,2 miljoner ton 2000 följt av USA med en produktion på 11,8 miljoner ton, lokaliserad framför allt till Kalifornien och Florida. Mexiko, Kina och Indien är andra viktiga producenter medan Europas främsta producentland Spanien först kommer på sjätte plats. Spanien leder däremot exportstatistiken med en export på över en miljon ton följt av Sydafrika och Marocko. De största producentländerna, inklusive USA tillgodoser sålunda främst en inhemsk efterfrågan. Figur 162 visar att priset på apelsiner varierar beroende på vilket ursprung apelsinerna har. Medan exportpriset för apelsiner från länder som USA och Australien ligger på cirka 7 kr/kg ligger det för apelsiner från Sydafrika, Grekland och Marocko på bara halva detta värde. På importsidan hittar man helt naturligt stora konsumtionsländer med liten eller ingen egen produktion, såsom Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. På femte plats hittar man dessutom, något förvånande kanske, Saudiarabien.
170
80 70
milj. ton
60 50 40 30 20 10 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97 2000
år
Figur 159 Världsproduktionen av apelsiner under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
25 21,2
milj. ton
20
15 11,8 10 4,1 5
3,5
3
2,7
2,3
Indien Spanien
Italien
1,7
0 Brasilien
USA
Mexiko
Kina
Iran
Figur 160 Produktionen av apelsiner 2000 i de åtta främsta producentländerna Källa: FAO
171
1400
1223
1200
tusen ton
1000 800
562
600 371 400
258
264
156
200
122
122
ie
t
n
Au
st
Tu
ra
rk
lie
er ed N
ar M
re G
l.
ko
U
oc
SA
d an kl
fri da Sy
Sp
an
ie
ka
n
0
Figur 161 Exporten av apelsiner 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO
7
6,95
7 5,68
6
5,33
4,97
kr/kg
5 3,53
3,45
3,31
4 3 2 1
Tu rk ie t
Au st ra lie n
N ed er l.
M ar oc ko
U SA
G re kl an d
Sy da fri ka
Sp an ie n
0
Figur 162 Exportpriser 1999 för apelsiner Källa: FAO
500
451
450
419
402
400 tusen ton
350
293
300
250 216
250
201 165
200 150 100 50 0
d ike lan kr sk an y r T F
d Ne
er
l.
o St
rb
r.
Sa
ud
i
a ar
bi
en
l Be
gi
en Ry
la ss
nd Ho
Figur 163 De främsta importländerna för apelsiner 1999 Källa: FAO
172
ng
Ko
ng
2.11.1.2 Vattenmelon Inte mindre än 60 % av världens produktion av vattenmelon är lokaliserad till Kina. I produktionsdiagrammet ser följaktligen övriga länders produktion ovanligt liten ut, eftersom inte ens Turkiets produktion på 4 miljoner ton motsvarar mer än cirka en tiondel av Kinas produktion. Den kraftiga ökningen av världens produktion av vattenmelon som ägde rum under 1990-talet kan hänföras till en kraftigt ökande produktion i Kina, vilket syns i figuren nedan där Kinas produktion lagts in som en streckad linje.
70 60
vä rld e n K in a
milj. ton
50 40 30 20 10
20 00
97
94
91
88
85
82
79
76
73
70
67
64
61
0
Figur 164 Världsproduktionen av vattenmelon under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
Den stora kinesiska produktionen går dock till att tillfredsställa en inhemsk efterfrågan och den kinesiska exporten är i det närmaste försumbar. Istället är det Mexiko, Spanien och Grekland som står för de största exportkvantiteterna med USA, Tyskland, Kanada och Polen som stora importländer. Kanada har en mycket stor befolkningsgrupp med kinesiskt ursprung, vilket kan vara en förklaring till att landet har en stor import av vattenmelon. Bland de största importländerna finns även Hong Kong och Singapore.
173
40
38,3
35 30
milj. ton
25 20 15 10 4
5
2,3
1,9
1,5
1,1
Egypten
Mexiko
0,9
0,7
0 Kina
Turkiet
Iran
USA
Sydkorea Spanien
Figur 165 Produktionen 2000 av vattenmelon i de åtta främsta producentländerna Källa: FAO
300
261 226
250
203
tusen ton
200 147 150
121 96
100 50 0 Mexiko
Spanien
Grekland
USA
Ungern
Italien
Figur 166 Export av vattenmelon 1999 Källa: FAO
250
218
200
169
tusen ton
147 150 101 100
92
88
79
50
Figur 167 Import av vattenmelon 1999 Källa: FAO
174
Fr an kr ik e
Ko ng
Ita lie n
H on g
Si ng ap or e
Po le n
Ka na da
Ty sk la nd
U SA
0
78
2.11.1.3 Äpple Produktionen av äpplen har under den senaste 40-årsperioden uppvisat en tämligen konstant ökning med cirka 1 miljon ton per år. Av världens totala produktion på 63 miljoner ton svarar Kina för cirka en tredjedel. Denna produktion tillgodoser dock en inhemsk efterfrågan och Kinas andel av exportmarknaden är tämligen blygsam, ett par hundra tusen ton. Stora producentländer förutom Kina är USA, Frankrike, Tyskland och Iran. Återigen kan man se att de största producentländerna inte alltid är aktiva på exportmarknaden. Sålunda finns varken Kina eller Tyskland med i toppen av exportstatistiken där man hittar Frankrike följt av USA och Italien samt Chile. Exportpriserna varierar inte lika mycket som för vissa andra produkter men Nya Zeelands exportpris låg ändå 1999 på nästan dubbla nivån jämfört med Sydafrika. På importsidan hittar man Tyskland i topp, trots den höga egna produktionen, följt av Storbritannien. 70 60
milj. ton
50 40 30 20 10 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
2000
år
Figur 168 Världsproduktionen av äpplen under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
25 20,4
milj. ton
20
15
10 4,8 5
2,5
2,6
2,1
2,2
2
1,4
Po le n
Ira n
Ita lie n
Fr an kr ik e
Tu rk ie t
Ty sk la nd
U SA
Ki na
0
Figur 169 Produktionen av äpplen 2000 i de åtta främsta producentländerna Källa: FAO
175
800
718 639
700
569
tusen ton
600
522
500
434
408
362
400
251
300 200 100
ie n Ze el an d Sy da fri ka
lg
N ya
Be
N
ed
er
l.
le hi C
Ita lie n
U SA
Fr an kr ik e
0
Figur 170 De främsta exportländerna för äpple 1999 Källa: FAO
7,95 8,00 7,00
6,13
6,12
6,00
5,22
5,00
5,31
5,19
kr/kg
5,00
4,10
4,00 3,00 2,00 1,00
Källa: FAO
176
ka da
fri
an Sy
el Ze ya
N
Figur 171 Exportpriser för äpplen 1999
d
n ie lg Be
N
ed
er
l.
le hi C
n lie Ita
SA U
Fr
an
kr
ik
e
0,00
800
725
700
tusen ton
600 449
500
339
400 300
233
213 164
164
200
136
100 0 Tyskland
Storbr.
Nederl.
Belgien
Spanien
USA
Kina
Mexiko
Figur 172 Största importländer för äpplen 1999 Källa: FAO
2.11.1.4 Mango Mango är en tropisk produkt med 10 miljoner ton av världens totala produktion på 23 miljoner ton lokaliserad till Indien. Andra stora producentländer är Kina, Mexiko och Thailand.
25
milj. ton
20
15
10
5
0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
2000
Liksom många andra tropiska frukter har mangon ett snabbt mognadsförlopp och kan dessutom inte förvaras i låga temperaturer. Detta komplicerar distribution över långa avstånd, vilket till en del förklarar varför exportmarknaden för mango är ganska liten. Främsta importland är USA med Nederländerna, Förenade Arabemiraten och Hong Kong som andra stora importländer. Figur 173 Världsproduktionen av mango under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
177
10 10 9 8
milj. ton
7 6 5 3,3
4 3
1,5
2
1,35
0,9
0,94
0,86
0,73
1
er
ia
p.
N
ig
lip Fi
si ne
In
do
ki Pa
en
an st
nd la ai
Th
M ex ik o
na Ki
In
di
en
0
Figur 174 Produktionen av mango 2000 i de största producentländerna Källa: FAO
250 204
tusen ton
200
150
100 54
47
50
38
37
35
Nederl.
Filipp.
0 Mexiko
Brasilien
Indien
Pakistan
Figur 175 Export av mango från de främsta exportländerna 1999 Källa: FAO
178
250
219
tusen ton
200
150
100 63 38
50
31
32
25
0 USA
Nederl.
För. Arabemir.
Hong Kong
Frankrike
Malaysia
Figur 176 De främsta importländerna för mango 1999 Källa: FAO
2.11.1.5 Melon Produktionen av melon ökade endast marginellt under första hälften av den 40-årsperiod som visas i figuren nedan, varefter produktionen nästan fördubblades under den senare hälften av perioden. I likhet med flera andra produkter ligger Kina i topp i produktionsstatistiken med en produktion som är mer än tre gånger så stor som i det näst största producentlandet Turkiet. Andra stora producenter är USA, Iran och Spanien. På exportsidan ligger dock Spanien, som förser Europa med meloner och Mexiko, som förser USA, i topp. Eftersom gruppen består av olika sorter och typer av meloner har något exportpris för gruppen inte tagits med då detta kan bli missvisande. USA är störst på importsidan, helt utan konkurrens, följt av Storbritannien, Kanada och Nederländerna med importsiffror på 15 till 20 % av USA:s. 25
milj. ton
20
15
10
5
0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
2000
Figur 177 Världsproduktionen av melon under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
179
7
6,4
6
milj. ton
5 4 3 1,8
2
1,3
1,1
1
0,9
0,65
0,7
1
Eg yp te n M ar oc ko
Sp an ie n
Ira n
U SA
Tu rk ie t
Ki na
0
Figur 178 Produktionen av melon 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO
350
326 267
300
tusen ton
250 200
173
160
161
150 100
70
63
65
50
N ed er l.
G ua te m al a Br as ilie n
R ic a
U SA
C os ta
Ira n
M ex ik o
Sp an ie n
0
Figur 179 Export av melon 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO
800
702
700
tusen ton
600 500 400 300 150
200
133
108
102
Nederl.
Frankrike
47
100 0 USA
Storbr.
Kanada
Figur 180 De främsta importländerna för melon 1999 Källa: FAO
180
Belgien
2.11.1.6 Småcitrus Småcitrus, d.v.s. tangeriner, mandariner, clementiner och satsumas, har en stor betydelse inom exporthandeln. Produktionen under den senaste 40-årsperioden har ökat konstant och kraftigt. Från en produktion på knappt 3 miljoner ton i början på 60-talet pendlar produktionen idag mellan 16 och 18 miljoner ton per år. En stor del av denna produktionsökning står Kina för. Kinas produktion på 5,4 miljoner ton 2000 var nämligen tre gånger så stor som den spanska, som intar en andraplats. På exportsidan är förhållandet det motsatta, här är den spanska exporten på närmare 1,2 miljoner ton mer än fyra gånger så stor som tvåan Marockos export och Kina på en tredjeplats. De främsta importländerna är europeiska länder i norra Europa. 20 18 16
milj. ton
14 12 10 8 6 4 2 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
2000
Figur 181 Världsproduktionen av småcitrus under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
6
5,4
5
milj. ton
4 3 1,8
2
1,1 0,8
1
0,7
0,6
0,6
0,6
0 Kina
Spanien Japan Brasilien
Iran
Thailand Italien
USA
Figur 182 Produktionen av småcitrus i de främsta producentländerna under 2000 Källa: FAO
181
1191 1200 1000
tusen ton
800 600 400
256 163
132
200
72
63
54
52
an st ki
Ira n
fri
Pa
da Sy
N
ed
er
ka
l.
t ie rk Tu
na Ki
ar M
Sp
an
oc
ie
ko
n
0
Figur 183 Exporten av småcitrus 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO
350
319 286
300
217
tusen ton
250 200
132 150
121 90
100 50 0 Tyskland
Frankrike
Storbr.
Nederl.
Polen
USA
Figur 184 De främsta importländerna för småcitrus 1999 Källa: FAO
2.11.1.7 Päron Päron är liksom småcitrus en frukt som det i stor utsträckning handlas internationellt med. Tittar man på produktionen har återigen Kina en mycket dominerande ställning. Den ökning av produktionen som kan ses från cirka 1990 kan därför hänföras till en ökning av produktionen i Kina. Kända exportnationer för päron som Argentina, USA, Italien, Chile och Spanien återfinns högt upp i statistiken, både med avseende på produktion och på export. Argentina har dock en viss särställning med närmare dubbelt så stor export än efterföljande länder.
182
18 16 14
milj. ton
12 10 8 6 4 2 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97 2000
Figur 185 Världsproduktionen av päron under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
8,90 9 8
miljoner ton
7 6 5 4 3 2
0,88
1
0,85
0,67
0,51
0,50
0,36
0,42
0
na Ki
A
US
n lie Ita
a nd ien tin kla an en s p g y S T Ar
an
p Ja
kie
r Tu
t
Figur 186 Produktionen av päron 1999 i de främsta producentländerna Källa: FAO
183
300
287
250 175
tusen ton
200
168
161
156
150
138 121
121
100 50
Sp an ie n
Ki na
Ita lie n
C hi le
U SA
Be lg ie n
N ed er l.
Ar ge nt in a
0
Figur 187 Export av päron 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO
9
8,08
8,54
8,03
8 7
6,52
6,22
5,57
kr/kg
6
5,44
5 4 2,62
3 2 1
Sp an ie n
Ki na
Ita lie n
C hi le
U SA
Be lg ie n
N ed er l.
Ar ge nt in a
0
Figur 188 Exportpriser för päron 1999 Källa: FAO
200
182
180 160 126
tusen ton
140
121
117
120
111 90
100
88 76
80 60 40 20
Figur 189 De främsta importländerna för päron 1999 Källa: FAO
184
Be lg ie n
Fr an kr ik e
U SA
Br as ilie n
Ita lie n
St or br .
N ed er l.
Ty sk la nd
0
2.11.1.8 Jordgubbar Jordgubbar har tagits med i denna sammanställning därför att det är en produkt som är av stort intresse i Sverige även om den bara med en hårsmån klarar av att ta sig in på den internationella 10-itopplistan. I likhet med många övriga frukter har produktionen stigit konstant under 1900-talets andra hälft utan några större skillnader i ökningstakt över tiden. USA leder produktionsstatistiken överlägset följt av Spanien, Japan och Sydkorea. Jordgubbar är en mycket populär produkt i bortre Asien. Jordgubbar är dock en mycket känslig produkt vilket gör att den ingår i ganska begränsad omfattning i exporthandeln. Största exportland är Spanien. Av de stora exportländerna är det dock de belgiska bären som betingar det högsta priset. På importsidan ligger Tyskland och Frankrike i topp. 3 ,5 3
milj. ton
2 ,5 2 1 ,5 1 0 ,5 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
2000
Figur 190 Världsproduktionen av jordgubbar under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
900
823
800 700 tusen ton
600 500 352
400 300
205
181
200
171
142
138
128
100
R ys sl an d
Ita lie n
M ex ik o
Po le n
Sy dk or ea
Ja pa n
Sp an ie n
U SA
0
Figur 191 Produktionen av jordgubbar 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO
185
250
214
tusen ton
200
150
100 58
45
46
36
50
24
0 Spanien
USA
Italien
Mexiko
Belgien
Polen
Figur 192 Exporten av jordgubbar 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO
30 25,14 25 19,48 20
18,01
16,58
kr/kg
14,86 15 8,27
10 5 0 Spanien
USA
Italien
Mexiko
Belgien
Polen
Figur 193 Exportpriser för jordgubbar 1999 Källa: FAO
140
134
120
tusen ton
100
81
80 60
46
43
40
25
24
23
20
Ita lie n
St or br .
Be lg ie n
U SA
Ka na da
Ty sk la nd Fr an kr ik e
0
Figur 194 De främsta importländerna för jordgubbar 1999 Källa: FAO
186
23
2.11.2 Grönsaker På grönsakssidan är den kinesiska dominansen om möjligt ännu större än på fruktsidan. För att övriga länders produktionsstaplar ska gå att urskilja har den kinesiska produktionen av grönsaker på 278 miljoner ton inte tagits med i figuren nedan. Inte förvånande är det Indien, den andra nationen med över en miljard invånare, som kommer på en andraplats i produktionsstatistiken följt av USA och Turkiet. Bland grönsakerna är tomat den viktigaste produkten, oavsett om man ser till produktion, exportvolym eller exportvärde. Ser man till produktion är huvudkål, d.v.s. både vit- och rödkål, lök och gurka stora produkter. På grönsakssidan är det större skillnader i förhållandet mellan värde och volym än på fruktsidan. Här finns basprodukter som kål, lök och morötter med stora exportkvantiteter men inte i topp när det gäller exportvärdet. Istället finner man produkter som sparris, svamp, vitlök och paprika med mer begränsade exportkvantiteter men med ett högt värde. 70
61
60
milj. ton
50 38
40 30
22 15
20
15
14
13
12
12
12
10 0
en di In
A US
t n ie an en en nd ea ie ni la rk pt or al ap t s y a u k I J s d T Eg Sp Ry Sy
n Ira
Figur 195 Produktionen av grönsaker och melon 2000 i världens främsta grönsaksproducerande länder. Observera att Kina med en produktion på 278 miljoner ton inte finns med i diagrammet. Källa: FAO
98 100 90 80
milj. ton
70 60 50
54 46
40
30 22
30
20
19
17
20
15
14
10
Sq ua sh
Sa lla t
Pa pr ika
M or ot
Au be rg in e
G ur ka
To m at
0
Figur 196 Den totala världsproduktionen av de främsta grönsaksprodukterna 2000 Källa: FAO
187
3,8
4,0 3,5
3,2 2,9
3,0
milj. ton, milj. $
milj ton milj $
2,5 2,0
0,2 Sparris
0,4
0,8 0,4
0,2
Gurka
0,3
1,0
Kål
0,9 0,6
Svamp
Tomat
0,0
Vitlök
0,5
1,4 1,1
Morot
0,8
0,5
1,5
Paprika
0,9
Sallat
1,0
1,3
1,3
Lök
1,5
Figur 197 Exportvolym och totalt exportvärde för de viktigaste grönsaksprodukterna 1999 Källa: FAO
I följande avsnitt beskrivs situationen mer ingående för de produktionsmässigt största grönsakerna tomat, huvudkål, lök, gurka, aubergine, morot, paprika, sallat och blomkål. 2.11.2.1 Tomat Tomat är som sagts ovan den viktigaste grönsaken både avseende produktion och handel. Produktionen har ökat stadigt under perioden 1961 t.o.m. 2001 och med i stort sett samma ökningstakt. Den största produktionen finns i Kina men den dominerar inte lika mycket som för många andra grödor. USA, Italien, Turkiet, Indien och Egypten är andra stora producentländer. På exportmarknaden finner man Spanien och Nederländerna som främst förser Europa med tomater samt Mexiko vars export går till Nordamerika. De nordeuropeiska länderna, Tyskland, Frankrike och Storbritannien samt USA och Kanada återfinns sedan i importstatistiken tillsammans med Saudiarabien och faktiskt Sverige på åttonde plats. På grund av att tomater omfattar en mängd olika produkter som betingar olika priser presenteras här ingen prisjämförelse. 120 100
tusen ton
80 60 40 20 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
Figur 198 Världsproduktionen av tomater under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
188
97
2000
19,3 20 18 16
milj. ton
14
11,3
12 10 7
8
6,8
6,4
5,5
6
3,2
3,6
4 2 0 Kina
USA
Italien
Turkiet
Egypten
Indien
Spanien
Iran
Figur 199 Produktionen av tomater 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO
1000
902
900 800
664
665
tusen ton
700 600 500 400 244
300
184
172
Jamaica
Belgien
200 100 0 Spanien
Mexiko
Nederl.
Marocko
Figur 200 Export av tomater 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO
741
800 700
596
tusen ton
600 500
394
400
304
300 163
200
151
144 65
100
N ed er l. Sv er ig e
St or br . Ka na da Sa ud ia ra bi en
Ty sk la nd Fr an kr ik e
U SA
0
Figur 201 De främsta importländerna för tomat 1999 Källa: FAO
189
2.11.2.2 Huvudkål Huvudkål omfattar både vitkål och rödkål. Det är en basgröda som odlas i stora volymer men som inte betingar ett speciellt högt pris. Världsproduktionen av huvudkål har mer än fördubblats mellan 1961 och 2001, vilket framgår av figuren nedan. Förutom Kina, återfinns Ryssland högt i produktionsstatistiken. Ryssland har även en stor import av kål varför man kan sluta sig till att produkten är av stor betydelse i den ryska dieten. En stor produktion finner man vidare i Indien, Sydkorea och Japan. På exportsidan är USA, Nederländerna och Polen stora medan Tyskland, Japan och Nordamerika är viktiga destinationer. 60 50
milj. ton
40 30 20 10 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
Figur 202 Världsproduktionen av huvudkål under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
25 20,1
milj. ton
20 15 10 4,5
4,2
5
3,4
2,6
2,3
1,9
1,7
Po le n In do ne si en
U SA
Ja pa n
Sy dk or ea
In di en
Ki na
R ys sl an d
0
Figur 203 Produktionen av huvudkål i de främsta producentländerna under 2000 Källa: FAO
190
2000
250 213
tusen ton
200
164
150 87
100
80
66
58
50
0 USA
Nederl.
Polen
Kina
Italien
Spanien
Figur 204 Export av huvudkål från de främsta exportländerna 1999 Källa: FAO
180 180
159
160
134
140
127 107
tusen ton
120 100
70
80 60 40 20 0 Ryssland
Tyskland
Japan
Kanada
USA
Hong Kong
Figur 205 De främsta importländerna för huvudkål 1999 Källa: FAO
2.11.2.3 Lök Lök är en annan viktig basgröda. Världsproduktionen har ökat konstant sedan 1961, men med en något högre ökningstakt från mitten av åttiotalet. Kina, Indien och USA är viktiga producentländer medan Nederländerna, USA och Argentina ligger i topp på exportsidan. Här finns även ett land som Kazakstan. Exportpriserna bland de stora exportländerna varierar starkt med Kazakstan i botten med ett exportpris på 80 öre per kilo och USA i topp med drygt 3,50 kr per kilo. På mottagarsidan ligger Ryssland i topp och det verkar rimligt att anta att Kazakstans lågprisexport går just till Ryssland. Andra stora destinationer för lök är USA, Tyskland, Malaysia, Japan och Storbritannien.
191
50 45 40
milj. ton
35 30 25 20 15 10 5 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
Figur 206 Världsproduktionen av lök under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
14
12,2
12
milj. ton
10 8 4,8
6
3,3
4
2,3
1,6
2
1,5
1,3
1,1
R ys sl an d Br as ilie n
Ira n
an st ki Pa
Tu rk ie t
U SA
In di en
Ki na
0
Figur 207 Produktionen av lök i de främsta producentländerna under 1999 Källa: FAO
600
513
500
tusen ton
400 307 300
269 221
191
200
154
154
132
100
Tu rk ie t
In di en
Ka za ks ta n
Ki na
Ar ge nt in a Sp an ie n
U SA
N ed er l.
0
Figur 208 Exporten av lök från de största exportländerna 1999 Källa: FAO
192
97
2000
4
3,51
3,5 3 2,43
kr/kg
2,5
2,35
2,45
2,37
2
1,56
1,35
1,5
0,8
1 0,5
Tu rk ie t
In di en
Ki na Ka za ks ta n
Ar ge nt in a Sp an ie n
U SA
N ed er l.
0
Figur 209 Exportpriser för lök 1999 Källa: FAO
600
548
500
tusen ton
400 262
300
256
236
223 185
200
135
135
100
St or br Sa . ud ia ra bi en Ka na da
Ja pa n
Ty sk la nd M al ay si a
U SA
R ys sl an d
0
Figur 210 De främsta importländerna för lök 1999 Källa: FAO
2.11.2.4 Gurka Produktionen av gurka omfattar både växthusgurka och frilandsgurka. I likhet med andra grödor dominerar Kina på produktionssidan och den höjning av ökningstakten som kan ses från början av 90talet kan också, åtminstone delvis, tillskrivas Kina. Idag svarar Kina för runt 40 % av världens produktion på 30,3 miljoner ton. Exportmarknaden för gurka är förhållandevis begränsad med Nederländerna, Mexiko och Spanien i topp och Tyskland och USA på mottagarsidan.
193
35 v ä rld e n K in a
30
milj. ton
25 20 15 10 5 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
Figur 211 Världsproduktionen av gurka under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
18
17,2
16 14
milj. ton
12 10 8 6 4
1,6
1,4
2
1,1
0,8
0,65
0,6
0,5
er
l.
na
ed
ai
N
kr U
R ys sl an d
Ja pa n
SA U
n Ira
t ie rk Tu
Ki na
0
Figur 212 Produktionen av gurka 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO
397 400
357 317
350
tusen ton
300 250 200 150 100
41
35
26
50 0 Nederl.
Mexiko
Spanien
Jordanien
USA
Malaysia
Figur 213 Export av gurka 1999 från de största exportländerna Källa: FAO
194
94
97
2000
379
400
340 350
tusen ton
300 250 200 150 72
100
57
48
48
50 0 Tyskland
USA
Storbr.
Tjeckien
Frankrike
Nederl.
Figur 214 De största importländerna för gurka 1999 Källa: FAO
2.11.2.5 Aubergine Aubergine är en grönsak av vilken produktionen är stor i länder som Kina, Indien, Turkiet och Egypten, men med en mycket begränsad internationell handel. Produktionen har ökat kraftigt sedan i början av 1990-talet. 25
milj. ton
20
15
10
5
0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
2000
Figur 215 Världsproduktionen av aubergine under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
195
11,9 12 10
milj. ton
8
6,1
6 4 2
0,85
0,56
0,48
0,32
0,3
0,16
Fi lip p.
In do ne si en
Ita lie n
Ja pa n
Eg yp te n
Tu rk ie t
In di en
Ki na
0
Figur 216 Produktionen av aubergine 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO
48 50
47
45 40
35
tusen ton
35 30 25 16
20
16
15
15 10 5 0 Mexiko
Spanien
Nederl.
Kina
Jordanien
Iran
Figur 217 Exporten av aubergine 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO
35
32 29
30 23
tusen ton
25 20
12
15
10 8
10 5 0 USA
Frankrike
Tyskland
Kanada
Storbr.
Figur 218 De största importländerna 1999 för aubergine Källa: FAO
196
Libanon
2.11.2.6 Morot Morötter är tillsammans med kål och lök en basprodukt som odlas och konsumeras i stora volymer. Produktionen har sedan 1961 ökat konstant utan någon dramatisk höjning av ökningstakten. De största producentländerna är Kina, USA och Ryssland medan export sker från de europeiska länderna Nederländerna, Frankrike och Italien samt från USA. Exportpriserna bland de stora exportnationerna varierar med USA i topp. De amerikanska morötterna betingar nästan sex kronor kilot medan morötter från Nederländerna, Frankrike, Belgien och Kanada betingar priser kring 3–3,50 kronor per kilo. Stora importländer är i stort sett samma länder som de som exporterar nämligen Belgien, Tyskland, Frankrike och USA. 25
milj. ton
20
15
10
5
0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
2000
Figur 219 Produktionen av morot under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
5 5 4,5 4
milj. ton
3,5 3 2,5
1,9
2
1,6
1,5
0,9
1
0,7
0,6
0,6
0,5
0,5
U kr ai na
Ita lie n
Fr an kr ik e
Ja pa n
Po le n
R ys sl an d
U SA
Ki na
0
Figur 220 Produktionen av morot 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO
197
140
136
140
124
121
120
99
tusen ton
100
80
80
65
58
60 40 20
Ka na da
Au st ra lie n
Sp an ie n
Be lg ie n
U SA
Ita lie n
Fr an kr ik e
N ed er l.
0
Figur 221 Export av morötter 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO
5,92 6 4,96
4,73
exportpris $/ton
5 4
3,67
3,3
2,98
4,28 3,49
3 2 1
Ka na da
Au st ra lie n
Sp an ie n
Be lg ie n
US A
Ita lie n
Fr an kr ike
Ne de rl.
0
Figur 222 Exportpriser för morötter 1999 från de främsta exportnationerna Källa: FAO
288 300 250 171
tusen ton
200 150
104 88
100
84 63
50 0 Belgien
Tyskland
Kanada
Figur 223 Import av morötter 1999 Källa: FAO
198
Frankrike
USA
Ryssland
2.11.2.7 Paprika och chilifrukter Produktbegreppet paprika omfattar även chilifrukter men några uppgifter om fördelningen mellan dessa finns inte. Paprika är en produkt som jämfört med basprodukterna betingar ett högre kilopris. Under de senaste tio åren har ökningstakten i produktionsökningen höjts och produktionen ligger idag på 18,9 miljoner ton av vilka Kina svarar för 8,1 miljoner ton. Vid sidan av Kina är Mexiko, Turkiet och Spanien stora producentländer. På exportsidan återfinner man de ”vanliga” exportländerna inom frukt och grönsaker nämligen Spanien, Mexiko och Nederländerna. Bland de stora exportländerna ligger prisnivån betydligt lägre för paprika från Ungern än för övriga stora exportländer, inklusive Turkiet. Någon tillförlitlig prisnivå för paprika från Nederländerna har inte kunnat erhållas. De främsta destinationerna för paprika är USA och Tyskland. 20 18 16
milj. ton
14 12 10 8 6 4 2 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
2000
Figur 224 Världsproduktionen av paprika och chilifrukter under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
9
8,1
8 7 milj. ton
6 5 4 3
1,8
2
1,4
1
0,94
0,89
0,51
0,39
0,35
Ita lie n
U SA In do ne si en Sy dk or ea
Tu rk ie t Sp an ie n
M ex ik o
Ki na
0
Figur 225 Produktionen av paprika och chilifrukter under 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO
199
450
403
400 326
350
269
tusen ton
300 250 200 150
75
100
36
50
28
0 Spanien
Mexiko
Nederl.
USA
Ungern
Turkiet
Figur 226 Exporten av paprika och chilifrukter 1999 från de främsta producentländerna Källa: FAO 9,85
9,66
10
8,79 8,1
9 8 7
5,83
kr/kg
6 5 4 3 2 1 0 Spanien
Mexiko
USA
Ungern
Turkiet
Figur 227 Exportpriser för paprika och chilifrukter under 1999 Källa: FAO 342 350 300 239
tusen ton
250 200 150
103
100
85
78 53
50 0 USA
Tyskland
Frankrike
Storbr.
Kanada
Italien
Figur 228 De största importländerna för paprika och chilifrukter 1999 Källa: FAO
200
2.11.2.8 Sallat Sallat är en produkt som är populär världen över. Den blir, precis som aubergine, paprika, gurka och lök, allt populärare, vilket kan ses i att ökningstakten för produktionen har stigit under den senaste 10årsperioden. Kina och USA ligger i topp när det gäller produktion medan Spanien, USA och Italien svarar för en stor del av exporten. På importsidan är Tyskland och Kanada stora mottagarländer. När det gäller exportpriser bör det noteras att sallat inkluderar såväl frilandsodlad sallat som sallat som odlats i plasttunnel (vanligt i Sydeuropa) och växthussallat. Dessa betingar olika priser och är säkert en bidragande orsak till den stora variationen i exportpriser mellan exportländerna. 20 18 16
milj. ton
14 12 10 8 6 4 2 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
2000
Figur 229 Världsproduktionen av sallat under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
7
6,22
6 4,49
milj. ton
5 4 3 2
0,99
0,94
0,78
1
0,54
0,51
0,32
Tu rk ie t
Fr an kr ik e
Ja pa n
In di en
Ita lie n
Sp an ie n
U SA
Ki na
0
Figur 230 Produktionen av sallat under 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO
201
421
450 400
318
350 tusen ton
300 250 200 130
150
90
80
77
100 50
n* ie lg Be
Fr an kr ik e
l. N
ed
er
Ita lie n
Sp
an
ie
U SA
n
0
Figur 231 Exporten av sallat 1999 från de främsta exportländerna * Belgien och Luxemburg Källa: FAO
16
14,18
14
13,65
12,18
12 kr/kg
10 8
7,77
6,93 5,46
6 4 2
kr
ik
Be lg ie n*
e
l. er
Fr
an
ed N
U
Ita lie n
SA
Sp an ie n
0
Figur 232 Exportpriser för sallat 1999 * Belgien och Luxemburg Källa: FAO
300
271
269
tusen ton
250 200
153
150 66
100
60
50
Figur 233 De främsta importländerna för sallat 1999 Källa: FAO
202
Sc hw ei z
M ex ic o
Fr an kr ik e
St or br .
Ka na da
Ty sk la nd
0
39
2.11.2.9 Blomkål Blomkålsproduktionen har sedan 1961 nästan fyrdubblats. Den största delen av produktionen återfinns i Orienten med Indien och Kina som främsta producentländer. De europeiska producentländerna Italien, Frankrike och Spanien producerar knappt en tiondel av vad de två stora giganterna producerar men i gengäld dominerar Frankrike och Spanien exporten med ett par hundra tusen ton vardera. Exportpriserna är förhållandevis jämna men med ett något lägre pris för den franska exporten. De främsta importländerna är Storbritannien och Tyskland. Storbritanniens import kan tyckas lite oförklarlig mot bakgrund av att cirka 20 000 ton blomkål årligen återköps från den brittiska marknaden med gemenskapsmedel. Förklaringen är naturligtvis produktionens årstidsvariation. 16 14 12
milj. ton
10 8 6 4 2 0 61
64
67
70
73
76
79
82
85
88
91
94
97
2000
Figur 234 Världsproduktionen av blomkål under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO
6
5,25
4,99
5
milj. ton
4 3 2 0,49
1
0,38
0,37
0,35
0,25
0,20
0 In
di
en
Ki
na
Ita
lie
n Fr
k an
rik
e a Sp
ni
en
U
SA
Po
le
n M
ex
ic
o
Figur 235 Produktionen av blomkål i de främsta producentländerna under 2000 Källa: FAO
203
200
198
200 180 160 140 tusen ton
120
87
100
82
80
54
60
32
30
40 20
G
Au
st ra
lie n
al a ua
te m
M ex
ic o
Ita lie n
U SA
ie n an Sp
Fr
an
kr
ik e
0
Figur 236 Export av blomkål 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO
8,86 9,00
7,45
exportpris kr/kg
8,00
7,08
6,00
6,57
6,03
7,00
5,94
5,00
5,00 4,00 3,00 2,00 1,00 G ua te m al a Au st ra lie n
M ex ic o
Ita lie n
U SA
Sp an ie n
Fr an kr ik e
0,00
Figur 237 Exportpriser för blomkål 1999 Källa: FAO
120
105 89
tusen ton
100 80 60
41
35
40
22
20
M al ay si a
n* ie lg Be
N
ed
er
l.
da na Ka
Ty sk la nd
St or br .
0
Figur 238 De främsta importländerna för blomkål 1999 * Belgien och Luxemburg Källa: FAO
204
19
3 Bananer Med en årsproduktion på över 95 miljoner ton 2000 är bananer en av världens viktigaste frukter. Produktionen omfattar två helt olika typer av bananer som har helt olika användningsområden, s.k. mjölbananer och s.k. dessertbananer. Mjölbananer produceras framför allt i Afrika och konsumeras som en grönsak. De omfattas i stort sett inte alls av den internationella handeln och ingår inte i EU:s marknadsreglering. I denna marknadsöversikt behandlas de därför bara kort i nästa avsnitt. Dessertbananer, d.v.s. den typ av bananer vi konsumerar i västländerna har en stor betydelse i världshandeln. 1999 exporterades 14,7 miljoner ton. Bananernas stora betydelse i handeln är en orsak till att de kommit att diskuteras så intensivt. En annan anledning är att de har mycket stor betydelse för enskilda länder där bananerna i vissa fall svarar för hälften av exportinkomsterna.
3.1 Mjölbananer Mjölbananer har mycket stor betydelse som stapelföda och konsumtionen per capita uppgår i vissa delar av Afrika till 100 kg per år. Denna typ av bananer har inte samma snabba mognadsförlopp som dessertbananerna. De konsumeras med ett högt stärkelseinnehåll varför de kokas eller steks innan konsumtion. Det produceras cirka 30,5 miljoner ton mjölbananer (2000) vilket motsvarar cirka en tredjedel av den totala bananproduktionen i världen. Odlingen sker främst i Afrika och Sydamerika. Uganda, med en produktion av 9,5 miljoner ton mjölbananer (2000) är den största producenten och efter Indien den näst största producenten av bananer av alla kategorier. Utanför Afrika är Colombia och Peru stora producenter av mjölbananer.
Asien 3%
LatinAmerika 23%
Afrika 74%
Figur 239 Fördelning av produktionen 2000 mellan de tre största mjölbananproducerande världsdelarna Källa: FAO
Mjölbananer odlas framför allt i små odlingar för egen konsumtion eller för försäljning på den lokala marknaden vilket gör det svårt att få fram exakt statistik. Mjölbananer medverkar därför inte heller i den omfattande exporthandeln inom banansektorn. Den totala kvantitet som exporteras utanför odlingslandets gränser uppgår till mindre än 200 000 ton eller mindre än 1 % av den odlade kvantiteten.
205
1,4
1,4
us
te
n Ka m er un
1,4
El
f.k
1,8
Pe ru
1,9
Ko ng o
2,0
N ig er ia
G ha na
2,2
R w an da
U ga nd a
miljoner ton
9,6 10,0 9,0 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0
Figur 240 De främsta producentländernas produktion av mjölbananer 2000, miljoner ton Källa: FAO
3.2 Dessertbananer 3.2.1 Produktion Produktionen av dessertbananer har ökat kontinuerligt under den 40-årsperiod som visas i diagrammet nedan. Ökningstakten ligger på cirka 4 miljoner ton per år och produktionen 2000 uppgick till 65 miljoner ton. Produktionen är framför allt koncentrerad till Syd- och Centralamerika samt Asien med Indien som världens största producent följt av Ecuador och Brasilien. 70 60
miljoner ton
50 40 30 20 10 0 61 63 65 67 69 71 73 75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 95 97 99
år
Figur 241 Världsproduktionen av dessertbananer under åren 1961–2000, miljoner ton Källa: FAO
Flera av de stora producentländerna har ökat produktionen starkt under den senaste 10-årsperioden. Inte minst kan detta noteras för världens två största producentländer Indien och Ecuador som från 1990 till 2000 ökade sina produktioner med över 110 % vardera. Tredje största producentland Brasilien hade dock under samma period knappt någon ökning (6 %) medan Kina, med en ökning från 1,7 till 5,1 miljoner ton ökat sin produktion med över 210 %. Varken Kina eller Indien har dock någon nämnvärd export utan tillfredsställer en inhemsk efterfrågan. Idag är tillgången på bananer på världsmarknaden stor. Det hade därför varit naturligt om produktionsökningen mattades något men någon sådan tendens har ännu inte kunnat noteras. 206
15,1
16 14
milj. ton
12 10 8
6,5
6,1 5,1
6
4,2
4
3,5 1,9
2
1,8
1,7
1,7
In
Fi lip p. do ne si en M ex ik C o os ta R ic a Th ai la nd C ol om bi a
Ki na
n
r as
ilie
do ua
Br
Ec
In
di
en
0
Figur 242 Produktionen av dessertbananer 2000 i de största producentländerna Källa: FAO
I Karibien är odlingarna ofta odlarägda, mindre och belägna på bergssluttningar som försvårar utvecklingen av en rationell odling. Detta kräver större insatser av arbetskraft viket gör att produktionskostnaderna stiger. Transporter, förädling, hamnar och logistikproblem bidrar också till högre kostnader. Exportpriserna för bananer från Karibien ligger därför cirka 30 % högre än för bananer från de mycket stora plantager som finns i Syd- och Centralamerika. Produktionen av bananer i Latinamerika bedrivs ofta på storskaliga plantager och domineras till stor del av multinationella företag som i denna region svarar för cirka 60 % av produktionen. Tittar man på export, transport och mognad är de stora företagens dominans ännu större, cirka 70 %. De tre stora märkena Chiquita, Dole och Del Monte hade 1994 tillsammans 88 % av den nordamerikanska marknaden, 56 % av den japanska och 42 % av EU:s marknad. Företagen är främst förknippade med Latinamerika men när den japanska marknaden öppnades på 1960-talet engagerade de sig snabbt i odlingar på Filippinerna och de har också intressen i Kamerun och Elfenbenskusten för att därigenom utöka sina intressen på den europeisk marknaden. Företagen har dessutom dominerat marknaden länge. United Fruit som står bakom Chiquita och Standard Fruit som står bakom Dole bildades i slutet på 1800-talet medan Del Monte som är betydligt yngre kom till på 1960-talet. 16
Indien Brasilien
14
milj. ton
Ecuador 12
Kina
10
Filipp Indonesien
8 6 4 2
99
97
95
93
91
89
87
85
83
81
79
77
75
73
71
69
67
65
63
61
0
år
Figur 243 Produktionen av dessertbananer i sex producentländer under perioden 1961–2000 Källa: FAO
207
Att bananmarknaden är så dominerad av några få stora företag är inte en slump. Bananer är en känslig produkt som kräver noggrann hantering. Frukterna skördas gröna och efter ankomsten till destinationen mognas de sedan fram i speciella mogningsanläggningar. Den tid som står till förfogande från skörd till mogning är cirka 30 dagar och av dessa tar transporten över Atlanten 10–12 dagar. Distribution och handel med bananer kräver stora investeringar i kylda och ventilerade fartyg, i mogningsanläggningar, lager och transportfordon. Dessutom krävs en väl organiserad koordination av produktion, transport, mogning och distribution. Detta är orsaken till sektorns mycket starka vertikala organisation.
3.2.2 Export Bananer omsätts i stora kvantiteter i den internationella exporthandeln. Under perioden från 1961 till 1999 ökade exporthandeln från 4 till 15 miljoner ton d.v.s. med 275 %. Av figuren nedan framgår att ökningstakten höjts under de senaste 15 åren. 16 14
milj ton
12 10 8 6 4 2 0 61 63 65 67 69 71 73 75 77 79
81 83 85 87 89 91 93 95 97 99 år
Figur 244 Utveckling av bananexporten under perioden 1961–1999 Källa: FAO
Det främsta exportlandet är Ecuador med en exportvolym på 4 miljoner ton om året vilket utgör mer än en fjärdedel av världens totala exportvolym. Av figur 246 som visar utvecklingen av exportvolymer, framgår att exporten av bananer från Ecuador haft en i det närmaste explosionsartad utveckling från mitten av 1980-talet. De senaste två åren har ökningen dock mattats av, men om detta är en tillfällig svacka eller en bestående utveckling är ännu för tidigt att säga.
208
4 4 3,5
milj. ton
3
2,5
2,5 1,9
2
1,3
1,5 1
0,59 0,54
0,22 0,17 0,16 0,15
0,5
Ec ua do C r os ta R ic a C ol om bi a Fi lip p. Pa na m G a ua te m al a El f.k us te n M ex ik o Ka m er un H on du ra s
0
Figur 245 Bananexporten från de största exportländerna 1999, miljoner ton Källa: FAO
5 4,5 4
milj. ton
3,5 3
Ecuador Costa Rica Colombia Filipp. Panama Guatemala
2,5 2 1,5 1 0,5 0 61 63 65 67 69 71 73 75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 95 97 99 år
Figur 246 Utveckling av bananexporten från de största exportländerna 1961–1999 Källa: FAO
Den största delen av bananerna konsumeras lokalt och exportproduktionen utgör därför endast cirka 20 % av den totala produktionen av dessertbananer. För vissa länder är siffran dock betydligt högre. 1998 exporterade Guatemala cirka 90 % av produktionen, Costa Rica och Ecuador 85 % och Colombia 70 %. Exportproduktionen är framför allt koncentrerad till Syd- och Centralamerika. Bland de största exportländerna finns bara ett land från en annan region, nämligen Filippinerna, vars export av bananer framför allt går till den japanska marknaden. För många länder med exportproduktion av bananer har dessa en stor betydelse för ekonomin. För Windwardöarna liksom för de franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe och Martinique svarar bananer för 50–60 % av exportinkomsterna medan siffran för Costa Rica, Panama, Honduras och Somalia ligger på cirka 20 %.
209
USA har visserligen ingen odling av bananer men bör ändå nämnas i samband med exporten eftersom både odling av och handel med bananer i Latinamerika domineras av stora multinationella företag med amerikanska ägare. Dessa företag har även ett politiskt inflytande genom lobbyverksamhet och donationer till valkampanjer. Den amerikanska positionen i bananfrågan kan i stort sägas spegla dessa företags intressen. Företagens situation är dock inte enhetlig och de har t.ex. haft olika positioner rörande bland annat frågan om vilket som är bäst för deras del, en EU-reglering med importkvoter eller en EU-reglering med enbart ett tullskydd. 3.2.2.1
Exportpriser
Det finns en stor variation när det gäller exportpriser och det är svårt att få en överblick av prisbildningen inom banansektorn. Priserna speglar skillnader i produktionskostnader beroende på odlingarnas storlek, topografi, kostnad för arbetskraft m.m. samt tillgång till hamnar, transporter och logistik. Prisskillnaderna kan också spegla kvalitetsskillnader mellan bananerna. Ovanstående tabell visar exportpriser, baserade på data från FAO för exportländernas totala export. Detta är ett genomsnitt för all export och gömmer skillnader beroende på t.ex. destination och kvalitet. Exempelvis ligger priserna för import till USA och Japan betydligt lägre än priserna för import till EU. Däremot ligger konsumentpriserna i Japan högre än i både EU och USA. Tabellen visar även att priset på bananer från Ecuador är tämligen lågt jämfört med bananer med andra ursprung vilket troligen är en bidragande orsak till den stora ökning av produktion och exportvolymer som skett i Ecuador den senaste 10-årsperioden. Tabell 114 Genomsnittliga exportpriser 1999 för respektive exportlands samtliga destinationer
Land
USD/ton
EUR/ton
USD/låda
Belize
419
463
7,61
Colombia
302
333
5,47
Costa Rica
218
241
3,96
Dom Rep
212
234
3,85
Dominica
526
581
9,55
Ecuador
238
263
4,33
Elfenbenskusten
388
428
7,05
Filippinerna
182
201
3,31
Guatemala
267
295
4,84
Honduras
245
270
4,45
Jamaica
558
615
10,12
Kamerun
261
288
4,73
Nicaragua
379
418
6,87
Panama
307
339
5,58
Somalia
500
552
9,07
St Lucia
495
546
8,99
St Vincent
512
564
9,28
Surinam
636
702
11,55
Venezuela
268
296
4,86
(beräkningarna är baserade på 1 EUR = 9,47 SEK = 0,9064 USD) Källa: FAO
210
3.2.3 Import På importsidan ligger EU och Nordamerika som två stora block med 39 % respektive 26 % av den totala bananimporten. Det är värt att notera att medan importen till Nordamerika under perioden från 1989 till 1999 steg från 3,4 till 4,9 miljoner ton d.v.s. med 44 % så ökade importen till EU-12 bara med 12 % från 2,6 till 2,9 miljoner ton. En förklaring till detta är att EU instiftade en marknadsreglering 1993 som begränsade importen av bananer. Tittar man däremot på perioden från 1986 (startår för EU-12) till 1992 (sista året utan EU:s bananreglering) så ökade importen av bananer till EU-12 från 2,0 till 3,8 miljoner ton d.v.s. med 90 % medan importen till Nordamerika ökade från 3,3 till 4,1 miljoner ton d.v.s. med 26 %. Importmönstret skiljer sig dock mellan regionerna med Japan som mest avvikande region. Tre fjärdedelar av den japanska importen kommer från Filippinerna och resterande del framför allt från Ecuador och Kina. Både EU och USA får huvuddelen av sin import från Latinamerika men medan Guatemala och Honduras framför allt är inriktade på den nordamerikanska marknaden är t.ex. Colombia mer inriktat på den europeiska. EU tar dessutom mer än 20 % av sin import från Afrika och Karibien.
Östeuropa 7%
Afrika 1% Ryssland 3%
Bortre Asien 13% Mellanöstern 6%
Nordamerika 39% Latinamerika 5%
EU 26%
Figur 247 Bananimportens geografiska fördelning Källa: FAO
Karibien 9%
Övriga 11%
Ecuador 21%
Elfenbenskusten, Kamerun, Somalia 12% Panama 10%
Colombia 19% Costa Rica 18%
Figur 248 Fördelning av EU:s import på ursprung 1996 Källa: FAO
211
Colombia 10%
Mexiko 4%
Panama 7%
Övriga 1%
Costa Rica 26%
Guatemala 13% Ecuador 22%
Honduras 17%
Figur 249 Fördelning av USA:s import på ursprung 1996 Källa: FAO
Ecuador 17%
Kina 6%
Indonesien 1%
Filippinerna 76%
Figur 250 Fördelning av Japans import på ursprung 1996 Källa: FAO
3.2.4 Konsumtion En ökad produktion och handel med bananer går helt naturligt hand i hand med en ökad konsumtion. Detta kan observeras i större delen av västvärlden och speciellt i norra Europa. Det är också värt att notera att 1990 (före ländernas EU-inträde) låg Sverige och Österrike i topp bland västländerna med avseende på banankonsumtion med en konsumtion på cirka 18 kg per capita. Sverige följs av Tyskland, Portugal, Kanada och USA med en konsumtion på 12–14 kilo.
3.2.5 EU:s marknad EU:s bananmarknad består av bananer från EU (vilket inkluderar produktionen i de utomeuropeiska departementen Martinique och Guadeloupe), från AVS-länderna samt bananer från tredje länder, så kallade dollarbananer.
212
Definitioner AVS-länder
Länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet med gamla handelsförbindelser med några av de europeiska länderna. Tidigare omfattades länderna av Lomé-avtalet, nu omfattas de av Cotonou-avtalet.
Traditionella AVS-bananer
Bananer inom kvantiteter som traditionellt importerats från AVSländer. Från 1993 till och med 1998 importerades dessa inom en egen tullfri kvot.
Icke-traditionella AVS-bananer
Bananer som 1995 till 1998 importerades till EU från AVSländer utöver den speciella AVS-kvoten. Bananer, även kallade dollarbananer, som importeras till gemenskapen från andra länder än AVS-länderna.
Bananer från tredje land Gemenskapsbananer
Bananer som produceras inom EU.
Tullkvot
Den kvot på 2,2 miljoner ton för import av bananer från tredje land vilken i WTO bundits med en tullsats på 75 euro/ton.
Autonom kvot
Den kvot på 353 000 ton som motsvarar konsumtionen i EU:s tre senast anslutna medlemsstater (Österrike, Sverige och Finland).
Cotonouavtalet
Den uppföljning av det tidigare Loméavtalet enligt vilket EU förbundit sig att forna kolonier inte ska försättas i en sämre situation än tidigare med avseende på marknadstillträde för produkter som traditionell exporterats till moderländerna. Ett medgivande från WTO:s övriga medlemsländer om att EU får frångå WTO:s princip om icke-diskriminering. Detta undantag behövs för att ge AVS-länderna den förmån som Cotonouavtalet innebär. EU:s initiativ för att förbättra handelsvillkoren för de minst utvecklade länderna. Målet är tullfrihet för alla produkter utom vapen och ammunition. Tullarna för bananer kommer gradvis att avskaffas fr.o.m. 1 januari 2002 och fr.o.m. 1 januari 2006 ska hela tullen vara avskaffad.
WTO-waiver, Loméwaiver
EBA, (Everything But Arms)
3.2.5.1
Situationen före 1993
Fram till 1993, då EU:s gemensamma bananreglering infördes, importerade länderna i norra Europa sina bananer från den öppna marknaden. Tysklands import var tullfri medan Belgien, Danmark, Irland, Nederländerna och Luxemburg hade 20 % tull. Sverige som då ännu inte var medlem, hade en bunden nolltull. Frankrike garanterade 2/3 av sin marknad för produktion från de utomeuropeiska franska departementen Guadeloupe och Martinique och den resterande tredjedelen av sin marknad var reserverad för bananer från de fransktalande delarna av Afrika. Italien garanterade på samma sätt en marknad för bananer från sin forna koloni Somalia som dock endast svarade för en mindre del av det italienska behovet av bananer. Resterande import belades med 20 % tull. Storbritannien garanterade också en marknad för sina forna kolonier, Windwardöarna, Jamaica och Belize. Spanien och Grekland hade egen produktion av bananer och tog därför inte in någon import från tredje land medan Portugal fick cirka 40 % av sitt behov från odlingar i Algarve, Madeira och Azorerna. 3.2.5.2
Marknadsordningen från 1993
Den 1 juli 1993 infördes regler för den gemensamma marknaden för bananer i EU genom rådets förordning (EEC 404/93).
213
Målet med bananregleringen var följande: •
Att skydda EU:s inhemska producenter
•
Att skydda produktionen av bananer i AVS-länderna
•
Att se till att marknaden förses med den kvantitet bananer som efterfrågas och att dessa är av god kvalitet
Bananregleringen har följande delar: •
Stöd till producenter av bananer inom EU
•
Regler för import av bananer från tredje land
•
Kontroll av kvaliteten på bananer vid import från tredje land
Stöd till EU-bananer Produktionen av bananer inom EU sker i Portugal (Algarve, Azorerna och Madeira), Spanien (Kanarieöarna), Frankrike (Guadeloupe och Martinique) samt i Grekland (Kreta och Lakonien). På grund av ett generellt högre kostnadsläge i Europa, ett mindre gynnsamt klimat samt mindre rationella odlingar är produktionskostnaden för bananer högre i Europa än för bananer från Central- och Sydamerika. Till skillnad från andra sektorer där man bytt ut det tidigare produktionsstödet baserat på en fast referensinkomst mot en fast stödsumma baserad på skörd eller areal finns denna stödform kvar i banansektorn. För att kunna konkurrera med importen åtnjuter därför den inhemska produktionen ett så kallat kompensationsstöd som ska utgöra skillnaden mellan en fast referensinkomst, som fastställs av EU:s ministerråd, och ett genomsnittspris för de bananer som producerats i EU under året. Detta genomsnittspris beräknas av EU-kommissionen. Referensinkomsten låg under perioden 1 juli 1993 till 28 februari 1995 på 49,1 ecu/100 kg och från 1 mars 1995 till 31 december 1997 på 59, 25 ecu/100 kg. I samband med reformarbetet 1998 krävde producentländerna en höjning av beloppet. Resultatet blev att det från 1 januari 1998 fastställdes till 62,25 ecu/100 kg och från 1 januari 1999 till 64,06 ecu/100 kg. Kompensationsstödet i förhållande till de inkomster odlarna erhåller från försäljning av bananerna framgår av figurerna 251–253. 70 60 euro/100 kg
50 40 30
EU-stöd
20
prod. inkomst
10 0
96
97
98
99
2000
EU-stöd
29,05
24,81
24,42
29,69
38,29
prod. inkomst
30,24
34,48
37,83
34,34
25,74
Figur 251 Produktionsinkomst och EU-stöd för bananer odlade i EU undantaget Portugal och Guadeloupe (Frankrike) Källa: EU-kommissionen
214
70
euro/100 kg
60 50 40 30
EU-stöd
20
prod.inkomst
10 0
96
97
98
99
2000
EU-stöd
32,83
27,63
31,9
34,68
41,51
prod.inkomst
26,46
31,66
30,35
29,35
22,52
Figur 252 Produktionsinkomst och EU-stöd för bananer odlade i Portugal (Algarve, Azorerna och Madeira) Källa: EU-kommissionen
70
euro/100 kg
60 50 EU-stöd
40
prod.inkomst
30 20 10 0
96
97
98
99
2000
EU-stöd
34,91
24,81
24,42
29,69
40,2
prod.inkomst
24,38
34,48
37,83
34,34
23,83
Figur 253 Produktionsinkomst och EU-stöd för bananer odlade i Guadeloupe (Frankrike) Källa: EU-kommissionen
Kompensationsstöd kan erhållas för en maximal kvantitet på 854 000 ton fördelat enligt tabell 115, medan figur 254 visar produktionsutfallet under de senaste 30 åren. Tabell 115 Maximal kvantitet som berättigar till EU:s kompensationsstöd, ton
Område Kanarieöarna (Spanien)
Maximal kvantitet, ton 420 000
Guadeloupe (Frankrike)
150 000
Martinique (Frankrike)
219 000
Madeira, Azorerna och Algarve (Portugal)
50 000
Kreta och Lakonien (Grekland)
15 000
Källa: EG 404/93
215
Spanien
600
Portugal Guadeloupe
500
Martinique Greece
tusen ton
400 300 200 100 0 61 63 65 67 69 71 73 75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 95 97 99 år
Figur 254 Produktionen av EU-bananer, tusen ton Källa: FAO
Import av bananer från tredje land i) Regler från 1 juli 1993 till 1 januari 1999 I den marknadsordning som infördes den 1 juli 1993 var importen från tredje land uppdelad på två kvoter, dels en kvot för import av bananer från AVS-länder och dels en kvot för import av bananer från andra länder, så kallade dollarbananer. ii) Import av dollarbananer För import av bananer från länder som inte omfattades av Loméavtalet , så kallade dollarbananer, skapades en importkvot, kallad tullkvoten, på 2,2 miljoner ton. Kvoten var bunden i WTO med en tull på 100 ecu/ton som sedan sänktes till 75 ecu/ton. Kvothanteringen var minst sagt krånglig med en uppdelning på A-, B-, C-licenser. Kvantiteten fördelades varje kvartal enligt följande. •
66,5 % A-licenser d.v.s. till aktörer som avyttrat bananer från tredje land och/eller icketraditionella AVS-bananer
•
30,0 % B-licenser d.v.s. till aktörer som avyttrat EU-bananer och/eller traditionella AVS-bananer
•
3,5 % C-licenser, d.v.s. till aktörer som efter 1992 börjat avyttra andra bananer än EU-bananer och/eller traditionella AVS-bananer
A- och B-aktörerna tilldelades licenser på basis av en uträknad referenskvantitet. Referenskvantiteten baserades på den genomsnittliga importerade kvantiteten under de senaste tre åren. Aktören klassificerades sedan efter den aktivitet (med avseende på bananer) han ägnat sig åt och respektive aktivitet gavs sedan en koefficient av genomsnittskvantiteten. •
Primärimport - uppköp direkt från producenten. Berättigade till 57 % av genomsnittskvantiteten.
•
Sekundärimport - inköp av bananer i andra hand för import (intullning). Berättigade till 15% av genomsnittskvantiteten.
•
Mogning - mogning av bananerna i mogningsanläggning. Berättigade till 28% av genomsnittskvantiteten.
216
Tillsammans uppgick andelarna till 100% vilket betyder att en aktör som ansvarade för hela kedjan, från uppköp hos producenten till mogning i mottagarlandet, fick tillgodoräkna sig hela genomsnittskvantiteten vid uträkning av referenskvantitet. En komplikation var dock att bananerna hade en tendens att dyka upp flera gånger i beräkningarna vilket orsakade det s.k. dubbelräkningsproblemet. För att kvantiteterna skulle räcka till fick kvantiteterna därför reduceras. Under 1993–96 låg reduceringen på nära 50 % medan den under 1997 sjönk något så att aktörerna fick behålla cirka 70 % av sina kvantiteter. iii) Import av traditionella kvantiteter från AVS-länder Genom Loméavtalet har EU förbundit sig att forna kolonier inte ska försättas i en sämre situation än tidigare med avseende på marknadstillträde för produkter som traditionellt exporterats till moderländerna. För att tillgodose detta skapades därför en importkvot på 857 700 ton för tullfri import av bananer från dessa länder. EU fick igenom ett undantag i WTO (s.k. waiver) för att kunna frångå regeln om ickediskriminering. Kvoten delades upp på avsändarländer med en kvantitet som skulle motsvara den kvantitet som länderna traditionellt exporterat. Dessa kvantiteter visas i tabellen nedan. Tabell 116 Traditionella kvantiteter* av bananer från AVS-länder till EU
Land Elfenbenskusten
Kvantitet, ton 155 000
Kamerun
155 000
Surinam
38 000
Somalia
60 000
Jamaica
105 000
St Lucia
127 000
St Vincent
82 000
Dominica
71 000
Belize
40 000
Kap Verde Grenada Madagaskar
4 800 14 000 5 900
* En traditionell kvantitet fastställdes för varje land på basis av vad länderna tidigare exporterat till EU och kom att fungera som kvot. Dessa kvoter benämndes traditionella AVS-kvantiteter. Källa: EG 404/93
Nya medlemmar 1995 Den 1 januari 1995 blev Sverige, Österrike och Finland nya medlemmar i EU. Deras konsumtion av bananer uppskattades till 353 000 ton om året. För att tillfredsställa detta ökade behov av importerade bananer lades 353 000 ton till tullkvoten. Dessa extra ton var inte en kvot i egentlig mening men tullsatsen på 75 ecu/ton tillämpades ändå, d.v.s. samma tullsats som för tullkvoten på 2,2 miljoner ton.
Ramavtalet från 1995 EU:s bananreglering 1993 väckte snabbt starka känslor inte minst bland de exporterande länderna. Redan samma år inkom till WTO en första protest mot EU:s bananreglering. Det var ett antal exporterande länder i Latinamerika som ansåg att regleringen var diskriminerande. Resultatet blev det s.k. ramavtalet som trädde i kraft den 1 mars 1995. I ramavtalet fördelades på exportsidan totalt 49,4 % av tullkvoten för tredje land enligt tabellen nedan. Avtalet gav också dessa exportländer rätt att utfärda exportlicenser (vilka man tog betalt för) för de kvantiteter som levererades till aktörer som handlat med dollarbananer samt rätt att flytta över kvantiteter sinsemellan. I avtalet ingick vidare att 90 000 ton av tullkvotens kvantiteter avsattes för import av så kallade icke-traditionella kvantiteter. 217
Det bör noteras att världens främsta bananexportör, Ecuador, inte inkluderades i ramavtalet. Tabell 117 Fördelning av tullkvoten på 2,2 miljoner ton enligt ramavtalet från 1995
Dollarländer:
Andel av tullkvoten, % 21,0
Colombia Costa Rica
23,4
Nicaragua
3,0
Honduras
2,0
Totalt
49,4 %
Icke traditionella AVS-kvantiteter: Dominikanska Republiken
Ton 55 000
Belize
15 000
Elfenbenskusten
7 500
Kamerun
7 500
Övriga AVS-länder
5 000
Totalt Kvar till övriga leverantörsländer
90 000 ton 50,6 % av 2,2 miljoner ton 90 000 ton = 1 023 200
Källa: EG 478/95
Fortsatta ramaskrin – WTO-panelen 1997 Ramavtalet förmådde dock inte att få stormen att bedarra och under hösten 1995 fördes diskussioner mellan EU, USA, Guatemala och Mexiko. Inte heller diskussionerna förmådde ena åsiktsskillnaderna och den 5 februari 1996 inkom därför ett brev till WTO från Guatemala, Mexiko, USA, Honduras och Ecuador. Brevet resulterade i en ansökan om en bananpanel eftersom de klagande länderna ifrågasatte om EU:s bananreglering var förenlig med medlemsstaternas åtaganden enligt GATT, GATS, Importlicensavtalet och Jordbruksavtalet. Den 18 mars 1997 kom WTO-panelens rapport. Slutsatsen var att EU:s bananreglering på ett flertal punkter stred mot internationella handelsåtaganden. De viktigaste slutsatserna var följande: 1. Det var korrekt av EU att anta att åtagandet i Lomékonventionen medger att traditionella AVSleverantörer tilldelas kvoter motsvarande deras export till EU före 1991. Lomékonventionen motiverar dock inte tilldelning utöver dessa kvoter. 2. En uppdelning av importen från tredje land på A-, B- och C-aktörer utan motsvarande uppdelning av importen av AVS-bananer är inte förenligt med GATT-avtalet. 3. Att ge en tilldelning på 30 % av licenser för import av bananer från tredje land till B-aktörer, d.v.s. aktörer som inte tidigare handlat med tredjelandsbananer är inte förenligt med GATT eller GATS. 4. Att ge en tilldelning på 28 % av licenserna för import av bananer från tredje land i kategori A och B till mognare försämrar konkurrensvillkoren för vissa länder och är därför oförenligt med GATS. 5. Att ge en tilldelning för så kallade ”orkanlicenser”6 endast till EU-producenter och AVSproducenter är oförenligt med importlicensavtalet och med GATS.
6
Tilläggskvot som delades ut för att ersätta kvantiteter som förlorats vid orkaner.
218
6. Det var inte fel av EU att sluta avtal med Colombia och Costa Rica (ramavtalet) eftersom de haft en betydande bananexport till EU. Det hade däremot inte Nicaragua och Venezuela. Att dessa länder tilldelades importkvoter medan andra som t.ex. Guatemala utelämnades är inte förenligt med GATT-avtalet. 7. Kravet att komplettera EU:s importlicenser med exportlicenser enligt ramavtalet är inte förenligt med GATT. 8. Att undanta B-importörer från kravet på exportcertifikat enligt ramavtalet är oförenligt med GATT och GATS. EU överklagade WTO-panelens utlåtande men överprövningsorganet (ÖP) fastställde redan i augusti 1997 WTO-panelens utslag och gick till och med längre på vissa punkter. Bland annat ansåg ÖP att USA haft legal rätt att klaga trots att de endast har en mycket liten egen produktion. Utslaget innebar att EU under 1998 blev tvungna förhandla fram en ny ändrad reglering för bananer som skulle träda i kraft den 1 januari 1999. 3.2.5.3
Ändringar från 1 januari 1999
I januari 1998 lades ett reformförslag fram. EU-kommissionen valde i detta läge att behålla de delar av den hittillsvarande regleringen som inte kritiserats av WTO och ändra på de kritiserade delarna. Förslaget diskuterades under 1998 och en ny reviderad marknadsordning började gälla från den 1 januari 1999. Följande ändringar gjordes: •
En autonom kvot skapades: En kvot på 353 000 ton, vilket motsvarar konsumtionen i de tre nya medlemsstaterna, skapades. Tullsatsen för denna kvot sattes till 75 ecu/ton, samma tullsats som för tullkvoten.
•
B-licenserna togs bort. Efter reformen berättigade handel med EU- och AVS-bananer inte längre till importlicenser för dollarbananer.
•
Aktivitetsfördelningen togs bort: Den fördelning på primärimport, sekundärimport respektive mogning som gjorts togs bort. Efter reformen var det själva intullningen som berättigade till importlicenser.
•
Referensår: Basen för uträkning av referenskvantiteter bestämdes till 1994–96.
•
Ingen landsfördelning av AVS-kvoten: Den landsfördelning av AVS-kvoten som fanns under den tidigare regleringen togs bort (panelen slog fast att EU inte kunde ha en landspecifik fördelning). Kvantiteten på 857 700 ton behölls och avsåg efter reformen alla AVS-länder tillsammans.
•
Exportkvantiteter fördelades på alla substantiella leverantörer: I den nya marknadsordningen tilldelades alla länder som kunde anses som substantiella (betydande) leverantörer (d.v.s. de som levererat en kvantitet som motsvarar >10 % av EU:s import) en fastställd andel av exportkvoten. Både tullkvoten och den autonoma kvoten fördelades på detta sätt.
Tabell 118 Fördelning av bastullkvoten på 2,2 miljoner ton samt den autonoma kvoten på 353 000 ton enligt den reformerade marknadsordning som trädde i kraft den 1 januari 1999
Exportland
Andel av tullkvoten, % 26,17
668 120
Costa Rica
25,61
653 823
Colombia
23,03
587 956
Panama
15,76
402 353
Totalt
90,57
2 312 252
Övriga
9,43
240 748
Ecuador
Ton
Källa: EG 2362/98
219
•
Tullpreferensen för icke-traditionella AVS-bananer höjdes från 0 till 200 euro/ton.
Ny klagan – WTO-panelen 1999 Den reformerade marknadsordningen trädde i kraft den 1 januari 1999. Den anmäldes dock till WTO redan innan den kommit att träda i kraft. En ny WTO-panel, denna gång en snabbpanel, tillsattes. Den 6 april 1999 kom utslaget som innebar att även den nya, reformerade marknadsordningen, på flera punkter bedömdes oförenlig med ländernas internationella handelsåtaganden. Panelen fann att allokeringen av traditionella AVS-kvantiteter på en gemensam kvot som uppgår till 857 700 strider mot artikel XIII i GATT. Loméwaivern motiverar tullfri import av traditionella AVSkvantiteter upp till en kvantitet som motsvarar den största importen före 1991. Kvantiteten på 857 700 ton utgör summan av ländernas bästa export och ifrågasätts inte av WTO. Däremot möjliggör den gemensamma kvoten för de enskilda länderna att exportera betydligt större kvantiteter och det är detta som gör att panelen inte anser att AVS-kvoten är WTO-förenlig. Panelen fann att valet av referensperiod, d.v.s. åren 1994 till 1996 inte kan anses vara en representativ period eftersom marknaden då var påverkad av den föregående marknadsordningen vilken WTOpanelen förklarade vara oförenlig med ländernas internationella handelsåtaganden. Detta har som konsekvens att den landspecifika tilldelning som gjordes till Ecuador och andra betydande leverantörer inte är förenlig med artikel XIII:2 i GATT. Däremot fann panelen att Loméwaivern kan anses motivera att icke-traditionella AVS-bananer åtnjuter tullfrihet inom kategorin "övriga" i uppdelningen av tullkvoten på exportsidan, liksom att dessa bananer utanför tullkvoten åtnjuter en tullpreferens på 200 ecu/ton. Panelen fann att den nya marknadsordningens fördelning av importlicenser försatte bl.a. Ecuadors aktörer i en sämre position än deras kollegor i EU och AVS-länderna när det gäller möjligheten att agera på den Europeiska marknaden. Detsamma gäller Ecuadors aktörers möjlighet att erhålla godkännande i kategorin "nya aktörer". EU:s bananadministratörer hade nu hamnat i en rejäl knipa. I Loméavtalet hade EU förbundit sig att bibehålla AVS-ländernas gynnade situation samtidigt som WTO dömt ut stora delar av det regelverk som EU skapat, inklusive ett flertal försök att reparera detta efter kapsejsningarna. 3.2.5.4 2001–2005 När en ny reform inte sjösattes omedelbart gav USA tyngd åt sitt missnöje genom att införa sanktioner mot ett antal EU-produkter. I de diskussioner som följde hävdade Sverige att den enda WTO-förenliga lösning som återstod var en ren tullösning. Inte minst hävdades detta mot bakgrund av att någon metod för fördelning av licenser som med säkerhet kunde anses WTO-förenlig inte längre återstod. För den fördelning baserad på historiska kvantiteter som hittills tillämpats fanns inga acceptabla referensår tillgängliga. Alla referensår efter 1993 hade dömts ut av WTO eftersom fördelningen påverkats av en oacceptabel reglering. Referensår före 1993 låg nu så långt tillbaka i tiden att de inte längre kunde anses spegla handelsströmmarna och blev därför inte heller WTO-förenliga. Diskussionerna drog ut på tiden och EU-kommissionen förde parallellt samtal med USA och medlemsländerna. Kommissionen lade emellertid fram ett förslag till ändring av bananregleringen den 10 november 1999. Återigen valde EU-kommissionen att lappa och laga i gällande regelverk. Tullkvoterna på 2,2 miljoner och 353 000 ton skulle enligt förslaget behållas, en ny kvot på 850 000 ton öppnas och EUkommissionen skulle ges i uppgift att med de främsta leverantörsländerna förhandla fram en fördelning av de två första kvoterna. Förslaget stötte på motstånd, inte minst från Europaparlamentet och diskussionerna fortsatte därför.
220
I september 2000 presenterades ånyo ett nytt förslag. Denna gång föreslogs att fördelningen av importrättigheterna för import inom tullkvoterna skulle baseras på principen först till kvarn, eller kappseglingsmetoden som den också kallas. Tullkvoterna på 2,2 miljoner respektive 353 000 ton behölls med en tullsats på 75 euro/ton och till detta kom en ny kvot på 850 000 ton med en tullpreferens på 300 euro/ton för AVS-länder. Medlemsstaternas stora skepsis till att regleringen skulle vara praktisk genomförbar, inte minst eftersom det skulle krävas att intullningshamnarna var förbundna med ett fungerande on-line-system7, ansåg EU-kommissionen vara obefogad. Förslaget till ny bananreglering antogs av rådet den 19 december 2000 för att träda i kraft den 1 april 2001. Ett intensivt arbete med att utarbeta tillämpningsregler satte därefter igång. När arbetet med tillämpningsregler för import enligt först-till-kvarnprincipen var i stort sett färdigt, tillkännagavs, den 11 april 2001, en uppgörelse mellan EU och USA, som ännu en gång skulle komma att ändra spelreglerna. I uppgörelsen bibehölls den i WTO bundna tullkvoten på 2,2 miljoner ton (kvot A) medan den autonoma kvoten (kvot B) utökades med 100 000 ton till 453 000 ton. För import inom dessa kvoter behölls tullsatsen på 75 euro/ton. En tredje kvot ( kvot C) på 750 000 ton, öppen för alla ursprung öppnades. Inom denna kvot beläggs import av dollarbananer med en tull på 300 euro/ton medan AVSbananer åtnjuter tullfrihet. Uppgörelsen innefattade också att definitionen på importör likställdes med den tidigare definitionen för primärimportör, d.v.s. en aktör som köper bananerna i det land där de odlas. Dessa importörer tilldelades 83 % av licensvolymen medan kvoten för nykomlingar ökades till 17 %. Definitionsändringen för importör innebar att svenska importörer hänvisades till att ansöka om licenser inom de 17 % av tullkvoten som avsatts för nykomlingar. De stora vinnarna på denna ändring var de stora multinationella företagen av amerikanskt ursprung med odlingar i Latinamerika. Ytterligare en viktig del av överenskommelsen innebär att regelverket upphör att gälla den 31 december 2005. Det ska då ersättas av en ren tullösning. 3.2.5.5 2006 och framåt Från och med den 1 januari 2006 ska import av bananer till EU inte längre begränsas av kvoter utan enbart vara belagd med tull. Vid denna tidpunkt ska sålunda en lämplig tullnivå ha förhandlats fram. Tullnivån måste tillgodose kravet att länderna som omfattas av Lomékonventionen inte försätts i en sämre situation än tidigare med avseende på marknadstillträde till sina gamla moderländer. Samtidigt måste tullnivån kunna accepteras av de transatlantiska länderna, inte minst världens största exportnation, Ecuador.
3.2.6 Den svenska marknaden 3.2.6.1 Konsumtion Svenskar konsumerar mycket bananer. Detta visar statistiken sedan många år tillbaka. Redan för cirka 10 år sedan låg Sverige och Österrike i topp i västvärlden med avseende på konsumtion av bananer. Då, 1992, uppgick den svenska konsumtionen per capita till 18,8 kilo per år. Några år senare gick Sverige med i EU. Företagen drabbades av problem med importlicenser vilket resulterade i högre priser. Inte helt förvånande gick då konsumtionssiffrorna ner. Efter denna svacka har konsumtionen återhämtat sig och 1999 och 2000 var konsumtionen av bananer återigen på topp i Sverige.
7
Alla tullkontoren skulle vara uppkopplade för att direkt kunna rapportera införda kvantiteter.
221
200 180 160
tusen ton
140 120
Imp + Inf
100
Exp + Utf Kons
80 60 40 20 0 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Imp + Inf
127 138 143 160
Exp + Utf
0,1
Kons
126 137 143 159
0,6
0,2
0,4
162 153 154 147 150 159 0,1
0,3
0,7
0,4
17
175 186 189
17,6 19,1 14,2 13,9
162 152 154 147 133 141
156 171 175
Figur 255 Konsumtionen av bananer i Sverige under perioden 1988 t.o.m. 2000, tusen ton . Den vänstra stapeln visar den sammanlagda importen (från tredje land) och införseln (från andra EU-länder) under perioden. Den högra stapel visar på samma sätt den sammanlagda exporten (till tredje land) och utförseln (till andra EU-länder) av bananer under perioden Källa: Eurostat
3.2.6.2 Utrikeshandel De bananer som konsumeras i Sverige kommer till helt övervägande del direkt från tredje land, d.v.s. båtar från framför allt Latinamerika lossas direkt i Sverige. Andelen bananer som förts in från andra EU-länder var under de första två åren efter EU-inträdet liten och stabiliserade sig sedan på cirka 30 000 ton vilket utgör cirka en sjättedel av den totala konsumtionen i Sverige. Det rör sig även då om bananer från Latinamerika men som då lossas på kontinenten och sedan transporteras till Sverige med lastbil. 200 Införsel Import
tusen ton
150
100
50
0
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Införsel
1,1
16,9
33,1
34,7
27,3
32,7
Import
145,9
132,6
125,6
140,5
158,3
156
Figur 256 Förhållandet medan import (från tredje land) och införsel (från EU) av bananer under perioden 1995–2000 Källa: Eurostat
222
Övriga
100%
Ecuador Colombia
80%
Panama Costa Rica
60% 40% 20% 0%
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Övriga
8,5
1,3
1,9
21,8
0,6
7,6
Ecuador
18,5
3,1
3,5
3,3
9,0
7,6
Colombia
21,3
24,3
18,5
17,7
13,4
18,6
Panama
63,4
44,5
50,4
34,2
55,8
52,7
Costa Rica
34,2
59,3
51,3
63,5
79,5
69,5
Figur 257 Fördelning av bananimport från tredje land på ursprungsland. Figuren visar fördelningen i procent medan tabellens siffror avser import i tusen ton Källa: Eurostat
Den svenska importen av bananer kommer främst från Panama och Costa Rica. Tillsammans har dessa två länder under åren 1997 till 2000 svarat för mer än tre fjärdedelar av den svenska importen. Importen från Colombia ligger på cirka 10 % medan lågprislandet Ecuador, världens största bananexportör, endast svarar för cirka 5 % av den svenska importen. Smärre kvantiteter kommer från Honduras, Guatemala, Dominikanska republiken, Nicaragua och Cuba. Medan huvuddelen av alla grönsaker som importeras från tredje land lossas i Helsingborg så lossas bananbåtarna i Göteborg. Logistikmönstret för bananer som importeras till Sverige är sålunda något annorlunda än för övriga trädgårdsprodukter. De nya regler som nu gäller för bananimporten kan komma att ändra både förhållandet mellan införsel och import samt fördelningen mellan egentliga ursprungsland. Bakgrunden är att svenska importörer i den nya regleringen erhåller en betydligt lägre andel egna licenser än tidigare. De måste därför komplettera med bananer från andra aktörer vilket begränsar deras möjlighet att helt styra bananernas ursprung. De bananer som förs in från andra EU-länder kommer framför allt från Tyskland, Nederländerna och Belgien. Det kan då dels röra sig om bananer som köps in från andra aktörer men det kan också röra sig om leveranser som lossas och tullas in i hamnar på kontinenten.
223
Tabell 119 Fördelning av införseln av bananer (från andra EU-länder) på ursprung, ton
1995
1996 715
1997 11 852
1998 8 228
1999 7 936
2000 7 156
Tyskland
392
9 366
12 862
18 341
9 071
16 707
Nederländerna
406
4 667
7 536
7 569
9 848
8 661
Danmark
296
1 432
795
533
266
128
754
31 156
42
10
2
27 287
32 696
Belgien
Frankrike Storbritannien Grekland Totalt
1 094
16 934
33 076
34 671
Källa: Eurostat
De bananer som lämnar Sverige går framför allt till Finland. Det är en del av den finländska konsumtionen som lossas och tullas in i Göteborg och sedan går vidare till Finland. Vissa kvantiteter går även till Danmark medan utförsel och export till övriga länder är marginell. Tabell 120 Fördelning av export (till tredje land) och utförsel (till andra EU-länder) med avseende på destination, ton
Finland
1995 18
1996 15 561
1997 16 502
1998 18 520
1999 14 009
2000 13 471
70
1 208
1 075
571
41
332
201
104
52
21
63
19
Danmark Tyskland Norge
138
Nederländerna
62
Estland
64
Lettland
140
Litauen
9
Totalt
439
11
16 991
17 577
19 091
14217
13 947
Källa: Eurostat
3.2.6.3
Prisutveckling
Partiledet Grossistpriserna har mellan 1995 och december 2001 varierat mellan cirka 6,50 och 11 kronor per kilo. Priset varierar med ursprung men också med säsong. Under årets första sex månader är efterfrågan på bananer högst, då importeras cirka 60 % av årets totala import. Orsaken till detta är att under hösten är tillgången på annan frukt, som produceras under den europeiska sommaren, betydligt större än på våren då konkurrensen från europeisk frukt är betydligt mindre. Den högre efterfrågan under våren leder i allmänhet till att priset under denna del av året är högre. Bananpriserna påverkas emellertid även av tillgång och efterfrågan på bananlicenser. Det höga pris på bananer som kunder noteras under hösten 1997 berodde på att det under denna tid var ont om licenser. En högre andel licenser än tidigare hade fördelats under våren vilket ledde till brist under årets andra del.
224
Direkt efter den reform som genomfördes 2001 steg grossistpriserna kraftigt. Reformen medförde sämre villkor för svenska aktörer genom att dessa nu erhåller importlicenser för en betydligt lägre importkvantitet än tidigare. Företagen måste därför använda nya kanaler för att erhålla bananer. Efter den initiala prishöjningen har priset dock sjunkit vilket kan tyda på att företagen lyckats etablera fungerande inköpskanaler inom de nya ramarna. Om detta är ett korrekt antagande får framtiden utvisa. 12,00
1998 1999
11,00
2000 2001
kr/kg
10,00 9,00 8,00 7,00 6,00 1
4
7
10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52
Figur 258 Grossistpriser 1998–2001 Källa: Jordbruksverket
11,00
1995 1996
10,00
1997
kr/kg
9,00 8,00 7,00 6,00 1
4
7
10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52
Figur 259 Grossistpriser 1995–1997, kr/kg Källa: Jordbruksverket
225
Konsumentledet Konsumentpriserna för bananer var ganska konstanta under flera år fram till 1995 då en klar prishöjning kunder noteras. Orsaken till prishöjningen är inte klar eftersom EU:s marknadsreglering för bananer inte tillämpades fullt ut under Sveriges första halvår i Unionen. Förmånliga övergångsregler tillämpades under denna period. Det är dock klart att priserna 2001 har legat högre än under 1999 och 2000. 1995
1996
2000
2001
1997
1998
1999
120 115 110 105 100 95 90 85 80 75 70 jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
Figur 260 Konsumentprisindex för bananer under perioden 1995–2001 Källa: Jordbruksverket
226
nov
dec
4 Blommor 4.1 EU:s marknadsreglering av levande växter och blomsterprodukter Marknadsregleringen för levande växter och blomsterprodukter ingår som en del i EU:s jordbrukspolitik. Följande förordningar anses ha betydande inverkan på den vid jämförelse med andra produktgrupper ganska fria marknadsregleringen för levande växter och blomsterprodukter. •
Rådets förordning 234/68 om den gemensamma marknaden för levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d., snittblommor och snittgrönt. Förordningen innehåller rambestämmelser för: •
kvalitetsnormer
•
kvalitetskontroll
•
fastställande av minimipriser för export till tredje land av lökar och rotknölar m.m.
•
tillämpning av gemensam tulltaxa
•
åtgärder för att hindra störningar av gemenskapsmarknaden vid handel med tredje land
•
inrättande av förvaltningskommitté
• Rådets förordning 315/68 om fastställande av kvalitetsnormer för blomsterlökar och blomsterproducerande stam- och rotknölar: Blomsterlökar och blomsterproducerande stam- och rotknölar är föremål för en omfattande handel såväl inom gemenskapen som mellan medlemsstaterna och tredje land. För att upprätthålla och utveckla denna handel anses det föreligga behov för gemensamma kvalitetsnormer. • Rådets förordning 316/68 om fastställande av kvalitetsnormer för friska snittblommor och friskt snittgrönt: Förordningen omfattar rambestämmelser för snittblommor i stort samt mer detaljerade bestämmelser för mimosa och friskt snittgrönt av släktet Asparagus.
4.1.1 Marknadsföringsstöd Ett speciellt marknadsföringsstöd för levande blommor och växter började betalas ut 1997. Syftet med stödet var att öka konsumtionen av gemenskapens blommor och levande växter i och utanför gemenskapen. Stödet reglerades i rådets förordning (EG) nr 2275/1996 om särskilda åtgärder inom sektorn för levande växter och blomsterprodukter. I och med upprättandet av rådets förordning (EG) nr 2702/1999 om informations- och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter i tredje land ändrades nr 2275/1996 så att den endast gällde marknadsföring av levande växter och blomsterprodukter inom gemenskapen. Denna förordning slutade gälla i samband med införandet av rådets förordning (EG) nr 2826/2000 om informations- och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den interna marknaden. Stöd för marknadsföring av blommor och levande växter inom samt utom gemenskapen ingår således numera i generella förordningar för jordbruksprodukter. Kommissionen finansierar helt eller delvis de beviljade marknadsföringsgsåtgärderna. Åtgärderna får inte vara inriktade på varumärken eller stimulera till konsumtion av en produkt med visst ursprung. Blommor och levande växter omfattas av marknadsföringsåtgärderna i 2826/2000 genom tillämpningsförordning 94/2002. Det är ännu oklart i vilken utsträckning åtgärderna kan ske. En utvärdering av de tre åren 1997–1999 som det speciella marknadsföringsstödet för blommor betalats ut för, ska slutföras. Fortsatt diskussion om marknadsföringsstödets framtid för blommor och plantor kommer att ske i förvaltningskommittén för säljfrämjande åtgärder.
227
De åtgärder som beviljades stöd under 2275/96 skulle: •
bedömas bidra till en ökning av konsumtionen
•
bedömas leda till en anpassning av produktionen till konsumtionen
•
genomföras inom ett år från och med dagen för undertecknandet av avtalet
•
prioriteras om de genomfördes i fler än ett medlemsland
Åtgärderna fick omfatta: •
traditionell marknadsföring i TV och annan media eller genom affischering
•
informationsinsatser i samband med försäljning
•
deltagande i mässor och utställningar
•
framtagande av publikationsmaterial och audiovisuellt material
•
organisation av PR-kampanjer
•
framtagande av undervisningsmaterial
Åtgärderna fick inte: •
vara föremål för annan nationell finansiering överskridande 20 %
•
lyfta fram varumärken eller produkter från ett visst medlemsland
Godkända sökanden var: •
organisationer som bestod av ett eller flera intressen i sektorn
•
organisationer som hade erforderlig rättskapacitet att genomföra åtgärderna
•
organisationer som hade sitt säte i gemenskapen
Kontrollåtgärder: •
skulle genomföras av Jordbruksverket
•
omfattade kontroll av att avtalet följdes
•
omfattade verifierande av uppgifter t.ex. i ansökan om utbetalning
4.2 Produktion i Sverige Produktionen av blommor delas in i växthusodling och frilandsodling. I växthus odlas prydnadsväxter (snittblommor, lökblommor, krukväxter och utplanteringsväxter) samt sticklingar och småplantor. På friland odlas plantskoleväxter och snittblommor. Odlingen av prydnadsväxter är spridd över hela Sverige, men mest koncentrerad till Skåne, Halland och Mälarregionen. Rosor odlas nästan uteslutande i Skåne- och Stockholms län och den största produktionen av lökblommor finns i Mälarregionen. Hälften av krukväxtproduktionen förekommer i Skåne, andra betydande produktionsområden är Stockholmsområdet, västra Sverige och Östergötland. Produktionen av utplanteringsväxter är jämnt spridd över Sverige med ett visst överskott, avsett för försäljning till övriga delar av landet, i södra Sverige. När det gäller statistiken för utplanteringsväxter och sticklingar och småplantor skiljs i statistiken på växtslag som avses för egen användning eller till trädgårdsföretag för vidare kultur (sticklingar och småplantor) och till konsument (utplanteringsväxter).
228
4.2.1 Prydnadsväxter i växthus I tabellen nedan presenteras omfattningen av odlingen för 1999 för hela riket. Uppgifter om areal finns endast för snittblommor. Drivning av lökblommor, odling av krukväxter och utplanteringsväxter tas upp som skördade kvantiteter. Även omfattningen av sticklingar och småplantor framgår av tabellen. Distrikten är indelade efter följande län: Distrikt Södra: Blekinge, Skåne; Distrikt Sydöstra: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands; Distrikt Västra: Hallands, Västra Götalands, Värmlands; Distrikt Mellan: Stockholm, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands, Gävleborgs, Dalarna, Örebro; Distrikt Norra: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Tabell 121 Omfattningen av odlingen av prydnadsväxter i växthus och bänkgård efter indelning av länen i 5 distrikt, i m2 eller 1000 stycken. Avser företag med minst 200 m2 växthus, 1999
Distrikt, del av Sverige
Rosor kvm
Södra
31 690
KrysanLökLökthemum blommor/ blommor/ kvm snitt kruka 1000 1000 st st 4 660 17 256 2 047
Krukväxter 1000 st 25 255
Utplant- Sticklingar eringsoch småväxter plantor 1000 1000 st st 20 754 159 782
% av tot
34 %
19 %
16 %
18 %
52 %
33 %
91 %
Sydöstra
5130
3 170
8812
818
3 187
6 767
1 345
% av tot
6%
13 %
8%
7%
7%
11 %
1%
10 965
13 926
26 591
3 279
8 399
12 569
13 329
12 %
56 %
25 %
29 %
17 %
20 %
8%
44 158
3 241
48 075
4 943
10 273
15 884
1 501
48 %
13 %
46 %
43 %
21 %
25 %
1%
80
0
3 941
385
1 398
7 130
595
0%
0%
4%
3%
3%
11 %
0%
92 023
24 997
104 675
11 472
48 512
63 104
176 552
Västra % av tot Mellan % av tot Norra % av tot Hela riket
Källa: SCB, Trädgårdsräkningen 2000
Den totala växthusytan 1997 var 3 511 000 m2 för företag med minst 200 m2 växthusyta. Av den totala växthusytan fanns 90 % av ytan i uppvärmda växthus. Köksväxter stod för 40 %, krukväxter stod för 31 % och snittblommor inklusive lökväxter stod för 9 % av den totala växthusytan. Till 1999 har växthusytan minskat något, till cirka 3 309 000 m2, och andelen för uppvärmda växthus har ökat något, till drygt 92 %. Ytan för rosor uppgick 1999 till 92 023 m2 och ytan för krysantemum till 24 997 m2 . Detta innebär en minskning sedan 1996 med 10 % respektive 24 %. I tabellen nedan redovisas skörden för prydnadsväxter i växthus, angivet i 1000 stycken. Nytt för 1999 är att lökblommor delats upp i två klasser, lökblommor/snitt och lökblommor/kruka. Totalt har produktionen av lökblommor ökat sedan 1996. Produktionen av snittblommor har minskat för varje period sedan 1987, medan sticklingar och småplantor ökat för varje period, utom för 1996. Produktionen av krukväxter har legat på en relativt jämn nivå och utplanteringsväxter har minskat sedan 1990.
229
Tabell 122 Skörd i 1000 stycken, avser företag med minst 200 m2 växthusyta
Växtslag Snittblommor Lökblommor Lökblommor/snitt Lökblommor/kruka Krukväxter Utplanteringsväxter Sticklingar, småplant.
1984 35 240 130 602 37 384 51 672 61 699
1987 35 527 133 880 46 719 60 229 111 074
1990 25 386 122 488 46 347 70 410 117 605
1993 24 072 126 919 49 835 68 487 180 675
1996 21 423 88 933 47 176 64 759 144 965
1999 17 271 104 675 11 470 48 511 63 101 176 556
Källa: SCB Trädgårdsinventeringen 1997, SCB Trädgårdsräkningen 2000
4.2.2 Snittblommor på friland De viktigaste snittblomskulturerna på friland är aster, blåklint, eterneller, krysantemum och perenner. Av tabellen nedan framgår att arealen ökat mellan 1990 och 1993, för att sedan minska mellan 1993 och 1999. Produktionen 1999 uppgår endast till en tredjedel av 1996 års skörd och antalet företag har också minskat. Tabell 123 Areal, skörd och antal företag med minst 0,3 hektar frilandsodling
År areal, ha skörd, 1000 st antal företag
1984 86,8 13 645 231
1987 72,8 15 829 200
1990 64,8 10 705 156
1993 89,0 200
1996 66,8 18 903 168
1999 47,0 6 156 97
Källa: SCB Trädgårdsinventeringen 1997, SCB Trädgårdsräkningen 2000
4.2.3 Plantskoleväxter Plantskoleväxter odlas på friland och i container, d.v.s. krukor eller påsar. 1999 var den totala produktionen av plantskoleväxter på friland 24 284 000 stycken och i container 5 044 000 stycken. Tabellen nedan visar omfattningen av odlingen 1999. Tabell 124 Omfattningen av plantskoleväxter (ej skogsplantor) på friland och i container 1999, i areal (ha) samt antal (1000 stycken)
Typ Rosor Jordgubbsplantor Fruktträd Lövfällande träd Bärbuskar Prydnadsväxter Perenner Barrväxter Klängväxter Häck- och landskapsväxter Övriga plantskoleväxter Summa plantskoleväxter Källa: SCB, Trädgårdsräkningen 2000
230
Friland Areal ha 20,7 69,6 77,8 198,1 32,1 83,0 22,2 23,2 43,8 45,0 615,8
1000 st 1 005 7 062 1 088 652 236 1 638 2 353 245 4 506 24 284
Container Areal ha 1,3 3,1 4,4 1,5 16,1 7,6 2,3 0,4 0,5 2,7 39,9
1000 st 47 66 50 86 995 3 371 138 30 171 91 5 044
Ungefär hälften av Sveriges plantskoleväxter odlas i södra Sverige, där cirka 35 % av antalet företag finns lokaliserade. I västra Sverige finns drygt 30 % av arealen och 28 % av antalet företag. Plantskoleföretagen har minskat i antal men har arealmässigt blivit större mellan 1990 och 1996, för att sedan åter minska till 1999. Tabell 125 Areal och antal företag för plantskoleväxter (ej skogsplantor) på friland och i container
År
1984
1987
1990
1993
1996
1999
areal, ha
793
737
706
740
761
615
antal företag
310
303
246
230
194
181
Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000
4.3 Sveriges import/export Tabellerna nedan visar Sveriges import och export under perioden 1995 till 2001 i miljoner kronor. Importen av lökar och stam- och rotknölar minskade för varje år mellan 1995 och 1997 och har sedan legat på en relativt jämn nivå, med en ökning under 2001. Sedan 1996 har också snittblommor minskat, med undantag för 2000. Importen av sticklingar och fruktträd har däremot ökat, med undantag för 1998. 2001 bestod cirka 60 % av importen av sticklingar och fruktträd, 30 % av snittblommor och 10 % av lökar samt stam- och rotknölar. Tabell 126 Sveriges import av levande träd och växter, miljoner kr
Varugrupp
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Lökar, stamknölar, rotknölar m.m. 163,10 154,61 150,08 156,43 149,40 156,46 195,17 Sticklingar, fruktträd m.m.
653,04 712,45 753,57 706,15 778,09 854,35 955,24
Snittblommor
438,77 495,47 479,28 419,38 389,05 443,54 427,89
Källa: SCB
Exporten av levande träd och växter är liten jämfört med importen, men har under perioden ökat kraftigt, från totalt 12,1 miljoner kronor 1995 till 43,9 miljoner kronor 2001. 2001 bestod över 55 % av exporten av sticklingar och fruktträd, närmare 30 % av lökar etc. och 15 % av snittblommor. Tabell 127 Sveriges export av levande träd och växter, miljoner kr
Varugrupp
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Lökar, stamknölar, rotknölar m.m.
0,50
0,56
1,90
4,42
6,77
14,81
12,31
Sticklingar, fruktträd m.m.
5,98
17,42
13,63
12,90
29,05
16,14
25,03
Snittblommor
5,63
7,89
8,20
4,07
2,57
5,62
6,60
Källa: SCB
4.4 Prisutvecklingen i Sverige Tabellen nedan visar avräkningspriser för blommor och plantskoleväxter i Sverige. Avräkningspriserna speglar prisutvecklingen på producentsidan. Priserna redovisas för varje månad eftersom blommor, liksom de andra trädgårdsprodukterna, är en säsongsvara.
231
Tabell 128 Avräkningsprisindex för blommor och plantskoleväxter, 1995–2000 (1995=100)
Period
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
januari
104,6
102,9
98,6
109,4
96,3
94,5
100,3
februari
104,4
101,6
98,5
114,6
98,8
101,3
106,5
mars
102,7
97,3
99,5
98,7
98,8
101,2
103,4
april maj
102,3 101,5
101,8 103,4
104,4 108,7
101,2 110,8
103,2 109
105,2 111,4
106,9 111,7
juni
100,3
105,5
108,6
107,6
107,3
104,6
108,8
juli
74,7
81,3
75,5
77,4
74,6
79,6
83,5
augusti september
82,6 92,0
83,8 96,6
76,6 95,3
78,5 97,7
75,6 94,1
76,5 98
76,6 100,3
oktober
96,1
97,5
98,4
100,9
97,2
101,4
102,1
november
102,7
101,8
102,1
104,7
100,8
95,9
98,8
december
100,8
99,2
98,9
99,0
90,4
88,4
87,1
100
100,3
101,2
103,5
99,8
100,6
102,7
helår Källa: Jordbruksverket
Priserna har legat på en jämn nivå på helårsbasis, medan vissa förändringar har förekommit månadsvis mellan åren.
4.5 EU:s produktion Under de senaste åren har såväl produktion som handel ökat inom och utanför gemenskapen. Sektorn står för 6 % av jordbruksproduktionen i EU och omsätter cirka 14 miljarder euro. Nedanstående tabell indikerar hur stor produktionen av blommor och krukväxter är i medlemsstaterna. För Grekland, Luxemburg och Portugal finns inga siffror. Inom parantes anges för vilket år siffran gäller. Tabell 129 Produktion i EU av blommor och krukväxter, miljoner euro, samt areal, ha
Land
Produktion miljoner euro
Antal företag
Areal ha
Belgien
238 (1999)
2 953 (1999)
1 684 (1998)
Danmark
354 (1998)
1 054 (1999)
628 (1996)
76 (1999)
998 (1999)
141 (1999)
956 (1998)
7 663 (1998)
6 628 (1998)
Irland
19 (1998)
-
300 (1980)
Italien
1 826 (1994)
-
7 654 (1994)
Nederländerna
3 046 (2000)
9 457 (1999)
8 526 (1999)
Spanien Storbritannien
345 (1990) 468 (1999)
6 454 (1997) 9 400 (1998)
4 127 (1994) 7 230 (1998)
Sverige
199 (1990)
1 703 (1999)
86 (1996)
1 174 (1997) 240 (1999)
11 197 (1996) 1 357 (1999)
7 066 (1996) 1 982 (1999)
Finland Frankrike
Tyskland Österrike
Källa: AIPH-Union Fleurs Statistical Yearbook 2001
232
Den nedåtgående produktionstrenden för prydnadsväxter för 1993/94 fortsatte under 1995. Produktionssiffrorna minskade något i de flesta länderna t.ex. Nederländerna, Frankrike och Tyskland. Sverige, Finland och Österrike fick se sin plantskoleproduktion minska betydligt under 1995. Även Finlands och Österrikes produktion av prydnadsväxter minskade kraftigt under 1995. Efter nedgången 1995 ökade produktionen 1996 både inom och utanför gemenskapen. Ökningen var störst mellan 1995 och 1996 och produktionen för 1997 stannade kvar på nivån som uppnåddes 1996. De senaste åren märks en uppåtgång i produktionen, bl.a. genom att nettoexporten har ökat sedan 1997 samtidigt som konsumtionen har ökat.
4.6 EU:s konsumtion Figuren nedan ger en bild av hur mycket prydnadsväxter som konsumeras per capita i EU-länderna. När det gäller snittblommor är det Österrike som har störst konsumtion per capita, 45 euro. Sedan följer Belgien (40 euro), Finland och Tyskland (38 euro), Danmark (37 euro) och Sverige (35 euro). Minst är konsumtionen i Irland (19 euro), Spanien (17 euro), Grekland och Portugal (13 euro). I Tyskland, Danmark och Sverige är konsumtionen av krukväxter större än snittblommor. I Tyskland och Danmark konsumeras krukväxter för 40 euro per capita och i Sverige för 37 euro per capita. De länder i unionen som konsumerar minst krukväxter per capita är Italien och Storbritannien (9 euro), Irland (7 euro), Grekland (5 euro) och Portugal (4 euro).
S n ittb lo m m o r
K ru k v ä x te r
50 45
45
40
40 35
38
40 38
40 37
37 35
31
33
32
31
30
27
25
22
20
20
20
19
17 14
16
15 9
10
9
13
7
13
5
5
4
0 A
B
F IN
D
DK
S
I
NL
F
UK
IR L
E
GR
P
Figur 261 Konsumtion per capita i EU av snittblommor och krukväxter, 1998, euro Källa: : AIPH-Union Fleurs Statistical Yearbook 2000
Inom sektorn för prydnadsväxter minskade försäljningen 1995 för de flesta länderna inom EU. Antalet företag inom sektorn minskade i hela EU förutom i Sverige och Österrike. Troliga orsaker till den nedåtgående trenden: •
Den generella ekonomiska situationen, i Europa, har lett till minskad konsumtion. Detta har speciellt drabbat prydnadsväxter.
•
Ökad globalisering av marknaden. Afrika, Centralamerika och Sydostasien har blivit aktörer på marknaden vilket pressat priserna.
•
EU:s utvidgning med Sverige, Finland och Österrike har skapat problem i sektorn för prydnadsväxter. Den inhemska produktionen kunde inte stå emot importtrycket från länder med stora produktionsvolymer.
De senaste åren har dock både konsumtionen och produktionen ökat. Konsumtionsmönstren har ändrats, där bl.a. en minskning av konsumtionen av rosor märks till följd av att bladväxter ökat i konsumtion. 233
4.7 EU:s import/export Kapitel 6 i EU:s tulltaxa omfattar och föreskriver tullavgifter vid import från tredje land av de flesta produkter inom produktgruppen levande växter och blomsterprodukter. Tullavgifterna, i form av värdetullar, varierar mellan 0 % och 12 % för de olika produkterna. Det finns dock avtal mellan EU och tredje länder som innebär preferenstullar för vissa produkter och för vissa kvantiteter. Sådana avtal finns med östeuropeiska stater och medelhavsländer utanför gemenskapen. Inom ramen för GSPsystemet (u-landspreferenser) och avtal med AVS-länder (f.d. kolonier) medges tullfrihet för vissa blomsterprodukter. Av nedanstående tabell framgår vilka länder och hur stora kvantiteter som omfattas av bestämmelserna. KN-numren finns i EU:s gemensamma tulltaxa. Av stort intresse för svensk produktion och svensk handel med snittblommor är avtalen om preferenstullar med medelhavsländer utanför gemenskapen, särskilt avtalet med Israel. För 2001 råder tullfrihet inom en kvot på 24 600 ton för snittblommor från Israel. Tabell 130 Importkvoter som omfattas av preferenstullar
Land
Period
KN-nummer
01.01. – 31.12. 0603 10 01.01. – 31.12. 0603 90 01.11. – 15.04. 0603 10 80
Israel
Marocko
15.10. – 14.05. 0603 10 10+40+50 15.10. – 31.05. 0603 10 20 15.10. – 14.05. 0603 10 30+80
Ton
Totalt
19 500 100 5 000
24 600
3 000 2 000
5 000
Jordanien
01.11. – 31.10. 0603 10
56
56
Cypern
01.11. – 31.10. 0603 10
75
75
01.01. – 31.12. 0603 10
1 500
1 500
Tunisien
01.01. – 31.12. 0603 10
840
840
Tjeckien
01.07. – 30.06. 0603 10
250
250
Slovakien
01.07. – 30.06. 0603 10
125
125
Sydafrika
01.01. – 31.12. 01.06. – 31.10. 01.01. – 31.05. 01.01. – 31.12.
0603 10+30+50 0603 10 80 0603 10 8030 0603 90
515 618 945 515
2 593
01.06. – 31.10. 01.11. – 31.05. 01.06. – 31.10. 01.11. – 31.05.
0603 10 10+20+30+40+50 0603 10 10+20+30+40+50 0603 10 80 0603 10 80
[350 [ [400 [
750
Västbanken Gazaremsan
och
Mexico
Källa: EU-kommissionen
234
För att skydda produktionen inom gemenskapen av nejlikor och rosor mot för låga importpriser har man infört ett system för dessa produkter som bygger på producentpriser, som ska tjäna som riktmärke vid import inom tullkvoten. Importpriset fastställs för varje vara och ursprungsland var fjortonde dag för kommande två veckor. Importpriserna räknas fram utifrån ett vägt medelvärde av de priser som beräknas på representativa importmarknader inom unionen. Unionens producentpriser fastställs för varje vara var fjortonde dag för kommande två veckor. Producentpriserna räknas fram utifrån ett vägt medelvärde av de priser som beräknas på representativa producentmarknader inom unionen. Denna bestämmelse gäller nejlikor (enkla och dubbla) och rosor (storblommiga och småblommiga) med ursprung i Cypern, Israel, Jordanien och Marocko samt i Västbanken och Gazaremsan. Tabellen nedan visar EU:s externa export och import av blommor och levande växter 1995–2000. Både importen och exporten har ökat sedan 1995. EU är nettoexportör av levande växter och blomsterprodukter, främst p.g.a. den i förhållande till import höga exporten av lökar. Även exporten av sticklingar och fruktträd har ökat. När det gäller snittblommor är EU nettoimportör. Tabell 131 EU:s import/export av levande växter och blomsterprodukter, 1995–2000, tusen euro
Varugrupp
Lökar, stamknölar, Sticklingar, fruktträd rotknölar m.m. m.m.
Snittblommor
År
Import
Export
Import
Export
Import
Export
1995
18 635
285 740
143 783
282 628
441 835
299 301
1996
19 909
265 282
154 458
299 501
483 166
307 622
1997
22 100
254 629
148 042
319 224
527 908
311 027
1998
25 458
290 776
158 287
344 601
565 702
312 545
1999
29 446
307 434
179 440
398 796
550 045
371 395
2000
34 045
312 073
203 917
458 491
612 260
454 731
Källa: Eurostat
Av nedanstående tabell framgår hur handeln ser ut för respektive medlemsstat 2000. Nederländerna dominerar export och utförsel och står för hela 77 % av den externa exporten samt 68 % av utförseln inom unionen. Italien exporterar 6 %, Tyskland 5 % och Danmark 4 %. Inom unionen står Belgien, Danmark och Italien för 7 % vardera. När det gäller import är det Nederländerna som står för den största delen, 56 %. Storbritannien står för 14 % och Tyskland för 10 %. Av införseln inom EU är det Tyskland som importerar mest, 30 %. Sedan följer Frankrike på 18 % och Storbritannien på 17 %. En stor del av importen består av snittblommor och när det gäller blommor är EU nettoimportör. Kenya är den största exportören till EU och Kenyas marknadsandel växer, idag ligger den på ungefär 28 %. Israel kommer på andra plats, men exporten minskar. Fram till 1998 var Israel den största exportören med en andel på 25 %. AVS-ländernas export av snittblommor ökar, och har idag en andel på 21 %, men Latinamerika står fortfarande för en stor del av exporten (33 %). Exporten från Medelhavsområdet minskar och ligger just nu på 21 % när det gäller export av snittblommor. Även Polen och Tjeckien har en stor handel med EU.
235
Tabell 132 EU-ländernas handel uppdelat på extern och intern handel, 2000, tusen euro
Land
Total export
Total utförsel
Total import
Total införsel
Belgien
16 928
350 048
26 129
232 962
Danmark
49 828
333 900
8 016
176 141
1 807
80
2 408
48 822
Frankrike
38 592
135 232
31 796
835 923
Grekland
1 016
1 320
3 719
33 448
Irland
541
1 955
1 796
48 590
Italien
73 538
319 914
47 592
346 677
1
403
119
18 249
939 196
3 179 049
474 792
167 723
Portugal
556
11 223
3 185
42 109
Spanien
15 757
159 101
30 326
94 309
Storbritannien
8 999
51 457
121 362
783 260
Sverige
2 815
1 522
6 309
161 293
Tyskland
66 696
131 016
86 913
1 349 211
Österrike
9 031
3 166
5 759
212 196
1 225 301
4 679 386
850 221
4 550 913
Finland
Luxemburg Nederländerna
EU Källa: Eurostat
236
Jordbruksverkets rapporter 2001 1.
Djurtransporter, – Nationellt tillsynsprojekt om tillsyn av djurtransporter.
2.
Biodlingsnäringens förutsättningar.
3.
Halvtidsutvärdering av rådets förordning (EG) 950/97 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet.
4.
Utvärdering av etableringsstödet till unga jordbrukare som en del i utvärderingen av förordning (EG) 950/97. Bilaga A (Bilaga 1 av 2 till Rapport 2001:3).
5.
Utvärdering av kompensationsbidrag som en del i utvärderingen av förordning EG 950/97. Bilaga B (Bilaga 2 av 2 till Rapport 2001:3).
6.
Jordbruksverkets foderkontroll, Kontroller 1997-1999, Tillverkning, import och tillsyn 1999.
7A. Trädgårdsnäringens växtskyddsförhållanden. 7B. Trädgårdsnäringens växtskyddsförhållanden. Tabeller 8.
Utvecklingen av arrende-, mark- och fastighetspriser i jordbruket.
9.
A Study of the Milk Sector in Poland, Hungary, the Czech Republic and Estonia
10. Inkomstmått och inkomstjämförelser inom jordbrukssektorn 11. Ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel, – Aktionsplan 2005 12. Tulleskalering för jordbruks- och fiskeriprodukter 13. Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet i olika djurhållningssystem med grisar 14. Kompetensutveckling av lantbrukare inom miljöområdet – KULM, verksamhetsåret 2000 15. Prisindex på jordbruks- och livsmedelsområdet 1966/67 – 2000 16. Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och livsmedel 1998-2000 17. Riktlinjer för gödsling och kalkning 2002 18. Jordbruksverkets foderkontroll 2000 19. Översyn av Miljö- och Landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000–2006 20. Marknadsöversikt – Vegetabilier 21. Marknadsöversikt – Animalier
Jordbruksverkets rapporter 2002 1.
Fri handel med mjölkkvoter, –en utvärdering av införandet
2.
Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik
3.
Kväveprovtagning i höstvete
Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se
ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-02/4-SE SJV offset, Jönköping, 2002 RA02:4