Page 1

Marknadsöversikt – Trädgårdsprodukter

Rapport 2002:4


Marknadsöversikt – Trädgårdsprodukter

Marknadsenheten 2002-04-30 Referens Börje Karlsson Kristina Mattsson Helena Lööv Camilla Tolke

036 – 15 51 27 036 – 15 50 51 036 – 15 50 59 036 – 15 56 88


Innehåll 1

2

Inledning........................................................................................................................................ 3 1.1 Politiska beslut ....................................................................................................................... 3 1.2 1.3

EU:s gemensamma jordbrukspolitik...................................................................................... 4 Marknadsordningen för trädgårdsprodukter .......................................................................... 4

1.4

WTO ...................................................................................................................................... 4

1.5

Rapportens uppläggning ........................................................................................................ 5

Färska frukter och grönsaker...................................................................................................... 7 2.1 Produktion i Sverige .............................................................................................................. 7 2.1.1

Fruktodling.................................................................................................................... 7

2.1.2

Bärodling....................................................................................................................... 8

2.1.3 2.1.4

Köksväxtodling på friland............................................................................................. 9 Köksväxtodling i växthus............................................................................................ 12

2.1.5

Utveckling av utbudet ................................................................................................. 13

2.2

Konsumtion i Sverige .......................................................................................................... 17

2.3 Sveriges handel .................................................................................................................... 18 2.3.1 Färsk frukt ................................................................................................................... 19 2.3.2

Färska grönsaker ......................................................................................................... 19

2.4 Prisutvecklingen i Sverige ................................................................................................... 20 2.4.1 Producentledet............................................................................................................. 20 2.4.2 2.5

Konsumentledet........................................................................................................... 22 EU:s produktion................................................................................................................... 27

2.5.1 2.5.2

Inledning ..................................................................................................................... 27 Produktionen ländervis................................................................................................ 29

2.5.3

Produktionen produktvis ............................................................................................. 42

2.6

EU:s konsumtion.................................................................................................................. 48

2.7

EU:s internhandel................................................................................................................. 49

2.8

EU:s externhandel................................................................................................................ 50

2.8.1

Import.......................................................................................................................... 50

2.8.2

Export.......................................................................................................................... 51

2.8.3 Handelsmönster........................................................................................................... 53 2.9 EU:s marknadsreglering av färska frukter och grönsaker.................................................... 56 2.9.1

Klassificering av produkter - handelsnormer .............................................................. 58

2.9.2

Producentorganisationer (PO) ..................................................................................... 65

2.9.3 2.9.4

Branschorganisationer och branschavtal ..................................................................... 73 Återtag och intervention.............................................................................................. 74

2.9.5

Handel med tredje land ............................................................................................. 102

2.10

Kandidatländerna ............................................................................................................... 127

2.10.1 2.10.2

Definitioner ............................................................................................................... 127 Polen.......................................................................................................................... 128

2.10.3

Ungern....................................................................................................................... 137 1


2.10.4

Tjeckien..................................................................................................................... 142

2.10.5 2.10.6

Slovakien................................................................................................................... 145 Bulgarien ................................................................................................................... 148

2.10.7

Rumänien .................................................................................................................. 150

2.10.8

Slovenien................................................................................................................... 153

2.10.9 2.10.10

Cypern ....................................................................................................................... 156 Malta ..................................................................................................................... 159

2.10.11

Estland .................................................................................................................. 161

2.10.12

Lettland ................................................................................................................. 164

2.10.13 Litauen .................................................................................................................. 166 2.11 Situationen i världen .......................................................................................................... 169

3

2.11.1

Frukt .......................................................................................................................... 169

2.11.2

Grönsaker .................................................................................................................. 187

Bananer...................................................................................................................................... 205 3.1 Mjölbananer ....................................................................................................................... 205 3.2

4

Dessertbananer................................................................................................................... 206

3.2.1 3.2.2

Produktion ................................................................................................................. 206 Export........................................................................................................................ 208

3.2.3

Import........................................................................................................................ 211

3.2.4

Konsumtion ............................................................................................................... 212

3.2.5 3.2.6

EU:s marknad............................................................................................................ 212 Den svenska marknaden............................................................................................ 221

Blommor.................................................................................................................................... 227 4.1 EU:s marknadsreglering av levande växter och blomsterprodukter .................................. 227 4.1.1 Marknadsföringsstöd................................................................................................. 227 4.2 Produktion i Sverige .......................................................................................................... 228 4.2.1

Prydnadsväxter i växthus .......................................................................................... 229

4.2.2

Snittblommor på friland ............................................................................................ 230

4.2.3 Plantskoleväxter ........................................................................................................ 230 4.3 Sveriges import/export....................................................................................................... 231

2

4.4

Prisutvecklingen i Sverige ................................................................................................. 231

4.5

EU:s produktion................................................................................................................. 232

4.6

EU:s konsumtion................................................................................................................ 233

4.7

EU:s import/export............................................................................................................. 234


1 Inledning 1.1 Politiska beslut I början av mars 1994 avslutades förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU med resultatet att Sverige deltar fullt ut i EU:s jordbrukspolitik fr.o.m. 1 januari 1995. Grunden för EU:s gemensamma jordbrukspolitik lades 1957 i Romfördraget. Detta fördrag ingår i svensk lagstiftning som SFS 1994:1501. Enligt punkt 1 i artikel 33 i Romfördraget (tidigare art 39, vilken ändrades genom Amsterdamfördraget) ska den gemensamma jordbrukspolitiken ha som mål att: •

höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften, på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för de som arbetar inom jordbruket

stabilisera marknaderna

trygga försörjningen

tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser

1992 beslutade EU:s jordbruksministrar om den första mer genomgripande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Huvudinriktningen för den reformerade politiken var minskat prisstöd och ökade direktstöd. Genom reformen avsågs att minska problemen med: •

låga inkomster

överproduktion

stigande kostnader för jordbrukspolitiken

jordbrukets negativa inverkan på miljön

Reformen genomfördes under tre år, 1993/94–1995/96, och innebar att vissa priser sänktes, att nya produktionsbegränsningar infördes samt att en möjlighet att minska produktionskvoter öppnades. Jordbrukarna kompenseras genom direkta inkomststöd i form av arealbidrag och djurbidrag. Fram till Sveriges EU-inträde 1995 omfattades trädgårdssektorn inte av jordbruksprisregleringen och var därmed inte tidigare föremål för regleringar av det slag som EU:s marknadsreglerande åtgärder utgör. De trädgårdspolitiska medlen bestod av ett gränsskydd som varierade stort med den svenska säsongen, samt stöd för rationalisering, rådgivning, forskning och försöksverksamhet samt insatser på utbildningsområdet. Det svenska EU-medlemskapet ändrade förutsättningarna för trädgårdsnäringen eftersom även denna sektor omfattas av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. I 1997/98-års svenska jordbruks- och livsmedelspolitiska beslut (proposition 1997/98:142) fastslås riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. De viktigaste målen med Sveriges arbete är bland annat: •

reformerad gemensam jordbrukspolitik

produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och förstärkning av konsumentperspektivet

gott hälsotillstånd bland husdjuren

värnande av jordbrukets natur- och kulturmiljö

ekologiskt hållbar livsmedelsproduktion för ökad sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt

I reformarbetet av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) ska Sverige verka för en jordbruksoch livsmedelspolitik inom EU med tre övergripande mål: •

jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion ska styras av konsumenternas efterfrågan

3


produktionen ska vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar på lång sikt

EU ska medverka till att förbättra den globala livsmedelssäkerheten

1.2 EU:s gemensamma jordbrukspolitik Marknadsordningen för färska frukter och grönsaker ingår som en del i EU:s jordbrukspolitik, CAP (Common Agricultural Policy). Ansvaret är uppdelat enligt följande: Rådet är ansvarigt för grundförordningarna inom sektorn. Dessa kan sägas utgöra det ramverk som styr det tillämpade arbetet som EU-kommissionen ansvarar för. Ändringar av detta ramverk (marknadsordningen) görs sålunda av medlemsstaterna i rådet.

1.3 Marknadsordningen för trädgårdsprodukter Det bör påpekas att trädgårdsregleringen inte omfattades av reformeringen av CAP 1992. Det beslutades istället att bl.a. marknadsordningarna för färska respektive bearbetade produkter skulle behandlas separat. Med anledning härav framlade EU-kommissionen till EU:s ministerråd under hösten 1995 ett förslag till reformering av dessa ordningar. Bakgrunden till reformeringen var bl.a. behov av en ny och överskådlig grundförordning samt ett behov av att komma till rätta med fusk i samband med interventionsåtgärder på frukt- och grönsaksmarknaden. Dessutom hade det framkommit krav på en reform för att åtgärda de miljöproblem som destruktion av intervenerade produkter åstadkom. Reformeringen av marknadsordningarna för färska och bearbetade frukter och grönsaker antogs av rådet den 28 oktober 1996 genom •

rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker

rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker

rådets förordning (EG) nr 2202/96 av den 28 oktober 1996 om att inrätta ett system med stöd till producenter av vissa citrusfrukter

Kommissionens tillämpningsförordningar till dessa ordningar förhandlades fram under 1997. I mars 1999 beslutade Europeiska rådet om Agenda 2000, ett handlingsprogram med syfte att stärka unionens politik och att förbereda utvidgningen av EU. Programmet skulle bestå av tre huvudfrågor: •

Reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, strukturpolitiken och miljön

Utvidgningen

Den ekonomiska ramen 2000–2006

De varuområden som främst skulle beröras av reformer var spannmål, nötkött, mjölk och vin. Något reformprogram för trädgårdsnäringen var alltså inte aktuellt. Istället genomfördes en reformering av marknadsordningarna för färska frukter och grönsaker, bearbetade frukter och grönsaker samt citrusfrukter under andra halvan av 2000 med beslut i december 2000.

1.4 WTO Fr.o.m. den 1 juli 1995 tillämpar EU det senaste WTO-avtalet. Detta avtal innehåller åtaganden om att till 2000/01 reducera vissa internstöd, exportstöd och gränsskydd. För gränsskyddsdelen gäller omvandling av rörliga avgifter till tullar (tariffering) och neddragning av dessa tullar fram till 2000/01 med i genomsnitt 36 %, dock minst 15 % för enskilda varor. Export med bidrag ska minskas med 21 % av kvantiteterna och 36 % av utgifterna. Fram till dess att ett nytt avtal träder ikraft gäller de nivåer som fastställts för 2000/01, för 2001/02 osv.

4


Vid ministerkonferensen i Doha 9–14 november 2001 bestämdes hur de fortsatta förhandlingarna på jordbruksområdet ska fortlöpa. De ska syfta till att uppnå en väsentlig förbättring av marknadstillträdet, minskning av alla former av exportstöd, med målet att gradvis fasa ut dem, samt en väsentlig neddragning av handelsstörande stöd. Den 31 mars 2003 ska ramarna för de specifika avtalsvillkoren vara klara. Enligt tidsplanen ska länderna därefter presentera sina förslag till nya åtaganden för varandra, vilket ska ske innan nästa ministerkonferens, som väntas äga rum i november 2003.

1.5 Rapportens uppläggning Denna marknadsöversikt tar till skillnad från tidigare års översikter inte upp bearbetade frukter och grönsaker utan dessa har fått en egen marknadsöversikt. Rapporten är indelad i följande fyra kapitel: •

Inledning

Färska frukter och grönsaker

Bananer

Blommor

I inledningen ges först en beskrivning över vilka politiska beslut som påverkar produktion och handel för produkterna i denna rapport följt av en kort introduktion av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Därefter följer en introduktion till marknadsordningen för trädgårdsprodukter, som beskrivs utförligare i avsnitt 2.9, samt till WTO. Sist i inledningen kommer detta avsnitt om rapportens uppläggning och några förtydliganden. I kapitlet om färska frukter och grönsaker redovisas först Sveriges produktion, konsumtion, import och export samt prisutveckling för frukt och grönsaker. Därefter kommer nästan motsvarande för EU med EU:s produktion, konsumtion, internhandel, import och export samt en genomgång av EU:s marknadsreglering av färska frukter och grönsaker. I efterföljande avsnitt ges en kort redogörelse för vart och ett av de 12 kandidatländernas produktion och handel med frukt och grönsaker. Sist i kapitlet belyses situationen i världen för frukt och grönsaker. Bananer har ett eget kapitel eftersom denna frukt lyder under en egen marknadsordning. I detta kapitel beskrivs först skillnaden mellan mjölbananer och dessertbananer. Resten av kapitlet ägnas åt dessertbananer som är den typ av bananer vi äter i Sverige. Världsmarknaden beskrivs, EU:s marknad med alla turer i WTO och sist den svenska marknaden. Kapitlet om blommor inleds med en genomgång av EU:s marknadsreglering av levande växter och blomsterprodukter samt lite om marknadsföringsstöd. Därefter följer Sveriges produktion, import och export samt prisutveckling för dessa produkter. Sist redovisas även EU:s produktion, konsumtion samt import och export av levande växter och blomsterprodukter. Statistiken i rapporten är bl.a. hämtad från FAO:s databas, den tyska tidskriften ZMP och underlag från EU-kommissionen. En del uppgifter saknas i källorna och detta markeras med ett streck, -, i tabellerna. I de fall ett begrepp (t.ex. en produkt, produktgrupp eller ett land) används i en vidare eller snävare mening än vad som är vanligt står detta i en fotnot eller i början på kapitlet eller avsnittet där begreppet förekommer.

5


2 Färska frukter och grönsaker Eftersom bananer omfattas av en egen marknadsordning finns ett speciellt kapitel för dessa (kapitel 3), och bananer är därför inte inkluderade i detta kapitel. Det kan dock nämnas att importen av bananer stod för 28 % av värdet och 41 % av kvantiteten av EU:s totala import av frukt 2000. Mjölbananer, som omfattas av marknadsordningen för färska frukter och grönsaker, behandlas tillsammans med bananer.

2.1 Produktion i Sverige Uppgifterna i detta avsnitt bygger till största delen på SCB:s trädgårdsstatistik. Från och med 1984 gör SCB trädgårdsundersökningar vart tredje år. Varannan gång görs en utförligare ”trädgårdsräkning” och varannan gång en något mindre omfattande ”trädgårdsinventering”. Ur statistisk synvinkel är uppgifter i trädgårdsräkningen jämförbara med uppgifter i trädgårdsinventeringen. Skillnad föreligger i insamling av uppgifterna då trädgårdsräkningen delvis bygger på personliga intervjuer medan insamlingen av uppgifter till trädgårdsinventeringen sker genom postenkäter. Trädgårdsinventeringar har gjorts 1984, 1990 och 1996 och trädgårdsräkningar 1987, 1993 och 1999. Mellanliggande år har insamling av trädgårdsuppgifter till lantbruksregistret skett i juni. Då samlas översiktliga uppgifter in om växthusytor och arealer på friland för olika slag av odling. Statistiken i lantbruksregistret är urvalsbaserad och omfattar endast en mindre del av antalet trädgårdsföretag. Dessutom speglar den förhållandet en viss dag i juni månad medan t.ex. trädgårdsundersökningarnas uppgifter avser hela året. Uppgifterna från lantbruksregistret är därför inte direkt jämförbara med uppgifter i trädgårdsräkningarna och trädgårdsinventeringarna. För 1998 samlades inga uppgifter rörande trädgårdssektorn in genom lantbruksregistret. Utöver den statistik som tas fram av SCB samlar Jordbruksverkets statistikenhet in vissa uppgifter som rör trädgårdssektorn, bl.a. uppgifter om skördens storlek och produktionsvärde, som presenteras i en trädgårdsundersökning varje år.

2.1.1 Fruktodling 1999 omfattade den svenska fruktodlingsarealen cirka 2 011 ha, vilket är minskning från 1996 med 220 ha, d.v.s. över 10 %. Äppleodlingen är störst med cirka 1 530 ha. Denna var som störst 1987, men arealen har sedan dess minskat med 41 %. 1999 omfattade päronodlingen 185 ha och plommonodlingen 101 ha. En minskning har sedan 1984 skett med 52 % för päron samt med 51 % för plommon. Körsbärsodlingen har mer än femdubblats mellan 1984–1999, från 31 ha till 195 ha. Fruktodlingen är främst lokaliserad till Skåne län och då speciellt Kiviksområdet, med avseende på äpple-, päron- och plommonodling. Däremot är två tredjedelar av körsbärsodlingen lokaliserad till Blekinge län (se tabellen nedan). Under 1995 röjdes 141 ha av svensk äppleodling med röjningsstöd från EU. Av mer än 40 sorter, som blev föremål för röjning, var Ingrid Marie med 34,19 ha och Aroma med 22,49 ha de största. Den röjda arealen motsvarar 7,8 % av den totala svenska arealen, beräknat på uppgifter från trädgårdsräkningen 1994. Ett nytt röjningsstöd för äpple och även päron var aktuellt 1998 och Sverige tilldelades då 40 ha. Hela denna areal har röjts med ett bidrag på 43 293 kr/ha mot ett åtagande att inte odla äpple eller päron på arealen under de kommande 20 åren.

7


Tabell 1 Fruktodlingens omfattning på friland i de tolv främsta fruktodlingslänen (1999), ha

Län Skåne

Äpple 1 306,7

Päron 172,0

Plommon 57,2

Körsbär 26,6

Blekinge

24,8

1,6

1,0

127,0

Kronobergs

21,7

-

15,5

-

7,2

-

-

-

86,0

-

6,1

-

4,5

-

-

-

12,6

-

3,0

-

5,5

1,5

1,3

26,1

Stockholms

11,8

-

-

1,0

Uppsala

26,0

-

-

-

1 530,7

184,7

101,2

194,8

Kalmar Jönköpings Östergötland Hallands Västra Götaland

Hela riket

Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling. Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000

Som framgår av nedanstående figur varierar fruktskörden mellan olika år, beroende bl.a. på väderförhållanden. I början av 1990-talet orsakade frost i blomningen dåliga skördar under flera år. Den kraftiga ökningen i produktionen av körsbär beror på att planteringen av surkörsbär i Blekinge för några år sedan har givit stora skördar. 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0

1984

1987

1990

1993

1996

1999

2000

2001

Äpple

23 917

15 647

16 768

17 562

17 053

18 006

21 900

19 900

Päron

4 279

1 853

2 956

2 593

1 281

1 159

2 400

1 300

Plommon

1 271

530

584

503

557

388

600

0

56

34

20

54

77

196

1 794

900

Körsbär

Figur 1 Skördeutvecklingen för frukt, 1984–2001, ton Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling. Källa: SLU INFO, Trädgårdsundersökningen 2000

2.1.2 Bärodling Jordgubbsodlingen upptar den största arealen inom svensk bärodling och har ökat arealmässigt med 51 % mellan 1984 och 1999. Enligt uppgifter i lantbruksregistret ökade arealen från 2 950 ha 1996 till 3 360 ha 1997. Svarta vinbär intar en andra plats bland de odlade bären. Arealen har dock minskat med 36 % sedan 1984. Totalt har bärodlingen ökat de senaste tio åren. Jordgubbsodlingen är ganska jämnt spridd över hela landet. Den största delen återfinns dock i Skåne, Blekinge och Småland.

8


Tabell 2 Jordgubbsodlingens omfattning 1999 efter indelning av länen i 5 distrikt, ha och m2

ha frilandsodling 914

m2 växthusyta 22 800

Distrikt 2 Kronobergs, Kalmar, Jönköpings, Östergötlands

625

9 770

Distrikt 3 Hallands, Västra Götalands, Värmlands

607

240

Distrikt 4 Örebro, Södermanlands, Gotlands, Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Dalarnas

587

200

Distrikt 5 Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens

217

1 240

2 950

34 250

Distrikt Distrikt 1 Skåne, Blekinge

Hela riket Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling eller minst 200 m2 växthusyta. Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000

Enligt tabellen nedan har produktionen av bär legat på en stabil nivå sedan början på 1990-talet, med undantag för svarta vinbär, där produktionen mer än halverats 2000 jämfört med produktionen i början på 1990-talet. Produktionen av svarta vinbär var dessutom betydligt större på 1980-talet jämfört med 1990-talet. Från och med 1999 redovisar SCB siffror för jordgubbar i växthus separat, från att tidigare ha ingått i gruppen övriga växter i växthus. Tabell 3 Skörd av bär, 1984–2000, ton

Bärslag Jordgubbar, friland Jordgubbar, växthus Hallon Svarta vinbär

1984 8 828

1987 9 114

1990 8 156

1993 11 071

1996 11 700

1999 12 520

2000 11 100

-

-

-

-

-

82

60

99

110

99

123

121

118

118

1 671

1 179

753

854

798

478

300

Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling Källa: SLU INFO, Trädgårdsundersökningen 2000

2.1.3 Köksväxtodling på friland Köksväxtodlingen på friland omfattar cirka 6-7000 ha, se nedanstående figur. Det har inte skett någon större förändring med avseende på den totala odlade arealen under de gångna 15 åren. Under 15årsperioden har antalet företag dock minskat från 2 448 till 1 158 och den odlade arealen per företag har ökat från 2,62 ha till 5,31 ha. En strukturomvandling har sålunda skett mot färre och större brukningsenheter. Morotsodlingen, den viktigaste frilandsgrödan, upptog 1999 nästan 30 % av den totala arealen. Andra arealmässigt stora kulturer var lök, isbergssallat och vitkål.

9


8,00 7,00

6,41

6,57

6,26

6,15

5,79

6,00

1000 ha

5,00 4,00 3,00 2,00 1,00 0,00 1984

1990

1993

1996

1999

Figur 2 Köksväxtodlingens utveckling på friland, 1984–1999, tusen ha Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000

Mer än hälften av grönsaksarealen på friland återfinns i södra Sverige. Resten av arealen är tämligen jämnt fördelad på mellersta, västra och östra delarna av landet. I norra Sverige finns endast 1 % av grönsaksarealen. Södra Sverige är dominerande beträffande odlingen av bl.a. purjolök, rödbetor, blomkål och isbergssallat. Morötter odlas med undantag för Norrland (se nedanstående tabell) i stor omfattning över hela landet. Tabell 4 Grönsaksodlingens omfattning 1999 efter indelning av länen i 5 distrikt, ha

Distrikt Distrikt Skåne, Blekinge

1

ha 1996 3 425

ha 1999 3429

andel 1999, % 56 %

Distrikt Kronobergs, Kalmar, Jönköpings, Östergötlands

2

1 007

751

12 %

Distrikt Hallands, Västra Götalands, Värmlands

3

958

984

16 %

Distrikt 4 Örebro, Södermanlands, Gotlands, Stockholms, Uppsala, Västmanlands Dalarnas, Gävleborgs

1 057

904

15 %

125

81

1%

6 572

6 150

100 %

Distrikt Västernorrlands, Norrbottens

Jämtlands,

Hela riket

5 Västerbottens,

Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling. Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000

Av tabellen nedan kan man utläsa att odlingen förändras över tiden. Medan grödor som morot, lök, och isbergssallat ökat under den senaste 15-årsperioden så har odlingen av vitkål och sallatskål minskat kraftigt. Faktorer som påverkar den svenska odlingen är efterfrågan varvid ändrade kostvanor är en viktig faktor, samt import och införsel från andra länder.

10


Tabell 5 Skörd av köksväxter på friland, 1984–2001, ton

Växtslag Morötter

1984 61 520

1987 55 461

1990 73 485

1993 80 349

1996 87 308

1999 84 308

2000 80 861

2001 77 568

Lök

21 664

11 144

22 292

23 999

23 541

35 283

39 523

30 783

Vitkål

34 037

17 556

19 120

23 829

22 063

19 842

17 099

21 881

5 879

5 821

9 356

10 071

12 810

19 325

22 020

21 092

12 633

8 493

11 284

11 609

12 389

14 400

12 700

-

Gurka

7 997

1 649

10 419

7 737

11 931

13 276

15 200

12 327

Blomkål

5 514

4 411

4 682

4 708

6 150

6 028

6 357

7 034

-

6 125

5 929

6 173

7 201

5 945

5 300

-

Purjolök

2 673

1 908

2 492

2 382

2 960

3 245

3 900

-

Sallatskål

3 507

3 429

3 737

4 141

2 968

1 194

1 600

-

Isbergssallat Rödbetor

Kålrot

Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling. Källa: SLU INFO, Trädgårdsundersökningen 2000, SCB 2002

I nedanstående figur visas skördeutvecklingen för de skördemässigt sex största köksväxterna. Av figuren framgår att produktionen av morötter ökat med nästan 40 % på 15 år. Produktionen av lök och gurka har ökat med över 60 % vardera under samma period, medan isbergssallat har ökat med hela 230 %. Produktionen av vitkål däremot har minskat med över 40 % och produktionen av rödbetor ligger ungefär på samma nivå. Under 2000 sjönk produktionen av morötter något jämfört med 1999, medan lök och isbergssallat fortsatte att öka i produktion. Produktionen av gurka ökade med över 65 % mellan 1999 och 2000 samtidigt som vitkål fortsatte att minska, med 14 %.

100,00 90,00

tusen ton

80,00 70,00

Morot

60,00

Lök Vitkål

50,00

Isbergssallat

40,00

Rödbetor

30,00

Gurka

20,00 10,00 0,00 1984

1987

1990

1993

1996

1999

Figur 3 Skördeutvecklingen för de sex största köksväxterna under perioden 1984 t.o.m. 1999, tusen ton Avser företag med minst 0,3 ha frilandsodling. Källa: SLU INFO, Trädgårdsundersökningen 2000

11


2.1.4 Köksväxtodling i växthus Arealen för gurka under perioden 1990–1996 ökade med 33 000 m2. Arealen för tomat minskade under samma tid med cirka 71 000 m2. Dessa två växtslag dominerar grönsaksodlingen i växthus. Sallatsodlingen är också en betydande växthuskultur som har ökat starkt under senare år. Odlingen av tomat och gurka är i första hand lokaliserad till södra Sverige och framför allt till Skåne och Blekinge. Även i Halland, Östergötland och på Gotland finns stora växthusarealer med gurka och tomat. Gurk- och tomatodlingarna omfattar ofta större arealer än andra växthuskulturer och mer än 60 % av arealen återfinns i odlingar med mer än 5000 m2 växthusyta. Tabell 6 Gurka- och tomatodlingens omfattning 1996 och 1999 efter indelning av länen i 5 distrikt, m2

Distrikt

1996, m2 Tomat

1999, m2 Tomat

1996, m2 Gurka

1999, m2 Gurka

1999, % Tomat

1999, % Gurka

Distrikt 1: Skåne, Blekinge

377 546

340 761

422 527

496 710

61

80

Kalmar,

53 195

58 718

33 917

27 655

11

4

Distrikt 3: Hallands, Västra Götalands, Värmlands

62 045

62 063

50 495

42 888

10

7

Distrikt 4: Örebro, Söderml, Gotlands, Stockholms, Uppsala, Västml, Kopparbergs, Gävleborgs

66 413

53 572

48 437

31 058

10

5

Distrikt 5: Västernorrland, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens

30 205

42 140

14 512

22 942

8

4

589 404

557 254

569 888

621 253

100

100

Distrikt 2: Kronobergs, Jönköpings, Östergötlands

Hela riket Avser företag med minst 200 m2 växthusyta.

Källa: SCB Trädgårdsinventeringen 1997, Trädgårdsräkningen 2000

Produktionen av tomater har under 1990-talet i snitt legat på 18 300 ton, vilket är en relativt stor ökning jämfört med produktionen under 1980-talet. 1984 låg produktionen på 12 600 ton och 1987 låg den på 15 500 ton. Även gurkproduktionen har ökat under 1990-talet. 1999 låg produktionen på 23 300 ton, jämfört med 16 900 ton 1984 och 18 100 ton 1990. Produktionen av melon har däremot minskat sedan 1980-talet, 2000 var produktionen nere i 79 ton jämfört med 155 ton 1999 och hela 305 ton 1987. En nedgång i produktionen märktes även i början på 1990-talet. Tabell 7 Skörd av köksväxter i växthus, 1984–2001, ton

Växtslag Tomat

1984 12 559

1987 15 542

1990 17 877

1993 18 889

1996 18 209

1999 19 307

2000 17 300

2001 18 835

Gurka

16 859

18 001

18 129

20 045

20 537

23 339

22 100

17 243

Melon

159

305

118

114

180

155

79

-

7 657

9 614

11 026

14 243

7 125

3 106

2 200

-

Sallat, 1000 st

Avser företag med minst 200 m2 växthusyta. Källa: SLU INFO, Trädgårdsundersökningen 2000, SCB 2002

Utveckling av nya odlingsmetoder och nya högavkastande sorter gör att skördarna per ytenhet av gurka och tomat blir allt större. Avkastningen på tomater har ökat varje år under 15 år, med hela 80 % från 1984 till 1999, och är snart i kapp gurka, se figur nedan. 1984 var avkastningen 19,2 kg/m2 och 1999 var den 34,6 kg/m2. Avkastningen på gurka har ökat med 20 % under samma period, från 31,2 kg/m2 till 37,6 kg/m2. Avkastningen på melon har ökat mest, med nästan 90 %, från 3,6 kg/m2 till 6,8 kg/m2 men med en topp 1987 på 9,2 kg/m2.

12


Tomat

Gurka

Melon

40 35

32,5

31,2

34,6

30,9

29,6

30

27,1

25 20

37,6

36 33,9

33,8

22,7 19,2

15 9,2

10 5

6,8

5,7

4,9

3,6

4,6

0 1984

1987

1990

1993

1996

1999

Figur 4 Avkastning på tomat, gurka och melon, kg/m2 Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000

2.1.5 Utveckling av utbudet Tabellerna nedan visar utvecklingen av utbudet mellan 1995 och 2000 för i nämnd ordning äpple, jordgubbar, tomat, gurka, morötter, kål, lök, blomkål, isbergssallat och purjolök. Utbudet har räknats fram genom att addera produktion och import samt subtrahera export. Självförsörjningsgraden motsvarar den inhemska produktionen i procent av det totala utbudet. Produktion, import och export av gurka omfattar både växthusgurka och frilandsgurka. Import och export av morötter omfattar både morötter och rovor. Produktionen av kål omfattar vitkål, medan utrikeshandelsstatistiken omfattar rödoch vitkål. Import och export av isbergssallat omfattar även annan huvudsallat än isbergssallat. Utbudet av äpple i Sverige har 1995–2000 rört sig runt 100 000 ton förutom 1997 och 2000 då utbudet har varit 109 700 ton respektive 106 098 ton. 1997 berodde ökningen på en stor importökning och 2000 på en produktionsökning 1999 och 2000 samtidigt som att exporten 2000 återgick till ett mer normalt läge efter att ha tredubblats 1999. Självförsörjningsgraden för äpple nådde 21 % 2000. Tabell 8 Utveckling av utbudet för äpple, 1995–2000, ton

Äpple Produktion (ton)

1995 17 600

1996 17 100

1997 19 000

1998 15 600

1999 18 000

2000 21 862

Import inklusive införsel (ton)

84 300

83 400

92 200

87 400

86 700

85 565

Export inklusive utförsel (ton)

1 400

1 700

1 500

1 200

4 500

1 329

Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad

100 500

98 800 109 700 101 800 100 200 106 098

-

-1,7 %

+9,2 %

+1,3 %

-0,3 %

+5,6 %

18 %

17 %

17 %

15 %

18 %

21 %

Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB

Utbudet av jordgubbar har under perioden 1995–2000 varierat mellan 14 500 ton och 17 710 ton. Självförsörjningsgraden har under samma period kretsat mellan 63 % och 75 %. Jämfört med 1995 har utbudet 1996, 1997 och 1999 varit klart högre medan utbudet 1998 var 2 % lägre p.g.a. en nedgång i produktionen, och utbudet 2000 var enbart 2 % högre p.g.a. minskad produktion och import.

13


Tabell 9 Utveckling av utbudet för jordgubbar, 1995–2000, ton

Jordgubbar

1995

1996

1997

1998

11 100

11 700

11 200

9 100

Import inklusive införsel (ton)

4 000

5 300

5 900

5 700

5 600

4 490

Export inklusive utförsel (ton)

250

150

270

300

490

563

14 850

16 850

16 830

14 500

Produktion (ton)

Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad

- +13,5 % +13,3 % 75 %

69 %

67 %

1999

2000

12 600 11 200

17 710 15 127

-2,4 % +19,3 % +1,9 % 63 %

71 %

74 %

Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB

Utbudet av tomat har stadigt ökat sedan 1995 fram till 1999 för att 2000 minska något. Totalt under perioden 1995–2000 har utbudet ökat med 10 %. Importen har bidragit mest till ökningen trots en minskning 2000. Sveriges självförsörjningsgrad för tomat har 1995–2000 kretsat runt 25 %. Tabell 10 Utveckling av utbudet för tomat, 1995–2000, ton

Tomater Produktion (ton)

1995 18 900

1996 18 200

1997 19 900

1998 23 900

1999 19 300

2000 17 264

Import inklusive införsel (ton)

53 000

54 200

58 200

59 200

65 000

62 192

Export inklusive utförsel (ton)

150

110

660

320

850

256

71 750

72 290

77 440

82 780

83 450

79 200

-

+0,8 %

+7,9 % +15,4 % +16,3 %

+10,4 %

26 %

25 %

Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad

26 %

29 %

23 %

22 %

Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB

Sveriges självförsörjningsgrad för gurka har 1995–2000 rört sig runt 62 %. Under samma period har utbudet ökat med 17 %. Både inhemsk produktion och import har ökat under åren, produktionen något mer än importen. Tabell 11 Utveckling av utbudet för gurka, 1995–2000, ton

Gurka Produktion (ton)

1995 32 800

1996 32 400

1997 34 800

1998 32 700

1999 36 600

2000 37 404

Import inklusive införsel (ton)

21 000

21 100

22 400

23 000

22 900

24 301

Export inklusive utförsel (ton)

1 400

1 100

830

1 000

690

545

52 400

52 400

56 370

54 700

58 810

61 160

-

+0,0 %

+7,6 %

+4,4 % +12,2 %

+16,7 %

63 %

62 %

62 %

Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad

60 %

62 %

61 %

Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB

Utbudet för morötter (och importerade rovor) har efter 1995 minskat förutom 1998 då den svenska produktionen fick ett uppsving. Fram t.o.m. 2000 har utbudet minskat med 15 % jämfört med 1995. Importen av morötter och rovor är liten jämfört med inhemsk produktion vilket medför att självförsörjningsgraden är mycket hög (96 % 2000).

14


Tabell 12 Utveckling av utbudet för morötter, 1995–2000, ton

Morötter Produktion (ton)

1995 94 000

1996 87 300

1997 88 100

1998 98 800

1999 84 300

2000 80 861

Import inklusive införsel (ton)

5 500

5 600

5 700

4 800

6 700

3 479

Export inklusive utförsel (ton)

500

70

130

40

100

240

99 000

92 830

93 670 103 560

90 900

84 100

-

-6,2 %

-5,4 %

+4,6 %

-8,2 %

-15,1 %

95 %

94 %

94 %

95 %

93 %

96 %

Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad

Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB

Utbudet av kål i Sverige har gått tillbaka de senaste åren och 2000 var utbudet 16 % mindre än 1995. Importen har minskat så gott som varje år sedan 1995 medan produktionen ökade 1996 för att därefter minska. Självförsörjningsgraden steg 1996 och 1997 men har därefter minskat med några procentenheter p.g.a. att exporten mer än fördubblades mellan 1997 och 1998. Tabell 13 Utveckling av utbudet för kål, 1995–2000, ton

Kål Produktion (ton)

1995 18 600

1996 22 100

1997 21 600

1998 19 000

1999 19 800

2000 17 099

Import inklusive införsel (ton)

29 200

26 800

26 200

25 300

26 600

24 092

Export inklusive utförsel (ton)

300

250

760

1 600

1 300

1 480

47 500

48 650

47 040

42 700

45 100

39 711

-

+2,4 %

-1,0 %

-10,1 %

-5,1 %

-16,4 %

39 %

45 %

46 %

44 %

44 %

43 %

Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad

Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB

Självförsörjningsgraden för lök har mellan 1995 och 2000 ökat från 46 % till 62 %. Detta beror på att produktionen kraftigt ökat 1998–2000 samtidigt som importen varit något lägre än 1995. Utbudet har, förutom 1997, varit högre än 1995 med toppnotering 2000 på +33 %. Tabell 14 Utveckling av utbudet för lök, 1995–2000, ton

Lök Produktion (ton)

1995 22 100

1996 23 500

1997 24 200

1998 28 000

1999 35 300

2000 39 523

Import inklusive införsel (ton)

26 600

27 500

20 800

23 100

21 500

24 677

Export inklusive utförsel (ton)

550

100

100

450

200

295

48 150

50 900

44 900

50 650

56 600

63 905

-

+5,7 %

-6,7 %

+5,2 % +17,5 % +32,7 %

46 %

46 %

54 %

Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad

55 %

62 %

62 %

Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB

Utbudet av blomkål ökade 1995–1998 för att därefter åter minska något. Ökningen mellan 1995 och 2000 blev 7 %. Orsaken till ökningen av utbudet var att inhemsk produktion ökade mer än dubbelt så mycket mellan 1995 och 1998 men sjönk igen 1999. Självförsörjningsgraden har varierat väldigt under perioden från 48 % till 69 %.

15


Tabell 15 Utveckling av utbudet för blomkål, 1995–2000, ton

Blomkål

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Produktion (ton)

4 300

6 200

8 000

9 400

6 000

6 357

Import inklusive införsel (ton)

4 900

4 600

4 400

4 700

4 600

3 800

Export inklusive utförsel (ton)

150

270

360

440

400

489

9 050

10 530

12 040

13 660

10 200

9 668

- +16,4 % +33,0 % +50,9 % +12,7 %

+6,8 %

Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad

48 %

59 %

66 %

69 %

59 %

66 %

Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB

Produktionen av isbergssallat i Sverige har mer än fördubblats mellan 1995 och 2000. Importen (inklusive annan huvudsallat) har under samma period varierat men inte ökat lika mycket som inhemsk produktion. Detta har bidragit till att självförsörjningsgraden ökat från runt 30 % 1995–1997 och runt 40 % 1998–1999 till 47 % 2000. Tabell 16 Utveckling av utbudet för isbergssallat, 1995–2000

Isbergssallat Produktion (ton)

1995 10 400

1996 12 800

1997 13 400

1998 18 300

1999 19 300

2000 22 020

Import inklusive införsel (ton)

25 200

25 800

29 900

27 200

30 300

26 588

Export inklusive utförsel (ton)

110

190

510

390

520

1 510

35 490

38 410

42 790

45 110

49 080

47 098

Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad

29 %

+8,2 % +20,6 % +27,1 % +38,3 % +32,7 % 33 %

31 %

41 %

39 %

47 %

Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB

Utbudet av purjolök hade 1995 t.o.m. 1999 och 2000 ökat med 24 % respektive 30 %. En mer än fördubbling av inhemsk produktion mellan 1995 och 2000 är den största orsaken till ökningen. Under samma period ökade självförsörjningsgraden från 16 % till 30 %. Självförsörjningsgraden låg på 29 % redan 1996 då Sveriges produktion hade ett uppsving samtidigt som importen tillfälligt minskat. Tabell 17 Utveckling av utbudet för purjolök, 1995–2000, ton

Purjolök Produktion (ton)

1995 1 600

1996 3 000

1997 1 800

1998 2 300

1999 3 200

3 900

Import inklusive införsel (ton)

8 500

7 400

8 700

8 600

9 300

9 266

Export inklusive utförsel (ton)

20

10

170

10

0

15

10 080

10 390

10 330

10 890

12 500

13 151

-

+3,1 %

+2,5 %

+8,0 % +24,0 % +30,5 %

16 %

29 %

17 %

Utbud (ton) Förändring av utbud sedan 1995 Självförsörjningsgrad

Källa: Produktionsstatistik SCB och Jordbruksverket, Utrikeshandelsstatistik SCB

16

21 %

26 %

2000

30 %


2.2 Konsumtion i Sverige Jordbruksverket svarar för beräkningarna av livsmedelskonsumtionen i Sverige. Dessa siffror ingår förutom i Jordbruksverkets egna rapporter i Jordbruksstatistik årsbok som ges ut av SCB. Jordbruksverkets konsumtionssiffror bygger på uppgifter om produktion från Trädgårdsundersökningen samt SCB:s utrikeshandelsstatistik. I beräkningnarna görs sedan avdrag för produkter som går till bearbetningsindustrin samt ett visst svinn. Siffrorna över utbudet i tabellerna 8-17 ovan är en egen uppskattning endast utifrån statistik över produktion, import och export, vilket gör att det blir svårt att direkt jämföra siffrorna med nedanstående konsumtionssiffror. Teoretiskt sett borde ju annars utbudet vara lika med konsumtionen. Tabellen nedan visar direktkonsumtionen av frukt och grönsaker i Sverige. Med direktkonsumtion menas de totala leveranserna av livsmedel till enskilda hushåll och storhushåll samt konsumenternas hemmaförbrukning, naturakonsumtionen. Enligt tabellen har konsumtionen av de flesta köksväxter ökat under perioden, med vissa undantag för år 2000. Mönstret för frukt och bär är mer splittrat. Konsumtionen av citrus och vindruvor har varierat mellan åren medan gruppen bananer, meloner och övrig färsk frukt har ökat stadigt, med cirka 30 % mellan 1995 och 2000. Tabell 18 Svensk konsumtion av vissa frukter och grönsaker, 1995-2000, miljoner kg

Produkt

1995

1996

1997

1998

1999

2000 prel.

Morötter

66,2

71,5

78,8

81,1

72,8

64,1

Övriga rotfrukter Gurka

9,9 28,8

12,6 28,9

12,3 31,0

11,1 32,1

10,5 32,7

9,7 37,8

Lök, purjolök

55,7

59,0

53,7

60,4

69,1

77,2

Blom-, vit-, röd-, bryssel-, grön- o. Salladskål

59,4

63,7

62,4

61,8

60,5

55,7

Sallad

35,6

37,6

41,9

44,6

49,3

49,2

Tomater

71,8

67,2

72,1

77,1

77,7

75,5

30,7 152,0

35,9 157,4

38,7 153,1

38,5 148,2

46,1 137,6

46,9 150,8

12,6

12,4

12,5

12,6

13,2

10,3

Äpplen och päron Bananer, meloner, körsbär, och övrig färsk frukt.

119,3 188,1

123,0 185,1

136,6 197,7

126,9 207,2

125,0 229,3

124,9 244,6

Hallon, jordgubbar, lingon och andra bär. Färska eller djupfrysta.

14,4

14,3

16,1

14,1

14,3

14,5

Övriga köksväxter Citrusfrukter och vindruvor Mandel och nötter

Källa: Jordbruksverket

Totalkonsumtion omfattar alla råvaror och halvfabrikat som konsumeras direkt, samt de råvaror och halvfabrikat som livsmedelsindustrin använder för att tillverka produkter av högre förädlingsgrad till direktkonsumtion. Tabell 19 Svensk konsumtion av färska och djupfrysta frukter och grönsaker, ton

Produktgrupp Köksväxter färska och djupfrysta

1990 365 000

1995 393 400

1997 431 500

1999 471 700

Frukt och bär, färska och djupfrysta

471 200

473 700

503 200

504 900

Källa: Jordbruksverket

17


1999 var konsumtionen av frukter och grönsaker 135,2 kg per person. Denna siffra inkluderar dock inte produkter från privata trädgårdar och skog (t.ex. äpplen, päron, jordgubbar och vilda bär), vilka svarar för ytterligare cirka 10 kg per person och år. Det konsumerades mer frukt än grönsaker, 70,3 kg respektive 64,9 kg.

2.3 Sveriges handel 2000 importerade Sverige färska och kylda grönsaker (KN-nummer 0702-0709 i tulltaxan) till ett värde av 2 156 miljoner SEK och färska och torkade frukter (KN-nummer 0802-0810 i tulltaxan) till ett värde av 3 815 miljoner SEK. 4,5 3,8

3,0

3,0 2,5 2,0

3,8

3,4

3,5 miljarder kronor

3,9

3,8

4,0

1,7

grönsaker

2,2

2,0

1,9

1,9

1,8

frukt

1,5 1,0 0,5 0,0 1995

1996

1997

1998

1999

2000

Figur 5 Import och införsel av färska grönsaker och färska frukter, 1995–2000, miljarder kronor Källa: SCB

Exporten av frukt och grönsaker från Sverige är liten. 2000 exporterade Sverige färska och kylda grönsaker (KN-nummer 0702-0709 i tulltaxan) till ett värde av 47 miljoner SEK och färska och torkade frukter (KN-nummer 0802-0810 i tulltaxan) till ett värde av 173 miljoner SEK. Exporten av frukt har minskat i värde sedan 1998, medan exporten av grönsaker har ökat under samma period. 250 222 208 187

200

173

miljoner kronor

172 150

grönsaker frukt 100 56 50

23

24

30

40

49

47

0 1995

1996

1997

1998

1999

2000

Figur 6 Export och utförsel av färska grönsaker och färska frukter, 1995–2000, miljoner kronor Källa: SCB

18


2.3.1 Färsk frukt 2000 kom cirka 57 % av den totala importen/införseln från EU. Andelen från EU har ökat sedan EUmedlemskapet, 1995 låg den på 46 %. När det gäller citrusfrukter är Sveriges viktigaste handelspartner Spanien. Import/införsel av äpplen och päron kommer till övervägande del från Frankrike. I tabell 20 redovisas den totala importen till Sverige mellan 1990 och 2001 av ett antal färska frukter. Tabell 20 Svensk import och införsel av vissa färska frukter under åren 1990–2001, tusen ton

Produkt

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

Apelsiner

77,0

77,4

74,1

77,0

78,8

62,5

65,1

70,1

71,0

61,2

68,7

74,6

Mandariner

30,0

36,8

42,4

42,1

46,4

29,9

41,7

47,9

42,0

41,9

46,1

43,0

Övr. citrus

18,9

18,3

18,8

17,8

17,2

16,5

16,6

19,2

19,6

17,6

17,9

16,8

Vindruvor

21,7

24,8

25,9

26,3

24,6

18,8

27,5

23,6

22,4

24,3

25,1

22,1

Äpplen

92,0

98,4

75,6

91,9

93,6

84,3

83,4

92,2

87,8

87,0

87,6

79,0

Päron

29,7

31,5

30,8

27,6

30,0

28,3

33,7

35,2

33,4

31,8

28,0

28,2

2,7

3,7

3,6

3,0

3,7

4,0

5,3

5,9

5,7

5,6

4,5

4,9

Jordgubbar* *Inkl. smultron Källa: SCB

Exporten av färska frukter är mycket liten och utgör endast en bråkdel av den totala exporten av jordbruksvaror. En del är också reexport, t.ex. apelsiner och vindruvor. Sveriges exporterar framför allt till Finland, Norge och Danmark. Andelen av den totala exporten som går till EU ligger runt 87 % (år 2000). 1995 var andelen 51 %, men har efter det stigit och rört sig mellan 84 % och 90 %. I tabell 21 redovisas den totala exporten från Sverige mellan 1990 och 2001 av ett antal färska frukter. Tabell 21 Svensk export och utförsel av vissa färska frukter under åren 1990–2001, tusen ton

Produkt

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

Apelsiner

1,100

0,600

0,300

0,700

0,698

0,308

0,372

1,228

0,660

0,724

0,689 1,004

Mandariner

0,402

0,148

0,066

0,158

0,464

0,171

0,437

0,569

0,442

1,035

0,633 0,917

Övr. citrus

0,711

0,158

0,165

0,198

0,178

0,090

0,145

0,644

0,687

0,560

0,158 0,801

Vindruvor

0,100

0,060

0,060

0,100

0,226

0,162

0,180

0,171

0,440

0,280

0,434 0,550

Äpplen

2,481

0,882

1,024

1,727

1,592

1,384

1,690

1,549

1,342

4,501

1,371 1,258

Päron

0,332

0,373

0,368

0,139

0,326

0,178

0,090

0,115

0,228

0,129

0,259 0,404

0

0

0

0,030

0,070

0,251

0,151

0,271

0,294

0,491

0,563 0,265

Jordgubbar* *Inkl. smultron Källa: SCB

2.3.2 Färska grönsaker Under 2000 bestod den totala importen/införseln till största del av produkter från EU, hela 97 %. Nederländerna är största leverantör följt av Spanien, Italien och Tyskland. Andelen som kommer från EU har legat ungefär på samma nivå sedan 1995. I tabell 22 redovisas den totala importen till Sverige mellan 1990 och 2001 av ett antal färska grönsaker.

19


Tabell 22 Svensk import och införsel av vissa grönsaker under åren 1990–2001, tusen ton

Produkt

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Tomater

18,6

43,6

48,2

49,3

50,3

52,6

54,2

58,2

59,2

65,1

64,2

63,4

Gul lök*

19,5

21,2

23,9

21,3

25,5

26,6

27,5

20,8

23,1

21,6

25,0

22,1

Vitkål, rödkål

18,2

17,5

14,9

15,5

16,5

18,5

17,1

16,0

16,5

17,6

14,8

17,7

6,9

5,9

3,5

10,4

7,4

5,5

5,6

5,7

4,8

6,7

3,5

6,1

Sallat

17,5

19,9

21,8

20,4

23,1

25,2

25,8

29,9

27,2

30,3

26,8

31,0

Gurka***

19,1

23,2

21,2

21,0

21,5

21,0

21,1

22,6

23,0

22,9

25,3

25,0

Paprika

10,9

13,1

15,8

15,8

15,9

16,2

20,2

21,1

17,8

21,1

22,5

24,2

Morötter**

*Inkl.sättlök, **Inkl. rovor, ***Friland & slanggurka Källa:SCB

Andelen av den totala exporten/utförseln av färska och kylda grönsaker som går till EU ligger på 48 % (år 2000). Andelen har legat på olika nivåer sedan 1995, då den låg på 83 %, för att sedan minska och som lägst uppgå till 33 % 1998. I tabell 23 redovisas den totala exporten från Sverige mellan 1990 och 2001 av ett antal färska grönsaker. Tabell 23 Svensk export och utförsel av vissa grönsaker under åren 1990–2001, tusen ton

Produkt

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Tomater

0,053 0,049 0,036 0,045 0,161 0,157 0,105 0,663 0,316 0,853 0,262 0,417

Gul lök*

0,713 1,110 0,089 0,074 0,338 0,562 0,114 0,106 0,449 0,222 0,295 0,187

Vitkål, rödkål

0,002 0,004 0,040 0,040 0,286 0,151 0,024 0,039 0,030 0,149 0,143 0,125

Morötter**

0,132 0,501 0,269 0,363 1,339 0,067 0,069 0,127 0,043 0,106 0,252 0,625

Sallat

0,138 0,193 0,051 0,018 0,096 0,171 0,252 0,576 0,420 0,532 1,585 2,233

Gurka***

0,389 0,377 0,081 0,029 0,144 1,359 1,077 0,834 1,067 0,685 0,623 0,643

Paprika

0,003 0,011 0,020 0,019 0,030 0,026 0,027 0,116 0,048 0,024 0,141 0,413

*Inkl.sättlök, **Inkl. rovor, ***Friland & slanggurka Källa:SCB

2.4 Prisutvecklingen i Sverige 2.4.1 Producentledet I samband med Sveriges EU-inträde den 1 januari 1995 blev trädgårdssektorn en jordbruksreglerad sektor och ingår därmed i olika indexmätningar. Avräkningsprisindexet nedan ger en bild av hur producentpriserna för köksväxter samt frukt och bär har utvecklats månadsvis efter EU-medlemskapet (1995=100). 1998 gjordes en minskad uppgiftsinsamling vilket innebar att insamling av priser begränsades till ett färre antal produkter än tidigare. 1999 ökades uppgiftsinsamlingen igen, till följd av önskemål från branschen. Insamlingen sker säsongsmässigt, siffror för frukt samlas in under augusti–februari. För grönsaker är det olika med hänsyn till odling både under glas och frilandsodling. Eftersom färsk frukt och färska grönsaker är beroende av säsongen tillämpas inom EU en särskild metod med månadskorgar. För vardera grupp färsk frukt och färska grönsaker fastställs 12 månadskorgar. Sammansättningen av korgarna varierar varje månad. Vissa produkter som marknadsförs hela året finns representerade i alla 12 månadskorgarna medan andra mer säsongsmässiga produkter endast ingår i några av månadskorgarna. Användningen av korgmetoden medför att indextalen en viss månad inte bör jämföras med föregående månad utan med index samma månad föregående år.

20


För köksväxter (tabell 24) har priserna under de första månaderna av 2001 legat klart över motsvarande värden 2000, och även tidigare år, med undantag för 1999. I juni 2001 var prisnivån den lägsta under hela perioden från 1995. För september har producentpriserna ökat med 24,6 % mellan 2000 och 2001. När det gäller frukt och bär (tabell 25) ligger priserna för 2001 mycket under tidigare år för alla månader, utom för juni, juli och september, där juni 2001 har ett värde som är högst för hela perioden från 1995. För september har producentpriserna ökat med 7,4 % mellan 2000 och 2001. Tabell 24 Avräkningsprisindex för köksväxter 1995–2001 (1995=100)

Månad januari

1995 101,8

1996 102,5

1997 95,3

1998 94,5

1999 150,9

2000 125,8

2001 149,0

februari

106,6

106,4

99,6

98,8

157,8

131,5

155,7

mars

101,9

108,9

99,8

99,1

158,2

131,8

156,1

april

111,9

107,0

117,7

115,4

90,1

123,2

123,4

maj

108,5

116,7

107,3

107,7

96,9

108,0

112,4

juni

105,7

104,9

110,5

99,5

77,2

102,3

70,9

juli

112,6

121,1

98,3

106,8

87,3

104,1

105,0

augusti

103,2

95,8

97,0

103,9

97,9

104,2

102,4

september

95,3

91,1

106,4

81,3

81,8

95,9

119,5

oktober

86,6

87,9

85,0

94,6

83,9

86,6

110,0

november

86,3

80,0

83,4

133,1

110,9

131,4

113,5

december

98,9

93,9

93,2

148,7

124,0

146,8

126,9

100,0

99,5

98,9

100,5

90,6

102,6

107,6

helår Källa: Jordbruksverket

Tabell 25 Avräkningsprisindex för frukter och bär 1995–2001 (1995=100)

Månad januari

1995 70,6

1996 80,5

1997 87,3

1998 94,4

1999 107,7

2000 114,2

2001 64,0

februari

68,3

77,8

84,4

91,4

104,5

114,9

62,4

mars

68,3

77,8

84,4

91,4

104,5

114,9

62,4

april

68,3

77,8

84,4

91,4

104,5

114,9

62,4

maj

68,3

77,8

84,4

91,4

104,5

114,9

62,4

juni

109,3

116,8

151,2

98,2

81,2

59,4

154,0

juli

95,1

78,5

105,6

122,4

69,1

65,6

68,9

augusti

107,0

82,8

97,1

100,4

68,8

108,1

66,4

september

121,7

130,4

136,0

116,0

109,1

104,5

112,2

oktober

111,5

122,6

130,6

122,0

130,1

68,3

109,2

november

99,2

95,4

101,1

106,7

124,9

66,7

111,1

december

93,8

86,3

98,7

121,6

115,6

62,0

110,3

100,0

94,1

116,1

112,3

86,7

71,9

97,8

helår Källa: Jordbruksverket

21


2.4.2 Konsumentledet Generellt kan sägas att priserna på frukt och grönsaker sedan 1980 fram till 2000 inte stigit lika mycket jämfört med andra varugrupper inom livsmedelssektorn. Enligt KPI har priserna på livsmedel sedan 1980 fram till och med 2000 stigit med 132 % medan priserna på frukt och grönsaker gått upp med 95 % respektive 96 %. Andra varugrupper som mjölk, ost och ägg har stigit med 145 %, fisk med 168 %, kött med 115 % och bröd med 140 %. Under 2001 har priserna på frukt och grönsaker dock ökat kraftigt, se avsnitt 2.4.2.1 nedan. När det svenska gränsskyddet mot EU-länderna upphörde i och med medlemskapet förväntades ett högre konkurrenstryck från bl.a. Danmark och Nederländerna. Samtidigt skulle svenska producenter kunna konkurrera på EU:s inre marknad utan att möta gränsskydd. Prisnivån på de svenska produkterna förväntades då starkt påverkas av prisnivån i främst de viktigaste konkurrentländerna. Priserna på färska frukter och grönsaker steg kraftigt under de första månaderna 1995, för att sedan sjunka under andra halvåret. De totala livsmedelspriserna steg med 0,9 % under december 1994 till december 1995. Konsumentpriserna på färska frukter och grönsaker sjönk under motsvarande period med 5 %. I tabellen nedan redovisas utvecklingen av konsumentprisindex för olika färska frukter och grönsaker mellan 1994 och 2000. Generellt kan konstateras att under första året av EU-medlemskapet sjönk priserna på grönsaker, medan priserna på frukt ökade. Orsakerna till att vissa frukter blivit dyrare är bl.a. importkvoter t.ex. för bananer, samt vad beträffar äpple och kiwi att tredjelandsimporten blivit dyrare p.g.a. EU:s högre gränsskydd mot tredje land. Därutöver kan EU:s borttagande av exportsubventioner för EU-länder (vid export till Sverige) genom Sveriges EU-medlemskap också spela en roll vad beträffar äpplen och citrusfrukter. När det gäller grönsaker så sker handeln huvudsakligen mellan EU-länderna och borttagandet av det svenska gränsskyddet samt ökad konkurrens från EU-länderna har medfört en prispress på vissa produkter.

22


Tabell 26 Utveckling av konsumentprisindex december, 1994–2000, procentuell förändring Förändring Förändring Förändring Förändring Förändring Förändring Produkt dec 94 dec 95 dec 96 dec 97 dec 98 dec 99 dec 95 dec 96 dec 97 dec 98 dec 99 dec 00

Potatis, paketerad

-1,39

-21,38

-2,17

+28,4

-4,0

-5,7

Morötter, tvättade

-11,26

+10,67

+3,77

+2,29

-2,8

+7,0

Vitkål

-32,45

-2,02

+7,30

+8,63

-11,6

+3,9

Gul lök

-27,04

- 23,91

+24,00

+1,28

-13,6

-0,8

Tomater

-25,17

+18,13

-4,59

+29,25

-19,4

+47,6

Slanggurka

+1,65

+9,04

-5,90

+21,01

+5,5

-19,1

Päron

+1,71

+0,94

-0,42

-0,05

-1,3

-6,0

1

-7,71

Äpplen, gröna

+5,76

- 2,72

+0,73

+6,75

-3,5

Apelsiner

+20,42

- 0,18

-12,29

+19,16

+0,2

-0,4

Bananer

+9,06

+ 3,19

+18,95

-2,8

-5,6

-1,6

Isbergssallad

-18,77

+0,85

+39,74

-11,6

-3,2

-16,4

-4,05

-17,76

+24,62

+3,48

-3,2

-7,8

Paprika, grön

-15,16

+ 4,59

+23,18

+2,32

-

-

Avocado

-17,77

- 3,63

+14,38

+8,14

+14,6

+7,5

Kiwi

+5,01

- 4,15

+22,57

+3,97

-0,1

+3,8

Blomkål

+8,63

- 17,87

+9,12

+36,96

+16,5

-16,9

Purjolök

+0,01

-21,61

+9,09

+1,69

-41,2

+17,6

Champinjoner, färska

-11,79

-17,33

+1,67

+17,25

-7,3

+3,6

-4,9

+ 8,94

-10,41

-2,11

-8,6

+18,1

+30,45

-17,12

-5,16

+14,11

-3,7

+8,7

-7,9

+3,13

-1,66

+13,96

+0,8

+2,6

Röd paprika

-21,31

+7,52

+23,18

+41,15

-8,02

+24,52

Honungsmelon

-10,33

+15,26

-9,09

+2,22

-0,3

-1,8

Potatis, lös vikt

+3,64

-24,32

-5,78

-3,0

-11,1

Äpplen röda

-2,54

-

-

-

-

Salladskål

Småcitrus Citroner Morötter, otvättade

-

1) avser äpplen totalt 2) avser paprika totalt Källa: SCB:s KPI

2.4.2.1

Utveckling 1995–2001

I diagrammen nedan ges en översiktlig bild av hur utvecklingen har varit för frukter och grönsaker under januari 1995 – december 2001. Diagrammen visar hur priserna förändrats mellan åren för varje månad. Den kraftiga prisökning som skett i Sverige under 2001 antas bero på att importpriserna på frukt och grönsaker har stigit, bl.a. till följd av en försvagad krona och skördebortfall i viktiga produktionsområden. I konsumentprisindex (KPI) ingår inte bara de svenskproducerade varorna utan även import och därför kan inte prisökningen direkt härledas till en eventuell ökning av de svenska avräkningspriserna (API). API skildrar situationen på producentsidan i Sverige, där faktorer som skörd och väder spelar in, medan KPI till stor del präglas av situationen på EU- och världsmarknaderna. 23


Andra faktorer, såsom beräkningsmässiga skillnader mellan KPI och API gör att det är svårt att göra direkta jämförelser. Av nedanstående två figurer framgår KPI för frukt respektive grönsaker under perioden 1995-2001 (1980=100). I dessa index ingår även bearbetade frukter och grönsaker. KPI för enskilda färska produkter presenteras i figurerna 9-14. KPI för frukt (figur 7) har under 2001 legat över nivån för alla månader jämfört med tidigare år. Det är bara några månader under 1995 samt januari 1999 som priserna varit högre. När det gäller grönsaker (figur 8), har priserna under de tre första månaderna legat under nivån för 2000, även jämfört med tidigare år utom 1997 och 1998. I maj låg nivån över den för 2000 och även under månaderna därefter. 1 99 5

1 99 6

1 99 7

1 99 8

1 99 9

2 00 0

2 00 1

2 40 2 30 2 20 2 10 2 00 1 90 1 80 1 70 1 60 jan

fe b

m ar

apr

m aj

ju n

jul

aug

sep

okt

n ov

dec

Figur 7 Konsumentprisindex för frukt per månad under perioden 1995–2001 (1980=100) Källa: SCB

1 99 5

1 99 6

1 99 7

1 99 8

1 99 9

2 00 0

2 00 1

2 60 2 50 2 40 2 30 2 20 2 10 2 00 1 90 1 80 1 70 1 60 jan

fe b

m ar

apr

m aj

ju n

jul

aug

sep

okt

n ov

dec

Figur 8 Konsumentprisindex för grönsaker per månad under perioden 1995–2001 (1980=100) Källa: SCB

I figurerna 9–14 redovisas prisutvecklingen för apelsiner, paprika, päron, slanggurka, tomater och äpplen. De produkter vars pris ökat mest under 2001 är apelsiner och äpplen. Priserna på paprika och päron har legat över nivån för 2000 under de flesta månaderna. Prisnivån för gurka har under april och december legat över föregående års nivåer, medan en bottennivå nåddes i juli. Däremot har prisnivån för tomater legat på ungefär samma nivå som för 2000.

24


1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

160 140 120 100 80 60 40 jan

feb

mar

apr

maj

jun

jul

aug

sep

okt

nov

dec

Figur 9 Konsumentprisindex för apelsiner per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

180 160 140 120 100 80 60 40 jan

feb

mar

apr

maj

jun

jul

aug

sep

okt

nov

dec

Figur 10 Konsumentprisindex för paprika per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB

25


1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

160 140 120 100 80 60 40 jan

feb

mar

apr

maj

jun

jul

aug

sep

okt

nov

dec

Figur 11 Konsumentprisindex för päron per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

180 160 140 120 100 80 60 40 jan

feb

mar

apr

maj

jun

jul

aug

sep

okt

nov

dec

Figur 12 Konsumentprisindex för slanggurka per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB

26


1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

160 140 120 100 80 60 40 jan

feb

mar

apr

maj

jun

jul

aug

sep

okt

nov

dec

Figur 13 Konsumentprisindex för tomater per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

130 120 110 100 90 80 70 60 jan

feb

mar

apr

maj

jun

jul

aug

sep

okt

nov

dec

Figur 14 Konsumentprisindex för äpplen per månad under perioden 1995–2001 (1995=100) Källa: SCB

2.5 EU:s produktion 2.5.1 Inledning Under de senaste åren har EU:s produktion av grönsaker legat kring 55 miljoner ton. Italien har varit den största producenten med 15 miljoner ton följt av Spanien med 11,5 miljoner ton. Den sammanlagda produktionen av färsk frukt har legat strax över 30 miljoner ton varav 9 miljoner ton citrusfrukt. Spanien har producerat 10 miljoner ton varav 5,5 miljoner ton citrusfrukt följt av Italien med 9,5 miljoner ton varav 3 miljoner ton citrusfrukt.

27


Frukt och grönsaker upptar cirka 4 % av EU:s jordbruksareal och svarar för över 15 % av värdet av EU-ländernas jordbruksproduktion. För vissa produkter föreligger ett produktionsöverskott. För att lösa problemet med överskott förekommer inom EU att producentorganisationer återköper produkter från marknaden, se vidare avsnitt 2.9.4 om återtag och intervention. Trots produktionsöverskottet är EU världens största nettoimportör av frukt och grönsaker med en andel på 27 % av den totala importen och ett handelsunderskott på 9 miljarder euro (genomsnitt 1996-1998). Under de senaste tio åren har produktionen av frukt och grönsaker ökat i betydelse sett till lantbrukssektorns värde. Det är framförallt i Medelhavsländerna som frukt- och grönsaksproduktionen är av stor betydelse, men även i andra länder utgör produktionen av frukt och grönsaker en betydande andel av totala jordbruksproduktionen. Tabellen nedan visar att fruktproduktionen inom EU har värdemässigt störst andel av den totala jordbruksproduktionen i Spanien, Italien, Grekland, och Portugal samt att andelen ökar. För EU totalt utgjorde fruktproduktionen 6,4 % av den totala jordbruksproduktionen 1998 och 7,3 % 1999. Tabell 27 Fruktproduktionens andel av den totala jordbruksproduktionen 1995–1999, baserat på värde

Land

1995 %

1996 %

1998 %

1999%

Spanien

6,6

6,5

13,3

26,3

Italien

6,5

6,8

11,2

15,4

Grekland

6,2

8,7

11,8

-

Belgien

5,2

5,0

4,9

-

Tyskland

5,2

6,3

5,7

-

Österrike

4,2

6,1

6,3

5,4

Frankrike

3,8

3,7

3,5

4,4

Portugal

2,7

7,0

9,7

15

Luxemburg

2,0

2,1

1,7

-

Nederländerna

1,7

2,1

2,1

1,6

Finland

1,6

1,5

1,4

-

Storbritannien

1,6

1,7

1,9

1,6

Sverige

0,8

1,0

1,1

-

Danmark

0,5

0,4

0,4

-

Irland

0,4

0,5

0,3

-

EU-15

4,3

4,8

6,4

7,3

Källa: EU-kommissionen

Produktionen i ton av färska grönsaker är nästan 50 % större än produktionen i ton av frukt. Tomatproduktionen utgör cirka 30 % av den totala grönsaksproduktionen. Tabell 28 Produktion av ett urval grönsaker, tusen ton

Produkt Blomkål

1985 1 903

1992 2 261

1993 2 344

1994 2 203*

1995 2 180*

1996 2 217

1997 2 142*

Tomater

13 985

12 709

12 640

13 427

12 822

14 565

13 173*

534

573

583

569

575

588

648

43 712

47 017

47 539

-

-

-

-

Aubergine Alla grönsaker

*Statistik saknas från någon/några medlemsstat/er. Källa: Jordbruksläget i europeiska unionen, rapport 1994, 1996 och 1998.

28


Tabellen nedan visar att grönsaksproduktionen inom EU har störst betydelse för jordbrukarnas intäkter i Spanien, Grekland, Italien, Portugal och Belgien. För EU totalt utgjorde grönsaksproduktionen 7,6 % av den totala jordbruksproduktionen 1999. Tabell 29 Grönsaksproduktionens andel av den totala jordbruksproduktionen 1995–1999 baserat på värde

Land

% 1995

% 1996

% 1998

% 1999

Grekland

15,1

16,8

12,8

12,4

Spanien

14,0

14,1

14,5

14,1

Italien

13,4

13,4

15,1

12,1

Belgien

13,3

14,2

12,5

10,8

Portugal

11,3

7,9

10,2

12,3

Nederländerna

11,1

11,5

11,8

9,8

Storbritannien

7,7

7,6

9,1

6,2

Frankrike

6,6

6,9

6,6

4,6

Finland

4,4

4,6

4,4

4,3

Sverige

3,7

3,7

3,9

3,0

Tyskland

3,6

3,4

4,2

2,7

Österrike

3,6

3,4

3,3

2,5

Irland

3,0

3,1

4,0

3,0

Danmark

1,8

1,7

2,3

1,7

Luxemburg

1,0

0,9

0,9

1,0

EU-15

8,7

9,0

9,4

7,6

Källa: EU-kommissionen

2.5.2 Produktionen ländervis 2.5.2.1

Belgien

Både på frukt och på grönsakssidan har den belgiska produktionen ett relativt smalt sortiment med äpplen som dominerande frukt och endiver som dominerande grönsak. På grönsakssidan är spridningen dock större än på fruktsidan med produktion av purjo, sallat, tomat och morötter. 497 500 450 400 tusen ton

350 300 250 157

200 150

48

100

5

50

2,4

2

0 Äpplen

Päron

Jordgubbar

Körsbär

Plommon

Vinbär

Figur 15 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Belgien, tusen ton Källa: FAO

29


600

550

500

tusen ton

400

300

300

200

190

200

166 90

100 0 Endiv

Tomat

Purjolök

Sallat

Morötter

Huvudkål

Figur 16 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Belgien, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.2

Danmark

I Danmark har äpplen en mycket dominerande ställning på fruktsidan medan klassiska nordeuropeiska frilandsgrönsaker som kål, morötter och lök återfinns på grönsakssidan i sällskap av tomat och gurka.

70

67

60

tusen ton

50 40 30 20 5,8

10

5

3

3

0,1

0 Äpplen

Päron

Vinbär

Körsbär

Jordgubbar

Hallon

Figur 17 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Danmark, tusen ton Källa: FAO

30


80

76,8

70

tusen ton

60 46

50 40

31

30

18,8

20

11,5

8,3

7

10 0 Morötter

Lök

Huvudkål

Tomat

Gurka

Svamp

Sallat

Figur 18 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Danmark, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.3

Finland

Finlands produktion av frukt och bär är liten. Produktionen av jordgubbar och äpplen är ungefär lika stora. På grönsakssidan återfinns bland annat gurka och tomat som odlas i ganska stor omfattning relativt långt norrut i Finland. 12

10,6

10,5

10

tusen ton

8 6 4 1,5 2

0,3

0,04

0 Jordgubbar

Äpplen

Vinbär

Hallon

Krusbär

Figur 19 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Finland, tusen ton Källa: FAO

31


70

62

60 44

tusen ton

50

36

40

32

30 16

20

4,7

10 0 Morötter

Gurka

Tomat

Huvudkål

Lök

Blomkål

Figur 20 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Finland, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.4 Frankrike Frankrike är ett av Europas stora producentländer med avseende på frukt och grönsaker. På fruktsidan är produktionen av äpplen, vilken är 100 gånger så stor som den svenska, av mycket stor betydelse. Den är emellertid också ett sorgebarn eftersom produktionen leder till stora återtag från marknaden varje år. På grönsakssidan är fördelningen mellan olika produkter lite jämnare med produktionen av tomater i topp följt av morötter, sallat, blomkål och lök. Den mycket stora produktionen av svamp, 150 000 ton, som gör Frankrike ledande i Europa med avseende på denna produkt, bör noteras. 2500

2156

1500 1000

70

69 Körsbär

77

Jordgubbar

146

Kiwifrukt

214

Aprikos

261

Plommon

Pers o Nekt

Äpplen

0

313

Päron

476 500

Melon

tusen ton

2000

Figur 21 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Frankrike, tusen ton Källa: FAO

32


898

900 800

tusen ton

700

633

600

513

500

385

400

361 240

300

201

196

200

150

150

Gurka

Svamp

Squash

Purjolök

Kål

Lök

Blomkål

Sallat

Morötter

0

Tomater

100

Figur 22 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Frankrike, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.5 Storbritannien Med tanke på att det bor närmare 60 miljoner människor i Storbritannien får landets produktion av frukt anses som tämligen blygsam. Grönsaksproduktionen är dock mer imponerande än produktionen av frukt med typiska nordeuropeiska produkter som morötter, kål och lök. Värt att notera är att av de cirka 250 000 ton blomkål som odlas så återtas varje år cirka 20 000 ton. 250

208

150 100 11

1,5 Krusbär

5

Hallon

11 Plommon

Päron

Äpplen

0

27

Vinbär

38

50

Jordgubbar

tusen ton

200

Figur 23 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Storbritannien, tusen ton Källa: FAO

33


674

700 600

398

400 257 147

200

113

101

Svamp

Tomat

Sallat

Blomkål

Huvudkål

Morot

0

Lök

100

82

48 Purjolök

270

300

Gurka

tusen ton

500

Figur 24 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Storbritannien, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.6

Grekland

Grekland är en mycket stor producent av frukt, framför allt citrus, persikor och nektariner samt vattenmelon. Landet har dessutom en stor produktion av tomater medan odlingen av övriga grönsaker är mer blygsam. Jämfört med övriga EU-länder som ligger på samma breddgrad - Portugal, Spanien och till viss del Italien - hade Grekland 2000 störst produktion av apelsin och persikor och nektariner per antal invånare och yta. Även tomatproduktion var störst per antal invånare men per yta var Italiens produktion större. 1200

1068 920 663

800 600

285 82

80 Fikon

84

Aprikoser

97

Småcitrus

Äpplen

Vattenmelon

PersoNekt

Apelsiner

0

165

Päron

173

200

Melon

400

Citrin

tusen ton

1000

Figur 25 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Grekland, tusen ton Källa: FAO

34


2500

2057

1500 1000

40 Purjolök

47

65

Spenat

70

Blomkål

75

Sallat

85

Aubergine

100

Squash

Gurka

Tomat

0

175 160

Paprika

500

Lök

tusen ton

2000

Figur 26 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Grekland, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.7

Irland

Produktionen av frukt och bär på Irland är bland den lägsta i EU. På grönsakssidan kan konstateras att det som odlas i verkligt stor skala är svamp, som odlas i mörka rum, helst under marken, med reglerad temperatur. Eftersom svamp framför allt odlas i kompost baserad på hästspillning är det möjligt att det finns en koppling till irländarnas stora hästintresse. 13 14 12 tusen ton

10 8 4

6 4

1,3

2 0

Äpplen

Jordgubbar

Vinbär

0,5

Hallon

Figur 27 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen på Irland, tusen ton Källa: FAO

35


64,8

70 60

tusen ton

50 33

40

24,4

30 20

9,5

8,7

8,3

10

7

0 Svamp

Kål

Morötter

Sallat

Blomkål

Lök

Tomat

Figur 28 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna på Irland, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.8

Italien

Italien är det land som har EU:s största sammanlagda produktion av frukt och grönsaker och utbudet av produkter är varierat på både frukt och grönsakssidan. På fruktsidan finner man apelsiner, äpplen samt persikor och nektariner i topp men produktionen av päron och kiwifrukt är också viktiga för landet eftersom de ger stora exportinkomster. På grönsakssidan är produktionen av tomater helt dominerande och tomatproduktionen är av mycket stor betydelse för Italien. Tomaternas dominans i nedanstående diagram gör att övriga produkter ser förhållandevis obetydliga ut vilket är missvisande. Hela Europa importerar under vintern olika italienska grönsaksprodukter. 2500

2269 2156 1727

1500 673

529

Melon

Småcitrus

Citron

Päron

PersoNekt

Äpplen

0

Apelsiner

500

496

353

218

Aprikos

708

Kiwifrukt

854

1000

Vattenmelon

tusen ton

2000

Figur 29 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Italien, tusen ton Källa: FAO

36


6991 7000 6000

tusen ton

5000 4000 3000 2000 346

319 Aubergine

366

Paprika

423

Squash

483

Lök

Blomkål

500

Huvudkål

515

Kronärtsk.

Sallat

Tomat

0

588

Morot

938 1000

Figur 30 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Italien, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.9

Nederländerna

I Nordeuropa får Nederländerna anses som det främsta producentlandet inom frukt- och grönsakssektorn. På fruktsidan har Nederländerna en stor produktion av äpplen, men också en hel del päron odlas. Produktionen av grönsaker är mer varierad, men håller sig ändå till de typiska nordeuropeiska frilandsgrönsakerna lök, kål och morötter. Produktionen av grönsaker under glas är mycket stor och tillsammans med tomat och gurka odlas även en stor volym paprika. Det bör också noteras att Nederländerna är en mycket stor producent av svamp. 600

575

500

tusen ton

400 300 200

125 44

100

3,8

3,8

2,2

0 Äpplen

Päron

Jordgubbar

Plommon

Blåbär

Vinbär

Figur 31 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Nederländerna, tusen ton Källa: FAO

37


766

800 700

600

600

465

400

284

300

274

250

250

200

86

Sallat

Paprika

Svamp

Morötter

Huvudkål

Gurka

Lök

0

Tomat

100

75 Purjolök

tusen ton

500

Figur 32 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Nederländerna, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.10 Portugal Portugals sydeuropeiska läge avspeglar sig i produktionen av frukt och grönsaker med citrusfrukt, persikor och nektariner, tillsammans med äpplen och päron. På grönsakssidan är produktionen liksom i Italien starkt dominerad av tomatproduktion. Produkter som lök, kål, sallat och morötter kommer långt efter i statistiken. 300

254

254

200 150

110 66

61 20 Melon

Småcitrus

PersoNekt

Päron

Apelsiner

0

Äpplen

50

18

14 Fikon

100

Plommon

tusen ton

250

Figur 33 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Portugal, tusen ton Källa: FAO

14

12 Squash

Spenat

35 Blomkål

95

Sallat

120

Lök

140

Huvudkål

150

Morot

1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0

Tomat

tusen ton

1000

Figur 34 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Portugal 2000, tusen ton Källa: FAO

38


2.5.2.11 Spanien Spanien är efter Italien det land i Europa som producerar mest frukt och grönsaker. På fruktsidan återfinns en mycket stor produktion av citrus men också av melon, äpplen och päron. På grönsakssidan dominerar kanske inte helt förvånande produktionen av tomat, men produktion av lök, sallat och paprika är också mycket stor. Spanien är det land som uppvisar den kraftigaste ökningen av produktionen av frukt och grönsaker inom EU. Figur 35 nedan visar produktionsutvecklingen under de senaste 40 åren för de fyra största produkterna. Figuren visar på en kontinuerlig produktionsökning under hela perioden trots att en stor mängd produkter återköps från den spanska marknaden. 3000

2668

1780

1500

1127

1000

1006 912

755

723

673 352 Päron

Vattenmelon

Äpplen

Citron

Melon

PersoNekt

Småcitrus

0

Apelsiner

500

156 Plommon

2000

Jordgubbar

tusen ton

2500

Figur 35 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Spanien, tusen ton Källa: FAO

4000

3853

3500 2500 2000 939

Paprika

Sallat

Lök

Tomat

0

320

306

300

285 Kronärtsk.

374

Squash

420

500

Huvudkål

991

1000

Morot

1013

Blomkål

1500

Gurka

tusen ton

3000

Figur 36 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Spanien, tusen ton Källa: FAO

39


4500 Småcitrus

tusen ton

4000

Apelsin

3500

PersoNekt

3000

Tomater

2500 2000 1500 1000 500 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97 2000

Figur 37 Produktionsutvecklingen under 1961–2001 för de fyra största produkterna i Spanien, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.12 Tyskland Tysklands produktion är till stor del typisk för Nordeuropa med äpplen, päron, olika bär på fruktsidan och på grönsakssidan, kål, lök och morötter. En liten produktion av persikor och nektariner vittnar ändå om att Tyskland sträcker sig något längre söderöver än flera av sina nordeuropeiska grannar. På fruktsidan är produktionen av äpplen visserligen mycket stor, över 100 gånger större än den svenska, men den inhemska konsumtionen är också stor i Tyskland. 3000

2631

2000 1500

75

66

30

25 Persikor, nekt

109

Hallon

133

Surkörs

Vinbär

Päron

140 Äpplen

0

316

Krusbär

500

Jordgubbar

500

Körsbär

1000

Plommon

tusen ton

2500

Figur 38 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Tyskland, tusen ton Källa: FAO

40


800

751

700 431

500 400

293 138 60 Blomkål

Gurka

Sallat

Lök

Morot

0

Huvudkål

100

60

59

51 Sparris

160

Purjolök

174

200

Spenat

300

Svamp

tusen ton

600

Figur 39 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Tyskland, tusen ton Källa: FAO

2.5.2.13 Österrike I Österrike, alplandet som utgör gränsen mellan Nord- och Sydeuropa, odlas en förvånansvärd mängd frukt och grönsaker. Produktionen av äpplen på närmare en halv miljon ton står sig mycket väl mot andra EU-länders produktion. Produktionen av lök, kål och morötter är också av betydande storlek.

130 57 1,8 Krusbär

5 Surkörs

10 PersoNekt

14 Aprikoser

20 Jordgubbar

23 Vinbär

Körsbär

Plommon

30 Päron

500 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0

Äpplen

tusen ton

490

Figur 40 Produktionen 2000 av de viktigaste frukt- och bärslagen i Österrike, tusen ton Källa: FAO

41


140

135

120

tusen ton

100

78

75

80

54

60

44

40

20

20

5

7

0 Lök

Huvudkål

Morot

Sallat

Gurka

Tomat

Spenat

Paprika

Figur 41 Produktionen 2000 av de viktigaste grönsaksprodukterna i Österrike, tusen ton Källa: FAO

2.5.3 Produktionen produktvis 2.5.3.1 Apelsiner Apelsiner är en av EU:s viktigare produkter och odlas i EU:s sydligaste länder. Under den senaste 40årsperioden har produktionen ökat från cirka 2,5 miljoner ton till cirka 6 miljoner ton. EU:s största producent av apelsiner är Spanien, men även Italien och Grekland odlar stora mängder. Portugal och Frankrike däremot är mindre producenter. 7

6

milj. ton

5

4

3

2

1

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

Figur 42 Produktion av apelsiner i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO

42

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001


2.5.3.2

Äpplen

Äpplen är den frukt som EU producerar störst mängder av. Produktionen har varit stabil sedan 1960talet och ligger på cirka 10 miljoner ton. Äpplen odlas i alla EU:s länder, men Frankrike är den största producenten. Därefter följer Italien och Tyskland som också är stora producenter av äpple. 14

12

milj. ton

10

8

6

4

2

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

Figur 43 Produktion av äpple i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO

2.5.3.3 Päron Även päron odlas i hela gemenskapen och produktionen har legat relativt stabilt kring 2,5 miljoner ton. Italien är EU:s största producent av päron, medan Spanien kommer på andra plats, följt av Tyskland och Frankrike. 4,5

4

3,5

milj. ton

3

2,5

2

1,5

1

0,5

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

Figur 44 Produktion av päron i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO

43

2001


2.5.3.4

Persikor och nektariner

Produktionen av persikor och nektariner i EU har mer än fördubblats sedan början av 1960-talet. Från drygt 1,5 miljoner ton 1961 produceras idag ungefär 4 miljoner ton. Produktionen av persikor och nektariner är särskilt viktig för Grekland, men den största produktionsvolymen står Italien och Spanien för. Grekland kommer först på tredje plats, följt av Frankrike. Mindre producentländer i EU är Portugal, Tyskland och Österrike. 5

4 ,5

4

3 ,5

milj. ton

3

2 ,5

2

1 ,5

1

0 ,5

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

Figur 45 Produktion av persikor och nektariner i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO

2.5.3.5

Jordgubbar

Produktionen av jordgubbar har ökat kraftigt mellan 1961 och 2001. Från en produktion på cirka 250 000 ton 1961 har EU nu en mer än tre gånger så stor produktion, cirka 850 000 ton. Jordgubbar produceras i alla EU:s medlemsstater men produktionen är störst i Spanien följt av Italien, Tyskland och Frankrike. 1000

900

800

700

tusen ton

600

500

400

300

200

100

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

Figur 46 Produktion av jordgubbar i EU 1961–2001, tusen ton Källa: FAO

44

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001


2.5.3.6

Tomater

Tomater är den i särklass största produkten av de grönsaker EU producerar. Sedan början av 1960-talet har produktionen nästan tredubblats, från en produktion på drygt 5 miljoner ton 1961 till dagens produktion på cirka 15 miljoner ton. Italien är den största producenten med nästan hälften av EU:s produktionsvolym, följt av Spanien, Grekland och Portugal. 18

16

14

milj. ton

12

10

8

6

4

2

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

Figur 47 Produktion av tomater i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO

2.5.3.7

Gurka

Gurka är en stor produkt i Sverige, men inte lika dominerande på EU-nivå. Från 1961 har EU:s produktion emellertid nästan tredubblats från drygt 600 000 ton till dagens knappt 1 800 000 ton. Största producentland är Nederländerna, som tillsammans med Spanien står för nära hälften av EU:s produktion. Andra stora producenter är Grekland, Tyskland och Frankrike. Sverige kommer på åttonde plats i rankingen. 20 00

18 00

16 00

14 00

tusen ton

12 00

10 00

80 0

60 0

40 0

20 0

0 19 61

19 63

19 65

19 67

19 69

19 71

19 73

19 75

19 77

19 79

19 81

19 83

19 85

19 87

19 89

19 91

19 93

19 95

19 97

19 99

20 01

Figur 48 Produktion av gurka i EU 1961–2001, tusen ton Källa: FAO

45


2.5.3.8

Blomkål

Produktionen av blomkål har legat stabilt kring knappt 2 miljoner ton sedan 1960-talet. Även blomkålsproduktionen domineras av några av EU:s stora producentländer nämligen Italien, Frankrike och Spanien. 2,5

2

milj. ton

1,5

1

0,5

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

Figur 49 Produktion av blomkål i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO

2.5.3.9 Morötter Produktionen av morötter har under den senaste 40-årsperioden mer än fördubblats. 1961 producerades cirka 1,5 miljoner ton morötter mot dagens dryga 3 miljoner ton. Storbritannien har i genomsnitt under de senaste fem åren producerat mest morötter, följt av Frankrike, Italien och Tyskland. 4

3,5

3

milj. ton

2,5

2

1,5

1

0,5

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

Figur 50 Produktion av morötter i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO

46

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001


2.5.3.10 Kål Kål är den enda av de här presenterade produkterna vars produktion minskat under de senaste fyrtio åren. Från en produktion kring 4,5 miljoner ton har den sjunkit till cirka 3 miljoner ton. Dominerande producentländer är Tyskland, Italien, Spanien, Nederländerna, Storbritannien och Frankrike. 5

4,5

4

3,5

milj. ton

3

2,5

2

1,5

1

0,5

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

Figur 51 Produktion av kål i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO

2.5.3.11 Lök Produktionen av lök har visat en stigande trend sedan 1961 då produktionen låg på cirka 2 miljoner ton. Idag närmar sig produktionen 4 miljoner ton. Produktionen domineras av Spanien och Nederländerna, men Italien, Frankrike och Storbritannien är också stora producenter av lök. 4,5

4

3,5

milj. ton

3

2,5

2

1,5

1

0,5

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

Figur 52 Produktion av lök i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO

47


2.5.3.12 Sallat Produktionen av sallat har ökat med cirka 50 % sedan 1961. Ökningen har dock stagnerat något under den senaste 10-årsperioden. Idag produceras cirka 3 miljoner ton sallat mot knappt 2 miljoner ton i början av 1960-talet. De största kvantiteterna av sallat produceras i Spanien och Italien följt av Frankrike.

3,5

3

milj. ton

2,5

2

1,5

1

0,5

0 1961

1963

1965

1967

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

Figur 53 Produktion av sallat i EU 1961–2001, miljoner ton Källa: FAO

2.6 EU:s konsumtion EU är världens främsta importregion för färsk frukt och svarade för hälften av världens fruktimport 1995. Självförsörjningsgraden för färska frukter varierar starkt mellan de olika medlemsländerna. Under året 1997/1998 låg självförsörjningsgraden på t.ex. 126 % i Spanien, 76 % i Portugal, 68 % i Belgien och 64 % i Österrike. Länder med låg självförsörjningsgrad på färska frukter är Finland (9 %), Sverige (11 %), Irland (13 %) och Tyskland (15 %). Samma år var självförsörjningsgraden för citrus i Spanien 295 % och i Portugal 81 %. När det gäller färska grönsaker ligger självförsörjningsgraden över 100 % i Belgien, Spanien och Portugal (130 %, 132 % respektive 136 % 1997/98). Finland, Irland och Österrike ligger runt 60–70 % (74 %, 71 % samt 64 %), medan Tyskland och Sverige har en självförsörjningsgrad totalt för färska grönsaker på runt 40 % (41 % respektive 36 %). Den sammanlagda konsumtionen i EU har varit relativt stabil under de senaste åren. Ungefär 29 miljoner ton färsk frukt och 41 miljoner ton grönsaker, vilket motsvarar 92 respektive 133 kg per person, har konsumerats.

48


Tabell 30 EU-15:s konsumtion av vissa frukter och grönsaker, 1997–1999, ton

Produkt

1997

1998

1999

13 329 002

14 343 123

16 000 186

1 519 540

1 421 838

1 427 052

888 035

881 443

816 651

Zucchini

1 062 403

1 096 288

986 169

Apelsiner

5 507 077

5 699 822

5 485 111

Clementiner

1 747 488

1 601 988

1 813 200

Mandariner

621 471

687 501

736 569

Citroner

1 455 108

1 434 394

1 525 400

Äpplen

7 301 382

7 344 488

8 254 550

Päron

2 248 931

2 386 989

2 517 207

Aprikoser

427 144

396 014

588 272

Körsbär

370 836

348 053

482 354

2 731 737

3 095 865

3 664 950

614 156

642 850

691 866

Tomater Gurka Kronärtskockor

Persikor, nektariner Plommon Källa: EU-kommissionen

2.7 EU:s internhandel1 EU har en betydande internhandel när det gäller färska produkter, se tabell 31 nedan. Huvudsakliga leverantörer är Spanien, Italien och Nederländerna, medan Tyskland är en mycket viktig mottagare. Handeln har under den senaste 15-årsperioden nästan fördubblats, vilket bl.a. beror på att EU under dessa år fått flera nya medlemsstater. När det gäller internhandeln för färska frukter exklusive citrusfrukter är handeln med äpplen mest betydande och utgjorde under 1999 cirka 25 % av den interna handeln med färsk frukt exklusive citrusfrukter. Handeln med persikor respektive päron utgjorde samma år 13 % respektive 8 % av internhandeln med frukter. Tabell 31 Total handel inom EU med färska frukter och färska grönsaker, tusen ton 1985*

1990*

1991*

1992*

1993*

1994*

1995

1996

1997

1998

1999

Färska frukter.

3 168

3 888

4 284

4 531

4 404

4 859

5 510

5 674

5 767

5 931

5 422

Citrus-frukter

1 872

2 629

2 511

2 694

2 504

2 784

3 041

2 990

3 193

3 411

2 845

Totalt frukt

5 040

6 517

6 795

7 225

6 908

7 643

8 551

8 664

8 960

9 342

8 267

Färska grönsaker

3 801

4 639

5 135

5 438

4 881

5 550

6 132

6 597

7 104

7 326

6 507

* EU-12 Källor: Jordbruksläget i europeiska unionen, rapport 1994 och 1996, Jordbruket i Europeiska unionen - Statistiska och ekonomiska uppgifter 2000.

Internhandeln av citrusfrukter bestod 1999 till 44 % av handel med apelsiner. Klementiner och citroner utgjorde cirka 25 % respektive 14 % av handeln. 1

EU:s internhandel motsvaras av EU-ländernas sammanlagda införsel eller deras sammanlagda utförsel eftersom dessa två poster ska motsvara varandra.

49


Av den totala internhandeln med färsk frukt inklusive citrusfrukter utgjorde citrusfrukter 34 % av handeln, äpplen 17 %, persikor 8 % och päron 5 %. Även när det gäller grönsaker är internhandeln omfattande. Internhandeln av tomater uppgick 1999 till 22 % av den totala internhandeln av grönsaker, medan gurka och blomkål endast utgjorde 9 % respektive 5 %.

2.8 EU:s externhandel EU:s import av färska frukter är betydligt större än exporten och EU är sålunda en nettoimportör av frukt. 2000 importerades frukt till ett värde av 6,9 miljarder euro, medan exporten endast uppgick till 1,6 miljarder euro. Kvantitetsmässigt har importen av färsk frukt sjunkit med 4 % mellan 1995 och 2000, samtidigt som exporten av färsk frukt har ökat med 29 %. När det gäller färska grönsaker har förhållandet mellan export och import ändrats mellan åren. Under 1995–96 var importen av färska grönsaker större än exporten uttryckt i värde. 1997–98 var exporten emellertid högre, medan importen åter var högre under 1999–2000. 2000 importerades grönsaker till ett värde av 945 miljoner euro, medan exporten uppgick till 800 miljoner euro. Kvantitetsmässigt har importen av färska grönsaker sjunkit med 22 % mellan 1995 och 2000. Exporten av färska grönsaker har kvantitetsmässigt ökat med 38 % under samma period. Av nedanstående tabeller framgår hur mycket som importerats och exporterats i ton för tullkapitel 0702-0709 (färska grönsaker) samt 0802-0810 (färska frukter) under åren 1995–2000. Denna indelning följer inte exakt de KN-nummer som omfattar marknadsregleringen för färska frukter och grönsaker. Därmed har arekanötter (betelnötter) och kolanötter, dadlar, torkade fikon, torkade vindruvor, sockermajs, oliver, samt paprika för bl.a. framställning av olja tagits med. Blandningar av torkade nötter, mjölbananer, samt johannesbröd har uteslutits. Bananer (inklusive mjölbananer) finns med i tabellerna 33 och 35. I övrigt hänvisas till kapitel 4, eftersom bananer omfattas av en egen marknadsordning.

2.8.1 Import Importen av färska grönsaker domineras av lök (0703), andra grönsaker (0709)2 och tomater (0702). 2000 utgjorde de respektive 34 %, 29 % och 20 % av den totala importen från tredje land. Importen av färska frukter domineras av bananer (0802), citrusfrukter (0805) samt äpplen och päron (0808). 2000 utgjorde de respektive 41 %, 19 %, samt 11 % av den totala importen från tredje land. Tabell 32 EU:s import av färska grönsaker, 1995–2000, ton

KN-nr 0702

Produkt Tomater

1995 483 574

1996 508 915

1997 160 821

1998 192 885

1999 214 154

2000 174 727

0703

Lök

361 955

306 587

234 240

368 441

318 430

296 681

0704

Kål

8 834

10 693

10 148

9 227

10 548

10 859

0705

Trädgårdssallat

2 333

5 352

2 653

2 176

2 092

5 443

0706

Morötter

15 683

18 700

18 386

22 255

29 565

19 909

0707

Gurka

64 527

44 021

18 444

22 208

18 318

16 190

0708

Baljväxter

59 355

67 545

68 467

77 809

94 776

103 205

0709

Andra

133 330

157 023

163 923

192 200

213 300

254 235

-

Totalt

1 129 591

1 118 836

677 082

887 201

901 183

881 249

Källa: Eurostat

2

Andra grönsaker omfattar kronärtskockor, sparris, auberginer, bladselleri, svampar och tryffel, spenat och andra slag.

50


Tabell 33 EU:s import av färska frukter, 1995–2000, ton

KN-nr 0802

Produkt andra nötter

1995 412 356

1996 429 364

1997 380 059

1998 342 561

1999 386 141

2000 380 947

0803

bananer

3 745 385

3 874 465

3 175 673

3 062 235

3 224 251

3 312 816

0804

dadlar*

474 289

533 779

542 096

534 086

628 296

638 938

0805

citrus

1 748 128

1 979 186

1 756 967

1 725 553

1 759 428

1 580 077

0806

vindruvor

464 969

514 258

484 517

509 057

554 575

584 245

0807

meloner

154 424

160 441

166 080

195 252

233 997

232 308

0808

äpplen, päron

1 096 408

1 094 834

1 134 778

956 435

1 088 997

919 412

0809

aprikoser**

113 575

133 558

162 605

156 612

172 741

135 917

0810

andra

247 268

261 812

276 246

306 637

288 083

318 603

-

Totalt

8 456 802

8 981 697

8 079 021

7 788 428

8 336 509

8 103 263

* Dadlar, fikon, ananas, avokado, guava, mango ** Aprikoser, körsbär, persikor, nektariner, plommon och slånbär, färska

och

mangostan,

färska

eller

torkade

Källa: Eurostat

2.8.2 Export EU:s export av grönsaker domineras av lök (0703), tomater (0702) och andra grönsaker (0709)3. 2000 utgjorde de vardera 40 %, 17 % samt 13 % av den totala exporten till tredje land. Mellan 1995 och 2000 har exporten av lök och baljfrukter ökat mest i procent, medan exporten av kål har minskat för varje år sedan 1997. När det gäller färska frukter domineras exporten av citrusfrukter (0805) och äpplen och päron (0808), samt bordsdruvor (0806) och aprikoser, körsbär, persikor etc. (0809). 2000 utgjorde de vardera 45 %, 23 % samt 9 % vardera av den totala exporten till tredje land. Mellan 1995 och 2000 har aprikoser, körsbär, persikor etc. (0809), andra frukter och bär (0810) samt vindruvor (0806) ökat mest. Tabell 34 EU:s export av färska grönsaker, 1995–2000, ton

KN-nr 0702

Produkt Tomater

1995 245 118

1996 234 724

1997 315 377

1998 275 935

1999 256 534

2000 206 466

0703

Lök

216 694

255 781

424 489

395 866

400 215

487 192

0704

Kål

94 147

100 483

155 026

138 818

96 864

93 316

0705

Trädgårdssallat

57 629

54 343

59 562

64 862

63 720

65 574

0706

Morötter

99 308

85 240

105 045

84 648

60 929

128 483

0707

Gurka

46 766

55 694

65 459

64 011

62 375

68 512

0708

Baljväxter

7 316

5 910

7 584

7 409

4 284

16 554

0709

Andra

124 220

136 879

149 224

154 052

161 502

165 322

-

Totalt

891 198

929 054

1 281 766

1 185 601

1 106 423

1 231 419

Källa: Eurostat

3

Andra grönsaker omfattar kronärtskockor, sparris, auberginer, bladselleri, svampar och tryffel, spenat och andra slag.

51


Tabell 35 EU:s export av färska frukter, 1995–2000, ton

KN-nr 0802

Produkt andra nötter

1995 36 219

1996 34 889

1997 37 886

1998 34 331

1999 35 318

2000 38 396

0803

bananer

45 265

31 364

17 938

27 342

31 912

38 807

0804

dadlar*

21 402

23 223

27 656

24 144

23 769

28 333

0805

citrus

1 059 482

1 021 485

1 186 212

1 181 982

1 010 441

1 256 503

0806

vindruvor

144 415

209 410

181 882

156 009

231 591

239 485

0807

meloner

97 232

90 726

139 052

140 222

158 084

136 887

0808

äpplen, päron

510 639

593 070

589 056

474 723

486 439

625 868

0809

aprikoser**

122 802

172 611

136 998

127 282

238 471

251 010

0810

andra

110 197

124 121

146 268

112 824

120 663

159 582

-

Totalt

2 147 653

2 300 899

2 462 948

2 278 859

2 336 688

2 774 871

* Dadlar, fikon, ananas, avokado, guava, mango ** Aprikoser, körsbär, persikor, nektariner, plommon och slånbär, färska

och

mangostan,

färska

eller

torkade

Källa: Eurostat

EU:s export av grönsaker (KN-nr 0702-0709) är för de flesta produkter större än importen. Av stapeldiagrammet nedan kan utläsas att EU:s export är större än importen för tomater (0702), lök (0703), kål (0704), trädgårdssallat (0705), morötter (0706) samt gurkor (0707). Importen är större än exporten när det gäller baljfrukter och baljväxtfrön (0708) och andra grönsaker (0709). Import

Export

600

500

tusen ton

400

300

200

100

0 tomat

lök

kål

sallat

morot

gurka

baljväxter

andra

Figur 54 Import och export av färska grönsaker (KN-nummer 0702-0710) till respektive från EU, 2000, tusen ton Källa: Eurostat

EU:s import av produkter under tullkapitel 0802-0810 är större än EU:s export. Endast för gruppen 0809 (aprikoser, körsbär, persikor etc.) överstiger exporten importen. Spanien är världens största fruktexportör följt av Ecuador, USA och Costa Rica. Spanien exporterar främst citrus och står för cirka 30 % av världens totala export jämfört med USA som har runt 14 %. I följande diagram är bananer (0803) inte inkluderade, då de behandlas i ett separat kapitel (kapitel 4). Bananer utgör drygt 40 % av EU:s totala import av frukt, och ungefär 1 % av exporten.

52


Import

1800

Export

1600 1400

tusen ton

1200 1000 800 600 400 200 0 andra nötter

dadlar*

citrus

färska vindruvor

melon

äpplen, päron

aprikoser**

andra

Figur 55 Import och export av färska frukter (KN-nummer 0802-0810, ej 0803) till respektive från EU, 2000, tusen ton * Dadlar, fikon, ananas, avokado, guava, mango och mangostan, färska eller torkade ** Aprikoser, körsbär, persikor, nektariner, plommon och slånbär, färska Källa: Eurostat

2.8.3 Handelsmönster I detta avsnitt har länderna delats upp i medelhavsländer, AVS-länder, kandidatländer och övriga länder. Som medelhavsländer räknas Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Syrien, Tunisien och Turkiet. Kandidatländerna utgörs av de länder som ansökt om medlemskap i EU och med vilka förhandlingar pågår. Dessa länder är Bulgarien, Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. I AVS-länderna ingår de 76 länder som skrivit under partnerskapsavtalet med EU (Cotonouavtalet) och för vilka EU ger speciella förmåner samt Somalia som tidigare varit ett AVS-land men inte kunnat skriva på Cotonouavtalet. EU har en rad preferensarrangemang på trädgårdsområdet med tullnedsättningar för olika produkter, för flera medelhavsländer, AVS-länderna och kandidatländerna (se vidare avsnitt 2.9.5.3 om handelsavtal). En stor del av handeln sker med dessa länder, men all handel sker inte inom preferensarrangemangen. 2.8.3.1 Färska grönsaker Av figuren nedan framgår att hälften av EU:s import 2000 av färska grönsaker kom från något av Medelhavsländerna. Bland dessa länder kom importen främst från Marocko (21 %), Egypten och Israel (11 % vardera) samt Turkiet (6 %). En markant ökning har skett sedan 1993 då endast 7 % importerades från dessa länder. Även importen från kandidatländerna har ökat och låg 2000 på 19 %. Bland kandidatländerna är Polen (7 %), Cypern (5 %) och Ungern (4 %) de viktigaste för EU:s import. Övriga viktiga enskilda länder är Nya Zeeland (10 %) och AVS-landet Kenya (4 %).

53


Argentina Australien 2% 2% Övriga länder 8% AVS-länderna 9%

Medelhavsländerna 50%

Nya Zeeland 10%

Kandidatländerna 19%

Figur 56 EU:s importkvantiteters fördelning med avseende på ursprung, 2000, färska grönsaker (KNnummer 0702-0709) Källa: Eurostat

När det gäller exporten av färska grönsaker kan konstateras att 30 % gick till kandidatländerna under 2000, se figuren nedan. Om man enbart ser till enskilda länder gick de största kvantiteterna till Ryssland (11 %), kandidatländerna Polen och Tjeckien (10 % respektive 8 %), Schweiz (7 %), Medelhavslandet Algeriet (5 %) samt Norge och USA (4 % vardera).

Norge 4%

USA 4%

Schweiz 7%

Kandidatländerna 30%

Ryssland 11%

AVS-länderna 12%

Medelhavsländerna 14%

Övriga länder 18%

Figur 57 EU:s exportkvantiteters fördelning med avseende på destination, 2000, grönsaker (KN-nummer 0702-0709) Källa: Eurostat

54


2.8.3.2

Färsk frukt

Av figuren nedan framgår det att EU:s import 2000 av färska frukter exklusive bananer framförallt kom från AVS- och Medelhavsländerna. Från kandidatländerna importerades endast 7 %. Bland enskilda länder var AVS-landet Sydafrika det viktigaste och stod 2000 för 18 % av EU:s import. Efter Sydafrika följer Medelhavslandet Turkiet (11 %), USA (9 %), Argentina (8 %), Medelhavslandet Marocko (7 %), Nya Zeeland (6 %), Chile (6 %), Brasilien (5 %) och Medelhavslandet Israel (5 %).

Chile 6%

Brasilien 5%

Nya Zeeland 6%

AVS-länderna 24%

Kandidatländerna 7% Argentina 8%

Medelhavsländerna 24%

USA 9% Övriga länder 11%

Figur 58 EU:s importkvantiteters fördelning med avseende på ursprungsland, 2000, frukter exklusive bananer (KN-nummer 0802-0810, exklusive 0803) Källa: Eurostat

När det gäller exporten av frukter exklusive bananer kan det konstateras att 2000 gick nästan hälften till kandidatländerna, se figuren nedan. AVS- och Medelhavsländerna tog 2000 endast emot 1 % vardera av EU:s export. De största kvantiteterna som togs emot av enskilda länder gick till kandidatlandet Polen (20 %) följt av Ryssland (13 %), Schweiz (9 %), kandidatlandet Tjeckien (9 %), Norge, kandidatlandet Ungern samt USA (4 % vardera). Medelhavsländerna 1% AVS-länderna 1%

USA Norge 4% 4% Schweiz 9%

Ryssland 13%

Kandidatländerna 48%

Övriga länder 20%

Figur 59 EU:s exportkvantiteters fördelning med avseende på destination, 2000, frukter exklusive bananer (KN-nummer 0802-0810, exklusive 0803) Källa: Eurostat

55


2.9 EU:s marknadsreglering av färska frukter och grönsaker Följande KN-nummer omfattas av EU:s marknadsreglering av färska frukter och grönsaker: KN-nummer

VARUSLAG

0702 00

Tomater, färska eller kylda

0703

Kepalök (vanlig lök), scharlottenlök, vitlök, purjolök och lök av andra Allium-arter, färska eller kylda

0704

Kål, blomkål, brysselkål, vitkål och liknande produkter av arten brassica, färska eller kylda

0705

Trädgårdsallat (Lactuca sativa) och cikoriasallat (Cichorium spp.), färsk eller kyld

0706

Morötter, rovor, rödbetor, havrerot (salsifi), rotselleri, rädisor och liknande rotfrukter, färska eller kylda

0707 00

Gurkor, färska eller kylda

0708

Baljväxter och spritade baljväxtfrön, färska eller kylda

ur 0709

Andra grönsaker med undantag grönsaker enligt 0709 60 91, 0709 60 95, 0709 60 99, 0709 90 31, 0709 9039 och 0709 90 60

Ur 0802

Andra nötter, färska eller torkade även skalade, med undantag av arekanötter (betel nötter) och kolanötter enligt undernummer 0802 90 30

0803 00 11

Mjölbananer, färska

Ur 0803 00 90

Mjölbananer, torkade

0804 20 10

Fikon, färska

0804 30 00

Ananas

0804 40

Avokado

0804 50 00

Guava, mango och mangostan

0805

Citrusfrukter, färska eller torkade

0806 10 10

Bordsdruvor, färska

0807

Meloner (inbegripet vattenmeloner) och papayafrukter, färska

0808

Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska

0809

Aprikoser, körsbär, persikor plommon och slånbär färska

0810

Andra frukter och andra bär, färsk

0813 50 31, 5039

Blandningar av enbart torkade nötter enligt nummer 0801 och 0802

1212 10 10

Johannesbröd

(inbegripet

nektariner),

Källa: Rådets Förordning nr 2200/96

Den nuvarande marknadsordningen, d.v.s. grundförordningarna för färska frukter och grönsaker, bearbetade frukter och grönsaker samt för citrusfrukter härrör från ett reformarbete som genomfördes 1996. En mindre reform genomfördes under det franska ordförandeskapet hösten 2000. I denna reform 56


infördes ett stödtak (se vidare avsnitt 2.9.2) på 4,1 % för stöd till producentorganisationer. Tidigare fastställdes först ett preliminärt tak och först efter stödårets slut och när alla åtgärder redan genomförts fastställdes det slutliga stödtaket. Ändringen innebar sålunda underlättad administration samt lättare planering för producentorganisationerna. Ytterligare en ändring som genomfördes var att interventionströsklar (se vidare avsnitt 2.9.4.1) för flera produkter sänktes samtidigt som bearbetningskvoterna4 ökades. Rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker har beteckning (EG) 2200/96 ändrad genom (EG) 2699/00. Förordningen är uppdelad på sju avsnitt med bestämmelser inom följande områden: •

Klassificering av produkter

Producentorganisationer

Branschorganisationer och branschavtal

Intervention

Handel med tredje land

Tillsyn på nations- och gemenskapsnivå

Allmänna bestämmelser

De första fem områdena beskrivs utförligare i de fem följande avsnitten. EU-kommissionen är ansvarig för detaljregler till grundförordningarna inom sektorn samt för tillämpningen av de regler och åtgärder som finns fastställda i grundförordningen. Detta arbete omfattar bland annat att fastställa kvalitetsregler, stöd till producentorganisationer, hanteringen av exportbidrag, stöd och minipriser för apelsiner och citroner för beredning samt den allmänna styrningen av marknaden för färska frukter och grönsaker. Arbetet bedrivs i en förvaltningskommitté i vilken EU-kommissionen har ordförandeskapet. Förvaltningskommittén sammanträder en eller flera gånger per månad. Information från mötena finns på SJV:s hemsida http://www.sjv.se. Välj ”Handel och marknad”, därefter ”EU- kommittéer” och slutligen ”Frukt och Grönsaker”. Av stor vikt är naturligtvis de stöd som utgår. Huvudsakliga stödområden är: 1)

Exportbidrag

2)

Återtaganden (Intervention)

3)

Stöd till producentorganisationernas driftsfonder

4)

Stöd till nötter

Av nedanstående tabell framgår budgetanslagen för sektorn för perioden 1996-2001. Nästföljande figur visar fördelningen av budgetmedel på de olika åtgärderna för perioden 1997-2000. Den största förändringen sedan 1997 är att stödet till producentorganisationerna utgör en större del samtidigt som stödet till intervention har minskat i andel av budgeten.

4

Den maximala mängd produkt avsedd för bearbetning som berättigar till EU-stöd.

57


Tabell 36 Budgetanslag 1996–2001 i miljoner euro 1996

1997

Beräkn. Faktiskt

1998

Beräkn. Faktiskt

1999

Beräkn. Faktiskt

2000

Beräkn. Faktiskt

2001

Beräkn. Faktiskt

Beräkn. Faktiskt

Exportbidrag

98,5

73,4

92,2

67,0

85,9

40,8

79,6

23,2

73,3

32,8

67,0

36,0

Återtaganden

330,7

192,9

216,6

293,2

202,4

138,3

186,1

90,6

156,3

169,2

132,4

117,2

Driftsfonder

128,7

0,0

180,1

6,4

205,8

239,0

231,6

256,4

257,3

270,2

257,3

343,4

Nötter

105,0

81,3

100,0

77,3

101,3

110,3

102,1

93,6

104,1

107,0

75,1

117,6

Delsumma

662,9

347,6

588,9

443,8

595,4

528,4

599,4

463,7

591,0

579,2

531,8

614,2

Övriga åtgärder

172,0

136,0

107,0

19,0

55,0

104,4

45,0

40,8

50,0

0,0

50,0

0,0

Summa färsk frukt och färska grönsaker (1)

834,9

483,6

695,9

462,8

650,4

632,8

644,4

504,5

641,0

579,2

581,8

614,2

Citrus (2)

189,4

234,6

186,5

244,1

182,9

113,2

179,3

202,7

175,7

214,8

172,1

170,1

1 024,3

718,2

882,4

706,9

833,3

746,1

823,7

707,2

816,7

794

753,9

784,3

Summa (1) + (2)

Källa: EU-kommissionen

100% 90%

% av budget

80% 70%

Övrigt

60%

Citrus

50%

Nötter PO-stöd

40%

Intervention

30%

Exportbidrag

20% 10% 0% 1997

1998

1999

2000

Figur 60 Beräknad fördelning av budgetmedel i frukt och grönsakssektorn 2000 Källa: EU-kommissionen

2.9.1 Klassificering av produkter - handelsnormer Från och med den 1 januari 1995 ska frukt och grönsaker som säljs i Sverige följa EU:s regler om kvalitet och om märkning. Detta är i och för sig inget nytt. Före 1995 fanns svenska handelsnormer som var i det närmaste identiska med de internationella, men hur normerna efterlevdes kontrollerades inte av Jordbruksverket utan av näringen själv, d.v.s. odlarorganisationer och handeln. Handelsnormer har funnits sedan det blev möjligt att skicka varor över stora avstånd och skapades först i USA och på 1920-talet även i Europa. Normerna underlättade handeln för köpare som inte hade möjlighet att själva inspektera varorna innan köpet. Man kan därför säga att normerna är en produktbeskrivning. En köpare kan t.ex. jämföra priset på tomater av klass I från två olika köpare och veta att de i stort sett är jämförbara. Ytterligare en orsak till att normerna skapades var att producentorganisationer bildades vid denna tidpunkt. Dessa hade ett behov av att kunna erbjuda ett enhetligt utbud av produkter och för att åstadkomma detta behövdes gemensamma handelsnormer. 58


Man kan sålunda säga att normerna har störst betydelse för handeln fram till konsumenten. För en konsument är situationen nämligen lite annorlunda eftersom konsumenten oftast själv har möjlighet att gå in i en butik, titta på varan och bedöma om den är värd det pris som begärs. Om varorna är korrekt märkta underlättar emellertid normerna för kunden att jämföra priset på motsvarande vara i olika butiker. Vid köp av frukt och grönsaker via Internet hamnar emellertid konsumenten i samma situation som handeln, d.v.s. konsumenten har inte möjlighet att se varan före köpet. Kommittén för Jordbruksfrågor i FN:s ekonomiska kommission för Europa skapade 1949 en arbetsgrupp för standardisering av livsmedel med kort hållbarhet, dit frukt och grönsaker hör. Trots namnet är representanter från världens alla länder välkomna att delta i gruppens arbete vilket t.ex. USA, Nya Zeeland, Sydafrika och Israel som är viktiga producentländer gör. Det internationella arbetet med handelsnormer har ända sedan 1949 utgått från denna arbetsgrupp. De normer som EU antagit är i stort sett identiska med FN:s normer vilket är nödvändigt för att inte skapa problem för handeln med länder utanför EU. I Sverige kom arbetet igång i Trädgårdsnäringens Standardiseringskommitté på 1940-talet. Från mitten på 1960-talet och fram till 1995 bedrevs arbetet av Svenska Fruktfrämjandet respektive Svenska Grönsaksfrämjandet och tillämpningen av reglerna i handeln byggde på en frivillig överenskommelse mellan handeln och de svenska odlarna. För Sveriges del är en viktig skillnad mot tiden före EU-medlemskapet att myndigheterna nu ska kontrollera att normerna efterföljs. Kontroll ska ske i alla led, d.v.s. hos odlare, grossister och i butiker, den s.k. marknadskontrollen. Denna kontroll sker i form av stickprov hos de cirka 3 000 producenter, 300 grossister och 6–10 000 butiker som finns i Sverige. Det är viktigt att notera att Jordbruksverkets växtinspektion endast utför stickprovskontroll. Ansvaret för att produkterna överensstämmer med normerna vilar på innehavaren. Det är därför viktigt att aktörerna själva (odlare, grossister, butiker) har kunskap om vilka regler som gäller och hur normerna fungerar. Förutom marknadskontrollen ska alla produkter som importeras till EU eller exporteras från EU kontrolleras vid gränsen, import- respektive exportkontroll. Vid import och export ska alla partier kontrolleras av myndigheten. Jordbruksverket som idag bedriver arbetet med handelsnormerna utför också kontrollerna. Kontroller genomförs i hela landet av Växtinspektionens personal som finns placerad vid kontor i Helsingborg, Alnarp, Göteborg och Stockholm. 2.9.1.1 Omfattning Reglerna gäller för alla frukter och grönsaker för vilka handelsnormer finns, för närvarande drygt 30 produkter. Det enda undantaget är egna produkter som säljs i anknytning till odlingsplatsen, d.v.s. det som man vanligen kallar gårdsförsäljning. Om man vid gårdsförsäljning även säljer andras produkter gäller inte undantaget från normerna. Tabell 37 Produkter för vilka EU har obligatoriska handelsnormer

Aprikoser

Druvor

Lök

Purjolök

Tomat

Aubergine

Endiviasallat

Melon

Päron

Valnöt

Avokado

Gurka

Morötter

Sallat

Vattenmelon

Blomkål

Jordgubbar

Nektariner

Sparris

Vit- och rödkål

Brysselkål

Kiwifrukt

Paprika

Spenat

Vitlök

Bönor

Kronärtskocka

Persika

Squash (Zucchini)

Äpple

Citrusfrukt

Körsbär

Plommon

Stjälkselleri

Ärter

Källa: Rådets Förordning nr 2200/96

59


2.9.1.2

Krav

De kvalitetskrav som ställs på produkterna kan delas in i två delar. Den första delen utgörs av minimikrav som alltid ska vara uppfyllda för att produkterna ska få säljas. För vissa produkter finns dock undantag från något av kraven t.ex. kan morötter säljas otvättade. I minimikraven ingår för de flesta produkter krav på att de ska vara •

hela

friska, d.v.s. de får inte vara angripna av röta

rena (vissa avvikelser medges beroende på produkt)

praktiskt taget fria från skadedjur

praktiskt taget fria från skador av skadedjur

fria från onormal yttre fuktighet

fria från främmande lukt och smak

tillräckligt utvecklade och mogna för sin typ

ha sådan utveckling och mognad att de tål transport och hantering och är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten

Den andra delen utgörs av en klassificering i Klass II och Klass I och för vissa produkter även Klass Extra med stigande krav på kvalitet och utseende. Medan en produkt i Klass Extra ska vara en i det närmaste perfekt frukt eller grönsak får en produkt i Klass II ha en hel del olika fel förutsatt att den behåller sina väsentligaste egenskaper ifråga om kvalitet, hållbarhet och presentation. Vissa produkter ska också storlekssorteras. För dessa produkter finns även en minimistorlek angiven. Vilka kraven är framgår av normen för respektive produkt. Dessa normer finns på SJV:s hemsidas. 2.9.1.3

Toleranser

Minimikraven, d.v.s. att en produkt är hel, ren, fri från skadedjur och röta, ska alltid vara uppfyllda och den tolerans för avvikelser som man i praktiken använder är låg. När det gäller de krav som ställs i kvalitetssorteringen får 5 % i Klass Extra och 10 % i Klass I, i antal eller vikt av produkterna, avvika från kraven för kvalitetsklassen. De ska då uppfylla kraven för klassen under. För Klass II är toleransen 10 % i antal eller vikt av produkter som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven, men produkterna får inte vara angripna av röta eller på annat sätt vara olämpliga att konsumera. För de flesta storlekssorterade produkter tillåts dessutom 10 % i antal eller vikt avvika från den storlek som anges på förpackningen men ska då ligga inom det storleksintervall som ligger närmast över eller under det som angetts på förpackningen. 2.9.1.4

Märkningens innehåll

För att de som handlar med frukt och grönsaker ska kunna identifiera och jämföra produkterna men också för att ge konsumenterna information om varan, finns krav på märkning.

Produkt (om lådans innehåll inte är synligt från utsidan) Om lådans eller förpackningens innehåll inte är synligt från utsidan ska den vara märkt med vilken produkt den innehåller och ibland även typ av produkt, t.ex. skärbönor, isbergssallat, körsbärstomat. Man bör tänka på att när lådor staplas ovanpå varandra i en pall blir lådans innehåll ofta inte synligt från utsidan även om den enskilda lådan inte är täckt med ett lock.

60


Avsändare eller packare, klass och ursprung är obligatoriskt för alla produkter Precis som för de flesta andra produkter som saluförs måste tillverkaren eller avsändaren finnas uppgiven för att företaget ska kunna kontaktas om det är något fel på produkten. Med förpackare avses den person eller det företag som packar produkterna. Avsändare avser den person eller det företag som kommersiellt skickar och tar ansvar för produkternas transport. Som förpackare eller avsändare får inte anges ett företag som endast saluför produkterna. För att de som handlar med produkterna och konsumenterna ska veta vilken klass en låda eller förpackning med frukt eller grönsaker innehåller och därigenom vilka krav man kan ställa på produkterna, ska lådor och förpackningar också vara märkta med Klass (Klass Extra, Klass I eller Klass II). Även ursprungslandet ska finnas angivet på förpackningen. Med ursprungsland avses det land där produkterna odlats.

Sort, handelstyp och/eller storlek ska anges för vissa produkter För de produkter som storlekssorterats ska storleksklassen finnas angiven. Till sist finns för vissa produkter ytterligare krav, t.ex. på att sorten eller handelstypen, t.ex. grön sparris eller Charentaismelon, ska anges. En specificering på vilken information som lådor och förpackningar ska vara märkta med finns i handelsnormen för respektive produkt. Följande information ska sålunda finnas på emballage och förpackningar: Alla produkter som omfattas av handelsnormer: •

Avsändare och/eller packare

Klass

Ursprungsland

Vissa produkter: •

Storlek

Sort

Handelstyp

2.9.1.5

Märkning av förpackningar

Ytteremballage Alla lådor/emballage ska märkas, läsligt och synligt med outplånlig text på någon av förpackningens sidor. Produkter som saluförs i t.ex. nät eller påse ska ha en etikett som är stadigt fäst vid förpackningen.

Varor i bulk Produkter som i den handel som föregår butiksledet saluförs i bulk ska åtföljas av ett dokument som innehåller den information som krävs enligt normerna d.v.s. samma information som annars skulle ha funnits på lådorna.

Konsumentförpackningar Alla slutna konsumentförpackningar, d.v.s. förpackningar vars innehåll inte kan ändras utan att bryta förpackningen, ska också märkas. Samma information ska även finnas på den låda i vilken förpackningarna packats. Exempel på konsumentförpackningar är påsar, nät, plasttäckta brickor m.m. Däremot är öppna tråg, t.ex. jordgubbstråg undantagna, för dessa räcker det att ytteremballaget, lådan är märkt. Om tråget är inneslutet i ett nät vilket är vanligt vid försäljning av t.ex. kiwifrukt och vindruvor, eller en plastfilm, är tråget inte längre öppet och ska då vara märkt.

61


Styckeförpackningar Produkter som förpackas individuellt i en plastfilm t.ex. krympfilmade produkter som gurka, paprika och citroner anses inte vara konsumentförpackade och kräver därför inte individuell märkning på filmen.

Förpackningar med delade eller snittade produkter Handelsnormerna för färska frukter och grönsaker omfattar bara hela produkter. Snittad sallat (eller andra snittade produkter) omfattas t.ex. inte av dessa normer utan av Livsmedelsverkets märkningskungörelse. 2.9.1.6

Märkning i butik

Produkter som i detaljistledet exponeras i lådor får bara säljas i originalemballaget. Om andra lådor skulle användas skulle märkningen på dessa lådor avse en annan vara än innehållet och ge felaktig information till konsumenterna. Det är därför inte tillåtet att i en låda fylla på med produkter av annan sort eller ursprung.

Exponering i lådor med märkningen väl synlig När produkterna exponeras i korrekt märkta lådor som placerats så att märkningen är lätt synlig för konsumenterna krävs ingen ytterligare skyltning av produkterna.

Försäljning i lös vikt Frukt och grönsaker kan också säljas i lös vikt. Vid försäljning i lös vikt får produkter med olika ursprung och/eller avsändare inte blandas, t.ex. i så kallade ”fruktberg”. Dessutom ska en tydlig skylt ange de uppgifter som krävs i normerna rörande: • • •

Produktens ursprung Klass Sort (gäller för vissa produkter)

Exponering i lådor men utan att märkningen är väl synlig Om produkterna exponeras i lådor som placerats så att märkningen inte lätt kan ses av konsumenterna ska produkterna skyltas enligt samma krav som gäller vid försäljning i lös vikt.

Försäljning av konsumentförpackade produkter Vid försäljning av produkter i slutna konsumentförpackningar (som därmed är märkta på förpackningen) krävs ingen ytterligare skyltning i butik.

Försäljning av styckeförpackade produkter och öppna tråg utan tillhörande ytteremballage Styckeförpackade produkter och öppna tråg behöver inte vara individuellt märkta. Om de exponeras i butik utan ett ytteremballage med märkningen väl synlig för konsumenterna, ska dessa produkter skyltas enligt samma krav som gäller vid försäljning i lös vikt. Vid skyltning i butik krävs inte att man ska ange packare/avsändare eller produkternas storlek på skylten. 2.9.1.7 Ansvar Innehavaren är ansvarig för att produkterna uppfyller de krav som finns. Det betyder att när en grossist eller detaljist tar emot produkterna blir han eller hon ansvarig för att de motsvarar kraven. Vid ankomsten ska mottagaren därför kontrollera produkternas kvalitet och märkning och själv godkänna eller underkänna dem. Det är först när huvuddelen av alla grossister och detaljister verkligen tar detta ansvar och kontrollerar/godkänner produkterna vid ankomsten som efterföljandet av kvalitetsnormer och märkning kommer att fungera fullt ut. Den verksamhet som Växtinspektionen bedriver är en stickprovskontroll som visar i vilken mån detta fungerar, men den verkliga kontrollen ska göras av producenterna, grossisterna och detaljisterna själva.

62


2.9.1.8

Kontroll

Växtinspektionen som är en del av Statens jordbruksverk kontrollerar att kvalitets- och märkningsreglerna följs. Detta görs genom stickprovskontroller hos producenter, packare, grossister och ute i butiker. Frukt och grönsaker som importeras från länder utanför EU kontrolleras alltid i samband med intullningen men kan sedan bli föremål för ytterligare kontroll i samband med stickprovskontrollerna i grossist- och detaljistledet. 2.9.1.9

Påföljder

Om Växtinspektionen finner produkter som inte uppfyller de krav som finns uppställda, skrivs en rapport och innehavaren får bestämma vilken åtgärd som han/hon vill vidta. De alternativ som finns är: •

Omsortering

Märkning

Nedklassning

Retur till avsändaren

Industriell beredning

Användning till djurfoder

Destruktion

Innehavaren förbinder sig att utföra åtgärden och Växtinspektionen kontrollerar att detta görs.

63


Tabell 38 Sammanställning över kvalitetsklasser och krav på märkning med sort för produkter med obligatoriska handelsnormer Produkt Aprikoser Aubergine Avokado Blomkål Brysselkål Bönor Citrusfrukt

Kvalitetsklasser Extra, I, II I, II Extra, I, II Extra, I, II I, II Extra, I, II Extra, I, II

Druvor Endiviasallat Gurka Jordgubbar Kiwifrukt Kronärtskocka Körsbär Lök Melon Morötter Nektariner Paprika Persika Plommon Purjolök Päron Sallat Sparris Spenat Squash (Zucchini, Sommarpumpa) Stjälkselleri Tomat Valnöt Vattenmelon Vit-/rödkål Vitlök

Extra, I, II Extra, I, II Extra, I, II Extra, I, II Extra, I, II Extra, I, II Extra, I, II I, II I, II Extra, I, II Extra, I, II I, II Extra, I, II Extra, I, II I, II Extra, I, II I, II Extra, I, II I, II I, II I, II Extra, I, II Extra, I, II I, II I, II Extra, I, II

Äpple Ärter

Extra, I, II I, II

Källa: EU-kommissionens lagtext

64

Krav på märkning med sort Ja, i klass Extra och klass I Nej Ja Nej Nej Nej Ja, för apelsiner. För clementiner ska det anges om de är kärnfria Ja Nej Nej Nej Nej Ja, i klass Extra Nej Nej Ja, sort eller handelstyp Ja, i klass Extra Ja, i klass Extra och klass I Nej Ja, i klass Extra och klass I Ja Nej Ja Nej, men typ av produkt Nej Nej Nej Nej Nej, men körsbär- eller coctailtomat ska anges Nej, men skördeår Nej Nej Nej, men typ av produkt ska anges (färsk, halvtorr, torr och ev. rökt) Ja Nej


2.9.2 Producentorganisationer (PO) I den reform av stödet till sektorn för färska frukter och grönsaker som genomfördes 1996 skapades ett stödsystem som är baserat på att godkända producentorganisationer (PO) får stöd för åtgärder och aktiviteter beskrivna i ett godkänt verksamhetsprogram (VP) och finansierade med en gemensam driftsfond (DF). För att erhålla stöd ska producentorganisationerna sålunda sätta samman ett verksamhetsprogram med de åtgärder de vill vidta. För att finansiera åtgärderna ska en driftsfond skapas. Finansieringen av driftsfonden ska till 50 % komma från organisationens medlemmar och resterande 50 % erhålls av EU. EU bidrar dock maximalt med en summa som motsvarar 4,1 % av producentorganisationens omsättning av godkända produkter. Fram till och med 2000 bestämdes detta stödtak i två steg. I ett första steg fastställdes ett preliminärt stödtak baserat på producentorganisationernas uppskattningar om i hur stor utsträckning de skulle komma att utnyttja stödet. Efter årets slut och när uppgifter om alla producentorganisationers godkända kostnader lämnats in till EU-kommissionen fastställdes ett slutgiltigt stödtak. Detta kunde avvika tämligen mycket från det preliminära taket vilket gjorde det mycket svårt för producentorganisationerna att planera sitt stödutnyttjande eftersom de inte visste hur stort det slutliga stödet skulle komma att bli. Den reform som genomfördes hösten 2001 och som innebar att ett fast stödtak på 4,1 % av varje producentorganisations omsättning av godkända produkter infördes, innebar därför en stor förbättring. När reformen genomfördes var målet att 60 % av EU:s odlare skulle vara anslutna till en producentorganisation. Idag, hösten 2001 kan man konstatera att bara 40 % av odlarna är anslutna. Orsaken tros vara att systemet är byråkratiskt och tungrott och att det därför är svårt att motivera producenter att medverka. EU-kommissionen har förklarat att syftet med att stödja producentorganisationerna ekonomiskt är att stärka producenternas ställning på marknaden och därigenom öka deras lönsamhet. Enligt EU-kommissionen är målet för producentorganisationernas arbete att •

skapa balans mellan utbud och efterfrågan,

anpassa utbudet mot den kvalitet konsumenterna efterfrågar,

främja koncentrationen av utbudet för att möta koncentrationen i handeln som blir allt starkare,

främja avyttring av medlemmarnas produkter,

minska produktionskostnader och stabilisera producentpriserna samt

främja odlings- och produktionsmetoder samt en avfallshantering som alla är miljövänliga.

Av nedanstående diagram framgår antalet producentorganisationer i medlemsländerna. Det kan noteras att i t.ex. Italien, Grekland och Portugal, där produktionen av frukt och grönsaker är av stor vikt, har den andel av produktionen som säljs genom producentorganisationer varit ganska liten.

65


600 500

1998 1999

antal PO:er

400

2000

300 200 100 0

E

F

I

GR

UK

D

P

1998

531

337

147

178

134

68

1999

536

340

120

106

75

59

2000

546

303

119

123

75

59

NL

FIN

S

B

DK

IRL

A

11

9

8

11

6

6

3

39

13

9

7

6

6

6

4

39

13

7

7

8

6

13

4

Figur 61 Antal producentorganisationer i EU:s medlemsländer åren 1998, 1999 och 2000

% av omsättning genom erkända PO:er

Källa: EU-kommissionen

80 1998

70

1999

60

2000

50 40 30 20 10 0

B

NL

F

E

1998

68

63

54

1999

71

64

55

50

2000

67

73

53

45

S

D

DK

30

37

40

34

29

42

28

39

I

UK

A

32

10

27

26

17

28

28

23

GR

FIN

I

P

11

7,5

71

15

13

9

8

23

11

37

5

Figur 62 Andel av omsättningen i färska frukter och grönsaker som 1998, 1999 och 2000 såldes genom erkända producentorganisationer Källa: EU-kommissionen

2.9.2.1

Vad är en producentorganisation? Vad krävs för ett godkännande?

En producentorganisation är en organisation som är bildad på initiativ av producenter, erkänd av medlemsstaten och som för producenternas räkning saluför de frukter och grönsaker som produceras av producenterna. För att ett godkännande ska ges krävs bl.a. att stadgarna garanterar att producentorganisationen bedrivs enligt demokratiska principer. Andra krav för att en producentorganisation ska godkännas är att:

66

den ska ha bildats på initiativ av odlarna

ett syfte är att säkerställa produktionsplanering


den ska arbeta för att anpassa utbudet till efterfrågan, både i fråga om kvantitet och kvalitet

den ska främja koncentrationen av medlemmarnas utbud

den ska arbeta för att minska produktionskostnaderna och stabilisera produktionspriserna

den ska arbeta för miljövänliga odlings- och produktionsmetoder och en miljövänlig avfallshantering

Det finns också krav på att producentorganisationens stadgar ska innehålla: •

krav på att medlemmarna tillämpar producentorganisationens regler, speciellt rörande kännedom om produktionen, saluföring och miljöskydd

krav på att medlemmen för varje produktkategori inte är medlem i mer än en producentorganisation

krav på att medlemmarna säljer hela sin produktion genom producentorganisationen - men om producentorganisationen tillåter kan 25 % av produktionen säljas på den egna gården, t.ex. genom självplock

krav på att producenterna tillhandahåller de uppgifter om t.ex. areal, skörd, avkastning och direktförsäljning som producentorganisationen kräver

krav på att medlemmarna betalar ekonomiska bidrag till driftsfonden

bestämmelser om hur producentorganisationens regler ska fastställas, antas och ändras

bestämmelser om hur medlemmarnas avgifter ska fastställas

regler som garanterar att producentorganisationen styrs demokratiskt och att producenterna har kontroll över organisationen

regler om påföljder när reglerna inte följs

regler om antagande av nya medlemmar

regler om bokföring och budget

Dessa stadgar ska ha erkänts av landets ansvariga myndighet. 2.9.2.2 Kategorier av producentorganisationer Följande kategorier av producentorganisationer har fastställts. En producentorganisation kan sålunda antingen välja att vara generell och vara öppen för alla frukter och grönsaker eller att vara specialiserad på t.ex. frukt, nötter etc. 1. frukt och grönsaker 2. frukt 3. grönsaker 4. produkter avsedda för bearbetning 5. citrusfrukter 6. nötter 7. svamp 2.9.2.3 Minimikrav rörande omsättning och antal medlemmar I samband med att stödet till producentorganisationer skapades fastställdes ett minsta antal medlemmar och en minsta omsättning för att en producentorganisation ska kunna godkännas. Minimigränserna varierar dock mellan medlemsländerna och mellan regioner, se tabellen nedan.

67


Tabell 39 Kriterier rörande minsta antal medlemmar och minsta omsättning för erkännande av producentorganisationer PO-kategori 1 till 4 Medlemsstat eller region

Belgien, Tyskland, Spanien (1), Frankrike, Grekland (2), Italien, Nederländerna, Österrike, Storbritannien (3). Danmark, Irland, Nordirland, (2) Grekland , Mallorca, Kanarieöarna, Portugal (4). Finland, Sverige, (2) .

Grekland

Grekland (öar), Luxemburg, Madeira och Azorerna.

Minsta antal medlemmar

PO-kategori 6 och 7

Minsta omsättning (milj euro)

40

1,5

…..eller 15

2,5

…..eller 5

3,0

15

0,5

….eller 5

1,0

10

0,25

…. eller 5

0,5

5

0,1

Minsta antal medlemmar

Minsta omsättning (milj. euro) 5

0,25

5

0,1

(1) Utom Mallorca och Kanarieöarna (2) Vissa regioner (3) Utom Nordirland (4) Utom Madeira och Azorerna Källa: Förordning (EG) 412/97

2.9.2.4

Verksamhetsprogram och deras innehåll

Producentorganisationer kan välja att ombesörja medlemmarnas försäljning och gemensamma inköp utan att utnyttja möjligheten från EU att erhålla bidrag för godkända gemensamma utgifter. Producentorganisationerna kan emellertid också välja att skapa program, av EU kallade ”Verksamhetsprogram”, som ska innehålla det ramverk d.v.s. de aktiviteter och åtgärder producentorganisationen avser genomföra under den tid programmet löper, vilket är max fem år. Åtgärderna ska vara av en kollektiv natur och dessutom vara framåtsyftande. De kan sägas vara av en kollektiv natur om de berör ett större antal eller andel av producentorganisationens medlemmar och de har antagits demokratiskt av organisationens medlemmar. Det är sålunda viktigt att betona att stödet inte får användas som ett investeringsstöd för producentorganisationens enskilda medlemmar utan ska finansiera åtgärder som har en kollektiv prägel och är av gemensamt intresse för producentorganisationen som helhet.

68


300

60 milj. euro 50

% av utgifter

200

40

150

30

100

20

50

10

0

procent

milj. euro

250

0 1996

1997

1998

1999

2000

Figur 63 Utvecklingen av stödet till driftsfonder och dess andel av det totala stödet som betalas ut i sektorn för färska frukter och grönsaker (inklusive citrus), miljoner euro Källa: EU-kommissionen

Stödet får inte heller ges till allmänna produktionskostnader. Exempel på kostnader som inte kan godkännas inom ramen för verksamhetsprogram är: •

Generella produktionskostnader, speciellt - frön och plantor - växtskyddsprodukter inklusive produkter för integrerad produktion, gödning och andra produktionsmedel - förpackningskostnader, lagringskostnader, packningskostnader - kostnader för insamling och transport (intern och extern) - driftskostnader (särskilt elektricitet, bränsle och underhåll)

Allmänna kostnader

Inkomst och pristillägg

Försäkringskostnader

Återbetalning av lån

Köp av obebyggd mark

Deltagarersättning till producenter som deltar i utbildningskurser, annat än kostnader för logi och transport

Kostnader förknippade med kvantiteter som producerats av organisationens medlemmar men utanför EU

Åtgärder som kan snedvrida producentorganisationen

Begagnad utrustning

Investeringar i transportmedel som ska användas av producentorganisationen för marknadsföring eller distribution

Hyra som ett alternativ till köp samt driftskostnader för hyrda produkter

Kostnader knutna till leasingkontrakt

Reklam för enskilda varumärken eller varumärken som innehåller geografiska beteckningar

konkurrensen

i

andra

ekonomiska

aktiviteter

69

i


Skatter och andra nationella avgifter

Investeringar för bearbetning av färska produkter. (Åtgärder som utförs av producentorganisationen för att iordningställa produkterna, t.ex. tvättning, snittning, putsning, torkning och förpackning anses inte som bearbetning.)

Producentorganisationen kan t.ex. göra reklam för sitt enskilda varumärke men kostnaderna för detta berättigar inte till stöd från EU. Tanken bakom detta är att EU:s pengar ska användas för att stärka sektorn i sin helhet och inte för att finansiera producentorganisationernas konkurrens med varandra. Driftsfonden kan därför finansiera åtgärder för att öka konsumtionen av frukt och/eller grönsaker generellt men inte för att öka konsumtionen av ett lands frukt eller en regions frukt på bekostnad av frukt från andra EU-länder. Exempel på kostnader som däremot kan godkännas är: •

Kostnader för plantor av perenna växtslag

Specifika kostnader för organisk, integrerad eller experimentell produktion

Miljöåtgärder (inklusive återanvändbara och återvinningsbara emballage)

Kvalitetsförbättrande åtgärder (inklusive certifierade frön och plantor)

Personalkostnader för kvalitets- och miljöförbättrande åtgärder

Investeringar i transportmedel utrustade med kyla och/eller kontrollerad atmosfär

Extra transportkostnader som orsakas av att man väljer ett miljövänligare transportmedel (t.ex. järnväg)

Kostnader för möten och utbildningsprogram förknippade verksamhetsprogrammet, inklusive kostnader för logi och transport

Allmän marknadsföring och marknadsföring av kollektiva märken. (Reklam för geografiska namn berättigar till stöd bara om namnet är godkänt i förordning 2081/92 eller om det geografiska namnet har en underordnad betydelse till huvudbudskapet.)

Begagnad utrustning som uppfyller vissa regler (enligt förordning 1685/2000)

Mark, om köpet krävs för att göra en investering som är upptagen i verksamhetsprogrammet

Leasing, inom ramen för produktens marknadsvärde (och enligt 1685/2000)

Hyra istället för köp om det är ekonomiskt försvarbart

Köp av fastighet (i enlighet med 1685/2000)

Investeringar i enskilda företag kan godkännas om de uppfyller kraven på att investeringen ska ha en kollektiv natur och åtgärder vidtagits för att säkra att investeringen tillfaller producentorganisationen om medlemmen lämnar denna.

Ersättningsinvesteringar får göras förutsatt att restvärdet för den ersatta investeringen antingen tillfaller producentorganisationen eller dras ifrån kostnaden för den nya investeringen.

Overheadkostnader förknippade med verksamhetsprogrammet och driftsfonden finansieras med en summa som motsvarar 2 % av den godkända driftsfondens storlek upp till ett maximalt belopp på 150 000 euro.

med

åtgärder

i

Producentorganisationerna ska innan programmen börjar gälla skicka in dessa till den ansvariga myndigheten i respektive medlemsstat för ett godkännande av programmet. Efter programmets genomförande utför myndigheten kontroller som fastslår att åtgärderna genomförts i enlighet med det godkända verksamhetsprogrammet, och om de kostnader som producentorganisationen begär stöd för verkligen berättigar till stöd.

70


2.9.2.5 Driftsfonder (DF) För att finansiera de kostnader som är förknippade med genomförandet av åtgärder i verksamhetsprogrammen ska producentorganisationerna skapa så kallade driftsfonder. Bidragen till driftsfonderna ska erläggas som avgifter av medlemmarna. Avgiften får baseras på den saluförda produktionens volym eller värde eller en kombination av dessa. Samma summa som medlemmarna erlagt och som motiveras av godkända kostnader erhåller producentorganisationen sedan från EU. EU betalar dock max 4,1 % av producentorganisationens omsättning av godkända produkter. Den tillämpningsförordning (EG 609/2001) som reglerar tillämpningen av verksamhetsprogram och driftsfonder, öppnar emellertid för möjligheten att differentiera stödet. Förordningen föreskriver nämligen att producentorganisationerna får fastställa avgiften på olika nivåer för olika produkter eller grupper av medlemmar i enlighet med objektiva kriterier som ska fastställas av producentorganisationen. Två villkor är dock att dels får verksamhetsprogrammets kollektiva karaktär inte undergrävas och dels ska bidragen till dessa undergrupper beräknas på saluförd volym eller värde på samma sätt som för bidragen till den gemensamma driftsfonden. Tanken är att en producentorganisation ska kunna ha ett gemensamt basprogram som alla medlemmar betalar till och dels en del som består av olika undergrupper vilka kan välja olika nivåer på sitt engagemang. Figuren nedan försöker illustrera hur situationen kan se ut. I exemplet bidrar producentorganisationens alla medlemmar med 2 % av sin omsättning till basprogrammet. Samma summa som medlemmarna har betalat erhålls sedan av EU. Till detta har producentorganisationen en frilandsgrupp och en tomatgrupp som har varsin ”separat fond” till vilken gruppens medlemmar bidrar med ytterligare 2,1 % av sin omsättning och erhåller motsvarande summa från EU.

Frilandsgruppen, bidrag 2,1 %

Studiegruppen, 1,1 % Gurka, 1%

Tomatgruppen, bidrag 2,1 %

Sallat, 1%

Basprogram, bidrag 2 % av omsättningen

Figur 64 Schematisk framställning av ett exempel på hur finansieringen av ett verksamhetsprogram med undergrupper kan se ut

I exemplet ovan har sallats- och gurkgrupperna valt att lägga sig på en lägre nivå för att de medlemmar som så önskar även ska kunna tillhöra en studiegrupp som erhåller bidrag med 1,1 % av omsättningen. Alla grupper, inklusive basprogrammet, kan naturligtvis lägga medlemmarnas bidrag på en lägre eller högre nivå. Det sammanlagda bidraget som erhålls från EU kan maximalt uppgå till 4,1 % av omsättningen och maximalt till lika mycket som medlemmarna själva erlagt i avgifter. Nedanstående diagram visar stöd till producentorganisationer i de olika medlemsorganisationerna, dels i absoluta tal och dels i relation till omsättningen av frukt och grönsaker.

71


100 90 1998

ansökt PO-stöd i milj euro

80

1999

70

2000

60 50 40 30 20 10 0

E

F

I

NL

B

D

UK

GR

S

DK

A

P

IRL

FIN

1998 60,06 58,46 51,8 48,76 18,82 11,03 11,5 1,98 1,05 0,53

0

0,24

0

0,18

1999 92,24 69,21 65,22 42,61 22,62 12,61 12,13 2,65 1,39 1,15 1,13 0,68 0,54 0,11 2000 94,62 67,54 79,11 33,77 27,94 13,82 14,42 3,42

1,9

0,61 1,74 0,92

2,5

0,08

Figur 65 Medlemsländernas ansökningar om slutligt stöd till producentorganisationer 1998, 1999 och 2000, miljoner euro Källa: EU-kommissionen

ansökt stöd i % av omsättning i PO

4,5 4

1998

3,5

1999 2000

3 2,5 2 1,5 1 0,5 0

IRL

B

I

E

UK

NL

F

DK

D

1998

0

2,75

1,98

2,23

1999

3,08

3,06

2,78

2,72

2000

4,07

4,04

3,19

2,78

S

A

P

GR

FIN

2,14

3,02

2,21

0,92

1,92

1,5

2,65

2,63

2,55

2,36

2,12

2,08

0

0,34

0,73

0,98

1,89

1,11

0,82

0,51

2,6

1,95

2,62

0,98

2,27

2,71

2,13

1,54

0,99

0,4

Figur 66 Ansökt stöd till producentorganisationer i förhållande till omsättningen i landets samtliga producentorganisationer, % Källa: EU-kommissionen

2.9.2.6

Producentorganisationer och PO-stöd i Sverige

Sverige hade redan före 1996 producentorganisationer. Dessa var dock inte erkända enligt EU:s kriterier och fick därför så att säga börja från början när EU-stödet introducerades 1997. Antalet producentorganisationer var från början 11, men har genom sammanslagningar minskat i antal och uppgick hösten 2001 till 7 stycken. Flera producentorganisationer utnyttjade möjligheten att sätta samman verksamhetsprogram och ansöka om stöd redan från 1997, det första året detta var möjligt. Av nedanstående tabell framgår hur stödet har utnyttjats i Sverige mellan 1997 och 1999.

72


Tabell 40 Utnyttjande av stöd till producentorganisationer i Sverige, 1997–1999

(SEK) Budgeterat stöd

1997 -

1998 14 233 360

1999 21 259 194

Ansökt stöd

6 025 239

9 124 375

5 500 000*

Utbetalt stöd

5 945 920

3 820 000*

3 000 000*

*avser förskott Källa: Jordbruksverket

Av nedanstående tabell framgår till vilka typer av åtgärder som svenska producentorganisationer har utnyttjat stödet. Tabell 41 Stöd till producentorganisationer fördelat på åtgärder År

Miljö

Produktutveckling, kvalitet och kontroll

Produktionsplanering

Utveckling av Medlemmar produktion och företagsledning

Marknadsföring

1997

2,7 %

13,9 %

11,5 %

10,8 %

1,4 %

59,7 %

1998

8,5 %

24,0 %

7,1 %

8,7 %

2,3 %

49,4 %

totalt

6,2 %

20,0 %

8,9 %

9,5 %

1,9 %

53,5 %

*avser förskott Källa: Jordbruksverket

2.9.3 Branschorganisationer och branschavtal Det är frivilligt för medlemsstaten att erkänna branschorganisationer. Syftet med att erkänna branschorganisationer är att stimulera till bildande av organisationer som representerar en betydande del av de olika yrkeskategorierna inom frukt- och grönsakssektorn. Tanken är att dessa organisationer ska bidra till att förverkliga målen inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik genom att förbättra kunskapen om hur produktionen ska organiseras och hur produkterna ska presenteras och saluföras. Med branschorganisationer avses varje juridisk person, som förenar företrädare för näringsverksamhet med anknytning till produktion och/eller saluföring och/eller bearbetning av produkter som omfattas av marknadsregleringen och som bl.a. sysslar med: •

att förbättra kännedomen om produktionen och marknaden,

marknadsundersökningar,

standardavtal,

främjande av frukt och grönsaker,

att förbättra produkters kvalitet,

att anpassa utbudet efter de preferenser som finns hos konsumenterna,

att främja ekologiskt jordbruk och integrerad produktion samt

att fastställa regler för produktion och saluföring, som är strängare än reglerna i gemenskapens eller i nationell lagstiftning.

Medlemsstater kan på begäran av en branschorganisation under vissa omständigheter ge tvingande karaktär åt vissa regler för icke medlemmar i branschorganisationer. Det är emellertid frivilligt för medlemsstater att erkänna branschorganisationer.

73


2.9.4 Återtag och intervention I likhet med regleringar för andra sektorer ger marknadsordningen för färska frukter och grönsaker möjlighet till återköp av produkter från marknaden, s.k. intervention. Syftet med detta är att stabilisera priserna på marknaden. Inom andra produktområden köps produkterna in från marknaden när priserna är låga och säljs sedan ut när priserna ökat. Detta är inte möjligt inom frukt och grönsakssektorn på grund av dessa produkters korta hållbarhet. Genom att frukt och grönsaker kontinuerligt återköps från marknaden utan att sedan återföras bidrar interventionssystemet inom frukt- och gröntsektorn till att permanenta en överskottsproduktion. 2,37 2,5 1,78

miljoner ton

2

1,66 1,4

1,5

1,07

0,92

1 0,5 0

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 67 Utveckling av återtagna kvantiteter under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, miljoner ton Källa: EU-kommissionen

Ett syfte med den reform som förhandlades fram 1996 och som trädde i kraft den 1 januari 1997 var att minska återtagen. Det är alltför tidigt att konstatera om detta mål verkligen uppnåtts. Det står emellertid klart att avsevärda kvantiteter fortfarande återköps. Av tabell 36 som visar budgetanslagen för frukt- och grönsakssektorn framgår att cirka en fjärdedel av de medel som betalas ut finansierar återtaganden av produkter från marknaden (återtaganden genom summa (1) + (2)). För vissa produkter kvarstår sålunda en strukturell obalans som reformen inte kommit tillrätta med. Avsikten med intervention är inte heller att denna ska användas till en återkommande överskottsproduktion utan att stabilisera marknaden vid tillfälliga störningar. Finansiering av återtag inom frukt- och grönsakssektorn kan ske antingen •

med gemenskapskompensation eller

via driftsfonder.

Någon intervention av frukt och grönsaker har inte förekommit i Sverige vare sig via driftsfonder eller med gemenskapskompensation. De två sätten att finansiera återtag beskrivs utförligare i kommande avsnitt om kompensation.

74


293 300

miljoner euro

250

193 169

200

138

150

91

100 50 0 1996

1997

1998

1999

2000

Figur 68 EU:s kostnader för intervention av färska frukter och grönsaker finansierade med gemenskapskompensation under perioden 1996–2000, miljoner euro Källa: EU-kommissionen

För återtag krävs att produkterna är av en kvalitet som minst motsvarar klass II. 2.9.4.1

Kompensation

Gemenskapskompensation För de produkter som finns uppräknade i bilaga II till marknadsordningen kan återtagen finansieras med ett stöd som finns fastställt i bilaga V till samma förordning, se tabell 43 nedan. Med en eurokurs på 9,47 kr (9 november 2001) varierar stödet 2001/02 per kg mellan 38 öre för melon och vattenmelon och upp till 1,43 kr för aprikoser. Om produkterna går till gratis utdelning svarar EU dessutom för transportkostnaderna med ett fastställt schablonbelopp. Vid gratis utdelning av äpplen och citrusfrukt som återtagits betalar EU också sorterings- och förpackningskostnader upp till ett belopp på 11 euro per 100 kg frukt. Tabell 42 Schablonbelopp för transportkostnader vid gratis utdelning av återtagna frukter och grönsaker ((EG) 659/97)

Avstånd (km) Mindre än 25

Ersättning (euro/100 kg) 1,20

Cirka kr/100 kg 11,39

25 - 199

2,50

23,48

200 - 349

3,50

33,22

350 - 499

5,00

47,45

Mer än 500

6,50

61,68

Tillägg för kyla eller frysvagn eller per vagn

0,60

5,70

Källa: EU-kommissionen

Återtagandet görs av producentorganisationer som betalar ut stödet till sina medlemmar. Den kvantitet som får återtas från marknaden med gemenskapskompensation är dock från och med marknadsåret 2002/2003 begränsad till 5 % av den saluförda kvantiteten av produkten i fråga för citrusfrukter, 8,5 % för äpplen och päron och 10 % för övriga produkter. För marknadsåret 2001/2002 är begränsningen 10 % för citrusfrukter, meloner och vattenmeloner och 20 % för övriga produkter. Producentorganisationerna är ålagda att även återta produkter från odlare som inte tillhör någon producentorganisation. Stödet reduceras då med 10 %. Begränsningen på 10 % av saluförd volym gäller då den enskilde odlaren.

75


Tabell 43 Gemenskapskompensation för återtagna produkter i euro/100 kg

Produkt

1997/98

1998/99

1999/2000

2000/2001

2001/2002

2002 +

Blomkål

9,34

8,88

8,41

7,94

7,48

7,01

Tomater

6,44

6,12

5,80

5,47

5,15

4,83

Äpplen

10,69

10,32

9,94

9,56

9,18

8,81

Druvor

10,69

10,15

9,62

9,08

8,55

8,02

Aprikoser

18,90

17,95

17,01

16,06

15,12

14,17

Nektariner

17,39

16,52

15,65

14,78

13,91

13,04

Persikor

14,65

13,92

13,18

12,45

11,72

10,99

Päron

10,18

9,82

9,46

9,10

8,75

8,39

Auberginer

5,29

5,02

4,76

4,49

4,23

3,97

Meloner

4,00

4,00

4,00

4,00

4,00

4,00

Vattenmelon

4,00

4,00

4,00

4,00

4,00

4,00

Apelsiner

14,33

14,26

14,20

14,13

14,07

14,00

Mandariner

16,15

15,52

14,89

14,26

13,63

13,00

Klementiner

12,74

12,79

12,84

12,90

12,95

13,00

Satsumas

10,49

10,99

11,49

12,00

12,50

13,00

Citroner

13,37

13,30

13,22

13,15

13,07

13,00

Källa: EG 2200/96

i) Interventionströsklar Interventionströskel är den maximala mängd av en produkt som kan erhålla full ersättning enligt de nivåer EU har fastställt. Om större kvantiteter interveneras reduceras ersättningen. Citrus

I den tidigare marknadsordningen 1035/72 skulle interventionströsklarna för citrus uppgå till 10 % av medelproduktionen de senaste fem åren. I den nya marknadsordningen 2200/96 ska interventionen begränsas till 10 % av varje producentorganisations saluförda produktion (ett medelvärde av de senaste fem åren) av citrus. Det infördes dock en stegvis nedtrappning så att begränsningen uppgick till 35 % första året, 30 % andra året, 25 % tredje året, 20 % det fjärde året och 15 % det femte året. I den reform av marknadsordningen som genomfördes 2000 höjdes bearbetningstaken för citrus samtidigt som den gräns på 10 % som införts (men till vilken man ännu ej hunnit fram) sänktes till 5 % från marknadsåret 2001/02. Äpplen

Interventionströskeln för äpplen har varierat under årens gång. Från att ha varit 6 % av saluförd produktion marknadsåret 1989/90 sänktes tröskeln till 4 % 1990/91 och 3 % marknadsåret 1991/92. Denna nivå låg kvar till marknadsåret 1997/98 då tröskeln återigen höjdes till 5 % för att påföljande marknadsår höjas ytterligare till 6 % en nivå som behölls även marknadsåret 1999/2000. Tomater

Liksom för äpplen genomfördes marknadsåret 1997/98 en höjning av interventionströskeln för tomater från 3 % till 5 % av saluförd kvantitet. Denna kvantitet har sedan bibehållits. Detta innebar för tomater en kvantitativ höjning från 205 000 till 360 000 ton, något som också avspeglas i interventionsstatistiken.

76


Blomkål

Interventionströskeln för blomkål höjdes även den marknadsåret 1997/98 från 3 % till 5 % av saluförd produktion vilket innebar en kvantitativ ökning från 63 800 ton till 111 300 ton. Persikor och nektariner

Interventionströskeln för persikor och nektariner ligger på 10 % av den saluförda medan den för bordsdruvor ligger på 7 %. Tabell 44 Interventionströsklar Apelsiner

Mandariner

Satsumas Klemen- Äpplen tiner

Blomkål

Persikor

Nektariner

Citroner

1989/90

1 240 500

112 000

32 600

89 300

245 900

55 400

376 600

45 800

158 300

1990/91

1 243 900

71 800

32 000

99 700

182 800

57 300

336 800

53 900

390 400

1991/92

1 181 800

35 800

34 500

113 900

240 300

57 500

269 700

62 400

369 400

1992/93

1 179 400

33 900

35 800

112 900

242 000

64 900

280 400

62 200

367 000

1993/94

1 190 000

34 400

178 000

122 900

257 200

64 900

280 400

62 200

367 000

1994/95

1 179 900

36 300

177 200

130 600

260 000

64 300

303 600

83 100

363 000

1995/96

1 202 000

36 300

176 800

128 600

281 700

63 800

304 600

90 800

361 600

1996/97

1 184 000

36 900

174 300

134 200

273 519

63 800

336 200

83 700

355 300

1997/98

408 500

36 000

23 300

133 400

387 300

111 300

272 400

89 800

93 500

1998/99

414 200

37 900

22 100

132 800

491 300

111 300

260 800

81 600

58 500

1999/00

414 200

37 900

22 100

132 800

486 900

112 300

254 700

83 700

73 100

2000/01

390 000

20 600

21 000

132 800

486 900

111 700

238 200

83 200

87 400

Källa: EU-kommissionen

ii) Reduktion av ersättning När interventionströsklarna överskrids sker en nedsättning av den ersättning som betalas ut. Nedsättningen baseras på överskridandets storlek i förhållande till den genomsnittliga produktionen av produkten under de fem senaste marknadsåren. Reduktionen av ersättningen blir därför mycket begränsad även efter år då interventionströskeln överskridits tämligen grovt. Detta kritiserades skarpt i den rapport som 2001 presenterades av EU:s egen revisionsrätt. Det vore rimligare att reduktionen var direkt proportionell mot överskridandet av tröskeln ansåg revisionsrätten.

Via driftsfonder Återtag kan också finansieras via producentorganisationernas driftsfonder under förutsättning att återtag finns inlagt i verksamhetsprogrammet och att detta godkänts av den nationella myndigheten. När driftfonderna används som finansiering är de produkter som kan återtas inte begränsat till de produkter som finns upptagna i bilaga II i marknadsordningens (EG 2200/96) (listan i tabell 43 ovan). Vid finansiering av återtaganden via driftsfonderna är kompensationsnivån inte bunden till de belopp som angetts i marknadsordningens (EG 2200/96) bilaga V (se tabell 43 ovan). Den nationella myndigheten kan dock fastställa maximala kompensationsbelopp för ersättning via driftsfonderna. Driftsfonderna kan även användas för att ge ett tilläggsbelopp till gemenskapskompensationen. Det sammanlagda beloppet får dock inte överstiga det återköpsbelopp som fastställdes för marknadsåret 1995/96. När det gäller återköp via driftsfonder finns även här begränsningar. Första året efter att en producentorganisation godkänts får maximalt 60 % av driftsfonden användas till återtag, andra året 55 %, tredje året 50 %, fjärde året 45 %, femte året 40 % och sjätte och påföljande år 30 %.

77


Det har dock visat sig att producentorganisationerna endast i mycket liten utsträckning använder driftsfonderna för att finansiera återtag vilket framgår av figuren nedan. Endast cirka 0,5 % av driftsfonderna har använts till återtag vilket ligger långt under den gräns på 60–30 % som fastställdes i reformen. Den kompensation på 7 miljoner euro som utgick från driftsfonderna för återköp under marknadsåret 1999/00 motsvarar bara cirka 4 % av den kompensation som betalades ut från gemenskapen för så kallat gemenskapsfinansierat återtag d.v.s. enligt figur 68. En orsak till att intresset för att utnyttja driftsfonderna för återtag är så lågt kan naturligtvis vara att finansieringen här till 50 % kommer från producenterna själva.

10 miljoner euro

8 6

8,5

6,8 5,3

4 2

1,5

2

tillägg ej bil II

1,7

0 97/98

98/99

99/00

Figur 69 Kompensation för återtaganden utbetald inom ramen för driftsfonder. Den nedre delen av stapeln avser utbetalningar för produkter som inte finns i bilaga II till marknadsordningen och därför inte berättigar till stöd. Den övre delen av stapeln avser tillägg som betalats ut utöver gemenskapskompensation för produkter i bilaga II Källa: EU-kommissionen

2.9.4.2 Vilka produkter återtas? För vilka produkter föreligger det då en strukturell obalans som leder till återtag från marknaden? Av figuren nedan framgår att äpple är den produkt som återköps i störst kvantiteter följt av persikor, blomkål, tomat, nektariner och apelsiner. Studerar man däremot återtagandena i relation till producerad kvantitet ligger nektariner i topp med nästan 16 % återtag av producerad kvantitet i snitt över de senaste sex åren. I denna siffra ligger ett högsta noterat värde på 26 % av producerad kvantitet som återtogs säsongen 1996/97. Efter nektariner följer persikor med ett genomsnittligt återtag på drygt 10 % den senaste sexårsperioden. Här finns ett högsta värde på 23 % av produktionen som återtogs säsongen 1994/95. På tredje plats ligger blomkål med ett återtag på 7 % av produktionen.

78


325

350 300

tusen ton

250

213 186

200

156

150

114

106

109

100

Apelsiner

Mandariner

Satsumas

Äpple

Klementiner

2

3 Päron

Citron

Vindruvor

Persika

Vattenmelon

13

4 Nektarin

Melon

Aprikos

6

36

14 Blomkål

6

13

Aubergin

0

Tomat

50

Figur 70 Återtagna produkter, genomsnittlig kvantitet för marknadsåren 1996/97 t.o.m. 1998/99, tusen ton Källa: EU-kommissionen

15,8

16,0 14,0

10,5

10,0

7,2

8,0 3,9

4,4 2,7

4,0

mandarin

äpplen

päron

satsuma

0,7 1,2

0,8 citron

bordsdruvor

persika

nektarin

aprikos

0,3 blomkål

vattenmelon

melon

aubergine

0,0

1,2 0,9 0,4 0,2 tomat

2,0

3,2

apelsin

3,9

6,0

klementin

% av skörd

12,0

Figur 71 Återtag av frukt och grönsaker i % av total produktion, snitt för åren 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen

79


Återtag av äpplen Figuren nedan visar att Frankrike är det land som står för den största andelen återtagna äpplen. Över den senaste sexårsperioden har Frankrike svarat för 45 % av de återtagna kvantiteterna följt av Grekland 21 %, Spanien 18 % Italien 7 % och Nederländerna 3 %.

Nederländerna 3% Italien 7%

Övriga 6% Frankrike 45%

Grekland 21% Spanien 18%

Figur 72 Procentuell fördelning av återtagna äpplen, genomsnitt för perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen

För att komma till rätta med överproduktionen av äpplen öppnar EU-kommissionen vissa år möjligheten att erhålla stöd för att röja fruktträd. Detta är då förknippat med krav på att återplantering inte sker inom t.ex. 20 år. Dock tenderar dessa röjningsstöd att användas i första hand för att röja gamla improduktiva odlingar som kanske av helt naturliga orsaker borde ha röjts inom kort. Därigenom leder inte stödet till den minskning av produktionen som egentligen är syftet. Det senaste tillfället då röjningsstöd beviljades var marknadsåret 1997/98 då stöd beviljades för röjning av 5 211 hektar äpple vilket motsvarar cirka 1,9 % av den totala äpplearealen. Av dessa erhöll Frankrike stöd för 38 % av den beviljade arealen, Tyskland 13 %, Italien 12 % och Nederländerna 9 %. Sverige deltog också i stödprogrammet och erhöll stöd för 28,2 hektar vilket utgjorde 0,5 % av den areal som totalt beviljades stöd. 638

700 600

tusen ton

500

402

400

315

274

229

300

209

200 100 0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 73 Återtagna kvantiteter äpplen under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen

80


7,81 8 7 5,39

% av skörd

6 4,22

5

3,69 4

3,08 2,43

3 2 1 0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 74 Återtag av äpplen i % av total produktion under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen

Figuren nedan indikerar att interventionen av äpplen har minskat de senaste åren. Problemen för äpplesektorn kan dock komma att fortsätta, mot bakgrund av att flera av ansökarländerna, inte minst Polen, har en produktion av äpplen som överstiger konsumtionen. Tabell 45 Återtag av äpplen, ton År Frankrike

94/95

95/96

381 375 94 085

96/97

97/98

98/99

99/00

36 145 204 443 108 973 98 388

Summa Genomsnitt 923 409

153 902

Grekland

98 749 80 655 137 612 50 045

40 963 29 366

437 390

72 898

Spanien

64 981 38 993 112 746 81 020

35 228 48 476

381 444

63 574

Italien

29 492

2 706

8 947 52 406

36 779

4 136

134 466

22 411

6 270

6 684

6 973

1 626

31 022 10 075

62 650

10 442

Belgien

16 470

201

5 242

4 849

12 865

5 930

45 557

7 593

Tyskland

26 301

380

93

1 867

7 912

2 588

39 141

6 524

Storbritannien

10 898

1 031

2 270

62

375

6 881

21517

3 586

Portugal

1 101

1 853

3 010

5 644

30

3 505

15 143

2 524

Irland

2 311

2 868

2 423

34

-

-

7 636

1 273

637 948 229 456 315 461 401 996 274 147 209 345 2 068 353

344 726

Nederländerna

Summa

Källa: EU-kommissionen

81


Återtag av persikor och nektariner Figuren nedan visar att under den senaste sexårsperioden har Grekland svarat för drygt hälften av de 525 000 ton som i snitt återtagits per år. Frankrike följer därefter med 23 %, Italien 18 % och Spanien 7 % av de återtagna kvantiteterna.

Italien 14%

Spanien 8%

Frankrike 11%

Grekland 67%

. Figur 75 Landsfördelning för återtag av persikor, genomsnitt för perioden 94/95 t.o.m. 99/00 Källa: EU-kommissionen

Spanien 9%

Italien 34%

Frankrike 25%

Grekland 32%

Figur 76 Landsfördelning för återtag av persikor, genomsnitt för perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen

Under marknadsåret 1997/98 beviljades röjningsstöd inte bara för äpplen utan även för persikor och nektariner. Den röjda arealen uppgick för persikor till 5 499 hektar vilket motsvarar 3,6 % av den totala ytan. Av den totalt beviljade arealen beviljades Grekland 31,9 % medan 29 % gick till Spanien och 24,5 % till Italien. För nektariner uppgick den röjda arealen till 1 157 hektar vilket motsvarar 3,19 % av den totala arealen. Här beviljades Italien stöd för 39 % av den beviljade arealen medan Frankrike erhöll 25 % och Grekland 20 %.

82


900

808

800

persikor

700

nektariner

tusen ton

600

532

500 400

319

300

247

229

209

200

210 93 76

71

100

25 37

0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 77 Återtag av persika och nektariner under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen

80

Spanien

75

74

Frankrike

70

Grekland Italien

återtag i % av skörd

60

50 39

40 32 28

30

24 21

18

20

10

16

17 12

4

15

12

10

9

6

5

2

22

16

3

4

2

0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 78 Återtag av nektariner i % av total skörd Källa: EU-kommissionen

83


70

Spanien

63

Frankrike

60

Grekland Italien

% av skörd

50

Portugal 40

40 30 20

26

24

20 14

13

12 8

8

10 3 94/95

2

10

0 1

0

8

95/96

96/97

4

12 3

1 2 1

97/98

5

10

98/99

4

2

0

99/00

Figur 79 Återtag av persikor i % av total skörd Källa: EU-kommissionen

Tabell 46 Återtag av persikor och nektariner, ton

Spanien 94/95

persika nektarin 21 253 3 347

Frankrike

Grekland

Italien

Portugal

persika nektarin persika nektarin 47 175 35 399 647 148 105 758

persika nektarin 9 2774 64 038

persika Summa 137 1 017 029

95/96

3 007

1 615

39 838

19 577 169 162

27 347

16 582

22 569

418 300 115

96/97

63 461

16 014

57 244

55 617 312 387

87 636

97 543

87 908

1 156 778 966

97/98

35 694

17 975

38 499

42 610

7 431

1 914

9 730

13 852

1 546 169 251

98/99

6 514

10 179

11 339

16 416

2 631

1 899

4 423

8 907

99/00

20 858

30 673

35 833

40 556 209 729

47 274

51 913

91 128

Summa

150 787

79 803 229 928 210 175 1 348 488 271 828 272 965 288 402

-

62 308

313 528 277 3 570

-

Källa: EU-kommissionen

Återköpen under marknadsåren 1997/98 och 1998/99 var förhållandevis låga. Marknadsåret 1999/00 ökade dock återköpen starkt vilket visar att den strukturella obalansen i produktområdet persikor och nektariner kvarstår.

Återtag av tomater Av figuren nedan framgår att Spanien svarar för den helt övervägande delen av de tomater som återtas från marknaden. Det bör också förtydligas att de tomater som återtas är tomater för färskvarukonsumtion och inte industritomater (burktomater). Italien svarar för nästan en tredjedel av återtagen, Frankrike 4 % och i övrigt är det endast mindre kvantiteter som återtas.

84


Italien 23%

Övriga Belgien 2% 1%

Frankrike 4%

Spanien 70%

Figur 80 Fördelning av återtag av tomater, genomsnitt för perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen

Av figuren nedan kan man konstatera att återtagen av tomater har ökat kraftigt de senaste åren. Eftersom tomatplantan är annuell är något röjningsstöd inte aktuellt. I den reform av marknadsordningen som genomfördes hösten 2000 ingick en reformering av stödet till bearbetade tomater. Någon ändring som berör produktionen av färska tomater har dock inte gjorts.

272 300

249

250

199 166

tusen ton

200 150 73 100

59

50 0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 81 Återtagna kvantiteter tomater under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen

85


1,83

2

1,67

1,8 1,6

1,34

% av skörd

1,4

1,14

1,2 1 0,56

0,8 0,44

0,6 0,4 0,2 0

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 82 Återtagen mängd tomater i relation till total skörd Källa: EU-kommissionen

Tabell 47 Återtag av tomater, ton 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 Summa Genomsnitt

Belgien Tyskland Spanien Frankrike Grekland Irland Italien Portugal Summa 7 531 56 9 995 6 644 3 376 973 30 717 136 59 428 12 544 159 40 843 14 351 795 2 125 515 1 808 73 140 403 187 48 792 10 055 1 189 912 104 189 541 166 268 810 220 876 4 909 22 22 064 320 249 001 1 303 5 180 070 3 425 8 913 254 193 970 1 605 386 198 425 3 132 449 67 885 450 272 332 24 196 793 699 001 42 516 5 809 4 032 234 283 3 509 4 033 132 116 500 7 086 968 672 39 047 585 169 023

Källa: EU-kommissionen

Återtag av blomkål Nedanstående figur visar vilka länder som har återtag av blomkål. Två länder ligger i topp och svarar tillsammans för mer än 70 % av återtagna kvantiteter, nämligen Frankrike och Italien. Tredje största land är Storbritannien med 11 % av kvantiteten följt av Spanien och Tyskland.

Tyskland Spanien 6% 9%

Övriga 2% Frankrike 38%

Storbr. 11%

Italien 34%

Figur 83 Landsfördelning för återtag av blomkål, genomsnitt för perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen

86


Figuren nedan visar att återtagen kvantitet under den senaste sexårsperioden varierat men att den inte visar på varken en nedåtgående eller uppåtgående trend. I likhet med tomat är detta en ettårig växt varför röjningsprogram inte är aktuella för denna gröda. Samtidigt kan man konstatera att den återkommande överproduktionen inte beror på ett existerande plantmaterial eftersom detta förnyas årligen. 250

204 184 172

200

tusen ton

141

141 117

150

100

50

0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 84 Återtagna kvantiteter blomkål under perioden 94/95 t.o.m. 99/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen

Tabell 48 Återköpta kvantiteter blomkål, ton Österrike Belgien Tyskland Spanien Frankrike Irland Italien Portugal Storbr. Summa 94/95

0

966

95/96

0

974

11 986 13 778

70 372

96/97

0

1 463

15 893 23 664

97/98

0

1 417

98/99

80

99/00 Summa snitt

9498

8 857

153 817 7 524

15 890

349

7 432 204 333

772

37 995

10

4 810 140 697

48 078 2 006

36 200

101 13 625 141 030

9 056 20 732

65 089

22

46 741

0 29 122 172 179

1 709

3 873

9 647

27 723

0

48 353

40 25 268 116 693

113

1 380

8 126

6 085

10 942

0 136 099

0 21 293 184 038

193

7 909

58 432 82 763

376 021 10 324 321 278

500 101 550 958 970

32

1 318

9 739 13 794

62 670 1 721

53 546

83 16 925 159 828

Källa: EU-kommissionen

87


2.9.4.3

Var återtas produkter?

Återtag av frukt och grönsaker görs framför allt i de stora producentländerna i Sydeuropa. Av figuren nedan framgår att Grekland, Spanien, Frankrike och Italien dominerar EU:s interventionsstatistik. 407

450

442

400

322

350

281

tusen ton

300 250 200 150 100 22 Storbr.

Italien

Irland

Grekland

Frankrike

10 Portugal

11

4

Nederl.

17 Spanien

Österrike

0

15

Tyskland

0

Belgien

50

Figur 85 Återtag av frukt och grönsaker, genomsnitt för perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen

Tabell 49 Återtag av frukt och grönsaker, tusen ton ÖsterrikeBelgienTyskl.SpanienFrankrike GreklandIrlandItalienNederl.PortugalStorbr. 94/95

0,0

28,1 36,0

298,6

652,9

1 009,8 10,8 294,2

6,5

12,1

18,9

95/96

0,0

16,1 12,6

193,0

264,9

362,1

5,8 189,6

6,9

7,4

8,8

96/97

0,0

9,5 20,8

408,0

255,6

664,1

5,3 380,9

7,3

6,3

17,9

97/98

0,0

8,2 10,9

604,8

371,0

149,3

0,1 204,4

1,9

19,0

31,5

98/99

0,1

16,8 11,8

421,6

177,4

68,5

0,0 160,8

31,7

1,3

26,2

99/00

0,1

9,8 11,1

518,5

210,3

397,1

0,0 457,3

10,3

16,8

29,1

Källa: EU-kommissionen

Grekland Grekland är det land som i snitt under den senaste sexårsperioden haft de högsta kvantitativa återtagen. Studerar man återtagen i förhållande till skördad kvantitet ligger nektariner högst. Marknadsåren 1994/95 och 1996/97 återtogs över 70 % av de nektariner som producerats i Grekland. Här kan man dock se att den reform som genomfördes från 1 januari 1997 haft en positiv effekt eftersom återtagen andel efter 97 minskat tydligt. Andelen steg dock marknadsåret 1999/00.

88


Aprikos

80

Nektarin 70

Persika

60

Äpple Mandariner

% av skörd

50

Apelsiner

40 30 20 10 0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 86 Återtag av sex produkter i Grekland i % av skörden Källa: EU-kommissionen

tusen ton

160 140

94/95

120

95/96

100

96/97

80

97/98

60

98/99

40

99/00

20 0 Aprikos

Nektarin

Vindruvor

Äpple

Mandariner

Apelsiner

Figur 87 Återtag av sex produkter i Grekland under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen

I reformen gjordes producentorganisationerna i högre grad ansvariga för återtagen och ett procentuellt tak för återtagen kvantitet i förhållande till skördad kvantitet fastställdes också. Ytterligare en faktor som kan ha bidragit till de låga siffrorna 1997/98 och 1998/99 är att de grekiska odlarna bara i liten grad är organiserade i producentorganisationer. Återtagen försvåras därmed eftersom det är producentorganisationer som ska sköta återtagen. Det kan dock konstateras att återtagen ökade marknadsåret 1999/00. Detta kan således bero på antingen en god skörd eller att odlarna hunnit organisera sig i producentorganisationer.

89


647

700 600 tusen ton

500 400

313

300

210

169

200 7

100

3

0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 88 Återtag av persikor i Grekland under perioden1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen

Tabell 50 Återtag i Grekland i % av totalt skördad kvantitet 1994/95 0,17

1995/96 0,04

1996/97 0,06

1997/98 0

1998/99 0

Aubergin

0

0,4

0,04

0

0

0

0,1

Melon

0

0

0

0

0

0

0,0

Vattenmelon

0

0

0

0

0

0

0,0

Blomkål

0

0,07

0

0

0

0

0,0

Aprikoser

20,7

0,01

0,02

0

0

11,87

5,4

Nektariner

74,22

28,49

74,71

6,38

2,71

38,75

37,5

Persika

65,51

25,61

40,11

2,75

0,61

28,83

27,2

Vindruvor

7,13

0,65

2,28

0,32

0

0

1,7

Citroner

0,29

0,02

0,59

0,11

0

0

0,2

Päron

2,59

0,88

0,96

0,37

0,92

0,43

1,0

Äpple

29,94

24,4

41,08

17,12

12,33

8,74

22,3

0

0

0

0

0

0

0,0

Mandariner

10,56

6,06

9,43

3,59

2,43

3,03

5,9

Klementiner

0,57

0,13

0,45

0

0

0

0,2

12,15

9,7

11,65

0,09

2,84

9,58

7,7

Tomat

Satsumas

Apelsiner

Källa: EU-kommissionen

90

1999/00 Genomsnitt 0,02 0,0


Tabell 51 Återtag i Grekland, tusen ton 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 Genomsnitt 3,4 0,8 1,2 0,0 0,0 0,4 1,0

Tomat Aubergin

0,0

0,4

0,0

0,0

0,0

0,0

0,1

Melon

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

Vattenmelon

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

Blomkål

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

Aprikoser

16,3

0,0

0,0

0,0

0,0

9,5

4,3

Nektariner

105,8

27,3

87,6

1,9

1,9

47,3

45,3

Persika

647,1

169,2

312,7

7,4

2,6

209,7

224,8

19,3

1,6

5,4

0,8

0,0

0,0

4,5

Citroner

0,4

0,0

0,9

0,2

0,0

0,0

0,3

Päron

2,0

0,5

1,4

0,2

0,4

0,3

0,8

Äpple

98,7

80,7

137,6

50,0

41,0

29,4

72,9

Satsumas

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

Mandariner

3,5

1,7

2,9

1,0

0,6

0,9

1,8

Klementiner

0,3

0,1

0,2

0,0

0,0

0,0

0,1

113,0

79,8

114,0

87,7

24,8

99,6

86,5

Vindruvor

Apelsiner

Källa: EU-kommissionen

Spanien Spanien är efter Grekland det land i vilket störst kvantiteter färska frukter och grönsaker återtas från marknaden. Spanien har en mycket stor produktion av tomater och denna produkt dominerar också återtagen. Det kan ifrågasättas i vilken mån producenter och producentorganisationer tar sitt ansvar för att komma till rätta med den återkommande överproduktionen när det framgår av EU:s revisionsrätts rapport (EGT C359, 15 dec 2001) att det finns exempel på att en producentorganisation som återtagit 30 % av marknadsförd kvantitet tomater använder EU-stöd för att bygga nya växthus för tomater! 25

20

Nektarin

% av skörd

Aprikos Päron

15

Äpple Blomkål

10

Persika

5

0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 89 Återtag av de sex produkter i Spanien med störst % andel återtag Källa: EU-kommissionen

91


250 94/95 95/96 200

96/97 97/98

tusen ton

98/99 150

99/00

100

50

0 Tomat

Äpple

Satsumas

Päron

Apelsiner

Klementiner

Figur 90 Återtag av sex produkter i Spanien under marknadsåren 1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen

Mot bakgrund av att avsikten med reformen 1996 var att minska återtagsvolymerna kan det vara värt att notera att återtagen av tomater skjutit i höjden markant efter just 1996. Från att tidigare legat på cirka 50 000 ton ökade återtagen av tomater efter 1996 till cirka 200 000 ton. Tabell 52 Återtag i Spanien, tusen ton 1994/95 1995/96 1996/97 Tomat 10 41 48,8 Aubergin

1997/98 220,9

1998/99 180

1999/00 198

Genomsnitt 116,45

0,27

0,5

0,3

0,9

1,6

3,7

1,21

Melon

0

0

0

9,7

17

20,7

7,90

Vattenmelon

0

0

0

5,7

10

7,4

3,85

Blomkål

8,9

13,8

23,7

20,7

9,6

6,1

13,80

Aprikoser

34

3,1

17

14,8

9,9

5,8

14,10

Nektariner

3,3

1,6

16

18

10

30,7

13,27

Persika

21

3

63,5

35,7

6,5

20,8

25,08

Vindruvor

0,7

1,8

0,1

0,03

0,05

0,45

Citroner

6

6,6

2,8

19,5

35,8

5

12,62

Päron

48

13,6

100

53,6

25

57,8

49,67

Äpple

65

39

112,7

81

35,2

48,5

63,57

Satsumas

0,5

1,2

1

4

3,5

2,6

2,13

0

0

0

0,05

0,03

0,4

0,08

Klementiner

37,5

41,8

5,2

62

36,5

62,6

40,93

Apelsiner

63,6

27,9

15,2

57,8

40

47,7

42,03

Mandariner

Källa: EU-kommissionen

92


Tabell 53 Återtag i Spanien i % av skördad produktion 1994/95 0,32

1995/96 1,44

1996/97 1,47

1997/98 6,57

1998/99 5,06

0,24

0,35

0,22

0,61

1,14

2,55

0,85

Melon

0,99

1,72

1,75

0,74

Vattenmelon

0,85

1,28

1,06

0,53

Tomat Aubergin

1999/00 Genomsnitt 5,13 3,33

Blomkål

3,07

4,84

6,6

5,9

2,73

1,65

4,13

Aprikoser

16,99

2,25

8,61

10,42

6,6

3,93

8,13

Nektariner

4,27

2,44

16,73

16,19

8,73

20,73

11,52

Persika

2,68

0,51

8,2

4,33

0,83

2,49

3,17

Vindruvor

0,23

0,5

0,04

0,01

0,013

0,13

Citroner

1,1

1,45

0,4

2,06

4,07

0,57

1,61

Päron

8,22

2,61

15,02

7,08

4,16

7,91

7,50

Äpple

8,65

5,15

13,03

8,77

5,05

5,55

7,70

Satsumas

0,14

0,4

0,41

1,19

1,26

0,8

0,70

0,12

0,02

0,29

0,07

Mandariner Klementiner

2,68

3,09

0,42

3,86

2,69

3,92

2,78

Apelsiner

2,36

1,08

0,69

2,05

1,64

1,69

1,59

Källa: EU-kommissionen

Frankrike Frankrikes stora problembarn inom produktionen av frukt och grönsaker är produktionen av äpplen. Denna produktion dras med återkommande avsättningsproblem trots de program med röjningsstöd som EU-kommissionen genomfört. Såväl den kvantitet som återtagits som den procentuella andel som återtas av skörden har emellertid sjunkit stadigt. 450 94/95

400

95/96 96/97

350

97/98

tusen ton

300

98/99 99/00

250 200 150 100 50 0 Äpple

Blomkål

Nektarin

Persika

Päron

Tomat

Figur 91 Återtag av sex produkter i Frankrike under perioden1994/95 t.o.m. 1999/00, tusen ton Källa: EU-kommissionen

93


70

Apelsiner Nektarin

60

Persika

% av skörd

50

Blomkål Klementiner

40

Päron Äpple

30 20 10 0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 92 Återtag av sju produkter i Frankrike i % av skörden Källa: EU-kommissionen

Apelsiner uppvisade fram till och med marknadsåret 1996/97 en mycket stor procentuell andel återtagen mängd. Eftersom produktionen är liten var dock mängden återtagen frukt också ringa. En produkt som inte uppvisar någon nedåtgående trend med avseende på återtag är nektariner. Mellan 15 och 30 % av skörden återtas varje år och genom att produktionen av nektariner är stor blir även återtagen väsentliga. Persikor och nektariner ingick i det röjningsstöd som erbjöds för några år sedan men någon förbättring av situationen har dock inte kunnat skönjas. Tabell 54 Frankrikes återtag under den senaste sexårsperioden, ton 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 Genomsnitt Tomat 6,6 14,3 10 4,9 3,4 3,1 7,1 Aubergin

0,01

0,2

0,1

0,02

0

0

0,1

Melon

0

0

0

0,06

0,7

0,5

0,2

Vattenmelon

0

0

0

0

0

0

0,0

153,8

70,3

48

65,1

27,723

11

62,7

Aprikoser

4,2

0,09

3,2

2

0,1

9,6

3,2

Nektariner

35,4

19,6

55,6

42,6

16,4

40,6

35,0

Persika

47,2

39,8

57,2

38,5

11,3

35,8

38,3

1,5

0,09

5,8

0

0,02

0,03

1,2

Citroner

0,02

0

0

0

0

0

0,0

Päron

20,3

22,9

37,7

10,9

6,4

8,4

17,8

Äpple

381,4

94,1

36,1

204,4

109

98,4

153,9

Blomkål

Vindruvor

Satsumas

0,0

Mandariner

0,0

Klementiner

1,6

2,6

0,9

Apelsiner

0,7

0,7

0,6

Källa: EU-kommissionen

94

2,3

2,2

2,7

2,1 0,3


Tabell 55 Frankrikes återtag i % av total skördad kvantitet Tomat Aubergin

1994/95 0,83

1995/96 1,79

1996/97 1,3

1997/98 0,61

1998/99 0,39

0,36

0,87

0,51

0,1

0,03

0,07

0,3

0,02

0,22

0,16

0,1

Melon

1999/00 Genomsnitt 0,34 0,9

Vattenmelon

0,0

Blomkål

28,09

12,62

9,14

12,19

5,67

2,39

11,7

Aprikoser

2,73

0,09

1,82

1,3

0,17

5,35

1,9

Nektariner

18,01

9,72

31,57

24,38

12,48

21,94

19,7

Persika

14,25

12,27

20,2

13,19

5,41

12,25

12,9

1,6

0,08

6,12

0,01

0,02

0,032

1,3

Vindruvor Citroner

0,0

Päron

5,92

7,15

10,88

4,27

2,63

2,93

5,6

Äpple

17,37

4,53

1,8

10,02

6,1

4,54

7,4

Satsumas

0,0

Mandariner

0,0

Klementiner Apelsiner

7,45

9,7

4,37

9,91

63,75

65,19

54,19

3,37

9,65

10,88

8,7 31,1

Källa: EU-kommissionen

Italien Italien har en varierad produktion av både frukt och grönsaker med några skönjbara problemområden. Återtagen av blomkål har till exempel inte minskat efter reformen utan har till och med haft ett rekordår det sista marknadsåret med tillgänglig statistik då inte mindre än 20 % av produktionen återköptes. Eftersom Italiens produktion av blomkål är stor innebar det en kvantitet på närmare 140 000 ton. Bland frukterna brottas bland annat persikor och nektariner med överskottsproduktion och har ett årligt återtag på 10–15 % av produktionen. 25

Nektarin Persika Blomkål

20

Apelsiner

% av skörd

Päron Klementiner

15 10 5 0

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 93 De produkter som återtagits i störst procentuell andel i Italien under perioden 1994/95 t.o.m. 1999/00 Källa: EU-kommissionen

95


160,0

94/95 95/96

140,0

96/97 97/98

120,0

98/99 99/00

tusen ton

100,0 80,0 60,0 40,0 20,0 0,0 Blomkål

Nektarin

Persika

Apelsiner

Tomat

Äpple

Figur 94 De största återtagsprodukterna i Italien, tusen ton Källa: EU-kommissionen

136,1 140,0 120,0

tusen ton

100,0 80,0 60,0

38,0

36,2

46,7

48,4

40,0 15,9 20,0 0,0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 95 Återtagsutvecklingen för blomkål, den produkt med högst genomsnittligt återtag i Italien under den senaste sexårsperioden, tusen ton Källa: EU-kommissionen

96


Tabell 56 Återtag i Italien, tusen ton Tomat

1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 Genomsnitt 30,7 0,5 104,2 22,1 8,9 67,9 39,0

Aubergin

0,1

4,3

3,8

3,2

0,0

11,9

3,9

Melon

0,0

0,0

0,0

0,4

0,8

0,7

0,3

Vattenmelon

0,0

0,0

0,0

0,6

3,9

0,3

0,8

Blomkål

15,9

38,0

36,2

46,7

48,4

136,1

53,5

Aprikoser

0,4

0,0

0,0

0,2

0,0

0,8

0,2

Nektariner

64,0

22,6

87,9

13,9

8,9

91,1

48,1

Persika

92,8

16,6

97,5

9,7

4,4

51,9

45,5

Vindruvor

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

Citroner

0,0

0,2

0,1

0,1

0,0

0,0

0,1

Päron

6,7

5,8

31,2

10,3

33,2

9,3

16,1

Äpple

29,5

2,7

8,9

52,4

36,8

4,1

22,4

Satsumas

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

Mandariner

0,9

3,4

0,2

0,5

0,3

2,0

1,2

Klementiner

1,4

7,9

0,4

3,0

0,0

28,2

6,8

51,7

87,7

10,5

41,2

15,2

52,9

43,2

Apelsiner

Källa: EU-kommissionen

Tabell 57 Återtag i Italien i % av skördad produktion 1994/95 0,55

1995/96 0,01

1996/97 1,6

1997/98 0,4

1998/99 0,15

0,03

1,41

1,22

0,89

0

3,93

1,25

Melon

0

0

0

0,08

0,18

0,13

0,07

Vattenmelon

0

0

0

0,11

0,65

0,07

0,14

Blomkål

2,49

6,05

5,78

7,04

6,91

19,83

8,02

Aprikoser

0,21

0

0,03

0,21

0,01

0,4

0,14

Nektariner

12,08

4,61

15,71

4,1

1,96

14,9

8,89

7,61

1,41

8,16

0,19

0,45

4,36

3,70

0

0

0

0

0

0

0,00

0,003

0,03

0,01

0,03

0

0

0,01

Päron

0,7

0,67

3,22

1,75

3,44

1,15

1,82

Äpple

1,32

0,14

0,43

2,67

1,74

0,18

1,08

0

0

0

0

0

0

0,00

Mandariner

0,61

2,07

0,14

0,31

0,2

1,41

0,79

Klementiner

0,44

2,74

0,12

0,88

0

6,25

1,74

Apelsiner

2,77

5,49

0,59

2,26

1,18

3,05

2,56

Tomat Aubergin

Persika Vindruvor Citroner

Satsumas

1999/00 Genomsnitt 0,95 0,61

Källa: EU-kommissionen

97


Storbritannien Storbritannien ligger med avseende på återtag långt efter de fyra stora nationerna Grekland, Spanien, Frankrike och Italien. Det kan dock vara intressant att notera att en icke föraktlig mängd av framför allt blomkål återtas i Storbritannien. 12 blomkål päron

10

äpplen

% av skörd

8 6 4 2 0 94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

Figur 96 Storbritanniens återtag av blomkål päron och äpplen i % av totalt skördad kvantitet Källa: EU-kommissionen

35 94/95

30

95/96 96/97

25

97/98

tusen ton

98/99 20

99/00

15 10 5 0 blomkål

päron

äpplen

Figur 97 Återtag av blomkål, äpplen och päron i Storbritannien, tusen ton Källa: EU-kommissionen

Tabell 58 Storbritanniens återtag, tusen ton 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 blomkål 7,4 4,8 13,6 29,1 25,3 21,3 päron

0,5

2,9

2

2,4

0,6

1

äpplen

10,9

1

2,3

0,05

0,4

6,9

Källa: EU-kommissionen

98


Tabell 59 Storbritanniens återtag i % av skördad produktion blomkål

1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2,3 1,6 4,82 11,17 9,63 8,75

päron

2,05

8,36

5,01

9,65

2,04

5,42

äpplen

3,51

0,42

1,02

0,05

0,18

2,79

Källa: EU-kommissionen

2.9.4.4

Vad sker med återtagna produkter?

På grund av att frukt och grönsaker har kort hållbarhet får återköp en annan karaktär än i andra sektorer. När det gäller produkter med lång hållbarhet kan EU köpa in produkterna när priserna är låga, lagra produkterna och sedan sälja dem när prisbilden förbättrats. Ibland går detta till och med med vinst. När det gäller frukt och grönsaker är detta på grund av den korta hållbarheten som sagt inte möjligt. Marknadsordningen föreskriver därför att frukter och grönsaker som återtas från marknaden i första hand ska avsättas: •

genom gratis utdelning till välgörenhetsorganisationer inom EU som godkänts av medlemsstaterna

genom gratis utdelning till fängelser, feriekolonier, sjukhus och ålderdomshem, under förutsättning att den utdelade frukten läggs till de kvantiteter som normalt köps in

genom gratis utdelning utanför EU av godkända välgörenhetsorganisationer

och i andra hand: •

genom användning till andra ändamål än livsmedel

genom användning till djurfoder

dessutom: •

kan frukt delas ut gratis till skolbarn

kan äpplen, päron, persikor och nektariner bearbetas till alkohol

kan produkterna lämnas till bearbetningsindustrin förutsatt att de inte orsakar någon snedvridning av konkurrensen

Om det inte går att avsätta frukten till något av dessa ändamål får de återtagna produkterna komposteras. Mot bakgrund av detta kan det vara av intresse att studera utfallet med avseende på vad som händer med återtagna kvantiteter. 100%

60% gratisutdelning

40%

djurfoder

20% Apelsiner

Päron

Nektarin

Blomkål

Tomat

Persika

0%

kompost Äpple

% av återtag

80%

Figur 98 Användning av EU:s återtag av frukt och grönsaker marknadsåret 1997/98 Källa: EU-kommissionen

99


100%

% av återtag

80% 60% gratisutdelning 40%

djurfoder kompost

20% 0% ika rs e P

at m To

rin ta k Ne

er sin l e Ap

Figur 99 Användning av EU:s återtag av frukt och grönsaker marknadsåret 1998/99 Källa: EU-kommissionen

100%

% av återtag

80% 60% gratisutdelning djurfoder

40%

kompost 20%

r Ap

el

si

ne

rin ta ek N

To m at

Pe rs ik a

0%

Figur 100 Användning av EU:s återtag av frukt och grönsaker marknadsåret 1999/00 Källa: EU-kommissionen

Av figurerna ovan framgår tydligt att den helt övervägande andelen av återtagna produkter komposteras d.v.s. destrueras i någon form. Det finns dock vissa skillnader mellan olika produkter. Äpple är den produkt av vilken störst andel går till andra ändamål än kompostering. Detta är naturligtvis relaterat till äpplenas tämligen goda hållbarhet och hanteringstålighet. I andra änden av skalan finner man tomat och persika som knappast i någon omfattning alls går till andra ändamål än kompostering. Nedanstående figurer visar att det inte är så stora skillnader mellan länderna, förutom möjligen Italien som till större del använder återtagna produkter till djurfoder och för gratisutdelning. Vad som sker med återtagna produkter beror i betydligt större utsträckning på vilken produkt det är fråga om än i vilket land återtaget sker.

100


100% 90% 80% % av återtag

70% 60%

gratisutdelning

50%

djurfoder

40%

kompost

30% 20% 10% 0% Grekland

Spanien

Italien

Frankrike

Figur 101 Användning av återtagna produkter i de fyra främsta återtagsländerna under marknadsåret 1997/98 Källa: EU-kommissionen

100%

% av återtag

80%

60%

gratisutdelning djurfoder kompost

40%

20% 0% Grekland

Spanien

Italien

Frankrike

Figur 102 Användning av återtagna produkter i de fyra främsta återtagsländerna under marknadsåret 1998/99 Källa: EU-kommissionen

101


100% 90% 80% % av återtag

70% 60%

gratisutdelning

50%

djurfoder

40%

kompost

30% 20% 10% 0% Grekland

Spanien

Italien

Frankrike

Figur 103 Användning av återtagna produkter i de fyra främsta återtagsländerna under marknadsåret 1999/00 Källa: EU-kommissionen

2.9.5 Handel med tredje land EU är världens största importör av färsk frukt, särskilt av äpplen och citrusfrukter. Även om importen utgör en relativt liten andel av unionens årliga behov, är den en betydande försörjningsfaktor för marknaden under den del av året EU inte har någon egen produktion. EU-länderna har gemensamma skyddstullar samt gemensam handelspolitik mot tredje land och EU:s marknadsreglering innehåller följande åtgärder för handeln med tredje land: •

Tullar

Tullskydd via ingångsprissystemet (beskrivs utförligare i nästa avsnitt)

Möjlighet att tillämpa säkerhetsklausul, SSG

Exportbidrag (beskrivs utförligare i senare avsnitt)

EU:s handelsavtal med tredje land samt det nuvarande WTO-avtalet spelar stor roll för handelsstrukturens utseende. Regler för handeln med tredje land är återkommande under översyn i WTO (World Trade Organization). Jordbruksavtalet från GATT/Uruguayrundan innebär åtaganden bl.a. för gränsskydd och exportbidrag. I Uruguayrundan beslutades med avseende på handeln med tredje land följande som har påverkat EU:s marknadsreglering. •

Tullarna ska t.o.m. 2000/2001 ha reducerats med i genomsnitt 36 % för i-länderna och 24 % för u-länderna.

Budgetmedlen till exportsubventioner ska t.o.m. 2000/2001 ha minskats med i genomsnitt 36 % för i-länderna och 24 % för u-länderna.

Volymerna som omfattas av exportsubventioner ska t.o.m. 2000/2001 ha minskats med 21 % för i-länderna och 14 % för u-länderna.

Dessutom begränsas internstöd som ingår i den s.k. gula boxen. Avtalet började gälla den 1 januari 1995, men tillämpades först från den 1 juli samma år. Med avseende på gränsskydd innebar avtalet att importavgifter, slusspriser, referenspriser etc. ersattes av fasta tullar. Ett undantag utgör frukt och grönsaker där gränsskyddet även fortsättningsvis kom att vara rörligt i viss utsträckning. EU:s bundna gränsskydd innebär i flera fall att gränsskyddsnivån höjts jämfört med den 31 december 1994. Jordbruksavtalet innebar för i-ländernas del att sänkningar av exportbidrag och tullar skulle göras under sex år. Efter 2001 har i-länderna således fullgjort sina 102


åtaganden och den situation som nu råder avseende tullar och exportbidrag kommer att gälla fram till dess att ett nytt avtal sluts. På WTO-mötet i Doha under hösten 2001 kom de medverkande överens om att nya förhandlingar ska inledas senast den 31 januari 2002 (jordbruk och tjänster inleddes redan 2000) och avslutas senast den 1 januari 2005. De fortsatta jordbruksförhandlingarna ska enligt ministerdeklarationen leda till •

betydande förbättringar i marknadstillträdet för jordbruksprodukter,

fortsatta minskningar med målet att fasa ut alla former av exportbidrag samt,

betydande minskningar av handelsstörande interna stöd.

2.9.5.1

Ingångsprissystemet (kommissionens förordning (EG) nr 3223/94, reviderad genom 2933/95 och 1890/96)

Ingångsprissystemet, till följd av jordbruksavtalet i GATT/Uruguayrundan, kom att ersätta det gamla systemet med referenspriser. Systemet omfattar följande produkter: tomater, gurka, kronärtskockor, zucchini, apelsiner, citroner, klementiner, småcitrus, bordsdruvor, äpplen, päron, aprikoser, körsbär, persikor, nektariner och plommon. Grundprincipen är att varje sändning ska respektera ingångspriset när den importeras till EU. Tullen består av två delar, en värdetull och en särskild tull. Om importpriset är lika med eller överstiger ingångspriset (det högsta ingångsprisintervallet) ska enbart värdetull betalas. Om priset däremot är lägre än ingångspriset erläggs både värdetull och en differentierad särskild tull. Storleken på den differentierade särskilda tullen beror på hur mycket sändningens pris understiger ingångspriset. Avsikten är att stoppa all import under en viss prisnivå. Nivån på ingångspriset är en kvarleva från tiden då referenspriser användes, men avsikten är att ingångspriserna ska spegla den prisnivå som finns på EU-marknaden och ta hänsyn till säsongsvariationer. Vissa produkter omfattas bara av ingångsprissystemet under en viss del av året. Dessa omfattas vanligen av enbart värdetull under den tid då ingångsprissystemet inte är i kraft, dock med tillägg av minimipriser i vissa fall. Diagrammen som följer beskriver tullstrukturen under 2001 för de produkter som ingår i ingångsprissystemet. Varje ingångsprisintervall (1–6) representeras av intervallets genomsnitt i form av en linje med en fyrkant på. För varje ingångsprisintervall finns en motsvarande specifik tull som representeras av en linje med ett kryss på. Det totala tullen utgörs av summan av värdetullen och den specifika tullen. Värdetull representeras av den ljusa stapeln, medan den tarifferade specifika tullen, d.v.s. den specifika tullens andel av ingångspriset, visas av den mörkare stapeln. Den totala tarifferade tullen för en viss produkt, till ett visst pris och under en viss period motsvaras således av hela stapelns höjd.

103


Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

70% 100 60% 80 50%

60

40%

30% 40 20% 20

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

120

80%

10%

0%

0 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-31/3

1/4-30/4

1/5-14/5

15/5-30/5

1/6-30/9

1/10-31/10

1/11-20/11

21/12-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001 Figur 1 Tomater ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


120,00

140% 100,00 120% 80,00 100%

80%

60,00

60% 40,00 40% 20,00 20%

0%

0,00 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-29/2

1/3-30/4

1/5-15/5

16/5-30/9

1/10-31/10

1//11-10/11

11/11-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001 Figur 2 Gurka för bearbetning ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

160%


120,00

100%

100,00

80%

80,00

60%

60,00

40%

40,00

20%

20,00

0%

0,00

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

120%

1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-29/2

1/3-30/4

1/5-15/5

16/5-30/9

1/10-31/10

1//11-10/11

11/11-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 3 Gurka ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


100,00

60%

50% 80,00 70,00 40% 60,00 50,00

30%

40,00 20% 30,00 20,00 10%

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

90,00

10,00 0%

0,00 1

2

3

4

5

6

1/1-31/5

1

2

3

4

1/6-30/6

5

6

1

2

3

4

5

6

1

2

1/7-31/10

3

4

5

6

1/11-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 4 Kronärtskocka ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


80,00

70,00 50% 60,00 40% 50,00

30%

40,00

30,00 20% 20,00 10%

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

60%

10,00

0%

0,00 1

2

3

4

5

6

1

2

1/1-31/1

3

4

5

1/2-31/3

6

1

2

3

4

1/4-31/5

5

6

1

2

3

4

5

6

1

1/6-31/7

2

3

4

5

6

1/8-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 5 Squash ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


40

35%

35

30%

30

25%

25

20%

20

15%

15

10%

10

5%

5

0%

0

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

40%

1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-31/1

1/4-30/4

1/5-15/5

16/5-31/5

1/6-15/10

16/10-30/11

1/12-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 6 Apelsiner ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


70

60

50,00%

50 40,00% 40 30,00% 30 20,00% 20 10,00%

10

0,00%

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

60,00%

0 1

2

3

4

1/1-29/2

5

6

1

2

3

4

5

6

1

1/3-31/10

2

3

4

5

6

1/11-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 7 Klementiner ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

60

50%

50 40% 40 30% 30 20% 20 10%

10

0%

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

70

60%

0 1

2

3

4

5

1/1-29/2

6

1

2

3

4

5

6

1

1/3-31/10

2

3

4

5

6

1/11-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 8 Mandariner och andra citrushybrider ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


60

70% 50 60% 40 50% 30

40% 30%

20 20% 10 10% 0%

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

80%

0 1 234 561 234 561 2345 6789 112 345 678 911 2345 678 9112 345 61 234 56 0 0 0 1/1-14/1

15/1-30/4

1/5-31/5

1/6-31/7

1/8-15/8

16/8-31/10

1/11-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 9 Citroner ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


60

35% 50 30% 40 25% 20%

30

15% 20 10% 10 5% 0%

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

40%

0 1 1/114/7

2

15/720/7

3

4

21/7-31/10

5

6

1

2

3

4

5

1/11-20/11

6 21/11- 1/1230/11 31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 10 Bordsdruvor ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


60

70% 50 60% 40 50%

40%

30

30% 20 20% 10

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

80%

10%

0%

0 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 7 8 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-14/2

15/2-31/3

1/4-30/6

1/7-14/7

15/7-31/7

1/8-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 11 Äpplen ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


60

70% 50 60% 40 50%

40%

30

30% 20 20% 10 10%

0%

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

80%

0 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1/1-31/1

1/2-31/3

1/4-30/4

1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/5- 1/631/5 30/6

1/7-15/7

16/7-31/7

1/8-31/10

1/11-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 12 Päron ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


120

50%

100

40%

80

30%

60

20%

40

10%

20

0%

0

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

60%

1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-31/4

1-31/5

1/6-20/6

21/6-30/6

1/7-31/7

1/8-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 13 Aprikoser ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

80% 50 70% 60%

40

50% 30 40% 20

30% 20%

10

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

60

90%

10% 0%

0 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1/1-31/3

1/4-30/4

1/5-20/5

21/5-15/7

16/7-31/7

1/8-10/8

11/8-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 14 Surkörsbär ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


160

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

45%

140

40% 120 35% 100

30% 25%

80

20%

60

15% 40 10%

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

50%

20

5% 0%

0 123456123456123456123456123456123456123456123456123456 1/1-31/3

1/4-30/4

1/5-20/5

21/5-31/5

1/6-15/6

16/6-15/7

16/7-31/7

1/8-10/8

11/8-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 15 Körsbär ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


100

45%

90

40%

80

35%

70

30%

60

25%

50

20%

40

15%

30

10%

20

5%

10

0%

0 1

2

3

4

5

6

1

2

1/1-10/6

3

4

5

11/6-20/6

6

1

2

3

4

5

6

1

2

21/6-31/7

3

4

5

6

1

1/8-30/9

2

3

4

5

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

50%

6

1/10-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 16 Persikor och nektariner ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


Värdetull och tarifferad specifik tull, %, (stapel)

70 25% 60 20% 50

15%

40

30 10% 20 5%

Ingångspris och specifik tull, euro/100 kg, (linje)

80

30%

10

0%

0 1

2

3

4

5

6

1/1-10/6

1

2

3

4

11/6-30/6

5

6

1

2

3

4

5

6

1

2

1/7-30/9

3

4

5

6

1/10-31/12

Period och ingångsprisintervall, 2001

Figur 17 Plommon ljusgrå stapel = värdetull i %

mörkgrå stapel = tarifferad specifik tull i % (specifik tull i förhållande till ingångspriset)

Källa: EU:s gemensamma tulltaxa, egen bearbetning

-_-

= ingångspris

-x- = specifik tull


Importören kan välja att tulldeklarera enligt tre metoder: •

fakturavärdemetoden

baklängesräkningsmetoden

schablonvärdemetoden

För att få fram ett schablonvärde rapporterar medlemsländerna dagligen till EU-kommissionen representativa importpriser. På basis av dessa räknar sedan EU-kommissionen fram ett schablonvärde som dagligen publiceras i EGT (Europeiska gemenskapernas officiella tidning). Ingångsprissystemet har vissa svagheter och nackdelar. För det första ska importpriser dagligen samlas in i hela EU och av alla dessa ska ett enda schablonvärde fastställas för att användas då importören räknar fram tullvärdet. Detta tullvärde bestämmer vilket ingångspris importören ska betala tull för. Det kan ifrågasättas om priset verkligen kan reflektera importpriset i EU:s alla 15 medlemsstater. Dessutom är arbetet med att i alla länder samla in korrekta priser mycket arbetskrävande och kostsamt. För att priserna ska bli jämförbara krävs att insamlingen sker i samma distributionsled – eller att korrekta omvandlingskoefficienter används. Detta kan medföra svårigheter – speciellt som en allt större andel av importen går utanför de marknader där priserna kontrolleras. Mindre känsliga produkter skyddas med hjälp av en värdetull, ibland dock med ett tillägg av en minimitull. Det finns enstaka produkter bland frukt och grönsaker där enbart särskild tull ut tas ut. Dessa produkter omfattas dock ej av marknadsordningen. Utanför ingångsprissystemet är den högsta värdetullen (och därmed den totala tullen) för grönsaker 13,6 %. Denna tullsats används t.ex. för blomkål. I vissa fall finns minimitullar, och omräknat till värdetull är dessa i storleksordningen 0-5 %. För frukt är den högsta värdetullen 17,6 % och gäller för vindruvor. Sammantaget ligger 41 % av KN-numren som omfattas av marknadsordningen inom intervallet 0-10 % medan 44 % ligger i intervallet 10-20 %. Resterande KN-nummer omfattas av ingångsprissystemet där tullarna kan bli betydligt högre. 2.9.5.2

Exportbidragssystemet (kommissionens grundförordning (EG) nr 2190/96)

En viktig del i GATT/UR-uppgörelsen var att de kvantiteter inom varje produktområde som kan exporteras med exportbidrag begränsades. Vidare begränsas för varje produktområde de belopp som kan betalas ut som exportbidrag. För flera produktområden medförde GATT-åtagandena att EU:s subventionerade export måste minska. Grunden för exportstödsåtagandena är faktiskt utbetalade exportstöd under basperioden 1986–1990. Detta stöd ska under en sexårsperiod med början 1995 reduceras utgiftsmässigt med 36 % och kvantitetsmässigt med 21 %. I tabellen nedan illustreras de kvantitativa nivåerna för tillåten export för EU-15 under perioden 1995/96–2001/02. Kvantiteterna reduceras under perioden från 920 300 ton till 753 400 ton och budgeten från 77,6 meuro till 52,8 meuro. Exportbidragssystemet för färska frukter och grönsaker infördes den 1 juli 1995. Systemet omfattar följande produkter: tomater, skalad mandel, hasselnötter med skal, skalade hasselnötter, valnötter med skal, apelsiner, klementiner, monreales, satsumas, mandariner, tangariner, andra citrushybrider, citroner, limefrukter, bordsdruvor, äpplen samt persikor och nektariner. Bidrag och kvantiteter fördelas och fastställs för 6 perioder under ett GATT-år vilket löper mellan den 1 juli till den 30 juni. Produkterna måste uppfylla EU:s handelsnormer för frukt och grönsaker för att berättiga till exportbidrag.

121


Tabell 60 Exportbidragsåtaganden för EU-15

Kvantitet, 1000 ton Budget, milj. euro

1995/96

1996/97

1997/98

1998/99

1999/00

2000/01

2001/02

920,30

886,90

853,60

820,20

786,80

753,4

753,4

77,6

72,6

67,7

62,7

57,

52,8

52,8

Källa:EU-kommissionen

Tabell 61 visar att det ekonomiska utrymmet för exportbidrag inte utnyttjats fullt ut. Detta är något som återkommande tas upp till diskussion i förvaltningskommittén. Tabell 62 visar att medan vissa produkter som hasselnötter enbart exporteras med exportbidrag så är andelen tomater, äpplen, persikor och nektariner som exporteras med exportbidrag mindre än 20 %. För dessa produkter kan huvuddelen av exporten sålunda ske utan exportbidrag. Tabell 61 Utnyttjande av exportbidrag

WTO-år

Utnyttjad kvantitet

Utnyttjad Utnyttjande utgifter kvantitet, efter roll-over

Utnyttjade utgifter, efter roll-over

1

99 %

99 %

91 %

91 %

2

99 %

97 %

85 %

77 %

3

98 %

95 %

41 %

30 %

4

93 %

89 %

50 %

50 %

5

111 %

99 %

64 %

64 %

6

98 %

98 %

51 %

51 %

Källa: EU-kommissionen

Tabell 62 Andel av exporten med exportbidrag, %

Andel av exporten med exportbidrag (%) 1995/96 39 75

1997/98 25 57

1998/99 22 60

1999/00 23 50

2000/01 17 33

Hasselnötter med skal

66

66

100

100

100

Hasselnötter utan skal

72

69

71

100

83

Apelsiner Citroner

83 70

82 62

76 57

81 73

70 49

Bordsdruvor

51

33

42

30

27

Äpplen

23

25

22

26

17

Persikor, nektariner

29

16

15

12

16

Tomater Mandel utan skal

Källa: EU-kommissionen

Efter WTO-avtalets utgång kommer maximala kvantiteter och bidrag att vara oförändrade från och med juli 2001, fram tills att ett nytt avtal träder i kraft.

122


Kvantitetstaket är bindande för exportbidragen. De produkter som omfattas av exportbidrag har exporterats både med och utan exportbidrag. Hasselnötter och valnötter är de produkter som förefaller vara mest beroende av exportbidrag. Under åtminstone något av åren 1995/96 till 1999/00 har exporten för respektive produkt skett uteslutande med hjälp av exportbidrag. För övriga produkter har mellan 12 % och 83 % exporterats med exportbidrag under enskilda år under perioden. Den lägsta siffran gäller persikor och nektariner under 1998/99 och den högsta siffran gäller apelsiner under 1995/96. Exportbidragssystemet innebär en valmöjlighet för exportören. Bidrag kan beviljas på grundval av en exportlicens som utfärdas enligt något av följande fyra system. A1-licenssystemet - ett standardsystem med förutfastställelselicens Exportören vet vid detta val hur mycket som lämnas i bidrag och för vilken kvantitet eftersom EUkommissionen fastställer bidrag och kvantiteter för varje licensansökningsperiod. En aktör kan inte ansöka om en kvantitet som är större än hälften av den kvantitet som fastställts för en produkt och destination. Systemet innebär en femdagars vänteperiod. En säkerhet motsvarande halva det sökta bidraget måste erläggas. EU-kommissionen gör varje dag beräkningar huruvida ansökningarna överstiger tillgänglig kvantitet. Om så är fallet sätter EU-kommissionen en reduktionskoefficient eller beslutar om att avslå ansökningarna. Exportlicenser ställs ut den femte arbetsdagen efter ansökningsdagen. Om en reduktionskoefficient fastställs har exportören möjlighet att inom 10 arbetsdagar efter publiceringen återta sin ansökan och säkerheten frisläpps därmed. A2-licenssystemet - ett särskilt system med förutfastställelselicens Exportören har i detta system endast tillgång till preliminära bidragssatser och kvantiteter. De bidragssatser och kvantiteter som fastställs tjänar endast som vägledning. Exportören anger i licensansökan den minimibidragssats som den sökande begärt för att kunna genomföra exporten. Minimibidragssatsen får vara högst dubbelt så stor som den vägledande bidragssatsen. En aktör kan inte ansöka om en kvantitet som är större än hälften av den kvantitet som fastställts för en produkt och destination. Licensansökningarna ska åtföljas av säkerhet motsvarande 10 euro/nettoton eller exportbidragsbeloppet, beroende på vilket som är lägst. När ansökningsperioden löper ut fastställer EU-kommissionen definitiv bidragssats. A3-licenssystemet - ett system med anbudsförfarande Här lämnar exportören ett anbud på vilket exportbidrag som behövs för att exporten ska komma till stånd. En aktör kan inte ansöka om en kvantitet som är större än hälften av den kvantitet som fastställts för en produkt och destination. Mot bakgrund av de anbud som lämnats in och prognoser för utvecklingen på marknaderna för de aktuella produkterna fastställer EU-kommissionen maximala exportbidragsbelopp för var och en av de produktkategorier som ska exporteras. Om anbud ligger på exakt samma nivå som de maximala exportbidragsbeloppen kan den tilldelade kvantiteten sänkas för dessa anbud. Vid behov kan samtliga anbud avslås och exportbidraget sättas till noll. Senast den tredje arbetsdagen efter det att det maximala exportbidragsbeloppet fastställts ska A3licenserna utfärdas. En säkerhet ska ställas om 10 euro/nettoton eller exportbidragsbeloppet, beroende på vilket som är lägst. Systemet prövas sedan den 8 oktober 2001 för citrus och äpplen. B-licenssystemet - ett system med licens utan förutfastställelse av bidraget Här vet exportören i förväg varken kvantitet eller bidrag. De bidragssatser och kvantiteter som fastställs tjänar endast som vägledning. Inom fem dagar efter faktisk export ska exportören ansöka om exportlicens. Efter varje exportperiod fastställer EU-kommissionen den definitiva bidragssatsen. EUkommissionen undersöker också om de fastställda vägledande kvantiteterna överskrids. För att ta hänsyn till årliga kvantiteter som fastställts i och med WTO-avtalet kan EU-kommissionen fastställa en reduktionskoefficient för begärda kvantiteter. Exportlicensen utfärdas den fjortonde dagen efter det att exportperioden för licenser för den perioden avslutats.

123


2.9.5.3 Handelsavtal med tredje land/kvotarrangemang EU har en rad preferensarrangemang på trädgårdsområdet. I de flesta fall har EU sänkt gränsskyddet för en begränsad årlig kvantitet. Förmåner ges dels i bilaterala avtal, dels inom ramen för multilaterala överenskommelser. GSP-systemet (u-landspreferenser) inom tulltaxans kap 6 (Levande träd och andra levande växter; lökar, rötter o.d.; snittblommor och snittgrönt), 7 (Grönsaker samt vissa ätbara rötter och stam- eller rotknölar), 8 (Ätbar frukt samt ätbara bär och nötter; skal av citrusfrukter eller meloner) och 20 (Grönsaker, frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, beredda eller konserverade med ättika eller ättiksyra) är varumässigt mycket omfattande. Storleken på förmånerna är däremot inte alltid lika generösa. Total tullfrihet utan kvantitativa begränsningar ges i och med MUL-åtagandet till de minst utvecklade länderna. Cotonouavtalet med de s.k. AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stilla havet) innehåller också en rad förmåner på trädgårdsområdet. Genom Europaavtalen med Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Bulgarien och Rumänien medges tullnedsättningar inom såväl som utom ramen för kvoter. Arrangemangen är mycket omfattande. Gentemot flera länder i Medelhavsområdet som Cypern, Egypten, Israel, Marocko, Malta, Tunisien, Turkiet, Syrien och Jordanien har EU sänkt sitt gränsskydd för begränsade kvantiteter av olika trädgårdsprodukter. Antalet koncessioner är koncentrerade till Östeuropa och Medelhavsområdet. Det bör dock observeras att antalet förmåner inte behöver innebära att förmånerna i någon mening är generösa. Det har visat sig att sedan avtalen kom till har EU ökat sin export till dessa länder istället för tvärtom. Inom ramen för WTO finns en stor mängd kvoter som WTO-medlemmar kan ta del av. WTOkvoterna är i allmänhet relativt små i förhållande till EU:s totala importkvantitet. Nedan redovisas WTO-kvoterna samt deras utnyttjande. Tabell 63 EU:s WTO-kvoter

Produkt

Kvantitet, ton

Tull

1 100

2,5 %*

605 000

Tullfritt

6 852 590

6%

Apelsiner

(1 feb-30 april) 20 000

10 %

Citroner

(15 jan-14 juni) 10 000

6%

Andra citrushybrider

(1 feb-30 april) 15 000

2%

(1 aug-31 maj) 500 (övriga) 3000

10 % 20 % *

(21 juli-31 okt) 1 500

9%*

(1 april-31 juli) 600

0%*

(1 aug- 31 dec) 1 000

5%*

3 000

20 %

(21 maj-15 juli) 800

4%*

1 200

7%

500

1,5 %

90 000

2%

Gurka, färsk eller kyld Sötpotatis, ej för humanföda Manioc (foderråvara)

Aprikoser Bordsdruvor Äpplen, färska Päron Aprikoser Körsbär Morötter Andra grönsaker Mandlar ej bittermandel

* Ingångsprissystemet (se avsnitt 2.9.5.1) med specifik tull gäller som vanligt, dvs. ingångspriserna måste respekteras även vid import inom kvoterna. Det är således endast värdetullen som sänks inom kvoten. Källa: EU:s bindningslista

124


I och med EU-medlemskapet fick svenska importörer ta del av EU:s befintliga importkvoter. Rent generellt kan konstateras att Sverige hittills har utnyttjat kvoterna relativt sparsamt, vilket troligen är en konsekvens av att det tar tid att lära sig systemet samt att det också tar tid att skapa nya handelsförbindelser. Tabell 64 WTO-kvoternas utnyttjande Produkt

Gurka

Bordsdruvor

Äpplen

Päron

Aprikoser

Aprikoser

Körsbär

Svenskt utnyttjande ton

1100

EU:s utnyttjande, ton (5/12 2001) 1 092

981101-990515

1100

1100

15,699

991101-000515

1100

935,055

32,704

001101-010515

1100

1036,675

63,279

011001-020515

1100

144,841

970721-971031

1500

1 500

2

980721-981031

1500

1 500

0

990721-991031

1500

1500

5,27

000721-001031

1500

1500

0

010721-011031

1500

1500

970401-970731

600

600

0

980401-980731

600

589,482

10,518

990401-990731

600

600

0

000401-000731

600

600

101,92

010401-010731

600

163,28

970801-971231

1000

841,893

158,107

980801-981231

1000

462,412

531,634

990801-991231

1000

1000

312,397

000801-001231

1000

1000

464,937

010801-011231

1000

1000

980801-990531

500

500

990801-000531

500

500

000801-010531

500

500

010801-020531

500

155,375

970601-970731

2500

3,897

0

980601-980731

2500

178,839

1,054

990601-990731

2500

62,937

0,215

000601-000731

2500

40,904

0

010601-010731

2500

72,668

970521-970715

800

777,483

22,517

980521-980715

800

770,201

29,799

990521-990715

800

800

118,72

000521-000715

800

800

47,791

010521-010715

800

800

Kvotnummer

Kvotperiod

Grundmängd, ton

090059

971101-980515

090060

090061

090062

090058

090063

090040

22,568

125


MorĂśtter

Andra grĂśnsaker

Mandel ej bittermandel

Apelsiner

Andra citrushybrider

Citroner

Källa: EU:s bindningslista

126

090056

090057

090041

090025

090027

090039

970101-971231

1200

775,053

46,426

980101-981231

1200

1097,7

80,000

990101-991231

1200

1200

0,83

000101-001231

1200

1200

100

010101-011231

1200

1200

970101-971231

500

500

0

980101-981231

500

499,495

0,505

990101-991231

500

500

0

000101-001231

500

500

0

010101-011231

500

500

970101-971231

90000

86 892,147

3 107,853

980101-981231

90000

87 336,894

2 616,978

990101-991231

90000

90 000

2 436,408

000101-001231

90000

90 000

1 842,832

010101-011231

90000

90 000

970201-970430

20000

13 880,358

0

980201-980430

20000

13 860,486

0

990201-990430

20000

6 924,841

0

000201-000430

20000

8 787,815

0

010201-010430

20000

11 777,255

970201-970430

15000

5 186,516

5,103

980201-980430

15000

9 720,297

327,376

990201-990430

15000

2224,885

0

000201-000430

15000

5681,754

0

010201-010430

15000

1145,881

970115-970614

10000

9 975,052

24,948

980115-980614

10000

5 431,851

47,754

990115-990614

10000

9 797,131

51,468

000115-000614

10000

3 752,297

1,572

010115-010614

10000

4 221,527


2.10 Kandidatländerna I dagsläget är det tolv länder som förhandlar med EU om inträde i unionen. Det är Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern i Central- och Östeuropa, samt Medelhavsländerna Cypern och Malta. Vid EU:s toppmöte i Göteborg i juni 2001 fastslogs målet att de första kandidatländerna ska kunna ansluta sig till EU i tid för att delta i valen till Europaparlamentet år 2004. I målet ingick också att förhandlingarna för dessa länder ska vara avslutade vid utgången av år 2002. Vid toppmötet i belgiska Laeken i december 2001 ändrades inte tidtabellen för utvidgningen. Av de 30 kapitel som EU:s regler delats in i, har 29 öppnats för förhandlingar för alla kandidatländer utom två. I dagsläget är det åtta av de trettio kapitlen som har stängts (d.v.s. de är färdigförhandlade) för alla tolv kandidatländerna. Ytterligare 14 kapitel har stängts för de flesta kandidatländerna. Ytterligare några kapitel har stängts av ett fåtal länder. De mest komplexa kapitlen, jordbruk, regionalpolitik samt finansiella och budgetära frågor, återstår dock. Kandidatländernas förberedelser inom trädgårdssektorn omfattar införande av EU:s obligatoriska kvalitetsnormer, bestämmelser för producentorganisationer samt en rad administrativa förberedelser för att få ett fungerande system för utbetalning av interventionsåtgärder, kontrollsystem för kvalitetsnormerna, utfärdande av import- och exportlicenser samt prisrapportering. Slovenien, Ungern och Tjeckien är de ansökarländer som i nuläget (våren 2002) har kommit längst i förberedelserna. Bildandet av producentorganisationer för frukt och grönsaker på Cypern går sakta, men åtgärderna väntas vara i kraft före anslutningen. I Slovenien väntas regler för producentorganisationer vara i kraft under 2002, i Ungern och Tjeckien är systemet redan igång och i Polen finns 150 potentiella producentorganisationer, en siffra som förväntas bli högre. I Ungern finns kvalitetsnormer sedan 1995. Nyligen godkände EU Ungerns kontrollorgan för kvalitetskontroll av frukt och grönsaker enligt EU:s handelsnormer vid import till EU. Detta innebär att frukt och grönsaker som odlats i Ungern och som exporteras till EU inte behöver gå igenom någon kontroll vid importtillfället, om de kontrollerats i Ungern. Även de andra kandidatländerna samt ytterligare några tredje länder är aktuella för detta system, som är till för att underlätta handeln mellan EU och tredje land. Om kontrollorganen i alla dessa länder godkänns i framtiden kommer upp till 80 % av EU:s import från tredje land att omfattas av systemet. Cypern har länge haft normer för export, men nu även EU:s normer, liksom Estland. Tjeckien och Slovenien har harmoniserade regler med FN/ECE, medan Polen inte har alla EU:s kvalitetsnormer än. Nedan, efter avsnittet med definitioner, följer en sammanfattning av produktion och handel i alla tolv kandidatländerna, samt statistik över konsumtion och priser för Polen, Ungern, Tjeckien, Slovenien och Estland.

2.10.1

Definitioner

I följande avsnitt om de olika kandidatländerna förekommer olika grupperingar i tabellerna och figurerna. Dessa grupperingar definieras nedan vilket sedan inte upprepas för varje tabell eller figur där de förekommer. I diverse frukt ingår azarolhagtorn, babaco, fläderbär, kinesisk jujuber, litchiplommon, japansk mispel, tysk mispel, andra papayafrukter, granatäpple, kaktusfikon, nypon, rönnbär, äppelrönn, tamarinder och frukt från smultronträd. I diverse grönsaker ingår bambuskott, betor, mangold, kapris, kardon, selleri, körvel, krasse, fänkål, pepparrot, mejram, haverrot, persilja, palsternacka, rädisa, rabarber, kålrot, kyndel, svartrot, trädgårdssyra, dragon och vattenkrasse. I tabellerna med handelsbalanserna har en indelning gjorts i frukt, druvor, bär, nötter, grönsaker och svamp. I gruppen frukt ingår förutom de vanligaste frukterna även avokado, dadlar, fikon, meloner, söta och sura körsbär samt diverse frukt som beskrivits ovan. I gruppen bär ingår vinbär, hallon, jordgubbar, krusbär, blåbär, tranbär och diverse bär (björnbär, loganbär, mullbär, myrten samt ett

127


blåbärsliknande bär). I gruppen nötter ingår förutom de vanligaste nötterna även mandlar, kokosnötter och kastanjer. I gruppen grönsaker ingår förutom de vanligaste grönsakerna även gröna ärter, oliver, johannesbröd, kvittenfrukt, gröna bönor och diverse grönsaker som beskrivits ovan.

2.10.2 Polen 2.10.2.1 Produktion och konsumtion Produktionen av frukt och grönsaker har relativt stor betydelse i det polska jordbruket. Frukt och grönsaker står för 11,8 % av den totala jordbruksproduktionen vilket ska jämföras med mjölk 12,2 %, kött 4,8 % och vete 7,9 %. Grönsaksarealen i Polen är ungefär 291 400 ha och fruktarealen är cirka 265 000 ha. Visserligen utgör detta endast cirka 3 % av den brukade arealen men produktionen svarar för cirka 10 % av jordbrukets inkomster. Den totala produktionen av grönsaker uppgår till mer än 6 miljoner ton (snitt 1998–2000) och motsvarande för frukt och bär är en produktion om drygt 2,3 miljoner ton (snitt 1998–2000). Av denna bearbetas 52 % till fruktjuice, frusna bär och konserverade produkter. Av den produktion som bearbetas används cirka 40 % till koncentrerad juice. Äpplen utgör cirka 67 % av Polens frukt- och bärproduktion, jordgubbar 8 %, vinbär 7 %, surkörsbär 6 %, plommon 4 % och päron 3 , se figur nedan. 18 % av produktionen inom frukt- och gröntsektorn utgörs av bär bland vilka vinbär och jordgubbar dominerar. I övrigt produceras även hallon, krusbär och blåbär. Bland grönsakerna är kål, blomkål, lök, svamp, tomater, gurka och morötter vanligast.

PlommonPäron 3% Surkörsbär 4% 6% Vinbär 7%

Jordgubbar 8%

Övrigt 5%

Äpple 67%

Figur 121 Fördelning (baserad på producerad kvantitet) av produktionen av de viktigaste frukt- och bärslagen i Polen, baserat på ett genomsnitt 1990-1999 Källa: FAO

I det framtida EU kommer Polen att bli en av storproducenterna av produkter som äpplen, jordgubbar, kål, lök och morötter. Den höga produktionen balanseras dock av en hög inhemsk konsumtion. Polackerna äter till exempel 20 kg äpplen per person och år, 6 kg bananer, 7 kg citrus, inte mindre än 36,5 kg kål, 17 kg morötter och 8,5 kg tomater. Produktionen överstiger dock konsumtionen både för frukt och grönsaker med äpplen som största exportprodukt. Nedan följer diagram över produktionsutvecklingen i Polen 1961–1999 för äpplen, päron, körsbär, plommon samt 1961–2001 för jordgubbar, vinbär, krusbär och hallon.

128


2500

äppleprod. tusen ton

2000

1500

1000

500

0 1961

1966

1971

1976

1981

1986

1991

1996

år

Figur 122 Produktionen av äpplen i Polen 1961–1999 Källa: FAO

200 180

päronprod. tusen ton

160 140 120 100 80 60 40 20 0 1961

1966

1971

1976

1981

1986

1991

1996

år

Figur 123 Produktionen av päron i Polen 1961–1999 Källa: FAO

129


50 45

körsbärsprod. tusen ton

40 35 30 25 20 15 10 5 0 1961

1966

1971

1976

1981

1986

1991

1996

1986

1991

1996

år

Figur 124 Produktionen av körsbär i Polen 1961–1999 Källa: FAO

250

produktion, tusen ton

200

150

100

50

0 1961

1966

1971

1976

1981 år

Figur 125 Produktionen av plommon i Polen 1961–1999 Källa: FAO

130


400 350

tusen ton

300 250

jordgubbar vinbär krusbär hallon

200 150 100 50 0 1961

1966

1971

1976

1981

1986

1991

1996

2001

Figur 126 Produktionen av bär i Polen 1961–2001 Källa: FAO

Av figurerna ovan kan man konstatera att på frukt- och bärsidan har produktionen av äpplen ökat mer eller mindre kontinuerligt under perioden 1961–99. Idag ligger den på cirka 1,7 miljoner ton (snitt för åren 1992–99). Produktionen av päron har efter en topp i mitten på 1960-talet sjunkit medan körsbärsproduktionen idag ligger på ungefär samma nivå som på 1960-talet. Även produktionen av plommon har sjunkit kraftigt sedan mitten på 1980-talet. Produktionen av bär är mycket viktig i Polen och en stor del av dessa går till bearbetningsindustrin. Jordgubbsproduktionen som svarar för den största delen av bärproduktionen ökade stadigt fram till mitten på 1980-talet med en topp 1987 då produktionen uppgick till 334 000 ton. Därefter har produktionen sjunkit och är idag nere på två tredjedelar av 1987-års siffra. Produktionen av hallon och krusbär har i stort visat på en ökande trend. Totalt uppgår produktionen av frukt och bär i Polen till 2,3 miljoner ton (snitt 1998–2000) medan konsumtionen uppgår till 2,0 miljoner ton vilket sålunda ger ett överskott på cirka 300 000 ton. Det kan vidare konstateras att Polen kommer att svara för en relativt stor del av bärproduktionen i ett framtida EU.

131


Tabell 65 Balansräkning för produktion och konsumtion av de viktigaste frukterna och bären i Polen baserat på åren 1990–1999, tusen ton

Produktion i EU* Äpplen Päron

9 555 2 876

Produktion Polens i Polen produktion i % av EU:s 1 684 18 65 2

Konsumtion i Polen 800 -

Över/underskott i Polen 884 -

Plommon

966

92

10

-

-

Körsbär

496

30

6

-

-

Jordgubbar Hallon

741 55

193 36

26 65

-

-

84

41

48

-

-

Apelsiner

5 592

0

0

104

-104

Persikor, nektarin

3 854

0

0

-

-

Aprikoser

534

0

0

-

-

Citroner Småcitrus

1 426 2 282

0 0

0 0

70 70

-70 -70

48

0

0

60

-60

Krusbär

Grapefrukt

* För 1990–1994 har siffrorna för dåvarande EU-länder kompletterats med siffror för Sverige, Finland och Österrike. Källa: FAO

Nedan följer två diagram över produktionsutvecklingen i Polen 1961-1999 för kål, morot, lök, blomkål samt tomat och gurka. 2500

produktion, tusen ton

2000

huvudkål

1500

blomkål lök morot

1000

500

0 1961

1966

1971

1976

1981

1986

1991

1996

år

Figur 127 Polens produktionen av de största frilandsgrönsakerna, kål, morot, lök och blomkål 1961–1999 Källa: FAO

132


600

500

prod. tusen ton

400

300

200 tomat gurka

100

0 1961

1966

1971

1976

1981

1986

1991

1996

år

Figur 128 Produktionen av tomat och gurka i Polen 1961 t.o.m. 1999. Siffran för gurka inkluderar dock både frilandsgurka och växthusgurka Källa: FAO

Tabell 66 Balansräkning för produktion och konsumtion av de viktigaste grönsakerna i Polen baserat på åren 1990–1999, tusen ton

Produktion i EU*

Produktion Polens i Polen produktion i % av EU:s 1 796 55

1 409

Över/underskott i Polen 387

26

641

197

652

20

309

343

1 978

246

12

174

72

Tomat

13 513

321

2

328

-7

Gurka

1 663

371

22

Huvudkål

3 251

Morötter

3 211

838

Lök

3 204

Blomkål

Konsumtion i Polen

* För 1990–1994 har siffrorna för dåvarande EU-länder kompletterats med siffror för Sverige, Finland och Österrike. Källa: FAO

På grönsakssidan kan det konstateras att Polen har en mycket stor produktion av lagringsbara grönsaker som huvudkål, morötter och lök. Dessa produkter utgör basen i det polska köket varför konsumtionen också är stor. Produktionen ger dock ett visst överskott. Den totala grönsaksproduktionen uppgår till 6 miljoner ton (snitt 1998-2000) medan konsumtionen uppgår till 3,8 miljoner ton (cirka 100 kg per person och år) vilket ger ett stort överskott .

133


Tabell 67 Polens produktion av frukt*, 1993–2001, tusen ton

Produkt

1993 1 842

1994 1 441

1995 1 288

1996 1 952

1997 2 098

1998 1 687

1999 1 604

2000 1 450

2001 2 224

Jordgubbar

200

142

211

181

163

150

178

171

238

Vinbär

196

169

155

193

162

175

153

147

180

Surkörsbär

147

119

144

149

136

156

145

140

177

Plommon

99

77

89

111

127

107

91

107

126

Päron

90

45

83

52

58

83

67

82

76

Hallon

32

30

40

36

40

45

43

40

46

Söta körsbär

32

29

36

37

36

41

35

39

45

Krusbär

47

42

42

42

36

38

31

29

29

1

0

0

6

4

4

3

3

3

Äpple

Diverse frukter

* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tabell 68 Polens produktion av grönsaker*, 1993–2001, tusen ton

Produkt

1993 1 954

1994 1 672

1995 1 866

1996 1 832

1997 1 770

1998 2 020

1999 1 709

2000 1 899

2001 1 767

1 529

1 355

1 424

1 365

1 306

1 473

1 375

1 120

1 120

Morötter

931

786

814

794

799

992

906

947

947

Lök

724

591

760

646

611

756

688

720

626

Gurka och inläggningsgurka

377

366

406

310

335

400

385

350

350

Tomat

362

375

401

230

219

356

333

311

270

Blomkål

256

220

253

242

239

286

225

248

246

Svamp

100

100

100

100

100

100

100

100

100

Sparris

0

2

2

2

2

2

2

2

2

Bönor

4

2

2

2

2

2

2

2

2

Kål Diverse grönsaker

* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tabell 69 Polens konsumtion av färska frukter och grönsaker per capita, 1990–1997, kg per år

År Kg/år

1990 119,0

1994 116,0

1995 126,2

1996 116,5

1997 118,0

Källa: ZMP

2.10.2.2 Handel Polen är en betydande exportör av både färsk och bearbetad frukt. I genomsnitt exporteras 40–50 % av produktionen. I huvudsak exporteras äpplen, bär och bearbetade produkter, frysta bär och kondenserad äpplejuice.

134


Totalt sett är Polen nettoimportör av färsk frukt och färska grönsaker. Uppdelat på frukt respektive grönsaker visar att Polen är nettoexportör (+68 000 ton) av frukt och nettoimportör (–391 000 ton) av färska grönsaker (snitt 1998–2000). I huvudsak importeras citrusfrukter och bananer och exporteras lök (50 %), kål och frysta grönsaker. Tabell 70 Polens import av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Bananer

1993 145

1994 178

1995 245

1996 256

1997 270

1998 302

1999 348

2000 285

64

77

73

94

98

118

121

153

Apelsiner

105

91

109

96

96

113

100

117

Citroner

72

66

74

78

87

97

94

95

Druvor

34

39

40

67

56

79

88

80

Vattenmelon

21

33

53

62

63

74

101

73

Persikor, nektariner

13

22

17

29

25

25

63

53

Grapefrukt

11

18

23

30

31

29

31

34

Kiwi

0

0

14

20

26

20

24

27

Äpple

43

26

26

26

27

20

28

15

Päron

3

3

3

5

8

6

9

5

Melon, ej vattenmelon

0

0

1

1

0

0

0

3

Blåbär

0

0

0

1

2

4

3

3

Ananas

0

1

1

1

2

2

2

2

Aprikoser

0

1

0

1

0

0

0

2

10,4

13,4

0,5

0,6

0,0

0,0

0,0

1,3

Jordgubbar

0,0

0,1

0,1

0,1

0,0

0,0

0,0

0,7

Avokado

0,0

0,0

0,1

0,3

0,5

0,7

0,8

0,7

Mandariner m.m.

Diverse frukter

* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tabell 71 Polens import av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Tomat

1993 49

1994 47

1995 56

1996 53

1997 55

1998 47

1999 52

2000 40

Morötter

19

4

13

10

32

21

11

27

Lök

18

22

33

6

41

82

27

21

0

14

14

18

18

23

21

15

12

4

4

1

0

0

0

10

15

13

10

10

10

8

8

8

Vitlök

2

2

2

3

14

13

10

7

Sallat

3

4

3

2

4

5

5

4

22

4

7

2

6

7

7

4

0

1

0

1

0

0

0

2

Paprika och chilifrukter Diverse grönsaker Gurka inläggningsgurka

Kål Blomkål

och

* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

135


Tabell 72 Polens export av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton

Produkt

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

176

115

139

96

192

169

149

212

Krusbär

0

1

1

0

0

0

0

22

Hallon

14

14

16

20

20

20

20

18

Jordgubbar

16

14

22

22

17

18

24

11

Bananer Vinbär

1 16

6 13

18 14

18 20

27 15

25 15

15 0

10 0

Söta körsbär

0

0

1

0

0

0

0

6

Päron

1

1

2

1

1

2

0

4

Citroner Plommon

1 2

2 1

2 4

3 3

8 0

7 0

2 0

3 3

Surkörsbär

6

5

18

11

16

21

8

3

Apelsiner

6

6

3

5

7

4

2

1

0,0 0,3

0,0 0,5

1,0 0,7

2,5 0,8

0,0 1,8

0,0 1,6

0,0 1,5

1,4 0,8

Äpple

Blåbär Diverse frukter

* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tabell 73 Polens export av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Lök

1993 155

1994 149

1995 87

1996 101

1997 73

1998 103

1999 109

2000 133

38

33

25

36

45

49

87

26

Svamp

6

5

6

10

10

12

12

17

Tomat

0

2

1

0

0

4

4

9

Gurka och inläggningsgurka

6

19

10

4

6

7

9

8

Morötter

10

23

6

11

15

17

45

7

Blomkål

0

7

7

6

0

0

0

7

Diverse grönsaker

2

10

3

1

4

3

6

5

Sallat

0

0

0

0

0

0

0

4

Bönor

2

0

1

1

1

1

1

2

0,0

0,2

0,1

0,0

0,0

0,0

0,0

1,3

Ärter

0,0

0,5

0,3

0,0

0,0

0,0

0,0

1,2

Sparris

0,0

1,1

1,4

1,2

0,0

0,0

0,0

0,8

Kål

Paprika chilifrukter

och

* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

136


Polen har ett underskott i handeln med färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter. 1992–1995 var underskottet mindre än –100 miljoner dollar men fr.o.m. 1996 har det ökat för att 1999 hamna på –300 miljoner dollar, se tabellen nedan. De produkter som framförallt ger Polen exportinkomster är bär, svamp och äpplen och tittar man även på bearbetade produkter inbringar frysta grönsaker stora inkomster. Importkostnaderna beror mest på en stor import av frukt inklusive druvor och nötter. Banankostnaden utgjorde 1999 mer än en tredjedel av fruktkostnaden och importkostnaden för tomater utgjorde 65 % av kostnaden för import av grönsaker. Tabell 74 Värdet av Polens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar

Exportvärde 1999 (1000 USD) 44 452

% av totalen 23

Importvärde 1999 (1000 USD) 352 009

% av totalen 72

Balans 1999 (1000 USD) -307 557

94

0

48 781

10

-48 687

71 866

38

2 705

1

69 161

930

0

35 545

7

-34 615

Grönsaker

42 299

22

51 365

10

-9 066

Svamp

31 059

16

429

0

30 630

Totalt

190 700

100

490 834

100

-300 134

Frukt Druvor Bär Nötter

Källa: FAO

2.10.3 Ungern 2.10.3.1 Produktion Ungern är ett av de viktigaste frukt- och grönsaksproducerande länderna i Central- och Östeuropa. Under COMECON:s5 tid var det Ungerns uppgift att förse en stor del av östblocket med frukt och grönsaker. Sedan självständigheten har produktionen dock minskat kraftigt. Detta beror på att avkastningen minskat till följt av stigande priser på insatsmedel. Fruktarealen har dock legat relativt stabilt kring 94 000 ha. Efter nedgången försöker man nu förnya trädbestånden och öka produktionen för att återerövra sin starka ställning på bl.a. äppelmarknaden i Europa. Äpple utgör ungefär hälften av produktionen om man inte räknar med druvor. Produktionen av vattenmelon, plommon, persikor och nektariner samt surkörsbär och päron är också viktiga. Bärproduktionen omfattar 51 000 ton (snitt 1998–2000) där hallon, vinbär, jordgubbar och krusbär är de största kulturerna.

5

COMECON (Council for Mutual Economic Assistance) bildades 1949 med syfte att koordinera den ekonomiska politiken under kommunistisk dominans. Medlemsländer var Albanien (t.o.m. 1961), Bulgarien, Kuba (fr.o.m. 1972), Mongoliet, Polen, Rumänien, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Ungern och Östtyskland.

137


Tabell 75 Ungerns produktion av frukt*, 1993–2001, tusen ton

Produkt

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

Druvor

607

614

544

665

717

720

570

684

787

Äpple

819

657

353

552

500

482

445

695

700

66

61

91

92

76

112

125

133

135

Plommon

123

116

105

114

123

104

98

91

90

Persikor, nektariner

62

50

42

76

54

65

71

64

68

Surkörsbär

76

73

48

66

65

49

45

49

45

Päron

64

43

41

41

37

36

39

37

35

Diverse frukter

11

9

9

11

29

30

30

35

30

Aprikoser

36

27

18

45

25

17

38

21

25

Hallon

18

18

18

20

18

20

22

20

20

Söta körsbär

24

24

20

22

22

19

20

18

20

Vinbär

14

13

12

13

11

12

12

12

10

Krusbär

8 12

5 12

4 12

5 13

10 13

5 13

5 14

5 12

9 7

5

6

8

6

6

7

8

6

6

3,0

2,4

2,3

2,4

2,0

2,3

2,4

2,2

2,2

Vattenmelon

Jordgubbar Melon, vattenmelon Kvittenfrukt

ej

* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Grönsaksarealen varierar men har i genomsnitt (1989–1997) varit 104 000 ha. Efter en nedgång under 1992/93 har arealen ökat igen och 1997 uppgick den till 123 000 ha. Produktionen av tomat, ärter, kål, lök, morötter och inte minst den för Ungern typiska paprikan är viktig.

138


Tabell 76 Ungerns produktion av grönsaker*, 1993–2001, tusen ton

Produkt Tomat

1993 202

1994 224

1995 231

1996 263

1997 220

1998 330

1999 301

2000 203

2001 230

Ärter

108

162

179

165

176

178

163

153

160

Diverse grönsaker

157

149

197

91

84

116

270

141

150

Kål

124

117

131

168

187

195

174

120

130

Lök

138

134

195

180

128

150

149

117

120

94

98

106

121

117

118

117

89

100

och

120

117

123

131

141

152

171

98

100

Gurka och inläggningsgurka

89

93

94

102

119

126

126

103

100

Bönor

29

24

28

29

32

28

33

27

27

Svamp

7

7

8

11

14

14

16

17

16

Vitlök

15

15

17

15

20

18

14

14

14

Blomkål

14

14

16

17

12

13

15

14

14

Sallat

15

15

15

15

16

16

16

12

12

Pumpa, squash och kalebass

14

15

16

15

16

17

16

12

10

Spenat

4

5

5

5

7

8

8

7

7

Sparris

2

2

2

2

3

3

3

4

4

Morötter Paprika chilifrukter

* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

2.10.3.2 Konsumtion Konsumtionen uppgår till cirka 150 kg färska frukter och grönsaker per person och år. Tabell 77 Ungerns konsumtion av färska frukter och grönsaker per capita, 1990–1996, kg per år

konsumtion kg/år frukt

1990 72,3

1994 70,2

1995 58,3

1996 64,4

grönsaker

83,3

86,5

91,6

91,3

Källa: ZMP

2.10.3.3 Handel Ungern är nettoexportör av jordbruksprodukter. Totalt importeras 34 000 ton grönsaker (snitt 1998– 2000) och 114 000 ton frukt (snitt 1998–2000). Motsvarande exportsiffror är 96 000 ton grönsaker och 161 000 ton frukt. Under 1999 var värdet av importerade färska frukter och grönsaker knappt 68 miljoner USD vilket var knappt 7 % av värdet för den totala importen av jordbruksprodukter. Av exporten svarade färska frukter och grönsaker för drygt 4 % av den totala exporten av jordbruksprodukter. Beträffande frukt är bananer, apelsiner och mandariner de viktigaste importvarorna. På exportsidan väger vattenmelon, surkörsbär och plommon tyngst. Motsvarande för grönsakerna är att det importeras störst kvantitet av lök och morötter och exporteras störst kvantitet paprika och svamp.

139


Tabell 78 Ungerns import av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Bananer

1993 72

1994 75

1995 67

1996 57

1997 58

1998 68

1999 83

2000 82

Apelsiner

74

58

51

42

49

52

51

59

Mandariner m.m.

13

11

9

10

10

18

20

26

Citroner

13

10

11

10

10

10

11

12

Vattenmelon

2

3

2

2

5

5

8

7

Kiwi

0

0

1

3

3

3

5

7

Äpple

1

3

45

31

45

8

8

6

Grapefrukt

1

1

1

2

1

2

3

4

Druvor

2

1

1

2

1

2

4

3

Persikor, nektariner

0,3

1,3

2,4

0,4

0,5

0,3

0,5

1,2

Jordgubbar

0,3

0,4

1,5

0,2

0,4

0,7

1,0

0,7

Surkörsbär

0,0

0,0

0,5

0,5

0,1

0,4

0,1

0,6

Päron

1,2

0,4

0,3

0,3

0,4

0,5

0,7

0,5

* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tabell 79 Ungerns import av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Lök

1993 4

1994 5

1995 0

1996 0

1997 9

1998 7

1999 1

2000 23

Morötter

6

3

3

1

3

2

2

11

11

1

5

0

1

3

1

6

Tomat

5

6

4

3

4

5

6

5

Gurka och inläggningsgurka

2

3

1

2

3

2

2

5

Paprika chilifrukter

1

1

1

1

1

2

2

2

Blomkål

2

2

1

1

1

2

2

2

Diverse grönsaker

1

1

1

2

1

1

1

2

0,7

1,3

0,4

0,3

0,3

0,5

0,8

1,2

Kål

Sallat

och

* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

140


Tabell 80 Ungerns export av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Vattenmelon

1993 16

1994 38

1995 51

1996 87

1997 58

1998 79

1999 121

2000 92

Surkörsbär

7

10

10

24

24

23

18

17

Plommon

12

16

13

11

20

17

13

14

4

14

1

4

5

7

7

10

232

97

34

54

26

3

7

7

Krusbär

3

2

2

4

3

6

6

4

Päron

2

1

3

1

2

2

3

2

Aprikoser

3,5

2,4

0,7

5,1

1,2

1,3

3,9

1,2

Hallon

0,4

0,6

1,0

4,0

2,1

2,9

5,5

1,1

Druvor

0,9

1,8

0,5

1,0

4,2

4,6

1,9

0,7

Bananer

0,4

0,3

0,7

0,6

1,0

1,8

0,6

0,4

Diverse frukter Äpple

* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tabell 81 Ungerns export av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Paprika chilifrukter

1993 14

1994 25

1995 26

1996 23

1997 27

1998 37

1999 36

2000 39

Svamp

4

6

7

9

11

14

17

17

Kål

4

5

8

11

8

8

11

9

Diverse grönsaker

7

7

7

9

11

9

9

8

Gurka och inläggningsgurka

6

12

16

7

7

9

9

5

Vitlök

2

5

12

6

5

8

5

4

Tomat

1

1

1

1

1

1

1

3

Lök

7

36

39

56

11

14

8

2

Sparris

0,4

0,6

0,7

1,1

0,9

1,3

1,5

1,5

Morötter

0,5

1,6

1,1

1,4

4,1

0,6

0,5

0,5

och

* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Ungern är ett av de tre kandidatländer som har en positiv handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter. De starka korten är svamp och surkörsbär. Tidigare har även exporten av äpplen gett stora exportinkomster men mellan 1992 och 1999 har dessa minskat från 51 miljoner dollar till 2 miljoner dollar. Ungern har en större exportmarknad för bearbetade grönsaker än för färska grönsaker. I tabellen nedan visas Ungerns handelsbalans 1999 för sektorn.

141


Tabell 82 Värdet av Ungerns export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar

Exportvärde 1999 (1000 USD) 35 148

% av totalen 36

Importvärde 1999 (1000 USD) 40 402

% av totalen 60

Balans 1999 (1000 USD) -5 254

470

0

1 363

2

-893

Bär

9 154

9

847

1

8 307

Nötter

4 357

4

19 499

29

-15 142

Grönsaker

21 670

22

5 488

8

16 182

Svamp

27 877

28

16

0

27 861

Totalt

98 676

100

67 615

100

31 061

Frukt Druvor

Källa: FAO

2.10.4 Tjeckien 2.10.4.1 Produktion Produktionen av frukt uppgick i genomsnitt 1998–2000 till 504 000 ton och av grönsaker till 623 000 ton. Fruktarealen har minskat något under 1990-talet och 1997 var den 18 157 ha. Grönsaksarealen är ungefär 34 000 ha. Två tredjedelar av fruktproduktionen utgörs av äpple. Tabell 83 Tjeckiens produktion av frukt*, 1993–2001, tusen ton

Produkt

1993 308

1994 244

1995 226

1996 251

1997 291

1998 283

1999 264

2000 339

2001 350

Druvor

61

80

48

70

35

55

67

67

68

Päron

28

23

27

19

20

25

23

25

25

Diverse frukter

30

26

23

23

23

23

23

23

23

Vinbär

24

25

22

25

21

20

23

18

19

Plommon

17

20

17

32

39

19

17

14

15

Söta körsbär

19

18

17

12

10

13

14

14

14

Jordgubbar

17

20

17

16

17

13

14

13

13

Persikor, nektariner

11

9

12

8

7

8

7

11

11

Surkörsbär

11

9

8

9

7

8

9

10

10

Aprikoser

7

6

14

16

8

6

10

7

8

Krusbär

10

10

10

10

9

9

8

7

7

Hallon

0,6

0,8

0,7

0,8

0,8

0,7

0,7

0,7

0,7

Äpple

* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Bland grönsakerna är det kål som är viktigast, följt av lök och morötter.

142


Tabell 84 Tjeckiens produktion av grönsaker*, 1993–2001, tusen ton

Produkt

1993 142

1994 113

1995 116

1996 153

1997 133

1998 137

1999 133

2000 134

2001 134

Diverse grönsaker

94

82

82

84

77

77

79

79

79

Lök

88

78

94

100

83

88

99

76

77

Morötter

76

68

73

91

74

76

79

59

60

Gurka och inläggningsgurka

55

51

46

53

56

49

52

52

52

Tomat

37

36

38

28

23

30

34

31

31

Blomkål

43

40

38

36

34

35

34

29

30

Sallat

11

11

11

11

11

6

8

8

8

Vitlök

6

7

8

8

8

8

8

7

7

Ärter

5

7

8

9

8

8

9

7

7

5

5

5

5

5

5

5

5

5

Spenat

9

9

9

9

9

6

7

5

5

Bönor

2,5

2,5

2,5

2,5

2,5

1,8

1,3

1,1

1,1

Kål

Paprika chilifrukter

och

* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

2.10.4.2 Konsumtion Konsumtion per capita vad gäller frukt och grönsaker är i Tjeckien cirka 140 kg per år. Tabell 85 Tjeckiens konsumtion av färska frukter och grönsaker per capita, kg per år

Konsumtion färsk frukt

1990 59,7

1994 71,5

1995 72,5

1996 72,1

1997 73,5

färska grönsaker

66,6

75,8

78,0

79,5

-

Källa: ZMP

2.10.4.3 Handel Tjeckien är nettoimportör av grönsaker. Tjeckiens totala import per år av färska frukter och grönsaker omfattar cirka 521 000 ton (snitt 1998–2000) och exporten 71 000 ton. Av importen, som stigit kraftigt under 1990-talet, är det bananer, vattenmelon och apelsiner som är viktigast, men Tjeckien importerar även en hel del mandariner m.m. och äpplen. Äpplena som importeras kommer till 90 % från EU och de är avsedda för konsumtion. Samtidigt är äpplen den största exportvaran men då handlar det främst om äpplen avsedda för bearbetning.

143


Tabell 86 Tjeckiens import av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Bananer

1993 103

1994 120

1995 161

1996 148

1997 133

1998 116

1999 131

2000 131

Vattenmelon

20

24

36

32

35

42

61

61

Apelsiner

59

76

79

64

65

62

57

57

Mandariner m.m.

39

39

47

45

52

50

46

46

Äpple

47

21

30

50

48

40

41

41

Druvor

22

22

19

31

23

28

32

32

Persikor, nektariner

10

15

13

23

12

12

28

28

Citron

21

18

18

15

17

16

17

17

Grapefrukt

7

8

9

8

9

8

9

9

Kiwi

0

0

0

14

13

6

7

7

Plommon

5

7

5

6

5

3

6

6

Aprikoser

1

1

1

3

1

1

3

3

Päron

1

1

1

2

2

2

2

2

Ananas

1

2

1

1

2

2

2

2

Jordgubbar

1

1

2

2

2

1

2

2

* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tabell 87 Tjeckiens import av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Gurka och inläggningsgurka

1993 20

1994 39

1995 43

1996 58

1997 55

1998 52

1999 57

2000 57

24

31

44

41

52

49

55

55

0

0

31

32

28

36

36

36

Kål

47

28

17

19

19

20

17

17

Morötter

17

17

12

11

15

16

14

14

Lök

11

26

21

20

22

30

13

13

0

0

11

12

12

15

12

12

23

34

7

7

8

9

9

9

Vitlök

6

6

3

3

4

5

5

5

Sallat

1

1

2

2

2

2

3

3

Svamp

1

0

0

1

2

2

2

2

Tomat Paprika chilifrukter

och

Blomkål Diverse grönsaker

* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Exporten av grönsaker är inte lika omfattande som exporten av frukt. Under 1998–2000 importerades i genomsnitt drygt 226 000 ton färska grönsaker medan exporten endast uppgick till knappt 5 000 ton.

144


Tabell 88 Tjeckiens export av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Äpple

1993 95

1994 104

1995 72

1996 82

1997 124

1998 64

1999 53

2000 53

Söta körsbär

4

2

4

0

0

5

5

5

Vinbär

2

0

4

3

2

2

4

4

Banan

0,6

0,4

1,0

0,8

1,2

1,8

1,9

1,9

* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tabell 89 Tjeckiens export av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Ärter

1993 1,5

1994 4,9

1995 3,1

1996 0,2

1997 0,4

1998 0,7

1999 2,1

2000 2,1

Tomat

0,0

0,1

0,1

0,2

0,7

0,9

1,5

1,5

Morötter

0,5

0,1

0,0

0,0

0,8

0,8

1,0

1,0

Svamp

0,1

0,1

0,2

0,3

0,2

0,3

0,9

0,9

Lök

1,6

0,7

0,5

0,5

0,9

0,4

0,5

0,5

* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tjeckien importerar varje år färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter för långt mer än tio gånger så mycket de exporterar för, se tabell nedan som visar balansen 1999. Landets mest inkomstbringande produkter inom sektorn är äpplen, körsbär, skalade hasselnötter och vinbär. Av dessa fyra produkter är det bara för körsbär och vinbär som exportinkomsterna överstiger importinkomsterna. Tabell 90 Värdet av Tjeckiens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar

Exportvärde 1999 (1000 USD) 11 374

% av totalen 52

Importvärde 1999 (1000 USD) 145 439

% av totalen 54

Balans 1999 (1000 USD) -134 065

248

1

20 894

8

-20 646

Bär

3 070

14

3 048

1

22

Nötter

4 457

20

25 822

10

-21 365

Grönsaker

1 882

9

69 971

26

-68 089

Svamp

1 019

5

2 005

1

-986

Totalt

22 050

100

267 179

100

-245 129

Frukt Druvor

Källa: FAO

2.10.5 Slovakien 2.10.5.1 Produktion Karaktäristiskt för Slovakiens frukt- och grönsaksodling är ett stort antal privata små trädgårdar. Tillsammans med de småbruk som bildades efter att Tjeckoslovakien delades är trädgårdarna grunden för landets grönsaks- och fruktproduktion.

145


Sedan 1990 har arealen för grönsaker ökat från 30 100 ha till 40 000 ha 1997. Slovakien producerar framförallt kål, tomater och morötter. På fruktsidan produceras främst äpplen följt av druvor, melon och vattenmelon. 90

81,5

80 65,0

1000 ton

70

59,4

60 50 40

30,5

30,0

30

13,5

20 10

pl om m on

m

el

on

,e

jv

va

at

tte

te

nm

nm

el

el

on

on

or uv dr

di

v.

fru

kt

0

Figur 129 Slovakien produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

120,0 100,0

98,6

1000 ton

80,0

73,0

60,0

51,2

40,0 26,3

24,0

lök

gurka

20,0 0,0 kål

tomater

morötter

Figur 130 Slovakiens produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

2.10.5.2 Handel Sedan Tjeckoslovakien delades 1993 har Slovakiens grönsaksexport minskat. Tillbakagången på den tjeckiska marknaden beror på Slovakiens svårigheter att konkurrera med produkter från EU. Även på den inhemska marknaden har Slovakiens egna produkter svårt att hävda sig dels p.g.a. dålig organisation för marknadsföring och avsättning samt att konkurrensen från importerade produkter är hög. Slovakien är i stort sett självförsörjande på frukt och kompletterar den inhemska produktionen med import av tropiska frukter. Men precis som grönsaker möter frukten som produceras inom landet hård konkurrens från en ökande import. De senaste åren har importen av grapefrukt, druvor, kiwifrukt, päron och mandariner m.m. ökat.

146


3,00

2,72 2,50

2,50

1000 ton

2,00 1,54 1,50 1,00

0,68

0,50 0,00 äpplen

druvor

aprikoser

plommon

Figur 131 Slovakiens export av färsk frukt och färska bär 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

14,0 12,0

11,8

1000 ton

10,0 8,0 5,3

6,0 4,0

3,2 2,1

1,9

kål

morötter

2,0 0,0 gurka

tomater

lök

Figur 132 Slovakiens export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

Slovakien har sedan landet bildades haft en negativ handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter, se tabell nedan som visar balansen 1999. Värdemässigt var Slovakiens största exportprodukter 1999 bland färsk frukt och färska grönsaker gurka (3,4 miljoner dollar) och tomater (2,3 miljoner dollar). Vid sidan om färska grönsaker kan nämnas att torkade ärter tidigare har varit en stor produkt på den inhemska marknaden men även på exportmarknaden. Mellan 1995 och 2000 har dock produktionen minskat med 83 % och exporten med mer än hälften mellan 1995 och 1999. 1999 exporterades torkade ärter till ett värde av 4 miljoner dollar. Bland färsk frukt och färska grönsaker utmärker sig importkostnaderna för färsk frukt. De stod 1999 för 71 % av den totala importkostnaden för sektorn. Framförallt betalade landet mycket för sin import av bananer (20 miljoner dollar 1999) och äpplen (10 miljoner dollar 1999).

147


Tabell 91 Värdet av Slovakiens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar

Exportvärde 1999 (1000 USD) 3 524

% av totalen 22

Importvärde 1999 (1000 USD) 59 698

% av totalen 71

Balans 1999 (1000 USD) -56 174

Druvor

676

4

4 845

6

-4 169

Bär

128

1

255

0

-127

Nötter

1 457

9

7 464

9

-6 007

Grönsaker

9 597

59

12 257

14

-2 660

753

5

66

0

687

16 135

100

84 585

100

-68 450

Frukt

Svamp Totalt Källa: FAO

2.10.6 Bulgarien 2.10.6.1 Produktion 1991 började privatiseringen av jordbruket i Bulgarien med målet att tidigare ägare skulle återfå sin mark samt att statliga jordbruksföretag och kooperativ skulle upplösas och privatiseras. Detta har lett till att största delen av jordbruksmarken idag är uppdelad i jordlotter om 0,1-1,0 ha. Förutom de små jordlotterna har även oklara ägandeförhållande och nya ägare med små ekonomiska möjligheter till investeringar bidragit till att produktionen i landet minskat. Fruktproduktionen har sedan 1989 minskat med 35 %. En rad åtgärder har införts i landet för att stoppa den minskande odlingen av den mark som tidigare brukades. Jordbruket har traditionellt en stor betydelse i Bulgarien.

500 450

449

400

1000 ton

350 300 233

250 200 150

89

100

62

50

42

28

0 druvor

vattenmelon

äpplen

plommon

persika, nektarin

körsbär

Figur 133 Bulgariens produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

148


450

410

400 350

1000 ton

300 250 200 138

150

131

120

100

100 50

50 0 tomater

kål

gurka

div. grönsaker

lök

pumpa, squash

Figur 134 Bulgariens produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

2.10.6.2 Handel För Bulgarien förde vändpunkten 1991 även med sig att försäljningsorganisationen för frukt och grönsaker föll samman. Tills idag har bara en liten del återskapats vilket gör det svårt för producenterna att sälja sin produktion. Dessutom konkurrerar de med en import som i många fall är billigare än den inhemska produktionen. Bulgariens export av färsk frukt och färska grönsaker är liten men importen är ännu mindre. De största exportprodukterna i ton är gurka, lök och vattenmelon. Trots att Bulgarien har den största vattenmelonsproduktionen bland kandidatländerna exporterade de mindre än en procent av sin produktion 1999. 2,5 2,20 2,0

1,75

1000 ton

1,59 1,5

1,49

1,40

1,0 0,70 0,5

0,0 vattenmelon

apelsiner

körsbär

persika, nektarin

plommon

druvor

Figur 135 Bulgariens export av färsk frukt och färska bär 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

149


3,0 2,5

2,50 2,30

1000 ton

2,0 1,40

1,5

1,19

1,0 0,5 0,0 gurka

lök

svamp

tomater

Figur 136 Bulgariens export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

Bulgarien är det tredje landet bland kandidatländerna som har en positiv handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter, se tabell nedan med balansen 1999. Landet importerar mer frukt än det exporterar men i gengäld exporterar landet mer nötter, svamp och färska grönsaker. De största exportprodukterna inom sektorn var 1999 svamp, valnötter och gurka. Det kan även nämnas att Bulgarien har en stor export av de bearbetade produkterna vin (75 miljoner dollar 1999), vinägerberedda grönsaker (11 miljoner dollar 1999) och torkad svamp (7 miljoner dollar 1999). På importsidan stod bananer och citrusfrukter tillsammans för 11,3 miljoner dollar av importkostnaderna vilket motsvarar 88 % av kostnaden för frukt. Tabell 92 Värdet av Bulgariens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar

Exportvärde 1999 (1000 USD) 3 140

% av totalen 16

Importvärde 1999 (1000 USD) 10 596

% av totalen 78

Balans 1999 (1000 USD) -7 456

Druvor

229

1

230

2

-1

Bär

181

1

118

1

63

Nötter

4 284

21

1 304

10

2 980

Grönsaker

3 435

17

1 250

9

2 185

Svamp

8 700

44

1

0

8 699

Totalt

19 969

100

13 499

100

6 470

Frukt

Källa: FAO

2.10.7 Rumänien 2.10.7.1 Produktion Sedan Rumänien 1990 orienterade sig mot marknadsekonomi har ägandeförhållandena för jordbruksmark ändrats radikalt. Från statligt ägande på 90 % har andelen privatägd mark ökat till över 85 %.

150


Problemet har varit att då marken gavs tillbaka till de tidigare ägarna eller deras arvtagare fick varje ägare som mest 10 ha. I många fall fanns flera arvtagare och i genomsnitt har de privatägda jordlotterna varit på 2 ha. Först 1998 fick rumänerna börja köpa och sälja land upp till maximalt 200 ha. Av grönsaksproduktionen kommer närmare 90 % från det privata och samma siffra för fruktproduktionen är närmare 75 %. Av frukt och bär producerar Rumänien mest druvor, melon, äpplen och plommon mätt i ton. En annan viktig produkt är valnötter där Rumänien är den största producenten bland kandidatländerna och åttonde största producent i världen. Rumäniens grönsaksproduktion är mest inriktat på den egna marknaden. 1200 1000

981 900

1000 ton

800 600 365

400

345

200

76

0 druvor

melon, ej vattenmelon

äpplen

plommon

körsbär

Figur 137 Rumäniens produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

1200 1000

1000

758

1000 ton

800 600

415 338

400

145

200

132 52

0 kål

tomater

lök

div. pumpa, grönsaker squash

gurka

bönor, gröna

Figur 138 Rumäniens produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

151


2.10.7.2 Handel På fruktsidan var det 1999 skalade valnötter, körsbär, plommon och jordgubbar som var de största exportprodukterna mätt i ton. Bland grönsakerna var det gurka och svamp. 7 5,90

6

1000 ton

5 4 3

2,43

2,19

2

1,44

1 0 skalade valnötter

körsbär

plommon

jordgubbar

Figur 139 Rumäniens export av färsk frukt och färska bär 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

10 9

8,71

8

1000 ton

7 6 5 4 2,77

3 2

0,62

1 0 gurka

svamp

bönor,gröna

Figur 140 Rumäniens export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

Rumänien har ett underskott i handeln med färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter, se tabell nedan som visar balansen 1999. Handelsunderskottet beror på Rumäniens stora import av färsk frukt och färska grönsaker. 1999 importerade Rumänien bananer för 24 miljoner dollar och apelsiner för 14 miljoner dollar vilket tillsammans utgör mer än hälften av den totala importkostnaden inom sektorn. 1999 var det framförallt exporten av valnötter för 12 miljoner dollar som bidrog till landets exportinkomster. Efter valnötter är svamp, äpplen (med stora variationer mellan åren), gurka, körsbär och blåbär Rumäniens mest inkomstbringande exportprodukter inom sektorn.

152


Tabell 93 Värdet av Rumäniens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar

Exportvärde 1999 (1000 USD) 2 381

% av totalen 7

Importvärde 1999 (1000 USD) 58 591

% av totalen 79

Balans 1999 (1000 USD) -56 210

29

0

1 109

1

-1 080

4 475

13

21

0

4 454

11 982

35

3 959

5

8 023

3 340

10

10 474

14

-7 134

Svamp

11 887

35

357

0

11 530

Totalt

34 094

100

74 511

100

-40 417

Frukt Druvor Bär Nötter Grönsaker

Källa: FAO

2.10.8 Slovenien 2.10.8.1 Produktion Frukt- och grönsakssektorn är en mindre sektor i Slovenien, både sett till areal och kvantitet. Grönsaker odlas ofta i privata ”köksträdgårdar” och produktionen är därför inte särskilt marknadsorienterad. Fruktproduktionen däremot - äpplen, och till viss del päron och persikor - är mer marknadsorienterad och fruktträdgårdarna är ofta moderna. Fruktsektorn har utvecklats mycket men fortfarande odlas en stor del på små, extensiva gårdar för egen produktion eller försäljning på lokala marknader. Frukt produceras på cirka 4 % av Sloveniens jordbruksmark, vilket motsvarar drygt 30 000 ha. Äpple, druvor, päron och persikor är de viktigaste produkterna. Bestånden av träd visar en uppåtgående trend i antalet fruktträd, särskilt olivträd, vars antal fyrdubblats sedan 1997. Produktion har blivit intensivare under senare år, då arealen snarare har minskat än ökat. Bärproduktionen tar allt mindre yta i anspråk. Tabell 94 Sloveniens produktion av frukt*, 1993–2001, tusen ton

Produkt Äpple

1993 91

1994 108

1995 113

1996 116

1997 78

1998 104

1999 81

2000 133

2001 133

Druvor

119

118

101

142

128

123

98

130

130

Päron

14

15

17

15

6

11

9

15

15

Persikor, nektariner

10

10

9

13

3

4

10

12

12

Plommon

6

8

8

8

4

5

4

7

7

Söta körsbär

4

9

7

5

1

2

2

3

3

Jordgubbar

1,5

2,9

2,5

1,2

0,5

0,5

1,1

1,9

1,9

Surkörsbär

1,4

2,6

1,8

1,4

0,4

0,5

0,4

1,1

1,1

Aprikoser

0,7

0,9

1,1

1,0

0,4

0,3

0,5

0,8

0,8

* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Grönsaker odlas på ungefär 10 000 ha. Kål, tomat och lök är de största produkterna. De senaste åren har produktionen av vissa grönsaker ökat mycket. Ökningen är särskilt markant för tomat, lök och morötter.

153


Tabell 95 Sloveniens produktion av grönsaker*, 1993–2001, tusen ton

Produkt Kål Tomat Lök Morötter Vitlök Svamp Oliver

1993 43 7 8 5 2 1,5 0,5

1994 65 9 14 7 3 1,5 0,8

1995 71 15 16 8 4 1,5 1,3

1996 64 15 15 9 4 1,5 1,4

1997 65 16 16 9 3 1,5 0,6

1998 63 15 15 8 3 1,5 0,7

1999 63 14 15 9 3 1,5 1,0

2000 64 15 15 8 3 1,5 1,2

2001 64 15 15 8 3 1,5 1,2

* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

2.10.8.2 Konsumtion Slovenerna konsumerar knappt 180 kg färska frukter och grönsaker per person och år, vilket är relativt mycket jämfört med andra länder i Central- och Östeuropa. En förklaring till detta kan vara Sloveniens sydliga geografiska läge. Tabell 96 Sloveniens konsumtion av färska frukter och grönsaker per capita, 1994–1996, kg per år

Konsumtion färsk frukt färska grönsaker

1994 95,4 76,9

1995 92,2 88,0

1996 92,5 84,7

Källa: ZMP

2.10.8.3 Handel 1998–2000 importerades i genomsnitt 171 000 ton färska frukter och grönsaker medan exporten endast uppgick till 14 000 ton varav exporten av frukt utgjorde mer än 95 %. Tabell 97 Sloveniens import av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton

Produkt

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Apelsiner

15

16

15

12

14

15

50

50

Bananer

24

25

31

30

30

25

26

26

Mandariner m.m.

10

9

8

11

12

13

19

19

Druvor Vattenmelon

5 5

5 5

5 7

6 6

5 6

5 8

11 8

11 8

Grapefrukt

0

0

1

1

1

1

7

7

Citroner

5

5

5

5

5

6

6

6

Äpple Persikor, nektariner

5 3

5 6

5 5

3 4

4 5

6 0

6 4

6 4

Aprikoser

2

3

1

2

1

6

2

2

Päron

1

1

1

1

2

2

2

2

Kiwi Dadlar

0,0 0,0

0,0 0,0

0,0 0,1

1,8 0,1

2,3 0,1

0,0 0,1

1,3 0,9

1,3 0,9

Melon, ej vattenmelon

0,0

0,0

0,0

0,5

0,7

0,0

0,6

0,6

Jordgubbar

0,2

0,2

0,5

0,3

0,5

0,3

0,6

0,6

* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

154


Tabell 98 Sloveniens import av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Tomat

1993 9

1994 10

1995 12

1996 11

1997 11

1998 10

1999 41

2000 41

8

8

8

9

9

10

25

25

11

11

11

10

8

0

6

6

Sallat

9

9

9

9

9

10

4

4

Gurka och inläggningsgurka

3

3

4

3

2

2

4

4

Morötter

2

2

3

3

3

5

2

2

Blomkål

2

2

2

2

2

0

2

2

Kål

4

3

3

3

2

5

1

1

1,4

1,4

1,4

1,4

1,5

2,0

0,9

0,9

Lök Paprika chilifrukter

och

Vitlök

* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Den viktigaste enskilda produkten är äpple och där har man också ett handelsöverskott. Exporten uppgick 2000 till 10 tusen ton medan importen stannade på 6 tusen ton. Självförsörjningsgraden på äpple är mellan 120–130 %. Bland grönsakerna är tomat och lök de största importvarorna. Exporten av grönsaker är marginell. Tabell 99 Sloveniens export av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Äpple

1993 12

1994 16

1995 20

1996 22

1997 19

1998 15

1999 10

2000 10

1

3

2

1

0

1

2

2

Päron

* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tabell 100 Sloveniens export av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Svamp Morötter

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

1,4

1,5

0,8

0,5

0,6

0,8

0,4

0,4

0,6

0,7

0,3

0,6

0,5

0,5

0,0

0,0

* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

EU är Sloveniens viktigaste handelspartner. Inom EU är det Österrike, Tyskland, Italien och Frankrike som tar emot det mesta av Sloveniens export, cirka 87%. 1999 var Sloveniens underskott i handeln med färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter –100 miljoner dollar, se tabell nedan, ett underskott som stadigt ökat sedan 1992. Under perioden 1992–1999 minskade exportinkomsterna för sektorn nästan med hälften samtidigt som importvärdet ökade med mer än hälften. Äpplen och svamp ger de största exportinkomsterna inom sektorn och apelsiner, tomater och bananer står för de största importkostnaderna.

155


Tabell 101 Värdet av Sloveniens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar

Exportvärde 1999 (1000 USD) 4 135

% av totalen 66

Importvärde 1999 (1000 USD) 59 712

% av totalen 56

Balans 1999 (1000 USD) -55 577

50

1

8 400

8

-8 350

Bär

130

2

330

0

-200

Nötter

268

4

5 946

6

-5 678

Grönsaker

202

3

32 401

30

-32 199

Svamp

1 500

24

130

0

1 370

Totalt

6 285

100

106 919

100

-100 634

Frukt Druvor

Källa: FAO

2.10.9 Cypern 2.10.9.1 Produktion Bland frukter är de viktigaste produkterna för Cypern druvor (av vilka bordsdruvor utgör cirka 20 %), följt av apelsiner, vattenmelon och grapefrukt. Produktionen av grapefrukt, citroner och även apelsiner, har sedan 1995 följt en nedåtgående trend. Samtidigt har produktionen av vattenmeloner och mandariner ökat under samma period. Bland grönsakerna är tomater i särklass den största produkten följd av gurka som god tvåa. 120

107,8

100

1000 ton

80 60 42,7 40

40 28,1 20,9

20

11

0 druvor

apelsiner

vattenmelon grapefrukt

citron, lime

äpplen

Figur 141 Cyperns produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

156


40 34

35

1000 ton

30 25 20 14,5

15 10

7,6

7,2

5,3

4,6

kål

pumpa, squash

5 0 tomater

gurka

lök

div. grönsaker

Figur 142 Cyperns produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

2.10.9.2 Handel Storleksmässigt är äpplen Cyperns största importprodukt bland frukt och grönsaker följt av päron och lök, se tabell nedan. Tabell 102 Cyperns import av vissa frukter och grönsaker, 1995–1999, ton

Produkt

1995

1996

1997

1998

1999

Äpplen

1 557

1 889

2 639

2 323

2 766

Päron

0

437

1 398

1 063

1 465

Persikor, nektariner

0

542

437

565

808

232

1 062

960

726

674

Plommon

0

41

107

78

111

Melon

0

2

14

22

19

Apelsiner

0

1

0

0

0

Citroner

0

0

0

0

0

Mandariner

0

1

0

11

0

Grapefrukt

0

0

0

0

0

Vattenmelon

0

28

51

112

0

Bordsdruvor

-

-

-

-

-

552

1 020

1 338

1 335

1 413

Paprika

62

84

137

192

206

Tomater

260

45

146

90

49

0

1 030

35

29

7

0,4

0,5

2,6

0,9

1,9

Kiwi

Lök

Äggplanta Gurka Källa: Positionsmaterial Cypern

157


För exporten är det också de värdemässigt mest betydande produkterna grapefrukt och apelsiner som har de största exportkvantiteterna, se figur 143 nedan. Cyperns export av frukt är avsevärt större än exporten av grönsaker. Grönsaker som exporteras är bl.a. tomater och äggplanta, se figur 144. I nedanstående figurer anges exporten av frukt och bär i tusen ton och exporten av grönsaker i ton. 30 26,47 25

1000 ton

20

16,95 14,18

15

10,41 10 4,15

5 0 grapefrukt

apelsiner

mandariner

citroner

druvor

Figur 143 Cyperns export av färsk frukt och färska bär 1999, ett urval av produkter, tusen ton Källa: Positionsmaterial Cypern

90

82,40

80 70

ton

60 50 40 30 20,20 20 10

5,00

0,78

0,40

lök

paprika

0 tomater

äggplanta

gurka

Figur 144 Cyperns export av färska grönsaker 1999, ett urval av produkter, ton Källa: Positionsmaterial Cypern

Cypern har en positiv handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter även om överskottet minskat de senaste åren, se tabell nedan som visar balansen för 1999. Framförallt är det exporten av frukt som värdemässigt är stor, den bidrog 1999 med 72 % av exportinkomsterna inom sektorn. 1999 var det grapefrukt (8,2 miljoner dollar), apelsiner (5,5 miljoner dollar) och mandariner m.m. (5,3 miljoner dollar) som inbringade de största handelsinkomsterna bland frukter och grönsaker. Bland importprodukterna inom sektorn var det 1999 äpplen (1,7 miljoner dollar), skalade mandlar (1,6 miljoner dollar) och pistagenötter (1 miljoner dollar) som stod för de största importkostnaderna.

158


Tabell 103 Värdet av Cyperns export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar

Frukt

Exportvärde 1999 (1000 USD) 25 776

% av totalen 72

Importvärde 1999 (1000 USD) 4 841

% av totalen 46

Balans 1999 (1000 USD) 20 935

3 197

9

0

0

3 197

0

0

60

1

-60

59

0

4 555

43

-4 496

6 960

19

1 029

10

5 931

0

0

0

0

0

35 992

100

10 485

100

25 507

Druvor Bär Nötter Grönsaker Svamp Totalt Källa: FAO

2.10.10 Malta 2.10.10.1 Produktion Maltas jordbruk brottas bl.a. med vattenbrist och att marken är uppdelat på många små ägare. Landet har inte någon stor produktion av frukt och grönsaker. Den produktionsmässigt i särklass största produkten bland frukt och grönsaker är tomater följt av meloner (exklusive vattenmeloner), blomkål, lök och kål. 16 13,89

14

1000 ton

12 10 8 6 4,00

4 2

1,31

1,00

druvor

citrus totalt

0,55

0 meloner, ej vattenmeloner

div. frukt

fikon

Figur 145 Maltas produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

159


25 20,7

1000 ton

20

15 10,0

10

6,3

5,6 4,0

5

1,3 0 tomater

div. grönsaker

blomkål

lök

kål

pumpa, squash

Figur 146 Maltas produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

2.10.10.2 Handel Malta exporterar väldigt lite färsk frukt och färska grönsaker. Mängden varierar mellan åren mellan ingen och en liten export. Importen till landet av frukt och grönsaker är desto större. T.ex. exporterade Malta 1999 inga äpplen och 25 ton päron att jämföra med importen samma år av 7 981 ton äpplen och 1 836 ton päron. 7 6

6

5

ton

4 3 2

2

1

1 0 kål

div. grönsaker

blomkål

Figur 147 Maltas export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, ton Källa: FAO

Maltas handelsbalans för färsk frukt och grönsaker inklusive svamp, bär och nötter visar år efter år ett handelsunderskott, se tabell nedan som visar balansen 1999. Framförallt är det importen av äpplen, apelsiner och bananer som varje år bidrar till det stora handelsunderskottet för denna sektor.

160


Tabell 104 Värdet av Maltas export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar

Exportvärde 1999 (1000 USD) 25

% av totalen 52

Importvärde 1999 (1000 USD) 14 734

% av totalen 70

Balans 1999 (1000 USD) -14 709

Druvor

0

0

3 390

16

-3 390

Bär

0

0

57

0

-57

Nötter

10

21

2 457

12

-2 447

Grönsaker

13

27

485

2

-472

Svamp

0

0

19

0

-19

Totalt

48

100

21 142

100

-21 094

Frukt

Källa: FAO

2.10.11 Estland 2.10.11.1 Produktion Trots att Estland bara har 1,4 miljoner invånare är deras produktion av äpplen lika stor som den svenska. Äpplen dominerar fruktproduktionen men även plommon har viss betydelse, särskilt för hemmamarknaden. Jordgubbsodlingen är också relativt stor och där kan vissa exportmöjligheter skönjas. Fruktodlingen tog 1997 cirka 6 800 ha i anspråk. Tabell 105 Estlands produktion av frukt*, 1993–2001, tusen ton

Produkt

1993 40

1994 14

1995 31

1996 9

1997 20

1998 9

1999 11

2000 19

2001 20

Jordgubbar

0,8

0,9

0,3

0,8

1,4

1,3

2,5

2,7

2,5

Vinbär

0,6

0,4

0,8

1,8

2,1

1,7

0,8

1,5

1,5

Druvor

2,0

2,0

2,0

2,0

1,0

1,0

1,0

1,5

1,4

Plommon

1,9

1,0

1,0

1,3

1,2

0,8

0,9

1,1

1,0

Söta körsbär

1,2

0,7

0,8

0,3

0,4

0,4

0,2

0,6

0,5

Äpple

* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Typiskt för grönsakssektorn i Estland (och även för de andra baltstaterna) är att den är koncentrerad till frilandsodling. 1997 upptog den 26 500 ha och de viktigaste produkterna är kål, morötter och rödbetor. Växthusarealen har minskat, bl. a. med anledning av höga energikostnader och föråldrade anläggningar, från 228 ha under 1991 till 127 ha 1997. Estland har ingen bearbetningsindustri att tala om.

161


Tabell 106 Estlands produktion av grönsaker*, 1993–2001, tusen ton

Produkt

1993 29

1994 40

1995 19

1996 23

1997 20

1998 18

1999 19

2000 22

2001 20

Diverse grönsaker

22

21

19

23

22

18

16

12

16

Morötter

6

6

9

10

9

13

7

9

8

Gurka och inläggningsgurka

5

6

5

4

7

6

6

6

6

Tomat

6

3

3

3

3

2

2

2

2

0,9

0,7

0,7

0,7

0,8

0,6

0,6

0,5

0,5

Kål

Lök

* Produkter där den producerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

2.10.11.2 Konsumtion Den allra största delen av Estlands frukt- och grönsaksproduktion konsumeras lokalt. Konsumtionen av färska frukter och grönsaker uppgår till cirka 100 kg per person och år. Tabell 107 Estlands konsumtion av färska frukter och grönsaker per capita, kg per år

Konsumtion färsk frukt

1994 28,1

1995 64,2

1996 64,7

färska grönsaker

60,0

50,9

54,4

Källa: ZMP

2.10.11.3 Handel Estland har inte någon särskilt omfattande handel med frukt. Det som importeras är framförallt äpplen och bananer, medan exporten är försumbar. Tabell 108 Estlands import av färsk frukt*, 1993–2000, tusen ton

Produkt Äpple

1993 3

1994 6

1995 8

1996 10

1997 10

1998 14

1999 17

2000 15

Bananer

3

5

7

5

11

12

13

11

Druvor

1

1

1

2

2

4

4

4

Päron

0

1

2

3

4

3

4

3

Vattenmelon

0

0

0

3

3

4

8

-

Mandariner m.m.

0

1

1

2

3

5

5

-

Apelsiner

2

3

3

3

2

3

3

-

Persikor, nektariner

0

0

0

1

1

1

2

-

Citroner

1,0

0,7

0,7

0,7

1,0

1,1

1,2

-

Plommon

0,1

0,1

0,2

0,4

0,4

0,5

0,8

-

Kiwi

0,0

0,0

0,0

0,4

0,7

0,5

0,6

-

* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

162


Inte heller på grönsakssidan är Estland någon särskilt framträdande handelsaktör. Lök, tomat och gurka är de största importprodukterna i ton. Även på grönsakssidan är exporten mycket begränsad. Tabell 109 Estlands import av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton

Produkt

1993 2

1994 4

1995 5

1996 5

1997 6

1998 7

1999 8

2000 7

1

1

3

3

5

6

7

7

1

1

2

2

2

3

3

3

0

1

1

2

1

2

2

2

Paprika och chilifrukter

0,2

0,2

0,5

0,6

0,7

1,1

1,3

-

Morötter

1,0

0,8

0,3

0,0

1,6

1,0

0,9

0,7

Lök Tomat Gurka inläggningsgurka

och

Kål

* Produkter där den importerade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Tabell 110 Estlands export av färska grönsaker*, 1993–2000, tusen ton

Produkt

1993 0,1

1994 0,4

1995 0,2

1996 0,1

1997 0,1

1998 0,1

1999 0,3

2000 0,6

Kål

1,0

0,4

0,2

0,1

0,0

0,1

0,0

0,0

Diverse grönsaker

0,6

0,0

0,0

0,0

0,0

0,2

0,1

0,1

Gurka och inläggningsgurka

* Produkter där den exporterade kvantiteten inte överstiger 500 ton något av åren, har inte tagits med i tabellen. Källa: FAO

Estlands handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter var positiv 1992 men har sedan 1993 varit negativ. Underskottet har ökat i och med att importkostnaderna ökat varje år samtidigt som exportinkomsterna pendlat. Nötter är den produkt som 1999 gav störst exportinkomster, se tabell nedan. Nötter har dock före 1996 inte varit någon stor produkt. Blandade bär har tidigare varit den största exportprodukten men exportinkomsterna varierar väldigt år från år och 1998 och 1999 var de små. Tabell 111 Värdet av Estlands export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1999, tusen dollar

Exportvärde 1999 (1000 USD) 234

% av totalen 8

Importvärde 1999 (1000 USD) 22 293

% av totalen 57

Balans 1999 (1000 USD) -22 059

1

0

3 340

9

-3 339

250

9

828

2

-578

1 657

57

3 347

9

-1 690

Grönsaker

493

17

8 993

23

-8 500

Svamp

257

9

248

1

9

2 892

100

39 049

100

-36 157

Frukt Druvor Bär Nötter

Totalt Källa: FAO

163


2.10.12 Lettland 2.10.12.1 Produktion Sedan Lettland blev självständigt och jordbruket privatiserades har arealen både för fruktodling och grönsaksodling minskat. Den största minskningen av fruktarealen skedde 1996 och för grönsaksarealen 1998. Det var främst arealen för odling av äpple och plommon som minskade 1996 och för gurka, lök och tomat 1998. De frukter och bär som kvantitetsmässigt är Lettlands största är äpplen, tranbär, vinbär och plommon. Lettland är tredje största producent av tranbär bland världens sex tranbärsproducentländer. 2000 stod Lettland för 2,6 % av världsproduktionen efter USA (86,3 %) och Kanada (9,3 %). För övrigt är Lettlands frukt- och bärproduktion obetydlig t.ex. odlar Lettland inga druvor till skillnad från de andra två baltländerna. 40,0 35,4 35,0

1000 ton

30,0 25,0 20,0 15,0 8,0

10,0

3,4

5,0

2,1

0,0 äpplen

tranbär

vinbär

plommon

I likhet med Estland och Litauen är det kål och morötter som är de kvantitetsmässigt största grönsakerna i landet. Gurka är landets tredje stora grönsak. Förutom lök och tomater är resten av Lettlands grönsaksproduktion mycket liten. Figur 148 Lettlands produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

60,0 50,4 50,0

1000 ton

40,0 30,0 21,1

20,5

20,0 10,4 10,0

8,3 4,1

0,0 kål

morötter

div. grönsaker

gurka

lök

tomater

Figur 149 Lettlands produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

164


2.10.12.2 Handel

0,350

0,308

0,300

1000 ton

0,250 0,200 0,150 0,096

0,100

0,087 0,031

0,050

0,027

0,021

va

ci

tte

tro

n,

nm

el

lim

ap el si ne r

e

on

0,000

Kvantitetsmässigt är Lettlands största exportprodukter bland frukt och grönsaker kål, följt av äpplen. I följande tabeller visas Lettlands största exportprodukter inom sektorn 1999. Figur 150 Lettlands export av färsk frukt och färska bär 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

1,80 1,60

1,58

1,40

1000 ton

1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20

0,09

0,05

0,04

svamp

lök

morötter

0,00 kål

Figur 151 Lettlands export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

Lettland har sedan 1992 en negativ handelsbalans för färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter, se tabell nedan som visar balansen för 1998. Inom sektorn är det bara för bär och svamp som landet går med vinst och dessa två produktgrupper stod tillsammans för 93 % av exportinkomsterna inom sektorn 1998. Tranbär utgör så gott som hela exporten av bär. Lettland exporterar grönsaker för ett mycket litet värde men nämnas kan att landet exporterar diverse grönsaksberedningar för 1,8 miljoner dollar. Lettland betalade 1998 mest för sin import av tomater (8,3 miljoner dollar) följt av bananer (7,2 miljoner dollar), äpplen (5,7 miljoner dollar), mandariner (5,6 miljoner dollar) och gurkor (3,7 miljoner dollar).

165


Tabell 112 Värdet av Lettlands export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1998, tusen dollar

Exportvärde 1998 (1000 USD) 125

% av totalen 2

Importvärde 1998 (1000 USD) 31 183

% av totalen 52

Balans 1998 (1000 USD) -31 058

1

0

4 735

8

-4 734

3 953

61

439

1

3 514

280

4

6 576

11

-6 296

91

1

17 108

28

-17 017

Svamp

2 050

32

476

1

1 574

Totalt

6 500

100

60 517

100

-54 017

Frukt Druvor Bär Nötter Grönsaker

Källa: FAO

2.10.13 Litauen 2.10.13.1 Produktion Litauens största produkt bland frukt och bär är äpple och Litauens produktion var nästan fyra gånger så stor som Estlands, dubbelt så stor som Lettlands men endast 5 % av Polens produktion 2000. Litauens avkastning är en fjärdedel av Polens när det gäller äppelproduktionen. Litauens största produkter efter äpple är druvor och blåbär. Litauen var 2000 femte största producent av blåbär efter USA, Kanada, Polen och Nederländerna. Kvantitetsmässigt är kål och morötter de största grönsakerna som produceras i landet. 80 70

70

1000 ton

60 50 40 30 20

20 10

3

3

2

blåbär

päron

plommon

0 äpplen

druvor

Figur 152 Litauens produktion av frukt och bär 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

166


140

125,7

120 94,6

1000 ton

100 80

65,3

60 40 20,3 20

12

0 kål

div. grönsaker

morötter

lök

gurka

Figur 153 Litauens produktion av grönsaker 2000, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

2.10.13.2 Handel Litauens export av äpplen varierar stort mellan åren medan importen har ökat de senaste åren samtidigt som den inhemska produktionen minskat. Litauen exporterar framförallt kål och torkade ärter i ton mätt. I takt med att den inhemska produktionen av kål minskat de senaste åren har landets import av kål ökat men denna ökning motsvarar inte produktionsminskningen. 8

7,52

7,50

7

1000 ton

6 5 4 3 1,59

2

0,83

1

0,36

0,34

päron

druvor

0 apelsiner

äpplen

mandariner m.m.

citron, lime

Figur 154 Litauens export av färsk frukt och färska bär 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

167


9 8

7,86

7

1000 ton

6 5 4 3

2,30

2,08

2

1,98 1,18

1 0 kål

svamp

tomater

gurka

morötter

Figur 155 Litauens export av färska grönsaker 1999, de största produkterna, tusen ton Källa: FAO

Litauen har sedan 1992 bara haft positiva handelsbalanser 1993 och 1995 i handeln med färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter. Underskottet har sedan 1995 ökat kraftigt varje år. Litauen importerade 1998 dessa produkter för ett 2,5 gånger så stort värde som exporten, se tabell nedan. Exporten av svamp bidrog samma år med 44 % av exportvärdet. Förutom svamp var det exporten av bananer (3 miljoner dollar), apelsiner (2 miljoner dollar), tomater (1,9 miljoner dollar), gurka (1,4 miljoner dollar) och blåbär (1,1 miljoner dollar) som inbringade mest inkomster för landet. De mest kostsamma importprodukterna var 1998 i särklass bananer som importerades till ett värde av 12 miljoner dollar följt av mandariner, apelsiner, äpplen, tomater och lök. Tabell 113 Värdet av Litauens export och import av färsk frukt och färska grönsaker inklusive svamp, bär och nötter 1998, tusen dollar

Exportvärde 1998 (1000 USD) 7 899

% av totalen 29

Importvärde 1998 (1000 USD) 39 561

% av totalen 59

Balans 1998 (1000 USD) -31 662

356

1

4 483

7

-4 127

1 148

4

1 859

3

-711

566

2

8 647

13

-8 081

5 012

19

9 963

15

-4 951

Svamp

11 936

44

2 901

4

9 035

Totalt

26 917

100

67 414

100

-40 497

Frukt Druvor Bär Nötter Grönsaker

Källa: FAO

168


2.11

Situationen i världen

2.11.1 Frukt När det gäller produktion av frukt i världen som helhet finner man inte helt oväntat länder som Kina och Indien, med en folkmängd på över en miljard vardera, i produktionstoppen. Dessa länder deltar dock inte alltid i så stor utsträckning i den internationella handeln utan producerar till stor del för att tillgodose en inhemsk efterfrågan. 68

70 60

milj. ton

50

44 37

40

32

30 19

20

16

14

11

10

11

10 0 Ki

na

In

di

en a Br

sil

ie

n

US

A

n

lie

Ita

a Sp

ni

en M

ex

ico

Tu

rk

ie

t Fr

k an

rik

e

lip Fi

pi

n.

Figur 156 Produktionen 2000 av frukt, utom melon, i världens åtta främsta fruktproducerande länder Källa: FAO

Bland fruktslagen kommer produktionen av apelsiner i topp följt av bananer, vattenmelon och äpple. Bananer behandlas dock inte under detta kapitel eftersom de lyder under en egen marknadsordning, utan behandlas i ett eget kapitel. Produktionen av de fyra främsta frukterna ligger i en klass för sig själva. Efter dessa produkter är det ett hopp ner till mango, melon och småcitrus. Produktionen av dessa ligger på en tredjedel av de stora produkternas produktion, se figuren nedan. 67

70

65

60

63

58

milj. ton

50 40 30

23

20

19

18

17

14

11

10

n

as

tro Ci

an An

on el

go an M

M

on

r

el

ne Va

tte

nm

na Ba

Ap

el

sin

er

0

Figur 157 Den totala världsproduktionen 2000 av de åtta främsta fruktslagen Källa: FAO

169


En beskrivning av produktionen ger dock inte en komplett bild av produkternas betydelse. Av stor vikt är även värde och kvantiteter på exporten. Vattenmelon ligger t.ex. betydligt längre ner i exportstatistiken än i produktionsstatistiken medan t.ex. småcitrus och päron ligger högre upp. I figuren nedan har även banan tagits med för att visa produktens stora betydelse i världshandeln. 16

14,7

milj. ton milj. $

14

milj. ton, milj. $

12 10 8 6

4,7

4

5,3

4,2 2,7

2

1,9 2,4

1,4 1,6

1,0

1,6

1,6 0,7

0,8

1,5 0,4

nm

el

on

on itr Va

tte

C

on el M

ne si el Ap

Ba

na

n

r

0

Figur 158 Exportvolym respektive totalt exportvärde 1999 för de främsta exportfrukterna Källa: FAO

I följande avsnitt beskrivs situationen mer ingående för de produktionsmässigt största frukterna apelsin, vattenmelon, äpple, mango, melon, småcitrus, päron samt jordgubbar. 2.11.1.1 Apelsiner Produktionen av apelsiner har under den senaste 40-årsperioden uppvisat en konstant ökning med i stort sett samma ökningstakt under hela perioden. Från en produktion på cirka 16 miljoner ton 1961 uppgår produktionen idag till nästan 67 miljoner ton. Det har sålunda varit en ökningstakt på cirka 1,28 miljoner ton per år. Brasilien är världens största producentland av apelsiner med en produktion på 21,2 miljoner ton 2000 följt av USA med en produktion på 11,8 miljoner ton, lokaliserad framför allt till Kalifornien och Florida. Mexiko, Kina och Indien är andra viktiga producenter medan Europas främsta producentland Spanien först kommer på sjätte plats. Spanien leder däremot exportstatistiken med en export på över en miljon ton följt av Sydafrika och Marocko. De största producentländerna, inklusive USA tillgodoser sålunda främst en inhemsk efterfrågan. Figur 162 visar att priset på apelsiner varierar beroende på vilket ursprung apelsinerna har. Medan exportpriset för apelsiner från länder som USA och Australien ligger på cirka 7 kr/kg ligger det för apelsiner från Sydafrika, Grekland och Marocko på bara halva detta värde. På importsidan hittar man helt naturligt stora konsumtionsländer med liten eller ingen egen produktion, såsom Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. På femte plats hittar man dessutom, något förvånande kanske, Saudiarabien.

170


80 70

milj. ton

60 50 40 30 20 10 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97 2000

år

Figur 159 Världsproduktionen av apelsiner under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

25 21,2

milj. ton

20

15 11,8 10 4,1 5

3,5

3

2,7

2,3

Indien Spanien

Italien

1,7

0 Brasilien

USA

Mexiko

Kina

Iran

Figur 160 Produktionen av apelsiner 2000 i de åtta främsta producentländerna Källa: FAO

171


1400

1223

1200

tusen ton

1000 800

562

600 371 400

258

264

156

200

122

122

ie

t

n

Au

st

Tu

ra

rk

lie

er ed N

ar M

re G

l.

ko

U

oc

SA

d an kl

fri da Sy

Sp

an

ie

ka

n

0

Figur 161 Exporten av apelsiner 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO

7

6,95

7 5,68

6

5,33

4,97

kr/kg

5 3,53

3,45

3,31

4 3 2 1

Tu rk ie t

Au st ra lie n

N ed er l.

M ar oc ko

U SA

G re kl an d

Sy da fri ka

Sp an ie n

0

Figur 162 Exportpriser 1999 för apelsiner Källa: FAO

500

451

450

419

402

400 tusen ton

350

293

300

250 216

250

201 165

200 150 100 50 0

d ike lan kr sk an y r T F

d Ne

er

l.

o St

rb

r.

Sa

ud

i

a ar

bi

en

l Be

gi

en Ry

la ss

nd Ho

Figur 163 De främsta importländerna för apelsiner 1999 Källa: FAO

172

ng

Ko

ng


2.11.1.2 Vattenmelon Inte mindre än 60 % av världens produktion av vattenmelon är lokaliserad till Kina. I produktionsdiagrammet ser följaktligen övriga länders produktion ovanligt liten ut, eftersom inte ens Turkiets produktion på 4 miljoner ton motsvarar mer än cirka en tiondel av Kinas produktion. Den kraftiga ökningen av världens produktion av vattenmelon som ägde rum under 1990-talet kan hänföras till en kraftigt ökande produktion i Kina, vilket syns i figuren nedan där Kinas produktion lagts in som en streckad linje.

70 60

vä rld e n K in a

milj. ton

50 40 30 20 10

20 00

97

94

91

88

85

82

79

76

73

70

67

64

61

0

Figur 164 Världsproduktionen av vattenmelon under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

Den stora kinesiska produktionen går dock till att tillfredsställa en inhemsk efterfrågan och den kinesiska exporten är i det närmaste försumbar. Istället är det Mexiko, Spanien och Grekland som står för de största exportkvantiteterna med USA, Tyskland, Kanada och Polen som stora importländer. Kanada har en mycket stor befolkningsgrupp med kinesiskt ursprung, vilket kan vara en förklaring till att landet har en stor import av vattenmelon. Bland de största importländerna finns även Hong Kong och Singapore.

173


40

38,3

35 30

milj. ton

25 20 15 10 4

5

2,3

1,9

1,5

1,1

Egypten

Mexiko

0,9

0,7

0 Kina

Turkiet

Iran

USA

Sydkorea Spanien

Figur 165 Produktionen 2000 av vattenmelon i de åtta främsta producentländerna Källa: FAO

300

261 226

250

203

tusen ton

200 147 150

121 96

100 50 0 Mexiko

Spanien

Grekland

USA

Ungern

Italien

Figur 166 Export av vattenmelon 1999 Källa: FAO

250

218

200

169

tusen ton

147 150 101 100

92

88

79

50

Figur 167 Import av vattenmelon 1999 Källa: FAO

174

Fr an kr ik e

Ko ng

Ita lie n

H on g

Si ng ap or e

Po le n

Ka na da

Ty sk la nd

U SA

0

78


2.11.1.3 Äpple Produktionen av äpplen har under den senaste 40-årsperioden uppvisat en tämligen konstant ökning med cirka 1 miljon ton per år. Av världens totala produktion på 63 miljoner ton svarar Kina för cirka en tredjedel. Denna produktion tillgodoser dock en inhemsk efterfrågan och Kinas andel av exportmarknaden är tämligen blygsam, ett par hundra tusen ton. Stora producentländer förutom Kina är USA, Frankrike, Tyskland och Iran. Återigen kan man se att de största producentländerna inte alltid är aktiva på exportmarknaden. Sålunda finns varken Kina eller Tyskland med i toppen av exportstatistiken där man hittar Frankrike följt av USA och Italien samt Chile. Exportpriserna varierar inte lika mycket som för vissa andra produkter men Nya Zeelands exportpris låg ändå 1999 på nästan dubbla nivån jämfört med Sydafrika. På importsidan hittar man Tyskland i topp, trots den höga egna produktionen, följt av Storbritannien. 70 60

milj. ton

50 40 30 20 10 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

2000

år

Figur 168 Världsproduktionen av äpplen under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

25 20,4

milj. ton

20

15

10 4,8 5

2,5

2,6

2,1

2,2

2

1,4

Po le n

Ira n

Ita lie n

Fr an kr ik e

Tu rk ie t

Ty sk la nd

U SA

Ki na

0

Figur 169 Produktionen av äpplen 2000 i de åtta främsta producentländerna Källa: FAO

175


800

718 639

700

569

tusen ton

600

522

500

434

408

362

400

251

300 200 100

ie n Ze el an d Sy da fri ka

lg

N ya

Be

N

ed

er

l.

le hi C

Ita lie n

U SA

Fr an kr ik e

0

Figur 170 De främsta exportländerna för äpple 1999 Källa: FAO

7,95 8,00 7,00

6,13

6,12

6,00

5,22

5,00

5,31

5,19

kr/kg

5,00

4,10

4,00 3,00 2,00 1,00

Källa: FAO

176

ka da

fri

an Sy

el Ze ya

N

Figur 171 Exportpriser för äpplen 1999

d

n ie lg Be

N

ed

er

l.

le hi C

n lie Ita

SA U

Fr

an

kr

ik

e

0,00


800

725

700

tusen ton

600 449

500

339

400 300

233

213 164

164

200

136

100 0 Tyskland

Storbr.

Nederl.

Belgien

Spanien

USA

Kina

Mexiko

Figur 172 Största importländer för äpplen 1999 Källa: FAO

2.11.1.4 Mango Mango är en tropisk produkt med 10 miljoner ton av världens totala produktion på 23 miljoner ton lokaliserad till Indien. Andra stora producentländer är Kina, Mexiko och Thailand.

25

milj. ton

20

15

10

5

0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

2000

Liksom många andra tropiska frukter har mangon ett snabbt mognadsförlopp och kan dessutom inte förvaras i låga temperaturer. Detta komplicerar distribution över långa avstånd, vilket till en del förklarar varför exportmarknaden för mango är ganska liten. Främsta importland är USA med Nederländerna, Förenade Arabemiraten och Hong Kong som andra stora importländer. Figur 173 Världsproduktionen av mango under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

177


10 10 9 8

milj. ton

7 6 5 3,3

4 3

1,5

2

1,35

0,9

0,94

0,86

0,73

1

er

ia

p.

N

ig

lip Fi

si ne

In

do

ki Pa

en

an st

nd la ai

Th

M ex ik o

na Ki

In

di

en

0

Figur 174 Produktionen av mango 2000 i de största producentländerna Källa: FAO

250 204

tusen ton

200

150

100 54

47

50

38

37

35

Nederl.

Filipp.

0 Mexiko

Brasilien

Indien

Pakistan

Figur 175 Export av mango från de främsta exportländerna 1999 Källa: FAO

178


250

219

tusen ton

200

150

100 63 38

50

31

32

25

0 USA

Nederl.

För. Arabemir.

Hong Kong

Frankrike

Malaysia

Figur 176 De främsta importländerna för mango 1999 Källa: FAO

2.11.1.5 Melon Produktionen av melon ökade endast marginellt under första hälften av den 40-årsperiod som visas i figuren nedan, varefter produktionen nästan fördubblades under den senare hälften av perioden. I likhet med flera andra produkter ligger Kina i topp i produktionsstatistiken med en produktion som är mer än tre gånger så stor som i det näst största producentlandet Turkiet. Andra stora producenter är USA, Iran och Spanien. På exportsidan ligger dock Spanien, som förser Europa med meloner och Mexiko, som förser USA, i topp. Eftersom gruppen består av olika sorter och typer av meloner har något exportpris för gruppen inte tagits med då detta kan bli missvisande. USA är störst på importsidan, helt utan konkurrens, följt av Storbritannien, Kanada och Nederländerna med importsiffror på 15 till 20 % av USA:s. 25

milj. ton

20

15

10

5

0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

2000

Figur 177 Världsproduktionen av melon under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

179


7

6,4

6

milj. ton

5 4 3 1,8

2

1,3

1,1

1

0,9

0,65

0,7

1

Eg yp te n M ar oc ko

Sp an ie n

Ira n

U SA

Tu rk ie t

Ki na

0

Figur 178 Produktionen av melon 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO

350

326 267

300

tusen ton

250 200

173

160

161

150 100

70

63

65

50

N ed er l.

G ua te m al a Br as ilie n

R ic a

U SA

C os ta

Ira n

M ex ik o

Sp an ie n

0

Figur 179 Export av melon 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO

800

702

700

tusen ton

600 500 400 300 150

200

133

108

102

Nederl.

Frankrike

47

100 0 USA

Storbr.

Kanada

Figur 180 De främsta importländerna för melon 1999 Källa: FAO

180

Belgien


2.11.1.6 Småcitrus Småcitrus, d.v.s. tangeriner, mandariner, clementiner och satsumas, har en stor betydelse inom exporthandeln. Produktionen under den senaste 40-årsperioden har ökat konstant och kraftigt. Från en produktion på knappt 3 miljoner ton i början på 60-talet pendlar produktionen idag mellan 16 och 18 miljoner ton per år. En stor del av denna produktionsökning står Kina för. Kinas produktion på 5,4 miljoner ton 2000 var nämligen tre gånger så stor som den spanska, som intar en andraplats. På exportsidan är förhållandet det motsatta, här är den spanska exporten på närmare 1,2 miljoner ton mer än fyra gånger så stor som tvåan Marockos export och Kina på en tredjeplats. De främsta importländerna är europeiska länder i norra Europa. 20 18 16

milj. ton

14 12 10 8 6 4 2 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

2000

Figur 181 Världsproduktionen av småcitrus under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

6

5,4

5

milj. ton

4 3 1,8

2

1,1 0,8

1

0,7

0,6

0,6

0,6

0 Kina

Spanien Japan Brasilien

Iran

Thailand Italien

USA

Figur 182 Produktionen av småcitrus i de främsta producentländerna under 2000 Källa: FAO

181


1191 1200 1000

tusen ton

800 600 400

256 163

132

200

72

63

54

52

an st ki

Ira n

fri

Pa

da Sy

N

ed

er

ka

l.

t ie rk Tu

na Ki

ar M

Sp

an

oc

ie

ko

n

0

Figur 183 Exporten av småcitrus 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO

350

319 286

300

217

tusen ton

250 200

132 150

121 90

100 50 0 Tyskland

Frankrike

Storbr.

Nederl.

Polen

USA

Figur 184 De främsta importländerna för småcitrus 1999 Källa: FAO

2.11.1.7 Päron Päron är liksom småcitrus en frukt som det i stor utsträckning handlas internationellt med. Tittar man på produktionen har återigen Kina en mycket dominerande ställning. Den ökning av produktionen som kan ses från cirka 1990 kan därför hänföras till en ökning av produktionen i Kina. Kända exportnationer för päron som Argentina, USA, Italien, Chile och Spanien återfinns högt upp i statistiken, både med avseende på produktion och på export. Argentina har dock en viss särställning med närmare dubbelt så stor export än efterföljande länder.

182


18 16 14

milj. ton

12 10 8 6 4 2 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97 2000

Figur 185 Världsproduktionen av päron under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

8,90 9 8

miljoner ton

7 6 5 4 3 2

0,88

1

0,85

0,67

0,51

0,50

0,36

0,42

0

na Ki

A

US

n lie Ita

a nd ien tin kla an en s p g y S T Ar

an

p Ja

kie

r Tu

t

Figur 186 Produktionen av päron 1999 i de främsta producentländerna Källa: FAO

183


300

287

250 175

tusen ton

200

168

161

156

150

138 121

121

100 50

Sp an ie n

Ki na

Ita lie n

C hi le

U SA

Be lg ie n

N ed er l.

Ar ge nt in a

0

Figur 187 Export av päron 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO

9

8,08

8,54

8,03

8 7

6,52

6,22

5,57

kr/kg

6

5,44

5 4 2,62

3 2 1

Sp an ie n

Ki na

Ita lie n

C hi le

U SA

Be lg ie n

N ed er l.

Ar ge nt in a

0

Figur 188 Exportpriser för päron 1999 Källa: FAO

200

182

180 160 126

tusen ton

140

121

117

120

111 90

100

88 76

80 60 40 20

Figur 189 De främsta importländerna för päron 1999 Källa: FAO

184

Be lg ie n

Fr an kr ik e

U SA

Br as ilie n

Ita lie n

St or br .

N ed er l.

Ty sk la nd

0


2.11.1.8 Jordgubbar Jordgubbar har tagits med i denna sammanställning därför att det är en produkt som är av stort intresse i Sverige även om den bara med en hårsmån klarar av att ta sig in på den internationella 10-itopplistan. I likhet med många övriga frukter har produktionen stigit konstant under 1900-talets andra hälft utan några större skillnader i ökningstakt över tiden. USA leder produktionsstatistiken överlägset följt av Spanien, Japan och Sydkorea. Jordgubbar är en mycket populär produkt i bortre Asien. Jordgubbar är dock en mycket känslig produkt vilket gör att den ingår i ganska begränsad omfattning i exporthandeln. Största exportland är Spanien. Av de stora exportländerna är det dock de belgiska bären som betingar det högsta priset. På importsidan ligger Tyskland och Frankrike i topp. 3 ,5 3

milj. ton

2 ,5 2 1 ,5 1 0 ,5 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

2000

Figur 190 Världsproduktionen av jordgubbar under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

900

823

800 700 tusen ton

600 500 352

400 300

205

181

200

171

142

138

128

100

R ys sl an d

Ita lie n

M ex ik o

Po le n

Sy dk or ea

Ja pa n

Sp an ie n

U SA

0

Figur 191 Produktionen av jordgubbar 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO

185


250

214

tusen ton

200

150

100 58

45

46

36

50

24

0 Spanien

USA

Italien

Mexiko

Belgien

Polen

Figur 192 Exporten av jordgubbar 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO

30 25,14 25 19,48 20

18,01

16,58

kr/kg

14,86 15 8,27

10 5 0 Spanien

USA

Italien

Mexiko

Belgien

Polen

Figur 193 Exportpriser för jordgubbar 1999 Källa: FAO

140

134

120

tusen ton

100

81

80 60

46

43

40

25

24

23

20

Ita lie n

St or br .

Be lg ie n

U SA

Ka na da

Ty sk la nd Fr an kr ik e

0

Figur 194 De främsta importländerna för jordgubbar 1999 Källa: FAO

186

23


2.11.2 Grönsaker På grönsakssidan är den kinesiska dominansen om möjligt ännu större än på fruktsidan. För att övriga länders produktionsstaplar ska gå att urskilja har den kinesiska produktionen av grönsaker på 278 miljoner ton inte tagits med i figuren nedan. Inte förvånande är det Indien, den andra nationen med över en miljard invånare, som kommer på en andraplats i produktionsstatistiken följt av USA och Turkiet. Bland grönsakerna är tomat den viktigaste produkten, oavsett om man ser till produktion, exportvolym eller exportvärde. Ser man till produktion är huvudkål, d.v.s. både vit- och rödkål, lök och gurka stora produkter. På grönsakssidan är det större skillnader i förhållandet mellan värde och volym än på fruktsidan. Här finns basprodukter som kål, lök och morötter med stora exportkvantiteter men inte i topp när det gäller exportvärdet. Istället finner man produkter som sparris, svamp, vitlök och paprika med mer begränsade exportkvantiteter men med ett högt värde. 70

61

60

milj. ton

50 38

40 30

22 15

20

15

14

13

12

12

12

10 0

en di In

A US

t n ie an en en nd ea ie ni la rk pt or al ap t s y a u k I J s d T Eg Sp Ry Sy

n Ira

Figur 195 Produktionen av grönsaker och melon 2000 i världens främsta grönsaksproducerande länder. Observera att Kina med en produktion på 278 miljoner ton inte finns med i diagrammet. Källa: FAO

98 100 90 80

milj. ton

70 60 50

54 46

40

30 22

30

20

19

17

20

15

14

10

Sq ua sh

Sa lla t

Pa pr ika

M or ot

Au be rg in e

G ur ka

To m at

0

Figur 196 Den totala världsproduktionen av de främsta grönsaksprodukterna 2000 Källa: FAO

187


3,8

4,0 3,5

3,2 2,9

3,0

milj. ton, milj. $

milj ton milj $

2,5 2,0

0,2 Sparris

0,4

0,8 0,4

0,2

Gurka

0,3

1,0

Kål

0,9 0,6

Svamp

Tomat

0,0

Vitlök

0,5

1,4 1,1

Morot

0,8

0,5

1,5

Paprika

0,9

Sallat

1,0

1,3

1,3

Lök

1,5

Figur 197 Exportvolym och totalt exportvärde för de viktigaste grönsaksprodukterna 1999 Källa: FAO

I följande avsnitt beskrivs situationen mer ingående för de produktionsmässigt största grönsakerna tomat, huvudkål, lök, gurka, aubergine, morot, paprika, sallat och blomkål. 2.11.2.1 Tomat Tomat är som sagts ovan den viktigaste grönsaken både avseende produktion och handel. Produktionen har ökat stadigt under perioden 1961 t.o.m. 2001 och med i stort sett samma ökningstakt. Den största produktionen finns i Kina men den dominerar inte lika mycket som för många andra grödor. USA, Italien, Turkiet, Indien och Egypten är andra stora producentländer. På exportmarknaden finner man Spanien och Nederländerna som främst förser Europa med tomater samt Mexiko vars export går till Nordamerika. De nordeuropeiska länderna, Tyskland, Frankrike och Storbritannien samt USA och Kanada återfinns sedan i importstatistiken tillsammans med Saudiarabien och faktiskt Sverige på åttonde plats. På grund av att tomater omfattar en mängd olika produkter som betingar olika priser presenteras här ingen prisjämförelse. 120 100

tusen ton

80 60 40 20 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

Figur 198 Världsproduktionen av tomater under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

188

97

2000


19,3 20 18 16

milj. ton

14

11,3

12 10 7

8

6,8

6,4

5,5

6

3,2

3,6

4 2 0 Kina

USA

Italien

Turkiet

Egypten

Indien

Spanien

Iran

Figur 199 Produktionen av tomater 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO

1000

902

900 800

664

665

tusen ton

700 600 500 400 244

300

184

172

Jamaica

Belgien

200 100 0 Spanien

Mexiko

Nederl.

Marocko

Figur 200 Export av tomater 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO

741

800 700

596

tusen ton

600 500

394

400

304

300 163

200

151

144 65

100

N ed er l. Sv er ig e

St or br . Ka na da Sa ud ia ra bi en

Ty sk la nd Fr an kr ik e

U SA

0

Figur 201 De främsta importländerna för tomat 1999 Källa: FAO

189


2.11.2.2 Huvudkål Huvudkål omfattar både vitkål och rödkål. Det är en basgröda som odlas i stora volymer men som inte betingar ett speciellt högt pris. Världsproduktionen av huvudkål har mer än fördubblats mellan 1961 och 2001, vilket framgår av figuren nedan. Förutom Kina, återfinns Ryssland högt i produktionsstatistiken. Ryssland har även en stor import av kål varför man kan sluta sig till att produkten är av stor betydelse i den ryska dieten. En stor produktion finner man vidare i Indien, Sydkorea och Japan. På exportsidan är USA, Nederländerna och Polen stora medan Tyskland, Japan och Nordamerika är viktiga destinationer. 60 50

milj. ton

40 30 20 10 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

Figur 202 Världsproduktionen av huvudkål under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

25 20,1

milj. ton

20 15 10 4,5

4,2

5

3,4

2,6

2,3

1,9

1,7

Po le n In do ne si en

U SA

Ja pa n

Sy dk or ea

In di en

Ki na

R ys sl an d

0

Figur 203 Produktionen av huvudkål i de främsta producentländerna under 2000 Källa: FAO

190

2000


250 213

tusen ton

200

164

150 87

100

80

66

58

50

0 USA

Nederl.

Polen

Kina

Italien

Spanien

Figur 204 Export av huvudkål från de främsta exportländerna 1999 Källa: FAO

180 180

159

160

134

140

127 107

tusen ton

120 100

70

80 60 40 20 0 Ryssland

Tyskland

Japan

Kanada

USA

Hong Kong

Figur 205 De främsta importländerna för huvudkål 1999 Källa: FAO

2.11.2.3 Lök Lök är en annan viktig basgröda. Världsproduktionen har ökat konstant sedan 1961, men med en något högre ökningstakt från mitten av åttiotalet. Kina, Indien och USA är viktiga producentländer medan Nederländerna, USA och Argentina ligger i topp på exportsidan. Här finns även ett land som Kazakstan. Exportpriserna bland de stora exportländerna varierar starkt med Kazakstan i botten med ett exportpris på 80 öre per kilo och USA i topp med drygt 3,50 kr per kilo. På mottagarsidan ligger Ryssland i topp och det verkar rimligt att anta att Kazakstans lågprisexport går just till Ryssland. Andra stora destinationer för lök är USA, Tyskland, Malaysia, Japan och Storbritannien.

191


50 45 40

milj. ton

35 30 25 20 15 10 5 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

Figur 206 Världsproduktionen av lök under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

14

12,2

12

milj. ton

10 8 4,8

6

3,3

4

2,3

1,6

2

1,5

1,3

1,1

R ys sl an d Br as ilie n

Ira n

an st ki Pa

Tu rk ie t

U SA

In di en

Ki na

0

Figur 207 Produktionen av lök i de främsta producentländerna under 1999 Källa: FAO

600

513

500

tusen ton

400 307 300

269 221

191

200

154

154

132

100

Tu rk ie t

In di en

Ka za ks ta n

Ki na

Ar ge nt in a Sp an ie n

U SA

N ed er l.

0

Figur 208 Exporten av lök från de största exportländerna 1999 Källa: FAO

192

97

2000


4

3,51

3,5 3 2,43

kr/kg

2,5

2,35

2,45

2,37

2

1,56

1,35

1,5

0,8

1 0,5

Tu rk ie t

In di en

Ki na Ka za ks ta n

Ar ge nt in a Sp an ie n

U SA

N ed er l.

0

Figur 209 Exportpriser för lök 1999 Källa: FAO

600

548

500

tusen ton

400 262

300

256

236

223 185

200

135

135

100

St or br Sa . ud ia ra bi en Ka na da

Ja pa n

Ty sk la nd M al ay si a

U SA

R ys sl an d

0

Figur 210 De främsta importländerna för lök 1999 Källa: FAO

2.11.2.4 Gurka Produktionen av gurka omfattar både växthusgurka och frilandsgurka. I likhet med andra grödor dominerar Kina på produktionssidan och den höjning av ökningstakten som kan ses från början av 90talet kan också, åtminstone delvis, tillskrivas Kina. Idag svarar Kina för runt 40 % av världens produktion på 30,3 miljoner ton. Exportmarknaden för gurka är förhållandevis begränsad med Nederländerna, Mexiko och Spanien i topp och Tyskland och USA på mottagarsidan.

193


35 v ä rld e n K in a

30

milj. ton

25 20 15 10 5 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

Figur 211 Världsproduktionen av gurka under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

18

17,2

16 14

milj. ton

12 10 8 6 4

1,6

1,4

2

1,1

0,8

0,65

0,6

0,5

er

l.

na

ed

ai

N

kr U

R ys sl an d

Ja pa n

SA U

n Ira

t ie rk Tu

Ki na

0

Figur 212 Produktionen av gurka 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO

397 400

357 317

350

tusen ton

300 250 200 150 100

41

35

26

50 0 Nederl.

Mexiko

Spanien

Jordanien

USA

Malaysia

Figur 213 Export av gurka 1999 från de största exportländerna Källa: FAO

194

94

97

2000


379

400

340 350

tusen ton

300 250 200 150 72

100

57

48

48

50 0 Tyskland

USA

Storbr.

Tjeckien

Frankrike

Nederl.

Figur 214 De största importländerna för gurka 1999 Källa: FAO

2.11.2.5 Aubergine Aubergine är en grönsak av vilken produktionen är stor i länder som Kina, Indien, Turkiet och Egypten, men med en mycket begränsad internationell handel. Produktionen har ökat kraftigt sedan i början av 1990-talet. 25

milj. ton

20

15

10

5

0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

2000

Figur 215 Världsproduktionen av aubergine under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

195


11,9 12 10

milj. ton

8

6,1

6 4 2

0,85

0,56

0,48

0,32

0,3

0,16

Fi lip p.

In do ne si en

Ita lie n

Ja pa n

Eg yp te n

Tu rk ie t

In di en

Ki na

0

Figur 216 Produktionen av aubergine 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO

48 50

47

45 40

35

tusen ton

35 30 25 16

20

16

15

15 10 5 0 Mexiko

Spanien

Nederl.

Kina

Jordanien

Iran

Figur 217 Exporten av aubergine 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO

35

32 29

30 23

tusen ton

25 20

12

15

10 8

10 5 0 USA

Frankrike

Tyskland

Kanada

Storbr.

Figur 218 De största importländerna 1999 för aubergine Källa: FAO

196

Libanon


2.11.2.6 Morot Morötter är tillsammans med kål och lök en basprodukt som odlas och konsumeras i stora volymer. Produktionen har sedan 1961 ökat konstant utan någon dramatisk höjning av ökningstakten. De största producentländerna är Kina, USA och Ryssland medan export sker från de europeiska länderna Nederländerna, Frankrike och Italien samt från USA. Exportpriserna bland de stora exportnationerna varierar med USA i topp. De amerikanska morötterna betingar nästan sex kronor kilot medan morötter från Nederländerna, Frankrike, Belgien och Kanada betingar priser kring 3–3,50 kronor per kilo. Stora importländer är i stort sett samma länder som de som exporterar nämligen Belgien, Tyskland, Frankrike och USA. 25

milj. ton

20

15

10

5

0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

2000

Figur 219 Produktionen av morot under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

5 5 4,5 4

milj. ton

3,5 3 2,5

1,9

2

1,6

1,5

0,9

1

0,7

0,6

0,6

0,5

0,5

U kr ai na

Ita lie n

Fr an kr ik e

Ja pa n

Po le n

R ys sl an d

U SA

Ki na

0

Figur 220 Produktionen av morot 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO

197


140

136

140

124

121

120

99

tusen ton

100

80

80

65

58

60 40 20

Ka na da

Au st ra lie n

Sp an ie n

Be lg ie n

U SA

Ita lie n

Fr an kr ik e

N ed er l.

0

Figur 221 Export av morötter 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO

5,92 6 4,96

4,73

exportpris $/ton

5 4

3,67

3,3

2,98

4,28 3,49

3 2 1

Ka na da

Au st ra lie n

Sp an ie n

Be lg ie n

US A

Ita lie n

Fr an kr ike

Ne de rl.

0

Figur 222 Exportpriser för morötter 1999 från de främsta exportnationerna Källa: FAO

288 300 250 171

tusen ton

200 150

104 88

100

84 63

50 0 Belgien

Tyskland

Kanada

Figur 223 Import av morötter 1999 Källa: FAO

198

Frankrike

USA

Ryssland


2.11.2.7 Paprika och chilifrukter Produktbegreppet paprika omfattar även chilifrukter men några uppgifter om fördelningen mellan dessa finns inte. Paprika är en produkt som jämfört med basprodukterna betingar ett högre kilopris. Under de senaste tio åren har ökningstakten i produktionsökningen höjts och produktionen ligger idag på 18,9 miljoner ton av vilka Kina svarar för 8,1 miljoner ton. Vid sidan av Kina är Mexiko, Turkiet och Spanien stora producentländer. På exportsidan återfinner man de ”vanliga” exportländerna inom frukt och grönsaker nämligen Spanien, Mexiko och Nederländerna. Bland de stora exportländerna ligger prisnivån betydligt lägre för paprika från Ungern än för övriga stora exportländer, inklusive Turkiet. Någon tillförlitlig prisnivå för paprika från Nederländerna har inte kunnat erhållas. De främsta destinationerna för paprika är USA och Tyskland. 20 18 16

milj. ton

14 12 10 8 6 4 2 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

2000

Figur 224 Världsproduktionen av paprika och chilifrukter under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

9

8,1

8 7 milj. ton

6 5 4 3

1,8

2

1,4

1

0,94

0,89

0,51

0,39

0,35

Ita lie n

U SA In do ne si en Sy dk or ea

Tu rk ie t Sp an ie n

M ex ik o

Ki na

0

Figur 225 Produktionen av paprika och chilifrukter under 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO

199


450

403

400 326

350

269

tusen ton

300 250 200 150

75

100

36

50

28

0 Spanien

Mexiko

Nederl.

USA

Ungern

Turkiet

Figur 226 Exporten av paprika och chilifrukter 1999 från de främsta producentländerna Källa: FAO 9,85

9,66

10

8,79 8,1

9 8 7

5,83

kr/kg

6 5 4 3 2 1 0 Spanien

Mexiko

USA

Ungern

Turkiet

Figur 227 Exportpriser för paprika och chilifrukter under 1999 Källa: FAO 342 350 300 239

tusen ton

250 200 150

103

100

85

78 53

50 0 USA

Tyskland

Frankrike

Storbr.

Kanada

Italien

Figur 228 De största importländerna för paprika och chilifrukter 1999 Källa: FAO

200


2.11.2.8 Sallat Sallat är en produkt som är populär världen över. Den blir, precis som aubergine, paprika, gurka och lök, allt populärare, vilket kan ses i att ökningstakten för produktionen har stigit under den senaste 10årsperioden. Kina och USA ligger i topp när det gäller produktion medan Spanien, USA och Italien svarar för en stor del av exporten. På importsidan är Tyskland och Kanada stora mottagarländer. När det gäller exportpriser bör det noteras att sallat inkluderar såväl frilandsodlad sallat som sallat som odlats i plasttunnel (vanligt i Sydeuropa) och växthussallat. Dessa betingar olika priser och är säkert en bidragande orsak till den stora variationen i exportpriser mellan exportländerna. 20 18 16

milj. ton

14 12 10 8 6 4 2 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

2000

Figur 229 Världsproduktionen av sallat under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

7

6,22

6 4,49

milj. ton

5 4 3 2

0,99

0,94

0,78

1

0,54

0,51

0,32

Tu rk ie t

Fr an kr ik e

Ja pa n

In di en

Ita lie n

Sp an ie n

U SA

Ki na

0

Figur 230 Produktionen av sallat under 2000 i de främsta producentländerna Källa: FAO

201


421

450 400

318

350 tusen ton

300 250 200 130

150

90

80

77

100 50

n* ie lg Be

Fr an kr ik e

l. N

ed

er

Ita lie n

Sp

an

ie

U SA

n

0

Figur 231 Exporten av sallat 1999 från de främsta exportländerna * Belgien och Luxemburg Källa: FAO

16

14,18

14

13,65

12,18

12 kr/kg

10 8

7,77

6,93 5,46

6 4 2

kr

ik

Be lg ie n*

e

l. er

Fr

an

ed N

U

Ita lie n

SA

Sp an ie n

0

Figur 232 Exportpriser för sallat 1999 * Belgien och Luxemburg Källa: FAO

300

271

269

tusen ton

250 200

153

150 66

100

60

50

Figur 233 De främsta importländerna för sallat 1999 Källa: FAO

202

Sc hw ei z

M ex ic o

Fr an kr ik e

St or br .

Ka na da

Ty sk la nd

0

39


2.11.2.9 Blomkål Blomkålsproduktionen har sedan 1961 nästan fyrdubblats. Den största delen av produktionen återfinns i Orienten med Indien och Kina som främsta producentländer. De europeiska producentländerna Italien, Frankrike och Spanien producerar knappt en tiondel av vad de två stora giganterna producerar men i gengäld dominerar Frankrike och Spanien exporten med ett par hundra tusen ton vardera. Exportpriserna är förhållandevis jämna men med ett något lägre pris för den franska exporten. De främsta importländerna är Storbritannien och Tyskland. Storbritanniens import kan tyckas lite oförklarlig mot bakgrund av att cirka 20 000 ton blomkål årligen återköps från den brittiska marknaden med gemenskapsmedel. Förklaringen är naturligtvis produktionens årstidsvariation. 16 14 12

milj. ton

10 8 6 4 2 0 61

64

67

70

73

76

79

82

85

88

91

94

97

2000

Figur 234 Världsproduktionen av blomkål under perioden 1961 t.o.m. 2001 Källa: FAO

6

5,25

4,99

5

milj. ton

4 3 2 0,49

1

0,38

0,37

0,35

0,25

0,20

0 In

di

en

Ki

na

Ita

lie

n Fr

k an

rik

e a Sp

ni

en

U

SA

Po

le

n M

ex

ic

o

Figur 235 Produktionen av blomkål i de främsta producentländerna under 2000 Källa: FAO

203


200

198

200 180 160 140 tusen ton

120

87

100

82

80

54

60

32

30

40 20

G

Au

st ra

lie n

al a ua

te m

M ex

ic o

Ita lie n

U SA

ie n an Sp

Fr

an

kr

ik e

0

Figur 236 Export av blomkål 1999 från de främsta exportländerna Källa: FAO

8,86 9,00

7,45

exportpris kr/kg

8,00

7,08

6,00

6,57

6,03

7,00

5,94

5,00

5,00 4,00 3,00 2,00 1,00 G ua te m al a Au st ra lie n

M ex ic o

Ita lie n

U SA

Sp an ie n

Fr an kr ik e

0,00

Figur 237 Exportpriser för blomkål 1999 Källa: FAO

120

105 89

tusen ton

100 80 60

41

35

40

22

20

M al ay si a

n* ie lg Be

N

ed

er

l.

da na Ka

Ty sk la nd

St or br .

0

Figur 238 De främsta importländerna för blomkål 1999 * Belgien och Luxemburg Källa: FAO

204

19


3 Bananer Med en årsproduktion på över 95 miljoner ton 2000 är bananer en av världens viktigaste frukter. Produktionen omfattar två helt olika typer av bananer som har helt olika användningsområden, s.k. mjölbananer och s.k. dessertbananer. Mjölbananer produceras framför allt i Afrika och konsumeras som en grönsak. De omfattas i stort sett inte alls av den internationella handeln och ingår inte i EU:s marknadsreglering. I denna marknadsöversikt behandlas de därför bara kort i nästa avsnitt. Dessertbananer, d.v.s. den typ av bananer vi konsumerar i västländerna har en stor betydelse i världshandeln. 1999 exporterades 14,7 miljoner ton. Bananernas stora betydelse i handeln är en orsak till att de kommit att diskuteras så intensivt. En annan anledning är att de har mycket stor betydelse för enskilda länder där bananerna i vissa fall svarar för hälften av exportinkomsterna.

3.1 Mjölbananer Mjölbananer har mycket stor betydelse som stapelföda och konsumtionen per capita uppgår i vissa delar av Afrika till 100 kg per år. Denna typ av bananer har inte samma snabba mognadsförlopp som dessertbananerna. De konsumeras med ett högt stärkelseinnehåll varför de kokas eller steks innan konsumtion. Det produceras cirka 30,5 miljoner ton mjölbananer (2000) vilket motsvarar cirka en tredjedel av den totala bananproduktionen i världen. Odlingen sker främst i Afrika och Sydamerika. Uganda, med en produktion av 9,5 miljoner ton mjölbananer (2000) är den största producenten och efter Indien den näst största producenten av bananer av alla kategorier. Utanför Afrika är Colombia och Peru stora producenter av mjölbananer.

Asien 3%

LatinAmerika 23%

Afrika 74%

Figur 239 Fördelning av produktionen 2000 mellan de tre största mjölbananproducerande världsdelarna Källa: FAO

Mjölbananer odlas framför allt i små odlingar för egen konsumtion eller för försäljning på den lokala marknaden vilket gör det svårt att få fram exakt statistik. Mjölbananer medverkar därför inte heller i den omfattande exporthandeln inom banansektorn. Den totala kvantitet som exporteras utanför odlingslandets gränser uppgår till mindre än 200 000 ton eller mindre än 1 % av den odlade kvantiteten.

205


1,4

1,4

us

te

n Ka m er un

1,4

El

f.k

1,8

Pe ru

1,9

Ko ng o

2,0

N ig er ia

G ha na

2,2

R w an da

U ga nd a

miljoner ton

9,6 10,0 9,0 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0

Figur 240 De främsta producentländernas produktion av mjölbananer 2000, miljoner ton Källa: FAO

3.2 Dessertbananer 3.2.1 Produktion Produktionen av dessertbananer har ökat kontinuerligt under den 40-årsperiod som visas i diagrammet nedan. Ökningstakten ligger på cirka 4 miljoner ton per år och produktionen 2000 uppgick till 65 miljoner ton. Produktionen är framför allt koncentrerad till Syd- och Centralamerika samt Asien med Indien som världens största producent följt av Ecuador och Brasilien. 70 60

miljoner ton

50 40 30 20 10 0 61 63 65 67 69 71 73 75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 95 97 99

år

Figur 241 Världsproduktionen av dessertbananer under åren 1961–2000, miljoner ton Källa: FAO

Flera av de stora producentländerna har ökat produktionen starkt under den senaste 10-årsperioden. Inte minst kan detta noteras för världens två största producentländer Indien och Ecuador som från 1990 till 2000 ökade sina produktioner med över 110 % vardera. Tredje största producentland Brasilien hade dock under samma period knappt någon ökning (6 %) medan Kina, med en ökning från 1,7 till 5,1 miljoner ton ökat sin produktion med över 210 %. Varken Kina eller Indien har dock någon nämnvärd export utan tillfredsställer en inhemsk efterfrågan. Idag är tillgången på bananer på världsmarknaden stor. Det hade därför varit naturligt om produktionsökningen mattades något men någon sådan tendens har ännu inte kunnat noteras. 206


15,1

16 14

milj. ton

12 10 8

6,5

6,1 5,1

6

4,2

4

3,5 1,9

2

1,8

1,7

1,7

In

Fi lip p. do ne si en M ex ik C o os ta R ic a Th ai la nd C ol om bi a

Ki na

n

r as

ilie

do ua

Br

Ec

In

di

en

0

Figur 242 Produktionen av dessertbananer 2000 i de största producentländerna Källa: FAO

I Karibien är odlingarna ofta odlarägda, mindre och belägna på bergssluttningar som försvårar utvecklingen av en rationell odling. Detta kräver större insatser av arbetskraft viket gör att produktionskostnaderna stiger. Transporter, förädling, hamnar och logistikproblem bidrar också till högre kostnader. Exportpriserna för bananer från Karibien ligger därför cirka 30 % högre än för bananer från de mycket stora plantager som finns i Syd- och Centralamerika. Produktionen av bananer i Latinamerika bedrivs ofta på storskaliga plantager och domineras till stor del av multinationella företag som i denna region svarar för cirka 60 % av produktionen. Tittar man på export, transport och mognad är de stora företagens dominans ännu större, cirka 70 %. De tre stora märkena Chiquita, Dole och Del Monte hade 1994 tillsammans 88 % av den nordamerikanska marknaden, 56 % av den japanska och 42 % av EU:s marknad. Företagen är främst förknippade med Latinamerika men när den japanska marknaden öppnades på 1960-talet engagerade de sig snabbt i odlingar på Filippinerna och de har också intressen i Kamerun och Elfenbenskusten för att därigenom utöka sina intressen på den europeisk marknaden. Företagen har dessutom dominerat marknaden länge. United Fruit som står bakom Chiquita och Standard Fruit som står bakom Dole bildades i slutet på 1800-talet medan Del Monte som är betydligt yngre kom till på 1960-talet. 16

Indien Brasilien

14

milj. ton

Ecuador 12

Kina

10

Filipp Indonesien

8 6 4 2

99

97

95

93

91

89

87

85

83

81

79

77

75

73

71

69

67

65

63

61

0

år

Figur 243 Produktionen av dessertbananer i sex producentländer under perioden 1961–2000 Källa: FAO

207


Att bananmarknaden är så dominerad av några få stora företag är inte en slump. Bananer är en känslig produkt som kräver noggrann hantering. Frukterna skördas gröna och efter ankomsten till destinationen mognas de sedan fram i speciella mogningsanläggningar. Den tid som står till förfogande från skörd till mogning är cirka 30 dagar och av dessa tar transporten över Atlanten 10–12 dagar. Distribution och handel med bananer kräver stora investeringar i kylda och ventilerade fartyg, i mogningsanläggningar, lager och transportfordon. Dessutom krävs en väl organiserad koordination av produktion, transport, mogning och distribution. Detta är orsaken till sektorns mycket starka vertikala organisation.

3.2.2 Export Bananer omsätts i stora kvantiteter i den internationella exporthandeln. Under perioden från 1961 till 1999 ökade exporthandeln från 4 till 15 miljoner ton d.v.s. med 275 %. Av figuren nedan framgår att ökningstakten höjts under de senaste 15 åren. 16 14

milj ton

12 10 8 6 4 2 0 61 63 65 67 69 71 73 75 77 79

81 83 85 87 89 91 93 95 97 99 år

Figur 244 Utveckling av bananexporten under perioden 1961–1999 Källa: FAO

Det främsta exportlandet är Ecuador med en exportvolym på 4 miljoner ton om året vilket utgör mer än en fjärdedel av världens totala exportvolym. Av figur 246 som visar utvecklingen av exportvolymer, framgår att exporten av bananer från Ecuador haft en i det närmaste explosionsartad utveckling från mitten av 1980-talet. De senaste två åren har ökningen dock mattats av, men om detta är en tillfällig svacka eller en bestående utveckling är ännu för tidigt att säga.

208


4 4 3,5

milj. ton

3

2,5

2,5 1,9

2

1,3

1,5 1

0,59 0,54

0,22 0,17 0,16 0,15

0,5

Ec ua do C r os ta R ic a C ol om bi a Fi lip p. Pa na m G a ua te m al a El f.k us te n M ex ik o Ka m er un H on du ra s

0

Figur 245 Bananexporten från de största exportländerna 1999, miljoner ton Källa: FAO

5 4,5 4

milj. ton

3,5 3

Ecuador Costa Rica Colombia Filipp. Panama Guatemala

2,5 2 1,5 1 0,5 0 61 63 65 67 69 71 73 75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 95 97 99 år

Figur 246 Utveckling av bananexporten från de största exportländerna 1961–1999 Källa: FAO

Den största delen av bananerna konsumeras lokalt och exportproduktionen utgör därför endast cirka 20 % av den totala produktionen av dessertbananer. För vissa länder är siffran dock betydligt högre. 1998 exporterade Guatemala cirka 90 % av produktionen, Costa Rica och Ecuador 85 % och Colombia 70 %. Exportproduktionen är framför allt koncentrerad till Syd- och Centralamerika. Bland de största exportländerna finns bara ett land från en annan region, nämligen Filippinerna, vars export av bananer framför allt går till den japanska marknaden. För många länder med exportproduktion av bananer har dessa en stor betydelse för ekonomin. För Windwardöarna liksom för de franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe och Martinique svarar bananer för 50–60 % av exportinkomsterna medan siffran för Costa Rica, Panama, Honduras och Somalia ligger på cirka 20 %.

209


USA har visserligen ingen odling av bananer men bör ändå nämnas i samband med exporten eftersom både odling av och handel med bananer i Latinamerika domineras av stora multinationella företag med amerikanska ägare. Dessa företag har även ett politiskt inflytande genom lobbyverksamhet och donationer till valkampanjer. Den amerikanska positionen i bananfrågan kan i stort sägas spegla dessa företags intressen. Företagens situation är dock inte enhetlig och de har t.ex. haft olika positioner rörande bland annat frågan om vilket som är bäst för deras del, en EU-reglering med importkvoter eller en EU-reglering med enbart ett tullskydd. 3.2.2.1

Exportpriser

Det finns en stor variation när det gäller exportpriser och det är svårt att få en överblick av prisbildningen inom banansektorn. Priserna speglar skillnader i produktionskostnader beroende på odlingarnas storlek, topografi, kostnad för arbetskraft m.m. samt tillgång till hamnar, transporter och logistik. Prisskillnaderna kan också spegla kvalitetsskillnader mellan bananerna. Ovanstående tabell visar exportpriser, baserade på data från FAO för exportländernas totala export. Detta är ett genomsnitt för all export och gömmer skillnader beroende på t.ex. destination och kvalitet. Exempelvis ligger priserna för import till USA och Japan betydligt lägre än priserna för import till EU. Däremot ligger konsumentpriserna i Japan högre än i både EU och USA. Tabellen visar även att priset på bananer från Ecuador är tämligen lågt jämfört med bananer med andra ursprung vilket troligen är en bidragande orsak till den stora ökning av produktion och exportvolymer som skett i Ecuador den senaste 10-årsperioden. Tabell 114 Genomsnittliga exportpriser 1999 för respektive exportlands samtliga destinationer

Land

USD/ton

EUR/ton

USD/låda

Belize

419

463

7,61

Colombia

302

333

5,47

Costa Rica

218

241

3,96

Dom Rep

212

234

3,85

Dominica

526

581

9,55

Ecuador

238

263

4,33

Elfenbenskusten

388

428

7,05

Filippinerna

182

201

3,31

Guatemala

267

295

4,84

Honduras

245

270

4,45

Jamaica

558

615

10,12

Kamerun

261

288

4,73

Nicaragua

379

418

6,87

Panama

307

339

5,58

Somalia

500

552

9,07

St Lucia

495

546

8,99

St Vincent

512

564

9,28

Surinam

636

702

11,55

Venezuela

268

296

4,86

(beräkningarna är baserade på 1 EUR = 9,47 SEK = 0,9064 USD) Källa: FAO

210


3.2.3 Import På importsidan ligger EU och Nordamerika som två stora block med 39 % respektive 26 % av den totala bananimporten. Det är värt att notera att medan importen till Nordamerika under perioden från 1989 till 1999 steg från 3,4 till 4,9 miljoner ton d.v.s. med 44 % så ökade importen till EU-12 bara med 12 % från 2,6 till 2,9 miljoner ton. En förklaring till detta är att EU instiftade en marknadsreglering 1993 som begränsade importen av bananer. Tittar man däremot på perioden från 1986 (startår för EU-12) till 1992 (sista året utan EU:s bananreglering) så ökade importen av bananer till EU-12 från 2,0 till 3,8 miljoner ton d.v.s. med 90 % medan importen till Nordamerika ökade från 3,3 till 4,1 miljoner ton d.v.s. med 26 %. Importmönstret skiljer sig dock mellan regionerna med Japan som mest avvikande region. Tre fjärdedelar av den japanska importen kommer från Filippinerna och resterande del framför allt från Ecuador och Kina. Både EU och USA får huvuddelen av sin import från Latinamerika men medan Guatemala och Honduras framför allt är inriktade på den nordamerikanska marknaden är t.ex. Colombia mer inriktat på den europeiska. EU tar dessutom mer än 20 % av sin import från Afrika och Karibien.

Östeuropa 7%

Afrika 1% Ryssland 3%

Bortre Asien 13% Mellanöstern 6%

Nordamerika 39% Latinamerika 5%

EU 26%

Figur 247 Bananimportens geografiska fördelning Källa: FAO

Karibien 9%

Övriga 11%

Ecuador 21%

Elfenbenskusten, Kamerun, Somalia 12% Panama 10%

Colombia 19% Costa Rica 18%

Figur 248 Fördelning av EU:s import på ursprung 1996 Källa: FAO

211


Colombia 10%

Mexiko 4%

Panama 7%

Övriga 1%

Costa Rica 26%

Guatemala 13% Ecuador 22%

Honduras 17%

Figur 249 Fördelning av USA:s import på ursprung 1996 Källa: FAO

Ecuador 17%

Kina 6%

Indonesien 1%

Filippinerna 76%

Figur 250 Fördelning av Japans import på ursprung 1996 Källa: FAO

3.2.4 Konsumtion En ökad produktion och handel med bananer går helt naturligt hand i hand med en ökad konsumtion. Detta kan observeras i större delen av västvärlden och speciellt i norra Europa. Det är också värt att notera att 1990 (före ländernas EU-inträde) låg Sverige och Österrike i topp bland västländerna med avseende på banankonsumtion med en konsumtion på cirka 18 kg per capita. Sverige följs av Tyskland, Portugal, Kanada och USA med en konsumtion på 12–14 kilo.

3.2.5 EU:s marknad EU:s bananmarknad består av bananer från EU (vilket inkluderar produktionen i de utomeuropeiska departementen Martinique och Guadeloupe), från AVS-länderna samt bananer från tredje länder, så kallade dollarbananer.

212


Definitioner AVS-länder

Länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet med gamla handelsförbindelser med några av de europeiska länderna. Tidigare omfattades länderna av Lomé-avtalet, nu omfattas de av Cotonou-avtalet.

Traditionella AVS-bananer

Bananer inom kvantiteter som traditionellt importerats från AVSländer. Från 1993 till och med 1998 importerades dessa inom en egen tullfri kvot.

Icke-traditionella AVS-bananer

Bananer som 1995 till 1998 importerades till EU från AVSländer utöver den speciella AVS-kvoten. Bananer, även kallade dollarbananer, som importeras till gemenskapen från andra länder än AVS-länderna.

Bananer från tredje land Gemenskapsbananer

Bananer som produceras inom EU.

Tullkvot

Den kvot på 2,2 miljoner ton för import av bananer från tredje land vilken i WTO bundits med en tullsats på 75 euro/ton.

Autonom kvot

Den kvot på 353 000 ton som motsvarar konsumtionen i EU:s tre senast anslutna medlemsstater (Österrike, Sverige och Finland).

Cotonouavtalet

Den uppföljning av det tidigare Loméavtalet enligt vilket EU förbundit sig att forna kolonier inte ska försättas i en sämre situation än tidigare med avseende på marknadstillträde för produkter som traditionell exporterats till moderländerna. Ett medgivande från WTO:s övriga medlemsländer om att EU får frångå WTO:s princip om icke-diskriminering. Detta undantag behövs för att ge AVS-länderna den förmån som Cotonouavtalet innebär. EU:s initiativ för att förbättra handelsvillkoren för de minst utvecklade länderna. Målet är tullfrihet för alla produkter utom vapen och ammunition. Tullarna för bananer kommer gradvis att avskaffas fr.o.m. 1 januari 2002 och fr.o.m. 1 januari 2006 ska hela tullen vara avskaffad.

WTO-waiver, Loméwaiver

EBA, (Everything But Arms)

3.2.5.1

Situationen före 1993

Fram till 1993, då EU:s gemensamma bananreglering infördes, importerade länderna i norra Europa sina bananer från den öppna marknaden. Tysklands import var tullfri medan Belgien, Danmark, Irland, Nederländerna och Luxemburg hade 20 % tull. Sverige som då ännu inte var medlem, hade en bunden nolltull. Frankrike garanterade 2/3 av sin marknad för produktion från de utomeuropeiska franska departementen Guadeloupe och Martinique och den resterande tredjedelen av sin marknad var reserverad för bananer från de fransktalande delarna av Afrika. Italien garanterade på samma sätt en marknad för bananer från sin forna koloni Somalia som dock endast svarade för en mindre del av det italienska behovet av bananer. Resterande import belades med 20 % tull. Storbritannien garanterade också en marknad för sina forna kolonier, Windwardöarna, Jamaica och Belize. Spanien och Grekland hade egen produktion av bananer och tog därför inte in någon import från tredje land medan Portugal fick cirka 40 % av sitt behov från odlingar i Algarve, Madeira och Azorerna. 3.2.5.2

Marknadsordningen från 1993

Den 1 juli 1993 infördes regler för den gemensamma marknaden för bananer i EU genom rådets förordning (EEC 404/93).

213


Målet med bananregleringen var följande: •

Att skydda EU:s inhemska producenter

Att skydda produktionen av bananer i AVS-länderna

Att se till att marknaden förses med den kvantitet bananer som efterfrågas och att dessa är av god kvalitet

Bananregleringen har följande delar: •

Stöd till producenter av bananer inom EU

Regler för import av bananer från tredje land

Kontroll av kvaliteten på bananer vid import från tredje land

Stöd till EU-bananer Produktionen av bananer inom EU sker i Portugal (Algarve, Azorerna och Madeira), Spanien (Kanarieöarna), Frankrike (Guadeloupe och Martinique) samt i Grekland (Kreta och Lakonien). På grund av ett generellt högre kostnadsläge i Europa, ett mindre gynnsamt klimat samt mindre rationella odlingar är produktionskostnaden för bananer högre i Europa än för bananer från Central- och Sydamerika. Till skillnad från andra sektorer där man bytt ut det tidigare produktionsstödet baserat på en fast referensinkomst mot en fast stödsumma baserad på skörd eller areal finns denna stödform kvar i banansektorn. För att kunna konkurrera med importen åtnjuter därför den inhemska produktionen ett så kallat kompensationsstöd som ska utgöra skillnaden mellan en fast referensinkomst, som fastställs av EU:s ministerråd, och ett genomsnittspris för de bananer som producerats i EU under året. Detta genomsnittspris beräknas av EU-kommissionen. Referensinkomsten låg under perioden 1 juli 1993 till 28 februari 1995 på 49,1 ecu/100 kg och från 1 mars 1995 till 31 december 1997 på 59, 25 ecu/100 kg. I samband med reformarbetet 1998 krävde producentländerna en höjning av beloppet. Resultatet blev att det från 1 januari 1998 fastställdes till 62,25 ecu/100 kg och från 1 januari 1999 till 64,06 ecu/100 kg. Kompensationsstödet i förhållande till de inkomster odlarna erhåller från försäljning av bananerna framgår av figurerna 251–253. 70 60 euro/100 kg

50 40 30

EU-stöd

20

prod. inkomst

10 0

96

97

98

99

2000

EU-stöd

29,05

24,81

24,42

29,69

38,29

prod. inkomst

30,24

34,48

37,83

34,34

25,74

Figur 251 Produktionsinkomst och EU-stöd för bananer odlade i EU undantaget Portugal och Guadeloupe (Frankrike) Källa: EU-kommissionen

214


70

euro/100 kg

60 50 40 30

EU-stöd

20

prod.inkomst

10 0

96

97

98

99

2000

EU-stöd

32,83

27,63

31,9

34,68

41,51

prod.inkomst

26,46

31,66

30,35

29,35

22,52

Figur 252 Produktionsinkomst och EU-stöd för bananer odlade i Portugal (Algarve, Azorerna och Madeira) Källa: EU-kommissionen

70

euro/100 kg

60 50 EU-stöd

40

prod.inkomst

30 20 10 0

96

97

98

99

2000

EU-stöd

34,91

24,81

24,42

29,69

40,2

prod.inkomst

24,38

34,48

37,83

34,34

23,83

Figur 253 Produktionsinkomst och EU-stöd för bananer odlade i Guadeloupe (Frankrike) Källa: EU-kommissionen

Kompensationsstöd kan erhållas för en maximal kvantitet på 854 000 ton fördelat enligt tabell 115, medan figur 254 visar produktionsutfallet under de senaste 30 åren. Tabell 115 Maximal kvantitet som berättigar till EU:s kompensationsstöd, ton

Område Kanarieöarna (Spanien)

Maximal kvantitet, ton 420 000

Guadeloupe (Frankrike)

150 000

Martinique (Frankrike)

219 000

Madeira, Azorerna och Algarve (Portugal)

50 000

Kreta och Lakonien (Grekland)

15 000

Källa: EG 404/93

215


Spanien

600

Portugal Guadeloupe

500

Martinique Greece

tusen ton

400 300 200 100 0 61 63 65 67 69 71 73 75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 95 97 99 år

Figur 254 Produktionen av EU-bananer, tusen ton Källa: FAO

Import av bananer från tredje land i) Regler från 1 juli 1993 till 1 januari 1999 I den marknadsordning som infördes den 1 juli 1993 var importen från tredje land uppdelad på två kvoter, dels en kvot för import av bananer från AVS-länder och dels en kvot för import av bananer från andra länder, så kallade dollarbananer. ii) Import av dollarbananer För import av bananer från länder som inte omfattades av Loméavtalet , så kallade dollarbananer, skapades en importkvot, kallad tullkvoten, på 2,2 miljoner ton. Kvoten var bunden i WTO med en tull på 100 ecu/ton som sedan sänktes till 75 ecu/ton. Kvothanteringen var minst sagt krånglig med en uppdelning på A-, B-, C-licenser. Kvantiteten fördelades varje kvartal enligt följande. •

66,5 % A-licenser d.v.s. till aktörer som avyttrat bananer från tredje land och/eller icketraditionella AVS-bananer

30,0 % B-licenser d.v.s. till aktörer som avyttrat EU-bananer och/eller traditionella AVS-bananer

3,5 % C-licenser, d.v.s. till aktörer som efter 1992 börjat avyttra andra bananer än EU-bananer och/eller traditionella AVS-bananer

A- och B-aktörerna tilldelades licenser på basis av en uträknad referenskvantitet. Referenskvantiteten baserades på den genomsnittliga importerade kvantiteten under de senaste tre åren. Aktören klassificerades sedan efter den aktivitet (med avseende på bananer) han ägnat sig åt och respektive aktivitet gavs sedan en koefficient av genomsnittskvantiteten. •

Primärimport - uppköp direkt från producenten. Berättigade till 57 % av genomsnittskvantiteten.

Sekundärimport - inköp av bananer i andra hand för import (intullning). Berättigade till 15% av genomsnittskvantiteten.

Mogning - mogning av bananerna i mogningsanläggning. Berättigade till 28% av genomsnittskvantiteten.

216


Tillsammans uppgick andelarna till 100% vilket betyder att en aktör som ansvarade för hela kedjan, från uppköp hos producenten till mogning i mottagarlandet, fick tillgodoräkna sig hela genomsnittskvantiteten vid uträkning av referenskvantitet. En komplikation var dock att bananerna hade en tendens att dyka upp flera gånger i beräkningarna vilket orsakade det s.k. dubbelräkningsproblemet. För att kvantiteterna skulle räcka till fick kvantiteterna därför reduceras. Under 1993–96 låg reduceringen på nära 50 % medan den under 1997 sjönk något så att aktörerna fick behålla cirka 70 % av sina kvantiteter. iii) Import av traditionella kvantiteter från AVS-länder Genom Loméavtalet har EU förbundit sig att forna kolonier inte ska försättas i en sämre situation än tidigare med avseende på marknadstillträde för produkter som traditionellt exporterats till moderländerna. För att tillgodose detta skapades därför en importkvot på 857 700 ton för tullfri import av bananer från dessa länder. EU fick igenom ett undantag i WTO (s.k. waiver) för att kunna frångå regeln om ickediskriminering. Kvoten delades upp på avsändarländer med en kvantitet som skulle motsvara den kvantitet som länderna traditionellt exporterat. Dessa kvantiteter visas i tabellen nedan. Tabell 116 Traditionella kvantiteter* av bananer från AVS-länder till EU

Land Elfenbenskusten

Kvantitet, ton 155 000

Kamerun

155 000

Surinam

38 000

Somalia

60 000

Jamaica

105 000

St Lucia

127 000

St Vincent

82 000

Dominica

71 000

Belize

40 000

Kap Verde Grenada Madagaskar

4 800 14 000 5 900

* En traditionell kvantitet fastställdes för varje land på basis av vad länderna tidigare exporterat till EU och kom att fungera som kvot. Dessa kvoter benämndes traditionella AVS-kvantiteter. Källa: EG 404/93

Nya medlemmar 1995 Den 1 januari 1995 blev Sverige, Österrike och Finland nya medlemmar i EU. Deras konsumtion av bananer uppskattades till 353 000 ton om året. För att tillfredsställa detta ökade behov av importerade bananer lades 353 000 ton till tullkvoten. Dessa extra ton var inte en kvot i egentlig mening men tullsatsen på 75 ecu/ton tillämpades ändå, d.v.s. samma tullsats som för tullkvoten på 2,2 miljoner ton.

Ramavtalet från 1995 EU:s bananreglering 1993 väckte snabbt starka känslor inte minst bland de exporterande länderna. Redan samma år inkom till WTO en första protest mot EU:s bananreglering. Det var ett antal exporterande länder i Latinamerika som ansåg att regleringen var diskriminerande. Resultatet blev det s.k. ramavtalet som trädde i kraft den 1 mars 1995. I ramavtalet fördelades på exportsidan totalt 49,4 % av tullkvoten för tredje land enligt tabellen nedan. Avtalet gav också dessa exportländer rätt att utfärda exportlicenser (vilka man tog betalt för) för de kvantiteter som levererades till aktörer som handlat med dollarbananer samt rätt att flytta över kvantiteter sinsemellan. I avtalet ingick vidare att 90 000 ton av tullkvotens kvantiteter avsattes för import av så kallade icke-traditionella kvantiteter. 217


Det bör noteras att världens främsta bananexportör, Ecuador, inte inkluderades i ramavtalet. Tabell 117 Fördelning av tullkvoten på 2,2 miljoner ton enligt ramavtalet från 1995

Dollarländer:

Andel av tullkvoten, % 21,0

Colombia Costa Rica

23,4

Nicaragua

3,0

Honduras

2,0

Totalt

49,4 %

Icke traditionella AVS-kvantiteter: Dominikanska Republiken

Ton 55 000

Belize

15 000

Elfenbenskusten

7 500

Kamerun

7 500

Övriga AVS-länder

5 000

Totalt Kvar till övriga leverantörsländer

90 000 ton 50,6 % av 2,2 miljoner ton 90 000 ton = 1 023 200

Källa: EG 478/95

Fortsatta ramaskrin – WTO-panelen 1997 Ramavtalet förmådde dock inte att få stormen att bedarra och under hösten 1995 fördes diskussioner mellan EU, USA, Guatemala och Mexiko. Inte heller diskussionerna förmådde ena åsiktsskillnaderna och den 5 februari 1996 inkom därför ett brev till WTO från Guatemala, Mexiko, USA, Honduras och Ecuador. Brevet resulterade i en ansökan om en bananpanel eftersom de klagande länderna ifrågasatte om EU:s bananreglering var förenlig med medlemsstaternas åtaganden enligt GATT, GATS, Importlicensavtalet och Jordbruksavtalet. Den 18 mars 1997 kom WTO-panelens rapport. Slutsatsen var att EU:s bananreglering på ett flertal punkter stred mot internationella handelsåtaganden. De viktigaste slutsatserna var följande: 1. Det var korrekt av EU att anta att åtagandet i Lomékonventionen medger att traditionella AVSleverantörer tilldelas kvoter motsvarande deras export till EU före 1991. Lomékonventionen motiverar dock inte tilldelning utöver dessa kvoter. 2. En uppdelning av importen från tredje land på A-, B- och C-aktörer utan motsvarande uppdelning av importen av AVS-bananer är inte förenligt med GATT-avtalet. 3. Att ge en tilldelning på 30 % av licenser för import av bananer från tredje land till B-aktörer, d.v.s. aktörer som inte tidigare handlat med tredjelandsbananer är inte förenligt med GATT eller GATS. 4. Att ge en tilldelning på 28 % av licenserna för import av bananer från tredje land i kategori A och B till mognare försämrar konkurrensvillkoren för vissa länder och är därför oförenligt med GATS. 5. Att ge en tilldelning för så kallade ”orkanlicenser”6 endast till EU-producenter och AVSproducenter är oförenligt med importlicensavtalet och med GATS.

6

Tilläggskvot som delades ut för att ersätta kvantiteter som förlorats vid orkaner.

218


6. Det var inte fel av EU att sluta avtal med Colombia och Costa Rica (ramavtalet) eftersom de haft en betydande bananexport till EU. Det hade däremot inte Nicaragua och Venezuela. Att dessa länder tilldelades importkvoter medan andra som t.ex. Guatemala utelämnades är inte förenligt med GATT-avtalet. 7. Kravet att komplettera EU:s importlicenser med exportlicenser enligt ramavtalet är inte förenligt med GATT. 8. Att undanta B-importörer från kravet på exportcertifikat enligt ramavtalet är oförenligt med GATT och GATS. EU överklagade WTO-panelens utlåtande men överprövningsorganet (ÖP) fastställde redan i augusti 1997 WTO-panelens utslag och gick till och med längre på vissa punkter. Bland annat ansåg ÖP att USA haft legal rätt att klaga trots att de endast har en mycket liten egen produktion. Utslaget innebar att EU under 1998 blev tvungna förhandla fram en ny ändrad reglering för bananer som skulle träda i kraft den 1 januari 1999. 3.2.5.3

Ändringar från 1 januari 1999

I januari 1998 lades ett reformförslag fram. EU-kommissionen valde i detta läge att behålla de delar av den hittillsvarande regleringen som inte kritiserats av WTO och ändra på de kritiserade delarna. Förslaget diskuterades under 1998 och en ny reviderad marknadsordning började gälla från den 1 januari 1999. Följande ändringar gjordes: •

En autonom kvot skapades: En kvot på 353 000 ton, vilket motsvarar konsumtionen i de tre nya medlemsstaterna, skapades. Tullsatsen för denna kvot sattes till 75 ecu/ton, samma tullsats som för tullkvoten.

B-licenserna togs bort. Efter reformen berättigade handel med EU- och AVS-bananer inte längre till importlicenser för dollarbananer.

Aktivitetsfördelningen togs bort: Den fördelning på primärimport, sekundärimport respektive mogning som gjorts togs bort. Efter reformen var det själva intullningen som berättigade till importlicenser.

Referensår: Basen för uträkning av referenskvantiteter bestämdes till 1994–96.

Ingen landsfördelning av AVS-kvoten: Den landsfördelning av AVS-kvoten som fanns under den tidigare regleringen togs bort (panelen slog fast att EU inte kunde ha en landspecifik fördelning). Kvantiteten på 857 700 ton behölls och avsåg efter reformen alla AVS-länder tillsammans.

Exportkvantiteter fördelades på alla substantiella leverantörer: I den nya marknadsordningen tilldelades alla länder som kunde anses som substantiella (betydande) leverantörer (d.v.s. de som levererat en kvantitet som motsvarar >10 % av EU:s import) en fastställd andel av exportkvoten. Både tullkvoten och den autonoma kvoten fördelades på detta sätt.

Tabell 118 Fördelning av bastullkvoten på 2,2 miljoner ton samt den autonoma kvoten på 353 000 ton enligt den reformerade marknadsordning som trädde i kraft den 1 januari 1999

Exportland

Andel av tullkvoten, % 26,17

668 120

Costa Rica

25,61

653 823

Colombia

23,03

587 956

Panama

15,76

402 353

Totalt

90,57

2 312 252

Övriga

9,43

240 748

Ecuador

Ton

Källa: EG 2362/98

219


Tullpreferensen för icke-traditionella AVS-bananer höjdes från 0 till 200 euro/ton.

Ny klagan – WTO-panelen 1999 Den reformerade marknadsordningen trädde i kraft den 1 januari 1999. Den anmäldes dock till WTO redan innan den kommit att träda i kraft. En ny WTO-panel, denna gång en snabbpanel, tillsattes. Den 6 april 1999 kom utslaget som innebar att även den nya, reformerade marknadsordningen, på flera punkter bedömdes oförenlig med ländernas internationella handelsåtaganden. Panelen fann att allokeringen av traditionella AVS-kvantiteter på en gemensam kvot som uppgår till 857 700 strider mot artikel XIII i GATT. Loméwaivern motiverar tullfri import av traditionella AVSkvantiteter upp till en kvantitet som motsvarar den största importen före 1991. Kvantiteten på 857 700 ton utgör summan av ländernas bästa export och ifrågasätts inte av WTO. Däremot möjliggör den gemensamma kvoten för de enskilda länderna att exportera betydligt större kvantiteter och det är detta som gör att panelen inte anser att AVS-kvoten är WTO-förenlig. Panelen fann att valet av referensperiod, d.v.s. åren 1994 till 1996 inte kan anses vara en representativ period eftersom marknaden då var påverkad av den föregående marknadsordningen vilken WTOpanelen förklarade vara oförenlig med ländernas internationella handelsåtaganden. Detta har som konsekvens att den landspecifika tilldelning som gjordes till Ecuador och andra betydande leverantörer inte är förenlig med artikel XIII:2 i GATT. Däremot fann panelen att Loméwaivern kan anses motivera att icke-traditionella AVS-bananer åtnjuter tullfrihet inom kategorin "övriga" i uppdelningen av tullkvoten på exportsidan, liksom att dessa bananer utanför tullkvoten åtnjuter en tullpreferens på 200 ecu/ton. Panelen fann att den nya marknadsordningens fördelning av importlicenser försatte bl.a. Ecuadors aktörer i en sämre position än deras kollegor i EU och AVS-länderna när det gäller möjligheten att agera på den Europeiska marknaden. Detsamma gäller Ecuadors aktörers möjlighet att erhålla godkännande i kategorin "nya aktörer". EU:s bananadministratörer hade nu hamnat i en rejäl knipa. I Loméavtalet hade EU förbundit sig att bibehålla AVS-ländernas gynnade situation samtidigt som WTO dömt ut stora delar av det regelverk som EU skapat, inklusive ett flertal försök att reparera detta efter kapsejsningarna. 3.2.5.4 2001–2005 När en ny reform inte sjösattes omedelbart gav USA tyngd åt sitt missnöje genom att införa sanktioner mot ett antal EU-produkter. I de diskussioner som följde hävdade Sverige att den enda WTO-förenliga lösning som återstod var en ren tullösning. Inte minst hävdades detta mot bakgrund av att någon metod för fördelning av licenser som med säkerhet kunde anses WTO-förenlig inte längre återstod. För den fördelning baserad på historiska kvantiteter som hittills tillämpats fanns inga acceptabla referensår tillgängliga. Alla referensår efter 1993 hade dömts ut av WTO eftersom fördelningen påverkats av en oacceptabel reglering. Referensår före 1993 låg nu så långt tillbaka i tiden att de inte längre kunde anses spegla handelsströmmarna och blev därför inte heller WTO-förenliga. Diskussionerna drog ut på tiden och EU-kommissionen förde parallellt samtal med USA och medlemsländerna. Kommissionen lade emellertid fram ett förslag till ändring av bananregleringen den 10 november 1999. Återigen valde EU-kommissionen att lappa och laga i gällande regelverk. Tullkvoterna på 2,2 miljoner och 353 000 ton skulle enligt förslaget behållas, en ny kvot på 850 000 ton öppnas och EUkommissionen skulle ges i uppgift att med de främsta leverantörsländerna förhandla fram en fördelning av de två första kvoterna. Förslaget stötte på motstånd, inte minst från Europaparlamentet och diskussionerna fortsatte därför.

220


I september 2000 presenterades ånyo ett nytt förslag. Denna gång föreslogs att fördelningen av importrättigheterna för import inom tullkvoterna skulle baseras på principen först till kvarn, eller kappseglingsmetoden som den också kallas. Tullkvoterna på 2,2 miljoner respektive 353 000 ton behölls med en tullsats på 75 euro/ton och till detta kom en ny kvot på 850 000 ton med en tullpreferens på 300 euro/ton för AVS-länder. Medlemsstaternas stora skepsis till att regleringen skulle vara praktisk genomförbar, inte minst eftersom det skulle krävas att intullningshamnarna var förbundna med ett fungerande on-line-system7, ansåg EU-kommissionen vara obefogad. Förslaget till ny bananreglering antogs av rådet den 19 december 2000 för att träda i kraft den 1 april 2001. Ett intensivt arbete med att utarbeta tillämpningsregler satte därefter igång. När arbetet med tillämpningsregler för import enligt först-till-kvarnprincipen var i stort sett färdigt, tillkännagavs, den 11 april 2001, en uppgörelse mellan EU och USA, som ännu en gång skulle komma att ändra spelreglerna. I uppgörelsen bibehölls den i WTO bundna tullkvoten på 2,2 miljoner ton (kvot A) medan den autonoma kvoten (kvot B) utökades med 100 000 ton till 453 000 ton. För import inom dessa kvoter behölls tullsatsen på 75 euro/ton. En tredje kvot ( kvot C) på 750 000 ton, öppen för alla ursprung öppnades. Inom denna kvot beläggs import av dollarbananer med en tull på 300 euro/ton medan AVSbananer åtnjuter tullfrihet. Uppgörelsen innefattade också att definitionen på importör likställdes med den tidigare definitionen för primärimportör, d.v.s. en aktör som köper bananerna i det land där de odlas. Dessa importörer tilldelades 83 % av licensvolymen medan kvoten för nykomlingar ökades till 17 %. Definitionsändringen för importör innebar att svenska importörer hänvisades till att ansöka om licenser inom de 17 % av tullkvoten som avsatts för nykomlingar. De stora vinnarna på denna ändring var de stora multinationella företagen av amerikanskt ursprung med odlingar i Latinamerika. Ytterligare en viktig del av överenskommelsen innebär att regelverket upphör att gälla den 31 december 2005. Det ska då ersättas av en ren tullösning. 3.2.5.5 2006 och framåt Från och med den 1 januari 2006 ska import av bananer till EU inte längre begränsas av kvoter utan enbart vara belagd med tull. Vid denna tidpunkt ska sålunda en lämplig tullnivå ha förhandlats fram. Tullnivån måste tillgodose kravet att länderna som omfattas av Lomékonventionen inte försätts i en sämre situation än tidigare med avseende på marknadstillträde till sina gamla moderländer. Samtidigt måste tullnivån kunna accepteras av de transatlantiska länderna, inte minst världens största exportnation, Ecuador.

3.2.6 Den svenska marknaden 3.2.6.1 Konsumtion Svenskar konsumerar mycket bananer. Detta visar statistiken sedan många år tillbaka. Redan för cirka 10 år sedan låg Sverige och Österrike i topp i västvärlden med avseende på konsumtion av bananer. Då, 1992, uppgick den svenska konsumtionen per capita till 18,8 kilo per år. Några år senare gick Sverige med i EU. Företagen drabbades av problem med importlicenser vilket resulterade i högre priser. Inte helt förvånande gick då konsumtionssiffrorna ner. Efter denna svacka har konsumtionen återhämtat sig och 1999 och 2000 var konsumtionen av bananer återigen på topp i Sverige.

7

Alla tullkontoren skulle vara uppkopplade för att direkt kunna rapportera införda kvantiteter.

221


200 180 160

tusen ton

140 120

Imp + Inf

100

Exp + Utf Kons

80 60 40 20 0 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Imp + Inf

127 138 143 160

Exp + Utf

0,1

Kons

126 137 143 159

0,6

0,2

0,4

162 153 154 147 150 159 0,1

0,3

0,7

0,4

17

175 186 189

17,6 19,1 14,2 13,9

162 152 154 147 133 141

156 171 175

Figur 255 Konsumtionen av bananer i Sverige under perioden 1988 t.o.m. 2000, tusen ton . Den vänstra stapeln visar den sammanlagda importen (från tredje land) och införseln (från andra EU-länder) under perioden. Den högra stapel visar på samma sätt den sammanlagda exporten (till tredje land) och utförseln (till andra EU-länder) av bananer under perioden Källa: Eurostat

3.2.6.2 Utrikeshandel De bananer som konsumeras i Sverige kommer till helt övervägande del direkt från tredje land, d.v.s. båtar från framför allt Latinamerika lossas direkt i Sverige. Andelen bananer som förts in från andra EU-länder var under de första två åren efter EU-inträdet liten och stabiliserade sig sedan på cirka 30 000 ton vilket utgör cirka en sjättedel av den totala konsumtionen i Sverige. Det rör sig även då om bananer från Latinamerika men som då lossas på kontinenten och sedan transporteras till Sverige med lastbil. 200 Införsel Import

tusen ton

150

100

50

0

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Införsel

1,1

16,9

33,1

34,7

27,3

32,7

Import

145,9

132,6

125,6

140,5

158,3

156

Figur 256 Förhållandet medan import (från tredje land) och införsel (från EU) av bananer under perioden 1995–2000 Källa: Eurostat

222


Övriga

100%

Ecuador Colombia

80%

Panama Costa Rica

60% 40% 20% 0%

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Övriga

8,5

1,3

1,9

21,8

0,6

7,6

Ecuador

18,5

3,1

3,5

3,3

9,0

7,6

Colombia

21,3

24,3

18,5

17,7

13,4

18,6

Panama

63,4

44,5

50,4

34,2

55,8

52,7

Costa Rica

34,2

59,3

51,3

63,5

79,5

69,5

Figur 257 Fördelning av bananimport från tredje land på ursprungsland. Figuren visar fördelningen i procent medan tabellens siffror avser import i tusen ton Källa: Eurostat

Den svenska importen av bananer kommer främst från Panama och Costa Rica. Tillsammans har dessa två länder under åren 1997 till 2000 svarat för mer än tre fjärdedelar av den svenska importen. Importen från Colombia ligger på cirka 10 % medan lågprislandet Ecuador, världens största bananexportör, endast svarar för cirka 5 % av den svenska importen. Smärre kvantiteter kommer från Honduras, Guatemala, Dominikanska republiken, Nicaragua och Cuba. Medan huvuddelen av alla grönsaker som importeras från tredje land lossas i Helsingborg så lossas bananbåtarna i Göteborg. Logistikmönstret för bananer som importeras till Sverige är sålunda något annorlunda än för övriga trädgårdsprodukter. De nya regler som nu gäller för bananimporten kan komma att ändra både förhållandet mellan införsel och import samt fördelningen mellan egentliga ursprungsland. Bakgrunden är att svenska importörer i den nya regleringen erhåller en betydligt lägre andel egna licenser än tidigare. De måste därför komplettera med bananer från andra aktörer vilket begränsar deras möjlighet att helt styra bananernas ursprung. De bananer som förs in från andra EU-länder kommer framför allt från Tyskland, Nederländerna och Belgien. Det kan då dels röra sig om bananer som köps in från andra aktörer men det kan också röra sig om leveranser som lossas och tullas in i hamnar på kontinenten.

223


Tabell 119 Fördelning av införseln av bananer (från andra EU-länder) på ursprung, ton

1995

1996 715

1997 11 852

1998 8 228

1999 7 936

2000 7 156

Tyskland

392

9 366

12 862

18 341

9 071

16 707

Nederländerna

406

4 667

7 536

7 569

9 848

8 661

Danmark

296

1 432

795

533

266

128

754

31 156

42

10

2

27 287

32 696

Belgien

Frankrike Storbritannien Grekland Totalt

1 094

16 934

33 076

34 671

Källa: Eurostat

De bananer som lämnar Sverige går framför allt till Finland. Det är en del av den finländska konsumtionen som lossas och tullas in i Göteborg och sedan går vidare till Finland. Vissa kvantiteter går även till Danmark medan utförsel och export till övriga länder är marginell. Tabell 120 Fördelning av export (till tredje land) och utförsel (till andra EU-länder) med avseende på destination, ton

Finland

1995 18

1996 15 561

1997 16 502

1998 18 520

1999 14 009

2000 13 471

70

1 208

1 075

571

41

332

201

104

52

21

63

19

Danmark Tyskland Norge

138

Nederländerna

62

Estland

64

Lettland

140

Litauen

9

Totalt

439

11

16 991

17 577

19 091

14217

13 947

Källa: Eurostat

3.2.6.3

Prisutveckling

Partiledet Grossistpriserna har mellan 1995 och december 2001 varierat mellan cirka 6,50 och 11 kronor per kilo. Priset varierar med ursprung men också med säsong. Under årets första sex månader är efterfrågan på bananer högst, då importeras cirka 60 % av årets totala import. Orsaken till detta är att under hösten är tillgången på annan frukt, som produceras under den europeiska sommaren, betydligt större än på våren då konkurrensen från europeisk frukt är betydligt mindre. Den högre efterfrågan under våren leder i allmänhet till att priset under denna del av året är högre. Bananpriserna påverkas emellertid även av tillgång och efterfrågan på bananlicenser. Det höga pris på bananer som kunder noteras under hösten 1997 berodde på att det under denna tid var ont om licenser. En högre andel licenser än tidigare hade fördelats under våren vilket ledde till brist under årets andra del.

224


Direkt efter den reform som genomfördes 2001 steg grossistpriserna kraftigt. Reformen medförde sämre villkor för svenska aktörer genom att dessa nu erhåller importlicenser för en betydligt lägre importkvantitet än tidigare. Företagen måste därför använda nya kanaler för att erhålla bananer. Efter den initiala prishöjningen har priset dock sjunkit vilket kan tyda på att företagen lyckats etablera fungerande inköpskanaler inom de nya ramarna. Om detta är ett korrekt antagande får framtiden utvisa. 12,00

1998 1999

11,00

2000 2001

kr/kg

10,00 9,00 8,00 7,00 6,00 1

4

7

10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52

Figur 258 Grossistpriser 1998–2001 Källa: Jordbruksverket

11,00

1995 1996

10,00

1997

kr/kg

9,00 8,00 7,00 6,00 1

4

7

10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52

Figur 259 Grossistpriser 1995–1997, kr/kg Källa: Jordbruksverket

225


Konsumentledet Konsumentpriserna för bananer var ganska konstanta under flera år fram till 1995 då en klar prishöjning kunder noteras. Orsaken till prishöjningen är inte klar eftersom EU:s marknadsreglering för bananer inte tillämpades fullt ut under Sveriges första halvår i Unionen. Förmånliga övergångsregler tillämpades under denna period. Det är dock klart att priserna 2001 har legat högre än under 1999 och 2000. 1995

1996

2000

2001

1997

1998

1999

120 115 110 105 100 95 90 85 80 75 70 jan

feb

mar

apr

maj

jun

jul

aug

sep

okt

Figur 260 Konsumentprisindex för bananer under perioden 1995–2001 Källa: Jordbruksverket

226

nov

dec


4 Blommor 4.1 EU:s marknadsreglering av levande växter och blomsterprodukter Marknadsregleringen för levande växter och blomsterprodukter ingår som en del i EU:s jordbrukspolitik. Följande förordningar anses ha betydande inverkan på den vid jämförelse med andra produktgrupper ganska fria marknadsregleringen för levande växter och blomsterprodukter. •

Rådets förordning 234/68 om den gemensamma marknaden för levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d., snittblommor och snittgrönt. Förordningen innehåller rambestämmelser för: •

kvalitetsnormer

kvalitetskontroll

fastställande av minimipriser för export till tredje land av lökar och rotknölar m.m.

tillämpning av gemensam tulltaxa

åtgärder för att hindra störningar av gemenskapsmarknaden vid handel med tredje land

inrättande av förvaltningskommitté

• Rådets förordning 315/68 om fastställande av kvalitetsnormer för blomsterlökar och blomsterproducerande stam- och rotknölar: Blomsterlökar och blomsterproducerande stam- och rotknölar är föremål för en omfattande handel såväl inom gemenskapen som mellan medlemsstaterna och tredje land. För att upprätthålla och utveckla denna handel anses det föreligga behov för gemensamma kvalitetsnormer. • Rådets förordning 316/68 om fastställande av kvalitetsnormer för friska snittblommor och friskt snittgrönt: Förordningen omfattar rambestämmelser för snittblommor i stort samt mer detaljerade bestämmelser för mimosa och friskt snittgrönt av släktet Asparagus.

4.1.1 Marknadsföringsstöd Ett speciellt marknadsföringsstöd för levande blommor och växter började betalas ut 1997. Syftet med stödet var att öka konsumtionen av gemenskapens blommor och levande växter i och utanför gemenskapen. Stödet reglerades i rådets förordning (EG) nr 2275/1996 om särskilda åtgärder inom sektorn för levande växter och blomsterprodukter. I och med upprättandet av rådets förordning (EG) nr 2702/1999 om informations- och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter i tredje land ändrades nr 2275/1996 så att den endast gällde marknadsföring av levande växter och blomsterprodukter inom gemenskapen. Denna förordning slutade gälla i samband med införandet av rådets förordning (EG) nr 2826/2000 om informations- och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den interna marknaden. Stöd för marknadsföring av blommor och levande växter inom samt utom gemenskapen ingår således numera i generella förordningar för jordbruksprodukter. Kommissionen finansierar helt eller delvis de beviljade marknadsföringsgsåtgärderna. Åtgärderna får inte vara inriktade på varumärken eller stimulera till konsumtion av en produkt med visst ursprung. Blommor och levande växter omfattas av marknadsföringsåtgärderna i 2826/2000 genom tillämpningsförordning 94/2002. Det är ännu oklart i vilken utsträckning åtgärderna kan ske. En utvärdering av de tre åren 1997–1999 som det speciella marknadsföringsstödet för blommor betalats ut för, ska slutföras. Fortsatt diskussion om marknadsföringsstödets framtid för blommor och plantor kommer att ske i förvaltningskommittén för säljfrämjande åtgärder.

227


De åtgärder som beviljades stöd under 2275/96 skulle: •

bedömas bidra till en ökning av konsumtionen

bedömas leda till en anpassning av produktionen till konsumtionen

genomföras inom ett år från och med dagen för undertecknandet av avtalet

prioriteras om de genomfördes i fler än ett medlemsland

Åtgärderna fick omfatta: •

traditionell marknadsföring i TV och annan media eller genom affischering

informationsinsatser i samband med försäljning

deltagande i mässor och utställningar

framtagande av publikationsmaterial och audiovisuellt material

organisation av PR-kampanjer

framtagande av undervisningsmaterial

Åtgärderna fick inte: •

vara föremål för annan nationell finansiering överskridande 20 %

lyfta fram varumärken eller produkter från ett visst medlemsland

Godkända sökanden var: •

organisationer som bestod av ett eller flera intressen i sektorn

organisationer som hade erforderlig rättskapacitet att genomföra åtgärderna

organisationer som hade sitt säte i gemenskapen

Kontrollåtgärder: •

skulle genomföras av Jordbruksverket

omfattade kontroll av att avtalet följdes

omfattade verifierande av uppgifter t.ex. i ansökan om utbetalning

4.2 Produktion i Sverige Produktionen av blommor delas in i växthusodling och frilandsodling. I växthus odlas prydnadsväxter (snittblommor, lökblommor, krukväxter och utplanteringsväxter) samt sticklingar och småplantor. På friland odlas plantskoleväxter och snittblommor. Odlingen av prydnadsväxter är spridd över hela Sverige, men mest koncentrerad till Skåne, Halland och Mälarregionen. Rosor odlas nästan uteslutande i Skåne- och Stockholms län och den största produktionen av lökblommor finns i Mälarregionen. Hälften av krukväxtproduktionen förekommer i Skåne, andra betydande produktionsområden är Stockholmsområdet, västra Sverige och Östergötland. Produktionen av utplanteringsväxter är jämnt spridd över Sverige med ett visst överskott, avsett för försäljning till övriga delar av landet, i södra Sverige. När det gäller statistiken för utplanteringsväxter och sticklingar och småplantor skiljs i statistiken på växtslag som avses för egen användning eller till trädgårdsföretag för vidare kultur (sticklingar och småplantor) och till konsument (utplanteringsväxter).

228


4.2.1 Prydnadsväxter i växthus I tabellen nedan presenteras omfattningen av odlingen för 1999 för hela riket. Uppgifter om areal finns endast för snittblommor. Drivning av lökblommor, odling av krukväxter och utplanteringsväxter tas upp som skördade kvantiteter. Även omfattningen av sticklingar och småplantor framgår av tabellen. Distrikten är indelade efter följande län: Distrikt Södra: Blekinge, Skåne; Distrikt Sydöstra: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands; Distrikt Västra: Hallands, Västra Götalands, Värmlands; Distrikt Mellan: Stockholm, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands, Gävleborgs, Dalarna, Örebro; Distrikt Norra: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Tabell 121 Omfattningen av odlingen av prydnadsväxter i växthus och bänkgård efter indelning av länen i 5 distrikt, i m2 eller 1000 stycken. Avser företag med minst 200 m2 växthus, 1999

Distrikt, del av Sverige

Rosor kvm

Södra

31 690

KrysanLökLökthemum blommor/ blommor/ kvm snitt kruka 1000 1000 st st 4 660 17 256 2 047

Krukväxter 1000 st 25 255

Utplant- Sticklingar eringsoch småväxter plantor 1000 1000 st st 20 754 159 782

% av tot

34 %

19 %

16 %

18 %

52 %

33 %

91 %

Sydöstra

5130

3 170

8812

818

3 187

6 767

1 345

% av tot

6%

13 %

8%

7%

7%

11 %

1%

10 965

13 926

26 591

3 279

8 399

12 569

13 329

12 %

56 %

25 %

29 %

17 %

20 %

8%

44 158

3 241

48 075

4 943

10 273

15 884

1 501

48 %

13 %

46 %

43 %

21 %

25 %

1%

80

0

3 941

385

1 398

7 130

595

0%

0%

4%

3%

3%

11 %

0%

92 023

24 997

104 675

11 472

48 512

63 104

176 552

Västra % av tot Mellan % av tot Norra % av tot Hela riket

Källa: SCB, Trädgårdsräkningen 2000

Den totala växthusytan 1997 var 3 511 000 m2 för företag med minst 200 m2 växthusyta. Av den totala växthusytan fanns 90 % av ytan i uppvärmda växthus. Köksväxter stod för 40 %, krukväxter stod för 31 % och snittblommor inklusive lökväxter stod för 9 % av den totala växthusytan. Till 1999 har växthusytan minskat något, till cirka 3 309 000 m2, och andelen för uppvärmda växthus har ökat något, till drygt 92 %. Ytan för rosor uppgick 1999 till 92 023 m2 och ytan för krysantemum till 24 997 m2 . Detta innebär en minskning sedan 1996 med 10 % respektive 24 %. I tabellen nedan redovisas skörden för prydnadsväxter i växthus, angivet i 1000 stycken. Nytt för 1999 är att lökblommor delats upp i två klasser, lökblommor/snitt och lökblommor/kruka. Totalt har produktionen av lökblommor ökat sedan 1996. Produktionen av snittblommor har minskat för varje period sedan 1987, medan sticklingar och småplantor ökat för varje period, utom för 1996. Produktionen av krukväxter har legat på en relativt jämn nivå och utplanteringsväxter har minskat sedan 1990.

229


Tabell 122 Skörd i 1000 stycken, avser företag med minst 200 m2 växthusyta

Växtslag Snittblommor Lökblommor Lökblommor/snitt Lökblommor/kruka Krukväxter Utplanteringsväxter Sticklingar, småplant.

1984 35 240 130 602 37 384 51 672 61 699

1987 35 527 133 880 46 719 60 229 111 074

1990 25 386 122 488 46 347 70 410 117 605

1993 24 072 126 919 49 835 68 487 180 675

1996 21 423 88 933 47 176 64 759 144 965

1999 17 271 104 675 11 470 48 511 63 101 176 556

Källa: SCB Trädgårdsinventeringen 1997, SCB Trädgårdsräkningen 2000

4.2.2 Snittblommor på friland De viktigaste snittblomskulturerna på friland är aster, blåklint, eterneller, krysantemum och perenner. Av tabellen nedan framgår att arealen ökat mellan 1990 och 1993, för att sedan minska mellan 1993 och 1999. Produktionen 1999 uppgår endast till en tredjedel av 1996 års skörd och antalet företag har också minskat. Tabell 123 Areal, skörd och antal företag med minst 0,3 hektar frilandsodling

År areal, ha skörd, 1000 st antal företag

1984 86,8 13 645 231

1987 72,8 15 829 200

1990 64,8 10 705 156

1993 89,0 200

1996 66,8 18 903 168

1999 47,0 6 156 97

Källa: SCB Trädgårdsinventeringen 1997, SCB Trädgårdsräkningen 2000

4.2.3 Plantskoleväxter Plantskoleväxter odlas på friland och i container, d.v.s. krukor eller påsar. 1999 var den totala produktionen av plantskoleväxter på friland 24 284 000 stycken och i container 5 044 000 stycken. Tabellen nedan visar omfattningen av odlingen 1999. Tabell 124 Omfattningen av plantskoleväxter (ej skogsplantor) på friland och i container 1999, i areal (ha) samt antal (1000 stycken)

Typ Rosor Jordgubbsplantor Fruktträd Lövfällande träd Bärbuskar Prydnadsväxter Perenner Barrväxter Klängväxter Häck- och landskapsväxter Övriga plantskoleväxter Summa plantskoleväxter Källa: SCB, Trädgårdsräkningen 2000

230

Friland Areal ha 20,7 69,6 77,8 198,1 32,1 83,0 22,2 23,2 43,8 45,0 615,8

1000 st 1 005 7 062 1 088 652 236 1 638 2 353 245 4 506 24 284

Container Areal ha 1,3 3,1 4,4 1,5 16,1 7,6 2,3 0,4 0,5 2,7 39,9

1000 st 47 66 50 86 995 3 371 138 30 171 91 5 044


Ungefär hälften av Sveriges plantskoleväxter odlas i södra Sverige, där cirka 35 % av antalet företag finns lokaliserade. I västra Sverige finns drygt 30 % av arealen och 28 % av antalet företag. Plantskoleföretagen har minskat i antal men har arealmässigt blivit större mellan 1990 och 1996, för att sedan åter minska till 1999. Tabell 125 Areal och antal företag för plantskoleväxter (ej skogsplantor) på friland och i container

År

1984

1987

1990

1993

1996

1999

areal, ha

793

737

706

740

761

615

antal företag

310

303

246

230

194

181

Källa: SCB Trädgårdsräkningen 2000

4.3 Sveriges import/export Tabellerna nedan visar Sveriges import och export under perioden 1995 till 2001 i miljoner kronor. Importen av lökar och stam- och rotknölar minskade för varje år mellan 1995 och 1997 och har sedan legat på en relativt jämn nivå, med en ökning under 2001. Sedan 1996 har också snittblommor minskat, med undantag för 2000. Importen av sticklingar och fruktträd har däremot ökat, med undantag för 1998. 2001 bestod cirka 60 % av importen av sticklingar och fruktträd, 30 % av snittblommor och 10 % av lökar samt stam- och rotknölar. Tabell 126 Sveriges import av levande träd och växter, miljoner kr

Varugrupp

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

Lökar, stamknölar, rotknölar m.m. 163,10 154,61 150,08 156,43 149,40 156,46 195,17 Sticklingar, fruktträd m.m.

653,04 712,45 753,57 706,15 778,09 854,35 955,24

Snittblommor

438,77 495,47 479,28 419,38 389,05 443,54 427,89

Källa: SCB

Exporten av levande träd och växter är liten jämfört med importen, men har under perioden ökat kraftigt, från totalt 12,1 miljoner kronor 1995 till 43,9 miljoner kronor 2001. 2001 bestod över 55 % av exporten av sticklingar och fruktträd, närmare 30 % av lökar etc. och 15 % av snittblommor. Tabell 127 Sveriges export av levande träd och växter, miljoner kr

Varugrupp

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

Lökar, stamknölar, rotknölar m.m.

0,50

0,56

1,90

4,42

6,77

14,81

12,31

Sticklingar, fruktträd m.m.

5,98

17,42

13,63

12,90

29,05

16,14

25,03

Snittblommor

5,63

7,89

8,20

4,07

2,57

5,62

6,60

Källa: SCB

4.4 Prisutvecklingen i Sverige Tabellen nedan visar avräkningspriser för blommor och plantskoleväxter i Sverige. Avräkningspriserna speglar prisutvecklingen på producentsidan. Priserna redovisas för varje månad eftersom blommor, liksom de andra trädgårdsprodukterna, är en säsongsvara.

231


Tabell 128 Avräkningsprisindex för blommor och plantskoleväxter, 1995–2000 (1995=100)

Period

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

januari

104,6

102,9

98,6

109,4

96,3

94,5

100,3

februari

104,4

101,6

98,5

114,6

98,8

101,3

106,5

mars

102,7

97,3

99,5

98,7

98,8

101,2

103,4

april maj

102,3 101,5

101,8 103,4

104,4 108,7

101,2 110,8

103,2 109

105,2 111,4

106,9 111,7

juni

100,3

105,5

108,6

107,6

107,3

104,6

108,8

juli

74,7

81,3

75,5

77,4

74,6

79,6

83,5

augusti september

82,6 92,0

83,8 96,6

76,6 95,3

78,5 97,7

75,6 94,1

76,5 98

76,6 100,3

oktober

96,1

97,5

98,4

100,9

97,2

101,4

102,1

november

102,7

101,8

102,1

104,7

100,8

95,9

98,8

december

100,8

99,2

98,9

99,0

90,4

88,4

87,1

100

100,3

101,2

103,5

99,8

100,6

102,7

helår Källa: Jordbruksverket

Priserna har legat på en jämn nivå på helårsbasis, medan vissa förändringar har förekommit månadsvis mellan åren.

4.5 EU:s produktion Under de senaste åren har såväl produktion som handel ökat inom och utanför gemenskapen. Sektorn står för 6 % av jordbruksproduktionen i EU och omsätter cirka 14 miljarder euro. Nedanstående tabell indikerar hur stor produktionen av blommor och krukväxter är i medlemsstaterna. För Grekland, Luxemburg och Portugal finns inga siffror. Inom parantes anges för vilket år siffran gäller. Tabell 129 Produktion i EU av blommor och krukväxter, miljoner euro, samt areal, ha

Land

Produktion miljoner euro

Antal företag

Areal ha

Belgien

238 (1999)

2 953 (1999)

1 684 (1998)

Danmark

354 (1998)

1 054 (1999)

628 (1996)

76 (1999)

998 (1999)

141 (1999)

956 (1998)

7 663 (1998)

6 628 (1998)

Irland

19 (1998)

-

300 (1980)

Italien

1 826 (1994)

-

7 654 (1994)

Nederländerna

3 046 (2000)

9 457 (1999)

8 526 (1999)

Spanien Storbritannien

345 (1990) 468 (1999)

6 454 (1997) 9 400 (1998)

4 127 (1994) 7 230 (1998)

Sverige

199 (1990)

1 703 (1999)

86 (1996)

1 174 (1997) 240 (1999)

11 197 (1996) 1 357 (1999)

7 066 (1996) 1 982 (1999)

Finland Frankrike

Tyskland Österrike

Källa: AIPH-Union Fleurs Statistical Yearbook 2001

232


Den nedåtgående produktionstrenden för prydnadsväxter för 1993/94 fortsatte under 1995. Produktionssiffrorna minskade något i de flesta länderna t.ex. Nederländerna, Frankrike och Tyskland. Sverige, Finland och Österrike fick se sin plantskoleproduktion minska betydligt under 1995. Även Finlands och Österrikes produktion av prydnadsväxter minskade kraftigt under 1995. Efter nedgången 1995 ökade produktionen 1996 både inom och utanför gemenskapen. Ökningen var störst mellan 1995 och 1996 och produktionen för 1997 stannade kvar på nivån som uppnåddes 1996. De senaste åren märks en uppåtgång i produktionen, bl.a. genom att nettoexporten har ökat sedan 1997 samtidigt som konsumtionen har ökat.

4.6 EU:s konsumtion Figuren nedan ger en bild av hur mycket prydnadsväxter som konsumeras per capita i EU-länderna. När det gäller snittblommor är det Österrike som har störst konsumtion per capita, 45 euro. Sedan följer Belgien (40 euro), Finland och Tyskland (38 euro), Danmark (37 euro) och Sverige (35 euro). Minst är konsumtionen i Irland (19 euro), Spanien (17 euro), Grekland och Portugal (13 euro). I Tyskland, Danmark och Sverige är konsumtionen av krukväxter större än snittblommor. I Tyskland och Danmark konsumeras krukväxter för 40 euro per capita och i Sverige för 37 euro per capita. De länder i unionen som konsumerar minst krukväxter per capita är Italien och Storbritannien (9 euro), Irland (7 euro), Grekland (5 euro) och Portugal (4 euro).

S n ittb lo m m o r

K ru k v ä x te r

50 45

45

40

40 35

38

40 38

40 37

37 35

31

33

32

31

30

27

25

22

20

20

20

19

17 14

16

15 9

10

9

13

7

13

5

5

4

0 A

B

F IN

D

DK

S

I

NL

F

UK

IR L

E

GR

P

Figur 261 Konsumtion per capita i EU av snittblommor och krukväxter, 1998, euro Källa: : AIPH-Union Fleurs Statistical Yearbook 2000

Inom sektorn för prydnadsväxter minskade försäljningen 1995 för de flesta länderna inom EU. Antalet företag inom sektorn minskade i hela EU förutom i Sverige och Österrike. Troliga orsaker till den nedåtgående trenden: •

Den generella ekonomiska situationen, i Europa, har lett till minskad konsumtion. Detta har speciellt drabbat prydnadsväxter.

Ökad globalisering av marknaden. Afrika, Centralamerika och Sydostasien har blivit aktörer på marknaden vilket pressat priserna.

EU:s utvidgning med Sverige, Finland och Österrike har skapat problem i sektorn för prydnadsväxter. Den inhemska produktionen kunde inte stå emot importtrycket från länder med stora produktionsvolymer.

De senaste åren har dock både konsumtionen och produktionen ökat. Konsumtionsmönstren har ändrats, där bl.a. en minskning av konsumtionen av rosor märks till följd av att bladväxter ökat i konsumtion. 233


4.7 EU:s import/export Kapitel 6 i EU:s tulltaxa omfattar och föreskriver tullavgifter vid import från tredje land av de flesta produkter inom produktgruppen levande växter och blomsterprodukter. Tullavgifterna, i form av värdetullar, varierar mellan 0 % och 12 % för de olika produkterna. Det finns dock avtal mellan EU och tredje länder som innebär preferenstullar för vissa produkter och för vissa kvantiteter. Sådana avtal finns med östeuropeiska stater och medelhavsländer utanför gemenskapen. Inom ramen för GSPsystemet (u-landspreferenser) och avtal med AVS-länder (f.d. kolonier) medges tullfrihet för vissa blomsterprodukter. Av nedanstående tabell framgår vilka länder och hur stora kvantiteter som omfattas av bestämmelserna. KN-numren finns i EU:s gemensamma tulltaxa. Av stort intresse för svensk produktion och svensk handel med snittblommor är avtalen om preferenstullar med medelhavsländer utanför gemenskapen, särskilt avtalet med Israel. För 2001 råder tullfrihet inom en kvot på 24 600 ton för snittblommor från Israel. Tabell 130 Importkvoter som omfattas av preferenstullar

Land

Period

KN-nummer

01.01. – 31.12. 0603 10 01.01. – 31.12. 0603 90 01.11. – 15.04. 0603 10 80

Israel

Marocko

15.10. – 14.05. 0603 10 10+40+50 15.10. – 31.05. 0603 10 20 15.10. – 14.05. 0603 10 30+80

Ton

Totalt

19 500 100 5 000

24 600

3 000 2 000

5 000

Jordanien

01.11. – 31.10. 0603 10

56

56

Cypern

01.11. – 31.10. 0603 10

75

75

01.01. – 31.12. 0603 10

1 500

1 500

Tunisien

01.01. – 31.12. 0603 10

840

840

Tjeckien

01.07. – 30.06. 0603 10

250

250

Slovakien

01.07. – 30.06. 0603 10

125

125

Sydafrika

01.01. – 31.12. 01.06. – 31.10. 01.01. – 31.05. 01.01. – 31.12.

0603 10+30+50 0603 10 80 0603 10 8030 0603 90

515 618 945 515

2 593

01.06. – 31.10. 01.11. – 31.05. 01.06. – 31.10. 01.11. – 31.05.

0603 10 10+20+30+40+50 0603 10 10+20+30+40+50 0603 10 80 0603 10 80

[350 [ [400 [

750

Västbanken Gazaremsan

och

Mexico

Källa: EU-kommissionen

234


För att skydda produktionen inom gemenskapen av nejlikor och rosor mot för låga importpriser har man infört ett system för dessa produkter som bygger på producentpriser, som ska tjäna som riktmärke vid import inom tullkvoten. Importpriset fastställs för varje vara och ursprungsland var fjortonde dag för kommande två veckor. Importpriserna räknas fram utifrån ett vägt medelvärde av de priser som beräknas på representativa importmarknader inom unionen. Unionens producentpriser fastställs för varje vara var fjortonde dag för kommande två veckor. Producentpriserna räknas fram utifrån ett vägt medelvärde av de priser som beräknas på representativa producentmarknader inom unionen. Denna bestämmelse gäller nejlikor (enkla och dubbla) och rosor (storblommiga och småblommiga) med ursprung i Cypern, Israel, Jordanien och Marocko samt i Västbanken och Gazaremsan. Tabellen nedan visar EU:s externa export och import av blommor och levande växter 1995–2000. Både importen och exporten har ökat sedan 1995. EU är nettoexportör av levande växter och blomsterprodukter, främst p.g.a. den i förhållande till import höga exporten av lökar. Även exporten av sticklingar och fruktträd har ökat. När det gäller snittblommor är EU nettoimportör. Tabell 131 EU:s import/export av levande växter och blomsterprodukter, 1995–2000, tusen euro

Varugrupp

Lökar, stamknölar, Sticklingar, fruktträd rotknölar m.m. m.m.

Snittblommor

År

Import

Export

Import

Export

Import

Export

1995

18 635

285 740

143 783

282 628

441 835

299 301

1996

19 909

265 282

154 458

299 501

483 166

307 622

1997

22 100

254 629

148 042

319 224

527 908

311 027

1998

25 458

290 776

158 287

344 601

565 702

312 545

1999

29 446

307 434

179 440

398 796

550 045

371 395

2000

34 045

312 073

203 917

458 491

612 260

454 731

Källa: Eurostat

Av nedanstående tabell framgår hur handeln ser ut för respektive medlemsstat 2000. Nederländerna dominerar export och utförsel och står för hela 77 % av den externa exporten samt 68 % av utförseln inom unionen. Italien exporterar 6 %, Tyskland 5 % och Danmark 4 %. Inom unionen står Belgien, Danmark och Italien för 7 % vardera. När det gäller import är det Nederländerna som står för den största delen, 56 %. Storbritannien står för 14 % och Tyskland för 10 %. Av införseln inom EU är det Tyskland som importerar mest, 30 %. Sedan följer Frankrike på 18 % och Storbritannien på 17 %. En stor del av importen består av snittblommor och när det gäller blommor är EU nettoimportör. Kenya är den största exportören till EU och Kenyas marknadsandel växer, idag ligger den på ungefär 28 %. Israel kommer på andra plats, men exporten minskar. Fram till 1998 var Israel den största exportören med en andel på 25 %. AVS-ländernas export av snittblommor ökar, och har idag en andel på 21 %, men Latinamerika står fortfarande för en stor del av exporten (33 %). Exporten från Medelhavsområdet minskar och ligger just nu på 21 % när det gäller export av snittblommor. Även Polen och Tjeckien har en stor handel med EU.

235


Tabell 132 EU-ländernas handel uppdelat på extern och intern handel, 2000, tusen euro

Land

Total export

Total utförsel

Total import

Total införsel

Belgien

16 928

350 048

26 129

232 962

Danmark

49 828

333 900

8 016

176 141

1 807

80

2 408

48 822

Frankrike

38 592

135 232

31 796

835 923

Grekland

1 016

1 320

3 719

33 448

Irland

541

1 955

1 796

48 590

Italien

73 538

319 914

47 592

346 677

1

403

119

18 249

939 196

3 179 049

474 792

167 723

Portugal

556

11 223

3 185

42 109

Spanien

15 757

159 101

30 326

94 309

Storbritannien

8 999

51 457

121 362

783 260

Sverige

2 815

1 522

6 309

161 293

Tyskland

66 696

131 016

86 913

1 349 211

Österrike

9 031

3 166

5 759

212 196

1 225 301

4 679 386

850 221

4 550 913

Finland

Luxemburg Nederländerna

EU Källa: Eurostat

236


Jordbruksverkets rapporter 2001 1.

Djurtransporter, – Nationellt tillsynsprojekt om tillsyn av djurtransporter.

2.

Biodlingsnäringens förutsättningar.

3.

Halvtidsutvärdering av rådets förordning (EG) 950/97 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet.

4.

Utvärdering av etableringsstödet till unga jordbrukare som en del i utvärderingen av förordning (EG) 950/97. Bilaga A (Bilaga 1 av 2 till Rapport 2001:3).

5.

Utvärdering av kompensationsbidrag som en del i utvärderingen av förordning EG 950/97. Bilaga B (Bilaga 2 av 2 till Rapport 2001:3).

6.

Jordbruksverkets foderkontroll, Kontroller 1997-1999, Tillverkning, import och tillsyn 1999.

7A. Trädgårdsnäringens växtskyddsförhållanden. 7B. Trädgårdsnäringens växtskyddsförhållanden. Tabeller 8.

Utvecklingen av arrende-, mark- och fastighetspriser i jordbruket.

9.

A Study of the Milk Sector in Poland, Hungary, the Czech Republic and Estonia

10. Inkomstmått och inkomstjämförelser inom jordbrukssektorn 11. Ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel, – Aktionsplan 2005 12. Tulleskalering för jordbruks- och fiskeriprodukter 13. Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet i olika djurhållningssystem med grisar 14. Kompetensutveckling av lantbrukare inom miljöområdet – KULM, verksamhetsåret 2000 15. Prisindex på jordbruks- och livsmedelsområdet 1966/67 – 2000 16. Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och livsmedel 1998-2000 17. Riktlinjer för gödsling och kalkning 2002 18. Jordbruksverkets foderkontroll 2000 19. Översyn av Miljö- och Landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000–2006 20. Marknadsöversikt – Vegetabilier 21. Marknadsöversikt – Animalier

Jordbruksverkets rapporter 2002 1.

Fri handel med mjölkkvoter, –en utvärdering av införandet

2.

Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik

3.

Kväveprovtagning i höstvete


Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se

ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-02/4-SE SJV offset, Jönköping, 2002 RA02:4

ra02_4  

This is the description

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you