aol14v2

Allt om syssels채ttning p책 landet

För att vi ska förstå landsbygdens förutsättningar och möjligheter behövs det en samlad bild, byggd på fakta, över hur det faktiskt ser ut. Allt om landet är en webbpublikation som samlar kunskap om Sveriges landsbygder. I publikationen beskriver vi en stor del av den statistik som finns om landsbygderna.

I Allt om landet har vi valt en definition av landsbygd som bygger på en indelning av Sveriges kommuner i fyra regiontyper: storstadsområden, stadsområden, landsbygd och gles landsbygd. De två sistnämnda menar vi är landsbygd.

I dessa kommuner bor omkring 34 procent av Sveriges befolkning. Sverige består inte av en typ av landsbygd utan vi måste prata om Sveriges landsbygder.

Det finns landsbygder som växer och landsbygder där befolkningen minskar.

I en del bygder ökar jobben medan de minskar i andra.

Allt om landet har en bred ansats och publikationen spänner över flera ämnesområden. Vi presenterar varje område som ett fristående avsnitt, men det finns många beröringspunkter mellan avsnitten. De områden som vi har valt att titta närmre på är: befolkningsstruktur, sysselsättning, företagande och tillväxt, service och infrastruktur, föreningsliv och miljö. Statistiken har lättöverskådlig grafik och kortare sammanfattningar. För den som vill ha mer kunskap innehåller varje avsnitt även en diskussionsdel som ger en fördjupad bild av ett visst område.

Statistiken som ligger till grund för våra beskrivningar finns tillgänglig i en databas. Om du vill veta mer om något statistikområde kan du själv söka i databasen.

Du hittar databasen här.

Sammanfattning Arbetslöshet är varken ett stads- eller landsfenomen Hög arbetslöshet finns både på landsbygden och i städerna. Men det är städerna som har lägst arbetslöshet. Trots att hög arbetslöshet finns i alla Sveriges kommuner så är arbetsförmedlingarna hårdare belastade på landsbygden. De har både ett större befolkningsunderlag och större geografisk yta att täcka.

Kvinnor är högre utbildade än män både i stad och på landsbygd Arbetslösheten är högre bland lågt utbildade personer än bland de högre utbildade.

Samtidigt kan arbetsmarknaden för högt utbildade personer vara begränsad. Många kvalificerade jobb finns bara på vissa platser, vanligtvis koncentrerade i städer. Det är också där andelen högutbildade är högst. Utbildningsnivån för utrikes födda följer samma mönster men där är skillnaderna mellan stad och land inte lika stora. Däremot finns stora skillnader mellan andelen högutbildade kvinnor och män. Utbildningsnivån är betydligt högre bland kvinnor och det är särskilt tydligt på landsbygden.

Sjukdagarna är fler på landsbygden Det tas i genomsnitt ut fler sjukdagar per arbetsför individ på landsbygden, särskilt på den glesa landsbygden. Vi kan se att det finns stora skillnader i antalet sjukdagar mellan kvinnor och män och i olika åldersgrupper. Kvinnor tar ut fler sjukdagar än män, både i städer och på landsbygd.

Lönerna stiger snabbast på den glesa landsbygden Stadsborna har högre lön är vad landsbygdsborna har. Detta är inte förvånande i och med att förädlingsvärdena är högre i städer. Ett förädlingsvärde är värdet av något som produceras, efter att kostnaderna för de insatsvaror som använts dragits bort. Per person är det den glesa landsbygden som har de högsta förädlingsvärdena, där produceras mest i förhållande till befolkningen. Sedan år 2005 har lönerna stigit snabbast på den glesa landsbygden och skillnaderna i lön mellan stad och land krymper.

Skillnaderna mellan stad och land krymper En generell trend vi ser för arbetsmarknaden är att skillnaderna mellan stad och land krymper. Detta ser vi inte bara i löneutvecklingen, utan även på andra områden, som till exempel antalet sjukdagar. Samtidigt finns det tydliga skillnader mellan stad och land när vi undersöker sambanden mellan olika arbetsmarknadsområden. Till exempel har utbildningsnivån ett starkt samband med arbetslösheten i städer, men ett svagt samband på landsbygden Författare: Johan Holmer

1 Innehåll 1 Arbetslös eller inte – viktiga perspektiv på arbetsmarknaden................ 8 1.1 Lägre arbetslöshet på landsbygd och i städerna.................................................................... 9 1.2 Förvärvsgraderna för inrikes och utrikes födda skiljer sig åt............................................10 1.2.1 Förvärvsgraderna för utrikes födda har minskat på landsbygden....................12 1.3 Antalet statliga jobb utanför städerna har minskat.............................................................13 1.4 Behov av arbetsförmedlare?.........................................................................................................15

2 Utbildningsnivåerna skiljer sig mellan stad och land....................................18 2.1 Regionala skillnader i utbildningsnivåer .................................................................................19 2.2 Stora skillnader i utbildningsnivå mellan kvinnor och män.............................................21 2.3 Utrikes födda är högre utbildade i städerna ..........................................................................22

3 Sjukdagar och arbetsskador..................................................................................................24 3.1 3.2 3.3 3.4

Antalet sjukdagar är lägre i staden............................................................................................25 Kvinnor tar ut fler sjukdagar än män.........................................................................................27 Sjukdagarna, staden och landet.................................................................................................28 Arbetsskadorna minskar................................................................................................................30

4 Var är lönerna lägst och högst?..........................................................................................32 4.1 Lönerna på den glesa landsbygden har ökat mest..............................................................33 4.2 Löner i de areella näringarna.......................................................................................................35

5 Uppstår förädlingsvärden på landsbygden?..........................................................38 5.1 Den glesa landsbygdens BRP är relativt liten…....................................................................39 5.2 … men per capita är den störst...................................................................................................39 5.3 Löner från städerna till landsbygden genom pendling.....................................................40

6 Pendling och regionförstoring............................................................................................42 6.1 Många kommuner är utpendlingskommuner.......................................................................43 6.2 Pendlingen ökar på landsbygden och bland kvinnor.........................................................44 6.3 Krympande skillnader i pendling mellan män och kvinnor..............................................45

7 Diskussion och fördjupning: Vad säger arbetsmarknadsstatistiken?........................................................................48 7.1 Kommuner öster om Östersund och söder om Jönköping utmärker sig....................49 7.2 Högst och lägst rankade kommuner.........................................................................................53 7.3 Arbetsmarknaden skiljer sig mellan stad och land..............................................................57 7.3.1 Så här skiljer sig arbetsmarknaden mellan stad och land....................................59

8 Fortsatta studier...............................................................................................................................63 9 Så här definierar vi landsbygd.............................................................................................64

10 Bilaga..........................................................................................................................................................69 10.1 Beskrivning av statistiken..............................................................................................................69 10.1.1 Arbetslös eller inte – viktiga perspektiv på arbetsmarknaden...........................69 10.1.2 Utbildningsnivåerna skiljer sig mellan stad och land............................................69 10.1.3 Sjukdagar och arbetsskador...........................................................................................70 10.1.4 Var är lönerna lägst och högst?.....................................................................................70 10.1.5 Uppstår förädlingsvärden på landsbygden?...........................................................70 10.1.6 Pendling och regionförstoring......................................................................................71 10.1.7 Fördjupad statistik: Standardavvikelser och medianvärden ..............................71 10.2 Sveriges kommuner rankade efter sin arbetsmarknadsstatistik ....................................76 10.3 De tio arbetsmarknadsstatistiskt lägst rankade kommunernas variabelvärden.......82 10.4 De tio arbetsmarknadsstatistiskt högst rankade kommunernas variabelvärden.....82

11 Källförteckning..................................................................................................................................84 www.jordbruksverket.se/alltomlandet

1 Arbetslös eller inte – viktiga perspektiv på arbetsmarknaden • Hög arbetslöshet finns både i städerna och på landsbygden. Men det är städerna som har lägst arbetslöshet.

• De senaste årens konjunkturnedgång har drabbat utrikes födda hårdare än inrikes födda om man ser på utvecklingen i förvärvsgrader mellan 2005 och 2010.

• Arbetsförmedlingarnas belastning är större på landsbygden än i stadsområden. Befolkningsunderlaget per förmedling är betydligt större, liksom den geografiska yta de ska täcka.

Vill du veta mer?

I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.

1.1 Lägre arbetslöshet på landsbygd och i städerna Enligt SCB var arbetslösheten i Sverige 7,5 procent i genomsnitt under 2011, i åldersgruppen 15 - 74 år.1 Statistiken som vi redovisar i detta kapitel är statistik över den öppna arbetslösheten i åldrarna 20 - 64 år, de siffrorna är generellt större. Anledningen till att statistiken har denna åldersbegränsning är att det är i den åldern människor kan förväntas arbeta och att det generellt är för de åldrarna som övrig arbetsmarknadsstatistik finns. Figur 1 visar arbetslöshetsnivåerna för 2011 i landets alla kommuner.

I kapitel 9 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om hur vi definierar landsbygd.

I detta kapitel tittar vi närmare på två av de begrepp som kan användas när man diskuterar sysselsättning. Begreppen är förvärvsgrader och öppen arbetslöshet. Förvärvsgraden är, i den statistik som används här, andelen av befolkningen som är 20 till 64 år och har utfört visst arbete under det aktuella året. Med öppen arbetslöshet avses den andel av arbetskraften som saknar arbete men aktivt söker det.

Det finns hög arbetslöshet i alla regiontyper, både i städerna och i landsbygderna

Figur 1. Öppen arbetslöshet 2011.

Källa: FHI (egen bearbetning)

Det finns hög arbetslöshet i alla regiontyper, både i städerna och i landsbygderna vilket syns i figur 1. Tre geografiska områden utmärker sig med sina relativt höga arbetslöshetsnivåer: • De glesa landsbygdskommunerna öster om Östersund, • kommunerna nära gränsen mot Finland, • området mellan Eskilstuna och Norrköping.

De största sammanhängande områdena med låg arbetslöshet finns i södra Sveriges inland, där den i många kommuner ligger betydligt lägre än jämviktsarbetslösheten.

Med en arbetsmarknad som kontinuerligt matchar arbetssökande och arbetsgivare kommer viss arbetslöshet alltid att finnas, då det kan ta tid för de sökande att hitta nya arbeten, den så kallade friktionsarbetslösheten. I begreppet ingår även strukturell arbetslöshet.

1 SCB (2012:59) 2 Konjunkturinstitutet

9

Jämviktsarbetslöshet definieras av Konjunkturinstitutet som den arbetslöshetsnivå som är långsiktigt förenlig med en stabil inflation, just nu beräknas den till cirka 6,5 procent.2

Kommunerna i gles landsbygd har den högsta genomsnittliga arbetslösheten, se tabell 1.

Med 12,29 procent är den mellan 1,35-4,49 procentenheter högre än de andra regiontyperna. Som redan visats i figur 1 finns alla nivåer av arbetslöshet representerade i regiontyperna. Regiontypen landsbygd har i genomsnitt en något lägre arbetslöshet än stadskommunerna, och skillnaderna dem emellan är jämförelsevis små. Det är också relativt få landsbygdskommuner som har riktigt hög arbetslöshet.

Stadsområden har en betydligt större variation i arbetslöshet mellan sig än landsbygd och gles landsbygd. Städerna är helt enkelt inte lika homogena som landsbygden. Storstadsområdena har den lägsta arbetslösheten, men ett fåtal kommuner med mycket låga värden påverkar detta låga värde. Alla kommuner med mindre än fem procents arbetslöshet finns i Göteborgs, Malmös och Stockholms storstadsområden. Här finns också kommuner med riktigt hög arbetslöshet.

Nivåer av arbetslöshet finns i alla typer av kommuner. Nivåerna tycks snarare följa regionala mönster bland närliggande kommuner än ha tydliga kopplingar till de regiontyper kommunerna är uppdelade efter. I tabell 2 listas kommunerna med den högsta respektive lägsta öppna arbetslösheten.

Tabell 1. Öppen arbetslöshet i åldrarna 20 - 64 år, år 2011 Öppen arbetslöshet 2011, ålder 20 - 64 Regiontyp Glesbygd

Medelvärde, procent 12,29

Landsbygd

10,71

Stadsområden

10,94

Storstadsområden

7,80

Hela Sverige

7,5 (SCB)

Källa: FHI (egen bearbetning)

Tabell 2. Kommunerna med lägst respektive högst öppen arbetslöshet Nummer

Kommunerna med lägst arbetslöshet i procent

Kommunerna med högst arbetslöshet i procent

1

Danderyd

3,1

Haparanda

22,4

2

Vaxholm

3,3

Landskrona

20,1

3

Ekerö

3,8

Bräcke

17,9

4

Täby

3,8

Trollhättan

17,7

5

Vallentuna

3,9

Sollefteå

17,4

6

Nykvarn

4,3

Malmö

17,2

7

Lidingö

4,4

Överkalix

16,8

8

Lomma

4,5

Eskilstuna

16,7

9

Knivsta

4,7

Storfors

16,6

Tjörn

4,7

Södertälje

16,6

10

Källa: FHI, egen bearbetning

1.2 Förvärvsgraderna för inrikes och utrikes födda skiljer sig åt Förvärvsgrader är ett mått som visar hur stor andel av befolkningen som är sysselsatt, i detta fall i åldersspannet 20 till 64 år. En låg förvärvsgrad betyder antingen att det finns få arbetstillfällen i en kommun eller att arbetskraftens kompetens inte matchar det

10

som efterfrågas. Höga förvärvsgrader, runt 85 procent och däröver, betyder däremot att arbetsmarknaden behöver inpendlande arbetskraft.

Förvärvsgraderna har stigit bland inrikes födda mellan 2005 och 2010. Skillnaderna är små mellan regiontyperna, men relativt stora inom dem. Variationen är större bland storstads- och landsbygdskommuner än bland glesbygds- och stadskommuner. De största minskningarna i förvärvsgrader har skett i norra Norrland. Det är inte nödvändigtvis samma kommuner som de med den högsta arbetslösheten, men även de finns med bland de som haft sjunkande siffror. Tabell 3 visar förvärvsgraderna för inrikes och utrikes födda i de olika regiontyperna 2010.

I figur 2 kan vi se att förvärvsgraderna har ökat i inlandskommuner och minskat i kustkommuner.

Mer statistik om förvärvsgrader finns i bilagan.

Tabell 3. Förvärvsgrader år 2010, i procent.

Regiontyp

Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden

Medelvärde, procent

Inrikes födda

Utrikes födda

80,34 80,31 80,58 83,27

51,87 52,44 54,57 61,51

Källa: SCB, egen bearbetning

Figur 2. Förändringen i förvärvsgrader 2005 – 2010, inrikes födda.

Källa: SCB, egen bearbetning

11

Statistik kring förvärvsgrader hos utrikes födda finns i avsnitt Allt om att bo, leva och vara på landsbygden. I det avsnittet så ser vi på förvärvsgraden år 2010. Här kommer vi att titta på hur förvärvsgradsnivåerna har utvecklats från år 2005 och jämför den förändring som skett med den i den inrikes födda delen av befolkningen. Generellt är förvärvsgraderna lägre hos utrikes födda men under tidsperioden har utvecklingen gått åt markant olika håll i olika kommuner, oberoende av regiontypstillhörighet.

1.2.1 Förvärvsgraderna för utrikes födda har minskat på landsbygden Den ekonomiska nedgången tycks ha påverkat förvärvsgraden hos utrikes födda mer än hos befolkningen i stort. För många kommuner kan statistik inte visas på grund av att det finns för få observationer. Detta är särskilt vanligt för kommuner i regiontypen gles landsbygd. Därför kan vi inte analysera den kategorin. Generellt har förvärvsgraderna minskat på landsbygd och gles landsbygd, medan den i stort sett är oförändrad i stadsoch storstadsområden. Skillnaderna mellan kommuner är störst i regiontypen landsbygd, både år 2005 och 2010.

Figur 3 visar stora variationer mellan kommuner för förändringen av förvärvsgrader mellan 2005 och 2010. På landsbygden finns kommuner där förvärvsgraden sjunkit med mer än 20 procent, men också kommuner där den stigit med 30 procent eller mer.

Sådana skillnader kan förklaras dels av att det i en kommun finns ett stort utbud av jobb och en god integration, men även av att de som inte hittar någon sysselsättning väljer att flytta därifrån. På grund av bortfallet av observationer är det svårt att se mönster i vilka kommuner som haft stora ökningar respektive minskningar, särskilt som andelen av befolkningen som är född utomlands kan variera mycket mellan enskilda kommuner.

Det framgår av figur 3 att många av de centrala kommunerna i Göteborgs- och Stockholmsregionerna finns bland de vars förvärvsgrader sjunkit mest för utrikes födda, trots att den genomsnittliga utvecklingen för storstadsområden är marginellt positiv.

Stadsområdenas medelvärde har inte förändrats särskilt mycket under tidsperioden.

Jönköping, Karlskrona och Östersund har utvecklats positivt och höjt genomsnittet.

Samtidigt har Borås, Halmstad, Luleå, Skellefteå och Skövde sänkt genomsnittet ungefär lika mycket.

Figur 3. Förändringen i förvärvsgrader 2005 – 2010, utrikes födda Källa: SCB, egen bearbetning

12

Förvärvsgrad, utlandsfödda 0,8 0,75 0,7

Gles landsbygd

0,65

Landsbygd

0,6

Stad

0,55 0,5

Storstad

0,45 0,4 0,35

Förvärvsgrad, svenskfödda

0,3

Figur 4. Förvärvsgrader för inrikes och utrikes födda 2010.

Notera att axelvärdena inte är proportionella mot varandra. Axlarnas skalor är valda för att tydliggöra skillnaderna mellan regiontyper, inte för att ge en rättvisande bild av enskilda värden.

Källa: SCB, egen bearbetning

1.3 Antalet statliga jobb utanför städerna har minskat Om de statliga jobben fördelas över landet stöttar de regioner som behöver arbetstillfällen. Regioner som har förlorat arbetstillfällen, på grund av till exempel nedläggningar av försvaret, har kompenserats, åtminstone delvis, med att statliga myndigheter omlokaliseras dit. Det kan uppstå negativa konsekvenser när statliga jobb flyttas eller försvinner från en region vars arbetsmarknad inte kan kompensera för detta. Till statliga jobb räknas till exempel arbeten inom statlig förvaltning, affärsverk, institut och socialförsäkring.

Landsbygd och gles landsbygd har inte gynnats i fördelningen av statliga jobb mellan 2000 och 2011. Sedan år 2000 har de statliga jobben på gles landsbygd och landsbygd minskat i antal, medan de ökat i stads- och storstadsområden. Majoriteten av dem har sedan länge funnits i stads- och storstadsområden. 34 procent av Sveriges befolkning bor i kommuner som klassas som landsbygd eller gles landsbygd. Men andelen av de statliga jobben lokaliserade i dessa kommuner var 14 procent år 2011. Befolkningen har minskat utanför stadsområdena mellan 2000 och 2011, men andelen statliga jobb har minskat i en snabbare takt. År 2011 utgjorde dessa cirka 2,5 procent av arbetstillfällena på landsbygd och gles landsbygd, men nästan 7 respektive 6 procent i stads- och storstadsområden, se tabell 4. De statliga jobben är relativt få i många kommuner som räknas till landsbygd och gles landsbygd, vilket syns på kartan i figur 5. Framförallt är det i de kommuner som är geografiskt nära stadsområden som vi kan se detta. Arvidsjaur och Boden är kommuner som utgör undantag, i dem båda utgör de statliga jobben mer än tio procent av arbetsmarknaden.

I kapitel 9 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.

13

Tabell 4. De statliga jobben på arbetsmarknaden år 2000, 2006 och 2011

Antal De statliga jobbens De statliga jobbens

statliga job andel av arbetsmarknaden fördelning, procent Regiontyp/År 2000 2006 2011 2011 2000 2006 2011 Gles landsbygd

4 099

4 335

3 160

2,50 %

1,87

1,87

1,36

Landsbygd

37 832

35 673 30 146

2,44 %

17,26 15,37 12,96

Stadsområden

80 292

89 974 92 274

6,93 %

36,63 38,76 39,68

Storstadsområden 96 957 102 154 106 945

5,90 %

44,24 44,01 45,99

Källa: SCB, egen bearbetning

Figur 5. De statliga jobbens andel av arbetsmarknaden år 2011.

Källa: SCB, egen bearbetning

Figur 6 visar vilka förändringar som skett i antalet statliga jobb mellan 2006 och 2011.

Minskningarna har varit betydande i majoriteten av kommunerna på landsbygd och gles landsbygd. Undantag finns framför allt vid Norrlandskusten, vid Mälaren och utanför Linköping och Norrköping. I stadsområdena har antalet jobb i de flesta fall ökat, i de övriga har bara små minskningar skett och då framför allt i storstadsområdet runt Göteborg.

14

Figur 6. Förändringar i antalet statliga jobb mellan år 2006 och 2011.

Källa: SCB, egen bearbetning

1.4 Behov av arbetsförmedlare?

Det finns i genomsnitt drygt en arbetsförmedlare eller arbetsförmedling per kommun på landsbygden och på den glesa landsbygden. I stadsområden är antalet betydligt högre, strax över 8. Befolkningsunderlaget är störst på landsbygden medan det är lägst på gles landsbygd och mitt emellan finns stadskommunerna. Arbetslösheten är högst på gles landsbygd och lägst i storstadskommuner, detta redovisas i tabell 5.

Tabell 5. Antal arbetsförmedlare per kommun år 2010, samt deras befolkningsunderlag

Arbetsförmedlare 2010, antal per kommun Gles landsbygd Landsbygd

Befolkningsunderlag per arbetsförmedlare 2010

Arbetslöshet 2011, procent

1,3 1,6

6 550 11 620

12,29 10,71

Stadsområden

7,6

9 617

10,94

Storstadsområden

20,7

8 187

7,80

Källa: rAps, SCB, FHI, egen bearbetning

I storstadsområden har det skett en ökning i antalet arbetsförmedlare mellan 2003 och 2010, men på landsbygd och gles landsbygd har utvecklingen i princip varit obefintlig.

Trots att arbetslösheten är högre på landsbygden finns där färre arbetsförmedlare per invånare, arbetsförmedlarna har alltså större befolkningsunderlag och större avstånd att arbeta med på landsbygden. Utvecklingen illustreras i figur 7.

15

25

Antal arbetsförmedlare

20

15

10

5

0 2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

År Storstadsområden

Stadsområden

Figur 7. Utvecklingen i antal arbetsförmedlare.

Källa: Tillväxtanalys, egen bearbetning

16

Landsbygd

Gles landsbygd

2 Utbildningsnivåerna skiljer sig mellan stad och land • Högutbildade utgör en mycket större del av befolkningen i stads- och storstadsområden än i övriga landet.

• Andelarna högutbildade bland kvinnor och män skiljer sig mycket åt, särskilt på landsbygden. I vissa kommuner är en längre eftergymnasial utbildning tre gånger vanligare bland kvinnor än bland män.

• De utrikes födda följer samma mönster som befolkningen i övrigt, men skillnaderna är mindre mellan olika regiontyper. Generellt har de en högre utbildningsnivå än inrikes födda på landsbygden, men en lägre nivå i många stadsområden.

Vill du veta mer?

I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.

2.1 Regionala skillnader i utbildningsnivåer Andelen med eftergymnasial utbildning varierar betydligt mellan Sveriges kommuner, mellan 17 och 72 procent. Då näringslivsstrukturen varierar mycket mellan kommuner är det inget konstigt, men när statistiken redovisas på en karta framstår ett tydligt mönster.

Andelen av befolkningen med eftergymnasial utbildning är betydligt högre i stadskommuner och universitetsstäder som Lund, Umeå och Uppsala. Kommunernas varierande utbildningsnivå visas geografiskt i figur 8. Skillnaderna är små mellan gles landsbygd och landsbygd, vilket framgår av tabell 6. I dessa kommuner har i genomsnitt runt 25 procent en eftergymnasial utbildning. I stadsområden är andelen högre, genomsnittet ligger på 36 procent och 42 procent för storstadsområden. Skillnaderna mellan kommuner inom regiontyperna är inte så stora, utan relativt lika. De tio kommunerna med högst andel eftergymnasialt utbildade är alla stads- eller storstadskommuner, medan de med den lägsta andelen alla återfinns på landsbygd eller gles landsbygd.

Andelen av befolkningen med eftergymnasial utbildning är betydligt högre i stadskommuner och universitetsstäder som Lund, Umeå och Uppsala.

I kapitel 9 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.

Tabell 6. Utbildningsnivåer i arbetskraften Regiontyp

Andel av befolkningen 25 – 64 år med förgymnasial utbildning, procent

Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden

Andel av befolkningen 25 – 64 år med eftergymnasial utbildning, procent

11 14 12 11

24 26 36 42

Källa: SCB, egen bearbetning

Tabell 7. Kommunerna med högst respektive lägst andel eftergymnasialt utbildade i befolkningen

Högst andel av befolkningen 25 – 64 år med eftergymnasial utbildning

Nr Kommun

Andel, procent

Lägst andel av befolkningen 25 – 64 år med eftergymnasial utbildning Kommun

Andel, procent

1 Danderyd

72

Dorotea

17

2

Lund

67

Ljusnarsberg

18

3

Lidingö

61

Filipstad

18

4

Lomma

61

Munkfors

18

5

Täby

58

Laxå

19

6

Solna

56

Bjuv

19

7

Stockholm

55

Årjäng

19

8

Uppsala

55

Svenljunga

19

9

Umeå

54

Vansbro

19

10 Nacka

54

Eda

19

Källa: SCB, egen bearbetning

19

Den statistik som vi redovisar här är andelarna av befolkningen i åldern 25–64 år med förgymnasial respektive eftergymnasial utbildning. Eftergymnasial utbildning består av andelarna av befolkningen med sådana utbildningar som är både kortare och längre än tre år. Under benämningen förgymnasial utbildning räknas folkskola eller grundskola som högsta genomförda utbildning. De flesta folkhögskole-utbildningar räknas till den gymnasiala nivån, men somliga räknar SCB till de eftergymnasiala.

Figur 8. Andel av befolkningen 25- 64 år med eftergymnasial utbildning 2011 Källa: SCB, egen bearbetning

Figur 9. Andel av befolkningen 25 – 64 år med förgymnasial utbildning 2011.

Källa: SCB, egen bearbetning

20

Andelen befolkning med enbart förgymnasial utbildning är låg i universitetsstäderna och i storstadsområden. Många av norra Sveriges landsbygds- och glesa landsbygdskommuner har också låga andelar, andelar som understiger tio procent. Landsbygd är den regiontyp där de högsta nivåerna av enbart förgymnasial utbildning finns, vilket figur 9 visar. Den genomsnittliga andelen med enbart förgymnasial utbildning är därmed högst på landsbygden, 14 procent. I både gles landsbygd och storstadsområden är den 11 procent. Det genomsnittliga värdet för stadskommuner är 12 procent. Sett till alla kommuner varierar andelen med enbart förgymnasial utbildning från 3,2 till 23,8 procent av befolkningen. I tabell 7 visas de tio kommunerna med högst respektive lägst andel av befolkningen med eftergymnasial utbildning.

2.2 Stora skillnader i utbildningsnivå mellan kvinnor och män Utbildningsnivåerna skiljer sig mellan kvinnor och män. En större andel av männen har enbart för gymnasialutbildning och en större andel av kvinnorna har eftergymnasial utbildning, se tabell 8. Skillnaderna mellan enskilda kommuner är relativt små på landsbygd och på gles landsbygd, större i stadsområden och störst för storstadsområden, där de är betydligt större än skillnaderna mellan olika regiontyper. Mer statistik om utbildningsnivåer hittar du i bilagan.

Tabell 8. Utbildningsnivåer i arbetskraften, kvinnor och män, 2011

Regiontyp

Andel av befolkningen 25 – 64 år Andel av befolkningen 25 – 64 år med förgymnasial utbildning, procent med eftergymnasial utbildning, procent Kvinnor Män Kvinnor Män

Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden

11 14 12 11

17 21 16 15

32 32 41 46

17 20 31 38

Källa: SCB, egen bearbetning

I figur 10 visas skillnaderna mellan kvinnor och män vad gäller andelen högutbildade.

De är störst i vissa glesa landsbygdskommuner och landsbygdskommuner. Generellt är skillnaderna mindre nära och i städer. Det finns bara en kommun i Sverige där inte andelen kvinnor med eftergymnasial utbildning är högre än andelen män och det är Danderyd, där andelen är 72 procent för båda könen. Dock är andelen med enbart förgymnasial utbildning något större bland männen, fyra jämfört med tre procent.

21

Figur 10. Skillnader mellan andelarna högutbildade män och kvinnor i åldrarna 25 - 64 år, år 2011.

Källa: SCB, egen bearbetning

2.3 Utrikes födda är högre utbildade i städerna För utrikes födda, mellan 25 och 64 års ålder, är mönstret generellt detsamma som för hela befolkningen; utbildningsnivån är högre i stadsområden än på landsbygden.

För utrikes födda, mellan 25 och 64 års ålder, är mönstret generellt detsamma som för hela befolkningen; utbildningsnivån är högre i stadsområden än på landsbygden. Men skillnaderna mellan regiontyper är mindre än för hela befolkningen. I stadsområden är andelen med eftergymnasial utbildning ofta lägre eller lika hög för utrikes födda som för den totala befolkningen. Men på landsbygden och den glesa landsbygden är situationen den omvända, andelen med eftergymnasial utbildning är högre för utrikes födda i relation till hela befolkningen. Detta syns i figur 11 där stadsområden och landsbygd tydligt håller sig inom vissa färgintervall.

I tabell 9 visar vi andelarna med eftergymnasial respektive förgymnasial utbildning för den utrikes födda delen av befolkningen. Storstadsområdena har visserligen den lägsta genomsnittliga andelen med förgymnasial utbildning men det varierar väldigt mycket mellan olika kommuner. För eftergymnasial utbildning är mönstret det motsatta mot vad det är för förgymnasial. Nivåerna är lägst på landsbygden och högre i stads- och storstadsområdena.

22

Figur 11. Differens mellan andelen av den utrikes födda befolkningen med eftergymnasial utbildning och andelen med eftergymnasial utbildning i hela befolkningen, år 2011 Källa: SCB, egen bearbetning

Tabell 9. Andel av de utrikes födda med för- respektive eftergymnasial utbildning, procent

Regiontyp

Andel av den utrikes födda befolkningen, 25-64 år, med förgymnasial utbildning

Andel av den utrikes födda befolkningen, 25-64 år, med eftergymnasial utbildning

Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden

23 23 21

31 30 36

Storstadsområden

17

41

Källa: SCB, egen bearbetning

23

3 Sjukdagar och arbetsskador • Antalet sjukdagar som befolkningen tar ut är högre på landsbygden än i städerna. Sjukdagarna är 38 procent högre i den genomsnittliga glesa landsbygdskommunen än i storstadskommunen.

• Hur många sjukdagar befolkningen tar ut varierar mellan olika åldersgrupper. Det finns också skillnader mellan kvinnor och män. Kvinnor tar ut fler sjukdagar än män, både i städer och på landsbygd.

• Antalet arbetsskador per 1 000 arbetande individer varierar mycket mellan olika kommuner. Arbetsskadorna är färre i städerna.

Vill du veta mer?

I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.

3.1 Antalet sjukdagar är lägre i staden Skillnaderna i antal sjukdagar är stora mellan de olika regiontyperna. Sjukdagarna är lägre i stad än på landsbygd och särskilt stort är gapet mellan storstadsområden och den glesa landsbygden. Den genomsnittliga kommunen på gles landsbygd har 51 procent högre antal sjukdagar än den genomsnittliga storstadskommunen, vilket syns i tabell 10. Kommuner i regiontypen landsbygd har inte fullt så höga siffror, men genomsnittet är inte så mycket lägre än för gles landsbygd. Inom regiontypen storstadsområden däremot, är skillnaderna mycket stora. Orsaker till sjukdagar diskuteras i 3.3.

I kapitel 9 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.

Tabell 10. Genomsnittligt antal sjukdagar för befolkningena, olika åldersgrupper, kvinnor och män år 2011

Genomsnittligt antal sjukdagar

Regiontyp Kvinnor Män

a

Medelvärde (åldersgruppen 20-64 år)

Åldersgruppen Åldersgruppen 20-34 år 35-54 år

Gles landsbygd

45,10

33,53

39,31

11,48

29,87

Landsbygd

43,70

29,20

36,45

13,72

29,74

Stadsområden

37,69

24,61

31,15

12,20

26,88

Storstadsområden 31,30

20,74

26,02

10,88

21,72

I bilagan hittar du mer information om standardavvikelserna.

Källa: FHI, egen bearbetning

Kommunernas genomsnittliga antal sjukdagar visas i figur 12. Flera angränsande kommuner visar upp liknande värden och bildar sammanhängande områden. I de två kategorierna med lägst antal sjukdagar hittar vi relativt få landsbygdskommuner. Undantagen finns främst väster om Gävle och söder om Jönköping och Göteborg. I norra Sverige finns stora sammanhängande ytor av kommuner med många sjukdagar, till exempel i området öster om Östersund. Tabell 11 visar kommunerna med lägst respektive högst antal sjukdagar per invånare.

Tabell 11. Kommunerna med de lägsta och högsta antalen sjukdagar

Nr

Kommunerna med lägst Kommunerna med högst antal sjukdagar i procent antal sjukdagar i procent Kommun Antal sjukdagar Kommun Antal sjukdagar

1

Danderyd

14,65

Haparanda

57,45

2

Lomma

17,40

Ljusnarsberg

57,00

3

Vellinge

17,60

Gullspång

48,80

4

Lidingö

17,90

Laxå

47,60

5

Täby

18,55

Bjurholm

47,25

6

Nacka

18,80

Ragunda

46,65

7

Vaxholm

19,10

Söderhamn

46,10

8

Lund

20,25

Bräcke

46,10

9

Knivsta

20,45

Filipstad

46,05

Salem

20,85

Kramfors

46,05

10

Källa: FHI, egen bearbetning

25

Detta kapitel handlar sjukdagar och arbetsskador.

Statistiken som presenteras visar generella nivåer för antalet sjukdagar i Sveriges kommuner, samt hur de skiljer sig mellan åldersgrupper och mellan män och kvinnor. Arbetsskadenivåerna presenteras också på kommunnivå, men redovisas inte i större detalj än så. Vad som ingår i sjukdagar finns specificerat i bilagan.

Figur 12. Genomsnittligt antal sjukdagar 2011.

Källa: FHI, egen bearbetning

Figur 13 visar hur antalet sjukdagar har förändrats mellan åren 2005 och 2011. Generellt ser vi en sjunkande trend under tidsperioden. Det genomsnittliga antalet sjukdagar har sjunkit i alla kommuner. Ju mörkare grön ton kommunen har på kartan desto större har minskningen varit. I Norrlands inland och mellersta Sverige har minskningarna varit störst, med upp till 31 sjukdagar. Trots detta finns dessa kommuner fortfarande bland de med högst antal sjukdagar 2011 (figur 12). I stadsområdena har minskningarna varit mindre, speciellt i de centrala Stockholmskommunerna.

Figur 13 Förändring i antal sjukdagar 2005 - 2011.

Källa: FHI, egen bearbetning

26

Antal sjukdagar 2005 90 80 70 60

Gles landsbygd

50

Landsbygd Stadsområden

40

Storstadsområden 30 20 10 Antal sjukdagar 2011

0 0

10

20

30

40

50

60

Figur 14. Antal sjukdagar i kommunerna år 2005 och 2011.

Källa: FHI, egen bearbetning

Figur 14 visar relationen mellan antalet sjukdagar 2005 och 2011 för Sveriges kommuner.

Regiontyperna storstadområden och gles landsbygd tenderar att ta upp varsitt hörn av spridningen. Den allmänna trenden med färre sjukdagar år 2011 än 2005 går också att urskilja, då inga observationer befinner sig under den svarta linjen som korsar diagrammet. De observationer som ligger närmast linjen är främst landsbygdskommuner, vars värden alltså har förändrats minst.

3.2 Kvinnor tar ut fler sjukdagar än män Skillnaderna är stora mellan kvinnor och män. Dessa skillnader följer geografiska mönster som figur 15 visar. Kartan visar den procentuella skillnaden mellan antalet sjukdagar för kvinnor och män i kommunerna. Männens sjukdagar överstiger inte kvinnornas i någon kommun. Kartan visar hur många procent fler sjukdagar kvinnorna tar ut än männen. I några kommuner tar kvinnor ut så mycket som 110 procent fler sjukdagar än männen. Områden där skillnaderna är relativt stora, 50 – 75 procent, består av både stadsområden och landsbygd. Samtidigt befinner sig flera angränsande kommuner i varsin del av färgskalan. Åtvidaberg och Västervik är exempel på sådana angränsande kommuner. Västervik har små skillnader i sjuktalen mellan kvinnor och män, medan utpendlingskommunen Åtvidaberg däremot har stor skillnad, mer än 75 procent.

27

Figur 15. Skillnader mellan kvinnor och män i antal sjukdagar, 2011.

Källa: FHI, egen bearbetning

En korrelationsanalys visar på relationen mellan två olika variabler som undersöks, till exempel ålder och utbildningsnivå i en befolkning. En av de vanligaste metoderna (Pearsons R) visar relationen som ett tal (koefficient) som varierar mellan -1 och +1. Ju närmare 0 en korrelation är desto mindre samband finns det mellan faktorerna, ju närmare -1 eller +1 ett tal kommer desto starkare är relationen. Ålder och utbildningsnivå har i Sverige ett negativt samband (mellan 0 och -1) på grund av att äldre personer har lägre utbildning.

Kommunerna runt omkring Stockholmsområdet visar också skillnader mellan kommuner. I de centrala kommunerna är skillnaderna mellan antalet sjukdagar för kvinnor och män betydligt mindre än i de omgivande kommunerna. Dessa skillnader är dessutom betydligt större än i de flesta stadskommuner i Sverige över huvud taget, detta mönster syns inte alls lika tydligt i de två andra storstadsregionerna.

Skillnaderna är även betydande mellan olika åldersgrupper. Tabell 10 jämför antalet sjukdagar mellan ålderskategorierna 20 - 34 och 35 - 54 år. Skillnaderna är större mellan olika ålderskategorier än mellan regiontyper. Sjuktalen är mer än dubbelt så höga för 34 - 54 – åringar som för 20 - 34 – åringar. Storstadskommunerna sticker ut med ett betydligt lägre genomsnittligt värde för 35 - 54 – åringarna än övriga regiontyper.

3.3 Sjukdagarna, staden och landet Vi har sett att befolkningen på landsbygden och på den glesa landsbygden tar ut fler sjukdagar än de som bor i stadsområden. Ett sätt att förstå skillnaden i ohälsa mellan stad och land är att koppla den till faktorer som kan påverka sådana skillnader. Utbildning och medelålder är två sådana faktorer. Forskning har visat att högre utbildning hänger samman med bättre hälsa och att högre ålder är associerat med sämre hälsa.3 Tabell 12 ger statistik kring sjukdagar, ålder och utbildningsnivå. Där framgår att medelåldern är högre och medellivslängden kortare utanför stadsområdena. Men skillnaden mellan regiontyperna är betydligt mindre för medellivslängd än för medelålder. I tabellen framgår också att utbildningsnivån är högre i stadsområden och lägre på de olika landsbygderna.

3 Folkhälsoinstitutet (2013), Socialstyrelsen (1998)

28

Tabell 12. Genomsnittliga värden för folkmängd, arbetskraft, sjukdagar, medellivslängd och utbildningsnivå och medelålder 2011 a Regiontyp

Storstad

Folkmängd 2011 Arbetskraften 2011

74 291 40 077

Stadsområde

Landsbygd

Gles landsbygd

60 764 30 829

17 786 8 741

8 459 4 102

Sjukdagar 2011

26

31

36 39

Medellivslängd 2007 - 2011

82

81

81 80

Medelålder 2011

40

41

44 46

42 %

36 %

26 % 24 %

Andel postgymnasial utbildning 2011

Arbetskraften = arbetskraftens storlek i varje kommun. Sjukdagar och utbildning gäller arbetskraften. Andel postgymnasial utbildning = gymnasial utbildning kortare eller längre än tre år. a

Källa: FHI, egen bearbetning

Figur 16 visar skillnaderna i antalet sjukdagar mellan regiontyperna och mellan könen.

Det finns både en tydlig regiontypsskillnad och en könsskillnad. Sjukdagarna är fler på landsbygderna än i stadsområden och de är fler hos kvinnor än hos män. Mönstret ser liknande ut när det gäller utbildning där det finns tydliga regiontypsskillnader och tydliga könsskillnader. För medellivslängden är skillnaderna större mellan könen än mellan regiontyperna.

50,0

40,0

Sjukdagar

39,2

37,7

35,0 30,0

45,1

43,7

45,0

31,3

31,1

26,0

25,0

36,4

33,5 29,2

24,6 20,7

20,0 15,0 10,0 5,0 0,0

Storstadsområden Ohälsa

Stadsområden Ohälsa kvinnor

Landsbygd

Gles landsbygd

Ohälsa män

Figur 16. Sjukdagar per regiontyp och kön 2011.

Källa: FHI, egen bearbetning

Tabell 13 visar korrelationen mellan sjukdagar, utbildningsnivå, medellivslängd och medelålder i olika regiontyper. Det finns ett samband mellan utbildning och antal sjukdagar men det sambandet är främst ett samband i stad och storstad och korrelationen är svagare på landsbygden. På samma sätt är medellivslängden korrelerad till antal sjukdagar med ett samband som är starkast i stadsområden och svagare på landsbygden.

Traditionella förklaringsfaktorer tycks vara svagare utanför städerna. Däremot har medelåldern en starkare koppling till sjukdagar på landsbygderna. Korrelationen är svag i storstadsområden men starkare på den glesa landsbygden. Detta tyder på att det även finns andra faktorer utöver befolkningens medelålder och utbildningsnivå som förklarar hälsan hos befolkningen på landsbygden.

29

Tabell 13. Korrelationsmatris sjukdagar, medellivslängd, medelålder och utbildning per regiontyp 2011 Regiontyp Variabel Sjukdagar Andel postgymnasial Medel-

utbildning livslängd Storstad

Sjukdagar

Andel postgymnasial utbildning

-0,77

Medellivslängd

-0,72

0,64

Medelålder

0,28-

0,18

Stadsområde

Sjukdagar

Andel postgymnasial utbildning

Medelålder

1 1 1 0,03

1

1 -0,751

Medellivslängd -0,58 0,56

Medelålder

Landsbygd

Sjukdagar

Andel postgymnasial utbildning

Medellivslängd -0,55 0,36

Medelålder

0,64

-0,49

1 -0,32

1

1 -0,471 0,44

Gles landsbygd Sjukdagar

-0,27

1 -0,15

1

1

Andel postgymnasial utbildning

-0,321

Medellivslängd

-0,00

0,22

Medelålder

0,51

-0,62

1 -0,28

1

Källa: FHI, SCB, egna bearbetningar

3.4 Arbetsskadorna minskar Sedan år 2005 har antalet arbetsskador per 1 000 förvärvsarbetande minskat i alla regiontyper. Tabell 14 visar de genomsnittliga värdena för de olika regiontyperna år 2005 och 2010. År 2005 hade storstadsområdena de lägsta värdena, medan de andra regiontyperna hade betydligt högre värden, framförallt landsbygdskommunerna. År 2010 såg det något annorlunda ut och efter en stor minskning hade de glesa landsbygdskommunerna det lägsta värdet. Trots en stor minskning i landsbygdskommunerna var arbetsskador betydligt vanligare i landsbygdskommuner år 2010.

Tabell 14. Arbetsskador 2005 och 2010 Regiontyp

Genomsnittligt antal arbetsskador per 1000 förvärvsarbetande, 2005 och 2010 Medelvärde 2005 Medelvärde 2010 Förändring

Gles landsbygd Landsbygd

12,18 13,96

7,94 -4,24 10,33 -3,63

Stadsområden

12,00

8,59 -3,41

Storstadsområden

10,41

8,01 -2,40

Källa: FHI, egen bearbetning

Figur 17 visar antalet arbetsskador i Sveriges kommuner. Dessa är generellt lägre i regiontypen stadsområden och där finns heller inte de allra högsta värdena. Skillnaden är stor mellan de lägsta nivåerna, kring tre arbetsskador per 1 000 förvärvsarbetande, och de högsta med runt 20 arbetsskador per 1 000 förvärvsarbetande. Dessa olika nivåer

30

hittar vi i både gles landsbygd och landsbygd. I Norrlands inland söder om Östersund är nivåerna lägre än i norra Norrland, där Gällivare sticker ut med ett betydligt högre antal arbetsskador än omgivande kommuner. Fler kommuner med höga nivåer finner vi norr och söder om Örebro, samt norr och väster om Kalmar.

Figur 17. Arbetsskador 2010.

Källa: FHI, egen bearbetning

31

4 Var är lönerna lägst och högst?

• Stadsborna har högre löner per person är vad landsbygdsborna har.

• Sedan 2005 har lönerna stigit något snabbare på gles landsbygd än i övriga landet, medan skillnaderna mellan olika regiontyper har krympt.

• Relativt sett bidrar de areella näringarna med en större del till lönerna på den glesa landsbygden än i de andra regiontyperna. På den glesa landsbygden finns en stor del av skogsindustrin.

Vill du veta mer?

I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.

4.1 Lönerna på den glesa landsbygden har ökat mest Vi använder två sätt att jämföra löner mellan regiontyperna: • löner fördelade på antalet förvärvsarbetande för att förstå arbetsmarknaden, • löner fördelade på antalet kommuninvånare för att förstå försörjningsbördan.

Tabell 15 visar, för de olika regiontyperna, lönerna per förvärvsarbetande och per invånare, samt förändringarna i båda måtten mellan åren 2005 och 2010. Värdena har inte justerats för inflation.

I kapitel 9 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.

Tabell 15. Lönesummor per förvärvsarbetande och invånare, kr och procent.

Regiontyp

Lönesummor Lön per förvärvs- Förändring arbetare 2010 2005 - 2010

Lön per invånare 2010

Förändring 2005 - 2010

Gles landsbygd

242 840

20,26%

108 350

24,24%

Landsbygd

256 609

17,81%

115 935

18,35%

Stadsområden

277 397

18,32%

129 408

18,85%

Storstadsområden

315 813

17,67%

151 393

17,49%

I detta avsnitt presenterar vi statistik över lönenivåer.

Statistiken är baserad på SCB:s statistik av lönesummor och den redovisar vi per förvärvsarbetande och befolkning i Sveriges kommuner. I huvudsak undersöker vi de totala lönesummorna, men en mer detaljerad studie görs av de areella näringarnas branscher.

Källa: rAps, egen bearbetning

Lönerna per förvärvsarbetande är högre i stadsområden och storstadsområden än på landsbygden och på den glesa landsbygden. Om man bortser från storstadsområdena är dock skillnaderna inte så stora. Lönerna i stadsområden är bara 14 procent högre i snitt än snittet i gles landsbygd. Gällivare och Kiruna är kommuner som höjer snittet för regiontypen gles landsbygd. Lönerna i gruvnäringen drar upp snittlönerna i dessa kommuner till nästan samma nivå som i storstadsområdena. Vore det inte för dem skulle snittet för den glesa landsbygden vara cirka 4 000 kronor lägre per förvärvsarbetare.

Lönerna har stigit i alla kommuner mellan 2005 och 2010 och därmed också i alla regiontyper. Mest har de stigit på den glesa landsbygden, även om man inte räknar med kommunerna Gällivare och Kiruna. Även snittlönen per invånare har stigit mest på den glesa landsbygden under perioden, med drygt 24 procent. Detta skiljer sig från de andra regiontyperna där ökningarna är ungefär lika stora per invånare som per förvärvarbetare. Detta tyder på att försörjningsbördan har minskat i gles landsbygd, vilket även befolkningen har gjort. Att ökningstakten varit högre i den glesa landsbygdens löner betyder att skillnaderna mellan regiontyper blir mindre, men lönenivåerna är fortfarande lägre där. Lönerna är fortfarande drygt 40 procent högre i storstadsområden än på gles landsbygd.

33

Även snittlönen per invånare har stigit mest på den glesa landsbygden under perioden, med drygt 24 procent. Detta skiljer sig från de andra regiontyperna där ökningarna är ungefär lika stora per invånare som per förvärvsarbetare.

Tabell 16. Kommunerna med de genomsnittliga högsta respektive lägsta lönerna per invånare

Nr

Kommunerna med lägst årslön per invånare 2010 Kommun Lönesumma

Kommunerna med högst årslön per invånare 2010 Kommun Lönesumma

1 2

Eda Haparanda

88 347 89 323

Danderyd Lidingö

236 191 203 206

3

Årjäng

89 560

Täby

196 591

4

Bjurholm

90 372

Nacka

183 206

5

Mellerud

92 379

Sollentuna

179 999

6

Åsele

92 837

Lomma

175 518

7

Övertorneå

94 997

Stockholm

172 252

8

Borgholm

95 028

Solna

171 870

9

Berg

95 833

Vaxholm

171 654

10

Dals-Ed

96 922

Ekerö

168 965

Källa: rAps, egen bearbetning

Figur 18. Lönesummor per kommuninvånare.

Källa: rAps, egen bearbetning

Figur 18 visar löner per kommuninvånare år 2010. De högsta nivåerna finns bara i de centrala delarna av Stockholmsregionen. Men övriga kommuner i stadsområden skiljer sig också relativt mycket mot den omgivande landsbygdens lägre nivåer. Ett av få större undantag från detta mönster är klungan av kommuner söder om Jönköping, som har relativt höga lönenivåer i jämförelse med andra landsbygdskommuner. Bland stadsområdena utmärker sig Norrköping, Kristianstad och Lund åt motsatt håll, med låga nivåer för att vara stadskommuner. Gällivare och Kirunas relativt höga nivåer syns också tydligt. Tabell 16 visar de tio kommuner med lägst respektive högst genomsnittliga årslöner i befolkningen.

34

Figur 19. Förändring i lönesumma per kommuninvånare, 2005 - 2010.

Källa: rAps, egen bearbetning

Figur 19 visar vilka kommuner som haft de största respektive minsta ökningarna i lön per invånare under perioden 2005 till 2010. Jämförs kartan med den föregående framstår ett intressant mönster: de kommuner som haft relativt stora ökningar är i många fall de samma som hade lägre lönenivåer 2005. Detta tyder på att skillnaderna kommuner emellan minskat under femårsperioden. Men det är svårare att urskilja någon trend för olika regiontyper. De stora ökningarna i övre Norrland är intressanta. Då de inte enbart skett i gruvkommunerna är de inte nödvändigtvis kopplade till den branschen.

4.2 Löner i de areella näringarna Jordbruk, jakt, fiske och skogsbruk kallas för de areella näringarna och de har stor betydelse för hur landsbygden ser ut. Tabell 17 visar de areella näringarnas andel av de totala lönerna för kommuner i olika typer av regioner, liksom för landet som helhet.

I avsnittet Allt om näringslivet på landsbygden kan du läsa mer om de areella näringarna

Tabell 17. De areella näringarnas andel av lönerna år 2010, procent Regiontyp

2005

2010

Förändring 2005 - 2010, procentenheter

Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden

3,44 1,29 0,73

3,43 1,34 1,14

-0,01 +0,05 +0,41

Storstadsområden Sverige

0,31 1,29

0,33 1,32

+0,02 +0,03

Källa: rAps, egen bearbetning

35

Tabell 17 visar tydligt att de areella näringarna är betydligt viktigare för den glesa landsbygden än för övriga regiontyper. Detta har inte förändrats särskilt mycket mellan 2005 och 2010. Den stora skillnaden, förklaras sannolikt av förekomsten av skog, för det är till stor del i den glesa landsbygden som skogsnäringen finns. Det går däremot inte att särskilja de olika areella näringarna i statistiken och därför är det svårt att kommentera betydelsen av jakt och lantbruk.

Som förväntat bidrar de areella näringarna mindre till lönerna i stads- och storstadsområden. Intressant är dock att de areella näringarnas betydelse ökat i stadsområden. I de andra regiontyperna är andelarna i stort sett oförändrade. Figur 20 visar att de areella näringarna ofta är en liten bransch. Dess andel av lönerna är låga, som mest drygt sex procent.

Figur 20. De areella näringarnas andel av lönesummorna år 2010.

Källa: rAps, egen bearbetning

Förändringarna i de areella näringarnas andel av lönerna mellan år 2005 och 2010 visas i figur 21. Det är svårt att se någon form av geografiskt mönster, men klart är att förändringstakten inte har någon klar koppling till vilken regiontyp en kommun tillhör. Med små branscher blir förändringarna desto tydligare. Färgerna på kartan i figur 21 visar att förändringar i de olika kommunerna skiljer mycket åt.

36

Figur 21. Förändring i de areella näringarnas andel av lönerna, 2005 – 2010.

Källa: rAps, egen bearbetning-

Tabell 18. Kommunerna med lägst respektive högst andel av sina lönesummor inom areella näringar

Nr

Kommunerna med lägst andel av Kommunerna med högst andel av lönerna i areella näringar 2010 l önerna i areella näringar 2010 Kommun Andel, procent Kommun Andel, procent

1

Lidingö

0,06

Bjurholm

6,3

2

Täby

0,07

Åsele

5,54

3

Nacka

0,09

Ragunda

5,41

4

Stockholm

0,11

Bräcke

5,17

5

Mölndal

0,11

Pajala

4,87

6

Huddinge

0,12

Vindeln

4,68

7

Värmdö

0,12

Överkalix

4,66

8

Danderyd

0,12

Ydre

4,56

9

Stenungsund

0,13

Orsa

4,50

10

Oxelösund

0,13

Dorotea

4,36

Källa: rAps, egen bearbetning

De areella näringarnas andel av lönerna är minst i de kommuner som har högst totala lönesummor, främst Stockholmskommunerna. Samtidigt är andelarna högst i de kommuner som haft de lägsta ökningarna i löner. Det tyder på att branscher i de areella näringarna generellt inte är välbetalda. Tabell 18 visar de 10 kommuner med störst andel löner i de areella näringarna och de 10 med lägst andel av lönerna.

37

5 Uppstår förädlingsvärden på landsbygden?

• De tre storstadsområdena Göteborg, Malmö och Stockholm står för nästan hälften av Sveriges förädlingsvärden.

• Den glesa landsbygdens förädlingsvärden är låga, men fördelat per capita är det här de är högst i landet.

• Om lönerna sätts i relation till förädlingsvärdena är de betydligt högre i storstadsområden än på den glesa landsbygden.

Vill du veta mer?

I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.

5.1 Den glesa landsbygdens BRP är relativt liten…

Kommunerna Gällivare och Kiruna präglas av sin gruvindustri och höjer genomsnittligt förädlingsvärde och lön för den glesa landsbygden. Därför presenterar vi statistik för gles landsbygd både med och utan dessa kommuner. I termer av summerad bruttoregionalprodukt har den glesa landsbygden betydligt lägre värden än de övriga regiontyperna, oavsett om gruvkommunerna räknas med eller inte. De tre storstadsområdena har drygt 13,5 gånger så hög BRP som den glesa landsbygden, se tabell 19.

I kapitel 9 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.

Tabell 19. Bruttoregionalprodukten och dess förhållande till lönerna.

Regiontyp Summerad BRP, Genomsnittlig BRP per invånare,

miljarder kronor BRP per kommun, kronor

miljarder kronor Gles landsbygd

113,18

Gles landsbygd

3,43

351 687

Lönernas storlek i förhållande till BRP, procent 37,19

77,90

2,41

319 294

38,42

Landsbygd

803,87

4,90

263 619

47,00

Stadsområden

891,88

19,39

278 855

51,51

1527,80

32,51

307 056

62,22

a

Storstadsområden a

Exklusive gruvkommunerna Gällivare och Kiruna

Källa: rAps, egen bearbetning

5.2 … men per capita är den störst.

Om vi jämför BRP per capita ser vi en annan bild, där den glesa landsbygden har högre värden än de andra regiontyperna. Utesluter vi gruvkommunerna är genomsnittet fortfarande högre än storstadsområden, även om skillnaden blir mindre. Regiontypen landsbygd har det lägsta genomsnittliga förädlingsvärdet per capita och stadsområden ligger en liten bit över det.

När lönerna sätts i förhållande till BRP uppstår ett mönster som vid en första anblick liknar det som nämndes i inledningen; att lönerna koncentreras i städer medan förädlingsvärdena finns utanför dem, på landsbygden. Detta ser vi i figur 22. Den glesa landsbygdens löner motsvarar drygt 37 procent av förädlingsvärdena. I storstadsområden är motsvarande siffra 62 procent.

39

Ett förädlingsvärde är värdet av något som produceras, efter att kostnaderna för de insatsvaror som använts dragits bort.

Kommuners förädlingsvärden kallas även för bruttoregionalprodukt, BRP. En vanlig uppfattning är att förädlingsvärden uppstår på landsbygden, men att lönerna finns i stadsområden. I detta kapitel undersöker vi om det stämmer..

Figur 22. Lönesummornas storlek i förhållande till bruttoregionalprodukten, år 2010.

Källa: rAps, egen bearbetning

5.3 Löner från städerna till landsbygden genom pendling Figur 22 visar ett geografiskt mönster i lönernas förhållande till produktionsvärdena.

Jokkmokk och gruvkommunerna Kiruna och Gällivare utmärker sig i norra Sverige.

Stadsnära landsbygdskommuner visar ett mönster där lönernas storlek i förhållande till förädlingsvärdet ofta är relativt höga, både jämfört med närliggande landsbygdskommuner och den angränsande stadskommunen. Detta skulle kunna betyda att många av invånarna arbetspendlar från landsbygdskommunen, med relativt låg produktion, till stadskommunen där de tjänar in sin lön. Sådana kommuner finns utanför de flesta stadsområdena, men även i kluster utanför storstadsområdena Göteborg och Malmö.

I fyra kommuner är lönerna till och med högre än förädlingsvärdet. Salem är den kommun med den största skillnaden, här motsvarar lönerna 126 procent av förädlingsvärdet.

De andra tre kommunerna är Lidingö, Lerum och Lomma och där är det förmodligen pendlingsmönstren som är förklaringen. Salem är också den kommun i landet som har lägst BRP per invånare, 120 980 kronor. Tabell 20 innehåller de tio kommuner med lägst respektive högst förädlingsvärde per invånare.

40

Tabell 20. Kommunerna med högst respektive lägst bruttoregionalprodukt, kronor Nummer Kommunerna med lägst BRP

per invånare

Kommunerna med högst BRP per invånare

1

Salem

120 980

Solna

1 137 136

2

Forshaga

137 582

Jokkmokk

1 083 172

3

Bjurholm

141 870

Gällivare

862 795

4

Lekeberg

143 258

Kiruna

844 752

5

Storfors

143 459

Södertälje

737 623

6

Lerum

143 727

Ragunda

710 555

7

Heby

144 074

Östhammar

681 795

8

Ale

145 762

Stockholm

675 734

9

Gnesta

150 869

Båstad

645 609

10

Kävlinge

154 345

Oskarshamn

544 548

Källa: rAps, egen bearbetning

41

6 Pendling och regionförstoring • De senaste tio åren har arbetspendlingen förändrats relativt lite i storstadsområden, men ökat på landsbygden.

• Pendlingen över kommungränser är minst i den glesa landsbygden, det beror troligtvis på de stora avstånden. Många av kommunerna i den glesa landsbygden utgör fristående LA-regioner (lokala arbetsmarknadsregioner).

• Män arbetspendlar mer än kvinnor År 2010 arbetspendlade cirka 17 procent av den manliga befolkningen och 11 procent av den kvinnliga.

Vill du veta mer?

I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.

6.1 Många kommuner är utpendlingskommuner Runt en femtedel av kommunerna på landsbygd och gles landsbygd har positivt pendlingsnetto och siffran är inte mycket högre i storstadsområdena. Stadskommuner har däremot ett stort inpendlingsnetto i förhållande till befolkningsstorleken medan många landsbygdskommuner ligger ganska nära ett neutralt pendlingsnetto. För kommuner i stadsområden är dock siffran högre, 41 procent av dem har nettoinpendling. Se tabell 21.

I många fall utgör de ett regionalt centra och erbjuder arbetsplatser för invånarna i omgivande landsbygd.

I kapitel 9 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.

Det här kapitlet handlar om pendlingsmönster och här visar vi enklare pendlingsstatistik, men vi tar även upp de mer avancerade modellerna för LAregioner (lokala arbetsmarknadsregioner) beräknade av SCB.

Tabell 21. Inpendlingskommuner år 2010

Regiontyå Gles landsbygd Landsbygd

Kommuner med positivt pendlingsnetto Antal kommuner Antal inpendlingskommuner 33 164

Andel, procent

7 33

21 20

Stadsområden 46

19

41

Storstadsområden

11

24

45

Källa: rAps, egen bearbetning

Vilka kommuner som är in- och vilka som är utpendlingskommuner visas i figur 23. I de flesta stadsområden finns åtminstone en inpendlingskommun. Flertalet av de kommuner på landsbygd och gles landsbygd som har inpendling finns antingen i södra Sveriges inland eller på relativt stora avstånd från stadsområden.

Figur 23. In- och utpendlingskommuner 2010.

Källa: rAps, egen bearbetning

43

Många av Sveriges kommuner har ett negativt pendlingsnetto och är alltså utpendlingskommuner, fler invånare lämnar dem under dagarna för att arbeta i andra kommuner än vad som flödar in från grannkommunerna.

6.2 Pendlingen ökar på landsbygden och bland kvinnor Pendlingsmönstren skiljer sig åt mellan landets olika delar. En större andel av befolkningen, cirka 20 procent, pendlar till sitt arbete i storstadsområden än i övriga landet.

Ungefär så såg det ut även år 2000. Men i de andra regiontyperna har det skett förändringar i pendlingsmönstren sedan dess. I stadsområden har pendlingen minskat, från cirka nio till cirka sex procent. Utanför städerna har pendlingen förändrats i motsatt riktning, på gles landsbygd har den ökat från sex till åtta procent av invånarna. I landsbygdsområden har ökningen varit större, från nästan sju procent år 2000 till mer än tio procent år 2010. Det skulle kunna tolkas som att arbetsmarknadens tyngdpunkt förskjutits mer från landsbygden mot stadsområden. I den glesa landsbygden är möjligheterna till arbetspendling inte lika stora, men i den mer stadsnära landsbygden har antalet människor som dagligen reser till stadsområden för att jobba ökat. I avsnittet Allt om service och infrastruktur på landsbygden visar vi att antalet personbilar ökar på landsbygden liksom användningen av dem. Samtidigt är utbudet av kollektivtrafik relativt litet och dessutom lågt utnyttjat. Därför är det troligt att en ökande arbetspendling på landsbygden får mer negativa miljöeffekter än motsvarande ökning per capita skulle få i stadsområden.

Det är inte vanligt att det finns skillnader mellan mäns och kvinnors pendlingsvanor inom enskilda kommuner. Om det är en utpendlingskommun för män är det oftast det för kvinnor också och detsamma gäller för inpendlingskommuner. Danderyd är ett av få undantag, för den manliga befolkningen är pendlingsnettot negativt och relativt stort, medan många kvinnor pendlar in i kommunen. Motsvarigheten till detta finns inte i någon annan kommun. Däremot är situationen den omvända i Burlövs, Oxelösunds och Olofströms kommuner. Där är antalet inpendlande män stort medan många kvinnor pendlar ut.

Sett till hela landet har mäns pendlande ökat sedan år 2000, men kvinnornas har ökat mer vilket lett till att skillnaderna mellan könen har krympt. År 2010 arbetspendlade cirka 17 procent av den manliga befolkningen och 13 procent av den kvinnliga. Regiontypsskillnader och könsskillnader i pendlingsmönster visas i tabell 22.

Tabell 22. Arbetspendlande befolkningsandel år 2000 och 2010

Andel av arbetskraften som pendlar utanför kommungränsen för att arbeta, procent Regiontyp År 2000 År 2010 Gles landsbygd

6,19

8,12

Landsbygd

6,92

10,36

Stadsområden

8,95

6,11

Storstadsområden

19,77

20,95

Hela landet

13,35

15,19

Kvinnor

11,01

13,32

Män

15,75

17,08

Källa: rAps, egen bearbetning

44

6.3 Krympande skillnader i pendling mellan män och kvinnor Figur 24 visar hur den senaste indelningen av LA-regioner, från år 2011, ser ut.

Figur 24. LA-regioner år 2011.

Källa: Trafikanalys, egen bearbetning-

Tabell 23 visar antalet kommuner som är centrum i sin egen LA-region år 2011, fördelat på de olika regiontyperna. Det totala antalet LA-regioner är 76 stycken. Summeras tabellen blir resultatet 79 och det beror på att vissa LA-regioner har dubbla centra, ett exempel är Malmö-Lund.

Tabell 23. LA-regionernas centra Kommuner som utgör centra i sina egna LA-regioner Regiontyp

Andel

Gles landsbygd

20/33 (61%)

Landsbygd

31/164 (19%)

Stadsområden

23/46 (50%)

Storstadsområden

5/47 (11%)

Källa: Trafikanalys, egen bearbetning

45

En LA-region (Lokal arbetsmarknadsregion) är ett område som består av minst en kommun där tydliga pendlingsmönster syns. De har alltid en central ort eller kommun som pendlingsmönstren är fokuserade kring. Vissa LA-regioner har mer än ett sådant centrum.

I den glesa landsbygden är det relativt vanligt att till ytan stora kommuner är ensamma i sin LA-region. Där kommunerna är små till ytan, exempelvis i Stockholmsområdet och i Skåne, kan istället ett stort antal kommuner tillhöra samma LA-region. Det är förklaringen till det låga antalet kommuner som utgör centra i storstadsområdena. Kartan i figur 25 visar vilka kommuner som utgör centra i sina respektive LA-regioner. Alla stadsområden har minst en kommun som är central i någon LA-region.

I avsnittet Så gjorde vi Allt om landet kan du läsa mer om LA-regioner.

Figur 25. LA-regioner 2011, regionala centra.

Källa: Trafikanalys, egen bearbetning

Antalet LA-regioner har succesivt minskat under många år. Statistiken som vi visar här sträcker sig bara till år 2000, men den minskande trenden har funnits längre än så. Att LA-regionerna minskar i antal innebär att: • LA-regionerna växer i storlek, • pendlingsmöjligheterna förbättras, • människor tycker att det är acceptabelt att pendla längre sträckor till arbetet.

Mellan år 2000 och 2011 har antalet LA-regioner minskat från 90 till 76 stycken, se tabell 24. Utvecklingen har gått åt samma håll för både män och kvinnor, men som framgår av tabellen har antalet krympt snabbare för kvinnor och könsskillnaden därmed minskat.

Vad har då förändrats under 11-årsperioden? Totalt har 26 förändringar skett, kommuner har gått upp i större regioner eller bytt regiontillhörighet. Eskilstuna har blivit centra för en LA-region, vilket det inte var vid milleniets början. LA-regionen Göteborg har växt, trots att även Borås gjort det och då på Göteborgs bekostnad. LA-regionen Tranås har däremot försvunnit, tillsammans med Ydre har den gått upp i Linköpings LA-region.

Kvinnors och mäns LA-regioner visas i figur 26.

46

Tabell 24. LA-regionernas utveckling 2000 - 2011 År

Utvecklingen i antal LA-regioner under perioden 2000-2011 Totalt Man Kvinnor

2011

76

Ingen uppgift

Ingen uppgift

2010

76

60

82

2009

75

62

89

2008

75

61

88

2007

78

66

92

2006

79

68

94

2005

82

68

98

2004

85

69

103

2003

87

70

104

2002

86

69

106

2001

88

74

106

2000

90

79

108

Källa: Trafikanalys

Figur 26. LA-regioner 2010 för kvinnor (rosa) och män (blått). Kartan är hämtad direkt från Trafikanalys.

Källa: Trafikanalys4

4 Trafikanalys (2012:4)-

47

7 Diskussion och fördjupning: Vad säger arbetsmarknadsstatistiken?

• Sambanden mellan olika variabler, som till exempel arbetslöshet och sjukdagar, som har presenterats i detta avsnitt visar på skillnader mellan stad och land. Ett samband, exempelvis mellan utbildning och arbetslöshet, som uppstår i storstad kan se helt annorlunda ut på den glesa landsbygden.

• Arbetsmarknadsstatistiken målar bitvis upp en bild av att förhållandena ofta är betydligt bättre i städerna än på landsbygden.

• Men, klyftorna mellan stad och land tycks krympa. Förbättringstakten är för många av de undersökta variablerna betydligt högre på landsbygd och gles landsbygd än i stads- och storstadsområden.

Vill du veta mer?

I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.

7.1 Kommuner öster om Östersund och söder om Jönköping utmärker sig I den statistik som presenterats i detta avsnitt har två olika geografiska områden stått ut i flera sammanhang, de har benämnts som 1)”kommunerna öster om Östersund” och 2) ”kommunerna söder om Jönköping”.

De består av kommuner på landsbygd eller gles landsbygd vars värden gjort att de på kartorna ofta utmärkt sig jämfört med sina grannkommuner av samma regiontyp.

1) Kommunerna öster om Östersund är Strömsund, Sollefteå, Ragunda, Ånge och Bräcke. När de utmärkt sig har det varit i negativa sammanhang, till exempel att lönerna i dessa kommuner varit bland de lägsta i landet.

2) Den andra gruppen av kommuner, bestående av Gislaved, Gnosjö, Vaggeryd och Värnamo, har utmärkt sig på motsatt sätt, exempelvis genom att ha relativt höga löner jämfört med omgivande landsbygd. Detta är kommuner som ingår i den så kallade Gnosjöregionen, som anses präglas av den speciellt företagsamma ”Gnosjö andan”5.

Figur 27 visar de båda områdena.

Figur 27. Kommuner i området öster om Östersund och området söder om Jönköping Källa: Jordbruksverket

5 Siljevall A (2011)

49

Att utmåla kommunerna i dessa båda områden som exempel på sådana det går dåligt respektive bra för vore inte helt rättvist, det finns andra värden än arbetstillfällen och löner. Men en ogynnsam och svag arbetsmarknad är inget lätthanterat problem och kan ge en kommun ytterligare svårigheter, framför allt på det sociala planet. Många av variablerna som har presenterats i detta avsnitt om sysselsättning och arbetsmarknad, har interna samband med varandra. Där utbildningsnivån är hög tenderar befolkningen att vara både friskare och vara arbetslös i lägre utsträckning. Högutbildade är dessutom mer pendlingsbenägna.6 Båda områdena ligger utanför städer som är centralorter i respektive län. Men där slutar likheterna. I Tillväxtanalys indexerade tillgänglighetsmodell, som visar graden av närhet till tätorter utifrån farbara bilvägar, är tillgängligheten betydligt högre i området söder om Jönköping, där den kategoriseras som ”hög”. Stora delar av kommunerna öster om Östersund kategoriseras däremot som lågtillgänglighetsområden.7 Men de är också, enligt vår definition, kommuner i gles landsbygd, medan området söder om Jönköping består av landsbygdskommuner. Tabell 25 innehåller en sammanställning av i vilka sammanhang de båda områdena har utmärkt sig jämfört med sina grannkommuner.

I avsnittet Så gjorde vi Allt om landet hittar du mer information om tillgänglighet och regionförstoring. I kapitel 9 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.

6 SOU 2007:35 7 Tillväxtanalys, Indexerad tillgänglighet

50

Tabell 25. Sammanhang de utvalda kommunerna utmärker sig i Kartans Figur Kommunerna Området söder Kommunerna Området öster tema: nr: utmärker sig om Jönköping utmärker sig om Östersund genom: (Gislaved, genom: (Bräcke, Ragunda Gnosjö, Vagge- Sollefteå, Ström-

ryd, Värnamo) sund, Ånge) Antal Antal kommuner: kommuner: Öppen arbetslöshet

Figur 1

Låga värden

Förändring i förvärvsgrader, inrikes födda

Figur 2

Höga värden 3/4

Låga värden 1/5

Förändring i förvärvsgrader, utrikes födda

Figur 3

Höga värden 1/3

Data saknas 0/1

Andel statliga jobb

Figur 5

Låga värden 3/4

Låga värden 2/5

Utbildningsnivå, andel med eftergymnasial Figur 8 Låga värden 1/4

Låga värden 0/5

Utbildningsnivå, andel med förgymnasial Figur 9

Höga värden 1/4

Höga värden 0/5

Utbildningsnivå, könsskillnader

Figur 10

Höga värden 3/4

Höga värden 0/5

Sjukdagar

Figur 12

Låga värden 3/4

Höga värden 4/5

Sjukdagar, förändring

Figur 13

Låga värden 4/4

Höga värden 3/5

Sjukdagar, könsskillnader

Figur 15

Höga värden 3/4

Låga värden 4/5

Arbetsskador

Figur 16

Låga värden 2/4

Höga värden 1/5

Lönesummor

Figur 18

Höga värden 4/4

Låga värden 3/5

Lönesummor, de areella näringarnas andel

Figur 20

Låga värden 4/4

Höga värden 3/5

Lönesummor, förändring i de areella näringarnas andel Figur 21

Minskning 2/4

Höjning 1/5

Pendlings- mönster Figur 23

Inpendlings- kommun 3/4

Utpendlings- kommun 5/5

LA-region: regionalt centra

Ja 2/4

Nej 2/5

Figur 25

3/4

Höga värden

51

4/5

Arbetslösheten är hög i de glesa landsbygdskommunerna öster om Östersund. Men de utmärker sig inte när det gäller förändringar över tid vilket tyder på att problemet inte uppstått den senaste tiden. I kommunerna söder om Jönköping är arbetslösheten låg och har så varit en längre period. Området har också upplevt relativt stora förbättringar i förvärvsgrader både för inrikes och utrikes födda under den undersökta perioden. Vad gäller utbildning tycks det inte finnas några anmärkningsvärda skillnader för befolkningen som helhet, varken mellan de båda jämförda områdena eller jämfört med grannkommunerna. Dock är skillnaderna mellan könen märkbara vad gäller utbildningsnivå i området söder om Jönköping och så är inte fallet i området öster om Östersund. Andelen med eftergymnasial utbildning bland den utrikesfödda arbetskraften är också ovanligt låg i området söder om Jönköping.

Ett sammanhang där de båda områdena märkbart skiljer sig åt är antalet sjukdagar. De är låga söder om Jönköping, men öster om Östersund är de höga. Å andra sidan är skillnaderna mellan mäns och kvinnors sjukdagar stora i det förstnämnda området, men små i det sistnämnda. Båda områdena sticker ut med sina löner, i det södra för att de är höga och i det norra för att de är låga. I det sistnämnda härstammar dessutom en relativt stor andel av lönerna från de areella näringarna, vilket inte är fallet söder om Jönköping. Något annat som är gemensamt för kommuner med låga löner är att de har större geografiska avstånd till centralorter. Detta tycks stämma även när de båda områdena jämförs. Avstånden till trots är kommunerna öster om Östersund utpendlingskommuner, medan de söder om Jönköping är någorlunda självständiga eller till och med har nettoinpendling.

Reforminstitutet har rankat Sveriges kommuner efter befolkningens risk att hamna i utanförskap. Rankingen skedde utifrån faktorer som till exempel arbetslöshet, hälsa och skolresultat. Ragunda, en av kommunerna i området öster om Östersund, hamnade längst ned på listan.8 De båda studerade områdena utmärker sig som sagt genom att kommunerna ser annorlunda ut än den omgivande landsbygden och glesa landsbygden. Att kommunerna är geografiskt samlade förstärker intrycket av att de skiljer sig från de övriga kommunerna.

Det finns däremot andra kommuner med mer extrema värden. Området söder om Jönköping visar ofta på stabila värden i statistiken. Jämfört med andra kommuner har de inte förändrats mycket sedan år 2005, bortsett från förvärvsgraderna. Inte heller kommunerna öster om Östersund finns särskilt ofta varken i topp- eller det absoluta bottenskiktet när landets kommuner rankas efter enskilda variabelvärden.

Vilka kommuner är det egentligen som ligger illa respektive bra till i arbetsmarknadsoch sysselsättningsstatistiken? I nästa stycke rankas landets kommuner efter sina värden och de tio lägst rankade samt de tio högsta landsbygds- och glesa landsbygdskommunerna presenteras.

7.2 Högst och lägst rankade kommuner De av landets kommuner som har bra eller dåliga värden i statistiken är inte så lätta att urskilja med hjälp av en karta. De är utspridda över landet och kan sina extrema värden till trots ha sorterats tillsammans med kommuner med betydligt normalare värden. För att hitta de som återkommande har bra respektive dåliga värden i statistiken har alla kommuner rankats efter varje variabelvärde för det senast tillgängliga året. Detta har sedan sammanvägts till en totalranking. De variabler som har sammanvägts för att producera rankingen listas i tabell 26. Ju högre siffervärde en kommun har fått i rankingen, desto sämre räknas det som i rankingen.

8 Svenska Dagbladet (2013)

53

Tabell 26. Variabler och rankingmetoder Variabel

Rankingmetod

Arbetslöshet Integration på arbetsmarknaden

Ju högre arbetslöshet, ju högre rankingpoäng Större skillnad i förvärvsgrader mellan inrikes och utrikes födda ger högre rankingpoäng

Sjukdagar

Högre antal sjukdagar ger högre rankingpoäng

Andel eftergymnasialt utbildad arbetskraft

Ju lägre andelen är, ju lägre rankingpoäng

Andel förgymnasialt utbildad arbetskraft

Ju högre andelen är, ju högre rankingpoäng

Pendlingsnetto i förhållande till befolkning

Lägre värden ger högre rankingpoäng

Först ut är de tio kommuner som fått sämst ranking. De presenteras i tabell 27. I den första rankingen har all statistik inkluderats medan de två alternativa rankingarna utesluter utbildningsnivåer och pendling. Då arbetslöshet och utbildningsnivåer har starka kända samband har andelarna med för- respektive eftergymnasial utbildning utelämnats i den första alternativa rankingen. I den andra har även pendling uteslutits, då det inte nödvändigtvis är något negativt att en stor andel av befolkningen jobbar i en annan kommun även om det ofta tycks hänga samman med mindre bra värden. Mer om arbetsmarknaden kan du läsa om i 7.3.

Tabell 27. De tio arbetsmarknadsstatistiskt lägst rankade kommunerna Rankingtyp: Alla variabler Ej utbildningsnivåer

Nr Kommun Poäng Kommun Poäng 1681

Ej utbildningsnivåer eller pendling Kommun Poäng

1

Mellerud

Bräcke

1242

Bräcke

1025

2

Ljusnarsberg 1662

Mellerud

1170

Hällefors

1011

3

Gullspång

Ljusnarsberg 1137

Eda

1006

1649

4

Storfors

1623

Hällefors

1125

Mellerud

995

5

Bjuv

1620

Åsele

1123

Överkalix

987

6

Eda

1620

Övertorneå

1119

Åsele

986

7

Färgelanda

1604

Storfors

1108

Ragunda

985

8

Hällefors

1600

Vilhelmina

1107

Övertorneå

974

9

Degerfors

1596

Nordanstig

1098

Ljusnarsberg

966

10

Nordanstig

1590

Gullspång

1095

Gullspång

961

När alla variabler rankas är det uteslutande landsbygdskommuner som hamnar i botten, med undantag för Bjuv som räknas som ett stadsområde. Bland de tio lägst rankade finns inga kommuner definierade som gles landsbygd och därför inga av kommunerna från området öster om Östersund. Men, om utbildningsnivåer och pendling räknas bort dyker flera kommuner från den glesa landsbygden upp på listan, bland dem Bräcke och Ragunda som ligger i området öster om Östersund. Tabell 28 visar de kommuner på landsbygd eller gles landsbygd som tagit de tio högsta placeringarna utifrån totalrankingen. Många kommuner i stads- och storstadsområden har placerat sig högre i rankingen, men i tabellen är det bara de högst rankade landsbygds- och glesa landsbygdskommunerna som har tagits med.

54

Tabell 28. De tio arbetsmarknadsstatistiskt högst rankade kommunerna Rankingtyp: Alla variabler Ej utbildningsnivåer

Nr Kommun Poäng Kommun Poäng

Ej utbildningsnivåer eller pendling Kommun Poäng

1

Älmhult

435

Älmhult

158

Trosa

111

2

Kiruna

438

Kiruna

295

Älmhult

152 251

3

Eksjö

571

Oskarshamn 314

Kiruna

4

Ystad

572

Finspång

356

Mörbylånga 266

5

Oskarshamn

597

Trosa

359

Varberg

268

6

Varberg

599

Eksjö

364

Oskarshamn 293

7

Trosa

607

Varberg

390

Strängnäs

297

8

Höganäs

616

Värnamo

401

Höganäs

308

9

Leksand

618

Gnosjö

411

Ystad

312

10

Ängelholm

631

Ystad

427

Finspång

315

Bortsett från Kiruna, som troligen påverkas positivt av gruvindustrin, finns inga kommuner från gles landsbygd med bland de tio högst rankade. Inte heller någon av kommunerna från området söder om Jönköping återfinns på listan. Många av dessa högt rankade landsbygdskommuner finns i kustnära områden i Sveriges sydligare delar. De kommuner som rankades lägst finns däremot i inlandet runt och norr om Vänern, där de är koncentrerade. Både de högst och lägst rankade kommunernas geografiska läge visas i figur 28.

Figur 28. De tio högst och de tio lägst rankade kommunerna enligt arbetsmarknadsstatistiken Källa: Jordbruksverket

55

Genom arbetsmarknadsstatistiken kan vi undersöka vilka branscher som anställer flest i de lägst respektive högst rankade kommunerna. Branscherna, indelade efter 2007 års SNI-koder, har i tabell 29 och 30 rangordnats efter antal anställda för varje kommun.

Många av de lägst rankade kommunerna saknar statistisk information om integrationen. Alla sådana kommuner har tilldelats ett genomsnittsvärde för denna variabel. Vad gäller arbetslöshet, löner, utbildningsnivåer och sjukdagar har de flesta kommuner de värden som kan förväntas av dem givet deras rankingplacering. De är sämre för de bottenrankade kommunerna och vice versa. Några anmärkningsvärda undantag är Eksjö och Oskarshamn bland de topprankade kommunerna. De har båda relativt höga antal sjukdagar. Pendlingsnettot är negativt för alla de kommuner som rankats lägst, utom Eda, men det är det också för majoriteten av de topprankade. Ett negativt pendlingsnetto är ganska vanligt bland landsbygdskommuner, oavsett situationen på arbetsmarknaden i övrigt. I bilagan finns variabelvärden för de lägst och högst rankade kommunerna.

I bilagan finns de fem största branscherna för enskilda kommuner listade.

Tabell 29. De fem största branscherna i de tio lägst rankade kommunerna Nr SNI-kod Bransch

Genomsnittlig andel av kommunens arbetstillfällen

1

U48

Vård och omsorg med boende

9,31 %

2

U46

Utbildning

10,61 %

3

U22

Byggverksamhet

8,05 %

4

U13

Stål- och metallframställning

5,67 %

5*

U03

Framställning av livsmedel, drycker och tobak

3,79 %

5 U01 Areella näringar Båda dessa branscher förekommer lika ofta

a

a

5,35 %

Tabell 30. De fem största branscherna i de tio högst rankade kommunerna Nr SNI-kod Bransch

Genomsnittlig andel av kommunens arbetstillfällen

1

U46

Utbildning

9,55 %

2

U22

Byggverksamhet

8,08 %

3

U47

Hälso-och sjukvåd

7,19 %

4 U25

Detaljhandel utom med motorfordon och motorcyklar

7,96 %

5 U45

Offentlig förvaltning och försvar: obligatorisk soscocialförsäkring

4,14 %

Tabellerna visar på skillnader mellan de båda rankade kommungrupperna, men också på likheter. Vård och omsorg är oftast den bransch som erbjuder störst andel av arbetstillfällena i de tio lägst rankade kommunerna. Men denna bransch, som främst består av hemtjänst, äldreboenden och liknande, finns inte med bland de fem största för de tio högst rankade kommunerna. Där är det istället hälso- och sjukvård, som tar tredjeplatsen. Branschen skiljer sig från vård och omsorg då den innehåller sjukhus och vårdcentraler vilka är mindre vanliga i små kommuner. Utbildning och byggverksamhet, är stora i båda kommungrupperna.

Det är i resten av branschrankingen som skillnaderna blir tydligare. I de bottenrankade kommunerna är tillverkningsindustri och areella näringar relativt stora, medan det i de högst rankade istället är handel och offentlig förvaltning som anställer många. Värt att påpeka är att stål- och metallframställning, som är den fjärde största branschen bland de lägst rankade kommunerna, inte finns i nämnvärd utsträckning i dem alla. De kommuner där den finns höjer medelvärdet avsevärt.

56

Regiontyp påverkar i viss mån vilka branscher som är betydande eller inte. Det kan vara svårt för vissa branscher att etablera sig i alla typer av regioner, då de kan vara beroende av till exempel skalfördelar som inte kan uppnås i glest befolkade områden. Finansiell verksamhet är ett exempel på en bransch som inte påträffas i hög grad utanför stadsområden.

Mer om var branscherna finns kan du läsa i avsnittet Allt om näringslivet på landsbygden.

Resultatet tyder på att kommuner som i större utsträckning är beroende av industrier och areella näringar har en skörare och mindre tålig arbetsmarknad än kommunerna med mer handel och offentlig förvaltning. Skillnaden i folkmängd är dessutom betydande mellan de olika kommunkategorierna. Den genomsnittliga folkmängden bland de tio lägst rankade är 8 016 invånare medan den är 25 816 för de tio högst rankade. I det här fallet är det sannolikt att det är en stor del av förklaringen, små orter har en mindre branschbredd vilket gör deras arbetsmarknad mer känslig för förändringar och enskilda företags framgång eller brist därav.9

7.3 Arbetsmarknaden skiljer sig mellan stad och land

Resultatet tyder på att kommuner som i större utsträckning är beroende av industrier och areella näringar har en skörare och mindre tålig arbetsmarknad än kommunerna med mer handel och offentlig förvaltning.

På en aggregerad, nationell nivå kan sambanden mellan olika värden i arbetsmarknadsstatistiken verka självklara, till exempel att lågutbildade i större utsträckning är arbetslösa. Men som redan har nämnts är sambanden inte nödvändigtvis lika självklara på lägre nivåer eller där vissa branscher är stora.

I avsnittet Allt om näringslivet på landsbygden visar och diskuterar vi vidare korrelationerna som finns i arbetsmarknadsstatistisken och förekomsten av olika branscher i kommuner.

I detta kapitel undersöker vi korrelationen mellan de arbetsmarknadsstatistiska variablerna med en serie korrelationsmatriser. Korrelationsmatriserna visarsamvariationen mellan: • arbetslöshet, •

lönesumma per invånare,

•

sjukdagar,

•

pendlingsnettot i förhållande till befolkningsstorleken,

• andel av arbetskraften med enbart förgymnasial, •

andelen med eftergymnasial utbildning.

Vetenskapligt fastslagna samband finns mellan flera av dessa, till exempel sjukdagar och utbildningsnivå.10 Andra samband är givna, som att individer med lägre utbildning i högre utsträckning har lågavlönade jobb varför lägre löner kan förväntas i kommuner med en lågutbildad befolkning. Löner i sin tur måste samvariera med sjukdagarna, en sjuk befolkning drar inte in lika höga löner. Multipla samband av det här slaget försvårar analysen av korrelationsmatrisen, det går inte att säga något om orsakssambanden när det är osäkert om exempelvis pendlingen verkligen samvarierar med sjukdagarna eller om det egentligen är med utbildningsnivån som i sin tur har inflytande på antalet sjukdagar.

9 Tillväxtanalys (2011:1) 10 Ross, Catherine E., Wu, Chia-ling (1995)

57

En korrelationsanalys visar på relationen mellan två olika variabler som undersöks, till exempel ålder och utbildningsnivå i en befolkning. Med en av de vanligaste metoderna (Pearsons R) visas relationen som ett tal (koefficient) som varierar mellan -1 och +1. Ju närmare 0 en korrelation är desto mindre samband finns det mellan faktorerna, ju närmare -1 eller +1 ett tal kommer desto starkare är relationen. Ålder och utbildningsnivå har i Sverige ett negativt samband (mellan 0 och -1) eftersom äldre personer har lägre utbildning

Tabell 31a. Korrelationsmatris för gles landsbygd Gles landsbygd Arbetslöshet Lönesumma Sjukdagar Andel Andel Pendling

per invånare förgymnasialt högskole utbildade utbildade

Arbetslöshet 1 Lönesumma

per invånare -0,52 1 Sjukdagar

0,47

-0,47

1

Andel förgymn asialt utbildade

-0,01

-0,37

-0,02

Andel högskole utbildade

-0,25

0,41

-0,29

1 -0,59

1

Pendling -0,15 0,47 -0,26 0,07 -0,13 1

Tabell 31b. Korrelationsmatris för landsbygd Landsbygd Arbetslöshet Lönesumma Sjukdagar Andel Andel Pendling

per invånare förgymnasialt högskole utbildade utbildade

Arbetslöshet 1 Lönesumma

per invånare -0,48 1 Sjukdagar

0,53

-0,58

1

Andel förgymn asialt utbildade

-0,03

-0,34

0,12

Andel högskole utbildade

-0,29

0,57

-0,47

Pendling

1 -0,74

1

0,09 0,01 -0,08 0,08 -0,05 1

Tabell 31c. Korrelationsmatris för stadsområden Stadsområde Arbetslöshet Lönesumma Sjukdagar Andel Andel Pendling

per invånare förgymnasialt högskole utbildade utbildade

Arbetslöshet 1 Lönesumma

per invånare -0,56 1 Sjukdagar

0,39

-0,74

1

Andel förgymn asialt utbildade

-0,21

-0,65

0,64

Andel högskole utbildade

-0,18

0,66

-0,75

0,51

0,04

0-0,14

Pendling

58

1 -0,88 0,27

1 0,46

1

Tabell 31d. Korrelationsmatris för storstadsområden Storstads- Arbetslöshet Lönesumma Sjukdagar Andel Andel Pendling område per invånare förgymnasialt högskole utbildade utbildade

Arbetslöshet 1 Lönesumma

per invånare -0,76 1 Sjukdagar

0,75

-0,81

1

Andel förgymn asialt utbildade

0,64

-0,82

0,83

Andel högskole utbildade

-0,45

0,77-

-0,78

1 -0,91

1

Pendling 0,37 -0,02 0,15 -0,09 0,27 1

7.3.1 Så här skiljer sig arbetsmarknaden mellan stad och land Generellt kan det utifrån korrelationsmatrisen sägas att samvariationerna är starkare och mer i linje med förväntade samband i stadsområden och i synnerhet i storstadsområden, än på landsbygd och gles landsbygd. I själva verket är sambanden ofta förvånansvärt svaga utanför städerna, vilket tyder på att helt andra förutsättningar gäller där.

Att förstå landsbygden är kanske inte så enkelt som att tillämpa generella resonemang och givna sanningar.

När landets kommuner rankas efter arbetsmarknadsrelaterad statistik hamnar stadsoch storstadskommuner i topp. Bilden som statistiken målar upp av landsbygden och den glesa landsbygden är inte positiv på alla områden. Det som de högst rankade landsbygdskommunerna har gemensamt är en större befolkning. En kommun anses behöva ha minst 25 000 invånare för att kunna växa och vara attraktiv.11 Med en större befolkning finns underlag för flera branscher som gör arbetsmarknaden mer motståndskraftig mot externa förändringar och chocker. När de lägst respektive högst rankade kommunerna undersöks visar det sig att deras värden inte är så annorlunda. Arbetsmarknadsstatistiken i sig ger ingen ledtråd om vad som ger dem sina relativt bra respektive dåliga värden. Den enda slutsats som kan dras, med någorlunda säkerhet, om vad som utmärker en högt rankad landsbygdskommun är att befolkningsstorleken spelar stor roll.

Mer om branschers fördelning kan du läsa i avsnittet Allt om näringslivet på landsbygden.

Det finns några fall där arbetsmarknadsstatistiken ger en positiv bild av landsbygden.

Ett exempel är utveckling av jämställdheten i antalet sjukdagar. Skillnaderna mellan mäns och kvinnors antal sjukdagar är små i den glesa landsbygden, i samma nivå som i de främsta storstadskommunerna. I övriga Sveriges landsbygd är dock skillnaderna alltjämt stora. Ett större och kanske mer talande positivt exempel finner vi i lönestatistiken.

Lönerna är fortfarande betydligt lägre utanför städerna, men som vi ser av förändringsstatistiken sker det en utjämning. Ökningstakten har varit högre på landsbygd och gles landsbygd, betydligt högre än i storstadskommunerna med de högsta lönerna. Det är också på den glesa landsbygden som sjukdagarna förbättrats mest mellan åren 2005 och 2011, även om det är från höga nivåer. Arbetslöshetsstatistiken visar framförallt på positiv utveckling. I den genomsnittliga landsbygdskommunen är arbetslösheten något lägre än i den genomsnittliga stadskommunen. Förvärvsgraderna tycks generellt inte ha påverkats så mycket av krisåren som i städerna. Dessutom har förvärvsgraderna för 11 Jordbruksverket (2012)

59

Det är viktigt att komma ihåg att regiontyperna består av olika många kommuner, 164 av Sveriges 290 kommuner räknas till landsbygden medan bara 33 kategoriseras som gles landsbygd. Stads- och storstadsområdena består av 46 respektive 47 kommuner. Därför borde samvariationen som observeras för landsbygd kunna tolkas med större säkerhet än de för den glesa landsbygden. I kapitel 9 ”Så här definierar vi landsbygd” kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.

utrikes födda i många fall stigit snabbare i landsbygdskommuner, i de fall statistik finns.

Kanske är det tillräckligt för att bryta den negativa mediebilden av landsbygden, som hindrar arbetslösa i städerna att söka sig till landsbygden där deras arbetskraft behövs.12 Arbetslöshet: Arbetslöshet korrelerar starkt med löner och med sjukdagar. Sambandet med löner är logiskt, ju högre arbetslöshet ju lägre medellöner i en kommun och sjukdagar är högre i de kommuner där arbetslösheten är hög. Övriga samband är inte lika tydliga. I storstad är utbildningsnivå starkt korrelerad med arbetslöshet, men i stadsområden är sambandet istället svagt. Arbetslösheten korrelerar starkast med alla andra variabler i storstadsområden, bortsett från pendlingen. För pendling finner vi istället ett samband med arbetslöshet för regiontypen gles landsbygd. Till skillnad från i andra regiontyper är högre pendling här förknippat med lägre arbetslöshet. En möjlig förklaring vore att vissa av dessa kommuners geografiska läge möjliggör arbetspendling till grannkommuner, andra inte. I de kommuner som är för stora eller ligger för avsides blir arbetsmarknaden isolerad och sannolikheten för att utbud och efterfrågan på arbetskraft ska kunna matcha varandra minskar. Därmed skulle arbetslösheten vara högre i frånvaro av pendling. I övriga regiontyper är förhållandet det motsatta, arbetslöshet och pendling följer varandra. Detta skulle kunna förklaras av att kommunmedborgarna stannar i kommunen om arbetstillfällen finns där. Gör de inte det pendlar de ut eller går arbetslösa.

Du kan läsa mer om kommuners attraktionskraft i avsnittet Allt om att bo, leva och vara på landsbygden.

Löner: Välbetalda jobb kräver en högre utbildning och det ser vi i korrelationsvärdena Löner är negativt korrelerade med andelen av befolkningen med endast grundskoleutbildning och positivt korrelerad med andelen högskoleutbildade. Sambanden är svagast på den glesa landsbygden och starkast i stadsområden. Utbildningen tycks alltså spela mindre roll för lönen på landsbygd än i stad, sannolikt för att de välbetalda jobben tenderar att koncentreras i städer. Lönerna har också en tydlig samvariation med sjukdagarna. Högre antal sjukdagar ger lägre löner vilket är rimligt då sjukskrivna har lägre inkomster än arbetande. Korrelationen är åter igen starkare ju mer tätbefolkad regiontypen är, med det starkaste sambandet i storstadsområden. Generellt har lönerna en mycket svag korrelation med pendlingstalen, men det gäller inte för den glesa landsbygden. Här har de istället en 47-procentig positiv samvariation till vilket en tänkbar förklaring är mönstren vad gäller arbetslöshet och pendling. En annan skulle kunna vara att befolkningen i vissa av dessa kommuner, som många gånger gränsar mot Norge, arbetspendlar över nationsgränsen till jobb med jämförelsevis höga löner.

Sjukdagar: Sjukdagarna och utbildningsnivåer har relativt stark korrelation. Ju högre andel med enbart förgymnasial utbildning i en kommun, desto högre är antalet sjukdagar. Ju högre andel eftergymnasialt utbildade ju lägre är antalet sjukdagar. Korrelationerna är betydligt starkare i stad och storstad än på landsbygd och gles landsbygd. På den glesa landsbygden finns ingen korrelation att tala om när det gäller förgymnasialt utbildade och sjukdagar. I storstad finns dock en svag positiv korrelation. Skulle det kunna vara så att arbetspendling är påfrestande och att antalet sjukdagar därför blir högre i utpendlingskommuner? Troligare är nog att det är sambandet mellan arbetslöshet och sjukdagar som lyser igenom via arbetspendlingens kovariation med arbetslösheten.

12 MIKLO (2013)

60

Utbildning: Andelen högskoleutbildade är negativt korrelerad med arbetslösheten i alla regiontyper, men främst av allt i storstadsområden. Korrelationen är svagast i stadsområden. Andelen förgymnasialt utbildade är positivt korrelerad med arbetslöshet i storstadsområden, där tycks arbetsmarknadens krav på utbildning vara högre. I stadsområden är korrelationen svagare och på landsbygd och gles landsbygd tycks det inte finnas något samband alls. Vad gäller samvariationen mellan pendling och utbildningsnivåer är stadsområden den regiontyp som utmärker sig. I övriga regiontyper är korrelationen betydligt svagare, men här finns en antydan om att de förgymnasialt utbildade pendlar mindre och de med eftergymnasial utbildning pendlar mer.

Pendling: Pendlingens förhållande till arbetslösheten utgör ett undantag, då det var den enda relationen med den senare som inte var starkast i storstadsområden. Den är även negativt korrelerad med arbetslöshet på den glesa landsbygden. Här fanns det också en relativt stark positiv korrelation med löner, som det inte syntes några spår av för de andra regiontyperna. Pendlingens genomgående negativa korrelation med sjukdagar är logisk, då sjukskrivna inte arbetspendlar. Pendlingen är också positivt korrelerad med högre utbildningsnivåer.

61

8 Fortsatta studier Skillnaderna i arbetsmarknadsstatistiken är viktiga att studera närmre.

Detta avsnitt har presenterat statistik med både direkta (som till exempel arbetslöshetssiffrorna) och indirekta (som utbildningsnivåer och arbetsskador) kopplingar till arbetsmarknaden. Syftet har varit att visa data som ger en grundläggande bild av arbetsmarknaden. Vi har gjort några detaljerade nedslag, bland annat i skillnaderna mellan kvinnors och mäns sjukdagar. Tanken med dessa nedslag är att väcka nyfikenhet för vad mer som kan studeras. I mycket av statistiken skiljer sig värdena tydligt mellan stad och land, liksom mellan könen, åldersgrupper och mellan inrikes och utrikes födda. Flera av skillnaderna vore intressanta att studera närmre. Ett sätt vore att kombinera statistiken, exempelvis hur sjukdagar för män skiljer sig åt mellan storstäder och gles landsbygd i en viss ålderkategori.

Ser orsakssambanden annorlunda ut på landsbygden än i staden?

Kapitel 7 innehåller en korrelationsanalys för hur olika arbetsmarknadsstatistiska värden samvarierar. Analysen visar på vissa förväntade samband. Analysen visar också att sambanden inte fungerar likadant på landsbygden som i staden. Vad detta beror på har vi inte analyserat vidare i denna publikation utan är ett mycket intressant uppslag för fortsatta studier.

Det är viktigt att koppla ihop mer statistik för att få fler frågor besvarade Korrelationsanalysen i kapitel 7 visar på samvariation men säger inget om orsakssamband. Ett naturligt nästa steg är att använda statistiken i regressionsanalyser för att undersöka och förstå arbetsmarknadsstatistiken. I en sådan analys behövs andra förklarande variabler utöver arbetsmarknadsstatistiken. Det är därför viktigt att koppla ihop annan landsbygdsstatistik. Ett intressant uppslag är till exempel att koppla ihop Tobins Q, som finns med i avsnittet Allt om att bo, leva och vara på landsbygden, med löner och arbetspendling.

En annan av slutsatserna i kapitel 7 är att skillnaderna mellan stad och landsbygd verkar krympa, åtminstone om man ser på arbetsmarknadsstatistik. Vad det i så fall beror på har vi inte fått mer än enstaka ledtrådar till i detta avsnitt, men det vore intressant att titta närmre på i annan studie.

Var sker tillväxt på landsbygden?

Det har dykt upp många frågeställningar som lämpar sig för smalare, mer fokuserade studier. Flera av dem rör arbetslöshetsstatistiken. Till exempel kan det vara intressant att jämföra ungdomsarbetslösheten i städer med den på landsbygden. Ett annat exempel är att studera och jämföra vad som är gemensamt för de kommuner som lyckas bättre med integrationen av utrikes födda på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsstatistiken skulle också kunna kombineras med branschindelad statistik över löner och statistik från avsnittet Allt om näringslivet på landsbygden för att få en samlad bild av var tillväxten sker, var fler jobb skapas och hur det eventuellt skiljer sig åt mellan stad och land.

63

9 Så här definierar vi landsbygd Jordbruksverket har i olika sammanhang arbetat med indelningar av den svenska landsbygden för att kunna genomföra beskrivande och tillämpade analyser. Det är denna definition som i huvudsak ligger till grund för de analyser som vi gör i publikationen Allt om landet. Vi tog fram definitionen år 2007.

Vi gör klassificeringen på kommunnivå och bygger på statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) över pendlingsflöden mellan kommuner, nattbefolkningens (befolkning som har bostad i kommunen) storlek i kommuner och befolkningstäthet (invånare per km2).

Till att börja med bygger klassificeringen på följande villkor från Jordbruksverkets databas Regional Balans. I Regional Balans delas Sveriges 290 kommuner in enligt följande klassificering: •

Tätortsområden (TOT): områden med mer än 10 000 invånare,

•

Tätortsnära landsbygd (TON): områden omkring tätorter med mer än 10 000 invånare. De geografiska gränserna för tätortsnära landsbygd baseras på en uppskattad radie för arbetspendling till tätorterna, där pendling kan antas vara frekvent. Radien varierar mellan tätorter. För våra tre storstadsregioner Stockholm, Göteborg och Malmö är radien 60 km. För övriga tätorter med mer än 70 000 invånare är radien 30 km och för tätorter mellan 10 001 och 70 000 invånare är radien 20 km,

•

Tätorter i glest befolkad landsbygd (TOG): områden med mellan 1 000 och 10 000 invånare,

•

Glest befolkad landsbygd (GLE): övriga delar av landet, inklusive tätorter upp till 1 000 invånare.

Utifrån Regional Balans, pendlingsmönster och befolkningsdensitet får vi följande definition: •

Storstadsområden: kommuner där 100 procent av befolkningen tillhör kategorin TOT eller TON. Dessa kommuner finns endast i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

• Stadsområden: kommuner med en befolkning som är minst 30 000 och/eller

där den största tätorten har minst 25 000 invånare. Mindre kommuner som

gränsar till dessa större kommuner och där utpendlarna som andel av nattbe

folkningen överstiger 50 procent kopplas också till respektive storstads områden.

•

Landsbygd: kommuner som inte ingår i de två tidigare klassificeringarna (storstadsområden och stadsområden) och som samtidigt har en befolknings- täthet av minst fem invånare per km2.

•

Gles Landsbygd: kommuner som inte ingår i de tre övriga klassificeringarna och som har en befolkning som är mindre än fem invånare per km2.

Enligt Jordbruksverkets definition så delas Sveriges 290 kommuner därmed in i 33 glesa landsbygdskommuner, 164 landsbygdskommuner, 46 stadsområden och 47 storstadsområden. Enligt denna definition så bor 34 procent av Sveriges befolkning på landsbygden. Figur 29 visar hur Sveriges kommuner delas in enligt vår definition.

64

Det är inte alltid relevant att dela in Sverige i alla fyra klassificeringar, det beror på syftet och sammanhanget det presenteras i. Vi lägger ibland ihop regiontyperna stads- och storstadsområden till stad och ibland regiontyperna landsbygd och gles landsbygd ihop till landsbygd i publikationen.

Oavsett vilken regionindelning som används uppstår olika klassificeringsproblem.

Begränsningen med Jordbruksverket definition är att det är hela kommuner som räknas som landsbygd eller icke landsbygd. Detta trots att det faktiskt kan finnas kommuner som är heterogena även innanför kommungränserna. I de flesta kommuner, undantaget vissa kommuner i Stockholmsregionen, finns både områden som kan klassas som landsbygd och områden som kan klassas som stad. Detta gör det framförallt möjligt att göra relativt enkla jämförelser av hur förhållanden skiljer sig mellan kommuner som är präglade av förhållanden som associeras med landsbygd respektive stad.

I avsnittet Så gjorde vi Allt om landet har vi sammanställt andra definitioner av landsbygd. I de fall vi använder oss av andra definitioner, än den Jordbruksverket tagit fram, framgår detta tydligt i texten.

65

Figur 29a. Sveriges kommuner i Götaland Regiontyp Storstadsområde

Stadsområde

Landsbygd

Gles landsbygd

43. Boxholm

63. Nässjö

83. Mörbylånga

103. Hörby

123. Ystad

143. Grästorp

163. Skara

44. Finspång

64. Sävsjö

84. Nybro

104. Höör

124. Åstorp

144. Gullspång

164. Skövde

45. Kinda

65. Tranås

85. Oskarshamn

105. Klippan

125. Ängelholm

145. Göteborg

165. Sotenäs

46. Linköping

66. Vaggeryd

86. Torsås

106. Kristianstad

126. Örkelljunga

146. Götene

166. Stenungsund

47. Mjölby

67. Vetlanda

87. Vimmerby

107. Kävlinge

127. Östra Göinge

147. Herrljunga

167. Strömstad

48. Motala

68. Värnamo

88. Västervik

108. Landskrona

128. Falkenberg

148. Hjo

168. Svenljunga

49. Norrköping

69. Alvesta

89. Gotland

109. Lomma

129. Halmstad

149. Härryda

169. Tanum

50. Söderköping

70. Lessebo

90. Karlshamn

110. Lund

130. Hylte

150. Karlsborg

170. Tibro

51. Vadstena

71. Ljungby

91. Karlskrona

111. Malmö

131. Kungsbacka

151. Kungälv

171. Tidaholm

52. Valdemarsvik

72. Markaryd

92. Olofström

112. Osby

132. Laholm

152. Lerum

172. Tjörn

53. Ydre

73. Tingsryd

93. Ronneby

113. Perstorp

133. Varberg

153. Lidköping

173. Tranemo

54. Åtvidaberg

74. Uppvidinge

94. Sölvesborg

114. Simrishamn

134. Ale

154. Lilla Edet

174. Trollhättan

55. Ödeshög

75. Växjö

95. Bjuv

115. Sjöbo

135. Alingsås

155. Lysekil

175. Töreboda

56. Aneby

76. Älmhult

96. Bromölla

116. Skurup

136. Bengtsfors

156. Mariestad

176. Uddevalla

57. Eksjö

77. Borgholm

97. Burlöv

117. Staffanstorp

137. Bollebygd

157. Mark

177. Ulricehamn

58. Gislaved

78. Emmaboda

98. Båstad

118. Svalöv

138. Borås

158. Mellerud

178. Vara

59. Gnosjö

79. Hultsfred

99. Eslöv

119. Svedala

139. Dals-Ed

159. Munkedal

179. Vårgårda

60. Habo

80. Högsby

100. Helsingborg

120. Tomelilla

140. Essunga

160. Mölndal

180. Vänersborg

61. Jönköping

81. Kalmar

101. Hässleholm

121. Trelleborg

141. Falköping

161. Orust

181. Åmål

62. Mullsjö

82. Mönsterås

102. Höganäs

122. Vellinge

142. Färgelanda

162. Partille

182. Öckerö

66

Figur 29b. Sveriges kommuner i Svealand Regiontyp Storstadsområde

Stadsområde

Landsbygd

Gles landsbygd

1. Botkyrka

18. Södertälje

35. Flen

192. Kristinehamn

209. Nora

226. Hedemora

2. Danderyd

19. Tyresö

36. Gnesta

193. Munkfors

210. Örebro

227. Leksand

3. Ekerö

20. Täby

37. Katrineholm

194. Storfors

211. Arboga

228. Ludvika

4. Haninge

21. Upplands-Bro

38. Nyköping

195. Sunne

212. Fagersta

229. Malung-Sälen

5. Huddinge

22. Upplands-Väsby

39. Oxelösund

196. Säffle

213. Hallstahammar

230. Mora

6. Järfälla

23. Vallentuna

40. Strängnäs

197. Torsby

214. Heby

231. Orsa

7. Lidingö

24. Vaxholm

41. Trosa

198. Årjäng

215. Kungsör

232. Rättvik

8. Nacka

25. Värmdö

42. Vingåker

199. Askersund

216. Köping

233. Smedjebacken

9. Norrtälje

26. Österåker

183. Arvika

200. Degerfors

217. Norberg

234. Säter

10. Nykvarn

27. Enköping

184. Eda

201. Hallsberg

218. Sala

235. Vansbro

11. Nynäshamn

28. Håbo

185. Filipstad

202. Hällefors

219. Skinnskatteberg

236. Älvdalen

12. Salem

29. Knivsta

186. Forshaga

203. Karlskoga

220. Surahammar

13. Sigtuna

30. Tierp

187. Grums

204. Kumla

221. Västerås

14. Sollentuna

31. Uppsala

188. Hagfors

205. Laxå

222. Avesta

15. Solna

32. Älvkarleby

189. Hammarö

206. Lekeberg

223. Borlänge

16. Stockholm

33. Östhammar

190. Karlstad

207. Lindesberg

224. Falun

17. Sundbyberg

34. Eskilstuna

191. Kil

208. Ljusnarsberg

225. Gagnef

67

Figur 29c. Sveriges kommuner i Norrland Regiontyp Storstadsområde

Stadsområde

Landsbygd

Gles landsbygd

237. Bollnäs

247. Härnösand

257. Krokom

267. Norsjö

277. Arjeplog

287. Piteå

238. Gävle

248. Kramfors

258. Ragunda

268. Robertsfors

278. Arvidsjaur

288. Älvsbyn

239. Hofors

249. Sollefteå

259. Strömsund

269. Skellefteå

279. Boden

289. Överkalix

240. Hudiksvall

250. Sundsvall

260. Åre

270. Sorsele

280. Gällivare

290. Övertorneå

241. Ljusdal

251. Timrå

261. Östersund

271. Storuman

281. Haparanda

242. Nordanstig

252. Ånge

262. Bjurholm

272. Umeå

282. Jokkmokk

243. Ockelbo

253. Örnsköldsvik

263. Dorotea

273. Vilhelmina

283. Kalix

244. Ovanåker

254. Berg

264. Lycksele

274. Vindeln

284. Kiruna

245. Sandviken

255. Bräcke

265. Malå

275. Vännäs

285. Luleå

246. Söderhamn

256. Härjedalen

266. Nordmaling

276. Åsele

286. Pajala

68

10 Bilaga 10.1 Beskrivning av statistiken För att förstå vilken statistik vi har använt för att beskriva arbetslöshet, förvärvsgrader, utbildningsnivåer, sjukdagar, arbetsskador, löner och pendling med mera så beskriver vi statistiken mer ingående här.

10.1.1 Arbetslös eller inte – viktiga perspektiv på arbetsmarknaden Siffrorna som beskriver arbetslösheten är hämtade från Folkhälsoinstitutets (FHI) onlinedatabas. De visar hur stor andel av befolkningen i åldern 20-64 år som räknades som arbetslös år 2011. I Allt om landets databas finns bara denna kategori med, men i FHI:s egen databas finns den fördelad på kön, ålderskategorier och år.

Statistiken över förvärvsgrader är hämtad från SCB och definieras som den andel av befolkningen som bedöms ha utfört minst en timmes arbete per vecka under november månad det aktuella året. Även tillfälligt frånvarande, till exempel på grund av sjukdom, räknas med. I Allt om landet anges förvärvsgraderna för kommuners nattbefolkning i åldern 20 – 64 år och visar alltså hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som är sysselsatt.

I den statistik som är fördelad på utrikes och inrikes födda visar ursprungsmaterialet (SCB) förvärvsgraderna per kommun och etnicitet, där etniciteterna är uppdelade på nio kategorier. I Allt om landet har vi aggregerat denna statistik till ”inrikes födda” och ”utrikes födda” och statistiken vi använder avser åren 2005 och 2010. I många av ursprungsstatistikens etnicitetskategorier ingår för få observerade individer och därför kan inte förvärvsgrader visas för alla kommuner för de utrikes födda. Även statistiken över statliga jobb kommer från SCB. Antalet statliga arbetstillfällen finns för åren 2000, 2006 och 2011. För att beräkna deras andel av arbetsmarknaden har antalet förvärvsarbetande med statlig tjänst dividerats med det totala antalet förvärvsarbetande för respektive regiontyp. Hur de statliga jobben fördelar sig på olika regiontyper har vi beräknat genom att dividera antalet statliga jobb i kommunerna tillhörande en viss regiontyp med det totala antalet statliga jobb.

Antalet arbetsförmedlare hämtas från företagsdelen av SCB:s databas rAps och definieras som antalet arbetsställen med SNI-koden 74501 Förmedling och rekrytering av personal (SNI02) per kommun, redovisat på regiontypsnivå. Befolkningsunderlaget per arbetsförmedlare beräknar vi genom att kommunens folkmängd, hämtad från SCB, divideras med antalet arbetsförmedlare per kommun.

10.1.2 Utbildningsnivåerna skiljer sig mellan stad och land Vi visar utbildningsnivåerna i arbetskraften med hjälp av kartor och statistik fördelad på de olika regiontyperna. Statistiken är hämtad från SCB:s register ”Befolkningens utbildning” (version 2012-01-01). Statistiken visar andelar av arbetskraft i åldersspannet 25 - 64 år med olika utbildningsnivåer. Statistiken säger inget om utbildningsnivåerna i hela befolkningen, eftersom de som inte ingår i arbetskraften inte är medräknade.

Statistiken finns fördelad på kön och också separat för den utrikes födda delen av arbetskraften. Däremot finns ingen mer detaljerad fördelning på ålderskategorier.

I kapitlet redovisar vi de två högsta utbildningsnivåerna, de eftergymnasiala tillsammans, liksom de två lägsta, de förgymnasiala. Tabellen nedan visar vilka uppdelningar den ursprungliga statistiken har.

69

Utbildningsstatistikens ursprungliga uppdelning Förgymnasial utbildning Gymnasial utbildning Eftergymnasial utbildning

Uppgift Folkskola Grundskola saknas

kortare än treårig tre år

kortare än tre år

minst tre år

Vi visar också skillnaderna i utbildningsnivå mellan kvinnor och män, som andelen män med eftergymnasial utbildning i förhållande till andelen kvinnor. Värdet har vi tagit fram genom att dividera andelsvärdet för män med det för kvinnor. Samma metod har använts för att räkna ut skillnaden i utbildningsnivå mellan inrikes och utrikes födda. Här visar vi skillnaden med procentvärden istället.

10.1.3 Sjukdagar och arbetsskador Statistiken över sjukdagar och arbetsskador är hämtad från Folkhälsoinstitutets webbplats. Antalet sjukdagar definieras som det summerade antalet sjukpenningdagar, dagar med sjuk- och aktivitetsersättning, dagar med rehabiliteringsersättning och dagar med förebyggande sjukpenning fördelade på antalet sjukförsäkrade samt antalet med sjukoch aktivitetsersättning. Data som vi visar avser åren 2005 och 2011. För dessa år saknas statistik för Heby kommun.

Arbetsskadestatistiken visar antalet arbetsolycksfall och arbetssjukdomar per 1 000 förvärvsarbetande, baserat på dagbefolkningen. Den bygger på arbetsskador som anmälts till Försäkringskassan. Även denna statistik är fördelad på kommuner, könstillhörighet och åldersgrupper. Åldersintervallen är annorlunda här, de är: 20 - 24, 25 - 54 och 55 - 64 år. Dessutom är den senaste tillgängliga statistiken för år 2010 och inte 2011. Till skillnad från statistiken om sjukdagar finns även data för Heby kommun.

10.1.4 Var är lönerna lägst och högst?

Statistiken över lönesummorna kommer från databasen rAps och är i ursprungsversionen fördelad på tolv branscher enligt SNI-koder version 2007. Den visar bara summan av lönerna för kommunernas nattbefolkning, uppdelad på de tolv branscherna. Det finns ingen fördelning på vare sig ålder, etnicitet eller kön. De siffror som vi visar har vi tagit fram genom att dela kommunernas lönesummor med deras befolkningsstorlek eller antal förvärvsarbetande. Antalet förvärvsarbetande har hämtats från SCB. Lönesumman per förvärvsarbetande finns bara för år 2010, medan lönesumman delad med befolkningen finns för både 2005 och 2010.

Areella näringar, fiske, jakt, jordbruk och fiske, är en av de tolv branscherna i statistiken. Dess lönesummor har dividerats med de totala lönesummorna för att få fram de areella näringarnas andel. Liksom för de totala lönesummorna så jämför vi dessa för åren 2005 och 2010.

10.1.5 Uppstår förädlingsvärden på landsbygden?

Med en regions förädlingsvärde bruttoregionalprodukt/BRP avses värdet av produktionen i regionen minus värdet av de insatsvaror som används. Data har vi hämtat från databasen rAps och är uppdelad på sex branscher enligt SNI 2007. I den redovisade statistiken har vi slagit samman kategorierna, alltså finns bara en regions totala BRP tillgänglig. Värdena är i 2010 års priser. För att få fram resten av den statistik som redovisas har BRP för varje kommun dividerats med antingen befolkningen, för att få BRP per capita, eller lönesummorna för att få förhållandet mellan löner och förädlingsvärden.

70

10.1.6 Pendling och regionförstoring Pendlingsstatistiken har hämtats från databasen rAps. Rådata visar hur många individer som arbetspendlar in till och ut från en kommun. Antalet utpendlande har dragits från antalet inpendlande för att få en enkel definition av om en kommun är en in- eller utpendlingskommun, är summan negativ är det en utpendlingskommun och är den positiv är det en inpendlingskommun. Data finns för år 2010.

Samma statistik har vi använt för att ta fram andelen av befolkningen som pendlar i de olika regiontyperna. Antalet som pendlar ut från varje kommun har dividerats med respektive kommuns befolkningsstorlek. I databasen finns statistik för åren 2000 och 2010, samt en uppdelning på kön. För att få statistiken som vi redovisar i tabell 22, Arbetspendlande befolkningsandel år 2000 och 2010, har vi summerat antalet utpendlande för respektive regiontyp och sedan dividerat den med folkmängden.

LA-regionerna (Lokal arbetsmarknadsregion) beräknas av SCB och är en typ av regionindelning som används för att analysera pendlingsmönster och mäta regionförstoring. Utifrån statistik om pendlingsmönstren knyts kommuner ihop kring en lokal centralort.

Denna centralort ska kunna försörja sin egen befolkning med jobb. Omgivande kommuner som saknar en sådan centralort ansluts till den kommunen, om det är dit den största pendlingsströmmen går. Inom en LA-region möts utbudet av efterfrågan på arbetskraft.

SCB uppdaterar LA-regionerna varje år, men det är bara vart femte år som de ger ut en officiell version för användning. Förändringar från år till år kan vara aningen osäkra.

Den senaste officiella versionen visar hur indelningen såg ut år 2008.13 Statistiken över antalet LA-regioner som används i denna publikation är hämtad från myndigheten Trafikanalys och är för åren 2000 till 2011. Förutom för år 2011 är den även könsuppdelad.

10.1.7 Fördjupad statistik: Standardavvikelser och medianvärden

Totalt

Medelvärde 10,30544 Standardavvikelse 3,109559 Median 10,10

Totalt

Medelvärde 0,808252 Standardavvikelse 0,031312 Median 0,805918

Totalt

Medelvärde 0,546844 Standardavvikelse 0,088638 Median 0,544702

Arbetslöshet 2011 Storstad Stad

Landsbygd

7,597826 3,714981 6,50

10,74233 2,720224 10,20

11,06444 2,935844 11,30

Förvärvsgrader 2010, inrikes födda Storstad Stad Landsbygd 0,83258 0,033015 0,840381

0,804583 0,023835 0,801799

0,803017 0,030639 0,801678

Förvärvsgrader 2010, utrikes födda Storstad Stad Landsbygd 0,614283 0,075 0,634098

0,542105 0,068838 0,538157

0,523809 0,088694 0,509007

13 SCB (2010)

71

Gles landsbygd 12,38438 3,066157 12,50

Gles landsbygd 0,804472 0,023357 0,806355

Gles landsbygd 0,521972 0,06446 0,534267-

Förändring i förvärvsgrader 2005-2010, inrikes födda Totalt Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 0,009905 Standardavvikelse 0,016145 Median 0,010135

Totalt

Totalt

0,034015 0,040239 0,0166308

0,047684 0,037475 0,042746

0,019128 0,033063 0,008221

1,2352 6,551205 -0,01168

-0,0168 0,366152 -0,02438

-0,21697 0,636607 -0,27344

0,128626 0,039852 0,132214

0,140432 0,032919 0,138822

-0,176681 0,031424 0,177481

0,420044 0,111034 0,40705

0,359533 0,081151 0,368357

0,261119 0,047479 0,26126

Andel förgymnasialt utbildade, män, 2011 Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 0,186907 Standardavvikelse 0,047037 Median 0,186369

-0,02651 0,083281 -0,01586

Andel eftergymnasialt utbildade, 2011 Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 0,300083 Standardavvikelse 0,092903 Median 0,278179

0,001034 0,051338 -0,00652

Andel förgymnasialt utbildade, 2011 Storstad Stad Landsbygd

Totalt

Medelvärde 0,159292 Standardavvikelse 0,038042 Median 0,158714

0,010805 0,0,7577 0,013866

0,022514 0,022494 0,023657

Gles landsbygd -0,0451 0,080055 -0,01894

Gles landsbygd 0,022247 0,027354 0,012091

Förändring i de statliga jobbens andel av arbetsmarknaden 2006-2011 Totalt Storstad Stad Landsbygd Gles landsbygd

Medelvärde 0,033273 Standardavvikelse 2,719184 Median -0,21346

0,005112 0,015319 0,005531

De statliga jobbens andel av arbetsmarknaden 2011 Totalt Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 0,026365 Standardavvikelse 0,035916 Median 0,011458

0,01265 0,011948 0,013173

Förändring i förvärvsgrader 2005-2010, utrikes födda Totalt Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde -0,01245 Standardavvikelse 0,070638 Median -0,00448

0,015109 0,009246 0,015735

Gles landsbygd

0,148273 0,044981 0,145107

0,160114 0,037096 0,157411

0,208968 0,040061 0,207493

Andel eftergymnasialt utbildade, män, 2011 Totalt Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 0,246348 Standardavvikelse 0,101147 Median 0,221624

0,382819 0,119224 0,369272

72

0,310113 0,086073 0,314963

0,204368 0,048498 0,198444

-0,33627 0,227681 -0,34545

Gles landsbygd 0,14284 0,020712 0,146295

Gles landsbygd 0,239999 0,036453 0,22895

Gles landsbygd 0,16964 0,028707 0,170946

Gles landsbygd 0,171724 0,033561 0,160913

Andel förgymnasialt utbildade, kvinnor, 2011 Totalt Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 0,130327 Standardavvikelse 0,031868 Median 0,130422

0,142743 0,026379 0,140578

0,457427 0,103263 0,437435

0,410331 0,077558 0,416694

0,320718 0,047208 0,318927

Andel förgymnasialt utbildade,utrikes födda 2011 Totalt Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 0,217495 Standardavvikelse 0,051216 Median 0,217903

0,120213 0,030821 0,116203

Andel eftergymnasialt utbildade, kvinnor, 2011 Totalt Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 0,35652 Standardavvikelse 0,084635 Median 0,336592

0,108943 0,037114 0,103764

0,167776 0,051961 0,176142

0,212273 0,047182 0,216942

0,230096 0,04467 0,224557

Andel eftergymnasialt utbildade, utrikes födda 2011 Totalt Storstad Stad Landsbygd

Gles landsbygd 0,113182 0,018079 0,111831

Gles landsbygd 0,31572 0,04156 0,312925

Gles landsbygd 0,232959 0,039987 0,223684

Gles landsbygd

Medelvärde 0,330488 Standardavvikelse 0,078585 Median 0,318437

0,4134 0,09662 0,393471

0,362046 0,076192 0,346538

0,301591 0,055637 0,299231

0,312018 0,042767 0,315789

Andel sjukdagar, 2011 Storstad Stad

Landsbygd

Gles landsbygd

26,02021 5,737101 25,95

36,45183 5,455854 36,10

39,31364 5,191883 39,00

Totalt

Medelvärde 34,24603 Standardavvikelse 6,830653 Median 34,40

Totalt

Förändring i antal sjukdagar, 2005-2011 Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 16,27983 Standardavvikelse 4,548135 Median 15,80

14,17872 3,335077 14,45

Totalt

Medelvärde 27,59793 Standardavvikelse 6,16264 Median 27,45

31,15109 4,534698 31,25

Totalt

Medelvärde 40,89414 Standardavvikelse 8,006127 Median 41,25

15,63043 3,893773 15,40

Gles landsbygd

15,95823 4,335799 15,45

21,77576 3,7129 21,25

Andel sjukdagar, män 2011 Storstad Stad

Landsbygd

Gles landsbygd

20,74468 4,972769 20,40

29,20549 5,126715 24,70

33,5303 4,778645 34,40

Landsbygd

Gles landsbygd

43,69817 6,355528 43,75

45,09697 6,724018 45,20

24,61304 3,565938 31,25

Andel sjukdagar, kvinnor 2011 Storstad Stad 31,29574 6,833365 32,20

37,68913 5,902108 37,50

73

Medelvärde

Totalt

Antal sjukdagar, 20-34 åringar, 2011 Storstad Stad Landsbygd

Gles landsbygd

12,76353

10,88351

12,20326

13,71677

11,48485

Standardavvikelse 2,928012

2,25733

2,353643

2,836066

2,960843

Median

12,6125

10,925

12,1875

13,90

12,00

Totalt

Medelvärde

Antal sjukdagar, 35-55 åringar, 2011 Storstad Stad Landsbygd

Gles landsbygd

28,03198

21,91543

26,87826

29,73796

29,87348

Standardavvikelse 5,595116

5,621583

4,106687

4,813456

4,295412

21,95

27,475

29,3625

30,375

Median

28,3625

Totalt

Arbetsskador, 2010 Storstad Stad

Landsbygd

Gles landsbygd

9,407759

8,010638

8,593478

10,3311

7,943939

Standardavvikelse 2,983295

2,743793

1,745977

3,014201

2,829358

7,80

8,60

10,025

7,35

Medelvärde Median

9,225

Totalt

Årlig lönesumma per individ, 2010 Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 122 955,9 151 393,4

Standardavvikelse 19 534,25

24 170,41

Median

119,307,1

148 943,1

Standardavvikelse

Median

129 407,7

115 935,5

108 350,1

108

9 942,986

14 053,74

115 707,7

105 295,9

59,72 127 394,4

Årlig lönesumma per förvärvsarbetande, 2010 Totalt Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 313 436

Gles landsbygd

331 407,7

285 936,40

250 409,10

45 997,40

25 995,36

276 297,90

244 221,00

101

24 170,41

108

250,20

052,90

704,80

277

417

275

444,30

812,60

171,00

De areella näringarnas andel av lönesumman Totalt Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde 0,013176 Standardavvikelse 0,011339 Median 0,010434

0,003323 0,002945 0,002196

Bruttregionalprodukt Storstad Stad

Totalt

Gles landsbygd

0,007138 0,005103 0,00526

Gles landsbygd

0,013433 0,007208 0,012296

0,034343 0,013624 0,03374

Landsbygd

Gles landsbygd

Medelvärde 1,15*1010 3,25*1010 1,94*1010 4,9*109 3,43*109 Standardavvikelse 3,79*1010 8,84*1010 1,7E*1010 3,97*109 4,04*109 Median 4,06*109 8,88*1010 1,79*1010 3,58*109 1,92*109

74

Årlig lönesumma per förvärvsarbetande, 2010 Totalt Storstad Stad Landsbygd

Medelvärde

283 097,50

307 056,30

278 854,70

263 619,80

351 686,80

129

188

81 977,11

83 757,31

212 497,70

482,50

331,00

252

238

303

244 056,80

281 998,50

303,40

600,80

550,50

Standardavvikelse

Median

75

Gles landsbygd

10.2 Sveriges kommuner rankade efter sin arbetsmarknadsstatistik Ranking

Kommun

Kommuntyp

Poäng

1

Danderyd

Storstadsområde

88

2 Solna

Storstadsområde

98

3

Stockholm

Storstadsområde

177

4

Lund

Storstadsområde

199

5

Mölndal

Storstadsområde

230

6

Täby

Storstadsområde

260

7

Lidingö

Storstadsområde

310

8

Uppsala

Stadsområde

311

9

Sollentuna

Storstadsområde

312

10

Nacka

Storstadsområde

312

11

Stenungsund

Storstadsområde

318

12

Sundbyberg

Storstadsområde

336

13

Ekerö

Storstadsområde

354

14

Vaxholm

Storstadsområde

376

15

Härryda

Storstadsområde

382

16

Vallentuna

Storstadsområde

387

17

Kungsbacka

Storstadsområde

388

18

Umeå

Stadsområde

388

19

Karlstad

Stadsområde

393

20

Knivsta

Storstadsområde

402

21

Linköping

Stadsområde

416

22

Österåker

Stadsområde

431

23

Älmhult

Landsbygd

435

24

Kiruna

Gles landsbygd

438

25

Värmdö

Stadsområde

439

26

Luleå

Stadsområde

443

27

Göteborg

Storstadsområde

444

28

Lerum

Stadsområde

450

29

Partille

Storstadsområde

457

30

Växjö

Stadsområde

471

31

Vellinge

Storstadsområde

478

32

Kungälv

Storstadsområde

485

33

Lomma

Storstadsområde

485

34

Kalmar

Stadsområde

487

35

Huddinge

Storstadsområde

496

36

Hammarö

Stadsområde

509

37

Jönköping

Stadsområde

515

38

Tyresö

Storstadsområde

519

39

Örebro

Stadsområde

520

40

Staffanstorp

Storstadsområde

523

41

Halmstad

Stadsområde

525

42

Järfälla

Storstadsområde

526

43

Skövde

Stadsområde

531

44

Svedala

Storstadsområde

545

Stadsområde

549

45 Falun

76

Ranking

Kommun Kommuntyp

Poäng

46 Salem

Storstadsområde

560

47 Sigtuna

Storstadsområde

566

48 Västerås

Stadsområde

566

49 Eksjö

Landsbygd

571

50 Ystad

Landsbygd

572

51 Kävlinge

Storstadsområde

574

52

Storstadsområde

585

53 Oskarshamn

Landsbygd

597

54 Varberg

Landsbygd

599

55 Trosa

Landsbygd

607

56 Håbo

Storstadsområde

608

57 Höganäs

Landsbygd

616

58 Leksand

Landsbygd

618

59 Ängelholm

Landsbygd

631

60 Alingsås

Landsbygd

639

61 Finspång

Landsbygd

642

62 Östersund

Stadsområde

642

63 Karlskrona

Stadsområde

646

64 Sundsvall

Stadsområde

648

65 Mörbylånga

Landsbygd

649

66

Gles landsbygd

654

67 Båstad

Landsbygd

661

68 Nykvarn

Storstadsområde

662

69 Tjörn

Storstadsområde

670

70 Helsingborg

Stadsområde

679

71 Lidköping

Landsbygd

688

72 Gävle

Stadsområde

703

73 Strängnäs

Landsbygd

703

74 Uddevalla

Stadsområde

716

75 Örnsköldsvik

Landsbygd

720

76 Nyköping

Landsbygd

720

77 Öckerö

Storstadsområde

721

78 Enköping

Landsbygd

722

79 Ljungby

Landsbygd

723

80 Habo

Stadsområde

726

81

Gles landsbygd

727

82 Upplands-Bro

Storstadsområde

731

83 Mora

Landsbygd

732

84 Vännäs

Landsbygd

744

85 Borlänge

Stadsområde

746

86 Värnamo

Landsbygd

749

87 Söderköping

Stadsområde

752

88 Borås

Stadsområde

759

89 Höör

Stadsområde

769

90 Malmö

Storstadsområde

770

91 Bollebygd

Storstadsområde

774

92

Stadsområde

775

Upplands Väsby

Åre

Gällivare

Trollhättan

77

Ranking

Kommun Kommuntyp

Poäng

93

Kristianstad

Stadsområde

779

Landsbygd

790

94 Ludvika 95

Gagnef

Landsbygd

807

96

Sotenäs

Landsbygd

808

97

Skellefteå

Stadsområde

825

98

Gotland

Landsbygd

831

99

Strömstad

Landsbygd

839

100

Norrköping

Stadsområde

844

101

Gnesta

Stadsområde

848

102

Härnösand

Landsbygd

852

103

Karlsborg

Landsbygd

866

104

Oxelösund

Storstadsområde

867

105

Boden

Landsbygd

868

106

Ale

Storstadsområde

872

107

Avesta

Landsbygd

886

108

Sandviken

Landsbygd

886

109

Haninge

Storstadsområde

888

110

Mullsjö

Landsbygd

889

111

Södertälje

Storstadsområde

893

112

Falkenberg

Landsbygd

898

113

Säter

Stadsområde

901

114

Eslöv

Landsbygd

906

115

Vänersborg

Landsbygd

908

116

Piteå

Landsbygd

921

117

Tranemo

Landsbygd

931

118

Norrtälje

Landsbygd

934

119

Nynäshamn

Landsbygd

935

120

Västervik

Landsbygd

936

121

Skara

Landsbygd

938

122

Vadstena

Landsbygd

941

123

Lycksele

Gles landsbygd

942

124

Östhammar

Landsbygd

953

125

Eskilstuna

Stadsområde

960

126

Ulricehamn

Landsbygd

962

127

Vaggeryd

Landsbygd

966

128

Hjo

Landsbygd

971

129

Vetlanda

Landsbygd

972

130

Gnosjö

Landsbygd

982

131

Orust

Landsbygd

983

132

Kil

Stadsområde

987

133

Götene

Landsbygd

994

134

Arjeplog

Gles landsbygd

99

135

Karlshamn

Landsbygd

1005

136

Jokkmokk

Gles landsbygd

1011

137

Karlskoga

Landsbygd

1013

138

Sunne

Landsbygd

1016

139

Burlöv

Storstadsområde

1019

78

Ranking

Kommun Kommuntyp

Poäng

140

Nässjö

Landsbygd

1021

141

Hudiksvall

Landsbygd

1024

142

Kinda

Landsbygd

1030

143

Malung-Sälen

Gles landsbygd

1030

144

Mark

Landsbygd

1033

145

Lysekil

Landsbygd

1038

146

Hylte

Landsbygd

1041

147

Skurup

Storstadsområde

1046

148

Sala

Landsbygd

1046

149

Emmaboda

Landsbygd

1046

150

Arvidsjaur

Gles landsbygd

1054

151

Tranås

Landsbygd

1056

152

Krokom

Gles landsbygd

1058

153

Mjölby

Landsbygd

1064

154

Ronneby

Landsbygd

1064

155

Ydre

Landsbygd

1074

156

Nora

Landsbygd

1075

157

Arboga

Landsbygd

1075

158

Vimmerby

Landsbygd

1078

159

Vårgårda

Landsbygd

1085

160

Alvesta

Landsbygd

1085

161

Falköping

Landsbygd

1091

1 62

Gislaved

Landsbygd

1092

163

Svalöv

Stadsområde

1100

164

Trelleborg

Storstadsområde

1104

165

Aneby

Landsbygd

1104

166

Fagersta

Landsbygd

1106

167

Torsby

Gles landsbygd

1108

168

Lekeberg

Stadsområde

1109

169

Tingsryd

Landsbygd

1110

170

Hässleholm

Landsbygd

1118

171

Hörby

Landsbygd

1122

172

Simrishamn

Landsbygd

1125

173

Hedemora

Landsbygd

1129

174

Kalix

Landsbygd

1130

175

Uppvidinge

Landsbygd

1133

176

Robertsfors

Landsbygd

1133

177

Kumla

Stadsområde

1140

178

Tanum

Landsbygd

1140

179

Botkyrka

Storstadsområde

1141

180

Älvdalen

Gles landsbygd

1143

181

Hallsberg

Landsbygd

1149

182

Arvika

Landsbygd

1152

183

Vindeln

Gles landsbygd

1156

184

Härjedalen

Gles landsbygd

1159

185

Laholm

Landsbygd

1162

186

Säffle

Landsbygd

1177

79

Ranking

Kommun Kommuntyp

Poäng

187

Mariestad

1179

Landsbygd

188 Askersund Landsbygd

1180

189

Borgholm

Landsbygd

1186

190

Malå

Gles landsbygd

1186

191

Sjöbo

Landsbygd

1192

192

Katrineholm

Landsbygd

1194

193

Sorsele

Gles landsbygd

1194

194

Vara

Landsbygd

1199

195

Sävsjö

Landsbygd

1206

196

Nordmaling

Landsbygd

1214

197

Sollefteå

Gles landsbygd

1214

198

Rättvik

Landsbygd

1215

199

Åmål

Landsbygd

1215

200

Forshaga

Stadsområde

1220

201

Kristinehamn

Landsbygd

1224

202

Lindesberg

Landsbygd

1226

203

Herrljunga

Landsbygd

1231

204

Köping

Landsbygd

1233

205

Mönsterås

Landsbygd

1237

206

Storuman

Gles landsbygd

1237

207

Hallstahammar

Landsbygd

1239

208

Dorotea

Gles landsbygd

1242

209

Grästorp

Stadsområde

1245

210

Lilla Edet

Stadsområde

1247

211

Markaryd

Landsbygd

1248

212

Åtvidaberg

Landsbygd

1258

213

Orsa

Gles landsbygd

1263

214

Surahammar

Landsbygd

1265

215

Bollnäs

Landsbygd

1268

216

Laxå

Landsbygd

1276

217

Kungsör

Landsbygd

1276

218

Pajala

Gles landsbygd

1277

219

Munkfors

Landsbygd

1281

220

Sölvesborg

Landsbygd

1287

221

Timrå

Stadsområde

1287

222

Hofors

Landsbygd

1290

223

Bjurholm

Gles landsbygd

1294

224

Bromölla

Landsbygd

1296

225

Älvsbyn

Landsbygd

1310

226

Essunga

Landsbygd

1314

227

Årjäng

Landsbygd

1319

228

Osby

Landsbygd

1320

229

Ovanåker

Landsbygd

1328

230

Bengtsfors

Landsbygd

1329

231

Kramfors

Landsbygd

1329

232

Tidaholm

Landsbygd

1330

233

Motala

Landsbygd

1331

80

Ranking

Kommun Kommuntyp

Poäng

234

Smedjebacken

Landsbygd

1332

235 Norberg

Landsbygd

1338

236

Övertorneå

Gles landsbygd

1343

237

Olofström

Landsbygd

1346

238

Tierp

Landsbygd

1351

239

Boxholm

Landsbygd

1351

240

Munkedal

Landsbygd

1359

241

Vilhelmina

Gles landsbygd

1376

242

Dals-Ed

Landsbygd

1379

243

Nybro

Landsbygd

1380

244

Ånge

Gles landsbygd

1381

245

Svenljunga

Landsbygd

1391

246

Ljusdal

Gles landsbygd

1398

247

Åstorp

Stadsområde

1400

248

Norsjö

Gles landsbygd

1404

249

Ockelbo

Landsbygd

1407

250

Örkelljunga

Landsbygd

1408

251

Åsele

Gles landsbygd

1408

252

Vansbro

Gles landsbygd

1413

253

Överkalix

Gles landsbygd

1413

254

Ödeshög

Landsbygd

1416

255

Strömsund

Gles landsbygd

1416

256

Landskrona

Storstadsområde

1423

257

Älvkarleby

Stadsområde

1424

258

Hagfors

Landsbygd

1428

259

Tomelilla

Landsbygd

1429

260

Tibro

Landsbygd

1432

261

Klippan

Landsbygd

1439

262

Skinnskatteberg

Landsbygd

1441

263

Perstorp

Landsbygd

1444

264

Torsås

Landsbygd

1451

265

Söderhamn

Landsbygd

1455

266

Berg

Gles landsbygd

1459

267

Haparanda

Landsbygd

1469

268

Lessebo

Landsbygd

1472

269

Valdemarsvik

Landsbygd

1476

270

Ragunda

Gles landsbygd

1485

271

Flen

Landsbygd

1492

272

Vingåker

Landsbygd

1507

273

Heby

Landsbygd

1511

274

Töreboda

Landsbygd

1520

275

Östra Göinge

Landsbygd

1530

276

Högsby

Landsbygd

1551

277

Hultsfred

Landsbygd

1555

278

Bräcke

Gles landsbygd

1556

279

Grums

Landsbygd

1561

280

Filipstad

Landsbygd

1585

81

Ranking

Kommun Kommuntyp

Poäng

281

Nordanstig

Landsbygd

1590

282

Degerfors

Landsbygd

1596

283

Hällefors

Landsbygd

1600

284

Färgelanda

Landsbygd

1604

285

Bjuv

Stadsområde

1620

286

Eda

Landsbygd

1620

287

Storfors

Landsbygd

1623

288

Gullspång

Landsbygd

1649

289

Ljusnarsberg

Landsbygd

1662

290

Mellerud

Landsbygd

1681

10.3 De tio arbetsmarknadsstatistiskt lägst rankade kommunernas variabelvärden Pendlingsnetto

Eftergymnasialt utbildade

Förgymnasialt utbildade

Sjukdagar

16,4 0,37

Lönesummor

1 Mellerud

Integration

Kommun

Arbetslöshet

Nr

92 379 44,0 0,23 0,22 -161

2 Ljusnarsberg 16,0 Snittranking 98 475 62,7 0,20 0,17 -155

3 Gullspång

16,4 Snittranking 100 824 52,9 0,23 0,19 -79

4 Storfors

21,2 Snittranking 108 187 40,6 0,20 0,20 -269

5 Bjuv

14,8 0,35

107 543 39,4 0,25 0,18 -206

6 Eda

16,1 0,38

88 348 45,7 0,22 0,18 32

7 Färgelanda

14,4 Snittranking 105 176 42,4 0,22 0,21 -25

8 Hällefors

18,0 0,43

9 Degerfors

15,0 Snittranking 112 266 47,2 0,20 0,20 -249

99 630 44,7 0,19 0,21 -51

10 Nordanstig 13,7 Snittranking 104 472 45,8 0,20 0,21 -259

10.4 De tio arbetsmarknadsstatistiskt högst rankade kommunernas variabelvärden Pendlingsnetto

Eftergymnasialt utbildade

Förgymnasialt utbildade

Sjukdagar

Lönesummor

Integration

Kommun

Arbetslöshet

Nr

1 Älmhult

8,8

0,17 140 181 27,1 0,18 0,31 256

2 Kiruna

8,3

0,29 157 765 30,1 0,11 0,28/1 5

3 Eksjö

8,0

0,23 128 986 36,8 0,16 0,32/1 171

4 Ystad

10,6 0,15

124 313 33,3 0,14 0,34/1 -54

5 Oskarshamn 8,8

0,16 134 666 37,3 0,17 0,28/1 128

6 Varberg

8,4

0,26 132 909 29,5 0,16 0,34 -57

7 Trosa

6,5

0,14 149 220 30,5 0,17 0,30 -325

8 Höganäs

9,7

0,28 130 741 27,9 0,12 0,40 -290

9 Leksand

9,2

0,25 120 510 31,1 0,13 0,32 -71

10 Ängelholm 11,1 0,25 130 410 30,4 0,14 0,35 -119

82

Publikationer inom samma område AOL1:1 Allt om landet – en sammanfattning AOL1:2 Allt om att bo, leva och vara på landsbygden AOL1:3 Allt om service och infrastruktur på landsbygden AOL1:4 Allt om sysselsättning på landsbygden AOL1:5 Allt om näringsliv på landsbygden AOL1:6 Allt om föreningsliv och kultur på landsbygden AOL1:7 Allt om miljö och hållbarhet på landsbygden AOL1:8 Så gjorde vi Allt om landet

83

11 Källförteckning Folkhälsoinstitutet (2013). Äldres hälsa 55 - 84 år. http://www.fhi.se/Statistik-uppfoljning/Nationella-folkhalsoenkaten/Aldreshalsa/,Hämtat: 2013-05-03 10.00 Jordbruksverket (2012). Rapport 2012:13, ”Arbete och liv på landsbygden”.

Konjunkturinstitutet. Konjunkturläget juni 2012, ”Ny befolkningsprognos får effekter på sysselsättningen på lång sikt”.

MIKLO (2013). Jobb på Sveriges landsbygder? Ja tack!

Ross, Catherine E., Wu, Chia-ling (1995). “The Links Between Education and Health”, American Sociological Review, Volume 60, No. 5, Oct, 1995 SCB (2010). Statistiska centralbyrån, ”Lokala arbetsmarknader – egenskaper, utveckling och funktion”.

SCB (2012:59). Pressmeddelande Nr 2012:59, ”Lägre arbetslöshet under 2011”, Statistiska centralbyrån.

Siljevall, A. (2011) Gnosjöandan – Med myten som marknadsföring.

Göteborgs Universitet JMG, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation Socialstyrelsen (1998). EpC-rapport 1997:03, ”Hur påverkar biologiska förhållanden tidigt i livet hälsan i vuxen ålder” SOU 2007:35. ”Flyttning och pendling i Sverige”, Bilaga 3 till Långtidsutredningen 2008.

Svenska dagbladet (2013). ”Ohälsa ökar med avståndet till stan”, Jenny Stiernstedt.

Publicerad 2013-03-09 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ohalsa-okar-med-avstandet-till-stan_7980354.svd Tillväxtanalys. Indexerad tillgänglighet http://tillvaxtanalys.se/sv/analysplattformar/geografisk-analys---pipos/indexerad-tillganglighet.html Hämtat 2013-05-02 13.30 Tillväxtanalys (2011:1). Rapport 2011:1, “Utvecklingskraft i kommuner och regioner – Tillväxtarbete i flernivåstyrningens tidevarv”.

Tillväxtanalys (2011:04). Tillväxtanalys Working paper/PM 2011:04, ”Arbetskraftsförsörjning i landsbygder”.

Trafikanalys (2012:4). Trafikanalys rapport 2012:4. ”Uppföljning av de transportpolitiska målen 2012”

84

AOL1:4 Allt om sysselsättning på landsbygden

Foto: Smålandsbilder.se om inget annat anges. Grafisk formgivning: Holmbergs i Malmö AB.

Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se/alltomlandet