JO 2-09Biol vaxtskydd–.qxd:Layout 1
09-04-27
14.20
Sida 16
Sköldlöss Skålsköldlöss (Coccidae) där insektens rygg utgör skölden exempelvis den orangefärgade vaxsköldlusen (Coccus hesperidum) och växthussköldlusen (Saissettia coffeae). Locksköldlöss (Diaspididae) där insekten kan skiljas från skölden, vanlig på träd och buskar. Sköldlöss sprider sig ofta med importerat plantmaterial och har många gånger subtropisk bakgrund, vilket gör att de behöver växthus för att överleva hos oss. Det finns även svenska arter som övervintrar utomhus. Sköldlöss har sugande mundelar och honan skiljer sig mycket från andra insekter, genom att utsöndra ett vaxämne som till sist bildar en skyddande sköld för både insekten och dess ägg. Efter kläckning söker sig det rörliga första larvstadiet ut på växten för att finna ett bra ställe för näringsupptag, där den suger sig fast och fortsätter sin utveckling stillasittande.
Ofta sätter sig sköldlusen på stammar, grenar, blad och bladskaft. Storleken kan vara allt från 1–2 mm upp till 5–6 mm, beroende på art. Reproduktionsförmågan kan vara hög och ofta sker förökning utan befruktning. Första tecknet på angrepp är klibbighet på växten av honungsdagg och senare kan sotdaggsvampar utvecklas. Sköldlöss är mycket svårbekämpade och många olika växter angrips. Biologiska växtskyddsmetoder finns, se under ullöss.
Ullöss (Pseudococcidae) Vanliga ullusen (Planococcus citri) och växthusullusen (Pseudococcus obscurus).
Ullössen tillhör visserligen familjen sköldlöss, men är i alla stadier frilevande och saknar sköld. Från kroppen avsöndras vax som täcker huden och bildar ett skyddande ullager. Honan blir 3-4 mm, medan hannen är mindre och försedd med vingar. Ullöss producerar inte lika mycket honungsdagg som sköldlössen. Ullöss är polyfaga och sitter ofta i bladhörn, stamförgreningar samt mellan tätt sittande blad. Även stjälkbasar och rötter kan angripas. Ullöss som angriper rötter kallas rotlöss. Det finns även vissa arter av bladlöss som också kan angripa växtrötter. Angripna plantor stannar i växten. Ullöss är mycket svårbekämpade och kräver upprepad behandling.
16
Skadegörare i växthus
Biologisk bekämpning av sköld- och ullöss kan göras med rovskalbaggen Cryptolaemus montrouzieri, där både larven och den fullbildade insekten äter främst ullöss samt nymfer av sköldlöss. Den här metoden lämpar sig bäst för botaniska trädgårdar och inglasade uterum. Även Chrysoperla, guldögonslända, kan användas mot ullöss, dessutom finns en rad olika parasitsteklar som använts på dispens. Mot sköldlöss finns också rovskalbaggar och parasitsteklar som provats på dispens. Utan dessa extra nyttodjur som är specialiserade på olika skadegörare, hade bekämpning varit svår. Se även översikt på olika metoder till skadegörare.