Issuu on Google+

MarknadsÜversikt – vin

Rapport 2006:16 Foto: Mats Pettersson


MarknadsÜversikt – vin

Marknadsenheten 2006-06-12 Referens Anne Hansson


Innehåll 1

INLEDNING..................................................................................................................... 5

2

VIN..................................................................................................................................... 7

3

2.1

Vinets historia ............................................................................................................ 7

2.2

Vinproduktion ............................................................................................................ 7

2.2.1

Vinrankan ........................................................................................................... 7

2.2.2

Vinodling............................................................................................................ 8

2.2.3

Vinframställning................................................................................................. 8

EU:S MARKNADSREGLERING................................................................................ 11 3.1

Historisk bakgrund ................................................................................................... 11

3.2

Utgifter för vinsektorn.............................................................................................. 11

3.3

Regleringens omfattning och syfte........................................................................... 14

3.4

Produktionskapaciteten ............................................................................................ 14

3.4.1

Odlingsbestämmelser ....................................................................................... 14

3.4.2

Bidrag för nedläggning..................................................................................... 15

3.4.3

Stöd för omställning och omstrukturering av vinodlingar ............................... 16

3.4.4

Kontrollinstrument ........................................................................................... 17

3.5

Marknadsmekanismer .............................................................................................. 17

3.5.1

Stöd för användning av druvmust .................................................................... 17

3.5.2

Privat lagring .................................................................................................... 18

3.5.3

Destillation ....................................................................................................... 19

3.5.4

Produkt- och marknadsinformation.................................................................. 21

3.6

Producent- och branschorganisationer ..................................................................... 21

3.7

Oenologiska metoder och vintyper .......................................................................... 21

3.7.1

Kontrollinstrument ........................................................................................... 22

3.8

Märkning och skydd av beteckningar ...................................................................... 22

3.9

Handel med tredje land ............................................................................................ 23

3.9.1

Importdokument ............................................................................................... 23

3.9.2

Tullavgifter....................................................................................................... 24

3.9.3

Importförmåner ................................................................................................ 24

3.9.4

Exportsubventioner .......................................................................................... 24

3.10

Reform av vinsektorn ............................................................................................... 26

3.11

Angränsande EU-lagstiftning................................................................................... 26

3.11.1

Icke bilaga II-bestämmelser ............................................................................. 27

1


4

5

3.11.2

Särskilda bestämmelser för aromatiserade viner m.m. .................................... 27

3.11.3

Särskilda bestämmelser för spritdrycker .......................................................... 28

ANNAN LAGSTIFTNING............................................................................................ 29 4.1

Förordningen (1999:1148) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter ............. 29

4.2

Jordbrukslagstiftning................................................................................................ 30

4.3

Livsmedelslagstiftning ............................................................................................. 30

4.4

Alkohollagstiftning................................................................................................... 30

4.5

Lagstiftning om teknisk sprit.................................................................................... 31

4.6

Marknadsföringslagstiftning .................................................................................... 32

4.7

Skattelagstiftning...................................................................................................... 32

4.8

Tullagstiftning .......................................................................................................... 33

PRODUKTION .............................................................................................................. 35 5.1

Vinodling.................................................................................................................. 35

5.1.1

Sverige.............................................................................................................. 35

5.1.2

EU..................................................................................................................... 35

5.1.3

Världen ............................................................................................................. 37

5.2

6

Vinproduktion .......................................................................................................... 39

5.2.1

Sverige.............................................................................................................. 39

5.2.2

EU..................................................................................................................... 39

5.2.3

Världen ............................................................................................................. 54

HANDEL......................................................................................................................... 59 6.1

Sverige...................................................................................................................... 59

6.1.1

Sveriges vinimport ........................................................................................... 59

6.1.2

Sveriges vinexport............................................................................................ 62

6.2

EU............................................................................................................................. 64

6.2.1

EU:s vinimport ................................................................................................. 64

6.2.2

EU:s vinexport.................................................................................................. 70

6.3

7

Världen ..................................................................................................................... 74

6.3.1

Vinimport i världen .......................................................................................... 74

6.3.2

Vinexport i världen........................................................................................... 76

KONSUMTION.............................................................................................................. 79 7.1

2

Direkt humankonsumtion......................................................................................... 79

7.1.1

Sverige.............................................................................................................. 79

7.1.2

EU..................................................................................................................... 81

7.1.3

Världen ............................................................................................................. 85


7.2 8

Övrig användning..................................................................................................... 87

LAGERSITUATIONEN................................................................................................ 89 8.1

Vinlager i Sverige..................................................................................................... 89

8.2

Vinlager i EU ........................................................................................................... 89

8.2.1

Frankrike .......................................................................................................... 91

8.2.2

Italien................................................................................................................ 91

8.2.3

Spanien ............................................................................................................. 92

8.2.4

Tyskland ........................................................................................................... 93

8.3 9

Vinlager i världen..................................................................................................... 93

BRANSCHORGANISATIONER M.M. ...................................................................... 95 9.1

Vin............................................................................................................................ 95

9.1.1

Sverige.............................................................................................................. 95

9.1.2

EU..................................................................................................................... 95

9.1.3

Världen ............................................................................................................. 95

9.2

Druvjuice.................................................................................................................. 97

9.2.1

Sverige.............................................................................................................. 97

9.2.2

EU..................................................................................................................... 97

3


1 INLEDNING Sveriges inträde i EU 1995 innebar att Sverige numera omfattas av en för medlemsländerna gemensam jordbrukspolitik. De flesta jordbruksprodukter, till vilka vin räknas, styrs av en egen marknadsreglering. Marknadsöversikt - vin - har sin utgångspunkt i EU:s gemensamma marknadsorganisation för vin och syftar till att ge en bild av vinsektorn på såväl global, EUsom nationell nivå. Tonvikten ligger dock på EU-perspektivet. Marknadsöversikten innehåller dels en beskrivning av det regelverk som EU har upprättat för vin och vinprodukter, dels uppgifter om olika marknadsförhållanden såsom produktion, handel och konsumtion. Den innehåller även en kort presentation av annan svensk lagstiftning som berör vin. Det finns ett behov av att sammanställa denna information, eftersom arbetet med att reformera EU:s gemensamma marknadsorganisation för vin kommer att starta under 2006. En reform anses vara nödvändig då det råder stor överskottsproduktion av vin inom EU och stora belopp förbrukas på olika slags regleringsåtgärder. Intresset för vinodling i Sverige har ökat under senare år. I dag finns det tre företag som tillverkar vin av eget odlade vindruvor i kommersiellt syfte. Så länge den svenska vinodlingen understiger 99 hektar berörs inte Sverige av förbudet mot nyplantering som råder inom EU. Sverige är inte heller aktuellt för flertalet av de regleringsåtgärder som EU har inom den gemensamma vinregleringen. Det statistiska materialet är främst hämtat från den internationella vinorganisationen OIV, EU:s statistikorgan Eurostat och från SCB. Eftersläpningar i insamlingar och sammanställningar gör att det inte går att få helt aktuella uppgifter i alla delar. Det bör ändå ge en uppfattning om vinsektorns utveckling och betydelse på land-, regional- och internationell nivå.

5


2 VIN 2.1 Vinets historia De första fynden som tyder på vinframställning daterar sig till cirka år 8000 f.Kr. och platsen var förmodligen östra delen av Medelhavsområdet med centrum i Transkaukasus. Vid den här tiden gjordes vin på vilda vindruvor och inte förrän omkring år 5000 f.Kr. började människan odla vinstockar, troligtvis i Georgien på Kaukasus sluttningar ner mot Svarta havet. Därefter spreds vinet till de gamla kulturländerna öster om Medelhavet. Vinodlingen och vinifikationen (vinframställningen) i det gamla Egypten finns grundligt dokumenterade i kungagravarnas väggmålningar. Troligen var det fenicierna som förde vinet vidare längs Nordafrikas kust ända bort till södra Spanien liksom till Kreta och det grekiska fastlandet. Vinets erövringståg fortsatte västerut och Italien kom att inta en ledande ställning i fråga om vinodling och vinframställning. Det var t.ex. de tekniskt avancerade romarna som började lagra vin på träfat och därmed kunde man börja dricka viner som hade mer än ett år på nacken. Det var också romarna som spred vinet till resten av Europa, till större delen av Iberiska halvön och så långt norrut som till de tyska vindistrikten och till England. Vid romarrikets fall, i slutet av 300-talet e.Kr., blomstrade de europeiska vindistrikten och hade i stort sett nått den utbredning de har idag. I och med kristendomens intåg under medeltiden, fick emellertid kyrkan en allt större roll i vinproduktionen och den kunskap som romarna skaffat sig föll i glömska. Man drack huvudsakligen unga viner som p.g.a. av sin syra och strävhet sötades med honung och kryddor från Fjärran Östern. Eftersom dessa tillsatser var dyra kom vinet mest att bli en dryck reserverad för överklassen. Till följd av dåligt klimat, hungersnöd och pest under 1300-talet lär vinodlingen knappats ha prioriterats. På 1600-talet började dagens moderna viner ta form. Det var t.ex. under den här tiden som munken Dom Pérignon i Champagne utvecklade världens främsta mousserande vin. Under 1800-talet riktades intresset utanför Europa, mot Australien, Sydafrika, Syd- och Nordamerika där nya vinodlingar grundlades. Med sticklingar från Nordamerika kom också vinvärldens värsta gissel - vinlusen Phylloxera vastatrix. Den upptäcktes första gången år 1863 i Frankrike, men det dröjde till 1868 innan man fann att det var p.g.a. vinlusen som plantornas rötter förstördes och stockarna dog. Farsoten spreds som en löpeld genom hela Europas vindistrikt och innebar en enorm kris för vinodlingen. Till slut upptäckte man att de amerikanska vinranksarterna, till skillnad från den europeiska vinrankan Vitis vinifera, var resistenta mot phylloxeran. Problemet löstes med att man lät ympa in de europeiska druvsorterna på amerikanska rotstockar. I dag används denna metod i nästan alla vindistrikt världen över.

2.2 Vinproduktion 2.2.1 Vinrankan Till familjen Ampelidaceae hör den europeiska vinrankan Vitis vinifera, liksom andra arter som är lämpade för vinframställning såsom Vitis labrusca och Vitis rotundifolia (USA) och Vitis amurensis (Kina och Sibirien). Andra arter används huvudsakligen som rotmaterial, t.ex. Vitis riparia och Vitis rupestris.

7


Varje planta består av flera s.k. kloner - en mängd individer som bär på samma arvsmassa. Vissa vindruvssorter har mycket lätt att utan nämnvärd yttre påverkan förändra sin genetiska sammansättning. För vinodlarna är det oerhört viktigt att välja rätt klon för sina vinfält och klonurvalet har under de senaste decennierna spelat en allt större roll för vinodlingen. Korsningar mellan druvsorter har forskningen ägnat sig åt under det senaste århundradet. Ledande på området är forskningsstationen Geisenheim i Tyskland och tyskarna vinifierar ett stort antal druvkorsningar, det främsta exemplet är Müller-Thurgau som blivit den mest odlade druvan i landet. Vad forskningen strävar efter är att få fram en frostresistent druva, rik på smaker och med hög mustvikt och tidig mognad, men i vinvärlden är det nästan omöjligt att förena kvalitet och kvantitet. Försök att genom hybrider - korsningar mellan olika vinranksarter - åstadkomma en druvsort som både är lämpad för vinframställning och resistent mot phylloxera har hittills inte varit särskilt lyckade.

2.2.2 Vinodling På norra halvklotet odlas vin mellan trettionde och femtionde breddgraden och på det södra mellan trettionde och fyrtionde. Klimatet får varken vara för varmt eller för kallt för att druvan skall få den rätta balansen mellan socker och syra. I ett alltför varmt klimat mognar druvan snabbt och får hög sockerhalt, medan syrahalten sjunker. Där det råder svala temperaturer får druvan tillräckligt med syra. Däremot kan det råda brist på socker, vilket förhindrar omvandlingen till alkohol. Växtsäsongen är cirka sex månader lång, april-september på norra halvklotet och oktobermars på södra. I områden med svalt klimat är vårfrosten mycket kritisk, liksom regn, hagel och röta på hösten. Normalt tar det hundra dagar från fruktsättningen fram till skörden. Rankorna beskärs både under vinter och vår för att energin skall koncentreras så att man uppnår högsta möjliga kvalitet. Besprutning sker i den mån det behövs för att undvika skadeangrepp. Mot slutet av de hundra dagarna börjar druvorna att mogna. De blå druvorna ändrar färg, druvorna mjuknar och beståndsdelarnas sammansättning förändras - syrahalten sjunker och halterna av socker, garvsyra och smakämnen stiger.

2.2.3 Vinframställning För att framställa röda viner används blå druvor. Färgämnen finns i druvornas skal, medan fruktköttet oftast är ofärgat. När stjälkarna avlägsnats krossas druvorna och därefter pumpas musten med skal och kärnor över i jäskar. Jäst tillsätts och musten värms upp så att jäsningen kommer i gång. Röda viner får jäsa vid relativt hög temperatur för att färgämnen och garvsyra skall kunna utvinnas ur druvornas skal. Under jäsningen flyter skal och kärnor upp till ytan och bildar ett slags lock på musten som måste pressas ner för att vinet skall få ordentligt med färg och garvsyra. Jäsningen pågår tills allt socker omvandlats till alkohol och koldioxid, och vinet har blivit helt torrt. Vinet tappas därefter upp på kar eller fat för att genomgå en s.k. malolaktisk jäsning - en biokemisk process som omvandlar den hårda äpplesyran till den mjukare mjölksyran. Det vin som först kommer när kranarna öppnas för tappning kallas självrunnet vin, medan det vin som finns kvar i karen och som måste pressas kallas pressvin. För att avlägsna onödig fällning gör man ett antal omdragningar där man pumpar över vinet på rena fat eller kar. Före vinet kan tappas på flaska behöver det ofta genomgå en klarning, genom vilken man med hjälp av klarningsmedel eller äggvita tar bort de allra finaste partiklarna i fällningen.

8


Vita viner kan framställas av både gröna och blå druvor, men använder man blå druvor är det viktigt att pressningen sker så snabbt som möjligt så att ingen färg hinner avges från skalen. Den stora skillnaden mellan framställning av röda och vita viner ligger i att musten, även vid vinifikation av gröna druvor, pressas före jäsningen. Pressningen kan föregås av att druvorna först krossas och eventuellt får stå och dra med skalen, macerera, om man önskar att vinet skall få kraftig smak och tydligt druvkaraktär. Därefter renas musten genom en eller flera av följande metoder: kylning, centrifugering, svavling och filtrering. Den enklaste metoden är dock att låta musten vila så att skalpartiklar och andra föroreningar sjunker ner till botten. När musten renats tillsätts jästen. Generellt skall vita viner jäsa vid lägre temperatur än de röda. Ju lägre temperatur, desto längre tid tar jäsningen och desto högre syrahalt får det färdiga vinet. Normalt får också det vita vinet jäsa ut helt torrt. Skall man göra ett friskt, syrerikt vin som skall drickas ungt, utelämnas ofta den malolaktiska jäsningen och vinet filtreras, klaras och buteljeras så snabbt som möjligt. Eklagrade viner jäser dock för det mesta malolaktiskt och tappas på flaska först efter ett antal månader på fat. Rosévin framställs i de allra flesta fall som röda viner på det självrunna vinet med begränsad macerering eller på den första pressningen som äger rum när vinet fått den önskade färgstyrkan.

9


3 EU:S MARKNADSREGLERING 3.1 Historisk bakgrund Den första marknadsregleringen av vin - rådsförordning nr 24/62 - trädde i kraft 1962. Detta låg i linje med gemenskapsidén att det skulle finnas en gemensam marknadsorganisation för varje jordbruksprodukt. Vinregleringen var initialt av mycket begränsad omfattning och föreskrev upprättandet av en jordebok över vinodlingsarealer, genomförande av skörde- och lagerräkningar samt utarbetande av en årlig prognos för vinsektorn. Den byggdes efter hand ut och dess huvudprinciper har varit oförändrade sedan 1970. Rådsförordning nr 816/70 innehöll de tre grundläggande elementen – interna stödåtgärder, kvalitetsbestämmelser och handelsregler. Sedan dess har dock en rad ändringar och anpassningar av vinodlingsstrukturen och de interna marknadsstöden gjorts. Till följd av återkommande överskott på vinmarknaden skärptes t.ex. destillationsåtgärderna 1982. Bestämmelserna om framställningsmetoder för vin har likaså successivt utökats. Grundbestämmelserna har konsoliderats tre gånger. Det skedde först i rådsförordning nr 337/79 som senare ersattes av rådsförordning nr 822/87. På grund av en försämrad marknadssituation beslutade ministerrådet i december 1984 om en revidering av marknadsregleringen som bl.a. innebar införande av stöd för definitiv nedläggning av vinodlingsarealer, en mera restriktiv prispolitik och en starkare betoning av användningen av obligatorisk destillation. Den tredje översynen och konsolideringen av bestämmelserna för vinsektorn gjordes inom ramen för kommissionens s.k. Agenda 2000-paket som omfattade flera jordbruksprodukter. Efter förhandlingar mellan de olika varuområdena under våren 1999, antog jordbruksministrarna den nu gällande grundförordningen – Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin1.

3.2 Utgifter för vinsektorn Vinsektorn svarar för cirka 3 % av EU:s jordbruksbudget, som totalt beräknades uppgå till cirka 41,9 miljarder euro 2005 (exklusive landsbygdsutveckling). Vinsektorns utgifter budgeteras till 1,3 miljarder euro, vilket är något mindre än sektorn för frukt och grönsaker, marginellt mindre än sockersektorn, men mer än sektorerna för tobak respektive fiberväxter.

1 EGT L179, 14.7.1999

11


Direktstöd 41%

Nötkött 20% Mjölk 7%

Spannmål mm 3% Övrigt 4% Gris, ägg & fågel 0%

Tobak 2% Fiberväxter 2%

Vin 3%

Socker 4%

Frukt & grönt 4%

Olivolja 6% Får & get 4%

Figur 1 Fördelning av EU:s jordbruksbudget 2005 (exkl. landsbygdsutveckling) Källa: EU-kommissionen

I följande tabell visas utvecklingen av utgifterna för vinsektorn under de senaste tio åren. Utgifterna har ökat kraftigt efter det att den nya marknadsordningen trädde i kraft 2001. Fram till och med marknadsåret 1996/97 användes en hel del medel till röjningsbidrag. Röjningen upphörde därefter nästan helt och när den nya marknadsordningen slutligen trädde i kraft utnyttjade odlarna istället möjligheten att strukturera om sina odlingar. Omstrukturering kan t.ex. innebära att ympa om rankorna med nytt sortmaterial. Även utgifterna för destillation har ökat, som en följd av stora överskott på vinmarknaden. Tabell 1 Utgifter för vinsektorn 1995-2005, per utgiftsslag och totalt, miljoner euro Utgiftsslag Exportbidrag Privat lagring

1995 1996 1997 1998 1999 2000 37 41 60 41 27 22

2001 2002 2003 2004 2005* 22 24 20 13 17

39

28

49

55

41

50

62

69

53

50

70

124

58

222

247

187

253

304

346

223

215

228

52

54

69

66

61

74

72

75

74

79

92

Övertag av alkohol från obligatorisk destillation

169

116

225

144

129

171

219

261

220

153

185

Druvmuststöd

101

149

166

133

161

188

150

141

173

141

198

Röjningsbidrag

330

333

242

15

9

9

12

14

12

11

30

Omstruktureringsbidrag

-

-

-

-

-

-

360

424

440

438

446

Övrigt

7

4

-

-

-

-2

-5

-5

-3

-8

1

783 1033

701

615

765

Interventionsdestillation Destillation av biprodukter

Summa *Budgeterade uppgifter Källa: EU-kommissionen

12

859

1 196 1 349 1 212 1 092 1 267


1400 1200 Omstrukt. 1000 Milj. euro

Röj.bidr. 800

Druvmuststöd

600

Övertag alk. Dest. biprod.

400 Interv. dest. 200

Privat lagring Exp. bidrag

0 1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Figur 2 EU:s kostnad för vinsektorn fördelad på olika utgiftsposter 1995-2005 Källa: EU-kommissionen

Hur utgifterna för vinsektorn fördelar sig mellan de olika medlemsländerna 2004 illustreras i följande figur. Portugal 5% Österrike 1% Italien 29%

Tyskland 2% Grekland 2%

Spanien 39%

Frankrike 22%

Figur 3 Medlemsländernas andelar av EU:s utgifter för vinsektorn 2004 Källa: EU-kommissionen

Spanien är den största mottagaren dit 39 % av utgifterna gick 2004. Därefter följer Italien och Frankrike. I mitten av 1990-talet var Italien den största mottagaren, då drygt 40 % av utgifterna gick dit och Spanien respektive Frankrike fick vardera 25 %. Portugal har tagit cirka 5 % i anspråk av vinbudgeten och Grekland, Tyskland samt Österrike 1-2 % vardera.

13


3.3 Regleringens omfattning och syfte Marknadsregleringen av vin omfattar främst vin, men även druvmust och druvsaft, färska vindruvor som inte är avsedda som bordsdruvor, vinättika, piquettevin, vindruv2 samt jäs- och pressrester. Syftet med marknadsregleringen är att ge skydd åt EU:s producenter genom åtgärder som ska skapa prisstabilitet och marknadsbalans, samt begränsa importen från tredje land. Samtidigt ska konsumenter genom kvalitetsbestämmelser garanteras ett utbud av god kvalitet och till rimligt pris. För att uppnå vinregleringens syften ingår bestämmelser inom följande områden: •

Produktionskapacitet

Marknadsmekanismer

Producent- och branschorganisationer

Oenologiska metoder och vintyper

Märkning och skydd av beteckningar

Handel med tredje land

3.4 Produktionskapaciteten Bestämmelserna om produktionskapaciteten produktionsbasen på lång sikt.

innehåller

instrument

för

att

styra

3.4.1 Odlingsbestämmelser Inom EU är det generellt förbjudet att nyplantera vinstockar. Bordsdruvor, som ju inte ingår i marknadsregleringen av vin, omfattas inte av förbudet. Förbudet gäller dock inte för medlemsstater som har en genomsnittlig vinproduktion på högst 25 000 hl per år. I övriga fall får, bortsett från några specifika undantag, plantering ske endast mot utnyttjande av en planteringsrätt som motsvarar en viss areal. Planteringsrätter kan fås eller förvärvas från staten eller regionen, beroende på medlemsstatens organisation. Planteringsrätterna förvaltas genom ett system med reserver ur vilka tilldelning och återföring av rätter sker. Rätterna måste tilldelas och utnyttjas inom olika tidsfrister, i annat fall förfaller de. Det är också möjligt att köpa planteringsrätter från den som innehar s.k. återplanteringsrätt. Återplanteringsrätt får den som röjer en viss areal och innebär rätt att plantera en motsvarande areal, men rätten får överlåtas under vissa förutsättningar. Övriga odlingsbestämmelser gäller vilka druvsorter som får odlas för vinframställning. De vindruvssorter som odlas inom EU måste tillhöra arten Vitis vinifera eller komma från en korsning mellan denna art och andra arter av släktet Vitis.

2 Också kallat drav, dvs. jästfällning, vinsten m.m.

14


Varje vinproducerande medlemsstat ska ha en klassificering över vilka vindruvssorter som är godkända för odling inom den. I de större medlemsstaterna specificeras sorterna för varje produktionsområde. Om medlemsstaten framställer kvalitetsviner fso3 ska klassificeringen också ange vilka druvsorter som får användas för dessa. De sorter som används för produktion av kvalitetsviner fso får enbart härröra från Vitis vinifera. EU:s vinodlingsarealer är indelade i sju olika vinodlingszoner. Dessa är A, B, C I a, C I b, C II, C III a och C III b (se bilaga 1). Anledningen till indelningen är att förutsättningarna att odla vindruvor skiljer sig beroende på läge, klimat och jordmån. Därför gäller delvis skilda regler för framställningen av vin, beroende på vilken zon druvorna har skördats i.

3.4.2 Bidrag för nedläggning Eftersom produktionsöverskott råder inom EU:s vinsektor erbjuder EU bidrag för definitiv nedläggning av vinodlingsarealer, ofta kallat röjningsbidrag. Det är upp till medlemsstaten att bestämma om och för vilka områden inom den, som bidraget ska erbjudas. De medlemsstater som har en årsproduktion på högst 25 000 hl omfattas däremot inte av detta bidrag. Den som får bidrag förlorar återplanteringsrätterna för den röjda arealen. För vissa arealer kan man dock inte få bidrag, t.ex. för sådana som relativt nyligen planterats eller som omfattats av EU:s omställnings- och omstruktureringbidrag. Dryga 500 000 ha vinarealer har försvunnit i och med röjningsbidraget. Uppskattningar som gjorts visar att detta inneburit en minskad produktion med cirka 25 miljoner hl under ett normalår (med en total produktion på cirka 160 miljoner hl). Det är främst arealer med sämre avkastning och vinsorter av sämre kvalitet som på detta sätt har lagts ned. Ansökningar om röjningsbidrag minskade kraftigt när det infördes ett omstruktureringsbidrag 2001. Producenterna valde att göra förbättringar i sina odlingar framför att lägga ned dem helt och hållet. Frankrike och Tyskland har dock fortsatt att röja vinodlingar under 2000-talet, om än i liten skala. Enligt den preliminära budgeten betalades det ut drygt 21 miljoner euro i röjningsbidrag till Cypern 2005. 35 30 2000

25

2001

20

2002

milj.euro 15

2003

10

2004

5

2005

0 Tyskland

Frankrike

Cypern

Österrike

Totalt

Figur 4 EU:s kostnad för stöd till nedläggning av vinarealer per land 2000-2005, miljoner euro Källa: EU-kommissionen

3 Från specificerade områden

15


3.4.3 Stöd för omställning och omstrukturering av vinodlingar I samband med vinreformen inom Agenda 2000, inrättade EU ett stöd för omställning och omstrukturering av vinodlingar med syfte att marknadsanpassa EU:s vinproduktion. Omställning och omstrukturering får ske utifrån planer som medlemsstaterna ansvarar för. De åtgärder som får ingå är •

Omställning till andra sorter

Förflyttning av vinodlingar

Förbättring av vinodlingsteknik som främjar marknadsanpassningen

Omkring 54 000 hektar, eller cirka 1,6 % av EU:s totala vinodlingsareal, omfattas av stödet. Arealen har fördelats på de intresserade medlemsstaterna, bl.a. utifrån deras andel av EU:s totala vinodlingsareal. EU:s bidrag till kostnaderna för omställningen/omstruktureringen får vara maximalt 50 % (i vissa områden 75 %). Totalt har EU betalat ut drygt 2 miljarder euro i omstruktureringsstöd mellan åren 2001 och 2005. Spanien har tagit emot cirka 816 miljoner euro i omstruktureringsstöd sedan 2001, vilket motsvarar knappt 40 % av EU:s totala kostnad för stödet. Italien har erhållit drygt en fjärdedel, eller cirka 560 miljoner euro. Frankrike har fått knappt 20 % av totalt utbetalt stöd, eller drygt 400 miljoner euro. Portugal, Tyskland, Österrike och Grekland har också fått stöd för att göra förbättringar i sina vinodlingar. År 2005 erhöll även Ungern, Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Cypern och Malta mindre belopp. 450 400 350

milj.euro

300

2001

250

2002 2003

200

2004

150

2005

100 50 0 Tyskland

Grekland

Spanien

Frankrike

Italien

Österrike

Portugal

Totalt

Figur 5 EU:s kostnad för omstruktureringsstöd 2001-2005, miljoner euro Källa: EU-kommissionen

16


3.4.4 Kontrollinstrument För att EU ska kunna övervaka och styra produktionskapaciteten är varje medlemsstat som har en vinodlingsareal på minst 500 hektar skyldig att dels utföra statistiska undersökningar, dels att inrätta ett vinodlingsregister. Grundundersökningar ska genomföras vart tionde år, medan mindre undersökningar ska göras årligen. Grundundersökningarna ska omfatta samtliga vinodlingar som är avsedda för kommersiell produktion av druvor, druvmust, vin eller vegetativt förökningsmaterial av vinstockar. De ska innehålla information om hur stora arealer som utgörs av vinodlingar, liksom dess fördelning på vindruvsodling avsedd för produktion av bordsviner, kvalitetsviner fso, bordsdruvor, grundstammar för framtida ympning och vegetativt förökningsmaterial. För de arealer som är ämnade för vinproduktion, ska register över vindruvssorter och vinstockarnas ålder föras. Vinodlingsregistret innehåller akter över vinodlare och vintillverkare med uppgifter om vinodlingsarealernas struktur och egenskaper, men även om använda oenologiska metoder, erhållna stöd m.m. Som underlag för innehållet i registren ligger bl.a. skörde-, produktionsoch lagerdeklarationer som näringsidkarna årligen måste lämna till de behöriga myndigheterna.

3.5 Marknadsmekanismer I de s.k. marknadsmekanismerna ingår åtgärder för att på kort sikt kunna reglera utbudet och efterfrågan på produkterna inom vinsektorn. Här finns huvudsakligen stöd för att stimulera användningen av vissa vinprodukter och åtgärder för att bli av med överskottsproduktion eller produktion av sämre kvalitet.

3.5.1 Stöd för användning av druvmust För att främja avsättningen av EU-råvaror framför motsvarande importerade varor finns huvudsakligen två stöd. Det ena betalas ut till vinproducenter som använder koncentrerad eller rektifierad koncentrerad druvmust i stället för socker vid berikning - höjning av den naturliga alkoholhalten - av viner. Stödet är differentierat med hänsyn till vilken vinodlingszon musten härstammar från. Det andra stödet ges för bearbetning av druvor, druvmust eller koncentrerad druvmust till druvsaft. Druvsaften får avsättas som sådan eller användas i andra druvsaftbaserade livsmedel. Den får dock inte, i enlighet med EU:s kvalitetsbestämmelser, användas i vinframställning. Italien är den i särklass största stödmottagaren när det gäller druvmuststödet och drygt 60 % av stödet har gått dit under 2000-talet. Frankrike tar emot drygt 10 % av druvmuststödet och Spanien likaså. Tyskland, Portugal och Grekland tar emot 2 – 7 % av stödet. Flera länder tar emot en mindre summa av stödet, mellan 100 000 och 700 000 euro. Dessa länder är Storbritannien, Luxemburg och Österrike. 2005 betalades även en mindre summa till Ungern, Slovenien och Tjeckien.

17


200 180

milj.euro

160 140

2000

120

2001

100

2002

80

2003 2004

60

2005

40 20 0 Tyskland

Grekland

Spanien

Frankrike

Italien

Portugal

Totalt

Figur 6 EU:s kostnad för druvmuststöd per land 2000-2005, miljoner euro Källa: EU-kommissionen

3.5.2 Privat lagring Ett sätt att temporärt minska utbudet av vinprodukter är att uppmuntra producenter till att inte saluföra sina produkter under viss tid. Genom att erbjuda stöd för privat lagring av druvmust och bordsvin kan EU förmå producenter att avhålla produkterna från marknaden. Tanken är att man på så sätt kan överföra överskott mellan vinåren. För att åtgärden ska få effekt krävs att den omfattar en viss mängd, sker under viss tid och att varorna går att sälja när lagringen upphör. Minimikrav ställs därför på de produkter som ska lagras och lagringskontrakt får ingås för en period på cirka 6-9 månader. Stödet beräknas för att täcka de tekniska kostnaderna för lagringen jämte räntor. Italien och Spanien är de länder som erhållit mest stöd för privat lagring under 2000-talet. Nivån har legat på mellan 20 och 30 miljoner euro och för Frankrike har nivån pendlat mellan 5-10 miljoner euro. 70 60

milj.euro

50

2000 2001

40

2002 30

2003 2004

20

2005

10 0 Tyskland Grekland Spanien Frankrike

Italien

Ungern Österrike Portugal

Totalt

Figur 7 EU:s kostnad för privat lagring per land 2000-2005, miljoner euro Källa: EU-kommissionen

18


3.5.3 Destillation Att destillera vinprodukter till vinetanol, är ett sätt att direkt lyfta bort överskott från marknaden, men även att bli av med produkter av sämre kvalitet. Det finns fyra olika slag av destillationsåtgärder, varav två är obligatoriska och två frivilliga. Spanien följt av Frankrike och Italien är de största stödmottagarna när det gäller stöd för destillation. Till Spanien har cirka hälften av destillationsstöden betalats ut. När det gäller obligatorisk destillation ligger däremot Frankrike i topp, beroende på att deras produktion av vin är störst. 700 600

milj.euro

500

2000 2001

400

2002 2003

300

2004 200

2005

100 0 Tyskland Grekland Spanien Frankrike

Italien

Österrike

Ungern

Portugal

Totalt

Figur 8 EU:s kostnad för destillation per land 2000-2005, miljoner euro Källa: EU-kommissionen

3.5.3.1 Destillation av biprodukter från vintillverkning För att förhindra producenter att överpressa druvor så att vinerna får dålig kvalitet och stora volymer kommer ut på marknaden, är det obligatoriskt att leverera dessa biprodukter från vinframställningen till destillation. Några medlemsstater i de norra vinodlingszonerna har dock fått undantag från denna destillationsåtgärd och tillåts i stället att under kontroll undanskaffa biprodukterna. För att förhindra överpressning ställs också krav på att biprodukterna ska innehålla en minsta mängd alkohol. Destilleriet är skyldigt att betala producenten ett lägsta pris för vinet. Det har sedan möjlighet att antingen få ett stöd från EU för detta och avsätta vindestillatet på den fria marknaden, eller mot betalning från EU leverera det till EU:s interventionslager.

19


3.5.3.2 Destillation av vin som framställts av druvsorter klassificerade för flera ändamål En del druvsorter i medlemsstaternas klassificering är godkända för fler ändamål än vintillverkning, t.ex. som bordsdruvor eller för framställning av russin eller vinsprit. För viner som framställs av sådana sorter har EU satt upp kriterier för att fastställa den mängd vin som normalt framställs. Volymer som överstiger ”den normalt vinifierade mängden”, och som inte exporteras under vinåret4, ska destilleras. Syftet är att bli av med överskott av vin av låg kvalitet eftersom dessa druvsorter i många fall inte lämpar sig för vinframställning, utan den bara utgör ett mellanled i produktionen av vissa spritdrycker. Även i detta fall betalar destilleriet ett lägsta pris för vinet och får sedan välja mellan att ta emot ett stöd och avsätta vinetanolen på marknaden eller att sälja det till interventionsorganet.

3.5.3.3 Artikel 29-destillation Den viktigaste bland de frivilliga åtgärderna är den s.k. artikel 29-destillationen5. Den ska både stödja vinmarknaden och samtidigt underlätta försörjningen av vindestillat till de spritdryckesföretag som behöver destillat av vinursprung6. EU ger ett stöd till destilleriet som ersättning för att det betalar ett lägsta pris till producenten för det bordsvin som levereras, och ett annat stöd för att destilleriet ska kunna lagra destillaten under en viss tid. Hur stora volymer som omfattas varje år är en avvägning mellan marknadsbehoven och utrymmet i budgeten för vinsektorn.

3.5.3.4 Krisdestillation Krisdestillation får beviljas om marknaden störs till följd av ovanligt stora överskott och/eller kvalitetsproblem. Destillationen får begränsas till vissa kategorier vin och/eller produktionsområden. Den är även öppen för kvalitetsviner fso om den berörda medlemsstaten begär det. Det är emellertid frivilligt för producenter att delta i åtgärden. För det vin som skickas för krisdestillation får producenterna ett lägsta pris av destilleriet som i sin tur är skyldig att leverera vinetanolen till EU:s interventionslager. EU fastställer ett pris som ersättning till destilleriet.

3.5.3.5 Avsättning av vinetanol i interventionslager Den vinetanol som finns i EU:s interventionslager säljs ut genom anbudsförfarande. Det finns tre olika förfaranden och användningsområden. En typ av utförsäljning avser nya industriella användningar inom EU. EU säljer också vinetanol för export till tredje land där den slutligen måste användas inom motorbränslesektorn. Det tredje anbudsförfarandet gäller användning som biobränsle inom EU och då måste det köpande företaget först vara godkänd. Avsättningen av intervenerad vinetanol får normalt inte ske för humankonsumtion. Ett allmänt krav vid samliga utförsäljningar är att de inte få leda till störningar på de traditionella avsättningsmarknaderna för etanol.

4 EU:s vinår löper från 1 augusti t.o.m. 31 juli 5 Artikel 29 i grundförordningen för vin nr 1493/1999 6 Vid framställning av likörviner såsom Portvin, Sherry, vin doux naturel m.fl. krävs att just vinsprit används.

20


3.5.4 Produkt- och marknadsinformation För att EU ska kunna styra vinmarknaden mot ett jämviktsläge, krävs statistisk information om utbud och efterfrågan. Genom att årligen upprätta försörjningsbalanser för vin får EU en bild av det aktuella marknadsläget. Producenternas och grossisternas deklarationer, samt officiell statistik ligger till grund för denna. Något fungerande prisrapporteringssystem har hittills inte funnits i sektorn, men EU har för avsikt att göra nya ansträngningar för att samla in sådan information.

3.6 Producent- och branschorganisationer I samband med vinreformen inom Agenda 2000, införde EU en del bestämmelser om erkännande av producent- respektive branschorganisationer. En producentorganisation kan bli erkänd av medlemsstaten om den verkar för vissa syften. För att få erkännande ska den bl.a. främja koncentration av utbudet, anpassa produktionen efter efterfrågan, minska produktionskostnaderna och stabilisera producentpriserna, samt främja miljövänliga odlings- och produktionsmetoder. Den kan få en roll i samband med EU:s omställning och omstruktureringsplaner, men medlemsstaten kan inte överlåta ansvaret på den. För att anses som branschorganisation, ska organisationen bedriva flera verksamheter inom produktion och/eller marknadsföring som närmare anges i grundförordningen för vin. För att underlätta branschorganisationers beslut, får de producerande medlemsstaterna fastställa regler om successiv produktlansering av kvalitetsviner fso och bordsviner med geografisk beteckning för att marknaderna för dessa viner ska fungera bättre. Reglerna får dock inte innebära prissamverkan, onormal begränsning av utbudet eller vägran att utfärda nödvändiga intyg för omsättningen av vinprodukter.

3.7 Oenologiska metoder och vintyper För att ett vin ska få säljas inom EU för direkt konsumtion måste det ha framställts i enlighet med EU:s godkända oenologiska metoder och behandlingar, dvs. tillverkningsregler. De innehåller bestämmelser om vilka druvsorter som får användas, vilka ämnen som får tillsättas, villkor för blandning av vinprodukter, tillåtna processhjälpmedel och behandlingar. EU reglerar t.ex. alkoholhalter och hur höjning av dem får ske, syratillsättning, avsyrning, sötning, samt innehåll av svaveldioxid och flyktiga syror. Vilka metoder och gränsvärden som tillåts varierar beroende på vilken typ av vinprodukt som ska behandlas och vilken vinodlingszon den har sitt ursprung i. Bestämmelserna skiljer sig också med hänsyn till vilken vintyp som ska framställas och vilken kvalitet som eftersträvas. De olika vintyperna är huvudsakligen •

Stilla vin

Pärlande vin

Mousserande vin

Likörvin

21


Varje vintyp kan sedan delas in i följande kvalitetsnivåer: •

Bordsvin

Bordsvin med geografisk beteckning, även kallat lantvin

Kvalitetsvin från specificerat område (fso)

Begreppet specificerat område definieras som ett eller flera vinodlingsområden där viner med särskilda kvalitetsegenskaper framställs. Reglerna för kvalitetsviner fso är strängare än för bordsviner. Det är huvudsakligen medlemsstaten som fastställer villkoren för sina olika kvalitetsviner fso, medan EU-reglerna anger ramarna för dem. De nationella bestämmelserna ska specificera produktionsområden, druvsorter, odlingsmetoder, metoder för vinframställning, lägsta naturliga alkoholhalter, gränser för hektaravkastning, analyskriterier och kriterier för bedömning av organoleptiska egenskaper. De måste dock respektera de minimikrav som EU ställer. De viner som inte uppfyller kraven för kvalitetsviner fso tillhör kategorin bordsvin. Vissa bordsviner kan få rätt att använda en geografisk beteckning under förutsättning att de uppfyller de krav som medlemsstaten har upprättat för dem. Ett grundläggande EU-krav är att åtminstone 85 % av druvorna ska ha sitt ursprung i det område som beteckningen anger.

3.7.1 Kontrollinstrument Alla personer som i kommersiellt syfte innehar vinprodukter är skyldiga att upprätta ett vinregister. I detta måste de bokföra in- och utgående leveranser av vinprodukter på grundval av de följedokument som ska följa med vid transporter av vinprodukter. Vidare ska de notera alla behandlingar som utförs i tillverkningsprocessen. Motivet är att kontrollmyndigheter ska kunna följa vilka ingredienser och tillsatser som använts och i vilka mängder. De uppgifter som myndigheterna förfogar över genom skörde-, produktions- och lagerdeklarationerna och genom vinodlingsregistret, ligger också till grund för att avgöra om EU:s regler om oenologiska metoder och behandlingar har följts. För produktanalyser har EU fastställt gemensamma referensmetoder, dvs. de analysmetoder som ska gälla vid tvistlösning om olika analysmetoder givit olika resultat. Dessutom har EU upprättat en analysdatabas som ska underlätta ursprungskontroller.

3.8 Märkning och skydd av beteckningar För att skydda såväl producenters som konsumenters intressen, få en väl fungerande inre marknad och för att främja utvecklingen av kvalitetsprodukter, har EU mycket detaljerade regler för märkning och marknadsföring av vinprodukter. Produkter som inte är förenliga med dessa får inte säljas inom EU. Grundläggande är att märkningen och marknadsföringen av vinprodukter inte får vara felaktig eller kunna ge upphov till förväxling eller vilseleda de personer som den vänder sig till.

22


Märkningsreglerna innefattar bl.a. vilka obligatoriska uppgifter som ska finnas på vinetiketter, såsom varubeteckning, nominell volym, verklig alkoholhalt, varupartiets identifikationsnummer och tappningsföretag. De specificerar också vilken kompletterande information som frivilligt får anges, t.ex. namn på personer som deltagit i försäljningsleden, färg, årgång, druvsort och framställningsmetod. Vad som tillåts varierar beroende på vilken vintyp och kvalitetsnivå vinet tillhör. Däremot har alkoholhaltiga drycker, inklusive vin, fått undantag från kravet på innehållsdeklaration som gäller enligt de allmänna märkningsreglerna för livsmedel. Ur kvalitetssynpunkt spelar reglerna om användandet av s.k. geografiska ursprungsbeteckningar och traditionella begrepp en framträdande roll. Utgångspunkt för de geografiska beteckningarna är WTO:s avtal om immateriella rättigheter, det s.k. TRIPSavtalet (Trade Related Aspects of Intellectual Properties). Gentemot andra WTO-medlemmar tillåter EU att geografisk beteckning används i märkningen för att identifiera en produkt från ett område, region eller en ort inom ett land om en viss kvalitet, anseende eller egenskap kan tillskrivas det geografiska ursprunget. För vinprodukter med ursprung i EU finns några grundläggande regler för användandet av geografiska beteckningar, men rätten till de enskilda beteckningarna bestäms i huvudsak av medlemsstaterna som fastställer vilka odlings- och produktionskrav som måste vara uppfyllda för att få använda beteckningen i fråga. Många geografiska namn utgör skyddade beteckningar för olika viner och får då inte användas i märkningen av andra viner eller drycker. De traditionella begreppen indelas i två kategorier; specifika respektive kompletterande. De specifika traditionella begreppen är knutna till kvalitetsviner fso och till dem hör t.ex. begreppen ”appellation d’origine contrôlée”, ”denominazione di origine controllata”, ”denominación de origen calificada”, ”Qualitätswein garantierten Ursprungs” och andra som är särskilt förknippade med dessa kvalitetsbeteckningar. De kompletterande traditionella begreppen kan förekomma för bordsvin med geografisk beteckning eller kvalitetsvin fso, och har traditionellt använts för att beskriva en tillverkningsmetod, lagringssätt, viss kvalitet, färg m.m. Vad begreppet står för definieras i medlemsstatens lagstiftning. Exempel på traditionella begrepp är grand cru, premier cru, riserva, classico, selektion, superior, vendange tardive, blancs de blancs, vin jaune, clarete, tinto, hock, heuriger, passito, chiaretto, fino, oloroso, ruby, tawny m.fl. Liksom de geografiska beteckningarna är flera av de traditionella begreppen också skyddade på EU-nivå.

3.9 Handel med tredje land 3.9.1 Importdokument Vid import av vin, druvmust och druvsaft från länder utanför EU krävs som regel importlicens. Licenskrav finns för att EU ska ha kontroll över handelsflöden och kunna vidta åtgärder om dessa påverkar marknadsbalansen i negativ riktning. För att få en licens måste importören ställa en säkerhet för att garantera att importen fullgörs inom licensens giltighetstid.

23


För att garantera de importerade produkternas ursprung och kvalitet ska ett dokument, kallat VI 1, följa med produkterna. Detta dokument innehåller dels ett ursprungsintyg och dels en analysrapport, vilka ska vara attesterade av behörig myndighet respektive erkänt laboratorium i tredje landet. EU ställer nämligen krav på att viner som ska saluföras för direkt konsumtion respekterar vissa gränsvärden för t.ex. alkoholhalt och syrahalt. I övrigt måste importerade produkter vara förenliga med EU:s regler om oenologiska metoder7 och om märkning och skydd av beteckningar.

3.9.2 Tullavgifter För att utjämna skillnader mellan de priser som råder på världsmarknaden och inom EU, tar EU ut tullavgifter. Uppbörden administreras av tullmyndigheten och avgiften är fastställd i EU:s gemensamma tulltaxa. Tullen för vin anges i euro/hl (hektoliter) och varierar beroende på om vinet är stilla eller mousserande, alkoholhalt och på om varan importeras i bulk eller i mindre behållare. Den nominella tullsatsen är i princip lägre för bulkimporterade varor än för varor på behållare innehållande två liter eller mindre. Den är högre för viner med högre alkoholstyrka. Vid import av druvsaft och druvmust tillämpas det s.k. ingångsprissystemet. Den importerade varan klassificeras efter sitt importpris enligt de olika prisintervall som fastställs i tulltaxan. Avgiften består dels av en värdetull uttryckt i procent, dels av en volymtull. Tullarna varierar beroende på vilket ingångsprisintervall den importerade varan motsvarar. Principen är att ju lägre importpris, desto högre tull och vice versa. Tullens storlek beror också på densitet, värde/100 kg netto, koncentrationsgrad, andel tillsatt socker och vilken tid på året importen sker. För druvsaft och druvmust har EU, inom ramen för WTO-avtalet, förhandlat sig till en skyddsklausul som ger möjlighet att ta ut ytterligare tullar om för stora volymer eller varor till för låga priser skulle importeras till EU och riskera att få en negativ inverkan på marknadssituationen. Under normala omständigheter är så kallad aktiv förädling tillåten, dvs. vinprodukter får importeras tullfritt och exporteras (utan exportbidrag) efter bearbetning i EU.

3.9.3 Importförmåner EU har slutit förmånsavtal om tullättnader med en rad tredje länder i Nordafrika, Bulgarien, Rumänien och Balkanländerna. Tullnedsättning sker oftast inom ramen för årliga kvoter och dessa är i regel s.k. först-till-kvarn-kvoter som administreras av tullmyndigheten. Tilldelning ur kvoten sker i kronologisk ordning, dvs. i den ordning som ansökningar kommer in till myndigheten. När volymen inom en kvot har utnyttjats fullt ut, stängs den till nästkommande år då nya kvantiteter blir tillgängliga.

3.9.4 Exportsubventioner För att utjämna de prisskillnader som råder inom EU och på världsmarknaden, kan exportörer få exportbidrag. Bidraget fastställs i euro/hl och dess storlek beror på produktslag (druvsaft/vin, mousserande/stilla, rött/vitt, alkoholhalt) och destination.

7 Metoder för tillverkning av vin

24


För vin kan exportbidrag sökas för bordsviner och för export till flertalet länder i Afrika och Asien, samt en rad andra länder som inte själva har en vinproduktion. Exportbidrag för druvsaft och druvmust ges vid export till flera länder i Asien, samt till några få afrikanska länder. WTO-avtalet innehåller emellertid begränsningar för hur mycket bidrag som totalt får betalas ut och för hur stora volymer som får exporteras med bidrag varje år. För att kunna ha kontroll över hur mycket av budget- respektive volymkvoten som utnyttjas, kräver EU att subventionerad export sker på grundval av en giltig exportlicens. Liksom för importlicens, måste i detta fall exportören ställa säkerhet för att få en exportlicens. Säkerheten frisläpps när exportören kan lämnas bevis om att varan importerats i den destination som licensen gäller för. Ett giltigt importbevis är också ett krav för att bidraget ska kunna betalas ut. En förutsättning för att få exportbidrag är att varorna är av EU-ursprung. Ett följedokument som garanterar varornas ursprung och äkthet ska, liksom vid transporter inom EU, alltid bifogas vid export. För att få exportbidrag måste de exporterade varorna också åtföljas av ett analysintyg som visar att de uppfyller EU:s kvalitetsnormer. För likör8- och bordsviner krävs dessutom bevis om att de godkänts av en smakbedömningskommitté. Afrika har varit den vanligaste destinationen att söka exportbidrag för. Volymkvoten vinåret 2005/06 var 2,3 miljoner hl och utnyttjades till fullo. Den totala vinproduktionen inom EU var under samma tid cirka 176 miljoner hl. Av vinproduktionen såldes alltså cirka 1 % med exportbidrag. Spanien är och har varit det enskilt största land som sökt exportbidrag och stod för över 80 % av utnyttjandet 2005/06. Italien har minskat sitt utnyttjande av exportbidrag under senare år och tillsammans med Frankrike, Portugal och Österrike tar de emot resterande del av exportbidraget. 25

20

milj.euro

2000 15

2001 2002 2003

10

2004 2005 5

0 Spanien

Frankrike

Italien

Österrike

Portugal

Totalt

Figur 9 EU:s kostnad för exportbidrag per land 2000-2005, miljoner euro Källa: EU-kommissionen

8 Starkviner såsom Portvin, Sherry, vin doux naturel m.m.

25


3.10

Reform av vinsektorn

Under de senaste åren har produktionen av vin inom EU ökat samtidigt som konsumtionen i producentländerna stadigt minskat. Dessutom har en stark expansion skett i konkurrentländerna och dessa faktorer tillsammans har lett till överskottsproduktion. Under 2005 beslöts det att ge möjlighet för producentländer att krisdestillera cirka 890 miljoner liter vin till en beräknad kostnad av knappt 2 miljarder kr. Flera länder har även under 2006 begärt att få krisdestillera vin. En reform av vinsektorn anses därför vara av stor vikt och EUkommissionen väntas formellt presentera sina tankar om reformen under sommaren 2006. Kommissionen har indikerat att reformförslaget kommer att innehålla förslag om att ta bort olika produktionsrestriktioner, eftersom de anses förhindra strukturella förändringar. Även att stödja marknadsföringen av vin på nya marknader kan bli aktuellt, liksom att se över reglerna om tillåtna tillverkningsmetoder och harmonisera dem med de mindre strikta internationella reglerna som OIV (internationella vinorganisationen) arbetat fram. Kommissionens förslag till reform kommer troligtvis innebära att budgeten för vinsektorn bibehålls, men att medlen styrs om till andra åtgärder.

3.11

Angränsande EU-lagstiftning

Vid sidan av marknadsregleringen av vin med alla dess allmänna och specifika tillämpningsförordningar, finns bestämmelser som angränsar till området. Det gäller t.ex. Rådets direktiv 68/193/EEG om saluföring av vegetativt förökningsmaterial av vinstockar och Rådets direktiv 77/93/EEG om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter och växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen. Direktiv 68/193/EEG ställer upp villkor för att garantera kvaliteten på vegetativt förökningsmaterial av vinstockar som säljs inom EU. Det sker genom ett system med certifikat. För att undvika spridning av skadegörare föreskriver direktiv 77/93/EEG ett generellt förbud mot import av vinstockar till EU. Undantag från importförbudet kan beslutas om i enskilda fall. Som framgår av vinregleringens produktomfång, ingår inte andra fruktviner eftersom vin enligt EU:s definition skall vara gjort på druva. Men inte heller s.k. aromatiserade viner eller spritdrycker omfattas. Båda dessa grupper faller utanför marknadsregleringen av vin eftersom de inte klassas som rena jordbruksprodukter enligt Romfördragets bilaga II. De betraktas istället som bearbetade jordbruksprodukter och styrs därför endast indirekt av de olika marknadsregleringarna av jordbruksråvaror. Det finns emellertid en del regler som gäller för dessa s k icke bilaga II-produkter eller non annex II-produkter. Eftersom de aromatiserade vinerna och spritdryckerna är av stor ekonomisk betydelse har EU ansett det nödvändigt att fastställa särskilda bestämmelser för dessa båda produktgrupper. De goda avsättningsmöjligheterna anses till stor del vara en följd av det rykte som dryckerna p.g.a. sin höga kvalitet fått inom EU och på världsmarknaden. För att behålla en hög kvalitetsnivå har man därför definierat dryckerna utifrån de traditionella tillverkningsmetoder som utgör grunden för deras anseende. EU har även fastställt krav på hur de skall beskrivas och marknadsföras, samt tagit fram gemensamma analysmetoder för etylalkohol av jordbruksursprung som används i tillverkningen.

26


3.11.1 Icke bilaga II-bestämmelser För icke bilaga II-produkterna generellt finns ett handelssystem som gäller handeln med länder utanför EU. Grunderna finns i rådets förordning (EG) nr 3448/93 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter. Vid ansökan om exportbidrag för dessa produkter krävs en exportlicens, för att åtaganden gentemot världshandelsorganisationen (WTO) ska kunna respekteras. I den gemensamma tulltaxan sorterar aromatiserade viner m.m. under KN-nr 2205 - "Vermout och annat vin av färska druvor, smaksatt med växter eller aromatiska ämnen". Fruktviner hänförs till KN-nr 2206 - "Andra jästa drycker..." där även cider ingår. Spritdrycker ingår under KN-nr 2208 - "Odenaturerad etylalkohol med alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent; sprit, likör och andra spritdrycker". Vid import av dessa drycker uttas en tullavgift, uttryckt i euro/vol %/hl och/eller euro/hl, av tullen9. Handelsavtal om tullättnader förekommer, t.ex. mellan EU och USA om gradvis sänkning av tullarna för de flesta spritdrycker. Vad gäller spritdrycker administrerar tullmyndigheterna även de importkvoter, s.k. först-tillkvarn-kvoter, som förhandlats fram i avtal med ACP- (Affrican, Caribbean and Pacific) respektive OCT- (Oversea Countries and Territories) länderna. Vid export av aromatiserade drycker kan exportbidrag erhållas för de basprodukter som ingår i dem. Vilka bearbetade produkter som är föremål för exportbidrag räknas upp i respektive grundförordning för de olika basprodukterna. Exportbidrag för basprodukt som ingår i den bearbetade produkten får inte överskrida det bidrag som är fastställt för export av basprodukten som sådan. För produkter som faller under KN-nummer 2205 kan exportbidrag ges för basprodukterna spannmål, socker, melass och isoglukos. Exportbidragen är alltså indirekt kopplade till de bestämmelser som gäller inom spannmåls- respektive sockerregleringarna. För spritdrycker kan, beroende på spritsort, exportbidrag erhållas för basprodukterna spannmål, socker, melass, isoglukos, mjölkprodukter och ägg. Det finns dessutom regler om exportbidrag för spannmål som exporteras i form av spritdrycker med särskilda kriterier för att bestämma bidragsbeloppen. Vad gäller export av produkter inom gruppen "Andra jästa drycker..." finns inget bidrag fastställt.

3.11.2 Särskilda bestämmelser för aromatiserade viner m.m. I gruppen aromatiserade viner ingår även s.k. aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter. Reglerna om hur de definieras och skall märkas m.m. finns främst i Rådets förordning (EEG) nr 1601/91 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter. De tre kategorierna som ingår i produktgruppen har delats in på grundval av deras innehåll av vin och deras alkoholhalt samt om alkoholen har tillsats eller inte. I förordningen finns specificerat vilka krav en dryck skall uppfylla för att hamna inom respektive kategori.

9 Se vidare www.tullverket.se.

27


I kategorin aromatiserat vin ingår t.ex. vermouth, bittert aromatiserat vin, äggaromatiserat vin och starkvinsglögg. Till aromatiserade vinbaserade drycker hör sangria, clarea, zurra, bitter soda, Kalte Ente, Glühwein, Maiwein, Maitrank, vinglögg och glögg. De aromatiserade vinbaserade drinkarna kan delas in i två grupper: aromatiserad drink baserad på vinprodukter och pärlande aromatiserad druvbaserad dryck. Förutom olika definitioner innehåller förordningen bestämmelser om bruket av övriga beteckningar, särskilt vad gäller geografiskt ursprung, samt om tillsatser och märkning. Ytterligare förordningar med tillämpningsföreskrifter och övergångsbestämmelser finns.

3.11.3 Särskilda bestämmelser för spritdrycker Rådets förordning (EEG) nr 1576/89 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker innehåller en definition av vad som avses med spritdryck, vilka betydelser som ord som sötning, blandning, egalisering, mognadslagring, aromatisering, färgning, jordbruksalkohol m.m. skall ges. Vidare följer definitioner av olika spritsorter såsom rom, whisk(e)y, sädessprit, vinsprit, brandy, druvsprit, russinsprit, fruktsprit, cidersprit, olika typer av brännvin, vodka, likörer och spritglögg. Förordningen omfattar bestämmelser om alkoholhalter för de olika sorterna, tillsatser, beteckningar, märkning och marknadsföring. I bilaga II till förordningen finns samtliga tillåtna geografiska beteckningar som får ersätta namnet på respektive spritsort uppräknade. Därtill har antagits ytterligare förordningar med tillämpningsbestämmelser för rådsförordningen, om övergångsbestämmelser, om tillämpningen av ett avtal mellan EU och tredje land angående ömsesidigt erkännande av vissa spritdrycker, samt rådsbeslut om avtal mellan EU och USA respektive EU och Mexiko om ömsesidigt erkännande av vissa spritdrycker. Reglerna kring spritdrycker håller på att ses över och ett reformförslag som kommissionen lagt fram är under diskussion. Det är framförallt själva strukturen på regelverket som ses över, eftersom dagens regelverk är föråldrat och svårhanterligt. Sverige och andra nordiska länder försöker att få ”Vodka” definierat i det nya regelverket.

28


4 ANNAN LAGSTIFTNING Ansvaret för tillämpningen av EU:s regler på vinområdet delas i Sverige av flera myndigheter. Dessa ska både upprätta system för att genomföra bestämmelserna och för att övervaka att de efterlevs. Vid sidan av de särskilda EU-bestämmelserna för vin finns det dessutom annan EU- och svensk lagstiftning som vinsektorn berörs av. I detta kapitel följer en kort presentation av denna och av de olika behöriga myndigheterna i Sverige.

4.1 Förordningen (1999:1148) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter I förordningen (1999:1148) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter har regeringen givit föreskrifter för att de pris- och marknadsregleringar som ingår i EU:s gemensamma jordbrukspolitik ska kunna genomföras i Sverige. Regeringen har även utsett vilka som är behöriga myndigheter enligt EG:s förordningar. Huvudregeln är att Jordbruksverket är behörig myndighet (31§). På vinområdet har även andra myndigheter gjorts behöriga för delar av marknadsregleringen av vinprodukter. Detta framgår av 36-37§§ i förordningen. Fördelningen av ansvaret för de olika EG-bestämmelserna har gjorts med hänsyn till de ansvarsområden och den kompetens myndigheterna hade före EU-medlemskapet. I huvudsak ser ansvarsfördelningen ut enligt följande tabell. Tabell 2 Ansvariga myndigheter på vinområdet Myndighet Jordbruksverket

Ansvarsområde Vinodlingsregler, prisfrågor, marknadsreglerande åtgärder och stöd, handel med tredje land, statistik

Livsmedelsverket

Enologiska metoder, analyser, beskrivnings- och märkningsregler, ursprungsbeteckningar, kvalitetskontroll

Folkhälsoinstitutet

Följedokument och register, lagerdeklarationer

Läkemedelsverket

Användning av vinetanol för tekniskt bruk

Tullverket

Klassificering av varor enligt tulltaxan, tullavgifter

Källa: Förordningen (1999:1148) om EG:s förordning om jordbruksprodukter

För den praktiska tillämpningen av de olika EG-reglerna har myndigheterna utfärdat närmare föreskrifter, vilket bl.a. redogörs för i följande avsnitt.

29


4.2 Jordbrukslagstiftning Under de senaste åren har intresset för vinodling ökat i Sverige och hittills har tre producenter tillverkat och salufört egenodlat vin. Jordbruksverket har av denna anledning givit ut följande föreskrift •

Statens jordbruksverks föreskrifter om uppgifter om vinodling, klassificering av druvsorter för vinframställning och om skördedeklaration (SJFS 2004:40)

Jordbruksverket är behörig myndighet för administrationen av den del av EU:s gemensamma lagstiftning för vinsektorn som bl.a. berör godkända druvsorter, arealuppgifter och skördeuppgifter.

4.3 Livsmedelslagstiftning Den svenska livsmedelslagstiftningen innehåller inga särskilda regler för vinprodukter. Däremot gäller den generella lagstiftningen för livsmedel. De viktigaste föreskrifterna är •

Livsmedelslagen (1971:511)

Livsmedelsförordningen (1971:807)

Livsmedelsverkets föreskrifter om offentlig kontroll av livsmedel (LIVSFS 2005:21)

Livsmedelsverkets föreskrifter om märkning och presentation av livsmedel (LIVSFS 2004:27)

Statens livsmedelsverks kungörelse med föreskrifter och allmänna råd om identifikationsmärkning av livsmedelspartier (SLVSFS 1993:20)

Livsmedelsverkets föreskrifter om livsmedelstillsatser (LIVSFS 2003:20)

Livsmedelsverket är central tillsynsmyndighet enligt livsmedelslagen. Verket har dessutom direkt tillsyn över tillverkningsanläggningar för spritdrycker, vin, och vinprodukter samt över vissa större partihandlare. I de fall verket inte har direkt tillsyn utövas denna av en kommunal nämnd. Verket för register över samtliga importörer.

4.4 Alkohollagstiftning Inom det sociala området finns på EU-nivå ingen gemensam alkohollagstiftning. Samarbetet sträcker sig till gemensamma undersöknings-, informations- och utbildningsprojekt kring olika delar som rör folkhälsan. I de fall regler förekommer finns dessa i de nationella lagstiftningarna. I Sverige berörs vinsektorn liksom de som handlar med övriga alkoholhaltiga drycker av alkohollagen (1994:1738) som gäller sedan den 1 januari 1995. Från den 1 juli 2001 är det Statens folkhälsoinstitut som har till uppgift att övervaka att alkohollagen efterlevs. Tidigare var det Alkoholinspektionen som hade uppgiften, men den myndigheten är numera nedlagd.

30


Alkohollagen gäller tillverkning av alkoholdrycker och handel med sådana varor. Den innehåller bestämmelser om såväl partihandel och servering. Lagen gäller även tillverkning av sprit. Den omfattar däremot inte införsel och försäljning av teknisk sprit som regleras av annan lagstiftning (se avsnitt 4.5). Enligt alkohollagen avses med alkoholdryck en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol. Alkoholdryckerna delas in i spritdrycker, vin, starköl och öl. Vin har här en vidare definition än EG-lagstiftningen. Enligt alkohollagens definition är vin ”en alkoholdryck som är framställd genom jäsning av druvor eller druvmust eller av bär, frukt eller andra växtdelar samt andra alkoholdrycker som innehåller högst 22 volymprocent alkohol och som inte är spritdryck, starköl eller öl10” Medan vin enligt EG-definition endast kan vara tillverkat av vindruva, ingår enligt alkohollagens definition även t.ex. andra fruktviner och aromatiserade viner. Statens folkhälsoinstitut ger tillstånd till tillverkning, partihandel, och inköp av alkoholdrycker samt till tillverkning av sprit. I partihandeltillståndet ingår även import- och exporträttigheter. För att få tillstånd krävs bl.a. att lokaler för lagring och tillverkning ska vara godkända enligt livsmedelsförordningen. Serveringstillstånd meddelas av den kommun där serveringsstället är beläget. Även för detta finns bl.a. krav på godkänd livsmedelslokal. Inom länen är det länsstyrelsen som utövar tillsyn över att alkohollagen följs. Vad gäller efterlevnaden av bestämmelserna om servering, utövas tillsynen av kommunen och av polismyndigheten. Tillämpningsföreskrifter till alkohollagen har regeringen meddelats i alkoholförordningen (1994:2046). Med stöd i alkoholförordningen har Statens folkhälsoinstitut och f.d. Alkoholinspektionen även meddelat föreskrifter, däribland •

Alkoholinspektionens (AIFS 1999:3)

Alkoholinspektionens föreskrifter om yrkesmässig tillverkning av vin och spritdrycker (AIFS 1997:3)

Statens folkhälsoinstituts föreskrifter om statistiska uppgifter rörande tillverkning av sprit och alkoholdrycker samt partihandel med spritdrycker, vin och starköl (FHIFS 2002:8)

Statens folkhälsoinstituts föreskrifter om statistiska uppgifter avseende servering av spritdrycker, vin och starköl (FHIFS 2002:2)

föreskrifter

om

ansökan

avseende

tillverkningstillstånd

4.5 Lagstiftning om teknisk sprit Medan tillverkning av alkohol regleras i alkohollagen, innehåller lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. bestämmelser om införsel, inköp och försäljning av teknisk sprit. Med teknisk sprit menas sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat ändamål och som är hänförlig till vissa nummer i tulltaxan. Lagen omfattar även alkoholhaltiga preparat.

10 Alkohollagen (SFS 1994:1738) kap 1:5

31


Tillstånd för införsel och/eller inköp samt försäljning av teknisk sprit m.m. ges av Läkemedelsverket. Verket utövar tillsyn och kontroll över att lagen efterlevs och får meddela föreskrifter som behövs för att verkställa den. Läkemedelsverket har av denna anledning givit ut följande föreskrifter •

Läkemedelsverkets verkställighets- och denatureringsföreskrifter för teknisk sprit m.m. (LVFS 1995:2)

Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om avgifter för kontrollen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt vinetanol (LVFS 1999:9)

Vinalkohol som lagras i EU efter olika typer av destilleringsförfaranden säljs bl.a. ut för bränsletillverkning till företag som är godkända köpare. Läkemedelsverket ansvarar för kontroll av att reglerna kring denna hantering följs och har av den anledningen givit ut följande föreskrift •

Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om kontroll av vinetanol avsedd till motorbränsle (LVFS 1995:20)

4.6 Marknadsföringslagstiftning Vad gäller marknadsföring av vin måste vid sidan av bl.a. marknadsföringslagen (1995:450) särskilt alkohollagen (1994:1738) respekteras. Sedan den 1 januari 2005 gäller ändringar i alkohollagen, som syftar till att minska möjligheten till indirekt reklam. Ändringarna innehåller maxmått för annonser, varningstexter och begränsat förbud mot användning av kännetecken för alkoholdrycker. Enligt de nya reglerna får annonser i tryckta skrifter inte vara större än tabloidformat. De får inte rikta sig till ungdomar under 25 år och ska innehålla en text om alkoholens skadeverkningar. I bild får endast återges själva varan eller ingående råvara, enstaka förpackningar samt varumärke eller jämförligt kännetecken. Alkoholhalten ska anges tydligt. Konsumentverket, som är tillsynsmyndighet, har även givit ut riktlinjer för marknadsföring av spritdrycker, vin och starköl (KOVFS 1979:5).

4.7 Skattelagstiftning I samband med Sveriges anslutning till EU ersattes lagen (1977:306) om dryckesskatt med lagen (1994:1564) om alkoholskatt. Lagen införlivar bl.a. rådets direktiv 92/12EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, samt de båda kommissionsförordningarna •

Kommissionens förordning (EEG) nr 2719/92 om följedokument för flyttning av varor med punktskatteuppskov

Kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 om ett förenklat följedokument vid rörelser inom gemenskapen av punktskattepliktiga varor som redan har börjat omsättas för konsumtion i den avsändande medlemsstaten

Lagen har även anpassats till direktivet 94/74/EG som syftar till att skapa enkla och klara regler inom det harmoniserade punktskatteområdet.

32


Den svenska alkoholskattelagen innehåller bestämmelser om vem som är skattskyldig, krav på registrering hos beskattningsmyndighet, skattepliktiga varor, punktskattens storlek, skattesuspension, ställande av säkerhet, beskattningsförfarande. Ledsagardokument m.m. Skatteplikten gäller t.ex. inte bara de flesta alkoholhaltiga drycker, utan även alkohol som används för tekniska ändamål. Skatt ska betalas för varor som tillverkas i Sverige, som tas emot från ett annat EU-land eller som importeras från tredje land. Skattens storlek varierar beroende på vilken kategori varan tillhör och beroende på alkoholstyrkan. Kategoriindelningen har delvis sin utgångspunkt i den s.k. kombinerade nomenklaturen. I bilaga 2 finns definitioner av de kategorier som berör vin tillsammans med de gällande skattesatserna. Den svenska myndighet som ansvarar för rättsliga frågor om alkoholskatt och för beskattnings- och kontrollfrågor är Skatteverket. Skatteverket (f.d. Riksskatteverket) har givit ut följande föreskrifter för genomförandet av bestämmelserna om punktskatter •

Riksskatteverkets föreskrifter om hantering av ledsagardokument enligt lagen om tobakskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi (RSFS 1996:13)

Riksskatteverkets föreskrifter om godkännande av skatteupplag enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi (RSFS 1996:18)

Riksskatteverkets upplagshavarens (RSFS 1996:12)

Riksskatteverkets föreskrifter om säkerhet enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi (RSFS 1997:5)

föreskrifter om beskattningsmyndighetens tillsyn över förstöring av skattepliktiga tobaks- och alkoholvaror

4.8 Tullagstiftning De centrala EG-förordningarna på tullområdet är •

Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen)

Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tillämpningskodex)

De båda förordningarna, som omfattar flera hundra artiklar, innehåller regler som behövs för tillämpningen av import- och exporttullar samt andra åtgärder i handel mellan EU och tredje land. Såväl procedurregler som materiella bestämmelser och grundläggande definitioner ingår. Kompletterande bestämmelser till förordningarna finns i bl.a. Tullagen (2000:1281) och tullförordningen (2000:1306). Av tullförordningen framgår bl.a. att ”behörig myndighet” i tullkodexen och tillämpningskodexen avses Tullverket såvitt inget annat uttryckligen föreskrivits i lag eller förordning.

33


En av de centrala föreskrifterna i Tullverkets författningssamling (TFS) är tullordningen (TFS 2000:20), vilken innehåller regler för verkställigheten av tullagen och tullförordningen. För att göra import- och exportbestämmelserna mer tillgängliga för allmänheten har Tullverket givit ut författningshandböcker (TFH). Tullverket har även till uppgift att övervaka reglerna om privatinförsel av alkoholdrycker. Reglerna omfattar bl.a. de s.k. resanderansonerna. Om det är fråga om införsel från annat EUland gäller sedan 1 januari 2004 de referensnivåer som svarar mot vad som anges i Rådets direktiv (92/12/EEG) om allmänna regler för punktskattepliktiga varor. Regler kring import från tredje land finns i Lag (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

34


5 PRODUKTION 5.1 Vinodling 5.1.1 Sverige Den svenska vinodlingen är mycket liten, men intresset har ökat och flera håller på att försöka bygga upp en odling. För odling i Sverige fungerar i stort sett sydliga och kustnära regioner som Gotland, Öland och Skånekusten. Havet ger en skyddande miljö för en längre växtsäsong, men ytterligare mindre områden har ett klimat som gör vinodling möjligt. Det finns idag tre företag som under ett par års tid framställt vin från egna vindruvsodlingar för försäljning till Systembolaget och restauranger. Det är Gute Vingård AB på Gotland, Blaxta Vin AB i Flen och Håks Gård på Öland. Den totala produktionen av egenodlat vin i Sverige år 2005 uppgick till cirka 4 335 liter (1 160 liter vitt vin och 3 175 liter rött vin) från en yta av cirka 8 hektar. Så länge vinodlingen understiger 99 hektar berörs Sverige inte av förbudet mot nyplantering som råder inom EU. Sverige får heller inga EU-stöd för vinodling p.g.a. att produktionen är så pass liten. Det finns dock möjlighet att ansöka om stöd för ekologisk odling, vilket är på 7 500 kr/hektar och år.

5.1.2 EU EU är den grupp av länder i världen som mest minskat sina totala vinodlingsarealer under de senaste fem till tio åren. Inom gruppen står Grekland för den största procentuella minskningen. Landets vinodlingsareal har minskat med en fjärdedel under perioden. Hektarmässigt är det Spanien som minskat mest med 271 000 hektar. En liten ökning av arealerna har endast skett i Tyskland. Utvecklingen i övriga medlemsländer se följande tabell.

35


Tabell 3 Vinodlingsarealerna inom EU 1986-90 – 2001, tusentals hektar Land Spanien

1986-90 1 506

1999 1 180

2000 1 237

1 063

909

908

908

-155

-15%

Frankrike

996

914

917

914

-82

-8%

Portugal

282

261

246

248

-34

-12%

Grekland

160

128

131

122

-38

-24%

Tyskland

102

104

105

104

2

2%

Ungern

143

127

105

93

-50

-54%

Österrike

58

50

51

49

-9

-16%

Slovakien

26

20

19

18

-8

-44%

Slovenien

18

17

17

17

-1

-6%

Tjeckien

12

14

14

14

2

14%

Luxemburg

1

1

1

1

0

0%

Storbritannien

1

1

1

1

0

0%

4 368

3 726

3 752

3 724

-644

-17%

Italien

Totalt

2001 Ändring 1986-90 -- 01 1 235 -271 -18%

Källa: OIV

Som framgår av figuren nedan finns en tredjedel av EU:s vinodlingar i Spanien, en fjärdedel vardera i Frankrike respektive Italien. Portugal har med sina 7 % dubbelt så mycket vinodlingsarealer som Grekland respektive Tyskland. Österrike svarar för endast 1 % av arealerna. Av de totala vinodlingsarealerna i EU, utgör uppskattningsvis 90-95 % odlingar som är ämnade för produktion av vin. Grekland Tyskland 3% 3%

Ungern 3%

Österrike 1%

Portugal 7%

Frankrike 25% Italien 25%

Figur 10 Vinodlingsarealernas fördelning inom EU 2001 Källa: OIV

36

Spanien 33%


5.1.3 Världen Vindruvor odlas i samtliga världsdelar och den totala vinodlingsarealen – omfattande både druvor till vintillverkning och för produktion av bordsdruvor samt russin – beräknas till cirka 7,9 miljoner hektar . Den totala arealen har i stort sett inte ändrats de senaste åren, däremot har det skett en minskning med nästan en miljon hektar eller cirka 11 % under de senaste femton till tjugo åren. Den största minskningen skedde då i Europa och i forna Sovjetunionen. Australien står för den största procentuella ökningen med 155 % under en tjugo års period, medan det i Asien skett den största arealökningen med 170 000 hektar. Utvecklingen framgår av nedanstående tabell. Tabell 4 Vinodlingsarealerna i världen 1986-90 -- 2001, tusentals hektar Världsdel Afrika

1986-90 380

1999 332

2000 335

2001 338

Ändring 1986-90 -- 2001 -42 -11%

866

889

919

940

74

8,5%

Asien

1 422

1 474

1 542

1 592

170

12%

EU

4 168

3 547

3 596

3 582

-586

-14%

Övriga Europa

1 942

1 356

1 308

1 278

-664

-34%

64

135

154

163

99

155%

8 842

7 733

7 854

7 893

-949

-11%

Amerika

Australien Totalt Källa:OIV

Sett på längre sikt är det framförallt i Europa (inklusive forna Sovjetunionen) som minskning har skett och förklaras med EU:s röjningspolitik och det ekonomiska läget i forna Sovjetunionen. Omvandlingen av ekonomierna i Central- och Östeuropa har haft negativ inverkan på odlingarna som inte förnyats p.g.a. ekonomiska svårigheter och politisk osäkerhet. Under senaste åren har vinodlingsarealerna i världen inte ändrats mycket. Den största ökningen har skett i Kina och förutspås fortsätta. Även i Sydafrika och Egypten har arealerna ökat. Nord- och Sydamerika fortsätter också att öka sina arealer. I Chile, Brasilien och Argentina har det periodvis öppnats upp ekonomiska förutsättningar för att investera i nya planteringar. Australien fortsätter också att öka sina vinodlingsarealer, men i mindre takt än tidigare.

37


Australien 2% Övriga Europa 16%

Afrika 4%

Amerika 12%

Asien 20%

EU 46%

Figur 11 Vinodlingarealernas fördelning i världen 2001 Källa: OIV

I EU-länderna finns knappt hälften av världens vinodlingsarealer. I omfattning följer därefter Asien som svarar för ungefär en femtedel, övriga Europa med 16 % och Amerika med 12 % och till sist Afrika med 4 % och Australien med 2 %. De tio länder utanför EU som 2001 hade störst vinodlingsarealer listas i följande tabell. Tabell 5 Vinodlingsarealer 2001 i länder utanför EU Land Turkiet

1 000 ha 564

USA

415

Kina

359

Iran

301

Rumänien

247

Argentina

205

Chile

178

Australien

148

Uzbekistan

135

Sydafrika

118

Källa: OIV

Utanför EU är det Turkiet det land som har mest odlingar. Därefter följer USA, Kina, Iran och Rumänien.

38


Uppgifter om hur stora andelar av vinodlingarna som är avsedda för vinproduktion saknas för majoriteten av länderna. Uppskattningsvis är cirka 75 % av vinodlingarna i Amerika avsedda för vintillverkning och i Afrika nästan 70 %. I övriga Europa förefaller däremot andelen vara mer än 90 %. Det statistiska materialet är alltför ofullständigt för att kunna göra en bedömning av andelen för Asien respektive Australien.

5.2 Vinproduktion 5.2.1 Sverige Den totala produktionen av vin i Sverige år 2005 uppgick till cirka 4 335 liter, 1 160 liter vitt vin och 3 175 liter rött vin. Det är forfarande mycket blygsamma kvantiteter, men de bedöms öka en del framöver.

5.2.2 EU Produktionen av vin inom EU uppgick till drygt 173 miljoner hl 2004/05. Produktion av vin har varit tämligen stabil under den senaste 20-årsperioden. De främsta producentländerna är Frankrike och Italien följt av Spanien. Länderna skiljer sig dock åt när det gäller produktionens inriktning. Medan Frankrike dominerar produktionen av kvalitetsviner och gruppen ”andra viner”11 är det Italien som dominerar produktionen av bordsviner. Det går också att se att produktionen av kvalitetsviner har ökat något under perioden medan produktionen av bordsviner och gruppen ”andra viner” har minskat något. Detta följer de förändringar i efterfrågan som har skett under perioden, nämligen att det i allt högre grad är kvalitetsviner som efterfrågas. 250 andra viner bordsvin

200

kvalitetsvin

milj hl

150

100

50

04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

94-95

93-94

92-93

91-92

90-91

89-90

88-89

87-88

86-87

85-86

84-85

83-84

82-83

81-82

80-81

0

Figur 12 EU:s produktion av olika typer av vin under perioden 1980/81 till 2004/2005 Källa: EU-kommissionen.

11 Andra viner eller övrigt vin är vin avsett för framställning av sprit med ursprungsbeteckning.

39


250 200

Nya MS Portugal

milj hl

150

Österrike Italien

100

Frankrike 50

Spanien Grekland

04-05

02-03

00-01

98-99

96-97

94-95

92-93

90-91

88-89

86-87

84-85

82-83

80-81

0

Tyskland

Figur 13 EU:s totala produktion av vin under perioden 1980/81 till 2004/2005, fördelat efter medlemsland Källa: EU-kommissionen.

57,1 60

53,1

42,1

50

milj hl

40 30 20

10,1

7,5

3,8

10

0,16

6,7

2,5

0 Ty

Gr

Spa

Fra

Ita

Lux

Öst

Port

Nya MS

Figur 14 Total produktion av viner inom EU fördelat per land 2004/2005, miljoner hl Källa: EU-kommissionen

25,8

30 25

milj hl

20 15

13,9

13,5

10,1

10 0,37

5

1,8

0,14

3,3

4,0

0 Ty

Gr

Spa

Fra

Ita

Lux

Öst

Port

Nya MS

Figur 15 Produktion av kvalitetsviner inom EU fördelat per land 2004/2005, miljoner hl Källa: EU-kommissionen

40


50 39,5 40 milj hl

28,2 30

21,2

20 10

0,00

3,93 0,015

0,77

4,2

2,7

0 Ty

Gr

Spa

Fra

Ita

Lux

Öst

Port

Nya MS

Figur 16 Produktion av bordsviner inom EU fördelat per land 2004/2005, miljoner hl Källa: EU-kommissionen

12

10,1

10 milj hl

8 6 4 2

0,1

0,0

0,018

0 Ty

Gr

Spa

Fra

Ita

Lux

Öst

Port

Nya MS

Figur 17 Produktion av ”andra viner” inom EU fördelat per land 2004/2005, miljoner hl Källa: EU-kommissionen

5.2.2.1 Frankrike Frankrikes vinproduktion har sjunkit något under den senaste 20-årsperioden. En mycket markant förändring har också skett av vilken typ av vin som tillverkas. Medan produktionen av bordsviner klart dominerade i början av 1980-talet är nu produktionen av kvalitetsviner större än denna. I början av 1980-talet svarade bordsvinerna för nästan 70 % av den franska vinproduktionen, det senaste marknadsåret låg siffran på 38 %. Kvalitetsvinerna å andra sidan hade i början av 1980-talet en marknadsandel på drygt 20 %. Det senaste marknadsåret var andelen uppe på 45 %. Produktionen av ”andra viner” uppvisar årliga variationer och någon tydlig förändring i denna grupp går inte att se.

41


90 andra viner

80

bordsvin 70

kvalitetsvin

milj hl

60 50 40 30 20 10

04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

94-95

93-94

92-93

91-92

90-91

89-90

88-89

87-88

86-87

85-86

84-85

83-84

82-83

81-82

80-81

0

Figur 18 Frankrikes produktion av vin under perioden 1980/81 till 2004/2005, miljoner hl K채lla: EU-kommissionen

30

60

25

50

20

40

15

30

10

20

5

10

0

0

kvalitetsvin % av EU

andel %

80-81 81-82 82-83 83-84 84-85 85-86 86-87 87-88 88-89 89-90 90-91 91-92 92-93 93-94 94-95 95-96 96-97 97-98 98-99 99-00 00-01 01-02 02-03 03-04 04-05

milj hl

% av Frankrike

Figur 19 Frankrikes produktion av kvalitetsviner och dess andel dels av EU:s produktion av kvalitetsviner och dels av den totala franska vinproduktionen K채lla: EU-kommissionen

42


70

70

60

60

50

50

40

40

30

30

20

20

10

10

0

0

% av EU

andel %

% av Frankrike

80-81 81-82 82-83 83-84 84-85 85-86 86-87 87-88 88-89 89-90 90-91 91-92 92-93 93-94 94-95 95-96 96-97 97-98 98-99 99-00 00-01 01-02 02-03 03-04 04-05

milj hl

bordsvin

Figur 20 Frankrikes produktion av bordsviner och dess andel dels av EU:s produktion av bordsviner och dels av den totala franska vinproduktionen Källa: EU-kommissionen

12

120

10

100

8

80

6

60

4

40

2

20

0

0

andra viner

andel %

% av Frankrike

04-05

02-03 03-04

00-01 01-02

98-99 99-00

96-97 97-98

94-95 95-96

91-92 92-93 93-94

89-90 90-91

87-88 88-89

85-86 86-87

83-84 84-85

81-82 82-83

80-81

milj hl

% av EU

Figur 21 Frankrikes produktion av ”andra viner” och dess andel dels av EU:s produktion av andra viner och dels av den totala franska vinproduktionen Källa: EU-kommissionen

5.2.2.2 Spanien Spaniens totala produktion ligger idag på ungefär samma nivå som den gjorde för 20 år sedan, dvs. innan Spanien gick med i EU. Det är, i likhet med Italien, produktionen av bordsviner som dominerar. Denna produktion har dock uppvisat mycket stora svängningar under perioden med nästan en halvering av produktionen marknadsåren 1988/89, 1994/95 samt 1995/96. Anmärkningsvärt att kvalitetsvinerna knappt alls har utsatts för dessa svängningar. I Spanien har andelen kvalitetsviner ökat från 20 % till över 30 % sedan början av 1980-talet. Samtidigt har andelen bordsviner legat kvar på samma nivå under de här åren. Det är på bekostnad av ”andra viner” som andelen kvalitetsviner ökat. ”Andra viner” har nästan helt försvunnit från marknaden.

43


andra viner

45

bordsvin

40

kvalitetsvin

35

milj hl

30 25 20 15 10 5

04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

94-95

93-94

92-93

91-92

90-91

89-90

88-89

87-88

86-87

85-86

84-85

83-84

82-83

0

Figur 22 Spaniens produktion av viner under perioden 1982/83 till 2004/2005, miljoner hl K채lla: EU-kommissionen

16

kvalitetsvin

50

35

8

20

4

5

0

-10

% av Spanien

andel %

12

82-83 83-84 84-85 85-86 86-87 87-88 88-89 89-90 90-91 91-92 92-93 93-94 94-95 95-96 96-97 97-98 98-99 99-00 00-01 01-02 02-03 03-04 04-05

milj hl

% av EU

Figur 23 Spaniens produktion av kvalitetsviner och dess andel dels av EU:s produktion av kvalitetsviner och dels av den totala spanska vinproduktionen K채lla: EU-kommissionen

44


30

75

24

60

18

45

12

30

6

15

0

0

bordsvin

andel %

% av Spanien

82-83 83-84 84-85 85-86 86-87 87-88 88-89 89-90 90-91 91-92 92-93 93-94 94-95 95-96 96-97 97-98 98-99 99-00 00-01 01-02 02-03 03-04 04-05

milj hl

% av EU

Figur 24 Spaniens produktion av bordsviner och dess andel dels av EU:s produktion av bordsviner och dels av den totala spanska vinproduktionen Källa: EU-kommissionen

5,0

30 andra viner

4,5 4,0

% av EU

24

% av Spanien

3,0

18

2,5 2,0

12

andel %

milj hl

3,5

1,5 1,0

6

0,5 04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

94-95

93-94

92-93

91-92

90-91

89-90

88-89

87-88

86-87

85-86

84-85

83-84

0 82-83

0,0

Figur 25 Spaniens produktion av ”andra viner” och dess andel dels av EU:s produktion av andra viner och dels av den totala spanska vinproduktionen Källa: EU-kommissionen

5.2.2.3 Italien Italiens vinproduktion har minskat den senaste 20-årsperioden och minskningen har skett i segmentet bordsviner. Från att i början av 1980-talet ha uppgått till över 70 miljoner hl per år ligger nu produktionen under 40 miljoner hl. Samtidigt har produktionen av kvalitetsviner ökat endast i mycket liten omfattning. Italien är också det land som under den senaste 20årsperioden haft den högsta destillationen av bordsviner. Det är dock fortfarande produktionen av bordsviner som dominerar och Italien är den i EU dominerande producenten av dessa viner. Marknadsåret 2004/2005 svarade Italien för 40 % av EU produktion av bordsviner. Produktionen av segmentet ”andra viner” har aldrig varit stor men det är värt att notera att detta segment mer eller mindre försvunnit från produktionen från mitten av 1990-talet.

45


90

andra viner

80

bordsvin

70

kvalitetsvin

60 50 40 30 20 10 04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

94-95

93-94

92-93

91-92

90-91

89-90

88-89

87-88

86-87

85-86

84-85

83-84

82-83

81-82

80-81

0

Figur 26 Italiens produktion av viner under perioden 1980/81 till 2004/2005, miljoner hl

16

35

kvalitetsvin

14

30

% av EU

12

25

% av Italien

10

20

8 15

6

10

2

5

0

0 80-81 81-82 82-83 83-84 84-85 85-86 86-87 87-88 88-89 89-90 90-91 91-92 92-93 93-94 94-95 95-96 96-97 97-98 98-99 99-00 00-01 01-02 02-03 03-04 04-05

4

andel %

milj hl

K채lla: EU-kommissionen

Figur 27 Italiens produktion av kvalitetsviner och dess andel dels av EU:s produktion av kvalitetsviner och dels av den totala italienska vinproduktionen

90

90

bordsvin

80 70

80 70

% av EU

60 50

60 50

40 30

40 30

20 10

20 10

0

0

andel %

% av Italien

80-81 81-82 82-83 83-84 84-85 85-86 86-87 87-88 88-89 89-90 90-91 91-92 92-93 93-94 94-95 95-96 96-97 97-98 98-99 99-00 00-01 01-02 02-03 03-04 04-05

milj hl

K채lla: EU-kommissionen

Figur 28 Italiens produktion av bordsviner och dess andel dels av EU:s produktion av bordsviner och dels av den totala italienska vinproduktionen K채lla: EU-kommissionen

46


6

30

5

25

4

20

3

15

2

10

1

5

0

0

andra viner % av EU

andel %

80-81 81-82 82-83 83-84 84-85 85-86 86-87 87-88 88-89 89-90 90-91 91-92 92-93 93-94 94-95 95-96 96-97 97-98 98-99 99-00 00-01 01-02 02-03 03-04 04-05

milj hl

% av Italien

Figur 29 Italiens produktion av ”andra viner” och dess andel dels av EU:s produktion av ”andra viner” och dels av den totala italienska vinproduktionen Källa: EU-kommissionen

5.2.2.4 Portugal Portugals vinproduktion svarar idag för knappt 5 % av EU:s totala produktion. Produktionen ligger på cirka 7–8 miljoner hl per år från att för 10 år sedan ha legat på över 10 miljoner hl. Bordsvinerna har tidigare dominerat produktionen men produktionen av dessa har sjunkit markant. Denna produktion uppgick på 1980-talet till 7–8 men är nu nere runt 4 miljoner hl. 12 bordsvin 10

kvalitetsvin

8 6 4 2

04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

94-95

93-94

92-93

91-92

90-91

89-90

88-89

87-88

86-87

85-86

84-85

83-84

0

Figur 30 Portugals produktion av viner under perioden 1983/84 till 2004/2005, miljoner hl Källa: EU-kommissionen

47


kvalitetsvin % av EU

andel %

% av Portugal

04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

94-95

93-94

92-93

91-92

90-91

89-90

88-89

87-88

86-87

85-86

84-85

55 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 83-84

milj hl

6 5 5 4 4 3 3 2 2 1 1 0

Figur 31 Portugals produktion av kvalitetsviner och dess andel dels av EU:s produktion av kvalitetsviner och dels av den totala portugisiska vinproduktionen

andel %

04-05

03-04

0 02-03

0 01-02

10 00-01

1 99-00

20

98-99

2

97-98

30

96-97

40

3

95-96

4

94-95

50

93-94

5

92-93

60

91-92

6

90-91

% av Portugal

89-90

70

88-89

7

87-88

% av EU

86-87

bordsvin

80

85-86

90

8

84-85

9

83-84

milj hl

Källa: EU-kommissionen

Figur 32 Portugals produktion av bordsviner och dess andel dels av EU:s produktion av bordsviner och dels av den totala portugisiska vinproduktionen Källa: EU-kommissionen

5.2.2.5 Tyskland Vinproduktionen i Tyskland är av ungefär lika stor omfattning idag som för 20 år sedan. Den har dock uppvisat tämligen stora variationer under den gångna 20-årsperioden. Bordsvinerna svarar bara för någon procent av den tyska vinproduktionen. Tyskland har inte heller någon produktion inom kategorin ”andra viner”.

48


18

bordsvin

16

kvalitetsvin

14 12 10 8 6 4 2

04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

94-95

93-94

92-93

91-92

90-91

89-90

88-89

87-88

86-87

85-86

84-85

83-84

82-83

81-82

80-81

0

Figur 33 Tysklands produktion av viner under perioden 1980/81 till 2004/2005, miljoner hl K채lla: EU-kommissionen

15

100

12

80

9

60

6

40

3

20

0

0

kvalitetsvin

andel %

% av Tyskland

03-04 04-05

00-01 01-02 02-03

96-97 97-98 98-99 99-00

92-93 93-94 94-95 95-96

89-90 90-91 91-92

85-86 86-87 87-88 88-89

82-83 83-84 84-85

80-81 81-82

milj hl

% av EU

Figur 34 Tysklands produktion av kvalitetsviner och dess andel dels av EU:s produktion av kvalitetsviner och dels av den totala tyska vinproduktionen

bordsvin % av EU andel %

% av Tyskland

04-05

03-04

01-02 02-03

0 00-01

0 98-99 99-00

5 96-97 97-98

1 95-96

10

93-94 94-95

1

92-93

15

90-91 91-92

2

89-90

20

87-88 88-89

2

85-86 86-87

25

84-85

3

82-83 83-84

30

81-82

3

80-81

milj hl

K채lla: EU-kommissionen

Figur 35 Tysklands produktion av bordsviner och dess andel dels av EU:s produktion av bordsviner och dels av den totala tyska vinproduktionen K채lla: EU-kommissionen

49


5.2.2.6 Österrike Den senaste 20-årsperioden har den österrikiska produktionen legat på en relativt konstant nivå med undantag för ett par höga skördar i början av 1980-talet. Produktionen domineras av kvalitetsviner och har svarat för cirka 80 % medan bordsvinerna svarar för resterande 20 % av vinproduktionen. Marknadsåret 2004/05 ökade dock produktionen av bordsviner på bekostnad av kvalitetsviner, men vädret är avgörande och enskilda år kan visa en avvikande bild. Den tid som förflutit sedan Österrikes EU-inträde är alltför kort för att någon trend skall kunna urskiljas.

3 3

milj hl

2 2 bordsvin 1

kvalitetsvin

1

04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

0

Figur 36 Österrikes produktion av viner under perioden 1980/81 till 2004/2005, miljoner hl Källa:EU-kommissionen

3

100 kvalitetsvin

2

% av EU

80 andel %

04-05

03-04

0 02-03

0 01-02

20

00-01

1

99-00

40

98-99

1

97-98

60

96-97

2

95-96

milj hl

% av Österrike

Figur 37 Österrikes produktion av kvalitetsviner och dess andel dels av EU:s produktion av kvalitetsviner och dels av den totala österrikiska vinproduktionen Källa:EU-kommissionen

50


0,8

40

0,6

30

0,4

20

0,2

10

0,0

0

bordsvin

% av Österrike

04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

milj hl

% av EU

Figur 38 Österrikes produktion av bordsviner och dess andel dels av EU:s produktion av bordsviner och dels av den totala österrikiska vinproduktionen Källa:EU-kommissionen

5.2.2.7 Grekland Den grekiska produktionen av vin visar en långsamt sjunkande trend, förutom de senaste två åren som varit goda skördeår i de flesta EU-länder. Från en total produktion i början av 1980talet på en bit över 5 miljoner hl per år ligger produktionen nu på mellan 3-4 miljoner hl. Produktionen domineras helt av bordsviner som svarar för över 90 % av vinproduktionen. Den resterande delen utgörs idag av kvalitetsviner. Fram till och med marknadsåret 1996/97 hade Grekland en liten produktion inom kategorin ”andra viner”. Denna produktion har dock de senaste åren helt försvunnit. 6 andra viner 5

bordsvin kvalitetsvin

4 3 2 1

04-05

03-04

02-03

01-02

00-01

99-00

98-99

97-98

96-97

95-96

94-95

93-94

92-93

91-92

90-91

89-90

88-89

87-88

86-87

85-86

84-85

83-84

82-83

81-82

80-81

0

Figur 39 Greklands produktion av viner under perioden 1980/81 till 2004/2005, miljoner hl Källa:EU-kommissionen

51


6

0,2

4

0,1

2

0,0

0

kvalitetsvin % av EU

andel %

% av Grekland

02-03 03-04 04-05

97-98 98-99 99-00 00-01 01-02

0,3

92-93 93-94 94-95 95-96 96-97

8

87-88 88-89 89-90 90-91 91-92

0,4

82-83 83-84 84-85 85-86 86-87

10

80-81 81-82

milj hl

0,5

Figur 40 Greklands produktion av kvalitetsviner och dess andel dels av EU:s produktion av kvalitetsviner och dels av den totala grekiska vinproduktionen Källa:EU-kommissionen

5

100

4

80

3

60

2

40

1

20

0

0

bordsvin

andel %

% av Grekland

01-02 02-03 03-04 04-05

92-93 93-94 94-95 95-96 96-97 97-98 98-99 99-00 00-01

84-85 85-86 86-87 87-88 88-89 89-90 90-91 91-92

80-81 81-82 82-83 83-84

milj hl

% av EU

Figur 41 Greklands produktion av bordsviner och dess andel dels av EU:s produktion av bordsviner och dels av den totala grekiska vinproduktionen

5

0,20

4

0,15

3

0,10

2

0,05

1

0,00

0

andra viner % av EU % av Grekland andel %

0,25

80-81 81-82 82-83 83-84 84-85 85-86 86-87 87-88 88-89 89-90 90-91 91-92 92-93 93-94 94-95 95-96 96-97 97-98 98-99 99-00 00-01 01-02 02-03 03-04 04-05

milj hl

Källa:EU-kommissionen

Figur 42 Greklands produktion av ”andra viner” viner och dess andel dels av EU:s produktion av ”andra viner” och dels av den totala grekiska vinproduktionen Källa:EU-kommissionen

52


5.2.2.8 Övriga medlemsländer Produktionen i övriga EU-länder är mycket liten. Det senaste marknadsåret 2004/2005 hade Luxemburg en produktion på 156 000 hl. Storbritannien, Belgien, Holland, Danmark och Irland är liksom Sverige godkända för vinproduktion men produktionen sker i mycket liten skala.

5.2.2.9 Nya medlemsländer De nya medlemsländerna hade det senaste marknadsåret 2004/2005 en total produktion på 6 miljoner hl, vilket är i nivå med Portugals vinproduktion. Ungern är det största producentlandet med en produktion på 4,8 miljoner hl, följt av Slovenien, Cypern, Tjeckien och Slovakien. Malta anses också vara ett vinproducerande land, men ett förhållandevis litet sådant. Det finns ännu ingen specificering över fördelningen mellan bordsviner och kvalitetsviner, men för Ungern har fördelningen varit ungefär hälften av vardera de senaste åren. 9

milj hl

8 7

Slovakien

6

Slovenien

5

Ungern

4

Cypern

3

Tjeckien

2 1 0 2000/2001

2001/2002

2002/2003

2003/2004

2004/2005

Figur 43 De nya medlemsländernas totala produktion av vin under perioden 2000/012004/05, fördelat över medlemsland, miljoner hl Källa: EU-kommissionen

4,80 5 5 4

milj hl

4 3 3 2

1,03

2

0,55

1

0,56

0,50

0,07

1 0 Tjeckien

Cypern

Ungern

Malta

Slovenien

Slovakien

Figur 44 Total produktion i de nya medlemsländerna 2004/2005, miljoner hl Källa: EU-kommissionen

53


5.2.2.10 •

Kandidatländer

Rumänien

Vinproduktionen står idag för cirka 14 % av värdet av Rumäniens totala vegetabilieproduktion och är därmed en viktig del av det rumänska jordbruket. Den potentiella vinodlingsarealen uppgår till cirka 240 000 ha, vilket är i nivå med Portugals. Den totala vinproduktionen uppgår till mellan 5-6 miljoner hl per år, men bara cirka 3 miljoner hl är tillverkat på godkända druvsorter (enligt EU:s regler). En av de största uppgifterna för de rumänska vintillverkarna är att öka andelen kvalitetsviner med geografisk beteckning i sin produktion. I dag står kvalitetsviner endast för 10 % av den totala produktionen. •

Bulgarien

Bulgariens vinodlingsareal uppgår till cirka 110 000 ha och produktionen till mellan 23 miljoner hl. Vinproduktionen är således ungefär hälften så stor som Rumäniens. •

Turkiet

Turkiets vinodlingsareal uppgick 2001 till cirka 550 000 ha, men produktionen uppgick bara till cirka 265 000 hl. Uppgiften är hämtad från OIV (den internationella vinorganisationen) och ifrågasätts, men det är svårt att få fram uppgifter om Turkiets vinproduktion från annat håll. •

Kroatien

För Kroatien var motsvarande siffror 63 000 ha och cirka 2 miljoner hl.

5.2.3 Världen Fram till början av 1980-talet ökade vinproduktionen i världen. År 1982 blev ett rekordår med en total produktion på drygt 366 miljoner hl. Därefter har produktionen fallit med ett par tusen hektoliter varje år och låg 2001 på 264 miljoner hl. I jämförelse med genomsnittsproduktionen 1986-1995 utgjorde detta en minskning med 7 %, vilket redovisas i nedanstående tabell. Tabell 6 Vinproduktionen i världen 1986-90 – 2001, tusentals hl Världsdel Afrika

1986-95 9 379

1999 9 495

2000 8 227

45 649

46 088

47 289

46 727

1 078

2%

Asien

5 726

12 671

12 718

12 915

7 189

126 %

EU15

176 799

177 360

173 459

156 822

-19 977

-11 %

41 861

26 312

30 057

29 919

-11 942

-29%

4 548

8 511

8 064

10 163

5 615

123 %

283 962

280 437

279 814

264 201

-19 761

-7 %

Amerika

Övriga Europa Australien Totalt Källa:OIV

54

2001 Ändring 1986-95--01 7 655 -1 724 -18 %


Det är framförallt i Europa som produktionen har minskat under perioden 1986-95--2001 och i EU med 11 %, eller cirka 20 miljoner hl. Även i forna Sovjetunionen har produktionen minskat betydligt under perioden (ingår i ”övriga Europa” i ovanstående tabell). Kina och Australien står för de procentuellt största produktionsökningarna med över 120 %, men är förhållandevis små på världsmarknaden ändå. Utvecklingen av producerande volymer visas även i följande figur. 300 250 Afrika

milj hl

200

Amerika Asien

150

EU15 Övriga Europa Australien

100

Totalt 50 0 1986-95

1999

2000

2001

Figur 45 Vinproduktionen i världen 1986-95 – 2001, miljoner hl Källa: OIV

Hur vinproduktionen för 2001 fördelade sig volymmässigt och procentuellt på de olika världsdelarna illustreras även av följande figurer. 180 157

160 140

milj hl

120 100 80 60

47

40 20

30 13

8

10

0 Afrika

Amerika

Asien

EU15

Övriga Europa

Australien

Figur 46 Vinproduktionen i världen 2001, miljoner hl Källa: OIV

55


Afrika 3%

Australien 4%

Övriga Europa 11%

Amerika 18% Asien 5%

EU15 59%

Figur 47 Vinproduktionens fördelning i världen 2001 Källa: OIV

För de i särklass största produktionsvolymerna svarar EU. Med en volym på cirka 157 miljoner hl står EU för nästan två tredjedelar av världens vinproduktion. Tillsammans med övriga länder i Europa, som bidrar med mer än en tiondel av världsproduktionen, svarar Europa för över 70 %. På andra plats kommer den amerikanska kontinenten med en produktion på cirka 47 miljoner hl, vilket motsvarar 18 % av vinproduktionen i världen. Afrika, Asien och Australien är globalt sett små producenter som bidrar med endast 3-5 % vardera. Vid en jämförelse mellan de största vinproducerande länderna utanför EU finns USA, Argentina, Sydafrika, Kina och Australien bland de fem främsta. Störst produktion bland dessa länder 2001 hade USA, drygt 19 miljoner hl och därefter kom Argentina med nästan 16 miljoner hl. Kina, som fram till 1995 inte fanns med på tio i topp listan, kommer nu på tredje plats och hade i likhet med Australien en produktion på drygt 10 miljoner hl. 20

19,2

18

15,8

16

milj hl

14 10,8

12

10,2

10 6,5

8

5,7

6

5,4

5,1 3,4

4

3,0

2

ilie n Br as

d an R ys sl

hi le C

ng er n U

Sy

da

fri

ka

n st ra l ie Au

na Ki

Ar ge nt in a

U SA

0

Figur 48 Produktionen i de tio största producentländerna utanför EU 2001, miljoner hl Källa: OIV

56


Produktionsutvecklingen i länderna framgår av nedanstående tabell. Den totala produktionen 2001 minskade med 12 % i jämförelse med genomsnittsproduktionen 1986-1995. Tabell 7 Produktionen i de tio största vinproducerande länderna utanför EU 1986-95 – 2001, tusentals hl Land USA

1986-95 17 893

1999 19 050

2000 21 500

2001 Ändring 1986-95--01 19 200 1 307 7%

17 751

15 888

12 537

15 835

-1 916

-11 %

Kina

3 937

10 261

10 500

10 800

6 863

174 %

Australien

4 548

8 511

8 064

10 163

5 615

123 %

Sydafrika

7 985

7 698

6 949

6 471

-1 514

-19 %

Chile

3 730

4 807

6 674

5 658

1 928

52 %

Ungern

7 398

3 339

4 299

5 406

-1 992

-27 %

Rumänien

6 331

6 054

5 456

5 090

-1 241

-20 %

Ryssland

3 110

2 560

3 050

3 430

320

10 %

Brasilien

3 032

3 116

3 638

2 968

-64

-2 %

75 715

81 284

82 667

85 021

9 306

12 %

Argentina

Totalt Källa:OIV

Kina (inkl Taiwan) är det land som procentuellt sett har ökat sin produktion mest under perioden 1986-95 till 2001 (+174%). Australien har också ökat mycket under perioden (+123%) följt av Chile (+52%). Ungern är det land som procentuellt sett backat mest (-27%), följt av Rumänien (-20%) och Sydafrika (-19%).

57


6 HANDEL 6.1 Sverige 6.1.1 Sveriges vinimport När Sverige blev medlem i EU 1995 upplöstes det tidigare svenska importmonopolet och statsägda Vin & Sprit AB blev en bland flera aktörer med rätt att importera och distribuera vin till Systembolaget och till restauranger. I dag finns cirka 550 företag med tillstånd att tillverka eller importera alkoholhaltiga drycker. De flesta partihandlare har små försäljningsvolymer. De tio största leverantörerna av vin svarar för drygt 70 % av försäljningen till Systembolaget. Vin & sprit AB:s marknadsandel ligger idag på cirka 20 %. Omkring 24 företag har marknadsandelar på mer än 1 %. Följande figur illustrerar utvecklingen av vinimporten (införsel från EU-land och import från tredje land) till Sverige mellan åren 1992 och 2004, både till kvantitet och värde. 1562

1525

105

1351 1139

1092

1143

1215

1223

100

1000

95

1000 hl

866 Import

90

Prisutveckling (Basår 1995=100)

500

85

0

prisutveckling (basår 1995=100)

1522

1500

80 1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Figur 49 Vinimporten till Sverige 1995-2004 i tusentals hl och vägd prisutveckling med basår 1995=100 Källa: SCB och FHI

Som framgår har det skett en gradvis ökning av importvolymerna sedan EU-inträdet, samtidigt som priset sjunkit under senare år. Boxvinet har under denna tid blivit populär, vilket till viss del kan förklara nedgången i prisutvecklingen. Importen har ökat med 43 % sedan 1995. Det återstår att se om denna ökning av importen kommer att fortsätta. Följande tabeller visar hur mycket Sverige importerar från EU respektive från tredje land. EU-länderna är de klart viktigaste vinleverantörerna för Sverige. Tillsammans svarar de för cirka 70 % av importvolymerna. Import av vin från tredje land har dock ökat mer än importen från EU, trots att handeln med EU underlättades i och med EU-inträdet 1995.

59


Tabell 8 Sveriges vinimport 1995-2004 fördelat på avsändarland, tusentals hl Avsändarland 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Ändring1995- Andel 2003--2004 2004 EU-land 630 868 812 887 913 928 1085 1233 1194 1107 157 14% 73% Icke EU-land

236

271

280

256

302

295

266

289

368

418

133

32%

27%

Totalt

866 1139 1092 1143 1215 1223 1351 1522 1562 1525

290

19% 100%

Källa:SCB

De tio länder som Sverige importerar mest vin från listas i följande tabell. Länderna är rangordnade efter 2004 års volymer. Det som hänt mellan åren 1995-2004 är att USA och Bulgarien åkt ut från tio-i-topp-listan, istället har Sydafrika kommit till och även Danmark. Danmark har ingen stor egen produktion, utan fungerar som mellanhand. Spanien innehar en orubbad tätposition och har haft det under lång tid. En fjärdedel av Sveriges vinimport kommer från Spanien. Italien har dock knappat in rejält, samtidigt som Tyskland fallit tillbaka under de senaste tio åren. Sydafrika står för den största ökningen på 72 % och Danmark med 70 %. Chile och Australien har ökat sin export till Sverige med cirka 40 %. Tabell 9 De till Sverige största vinexporterande länderna 1995-2004, 1000 hl Land Spanien Italien

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Ändring1995- Andel 2003--2004 2004 309 399 344 403 396 307 340 356 325 311 -42 -14% 20% 84

131

178

164

185

236

286

322

300

222

12

5%

15%

Frankrike

114

117

142

157

153

174

203

227

208

185

19

10%

12%

Danmark

2

4

5

5

4

42

104

130

157

162

112

70%

11%

Sydafrika

13

29

35

31

43

46

43

42

107

152

109

72%

10%

Tyskland

88

145

99

113

108

106

113

141

153

146

28

19%

10%

Chile

34

43

55

43

65

80

43

117

116

111

45

41%

7%

Australien

66

52

47

37

53

51

45

61

78

87

33

38%

6%

Portugal

19

58

28

30

51

46

36

25

23

34

-1

-3%

2%

Övriga

137

161

159

160

157

135

138

101

95

115

-23

-20%

8%

Totalt

866 1139 1092 1143 1215 1223 1351 1522 1562 1525

290

19% 100%

Källa:SCB

60


Sveriges import av aromatiserade viner under 1995-2005 återges i följande figur. Importen av aromatiserade viner ökade kraftigt efter EU-inträdet och uppgick till drygt 5 000 ton som högst. Värdet var nära 100 miljoner kr. En bakomliggande orsak till att importen minskat sedan 2001 är att införselreglerna ändrades vid denna tid och därför har i stället privatimporten ökat. Vinerna som importeras kommer nästan uteslutande från ett annat EUland. Mest handlades från Italien, som svarade för cirka 60 % av den totala importen av aromatiserade viner 2005. Därefter kom Danmark på knappt 20 %, följt av Frankrike på cirka 8 % och Tyskland på 3 %.

6000

120 EU-land

mkr, totalt

4000 ton

100

Icke EU-land

80

3000

60

2000

40

1000

20

0

mkr

5000

0 1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Figur 50 Sveriges import av aromatiserade viner 1995-2005 fördelat på avsändarland, ton och miljoner kronor Källa: SCB

Sveriges import av druvjuice redovisas i nästkommande figur. Under 2005 uppgick den totala importen till 2 913 ton, vilket motsvarar ett värde på 24,1 miljoner kr. I princip all import av druvjuice kommer från ett annat EU-land. Spanien har under senare år varit den dominerande exportören till Sverige och stod för två tredjedelar av Sveriges export 2005 både kvantitativt och värdemässigt. Långt efter kom Tyskland med 15 % av Sveriges totala import, följt av Italien och Österrike med knappt 5 %. Före EU-inträdet såg situationen annorlunda ut. Då importerades det cirka en tredjedel från länder utanför EU. 1996 stod t.ex. Chile för 30 % av Sveriges totala import av druvjuice. En anledning är att tullskyddet förändrades i och med EU-inträdet. EU:s tullskydd för druvjuice är relativt högt.

61


70

6000

Icke EU-land 4000

50

mkr, totalt

ton

40 3000 30 2000

miljoner kronor

60

EU-land

5000

20

1000

10

0

0 1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Figur 51 Sveriges import av druvjuice 1995-2005 fördelat på avsändarland, ton och miljoner kronor Källa: SCB

6.1.2 Sveriges vinexport Sveriges export av vin har ökat sedan inträdet i EU. Detta syns i nästföljande figur. Under 1995 låg exporten på 3 000 hl och 2005 på 55 538 hl. Av figuren framgår även att exportvärdet har stigit under 10-årsperioden. 1995 låg exportvärdet på 4,7 miljoner kr och 2005 på 187,5 miljoner kr. Siffrorna är hämtade från SCB:s databas och verkar vara något missvisande. Statens Folkhälsoinstitut samlar in liknande uppgifter från cirka 800 företag som handlar med vin och deras siffror visar inte samma stora ökning som SCB:s siffror. En jämförelse av respektive siffror visar att SCB:s siffror förmodligen ligger i underkant i början av perioden och att något skett under senare år, som innebär att siffrorna nu bättre stämmer med verkligheten. 80

300

70

200

tusentals kr

50 40

150

30

100

20 50

10 0

0 1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Figur 52 Sveriges vinexport 1995-2005, 1000 hl och tusentals kronor Källa: SCB

62

2005

tusentals kronor

1000 hl

250

1000 hl

60


Följande tabell visar hur mycket Sverige exporterar till EU respektive till tredje land. Det är till Norge som den största mängden vin exporteras, följt av Danmark och Finland. Det är förmodligen fråga om reexport till stor del, alltså att Sverige fungerar som mellanhand. Tabell 10 Sveriges vinexport 1995-2004 fördelat på mottagarländer, tusentals hl Mottagarland 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Ändring1995- Andel 2003--2004 2004 EU-land 2 3 14 10 4 3 2 7 15 17 10 61% 23% Icke EU-land

1

1

3

11

9

7

11

15

43

58

47

81%

Totalt

3

4

17

21

13

10

12

22

58

75

57

76% 100%

Källa:SCB

Exporten av aromatiserade viner har också stigit sedan EU-medlemsskapet. Under 2005 exporterades cirka 452 ton till ett värde av drygt 8 miljoner kr. För 1995 var motsvarande uppgifter bara 26 ton och drygt 300 000 kr. Framförallt är det.exporten till Finland, Norge och Danmark som har ökat de senaste fem åren. Tillsammans mottog de drygt två tredjedelar av exportvolymerna 2005. Sveriges export av aromatiserade viner finns sammanställd i följande figur. 450

10

400

9

300

EU-land

8

Icke EU-land

7

mkr, totalt

6

ton

250

5 200

mkr

350

4

150

3

100

2

50

1

0

0 1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Figur 53 Sveriges export av aromatiserade viner fördelad på mottagarland, ton och miljoner kronor Källa: SCB

Sveriges export av druvjuice sedan EU-medlemsskapet presenteras i följande figur. Under 2005 exporterades totalt 489 ton druvjuice till ett värde av knappt 5 miljoner kr. Volymmässigt är det något mindre än 1995 års export, men värdet av exporten har minskat med nästan hälften under perioden.

63

77%


900

20

800

18 16

700

EU-land

600

Icke EU-land

500

mkr, totalt

14 12 10

400

mkr

ton

Sveriges exporterade 2005 dubbelt så mycket druvjuice till EU som utanför och majoriteten av volymerna gick till Finland och Norge. Under 1998-2001 exporterade Sverige mycket druvjuice till Japan, en exportdestination som försvann helt 2002.

8

300

6

200

4

100

2

0

0 1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Figur 54 Sveriges export av druvjuice 1995-2005 fördelat på mottagarland, ton och miljoner kronor Källa: SCB

6.2 EU 6.2.1 EU:s vinimport EU:s totala vinimport från tredje land och vininförsel från annat EU-land uppgick till 42,5 miljoner hl marknadsåret 2002/0312. Fördelningen av importen och införseln per medlemsland illustreras i följande figur. 14000 12191 11007 12000

8000

Spanien

Grekland

540 532 507 256 232 Finland

1471 1401

Österrike

2029 1555

Irland

Begien/Lux

Nederländerna

Frankrike

Storbritannien

0

Tyskland

2000

Portugal

2880

Italien

4620 3327

4000

Sverige

6000

Danmark

1000 hl

10000

Figur 55 Den totala importen och införseln av vin i länder inom EU 2002/03, 1000 hl Källa: EU-kommissionen

12 Ett marknadsår inom EU:s vinreglering löper mellan 1 augusti – 31 juli.

64


Tyskland som är världens största importör av vin importerade och förde in cirka 12,2 miljoner hl 2002/03. Landet svarar för uppemot 20 % av vinimporten i världen. Importen och införseln till Storbritannien låg på 11 miljoner hl och till Frankrike på 4,6 miljoner hl. Utvecklingen av importen och införseln i EU-länderna framgår av följande tabell. Tabell 11 Den totala importen och införseln av vin i EU 1995/96 och 2002/03, 1000 hl Land Tyskland

1995/96 11 359

2002/03 Ändring 1995/96 – 2002/03 12 191 832 7%

Storbritannien

7 461

11 007

3 546

48%

Frankrike

6 425

4 620

- 1 805

-28%

Nederländerna

2 347

3 327

980

42%

Belgien/Luxemburg

2 622

2 880

258

10%

Danmark

1 492

2 029

537

36%

Sverige

1 101

1 555

454

41%

Italien

292

1 471

1 179

404%

Portugal

698

1 401

703

101%

Irland

263

540

277

105%

Österrike

283

532

249

88%

Finland

256

507

251

98%

50

256

206

412%

Spanien

2 197*

232

-1 965

-89%

Totalt

36 846

42 548

5 702

15%

Grekland

* Den redovisade siffran för 1995/96 är exceptionellt hög. Källa: EU-kommissionen

EU-länderna har stadigt ökat sin import och införsel under den senaste tioårsperioden och totalt har det skett en ökning med nästan 6 miljoner hl, eller med 15 %. Storbritannien står för mer än hälften av ökningen, 3,5 miljoner hl. Procentuellt sett har Italien och Grekland ökat mest, med över 400 %. Spaniens siffror är missvisande, eftersom de för 1995/96 redovisar en ovanligt stor import och införsel. Spaniens import och införsel har varierat kraftigt enstaka år, men siffror för 2002/03 förefaller mer normala. Även Sverige har ökat importen och införseln gradvis under tioårsperioden, totalt med 41 %.

65


Följande tabell ger en bild av hur mycket EU-länderna importerat från tredje land. Tabell 12 EU-ländernas import av vin från tredje land inom EU 1995/96 och 2002/03, 1000 hl Land Tyskland Storbritannien

1995/96 1 430

2002/03 Ändring 1995/96 – 2002/03 1 892 462 32%

2 124

4 473

2 349

111%

Frankrike

795

532

-263

-33%

Nederländerna

144

960

816

567%

Belgien/Luxemburg

173

205

32

18%

Danmark

239

602

363

152%

Sverige

287

318

31

11%

Italien

0

58

58

-

Portugal

0

2

2

-

Irland

91

268

177

195%

Österrike

10

31

21

210%

Finland

90

169

79

88%

0

3

3

-

1 671*

15

-1 656

-99%

7 054

9 528

2 474

35%

Grekland Spanien Totalt

* Den redovisade siffran för 1995/96 är exceptionellt hög. Källa: EU-kommissionen

Från tredje land importerades cirka 9,5 miljoner hl 2002/03. Följande tabell beskriver importen fördelat på EU-land respektive icke EU-land. EU:s interna handel har i förhållande till import från tredje land minskat något under den senaste tioårs-perioden, men kvarstår på en hög nivå och utgör alltjämt cirka 80 % av den totala vinimporten. Tabell 13 EU:s import och införsel av vin 1995/96 och 2003/04 fördelat på EU-land respektive icke EU-land, 1000 hl Avsändarland EU-land Icke EU-land Totalt Källa: EU-kommissionen

66

1995/96 29 792

81 %

2003/04 33 020

78 %

7 054

19 %

9 528

22 %

36 846

100 %

42 548

100 %


I nästkommande figur och tabell återges de tredje länder som EU främst importerar ifrån. Störst på EU-marknaden bland dessa var Australien med en volym på cirka 2,6 miljoner hl, vilket motsvarade cirka en fjärdedel av de kvantiteter som kom från länderna utanför EU. Sydafrika, Chile och USA hade alla andelar överstigande 15 %. 3000

2606

2500 1892

1657

1500 1000 250

196 Rumänien

Bulgarien

305 Makedonien

366

Argentina

Ungern

USA

Chile

Sydafrika

Australien

0

572

385

500

Övriga

1000 hl

1900 2000

Figur 56 De till EU största vinexporterande länderna 2003, 1000 hl Källa: EU-kommissionen

Vinimporten till EU från Sydafrika är den som ökat mest 2003 jämfört med genomsnittet för de fyra tidigare åren, med drygt 50 %, se följande tabell. Argentina ökade vinexporten till EU med 50 % och Bulgarien och Makedonien är de länder som minskade exporten mest procentuellt sett. Enligt EU:s senaste försörjningsbalanser uppgick det totala importvärdet för vin från tredje land 2003 till 2,2 miljarder euro och 1999 uppgick det till 1,6 miljarder euro. Tabell 14 De till EU största vinexporterande länderna 1999-2003, 1000 hl Land

1999

2000

2001

2002

Australien

1 378

1 856

2 211

2 356

2003 Ändring 1999- Andel 2002--2003 2003 2 606 656 34% 26%

Chile

940

1 129

1 390

1 539

1 892

642

51%

19%

Sydafrika

856

1 111

1 366

1 646

1 900

655

53%

19%

USA

932

995

1 445

1 341

1 657

479

41%

16%

Ungern

393

411

349

367

384

4

1%

4%

Argentina

215

256

259

247

366

122

50%

4%

Makedonien

484

502

472

455

305

-173

-36%

3%

Bulgarien

523

431

403

322

250

-170

-40%

2%

Nya Zeeland

116

137

122

127

134

9

7%

1%

Övriga

646

-52

-8%

6%

Totalt

6 483

7 471

8 817

9 064

10 130

2 171

27% 100%

Källa: EU-kommissionen

67


En uppfattning om EU-ländernas import av aromatiserade viner ger följande tabeller. Den totala importvolymen uppgick 2004 till cirka 156 000 ton och motsvarade ett värde av knappt 200 miljoner euro. Importen från tredje land utgjorde endast 7 % av dessa volymer och värdemässigt stod importen från länder utanför EU för ändå mindre 2004, knappt 3 %. Förändringen av importen mellan åren 2003 och 2004 framgår även av tabellerna. Tabell 15 EU:s import och införsel av aromatiserade viner 2003-2004 fördelat på avsändarland, ton Avsändarland EU-land Icke EU-land Totalt

2003 102 909

2004 145 167

Ändring 2003--04 42 258 29 %

Andel –04 93 %

18 573

10 681

-7 892

- 74 %

7%

121 482

155 848

34 366

22 %

100 %

Källa: Eurostat

Tabell 16 EU:s import och införsel av aromatiserade viner 2003-2004 fördelat på avsändarland, miljoner euro Avsändarland EU-land

2003 167,7

2004 194,7

Ändring 2003--04 27 14 %

Andel –04 97 %

Icke EU-land

7,3

5

-2,3

- 46 %

3%

Totalt

175

199,7

24,7

12 %

100 %

Källa: Eurostat

De EU-länder som importerade mest aromatiserade viner 2004 var Italien (72 768 ton), Frankrike (10 540 ton) och Spanien (8 462 ton). Av de tredje länder som exporterade aromatiserade viner till EU under 2004 framträder framförallt Cypern (4 871 ton). Tunisien hamnade på andra plats (1 972 ton) och Bulgarien på tredje plats (862 ton). Importen av druvjuice till EU-länderna visas i följande figur. Summan av importen till de olika EU-länderna uppgick 2005 till cirka 2 233 ton och värdet uppgick till cirka 2,2 miljoner euro. De EU-länder som importerade mest var Storbritannien som stod för 45 % av importen. Därefter kom Österrike, Frankrike och Italien med drygt 10 % vardera. Sverige stod för knappt 5 % av den totala importen av druvjuice från tredje land. De största exportörerna var Argentina, Israel och USA. Under 2002-2004 skedde en markant ökning och det var framförallt Italien och Frankrike som ökade sin import under dessa år. 2005 är de importerade kvantiteterna tillbaka på nivåer som gällde i slutet av 1990-talet.

68


6

9000 8000

5

ton

7000

4

ton

5000 3 4000 3000

miljoner euro

miljoner euro 6000

2

2000 1 1000 0

0 1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005*

Figur 57 EU:s import av druvjuice från tredje land 1999-2005, ton och miljoner euro * EU25 Källa: EU-kommissionen

Nästkommande figur beskriver EU:s interna handel, som var cirka 346 000 ton 2005. En förhållandevis mycket liten del importeras alltså från tredje land. Tyskland var det land som hade störst införsel 2005, cirka 147 000 ton, vilket är över 40 % av EU:s interna handel. Därefter kom Italien och sedan Frankrike. 400

346

350

1000 ton

300 250 200

147

150 80

100

42 24

Totalt

16 Nederländerna

Storbritannien

Belgien/Lux

Frankrike

Italien

Tyskland

0

17

Övriga

20

50

Figur 58 EU-ländernas införsel av druvjuice från andra EU-länder 2005, ton Källa: EU-kommissionen

69


6.2.2 EU:s vinexport Följande figur visar exporten av vin under marknadsåret 2002/03 från de olika länderna inom EU. Frankrike exporterade mest, cirka 15,3 miljoner hl, följt av Italien, cirka 13,9 miljoner hl och Spanien, cirka 11,7 miljoner hl. Det innebär att dessa tre länder stod för över 80 % av EU:s totala vinexport och över 60 % av världens totala vinexport. Tillsammans exporterade EU-länderna cirka 49 miljoner hl vin. Portugals och Tysklands vinexport ligger ungefär i nivå med de viktigaste exportländerna utanför EU. 16000

15336 13903

14000 11663

12000 1000 hl

10000 8000 6000

4

3 Finland

Sverige

250 39 Storbritannien

329 259 Belgien/Lux

Grekland

Nederländerna

Österrike

Tyskland

Portugal

Spanien

Italien

Frankrike

0

880 360 344

Irland

2670

2000

Danmark

3169

4000

Figur 59 Den totala vinexporten från länderna inom EU 2002/03, 1 000 hl Källa: EU-kommissionen

Utvecklingen av exporten presenteras i nästkommande tabell. Mellan marknadsåren 1996/97 och 2002/03 ökade EU-länderna sin sammanlagda export med cirka 14 %. Spanien har ökat sin export mest med cirka 3,6 miljoner hl eller 45 %. Frankrike har ökat sin exportvolym något under perioden, medan Italien i princip ligger kvar på samma nivå som tidigare. Österrike, Danmark och Sverige står för de procentuellt sett högsta ökningarna.

70


Tabell 17 Den totala vinexporten inom EU 1996/97 och 2002/03, 1000 hl Land Frankrike

1996/97 14 245

2002/03 15 336

14 034

13 903

-131

-1%

Spanien

8 042

11 663

3 621

45%

Portugal

2 240

3 169

929

42%

Tyskland

2 506

2 670

164

7%

Österrike

217

880

663

306%

Nederländerna

281

360

79

28%

Grekland

700

344

-356

-51%

Danmark

74

329

255

345%

Belgien/Lux

293

259

-34

-12%

Storbritannien

353

250

-103

-29%

Sverige

6

39

33

550%

Irland

5

4

-1

-20%

20

3

-17

-85%

43 016

49 209

6 193

14%

Italien

Finland Totalt

Ändring 1996/97 –2002/03 1 091 8%

Källa: EU-kommissionen

Ungefär tre fjärdedelar av EU-ländernas exportvolymer går till ett annat EU-land och en fjärdedel till länder utanför EU. Under marknadsåret 2002/03 exporterades cirka 13 miljoner hl vin utanför EU. Volymmässigt innebär det en ökning med cirka 5 % i förhållande till 1996/97. Den interna exporten ökade med 18 %. Vinexportens fördelning och förändring mellan marknadsåren 1996/97 och 2002/03 återges i följande tabell. Enligt EU:s senaste försörjningsbalanser uppgick det totala exportvärdet för vin 2003 till 4,5 miljarder euro och 1999 uppgick det till 3,9 miljarder euro. Tabell 18 EU:s vinexport 1996/97 – 2002/03 fördelat på mottagarland, 1000 hl Mottagarland EU-land

1996/97 30 535 71%

2002/03 Ändring 1996/97–2002/03 36 110 73% 5 575 18%

Icke EU-land

12 481

29%

13 099

27%

618

5%

Totalt

43 016

100%

49 209

100%

6 193

14%

Källa: EU-kommissionen

EU:s största exportmarknader baserat på exporterade volymer visas i följande figur och tabell. USA är den främsta marknaden och representerar mer än en fjärdedel av exporten till tredje land. Under 2003 gick cirka 3,5 miljoner hl vin dit. Schweiz intar en god andra placering med en kvantitet på cirka 1,5 miljoner hl, vilket ger en andel på runt 12 %. Kanada och Japan är två andra viktiga exportmarknader för EU. 71


4000

3540

3500 2903 3000

2000

1531 1088 639 426

370

Angola

Tjeckien

Ryssland

Japan

Kanada

Schweiz

0

USA

500

289

Övriga

728

1000

Polen

1271

1500

Norge

1000 hl

2500

Figur 60 EU:s största exportmarknader 2003, 1000 hl Källa: EU-kommissionen

Tabell 19 EU:s största exportmarknader 1999-2003, 1000 hl

Land USA

1999 3 048

2000 3 168

2001 3 253

2002 3 590

Ändring 1999-2002-2003 2003 3 540 275 9%

Schweiz

1 616

1 524

1 620

1 547

1 531

-46

-3%

12%

Kanada

1 092

1 191

1 204

1 224

1 271

93

9%

10%

Japan

1 162

1 108

1 188

1 190

1 088

-74

6%

9%

Ryssland

289

383

376

547

728

329

114%

6%

Tjeckien

320

349

625

652

639

152

48%

5%

Norge

284

334

362

389

426

84

29%

3%

Angola

233

246

351

391

370

65

28%

3%

Polen

526

343

260

228

289

-50

-10%

2%

Övriga

2957

2870

2960

3023

2903

-49

2%

22%

11 527 11 516 12 199 12 781 12 785

779

7%

100%

Totalt

Andel 2003 28%

Källa: EU-kommissionen

Tabellen ovan visar exportutvecklingen mellan 1999 och 2003. Procentuellt sett är det framförallt exporten till Ryssland som framträder. Exporten dit har mer än fördubblats. I volym mätt är det också exporten till Ryssland som ökat mest, med drygt 0,3 miljoner hl. På en andra plats ligger USA dit exportvolymen ökade med nästan lika mycket. Annars har inte så mycket hänt på EU:s exportmarknader under perioden, bortsett från en liten procentuell ökning varje år. 72


Ända sedan 1980 fördelar sig EU:s vinexport på ungefär lika stora andelar bordsvin och kvalitetsvin fso. När det gäller aromatiserade viner exporterade EU-länderna tillsammans 170 597 ton under 2004, varav 31 % av volymerna gick utanför EU. Värdet av exporten var cirka 287,4 miljoner euro och av detta utgjorde exporten till tredje land 39 %. Följande tabeller visar även förändringar mellan 2003 och 2004. Tabell 20 EU:s export av aromatiserade viner 2003-2004 fördelat på mottagarland, ton Mottagarland EU-land

2003 113 835

2004 117 823

Icke EU-land

61 216

52 774

-8 442

-16 %

31 %

175 051

170 597

-4 454

-3 %

100 %

Totalt

Ändring 2003--04 3 988 3%

Andel –04 69 %

Källa: Eurostat

Tabell 21 EU:s export av aromatiserade viner 2003-2004 fördelat på mottagarland, miljoner euro Mottagarland EU-land

2003 147,5

2004 174,6

Ändring 2003--04 27,1 16 %

Andel –04 61 %

Icke EU-land

125,4

112,8

-12,6

-11 %

39 %

Totalt

272,9

287,4

14,5

5%

100 %

Källa: Eurostat

Frankrike (30 000 ton), Storbritannien (23 000 ton) och Tyskland (18 000 ton) var de länder som hade de största exportvolymerna 2004. Tillsammans exporterade de cirka 71 100 ton, vilket var 42 % av EU:s totala export av dessa viner. Även Kanada, Japan och Schweiz var viktiga mottagarländer för EU:s aromatiserade viner. De tredje länder som exporterade mest till EU 2004 var Ryssland (13 569 ton) och USA (10 838 ton). EU-ländernas sammanlagda exportvolymer för druvjuice visas i följande tabeller. Tabell 22 EU:s export av druvjuice 2003-2004 fördelat på mottagarland, ton Mottagarland EU-land

2003 340 499

2004 354 341

Icke EU-land

50 487

51 373

886

2%

13 %

390 986

405 714

14 728

4%

100 %

Totalt

Ändring 2003--04 13 842 4%

Andel –04 87 %

Källa: Eurostat

73


Tabell 23 EU:s export av druvjuice 2003-2004 fördelat på mottagarland, miljoner euro Mottagarland EU-land

2003 167,8

2004 184,4

Icke EU-land

46,9

45,6

-1,3

-3 %

20 %

214,7

230

15,3

7%

100 %

Totalt

Ändring 2003--04 16,6 9%

Andel –04 80 %

Källa: Eurostat

Under 2004 var EU-ländernas totala export av druvjuice cirka 405 700 ton eller cirka 230 miljoner euro i värde. Sett till kvantiteterna innebar det en ökning med omkring 4 % jämfört med 2003. De länder som exporterade mest var Tyskland, som svarade för 39 % av de totala exportkvantiteterna, Frankrike (15 %) och Italien (14 %). Exporten till länder utanför EU minskade med knappt 3 % i förhållande till 2003. De exporterande kvantiteterna 2004 uppgick till cirka 51 400 ton, vilket motsvarade ett värde på cirka 45,6 miljoner euro. Sett till exporterade mängder utgjorde exporten till tredje land cirka 13 % av den totala exporten. Mest druvjuice exporterades till Schweiz, cirka 16 % av exporten till tredje land, följt av Ryssland 8 % och Malta 6 %. Druvjuice exporterades också till bl.a. Taiwan, Kanada och Japan.

6.3 Världen 6.3.1 Vinimport i världen Importen av vin i världen uppgick 2001 totalt 63,1 miljoner hl. EU är den världsdel som importerade mest och stod för två tredjedelar av volymerna. Fördelningen på de olika världsdelarna framgår av följande figur. 63083

70000 60000 50000

41965

40000 1000 hl 30000 20000 7435

8767

10000

1686

525

2705

0 EU

Övriga Europa

Amerika

Afrika

Figur 61 Vinimporten i världen 2001, 1000 hl Källa: OIV

74

Australien

Asien

Totalt


Av följande tabell framgår att importen har ökat sakta men säkert i alla världsdelar och har gjort så sedan mitten på 1980-talet. Amerika ökade sin import med 16 % 2001 jämfört med perioden 1986-00 och i EU ökade importen med 5 %. Totalt ökade importen av vin i världen med 5 % 2001 jämfört med 1996-2000. Tabell 24 Vinimporten i världen 1986-2001, 1000 hl Världsdel

1986-90

1991-95

1996-00

28 946

32 142

40 097

Övriga Europa

6 208

7 571

7 375

7 435

60

1%

Amerika

5 129

5 063

7 527

8 767

1 240

16%

Afrika

1 227

1 286

1 635

1 686

51

3%

Australien

235

392

587

525

-62

-11%

Asien

734

1 077

2 853

2 705

-148

-5%

Totalt

42 480

47 531

60 074

63 085

3 009

5%

EU

2001 Ändring 1996-00 --- 2001 41 965 1 868 5%

Källa: OIV

De största vinimporterande länderna utanför EU visas i följande tabell. Mest importerade USA 2001 (cirka 4,7 miljoner hl), följt av Ryssland (cirka 2,6 miljoner hl) och Kanada (2,4 miljoner hl). Tillsammans ökade dessa 8 länder sin import med 14 % 2001 jämfört med perioden 1996-2000. Den största procentuella ökningen stod Tjeckien för. Schweiz, Japan och Polen minskade sin import. Tabell 25 Importen för de största vinimporterande länderna utanför EU 1986-2001, 1000 hl Land

1986-90

1991-95

1996-00

USA

3 216

2 616

4 096

2001 Ändring 1996-00 -- 2001 4 688 582 14%

-

2 973

2 168

2 566

398

18%

1 389

1 480

2 013

2 388

375

19%

570

812

1 857

1 691

-166

-9%

Schweiz

1 903

1 801

1 860

1 592

-268

-14%

Tjeckien

-

247

585

930

345

59%

Norge

249

287

433

623

190

4%

Polen

972

352

592

507

-85

-14%

7 048

10 568

13 604

14 985

1371

10%

Ryssland Kanada Japan

Totalt Källa: OIV

75


6.3.2 Vinexport i världen Summan av världsexporten av vin 2003 blev cirka 65,3 miljoner hl13. Även här svarar EU för de största volymerna, nästan tre fjärdedelar av de totala kvantiteterna. Amerika stod för cirka 10 % av världsexporten och övriga Europa för något under denna procentandel. 65300

70000 60000

1000 hl

50000

47007

40000 30000 20000 5154

10000

6925

3942

2022

250

0

EU

Övriga Europa

Amerika

Afrika

Australien

Asien

Totalt

Figur 62 Vinexporten i världen 2003, 1000 hl Källa: OIV

Den världsdel som mest ökade sin vinexport 2001 jämfört med perioden 1996-2000 var Australien med en ökning på 76 %. Även Afrika uppvisade en betydande ökning, cirka 42 %. Totalt ökade vinexporten i världen med cirka 6 %. Tabell 26 Vinexporten i världen 1996-2001, 1000 hl Världsdel

1986-90

1991-95

1996-00

35 572

39 892

45 333

Övriga Europa

5 721

6 570

6 271

5 154

-1 117

-18%

Amerika

1 093

2 950

5 761

6 925

1 164

17%

Afrika

625

618

1 420

2 022

602

42%

Australien

273

1 077

2 236

3 942

1 706

76%

Asien

389

603

362

250

-112

-31%

Totalt

43 682

51 710

61 382

65 301

3 917

6%

EU

2001 Ändring 1996-00 --- 2001 47 007 1 674 4%

Källa: OIV

13 Att import och export inte går jämt upp beror bl a på att vissa länder inte lämnat statistik till OIV som använts som källa. En annan förklaring är att volymerna som inte uppgår till ett visst värde inte registreras i den officiella statistiken, vilket är fallet i t ex EU:s interna handel.

76


Exportuppgången i Afrika beror på den mycket positiva exportutvecklingen för Sydafrika, som ökade sin export med 48 % 2001 jämfört med 1986-00. Bakom Amerikas exportframgångar ligger framförallt Chile, som ökade 37 %. Även USA ökade sin export under perioden med 23 %. Argentina däremot minskade sin export efter en period med stor exportökning. Även Ungern och Bulgarien, som var de största exportörerna 1986-90, har minskat sin export. Till de främsta exportländerna utanför EU hör också Moldavien och Makedonien, vilket framgår av följande tabell. Tabell 27 Exporten från de största vinexporterande länderna utanför EU 1986-2001, 1000 hl Land

1986-90

1991-95

1996-00

Australien

249

1 002

2 088

2001 Ändring 1996-00 -- 2001 3 750 1 662 80%

Chile

183

868

2 249

3 089

840

37%

USA

632

1 335

2 314

2 844

530

23%

46

371

1 197

1 773

576

48%

-

1 370

1 327

1 368

41

3%

1 703

985

964

901

-63

-7%

221

591

1 027

882

-145

-14%

-

556

719

806

87

12%

Bulgarien

1 804

1 162

1 340

802

-538

-40%

Totalt

4 838

8 240

13 225

16 215

2 990

23%

Sydafrika Moldavien Ungern Argentina Makedonien

Källa: OIV

77


7 KONSUMTION 7.1 Direkt humankonsumtion 7.1.1 Sverige En heltäckande bild av vinkonsumtionen i Sverige är svår att få, eftersom en betydande del av konsumtionen inte registreras. Privatinförseln har ökat bl.a. till följd av ökade införselkvoter, låga alkoholskatter i de baltiska grannländerna och Tyskland samt minskade alkoholskatter i Danmark och Finland. Försäljningen av vin till konsumenter sker i Sverige i detaljistmonopolet Systembolagets 410 butiker och 560 utlämningsställen och av landets cirka 10 000 innehavare av tillstånd för servering av vin till allmänheten Den registrerade försäljningen av vin under 2000-2004, fördelad på försäljningskanal och på slag av vin, framgår av nedanstående tabell. Den svenska definitionen av vin skiljer sig dock från EU:s definition av vin. Medan vin enligt EG-lagstiftningen endast är framställt av druvor omfattar den svenska definitionen t.ex. även fruktviner, cider och vinbaserad alkoläsk. Utgångspunkt för klassificering i Folkhälsoinstitutets försäljningsstatistik är alkoholstyrkan. Man delar in vin i tre grupper: 2,25 % - 7 %, 7 % - 15 % och 15 % - 22 %. I statistiken ingår således också de aromatiserade vinerna såsom vermouth och glögg. Tabell 28 Försäljning av vin i Sverige, 1000 hl Försäljningskanal Detaljhandel

År 2000 2001 2002 2003 2004

2,25 – 7 % 141 146 174 168 151

7 – 15 % 1 112 1 195 1 331 1 364 1 358

15 – 22 % 25 24 24 54 23

Totalt 1 279 1 365 1 529 1 586 1 532

Servering

2000 2001 2002 2003 2004

62 62 84 66 65

100 142 136 131 141

1 1 1 1 1

164 206 220 197 206

Totalt

2000 2001 2002 2003 2004

204 208 258 233 216

1 212 1 337 1 467 1 495 1 499

26 26 25 55 24

1 442 1 571 1 750 1 783 1 738

Källa: FHI

Som framgår av tabellen låg vinförsäljningen 2004 på 1 738 000 hl. Allt sedan 1995 har det skett en gradvis ökning av vinförsäljningen i Sverige, men under 2004 skedde ett trendbrott då försäljningen sjönk. Av den totala försäljningen av sprit, vin, starköl och öl (exkl. lättöl) 2004, svarade vin för cirka 48 %. Det är en ökning med cirka 16 % under de senaste tio åren. 79


Nästan 90 % av volymerna har sålts genom Systembolaget och resten till serveringen. De s.k. starkvinerna (över 15 %) utgjorde endast drygt 1 % av försäljningen. Fördelat per invånare över 15 år har vinförsäljningen stigit till runt 34 liter per år de senaste åren. I mitten på 1990-talet låg vinförsäljningen på runt 26 liter per person och år. Värdet av vinförsäljningen låg 2004 på 14 miljarder kr, 1995 låg den på 8,2 miljarder kr. En uppskattning av den svenska konsumtionen av vin enligt EU:s något snävare definition går att få genom att utgå från de försörjningsbalanser som EU upprättar. I dessa utgör konsumtionen saldot av ingående lager, produktion, import, export och utgående lager. För regleringsåret 2004/05 utgjorde den cirka 153,5 miljoner liter. Fördelat per invånare över 15 år låg konsumtionen, enligt denna beräkningsmodell, på cirka 21 liter. Ursprunget på de viner som säljs i Sverige ger följande tabell en uppfattning om. Den visar olika länders andelar av försäljningen, sett till volymer, och grundar sig på Systembolagets försäljning av viner innehållande 2,25-15 volymprocent alkohol. Aromatiserade viner såsom vermouth, glögg och sangria ingår förutsatt att alkoholhalten inte överstiger 15 volymprocent. Cider och blanddrycker såsom alkoläsk ingår däremot inte. Tabell 29 Systembolagets försäljning av vin (högst 15 vol%) 2002-2004 fördelat på ursprungsland. Land Spanien

Andel 2002 24,2%

Andel 2003 20,2%

Andel 2004 18,0%

21,1%

20,9%

17,3%

Sydafrika

4,6%

8,2%

11,4%

Frankrike

14,2%

13,7%

11,3%

Australien

5,6%

8,1%

10,3%

Chile

9,3%

9,3%

9,4%

USA

3,3%

3,8%

6,2%

Tyskland

5,9%

5,2%

4,9%

Ungern

4,5%

4,6%

4,3%

Portugal

1,5%

1,7%

2,3%

Övriga

5,8%

4,3%

4,6%

Italien

Källa: Systembolaget

Spanien har sedan 1993 varit ledande på den svenska marknaden, men Italien har knappat in och har idag ungefär lika stor andel av försäljningen av vin, cirka 20 %. Sydafrika är det land som ökat sina andelar allra mest de senaste åren och når upp till samma nivåer som Frankrike och Australien, cirka 10 %. Dessa fem länder stod för nästan 70 % av Systembolagets vinförsäljning 2004.

80


Tyskland har tappat mycket av sina marknadsandelar sedan EU-inträdet, vilket delvis kan förklaras av det nya punktskattesystem som infördes då. Tidigare var punktskatten mer differentierad efter alkoholhalt. Sedan EU-inträdet är skattesatsen densamma inom intervallet 8,5-15 volymprocent, vilket har medfört att viner med lägre alkoholhalt relativt sett har blivit dyrare. Tyskland framställer en stor mängd viner med lägre alkoholhalter, liksom Australien och USA. Systembolagets försäljning av olika typer av vin under 2004 ger också en bild av de svenska vinkonsumenternas preferenser.

Rött vin 52%

Cider, blanddrycker, övrigt 11%

Vitt vin 29%

Rosévin 1% Starkvin, glögg och Glüw ein 4%

Mousserande vin, inkl champagne 3%

Figur 63 Systembolagets försäljning av olika vintyper 2004 Källa: Systembolaget

Såsom åskådliggörs i figuren utgjorde försäljning av rödvin och vittvin drygt 80 % av den totala vinförsäljningen. Rödvinerna dominerade. Mousserande vin (inkl champagne) och rosévin svarade endast för 3 % respektive 1 % av försäljningen. När det gäller prisnivån på de viner som Systembolaget sålde 2004 låg cirka 85 % av vinerna på högst 79 kr/flaska (75 cl). Drygt 50 % av vinförsäljningen låg inom intervallet 50-69 kr/flaska. Bag-in-box förpackningen kom ut på den svenska marknaden i slutet av 1996 och stod för över 50 % av försäljningen 2004, vilket är en mycket hög siffra i jämförelse med andra länder.

7.1.2 EU Den högsta vinkonsumtionen i EU 2001 hade Frankrike med cirka 34 miljoner hl. Även Italien hade en hög konsumtion, drygt 30 miljoner hl. Tillsammans svarade dessa länder för över hälften av EU:s totala konsumtion av vin som uppgick till 128,4 miljoner hl. Drygt en fjärdedel av den stod Tyskland och Spanien för, medan övriga länder utgjorde den resterande fjärdedelen. Minst konsumerades i Finland och Irland. Vinkonsumtionen i EU 2001 och dess fördelning per land framgår av följande figur.

81


35000

33916 30500

30000 25000 1000 hl

20044 20000 13827

15000

10100 10000

Finland

Irland

Sverige

1540 1407 470 382 Danmark

2477 Österrike

Belgien/Lux

Grekland

Portugal

Storbritannien

Spanien

Tyskland

Italien

Frankrike

0

3330 2942 2729 Nederländerna

4697 5000

Figur 64 Vinkonsumtionen i EU 2001, 1000 hl Källa: OIV

Storbritannien 9%

Portugal 4%

Frankrike 30%

Spanien 12%

Tyskland 18%

Italien 27%

Figur 65 Vinkonsumtionens fördelning i EU 2001 Källa: OIV

Fördelningen av vinkonsumtionen mellan länderna är ungefär densamma som för tio år sedan. I förhållande till genomsnittet för åren 1996-2000 låg konsumtionen 2001 på samma nivå. Den föll något i de största vinkonsumerande länderna Frankrike och Italien och även i Spanien. Tyskland utgör emellertid ett undantag. Där ökade istället konsumtionen något. Det samma gällde för Storbritannien. I flera av de icke-producerande EU-länderna steg vinkonsumtionen. Utvecklingen framgår av följande tabell.

82


Tabell 30 Vinkonsumtionen i EU 1986-2001, 1000 hl Land

1986-90

1991-95

1996-00

Frankrike

41 715

37 310

35 305

2001 Ändring 1996-00 -- 2001 33 916 -1 389 -4%

Italien

36 621

35 122

31 950

30 500

-1 450

-5%

Tyskland

18 389

18 641

19 279

20 044

765

4%

Spanien

17 402

15 439

14 427

13 827

-600

-4%

Storbritannien

6 039

6 664

8 292

10 100

1 808

18%

Portugal

5 889

5 813

5 145

4 697

-448

-10%

Nederländerna

2 071

2 149

2 455

3 330

875

26%

Ungern

2 361

3 175

3 054

3 200

146

5%

Grekland

3 052

2 849

2 811

2 942

131

4%

Belgien/Lux

2 067

2 234

2 578

2 729

151

6%

Österrike

2 630

2 589

2 484

2 477

-7

0%

Danmark

1 053

1 203

1 521

1 540

19

1%

Sverige

1 026

1 058

1 138

1 407

269

19%

Tjeckien

i.u.

595

650

650

0

0%

Slovakien

i.u.

437

449

640

191

30%

Slovenien

i.u.

791

830

600

-230

-38%

Polen

972

258

551

504

-47

-9%

Irland

121

152

333

470

137

29%

Finland

277

244

305

382

77

20%

Litauen

i.u.

126

224

204

-20

-10%

Lettland

i.u.

i.u.

108

119

11

9%

Estland

i.u.

29

93

88

-5

-6%

Malta

25

26

27

12

-15

-125%

Totalt

141 710

136 904

134 009

134 378

369

0%

i.u. = ingen uppgift. Även uppgift om Cypern saknas. Källa: OIV

Beräknat som konsumtion per invånare ser bilden något annorlunda ut, vilket framgår av nästa figur.

83


EU-snitt Luxemburg Frankrike Italien Portugal Spanien Ungern Österrike Slovenien Danmark Grekland Tyskland Belgien Nederländerna Storbritannien Sverige Irland Slovakien Finland Estland Tjeckien Litauen Lettland Malta Polen

23,38 58,6 57,05 53,04 46,82 34,64 32,27 30,67 30,23 28,88 27,69 24,44 24,06 20,9 16,9 15,93 12,24 11,85 7,38 6,38 6,34 5,52 4,93 3,06 1,31 0

10

20

30

40

50

60

Liter/person

Figur 66 EU:s vinkonsumtion per invånare 2001 Källa: OIV Uppgift om Cypern saknas.

Spännvidden är stor mellan de högkonsumerande och de lågkonsumerande länderna. Jämfört med det förra figuren har Luxemburg avancerat markant och fördelat per invånare ligger Luxemburg allra främst med 58,6 liter/person. Frankrike och Italien är fortfarande i topp tre med en årlig vinkonsumtion på 57 respektive 53 liter/person. Tyskland placerar sig däremot betydligt längre ner, med en konsumtion på 24 liter/person. Vinkonsumtionen i flera av de nya medlemsländerna ligger på endast mellan 1-6 liter/person. Ungern och Slovenien sticker dock ut och där ligger konsumtionen på 30-32 liter/person. I genomsnitt konsumerades i EU15 cirka 31 liter/person 2001, vilket kan jämföras med cirka 35 liter/person 1995. För EU25 var motsvarande siffra cirka 23 liter/person 2001. Konsumtionens fördelning på röda respektive vita viner förefaller vara hälften/hälften i EU totalt sett. Konsumtionen av kvalitetsviner har ökat och konsumtionen av enklare bordsvin har minskat. Omkring 45 % av de viner som gick till humankonsumtion 2001 var kvalitetsviner, cirka 48 % bordsviner och cirka 7 % övriga viner. Bordsvinets andel av konsumtionen 1980 var drygt 70 % och alltsedan dess har andelen minskat till förmån för kvalitetsviner.

84


7.1.3 Världen Konsumtionen av vin i världen har sedan mitten av 1960-talet haft en stark uppgång fram till början av 1980-talet. Som mest låg världskonsumtionen på drygt 286 miljoner hl. Idag har den emellertid gått tillbaka till samma nivåer som gällde under början av 1960-talet. År 2001 uppgick vinkonsumtionen i världen till cirka 228 miljoner hl. Den är i princip oförändrad under den senaste tioårsperioden, men en minskning med 5 % jämfört med 19861990. Följande tabell visar utvecklingen av konsumtionen i de olika världsdelarna på senare år. Tabell 31 Vinkonsumtion i världen 1986-2001, 1000 hl Världsdel

1986-90

1991-95

1996-00

EU

138 353

131 467

128 024

Amerika

48 381

42 936

43 159

43 587

428

1%

Övriga Europa

39 418

34 506

30 660

29 881

-779

-3%

Asien

4 597

7 382

13 543

14 858

1 315

9%

Afrika

5 297

5 638

6 200

6 345

145

2%

Australien

3 807

3 642

4 070

4 672

602

13%

239 853

225 571

225 657

227 703

2 048

1%

Totalt

2001 Ändring 1996-00 --- 2001 128 361 337 0%

Källa: OIV

EU är den grupp av länder som har den i särklass största vinkonsumtionen. Nästan 130 miljoner hl eller drygt hälften av den totala världskonsumtionen konsumeras i EU. På andra plats kommer Amerika med cirka 44 miljoner hl, följt av övriga Europa på cirka 30 miljoner hl. Konsumtionen i de övriga världsdelarna är i jämförelse mycket liten, men det är där konsumtionen ökat mest procentuellt sett. Vinkonsumtionen i de olika världsdelarna 2001 illustreras i följande figur. 140 000

128 361

120 000

1000 hl

100 000 80 000 43 587

60 000

29 881

40 000

14 858 20 000

6 345

4 672

0 EU

Amerika

Övriga Europa

Asien

Afrika

Australien

Figur 67 Vinkonsumtionen i världen 2001, 1000 hl Källa: OIV

85


I följande tabell och figur listas de enskilda länder utanför EU som hade störst konsumtion av vin 2001. Tillsammans svarar de för cirka en tredjedel av världskonsumtionen. USA toppar listan med en vinkonsumtion som 2001 uppgick till cirka 21 miljoner hl. Argentina och Kina hade också höga konsumtionsiffror, omkring 12 miljoner hl respektive 11 miljoner hl. Ryssland och Rumänien som kommer därefter konsumerade bara hälften så mycket som dessa. Den största konsumtionsökningen har skett i Kina, som har fördubblat den sedan början av 1990-talet. Största minskningen har skett i Rumänien. Tabell 32 Konsumtionen i de största vinkonsumerande länderna utanför EU 1996-2001, 1000 hl Land

1986-90

1991-95

1996-00

USA

20 845

18 406

20 714

2001 Ändring 1996-00 -- 2001 21 250 536 2,5%

Argentina

17 804

15 720

12 899

12 036

-863

-7%

Kina

2 733

5 169

9 772

10 952

1 180

11%

Ryssland

6 000

4 913

4 300

5 000

700

14%

Rumänien

6 727

5 477

5 968

4 705

-1 263

-27%

Australien

3 297

3 212

3 606

3 976

370

9%

Sydafrika

3 359

3 651

3 961

3 972

11

0%

Ungern

2 361

3 175

3 054

3 200

146

5%

Brasilien

2 861

2 913

2 725

3 079

354

12%

Schweiz

3 143

3 001

2 956

3 077

121

4%

69 130

65 637

69 955

71 247

1 292

2%

Totalt Källa: OIV

25 000 21 250

15 000

12 036

10 952

3 079 3 077

Schweiz

3 200

Brasilien

Rumänien

Ryssland

Kina

Argentina

USA

0

3 976 3 972

Sydafrika

5 000 4 705 5 000

Ungern

10 000

Australien

1000 hl

20 000

Figur 68 Konsumtion i de tio största vinkonsumerande länderna utanför EU 2001, 1000 hl Källa: OIV

86


Fördelat per invånare hamnar USA däremot långt ner bland de vinkonsumerande länderna, eftersom konsumtionen är endast cirka 7 liter/person och år. Schweiz tar istället tätpositionen med en vinkonsumtion på cirka 43 liter/person 2001. Runt 40 liter/person konsumerade Kroatien runt 30 liter/person konsumerades i Argentina, Ungern och Georgien. Australien Schw eiz Makedonien

2001 2000

Ungern

1999

Georgien Kroatien Uruguay Argentina 0

10

20

30

40

50

Liter/invånare

Figur 69 Länder utanför EU med högst konsumtion per invånare 1999-2001 Källa: OIV

7.2 Övrig användning Uppgifter om hur mycket av världsproduktionen som inte går till direkt humankonsumtion är svåra att få. Inom EU ger dock försörjningsbalanserna en bild av hur mycket vin som bearbetas till andra produkter. I dessa delas bearbetningen in i destillation, produktion av vinäger och vermouth. Destillationen omfattar dels vin för framställning av cognac och armagnac, dels viss slag av interventionsdestillation – framförallt preventiv destillation och destillation av biprodukter. En sammanställning av utvecklingen under de tre senaste regleringsåren finns i följande tabell. Tabell 33 Preliminära uppgifter om bearbetat vin i EU 2003/04 – 2005/06, 1000 hl Slag av bearbetning Destillation

2003/04 20 989

2004/05 24 921

2005/06 32 721

Vinäger

1 383

1 383

1 383

Vermouth

2 266

2 266

2 266

24 638

28 570

36 370

Totalt Källa: EU-kommissionen

87


Som tabellen indikerar har mängden vin som har bearbetats ökat markant under perioden, från cirka 24,6 miljoner hl till 36,4 miljoner hl. Det är destillationen som har ökat kraftigt, medan användningsområdena vinäger och vermouth legat på samma nivå. Ökningen av destillationen beror främst på att marknadsåtgärden ”krisdestillation” åter tagits i bruk under marknadsåret 2005/06, då uppskattningsvis cirka 7,5 miljoner hl vin krisdestillerades. I förhållande till den totala produktionen 2005/06 krisdestillerades drygt 4 %. För att få EU:s totala inhemska användning av vin redovisas även förluster. De har uppskattats till cirka 1,1 miljoner hl under regleringsåren 2003/04-2005/06. Den totala användningen inom EU, dvs. summan av den direkta humankonsumtionen, bearbetningen och förlusterna, uppgick under de tre åren till cirka 147, 163 respektive 171 miljoner hl.

88


8 LAGERSITUATIONEN 8.1 Vinlager i Sverige I EU görs varje år en avstämning av lagren av vin och druvmust per den 31 augusti. Inventeringen omfattar de lager som finns hos producenter och partihandlare. De svenska vingrossisterna har således deklarerat vin- och mustlager sedan EU-medlemskapet 1995. Följande digram visar lager av vin och must i Sverige 1995/96 - 2004/05. För de två senaste marknadsåren är siffrorna preliminära. Rubrikerna bordsvin och kvalitetsvin fso omfattar även must och vin som lämpar sig för framställning av sådana viner. Med övriga viner avses importerade viner och vin som är avsett för framställning av sprit med ursprungsbeteckning. 450 400 350

1000 hl

300 250

Övriga viner Kvalitetsvin

200

Bordsvin

150 100 50 0 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05

Figur 70 Lager av vin och must i Sverige per den 31 augusti 1995/96-2004/05 fördelat på bordsvin, kvalitetsvin och övrigt vin, 1000 hl Källa: EU-kommissionen

Nivåerna på lagren har återgått till samma nivåer som för tio år sedan. Under mellanperioden med kulmen 2000/01 ökade framförallt andelen bordsvin i lager. Bakomliggande orsaker var att företagen hade samlat på sig för stora lager under en expansiv period. Dessutom ändrades införselreglerna vid denna tid som var en signal till företagen att dra ned på lagren för ett eventuellt hot om stor privatimport. I jämförelse med EU:s producentländer är de svenska lagren mycket små.

8.2 Vinlager i EU I slutet av 1990-talet skedde det en markant ökning av vinlagren inom EU, både när det gäller kvalitetsviner och bordsviner. Den följande figuren visar lagerutvecklingen från 1980/81 fram till 2004/05.

89


180000 160000 140000

1000 hl

120000 Övriga viner

100000

Kvalitetsvin 80000

Bordsvin

60000 40000 20000

2004/05

2002/03

2000/01

1998/99

1996/97

1994/95

1992/93

1990/91

1988/89

1986/87

1984/85

1982/83

1980/81

0

Figur 71 Lager av vin och must i EU 1980/81-2004/05 fördelat på bordsvin, kvalitetsvin och övrigt vin, 1000 hl Källa: EU-kommissionen

Det totala lagret vid avstämningen den 31 augusti 2005 uppgick till cirka 179 miljoner hl, vilket ungefär är i nivå med en total årsproduktion i EU. Omkring 54 % bestod av kvalitetsviner, 45 % av bordsviner och endast 1 % av övriga viner. I nästkommande figur visas fördelningen av vinlagren mellan EU-länderna marknadsåret 2004/05. Frankrike var det land som innehade det största lagret. Med en volym på cirka 57,7 miljoner hl svarade man för 34 % av EU:s totala vin- och mustlager. Italien hade en volym på 45,4 miljoner hl, vilket motsvarar 25 % av totala lager. Spanien intog tredjeplatsen med 39,7 miljoner hl, eller 22 %. De tio nya medlemsländerna hade då cirka 0,9 miljoner hl i lager.

ÖsterrikePortugal 6% 2%

Övriga 2%

Tyskland Grekland 7% 2% Spanien 22%

Italien 25%

Frankrike 34%

Figur 72 Vinlagrens fördelning mellan de olika EU-länderna 2004/05 i procent Källa: EU-kommissionen

90


8.2.1 Frankrike I Frankrike har vinodlarna fått allt svårare att finna avsättning för sina produkter. Framförallt är det deras egna landsmän som dricker mindre och mindre vin, men även konkurrensen har ökat och skördarna har varit goda de senaste åren. Det totala lagret vid avstämningen den 31 augusti 2005 uppgick till cirka 57,7 miljoner hl. Omkring 72 % bestod av kvalitetsviner, 27,5 % av bordsviner och 0,5 % av övriga viner. I följande figur kan utläsas att det är kvalitetsvinerna som ökat i lager, vilket bekräftar att franska kvalitetsviner har fått allt svårare att hävda sig på marknaden. 70000 60000

1000 hl

50000 Övriga viner

40000

Kvalitetsvin 30000

Bordsvin

20000 10000

2004/05

2002/03

2000/01

1998/99

1996/97

1994/95

1992/93

1990/91

1988/89

1986/87

1984/85

1982/83

1980/81

0

Figur 73 Lager av vin och must i Frankrike 1980/81-2004/05 fördelat på bordsvin, kvalitetsvin och övrigt vin, 1000 hl Källa: EU-kommissionen

8.2.2 Italien Även i Italien har vinlagren ökat de senaste åren, men i Italien är det bordsvinet som ökat (se följande figur). Det beror på att den största produktionen består av bordsvin, till skillnad från Frankrike där kvalitetsvin dominerar. Det totala lagret vid avstämningen den 31 augusti 2005 uppgick till drygt 45 miljoner hl. Omkring 26 % bestod av kvalitetsvin och 74 % av bordsvin.

91


50000 45000 40000

1000 hl

35000 30000

Övriga viner

25000

Kvalitetsvin

20000

Bordsvin

15000 10000 5000

2004/05

2002/03

2000/01

1998/99

1996/97

1994/95

1992/93

1990/91

1988/89

1986/87

1984/85

1982/83

1980/81

0

Figur 74 Lager av vin och must i Italien 1980/81-2004/05 fördelat på bordsvin, kvalitetsvin och övrigt vin, 1000 hl Källa: EU-kommissionen

8.2.3 Spanien Det tredje största vinlagret inom EU återfinns i Spanien. Här har både kvalitetsviner och bordsviner ökat i lager de senaste åren, vilket även här återspeglar produktionsfördelningen. I Spanien uppgick det totala lagret vid avstämningen den 31 augusti 2005 till cirka 40 miljoner hl. Omkring 60 % bestod av kvalitetsvin och 40 % av bordsvin. 45000 40000 35000

1000 hl

30000 Övriga viner

25000

Kvalitetsvin 20000

Bordsvin

15000 10000 5000

2004/05

2002/03

2000/01

1998/99

1996/97

1994/95

1992/93

1990/91

1988/89

1986/87

1984/85

1982/83

0

Figur 75 Lager av vin och must i Spanien 1982/83-2004/05 fördelat på bordsvin, kvalitetsvin och övrigt vin, 1000 hl Källa: EU-kommissionen

92


8.2.4 Tyskland Tyskland har haft en ganska jämn fördelning av sina vinlager sedan 1980-talet och det går inte att utläsa någon ökning under senare år, som i de tre länderna med störst lager. En förklaring är att tyskarnas konsumtion har ökat till skillnad från Frankrike, Italien och Spanien. Produktionen är inte heller lika stor i Tyskland. I Tyskland uppgick det totala lagret vid avstämningen den 31 augusti 2005 till cirka 13,1 miljoner hl. Omkring 77 % bestod av kvalitetsvin, 22 % av bordsvin och 1 % övrigt vin. 25000

1000 hl

20000

15000

Övriga viner Kvalitetsvin Bordsvin

10000

5000

2004/05

2002/03

2000/01

1998/99

1996/97

1994/95

1992/93

1990/91

1988/89

1986/87

1984/85

1982/83

1980/81

0

Figur 76 Lager av vin och must i Tyskland 1982/83-2004/05 fördelat på bordsvin, kvalitetsvin och övrigt vin, 1000 hl Källa: EU-kommissionen

8.3 Vinlager i världen En bild av lagersituationen i världen är svårt att ge eftersom det inte finns någon regelbunden insamling av sådana uppgifter. Den internationella vinorganisationen OIV brukar varje år uppskatta om lagernivån går upp eller ner. Den senaste informationen är från slutet av 2002/2003 års skörd. Då uppskattades det att lagren generellt sett hade ökat beroende dels på goda skördar 2001 och 2002 och dels på att konsumtionen minskade.

93


9 BRANSCHORGANISATIONER M.M. 9.1 Vin 9.1.1 Sverige Svenska vinodlare Svenska Vinodlare är en förening som verkar för samarbete mellan vinodlare i hela Sverige. Föreningens syfte är att tillsammans påverka svensk vinlagsstiftning, utbyta erfarenheter inom odling m.m. Föreningen bildades 2001 och har cirka 70 medlemmar. SLV SLV - Sprit & vinleverantörsföreningen är en branschorganisation som bildades 1998. Föreningen är öppen för företag som är registrerade som tillverkare och/eller importörer av vin och sprit hos Skatteverket. SLV:s viktigaste uppgift är att genom ett gemensamt uppträdande från leverantörerna göra SVL till en stark part i dialogen med Systembolaget. Dessutom att genom en bred dialog med regering, riksdags och myndigheter, organisation, medier och allmänhet bidra till en modern, allmänt accepterad och respekterad alkoholpolitik.

9.1.2 EU EFWSID EFWSID - European Federation of Wine and Spirit Importers eller det icke-officiella namnet WSIG – Wine and Spirit Importers Group bildades 1973 och verkar för att främja europeiska vin- och spritimportörers intressen. Organisationen har totalt tiotalet medlemmar vilka utgörs av branschorganisationer som på nationell nivå representerar importörer och distributörer av vin och spritdrycker. Medlemmarna träffas åtminstone årligen i generalförsamlingen. Utåt företräds WSIG av dess styrelse och ordförande. WSIG:s mål är att uppmuntra fri handel av vin och spritdrycker som motsvarar uppställda kvalitetskrav och att därigenom också slå vakt om konsumentintresset. För att uppnå detta för man diskussioner med EU-kommissionen, regeringar och deras organ samt andra branschorganisationer.

9.1.3 Världen OIV OIV – Office de la Vigne et du Vin eller Internationella vinkontoret – är en global mellanstatlig organisation som arbetar med och för en rad olika frågor som rör vinnäringen. Organisationen bildades 1924 och har verkat oavbrutet sedan 1927. Den består idag av 39 medlemsstater. Sverige är medlem sedan 1991, efter att under ett tjugotal år haft observatörsstatus.

95


OIV ägnar sig åt alla slags vetenskapliga, tekniska, ekonomiska och mänskliga frågor som rör vinrankan och produkter som härrör från den: vin, bordsdruvor och russin. De arbetar bl.a. med att •

upprätta generella riktlinjer för vinnäringen och ge rekommendationer till regeringar

harmonisera lagstiftningarna genom att upprätta internationella normer och analysmetoder

genom ekonomiska marknadstendenser

upprätta och samordna internationella forsknings- och utbildningsprogram.

och

statistiska

analyser

informera

beslutsfattare

och

OIV samarbetar med de främsta mellanstatliga och internationella organisationerna som har intressen i vinrankan och dess avledda produkter, t.ex. EU, FAO14, WTO15, WIPO16 och Codex alimentarius17. De viktigaste organen inom OIV är generalförsamlingen som beslutar om resolutioner, exekutivkommittén som granskar OIV:s budget och den vetenskapliga och tekniska kommittén under vilken tre utskott för vinodling, enologi och vinekonomi sorterar. Under dessa utskott lyder även ett för analysmetoder och ett annat för näring och hälsa. Dessutom finns 16 expertgrupper och en jury som tilldelar utmärkelser. I de olika organen deltar delegater eller experter från medlemsländerna. Övergripande ansvar har generaldirektören som väljs av medlemsstaterna. OIV:s huvudkontor med fast personal är beläget i Paris och organisationens officiella språk är franska. FIVS FIVS – Fédération internationale des vins et spiritueux – är en global branschorganisation som representerar industrin och handeln för vin och spritdrycker genom nationella vin- och spritdryckesorganisationer. Den bildades i början av 1950-talet och har idag medlemmar från 20 olika länder. Under några år har FIVS inte varit så aktiva och de har tappat en del medlemmar, bl.a. svenska SLV, men organisationen har börjat vakna till liv igen. FIVS främsta mål är att stödja en framgångsrik global alkoholdryckesindustri, ett gemensamt socialt ansvar, stabilitet, fokusering på konsumentintresset och att verka för en marknad fri från alla slag av handelshinder. FIVS har sitt säte i Paris och består av en generalförsamling, en exekutivkommitté och av olika kommittéer för frågor kring miljö, handelshinder, ekonomi, alkohol i samhället och immaterialrätt.

14 Food and Agriculture Organisation of the United Nations 15 World trade Organisation 16 World Interllectuel Property Organisation 17 sammansatt kommitté av FAO och WHO – World Health Organisation

96


9.2 Druvjuice 9.2.1 Sverige Svenska Juiceföreningen – SJF –är en av 16 branschföreningar som är anslutna till Livsmedelsföretagen. Föreningen, som har sitt säte i Stockholm, har för närvarande 21 medlemsföretag som i stort sett täcker in hela den svenska juiceproduktionen. För att bli fullvärdig medlem krävs att företaget bedriver tillverkning av produkter i vilket juiceråvara ingår. Företag som bedriver handel med juiceprodukter kan bli associerad medlem. Enligt dess stadgar är SJF:s syfte att •

Värna om att juice uppfattas som en god, nyttig och naturlig produkt

Främja gemensamma intressen i samband med information, marknadsföring och utveckling av branschens produkter och tjänster.

Via medlemskap i Livsmedelsföretagen, Li, tillvarata branschens intressen genom nationella och internationella kontakter med organisationer, myndigheter och kunder.

Vara ett forum där medlemmarna ges möjlighet att diskutera gemensamma intressen.

Verka för konkurrensneutralitet genom kontroll av råvaruproduktion och på marknaden förekommande produkter.

Föreningen sammanträder åtminstone en gång om året. Däremellan ombesörjer styrelsen dess angelägenheter. Förutom styrelse finns en teknisk kommitté som framförallt ägnar sig åt kvalitetsfrågor. På ad hoc-basis förekommer även samarbetsgrupper bestående av företag med likartade problem och intressen.

9.2.2 EU AIJN AIJN - The European Fruit Juice Association - är en europeisk branschorganisation för juiceoch nektarindustrin. De nationella juiceföreningarna i EU-länderna är medlemmar, för närvarande från 15 olika EU-länder. Sverige representeras av Svenska Juiceföreningen. AIJN arbetar med gemensamma frågor rörande lagstiftning, policy, tullar och lobbying för våra intressen mot EU:s organisationer. Inom AIJN finns en grupp som ansvarar för ”Code of Practice for evaluation of fruit and vegetable juices”. I den finns normer för ett antal naturliga komponenter i olika juicer.

97


Bilaga 1

A

B

C

Vinodlingszoner A: Luxemburg, Belgien, Nederländerna, Danmark, Irland, Sverige, Storbritannien, Polen samt delar av Tyskland och Tjeckien.

B: Ă–sterrike samt delar av Tyskland, Frankrike, Tjeckien, Slovakien och Slovenien. C I a: Delar av Frankrike, Spanien, Portugal samt delar av Slovakien. C I b: Ungern samt delar av Italien. C II: Delar av Frankrike, Italien, Spanien samt delar av Slovenien. C III a: Delar av Grekland och Cypern. C III b: Malta samt delar av Frankrike, Italien, Grekland, Spanien, Portugal samt delar av Cypern.


Bilaga 2

Skattesatser sedan 2001-12-01 och kategoridefinitioner för vin och alkohol enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt (öl har uteslutits)

Kategoridefinitioner Vin Vin som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 om alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning Andra jästa drycker Andra drycker än vin och öl som hänförs till KN-nr 2206 samt sådana drycker som är hänförliga till KN-nr 2204 eller 2205, men som inte omfattas av reglerna om skatteplikt för vin Mellanklassprodukter Produkter som hänförs till KN-nr 2204, 2205 eller 2206 men som inte beskattas enligt reglerna för öl, vin eller andra jästa drycker

Skattesatser sedan 2001-12-01 Vin och andra jästa drycker än vin och öl (volymprocent)

Skattesats/liter

Över 2,25 högst 4,5

7,58 kr

Över 4,5 högst 7

11,20 kr

Över 7 högst 8,5

15,41 kr

Över 8,5 högst 15

22,08 kr

Över 15 högst 18 (gäller enbart vin)

45,17 kr

Mellanklassprodukter med alkoholhalt (volymprocent) Över 1,2 högst 15

27,20 kr

Över 15 högst 22

45,17 kr

Etylalkohol (volymprocent) Över 1,2

501,41 kr/liter ren alkohol


Jordbruksverkets rapporter 2006 1.

Bioenergi – ny energi för jordbruket

2.

Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och livsmedel 2002–2004

3.

Betesmarkerna efter 2003 års jordbruksreform – hot och möjligheter

4.

Miljöeffekter av träda och olika växtföljder – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter

5.

Översyn av känsliga områden enligt nitratdirektivet

6.

Tio år i EU – effekter för konsumenterna

7.

Returförpackningsutredningen

8.

Kostnader för hanteringen av olika EG-stöd finansierade från EG:s jordbruksfond 2005

9.

En översyn av lagstiftningen om bisjukdomar – förslag till hur bekämpningen av bisjukdomar ska bedrivas

10.

Kulturhistoriska bidrag och särdrag – uppföljning och utvärdering av miljöersättningen till natur- och kulturmiljöer

11.

Marknadsöversikt – Etanol, en jordbruks- och industriprodukt

12.

Marknadsöversikt – bananer

13.

Marknadsöversikt – bearbetade jordbruksvaror (icke bilaga I)

14.

Blommande mångfald – verksamhetsberättelse för POM 2005


Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se

ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-06/16-SE SJV offset, Jönköping, 2006 RA06:16


ra06_16