Page 1

Företagandet på landsbygden Stad eller land, gör det någon skillnad?

• I förhållande till stadsområden driver en större andel av landsbygdens befolkning egna företag, de flesta utan anställda. • Antalet företag på landsbygden ökar trots att befolkningen marginellt minskar. • Andelen kvinnor och utlandsfödda som driver företag är lägre på landsbygden än i staden.

Rapport 2009:2


Företagandet på landsbygden Stad eller land, gör det någon skillnad?

Landsbygdsavdelningen 2009-01-26 Författare Johanna Nilsson Maria Petersson Lars Pettersson


Sammanfattning Syftet med denna rapport är att kartlägga Sveriges företagsstruktur med särskilt fokus på landsbygdens företagande. Kartläggningen gör det möjligt att åskådliggöra skillnader mellan landsbygd och stad. Rapporten ska också kartlägga hur företagsstrukturen bland de företag som tar del av företagsstöden inom landsbygdsprogrammet förhåller sig till den generella företagsstrukturen. Analyserna är gjorda utifrån Sveriges alla registrerade företag, vilket får konsekvensen att branscher med många små företag dominerar. De flesta av Sveriges företag, cirka 60 procent, finns inom sektorerna jordbruk, jakt och skogsbruk, fastighet, uthyrning och företagstjänster samt parti- och detaljhandel. Statistiken visar att näringar som är beroende av en närhet till marknaden tenderar att dominera i stadsområden, medan näringar som inte är det tenderar att dominera i landsbygdsområden. Inom landsbygdsprogrammet finns numera möjlighet att bevilja stöd till alla typer av företag. Den största delen av budgeten domineras dock fortfarande av jordbruksrelaterade åtgärder, vilket också avspeglas i stödpopulationens branschfördelning. Vissa sektorer är exempelvis inte representerade, som finansiell verksamhet. Flera av de sektorer som tydligt ökar sin andel av det totala antalet företag i landet genererar en mycket liten andel företagsstöd, exempelvis hälso- och sjukvård, byggverksamhet, samhälleliga och personliga tjänster samt fastighet, uthyrning och företagstjänster. Detta beror delvis på stödstrukturen men det kan också bero på en ovana hos stödmyndigheterna att bedöma ansökningar från ”nya” branscher och att information om programmet inte har nått ut till alla potentiella målgrupper. Stora företag genererar stora ekonomiska värden, men de är få till antalet. Cirka 95 procent av alla aktiva företag är mikroföretag med mindre än 10 anställda och cirka 70 procent av landets samtliga företag har en årsomsättning under 500 000 kr. Andelen soloföretag är relativt sett högre på landsbygden, liksom andelen företag som har en låg omsättning (dvs. 1 – 499 tkr). Det innebär att antalet företag per capita är högre, dvs. andelen personer som driver företag på landsbygden är relativt högre. Även om de små företagen är andelsmässigt större på landsbygden är det i stadsområdena som deras antal procentuellt sett växer starkast. Företagsstöden i landsbygdsprogrammet går i huvudsak till små företag utan anställda. Däremot har den största andelen företag som fått företagsstöd en något högre omsättning än vad den största andelen företag i landet totalt sett har. Tillväxten av antalet företag är större i stadsområdena än på landsbygden, 20 procent respektive 10 procent. Det kan till viss del förklaras med att befolkningsökningen har varit starkare i dessa områden. Men landsbygden har, trots en befolkningsminskning på en procent, haft en tillväxt som inte är försumbar. På regional nivå finns samma samband mellan befolkningsökning och företagstillväxt, men med vissa avvikelser. De nordligare länen har en stark företagsstillväxt på landsbygden trots en befolkningsminskning som ligger över landsbygdens riksgenomsnitt. Andelen företag med kvinnor som företagsledare låg 2007 på 23 procent för landet totalt sett. Andelen är generellt sett lägre på landsbygden än i staden, men det finns län som visar på motsatsen. Stöden i landsbygdsprogrammet har dock hittills använts till att befästa den bild som redan finns istället för att användas som en hävstång för att öka andelen kvinnor som driver företag. Men även här finns det län som visar på motsatsen.


Andelen företag som har en företagsledare med födelseland inom Europa men utanför Norden är cirka tre procent. Andelen företag med en företagsledare som är född utanför Europa är också cirka tre procent. Andelen utlandsfödda företagsledare är, liksom andelen företag med kvinnor som företagsledare, i regel relativt högre i stadskommunerna. Företagsstöden inom landsbygdsprogrammet har, generellt sett, hittills inte främjat företagare med utländsk bakgrund. Sammanfattningsvis kan det alltså konstateras att stad eller land gör skillnad. Landsbygdens företagande kännetecknas av att: •

andelen företag är relativt högre i näringar som inte är beroende av en geografisk närhet till marknaden,

andelen soloföretag är större liksom andelen företag med en låg omsättning,

andelen personer som driver företag är högre,

tillväxten av antalet företag är lägre, och

andelen företag som har en företagsledare som är kvinna eller som är född utanför Norden är lägre.


Innehåll 1

Inledning ........................................................................................................................... 1

2

Stad eller land, gör det någon skillnad?......................................................................... 6

3

Regional företagstillväxt ................................................................................................ 18

4

Kvinnors företagande .................................................................................................... 21

5

Landsbygdsföretagare födda utomlands...................................................................... 24

6

Slutsatser ......................................................................................................................... 26

7

Bilaga 1 - Klassificering av landsbygdskommuner ..................................................... 28

8

Bilaga 2 – SNI 2002 ........................................................................................................ 36

9

Bilaga 3 - Antal företag 2007......................................................................................... 37


1 Inledning Många insatser görs för att öka den ekonomiska tillväxten i Sverige. En är att utveckla småföretagandet på landsbygden. Den svenska landsbygdspolitiken har som övergripande mål att främja en ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar utveckling av landsbygden. Ett viktigt verktyg för att nå dessa mål är landsbygdsprogrammet, som inleddes 2007 och löper fram till och med 2013. Programmet har tydligt fokus på åtgärder som främjar företagande, tillväxt och sysselsättning. Det ska främja en god utveckling av landsbygden som helhet, men också leda till ett diversifierat näringsliv. En vägledande prioritering för programmet är ökad jämställdhet och integration. Ett av programmets verktyg är olika typer av stödåtgärder. Stöden finns i form av företagsoch projektstöd. Företagsstöd lämnas för insatser där nyttan av stödet tillfaller den eller de som söker stödet medan projektstöd lämnas för insatser där nyttan når fler än de som söker stödet. Pengarna kan för de enskilda företagen exempelvis medfinansiera investeringar, köp av tjänster och kompetensutveckling. Programmet har tre övergripande målsättningar: att öka konkurrenskraften i jord- och skogsbrukssektorn, förbättra miljön och landskapet samt bredda landsbygdens näringsliv och öka livskvaliteten på landsbygden. De två första målsättningarna rör i första hand jordbruks-, skogsbruks- och livsmedelsföretag medan den tredje delen omfattar landsbygden som helhet. Denna breddning av programmets målgrupp är en av de största förändringarna med nuvarande landsbygdsprogram jämfört med det som löpte mellan 2000 och 2006. Tyngdpunkten i programmets budget ligger dock fortfarande på verksamhet med koppling till jordbruket (cirka 85 procent). Breddningen av programmet i kombination med en uttalad målstyrning, ställer helt nya krav på de myndigheter som är delaktiga i programmets genomförande. Det kräver en ökad kunskap om hur företagandet ser ut, både på landsbygden och i stadsregionerna. Det kräver också ökad insikt om hur målgruppen för beviljandet av stöd förhåller sig till den generella företagsstrukturen. Syftet med denna rapport är att kartlägga och beskriva Sveriges företagsstruktur, men också att kartlägga beviljandet av företagsstöd inom landsbygdsprogrammet. I rapporten analyseras alltså landsbygd och stad utifrån företagsstruktur och inte utifrån sysselsättning. Med detta menas att kartläggningen sker utifrån företagens antal, branschtillhörighet, omsättning och antal anställda och inte utifrån antal sysselsatta inom en viss typ av företag. Detta angreppssätt har valts på grund av att landsbygdsprogrammet ska bidra till att fler startar egna företag och att näringslivet på landsbygden ska breddas. Målgruppen för beviljandet av stöd är i stor utsträckning dessutom enskilda företag. Det är viktigt att poängtera att studien är en kartläggning och inte en utvärdering. Analyserna kommer att ske med särskilt fokus på landsbygdens företagande för att kunna åskådliggöra skillnader mot staden. Detta är något som inte görs i den officiella statistiken och som därför kan tillföra värdefull kunskap. Rapporten kompletterar andra studier som har gjorts när det gäller företagande på landsbygden.

1.1 Studiens definition av landsbygd Det finns idag inte någon enhetligt vedertagen definition om vad som är landsbygd (eller för den del motpolen i form av stadsområden). Det är därför nödvändigt att göra ett ställningstagande från fall till fall vilken definition av landsbygd som ska användas.

1


Problemställningen måste få avgöra vilken metod som används. Det finns för landsbygdsprogrammets mål och tillämpning inte några tydliga politiska riktlinjer i denna fråga. Det enda som nämns är att landsbygdsområden som omfattar mindre tätorter och tätortspåverkade områden med en befolkning som inte överstiger 20 000 invånare, kan klassas som landsbygd. I denna rapport har därför Jordbruksverkets egen landsbygdsdefinition används, vilken bygger på de formuleringar som återfinns i landsbygdsprogrammet. I Sverige (precis som andra länder) finns det ett antal olika regionala indelningar som används i olika sammanhang där landsbygdens utveckling studeras. Glesbygdsverket, NUTEK, Sveriges kommuner och landsting är några organisationer som tagit fram egna definitioner av landsbygd. Internationellt finns också exempelvis den definition som OECD använder i olika studier. Jordbruksverket har också arbetat med indelningar av den svenska landsbygden för deskriptiva och tillämpade analyser. Det arbetet har utgått från perspektivet att jordbruk och annan verksamhet i allt större utsträckning ses som integrerade på landsbygden med ett ömsesidigt beroende mellan landsbygd och städer. Landsbygdsdefinitionen är baserad på Jordbruksverkets databas Regional Balans. I Regional Balans delas Sveriges 290 kommuner in enligt klassificeringen Tätortsområden (TOT), Tätortsnära landsbygd (TON), Tätorter i glest befolkad landsbygd (TOG) och den glest befolkade landsbygden (GLE). Klassificeringen utgår också från befolkningsdata. I den landsbygdsindelning som används i denna rapport har en klassificering på kommunnivå utnyttjats som utgår från statistik (från SCB) över pendlingsflöden mellan kommuner, nattbefolkningens storlek i kommuner, samt befolkningstäthet (invånare per kvadratkilometer). Varje kommun har erhållit sin ”klassindelning” utifrån följande villkor: 1. Storstadsområden: Kommuner där 100 procent av befolkningen tillhör kategorin TOT eller TON. Dessa kommuner finns endast i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. 2. Stadsområden: Kommuner med en befolkning av minst 30 000 invånare och/eller där den största tätorten har minst 25 000 invånare. Mindre kommuner som är grannar till dessa större kommuner och där utpendlarna som andel av nattbefolkningen överstiger 50 procent kopplas också till respektive stadsområden (inom influensområden) 3. Landsbygd: Kommuner som inte ingår i de två tidigare klasserna (storstadsområden och stadsområden) och som samtidigt har en befolkningstäthet av minst 5 invånare per kvadratkilometer. 4. Gles landsbygd: Kommuner som inte ingår i de tre övriga klasserna och som följaktligen har befolkningstäthet som är mindre än 5 invånare per kvadratkilometer. Punkt 2 ovan baserar sig på landsbygdsprogrammet skrivning om programmets möjliga tillämpningsområde för de åtgärder som avser diversifiering och förbättrad livskvalitet på landsbygden. Där står att landsbygdsområden som omfattar mindre tätorter och tätortspåverkade områden med en befolkning som inte överstiger 20 000 invånare kan klassas som landsbygd. ”Klassindelning” enligt ovanstående fyra punkter resulterar i kartan nedan. En fullständig förteckning över de olika kommunerna finns i bilaga 1. I analysen som följer i denna rapport adderas regiontyperna gles landsbygd och landsbygd ihop till landsbygd, samtidigt som stad representerar stadsområden och storstadsområden. Att rapporten inte behandlar alla regiontyper beror främst på att det för landsbygdsprogrammet endast är relevant att skilja på landsbygd och icke-landsbygd. 2


Oavsett vilket regionindelning som används uppstår dock olika klassificeringsproblem1. I detta fall finns en begränsning i form av att hela kommuner klassas som antingen landsbygd eller stad trots att i princip varje kommun (förutom några i Stockholmsregionen) innehåller både landsbygd och stad. Emellertid bidrar en kommunklassning till att det blir möjligt att ganska enkelt göra jämförande studier av hur förhållanden skiljer sig åt på ett generellt sätt mellan kommuner som är mer präglade av landsbygdsförhållanden jämfört med stadsförhållanden.

G les landsbygd Landsbygd Stadsom råden Storstadsom råden

Sveriges kommuner indelade i ”gles landsbygd”, ”landsbygd”, ”stadsområden” och ”storstadsområden”

1

Den tätortsnära landsbygden som i många avseenden är en mycket dynamisk del av landsbygden återfinns i stads- och storstadsregionerna. Närheten till städerna innebär att landsbygden i dessa områden till stor del består av en befolkning som kan sägas likna ”urbana landsbygdsbor”. Med detta menas att många som bor på landsbygden har exempelvis sina inkomster från arbeten i städerna och konsumtionsmönstren i övrigt är mer eller mindre desamma som för stadshushållen. Skillnaderna består i stället i valet att vilja bo naturnära och att det kan finnas en del skillnader med avseende på användningen av fritiden. I den tätortsnära landsbygden finns också ett annat köpkraftsunderlag än i den ”rena” eller glesa landsbygden. Detta innebär i sin tur att den tätortsnära landbygden har annorlunda förutsättningar för näringsverksamhet som bygger på närhet till konsumenter i form av hushåll. Alla dessa skillnader är viktiga att ha i åtanke när skillnaderna mellan landsbygd och städer analyseras i de diagram och tabeller som presenteras i denna rapport.

3


1.2 Metod och beskrivning av statistiken I denna deskriptiva rapport analyseras företagsstrukturen utifrån 2007 års situation, men också utifrån utvecklingen mellan 2000 och 2007. Detta görs för olika populationer för att kunna visa på likheter och olikheter mellan stad och landsbygd. I vissa fall har företag med en omsättning under 1 tkr rensats bort, vilket skiljer analysen i denna rapport från en del andra analyser som har genomförts av både Jordbruksverket och andra aktörer. En mer utförlig beskrivning av det förfarandet följer nedan. Statistiken som denna rapport grundar sig på har tillhandahållits av SCB. Den huvudsakliga databearbetningen har utförts av Jordbruksverkets statistikenhet. Källdatan kommer från två separata leveranser från SCB. Den första statistikleveransen härrör från SCB:s företagsregister2 och innehåller en avidentifierad förteckning över alla företag i Sverige uppdelade på omsättningsklass, sysselsättningsklass, juridisk form och SNI-klass. Kommuntillhörighet anges för företag efter säteskommun och för fysiska personer efter mantalsskrivningsort3. Viktigt att notera är att ”företag” även inkluderar organisationer och myndigheter4. Den statistik som Jordbruksverket har haft tillgång till är från åren 2000, 2006 och 2007, det vill säga start- och slutår för Sveriges miljö- och landsbygdsprogram 20002006, samt startåret för Sveriges landsbygdsprogram 2007-20135. De företag som har beviljats företagsstöd6 inom ramen för Sveriges landsbygdsprogram 200720137 har kunnat identifieras från totalstatistiken och utgör därmed en egen population. Detta gör det möjligt att se hur beviljandet av stöd förhåller sig till det generella företagandet i landet. Utifrån de eventuella skillnader som kan konstateras kan man också ställa frågor kring träffsäkerhet och måluppfyllelse. Kartläggningen av kvinnors och mäns företagande har gjorts med hjälp av register från SCB. Statistikkällan för kön är RAMS (Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik) för 2006. Personuppgifterna avser ”företagsledare” från databasen över operativa företagsledare eller RTB (befolkningsregistret). Företagen i RAMS avser de företag där någon/några är sysselsatt i november år 2006 och där sysselsättningen är huvudsysselsättningen. En sammanställd statistik på kommunnivå för 2006 visar hur könsfördelningen ser ut och hur stor andel av företagarna som är födda i Norden, utanför Norden och utanför Europa. Motsvarande uppgifter finns på kommunnivå för de företag, som har beviljats företagsstöd fram till och med september 2008 och som har ansökningsår 20078.

2

Statistiken härrör från företagsregistret och inte från RAMS (den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken). Läsaren bör ha i åtanke att olika statistikkällor kan ge olika resultat. 3 Antalet företaget per kommun enligt SCB:s Företagsstatistik är mycket starkt korrelerad med antalet arbetsställen per kommun enligt RAMS (Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik). Att varje företag bara har en geografisk lokalisering i företagsstatistiken har således ingen väsentlig inverkan på analysresultaten. 4 Antalet företag som går under de juridiska formerna kommun, landsting eller statlig enhet uppgick 2007 till cirka 500 st. Alltså ett försumbart antal i relation till det totala antalet företag i Sverige. 5 Heby kommun har mellan 2000 och 2007 bytt länstillhörighet. I syfte att kunna göra jämförelser mellan dessa år har kommunen kategoriserats som en del av Uppsala län för samtliga år. 6 Företagsstöd inom åtgärderna: Startstöd, investeringsstöd i primärproduktion, förädlingsstöd, diversifiering från jordbruk, turism, mikroföretagande, natur- och kulturarv, kompetensutveckling och service. 7 Företag som beviljats företagsstöd fram till och med september 2008 och som har ansökningsår 2007. Gruppen omfattade ursprungligen 1 922 företag men vid matchning mot SCB:s data reducerades gruppen till 1 763 företag. 8 Företag som beviljats företagsstöd fram till och med september 2008 och som har ansökningsår 2007. Gruppen omfattade ursprungligen 1 922 företag men vid matchning mot SCB:s data reducerades gruppen till 1 822 företag.

4


SNI-klassificeringen för 2000 grundar sig på SNI 92 medan den för 2006 och 2007 grundar sig på SNI 2002. När SNI-fördelning presenteras på en övergripande nivå har 1992 års statistik grupperats efter 2002 års SNI-fördelning. I vissa av de statistikbearbetningar som presenteras i rapporten har företag med en omsättning under 1 tkr filtrerats bort9, medan det i andra fall inte har ansetts vara nödvändigt. Båda varianterna visas för att få en mer nyanserad bild av utvecklingen på landsbygden. Argumenten för att undanta gruppen med de allra minsta företagen är att den sannolikt till stor del innehåller företag som är inaktiva och som därmed inte tillför samhället något betydande värde vid det specifika mättillfället. Bilden av landsbygdens näringsliv kan därför bli missvisande om de inkluderas. Samtidigt innebär detta att läsaren måste vara uppmärksam på att företag som de facto är aktiva kan ha rensats bort och att ökningar av antalet företag med en omsättning över 1 tkr inte nödvändigtvis behöver innebära att nyföretagandet har ökat. Genom att presentera två typer av statistikkörningar medger detta också en möjlighet att spegla frikopplingens effekter på antalet aktiva företag i samband med införandet av gårdsstödet 2005. Att göra en brytning vid en omsättning på 1 tkr är dock ingen garanti för att de företag som har en omsättning över denna gräns är särskilt aktiva. Den mest lämpliga brytningsgränsen ligger sannolikt på ett något högre belopp, men SCB:s klassindelning medger en brytning först vid 500 000 kr, vilket skulle medföra att en stor andel av landets företag rensas bort. De företag som har beviljats företagsstöd är alla aktiva företag. Därför har inte de minsta företagen rensats bort i den populationen. Jordbruksverket har tagit fram statistik på nationell, regional och kommunal nivå, men också på en mer detaljerad branschkodning. Av utrymmesskäl kan all statistik inte redovisas i denna rapport. Vid intresse av mer detaljerat material, kontakta Team företagande på Jordbruksverket. Denna rapport har tagits fram gemensamt av Team företagande, Samordningsenheten och Statistikenheten på Jordbruksverket.

1.3 Disposition Rapporten har delats upp i fyra olika kapitel:

9

I kapitel två analyseras Sveriges företag utifrån bransch, omsättning och sysselsättning. Företagen delas upp i fyra olika populationer, dvs. stad, landsbygd, och företag som har beviljats företagsstöd i staden respektive på landsbygden.

I kapitel 3 studeras företagstillväxten på landsbygden på regional nivå.

Kvinnors och invandrares företagare, som är en del av de horisontella prioriteringarna i landsbygdsprogrammet, studeras vidare i kapitel 4 och 5.

Rapporten avslutas med ett antal slutsatser i kapitel 6.

Antalet företag med en omsättning under 1 tkr uppgick år 2007 till cirka 230 000 st.

5


2 Stad eller land, gör det någon skillnad? En uppfattning som ofta förs fram är att företagandet på landsbygden i många avseenden skiljer sig från företagandet i stadskommuner - att landsbygdens företagande är unikt. Till viss del är detta antagande helt korrekt. Företag på landsbygden måste kunna hantera avstånd, gleshet, begränsad tillgänglighet till kunder, insatser, och arbetskraft. På grund av detta möter de också stora krav på entreprenörskap, innovativt tänkande och nätverksbyggande. Samtidigt har de tillgång till värdefulla naturresurser och i många fall starka sociala nätverk. I vissa avseenden är kanske landsbygden inte så annorlunda mot stadsområdena. För att se vad som är sant och inte sant om landsbygdens företagande kommer vi dels studera vad teorierna inom den ekonomiska geografin förutspår, dels studera vad statistiken avslöjar om verkligheten.

2.1 Stad och land i den ekonomiska geografin Städernas betydelse för sin omkringliggande landsbygd har länge varit uppmärksammad. Inom forskningen hör Johan von Thünens verk från 1826 till de första och kanske mest omskrivna där en landanvändningsanalys görs med utgångspunkt från vilken roll städerna spelar. Von Thünen var själv ägare av ett lantbruk vilket – i kombination med hans profession som ekonom – bidrog till hans intresse för hushållningssystem för lantbruk. Med hjälp av förenklade antaganden om den geografiska ekonomin kunde von Thünen visa hur landanvändningen kunde förväntas förändras med avseende på avståndet till städerna. I analysen använder sig von Thünen av David Ricardos jordränteteori och lyfte framför allt fram betydelsen av markens läge. Von Thünens modell resulterar i ett antal koncentriska ringar inom vilka olika former av lantbruk kan antas ha olika produktionsfördelar. I området närmast staden kan vi enligt von Thünens teori förväntas oss näringar som grönsaks- och trädgårdsodling och mjölk/mejeri. Därefter följer sedan spannmål och kreatursskötsel. På längre avstånd är det naturligt att finna jakt- och skogsmarker. Grunderna i von Thünens teori för landanvändning har sedan utvecklats ytterligare inom ekonomisk geografi och nationalekonomi. Interaktionen mellan städer och regioner samt mellan stad och land är byggstenar inom den så kallade nya ekonomiska geografins teoribildning som etablerats och växt sig mycket stark under de senaste 3-4 decennierna. Både teoretisk och empirisk forskning visar att städerna, och framför allt tillgänglighet till städerna, har stor betydelse för att kunna förklara ekonomisk tillväxt. I städerna finns mötesplatser, arbetsplatser, bostäder samt handel och service samlat på koncentrerade ytor. Utbudsrikedom och stadens storlek samt täthet är något som i sig självt bidrar till att stimulera ekonomisk utveckling. Detta innebär att det finns goda möjligheter till ”kunskapsöverspillning” mellan företag och människor, att det finns mötesplatser och att stadens miljö och stadslivet i sig själv erbjuder upplevelser som människor efterfrågar. En stor andel av alla arbetstillfällen finns inom servicesektorn (omkring tre fjärdedelar i den svenska ekonomin) och omkring hälften av alla jobb är helt eller till största delen inriktade mot efterfrågan från privatpersoner. Detta betyder att arbetstillfällen tenderar att växa fram i spåren efter befolkningen (”jobs follows people”) vilket är något som skiljer dagens ”service och kunskapssamhälle” från ”industrisamhället”. Landsbygdens ekonomi blir utifrån dessa utgångspunkter beroende av dess närhet till stadsekonomier, samtidigt som verksamheter i städerna är beroende av det marknadsunderlag

6


som den omkringliggande landsbygden erbjuder. I takt med att rörligheten räknat som genomsnittligt antal meter som en person färdas per dag har ökat (från några hundra meter till omkring 40 kilometer mellan åren 1900 och 2000) har det också blivit mer självklart att stad och land måste ses som en helhet. Hushållen i den svenska ekonomin har stor anknytning till både städer och landsbygd. Å ena sidan utgör städerna ekonomiska noder som beskrivs ovan. Å andra sidan erbjuder landsbygden möjligheter för exempelvis rekreation, friluftsliv, jakt och fiske. Inte minst växer hästsektorn fram som ett tydligt exempel där många hästägare finns i städerna men hästarna måste vara på landsbygden. En annan utgångspunkt för att se stad och land på ett integrerat sätt är att en stor andel av de svenska hushållen äger en fritidsbostad på landsbygden eller en skogs eller lantbruksfastighet. Ett välkänt förhållande är att det finns många skogsägare i städerna. Mot denna bakgrund är en viktig utgångspunkt för denna rapport att stad och landsbygd förtjänar att analyseras utifrån att de representerar två olika delar av ekonomin. Samtidigt ska vi inte bortse från att städerna (tillgänglighet till städerna) är viktiga förutsättningar för landsbygdens utveckling och att landsbygden spelar stor roll för städerna. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan stad och land.

2.2 Stad och land i verkligheten 2.2.1 Branschfördelning I tabell 1 nedan redovisas branschtillhörigheten för landets alla företag. En fullständig förteckning över SNI-klasserna finns i bilaga 2. I den vänstra kolumnen redovisas alla företag, även de med en omsättning under 1 tkr. Kolumnen inkluderar alltså även företag som inte är aktiva. I den högra kolumnen redovisas endast företag med en omsättning över 1 tkr. Antalet företag uppgick 2007 till cirka 945 000. Om företag med en omsättning under 1 tkr rensas bort är antalet företag cirka 715 000. Om andelen är högre i den högra kolumnen än i den vänstra indikerar detta att branschen innehåller relativt få inaktiva företag. Statistiken visar att fördelningen mellan olika branscher är likartad oavsett vilket urval som tillämpas. Vissa branscher har dock andelsmässigt relativt fler aktiva företag, exempelvis jordbruk, jakt och skogsbruk. Detta hänger sannolikt ihop med gårdsstödsreformen, som har bidragit till att färre företag är inaktiva. Det beror säkerligen också på branschkaraktäristika. I andra branscher finns det andelsmässigt relativt fler inaktiva företag, exempelvis i fastighet, uthyrning och företagstjänster, finans, hälso- och sjukvård, samt samhälleliga och personliga tjänster. I tabellen visas alltså utfallet för både den totala företagspopulationen, och för en population där företag med en omsättning under 1 tkr har filtrerats bort (antalet företag per bransch redovisas i bilaga 3). Båda varianterna visas för att få en mer nyanserad bild av landsbygdens företagsstruktur. Jordbruk, jakt och skogsbruk sysselsätter endast en mindre del av Sveriges befolkning, men när antalet företag studeras ser situationen helt annorlunda ut. Drygt 20 procent av landets företag återfinns i denna bransch. Samtidigt ska man ha i åtanke att lantbruksföretagen, enligt LRF:s medlems- och marknadsregister 2007, i genomsnitt bedriver drygt 3 verksamheter per gård. De vanligaste verksamheterna förutom jord- och skogsbruk är entreprenad, häst, turism, uthyrning och energi. Av medlems- och marknadsregistret framgår att LRF:s medlemmar bedömer att den största (procentuella) tillväxtpotentialen finns inom områdena energi och turism. Även områden som häst, gårdsbutiker och mat är exempel på verksamheter som med all sannolikhet kommer att växa. Det finns en växande efterfrågan på livsmedel med tydligt ursprung och lokal eller regional profil. Det finns också en stor potential för de gröna 7


näringarna inom området hälsa, bland annat grön rehabilitering. Men eftersom formerna och ansvaret för att betala för dessa tjänster är oklara är marknaden än så länge blygsam. Det finns också stora synergimöjligheter mellan de olika verksamheterna, till exempel mellan gårdsbutiker och landsbygdsturism. Flera av de verksamheter som nämns ovan är sådana som helt eller delvis kan räknas som nya inom landsbygdsprogrammet. Med undantag för produktion av energi är det dessutom verksamheter där andelen kvinnor är betydligt högre än i övriga verksamheter på landsbygden. Landsbygdsprogrammet är därmed en viktig del i utvecklingen av fler livskraftiga landsbygdsföretag. Tabell 1. Andel företag enligt branschfördelning 2007 för landet som helhet (baserat på antal företag)

Andel totalt

Andel om ftg med en omsättning <1 tkr rensats bort

Jordbruk, jakt, skogsbruk

22%

25%

Fiske

0%

0%

Utvinning mineral

0%

0%

Tillverkning

6%

7%

El, gas, värme, vatten

0%

0%

Byggverksamhet

8%

8%

Parti-/detaljhandel, etc

13%

14%

Hotell/restaurang

3%

3%

Transport/kommunikation

3%

4%

Finansiell verksamhet

1%

0%

Fastighet/uthyrn/ftg-tjänster

26%

25%

Offentlig förvaltn, försvar

0%

0%

Utbildning

2%

1%

Hälso/sjukvård/soc tjänster

3%

2%

Samhäll/personliga tjänster

11%

9%

Intern.organ/ambassader

0%

0%

Ej identifierat

1%

1%

100%

100%

Totalt

Den allra största branschen i termer av antal företag utgörs av fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster, en bransch som även den omfattar många små företag. I gruppen inkluderas en rad olika aktiviteter, bl.a. uthyrning och förvaltning av fastigheter, uthyrning av jordbruksmaskiner, uthyrning av filmer, forskning, redovisning och bokföring, reklambyråer, uthyrning av personal och formgivning. I diagram 1 nedan visas branschfördelningen för alla stads- respektive landsbygdsföretag. Andelen företag inom jordbruk, jakt och skogsbruk är av naturliga skäl stor på landsbygden då företagandet är kopplat till naturresurserna jord och skog. Men branschen är inte heller försumbar i stadsområdena. Att dessa näringar är ”landsbygdsnäringar” är därför en sanning med modifikation. Tillverkning, som liksom jord- och skogsbruk inte har ett stort behov av en (geografisk) närmarknad, är också andelsmässigt större på landsbygden än i staden. Däremot är parti- och 8


detaljhandeln, fastighets- och uthyrningsverksamhet samt andra samhälleliga och personliga tjänster mer utbredda i staden än på landet. För dessa verksamheter är närheten till marknaden avgörande. Om man ser till övriga branscher så skiljer sig inte företagandet nämnvärt åt. Jordbruk, jakt, skogsbruk Fiske Utvinning mineral Bransch Tillverkning El, gas, värme, vatten Byggverksamhet Parti-/detaljhandel, etc Hotell/restaurang Transport/kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet/uthyrning Offentlig förvaltn, försvar Utbildning Hälso/sjukvård/soc tj Samhäll/personliga tj Intern.org/ambassader Ej identifierat

Landsbygd Stad

0%

5%

10%

15% 20% 25% Andel i procent

30%

35%

40%

Diagram 1. Andel företag enligt branschfördelning 2007 för alla företag i landsbygds- och stadskommuner (baserat på antal företag)

2.2.1.1 Den svenska landsbygdens konkurrensfördelar - regionala specialiseringskvoter Då man studerar företagens branschfördelning ligger det nära till hands att också studera regionala konkurrensfördelar. Konkurrensfördelar, eller så kallade komparativa fördelar, i olika delar av landet kan uppskattas genom regionala specialiseringskvoter. Utgångspunkten för ett sådant resonemang är att om en region har en starkare specialisering inom en bransch jämfört med andra regioner så är detta ett tecken på regionens produktionsfördelar. Ett sätt att mäta sådana regionala produktionsfördelar är att relatera en regions specialisering inom en bransch med genomsnittet för övriga ekonomin (alla regioner). I analysen nedan redovisas sådana specialiseringskvoter för Sveriges alla län uppdelat på 15 branscher (för landsbygden). Det innebär att kvoten beräknas mellan andelen företag inom en viss bransch på län A:s landsbygd och motsvarande andel för hela landsbygden. När specialiseringskvoter analyseras är en intressant och viktig fråga hur stor kvoten ska vara för att kunna sägas avspegla en konkurrensfördel som är betydande. Om kvoten är 1 har länet samma andel företag på landsbygden inom en bransch som genomsnittet i ekonomin. Om kvoten är större (mindre) än 1 visar detta att länet har en högre (lägre) andel företag inom branschen än genomsnittet för alla Sveriges län. I andra studier10 har kvotvärdet 1,3 används som gränsvärde för indikation om att en region är specialiserad. Samtidigt har gränsvärdet 0,7 använts för indikation på motsatsen. Eftersom aggregeringsgraden är förhållandevis hög när län används som regioner innebär det också att variansen mellan länen med avseende på specialisering inte blir så hög som om man skulle använda mindre regioner (exempelvis funktionella regioner eller kommuner). I tabell 2 nedan visas den regionala specialiseringsgraden för landets landsbygdskommuner år 2007. Specialiseringsgraden visar alltså hur den regionala SNI-fördelningen för landsbygden förhåller sig till landsbygdens nationella genomsnitt.

10

Johansson och Forslund, 1995, Pettersson m.fl. 2000.

9


Tabell 2. Regional specialiseringsgrad av landsbygdens näringsliv inom samtliga branscher år 2007 SNI-grupp

AB C

Jordbruk…

0,5 0,9 0,6 0,9 1,2 1,3 1,1 0,9 0,9 0,8 0,9 1,0 1,3 0,8 0,7 1,1 1,0 1,1 1,2 1,5 1,1

Fiske

1,0 1,0 1,0 0,4 0,1 0,2 2,2 1,9 4,6 1,1 2,1 1,6 0,2 0,2 0,3 0,2 0,6 0,8 0,3 0,3 1,1

Utvinning mineral

0,8 0,7 0,8 1,0 1,0 2,0 0,9 0,3 0,5 0,8 0,7 0,9 1,1 1,5 1,6 1,0 1,1 0,9 1,6 0,9 1,4

Tillverkning

0,9 0,9 1,0 1,1 1,4 1,1 1,0 0,9 1,0 0,9 1,0 1,0 0,8 1,3 1,3 1,0 1,0 0,8 0,8 0,7 0,9

El, gas, värme…

0,4 0,2 0,4 1,0 0,8 0,7 0,8 2,6 1,0 0,9 1,4 1,6 0,9 1,0 0,4 0,9 0,9 0,8 1,6 0,5 0,9

Byggverksamhet

2,1 1,3 1,3 1,0 0,8 0,8 0,9 1,2 0,9 1,1 1,0 1,0 0,8 1,2 1,3 1,0 1,0 0,9 0,9 0,7 0,8

D

E

F

G

H

I

K

M

N

O

S

T

U

W

X

Y

Z AC BD

Parti-/detaljhandel… 1,0 1,0 1,1 1,1 1,0 0,8 0,9 0,8 1,2 1,2 1,1 1,1 0,9 1,1 1,1 0,9 1,0 1,0 0,7 0,7 0,9 Hotell/restaurang…

1,0 0,9 1,1 0,9 0,7 0,7 1,2 1,6 1,1 1,1 0,9 0,9 0,9 1,1 1,1 1,1 1,1 0,9 1,6 0,9 1,0

Transport…

1,6 1,1 1,0 1,0 0,6 0,8 0,8 0,9 1,1 1,1 0,9 1,0 0,9 1,1 1,2 0,7 1,0 1,1 1,1 1,2 1,3

Finans…

1,1 0,9 1,2 1,4 1,0 0,9 1,2 0,9 1,4 1,2 1,4 1,0 0,6 0,9 1,3 0,6 0,8 1,4 0,9 0,4 0,8

Fastighet/uthyrning… 1,5 1,1 1,7 1,1 0,9 0,7 0,9 1,1 1,1 1,3 1,1 1,0 0,7 1,1 1,1 0,9 1,0 0,9 0,7 0,6 0,9 Offentlig förvaltn…

1,7 1,5 1,7 0,6 1,3 1,1 0,4 2,1 1,0 0,8 0,5 0,9 0,8 0,0 1,6 0,7 0,4 3,6 0,6 0,0 1,2

Utbildning

1,3 1,2 1,7 1,0 0,7 0,8 0,7 1,0 1,0 1,2 1,0 0,9 0,8 1,1 1,2 1,1 1,3 1,0 0,8 0,5 1,2

Hälso/sjukvård…

1,3 1,0 1,7 0,9 0,8 0,7 0,9 1,1 0,9 1,2 0,9 0,9 0,8 1,4 1,2 1,0 1,3 1,0 0,8 0,6 0,9

Samhäll. tjänster…

1,2 1,1 1,3 1,1 0,7 0,8 0,9 1,3 1,0 1,2 1,0 0,9 0,9 1,1 1,3 1,0 1,1 1,0 0,9 0,6 1,0

Ej identifierat

2,7

0,7

0,7

0,8

0,8

1,1

0,9

1,6

1,3

1,3

1,4

1,2

1,3

1,1

0,5

0,4

0,4

1,0

0,6

En hög specialisering (och därmed en indikerad komparativ fördel för den produktionen i det länet) är markerad med rött i tabellen ovan, medan en låg specialisering är markerad med blått. Överst i tabellen hittar vi jordbruk, jakt och skogsbruk. Endast Västernorrland indikerar en konkurrensfördel inom denna sektor, men samtidigt visar länen i norra Sverige upp de relativt högsta kvoterna inom den sektorn. Detta betyder att näringslivet på landsbygden är förhållandevis mer specialiserat mot jordbruk, jakt och skogsbruk i norra Sverige jämfört med övriga landet. Undantagen i södra och mellersta Sverige är Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län som också uppvisar en specialisering mot jordbruk, jakt och skogsbruk. Vissa län som normalt förknippas med ett utbrett jordbruk, som exempelvis Skåne, har dock ingen hög specialiseringsgrad inom den sektorn, vilket sannolikt beror på att dels andra delar av landsbygdens näringsliv är förhållandevis starkt, dels är en stor andel av jordbruket i Skåne inriktat mot mindre arbetsintensiva produktionsgrenar11. Närheten till Malmö har sannolikt stor påverkan på företagsstrukturen i länet. Även landsbygden i Stockholms län är tydligt påverkad av närheten till en stor stad. Man har en hög specialiseringsgrad inom exempelvis transport, bygg, fastighet och offentlig förvaltning. Inom vissa sektorer finns det inget län som indikerar några konkurrensfördelar. Detta är fallet för parti- och detaljhandeln och andra samhälleliga och personliga tjänster. Det är alltså inga branscher som är starkt koncentrerad någonstans i landet. Det finns också enstaka län som inte indikerar en konkurrensfördel för någon bransch – Skåne, Värmland, Dalarna och Gävleborg.

11

Mindre arbetsintensiva produktionsgrenar medför generellt sett större brukningsenheter och färre företag.

10

0,4

0,8


2.2.1.2 Beviljande av företagsstöd Hur företagsstöden har beviljats med hänsyn till olika branscher visas i diagram 2 och 3 nedan. Den övre stapeln visar andelen företag inom respektive bransch för landsbygdsområden respektive stadsområden. Den nedre stapeln visar andelen företag inom respektive bransch för stödpopulationen. Diagrammen avslöjar att en stor andel av stödföretagen är jordbruksföretag. Detta gäller både för stadskommuner och för landsbygdskommuner. Utfallet är inte oväntat i och med att investeringsstödet till jordbruket och diversifieringsstödet för jordbruksföretag utgör en stor del av företagsstödens budget12. Budgeten för de jordbruksföretagsrelaterade åtgärderna är dessutom mer upparbetad än för de åtgärder som inte är jordbruksrelaterade. LAND Jordbruk, jakt, skogsbruk Fiske Bransch Utvinning mineral Tillverkning El, gas, värme, vatten Byggverksamhet Parti-/detaljhandel, etc Hotell/restaurang Transport/kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet/uthyrning Offentlig förvaltn, försvar Utbildning Hälso/sjukvård/soc tj Samhäll/personliga tj Intern.org/ambassader Ej identifierat

74%

Landsbygd FTG stöd land

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

Andel i procent

Diagram 2. Andel företag enligt branschfördelning 2007 för landsbygdsföretag samt för företag i landsbygdskommuner som beviljats företagsstöd (baserat på antal företag)

STAD Jordbruk, jakt, skogsbruk Fiske Utvinning mineral Bransch Tillverkning El, gas, värme, vatten Byggverksamhet Parti-/detaljhandel, etc Hotell/restaurang Transport/kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet/uthyrning Offentlig förvaltn, försvar Utbildning Hälso/sjukvård/soc tj Samhäll/personliga tj Intern.org/ambassader Ej identifierat

74%

Stad FTG stöd stad

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

Andel i procent

Diagram 3. Andel företag enligt branschfördelning 2007 för stadsföretag samt för företag i stadskommuner som beviljats företagsstöd (baserat på antal företag) 12

Stödet till modernisering av jordbruks- och renskötselföretag och diversifiering utgjorde t.o.m. november 2008 68 procent av summan av allt beviljat företagsstöd.

11


Hotell- och restaurangverksamhet, samt tillverkning, är också branscher som uppmärksammas av naturliga skäl då landsbygdsprogrammet innehåller stöd till turism och förädling. En bransch där det inte finns några stödföretag är finansiell verksamhet. Det kan konstateras att branschfördelningen för de företag som har beviljats företagsstöd endast skiljer sig marginellt åt om man jämför stad och land, trots att det finns skillnader i branschstrukturen mellan stad och land.

2.2.1.3 Förändring över tid I diagram 4 nedan visas branschfördelningens förändring över tid13. Viktigt att notera är att gruppen ”ej identifierat” har minskat mellan 2000 och 2007. Gruppen utgjorde en relativt stor andel av företagen år 2000, närmare bestämt 13 procent eller drygt 100 000 företag. Vilka branscher som företagen har överförts till går inte att utläsa av statistiken. Därför är det också en risk att företagen har fördelats ojämnt över de olika branscherna och medverkat till branschernas andelsförändringar.

Bransch

Jordbruk, jakt, skogsbruk Fiske Utvinning mineral Tillverkning El, gas, värme, vatten Byggverksamhet Parti-/detaljhandel, etc Hotell/restaurang Transport/kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet/uthyrning

Land Stad

Offentlig förvaltn, försvar Utbildning Hälso/sjukvård/soc tj Samhäll/personliga tj Ej identifierat -20%

-15%

-10%

-5%

0%

5%

10%

Förändring i procentenheter

Diagram 4. Förändring av de olika branschernas andel av det totala antalet företag i stads- och landsbygdskommuner, uttryckt som förändring i absoluta tal (procentenheter), 2000-2007

Jordbruk, jakt och fiske är den bransch som andelsmässigt har vuxit mest, även om förändringen är starkast i landsbygdsområdena. En del av denna ökning består sannolikt av den effekt som gårdsreformen medförde 2005. Reformen bidrog till att jordbruksföretag både startades, delades och ökade i omsättning. Även byggsektorn har ökat sin andel på landsbygden. Andra branscher som vinner andelar är fastighet, uthyrning och företagstjänster, hälso- och sjukvård samt samhälleliga och personliga tjänster. Dessa branscher har dock vuxit starkast i stadsområdena. Görs en motsvarande analys för endast de företag med en omsättning över 1 tkr blir utfallet likartat, även om jordbruk, jakt och skogsbruk får en något högre andelsökning. Detta beror sannolikt på att många företag rörde sig över gränsen på 1 tkr i samband med gårdsreformen.

13

Bransch P och Q (hushållens verksamhet samt verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader, o.dyl) har uteslutits på grund av deras mycket få antal företag.

12


I diagram 4 visades förändringen i företagens branschfördelning mellan 2000 och 2007. Mellan dessa två år har nettotillväxten av antalet företag varit 16 procent, varav antalet företag i stadskommunerna har vuxit med 20 procent och antalet företag i landsbygdskommunerna har vuxit med 10 procent. Nettotillväxten av antalet företag är således dubbelt så hög i stadskommunerna. Att företagsutvecklingen är starkare i stadsområdena än på landsbygden är inte särskilt konstigt om man ställer företagsutvecklingen i relation till befolkningsutvecklingen. En befolkningsökning kan antas driva en ökning av antalet företag. Sett ur det perspektivet, att landbygden faktiskt har tappat i befolkning enligt tabell 3 nedan, så är ökningen i antalet landsbygdsföretag tämligen stark14. Tabell 3. Befolkningsutveckling i stads- och landsbygdskommuner 2000-2007 ställt i relation till företagsutvecklingen Befolkning

Befolkning Befolkningsförändring Företagstillväxt

2000

2007

Stad

5 653 570

5 976 389

6%

20%

Land

3 229 222

3 206 538

-1%

10%

Totalt

8 882 792

9 182 927

3%

16%

Det kan vara värt att notera att flera av de branscher som andelsmässigt har vuxit mycket är sådana där andelen beviljade företagsstöd är mycket låg jämfört med hur den generella företagsstrukturen ser ut. Exempelvis branscher som hälso- och sjukvård, byggverksamhet, fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster, samt samhälleliga och personliga tjänster. Detta beror delvis på stödstrukturen men kan också bero på en ovana hos stödmyndigheterna att bedöma ansökningar från ”nya” branscher och att information om programmet inte har nått ut till alla potentiella målgrupper.

2.2.2 Omsättning Diagram 5 nedan fördelar alla landets företag 2007 i olika omsättningsklasser (antal företag per omsättningsklass finns i bilaga 3). Även de allra minsta företagen har inkluderats, det vill säga de som har en omsättning under 1 tkr och som till stor del utgörs av inaktiva företag. Statistiken visar tydligt att de små företagen dominerar Sveriges företagsstruktur. På landsbygden finns dock en högre andel företag i den ”aktiva” klassen 1-499 tkr. Det är med all sannolikhet en effekt av att antalet jordbruk är stort i landsbygdskommunerna och att många av de små jordbruksföretagen har en omsättning som ryms i det intervallet. Jordbruket torde på grund av gårdsstödet och branschkaraktäristika ha relativt få företag som är inaktiva. Stadskommunerna har en något högre andel företag i de högre omsättningsklasserna.

14

Läsaren bör ha i åtanke att siffrorna inte är justerade för konjunkturförändringar.

13


60%

Andel i procent

50% Landsbygd

40%

Stad 30% 20% 10% 0% <1

t kr

1-4

1 1 5 5 99 t 00 - 99 000 - 4 000 - 9 0 000 tk 9 tkr kr r =< 999 999 tkr tkr

Omsättningsklass

Diagram 5. Andel företag per omsättningsklass 2007 i stads- och landsbygdskommuner

När det gäller företagsstödets fördelning i diagram 6 och 7 nedan finns det två intressanta saker att notera. Det ena är att relativt många beviljanden av företagsstöd, cirka 15 procent, går till företag som har en mycket låg omsättning. Detta kan delvis förklaras av att ungefär en lika stor andel av beviljade företagsstöd, dvs. 15 procent, avser startstöd. Vi vet dock att många startstöd gäller övertag av befintliga företag och avser därför inte helt nya företag med låg omsättning. Det innebär att länsstyrelserna sannolikt har satsat på nystartade företag även inom andra stödåtgärder. Det andra som är intressant att notera är att den största andelen stödföretag inte finns i någon av de lägsta omsättningsklasserna, utan i klassen 1 000 – 4 999 tkr. Samtidigt riktar sig de flesta åtgärderna i landsbygdsprogrammet till de sysselsättningsmässigt minsta företagen. Man kan därför anta att stödföretagen i genomsnitt har en relativt hög omsättning i förhållande till antalet sysselsatta. Gruppen domineras av etablerade jordbruksföretag, som bör ha en relativt hög omsättning per anställd. STAD

50%

50%

40%

40%

A nde l i proc e nt

A nde l i proce nt

LAND

Landsbygd

30%

FTG stöd land 20% 10%

Stad

30%

FTG stöd stad 20% 10%

0%

0%

< 1 tk

r

1 - 49

9 tkr

500 -

1 5 1 999 tk 000 - 4 99 000 - 9 99 0 000 tkr = r < 9 tkr 9 tkr

< 1 tk

r

1 - 49

5 1 5 1 9 tkr 00 - 99 9 tk 000 - 4 99 0 00 - 9 99 0 000 tkr = r 9 tkr 9 tkr <

Omsättningsklass

Omsättningsklass

Diagram 6 och 7. Andel företag per omsättningsklass 2007 i stads- och landsbygdskommuner samt andel företag per omsättningsklass i stads- och landsbygdskommuner för den population som beviljats företagsstöd.

14


I diagram 8 nedan visas nettoförändringen av antalet företag över tiden för de olika omsättningsklasserna. Landsbygdskommunerna har en något högre tillväxt i antalet företag i de högre omsättningsklasserna än vad stadskommunerna har, medan stadsområdena har starkare tillväxt i de lägre klasserna. Antalet företag i den allra minsta omsättningsklassen har minskat på landsbygden men ökat i staden. Detta indikerar således att antalet landsbygdsföretag som är inaktiva har minskat, antingen på grund att de har avvecklats eller att de har ökat sin omsättning. 40% Land Stad

30% Förändring i procent

+33 500

+2 095

+2 790

20%

10% 0% <1

-10%

-20%

t kr

1-

49

9t kr

50 0-

99 9

10 tkr

00 -

50 49 99

tkr

00 -

10 99 99

tkr

00 0

To ta tkr

lt

=<

-13 982

Omsättningsklass

Diagram 8. Tillväxten i antalet företag i stads- och landsbygdskommuner, per omsättningsklass, 2000-2007. Det absoluta antalet företag anges i parantes för några av omsättningsklasserna.

2.2.3 Antal sysselsatta Liksom i tidigare avsnitt visar även fördelningen mellan olika anställningsklasser i diagram 9 nedan att de små företagen utgör en större andel av företagen på landsbygden än i staden (antalet företag redovisas i bilaga 3). Av landsbygdsföretagen utgör soloföretagen hela 76 procent av alla företag. Tittar man i stället på andelen mikroföretag (dvs. företag med färre än tio anställda) är skillnaden mellan stad och land inte så stor. I landsbygdskommunerna står mikroföretagen för 96 procent av det totala antalet företag och i stadskommunerna för 95 procent.

Andel i procent

80% 70%

Landsbygd

60%

Stad

50% 40% 30% 20% 10% 0% 0 an st

1-4 a nst

5-9 a nst

10-1

9 ans

t

20 an

st =<

Anställningsklass

Diagram 9. Andel företag per anställningsklass 2007 för stads- och landsbygdskommuner. Företag med en omsättning under 1 tkr är bortrensade.

15


På landsbygden är inte bara andelen små företag högre. Antalet aktiva företag per capita är också högre15, vilket framgår av diagram 10 nedan. Det är alltså procentuellt sett fler personer som driver egna företag på landsbygden än i staden. Detta kan bero på en rad olika faktorer. Delvis beror det på att andelen jord- och skogsbruksföretag är högre på landsbygden. Dessa företag är i hög grad beroende av naturresurserna jord och skog, vilket gör det naturligt att de i huvudsak lokaliseras till landsbygdsområden. Jordbruksföretagen är dessutom många till antalet, men har ofta få eller inga anställda. Detta medför att antalet företag per capita blir relativt högt. Rensas statistiken från jordbruks-, jakt- och skogsbruksföretag är det en lägre andel personer på landsbygden än i staden som driver eget företag (0,05 respektive 0,06). Liknande resultat har Glesbygdsverket kommit fram till, även om de har studerat andra geografiska områden och istället utgått från andelen aktiva nya företagare i förhållande till antalet sysselsatta16. Även om jordbruk, jakt och skogsbruk rensas bort är antalet företag per capita på landsbygden i förhållande till i staden högre (84 procent) än om man studerar samma förhållande mellan antalet företag på landsbygden och i staden (68 procent). Att andelen företag per capita är högre på landsbygden kan också bero på att det finns en brist på andra anställningsmöjligheter inom rimligt pendlingsavstånd och att man därmed driver eget företag. Ett ökat egenföretagande bidrar till en företagskultur som i sig påverkar inställningen till företagande. Om en region har många företagare kan dessa också skapa gynnsamma villkor för nya företagare genom att tillhandahålla kapital och kompetens17. En annan möjlig förklaring är att det i områden där det råder en utbredd småskalighet finns en större benägenhet att köpa tjänster från andra företag istället för att anställa, vilket bidrar till fler företag. Att växa genom samarbete blir allt vanligare och kan vara en strategi som passar landsbygdsföretag15. Strategin att växa utan att anställa framträder också tydligt i Nuteks undersökning av företagens villkor och verklighet från 200518, där 70 procent av företagen anger att de på tre års sikt tror att omsättningen kommer att öka, samtidigt som 50 procent av företagen inte tror att antalet anställda kommer att öka. 0,10

Företag/capita

Kvot

0,08 0,06 0,04 0,02 0,00

Landsbygd

Stad Område

Diagram 10. Antal (aktiva) företag per capita 2007 i stads- och landsbygdskommuner. Företag med en omsättning under 1 tkr bortrensade.

När det gäller den population som har fått företagsstöd, illustrerade i diagram 11 och 12 nedan, står mikroföretagen för 95 procent medan enmansföretagen endast står för 65 procent. Beviljandet av företagsstöd har alltså en förskjutning mot relativt större företag, trots att 15

Att ställa antalet företag i relation till befolkningen innebär att områden med olika arbetsmarknader jämförs med varandra. Hade antalet företag ställts i relation till antalet sysselsatta skulle däremot områden med små sysselsättningsandelar få en högre andel. 16 Glesbygdsverkets rapport från maj 2006 om Småföretagens villkor i gles- och landsbygd. 17 Jordbruksverkets rapport 2006:17, Hellerstedt och Wiklund. 18 R 2005:10.

16


landsbygdsprogrammets åtgärder i huvudsak riktar sig mot de allra minsta företagen på landsbygden, inte minst jordbruksföretag. STAD

80%

80%

70%

70%

50%

Landsbygd

40%

FTG stöd land

Andel i procent

60%

30% 20%

60% 50%

Stad

40%

FTG stöd stad

30% 20%

10%

10%

0%

0%

0 a ns

t

0 ans

2 1 -4 a 5 -9 a 1 U n st nst 0-1 9 a ns 0 anst =<pp gif t sa t kn as

t

1 -4 a 5 1 U 2 nst -9 an st 0-1 9 anst0 anst =<pp gif t sa

knas

Anställningsklass

Anställningsklass

Diagram 11 och 12. Andel företag per anställningsklass 2007 för stads- och landsbygdskommuner, samt andel företag per anställningsklass för stads- och landsbygdskommuner för företag som beviljats företagsstöd. Företag med en omsättning under 1 tkr är bortrensade för den totala populationen, men inte för företagsstöden.

Tidigare diagram visar att de små företagen utgör en större andel av företagen i landsbygdskommunerna än i stadskommunerna, vilket inte är förvånande med tanke på de skalfördelar som finns att hämta genom att befinna sig nära en stor marknad. Ökningen av antalet företag i diagram 13 nedan visar dock att den procentuella ökningen i de allra lägsta sysselsättningsklasserna har varit starkast i stadskommunerna. I klassen 10-19 anställda har däremot den procentuella ökningen varit störst i landsbygdskommunerna.

35% Landsbygd 30% Tillväxt i procent

Andel i procent

LAND

Stad

25% 20% 15% 10% 5% 0% 0a

ns t

1 -4

an st

5-9

an st

10 -1 9

20 an st

an st =

To ta

lt

<

Anställningsklass

Diagram 13. Förändring av antalet företag i stads- och landsbygdskommuner, per anställningsklass, 2000-2007. Företag med en omsättning under 1 tkr bortrensade.

17


3 Regional företagstillväxt Sverige är långt och Sverige är varierat i många avseende. Det som kan avläsas på nationell nivå behöver inte alls vara sant på regional nivå. Landsbygden i Skåne skiljer sig dessutom markant från landsbygden i Norrbotten. För att lyfta fram den mångfald som finns i landet görs här ett regionalt nedslag. Samma kommunklassificering som har använts på nationell nivå används nu även på regional nivå. Antalet företag har på nationell nivå ökat med 19 procent på landsbygden under tidsperioden 2000-200719. På länsnivå är det flertalet län som överskrider det nationella genomsnittet, exempelvis Stockholm, Södermanland, Värmland, Dalarna och de nordliga länen. Stockholm har goda förutsättningar för en dynamisk landsbygdsutveckling med närheten till Stockholm.

Procentuell ökning

35% 30% 25% Riket totalt

20% 15% 10% 5% 0%

Totalt

Norrbotten BD

Västerbotten AC

Jämtland X

Västernorrland Y

Gävleborg X

DalarnaW

Västmanland U

Örebro T

Värmland S

Västra Götaland O

Halland N

Skåne M

Blekinge K

Gotland I

Kalmar H

Kronoberg G

Jönköping F

Östergötland E

Södermanland D

Uppsala C

Stockholm AB

Län

Diagram 14. Procentuell tillväxt av antalet landsbygdsföretag per län 2000-2007. Företag med en omsättning under 1 tkr bortrensade.

Generellt sett kan det antas att företagstillväxten påverkas positivt av befolkningstillväxten. I nedanstående diagram 15 har dessa två faktorer ställts i relation till varandra. Y- och X-axeln skär varandra där genomsnittet för riket ligger. Som förväntat är det flera av de län som har en befolkningsminskning som samtidigt har en svag företagstillväxt. Till denna kategori kan exempelvis Örebro, Kalmar och Västmanland räknas. Likaså har de län med stark befolkningstillväxt också en relativt stark företagstillväxt, vilket kan illustreras av exempelvis Stockholms, Södermanlands och Hallands län.

19

Företag med en omsättning under 1 tkr har inte inkluderats.

18


35%

AC

BD

Tillväxt företag

W

AB

30% Z S

25%

Y D

20% -8%

-6%

-4%

X

Tillväxt befolkning

Riket tot

-2% I 0% O 15%G

C

2%

N

M

4%

6%

E

U H

K

10%

F

T

5%

0%

Diagram 15. Tillväxt i antalet landsbygdsföretag 2000-2007 ställt mot tillväxten landsbygdsbefolkning 2000-2007. Företag med en omsättning under 1 tkr bortrensade.

i

Intressant nog kan det konstateras att flera av de län med en företagstillväxt över rikssnittet har en befolkningstillväxt som är under riksgenomsnittet. Detta fenomen ses i de län i norra Sverige som tidigare ingick i EU:s målområde 1 och dessförinnan i EU:s målområde 6 och som nu har möjlighet att få en högre procentsats inom ramen för landsbygdsprogrammets företagsstöd än övriga delar av landet. Det är därför inte helt orimligt att anta att det kan finnas en viss stödeffekt inbyggd i företagstillväxten i dessa områden. Det finns också skäl att tro att anledningen till den högre företagstillväxten i Norrland är arbetsmarknadsrelaterad20. Tabell 3 nedan visar snittsumman per beviljat företagsstöd i landets olika delar. Fem av de sex norrlandslänen ligger över det nationella genomsnittet. Norrbottens genomsnittsbelopp ligger nästan dubbelt så högt som det nationella genomsnittet. Däremot ligger Dalarna längst ner i tabellen, vilket kan tyda på att det är andra krafter som styr företagandet i det länet. Ser man istället till hittills beslutade företagsstöd i kronor utslaget per landsbygdsföretag samt antalet stödmottagare som en andel av alla landsbygdsföretag i länet är bilden däremot inte lika tydlig. De olika länen blir då mer jämnt utspridda i tabellen. Läsaren ska dock ha i åtanke att de två sista kolumnerna kan påverkas av hur stor del av budgeten som är upparbetad.

20

I Glesbygdsverkets rapport från maj 2006 (Småföretagens villkor i gles- och landsbygd) har man för skogslänen iakttagit ett relativt högt nyföretagande i kombination med en tämligen låg utväxling i form av bl.a. sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Detta indikerar att nyföretagandet i dessa områden är ett resultat av icke fungerande arbetsmarknader.

19


Tabell 4. Snittsumma per beviljat företagsstöd per län (beslut t.o.m. sept. 2008), totalt beviljat företagsstöd i länet per landsbygdsföretag i länet, samt andel av landsbygdsföretagen som har beviljats företagsstöd

Län

Genomsn. stödbelopp per beviljat företagsstöd

Beviljat FTGstöd per landsbygdsföretag i länet

Län

Län

Andel av landsbygds företag som beviljats ftgstöd

Norrbotten

604 182

Jämtland

3 864

Jämtland

1,0%

Västerbotten

433 288

Stockholm

3 251

Västra Götaland

1,0%

Stockholm

390 779

Västra Götaland

2 995

Gotland

0,9%

Halland

388 084

Värmland

2 723

Skåne

0,9%

Jämtland

384 890

Gotland

2 625

Stockholm

0,8%

Värmland

364 577

Kalmar

2 236

Kronoberg

0,8%

Blekinge

358 659

Norrbotten

2 169

Östergötland

0,8%

Kalmar

354 514

Skåne

2 016

Värmland

0,7%

Örebro

318 170

Örebro

1 988

Södermanland

0,7%

Västernorrland

314 054

Östergötland

1 926

Västmanland

0,7%

Västra Götaland

305 634

Kronoberg

1 900

Gävleborg

0,6%

Jönköping

296 357

Västmanland

1 880

Uppsala

0,6%

Gotland

288 562

Södermanland

1 863

Kalmar

0,6%

Västmanland

276 286

Uppsala

1 642

Örebro

0,6%

Uppsala

259 107

Gävleborg

1 635

Jönköping

0,5%

Gävleborg

255 658

Jönköping

1 625

Dalarna

0,4%

Södermanland

253 722

Västerbotten

1 567

Blekinge

0,4%

Östergötland

242 011

Halland

1 521

Halland

0,4%

Skåne

235 047

Bleking

1 444

Västerbotten

0,4%

Kronoberg

233 917

Västernorrland

1 068

Norrbotten

0,4%

Dalarna

232 764

Dalarna

Västernorrland

0,3%

Genomsnitt

0,7%

Genomsnitt

306 569

948

Genomsnitt

20

2 116


4 Kvinnors företagande En av de horisontella prioriteringarna i landsbygdsprogrammet handlar om att öka andelen kvinnor som företagare på landsbygden. Idag är kvinnor underrepresenterade som företagare, såväl i landsbygdskommuner som i stadskommuner. I ett europeiskt perspektiv möter kvinnor som företagare oftare svårigheter än män när det gäller att starta och leda företag. Kvinnor är underrepresenterade i företagens ledande befattningar och detta förhållande har inte förändrats nämnvärt under senare år.21 Den administrativa bördan tenderar att vara tyngre för kvinnor beroende på karaktäristika för deras företag, vilka i huvudsak är mikroföretag verksamma i service- och handelssektorn.22 I Eurostats ”Labour Force Survey 2007” om företagande i Europa, framgår att egenföretagarna utgör 15,9 procent av det totala antalet sysselsatta inom EU. Andelen kvinnor som företagare är 12,1 och andelen männen som företagare är 18,9 procent. Motsvarande siffror för 2005 var 15,3, 11,4 respektive 18,4 procent. Kvinnors företagande ökade således något mer än männens under perioden 2005–2007. Vid en jämförelse av hur anställda23 fördelas mellan olika branscher framgår att kvinnor inom EU, i betydligt större utsträckning än män, arbetar inom tjänstenäringar medan män dominerar inom industrisektorn. 2005 var ungefär en tredjedel av kvinnorna som drev eget företag med anställda, verksamma inom varuhandel. Ytterligare 16 procent arbetade inom finansiella tjänster och företagstjänster. Fjorton procent arbetade inom hotell- och restaurangsektorn och en lika stor andel inom samhälleliga och personliga tjänster. Dessa fyra sektorer svarade för cirka 75 procent av samtliga företagare som var kvinnor. I Sverige ser situationen emellertid något annorlunda ut. Diagram 16 nedan visar andelen företag som har kvinnor som företagsledare i respektive län. 30%

Andel i procent

25% 20% 15% 10% 5% 0% Norrbotten (BD)

Västerbotten (AC)

Jämtland (Z)

Västernorrland (Y)

Gävleborg (X)

Dalarna (W)

Västmanland (U)

Örebro (T)

Värmland (S)

Västra Götaland (O)

Halland (N)

Skåne (M)

Blekinge (K)

Gotland (I)

Kalmar (H)

Kronoberg (G)

Jönköping (F)

Östergötland (E)

Södermanland (D)

Uppsala (C)

Stockholm (AB)

Län

Diagram 16. Andel företag i Sverige 2006 som har en kvinna som operativ företagsledare

21

Rapport Kvinnors företagande – en statistisk översikt, ITPS. OECD, Gender and Sustainable Development, 2008. 23 EU-25. 22

21


Stockholms län har den högsta andelen företag med kvinnor som företagsledare, 27 procent och Jönköpings län har den lägsta andelen, 19 procent. Snittet för riket är 23 procent. Motsvarande siffror för landsbygden visar att andelen kvinnor som är företagsledare är högst i Västmanland och Dalarnas län, 25 procent, och lägst i Jönköpings län, 19 procent. Snittet för landsbygden som helhet är 22 procent medan det i staden är 26 procent. När det gäller jordbruksföretagande har Jordbruksverket nyligen publicerat statistik som visar att kvinnor är kraftigt underrepresenterade inom jordbrukssektorn. Däremot har antalet sysselsatta kvinnor inom sektorn ökat med 9 100 personer mellan 2005 och 2007 och uppgår nu till 39 procent av det totala antalet sysselsatta. År 2007 fanns drygt 158 000, eller 89 procent av det totala antalet sysselsatta inom jordbruket, på företag som drevs som enskild firma. Andelen kvinnor som företagare uppskattas till 15 procent eller 10 200 personer. Motsvarande uppgifter från 2005 var 12 procent eller 8 700 personer. Andelen kvinnor som var driftsledare på företag som drivs som juridisk person är dock oförändrad sedan 2005 och ligger kvar på nio procent.24 Jordbruksverkets statistik visar också att en klart större andel av kvinnorna arbetar med annan tjänsteproduktion jämfört med männen, särskilt inom den kunskapsintensiva tjänstenäringen, exempelvis utbildning samt hälso- och sjukvård. Betydligt fler kvinnor än män ägnar sig också åt verksamheter som turism och hästverksamhet på gårdarna. Detsamma gäller vidareförädling och försäljning av gårdsprodukter. Diagram 17 nedan visar en jämförelse mellan stads- och landsbygdskommuner (enligt den definition som vi använt tidigare i denna rapport) och den population av företag som beviljats företagsstöd inom ramen för landsbygdsprogrammet. Stadskommuner

50%

Landsbygdskommuner

Företagsstöd

45%

Andel i procent

40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Norrbotten (BD)

Västerbotten (AC)

Jämtland (Z)

Västernorrland (Y)

Gävleborg (X)

Dalarna (W)

Västmanland (U)

Örebro (T)

Värmland (S)

Västra Götaland (O)

Halland (N)

Skåne (M)

Blekinge (K)

Gotland (I)

Kalmar (H)

Kronoberg (G)

Jönköping (F)

Östergötland (E)

Södermanland (D)

Uppsala (C)

Stockholm (AB)

Län

Diagram 17. Andel företag i stads- och landsbygdskommuner som 2006 har en kvinna som operativ företagsledare, samt andel företag som har en kvinna som operativ företagsledare i den population som har beviljats företagsstöd, per län

24

JO 30 SM 0801

22


Diagrammet visar att det generellt sett är en högre andel kvinnor som är operativa företagsledare i stadsområdena än på landsbygden. Att andelen kvinnor är lägre på landsbygden kan till viss del bero på att jordbruksföretagen är fler på landsbygden än i staden. Inom jordbrukssektorn finns det relativt sett få kvinnor. Det kan också till viss del bero på att möjligheten att få anställning på landsbygden är större för kvinnor än män, exempelvis inom vård- och omsorgsverksamhet. När det gäller den grupp företag som har beviljats företagsstöd har i genomsnitt 21 procent av företagen en kvinna som företagsledare, vilket ska jämföras med snittet för landet som helhet på 23 procent. I en del län har företagsstödspopulationen en högre andel kvinnor än vad motsvarande population för riket totalt har. Detta gäller exempelvis för flera av de nordligare länen. I flera fall är andelen till och med högre än den som gäller för stads- och landsbygdsområdena i regionen. I en del län avviker däremot kvinnornas andel i företagsstödspopulationen kraftigt (negativt) mot situationen både i staden och på landet. Detta är fallet i exempelvis län som Östergötland, Jönköping, Gotland och Halland. Det skulle kunna antas att de län där en relativt stor del av företagsstödsbudgeten är avsatt för jordbruksföretag har en relativt lägre andel kvinnor eftersom denna sektor sysselsätter relativt få kvinnor. Detta har dock inte visat sig stämma. Några av de län som har en relativt hög andel kvinnor som företagsledare i stödpopulationen har också en relativt hög andel beviljat stöd till just jordbruksföretag. Andelen företag som har kvinnor som operativa företagsledare ligger alltså idag något högre för landet som helhet jämfört med den population som har beviljats företagsstöd. Istället för att stöden i landsbygdsprogrammet används som en hävstång för att öka andelen kvinnor som driver företag, används de alltså idag i flera fall till att befästa den bild som redan finns. Det finns inom landsbygdsprogrammets ramar stora möjligheter att förändra den bilden och företagsstöden skulle kunna användas som ett medel för det.

23


5 Landsbygdsföretagare födda utomlands En av de horisontella prioriteringarna i landsbygdsprogrammet handlar om att öka andelen invandrare som driver företag på landsbygden. En betydande del av landets företag startas av personer födda utomlands25. Med några få undantag är dock andelen utlandsfödda bland landsbygdsföretagarna relativt låg. År 2006 var Sveriges befolkning cirka 9,1 miljoner, varav cirka 1,2 miljoner personer var födda utanför Sverige, det vill säga 13 procent. Cirka 270 000 av dessa, det vill säga tre procent, kom från de nordiska länderna. 10 procent var år 2006 alltså födda utanför Norden. Detta indikerar att andelen företag som har en företagsledare som är född inom norden som lägst bör kunna ligga någonstans kring cirka 90 procent på nationell nivå om de utrikes föddas delaktighet i företagandet följer befolkningsstrukturen. Diagram 19 och 20 nedan visar att genomsnittet för riket är knappt 95 procent. Diagram 18 nedan visar hur andelen företag med företagsledare födda i Europa men utanför Norden fördelar sig mellan stad och land. Överlag har stadsområdena en högre andel ”europeiska” företagsledare än landsbygden, även om det finns län som visar på motsatsen. Diagrammet visar också att för den population som beviljats företagsstöd är andelen företagsledare födda utanför Norden ännu lägre och i många fall noll procent. I några fall är andelen inom stödpopulationen högre än andelarna i både stad och land. 10% 9%

Andel i procent

8% 7% 6% 5% 4% 3% 2% 1% 0% Norrbotten

Västerbotten

Jämtland

Västernorrland

Gävle

Dalarna

Land

Västmanland

Stad

Örebro

Värmland

Västra

Halland

Skåne

Blekinge

Gotland

Kalmar

Kronoberg

Jönköping

Östergötland

Södermanland

Uppsala

Stockholm

Län

Företagsstöd

Diagram 18. Andel företag i stads- och landsbygdskommuner som 2006 har en företagsledare med födelseland utanför Norden inom Europa, samt andel företag i den population som har beviljats företagsstöd som har en operativ företagsledare med födelseland utanför Norden inom Europa, per län

25

SCB:s entreprenörskapsdatabas samt ITPS nyetableringsstatistik.

24


Andel i procent

Studeras andelen företag som har en operativ företagsledare född utanför Europa ser bilden ut som i diagram 19 nedan.

10% 9% 8% 7% 6% 5% 4% 3% 2% 1% 0%

Norrbotten

Västerbotten

Jämtland

Västernorrland

Gävle

Dalarna

Västmanland

Örebro

Landsbygd

Värmland

Stad

Västra

Halland

Skåne

Blekinge

Gotland

Kalmar

Kronoberg

Jönköping

Östergötland

Södermanland

Uppsala

Stockholm

Län

Företagsstöd

Diagram 19. Andel företag i stads- och landsbygdskommuner (per län), som 2006 har en företagsledare med födelseland utanför Europa, samt andel företag i den population som har beviljats företagsstöd som har en operativ företagsledare med födelseland utanför Europa

På nationell nivå är det tre procent av företagen som har en företagsledare med ett födelseland utanför Europa. I faktiska tal motsvarar denna andel cirka 21 000 st. Det är tydligt att det även här är stadsområdena som har den högsta andelen utomeuropeiska företagsledare. För populationen som har beviljats företagsstöd rör det sig om mycket få företag, endast fyra stycken. Detta kan naturligtvis bero på en rad olika faktorer. Bland annat kan det bero på branschspecifika orsaker kopplade till budgeten för enskilda stödåtgärder, men också på att information om landsbygdsprogrammet inte når ut till målgruppen och på en okunskap hos stödmyndigheterna

25


6 Slutsatser I rapporten har en övergripande kartläggning gjorts av hur företagandet ser ut i stadsrespektive landsbygdskommuner och i den population av företag som har beviljats företagsstöd inom ramen för landsbygdsprogrammet. Av de jämförelser och analyser som har utförts kan följande slutsatser dras: •

Statistiken visar att näringar som är beroende av en (geografisk) närhet till marknaden tenderar att dominera i stadsområden, medan näringar som inte har samma behov tenderar att dominera i landsbygdsområden.

Vissa sektorer som tydligt ökar sin andel av det totala antalet företag i landet genererar en mycket liten andel företagsstöd. Detta beror delvis på stödstrukturen eftersom den största delen av företagsstödens budget domineras av jordbruksrelaterade åtgärder. Men kan det också bero på en ovana hos stödmyndigheterna att bedöma ansökningar från ”nya” branscher och att information om programmet inte har nått ut till alla potentiella målgrupper.

Andelen soloföretag är relativt sett något högre på landsbygden, liksom andelen företag som har en låg omsättning. Men även om de små företagen är andelsmässigt större på landsbygden är det i stadsområdena som deras antal procentuellt sett växer mest.

Beviljandet av företagsstöd går i huvudsak till små företag utan anställda. Däremot har den största andelen företag som fått företagsstöd en något högre omsättning än vad den största andelen företag i landet totalt sett har. Det är sannolikt en effekt av att en stor del av budgeten är vigd åt etablerade jordbruksföretag, vars omsättning per sysselsatt i genomsnitt är relativt hög.

Antalet företag per capita är högre på landsbygden än i staden, dvs. andelsmässigt fler människor driver företag på landsbygden. Detta kan bero på en rad olika faktorer. Delvis beror det på att andelen jordbruksföretag är högre på landsbygden. Jordbruksföretagen är många, men har ofta få eller inga anställda. Det kan också bero på att det finns en brist på andra anställningsmöjligheter inom rimligt pendlingsavstånd och därmed driver man eget företag. En annan möjlig förklaring är att det i områden där det råder en utbredd småskalighet finns en större benägenhet att köpa tjänster från andra företag istället för att anställa, vilket resulterar i fler företag per capita.

Tillväxten av antalet företag är högre i stadskommunerna än i landsbygdskommunerna, vilket sammanfaller med att befolkningsökningen har varit starkare i dessa områden. På regional nivå finns samma samband mellan befolkningsökning och företagstillväxt, men med vissa avvikelser. De nordligare länen har en stark tillväxt av antalet företag på landsbygden trots en befolkningsminskning som ligger över landsbygdskommunernas riksgenomsnitt.

Andelen företag som har en kvinna som operativ företagsledare är generellt sett lägre på landsbygden än i staden, men det finns län som visar på motsatsen. Stöden i landsbygdsprogrammet har dock hittills (i flertalet fall) använts till att befästa den bild som redan finns istället för att användas som en hävstång för att öka andelen kvinnor som driver företag.

26


Andelen utlandsfödda är, liksom för företag med kvinnor som företagsledare, generellt sett högre i stadskommunerna. Beviljandet av företagsstöd inom landsbygdsprogrammet har hittills, generellt sett, inte främjat företagare med utländsk bakgrund.

6.1 Vidare studier På grund av rapportens grova sektorsindelning är olika branschnedslag en naturlig fortsättning på denna studie i syfte att få ytterligare kunskap om hur företagsstrukturen ser ut i landet. De trender vi ser på övergripande nivå för en bransch behöver inte vara sant för alla de ingående delbranscherna. Det finns dessutom ett flertal branscher som på senaste tid har fått särskild uppmärksamhet i landsbygdssammanhang, vilket också motiverar särskilda fördjupningar. Regeringen inledde exempelvis 2006 en satsning på hästsektorn, 2007 lanserades den nya livsmedelsstrategin och Nutek har fått i uppdrag att under år 2008 och 2009 driva ett program för att underlätta entreprenörskap inom vård och omsorg. En viktig fråga för både häst- och livsmedelsbranschen är också turistfrågorna. En betydande del av de företag som startas i Sverige drivs av personer som är födda utomlands. Men fortfarande är andelen utlandsfödda företagare på landsbygden låg, vilket motiverar vidare studier av vilka hinder och möjligheter som finns för invandrare att starta företag på landsbygden. Av analysresultaten framgår att tillväxten i antalet landsbygdsföretag skiljer sig åt mellan länen. Detta indikerar att förutsättningarna för att driva företag kan se ganska olika ut beroende på i vilken landsbygdskommun man befinner sig. Denna studie skulle därför kunna nyanseras genom att titta vidare på hur förutsättningarna skiljer sig mellan den tätortsnära landsbygden och den mer glesa landsbygden.

27


7 Bilaga 1 - Klassificering av landsbygdskommuner Län

Kommun

Klassificering

Stockholms län

Upplands Väsby

Storstadsområden

Stockholms län

Vallentuna

Storstadsområden

Stockholms län

Österåker

Stadsområden

Stockholms län

Värmdö

Stadsområden

Stockholms län

Järfälla

Storstadsområden

Stockholms län

Ekerö

Storstadsområden

Stockholms län

Huddinge

Storstadsområden

Stockholms län

Botkyrka

Storstadsområden

Stockholms län

Salem

Storstadsområden

Stockholms län

Haninge

Storstadsområden

Stockholms län

Tyresö

Storstadsområden

Stockholms län

Upplands-Bro

Storstadsområden

Stockholms län

Nykvarn

Storstadsområden

Stockholms län

Täby

Storstadsområden

Stockholms län

Danderyd

Storstadsområden

Stockholms län

Sollentuna

Storstadsområden

Stockholms län

Stockholm

Storstadsområden

Stockholms län

Södertälje

Storstadsområden

Stockholms län

Nacka

Storstadsområden

Stockholms län

Sundbyberg

Storstadsområden

Stockholms län

Solna

Storstadsområden

Stockholms län

Lidingö

Storstadsområden

Stockholms län

Vaxholm

Storstadsområden

Stockholms län

Norrtälje

Landsbygd

Stockholms län

Sigtuna

Storstadsområden

Stockholms län

Nynäshamn

Landsbygd

Uppsala län

Håbo

Storstadsområden

Uppsala län

Älvkarleby

Stadsområden

Uppsala län

Knivsta

Storstadsområden

Uppsala län

Tierp

Landsbygd

Uppsala län

Uppsala

Stadsområden

Uppsala län

Enköping

Landsbygd

Uppsala län

Östhammar

Landsbygd

28


Uppsala län

Heby

Landsbygd

Södermanlands län

Vingåker

Landsbygd

Södermanlands län

Gnesta

Stadsområden

Södermanlands län

Nyköping

Landsbygd

Södermanlands län

Oxelösund

Storstadsområden

Södermanlands län

Flen

Landsbygd

Södermanlands län

Katrineholm

Landsbygd

Södermanlands län

Eskilstuna

Stadsområden

Södermanlands län

Strängnäs

Landsbygd

Södermanlands län

Trosa

Landsbygd

Östergötlands län

Ödeshög

Landsbygd

Östergötlands län

Ydre

Landsbygd

Östergötlands län

Kinda

Landsbygd

Östergötlands län

Boxholm

Landsbygd

Östergötlands län

Åtvidaberg

Landsbygd

Östergötlands län

Finspång

Landsbygd

Östergötlands län

Valdemarsvik

Landsbygd

Östergötlands län

Linköping

Stadsområden

Östergötlands län

Norrköping

Stadsområden

Östergötlands län

Söderköping

Stadsområden

Östergötlands län

Motala

Landsbygd

Östergötlands län

Vadstena

Landsbygd

Östergötlands län

Mjölby

Landsbygd

Jönköpings län

Aneby

Landsbygd

Jönköpings län

Gnosjö

Landsbygd

Jönköpings län

Mullsjö

Landsbygd

Jönköpings län

Habo

Stadsområden

Jönköpings län

Gislaved

Landsbygd

Jönköpings län

Vaggeryd

Landsbygd

Jönköpings län

Jönköping

Stadsområden

Jönköpings län

Nässjö

Landsbygd

Jönköpings län

Värnamo

Landsbygd

Jönköpings län

Sävsjö

Landsbygd

Jönköpings län

Vetlanda

Landsbygd

Jönköpings län

Eksjö

Landsbygd

Jönköpings län

Tranås

Landsbygd

Kronobergs län

Uppvidinge

Landsbygd

Kronobergs län

Lessebo

Landsbygd

29


Kronobergs län

Tingsryd

Landsbygd

Kronobergs län

Alvesta

Landsbygd

Kronobergs län

Älmhult

Landsbygd

Kronobergs län

Markaryd

Landsbygd

Kronobergs län

Växjö

Stadsområden

Kronobergs län

Ljungby

Landsbygd

Kalmar län

Högsby

Landsbygd

Kalmar län

Torsås

Landsbygd

Kalmar län

Mörbylånga

Landsbygd

Kalmar län

Hultsfred

Landsbygd

Kalmar län

Mönsterås

Landsbygd

Kalmar län

Emmaboda

Landsbygd

Kalmar län

Kalmar

Stadsområden

Kalmar län

Nybro

Landsbygd

Kalmar län

Oskarshamn

Landsbygd

Kalmar län

Västervik

Landsbygd

Kalmar län

Vimmerby

Landsbygd

Kalmar län

Borgholm

Landsbygd

Gotlands län

Gotland

Landsbygd

Blekinge län

Olofström

Landsbygd

Blekinge län

Karlskrona

Stadsområden

Blekinge län

Ronneby

Landsbygd

Blekinge län

Karlshamn

Landsbygd

Blekinge län

Sölvesborg

Landsbygd

Skåne län

Svalöv

Stadsområden

Skåne län

Staffanstorp

Storstadsområden

Skåne län

Burlöv

Storstadsområden

Skåne län

Vellinge

Storstadsområden

Skåne län

Östra Göinge

Landsbygd

Skåne län

Örkelljunga

Landsbygd

Skåne län

Bjuv

Stadsområden

Skåne län

Kävlinge

Storstadsområden

Skåne län

Lomma

Storstadsområden

Skåne län

Svedala

Storstadsområden

Skåne län

Skurup

Storstadsområden

Skåne län

Sjöbo

Landsbygd

Skåne län

Hörby

Landsbygd

Skåne län

Höör

Stadsområden

30


Skåne län

Tomelilla

Landsbygd

Skåne län

Bromölla

Landsbygd

Skåne län

Osby

Landsbygd

Skåne län

Perstorp

Landsbygd

Skåne län

Klippan

Landsbygd

Skåne län

Åstorp

Stadsområden

Skåne län

Båstad

Landsbygd

Skåne län

Malmö

Storstadsområden

Skåne län

Lund

Storstadsområden

Skåne län

Landskrona

Storstadsområden

Skåne län

Helsingborg

Stadsområden

Skåne län

Höganäs

Landsbygd

Skåne län

Eslöv

Landsbygd

Skåne län

Ystad

Landsbygd

Skåne län

Trelleborg

Storstadsområden

Skåne län

Kristianstad

Stadsområden

Skåne län

Simrishamn

Landsbygd

Skåne län

Ängelholm

Landsbygd

Skåne län

Hässleholm

Landsbygd

Hallands län

Hylte

Landsbygd

Hallands län

Halmstad

Stadsområden

Hallands län

Laholm

Landsbygd

Hallands län

Falkenberg

Landsbygd

Hallands län

Varberg

Landsbygd

Hallands län

Kungsbacka

Storstadsområden

Västra Götalands län

Härryda

Storstadsområden

Västra Götalands län

Partille

Storstadsområden

Västra Götalands län

Öckerö

Storstadsområden

Västra Götalands län

Stenungsund

Storstadsområden

Västra Götalands län

Tjörn

Storstadsområden

Västra Götalands län

Orust

Landsbygd

Västra Götalands län

Sotenäs

Landsbygd

Västra Götalands län

Munkedal

Landsbygd

Västra Götalands län

Tanum

Landsbygd

Västra Götalands län

Dals-Ed

Landsbygd

Västra Götalands län

Färgelanda

Landsbygd

Västra Götalands län

Ale

Storstadsområden

Västra Götalands län

Lerum

Stadsområden

31


Västra Götalands län

Vårgårda

Landsbygd

Västra Götalands län

Bollebygd

Storstadsområden

Västra Götalands län

Grästorp

Stadsområden

Västra Götalands län

Essunga

Landsbygd

Västra Götalands län

Karlsborg

Landsbygd

Västra Götalands län

Gullspång

Landsbygd

Västra Götalands län

Tranemo

Landsbygd

Västra Götalands län

Bengtsfors

Landsbygd

Västra Götalands län

Mellerud

Landsbygd

Västra Götalands län

Lilla Edet

Stadsområden

Västra Götalands län

Mark

Landsbygd

Västra Götalands län

Svenljunga

Landsbygd

Västra Götalands län

Herrljunga

Landsbygd

Västra Götalands län

Vara

Landsbygd

Västra Götalands län

Götene

Landsbygd

Västra Götalands län

Tibro

Landsbygd

Västra Götalands län

Töreboda

Landsbygd

Västra Götalands län

Göteborg

Storstadsområden

Västra Götalands län

Mölndal

Storstadsområden

Västra Götalands län

Kungälv

Storstadsområden

Västra Götalands län

Lysekil

Landsbygd

Västra Götalands län

Uddevalla

Stadsområden

Västra Götalands län

Strömstad

Landsbygd

Västra Götalands län

Vänersborg

Landsbygd

Västra Götalands län

Trollhättan

Stadsområden

Västra Götalands län

Alingsås

Landsbygd

Västra Götalands län

Borås

Stadsområden

Västra Götalands län

Ulricehamn

Landsbygd

Västra Götalands län

Åmål

Landsbygd

Västra Götalands län

Mariestad

Landsbygd

Västra Götalands län

Lidköping

Landsbygd

Västra Götalands län

Skara

Landsbygd

Västra Götalands län

Skövde

Stadsområden

Västra Götalands län

Hjo

Landsbygd

Västra Götalands län

Tidaholm

Landsbygd

Västra Götalands län

Falköping

Landsbygd

Värmlands län

Kil

Stadsområden

Värmlands län

Eda

Landsbygd

32


Värmlands län

Torsby

Gles Landsbygd

Värmlands län

Storfors

Landsbygd

Värmlands län

Hammarö

Stadsområden

Värmlands län

Munkfors

Landsbygd

Värmlands län

Forshaga

Stadsområden

Värmlands län

Grums

Landsbygd

Värmlands län

Årjäng

Landsbygd

Värmlands län

Sunne

Landsbygd

Värmlands län

Karlstad

Stadsområden

Värmlands län

Kristinehamn

Landsbygd

Värmlands län

Filipstad

Landsbygd

Värmlands län

Hagfors

Landsbygd

Värmlands län

Arvika

Landsbygd

Värmlands län

Säffle

Landsbygd

Örebro län

Lekeberg

Stadsområden

Örebro län

Laxå

Landsbygd

Örebro län

Hallsberg

Landsbygd

Örebro län

Degerfors

Landsbygd

Örebro län

Hällefors

Landsbygd

Örebro län

Ljusnarsberg

Landsbygd

Örebro län

Örebro

Stadsområden

Örebro län

Kumla

Stadsområden

Örebro län

Askersund

Landsbygd

Örebro län

Karlskoga

Landsbygd

Örebro län

Nora

Landsbygd

Örebro län

Lindesberg

Landsbygd

Västmanlands län

Skinnskatteberg

Landsbygd

Västmanlands län

Surahammar

Landsbygd

Västmanlands län

Kungsör

Landsbygd

Västmanlands län

Hallstahammar

Landsbygd

Västmanlands län

Norberg

Landsbygd

Västmanlands län

Västerås

Stadsområden

Västmanlands län

Sala

Landsbygd

Västmanlands län

Fagersta

Landsbygd

Västmanlands län

Köping

Landsbygd

Västmanlands län

Arboga

Landsbygd

Dalarnas län

Vansbro

Gles Landsbygd

Dalarnas län

Malung

Gles Landsbygd

33


Dalarnas län

Gagnef

Landsbygd

Dalarnas län

Leksand

Landsbygd

Dalarnas län

Rättvik

Landsbygd

Dalarnas län

Orsa

Gles Landsbygd

Dalarnas län

Älvdalen

Gles Landsbygd

Dalarnas län

Smedjebacken

Landsbygd

Dalarnas län

Mora

Landsbygd

Dalarnas län

Falun

Stadsområden

Dalarnas län

Borlänge

Stadsområden

Dalarnas län

Säter

Stadsområden

Dalarnas län

Hedemora

Landsbygd

Dalarnas län

Avesta

Landsbygd

Dalarnas län

Ludvika

Landsbygd

Gävleborgs län

Ockelbo

Landsbygd

Gävleborgs län

Hofors

Landsbygd

Gävleborgs län

Ovanåker

Landsbygd

Gävleborgs län

Nordanstig

Landsbygd

Gävleborgs län

Ljusdal

Gles Landsbygd

Gävleborgs län

Gävle

Stadsområden

Gävleborgs län

Sandviken

Landsbygd

Gävleborgs län

Söderhamn

Landsbygd

Gävleborgs län

Bollnäs

Landsbygd

Gävleborgs län

Hudiksvall

Landsbygd

Västernorrlands län

Ånge

Gles Landsbygd

Västernorrlands län

Timrå

Stadsområden

Västernorrlands län

Härnösand

Landsbygd

Västernorrlands län

Sundsvall

Stadsområden

Västernorrlands län

Kramfors

Landsbygd

Västernorrlands län

Sollefteå

Gles Landsbygd

Västernorrlands län

Örnsköldsvik

Landsbygd

Jämtlands län

Ragunda

Gles Landsbygd

Jämtlands län

Bräcke

Gles Landsbygd

Jämtlands län

Krokom

Gles Landsbygd

Jämtlands län

Strömsund

Gles Landsbygd

Jämtlands län

Åre

Gles Landsbygd

Jämtlands län

Berg

Gles Landsbygd

Jämtlands län

Härjedalen

Gles Landsbygd

Jämtlands län

Östersund

Stadsområden

34


Västerbottens län

Nordmaling

Landsbygd

Västerbottens län

Bjurholm

Gles Landsbygd

Västerbottens län

Vindeln

Gles Landsbygd

Västerbottens län

Robertsfors

Landsbygd

Västerbottens län

Norsjö

Gles Landsbygd

Västerbottens län

Malå

Gles Landsbygd

Västerbottens län

Storuman

Gles Landsbygd

Västerbottens län

Sorsele

Gles Landsbygd

Västerbottens län

Dorotea

Gles Landsbygd

Västerbottens län

Vännäs

Landsbygd

Västerbottens län

Vilhelmina

Gles Landsbygd

Västerbottens län

Åsele

Gles Landsbygd

Västerbottens län

Umeå

Stadsområden

Västerbottens län

Lycksele

Gles Landsbygd

Västerbottens län

Skellefteå

Stadsområden

Norrbottens län

Arvidsjaur

Gles Landsbygd

Norrbottens län

Arjeplog

Gles Landsbygd

Norrbottens län

Jokkmokk

Gles Landsbygd

Norrbottens län

Överkalix

Gles Landsbygd

Norrbottens län

Kalix

Landsbygd

Norrbottens län

Övertorneå

Gles Landsbygd

Norrbottens län

Pajala

Gles Landsbygd

Norrbottens län

Gällivare

Gles Landsbygd

Norrbottens län

Älvsbyn

Landsbygd

Norrbottens län

Luleå

Stadsområden

Norrbottens län

Piteå

Landsbygd

Norrbottens län

Boden

Landsbygd

Norrbottens län

Haparanda

Landsbygd

Norrbottens län

Kiruna

Gles Landsbygd

35


8 Bilaga 2 – SNI 2002 De SNI-klasser som företagen har grupperats efter i denna rapport är som följer i tabellen nedan. Klass ”ej identifierat” är sådana företag som inte har någon detaljtyp.

SNI-grupp26 A. Jordbruk, jakt och skogsbruk B. Fiske C. Utvinning mineral D. Tillverkning E. El, gas, värme och vattenförsörjning F. Byggverksamhet G. Parti- och detaljhandel, reparation motorfordon, hushålls- och personliga artiklar H. Hotell och restaurangverksamhet I. Transport, magasinering och kommunikation J. Finansiell verksamhet K. Fastighet och uthyrningsverksamhet, företagstjänster L. Offentlig förvaltning och försvar, obligatorisk socialförsäkring M. Utbildning N. Hälso och sjukvård, sociala tjänster, veterinärverksamhet27 O. Andra samhälleliga och personliga tjänster28 P. Hushållens verksamhet Q. Verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader, o.d. Ö. Ej identifierat

26

I statistiken där företag med en omsättning under 1 tkr är bortrensade finns det inga företag i grupp P och Q, dvs. hushållens verksamhet, respektive verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader, o.d. 27 Inkluderar även hälsohem, kurortsanstalt och vilohem. 28 Exempelvis renhållning, avfallshantering, politiska organisationer, kultur, idrott, fritid och kroppsvård.

36


9 Bilaga 3 - Antal företag 2007 Antal företag per bransch 2007 för landet som helhet Antal företag totalt Jordbruk, jakt, skogsbruk

Antal om <1 tkr är bortrensat

207 798

176 369

1 694

1 455

614

523

58 477

49 394

1 505

1 236

72 411

60 398

123 372

100 487

Hotell/restaurang

26 201

20 810

Transport/kommunikation

32 131

27 949

7 404

3 240

249 458

179 713

575

246

Utbildning

15 184

9 461

Hälso/sjukvård/soc tj

27 719

13 867

Samhäll/personliga tj

107 523

65 746

Fiske Utvinning mineral Tillverkning El, gas, värme, vatten Byggverksamhet Parti-/detaljhandel, etc

Finansiell verksamhet Fastighet/uthyrning Offentlig förvaltn, försvar

Intern.organ/ambassader

3

-

Ej identifierat

13 730

4 732

Totalt antal

945 799

715 626

37


Antalet företag per bransch 2007 i stads- och landsbygdskommuner totalt, samt antalet företag per bransch i stads- och landsbygdskommuner för den population som har beviljats företagsstöd Landsbygd Jordbruk, jakt, skogsbruk

Stad

FTG stöd land FTG stöd stad 934

369

664

0

1

393

221

1

0

25 653

32 824

71

21

877

628

1

1

Byggverksamhet

28 685

43 726

18

6

Parti-/detaljhandel, etc

42 535

80 837

31

17

9 438

16 763

32

9

12 022

20 109

16

1

1 262

6 142

0

0

56 412

193 046

46

21

168

407

0

0

Utbildning

3 800

11 384

3

2

Hälso/sjukvård/soc tj

6 836

20 883

5

3

Samhäll/personliga tj

33 202

74 321

41

26

3

0

0

4 280

9 450

62

25

364 166

581 633

1261

502

Fiske

137 573

70 225

1 030

Utvinning mineral Tillverkning El, gas, värme, vatten

Hotell/restaurang Transport/kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet/uthyrning Offentlig förvaltn, försvar

Intern.org/ambassader Ej identifierat Totalt antal

-

Antal företag per omsättningsklass 2007 i stads- och landsbygdskommuner samt antal företag per omsättningsklass i stads- och landsbygdskommuner för de företag som beviljats företagsstöd Landsbygd

Stad

FTG stöd land FTG stöd stad

< 1 tkr

75 318

154 855

220

61

1 - 499 tkr

184 333

239 200

337

123

500 - 999 tkr

30 345

53 428

122

62

1 000 - 4 999 tkr

49 482

82 718

442

176

5 000 - 9 999 tkr

10 529

19 575

92

41

10 000 tkr =<

14 159

31 857

48

39

Totalt

364 166

581 633

1261

502

38


Antal företag per anställningsklass 2007 för stads- och landsbygdskommuner totalt, samt antal företag per anställningsklass för stads- och landsbygdskommuner för den population som beviljats företagsstöd. Företag med en omsättning under 1 tkr är bortrensade för den totala populationen, inte för företagsstöden. Landsbygd 0 anst

Stad

FTG stöd land FTG stöd stad

219 926

293 035

849

297

1-4 anst

46 557

89 790

321

148

5-9 anst

11 351

20 666

54

22

10-19 anst

5 910

11 797

11

18

20-49 anst

3 220

7 031

12

6

50-99 anst

997

2 159

1

5

100-199 anst

413

1 069

-

-

200-499 anst

199

673

-

1

500 - anst

275

558

-

1

-

-

13

4

1 261

502

Uppgift saknas Totalt

288 848

426 778

39


Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se

ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-09/2-SE SJV offset, Jönköping, 2009 RA09:2

ra09_2  

This is the description