(se avsnitt 2.4.1). Tittar man närmare på dessa områden finner man fyra grödor som kan komma att bli en del av odlingen i Skåne vid sekelskiftet 2100: durum vete, kärnmajs, sojaböna och solros. Även energigrödorna kan nämnas i detta sammanhang. Durumvete
Durumvete härstammar från Medelhavsområdet, som är det huvudsakliga produk tionsområdet i Europa. Odlingen ger goda skördar i de torrare delarna av Tyskland ungefär upp till Berlin. Som nordligast odlas durumvete på ön Ven i Öresund. Durumvete är den typ av vete som ger de bästa skördarna vid låga nederbörds mängder och vill ha relativt höga temperaturer efter blomningen. I ett varmare klimat kan man tänka sig en odling i sydöstra Sverige. Durumvete har hög prote inhalt, åtminstone 13 procent i kärnan. Det finns både höst- och vårsorter, men på grund av dålig vinterhärdighet är det nästan bara vårsorterna som används. Kärnmajs
Odling av kärnmajs förväntas öka och odlingsområdet expanderar norrut, dock inte i samma takt och omfattning som fodermajsen. Sojaböna
Sojaböna är en självbefruktande ärtväxt med pålrot som främst odlas inom tempere rade områden. Den har inga större anspråk på odlingsplats, men trivs bäst i moig, lucker och väldränerad jord med ett pH-värde på cirka 6,5. Fröet gror vid 12–15 °C. Groddplantorna är ganska tåliga för lätt och kortvarig nattfrost. Odlingens spridning över världen har medfört att antalet olika sorttyper är mycket stort. Anpassningen till vattentillgång och temperatur är extremt stor. Sojabönor vill ha temperaturer på 20–30 °C under tillväxtperioden, och speciellt under blomning och baljsättning är plantorna känsliga för varierande väderlek. De sorter som odlas i Skandinavien har ungefär samma klimatkrav som bruna bönor, det vill säga sådd i maj och skörd i oktober. Danmark ligger vid odlingsgränsen för en kommersiell odling av sojaböna, men det är uppenbart att ett mildare klimat förskjuter odlingsgränsen norrut. Solros
I Storbritannien räknar man med att ett mildare klimat kommer att göra det möj ligt att odla flera av de sorter som i dag odlas i Frankrike. Solros kan också bli aktuellt att odla i Sverige, men osäkerheter i beräkningarna av klimatscenarier gör att det är svårt att säga när detta kan ske. Energigrödor
För ettåriga energigrödor, som spannmål och oljeväxter, bör samma slutsatser kunna dras som när de odlas för livsmedelsändamål. Framtida förändring av odlingen av fleråriga energigrödor, som salix, poppel, hybridasp, rörflen och andra energigräs, är svårt att säga något om, åtminstone med avseende på klimatförändringarna. Det är inte klimatet som hittills har varit begränsande för dessa grödor, utan snarare outvecklade produktions- och föräd lingskoncept och en osäker marknad. Det är mycket möjligt att arealerna kommer att öka de närmaste åren på grund av stora förändringar när det gäller tillgång till
32