Novell
Morgonmål för själen
som om mina lungor bubblar, och jag hostar upp mera förbannat slem, vars ruttna och ilskna smak etsar sig fast i mina tänder och på ändan av min tunga. Jag äcklas av mig själv, och inser att det är mitt fel. Jag vet inte hur, för jag vet inte vad jag gjort för att det här skulle hända. Men något har jag gjort. På något sätt har jag orsakat min misär, för det är ju jag som upplever den.
J
ag ger mig av på dagens första långa äventyr. Duschen. Den finns bakom kungadömet av kalla hallar och av Milton Bäcksbacka frusna tankar. Jag ger mig inte, jag får inte lukta skit som jag alltid gör, jag bara inte får. Jag stiger in, och slår på duschen. Vattnet är ännu kallt, så jag vrider snabbt ag lägger mig ned i det kalla mörkret, mötandes en säng kranen mot vänster, och väntar ett par sekunder på att det ska som är märklig på det sättet att den dels är just så hård värmas. Nähäp, inget varmvatten idag. När jag väl bestämt mig för att man känner när något är fel, men också tillräckligt att stiga ur slår jag snabbt en handduk runt mig, men tappar grepmjuk för att vara bekväm. Jag vrider. Nej, huvudet pet med min svaga högerarm, och handduken ligger på det fuktiga passade inte där. Här då? För mycket kuddar. För lite golvet. Jag böjer mig för att ta upp den, men halkar oelegant. kuddar. Till slut vänder jag på dynorna tills jag hittar en kall yta Vänster arm slår pladask mot det kalla golvet, men jag reagerar att vila huvudet på, varefter jag bestämmer att jag ska ligga helt knappt. Smärtan har för det mesta stillats av kylan, på något sätt. still tills sömnen bara inträffar. Men vem kan ligga helt still när Jag tar mig upp från golvet och går tillbaka, våt och frusen så många tankegångar, och så många impulser skjuts åt höger genom min kalla hall för att sedan snabbt slänga på och vänster? Jag känner mig som om hela kropmig lite kläder. Sedan börjar jag göra frukost. pen bara vill stiga upp och dansa igen, fast jag Jag står där, med smörkniven i handen och vet att jag är trött, och fast jag vet att jag frågar mig själv vad fan jag håller på med. inte har utrymme för sådant. Men jag Att göra frukost är inbyggt i märgen till vill dansa, fast jag vill sova. Kan man den grad att jag nu blir förvirrad om kanske sova dansande, eller dansa jag iakttar omgivningen medan jag sovande? gör det. Kaffet puttrar bredvid mig, Plötsligt ringer klockan, som vilket påpekar för mig att jag också från ingenstans. Jag sov ju inte den här gången har följt samma ens, hur kan klockan då bli så mönster. störande? Den skriker ut gälla Jag sätter mig ner vid datorn, falsetter i rummet, och jag hoplyssnades på någon vänlig internetpas att jag inte väckt grannarna, gubbe som förklarar för mig genetifast jag är väl medveten om att kens inverkan på mental ohälsa. Allt jag väckt hela helvetet med min som han säger blir liksom en enda förbannade klocka. Instinktivt, som lång sträng av ett ljud, monotont och ett djuriskt beteende, omfamnar min odelbart från massan. Men jag måste, ja jag hand knappen på klockan, varpå jag foto Elin Lindqvist måste utveckla mitt sinne om jag vill nå stormärker att jag satt mig i upprätt ställning. het. Om jag vill bli den jag vill bli, för det vill jag ju Nu kommer den svåra frågan, ska jag följa bli. Min självidentitet reflekteras i de tomma flaskorna mina instinkter och falla pladask tillbaka i sängen, jag har bakom datorskärmen, och alla de små bitar krimskrams eller ska jag fortsätta ... Nä, jag fortsätter. som jag känner igen att jag någon gång väldigt desperat ville ha, Jag vet att jag måste tvinga mig, så jag stiger upp och ut ur och fått. Men kunde jag ha önskat något annat? Nej fan, vad var sängen. Ingen barmhärtighet här, och det märker jag eftersom det det han talade om nu då? är kyligt när jag stiger upp. Hela min kropp blir som omfamnad av Jag ser på klockan. 15 minuter tills jag ska stå glad och till kylans kram, och jag börjar skaka lite sådär lätt. Jag skakar av mig tjänst för de som ska fylla mitt huvud med kunskap som jag sedan kylan, och tvingar mig vidare. Jag ska hålla mig stående. Jag ska någon dag ska försöka omvandla till lycka. Ja, ibland är det ju ren tvinga mitt huvud att bli min slav, och tvinga det till att väckas lycka att få lära sig det, men nu och då kan det ju kännas som om fastän det så gärna vill tillbaka till vilan. Jag märker sen hur min huvudet vore en grekisk bank. mun smakar. Slem. Allt smakar slem. Allt luktar slem. Mina bihålor är täppta av slem, och vid det första andetag jag tar så märker esan över är kall. Den första snön har börjat falla från jag hur det kommer att flyta ut och våldsamt ner på golvet när himlen, men lyckligtvis är det ändå vindstilla. Skulle jag försöker andas ut. Jag håller andan, och hoppar desperat mot det ha varit blåsigt skulle det ha varit värre. Där finns hushållspappret. Jag hinner dit före nåt händer. Jag snyter mig, lycka, i hur det kunde vara värre. Kanske om jag köpt och kastar pappret utan en blick mot kreationen, men inte förrän bättre kläder, och oroat mig mer om att värma mig jag börjar hosta våldsamt, och vet vad det är. Det känns liksom
J
R
44P��������������På gränsen