GUSTAV iii DEL 4
När Gustav III fick nys om ryktesspridningen och fick höra att hans egen mor var delaktig reagerade han våldsamt och i sin första iver förklarade han för omgivningen att han betraktade änkedrottningens förfarande som ett majestätsbrott, och att han ville förvisa henne till Pommern. Änkedrottning Lovisa Ulrika flyttade motvilligt från Kungliga slottet till Fredrikshovs slott på Östermalm.
nan att kungen själv hade meddelat henne det. ”Var på er vakt”, fortsatte änkedrottningen, ”jag fruktar nämligen att detta barn icke är kungens. Ni känner väl till alla rykten som äro i omlopp bland allmänheten rörande Munck? Skulle det nu verkligen vara förhållandet att hon är i välsignat tillstånd, kommer detta att vara såväl eder själv som eder gemål till förfång. Hertigen måste därför varnas, på det att icke hans rättigheter må bliva inkräktade av en bastard.” När Gustav III fick nys om ryktesspridningen och fick höra att hans egen mor var delaktig, reagerade han våldsamt och i sin första iver förklarade han för omgivningen att han betraktade änkedrottningens förfarande som ett majestätsbrott, och att han ville förvisa henne till Pommern. Till de som protesterade och menade att hon trots allt var hans mor, gav han svaret att blodsbandet inte kunde ”uttänja sig i oändlighet” och att han måste försvara sig mot hennes lömska anfall. Lovisa Ulrika utövade också ett farligt inflytande på hertigarna, och kungen förutsåg att ”så länge min moder stannar i Sverige, har jag att vänta nya strider, var gång mina bröder besöka henne”. Men så stillade sig stormen till en lågmäld bris. Hösten kom och med den gjordes alla högtidliga förberedelser för att ta emot det lilla barnet till världen. Natten mellan den sista oktober och första november satte värkarna äntligen in. Sofia Magdalenas våning på Stockholms slott var fylld av hovfunktionärer och andra förnäma be-
sökare. Dörrarna till den eleganta paradsängkammaren stod vidöppna, och vem som helst kunde gå in och ut ur rummet efter behag. Vid sängen samlades hertigarna och de kungliga damerna samt några riksråd med fruar. Vid ett bord satt en protokollförare och raspade ner hela händelseförloppet på sina papper. Klockan kvart i sju på morgonen hände det. Gustav III rusade fram till sängen. Man hade all möda att hindra honom från att rycka åt sig barnet innan man fått möjligheten att tvätta det. Han slöt det lilla livet i sina armar, och därefter försvann han ut i förmaket där han
Gustav IV Adolf, son till Gustav III och Sofia Magdalena, föddes 1 november 1778 på Stockholms slott i Stockholm, död 7 februari 1837 i Sankt Gallen, Schweiz, var kung av Sverige 1792–1809, och gift 31 oktober 1797 med Fredrika av Baden. Målning av Johann Baptist Lampi.
lycklig och stolt förkunnade att det blivit en stor och stark gosse, en kronprins. Alla närvarande applåderade och flockade sig kring den nyblivne fadern för att kyssa hans händer. ”Om ni visste vad för stort huvud han haver”, sade han till den glada församlingen. Därefter banade han sig fram genom församlingen till hovstallmästaren Munck. Han kunde inte nog betyga honom sin tacksamhet och flera gånger omfamnade han sin vän. I detsamma dånade saluten över Stockholm. Röken från 1 024 kanonskott svepte in staden i en tjock rök. Klockan sju började Tyska kyrkans klockspel att klinga över kvarteren. Men bara någon timme senare skulle Gustav III:s glädje förbytas i förtvivlan och chock. I sin hand fick han ett kort meddelande från modern på Fredrikshovs slott där hon visserligen skrev att hon delade hans lycka, men därefter tillät hon sig ett insinuant sting mot sonen som antydde att hon alls inte övergett tankarna på att Munck var far till det lilla barnet: ”Jag väntar av framtiden och tiden att den slöja som täcker edra ögon, skall slitas sönder.” Kungens svar lät inte vänta på sig. Han förklarade med några få rader att hon hade förgiftat den vackraste dagen i hans liv och uppmanade henne att hålla sig hemma på Fredrikshov. Han återsåg henne först när hon låg för döden i juli 1782. Ryktet som hon varit med om att sprida skulle dock överleva henne och vandra vidare från mun till mun genom seklerna. Ända till våra dagar.
106 Kungliga Magasinet JUNI 2013
104-109 GUSTAV III/BERIDNA.indd 106
2013-05-21 23.26