Kent hade egentligen tänkt bli polis
Det går inte skriva en artikel om Kent Persson utan att komma in på det här med kvinnor. För många arjeplogare är han känd som en riktig kvinnokarl. han har till och med fått ett smeknamn, ett smeknamn som han själv är medveten om och tycker är lite smått roande. – Kåta Kent. Ja, jag får helt enkelt se det som ren och skär marknadsföring. Vad annat kan man göra, skrattar han. Han är moskoselbo från början och flyttade till Arjeplog i vuxen ålder för kärlekens skull. Han har tre vuxna barn. – Jag har haft tur med mina fruntimmer. De har varit bra kvinnor och jag har fått tre fina barn. Fyra härliga barnbarn har jag också.
Kent har alltid varit sportintresserad och idrotten har varit en stor del av hans liv. Han har varit aktiv inom många olika sporter. I ungdomsåren var han en duktig skidåkare, tävlade en hel del, tränade jämt och ständigt och drömde om att bli en ny Sixten Jernberg. Kent berättar att han brukade träna höjdhopp i potatislandet hemma på gården. Som höjdhoppsstav använde han ett bambuspö. En dag var han ute och hoppade för fullt när spöet gick av och han ramlade ner och bröt armen. Vilket inte hindrade honom från att med armen i mitella delta i skolmästerskapen i trekamp.
Bilden är tagen på skolmästerskapen i Moskosel 1961. Kent Persson, står längst till vänster, han är 13 år. I mitten står magister Inge och till höger kompisen Sture.
Kent är av en rastlös natur och full av energi, har alltid något på gång, enligt honom själv. Han slöjdar en hel del, gör knivar, kosor, örhängen och mycket annat. Förutom idrott och kvinnor har ett annat stor intresse varit att göra tjärdalar. Konsten att bränna en tjärdal lärde han sig av sin pappa Leo. En tjärdal brinner i flera dygn och det är mycket förberedelserbete innan man kan tända den. Kent gjorde folkfest av sina tjärdalar. Han ordnade underhållning och korv och publiken strömmade till. En av gångerna lyckades han med att få Brita Borg att komma. – Då var farsgubben lycklig, alldeles till sig i trasorna.
Kent Persson är född 1948 och uppväxt i Moskosel.
Så var det de här med att han ville bli polis. När grundskolan var slut tyckte hans pappa att det var dags att göra ett yrkesval. Kent berättade då om sina funderingar på att utbilda sig till polis. Sagt och gjort, han sökte polisiäryrkesskola och kom till sin förvåning in. – Bland 4000 sökande antog de fjorton stycken. Jag var en av dem, det var en härlig känsla. Efter ett år på polisskolan gjorde han lumpen i femton månader, tanken var att sedan fortsätta polisutbildningen. Men ödet ville annorlunda. En kompis hade sökt jobb hos Televerket och tyckte då att Kent skulle göra detsamma. – Samma vecka fick jag besked både att jag fick fortsätta på polisskolan och att jag hade fått jobb på Televerket. Jag hade en fruktansvärd beslutsångest. Han valde Televerket, det kändes tryggt och dessutom kunde han då stanna kvar i hemtrakterna. Ett beslut han så här med facit i hand har ångrat lite ibland. Trots att han trivdes mycket bra med sitt arbete på Televerket, inte minst för alla de sociala kontakter arbetet innebar. – Jag tror att jag skulle ha blivit en bra polis. Men å andra sidan, då hade mitt liv sett helt annorlunda ut, så jag är trots allt ändå glad för att det blev som det blev. 1994 slutade han som televerkare. Det var nya tider. Telefonen skulle digitaliseras och många fick sparken, däribland Kent. Men nytt arbete hade han inga svårigheter att hitta. – Vill man jobba så finns det jobb. Allt kanske inte direkt är ens drömjobb, men arbete finns alltid.
Nästa Arjeplogar’n
utgivning 27 oktober inför Allhelgona, manusstopp 20 oktober Välkommen med din annons! jennyolotta@gmail.com , Jenny 070 - 256 16 19, Lotta 070 - 280 29 79 24
Arjeplogar’n