Hela resan, nr 4 2007

Gästkrönikan Journalisten Täppas Fogelberg om ett kanske bortglömt svar på frågan om tillgänglighet sid 22 Ny pendeltågsstation När Vegastaden ska byggas vid Nynäsbanan är stationen en viktig del i planerna sid 18–19 Nr 4 2007

En tidning om SL-trafiken

Nya Närtrafiklinjer Färdtjänsten förbättrar servicen för människor som har svårt att gå och behöver mer tid på sig sid 20

SLs lokala ansvar Så här arbetar vi för trygghet och tillgänglighet

TEMA TRYGGHET OCH TILLGÄNGLIGHET 4–5

En trygg och säker SL-miljö Trygghetsarbetet är en kombination av smart teknik, väl synlig personal och samverkan med övriga samhället.

6-7

Bra med kamera i bussen För Yvonne på bussgaraget i Botkyrka känns det bra med kameror på natturen.

8-10

Trygghet för personal och resenärer

Trygghetscentralen är öppen dygnet runt och arbetar över alla trafikslag.

11

Polisen granskar bilder Vid misstänka brott kan bilder från SLs trygghetskameror bli bildbevis.

14–15 Alla ska kunna resa med SL År 2010 ska SL-trafiken vara tillgänglig också för människor med funktionshinder.

16–17 Resa i rullstol kräver tålamod Amir om hur det fungerar att åka kollektivt med permobil.

Hela resan Nr 4 2007, årgång fyra Hela resan ges ut av AB Storstockholms Lokaltrafik och kommer ut med fyra nr per år.

Tfn 08-686 1600 Fax 08-686 1444 E-post tidningen@sl.se Postadress 105 73 Stockholm Besöksadress Lindhagensgatan 100 (T-bana Stadshagen/Thorildsplan) Ansvarig utgivare Jesper Tengblad, 08-686 1872 Chefredaktör Carina Kling, 08-686 1613 Redaktion Jan E Svensson Hela Resan strävar efter att ge en allsidig och korrekt bild av SL-trafiken. Åsikter som kommer till uttryck överensstämmer inte alltid med SLs policy.

Prenumeration Adressändringar anmäls alltid till respektive arbetsgivare eller pensionärsförening. För övriga prenumerationsfrågor, mejla redaktionen: tidningen@sl.se Layout Jan E Svensson Tryckeri EO Grafiska AB Miljö ISO 14001:2004

Ledare Bra ska bli bättre!

Foto Anna-Mia Rådberg

SL-trafiken går som tåget med 20 000 nya resenärer hittills i år* och 70 procent nöjda kunder i oktober. Båda noteringarna är ”all time high” och man kanske kunde tro att vi skulle vara nöjda och glada på SL och luta oss tillbaka. Men det är tvärtom. Det finns massor att förbättra. Förutom bland annat punktligheten i pendeltågstrafiken gäller det temat för detta nummer av Hela resan – tryggheten i trafiken.

Dessvärre är det inte mer än fyra kvinnor av tio som känner sig trygga när de nattetid rör sig ensamma i SL-trafiken. Fenomenet är en avspegling av storstadens problem – samma situation råder på gator och torg.

På SL har vi dock inte för avsikt att slå oss till ro med detta konstaterande. Mycket är på gång för att förbättra situationen.

Under 2008 ska vi ha installerat 18 000 nya trygghetskameror på stationer, i tåg och på bussar. Med direktkontakt till SLs trygghetscentral från bland annat alla tunnelbanestationer ska detta öka både den faktiska och upplevda trygghetskänslan i vår trafik.

Ett stort problem är den otrygghet man kan känna på väg till och från tunnelbanan eller pendeltågsstationen. I kontakt med Stockholms stad och länets övriga kommuner ska vi nu slå ett slag för att förbättra dessa miljöer, bland annat med förbättrad belysning, en viktig faktor i sammanhanget.

En annan faktor av stor betydelse är att vår personal är närvarande i kundmiljöerna. I början av 2008 kommer vi att göra försök med mer varierande arbetsuppgifter för stationsvärdar, spärrexpeditörer och övrig stationspersonal samt biljettkontrollanter och betalvärdar. Genom att göra arbetsuppgifterna mer varierande och mer serviceinriktade vill vi närma personalen och resenärerna varandra på ett sätt som ska öka trivseln och därmed även känslan av trygghet.

Läs också om vår satsning för att göra trafiken mer tillgänglig för personer med olika slags funktionshinder. Ambitionen är att alla som kan ta sig till och från våra stationer och hållplatser också ska kunna resa med oss på ett så enkelt sätt som möjligt. Ett betydande investeringsprogram ska ta oss dit och det mesta ska vara klart år 2010.

ISSN 1652–1781 Upplaga 17 100 Omslagsbild Melker Dahlstrand Nästa nummer Utkommer 14 mars Manusstopp 31 januari

Ingemar Ziegler Vd AB SL * Januari-oktober 2007, jämfört med motsvarande 2006.

2

HELA RESAN

KRÖNIKAN

Tillänglighet kan stavas på flera sätt Gästkrönikör Täppas Fogelberg Foto Richard Ryan

Bussen surrar som en stor symaskin när den syr sig genom det plyschtjocka mörkret. Jag vet inte om chauffören som sitter strax framför mig skulle vilja se sig som en sömmerska, men helt klart sitter vi alla i våra egna fantasier.

Somliga har ögonen slutna och lutar sig inåt mot sig själva medan andra sitter med mp3-lurarna inkörda halvägs till hjärnan och det är bara en person som snackar och går på. Det är gubben snett bakom chauffören och han räknar upp alla de som dött i hemska sjukdomar den senaste tiden och chaufförens håriga händer vilar på ratten medan han säger ”MMM”. Men det räcker för att hålla gubben igång och han fortsätter att mala om döden.

Själv sitter jag och funderar på begreppet tillgänglighet: En dam, en 87-åring, ringde till det program jag leder, Ring P1, och talade om att hennes beställda färdtjänstbil inte dök upp på en hel timme och jag replikerade att hon skulle vara glad över att hon inte bodde i Övre Volta för där finns ingen Färdtjänst alls.

Då började telefontråden glöda av ilskna inringare och hälften av dem menade att jag var oförskämd mot en äldre dam och att en dam på 87 vårar är värd bättre medan andra hälften upplyste mig om att Övre Volta försvann för lika länge sedan som jag i tredje klass satt och äppas Fogelberg, bläddrade i en hundörad urnalist och författare skolatlas. I dag vet varje bildad människa att det heter Burkina Faso.

22

HELA RESAN

Till sist ringde en tjej som själv hade sina rötter i Afrika och hon kallade mig okunnig gubbtjyv eftersom jag inte begrep att om 87-åringen bott i hennes by i Afrika hade hon inte behövt någon Färdtjänst.

Då hade hon suttit på bygatan och druckit sådant där té som de dricker i ”Damernas Detektivbyrå” och spelat trumma med de andra gamlingarna.

Det finns uppenbarligen en del olika sätt att stava till ”tillgänglighet” och nyss klev jag av ett tåg och jag hade, blind som jag är, ringt till taxi och bett föraren att komma ut på perrongen. Det gjorde han inte och när jag väl satt i bilen blev vi oense om priset.

Han var definitivt ovillig att köra mig för den som jag tyckte helt schyssta summan som jag erbjudit och han förklarade att han verkligen inte hade någon lust att gå med mig in på en affär för att plocka upp lite matvaror. Jag kände en tilltagande förnedring fylla bilen. Bara för att jag, i kraft av min fysiska belägenhet inte satt med några bra kort, skulle jag inte behöva tåla hans skambud.

Jag tackade för mig och lämnade hans bil och knackade mig med den vita käppen genom ett flimrigt mörker. Jag försökte förstå var jag var och det var väl inte helt tryggt men vad som helst var bättre än att vara i den där dumma taxiförarens våld.

Till slut stötte jag ihop med en kille som pluggade på gymnasiet och han visade mig till busstationen och den plattform från vilken den buss skulle avgå som leder åt mitt håll.

Han skulle själv med en annan buss, men en flicka som skulle med samma buss som jag sade att hon kunde hålla koll på mig och se till att jag kom på bussen.

Allt löste sig så fint så fint och busschauffören hälsade med varm skrovlig röst som om jag var en gammal kamrat och så satt jag där i detta vibrerande mörker på en buss som sydde sig genom mörkret och jag insåg att ”tillgänglighet” nog stavas, förutom tekniska lösningar och hjälpmedel, empati och medmänsklighet. ▪

Täppas Fogelberg är radio- och tv-journalist, författare och fembarnsfar.

Han har bland annat skrivit ”Blindstyre; en snubblares berättelse”. I mars kommer en ny självbiografisk berättelse, ”Trött, fet och 50”.

”Jag replikerade att hon skulle vara glad över att hon inte bodde i Övre Volta för där finns ingen Färdtjänst alls.”

TILLGÄNGLIGHET

Färdtjänstens mål:

”Fler ska kunna resa med SL” Närtrafiken får två nya linjer nu i december. Tanken är att människor som har svårt att ta sig runt med den vanliga kollektivtrafiken, lättare ska kunna ta sig runt i länet med hjälp av Färdtjänsten.

Text Maria Johanson Foto: Erja Lempinen

Människor som av en eller annan anledning inte kan åka med SL, har möjlighet att åka med Landstingets Färdtjänst. Den erbjuder flera olika färdsätt: närtrafiklinjer, färdtjänsttaxi och specialfordon och trafikerar hela länet, från Södertälje till Norrtälje. Det finns till och med en närtrafiklinje som går hela vägen ut till Yxlan och Blidö från Norrtälje busstation.

– Samhället är inte alltid anpassat för den som har svårt att gå och kanske sitter i rullstol.

Men både Färdtjänsten och SL jobbar nu för att nå tillgänglighetsmålet som Riksdagen har satt upp, säger Kenny Fredman, informationsansvarig på Färdtjänsten.

Närtrafiken utökas

År 2010 ska kollektivtrafiken liksom övriga samhället vara tillgänglighetsanpassad. Det betyder att rulltrappor, hissar, tåg, plattformar och bussar måste vara anpassade till de människor som har funktionshinder av olika slag.

Närtrafiklinjerna är främst till för dem som behöver extra tid på sig och som har svårt att gå. I dag finns 29 sådana linjer. Ett steg i riktningen mot bättre service är att Färdtjänsten Landstingets färdtjänst tar vid när resenären inte kan åka med SL-trafiken.

20

HELA RESAN

FÄRDTJÄNSTEN I SIFFROR • Varje dag görs cirka 8 500 färdtjänstresor varav 1 500 med specialfordon • Varje år görs cirka 3 100 000 färdtjänstresor • Omkring 73 000 har tillstånd till färdtjänst • En resa med färdtjänsttaxi kostar i genomsnitt 213 kronor och specialfordon 344 kronor • En resa med Närtrafiken kostar cirka 20 kronor • Färdtjänstresenären betalar själv cirka 15 procent av kostnaden för färdtjänstresorna och Landstinget betalar resten.

NÄRTRAFIKEN UTÖKAS MED NYA LINJER En av 8 500 färdtjänstresor som görs varje dag i Stockholms län.

”År 2010 ska kollektivtrafiken, liksom övriga samhället, vara tillgänglighetsanpassad.” i år utökar sin trafik med ytterligare två linjer, som kommer att gå i Årsta och i Vällingby. På sikt är det tänkt att totalt åtta nya linjer ska trafikera delar av Stockholms län.

– Närtrafiken kommer att gå där det finns ett stort resandeunderlag, det vill säga där det bor många äldre inom ett geografiskt område.

Förarna är specialutbildade och tar extra hänsyn för att underlätta för resenärerna, berättar Kenny.

För att kunna åka med Närtrafiken i Årsta och Vällingby måste man beställa resan i förväg. Bussen går en gång i timmen och i stället för hållplatser avser man att stanna utanför porten.

– De här bussarna är bekvämare och de går något fortare än den vanliga Närtrafiken. Dessutom kan alla, även de som inte har färdtjänstkort, men som ändå har svårt att gå, använda

sig av de här bussarna, säger Hans Pettersson, trafikutvecklare på Färdtjänsten.

Det finns många skäl till att Färdtjänsten utökar servicen till resenärerna.

– Människor är mer aktiva i dag än tidigare och det ställer högre krav på oss. Vi vill minska svårigheten att ta sig runt för den som har svårt att gå, säger Hans.

2007 Årsta Vällingby (förstärkt trafik) 2008 Jakobsberg Spånga/Tensta Högdalen/Rågsved/Hagsätra Södertälje 2009 Danderyd/Mörby Brommaplan

Färdtjänsten kompletterar SL

Det talas om att ett av Färdtjänstens mål är färre resenärer. På tio år har Färdtjänsten minskat antalet resenärer med 10 000.

Enligt Kenny, grundar det sig på tillgänglighetsmålet.

– Vi vill att de flesta ska kunna resa med SL så länge som möjligt. Det ger individen en större grad av frihet. Sedan kommer det alltid att finnas de som behöver extra stöd och hjälp. För dem kommer vi såklart att finnas kvar. ▪

HELA RESAN

21

NYNÄSBANAN

HUDDINGE KOMMUN

PLANERAD TRAFIKPLATS PLANERAD PENDELTÅGSSTATION

G VÄ 73

NYN

ÄSB

ANA

N

VEGASTADEN

HANINGE CENTRUM

I dag är området mellan Skogås och Handen i Haninge till stort del obebyggt. År 2020 ska den nya Vegastaden vara fullt utbyggd med arbetsplatser, bostäder och en egen pendeltågsstation.

Samplanering ger bra kollektivtrafik

Vegastaden – ny station är en förutsättning När Haninge kommun planerar för den nya Vegastaden mellan Skogås och Haninge Centrum är både SL, Banverket och Vägverket med i arbetet från början. Nynäsbanan går rakt genom området som i dag är obebyggt.

18

HELA RESAN

Text Gunilla Schönning Illustrationer Haninge kommun

– Det tidiga samarbetet i ett helt nytt område ger oss unika möjligheter att planera för bra kollektivtrafik, säger Monica Casemyr, projektledare på SL. Nynäsbanan går på en hög banvall genom den framtida Vegastaden där Haninge kommun planerar för 3 000 bostäder plus arbetsplatser och service. Till servicen hör bra kollektivtrafik med bussar och en helt ny pendeltågsstation.

Målet är att den nya Vegastaden ska vara helt utbyggd 2020. I utkanten finns i dag ett område med fritidshus på väg att omvandlas till permanentbostäder.

Parallellt med förhandlingarna om Stockholms infrastruktur under hösten ska Haninge kommun, Banverket och SL göra en principöverenskommelse som klargör omfattning, ansvar och tidplaner. Den nya pendeltågsstationen beräknas kosta 180 miljoner kronor

torg

pendeltågsstation

Bålsta/Märsta

Stockholm C

MÖJLIG TIDPLAN • 2007 – Förhandlingar om Stockholms infrastruktur

Stockholms södra Årstaberg

• 2007 – Principöverenskommelse om ansvar, omfattning och detaljerad tidplan Älvsjö

Södertälje C/ Gnesta

och beslut om statsbidrag kan bli klart redan våren 2008. Monica har goda förhoppningar om att finansieringen ska lösas.

– Projektet har mycket god samhällsekonomi och alla parter är positiva. Om allt går i lås kan bygget starta 2011.

• 2009 – Fastställda detaljplaner för de centrala delarna av Vegastaden Farsta strand

• 2011 – Möjlig byggstart Trångsund Skogås

• 2013 – Vega station kan stå klar • 2015 – Centrala delarna av Vegastaden utbyggda • cirka 2020 – Vegastaden fullt utbyggd

VEGA

Samsyn ger bättre resultat

Vegastaden är ett ovanligt projekt eftersom området i dag är helt obebyggt. För SL är det viktigt att vara med från början, inte bara för den praktiska planeringen av stationen. SL vill också ha möjlighet att påverka bebyggelsens utformning. Med utgångspunkt från tillgänglighet och bullerstörning, gång- och cykelvägar, infartsparkeringar, busshållplatsernas och bussgatornas utformning och anslutning till stationen. Här är också Vägverket en viktig part eftersom de planerar för en ny trafikplats på väg 73 i närheten av Vegastaden.

– Med en gemensam samsyn kring bebyggelse och trafik blir arbetet effektivare och slutresultatet bättre, säger Monica.

Utformningen av den nya stationen och eventuella kommersiella lokaler i anslutning till den beror dels på de byggnadstekniska förutsättningarna, dels på hur finansieringen ordnas.

Ingen avstängning behövs

Bostäder och station kan byggas samtidigt och nuvarande pendeltågstrafik behöver inte

Handen

22 minuter till city Jordbro

Västerhaninge

Nynäshamn

stängas av under arbetet. Pendeltågsstationen med tillhörande entré, uppgångar, plattform, järnvägsbro och spår placeras i den norra änden av Vegastaden. Nynäsbanan har dubbelspår genom området och SL planerar nu för en tolv meter bred och 240 meter lång mittplattform med en ingång i den södra änden.

– För att få in plattformen måste Banverket flytta det västra spåret elva meter i sidled. I praktiken innebär det att de bygger ett nytt spår parallellt med det nuvarande, förklarar Daniel Jäderland, spårtrafikplanerare på SL. Nuvarande pendeltåg kommer därför inte att beröras av ombyggnaden mer än marginellt vid själva omkopplingen till det nya spåret.

Hur den nya stationen ska se ut är inte klart, men Daniel tror på en station av samma typ som vid Årstaberg med ingång från gatuplanet i söder upp till plattformen. Beroende på hur stort trafikantunderlaget norr om stationen blir, kan det på sikt bli aktuellt med ytterligare en ingång i norr från en planerad gång- och cykelbro.

Vegastaden byggs i flera etapper och fullt utbyggd 2020 bedöms den nya stationen ha cirka 8 000 av- och påstigande varje dag. Den nya stationen ger nya resmöjligheter även för boende som i dag kanske åker via Skogås eller Haninge Centrum. Restiden in till Stockholms Central beräknas till knappt 22 minuter. Daniel räknar inte med några stora förändringar i turtätheten.

Det finns kapacitet för fler passagerare på den här linjen, säger han. De som bor söder om Vegastaden mot Nynäshamn får dock en något längre restid in till Centralen, 1,5 – 2 minuter. ▪

HELA RESAN

19

TILLGÄNGLIGHET

Varje detalj är viktig när Amir ska åka med SL. Det som de flesta resenärer tar för givet, är inte självklart när han ska ta sig fram med permobilen.

Resa i rullstol kräver tålamod Det är värdelöst att försöka ta hissen från mellanplanet på T-centralen och upp till Centralen. Den stannar till, men varje gång är den fullproppad med folk, barnvagnar och väskor. Amir med sin permobil får inte plats.

Text Eva Hedberg Foto Melker Dahlstrand

Amir vet en annan väg. I stället för att åka uppåt tar han hissen neråt, till Blå linjen. Därifrån

16

HELA RESAN

kan han tråckla sig upp till centralstationen via hissar som inte är lika upptagna. Det blir sammanlagt fem hissturer i stället för en, men han kommer i alla fall fram. Femton extra minuter kostar det i tid.

Amir Riazi har en cp-skada och är rörelsehindrad. Han är aktiv och reser mycket. För att undvika problem planerar han resorna noga.

Han måste veta att han kan komma av där han ska. Är avståndet mellan perrong och vagn för stort bokar han rampservice via Kundtjänst.

Han försäkrar sig också om att det finns hiss eller annan väg upp till gatuplan. Och så vidare.

– Ändå är det alltid något som kan gå fel, säger han. Rampservice kan bli försenad eller så är hissen trasig. Jag får vara ute i god tid och beredd på att hitta nya lösningar.

Under rusningstid undviker Amir tunnelbanan. Då åker han färdtjänst. Han väljer också bort resor med pendeltåg eller buss. Pendeltågen kommer han inte ombord på och att ta bussen är allt för krångligt.

Men den här gången gör han ett undantag.

Trafikvärden vid fyrans hållplats på Odenplan får syn på Amir och fäller flott ner rampen på bussen. Amir kör ombord. Platsen som är reserverad för rullstol är upptagen av en barn-

”… tillgänglighet handlar inte bara om fysisk miljö utan också om bemötande och attityder.”

Finns det plats? Fungerar hissen i dag? Kommer andra resenärer att flytta på sig? Finns det någon SL-personal som kan hjälpa till? En resa för den som är funktionshindrad kräver noggrann planering – och önskan om andra människors hänsyn.

vagn och Amir tränger sig in mellan den och en annan barnvagn. Två mammor byter blickar och makar sig bara lite åt sidan.

– Egentligen borde jag stå på rullstolsplatsen, säger Amir. Där finns det möjlighet att spänna fast permobilen så att resan blir säkrare för både mig och medresenärerna. Men jag känner inte att jag kan be andra att flytta sig, det borde föraren göra.

Vid Tekniska högskolan är det dags att gå av.

Bussen sänks så långt det går, men avståndet till trottoaren är ändå för stort. Först efter en uppmaning fäller föraren ner rampen. Amir backar ut, men bussen står dumt till och han

krockar med en papperskorg innan han kommit hela vägen ner. Han tvingas köra av rampen från sidan och gör en grimas när rullstolen dunsar i marken. Varje stöt känns i ryggen.

Bussen är handikappanpassad, men tillgänglighet handlar inte bara om fysisk miljö utan också om bemötande och attityder. Det finns medresenärer som inte visar hänsyn och personal som inte verkar ha lust att hjälpa till.

Samtidigt får allt fler avslag på sin ansökan om färdtjänst med hänvisning till att kollektivtrafiken är anpassad för funktionshindrade.

– Här hamnar vi kläm, säger Amir. Samordningen mellan SL och Färdtjänsten kunde vara bättre.

Men på det stora hela är ändå utvecklingen inom kollektivtrafiken positiv, tycker Amir.

Stationer byggs om, perronger anpassas och de nya tunnelbanevagnarna är bra. Liksom Tvärbanan. Allt fler med funktionshinder kan resa kollektivt.

Amir Riazi är DHR:s representant i SLs samverkansråd, som försöker hitta bra lösningar för att funktionshindrade ska kunna åka kollektivt på samma villkor som alla andra. Amir är nöjd med arbetet och tycker att SL tar frågorna om tillgänglighet på allvar. ▪

HELA RESAN

17

TILLGÄNGLIGHET

SL-trafiken ska vara tillgänglig för alla. På Rådmansgatans tunnelbanestation görs ett försök med förhöjd fast ramp för att underlätta för rörelsehindrade resenärer.

Alla ska kunna resa med SL När år 2010 är till ända ska alla kunna resa med SL. Även den som har ett funktionshinder. Nu har SL drygt tre år på sig att nå målet. Och arbetet är i full gång.

Text Charlotta Zingmark Foto Melker Dahlstrand och Max Landergård

Entrédörrar som öppnas automatiskt på nio av tio tunnelbanestationer. Hissar vid alla tunnelbanestationer utom en i Hagsätra. Nya pendeltåg med insteg i plattformsnivå.

SL är en bra bit på väg att göra trafiken tillgänglig för alla. Och ribban är hög. År 2010 ska allt vara klart.

14

HELA RESAN

– SL är sedan tidigare bra på att underlätta för rörelsehindrade, säger Ylva Preutz Papantoni, tillgänglighetssamordnare på SLs planeringsavdelning.

– Nu arbetar vi bredare, med att även anpassa verksamheten för såväl blinda och döva som för människor med olika typer av kognitiva handikapp. Det kan handla om språksvårigheter, som afasi, eller utvecklingsstörningar som medför svårigheter att orientera sig.

Tidtabeller i blindskrift

Exempel på konkreta åtgärder är att synskadade har ett direktnummer till SLs kundtjänst och på så sätt får företräde i telefonkön. De kan också beställa tidtabellerna i blindskrift.

Reseplaneraren som finns på SLs webbplats sl.se utvecklas nu för att möta funktionshindrades behov. Det ska bland annat gå att få information om hissarna inte fungerar på någon station, så att den som behöver hiss kan planera sin resa efter rätt förutsättningar.

SL-trafiken är till för alla och målet är förstås att resenärerna ska vara nöjda med trafik och tillgänglighet. Under 2000-talet har SL arbetat aktivt med tillgänglighet för rörelsehindrade.

Sedan 1999 finns en nationell handlingsplan för handikappolitiken, som tagits fram av Riksdagen, att rätta sig efter. Den säger att ”Samhället ska vara tillgängligt för funktionshindrade senast år 2010”.

SPÅRSÄNKNING

För att underlätta påstigning sänks spåren. Blå linje är först ut, här Näckrosens tunnelbanestation.

Trafikpersonalen är viktig

Utöver den nationella handlingsplanen finns ännu tydligare krav från Vägverket och Banverket, samt riktlinjer från Boverket att följa.

Dessa bygger i sin tur på ett förslag från FN:s generalförsamling om att skapa delaktighet för alla, med eller utan funktionshinder, inom samhällets alla områden. Ylva är förvissad om att SL kommer att gå i mål inom utsatt tid.

– Om alla jobbar för det, kommer vi att hinna genomföra åtgärderna i tid. Men det räcker inte att bygga bort de fysiska hindren. En förutsättning för fullständig tillgänglighet kommer alltid att vara hjälpsam och tillmötesgående trafikpersonal.

– Numera ställer vi också krav på utbildning i bemötande i alla trafikupphandlingar, säger Ylva.

Inför de tre år som återstår tills SLs handlingsprogram ska vara genomfört finns en del punkter kvar på agendan. Trafikpersonalen ska

utbildas kontinuerligt i bemötande och tillgänglighet. Pendeltåg, bussar och tunnelbanevagnar ska anpassas. Hinder i stationsmiljö ska undanröjas och belysning, kontrastmarkeringar och skyltning bli bättre och tydligare. För att underlätta för synskadade skapas så kallade taktila varningsmarkeringar på plattformar för pendel- och tunnelbanetåg. Det vill säga kännbara markeringar i golvytan, som går att uppfatta med käpp.

Samverkansråd som ”bollplank”

En annan viktig fråga är att ta fram en strategi för hur SL ska informera såväl allmänheten som människor med funktionshinder om vilken tillgänglighet som faktiskt finns i trafikmiljön. Det räcker inte att utföra förbättringar och åtgärder. Man måste berätta om det också, så att resenärerna vet.

I arbetet har SL ett samverkansråd som ”bollplank” och samarbetspartner. Det består av re-

Spårsänkning syftar till att man vill få golvet i tågen att komma i samma nivå som plattformens golv.

Detta för att underlätta rullstolsburna att komma ombord. Sliprarna som håller rälsen dras upp med en traktor.

Därefter sänks spåret 2,5 centimeter och sliprarna läggs åter i makadamen.

presentanter från Handikapporganisationernas samarbetsorgan, Synskadades riksförbund och Handikappades riksförbund.

– Ordförande är SLs trafikchef Lars Nordstrand och vi samråder till exempel om vi planerar införa ett nytt pendeltåg och andra handfasta frågor, säger Ylva.

Att jämföra andra länders kollektivtrafik med SL är inte helt lätt, eftersom det varierar mycket.

Kanada, USA och Irland anses allmänt framstående, medan Paris till exempel har relativt få metrostationer med hiss.

– Enligt organisationen Design för alla* ligger Stockholm väldigt bra till, säger Ylva. Och bättre ska det bli. ▪

* Design för alla (designforalla.se) vill lyfta planering och design som redskap för att öppna samhället för allas delaktighet på så jämlika villkor som möjligt.

HELA RESAN

15

TRYGGHET OCH TILLGÄNGLIGHET

12

HELA RESAN

HELA HELA RESAN RESAN 13

TRYGGHET

”Jobbar man tätt ihop måste man trivas med varandra.”

Josefin Rudberg, trygghetsoperatör, har ett förflutet som ordningsvakt på SL.

Övervakning skapar lugn Telefonen ringer. Bråk på en tunnelbaneperrong. Trygghetsoperatören bedömer vant situationen och kallar in ordningsvakter. Ännu en incident har lösts snabbt och professionellt.

Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand

– Folk är mer stressade i dag. De bråkar i spärrarna, bänder upp tågdörrar och brusar upp för ingenting. Vid larm måste vi hålla huvudet kallt och göra snabba prioriteringar, säger larmoperatör Tom Lönnqvist.

Han har arbetet på Trygghetscentralen sedan starten år 2005 och hade tidigare ett liknande jobb på tunnelbanans sambandscentral.

10

HELA RESAN

Vardagsförmiddagar är som regel lugna. Då har han även kontakter med biljettkontrollanterna.

ningsvakt inom SL. Då kom jag i kontakt med Trygghetscentralen och när de behövde folk sökte jag jobbet.

Jobbet kräver god lokalkännedom

– Det här är ett jobb som passar mig perfekt och jag trivs väldigt bra. Ibland kan det vara svårt att varva ned, men det går att kombinera med hemlivet, säger Tom. För att jobba på Trygghetscentralen krävs god lokalkännedom om Storstockholm och om SL och dess entreprenörer. Många operatörer har tidigare varit trafikledare eller ordningsvakter inom SL-trafiken.

Josefin Rudberg, trygghetsoperatör sedan ett drygt halvår tillbaka, känner att hon har hamnat på rätt plats.

– Jag arbetade tidigare som larmoperatör vid ett bevakningsföretag och har även varit ord-

Stressigt men roligt

Hon arbetar även som kontaktperson för ordningsvakterna och sätter ihop utsättningslistor över var vakterna ska arbeta och när.

– Jag trivs bra med mitt rullande arbetsschema och jobbet fungerar bra ihop med mitt privatliv. Arbetet kan vara stressigt, men det är också roligt. Det händer alltid något, säger Josefin.

Både hon och Tom känner att de har chefernas stöd och kollegernas förtroende: – Jobbar man tätt ihop måste man trivas med varandra. ▪

NOGGRANT REGLERAD ANVÄNDNING • Hur SLs trygghetskameror får användas och bilderna ska hanteras framgår av skriften ”Mål och riktlinjer för SLs trygghetskameror”.

• SL ska erbjuda trygghet inom kollektivtrafiken under hela trafikdygnet, både för personal och resenärer.

• SL lägger stor vikt vid kraven på personlig integritet. Kameraövervakade platser har skyltar om detta.

• Bilderna hanteras under strikta former och utrustningen för bildlagring är fysiskt skyddad från obehörig åtkomst.

• Alla bilduttag i systemen ”loggas”. Inget bildmaterial arkiveras hos SL. • Personer som handskas med bilderna, har undertecknat ett särskilt sekretessavtal.

Ansvarige chefen John Bäckström och Jenny Rehnberg på Bildanalysgruppen studerar bilder från SL-trafiken.

Polisen granskar bilder Bara ett mycket begränsat antal särskilt behörig SL-personal får gå in och titta på inspelade bilder från trygghetskamerorna.

Polisen granskar bilder, efter anmälan om misstänkt brott.

Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand

SLs trygghetskameror registrerar allt som händer på en station eller ombord på tåg eller bussar. Inspelningarna sparas automatiskt omkring tre dygn, innan de spelas över.

– När ett brott har begåtts kontaktar utredarna oss, för att vi ska ta fram och granska inspelade bilder som kan användas som bevismaterial, säger kriminalkommissarie John Bäckström, chef för Bildanalysgruppen inom Länskriminalen.

Gruppen, som bildades i mars 2007, består också av fyra bildanalytiker som har hand om SLs trygghetskameror och övriga

övervakningskameror inom Stockholms län.

– Inga andra än vi fem inom Länskriminalen kan komma in i systemen och ta ut bilder.

och skickas till polisen.

– Mellan 500 och 600 bilduttag sker årligen från SL-trafiken, säger John.

All granskning ”loggas”

Bildbevis kan säkras

Efter anmälan ifylls en så kallad bildsäkringsblankett: När och vem som har beslutat att bilder ska tas ut, vilket brott det gäller samt vilka kameror, datum och tid. Sedan mejlas blanketten till SL Säkerhet.

– Vi noterar från vilka kameror och mellan vilka tider vi vill se bilder. Utvalt material sparas i 30 dagar. Det som är intressant för utredningen bränner vi ned på en cd och överlämnar till utredarna, säger John.

Från tunnelbanan skickas bilderna till Bildanalysgruppen.

Originalinspelningarna hos SL sparas cirka tre dygn på hårddisk. Vid inspelningar i en buss eller på ett tåg, tas kamerans hårddisk ut

Merparten av inspelningarna sker i färg, men om ljuset är för svagt går kamerorna över till svartvitt. Även om bildanalysgruppen har avancerad analysutrustning, arbetar SL för att öka inspelningskvaliteten.

– Kamerorna är till stor nytta för att säkra bildbevis. Men det tar tid att analysera bilder, säger John som ser samarbetet med SL som mycket gott. Även ansvariga på SL är klart positiva.

– Vi är mycket nöjda med Bildanalysgruppens arbete. Vi utreder ingenting själva, utan lämnar allt material till polisen, säger Jan Ekström, säkerhetsingenjör på SL. ▪

HELA RESAN

11

TRYGGHET

Trygghetscentralens operatörer har överblick och är de som leder och fördelar resurser rätt när något inträffar ute i SL-systemet.

Trygghet för personal och resenärer Tunnelbana, lokalbana, pendeltåg eller buss. Färden ska vara trygg för både personal och resenärer. Händer det något går larmet till Trygghetscentralen, som tillkallar hjälp.

Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand

8

HELA RESAN

En spärrvakt behöver hjälp med en stökig resenär eller en förare har bråk ombord på bussen.

– Vid larm reagerar vi omedelbart och skickar ut ordningsvakter, väktare eller larmar polisen, säger Kent Martin, operativ trygghetsledare som arbetat med trygghetsfrågor inom SL sedan 2001.

Fem team om tre operatörer vardera arbetar på SLs Trygghetscentral. Minst en kvinna ingår i varje team, som arbetar efter rullande

TRYGGHETSCENTRALEN Uppdrag Trygghetscentralen verkar för en trygg och säker miljö för personal och resenärer. Konceptet togs fram av Busslink och har sedan vidareutvecklats tillsammans med SL. Omfattning Trygghetscentralen arbetar över alla trafikslag och är öppen dygnet runt, året om. Cirka 40 000 ärenden per år.

Verksamhet Tar emot larm från SLs hela verksamhetsområde. Prioriterar och tillkallar resurser för att lösa problemen.

Anställda Totalt 18 personer, varav fem kvinnor.

Genomsnittsåldern är 36 år. 15 operatörer, en verksamhetsledare, en ansvarig för egendomsbevakningen och en person för skadedatabasen. Ägare AB SL. Lokaliserad I SLs regi sedan april 2007, på Lindhagensterrassen 1, i anslutning till SLs huvudkontor.

Trygghetsoperatören Tom Lönnqvist går igenom schemat för nattens personal, medan Josefin Rudberg löser ett uppkommet problem.

femveckorsschema. Dygnet runt, året om håller de koll på ordningen i SL-trafiken.

En viktig del i deras arbete handlar om mer vardagliga händelser. Exempelvis att hjälpa barn som har kommit ifrån sina föräldrar. Eller se till att åldringar som förirrat sig får den hjälp de behöver.

– Att vi även kan lösa problem med ett lyckligt slut känns extra skönt, säger Kent.

Resenärerna kan larma

Det finns en rad solskenshistorier om hur Trygghetscentralen haft en avgörande roll vid olika händelser. Som till exempel när en ung kvinna svimmade i tunnelbanan och en medresenär ringde in varvid Trygghetscentralen via kameror kunde se kvinnans belägenhet och dirigerade dit ordningsvakter. Tillsammans kunde de sedan konstatera att hon drabbats av ett epilepsianfall och kalla på ambulans.

När det gäller skadegörelse är Trygghetscentralen också involverad. Klotter, ungdomar som slåss eller kastar sten mot bussar och tåg.

– Inträffar något hör spärrvakter, tågvärdar eller resenärer av sig. Bussförare kontaktar sina egna trafikledare, som i sin tur hör av sig till oss.

Kameror ger bilder i realtid

För att stävja bråk och skadegörelse finns cirka 3 000 trygghetskameror uppsatta i tunnelbanans stationshallar och på plattformarna.

Via dem kan operatörerna följa vad som händer.

– Alla nya tunnelbanevagnar har kameror och nu monteras sådana i bussarna. I slutet av 2008 ska alla bussar ha trygghetskameror och så småningom alla tåg, säger Kent.

Totalt blir det cirka 18 000 trygghetskameror inom hela SL-trafiken. Hjälptelefoner instal-

leras också på tunnelbanans plattformar, så att resenärer kan ringa direkt till Trygghetscentralen.

Brott polisanmäls

Omkring 3 000 ärenden registreras i genomsnitt varje månad. Flertalet larm kommer under fredagar och lördagar när folk är ute och roar sig. Ofta gäller det slagsmål eller berusade som riskerar att falla ned på spåren.

– Om brott misstänks gör vi en polisanmälan. Polisen tar då över och kan granska kamerainspelningar som bevismaterial. Detta får absolut inga SL-anställda göra.

SL arbetar även aktivt för att minska oordning och skadegörelse, vilket årligen kostar företaget runt 115 miljoner kronor.

– Vi informerar även om vårt arbete i skolorna och samarbetar med Lugna Gatan samt andra frivilligorganisationer, säger Kent. ▪

HELA RESAN

9

TRYGGHET

Bra med kamera i bussen Bussgaraget i Botkyrka är först ut inom SL med trygghetskameror i bussarna.

– Visst känns det tryggare för både mig och passagerarna, säger Yvonne Berggren, bussförare sedan många år.

Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand

Yvonne Berggren är bussförare vid Swebus Botkyrka.

6

HELA RESAN

”Det är bättre med trygghetskameror än att sitta inburad.”

Länets alla 2 000 SL-bussar ska utrustas med trygghetskameror. Det bidrar till att trygga miljön för alla bussförare och deras resenärer.

Yvonne började som bussförare inom SL 1988 och arbetade i några år innan hon började studera inom miljöområdet. Hon kom sedan tillbaka som förare vid årsskiftet 2000 till dåvarande Busslink och är i dag anställd hos Swebus, Botkyrka.

– Med tanke på familjen jobbar jag i dag mest dagtid enligt rullande schema, mest på Huddingelinjerna, säger Yvonne.

Om det behövs hoppar hon då och då in på nattlinjen till Södertälje. Och under sommaren har hon arbetat som driftledare inom Huddinge/Botkyrka och fördelat bussar till turer och förare till tjänster.

Kameror bra nattetid

Med kameror i bussarna känns arbetet tryggare. Framför allt vid natturer, om det skulle sitta ett stökigt grabbgäng längst bak i bussen.

Från kollegorna har Yvonne bara hört positiva kommentarer om trygghetskamerorna och hon har inte märkt någon skillnad mellan yngre och äldre förare.

– Jag tror inte att någon ser kamerorna som ett ”hot”. Att förarna skulle känna sig övervakade kring hur de sköter sitt arbete.

Yvonne har hittills inte varit utsatt för något överfall, även om incidenter sker då och då.

– Folk kan tjafsa om betalningen eller vill åka gratis, speciellt helgnätter. Jag har fått isbollar inkastade i bussen och har blivit kallad både det ena och det andra, förklarar Yvonne som aldrig har anmält någon för trakasserier, även om det har varit nära några gånger.

Kan visa vad som hänt

Ungdomar har kastat flaskor, stenar och äpplen mot hennes buss.

– Både jag och resenärerna blev riktigt rädda, när föremål kom flygande och det small till.

Hon har kollegor som har råkat illa ut, medan förövarna har gått fria i brist på bevis.

– Då är det skönt med trygghetskameror, om något skulle hända och ord står mot ord.

Flertalet resenärer tycks inte tänka speciellt mycket på kamerorna, även om många är medvetna om att de finns. Någon skillnad mellan

unga och gamla i synen på trygghetskameror har hon inte noterat.

– Jag tror att de flesta inte tänker så mycket på kamerorna.

Vänligt bemötande avväpnar

Yvonne har hittills inte behövt använda kameran som argument för att bråkiga ungdomar ska lugna ned sig.

– Det gäller att kunna ta folk rätt om de uppträder stökigt. Titta dem i ögonen och le tillbaka. Då kommer många av sig.

Om resenärerna inte har biljett, får de en folder om betalning via mobiltelefon, vilket de flesta har i dag.

Yvonne tror också att det blir ännu bättre när SL Access införs och läsaren avgör om en biljett är giltig eller inte.

– Jag bodde ett tag i Toronto, Kanada. Där satt bussförarna inneslutna i en plexiglasbur, vilket inte såg särskilt trevligt ut. Då är det bättre med trygghetskameror än att sitta inburad, avslutar Yvonne. ▪

HELA RESAN

7

TRYGGHET

Gammal eller ung, resenär eller anställd inom SL-trafiken. Att känna sig trygg är viktigt för alla.

En trygg och säker SL-miljö för alla När SL satsar 400 miljoner kronor på att trygga resan för resenärerna handlar det om att kombinera mjukt med hårt.

Människor och teknik.

Text Carina Kling Foto Melker Dahlstrand

Det är avancerad teknik bakom de stora investeringar som SL lägger på trygghet. De smarta brandlarmen kan påvisa omfattningen av både rök och brand. De intelligenta kamerorna kan

4

HELA RESAN

larma om föremål och människor på spår. De 18 000 trygghetskamerorna ger bilder som kan användas av Länskriminalen som bevis vid brott.

Men det är tillsammans med SL-trafikens medarbetare som tekniken ger en tryggare miljö. Med färre olyckor, mindre bråk, våld och skadegörelse.

Som en spindel i nätet och med ovärderlig överblick sitter SLs Trygghetscentral. Från den samordnas och fördelas resurserna med ordningsvakter till rätt plats. Därifrån tas kontak-

terna med polis, väktare och räddningstjänst samt Lugna gatan och frivilligorganisationer (se reportage på sidan 8-10). Kort sagt, på Trygghetscentralen arbetar man för att öka resenärernas upplevda trygghet i förebyggande syfte och när något inträffar.

Personal som syns

Det är det avvikande som främst skapar oro hos resenärerna. Såsom skrik och allmänt oljud, ”konstiga” människor, påverkade människor och gruppbildningar. När SL talat med

Personal inger trygghet Att ha andra människor runt omkring sig påverkar känslan av trygghet allmänt, speciellt på kvällen och nattetid. Det känns bra att fler åker i samma vagn, och det inger lugn att trafikpersonal rör sig ute i trafiken.

Text Carina Kling

För ordningsvakterna i SL-trafiken går 90 procent av arbetet ut på att hjälpa till och prata med människor. Maria Fredin och Tauofik Lamrabti från G4S arbetar vid Gullmarsplans station.

barn om SL-trafiken* har de efterfrågat mer personal som tar ansvar och ser dem när de är ute och åker samt fler ordningsvakter – ”det skulle kännas tryggt”.

Både vuxna och barn är positivt inställda till de trygghetskameror som sätts upp i raskt tempo – ”de är bra för då syns det om nån gör nånting”. Men att andra resenärer och framför allt personal rör sig ute är oöverträffat.

– Vi strävar efter att öka synligheten. Våra ordningsvakter har nya enhetliga uniformer i rött och svart och känns lättare igen än tidigare. Och nu ska vi utveckla trygghetsvärdarnas arbetsuppgifter för att öka synligheten och tryggheten på tider när resenärerna och personalen upplever att det inte känns bra, säger Jeanette Hegedüs, trygghetsansvarig på SL. Det är lika viktigt att SL-miljön upplevs som trygg av alla tusentals medarbetare som arbetar där.

levda otryggheten i SLs miljöer snarare är ett samhällsrelaterat problem än specifikt för SL. Framför allt är det vägen till eller från stationen, hållplatsen som skapar oro. Det kan vara mörkt med buskage, det kan vara något annat längs vägen som känns olustigt.

En naturlig del i trygghetsarbetet är därför att skapa kontakter med övriga aktörer.

– I kombination med teknik och synlig personal är samverkan kanske den viktigaste delen. Vi kan inte ta hela samhällsansvaret, vi behöver hjälpas åt. Därför vill vi skapa en dialog med andra samarbetspartners, kommuner, stadsdelsförvaltningar, skolor, tunnelbanepolisen, frivilligorganisationer med flera och arbeta mer över gränserna, säger Jeanette.

– Tryggheten är en viktig del för att nå SLs mål med fler och mer nöjda kunder och tillsammans klarar vi av det. ▪

När SL frågade resenärer ”Vad skulle kunna få dig att känna dig mer trygg när du åker med SL på kvällar och nätter?* var det övervägande svaret inte så förvånande ”mer synlig personal i fordon, på stationer och perronger”. Runt 80 procent tyckte att det var viktigast, följt av trygghetskameror.

Det är självklart att man ska känna sig trygg när man åker med SL-trafiken, oavsett tidpunkt på dygnet. I Svenska Lokaltrafikföreningens policy för en trygg och säker kollektivtrafik står det att ”Ingen ska riskera att bli skadad fysiskt eller psykiskt eller uppleva otrygghet av att färdas med eller arbeta inom kollektivtrafiken.”

SL har tagit ett helhetsgrepp och satsar sedan några år stort på trygghet. Den upplevda tryggheten hos resenärerna och medarbetarna. Samtidigt arbetar man för att säkerställa säkerheten, minimera faror och eventuella brister i kollektivtrafiksystemet.

Just nu utreds hur behovet av mer synlig personal i SL-miljöerna ska kunna tillgodoses. Inriktningen är att närvaron av vänlig och tillmötesgående personal är den främsta trygghetsskapande resursen. ▪ * Befolkningspanelen 2007 runt 80 procent och trygghetskameror knappt 60 procent.

* Barns upplevelser av att resa med SL, maj 2007.

Otrygghet – ett samhällsproblem

Det händer egentligen inte mer i SL-trafiken än i övriga samhället. Analyser visar att den upp-

HELA RESAN

5

TEMA: TRYGGHET OCH TILLGÄNGLIGHET

Tema trygghet och tillgänglighet Illustration Mediagrafik & illustration

TEMA TRYGGHET OCH TILLGÄNGLIGHET Människor med funktionshinder ska, precis som alla andra, kunna åka kollektivt och som resenär eller medarbetare ska man känna sig trygg i SL-trafiken. Läs om hur SL på olika sätt arbetar med de här, kan tyckas självklara, frågorna.

HELA RESAN

3

NOTISER

NY HJÄLPTELEFON SKA TAS FRAM Alla underjordsstationer i tunnelbanan ska få hjälptelefoner.

– De ska installeras under 2008, säger Henrik Virro som är projektledare för Trygghetsprojektet inom SL. Syftet är främst att öka tryggheten för resenärerna.

Hjälptelefonerna ska vara kopplade till Trygghetscentralen som snabbt kan vidta lämpliga åtgärder, kontakta polisen och se till att övervakningskameror är aktiverade.

Den finns cirka 50 underjordsstationer. På några av de större, som exempelvis T-Centralen, kommer det att monteras ett större antal hjälptelefoner.

• SLs tunnelsystem ska utformas och underhållas utifrån kravet på att brandskyddet ska ha högsta prioritet.

Detta är tre exempel ur SLs nyligen beslutade trafiksäkerhetspolicy.

Policyn är uppdelad i tre delar – personalens förutsättningar att skapa en säker kollektivtrafik, säkra fordon i kollektivtrafiken samt trygga och säkra spåranläggningar, stationer, hållplatser och terminaler. ▪ ALKOLÅS INOM FÄRDTJÄNSTEN Enligt Färdtjänstens nya taxiavtal, som börjar gälla 1 februari 2008, ska alla taxibilar få alkolås installerade när de byts ut. Taxibilar har kort livslängd och brukar bytas ut efter tre år. 85 procent av Färdtjänstbussarna har redan alkolås installerade. När det gäller Närtrafiken finns krav på alkolås i kommande upphandlingar. ▪ NYTT BILJETTPRIS 1 MARS Priset för 30-dagarskort höjs från och med 1 mars från 620 kronor till 690 kronor. Reducerat pris från 370 kronor till 420 kronor. ▪

Hjälptelefonen ska vara kopplad till SLs trygghetscentral. Här syns flera på en datorproducerad bild.

Hjälptelefonen har en kamera högst upp och en knapp nedanför. Det finns förstås även en högtalare och en mikrofon. Genom att trycka på knappen kommer den som larmar direkt till Trygghetscentralen.

Kamerans funktion aktiveras automatiskt. ▪ SLs TRAFIKSÄKERHETSPOLICY BESLUTAD • Resenärer och personal ska vara säkra på att fordonen framförs enligt gällande lagstiftning och trafiksäkerhetsföreskrifter samt följer gällande hastighetsregler.

• Samtliga bussar, som inte går i innerstadstrafik, ska ha bilbälten. Rutiner ska finnas som påminner resenärerna om att de ska användas.

REKORDHÖGT RESANDE OCH BÄTTRE BETYG Aldrig har så många rest med SL. Oktobersiffrorna visar på ”all time high”, drygt 710 000 personer en vanlig vardag. Det är den högsta siffran någonsin.

Jämfört med samma period år 2005, det vill säga före trängselskatteförsöket, är det en ökning med 50 000 dagliga resenärer. Det motsvarar invånarantalet i en kommun av Nyköpings storlek.

Sju av tio ger dessutom SLs trafik högsta eller näst högsta betyg enligt den senaste undersökningen.

– Allt fler börjar inse att vi erbjuder en väldigt bra produkt till ett högst rimligt pris. Det är viktigt inte minst för miljön och det stärker oss i vårt arbete med att ytterligare förbättra SL, säger vd Ingemar Ziegler. ▪

Foto Marcus Kurn

Du blivande pensionär Är eller har du varit anställd på SL, dotterbolag eller hos någon trafikentreprenör, då kan du gå med i SKPF:s avdelning 28, SL Pensionärsförening. Medlemskapet innehåller förutom sammankomster, studiecirklar, motionsgymnastik och resor prenumeration på Hela resan. Årsavgift 130 kr. Se www.sl-pensionarerna. se eller ring expeditionen 08-641 81 32, e-post exp.@sl-pensionarerna.se. ▪

Tävling: Var är bilden tagen?

Skicka svaret till AB SL, Hela resan, 105 73 Stockholm senast 31 januari 2008.

Ange namn, adress och vilket företag i kollektivtrafiken du jobbar på.

Foto Jan E Svensson

Odenplan mot Sveavägen var rätt svar på Bildgåtan i förra numret.

Rätt svar på tävlingen i Hela resans sommarnummer skickades in av Bo Harg, Astrid Boman och Henry Stenfors. De belönas med två biobiljetter var för att de kände igen motivet. ▪

Foto Jan E Svensson

HELA RESAN

23

Avs AB Storstockholms Lokaltrafik Marknad/Kommunikation 105 73 Stockholm

LENA KRÜGER, ORDNINGSVAKT

Ålder: 29 år Familj: Gift och två små grabbar på 2 och 4 år Arbetsgivare: Svensk Bevakningstjänst Det bästa med jobbet: Det är ett socialt och omväxlande jobb, man kan inte tröttna på det. Jag kan aldrig säga att jag är fullärd. Den ena händelsen är aldrig den andra lik.

Det sämsta med jobbet: Jag vill kunna göra ett bra jobb, då måste jag kunna känna mig delaktig och ha möjlighet att kunna påverka jobbets upplägg och tillvägagångssätt.

Kan jag inte det, gör jag automatiskt ett sämre jobb. Trots allt är det vi som är ögonen utåt.

Gör helst på fritiden: Är med familjen, är ute i naturen, springer, cyklar, tränar.

Jag drömmer om: Att jag, min familj, och de vi känner får vara friska.

Text Carina Kling Foto Melker Dahlstrand

Hallå där Lena Krüger, ordningsvakt, hur är det på jobbet?

– Bra, det kanske låter konstigt, med tanke på allt vi får vara med om, men jag trivs bra på jobbet. Jag är väldigt social och tycker om att prata. Det kan vara allt från att förklara vägen till att avstyra bråk. Ingen dag är den andra lik.

När och varför blev du ordningsvakt?

– Jag har jobbat som ordningsvakt sedan 2000.

Jag började på Securitas, men övergick till Svensk Bevakningstjänst 2006. När jag började var det nog för att testa mina gränser och för den sociala biten.

Vad krävs för jobbet?

– Det krävs självklart att man är observant och tänker snabbt, kan läsa av en situation. Ju längre man har jobbat, desto större erfarenhetsregister och möjlighet att tolka. Det mesta löser sig genom att prata med människor, men ibland räcker inte det.

Hur ser ett vanligt arbetspass ut för dig?

– Jag och min kollega jobbar alltid natt. Vardagar 19:00 till 03:00 och 19:00 till 07:00 på helgerna, säger Lena och förklarar att upplägget är att gå i par. Först får vi ett schema med olika stationer. Det brukar vara fyra stycken och ”fri rull” att besöka andra stationer. Sedan åker vi runt i bil och hälsar på. Vi pratar och kollar läget med spärrexpeditörer, tågförare och andra som jobbar. Ser till att de känner sig trygga och har det bra. Det gäller ju alla, trafikanterna också. De ska inte känna sig rädda när de åker med SL. – Sedan är det ordningshållningen med hela registret av berusade, sådana som bråkar, hoppar ner på spåret… Om det kommer anrop och vi är någorlunda nära, så tar vi det. Ibland sker det olyckor, som när en kille blev överkörd av ett Arlanda expresståg i Solna. Då råkade vi vara på plats och agerade länk till polisen och informerade trafikanter och hjälpte till med avspärrningen.

Vilka befogenheter har du?

– Vi har ganska stora befogenheter. Förutom envarsrätten, som alla människor har, får vi exem-

pelvis avvisa, avlägsna, omhänderta och gripa, självklart med stöd av lagen. Vi arbetar bland annat med ordningslagen och delar av polislagen.

Fördelar eller nackdelar med att vara tjej?

– Allt tonas ned lite och det blir en lugnare stämning.

Man kan avvärja ganska många händelser genom att vara tjej. Det är flera gånger som jag har gått emellan killar. Nackdelen är andras fördomar och attityden, ”men lilla gumman eller stumpan”. Men det kan jag hantera, då är det de som har problem.

Respons från resenärerna?

– Ibland kan det komma förbi någon och säga att det är bra att vi finns. Men det är mycket fördomar om ordningsvakter, så man får klappa sig själv på axeln ganska mycket. Och allt fult man blir kallad får man skaka av sig.

Hur ser du på ditt jobb?

– Om vi inte hade funnits, så hade det varit polisen i nästa steg. Vi ordningsvakter kan avvärja mycket innan brott begås eller olyckor inträffar. Så det är jätteviktigt! Som trafikant måste man få känna sig trygg. Om man ser mig när jag är ute och jobbar så kanske det är tillräckligt för att man ska våga åka fler gånger på natten.

– Men det är svårt att räcka till. Ibland är det jättefrustererande. Det vi jobbar emot är tiden och avstånden. Trafikanterna klagar om det tar tid för oss att komma fram när de behöver hjälp. Om man inte hinner fram till en kollega som då hamnar i underläge. Det är jobbigt, man ska ju ställa upp för varandra. Men det är omöjligt att hinna med allt.

Hur är det att jobba natt?

– Bra, då kan jag anpassa mitt liv bättre. Det känns lyxigt att kunna hämta på dagis vid 14-tiden och hinna umgås med familjen. Man hinner träna, springa och cykla i skogen, vi har en mountainbikebana hemma i Bålsta. Jag mår bra av att röra på mig.

Tänker du på jobbet när du är ledig?

– Nej, då släpper jag det, det måste man. ▋