IVA: FOSSILFRITT STÅL
Från koldioxidbov till miljöhjälte I dag står den malmbaserade stålindustrin för en mycket stor del av Sveriges koldioxidutsläpp. Men inom ett par decennier kan produktionen vara helt koldioxidneutral och utsläppen bara vatten. I utvecklingsprojektet Hybrit ska LKAB, SSAB och Vattenfall, med stöd av staten, utveckla en helt fossilfri process för stålframställning. TEXT: ERIK MELLGREN FOTO: LARS LINDQVIST/ TT-NYHETSBYRÅ
I
mer än tretusen år har människan framställt järn ur malm genom att låta kol förbinda sig med syret i malmen. Nu vill företagen bakom Hybrit ändra på den saken. Grundidén är att istället utvinna järnet ur malmen med hjälp av vätgas och i utbyte få vattenånga som restprodukt. Vätgasen ska framställas med fossilfri el, och elektriciteten ska också stå för den tillsatsvärme som behövs i processerna. Samtidigt kommer vätgasen att ge en möjlighet att lagra överskottsenergi från källor som vindkraft och solkraft i stor skala. I dag är SSAB:s masugnar i Luleå och Oxelösund Sveriges största punktkällor till koldioxidutsläpp. De står tillsammans för tio procent av de totala svenska koldioxidutsläppen. Den parlamentariska miljömålsberedningen har satt som mål att Sveriges energisystem ska vara helt fossilfritt 2045. Men eftersom kol, i form av
22
koks, används som reduktionsmedel går det aldrig att få ner koldioxidutsläppen från masugnsprocessen under en viss gräns. Hybritprojektet startade i fjol med en förstudie. Under sommaren har de tre företagen bildat det gemensamma bolaget Hybrit Development för att driva projektet vidare. – SSAB:s masugnar hör till dem som har lägst kolförbrukning per ton järn i världen, men det räcker inte med våra miljömål, säger Olle Wijk, styrelsemedlem i Hybrit och tidigare forskningschef vid Sandvik och metallurgiprofessor vid KTH samt IVA-ledamot. – Därför tar vi ett nytt grepp för att ta fram en helt fossilfri processväg. Sveriges förutsättningar är unika. Vi har malm, vi har el och vi är väldigt duktiga på järn och stål. Och lokalt i norra Sverige har man ett väldigt stort överskott och vi har då hamnat på alternativet vätgasbaserad järn- och ståltillverkning.
– I förlängningen, om detta lyckas, kan det bli en exportvara när det gäller teknik. Hittills har staten genom Energimyndigheten anslagit drygt 60 miljoner till Hybrit, med nära lika mycket i motfinansiering från företagen. Pengarna har dels gått till en förstudie som nu är inne i sin slutfas, dels till ett fyraårigt forskningsprogram som inleds under hösten. Men det kommer att behövas betydligt större insatser för projektet de närmaste åren, både från företagen och från staten. Målet är att ha en pilotanläggning igång inom två – tre år, vilket kan komma att röra sig om en investering i storleksordningen en till två miljarder. Samarbetet mellan industri och stat kring teknikutvecklingen påminner om när Televerket och Ericsson en gång utvecklade telefonväxeln AXE eller när Asea och SJ samarbetade kring Rc-loken. En viktig fråga är vilka möjligheter staten i dag IVA AKTUELLT
»