IVA OPINION
Björn O. Nilsson
Det saknas en diskussion om målbilden för svensk forskning
O
m ett år, hösten 2016, ska Helene Hellmark Knutsson, presentera regeringens forskningspolitiska proposition. Det kan tyckas avlägset. Men jag vet att hela Forskningssverige redan nu är fullt sysselsatt med att förbereda och formulera olika inspel till departementet. I början på november ska alla synpunkter, förslag, förhoppningar och önskemål ligga på forskningsministerns bord.
»Själv skulle jag hellre se att debatten handlade om bra eller dålig forskning. Alltid en hög kvalitet. Det är nämligen ingen mänsklig rättighet att få forska för statliga pengar.«
»Det är bättre att äga en liten låda än att vara anställd i en stor låda.« Björn Rosengren förklarar i DI varför han lämnar jobbet som rådgivare på Kinnevik efter tretton år. Han ska nu ägna sin tid åt egna kommunikationsbyrån.
2
Alla vill påverka ministern med sina hjärtefrågor. Även en fristående akademi som IVA. Men det finns självklart alltid en risk att nya proppar väcker liv i gamla trätoämnen. Jag behöver väl knappast påminna om den ibland animerade diskussionen om balansen mellan tillämpad forskning och nyfikenhetsforskning. Själv skulle jag hellre se att debatten handlade om bra eller dålig forskning. Alltid en hög kvalitet. Det är nämligen ingen mänsklig rättighet att få forska för statliga pengar. Vi behöver prioritera och ställa krav. Så här långt i diskussionerna tycker jag mig se fyra heta prioriteringar från regeringen: Ökade basresurser till lärosätena, större jämställdhet i akademin med fler kvinnliga professorer, kopplingen till högre utbildning måste göras tydligare och så finns en önskan att satsa på unga forskare. Bra så långt, men jag saknar en diskussion om målbilden för svensk forskning i ett flerårsperspektiv. Då tänker jag både på kvantitet och kvalitet. Alltså, hur mycket ska staten satsa på forskning och vad ska den nya kunskapen bidra med i vårt samhälle.
»GUD« Så stavas den nya tiden: Globalisering, Urbanisering, Digitalisering. Allt enligt Per Schlingmann, aktuell med boken ”Så vinner du kommunikationskriget”.
8
Vi vet genom årliga opinionsundersökningar från Vetenskap & Allmänhet att forskning har ett brett och starkt stöd hos svenska folket. I dag satsar det offentliga nästan 35 miljarder kronor årligen, det motsvarar en procent av BNP. Räcker det, eller borde kanske den dubbleras, som Carl Bennet fört fram som en vision. Är verkligen Sveriges satsning tillräckligt ambitiös jämfört med flera länder i Asien? Vår nivå är god men sticker inte längre ut. Som ett litet kunskapsberoende land tror jag att vi bör öka mer än inflationen, och jag tror att 2 procent inom 10 år är en rimlig ambition. Här behövs mer analyser. För mig är det dessutom viktigt att inte begränsa satsningar till teknik, naturvetenskap och medicin utan att även värna om humaniora och samhällsvetenskap. Det behövs forskning och ny kunskap även om hur samhället fungerar och utvecklas. Sådan kunskap är viktig för att hitta framtida lösningar och bidra till ett civiliserat samhälle. Men frågan är hur vi ska prioritera. Förutom att rikta satsningar mot ämnesområden så tror jag det är dags att, som bland annat Storbritannien redan gör, mäta ”impact” av forskningen. Och fördela extrapengar till forskningsområden, forskare, institut och lärosäten efter en sådan modell. Det betyder samtidigt att vi inte får göra avkall på forskningens ”grundbult” excellence. Att vara en mediokrati är inget alternativ för Sverige.
personer har blivit antagna hösten 2015 för att läsa till biologilärare. I hela Sverige. Det finns i dag 5 700 biologilärare på högstadiet, en tredjedel beräknas gå i pension under de kommande femton åren.
»Det är lite som att göra en gallerist specialiserad på modern konst till vd för Nationalmuseum. Vem ska egentligen ändra sig, personen eller institutionen?«
Anders Billing, ekonomikrönikör i Fokus, undrar över rekryteringen av riskkapitalisten Helena Stjernholm till jobbet som vd för Industrivärden. IVA AKTUELLT