Page 1

I N G E l\{ A !{. G路

R II A It D

GES

TT

'-ES

A

1936/38


PROBLEl\I RÖRANDE

SVE IGES UTRIKESHANDEL 1936/38 AV

INGEMAR GERHARD

GÖTEBORG 1948 ELANDERS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG


FÖRORD Denna avhandling är avsedd S0111 ett bidrag till kännedomen Oln Sveriges utrikeshandel sådan den gestaltade sig under åren när111ast före det andra världskriget. Såsoln tjänste111an i Sveriges alhnänna exportförening har det för n1ig fallit sig naturligt att närmare studera problem sa111111anhängande lned vad S0111 vi på nuvarande ståndpunkt betrakta S0111 1110dern svensk utrikeshandel. Då avhandlingen nu fraInlägges, ber jag att få framföra ett tack till Sveriges alltnänna exportförening, vars generösa ekonomiska stöd gjort det lnöjligt för lnig att under något n1er än tre års tid nästan helt ägna n1ig åt dessa undersökningar. Exportföreningen har även bidragit till n1ed avhandlingens tillko111st förenade kostnader. I främsta rU111111et riktar jag detta tack till Exportföreningens verkställande direktör, handelsrådet T. Vinel1, SOln med ett stort och välvilligt intresse hela tiden följt och upp111untrat 111itt arbete. Hans förstahandskännedoll1 Oln de här behandlade problelnen har för lnig varit ovärderlig. Särskilt fra111ställningen av den svenska handelspolitiken under de här behandlade åren bygger i stor utsträckning på uppgifter, som handelsrådet Vinell trots hård arbetsbelastning tagit sig tid att lämna. Till min vördade lärare, professor ,Gustaf .L.\kerman, är det 111ig angeläget att få betyga en tacksa111hetsskuld, som härrör icke endast från den stora del han haft i avhandlingen, utan går mycket längre tillbaka och 0111fattar hela lnin tid som elev vid Göteborgs Högskola. Under dessa 111ånga år har han med ett aldrig 'svikande personligt intresse följt och understött n1ina studier och i övrigt stått lnig bi i en utsträckning, S0111 gått långt utöver hans ställning sotn lärare. I uppläggningen av denna avhandling har professor Åkerlnan tagit stor del och under arbetets gång givit en mångfald värdefulla råd och anvisningar. Avhandlingen har han i dess helhet genomgått i lnanuskript eller korrektur och därmed givit viktiga bidrag till dess slutliga utforlnning.


6

INGEMAR GERHARD

För avdelningen Oln skogens produkter har jag haft den stora förn1ånen att få utnyttja en framstående sakkunskap. Värdefullt 111aterial har sålunda ställts till förfogande av branschorganisationerna Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska Cellulosaföreningen och Svenska Pappersbruksföreningen. Ett särskilt tack ber jag att få till direktör J. L. Eklnan, under den här behandlade perioden verkställande direktör i Trävaruexportföreningen, till direktörerna T. Hernod, Stockhohn, och N. A. Ahlstrand, Göteborg, till herr C. G. Asplund i Cellulosaföreningen och till sekreterarna i Pappersbruksföreningen fil. n1ag. Elsa Skoglund och jur. kand. L. Sjunnesson. I)e ha helt eller till större delen genomgått korrektur av avdelningen skogens produkter och därvid gjort påpekanden, som kOll1lnit avhandlingen till godo. För värdefull n1edverkan inom avdelningen jordens produkter tackar jag aktuarien i Statens livsmedelskommission pol. lnag. Erik Swedborg. Hans stora branschkunskap har i hög grad utnyttjats vid behandlingen av detta ganska svåröverskådliga 0111råde. Värdefull hjälp har jag här också erhållit av professorerna Olof Jonasson och Fr. Enquist, för vilket jag fran1bär ett tack. l\tled docent Ivar Sundbo111, docent Tor Fernhohn och fil. lic. Guy .l\rvidsson har jag haft givande diskussioner av teoretiska frågor, för vilket jag tackar. För ett noggrant arbete i sa111band med korrekturläsning tackar jag varmt min högt värderade Inedarbetare i Exportföreningen fil. lic. F. Danielsson. Sist Inen icke Ininst vill jag tacka fröken Kerstin J ohnssoll, vilken allt sedan detta arbete för Iner än feln år sedan tog sin början som sekreterare tåln10digt och med stor noggrannhet bl. a. utfört renskrivningsarbetet och en stor del av det 111ycket o111fattande räknearbetet. Stockholm i oktober 1948.

IngenLar Gerhard


INLEDNING Avsikten 111ed denna undersökning är att ge en bild av Sveriges utrikeshandel sådan den gestaltade sig vid tiden före det senaste världskriget, varvid treårsperioden 1936/38 betraktas som representativ. Genom en bearbetning av den of ficiella svenska handelsstatistiken har ett grundläggande l11aterial erhållits. Ofta har härvid omfattande räknearbete varit nödvändigt, t. ex. för att erhålla länderfördelningen inom de olika varugrupperna, därvid man fått gå tillbaka till de enskilda positionsuppgifterna. Utrikeshandeln måste emellertid ses i belysning av vilken roll den spelar för svenskt näringsliv. För exportens vidkommande har därvid gällt att fastställa dess andel av den inhemska produktionen (exportkvoter för resp. varor eller varugrupper), medan för importen andelen av den inhemska konsumtionen närmast är av intresse. En brygga mellan svensk handels- och produktionsstatistik har för ändall1ålet måst skapas, varvid i sistnämnda fall industristatistiken varit den utan jäl11förelse viktigaste. Det kan nämligen beräknas, att under den här behandlade perioden exporten till 95 proc. och ilnporten till 75 proc. bestod av produkter, som ingå i den svenska industristatistiken. SOln bekant äro emellertid i vårt land handels- och industristatistiken helt olika uppställda, den förra ifråga om gruppering och nummer i överensstämmelse med gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning, den senare i en av kommerskollegium beslutad gruppering och lned en under nu ifrågavarande period år från år förändrad gruppering och numrering. I stort sett har det varit möjligt att uppställa en varugruppering, som medger direkt jämförelse n1ellan handels- och industristatistik. I övrigt har officiell jordbruks-, skogsbruks- och fiskeristatistik liksom en del av bl. a. livsmedelskOl11missionen utförda beräkningar anlitats för erhållande av produktionsuppgifter.


8

INGEMAR GERHARD

Vidare har försök gj orts att insätta den svenska utrikeshandeln dess internationella samlnanhang. Svensk produktion och export ha. sålunda betraktats dels från utbudssidan, varvid Sverige fått sin plats i raden av leverantörer, dels från efterfrågesidan, varvid de svenska produkternas betydelse för olika olnråden undersökts. På samma sätt ha svensk import och konsumtion ställts i förhållande till olika utländska produktions- och överskottsonlråden. Så långt tillgängligt statistiskt material det, har därnled erhållits en bild av produktionens och konsulntionens lokalisering liksOll1 av varuströ111marna mellan olika länder och 0111råden, lned särskilt aktgivande på Sveriges ställning som importör eller exportör av de olika varorna eller varugrupperna. De båda huvudgrupperingarna av det handelsstatistiska 111aterialet ha ganska självklart kommit att gälla länder och varuslag. Vad först länderfördelningen beträffar, anknytas härtill de för 1930-talet så viktiga handelspolitiska problemen, vilka kOlnmo att koncentrera sig kring den allt 111er framträdande strävan till utjäl11nande av varubytet n1ellan varje par av länder. Statistiken över länderfördelningen i den svenska utrikeshandeln har därför i första hand utnyttjats för att belysa den bilaterala tendensens frainträngande på det n1ultilaterala systen1ets bekostnad. Som bakgrund har beräknats den multilaterala andelen av Sveriges utrikeshandel för varje år allt sedan 1905, då uppgifter om inköps- och försäljningsländer började publiceras i vår handelsstatistik. För att ge en internationell bakgrund har därjälnte för åren 1928, 1935 och 1938 internationell handelsstatistik on1fattande praktiskt taget samtliga länders import och bearbetats för beräknande av den ll1ultilaterala andelen samt handelsbalansernas geografiska lokalisering. Såväl det svenska som det internationella materialet analyseras i anknytning till den av de olika länderna förda handels- och valutapolitiken. Ifråga on1 n1etodik In. m. hänvisas till det inledande avsnittet till ifrågavarande avdelning, .som rubricerats Multilateralislnen i Sveriges utrikeshandel (sid. 83). Under det vi sålunda valt att behandla de handels- och valutapolitiska problemen i anslutning till länderstatistiken, har i stället till varugrupperingen knutits problemet om vilka viktigare faktorer, SOln varit bestämmande för under ifrågavarande period av utrikeshandeln inom resp. varugrupp.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

9

Detta innebär, att sedan lned hjälp av det statistiska materialet erhållits en bild av den internationella handeln med varor tillhörande viss grupp, vi försöka att ange eller beskriva de faktorer, SOITI äro medbestämmande för utrikeshandelns gestaltning på ifrågavarande område. I regel går också att ange i vilken riktning resp. faktor verkar. Därelnot kan ej något sägas om den kvantitativa gestaltningen av dessa san1band.' Bland den nästan obegränsade lnängd faktorer, son1 ha inflytande på utrikeshandelns gestaltning, måste givetvis ett urval ske, och undersökningen koncentreras till sådana förklaringselernent, som bedön1as vara av väsentlig betydelse i sammanhanget. En utgångspunkt har Inan härvid i de av utrikeshandelns teori angivna saInbanden. Enligt denna l) betingas utrikeshandeln av skillnader länderna emellan ifråga Oln utrustningen med produktionsfaktorer och produktionsskalan likson1 också av olikheter i efterfrågeförhållandena. En beskrivning av de viktigare av dessa lokala olikheter lnåste alltså bli en av undersökningens huvuduppgifter. Lika självklart n1åste en beskrivning av mera betydelsefulla överföringshinder bli en annan. Givetvis 111åste härvidlag urvalet av faktorer bli i viss lnån godtyckligt. Av de ovannämnda lokala olikheterna ha i den ekonomiska teorien de på tillgångssidan tilldragit sig den största uppmärksamheten. Produktionsfaktorerna äro ju lnycket ojämnt fördelade över jordytan och SOln följd härav de olika ländernas utrustning Iner eller lnindre ensidig. Då produktionsfaktorerna därtill äro mycket litet rörliga länderna emellan, ha vi här en av huvudorsakerna till det internationella varubytet. Varornas rörlighet ersätter produktionsfaktorernas relativa orörlighet, och varje land exporterar produkter innehållande n1ycket av de produktionsfaktorer, som landet är rikt utrustat n1ed, till länder där dessa produktionsfaktorer äro knappare. Mest iögonenfallande är väl naturtillgångarnas ojämna fördelning över jordytan. Detta gäller framför allt fyndigheter av olika slag, men också jordmån, klimat o. d. Dessa olikheter kunna sägas ange själva grundmönstret i handeln länderna emellan. Det rör sig härvid både Oln kvantitets- och kvalitetsskillnader likson1 Oln olika lätthet att utvinna eller bearbeta de olika tillgångarna. I vissa fall kan ett land bygga en exportöverlägsenhet på naturtillgångar, son1 visserl) Närn1ast sådan den utvecklats av Bertil Ohlin i Interregional and International Trade, Cambridge 1935 (second printing).


la

INGEMAR GERHARD

ligen ligga utanför landets gränser, men vars prodtikter i form av råvaror det kan erhålla på särskilt gynnsam1ua villkor. Viktiga äro vidare de internationella olikheterna i den andra stora produktionsfaktorn, arbetskraften. Även här äro skillnaderna kvantitativa och kvalitativa. Det anses ofta, att de största olikheterna återfinnas inom den olärda arbetskraften, 1nen kanske äro de lika stora inom utlärd och teknisk arbetskraft. InOlll de båda sistnämnda kategorierna utbildas nämligen de speciella arbetskvaliteter, som utgöra en så viktig faktor för industriella lokaliseringen. Förekomsten av dylika kvaliteter är vanligen en följd av tidigare lokalisering till området ifråga av salnina eller liknande tillverkningar. När man å andra sidan frågar sig, varför ett land saknar en viss tillverkning, synes detta ofta just saln1uanhänga nled att de behövliga speciella kvaliteterna arbetskraft ifråga om såväl arbetare SOln teknisk arbetskraft och företagsledning saknas. Vad slutligen kapitalet beträffar, kan 111an konstatera, att länderna förete stora olikheter ifråga Oln såväl kapitalutrustningens storlek SOl11 räntans höjd och att dessa olikheter i stort sett verka så att de »gamla» industriländerna få en exportöverlägsenhet ifråga Oln kapitalkrävande tillverkning. ,Den tekniska form kapitalet ikläder sig är högst olika i olika länder, och därmed äro vi över på produktionstekniken; som torde spela olikheter i produken stor roll för uppkomsten av tionskostnaderna. Först och främst ha vi då det viktiga förhållandet, att de proportioner i vilka produktionsfaktorerna kombineras, samlnanhänga med produktionsfaktorernas relativa priser. Dessa sistnälnnda variera från land till land (och naturligtvis också i viss utsträckning inom ett land), varvid man alltså får olika k01nbinationer av produktionsfaktorer vid tillverkningen aven viss vara. Viktig är här framför allt å ena sidan proportionen lnellan arbete och kapital och å andra sidan mellan dessa produktionsfaktorer och jorden. Ris t. ex. produceras på visst håll lned, arbetet som den alldeles dominerande produktionsfaktorn, på annat håll tvärtom nled jord och kapital som de dOlninerande faktorerna. Tillverkningsmetoden varierar emellertid vidare på grund av att det tekniska kunnandet ,på olika håll är olika. Ofta räknas tekniken som en särskild produktionsfaktor. I likhet med övriga faktorer gör den de olika länderna mer eller mindre lämpade för en viss tillverk-


SVERIGES UTRIKESHANDEL

II

ning. 'Dylik teknisk överlägsenhet på viss punkt kan ju grunda sig på patenterade uppfinningar eller hemlighållna produktionsprocesser. Den kan elTIellertid också bero på att en viss tillverkningsmetod ställer 111ycket höga krav på arbetskraften, och i så fall kan den ju lika gärna räknas son1 överlägsenhet i produktionsfaktorn arbete. Slutligen och icke 111inst varierar produktionstekniken på grund av att tillverkningen sker i olika skala. Möjligheten till billigare produktion i stor skala betyder en viktig, utrikeshandeln förstärkande faktor, grundad på produktionsfaktorernas odelbarhet. Även i det endast teoretiskt tänkbara fall, att två länder skulle ha samma utrustning lTIed produktionsfaktorer, skulle sålunda handel kunna kOlTIma till stånd gen01TI att tillverkningen drevs i olika skala. Produktionsskalan torde få anses SOlU en mycket viktig faktor för det internationella varubytet. Ofta förhåller det sig nämligen så, att en exportyara växer fralTI i ett visst land på grund av att landet ifråga har ett särskilt stort eget behov av ifrågavarande vara. På samma sätt uppstår ilnport av många varor, som ett land visserligen skulle ha goda förutsättningar att självt producera, men ifråga om vilka förbrukningen är för liten för att tillåta produktion i någorlunda gynnsan1 skala. Det råder för övrigt ofta ett nära samband lnellan produktionsskalan och det tekniska kunnandet, så att en ökning av den förstnämnda leder till nya uppfinningar och förbättringar av gamla, liksom å andra sidan tekniska fraqlsteg ofta kräva eller medföra produktion i större skala. SOlTI fran1går av det sagda finnas stora kvantitativa och kvalitativa olikheter i ländernas utrustning 111ed produktionsfaktorer och i duktionstekniken. Men även faktorerna på efterfrågesidan förete betydande internationella olikheter. Dessa skiljaktigheter gälla dels konsulnenternas relativa värdering av olika nyttigheter, dels deras köpkraft. Variationerna i efterfrågan kunna i vissa fall sammanfalla n1ed olikheterna på til1gångssidan och därmed mer eller lnindre utjämna dessa, lTIen de kunna också skärpa dem och därn1ed öka förutsättningarna för internationellt varubyte. Ett exempel på förstnämnda fall utgöra de variationer i efterfrågan, som innebära en anpassning till tillgången pa produktionsfaktorer. Särskilt kostvanorna äro mycket påverkade av de lokala produktionsbetingelserna, n1en detta gäller också t. ex. förbrukningen


12

INGEMAR GERHARD

av trä inon1 skogrika områden. Till en del är detta ett utslag av efterfrågans normala reaktion inför priset. De produktionsfaktorer, av vilkå tillgången är riklig, bli relativt billiga och därmed föremål för en ökad' efterfrågan. Det föreligger elnellertid också stora olikheter i själva värderingarna. D'enna reaktion inför produktionsbetingelserna utbildar sig ofta till fast rotade levnadsvanor, vilka kvarstå även sedan deras orsak mer eller mindre försvunnit. Den stora potatiskonsun1tionen i länder med för spannmålsodling lnindre lämpat klimat fortfar sålunda även sedan billig spannmål kan erhållas utifrån. I stor utsträckning äro emellertid olikheterna i efterfrågefunktionerna i de olika länderna utan samband med vederbörande lands produktionsförutsättningar. Sålunda är t. ex. i ett nordligt land behovet av kläder och hus till skydd lnot kylan liksoln kaloribehovet betydligt större än i sydligare länder. I)e största olikheterna torde eInellertid icke gälla de elelnentära behoven utan de lnånga behov, son1 tillkomma genOlTI stigande civilisation och levnadsstandard och S0111 bli i så olika grad täckta, beroende på de stora internationella olikheterna' i köpkraft, orsakade främst av de11 olika lönenivån. Dessa olikheter i efterfrågan kunna i ett fall rikta sig 1110t produktionsfaktorer på vilka tillgången är stor, nlen i ett annat fall öka knappheten på en redan förut endast n1ycket sparsaint föreko111mande faktor. För att näInna ett exempel, är det skogfattiga England världens störste förbrukare av tidningspapper per invånare räknat. Samn1anfattningsvis kunna vi fastslå, att länderna uppvisa lnycket stora olikheter såväl på tillgångs- SOln efterfrågesidan. I viss utsträckning utjämnas dessa olikheter mot varandra, 111en som regel medföra de stora internationella olikheter i den relativa knappheten på olika produktionsfaktorer och därmed också i deras priser. Utan utrikeshandel skulle detta leda till mycket stora olikheter i ländernas relativa produktionskostnader. I vilken utsträckning dessa olikheter kunna leda till handel lnellan länderna och därined en viss utjämning åstadkom111as är beroende på 0111 vederbörande varor kunna eller få överföras saInt i så fall om detta kan ske till en kostnad understigande prisdifferensen. Endast ett n1jndretal varor fylla i allmänhet detta villkor och bli utrikeshandelsvaror. Det hinder för överföringen, som man traditionellt brukar fästa största vikt vid, är transportkostnaden. Vid den fullkomliga frihan-


SVERIGES UTRIKESHANDEL

del, SOln ofta figurerar son1 en förutsättning i utrikeshandelsteorien, är det givetvis så, att transportkostnaden ensam inträder som störande mOlnent. I verkligheten förekomlner elnellertid denna fria handel endast inOln ett lands gränser. För lokaliseringsteorien, SOln huvudsakligen sysslar 111ed förhållandena inoln ett land, har därför helt naturligt transportkostnaden blivit den viktigaste faktorn för produktionens lokalisering i förhållande till råvarukällor och lnarknader och därmed också för handeln. Det föreligger elnellertid en väsentlig skillnad mellan lokaliseringen inom ett land och lokaliseringen olika länder elnellan. I förstnän1nda fall kon11na som nämnts transportkostnaderna att don1inera, under det olikheterna i produktionsfaktorernas priser äro relativt slnå och faktorerna därtill ganska rörliga. För lokaliseringen till olika länder äro däremot produktionsfaktorernas olika priser avgörande, och faktorerna äro som regel i lnycket liten grad rörliga. Därtill komlner att transportkostnaderna långt ifrån äro de enda hindren för överföringen. Tvärtoln ha de kommit att spela en -alltmer underordnad roll. De faktorer, son1 bestämn1a lokaliseringen inom ett land, ha alltså ofta endast lnindre betydelse när det gäller frågan huruvida en viss produktion blir förlagd till det ena eller andra landet. Däremot är det naturligtvis så, att den mer eller lnindre gynnsamma lokaliseringen inon1 ett land påverkar produktionskostnaden och därmed landets internationella konkurrensläge ifråga om vederbörande tillverkning. Mindre lyckad lokalisering av viss tillverkning kan hindra vederbörande produkt från att bli exportartikel, resp. utsätta den för hård importkonkurrens. Återgå vi emellertid till transportkostnadernas roll för utrikeshandeln, så var den naturligt\Tis ännu för en period som 1936/38 av stor betydelse, särskilt för varor SOln i förhållande till sitt värde äro tunga eller skrymlnande, eller som äro ömtåliga för transporter. Vid bedölnning aven produktionsorts transportläge i förhållande till utländska marknader är lnöjligheten till sjötransport av avgörande betydelse. Andra faktorer av vikt är förhållandet n1ellan in- och utförda kvantiteter, placering vid sjöfartsstråk där trafiken i ena riktningen till en del går i ballast o. s. v. 80n1 redan antytts förlorade transportkostnaderna under n1ellankrigsperioden sin tidigare ställning som det dOlninerande hindret för internationellt varubyte. Delvis berodde detta på att transportväsen-


14

INGEMAR GERHARD

det utbyggdes, förbättrades och förbilligades men fran1för allt på att nya hinder framträdde, huvudsakligen på det handels- och valutapolitiska området. I tidigare utrikeshandelsteori ägnades dessa hinder en förströdd uppmärksamhet, och blott tullarnas inverkan analyserades närmare. Under den tidsperiod, som vi här skola behandla, hade redan tullarna hunnit bli betraktade som relativt beskedliga i jäIllförelse med alla de nya hinder, som vuxit fram. De luedförde, att det internationella varubytet alltmer avlägsnades från vad det skulle ha varit, om det bestämts endast av olikheter i produktionskostnader och transportläge. Ett resultat blev en förskjutning från livslnedel och i någon nlån också från industriprodukter mot halvfabrikat och råvaror, vilka 1938 komnlo att utgöra den största gruppen i världshandeln. Bakonl denna förskjutning låg dels en ökad självförsörjning på livslnedelsproduktionens område, dels en av handelshindren ökad marknadslokalisering av industrien. En faktor av annat slag, som påverkar överföringslnöjligheterna, ha vi fått i de monopolistiska nationella och internationella avtal, son1 kommit att spela en ganska stor roll på utrikeshandelns område, och som kunna leda både till en inskränkning (t. ex. för att hålla viss prisnivå) och en utvidgning (olika forlner av dumping) av handeln med den berörda produkten. ,Det förstnämnda förhållandet blir ofta en följd av internationella avtal, under det överenskonlmelser mellan ett lands producenter vanligen lämna exportmarknaderna helt eller delvis utanför och därför lätt medföra någon form av dumping. För att sammanfatta det sagda; gäller det alltså att undersöka, i vilken utsträckning vår utrustning med produktionsfaktorer och vår produktionsteknik (bestälnd bl. a. av produktionsskalan och vårt tekniska kunnande) i de kvantitativa eller kvalitativa hänseenden som ovan antytts skiljer sig från de länders, vilka äro våra leverantörer, kunder eller konkurrenter. Vidare uppställer sig frågan i vad mån även efterfrågan företer lokala olikheter, vilka ju kunna reducera eller förstärka olikheterna på tillgångssidan. Slutligen ha vi att undersöka de överföringshinder i form av dels transportkostnader, dels handels- och valutapolitiska åtgärder, som avgöra i vilken utsträckning olikheterna i ländernas relativa produktionskostnader leda till handel dem emellan. I denna bok äro medtagna grupperna skogens och jordens produk-


SVERIGES UTRIKESHANDEL

15

ter,. vilka under perioden 1936/38 representerade en tredjedel av Sveriges utrikeshandel efter värdet räknat. ,Därvid var deras andel av importen blott 20 proc., Inedan de utgjorde i det närn1aste hälften av hela vår export. De båda medtagna varugrupperna belysa viktiga sidor av den svenska utrikeshandeln under nu ifrågavarande period. Jordbruksregleringen utgjorde ju Sveriges bidrag till den under 1930talet allmänna autarkiska politiken, och en analys av vår utrikeshandel Ined jordbruksprodukter ger därför en för det internationella varubytet under denna period karakteristisk bild av hur de på tillgångsoch efterfrågesidorna verkande faktorerna i hög grad neutraliseras av överföringshinder av annat slag än transportkostnader. Skogsprodukterna å andra sidan representerade under denna period landets viktigaste exportområde. Vi möta även här en rad typiska problen1 såsom handelshindrens lned förädlingsgraden varierande styrka, men i stort sett voro på detta område de lokala olikheterna i tillgångsoch efterfrågesidans faktorer jämte transportkostnaderna av dominerande betydelse för utrikeshandelns gestaltning, varvid för Sveriges vidkommande en rad gynnsamma produktionsbetingelser voro särskilt framträdande. I en följande del kOlnma att behandlas övriga varugrupper, nämligen under den saInmanfattande benämningen bergets produkter malm och metaller, manufaktur och verkstadsindustri saInt vidare de huvudsakligen på ilnportsidan i vår utrikeshandel förekolnmande grupperna bränslen, textilvaror och kemiska produkter. De här nämnda sex stora varugrupperna utgjorde 1936/38 drygt 90 proc. av Sveriges utrikeshandel. Till denna del måste också förläggas behandlingen av de stora, teoretiska sammanhangen mellan ett lands näringsliv och utrikeshandel, vilka man kan nalkas först sedan samtliga viktigare i utrikeshandeln ingående varugrupper analyserats.

Internationella prisjämförelser Det skulle givetvis vara av stort intresse att för sådana varor, som i större utsträckning äro föremål för utrikeshandel, få till stånd en internationell prisstatistik. Man skulle därvid erhålla material för t. ex. jämförelser mellan prisnivån i länder, son1 med hänsyn till en viss vara eller varugrupp äro att beteckna som export-, import- resp. själv-


r6

INGEMAR GERHARD

försörjande områden. Vi de kontakter förf. tagit har såväl bland branschorganisationer som på annat håll stort intresse visats för tanken att försöka upprätta en internationell prisstatistik. Salntidigt ha en1ellertid framhållits de troligen oöverstigliga svårigheter, som möta i arbetet på att erhålla jämförbara noteringar ur hittills föreliggande 111aterial. Pappersbruks föreningen har sålunda efter undersökning förklarat sig varken kunna anskaffa eller hänvisa till användbart prislnaterial, trots förekomsten av förhållandevis utpräglade standardartiklar på området, såsom t. ex. tidningspapper. Beträffande den principiella sidan av frågan Oln internationella prisjän1förelser för enskilda varor kunna följande synpunkter anföras. För praktiskt taget varje vara föreligga mer eller lnindre utpräglade kvalitetsskillnader. Vid varje registrering måste elTIellertid en klassificering av de olika varorna äga rum, det blir då ofta godtyckligt var gränsen drages mellan vad som skall betecknas som olika kvaliteter av samma vara eller som olika varor. I ländernas officiella produktions-, pris- och handelsstatistik kan av naturliga skäl specificeringen ej drivas särskilt långt, och därför komma icke blott diversegrupperna utan också de positioner, som äro rubricerade som en enda vara, att inrymma kvalitetsolikheter representerande högst betydande prisdifferenser. 1 ) Även när svensk produktionsstatistik går så långt, att den specificerar t. ex. »blekt sulfitcellulosa», »oITIslagspapper: sulfatpapper rent och slipblandat», »färskt fläsk» och »färsk sill», rymlnas inom resp. positioner så stora kvalitetsolikheter, att de högsta icke sällan representera ett medelpris flerdubbelt högre än de lägsta kvaliteterna. . Om alltså redan inoln ett land varubegreppet som regel täcker ett flertal i prishänseende olika kvaliteter, bli dessa olikheter ännu ll1ycket lnera frall1trädande, när begreppet utsträcks 'till flera länder. När »salnma» vara framställes i en rad länder, sätter ursprungslandet som regel en stark prägel på kvaliteten, och direkta prisjämförelser n1åste omges med mycket starka reservationer. Detta torde gälla även för de mest standardiserade varorna, vilka ju framför allt äro att söka inom industriråvaru- och livsmedelsområdena. Vid konkurrens på en gemensam ll1arknad kOlulner därför icke att på ifrågavarande vara 1) Oln varubegreppet sonl en sammanfattning aven rad kvalitativt olika produkter jämför t. ex. Chamberlin, The Theory of Monopolistic Competition.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

17

råda ett yisst pris, utan en serie priser för de olika kvaliteter, SOl11 de olika länderna eller ol11rådena leverera. För att börja 111ed en stor handelsvara som vete, har i The 'Corn Trade Year Book1 ) försök gj orts att ge en internationell belysning av priserna på vete. Därvid har emellertid varje prisuppgift måst bindas vid en bestä1nd kvalitet angivande bl. a. ursprungslandet. När dessa olika kvaliteter träffa salnman på en lnarknad som t. ex. Storbritannien (Liverpool), erhålles en prisserie, SOl11 t. ex. hösten 1938 per 480 lbs varierade från 27/6 för Donau-vete, via 30/9 för australiskt och 34/7 för inhemskt upp till 37/3 för kanadensiskt vete. 2 ) På liknande sätt gäller för smör, att varje land har sin kvalitet. Institut international du comlnerce publicerade före kriget i sin tidskrift Recueil de statistique ett ganska alnfattande internationellt prisn1aterial, innehållande bl. a. slnörnoteringen i en rad länder. När emellertid de olika ländernas sn1ör salnmanföres på Londons l11arknad, fran1träda kvalitetsolikheter, så att t. ex. november 19373 ) priserna varierade i shillings per cwt från 107/0 för argentinskt smör till 112/6 för australiskt, 114/6 för nyzeeländskt och upp till 143/6 /ör danskt. För sal11111a tidpunkt ger denna källa för en annan stor handelsvara, bOlnull, på Liverpools lnarknad i pence per lb priser4 ) från 3,99 för indisk, 4,24 för brasiliansk, 4,64 för nordamerikansk upp till 8,16 för egyptisk bomull. Ännu större prisdifferenser finner luan för en produkt som t. ex. stål. De olika länderna producera sålunda »san1ma» vara i så olika kvaliteter, att varje internationell prisjämförelse blir vansklig. Man kan konstatera, att i Egypten bOlllullen är dyrare än i Förenta Staterna och att i Dan111ark smöret är dyrare än i Baltikum, men när dessa produkter från olika länder träffa samman på en gelnensam marknad, visar det sig att det till en del rör sig om olika varor. Vid en jän1förelse n1ellan olika länders prisnotering för en viss vara 111åste vidare hänsyn tagas icke blott till kvalitetsskillnader utan också till en rad andra faktorer,. som kunna påverka priset. Av be1) Broolnhall's Corn Trade Year Book 1939, International Grain Trade Statistics by G. P. Broolnhall, Liverpool 1939. 2) D:o sid. 82-83. Noteringarna avse »början av augusti». 3) Recueil de statistique de l'Institut International du commerce, ] anvier 1938, sid. 1590 ; noteringarna avse 26 nov. 1937. 4) D:o sid. 1593. 2


18

INGEMAR GERHARD

tydelse är sålunda tidpunkten för leveransens fullgörande. För att taga ett exempel från Sverige gällde i juni 1937 vid försäljning av viss l11assakvalitet1 ) ett merpris på 40 kr. per ton (l11otsvarande drygt I S proc.) för leverans före årets slut i förhållande till leverans under 1938. Tre månader senare hade marknadsläget vänt sig, och det förelåg tvärtom ett litet l11erpris på 4 kr. för leverans påföljande år, och ytterligare en månad senare gällde exakt samma pris för leverans 1937 och 1938. Det kan i samband härmed pekas på att vid varje tidpunkt den faktiska försäljningen av en vara SOl11 regel sker till annat J11edelpris än gällande notering, eftersom försäljningen sker efter kontrakt, som ligga mer eller mindre långt tillbaka i tiden. Vid stigande prisnivå, såsom rådde från mitten av 1936 till nlitten av 1937, visade sålunda den svenska exportprisindexen en l11ångdubbelt kraftigare stegring än de faktiskt erhållna exportpri serna. En prisnotering är för övrigt bunden vid en rad andra leveransvillkor, sonl det här är onödigt att närl11are gå in på. Saml11anfattningsvis måste konstateras, att internationella pris j änlförelser på av hittills föreliggande _prisnlaterial bli ytterst vanskliga på grund av dels kvalitetsolikheter, dels olikheter i leveransvillkor. Detta gäller redan de mest standardiserade råvarorna på industriens och livsmedelsförsörjningens område och naturligtvis i ännu nlycket högre grad färdiga produkter som tyg, bilar, maskiner o. s. v. Utsikter borde dock finnas att i fortsättningen få fral11 ett betydligt bättre prismateria1. Genom kontakt mellan de institutioner, som inonl resp. länder omhänderha prisstatistiken, kunde troligen viss enhetlighet ifråga om de för noteringarna gällande leveransvillkoren uppnås och nlöjligen också kvalitetsolikheterna i någon l11ån elinlinera"s genom ett nled sakkunnig hjälp företaget urval av sorteringar. Det kan i förbigående påpekas, att det ovan anförda visar huru osäkra alla jäl11förelser mellan prisnivåerna i olika länder nlåste bli. Tillgängliga prisserier visa ju endast utvecklingen ino111 resp. land, men man ser icke sällan huruson1 på basis av de111 slutsatser dragas om förhållandet mellan prisnivåer i olika länder. Om alltså prisnoteringarna i olika länder för det stora flertalet varor icke utan stor osäkerhet kunna användas S0111 grundyai för in1) Svenska cellulosaföreningen, Styrelsens och revisorernas berättelser för år 1937, sid. 8. Noteringen avser prima, stark, oblekt sulfitcellulosa fob västkusthamn.


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

19

ternationella prisjäll1förelser och sall1111a troligen 1 an högre grad gäller parti-och detaljprisstatistiken i övrigt, vore det tänkbart, att ett bättre underlag för en sådan undersökning kunde erhållas geno111 de priser, S0111 kunna beräknas ur de olika ländernas handelsstatistik. Som regel innehåller ju denna statistik såväl kvantitetsvärdesiffror för de i resp. länders import och export ingående viktigare varorna. Geno111 bearbetning av de olika ländernas handelsstatistik kunna sålunda erhållas uppgifter 0111 till vilket pris en viss vara under en viss period exporteras från resp. länder liksOlTI också till vilket pris den under samma tid in1porteras av andra länder. Emellertid uppställa sig härvid delvis san11TIa svårigheter, SOlTI ovan berörts i samband med de inhemska prisnoteringarna. I de handelsfacken rymnlas stora olikheter i kvalitet, även när ningen visar en långt driven specificering. Därtill kommer att som regel var j e land använder sitt eget systell1 vid varugrupperingen, ofta i anslutning till vederbörande tulltaxa. Visserligen gjorde N ationernas Förbund före kriget ansträngningar att uppnå viss enhetlighet genom införandet av den s. k. lninilnilistan, men ännu 1938 var det endast ett nlindretal länder, däribland dock Sverige, sonl redovisade sin utrikeshandel grupperad efter denna lista. 1 ) Härtill kommer att denna lista 0111fattar endast 456 positioner jänlte en allnlän diversegrupp, under det svensk handelsstatistik specificerar varorna i 2.088 poster. En internationell jänlförelse lnellan de i utrikeshandeln uppnådda priserna blir ell1ellertid vansklig icke blott på grund av olikheterna i varugruppering och varukvaliteter utan också som följd av olikheter i leveransvillkor. Orderanhopning eller praxis att avsluta försäljningskontrakt på lång sikt kOlnnla t. ex. exporten vid viss tidpunkt att återspegla det prisläge, S0111 rådde kanske ett helt år tidigare. Onl man överhuvud skall våga sig på en j äll1förelse mellan vad olika exportländer få betalt för en viss vara och vad importländerna få betala, synes närll1ast till hands ligga en bearbetning av sådan handelsstatistik, som salnmanställts av internationella sammanslutningar, i första hand då Nationernas Förbund och en rad branschorganisationer. Härvid har man som regel åtnlinstone garanti för att varugrupperingen för de olika länderna är så likartad som Inaterialet tillåter. Kvar står emellertid att varugrupperna bli för stora 1)

J fr

International 'rrade Statistics 1938, Geneva 1939.


20

INGEMAR GERHARD

och att det är olnöjligt att avgöra i vilken utsträckning konstaterade prisdif ferenser återspegla kvalitetsolikheter. På försök ha för åren 1936 och 1937 på grundval aven branschstatistik på. trävaruhandelns 0111råde1 ) för san1tliga exporterande och il11porterande länder beräknats n1edelpriser för saIntliga i statistiken ingående varugrupper av barrträ. Materialet är visserligen ganska begränsat - det ger on1kring 500 medelpriser - Il1en det fran1står likväl klart, att de prisrelationer, som kunna observeras, alltför 111)'cket strida emot vad n1an i övrigt känner till on1 prisförhållandena i de olika skogsländerna. För att endast taga ett par exe111pel från år 1936, finner I11an att svenskt hyvlat barrträ detta år betalades 111ed endast 40 guldfrancs per kblTI, under det Frankrike fick 68 fr. för san1111a vara och 1'yskland icke n1indre än 271 fr. Eller för att hä111ta en siffra från importen, betalade Storbritannien salnma år 19 fr. per kbn1 pitprops, under det Frankrike, Holland och Belgien erhöllo sin pitprops för endast 12-13 fr. Å andra sidan betalade Storbritannien endast 43 fr. per kbn1 hyvlat virke, under det F"'rankrike fick punga ut lned 138 fr. En framkol11ligare väg synes vara att begränsa undersökningen till ett visst land och för varje ifrågako1111TIande vara undersöka de priser, som erhållas vid exporten till varje särskilt land, resp. betalas för il11porten från de olika länderna. Bäst lälnpa sig härvid givetvis exportpriserna, efterson1 ifråga on1 in1portpriserna problelnet Oln de internationella kvalitativa olikheterna åter dyker upp. För åren 1936-1938 ha för tjugofem viktigare svenska exportartiklar inolTI områdena livsmedel och skogsprodukter uträknats de priser, som de olika åren erhöllos vid exporten till san1tliga i handelsstatistiken specificerade länder. Härvid ha erhållits 0111kring 700 pristal per år eller för de nälTInda tre åren i runt tal 2.000 prisuppgifter. Det är självklart, att ett dylikt material kan erbjuda åtskilligt av intresse för en undersökning av vilka priser, son1 uppnåtts av ett antal svenska exportartiklar på olika n1arknader. Detta gäller t. ex. för en produkt, som under de nämnda åren var så starkt standardiserad son1 det svenska runmärkta exportsInöret. Här vågar nlan ur siffrorna utläsa, att vår störste kund, Tyskland, san1tliga år betalade ett 1) Comite international du bois, Brussels, Year-Book of V/orld Tin1ber Trade 1938.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

21

bättre pris än vad vi uppnådde på den engelska marknaden och att i övrigt Norra Irland köpte billigast och Frankrike dyrast. Men vi behöva icke förflytta oss längre än till den andra stora svenska exportartikeln på aninlaliernas olnråde för att bli på1ninda on1 vilka olika kvaliteter, SOl11 ryl11nlas inOlTI en till synes så okolnplicerad rubrik son1 nr 26, saltat fläsk. Denna produkt sålde vi år 1936 till 1'yskland för 240 kr. per ton, till Norge för 997 kr. och till Storbritannien för r .6r6 kr. per ton. För de båda andra åren varierade våra exportpriser lnellan 212 och 1.490 kr. resp. mellan 188 och 1.808 kr. per ton, vilket sistnä1nnda höga pris denna gång betalades av Norge. lVIed exportpriser, SOl11 för en viss marknad ligga åtta-tio gånger högre än för en annan, är förekomsten av stora kvalitetsskillnader, eller Oln lnan så vill helt olika varor, inom den gelnensanlma beteckningen saltat fläsk självklar. Man behöver ju endast nän1na ordet bacon för att detta skall stå klart. Sistnänlnda exe111pel visar ju så tydligt, att rubriken nlåste rym1na varor av högst olika kvalitet, att n1an icke k01111ner på iden att sätta prisolikheterna i förbindelse lned läget på de olika marknaderna. Svårare att bedöma den stora nlassan av varor, vilka ligga någonstans enlellan ytterlighetsfallen av typen runmärkt smör resp. saltat fläsk. On1 vi hän1ta ett exe1npel från skogsprodukternas onlråde, torde tidningspapper utgöra den mest standardiserade varan bland de större svenska exportartiklarna på papperso111rådet. Icke mindre än ett 50-tal länder brukade före kriget vara tillräckligt stora köpare av svenskt tidningspapper för att bli specificerade i vår handelsstatistik. För år r938 utgjorde 111edelpriset (fob) vid svensk export av denna vara kr. 160 per ton. För de olika avsättningsmarknaderna varierade elnellertid sa1ntidigt exportpriset så kraftigt S0111 från 145 kr. för 'Tyskland till 257 kr. för vissa delar av Afrika. Året (Inedelpris 143 kr.) varierade priset nlellan 130 (Daninark) och 243 (Kanari eöarna) kr. per ton lnen 1936 blott nlellan r 20 (Tyskland) och 166 (Franska Västafrika) kr. per ton (n1edelpris 129 kr.). Man observerar genast, att de lägsta priserna icke ligga lnycket under 111edelpriset för totalexporten av tidningspapper resp. år. År 1938 utgjorde denna skillnad 15 kr., året innan 13 kr. och år 1936 blott 9 kr. De högsta priserna däremot lågo nämnda år resp. 97, 100 och 37 kr. över nledelpriset. Ett visst sarnband måste alltså föreligga n1ellan priset och exportens storlek i den riktningen, att ju


22

INGEMAR GERHARD

större lTIarknad desto lägre pris.

Detta kan narn1are belysas av att

t. ex. år 1938 94 proc. av vår export av tidningspapper gingo till

priser, SOlD lågo på mindre än 10 kronors avstånd från medelpriset. Återstående 6 proc. av exporten visade prisvariationer på upp till 112 kr. Ovanstående prismateriai har diskuterats n1ed Pappersbruksföreningen, som därvid framhållit, att även för den nlest standardiserade artikeln på olnrådet, alltså tidningspapper, hänsyn nlåste tagas till föreliggande kvalitativa olikheter. ·Prisskillnad föreligger sålunda mellan leverans i ark och rullar. Det kan nän1nas, att en amerikansk facktidskrift 1 ) för hela år 1937 länlnade prisnoteringar på resp. 47.50 och 42.5° doll. per ton för de båda nälTInda kyaliteterna tidningspapper. Andra kvalitativa skillnader kunna gälla sliphalten, vattenmärke nl. ID. Även leveransernas fördelning över året har betydelse. Vidare framhölls från Pappersbruks föreningen, att priset står i visst samband 111ed leveransvillkoren, varvid i första hand det inköpta partiets storlek har betydelse. Att sistnälnnda förhållande är viktigt synes ju också franlgå av handelsstatistiken. Slutligen kan i detta sa111manhang nälllnas, att lämnar IDan tidningsp?-pperet och gör prisjälllförelser för andra slag av papper, är fältet öppet för en rad andra kvalitativa olikheter såsom papperets tjocklek nl. 111. Sålunda varierade exportpriset för sulfitolTIslagspapper (nr 852 : 3) år, 1938 mellan 243 och 539' kr. per ton. Ifråga OITI andra skogsprodukter erhållas liknande prisvariationer. Sålunda varierade exportpriset på blekt sulfitcellulosa (nr 818) Sall1ma år från 193 till 520 kr. per ton, och ay bräder av gran· (nr 733) från 40 till 85 kr. per kbnl. N u kan det naturligtvis å andra sidan fralnhållas, att en del av de här anförda priserna, och då SOlTI regel de högsta, representera S111å och tillfälliga exportkvantiteter, förenade med stora försäljningskostnader, och därför lä111pligen böra utelämnas eller behandlas SOl11 en särskild grupp. Även lTIåste lTIedges, att redan ett studium av de olnkring 2.000 exportpriser, som i detta SalTIlTIanhang på försök uträknats, för åtskilliga varor ge utslag, som synas karakteristiska för vad lnan känner till i övrigt om läget på de olika nlarknaderna. Tyvärr är det likväl mycket vanskligt att avgöra i vilken utsträckning kvalitativa olikheter dölja sig bakom de olika priserna. Slutligen skall framhållas, att även en internationell jänlförelse 1) Paper Trade Journal, N ev.., York 1937.


23

SVERIGES UTRIKESHANDEL

I11ellan hemn1a1narknadspriser och exportpriser för ett antal varor skulle vara av stort intresse. Frågan kan belysas 111ed att Nationernas Förbunds blandade k01nmitte för näringsfrågan i sin slutliga rapport år 19381) uppger, att i n1ars 1935 (i schvveizerfrancs per 100 kg) s111öret i Australien noterades i 160 sa111tidigt som australiskt smör i London noterades i blott 105 och på san11na sätt holländskt smör på he111ma111arknaden noterades i 298 n1en i London blott i 112. Det l110tsatta förhållandet rådde ifråga 0111 Dan111ark, där smöret på hemmamarknaden kostade 74 111en i London noterades till 146, och beträffande Argentina 111ed he111111anotering .på 80 och London-notering på 107 schvveizerfrancs per 100 kg. En dylik jä111förelse n1ellan he111mamarknads- och exportpriser l11öter en1ellertid redan för varje särskilt land svårigheter på grund av dels den olika yarugrupperiug, som vanligen tillän1pas för produktions- och handelsstatistik, dels olikheter i leveransvillkor saInt dels också det förhållandet, att exporten ofta oIllfattar andra kyaliteter än deln, S0111 saluföras på hemIllamarknaden. Det kan nän1nas, att för Sveriges vidkoInlnande för samtliga kvaliteter papperSl11assa beräknats priser enligt såväl industri- S0111 handelsstatistik. För de våta kvaliteterna ligga därvid exportpriserna S0111 regel icke oväsentligt över industristatistikens värden, vilket från sakkunnigt håll förklarats åtminstone delvis bero på att det rör sig 0111 olika kvaliteter, nän11igen lägre vattenhalt i den exporterade lnassan. T andra fall noteras icke sällan lägre exportpriser än de i industristatistiken angivna värdena, vilket från branschhåll förklarats bero på felaktigheter i statistiken. S0111 bekant skola exportvärdena angivas fob svensk gräns (halnn) tnen industristatistikens värden fritt fabrik, varför de förstnän1nda i alln1änhet antagits ligga olnkring ro proc. högre än de senare. 2 ) En granskning av prodl1kt- och exportpriser för en rad olika varor ger dock knappast stöd för en dylik uppfattning. Tvärto111 verkar det ofta, som onl san1ma priser uppges för handels- och industristatistilc Att statistiken är behäftad med dylika och ett otal andra felaktigheter är självklart, 111en tllöjligt är att n1an vid en undersökning av denna art också skulle behöva ha uppmärksarriheten riktad mot förefintligheten av avsiktligt åstadkomna felaktigheter. En icke ovanlig 1) Final I<eport on Nutrition, NF, Geneva 1937.

2) T. ex. i The National Incolne of Sweden, vol. lIT, del

2,

sid.

232

o. f.


INGEMAR GERHARD

företeelse synes vara att ett lands exportörer l11ed stöd aven mer eller mindre monopolartad ställning bedriva en 111ed hänsyn till de olika marknaderna mycket differentierad prispolitik. Det vore ju ganska naturligt, om de icke önskade draga upp111ärksalnheten till detta förhållande och därför icke läte de uppgivna exportvärdena alltför tydligt skvallra om förhållandet. Detta är e111ellertid något, SOl11 icke varit föremål för någon undersökning och S0111 kanske heller icke kan undersökas. Av ovan angivna skäl har i denna undersökning l11aterialet begränsats till kvalitets- och/eller värdeuppgifter för handel och produktion, under det som regel någon jäl11förelse ll1ellan kvantiteter och värden (nledelpriser) icke företagits.


AVD. I.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Allmänt Utrikeshandeln spelar en lnycket stor roll för ·Sverige. Inlporten utgjorde under 1936/38 i runt tal 18 proc. och exporten drygt 16 proc. av den svenska bruttonationalprodukten. 1 ) Under de friare som rådde mot 192o-talets slut, hade utrikeshandeln en ännu större betydelse, och för såväl importen SOll1 exporten utgjorde då andelen av nationalprodukten onlkring 20 proc. Denna vårt lands utrikeshandel var förhållandevi s större än de flesta andra länders. Under. det sista fredsåret, alltså 1938, uppgick den till ett värde av 345 skand. guldkronor per invånare?) Utanför Europa överträffades denna siffra endast av Nya Zeeland, som låg frälllst bland världens alla länder ifråga Oln utrikeshandelns relativa betydelse, och den låg i nivå lned Australiska statsförbundets 346 kr. per inv. Inoln Europa kunde därelnot flera länder tävla Ined Sverige ifråga om stor utrikeshandel per invånare. Dessa voro DanlTIark, Island, Norge, Belgien, Holland och Schweiz. Som synes äro de nordiska länderna väl representerade bland dessa »storhandlare». 0111 Inan ordnar alla länder efter storleken av deras utrikeshandel per invånare under nälnnda år, återfinner Inan bland de åtta främsta fyra av N ordens fenl länder - endast Finland kOlnmer litet längre ned på skalan. De nordiska ländernas folklnängd representerar icke fullt I proc.. av världens befolkning, men deras utrikeshandel oInfattade före kriget drygt S proc. av världshandeln. Att N orden utgör en högst betydande faktor i världshandeln belyses vidare av att före kriget endast tre enskilda länder, nämligen Storbritannien, Förenta Staterna och Tyskland, efter värdet räknat hade en större utrikeshandel än N ordens länder samnlantagna. Och av den nordiska utrikeshandeln utgjorde Sveriges andel 1938 närmare 40 proc. 1) Sveriges utrikeshandel efter kriget, tab. institutet, ser. B: 7. 2) Statistisk årsbok för Sverige 1947, tab.

I

och 7, Medd. från Konjunktur-

300.


26

INGEMAR GERHARD

Att det just är en rad sn1åstater som de nordiska länderna, Holland, Belgien och Schweiz, SOln kunna uppvisa den största utrikeshandeln per invånare, är givetvis ej någon tillfällighet. Ju lnindre ett land är, desto större del dess inköps- och försäljningsområde n1åste befinna sig utanför statsgränsen. I den stora staten utgör han4eln inom riket en n10tsvarighet till en del av det lilla landets utrikeshandel. GIn de nordiska länderna utgjorde delar aven politisk enhet, skulle ju handeln den1 en1ellan - vilken under förkrigsåren utgjorde 13 proc. av deras totala utrikeshandel - bortfalla och för ett enat Norden värdet av utrikeshandeln per invånare i motsvarande grad reduceras. Ell1ellertid lnåste även andra orsaker finnas till att just de ifrågavarande småstaterna äro sådana »storhandlare» - en mängd andra slnå länder kOlnma långt ned på skalan, om man ordnar alla länder efter storleken av deras utrikeshandel per invånare. Viktiga faktorer äro härvid hur utvecklat ett lands näringsliv är och hur högt dess levnadsstandard ligger. Industrialisering betyder som regel en betydande ilnport av råvaror och halvfabrikat och export av produkter av högre förädlingsgrad. Lika?å betyder höjd levnadsstandard att den ökade efterfrågan riktar sig mot icke blott inhelnska utan också in1porterade nyttigheter. Även om därvid importkvoten för konsulntionen skulle sjunka, torde denna nedgång aldrig bli så kraftig, att icke i absoluta siffror räknat in1porten och därmed utrikeshandeln per invånare stiger. 1 ) I själva verket är det just utrikeshandeln, som brukar möjliggöra utvecklingen av ett lands näringsliv och den därmed sall1manhängande förbättringen av levnadsstandarden. Särskilt för de l11indre ländernas vidkon1111ande är det först en betydande utrikeshandel, som tillåter utnyttjandet av de ensidigheter, son1 ganska genomgående karakterisera deras utrustning ll1ed naturtillgångar C?ch andra produktionsfaktorer. Med ringa eller ingen utrikeshandel tvingas ett lands befolkning att med stora ansträngningar frambringa det nödvändigaste av sådana varor, för vilka landets produktiva tillgångar ej ägna sig lnan behöver endast tänka på hur mycket arbete det kostar även ett skogrikt land som Sverige att med ved ersätta ko1- och koksin1porten. Samtidigt SOl11 en oproportionerligt stor del av arbetet l11åste ägnas åt produktionsområden, där naturen varit minst givn1ild mot ifråga1) Detta fran1går bl. a. aven undersökning av NF publicerad i Industrialization and Foreign Trade, kap. \lL


SVERIGES UTRIKESHANDEL

27

varande land, kunna överflödande tillgångar på andra håll ej utnyttjas Iner än till en ringa del, så länge efterfrågan är begränsad till den egna befolkningen. Ju mindre ett land är, ,ju högre utvecklat näringsliv det har och ju högre dess levnadsstandard ligger, desto viktigare roll spelar utrikeshandeln. 'Goda exempel härpå ha vi i de nordiska länderna, sn1åstater som lyckats utveckla sitt näringsliv och höja levnadsstandarden till hög nivå genon1 ett stort internationellt varubyte, med exporten specialiserad på ett ll1indretal tillverkningar, för vilka de äga särskilda förutsättningar. Sålunda dominerades år 1938 Danmarks export till drygt 75 proc. av jordbruksprodukter, Finlands export bestod till något mer än 80 proc. av utgjordes till 70 proc. av fiskeriprodukter och Norges till närn1are 70 proc. av produkter från landets berg, skogar och fiske. Av Sveriges export utgjordes i runt tal 65 proc. av skogsprodukter jämte Inalm och lnetaller (inkl. manufaktur). På det svenska järnet byggde delvis också verkstadsindustrien, och medräknas dessa produkter, bestod den svenska exporten före kriget till drygt 81 proc. av produkter från skogar och berg. l ) Det är givet att länder sådana som de nordiska ha största intresse av att det internationella varubytet belägges med så få hinder som 111Öjligt. ,De föregingo härvid själva lned gott exempel, när under 1930-talet den internationella handeln runt om i världen drabbades av allt hårdare handels- och valutapolitiska åtgärder. On1 Sverige, Norge och Finland kan sägas, att de under hela 193o-talet förde en lnera liberal handelspolitik än något annat land i Europa. Vad speciellt beträffar vårt eget land, var den svenska tulltariffen vid 1930-talets slut lägre än i något annat europeiskt land med undantag för Danll1ark och Holland. Den danska valutaregleringen innebar elnellertid ett betydligt kraftigare skydd än en lnoderat tulltariff, och Holland hade omfattande iluportrestriktioner .2 ) Även bör anlnärkas, att Sverige under 1930-talet mindre än de flesta andra länder företog kvantitativa in1portregleringar: Det enda viktigare undantaget utgjorde den svenska jordbruksregleringen. Enligt NF:s beräkningar olnfat1) Procenttalen beräknade ur resp. länders handelsstatistik nled gruppering enligt NF:s mininlilista, publicerad SOlU bilaga 24 i Nordisk Samhandel, !(öpenhamn 1942. 2) Ohlin, Bertil, Utrikeshandel och handelspolitik, 2 uppl., sid. 189, Stockholnl 1941.


28

INGEMAR GERHARD

tade licensierings- och importkontingenteringsåtgärder år 1937 endast 3 proc. av Sveriges illlport mot t. ex. 8 proc. för Stol·britannien, 12 för Norge, 24 för Belgien, 26 för Holland, 52 för Sch\veiz och 58 för Frankrike. 1 )

U trikeshandeln före 1850 Fran1 till n1itten av 180o-talet var den svenska utrikeshandeln av blygsan1 omfattning. Heckscher har beräkn.at att även efter elil11inering av penningvärdets ändringar vår utrikeshandel under de senaste hundra åren vuxit tller än 40 gånger, vilket lTIotsvarar en årlig ökning nled bortåt 4 proc?) Vårt internationella varubyte har en1ellertid under denna tid icke blott ökats, det har också ändrat karaktär. Den moderna svenska utrikeshandeln, son1 vuxit fram salTItidigt med landets industrialisering och själv varit den kanske viktigaste faktorn i denna utveckling, har på importsidan allt nler kOlTImit att salllmansättas av förnödenheter för det svenska näringslivet - råvaror, bränslen och produktionskapitalvaror utgjorde 1938 72 proc. av illlportvärdet - medan exporten konl1llit att dOlllineras av alster från svensk industri, så att den nämnda år till 95 proc. bestod av produkter, som ingå i den svenska industristatistiken. En helt annan sammansättning hade Sveriges utrikeshandel under tidigare skeden. Illlporten bestod nästan helt av förbrukningsvaror, i stor utsträckning av lyxkaraktär, avsedda endast för en fåtalig överklass, och spelade en mycket liten roll för folkets försörjning. Exporten var icke direkt anknuten till landets näringsliv eller var i varje fall icke av den storlek, att den med undantag för utförseln av järn hade någon väsentlig betydelse för inhelllsk sysselsättning och produktion. När källorna rörande den äldre svenska utrikeshandeln börja flöda litet rikligare under 1500-talet,3) erhålles en bild, som vad inlportoch exportvarornas karaktär och betydelse beträf far ganska väl torde 1) Commercial Policy in the Interwar Period, Geneva 1942, sid. 70. 2) Den svenska exportens historia, sid. IS, Orientering kring exportproblen1en, Stockholm 1946. 3) Detta avsnitt bygger huvudsakligen på Heckschers och Montgomerys i litteraturförteckningen angivna arbeten. Ytterligare kanske bör nälnnas Hans Forssell, Sveriges inre historia från Gustaf den förste, del II, Stockholtn 1875.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

29

överensstän1111a ll1ed läget under åtlTIinstone senare delen av luedeltiden. Vad först iluporten beträffar, utgjordes betydande poster av varor sådana SOlTI siden, silver- och guldtyger, vin och kramvaror. Även den viktiga posten kläde, som under Isoo-talet upptog luinst 2S proc. av totalimporten, utgjorde till mycket stor del en lyximport, l11edan de grövre kvaliteterna funno användning framför allt för kronans ryttare och knektar. Endast två nödvändighetsvaror för folket, nämligen salt och hUlTIle, återfunnos vid denna tid i in1porten. De spelade e1ue11ertid därvid en efter moderna förhållanden otroligt stor roll. Saltet var tidvis under senare hälften av I soo-talet Sveriges största importvara, representerande 2S-30 proc. av totalimporten. Denna saltets och hUlTIlets stora roll sammanhängde givetvis 1ued förrådshushållningen, som krävde 1TIängder av salt för konserveringen och stora kvantiteter öl för att få ned den salta, rökta eller torkade l11aten. För de mera välsituerade spelade av sa1Ulua anledning kryddorna länge en viktig roll. Kasta vi så en blick på I soo-talets export, finna vi här det luärkliga förhållandet, att viktigast voro jordbrukets produkter med en exportandel på 35-50 proc. under århundradets senare hälft och tidigare på upp till 60 proc. Huvudsakligen rörde det sig härvid 0111 produkter från boskapsskötseln i form av smör och hudar. Såso1u omnämnes i avdelningen jordbruksprodukter, sanlverkade härvid flera faktorer. De fria betena ledde sålunda till en onor1ualt stor kreaturs stock 111ed stor nedslaktning inför vintern; vistelse vid fäbodar eller i övrigt långt från gårdarna 1TIedförde att mjölken kunde tillvaratagas endast i form av smör, och denna lättransportabla vara lämpade sig väl för skattebetalningen. Det var därför till icke obetydlig del kronans naturauppbörd, SOlTI vid denna tid gick ur landet S0111 betalning för en import, SOlU i stor utsträckning var avsedd för konungens och hovets behov. Den viktigaste enskilda exportvaran var dock under hela 150o-talet järnet. På sal11ma sätt som inom importen endast saltet och humlen hade någon väsentlig betydelse för en större befolkning, kan in01TI exporten endast j ärnet sägas ha betytt något väsentligt för en större befolkningsgrupp. Av järnets exportvillkor påverkades näluligen i hög grad den svenska bergshanteringen, vilken dock ej beräknas ha sysselsatt mer än 4 proc. av landets befolkning. Under Isoo-talet började i Sverige tillverkas den produkt, som skulle bli vår stora


INGEl\1AR GERHARD

exportartikel under följande århundraden, nämligen det utslnidda stångjärnet. Tidigare hade järnet saluförts i huggna stycken, s. k. osmundjärn. Trots att järnet helt dominerade bergshanteringen, var det de ädlare metallerna koppar och silver, SOln tilldrogo sig samtidens uppn1ärksalnhet. I början på I soo-talet väckte upptäckten av Sala gruva oerhörda förväntningar, men de blevo snart svikna. Endast under några årtionden spelade silverproduktionen någon nämnvärd roll, och silvret blev under denna tid också en icke oviktig exportvara lned konungen som ensan1 exportör. Varken förr eller senare har emellertid silvret varit av någon betydelse för svensk bergshantering eller export. Kopparn har däremot under långa tider spelat en stor roll i Sveriges ekonomiska liv. De första uppgifterna på 12oo-talet gälla satnma fyndighet, som fram till upptäckten av Skelleftefältet på I 92o-talet var den enda viktiga, nämligen Stora Kopparberg (Falu gruva). Den svenska kopparn började tidigt exporteras, n1en först mot slutet av I soo-talet fick den större betydelse för exporten, och den svenska kopparns storhetstid inföll under 1600-talet. På Is8o-talet fick kopparn en viktig ny användning i den mässingsindustri, som då grundades, och redan på 1590-talet representerade koppar och mässing 20 proc. av den totala svenska exporten. ,Den tredje gruppen exportprodukter kom från den svenska skogen. Denna hade för I soo-talets människor betydelse frainför allt son1 betesn1ark och för bergshanteringen - ur denna synpunkt kunna de stora exportvarorna smör, hudar och järn n1ed viss rätt betecknas son1 skogsprodukter. I skogen bedrev man vidare jakt och hämtade ved och virke för husbehov. Därutöver hade man elnellertid bra litet intresse åtminstone för barrskogen - enligt Gustav Vasa borde man beflita sig on1 nyodling och »borthugge then onyttige skog».l) Vid I soo-talets 111itt utgjorde trävarorna visserligen ett icke obetydligt inslag i den svenska exporten (I 1,6 proc. år I 5S9), men detta tycks ha varit en undantagsföreteelse, och in på 17ao-talet representerade trävarorna endast 2-4 proc. av Sveriges export. En väsentlig del bestod av lövträ, t. ex. ek för skeppsbyggeri, och tyngdpunkten låg på södra Sverige. Den skogsprodukt, som länge skulle bli av större betydelse än träet, var tjäran. Liksom för kopparn gällde emellertid 1) I brev till dalaIagen ·1545, cit. av Heckscher i Sveriges ekonolniska historia, första delen, sid. 138. '


SVERIGES UTRIKESHANDEL

att tjärans storhetstid i den svenska exporten inföll först under 16oo-talet. Icke blott ifråga aln storlek och san1l11ansättning skilde sig den svenska utrikeshandeln under 15oo-talet högst avsevärt från våra dagars, utan även det sätt varpå man betraktade det internationella varubytet var mycket olika vår tids. På den tiden hade penningen icke lagt sin slöja över varubytet l11ed utlandet och givit människorna huvudbry om handelsbalansen. N aturahushållningen gjorde det lätt att inse, att vid byte vinsten bestod i att man skaffade sig varor, icke pengar. Svenskarna toga på 150o-talet n1ed gläd j e elnot den il11port som erbjöd sig men voro helt naturligt sparsammare l11ed betalningen i forln av export. Heckscher har räknat ut, att Gustav Vasa hann utfärda 112 utförselförbud, under det införselförbuden lyste Ined sin nästan fullständiga frånvaro. Vid beviljandet av exportlicenser tillfogade han gärna en varning om att exporten borde ske »endast måtteligen». Sal11ma syn hade hans söner. Sålunda funno hertig Karl och rådet år 1593 det betänkligt, att »den skulle blive tillstatt utföre hvad gods han ville, som ingen införing gjort hade i riket».l) Likaså ansåg Gustav Vasa, att utrikeshandeln borde bedrivas av sådana personer, som bäst vara lämpade för handel och köpenskap. Och eftersom han ej hade någon hög uppfattning om svenskarnas förmåga i detta hänseende, såg han helst ått utlänningarna komma hit med sina varor och här gjorde upp aln vad de i gengäld skulle få föra lned sig heIn. »Är bättre, att the tyske söke hit i riket n1edt theris gods än att vi skulle söke till them l11edt våre varer och ther så vanvyrdes then1 föryttre SOl11 här till dags alltid skett är».2) Gustav Vasa var själv en synnerligen intresserad importör och exportör. Skatteuppbörden in natura gav utlnärkta exportvaror SOl11 smör, spannmål och hudar. Koppar och silver erhöll kungen från Falu och Sala gruvor, och av importen var som nälnnts en betydande del avsedd för kungen och hans hov. Gustav Vasas hyllande av passivhandelns princip lnedförde, att »frigörelsen» från hanseaterna ej ledde till någon ändring. i det förhållandet, att vår utrikeshandel i hög grad korn att ligga i deras händer. Liibeck och Danzig förblevo under hela 150o-talet, liJ<som de hade gjort under medeltidens senare del, de helt dominerande orterna för 1) Cit. av Heckscher i Sveriges ekonomiska historia, första delen, sid. 257. 2) D :0, sid. 258.


INGEMAR GERI-IARD

Sveriges utländska handelsförbindelser. Först mot 1500-talets slut började vi få en stigande handel n1ed halunarna i' Nordsjön, då den svenska exporten började söka sig västerut och tillförseln av salt därifrån blev viktig. Typiskt var att när den svenska utrikeshandeln sInåningom började gå hanseaterna ur händerna, övertogs den ej av svenskarna själva utan av holländare och engelsmän. Ännu vid 1500talets slut torde elTIellertid den svenska utrikeshandeln till 75 proc. ha varit riktad mot Östersjöns sydkust. V år utrikeshandel under 1500-talet - i stort sett överensstäluluande lned förhållandena under senare delen av medeltiden - utgör en god bakgrund till den utveckling, SOITI tog vid mot århundradets slut och som redan under första hälften av 16oo-talet ifråga om några av exportprodukterna förde fram Sverige till en rangplats på världshandelns område. 1. den svenska exportens historia intager 160o-talet en ganska märklig ställning. Då växa nämligen fran1 tre olika exportartiklar, ifråga OITI vilka Sverige får något liknande ett monopol på världshandelns 0111råde, och de äro koppar, järn och tjära. Förändringen gentelTIot 150o-talet är betydande. Jordbrukets produkter, SOITI ännu i sif frorna från 1559 representerade mer än hälften av den svenska exporten, ha hundra år senare fått sin andel reducerad till en obetydlighet på ett par procent. I stället ha bergets och skogens produkter ryckt in och erhållit den ställning inom exporten, SOITI de hålla än i dag. Redan mot slutet av' 16oo-talet började Sverige att för en längre period bli in1portör av det viktigaste livsmedlet, spannluålen, och det blir uppenbart att i den internationella arbetsfördelningen Sverige finner sin uppgift icke på jordbrukets område utan i produkter från berg och skog. Av 160o-talets tre stora exportartiklar ha visserligen sedermera två försvunnit - kopparn och tjäran - luen i stället ha andra tagit vid. Under större delen av r60o-talet gav bergets järn och koppar tillsalumans lued skogens tjära och trä icke mindre än 90 proc. av den svenska exporten. I våra dagar är läget ett liknande, och SOIU i ett tidigare avsnitt nämnts, bestod före kriget Sveriges export till något Iller än 80 proc. av produkter från berg och skog, ehuru med en. helt annan och högre förädlingsgrad. I vår I600-talsexport tilldrog sig kopparn det största intresset järnets andel var visserligen betydligt större, men det kunde ej på långt när mäta sig med den »ädla» kopparns popularitet. Såväl


S\TERIGES UTRIK:ESHANDEL

33

produktionen son1 exporten av koppar fortsatte att växa fram till århundradets n1itt, då årligen drygt 3.000 ton producerades och härav bortåt 90 proc. exporterades. Vid denna tidpunkt utgjorde kopparn en tredjedel av Sveriges hela export. Därefter började kurvan, peka nedåt, år 1717 gick produktionen under 1.000 ton och ett par år senare hade dess andel i den svenska exporten reducerats till 10 proc. I omkring hundra år varade kopparns storhetstid - den sanlinanföli i påfallande grad l11ed Sveriges, och de båda voro ej utan sammanhang. Därefter sjönk l11a1t11tillgången katastrofalt, trots att n1an länge med alla n1edel sökte stimulera brytningen både i Falu gruva och i andra ännu n1ycket n1indre givande fyndigheter. På 1780-talet förlorade kopparn andra platsen i svensk export till tjäran. Den har aldrig sedernlera blivit av betydelse för den svenska exporten - tvärt0111 ha vi trots upptäckten av Skelleftefältet hänvisats till att genon1 il11port från transoceana länder fylla större delen av vårt behov av koppar. År 1938 kon1 sålunda kopparn på nionde plats i den svenska handelsstatistikens tabell över viktigare ilnportvaror. Sin dOl11inerande ställning på kopparexportens område visste Sverige under 1600-talet att till det yttersta utnyttja. Någon nämnvärd konkurrens erbjöd endast den ungerska kopparn, och Europa led av en tilltagande kopparbrist. Den svenska n10nopolpolitiken hade son1 mål att med alla Inedel driva kopparpriset i höjden. Enklast hade naturligtvis varit att hålla produktionen nere, Inen detta stred fullständigt 1110t dåtidens uppfattning oln hur man kunde behandla »ädlare verk». I stället försökte n1an att å ena sidan hålla tillbaka utbudet och å andra sidan stil11ulera utlandets efterfrågan. Marknadslnanipulationer av olika slag blevo därvid ett ofta anlitat n1edel. För att öka användningen av koppar infördes år 1624 i Sverige kopparmyntfot, och därefter blev koppar, som ej kunde säljas till önskat pris, i stor lnyntad. Denna möjlighet utnyttjades elnellertid i sådan grad, att kopparmynten fingo ett lägre värde som l11ynt än som Inetal1 och därför i stora mängder smugglades ur landet. De blevo därmed en svår konkurrent till den svenska kopparn. En ny användning för kopparn av verkligt stor betydelse blev mässingsindustrien, vilken såsom förut omnämnts startades på Is80-talet. Den fick under 160o-talet en storartad utveckling, och Sveriges överlägsenhet tack vare tillgången på koppar var så stor, att vår störste köpare blev England, Sall1ma land son1 levererade den f0r l11ässings3


34

INGEMAR GERHARD

industrien oumbärliga zinkn1aln1en. Från 1680-talet blev Sveriges lnässingsexport lika stor SOln kopparexporten. När mot slutet av 16oo-talet kopparhanteringen gick tillbaka, var det i stället järnet, son1 ryckte fram till en allt ll1er dOlninerande ställning. Visserligen hade järnet hela tiden i såväl produktionen SOlTI exporten - lnen däremot ej i allmänna nledvetandet - varit av större betydelse än kopparn, men efter lTIitten av 16oo-talet blev denna överlägsenhet allt kraftigare lTIarkerad. Vid denna tidpunkt var kopparns andel av exporten maxilTIaI och utgjorde, S0111 förut nämnts, 33 proc. mot järnets 47 proc. År 1685 hade kopparns (inkl. mässingens) andel sjunkit till 24 proc., samtidigt SOln järnets stigit till 57 proc. Ett stycke in på nästa århundrade, år 1720, stod kopparn för endast 10 proc. av exporten, under det järnet fullständigt dominerade med drygt 75 proc. I fortsättningen steg järnets andel tidvis ännu något högre, och man kan säga, att under I7oo-talet järnet till den grad dominerade svensk export, att vid sidan härav samtliga övriga produkter vara relativt betydelselösa. Sverige fick på järnexportens område en lTIonopolställning liknande den ifråga om kopparn. Länge var vårt land den ende exportören av betydelse först några årtionden in på 1700-talet började. den ryska konkurrensen bli kännbar, och till in på 1800-talet hade vårt land ställningen som den större av världens två stora järnexportörer. Heckscher har beräknat, att vid 111itten av I70o-talet Sveriges andel av världens stångj ärnsproduktion uppgick till 35 procent, och exporten tycks i allmänhet ha utgjort icke lTIindre än 85-90 proc. av den svenska produktionen. Bakom denna utveckling låga viktiga nybildningar på den svenska järnhanteringens olTIråde. Metoderna undergingo redan under 1600talet förändringar, som för lång tid gjorde Sverige till den europeiska jä;nhanteringens mönsterland. Här skall endast nälnnas, att den viktigaste ändringen var en följd av valloninvandringen, son1 också gav sitt nalnn åt det nya lTIaterialet. Sverige kunde nu leverera världens bästa ståljärn. Medan det under I600-talet knappast förelåg någon egentlig tendens att utnyttja Sveriges monopolställning på järnexportens område, genomfördes under 17ao-talet en dylik politik lned en konsekvens och fullständighet, som saknade tidigare motstycken. Den produktionsbegränsning; som man icke hade velat vara med Oln ifråga om en


SVERIGES UTRIKESHANDEL

35

»ädel» vara som kopparn, genomfördes nu så hårdhänt, att för större delen av I 700-talet en fullständig stagnation ifråga on1 producerade och exporterade kvantiteter j ärn inträdde. Samtidigt som världen led aven allt svårare brist på järn visade Sveriges järnexport överhuvud taget icke någon ökning lnellan 1740 och 1780. Denna exportbegränsning utgjorde förutsättningen för de, lTIonopolpriser, SOln höllos. Varje järnbruk hade sin fastställda tillverkningskontingent, och när n10nopoliseringstendensen nådde sin kulmen år 1784, blev det belagt med vite att ens ansöka 0111 ökning av den tilldelade kvantiteten. Officiellt lnotiverades den stränga produktionskontrollen med o111sorgen on1 skogarna, som ju i Bergslagen hårt utnyttjades av den bränsleslukande bergshanteringen. lVlonopolställningen föranledde dock ej svenskarna att pruta på järnets kvalitet, utan denna hölls hela tiden på toppen med »vräkning» av de partier, som ej hölla lnåttet. Sveriges gynnsa111111a ställning på järnexportens olTIråde under 17ao-talet berodde å ena sidan på att den begynnande industrialiseringen, särskilt i England, krävde hastigt stigande mängder järn, och å andra sidan att med dåvarande produktionsteknik för framställning av järn krävdes icke blott lnalm utan också väldiga bränslelevererande skogsolnråden. De båda stora järnleverantörerna Sverige, och Ryssland ägde malmtillgångar inom större skogsområden. Men den dag en ny teknik lnedgav, att Englands likson1 den europeiska kontinentens stora järnmalmstillgångar kunde utnyttjas med bränsle från de ofta närbelägna stenkolsgruvorna, den dagen skulle läget inOlTI järnhanteringen helt revolutioneras och de båda storexportörernas gynnsan1ma ställning försvinna. 'Och denna utveckling var länge på väg. Redan i början på 1700talet lyckades engelslnännen lösa uppgiften att använda fossilt bränsle vid fran1ställning av tackjärn, ll1en det 4röjde länge innan metoden slog igenon1, och kvaliteten på kokstackjärnet blev icke den bästa. DessutolTI kvarstod olöst den svårare uppgiften att använda stenkol också vid den fortsatta bearbetningen till smidbart järn, vilke'n senare produkt den svenska exporten ju bestod av. Detta problem löstes elnellertid Inot slutet av århundradet (puddlingsprocessen), och därmed föll ett dråpslag n10t exportörerna av järn framställt med hjälp av träkol. Den störste järnin1portören, :England, förvandlades till exportör. Redan vid slutet av I700-talet började den engelska expor-


INGEMAR GERHARD

ten av stångjärn att få betydelse, och vid utgången av 182o-talet var den redan flera gånger större än il11porten. För Ryssland blev slaget i viss mån definitivt, och landet återfick aldrig sin ställning på den europeiska järnn1arknaden. För Sverige var den sköna 1110nopolställningen borta, och en mödosam ol11läggning av järnhanteringen förestod, om 111an 111ed någon utsikt till fral11gång skulle kunna n1öta konkurrensen från det billiga stenkolsjärnet. Men svenskarna lyckades med sin svåra uppgift. De anpassade sin järnhantering efter det nya läget och förbilligade produktionen tillräckligt . för att den återstående prisskillnaden skulle vägas upp av det svenska järnets högre kvalitet. Efter några bekyn1mersamn1a årtionden hade man på 184o-talet kOl11111it så långt, att exportsiffrorna definitivt passerat de kvantiteter Sverige utfört under glansperioden på 17oo-talet. Heckscher betecknar detta såsol11 »det vackraste bladet i Sveriges ekonol11iska historia».l) Till utvecklingen under senare delen av I8oo-talet återkomma vi längre fran1. Den tredje stora exportprodukten under 16oo-talet utgjorde tjäran. I den svenska exporten kOI11 tjäran under detta århundrade närmast efter järnet och kopparn, och på 178a-talet gick den, såsom redan on1nämnts, förbi kopparn och 1;1pp på andra plats. I avdelningen skogsprodukter behandlas utvecklingen på detta ol11råde närn1are, och här skall därför endast i korthet näl11nas, att under 16oo-talet Sverige, på tjärexportens område liksom ifråga om kopparn hade något av ett världsmonopol, vilket också till det yttersta utnyttjades. Under såväl 1600- som 17oo-talet representerade tjäran för oss en oerhört l11ycket viktigare skogsprodukt än virket. Först i början av I8ao-talet togo trävarorna ledningen inom exporten av egentliga skogsprodukter, och det dröjde fram till 18so-talet, innan det verkliga genolllbrottet för sågverksindustrien kOlll i vårt land. Den utveckling, son1 då tog vid, behandlas i ett följande avsnitt. Vid sidan av de här nämnda produkterna järn, koppar, tjära och trävaror spelade f tam till mitten av förra århundradet övriga exportvaror ringa roll. De under 1soo-talet för exporten så viktiga produkterna från boskapsskötseln fingo redan i början av 16oo-talet sin andel reducerad till några få procent. Vid århundradets lnitt för1) Den svenska exportens historia, sid. 17. I Svenskt arbete och liv, sid. 284, säger samme förf. »det ärofullaste bladet i den svenska järnhanteringens och t. o. m. i Sveriges hela ekonomiska historia».


SVERIGES UTRIKESHANDEL

37

lorade även spannnlålsexporten sin betydelse, och redan en si f fra från 1685 visar Sverige SOl11 en ganska betydande inlportör av spannInål. En ny exportartikel på livsn1edelsområdet fick Sverige, när den stora sillfiskeperioden under 170o-talets senare del medförde en ganska betydande utförsel av fiskeprodukter, och sedan Sverige på 1820talet återigen blivit självförsörjande n1ed spannl11ål uppstod ånyo ett visst exportöverskott under de närl11ast följande årtiondena. I övrigt kanske bör att under 170o-talet en betydande reexport ägde rum av »ostindiska» varor, men dessa representerade ju ej export i vanlig mening. Under det Sveriges export efter I soo-talet till VISS del ändrade karaktär och närl11are anslöt sig till de tillgångar vårt land äger i sina skogar och berg, ägde någon l110tsvarande förändring knappast run1 på inlportens onlråde. Den salnmansättning av huvudsakligen konsumtionsvaror l11ed till stor dellyxkaraktär, SOl11 il11porten hade under Isoo-talet - och säkerligen också tidigare - kvarstod i stort sett under de följande århundradena. Det nämndes ovan, att under I soo-talet högst två i111portvaror voro av näl11nvärd betydelse för folkförsörjningen, nä1nligen i första hand salt och möjligen också humle. Även i fortsättningen var införseln av dessa varor viktig, 111en eftersom behovet var begränsat, kommo de att utgöra en allt n1indre del av den stigande, importen. Mot en andel på 2S-30 proc. ännu mot Isoo-talets slut stodo omkring la proc. hundra år senare och endast ett par procent under 17oo-talet. I stället ryckte andra varor in och bland dessa en, son1 redan nälnnts, och den enda, SOlU i likhet nled saltet blev av verklig betydelse för folkförsörjningen, nälll7" ligen spannmål. Redan siffrorna från 1685 visa en införsel av spannmål motsvarande 13 proc. av totali111porten, och under 17oo-talet blev spanninålen den viktigaste il11portvaran. Först ett par årtionden in på ISao-talet återvände Sverige som förut till ning på området, bl. a. i samband med den hastigt ökande potatisodlingen. Irnporten kom sålunda även i fortsättningen att bestå av konsumtionsvaror, och bland dessa hade endast några få såson1 salt och spannmål liksom kanske också en del av textilvarorna betydelse för folket i gemen., I övrigt kvarstod lyxkaraktär, och för denna införsel fingo 170o-talets kolonialkon1panier stor betydelse. Ostindiska konlpaniets till Göteborg in förda laster gingo visserligen


INGEMAR GERHARD

i fräl11sta rUl11n1et till reexport - det fanns i början på I78o-talet år, då dessa »ostindiska» varor utgj orde nästan lika l11ycket SOlTI Sveriges hela övriga export - l11en lnycket stannade kvar i Sverige för att spela en roll i överklassens konsun1tion. Under I80o-talet fingo varor aven annan typ allt större betydelse i ilnporten, nälnligen sådana som representerade lyxkonsul11tionen hos bredare folklager. Socker, kaffe och tobak kunna nämnas som exen1pel härpå. Ännu vid n1itten av ISao-talet bestod sålunda den svenska importen till den alldeles övervägande delen av konsulntionsvaror, och bland dessa var lyxinslaget - n1ätt efter den tidens levnadsståndard - stort. Råvaror, bränslen och andra förnödenheter för näringslivet hade fortfarande en undanskymd plats. Frihetstidens uppskruvade intresse för inhemska manufakturer återspeglades visserligen i importen i forn1 av råvaror sådana son1 spånadsäl11nen, råsocker och tobaksblad, men det rörde sig härvid on1 ganska betydelselösa kvantiteter. Den inriktning 1not Östersjöns södra kust, som ännu 1not slutet av I soo-talet präglade Sveriges utrikeshandel, blev i första hand för exportens vidko1nmande ändrad redan tidigt under det följande århundradet. För de stora svenska exportartiklar, SOl11 da växte fral11 , stod Engla11d SOln den utan jäl11förelse störste köparen. Sålunda sades det ofta, att Englands sjöl11akt vilade den svenska tjäran. Likaså byggde den engelska industrialiseringen ända fran1 till I8oo-talet i icke ringa grad på svenskt järn, SOl11 tidvis synes ha motsvarat 40 proc. av Englands inhen1ska förbrukning. Eftersol11 England ej hade på långt när sal11l11a betydelse för den svenska ilnporten, kom vår handel t11ed detta land, liksom fallet är än i dag, att kännetecknas av ett stort svenskt exportöverskott. För Sveriges import däremot var liksom tidigare Tyskland av don1inerande betydelse. Textilvarorna representerad.e ju länge den viktigaste importvaran, och här gjorde sig ett kvardröjande inflytande från den långa hanseatiska perioden gällande. När sedan 1not I6oo-talets slut spannmålen blev viktigaste importvara, hämtades den givetvis från Europas kornbod, Östersjökusten jälnte Baltikum, varvid också Ryssland blev av. betydelse som leverantör. Ett förhållande, SOl11 snabbt ändrades, var den inställning till det internationella varubytet, som svenskarna hade på Gustav Vasas tid. Naturahushållningen och den därn1ed förenade politiken att upp111untra in1port och passivhandel vändes i sin n10tsats. Redan i början


SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

39

av 160o-talet gjorde n1erkantilislllen sitt intåg i Sverige, och dess läror behöllo sitt grepp Olll sinnena ända fralll till lnitten av 1800talet. l\1an kon1 nu allt ifrån Kristinas förlnyndare att lägga vikt vid handelsbalansen och ivra för en stor export i förhållande till importen. I stället för exportförbud fingo vi importförbud, och särskilt från Karl XI:s tid utvecklades en protektionistisk politik med skydd för de s. k. 111anufakturerna, en inhemsk förädlingsindustri med tyngdpunkten på det textila 0111rådet. Efter en viss lättnad i handelshindren under senare delen av 170o-talet kOlll 1799 en tulltaxa llled n1ånga nya ilnportförbud, särskilt avsedda att träffa »överflödet», lyxvaror SOlll t. ex. kaffe och vissa viner. Därefter satte 1816 års tulltaxa riktigt förbudssystemet i högsätet. De Iller än 300 importförbuden täckte ett så stort område, att de san1tidigt förekon1lllande ilnporttullarna voro av lllindre intresse. Även exporten var belagd llled många hinder, i det lllan genom ett betydande antal exportförbud ville reservera råvaror och halvfabrikat för den inhelllska industriens behov. Under de följande årtiondena skärptes landets restriktioner ytterligare på den enda punkt, där 1816 års tulltaxa varit relativt llloderat, nälllligen ifråga Oln jordbruksprodukter. Ännu i början av I8so-talet utgjorde importförbuden, trots kraftig nedgång i antalet, grundvalen i vårt handelspolitiska systelll, och tulltaxan måste betecknas son1 högprotektionistisk. 1 ) )\.ven I soo-talets uppskattning av passivhandeln försvann hastigt nog. Gustav Vasas söner började tvivla på fördelarna av passivhandeln och ansågo »att man icke allt behövde köpe här i riket av främmande efter ytterste penningen».2) Även ur sjöförsvarets synpunkt fann man anledning uppmuntra inhemsk sjöfart och skeppsbyggeri. Sålunda införde Gustaf II Adolf »helfrihet» - nedsättning av tullavgifterna llled en tredjedel - för beväpnade svenska fartyg och »halvfrihet» - nedsättning med en sjättedel - för övriga svenska fartyg, n1edan de utländska voro »ofria» och fingo betala vanlig tull. Ett nytt, kraftigt stöd åt svensk sjöfart sökte man skapa genolll det år 1724 beslutade, ryktbara s. k. produktplakatet. Detta förbjöd efter lllönster av de engelska navigationsakterna utländska fartyg att till Sverige införa annat än sitt eget lands produkter. I den mån 1) Montgolllery, A., Industrialislnens genolnbrott i Sverige, 2:a uppl., sid.

16r. 2) Cit. av Heckscher, Sveriges ekonon1iska historia, första delen, sid. 258.


INGEMAR GERHARD

de utländska fartygen ej voro i tillfälle att få last av det egna landets produkter, lnåste de alltså gå i barlast tiU Sverige. Något fornlellt upphävande av produktplakatet har aldrig ägt runl, men det l11inskade hastigt i betydelse, när under I820-talet Sverige genom traktater lTIed en rad länder tillförsäkrade deras fartyg likabehandling med de svenska här i riket mot att san1ma förlnån beviljades i resp. land åt fartyg under svensk flagg. Redan 1110t slutet av nämnda årtionde vorode viktigare sjöfartsländerna helt eller åtn1instone till väsentlig del befriade .från restriktionerna, och under de följande årtiondena försvann resten av det gall1la systen1et. Sverige hade därlned anslutit sig till den fria konkurrensen på sjöfartens område och har sedermera .aldrig ändrat denna inställning.

Den moderna utrikeshandelns uppkomst Ovan ha vi i stora drag följt den svenska utrikeshandeln från den lTIedeltida prägel den hade ännu under I500-talet fram till lTIitten av I80o-talet, den tidpunkt från vilken man kan datera uppkomsten av vad vi nu uppfatta som lTIodern utrikeshandel. Heckscher uttalar1 ) att den principiellt bästa indelningen för Sveriges ekonolTIiska historia förnlodligen skulle vara i enbatt två perioder, som kunna betecknas ll1ed orden ancien regilTIe - nouveau regilTIe, och att om gränsen skall gå mellan det övervägande gamla och det övervägande nya i samhällstillståndet, den får dragas mycket långt franl i tiden, kanske ända vid 1870. Vad som på utrikeshandelns olTIråde karakteriserade det nya skede, S0111 tog sin början vid nlitten av I80o-talet, var att vårt varubyte lTIed utlandet hastigt ökade i betydelse och samtidigt fick en särskilt på importsidan ändrad I stället för konsulTItionsvaror, ofta av lyxkaraktär, började in1porten att i stigande utsträckning leverera råvaror, och kapitalutrustning till Sveriges industrialiserande näringsliv, samtidigt som den övertog en del av livslTIedelsförsörjningen. Franl till 1910 representerade denna import därjämte en för utvecklingen av det svenska näringslivet synnerligen viktig införsel av kapital. Exporten återigen dOlninerades visserligen liksorl1 tidigare av produkter från skogen och berget men nu i en allt 1)

Svenskt arbete och liv, sid.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

högre förädlingsgrad, återspeglande Sveriges ökade nlöjligheter på det industriella 0111rådet. rrill att börja lned kunna anföras några siffror belysande utrikeshandelns hastiga tillväxt. Det har redan förut nä111nts, att under 170o-talet det överhuvud taget icke tycks ha skett någon nälnnvärd ökning av vårt internationella varubyte, och att lnan SOlU lnotsats härtill kan ställa den något lner än fyrtiodubbling av den svenska utrikeshandeln, S0111 även efter eliminering av .penningvärdets förändring ägde runl under de hundra åren 1836/40-1936/40. Vill 111an följa utvecklingen i handelsomsättning per invånare, uppgick den under den förstnälnnda fe111årsperioden till knappt 18 kr. per inv., och' ännu tio år senare, alltså 1846/50, hade den icke stigit till mer än 2 I kr. Därefter inträdde ell1elIertid en ny ökningstakt, och redan under påföljande fen1årsperiod (1851/55) hade utrikeshandeln ökat ll1ed 50 proc. till 32 kr. per inv. Efter ytterligare tjugo år nådde den något över 100 kr. Siffran 200 kr. per inv. överskreds perioden 1906/10, redan 1911/15 var den uppe i 300 kr. och 1921/25 ett gott stycke över 400 kr. Stegringen fortsatte i hastig takt under senare hälften av 192o-talet', då omsättningen uppgick icke mindre än 530 kr. per inv. Efter en nedgång under de dåliga åren i början på 193o-talet skedde under årtiondets senare del en ny, kraftig uppgång, och för femårsperioden 1936/40 nådde den svenska utrikeshandeln ett värde av 600 kr. per inv. lJngefär samlna siffra eller 595 kr. gällde för den här behandlade perioden 1936/38. Även 0111 hänsyn tages till att under denna tid en viss sänkning av penningvärdet ägde rUll1 enligt ÅInark-Silverstolpes iildex var dock uppgången i partipriserna från 1861/65 till 1936/40 begränsad till omkring 30 proc. - måste detta betecknas S0111 en märklig utveckUnder denna tidrymd av nittio år steg folklnängden till· itke fullt det dubbla, 111edan värdet av utrikeshandeln blev 53 gånger större. För varje svensk representerade utrikeshandeln vid periodens slut ett trettio gånger större värde än vid dess början. En j änJförelse mellan nationalinko111st1 ) och utrikeshandel synes ge vid handen, att fra111 till 1890 utrikeshandeln visade den snabbare ökningstakten, In.en att därefter dess andel av nationalinkomsten. varit något i sjunkande. Särskilt för äldre tider äro ju nationalinkomst1) För nationalinkon1sten' ha använts totalsiffrorna enligt alt. I, tab. 48 i National Income of S\veden 1861-193°.


42

INGEMAR GERHARD

beräkningarna nlycket osäkra, nlen man torde kunna räkna med att från 1861/65 till 1886/90 inlportens andel 'av nationalinko111sten i det närnlaste fördubblades. Den därefter inträdda tillbakagången var fralTI till första världskriget ganska liten, under det mellankrigsperioden, och då särskilt de första åren av resp. 1920- och I930-talen, uppvisade åtskilligt lägre siffror. En återgång till siffrorna från I86r/65 var det dock dä'rvid icke fråga om. En faktor, som säkerligen var av stor betydelse för den ovannämnda våldsalnlna utvecklingen av vårt internationella varubyte, var den handelns frigöring från äldre tiders mångfald av hinder, SOlTI på allvar tog fart vid lnitten av I800-talet. I annat samnlanhang har framhållits, att i början på I850-talet den svenska tulltaxan lnåste betecknas SOlTI högprotektionistisk. Därefter gick enlellertid utvecklingen mot friare handel raskt, pådriven aven intensiv högkonjunktur med stigande prisnivå. Redan mot årtiondets slut, nled tulltaxorna 1854 och 1857 sonl viktiga milstolpar, rådde tullfrihet för viktigare livsmedel som spannmål och flertalet animalier liksom ifråga onl en mängd råvaror och halvfabrikat. Tullfri var vidare den viktiga gruppen redskap och maskinerier samt ångmaskiner och ångpannor. Ett nytt, viktigt steg Inot frihandel med sänkning aven ITIängd industritullar betydde r865 års handels- och sjöfartstraktat n1ed Frankrike. Därmed voro dock frihandelsreforlnerna i huvudsak avslutade, och endast tull sänkningar av begränsad olnfattning förekommo i fortsättningen. Ett uttryck för frihandelsvänlig inställning var också den r874 tillkolTIna s. k. mellanrikslagen med tullfrihet ITIellan Sverige och Norge för så gott som alla inhelTIska varor. Vid sistnämnda tidpunkt hade emellertid stälnningen i Sverige redan börjat slå om i protektionistisk riktning. Prisnivån befann sig sedan r873 i sjunkande, och man hade - bortsett från några få år av högkonjunktur - ganska, alhnänt ett intryck av dåliga tider så länge det envisa prisfallet fortsatte fran1 till 1895. Den ökade konkurrensen från transocean spannmål - utvecklingen beröres närinare i avdelningen, jordbruksprodukter kOlTI spannmålspriserna att sjunka mer än den alltnänna prisnivån, och tullar på brödsäd utgjorde själva kärnpunkten i det nya protektionistiska programmet. Systemskiftet ägde rum vid 1888 års riksdag, som införde tullar på spannmål och vissa animalier saInt förstärkte tullskyddet för Industriens produkter. När gällande traktat lned Frankrike gått ut,


SVERIGES UTRIKESHANDEL

43

förstärkte 1892 års' riksdag ind\-lstriskyddet, och år 1895 företogs en ny höjning av tullen på omalen spannInål. Det har beräknats, att från 1882 till 1892 de svenska tullarna på industriprodukter i geno111snitt fördubblades. 1 ) Den största höjningen gällde gruppen 111aski-· ner, apparater, fordon etc. Mel1anrikslagen utlöpte 1897 utan att förnyas. År 1906 påbörjades en olnfattande revision av den svenska tulltaxan med syfte att genon1 en långt gående specialisering göra den tnera lämpad för handelspolitiska förhandlingar, närmast lned Tyskland.' Redan vid denna tidpunkt hade industritullarna höjts ll1ed i genomsnitt olnkring Jo. proc. i jäluförelse n1ed 1892, och den nya taxan, som blev klar 191 J, 111edförde en ytterligare höjning av det industriella tullskyddet med likaledes något sådant SOlU 10 proc. Eftersom de svenska tullarna en1ellertid i alln1änhet voro specifika, alltså utgingo lned visst belopp per måttenhet, 111edförde den sedan luitten av 1890-talet stigande prisnivån ett i realiteten sjunkande tullskydd. ,Det har därför beräknats, att även efter höjningen 191 I det industriella tullskyddet ej låg högre än efter höjningen 1892 och att för jordbruksprodukterna, som icke berördes av ändringarna 191 I, tullskyddet i verkligheten sjunkit sedan 1895.2) Den efter världskriget kvarstående höjningen av prisnivån 111edförde ytterligare en kraftig sänkning av de speci fika tullarnas reella betydelse, och de framstötar, SOln under 1920-talet gjordes om höjning av de svenska tullarna, hade som regel föga fralngång. Det har redan i annat sa1111nanhang nälnnts, att Sverige i likhet lned övriga nordiska länder fram till 1930-talet förde en handelspolitik, son1 utlnärktes aven mycket måttlig protektionism. Även traktatpolitiken var lnycket försiktig och syftade framför allt till att genoD1 111estgynnadnationsklausul uppnå samn1a likabehandling av svensk export, SOlU vi själva voro villiga att tillerkänna utlandet på den svenska 111arknaden. Också under 1930-talet förde vårt land en mycket liberal handelspolitik. Vad först tullarna beträffar kan nämnas, att år 1930 de tullbelagda varorna utgjorde 59 proc. av importen. 3 ) Mot I930-talets slut 1) Tull- och traktatkon1n1ittens utredningar och betänkanden XXXVI. SOU 1924: 37, tab. sid. 8. 2) D :0, tab. sid. 323. 3) Denna liksoln följande uppgifter on1 tullskyddets höjd under 193o-talet


44

INGEMAR GERHARD

hade deras andel sjunkit till 54 proc. Tulluppbörden räknad i procent .av de tullbelagda varornas värde höll sig samtidigt i stort sett oförändrad. ,Den utgjorde 16 proc. 1930 1110t 17 proc. under de sista ·fredsåren. 1 ) Icke heller i de nya handelshinder, SOl11 utvecklades under 1930-talet, tog Sverige någon större del. Sålunda avstodo vi helt från valutarestriktioner, och kvantitativa regleringar kommo egentligen endast ifråga för en rad jordbruksprodukter. För denna reglering redogöres när111are i avdelningen jordbruksprodukter. Den hastiga utvecklingen efter 111itten av 1800-talet av våra internationella handelsförbindelser innebar stora förändringar i handelns inriktning. I stort sett kan sägas, att därvid en förskjutning ägde rU111 från närgränsande länder till mera avlägsna delar av Europa och vidare från vår egen till främmande världsdelar och då i första hand .L>\111erika. Tyvärr göra brister i det handelsstatistiska materialet det svårt att följa denna utveckling före år 1905. I den svenska handelsstatistiken redovisas nämligen t. o. m. 1904 vid införsel till Sverige sista inlastningslandet, SOl11 alltså upptages SOl11 leverantör av hela lasten. På sam111a sätt upptages vid utförsel från Sverige första lossningslandet SOl11 l11ottagare. Först 1905 ändrades.länderredovisningen till att vid införsel ange det land, varifrån varan blivit inköpt, och vid utförsel det land, dit den blivit såld. Omläggningen fick största betydelsen för uppgifterna rörande handeln 111ed dels Danmark, dels länder utan direkt transportförbindelse 111ed Sverige som t. ex. Schweiz, dels uto111europeiska länder, fräl11st Förenta Staterna. 2 ) Denna omläggning av länderredovisningen skedde el11ellertid sal11tidigt 1ned en annan händelse, S0111 påverkade vår utrikeshandels fördelning 111ellan Europa och övriga världsdelar. Det var nämligen hösten 1904, som de båda första svenska transoceana sjöfartslinjerna startade. När nu vår handelsstatistik fr. o. 111. 1905 visar en betydande förskjutning av .Svehän1tade ur Beräkningar rörande relationen mellan tul1uppbörd och in1portvärde n1ed särskild hänsyn till år 1936 av E. Dahlgren, Stockholm 14 febr. 1947 (stencil). 1) Deprecieringen av den svenska kronan hösten 1931 hade dock en verkan av samlna slag son1 ett förstärkt tullskydd genten10t de länder, som icke alls eller i n1indre grad deprecierade sina valutor. )\ven stabiliseringen av pundkursen 1933 vid en så hög nivå SOln 19-40 innebar en avsevärd undervärdering av kronan gentemot både pundet och en rad övriga valutor. 2) l(ällström, V., Svensk utrikeshandel, Komn1ersiell handbok I, sid. 68.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

45

riges utrikeshandel l110t fräl11lnande världsdelar, är det svårt att avgöra hur 111ycket härav, SOl11 kOll1111er sig av statistikens 0111läggning, och' hur stor del de nya sjöfartslinjerna ha. Den år 1905 införda redovisningen .efter inköps- och försäljningsländer ersattes 1936 med ett nytt systel11, enligt vilket vid införsel upptages det land, i vilket varan producerats (ursprungslanclet) och vid utförsel det land, där varan konsul11eras (förbrukningslandet ). Därmed erhåller luan alltså en ytterligare möjlighet att spåra illlporten från produktionslandet och följa exporten fran1 till konsulntionslandet. Ett stort antal länder hade åtskilligt tidigare än Sverige övergått till denna redovisningsn1etod. Den grupperingen efter inköps- och försäljningsländer publiceras dock fortfarande i syensk handelsstatistik i några saml11andragstabeller, varför l11öjlighet finnes att fr. o. m. 1936 jälnföra vår utrikeshandel ur inköps- och ursprungsresp. ur försäljnings- och förbrukningssynpunkt. I tab. I ha salumanställts uppgifter avsedda att belysa viktigare förändringar i den svenska utrikeshandelns inriktning sedan början på 187o-talet. S0111 synes d0111inerades vid periodens början vårt internationella varubyte helt av några närbelägna länder. Tyskland, Storbritannien och de nordiska grannländerna levererade sålunda såväl 1871/75 SOl11 1901/04 omkring 80 proc. av hela den svenska il11porten och voro sa111tidigt köpare till drygt 75 proc. av vår export. Övriga handelspartners av betydelse voro endast Frankrike, Holland och Belgien samt på importsidan också Ryssland - son1 synes också de ganska närbelägna länder. De här nämnda ländernas andel av Sveriges utrikeshandel uppgick 1871/75 till 94 proc. och 1901/04 till drygt 95 proc. Vid sistnälunda tidpunkt kOl11 endast I proc. av vår utrikeshandel på det övriga Europa och 3 proc. på främmande världsdelar. I sistnämnda fall härrörde införseln huvudsakligen från Förenta Staterna, och utförseln gick i stort sett till Afrika. I övrigt fra1ugår av tabellens siffror i hur hög grad Englands ställning som den store köparen av svensk export kvarstod ännu i början på Landet 1110ttOg då en större del av svensk export än alla övriga länder tillsalll1nans. Sal11tidigt var England den störste leverantören till Sverige. Vid början av detta århundrade hade läget blivit ett annat. Tyskland hade då erövrat ställningen SOlU den ojämförligt störste leverantören till vårt land och sallltidigt ll1er än fördubblat sin andel av den svenska exporten. Samtidigt son1 Englands


INGEl\1AR GERHARD

Tab. 1.

Sveriges utrikeshandel med olika länder 1871/75-1936/38 (proc.)

I

Länder

187 1 /75

I I

I

19 01 / 0 4 I 19 06 / 10 i

I

19 26 /3 0

I

I I

193 6 /3 8

Inköpförsäljn.

I Ursprungförbrukn.

A. Import Tyskland Storbritannien!) Nordiska länder 2 ) Frankrike, Holland, Belgien 3) Ryssland. Summa Övr. Europa. Utomeuropa

23,2 32,2 22,6

18,7

35,4 25,7 12,3

3 1,1 16,2

23,7 18,8

21,4

11,2

10,4

8,3

13,0

9,8

8,1

7,5

6,21

4,7

3,9

9,5 0,7

12,7 0,8

11,4 0,6

94,0

95,7

84,8

68,7

66,4

54,7

1,5

11,6

12, I

4,4

1,4 2,9

8,6

13,7

22,7

22,0

33,2

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

14,5 26,4

23,4

14,7

24,7 16,1

10,6

1,6

Total

3 8,2 26,0

B. Export Tyskland Storbritannien1 ) Nordiska länder 2) Frankrike, Holland, Belgien 3 ) Ryssland. Sumlna Övr. Europa. Utomeuropa Total

c.

7,1

16,6

20,6

53,3 IS, I

3 8 ,2 22,2

33,7 18,9

16,7

16,9

13,6

12,0

10,8

1,3

I, I

2,4

1,9

0,9

0,9

93,7

95,0

89,2

69,5

69,1

67,4

16,6 15,9

2,4

1,3

1,3

8,6

9,0

9,1

3,9

3,7

9,5

21,9

21,9

23,5

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

22,9 21,2

20,3 21,6

19, I 18,0

12,9

13,1

11,9 10,9

Hela omsättningen Tyskland. Storbritannien1 ) Nordiska länder 2) Frankrike, Holland, Belgien3 ) Ryssland. Summa Övr. Europa. Utomeuropa Total

15,8

28,8

28,8

4 2 ,0 19,2

3 1 ,3 20,2

29,3 15,2

13,0

12,0

10,2

10,8

11,8

3,9

3,1

3,2

1,3

0,8

0,7

93'91 1,9

95A

86,7

69,1

67,6

60,6

1,3 3,3

1,4 11,9

8,6

4,2 1

22,3

10,4 22,0

28,6

100,Oj

100,0\

100,Oj

100,°1

100,°1

100,0

10,8

Källa: För perioderna 1871/75 och 1901/04 tab. 42 i Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 1870-1915. Övriga perioder beräknade ur den officiella ·svenska handelsstatistiken. Fram till omkring år 1900 anses exportvärdet för Norge vara mycket för lågt upptaget i handelsstatistiken. l) Inkl. Irland. 2) Danmark, Island, Norge och Finland. 3) Ink!. Luxenlburg när detta land fr. o. m. år 1919 redovisas separat.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

47

andel av Sveriges utrikeshandel sjönk från 42 till 3 I proc., steg Tysklands från 16 till 29 proc. Vid båda tillfällena svarade de två länderna för omkring 60 proc. av Sveriges internationella varubyte. Som nämnts var 1904 det sista år under vilket den galnIa länderredovisningen användes och san1tidigt det första för svensk transocean linjesjöfart. DärIl1ed inleddes en ny epok i den svenska sjöfartens historia. De båda första linjerna gingo till resp. Sydafrika och Sydamerika. De följdes 1907 aven ny linje till Australien, och samma år expedierades den första svenska linjebåten till Fjärran Östern. Sedan år 1912 en linje på den nordalnerikanska kontinenten tillkommit, hade den svenska sjöfarten slutit sin transoceana linjecirkel. Två år senare startades en regelbunden svensk post- och passagerarlin j e till Nordalnerika. Sveriges transoceana och europeiska linjer ha sedermera utvecklats därhän, att Sverige under nornlala förhållanden upprätthåller reguljära sjöfartsförbindelser med alla lnera betydande delar av jordklotet. För den svenska utrikeshandelns utveckling har detta givetvis varit av stor betydelse. Hur en allt större del av den svenska utrikeshandeln sträckt sig till avlägsna länder och främmande världsdelar framgår tydligt av tab. I. Ännu 1901/04 skedde vårt internationella varubyte S0111 nän1nts till drygt 95 proc. med ett fåtal närbelägna länder. Världen i övrigt levererade endast 4 proc. av Sveriges import. År 1936/38 kom däreInot från sistnämnda område 34 proc. av vår införsel räknat efter inköp och 45 proc. räknat efter ursprung. På san1ma sätt voro dessa avlägsnare delar av Europa jälnte främll1ande världsdelar 1901/04 köpare av endast 5 proc. av den svenska iIl1porten mot 31 proc. 1936/38 och ännu någon procent mer, Oln man räknar efter förbrukningsländer. Främman4e världsdelar ökade sin andel i Sveriges utrikeshandel från 3 proc. under åren närll1ast efter sekelskiftet .till icke n11ndre' än 29 proc. 1936/38 räknat efter ursprungs- och förbrukningsländer. lJnder samma tid steg andelen för avlägsnare delar av Europa f rån I till I I proc. N ya handelspartners av betydelse blevo härvid Italien, Spanien, de sydösteuropeiska agrariänderna, Tjeckoslovakien och Schweiz. Denna ökning sedan sekelskiftet av främll1ande världsdelars och »övriga» Europas andel av vår utrikeshandel från knappt 5 till i det närmaste 40 proc. kan som redan nämnts till en del tillskrivas förbättringar i den handelsstatistiska redovisningen, lnen till större delen rör det sig om en verklig förskjutning.


INGEMAR GERHARD

I övrigt visar tabellen en stark nedgång under innevarande århundrade av Storbritanniens och Tysklands relativa betydelse för vår utrikeshandel. De båda länderna representerade ännu 1906/10 närlTIare 60 proc. av' den svenska utrikeshandeln, en. siffra SOlU 1936/38 sjunkit till knappt 42 proc. och till endast 37 proc. räknat efter ursprungsoch förbrukningsländer. För Storbritanriiens vidkom111ande utgjorde detta endast fortsättningen på en tidigare påbörjad utveckling, under det för Tyskland nedgången började först under första världskriget. Man kan lägga märke till att mellan 1926/30 och 1936/38 för Tysklands vidkommande den relativa nedgången endast gällde vår import, medan ifråga om England den tvärtoll1 drabbade endast exporten. I båda fallen spårar lTIan den bilaterala tendens, SOlTI vid denna tid gj orde sig starkt gällande och S0111 vi återkolTIlTIa till i annat sammanhang. \1 år handel n1ed de nordiska grannarna visar enligt tabellen en kraftig nedgång i importen samtidigt med en mindre ökning på exportsidan. I förstnämnda fall återspeglas till en del Danmarks minskade betydelse som transitleverantör till Sverige. Slutligen kanske bör nälTInas, att Rysslands sjunkande andel av den svenska utrikeshandeln kan återföras till flera faktorer. Sålunda gick vår import av rysk spannmål efter sekelskiftet kraftigt tillbaka, och vidare förlorade Ryssland i första' världskriget till Polen och de baltiska terna områden, med vilka Sverige sedan gamn1alt stått i livliga handelsförbindelser. Mot slutet av mel1ankrigsperioden 111edförde därtill den ryska näringspolitiken en nedgång över hela linjen i landets internationella varubyte. Utvecklingen av vår internationella handel har emellertid betytt en förändring icke blott av' dess inriktning utan också av dess san1111ansättning, varvid SåSOll1 förut nämnts de största förändringarna inträtt på importsidan. De i tab. 2 sammanställda uppgifterna belysa i stora drag utvecklingen sedan 1870.:.talet. Tillgänglig statistisk gruppering har därvid följts, och den skiljer sig delvis fråll den, SOlTI i ett följande avsnitt användes för perioden 1936/38. När man betraktar tabellens vänstra avdelning, den S0111 innehåller miljonvärdena, blir första intrycket den kraftiga ökning, som samtliga importgrupper undergått under den ifrågavarande perioden. Det totala värdet av Sveriges ilTIport har som synes från I87o-talet fram till 1936/38 åttadubblats lned en ökning från i runt tal 250 upp eITIot


SVERIGES

Tab. 2.

Den svenska importens sammansättning 18.71/80-1936/38.

Varugrupper

I

.

Konsumtionsvaror därav livsmedel beklädnads- och toalettföremål I byggnadsmateI rial, husgeråd ! In. In. . . . .

IP;Od uktionsvaror därav råvaror 1 ) . .. maskiner,' redskap, fordon

Total irnport .

I

Milj. kronor

I

11871/80 19 01 / 10

!

49

I 19 21 /3 0 I

193 6 /3 8

Procenttal 18 7 1 / 8 0 119 01 / 10 119 21 /3 0

I 193 6 /3 8

I55,7

25°,7

62 4,8

59 8 ,2

62,6

43,0

4 2 ,3

3°, 7

97,1

13 2,8

3 20 ,3

225,2

39,0

22,8

21,7

I I, 5

3 8 ,8

5 2 ,3

154,9

162,9

15,6

9,0

10,5

8, 4

I9,S

65,6

93,I

33 2,3

'210, I

S,O

85 I ,7 I,347,8

37,4'

149,6

I

1,2

57,0

l

I 10,1

10,

si

69, 3

57,7 1

6 °7,8

974,9

3°,4

47,0

4 1 ,2

5°,

.41 243.9

37 2 ,9

7,0

10,0

16,5

19, 2

5 83,0 I,47 6 ,5 I'94 6 ,ol IOO,O

IOO,O

IOO,O

75,S

273,9

17,6

58

248,8

Källa: SOS Handel 1938.

IOO,

°

1) Inkl. bränslen.

2.000 lnilj. kr. Procenttalen i tabellens högra avdelning ge elnellertid vid handen, att tillväxttakten inom de olika varugrupperna varit 111ycket olika. Sålunda ha konsumtionsvarornas andel av totalimporten sju11kit från 63 till 31 proc., alltså en nedgång till 111indre än hälften.' Produktionsvarorna ha sa111tidigt gått upp från 37 till i runt tal 70 proc. Sveriges ilnport d0111inerades 1936/38 till 70 proc. av råvaror, maskiner, redskap och fordon, något som står i stark lnotsättning till 187o-talets och naturligtYis i ännu högre grad till tidigare perioders import. Råvarorna utgöra SOln synes den största gruppen bland produktionsvarorna. Deras andel av totalilnporten steg från 30 proc. under I87o-talet till 50 proc. 1936/38, varigenom de kornlno att utgöra hälften av hela vår införsel. Inom denna varugrupp ry1111nas fossila bränslen sa111t råvaror för industri och jordbruk. I111porten av kol, koks och 111ineraloljor steg från en årlig ilnport på 16 milj. kr. i början på 187o-talet till i medeltal 285 111ilj. kr. 1936/38, vilket betydde en ökning av in1portandelen från 7 till IS proc. Slnidbart järn 4


INGEMAR GERHARD

och ståP) j än1te koppar representerade under sanl111a tid ett från 2 till 135 n1ilj. kr. ökat importvärde, motsvarande en sjudubbling av importandelen. I ungefär sam111a takt växte införseln av "kautschuk jän1te arbeten därav, nän1ligen från 0,5 till 26 nlilj. kr. Textilråvarorna hade redan på I870-talet ett stort utryn1111e i il11porten. I fortsättningen fyrdubblades importvärdet, vilket dock betydde en relativ tillbakagång. För jordbruket blev speciellt införseln av oljekakor och gödningsl11edel av stigande betydelse. Il11portvärdet steg här från nlindre än 5 milj. kr. årligen i början av I870-talet till närl11are 60 milj. kr. 1936/38. Härtill k0111 en allt viktigare införsel av.andra fodennedel, framför allt l11ajs. I ännu hastigare takt än råvarorna ökades införseln av l11askiner, redskap och transportmedel. Värdet steg från 18 lnilj. kr. 1871/80 till i runt tal 375 nlilj. kr. 1936/38, vilket betydde en höjning av in1portandelen från 7 till drygt 19 proc. Det behöver väl knappast påpekas vilken betydelse såväl denna import SOl11 den hastigt stigande tillförseln av råvaror haft för framför allt den industriella utvecklingen i vårt land. Mot produktionsvarornas stigande relativa betydelse för den svenska il11porten står, såsom nänlndes ovan, en nedgång av konsul11tionsvarornas andel till mindre än hälften. Den största gruppen här, livsnledel, representerade under I87o-talet nära 40 proc. av hela importen. Under I920-talet hade andelen reducerats till knappt nler än hälften eller 22 proc., och därefter skedde på några få år en ny nedgång till . hälften, så att andelen 1936/38 stannade vid blott 11,5 proc. av totalil11porten. I sistnämnda fall rörde det sig ej längre blott om en relativ utan också absolut tillbakagång. Införseln av »närings- och njutningsmedel» steg näl11ligen från knappt 100 l11ilj. kr. årligen under I870-talet till 320 milj. under I920-talet för att 1936/38 gå tillbaka till 225 milj. kr. Vi spåra här inverkan från I930-talets jordbruksreglering, till vilken vi återkon1ma under avdelningen jordbruksprodukter och där även utvecklingen av vår införsel av dessa produkter närmare belyses. Här skall endast framhållas, att den låga utvecklingstakten för livsmedelsimporten allt sedan I87o-talet till betydande del sammanhänger med en förskjutning av införseln från färdiga livsmedel mot råvaror, som falla inom andra varugrupper. Ovan berör1) Göten, s111ältstycken, plåtar, stänger och valstråd av järn och' stål sanlt balk- och hörnjärn tu. m. Grupperingen ur Statistisk Årsbok 1943, tab. 104.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

SI

des sålunda den kraftiga in1portökningen för foder111edel av olika slag liks0111 av gödningsälnnen, och ytterligare kan pekas på den starkt ökade införseln av feta oljor, som till större delen utgöra råvaror för svensk livs111edelsindustri och då i första hand för n1argarintillverknIngen. Denna förskjutning av införseln från färdigfabrikat till råvaror och halvfabrikat spårar lnan också i den relativa tillbakagången för gruppen beklädnads- och toalettföre111ål. Dess andel sjönk under den period tabellen omfattar från r6 till 8 proc. av totalilnporten. 0111 i1nporten i dess helhet kan i övrigt nänlnas, att den under 1860-talet till ungefär två tredjedelar bestod av industriprodukter n1en att denna andel redan på I87o-talet steg till tre' fjärdedelar och därefter förblivit i stort sett oförändrad. 1 ) Införseln av industriprodukter steg hastigare än den inhelllska produktionen fram till slutet av I88o-talet för att därefter åter relativt sett gå tillbaka - samma utveckling SOll1 vi tidigare kunnat konstatera ifråga om förhållandet l11ellan utrikeshandel och nationalinkomst. Införseln av varaktiga nyttigheter motsvarade i början på I860-talet blott 20 proc. av den inhe1nska produktionen, en andel som steg till i det närmaste 50 proc. under senare delen av I880-talet för att därefter sjunka tillbaka till knappt 25 proc. Inat 192o-talets slut. För ovaraktiga nyttigheter steg under san1ma del importkvoten från 25 till icke fullt 40 proc., för att därefter gå tillbaka till 25 proc?) Innan vi lämna ilnportsidan kanske bör framhållas att för det svenska näringslivets utveckling varit av största betydelse icke blott den starkt ökade tillgång på råvaror, Illaskiner m. 111., son1 importen erbjöd, utan också att denna införsel under senare hälften av 180o-talet och fralTI till 1910 till en del erhölls på kredit. Svenska statens skuld till utlandet steg från 40 milj. kr. 1860 till 485 milj. 1910, och Sveriges hela utländska obligationsskuld har för 1908 beräknats till ungefär det dubbla beloppet eller i runt tal 960 n1ilj. kr. I Sveriges förutsättningar för att bli industriland utgjorde kapital fattigdomen den allvarligaste bristen, och vår industriella utveckling skulle utan denna kapitalin1port ha blivit avsevärt fördröjd och tagit en Inindre omfattning. 3 ) 1) National Income of Sweden, tab. sid. 122. 2) D :0, tab. 24. 3) Sundboln, Ivar, Sveriges kapitalimport från Frankrike 1870-1914, Studier i ekonomi och historia tillägnade Eli F. Heckscher, Uppsala 1944, sid. 230 o. f.


52

INGEMAR GERHARD

Tab. 3.

Den svenska exportens sammansättning 1871/80-1936/38.

Varugrupper

I

Skogen

därav oarbetat trä. sågverksprod. massa papper. Berget

därav järnmalm j.ärn och stål verkstadsprod.

J01 den 1

därav spannnlål animalier Övrigt. Total export

Milj - kronor

r87 r /80 I I9 0I / ro

I Ig2I/3 0 I 193 6 /3 8

Procenttal

I

1187 1 / 80 I IgOI/IO 119 21 /3 0 1193 6/3 8

95,5

234,9

66I,8

7 22 ,8

46,6

5°,7

47,3

15,3 69,4 1,4 3,7

18, I 12 7,5 4 6 ,4 24,2

18,8 23 8 ,4 239,5 126,9

9,2 181,6 354,2 140, I

7,5 33,9 0,7 1,8

3,9 27,5 10,0 5,2

1,3 17,0 17, I 9,1

0,5 10,2 19,8 7,8

49,5

I48,I

508,2

7 69,4

24,2

3 2 ,0

3 6,3

43,I

0,2 37,0 1,3

26,9 42,6 23,9

100,9 62 8

199,7 120,4

:91

3°5,0

0,1 18, I 0,6

5,8 9,2 5,2

7,2 4,5 9,4

11,2 6,7 17,1

54,6

6S,2

I49,9

I47,2

26,7

I4,I

IO,7

8,2

38,0 12,5

1,8 42,6

17,5 77,6

12,5 72,1

18,6 6,1

0,4 9,2

1,3 5,5

0,7 4,0

S,3

I4,7

78,8

I4 6,6

2,S

3,2

5,7

8,2

20 4,9

4 62 ,9

I,39 8 ,7 I,7 86 ,0

IOO,O

IOO,O

IOO,O

IOO,O

4°,5

-I

13 0

1

Källa: SOS Handel 1938 för huvudsiffrorna; skogen inrymmer de båda grupperna skogshantering och trävaruindustri samt pappersindustri; berget de båda grupperna mineral och produkter dq,rav samt metaller och produkter därav; jorden nl0tsvarar gruppen jordbruk och ladugårdsskötsel m. m. Uridergrupperna beräknade ur tab. 104, Stat. Arsbok 1943. Oarbetat trä består av de tre grupperna timmer m. lU., pitprops samt bjälkar och sparrar; sågverksprod. består av gruppen plankor, bräder m. m. I sanltliga fall ingå endast furu och gran. Exportsiffran för papper 1871/80 hämtad ur Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 1870-1915, tab. 203, och är ansenligt för hög. Som järn och stål ha räknats de båda grupperna tackjärn och annat icke smidbart järn salut göten, snlältstycken, plåtar m. lll. Verkstadsprodukter äro för 1901/10 och 1921/30 medeltal av Sveriges mekanförbunds årsstatistik och för 1936/38 ur SOS Handel 1936-1938 med gruppering enligt Mekanförbundets statistik.' För 1871/80 har använts Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 18701915, tab. 306, grupperna luaskiner m. m., instrument m. m., fartyg och fordon. Gruppen blir därvid något större än i lviekanförbundets statistik. Animalier .slutligen består av nötkreatur, fläsk, kött och snlör. De medtagna undergrupperna representerade under perioden i genomsnitt 82 proc. av vad som här betecknats som skogens, bergets och jordens produkter.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

53

Länlna vi så inlporten och övergå till exporten, 'avser tab. 3 'att belysa dennas utveckling sedan I 87o-talet. Vad man i första hand uppmärksalTInlar är den kraftiga ökning, SOlTI skogens och bergets produkter undergått - fortsättningen på en utveckling, som vi tidigare kunnat konstatera. Exportvärdet för dessa produkter har enligt tabellen stigit från 145 milj. kr. årligen under I870-talet till mer än det tiodubbla eller icke långt ifrån 1.500 milj. kr. 1936/38. Deras andel av exportvärdet har därlTIed ökat från 71 till 84 proc. Samtidigt ha jordbruksprodukterna fått sin andel reducerad från 27 till 8 proc. De ha därmed sjunkit ned till relativ betydelselöshet efter att under 187o-talet ha utgjort den näst träet viktigaste exportgruppen, för att nu inte jämföra nled senare delen av medeltiden och 150o-talet, då SOlTI vi sett de representerade ett större värde än salntliga övriga exportartiklar tillsamlTIans. F örsk j utningen i den svenska exporten från j ordens till bergets produkter utgör det ena huvuddraget i utvecklingen sedan I87o-talet. Det andra är den stigande förädlingsgraden, och den har gjort sig gällande inom samtliga tre huvudgrupper på exportens område. Utvecklingen inolTI exporten har sålunda i detta hänseende varit lTIotsatt mot vad vi i flera fall kunnat konstatera ifråga om importen. Vad först skogsprodukterna beträffar, kan man konstatera, att det oarbetade träets andel av totalexporten gått tillbaka från 7,5 proc. under 187o-talet till en obetydlighet på 0,5 proc. under åren närmast före andra världskriget. Det rör sig här OlTI en icke blott relativ utan också absolut tillbakagång, nälTIligen från 15 till 9 milj. kr. Sågverksprodukterna representera ju en högre förädlingsgrad, och här har exportvärdet under perioden stigit från 69 till 182 milj. kr. Detta har dock inneburit en kraftig relativ tillbakagång, så att dessa produkters andel av totalexporten reducerats från 34 till endast 10 proc. N edgången började vid sekelskiftet och blev särskilt kraftig under lTIel1ankrigsperioden. .r, gengäld ha av ännu högre förädlingsgrad ryckt fram på exportområdet. Pappersmassan har fått exportvärdet ökat från I till 354 lTIilj. kr. och kom därmed att 1936/38 utgöra vår viktigaste exportartikel med en andel av totalexporten på i runt tal 20 proc. Även 'pappersexporten företer under perioden en storartad utveckling. Signifikativt är dock, att takten under 1930-talet lTIattas av, så att andelen av exportvärdet sjönk från drygt 9 proc. under


54

INGEMAR GERHARD

1920-talet till icke fullt 8 proc. 1936/38. Man spårar här inverkan av 1930-talets handelsrestriktioner, SOlU voro differentierade efter produkternas förädlingsgrad och i stor utsträckning stoppade papperet, där de släppte igenolu dess råvara, luassan. Till denna utveckling återkoluma vi i avdelningen skogens produkter. Här skall i övrigt endast pekas på att skogsprodukterna i stort sett hållit sin position i svensk export. De representerade under I870-talet 47 proc. ay totalexporten och hade samma siffra under I920-talet. Först därefter skedde en nedgång, och denna begränsade sig helt till träet. Massa och papper däreluot t. o. m. något ökade' sin andel från 26,2 proc. under 1921/30 till 27,6 proc. 1936/38. Även inon1 exportgruppen bergets produkter har det utn1ärkande draget varit en stigande förädlingsgrad. Den svenska järnhanteringen, SOlU i början av I80o-talet lnåste anpassa sig efter det nya läge SOlU uppstått genom att stenkol kunde användas vid fraluställning av sluidbart järn, drabbades ånyo aven kritisk period, när under senare delen av I80o-talet en hel rad nya uppfinningar gjorde det Iuöjligt att framställa stål i stora kvantiteter och till billigt pris. Läget blev allvarligt särskilt sedan den »basiska» processen uppfunnits mot slutet av I87o-talet. Men även denna gång lyckades svenskarna anpassa sig och genom att tillgodogöra sig den nya tekniken upprätthålla den traditionella exporten av kvalitetsstål. Samtidigt började det svenska stålet i allt större utsträckning bli föreluål för vidare bearbetning inon1 landet, innan det sändes på export. Dels fick manufaktureringen ökad betydelse, dels växte fram 'en inhemsk verkstadsindustri, som lued stöd av viktiga svenska uppfinningar gick en snabb uppblomstring till luötes. En rad svenska industrier på området utvecklade sig till storföretag med internationellt rykte. 'Son1 exelupel kunna nämnas kullager, separatorer, telefoner, fyrbelysning, elektriska maskiner, råoljemotor'er, hushållsll1askiner, kontorsn1askiner In. n1. Utvecklingen återspeglar sig tydligt i tabellens siffror. Sveriges export av viktigare slag av järn och stål steg visserligen från 37 lnilj. kr. per år under I870-talet till 120 Inil j . 1936/38, men dess andel av totalexporten gick samtidigt tillbaka från 18 till icke fullt 7 proc. Verkstadsindustriens produkter uppvisade under salUlna tid ett från I till 305 milj. kr. ökat exportvärde, och deras andel av exporten steg


SVERIGES UTRIKESHANDEL

55

från mindre än 1 till drygt 17 proc. Därmed 4ade dessa produkter blivit Sveriges näst pappersnlassan viktigaste exportvara. :be tekniska nyheterna på järnhanteringens olnråde under 1800talets senare del skapade icke blott problem utan också nya möjligheter för svensk export. Genom den basiska processen fingo Sveriges väldiga tillgångar av fosforrik järnmaln1 nytt värde. Redan före 1880talets slut, alltså endast få år efter den nya processens tillkomst, kom svensk export av fosforrik malm från Grängesberg i gång. Följande årtionde och särskilt efter sekelskiftet följde den Inycket starkare brytningen i och exporten från N orrbotten. l ) Såson1 framgår av tabellen hade Il1altnexporten 1936/38 nått upp till ett årligt värde av 200 milj. kr. och utgjorde drygt I I . proc. av totalexporten. Järnmalmsexportens hastigt stigande betydelse utgör det enda viktigare undantaget från regeln att svensk export sedan I870-talet representerar en stigande förädlingsgrad. Att bergets produkter sedan 1870talet kunnat öka sin andel av exporten san1manhänger till stor del med järnmaltnsexporten. Även ino111 den tredje huvudgruppen på exportolnrådet, jordens produkter, kan Inan konstatera en förskjutning Inot produkter av högre förädlingsgrad. Genoln boskapsskötseln förädlas skörden till animalier, vilka S0111 regel representera flerdubbelt dyrare kalorier än vegetabilierna. När nu Sveriges export av spannmål, såsoln framgår av tabellen, sjunkit .från 38 milj. kr. per år under I870-talet till 12,5 milj. 1936/38 och samtidigt utförseln av animalier ökat från 12,5 till 72 milj. kr., representerar detta en stark förskjutning mot högre förädlingsgrad. Den del av skörden, som tidigare exporterades, har i stället fått användning som foder åt kreaturen. Såsom i annat sammanhang redan nä111nts, bygger denna anin1alieproduktion i övrigt i icke obetydlig utsträckning på importerade råvaror i· form av gödnings- och foderlnedel. Att jordbruksprodukterna under 1936/38 icke fingo sin andel av exporten reducerad hårdare än till 8 proc. salDlnanhänger lned de exportfrämjande åtgärder, S0111 ingingo i jordbruksregleringen. För dessa liksom för exportutvecklingen i övrigt på detta on1råde redogöres i avdelningen jordens produkter. On1 exportutvecklingen i övrigt skall här endast nämnas, att under I860-talet och ännu i början av I870-talet exporten till knappt 70 proc. bestod av industriprodukter, IDen att denna andel sedan varit i sti1) Sveriges Industri, 3:e upp!., sid. 65.


INGEMAR GERHARD

gande och 1110t 1920-talets slut nådde upp i drygt 95 proc.,1-) en siffra som också gällde för slutet av 1930-talet. Exporten av industriprodukter representerade till fra111 ITIOt slutet av 188o-talet en stigande andel av den inhe111ska produktionen. Vid nän1nda tidpunkt synes den ha ITIotsvarat ungefär en tredjedel av produktionen. 2 ) Därefter gick den tillbaka och var i början av det nya seklet nere i knappt 20 proc. Under lTIellankrigsperioden 'låg siffran återigen något högre, och mot slutet av 1920-talet n10tsvarade Sveriges industriexport Olnkring en fjärdedel av den inhelTIska produktionen. För år 1939 föreligger en beräkning enligt vilken 25,9 proc. av den industriella produktionen gick på export. 3 )

Läget 1936/38 De i denna undersökning behandlade åren 1936-1938 avsluta lnellankrigsperioden och böra ses 1110t bakgrunden av den allmänna utvecklingen under denna tid. De tjugoett åren 111ellan första och andra världskriget kunna naturligtvis ur en synpunkt betraktas endast SOlTI en episod, som får sin karaktär av de stora händelserna vid dess början och slut. Innan länderna övervunnit de ekonomiska och politiska sviterna av det första stora kriget, börjar utvecklingen allt lnera att präglas av förberedelserna för nästa krig. Man kan som Lundberg4 ) räkna 1920-21 SOITI en primär och nedgången efter 1929 son1 en i viss lTIån sekundär fredskris. -De autarkiska utvecklingstendenserna under 1930-talet kunna betraktas som indirekta följder av det första världskrigets djupgående störningar av förkrigstidens internationella arbetsfördelning. Uppsvinget under 1930-talet hade san1tidigt en sådan karaktär, att det, som Montgolnery5) framhåller, på ett avgörande sätt lade grunden till rustningsekonon1ien. 1)

National Income' of Sweden, tab. sid. 114.

2) D :0, tab. 22. 3) Beräkningen utförd av

E. Dahlgren och ingår son1 tab. på sid. 126 i Sveriges Industri, 3:e uppl. 4) Lundberg, Erik, Några huvuddrag i den internationella ekonolniska utvecklingen under mel1ankrigsperioden, Studier i ekonon1i och historia tillägnade Eli F. Heckscher, Uppsala 1944, sid. 122 o. f. 5) Montgoll1ery, A., 1930-talet i Sveriges ekonol11iska historia, Studier svenskt näringsliv tillägnade Jacob Wallenberg, Stockholm 1942, sid. 231.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

57

JVlen sanltidigt utgör nlel1ankrigsperioden en fortsättning på utvecklingen före första världskriget. Perioden före 1914 hade varit rik på tekniska framsteg, och efter kriget utgjorde exploaterandet och fullkonlnandet av dessa uppfinningar och uppslag ett viktigt inslag i den industriella utvecklingen. Även kan fral11hållas, att redan ett par år efter krigets slut produktionen kOlll in i salnnla stegringstakt, 'SOI11 den haft under årtiondena närmast före 1914. För Sveriges vidkol11nlande visa tillgängliga beräkningar/) att efter korrigering för penningvärdets förändringar nationalinkomsten per capita under perioden 1923-1939 steg med i genomsnitt 2,8 proc. per år n10t 2,6 proc. under perioden 1886-1914. I jämförelse n1ed flertalet övriga länder fral11står denna svenska siffra son1 exceptionellt god. Redan ett -ganska ytligt betraktande av mellankrigsperioden visar el11ellertid, att en viktig skiljelinje går vid 1929-193° års konjunkturon1slag. Olikheterna mellan den ekonomiska utvecklingen under 1920- och 193o-talen äro särskilt utpräglade på den internationella handelns '0111råde. Under det förstnämnda årtiondet gingo strävandena fräl11st ut på en återgång till förkrigstidens förhållanden. Valutorna återknötos till guldet, varvid återställandet av förkrigstidens guldparitet i l11ånga fall ansågs som ett mål värt stora uppoffringar. Krigsårens hinder för den internationella handeln slopades raskt, och en återgång till tidigare forl11 av moderat protektionism blev rege!. De i san1band n1ed fredskrisen ofta högljudda kraven på ökat skydd för inhemsk produktion blevo i stort sett avvisade, och den högre prisnivå, son1 kriget lämnat i arv, betydde en relativ minskning av skyddet från de specifika tullarna. Likabehandling i enlighet med den ovillkorliga mestgynnadnationsklausulen blev normen för det internationella varubytet. Helt annorlunda ställde sig utvecklingen efter vad som ovan kallats för den sekundära fredskrisen, alltså omslaget Kraven på skydd mot den utländska konkurrensen blevo så gott som alln1änt hörsammade. Tullhöjningar kommo snart att SåSOlll alltför l11ilda l11edel ersättas av kvantitativa regleringar och valutarestriktioner. Likabehandlingen var därmed borta, och det internationella varubytet blev förel11ål för en detaljerad köpslagan mellan varje par av bytande länder. Det n1ultilaterala systemet undanträngdes aven bilateral 1) Lundberg, Erik, Det svenska näringslivets konjunkturkänslighet. från K.onjunkturinstitutet, ser. B·: 5, sid. 16.

Medd.


INGEMAR GERHARD

tendens innebärande att varje land försökte Ininska eller helt få bort sina importöverskott. Statsinflytandet över utrikeshandeln blev allt större och kuln1inerade i länder Ined valutarestriktioner. Från att ha utgjort ett led i en konjunkturstimulerande politik utvecklade sig handelsrestriktionerna till viktiga bytesmedel vid handelsförhandlingarna och till grundval för de autarki ska strävanden, son1 Inot 1930talets slut allt ITIer inriktades åt ett speciellt håll, nän1ligen anpassning till det väntade storkriget. Att dessa olikheter i 1920- och 193o-talens inställning i hög grad Inåste sätta sin prägel på det internationella varubytet är självklart. })etta gäller såväl dess storlek som inriktning och samInansättning. Enligt Nationernas Förbunds beräkningar1 ) uppnådde världshandeln år 1924 åter förkrigsvolymen och befann sig därefter i stigande fram till 1929, då den var en tredjedel större än åren 1913 och 1924. Redan påföljande år, alltså 1930, gick den tillbaka 7 proc. och nådde bottenläget 1932 och 1933, då hela uppgången under 192o-talet gått förlorad och för båda åren volymen till och med låg något lägre än före kriget. Den därpå följande uppgången var icke av samma storlek som under 192o-talet. Högsta nivån nåddes år 1937, lnen även då låg världshandelsvolymen några procent under 1929 års siffra, och påföljande år sjönk den ytterligare. För de tre åren 1936-1938 utgjorde den resp. 85,8, 96,5 och 88,8 proc. av vad den var 1929. Den värdelnässiga nedgången var givetvis betydligt större - räknat i pund sterling uppnådde världshandeln under de tre nämnda åren on1kring 70 proc. och i guld endast 40 proc. av 1929 års siffra. Handelsrestriktionerna under 193o-talet medförde icke blott en nedgång i världshandeln utan också en karakteristisk förskjutning i dess san1mansättning. Ett uttryck för självförsörjningssträvandena var att framför allt livsmedlen hejdades av de nya importhindren - en . utvidgad jordbruksproduktion blev i de livsn1edelsimporterande länderna ett relativt lätt förverkligat program. Betydligt svårare är ju att ersätta bristen på lnetaller och andra l)1era speciella naturtillgångar. Livsmedlens andel av världshandeln sjönk från 26 proc. 1928 till 22 proc. 1937, under det råvarorna fingo sin andel höjd från 35 till 40 1) Review of World Trade 1938, Annex I, tab. sid. 60. Det bör observeras att en jämförelse lnellan utrikeshandelns storlek före och efter första världskriget i någon n1ån påverkas av att tillkomsten aven rad nya stater i Europa förvandlade en del inrikes handel till utrikes.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

59

proc. och blevo den största varugruppen. De distanserade därined industriprodukterna, som under 1928 hade utgjort 39 proc. av världshandeln men 1937 gått tillbaka till 37 proc. 1 ) Förhållandet kan också belysas av att vid en jälnförelse lnellan de båda toppåren 1929 och 1937 världshandeln lned råvaror steg med 8 proc., under det livsluedlen gingo tillbaka nled 6,5 och industriprodukterna med 13 proc. 2 ) Livsmedelsproduktion och förädlingsindustri förskötos lnot förbrukningsländerna. Slutligen skedde under 1930-talet också viktiga förändringar i världshandelns inriktning, förändringar SOlU nära sammanhängde lned dess ovannämnda salumankrYlupning och med förskjutningen i råvaruriktning. Kortast kunna dessa förändringar karakteriseras lued att förbindelserna länderna enlellan blevo tnera direkta - bilateral handel ersatte multilateral. Till denna för 1930-talets internationella varubyte så viktiga företeelse återkomma vi i en följande avdelning. En skillnad i utvecklingen under 1920- och 1930-talen finna vi också i den svenska utrikeshandeln. Dock gäller härvid liksolu ifråga om de ovan anförda siffrorna för den alhnänna välståndsutvecklingen, att Sverige befann sig i ett mycket gynnsamlnare läge än flertalet andra länder. Redan 1923 var den svenska utrikeshandeln volymmässigt uppe i förkrigsnivån, och 1929 låg importvolymen 44 och exportvolymen icke lnindre än 85 proc. över 1913 års nivå 3 ) för världshandeln var SOlU förut nätnnts ökningen endast 33 proc. Därtill visade Sveriges utrikeshandel - i 1110tsats till världshandeln en fortsatt volylnmässig ökning även under 1930-talet. Från 1929 till 1937 steg den svenska exportvolymen med 9 och ilnportvolYll1en lneel 27 proc. Den gynnsamma utvecklingen i Sverige under mellankrigsperioden kan ytterligare belysas lned att Sveriges andel av världshandeln steg från icke fullt 1,2 proc. ,1928 till drygt 2,1 proc. 1938 - en ökning lned tre fjärdedelar. 4 ) Även om sålunda den svenska utrikeshandeln under hela mellankrigsperioden visade en i förhållande till flertalet andra länder nlycket 1) The N etwork of World Trade, League of Nations, Geneva 1942, tab. 6. 2) Revie\v of World Trade 1938, Annex I, tab. sid. 61. 3) Det svenska näringslivets konjunkturkänslighet. Medd. från Konjunkturinstitutet, ser. B: 5, sid. 19. 4) Procenttalen beräknade på grundval av världshandelsstatistiken i The Network of World Trade, Annex III.


60

INGEMAR GERHARD

gynnsan1 utveckling, var dock SOITI nämnts skillnaden lTIellan 1920- och 1930-talen ganska lTIarkerad. Detta fralTIgår n1ed stor tydlighet av följande tablå. 1 ) 192 9 1937 Exportvolyn1 Itl1portvolyn1 Real nationalinkomst Industriens produktionsvolY1TI

. . . .

(1923 = 100)

(1929 = 100)

18 5 144 126 15 8

1°9 12 7

13°

15 2

Under perioden 1923-1929 steg såväl importen som exporten volymnlässigt betydligt starkare än nationalinkomsten, och härvid visade exporten den oj älTI förligt starkaste stegringen. Den, gick t. o. nl. ett gott stycke över ökningen av den industriella produktionsvolynlen. För perioden 1929-1937 finna vi emellertid tvärtolTI, att inlporten visade den utan jämförelse största ökningen i volym. Den nådde dock därvid knappt upp till stegringen i nationalinkolTIst och visade ännu större eftersläpning i förhållande till industriens produkti OllSUtveckling. Orsakerna till den nlindre gynnSalTIma utvecklingen av vår utrikeshandel under 193o-talet äro givetvis lTIånga. I första hand måste nämnas de svårigheter, som de tilltagande handelshindren lade i vägen för den svenska exporten. Det är med hänsyn härtill typiskt, att nedgången i utvecklingstakten blev så nlycket större för exporten än för il11porten. Också våra egna åtgöranden hade elTIellertid en icke ringa del i utvecklingen på framför allt in1portområdet. Sambandet mellan förändringar i nationalinkon1st och i importvolym är alltid mycket kon1plicerat. Enligt tablån ovan steg nationalinkolTIsten med 30 proc. från 1929 till 1937. En så stor ökning betydande förskjutningar i på olika varor med slutresultat, att fördelningen n1ellan inhelTIsk produktion och importvaror blir förändrad. l\lan har säkerligen att häri se en viktig orsak till den relativa Sålunda framhåller tillbakagången i vår import under Svennilson 2 ) att en växande grad av självförsörjning bildar ett naturligt led i utvecklingen av ett land mot en högre levnadsstandard. Sammanställd ur Medd. från Konjunkturinstitutet, ser. 'B : 5, sid. 19 och 21. 2) Svennilson, 'Ingvar, 1"'il1 frågan on1 det industriella fran1åtskridandet i Sverige, Stockholn1 1942, sid. 14. 1)


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

61

Anspråken på individuell service åt kunden bli större, och en högt utvecklad service fordrar ju närhet till 1narknaden. l\/led höjd le-vnac1sstandard följer också krav på högre kvalitet hos produkterna och speciellt då av det slag, S0111 kännetecknar svensk produktion. f)en industriella utvecklingen i Sverige bars under 1930-talet upp av hemn1amarknadens behov, och härvid inträdde vad Svennilson kallar en avslutande· industrialisering, frän1st inriktad på förädling ino111 landet av i1nporterade råvaror. Av stor betydelse 1nåste e1nellertid också ha varit en rad under 1930-talet vidtagna svenska åtgärder, SOln verkade direkt i1nporthindrande. I första hand kOll1mer man därvid att tänka på jordbruksregleringen. För denna redogöres i ett följande avsnitt, och här skall därför endast erinras Oln det tidigare on1nämnda förhållandet, att livsll1edlen utgjorde den enda importgrupp, SOln 1936/38 visade en i förhållande till 192o-talet icke blott relativ utan också absolut tillbakagång. Dess andel av totali1nporten sjönk under denna tid till ungefär hälften. En annan faktor, som 111åste ha verkat i hög grad hindrande på vår i1nport under 1930-talet, var deprecieringen av den svenska valutan. Därn1ed bereddes hern1na1narknaden ett skydd, son1 i förhållande till ett flertal av våra viktigare leverantörer 1nåste j ä1nställas 1ned en ganska betydande höjning av tullmurarna. Det har redan i annat sanlinanhang nämnts, att Sverige under 1930-talet i stort sett fortsatte sin liberala handelspolitik. Valutarestriktioner avstodo vi helt ifrån, och bland kvantitativa regleringar voro endast de på jordbrukets olnråde av betydelse. Några nämnvärda tullhöjningar förekOlnrno ej - tvärtoln medförde det stora inslaget av kvantitetstullar, att prisstegringen under senare delen av 1930-talet sänkte tullskyddets reella betydelse. Tulluppbörden i procent av de tullbelagda varornas värde sjönk sålunda från 19,2 år 1933 till 18,8 påföljande och vidare ned till 17,3 år 1937. Påföljande år skedde en obetydlig uppgång till 17,5, varefter siffran 1939 gick ned till 17,2.1 ) Även 0111 man räknar tulluppbörden i procent av hela importvärdet, skedde en nedgång under senare delen av 1930-talet. Häremot stod e111ellertid ett betydligt kraftigare fördyrande av 1) Dahlgren, E., Beräkningar rörande relationen mellan tull uppbörd och ilnportvärde n1ed särskild hänsyn till år 1936, Stockholn1 14 febr. 1947, tab. I (stencil).


62

INGEMAR GERHARD

in1portvarorna genoD1 kronans nedskrivning. Svennilson betecknar deprecieringen år 1931 som den mest ingripande förändringen i Sveriges internationella konkurrensläge under mellankrigsperioden. En av honon1 beräknad växelkursindexl) inrymmande valutorna från de större leverantörerna av industriprodukter till Sverige visar en stegring till år 1932 med drygt 23 proc. i förhållande till tiden före deprecieringen. Under de följande åren sjunker växelktirsindexen åter i långsan1 takt som en följd av den successiva deprecieringen av olika främmande valutor. Ännu år 1937, det sista år för vilket indexen uträknats, ligger den enlellertid 8 proc. över utgångsläget före den svenska deprecieringen. I indexen ingår icke den tyska marken. Hade så skett, skulle siffrorna ju varit ännu högre. Denna ännu under perioden 1936/38 med ungefär 10 proc. kvarstående depreciering av den svenska kronan i förhållande till valutorna hos våra största leverantörer utgjorde ej endast ett kraftigt skydd för hemman1arknaden utan genom att försvåra importen indirekt också ett hinder för Sveriges export. Det är, som Montgoll1ery fralnhål1er,2) en öppen fråga om inte försvårandet av ilnporten innebar en skada för vår export, son1 icke uppvägdes av den exportpremie, SOln undervärderingen av den svenska valutan utgjorde. Att den sistnälnnda premien blev mycket liten samlnanhängde med att våra viktigaste konkurrentländer på exportens område deprecierade samtidigt med oss. den relativa tillbakagången i utrikeshandeln under 1930-talet n1edförde en långsammare takt i den alltnänna välståndsutvecklingen är troligt. Stegringen i den totala nationalinkomsten synes ha försiggått i snabbare takt under 1920-talet än under 1930-talet. ,Det är, såsoln Lundberg framhåller,3) rimligt att antaga, att produktiviteten blir högre resp. har större ökningsmöjligheter, när produktionskrafterna i stigande utsträckning användas för att genon1 exportproduktion i förmånligt utbytesförhållande indirekt förvärva importvaror, än onl dessa i stället till växande andel ägnas direkt produktion för hemmamarknadens behov. Frågan står i varje fall öppen, säger Lundberg, om den utvecklingstendens, S0111 kännetecknade 30-talet, 1) Medd. från Konjunkturinstitutet, ser. B: I, tab. IX. 2) Sveriges export mellan krigen, Orientering kring exportproblen1en, Stockholm 1945, sid. 33. 3) 11edd. från Konjunkturinstitutet, ser. B: 5, sid. 26 o. f.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

icke i längden 111ed nödvändighet skulle ha inneburit sjunkande möjligheter att förbättra levnadsstandarden. Såväl 1920- son1 1930-talet slutade i högkonjunktur. I förra fallet nåddes kuh11en 1929 och i senare fallet 1937. När i denna undersökning valts treårsperioden 1936-1938 son1 bas för att belysa utrikeshandeln före andra världskriget, har den alltså kommit att omfatta 1930-talets toppår samt de båda kringliggande åren. Vid valet av period har stått önske111ålet att å ena sidan erhålla så färska uppgifter S0111 möjligt och å andra sidan att få med någorlunda nor111ala år, vilka kunde sägas representera modern svensk utrikeshandel sådan den tedde sig före senaste kriget. U r sistnä111nda synpunkt har l11edtagandet av 1939 ansetts uteslutet. Bortsett från att en tredjedel av året faller under andra världskriget, präglades det i övrigt på den internationella handelns on1råde i hög grad av krigsförväntningar 111ed där111ed san1manhängande upplagring. 1\ill viss del gäller detta också för år 1938. .LL\ven om 1938 i detta hänseende icke alls skall jä111ställas med 1939, synes det dock alltför 111ycket avvika från normala förkrigsförhållanden, för att det ensamt skulle kunna representera utrikeshandeln före kriget. Dock kan namnas, att t. ex. i Nationernas Förbunds stora undersökning över världshandeln1 ) 1938 S0111 regel ensamt fått representera 1930-talet. Gå vi ytterligare ett steg tillbaka, alltså till 1937, n1öta vi ett år ganska litet påverkat av krigs förväntningar 111en å andra sidan utgörande årtiondets konjunkturtopp. Redan under senare hälften av 1936 k0111 den uppåtgående konjunkturen att präglas aven spekulation i stigande priser och växande lager, S0111 utan tvekan gjorde skäl för. beteckningen inflationistisk. Den allnlänt sjunkande tendensen under senare hälften av år 1937 kon1 att bilda ett viktigt inslag i konjunkturbilden för 1938, vilken dock S0111 näl11nts sa111tidigt påverkades i n10tsatt riktning av den nya rustningskonjunkturen. Den ekono111iska karaktären av perioden 1936/38 framgår i övrigt av 0111stående tablå. Perioden representerar' ett ekonomiskt läge ett gott stycke över genomsnittet. Uppgången under 1936 och 1937 är som synes. kraftig - industriproduktionen ökar i jämförelse med 1935 hela 20 proc., samtidigt SOl11 import- och exportvärdena stiga nled icke 111indre än 44 resp. 54 proc. Bak0111 sistnämnda uppgång döljer 1) The Network of World Trade, Geneva 1942, och Europe's Trade, Geneva 194 1 .


INGEMAR GERHARD

sig en kraftig prisstegring med en gynnsaln förskjutning lnellan ilnport- och exportpriser. Även volyn1mässigt befinner sig utrikeshandeln under dessa år på kraftig frainmarsch. Avmattningen påföljande år går särskilt hårt fraln över exporten, tnen värdelnässigt blir 1938 likväl ett bättre år än 1936. Skäl skulle naturligtvis kunna anföras för n1edtagandet av ytterligare något eller några tidigare år för att därtned erhålla en även ur konjunktursynpunkt tnera genon1snittlig period. Häremot talar i någon lnån den ovannälnnda synpunkten, att så färska siffror SOln n1öjligt äro önskvärda. Avgörande är emellertid ett annat förhållande, nälnligen att den svenska handelsstatistiken först fr. o. n1. 1936 övergår till den nya redovisningsprincipen efter ursprungs- och förbrukningsländer. U ndersökningsperioden måste därför i sin helhet läggas antingen efter 1935 eller sträcka sig fram till senast detta år. I sistnämnda falltnåste den därtill begränsas till de n1indre nöjaktiga uppgifterna on1 inköps- och försäljningsländer. Sedan den här ifrågavarande undersökningen påbörjades, ha utkominit ett flertal arbeten behandlande utvecklingen under och efter andra världskriget, och där har genomgående 1936/38 använts som jämförelseperiod för förkrigstiden. 1 ) Ar

I

NatiOnal-! Industri-! inkomstI) prod. 2 ) Partipris 3 )

I l

Import pris 3 )

I volym I )

Export

I

värde 5 )

4

pris 3 )

l volym I värde 4

)

5)

1935

100

100

100

100

100

100

100

100

100

193 6

Ila

108

102

10 4 .

10 9

III

10 4

III

117

1937

12 4

120

114

12 4

12 3

144

13 8

12 3

I

154

193 8

12 9

117

III

III

121

14 1

120

IOS

I

14 2

l) Medd. från Konjunkturinstitutet, ser. B: 3, sid. 14. 2) Sveriges industriförbunds produktionsindex. 3) Kommerskollegii partiprisindex. 4) Konjunkturinstitutets beräkningar. 5) Enl. officiell handelsstatistik.

Sveriges utrikeshandel uppgick 1936/38 till ett årligt värde av i runt tal 3.730 milj. kr., lnotsvarande en kvantitet av 35 milj. ton. Geografiskt sett är Sverige en del aven halvö, lnen i ekonolniskt hänseende, och framför allt när det gäller utrikeshandeln, är landet snarare att anse son1 en ö. Varubytet över landgränsen med. Norge är litet, och. ännu mindre förutsättningar föreligga under normala tider för varubyte över landgränsen n10t Finland. Under den här behand1) T. ex. i Konjunkturinstitutets undersökningar, bl. a. ser. B: 5, Sveriges utrikeshandel efter kriget.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

lade perioden gingo 99 proc. av Sveriges in1port och export över haven. Praktiskt taget hela i111portlnängden och tre fjärdedelar av exportkvantiteten sökte sig över svenska ha111nar. Orsaken till den lägre andelen för exporten är att utförseln av svensk järnmalm under denna tid till större delen gick över norsk hamn, och Narvik skulle ur denna synpunkt kunna betecknas S0111 Sveriges största exporthamn. 'Av de ovannä111nda totalsif frorna kommo på i111porten 1.946 milj. kr. och 14 milj. ton. Hur denna införsel fördelade sig på olika delar av Sverige fral11går aven specialundersökning avseende år 1938.1) De båda stora in1portdistrikten utgöras av. västkusten och Östersjön, vilka nän1nda år togo resp. 42 och 41 proc. av den totala i111portkvantiteten. I övrigt gingo 16 proc. av in1porten in över Bottniska viken, under det införseln över övriga gränser icke nådde upp till I proc. T)en vara, som kvantitativt dominerade den svenska i1nporten före kriget, var kol eller om J11an så vin kol och koks. Av den ovannälnnda i111portkvantiteten på 14 milj. ton k01111110 ·8,1 n1ilj. på kolet och sålunda endast 5,9 lnilj. ton på san1tliga övriga il11portvaror. De tre stora leverantörerna av den svenska il11porten voro före kriget i nu nämnd ordning Tyskland, Storbritannien och Förenta Staterna. Från dessa inköpte vi 1936/38 årligen varor för 1.120 milj. kr. 1110tsvarande icke n1indre än 58 proc. av den totala i1nporten. En icke obetydlig del av dessa varor voro emellertid framställda i andra länder. Räknar lnan efter ursprungsländer, reduceras Sveriges in1port från de tre nä111nda stora leverantörerna till 950 ll1ilj. kr., och deras andel av totalil11porten sjunker under 50 proc. Vi äro därn1ed inne på frågan Oln transithandelns betydelse för den svenska förkrigsin1porten. Genom utnyttjande av den svenska handelsstatistikens uppdelning på såväl inköps- som ursprungsländer ha i tab. 4 samll1anställts uppgifter utvisande transithandelns betydelse för den svenska in1porten 1936/38 liksom också dess inriktning. Det 111åste emellertid fral11hållas, att' l11ed denna beräkningsmetod något för låga siffror erhållas. I samrna 1nån som länder, som driva transitförsäljning till oss, låta en del av de produkter de själva tillverkat gå till Sverige geno111 något transitland, erhålles nälnligen en för låg sif fra för resp. länders transithandel 111ed oss. Detta är framför allt fallet med Förenta Staterna. En beräkning på grundval av tabellen 1) Stocktnan, Sven K., Studier rörande den svenska utrikeshandelns kvantitet år 1938, Stockholn1 1942.

5


66

INGEMAR GERHARD

ger till resultat, att under ifrågavarande period 13-14 proc. av den svenska irnporten inköptes från annat land än tillverkaren. En specialundersökning1 ) visar el11ellertid, att man får räkna med att under sista förkrigsåren ol11kring 16-17 proc. av Sveriges il11port var av transitkaraktär. Sa111ma resultat har erhållits vid en bearbetning av handelsstatistiska primärmaterialet för åren 1935 och 1936, nan1ligen resp. 16,4 och 16,3 proc. 2 ) Tab. 4.

Sveriges import 1936/38 fördelad på inköps- och ursprungsområden (milj. kr.) Område

Inköp

I

Ursprung

+

I

Inköp i % av ursprung I I

Storbritannien (inkl. Irland) Danmark Tyskland Holland. Förenta Staterna Sch \veiz . Sovjetunionen (eur.) . Övr. Europa. Utomeuropa1 ) Världen.

:1

·1 ·1

3 66,1 113,8 4 61 ,1 rOl,9

253,4 64,9 4 16 ,1 7 2 ,3 280,5 28,8 11,2

293,3 33,2 15,4 4 2 5,8 135,4

454,2 3 6 4,6

1.94 6 ,°1

1.94 6 ,°1

+IIZ,7i +4 8 ,9

1

+45'°1 +2 9 ,61

+12,Sj

+4,4 I 2 ,4, I -28,4 1

-229,21 -

I

44 1175,3 '51 IIo'SI 14°,9 1°4,6 115,3 137,5 93,7 37, I

roo,o

Källa: Tabellen sammanställd på grundval av officiell svensk handelsstatistik. 1) Exkl. Förenta Staterna.

Son1 fran1går av tab. 4 voro 1936/38 Storbritannien, Danl11ark, Tyskland, Holland och Förenta Staterna de stora förn1edlarna av svensk il11port. Aven total transitin1port på i runt tal 258 milj. kr. kon1mo 249 n1ilj. kr., l110tsvarande 97 proc., på de nän1nda fen1 länderna. Relativt störst betydelse hade denna transithandel för Danmark, vars försäljning till Sverige var 75 proc. större än leveranserna av egna varor. För Storbritannien och Holland låg n1otsvarande siffra vid 40-45 proc., 1110t endast 5-10 proc. för Tyskland och Förenta Staterna. I de båda sistnämnda fallen äro dock tabellens siffror av tidigare näl11nd anledning för låga. Transit1) Stockman, Sven 1<., Bulletin bimestriel, utgiven av Societe BeIge d'Etudes et d'Expansion, j uni 1939. 2) Samme förf. Transithancleln vid import till Sverige ll1ed särskild hänsyn till år 1935, Norrköping 1938, tab. 13.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

handlare på S\ erige, ehuru av 111indre betydelse, yoro under nu ifrågavarande period även Schweiz och Sovjetunionen jän1te ytterligare ett par europeiska länder, i sistnän1nda fall dock nled blott nlycket Sl11å varupartier. Till endast en l11indre del gällde denna transithandel produkter från europeiska länder. Huvudsakligen rörde det sig om producenter liggande utanför Europa och Förenta Staterna. Såsonl fra111går av tabellen inköpte Sverige från sistnä111nda område varor för endast 135 milj. kr. per år; under det samma ol11råde i egenskap av producent hade en nästan tredubbelt större andel av vår import eller 365 milj. kr. Ifråga on1 transithandelns varusam1nansättning kan nän1nas, att den, som l11an kan yänta, huvudsakligen olnfattar råvaror och halvfabrikat. De utgjorde år 1935 87 proc. av den svenska transitimporten, n1edan helfabrikatens andel stannade vid 13 proc. Stor betydelse hade nä1nnda år transithandeln på lnineraloljornas område, och här fanns också den största transitvaran, nämligen bensin. Av Sveriges totala in1port av gödselnledeI hade nämnda år nästan två tredj edelar inköpts i annat land än produktionslandet, och viktiga transitvaror voro här kalksalpeter och chilesalpeter. Andra n1etaller än j ärn köptes också ofta genom 1nellanhand, och störst betydelse var här transithandeln nled koppar. På. textiloInrådet utgjorde såväl bonlull som ull viktiga transitvaror. En rad dylika funnos även på livsmedelson1rådet. Sojabönorna representerade sålunda den näst bensinen största transitposten i svensk i111port 1935, och även ifråga 0111 kaffe, kopra, vete, bananer 111. nl. gick en betydande del av vår inlport geno111 något tred j e land. En uppdelning av den svenska importen 1936/38 på viktigare ursprungsländer och -o111råden har gjorts i tab. 5. Son1 synes härrörde två tredjedelar av vår inlport från Europa. On1 n1an räknat efter inköpsländer, hade andelen blivit betydligt större eller 80 proc., I internationell stati.stik brukar Europa uppdelas i en industriell och en agrar del. Till den förstnän1nda räknas tio länder, däribland Sverige. Industrieuropa oInfattade före kriget (1937) knappt 40 proc. av vår världsdels yta och ry1nde 60 proc. av dess befolkning. Dess andel av den europeiska utrikeshandeln uppgick till icke nlindre än 83 proc. 1 ) De europeiska industriländernas stora utrikeshandel åter1) Europe's Trade, Geneva 1941, tab. 3. unionen.

Europa räknas här exkl. Sovjet-


68

INGEMAR GERHARD

Tab. 5.

l I

Sveriges införsel 1936/38 uppdelad på varugrupper och ursprungsländer. Länder

\'

Livs- \1 Textil-II Kol 'I i Verk- : hem, ; medel o. läderoch I stadsproj.: Övrigt :...--v_ar_o_r--.:.i_O_lj_a_l_l_e_r.--.:.)_1_p_ro_d_,_;_ :

..:.--_ _

I

1

lA.

I

Milj. kr.

Europa därav Tyskland Storbritannien IÖvr. industriländ.

l

I

I

i

i I

Summa

l

149,2 265,0 200,6 195,5 222,2: 128,41 139,9 1.300,8

I

I

I

35,2! 33.3

54,61!1 14,4 33,41

4,°:

5,3 6,3 53,7

73,8 82,6 80,g

37,7 6g,6 2g,6

7 o ,gl 26,7 67,S

Industrieuropa

65,3

237,3

136,9

165,4

INorden . . . . IAgrareuropa

49,6

15,0

2,0

Ig,O

26,g;

34,3

12,7

61,7

11,1

Amerika. !därav iFörenta Staterna. IABC-länderna.

142, 'i

60,6

71,8

4 1,4 70,3

4 1>4 13>4

3 8 ,5i -:

I I I I i

20,9 12,6 1 2,111 0,5: 1,4i· 22,41 118,3 7,6 0,1, 0,0; 0,51 3,5 22,9 10,1 O,Oj O,o! 1,8 20,5 370,1 364,2 285,0 265,51 311,1; 157,01 193,1 1 1.946,0

I

iE.

Asien Afrika. Australien Världen Procenttal

58,4 11,2

49,8 18,6 24,6

4 16 ,1 253,4 3 2 3,3

192,51 102,41

93,0

gg2,8

g ,31

29,3

161,1

2,8i

6)1'

17,6

14 6 ,9

67,81

88,4; !

26,7

25,5

483,5

3 8 >4 1 7 ,5

86,8!

14,3 12,1

19,7 1,0

280,5 114,3

12

1

o,oj

I

-1

8,61

,----:.---------.:..-------..-..:---1

l

I

I

I

!

72,8

70,4

73,7'

:

i

71,4i

81,8 !

i,

i

72,5

66,8

25,8

21,4 13,0 16,6

Europa l ,därav ITYSkland . . . . ,Storbritannien.. övr. industriländ.

40,3 1,4 1,7 14,5

20,3 22,7 22,2

13,2 24,4 10,4

26,7 10,1 25,5

39,9: 11,3i

34'81' g,2

IIndustrieuropa

'17,6

65,2

4 8,0

62,31

61,g:

65,21

INorden

13,4

4,1

0,7

7,21

8,6.

12.,31

I Amerika

9,3

3,5

21,7

4 21

o,g:

4,31

g,I I

38,6

16,6

25,2

25:51

28,4:

17,01

13,21

Idärav lFörenta Staterna. IABC-länderna.

11,2

11,4

13,5

14,5:

27,9:

Ig,o

3,7

-

6,6"

0,0,

!Agrareuropa

j

l

Asien l Afrika. Australien ! Världen

l f

IO,7!

i

15,8 5, ro; 4,4 O!!81: 3,0 2,1 0,0 i 2,3 2,8 -, . 100,0 100,0 100,0 100,0 I

" .!

'I

1

21,2,

9,6 12,8

5 1 ,0

I I

g,II

7'71

I

rO,2

0,.5

11,6 0 9 2; 0,9 1,8 O,o! 0,9 0,01 0,0,1 100,oj! 100,01 100,0

0,31

I

6,1 1,2 1,0 100,0

Källa: Tabellen sammanställd på grundval av den officiella handelsstatistiken. Som livsmedel ha räknats statistikens huvudgrupper I-IV och som textil- och


SVERIGES UTRIKESHANDEL

69

speglas i de syenska siffrorna i tab. 5. Av vår europeiska import komn10 nä1llligen 1936/38 drygt 76 proc. från de nio industriländerna, och deras andel av Sveriges totalimport var något större än alla övriga länders tillsa111111alls. Bland övriga europeiska länder spela givetvis de nordiska en relativt betydande roll, dels på grund av sitt angränsande läge, dels en1edan de, son1 förut nä1llnts, ha en stor utrikeshandel. Deras andel av Sveriges i1llport uppgick under nu ifrågavarande period till drygt 8 proc. Hela det övriga Europa, i tabellen betecknat Agrareuropa och omfattande Iller än ,hälften av världsdelens befolkning, om Europeiska Sovjetunionen inräknas l levererade endast 7,5 proc. av den svenska importen. Utanför Europa är An1erika den utan jämförelse störste leverantören till Sverige, och därifrån erhölls 1936/38 en fjärdedel av vår import. Större delen härav härrörde från Förenta Staterna, och i övrigt voro de s. k. ABC-länderna Argentina, Brasilien och Chile ay betydelse. De fyra nä1nnda levererade 82 proc. av vår an1erikanska i1llport under nu ifrågavarande period. Av den svenska importen i övrigt k01nn10, S0111 fral11går av tabellen, 6 proc. från Asien, varjämte Afrika och Australien bidrago 1lled vardera I proc. I stor utsträckning rörde det sig en1ellertid härvid aln varor, vars betydelse för det svenska näringslivet icke står i rimlig proportion till deras blygsamn1a andel av totalilnporten. Man behöver t. ex. endast nämna importen av gUlll111i och tenn. Den svenska ill1porten har, SåSOl11 0111näl11nts i ett tidigare sa111manhang, k01un1it att i stigande utsträckning bestå av råvaror, lnaskiner o. dy1., under det konsu111tionsvarorna fått allt mindre utryn1me. Vi följde därvid utvecklingen från 1870-talet i anslutning till handelsstatistikens ganska grova gruppering och funna, att konsun1tionsvarornas andel reducerades från 63 proc. av totalimporten under 1870talet till endast 3 I proc. 1936/38. För sistnämnda period ger eluellertid den svenska utrikeshandelns gruppering enligt den av N ationernas Förbunds råd godkända internationella varuförteckningen (la

lädervaror grupperna \TII, XI och XII. Kol och olja motsvara stat. nr 420-424 och 439-445 ur grupp V, kelniska produkter grupp VI, järn, stål och andra metaller jämte manufaktur grupp XV samt verkstadsprodukter grupperna XVIXIX. 1) Inkl. lnanufaktur.


INGEMAR GERHARD

liste miniIuum) möjlighet till en finare gruppering. 1 ) Av denna finner lllan, att 1936/38 den svenska importen till endast drygt 23 proc. bestod av konsun1tionsvaror. Råvarornas andel (inkl. oljor och fetter) uppgick till något mer än halva importen eller 52 proc., under det bränslen svarade för 15 proc. och produktionskapitalvaror för stående 10 proc. En annan gruppering enligt n1inilnilistan ger vid handen, att under nälunda period den svenska i111porten till 40 proc. bestod av helfabrikat, till 30 proc. av 111ellanproelllkter och till likaledes 30 proc. av råvaror i betydelsen oarbetade produkter. En uppdelning av den svenska il11porten 1936/38 på viktigare varugrupper i kombination n1ed grupper av ursprungsländer har företagits i tab. 5. Siffrorna tala för sig själva och skola här endast följas ay en kort kOlll111entar. Vad först livsIlledIen beträf far, var deras andel av totalimporten under nu ifrågavarande period så liten S0111 19 proc. J\1an spårar här verkan av jordbruksregleringen. Son1 j älnförelse kan nän1nas, att för Industrieuropa i sin helhet livsn1edlen vid samma tid utgjorde drygt 30 proc. av totaliluporten. Sverige stod i detta hänseende närn1are de övriga, agrara delarna av Europa; där livsmedelsprocenten uppgick till endast 14 proc. 2 ) On1 den svenska livsmedelsiIllporten 111ärkes i övrigt, att den till endast 40 proc. hä111tades från Europa - för salutliga övriga iInportgrupper låg Europas andel melnal 70 och 80 proc. Amerikas andel i Sveriges livs111edelsilllport var före kriget nästan lika stor som Europas. För livslnedelsimporten redogöres närn1are i avdelningen jordbruksprodukter. Införseln av textil- och lädervaror utgjordes till alldeles övervägande del av spånadsämnen och halvfabrikat för elen svenska textiloch läderindustrien. Sålunda har beräknats att aven årlig svensk bomullsförsörjning före kriget på drygt 40.000 ton tre fjärdedelar eller 30.000 ton infördes SOl11 bomull, 4.000 ton i fOfIll av garn och 6.000 ton i forlll av vävnader. Ifråga 0111 ullen kOln aven årsförbrukning på närn1are 14.000 ton icke fullt 1.000 ton från inhemsk produktion, varjämte något mindre än 2.000 ton i111porterades i forrn av vävnader. Resten infördes i forIn av råull, tops eller garn. De 1) International Trade Statistics 1936-1938, SUll11nary Table, Groups by Stage of production and by Use. I den svenska handelsstatistiken upptogs denna gruppering först fr. o. 111. 1937, och då S0111 en tabell på den franska avdelningen. 2) Europe's Trade, Geneva 1941, tab. 3.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

71

färdiga plaggen spelade både ifråga om ull och bomull liten roll i ilnporten.1) Värdelnässigt kom' vår ilnport av textil- och lädervaror till 73 proc. från Europa med industriländerna som huvudleverantörer. I övrigt lnärkas b0111ull från Förenta Staterna och i någon n1ån Egypten, ull från Australien, silke från Japan och hudar från Sydamerika. Bränsle och drivlnedel i form av kol, koks och mineraloljor utgjorde hela IS proc. av Sveriges import 1936/38. Dessa varors andel av ilnporten var under lnellankrigsperioden i stigande. Enligt Kon junkturinstitutets beräkningar för importvolYlnen ökade deras andel av in1porten från 14,3 proc. 1930 till 18,8 1937. Som orsaker till den stigande tendensen i bränsleimporten framhåller Svennilson2 ) i första hand produktionsutvecklingen på olika områden och ersättningen av inhemska bränslen lned importerade sådana. Det importerade bränslet har sålunda fått något ökad relativ betydelse vid alstringen av elektrisk energi. Vid järnvägarna har visserligen kolet delvis ersatts med elektrisk kraft, men samtidigt ha de på utländska bränslen baserade lnotortransporterna fått en allt större relativ olnfattning. Vid fastighetsuppvärn1ningen uttränges den inhemska veden allt mer av koks och brännolja, och även vid industrien ersättas inhen1ska vedbränslen allt 111era lned importerade bränslen. Eftersom Sverige före kriget i stort sett fyllde sitt behov av kol och koks från europeiska och oljebehovet från an1erikanska producenter, kOlnma dessa båda världsdelar att helt dOlninera denna importgrupp. Europas andel var 1936/38 drygt 70 proc., med Storbritannien och Polen S0111 de båda stora leverantörerna och Tyskland, Holland och Belgien som leverantörer av andra ordningen. Amerikas andel av vår bränsleimport uppgick till drygt 2S proc., med Förenta Staterna och Västindien som huvudleverantörer. Olja importerades elnellertid också från Europa lned Run1änien som ende större leverantör, och från Asien lned Asiatiska Sovjetunionen och Iran SOln de båda större exportörerna. Järn, stål och andra metaller järn- och metalln1anufaktur utgjorde 1936/38 närmare 14 proc. av totalimporten. Den svenska verkstadsindustrien har i stigande utsträckning kommit att baseras på ilnport av handelsjärn. Även ifråga onl en rad andra metaller 111åste Sverige fylla sitt behov genoln import. En av våra största 1) Uppgifter från Textilrådet. 2) Medd. från Konjunkturinstitutet, ser. B: I, sid. 34 o. f.


72

INGEMAR GERHARD

inlportartiklar utgör sålunda den redan i annat sa111111anhang 0111nänlnda kopparn, och även beträffande bly, zink, alul11inium, nickel, krom, kobolt och tungsten nlåste Sverige lita till utlandet. Vissa av dessa l11etaller finnas visserligen i Sverige, nlen de kunde här före kriget. endast delvis eller icke alls utvinnas på lönande sätt. S0111 framgår av tab. 5 levererades 111etallerna jämte 111anufakturen till nästan 100 procent av Europa och Amerika. Från de europeiska industriländerna och Förenta Staterna härrörde 76 proc. av denna inlport. Ännu större var dessa industriländers andel av införseln av 'verkstadsprodukter, där den uppgick till drygt 90 proc. Återstoden levererades i stort sett av våra nordiska grannar - för sanltliga övriga länder uppgick importandele11 till endast I proc. Det är en 111ångskiftande samling artiklar, som här sal11111anförts under rubriken verkstadsprodukter. In1portgruppen ifråga förser den svenska industrien och även jordbruket med en mångfald maskiner, verktyg och transportn1edel. Bilarna representerade den största enskilda posten och k0111mo under de två senare av periodens tre år på tredje plats i den svenska handelsstatistikens tabell över viktigare in1portvaror, och år 1936 stodo de på fjärde plats. Importgruppen inryn1111er även ett stort antal konsumtionsvaror av varaktig karaktär. Gruppen verkstadsprodukter illustrerar på ett tydligt sätt i hur hög grad industriländerna ha behov av att byta varor 111ed varandra. Den utgjorde 1936/38 ungefär en sjättedel av Sveriges totala inlport, och varorna inköptes SOl11 vi sett till drygt 90 proc. från andra industriländer. Verkstadsprodukterna hade under perioden ungefär sa111111a utrynlme i den svenska Vad slutligen beträffar gruppen kemiska produkter, utgjorde den 1936/38 endast 8 proc. av Sveriges import. Den europeiska andelen var här större än för någon annan grupp - 82 proc. - och resten erhölls i stort sett från Förenta Staterna och ABC-länderna. Viktigaste importvaran utgjordes av gödningsmedel för det svenska jordbruket med Chile och Norge som huvudleverantörer av salpeter, sistlandet därtill av kväve', Tyskland, Polen, Frankrike och Belgien av kalisalter samt sistnämnda landet också av superfosfat. En annan viktig importvara i denna grupp utgjorde färger (anilin-, jordoch mineral-) 111ed Tyskland SOl11 den störste leverantören. I övrigt skall endast nämnas den viktiga införseln av salt, soda och glauber-


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

73

salt, svavel, glycerin, kalciumklorid, natriun1sulfat, garvälnnesextrakter och apoteksvaror. De ovannämnda sex ilnportvarugrupperna utgjorde 1936/38 drygt 90 proc. av den svenska ilnporten. I den återstående gruppen »övrigt» ryn1mes bl. a. den utomordentligt viktiga importen av gU1111ni och produkter därav, vidare 111aln1er av olika slag, råfosfat, gruppen arbeten av sten och andra mineraliska än1nen, lervaror, glas och glasvaror san1t en del produkter av trä och papper. Vända vi därefter vår uppmärksalnhet n10t exporten, uppgick den 1936/38 till ett värde av 1.786 n1ilj. kr. och en kvantitet av drygt 21 111ilj. ton. Denna export ledde under 1936 till en lagern1inskning på 30 111il j . kr. hos exportföretagen, under det 1937 och 1938 tvärtOtl1 uppstod en lagerökning på 44 lnilj. kr.!) I stort sett kan därför sägas, att exporten under perioden 1110tsvarade den för utförsel avsedda produktionen, 0111 nu sistnä111nda högst obestämbara begrepp tillåtes. Under det i111porten, S0111 tidigare nälnnts, huvudsakligen infördes över han111ar i södra Sverige, gick exporten till största delen ut över N orrland. Detta salnn1anhänger l11ed att järnn1aln1en d0111inerar exportkvantiteten på salnIna sätt S0111 kolet importkvantiteten. Under nälnnda period kOlnn10 nän1ligen av totalexportens 21 milj. ton närl11are 13 111il j. ton på j ärnn1altnen, och denna går som bekant till största delen från Norrland. Under det han1narna vid västkusten och Östersjön 1938 mottogo 83 proc. av i111portkvantiteten, gingo från den1 ut endast 31 proc. av exportkvantiteten. I stället gick exporten till 34 proc. över halnnar vid Bottniska viken och till 35 proc. över »övriga» tulldistrikt, vilket i första hand betyder tulldistriktet Kiruna f. v. b. över Narvik?) Tyskland, Storbritannien och Förenta Staterna funno vi' vara de tre stora leverantörerna av Sveriges in1port, och san1ma länder, ehuru i annan ordning, komn1o främst också son1 n10ttagare av svensk export. Störst var därvid Storbritannien, följt av Tyskland och Förenta Staterna. l\tledan dessa länders ändel av ilnporten blev mycket olika, 1) Medd. från Konjunkturinstitutet, ser. B: I, sid. 14 o. f. Vid lagerberäkningen ha använts 1935 års exportpriser. I övrigt hänvisas till undersökningen ifråga. 2) Stockman, Sven K., Studier rörande den svenska utrikeshandelns kvantitet år 1938, Stockholn1 1942.


74

INGEMAR GERHARD

0111 I11an .räknade efter inköps- eller ursprungsländer, föreligger icke någon n10tsvarande skillnad beträffande exporten. Såsom försäljningsländer 1110ttOgO de tre nän1nda under ifrågavarande period 52 ,0 proc. av den svenska exporten och såson1 förbrukningsländer 5°,7 proc. Under det transithandeln, som vi sett, ännu mot slutet av 1930talet spelade en ganska betydande roll för den svenska in1porten, var den utan praktisk betydelse för exporten. De svenska exportföretagen ha visat en stark tendens att själva vilja taga hand om försäljningen av sina produkter, och detta har gått ut över såväl svenska son1 utländska n1ellanhänder. Frigörandet från de sistnäl11nda skedde i stort sett redan före första och försäljning direkt till i111portlandet av svenska exportprodukter blev regel. En jäl11förelse l11ellan den svenska exportens fördelning på försäljnings- och förbrukningsländer under perioden 1936/38 visar en transithandel på knappt 33 milj. kr. per år, n10tsvarande ll1indre än 2 proc. av exportvärdet. Nu gäller ju 0111 denna siffra, att den av san1111a anledning SOl11 nän1ndes vid beräknandet av transitin1porten är något för låg. Härtill k0ml11er att det är svårare att utforska huruvida de svenska exportprodukterna skola förbrukas i annat land än dit de sålts, än att ifråga on1 importerade varor· få uppgift 0111 huruvida de äro tillverkade i det land, varifrån de sålts. 1."'ransithandeln 111ed elen svenska exporten blir tlled andra ord ej till fullo statistiskt redovisad. Även 0111 man alltså av båda de anförda orsakerna måste anse den fran1räknade siffran - 1,8 proc. - för låg, torde det ej vara fråga on1 större korrigeringar, än att man kan uttala, att transithandeln har n1ycket liten betydelse för svensk export. Beträffande dess inriktning kan nän1nas, att Storbritannien spelar huvudrollen. Ay den ovannä1nnda siffran på icke fullt 33 rnilj. kr. k01nmo närn1are 22 l11ilj. 'på Storbritannien. I övrigt voro även Holland, Danmark, Narge och Förenta Staterna av viss betydelse. De nämnda fem länderna förlnedlade 93 proc. av den svenska transitexporten 1936/38. Likson1 ifråga om transitin1porten gällde det härvid huvudsakligen affärer lned länder utanför Europa ·och Förenta Staterna. Till dessa vara drygt 90 proc. av den svenska transitexporten destinerade. En uppdelning av Sveriges export 1936/38 på viktigare förbrukningsländer har företagits i tab. 6. Som synes gingo under denna period drygt tre fjärdedelar av vår export till Europa, vars andel alltså härvid var betydligt större än ifråga om ilnporten. I båda fallen


SVERIGES UTRIKESHANDEL

75

gäller en1el1ertid, att i den europeiska delen av Sveriges utrikeshandel industriländerna intogo en donlinerande ställning. De mottogo drygt två tredjedelar av Sveriges europeiska export, lTIotsvarande SS proc. av totalexporten. Att de europeiska industriländernas andel av den svenska exporten till Europa ej var högre än två tredjedelar - de stodo såsom förut år 1937 S0111 n10ttagare av icke lnindre än 84 proc. av den europeiska i111porten - san1n1anhängde med de nordiska ländernas stora betydelse för svensk export. De sistnämndas andel uppgick 1936/38 till 16 proc. av Sveriges totala export, en siffra nästan dubbelt så hög son1 deras' Till övriga Europa gingo knappt 6 proc. av vår export. A111erikas andel av den svenska exporten uppgick under nu ifrågavarande period till 15 proc., lned Förenta Staterna och ABC-:länderna SOln de huvudsakliga l11ottagarna. För övriga världsdelar var siffran blott 8,5 proc. Utomeuropas andel av Sveriges export uppgick sålunda under denna period till 23,5 proc. Det är relativt litet i jämförelse med övriga europeiska industriländer, vilka före kriget i genoll1snitt sände 40 proc. av sin export utanför Europa. Den uton1europeiska exporten var särskilt viktig för Storbritannien och Frankrike, och bortser lnan från dessa båda länder, stannade Utomeuropas andel av industriländernas export vid 27 proc., alltså en siffra icke n1ycket högre än den svenska. Son1 jämförelse kan nämnas, att de icke industrialiserade delarna av Europa sände endast 15 proc. av sin export utanför den egna världsdelen. 1 ) En uppdelning av den svenska exporten 1936/38 efter förädlingsgrad lned användande av 111inimilistan visar, att råvarorna (== oarbetade produkter) endast utgj orde 17 proc. mot såsom förut nän1nts drygt 30 proc. av importen. Halvfabrikaten voro viktigast i svensk export och motsvarade i det närmaste hälften av denna lnot 29 proc. av illlporten. Vad slutligen helfabrikaten beträffar, utgjorde de 35 proc. av exporten, mot 40 proc. av importen. Den tidigare konstaterade förskjutningen i ilnporten mot råvaror och halvfabrikat har sin lnotsats i exporten, där tendensen, såsom förut framhållits, gått nlot stigande förädlingsgrad. Handelspolitikens utformning i flertalet av våra köpareiänder hindrade emellertid ofta under 193o-talet att den I) Europe's Trade, Geneva 1941, sid. 15. Siffrorna avse år 1935 n1en torde stort sett gälla även för här ifrågavarande period.


INGEMAR GERHARD

Tab. 6.

utförsel 1936/38 uppdelad på varugrupper och ursprungsländer. I

I Livs-

Länder

I A.

medel

I SkOgS-I prod.

Järnmalm

Järn,

verk-I stads-

ler!)

prod.

I stål, I metal-

133,8 473,8 193,9 192,6 237,2

· .

därav Tyskland · . · .I Storbritannien Övr. industriländ. Industrieuropa Norden Agrareuropa

l"Ovngt. I summa!I I

Milj. kr.

Europa

Kem. prod.

· .

Amerika därav Förenta Staterna. ABC-länderna.

.. · . Asien Afrika .. Australien Världen. · .

4,9

34,2 25 1,4 120,8

139,1 28,5 24,1

3 2 ,3 43,1 43,2

1 °5,4

4° 6 ,4

19 1 ,7

118,'6

24,5

5 2,0

0,1

5°,7

3,9

15,4

2, I

49,7 50,8

2,9 181,4

5,8

15 1,3 19,2

5,8

2,3 0,3

-

I

21,3

44,0

4,1 7,8 6,8

13,4 22,1

296,3j 4 1 9,0 26 5,9

83,6

18,7

5 6,8

981 ,2

112,2

8,5

35,5

28 3,5

15,6 24,0

4 1,4

5, I

9,8

101,01

30,5

35,5

6,9

5,4

268,4 Ii

20,2

5,6 18.5

1,9 3,0

3,6 1,0

190,71 4 6 ,4\

23,3

4,4

·. ·

I 32,3 102,1 1.365,7\

0,3 0,0 16,3 26,9 28,9 9,5 0,4 0,0 8,6 24,6 0,1 12,1 2,3 8,5 0,0 . 137,5 720,8 199,7 250,3 317,6

I

8,3 1,2 81,91 2,6 0,6 46,31 0,3 0,4 23,71 50,4 109,7 1.786,01

I

B.

l II

Procenttal

Europa

I

97,3

65,7

97,1

77,0

74,7

64,1

93,1

därav Tyskland · . Storbritannien. . Övr. industriländ.

76'51

36,2 3 6 ,9

. 69,6

12,9 17,2

15,5 13,5

19,4 12,2 20,2

16,61 23,4i

17,3

4,9 7,5 13,9

8,1

3,6

4,7 34,9 16,8

Industrieuropa

7 6 ,7

5 6 ,4

96,0

47,4

26,3

37,1

5 1 ,8

54,9

Norden

14,3 12, I

14>91

17,8

7,2

0,0

20,3

35,3

16,9

3 2 ,4

15,91

· . · .

2,8

2, I

I, I

.9,3

13,1

10, I

8,9

5.71

·.

2,1

25,2

2,9

12,2

11,2

13,7

4,9

15'°1

1,7 0,2

21,0

2,9 -

8,1 1,8

6,0

3,3 0,9

10,71

5,8

8,4 0,2 4,0 6,5 1,1 0,0 Asien 16,5/ ·. 3,0 5,1 0,3 3,4 0,0 3,4 0,5 Afrika. . . · . 2,7 0,1 1,7 0,9 0,6 0,4 0,0 Australien · . Världen ........ 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

4,6, 2,6: 1,3\ 100,01

Agrareuropa

Amerika

därav Förenta Staterna. ABC-länderna.

2,7

1,8

I

i

2.61

Källa: Tabellen sammanställd på grundval av den officiella handelsstatistiken. Grupperna. livsmedel, järn, stål och metaller samt verkstadsprodukter och kemiska


SVERIGES UTRIKESHANDEL

77

svenska exporten tog steget från halv- till helfabrikat, t. ex. från 111assa till papper. Mot en andel för helfabrikaten i den svenska exporten 1936/38 på 3S proc. stod för Industrieuropa i dess helhet :år , 1937 en nästan dubbelt så hög sif fra eller 66 proc. Likson1 in1porten har i tab. 6 exporten delats upp på viktigare varugrupper i kOlTIbination 1TIed olika förbrukningso111råden. Vad först livsluedelsexporten beträf far, uppgick den till icke fullt 140 n1ilj. kr. årligen, 1TIotsvarande knappt 8 proc. av totalexporten. Son1 jä1nförelse kan nän1nas, att för hela Industrieuropa utförseln av livsn1edel år 1937 utgjorde 10 proc. av exporten. Länder SOln Italien, Holland och Frankrike höra ju egentligen endast delvis till Industrieuropa, vilket kon1111er till uttryck i deras export. Den svenska livs111edelsexporten, vilken när1uare behandlas i avdelningen jordbruksprodukter, gick före kriget praktiskt taget helt till Storbritannien, Tyskland och de nordiska grannländerna. Deras andel översteg 90 proc. Skogsprodukterna utgjorde under 1936/38 den största gruppen och n10tsvarade drygt 40 proc. av den totala exporten. Utförseln dOlllineras son1 bekant av trävaror, papperS111assa och papper. En relativt stor andel av denna export - drygt en tredjedel - gick före kriget utanför Europa n1ed Förenta Staterna SOln den utan jäluförelse störste mottagaren. Dess andel av vår skogsexport utgjorde under ifrågavarande år 21 proc. och hade' icke någon lnotsvarighet ino111 övriga exportgrupper. För den svenska exporten av skogsprodukter redogöres utförligare i en följande avdelning. Järn1nahnen utgör, såsom i annat SalTIlnanhang on1nälnnts, den kvantitativt utan jän1förelse största svenska exportprodukten, och även värdelnässigt var den under nu ifrågavarande period l11ycket viktig. Den räknades under denna tid i vår handelsstatistik som den näst pappersn1assan viktigaste enskilda· exportvaran. Son1 framgår av tab. 6 uppgick exportvärdet till 200 lnilj. kr. per år, l110tsvarande drygt I I proc. av den totala exporten. Den huvudsakl5ge köparen av svensk järn1nahn var före kriget som bekant Tyskland, och detta land stod 1936/38 son1 mottagare av 70 proc. av vår utförsel av j ärnprodukter ha samnla salnmansättning som i tab. 5; dock ha härvid kul- och rullager förts över från manufaktur- till verkstadsgruppen. Skogsprodukter motsvara handelsstatistikens grupper IX och X salnt järnnlalm stat. nr 405-407 ur grupp V. Grupperingen avviker något från tabell 3. 1) Inkl. manufaktur.


INGEMAR GERHARD

111aln1. I övrigt exporterades ganska betydande kvantiteter till en rad europeiska industriländer, i frälllsta rU111n1et Storbritannien n1en också Belgien och Holland. Industrieuropas hela andel uppgick till 96 proc., och resten mal111 gick huvudsakligen till Förenta Staterna. Sveriges under århundraden viktigaste exportprodukt järnet, eller, SOl11 det för nu ifrågavarande period snarare bör heta, stålet, har fått sin andel av den n10derna svenska exporten starkt reducerad. Även 0111 111anufakturen medräknas, komIller 111an för 1936/38 icke upp till en större andel än 14 proc., l110tsvarande ett värde av 250 111ilj. kr. Den utförsel, som ry111mes inon1 denna grupp, är eInellertid så 111ångsidig, att det i detta sammanhang icke är 111Öjligt att ange annat än några viktigare poster. Sveriges förnämliga position på världens ståhl1arknad bars före kriget upp aven lång rad högt förädlade stålprodukter och då i första hand specialstålen för verktyg och n1askiner av olika slag. Ståltråd av hög kvalitet var likaså en syensk specialitet. Rör av stål utgjorde en mycket betydande exportartikel, och därutöver skall här endast nän1nas den viktiga exporten av ferrolegeringar. Enligt författarens beräkningar u,ppgick Sveriges export av järn och stål 1936/38 till ett årligt värde av 165 milj. kr. Härav k01111110 107 milj. kr. på handelsfärdigt valsat och smitt stål, 27 milj. kr. på ferrolegeringar, 12 111ilj. på tackjärn, 8 l11ilj. på stålgjutgods, medan resterande 10 milj. kr. fördelade sig på göt, välljärn, tackjärnsgjutgods, varn1val-sade äl11nen och skrot. För den nu behandlade gruppen uppgick son1 nän1nts exportvärdet till 250 milj. kr. Borträknas järn- och stålexporten, enligt ovan uppskattad till 165 milj. kr., blir återstoden 85 milj. 'kr., och denna utgjordes huvudsakligen av järn- och, metallmanufaktur. För sistnämnda grupp har förf. beräknat exportvärdet 1936/38 till drygt 72 milj. kr. årligen. Det gäller här dels vissa maskinelel11ent som skruv, bult och fjädrar, men dels och framför allt allehanda handverktyg, redskap, apparater, enklare n1askiner saIllt smärre artiklar för hushålls- och annat bruk. Flera svenska stålverk bedriva själva en omfattande tillverkning av verktyg och annan manufaktur, och ofta är gränsen mellan vad som skall räknas som stål och S0111 lnanufaktur svår att draga. Till n1anufakturindustrien räknas el11ellertid alltid halvfabrikat av andra oädla 111etaller än järn, och dessa produkter


SVERIGES

79

utgjorde under nu ifrågavarande period en av de viktigaste exportgrupperna på 0111rådet. För tillverkningen av finare verktyg intager Eskilstuna stad som bekant sedan galnmalt en fra111stående plats. I)en svenska exporten av stål och manufaktur gick, som fran1går av tab. 6; till drygt tre fjärdedelar till Europa, 111ed industriländerna S0111 de största köparna. Deras andel utgjorde i det när111aste hälften av hela exportgruppen. Stora n10ttagare voro också de nordiska grannländerna med 20 proc. av gruppens totala värde. Utanför Europa var Förenta Staterna med 8 proc. störste köparen. I övrigt spredos dessa produkter över praktiskt taget hela världen, och såväl Asien SOl11 Afrika hade en större andel i denna grupp än i totalexporten. Sa111rn a gäller i än högre grad exportgruppen verkstadsprodukter, SOl11 inrymll1er en lång rad världsbekanta svenska exportartiklar, oftd grundade på svenska uppfinningar och till en del redan nä111nda i tidigare saln1nanhang. När det redan 0111 föregående exportgrupp sades, 3:tt dess n1ångsidighet gör det svårt att närmare redogöra för innehållet, gäller detta i lnångdubbel måtto verkstadsprodukterna. Gen1ensa111t för den1 är, att de bygga på det svenska stålets sedan ga111111alt höga kvalitet och på den tekniska skicklighet, SOl11 tusenårig järnhantering givit svensk arbetskraft och SOI11 återspeglat sig i 1nångfalden uppfinningar på det tekniska området. Såsom nä111nts bygger denna produktion sal11tidigt på det billigare handels järn, S0111 Sverige före kriget fann fördelaktigast att till större delen il11portera. Exportvärdet för verkstadsprodukterna uppgick 1936/38 till i genoll1snitt 3r8 111ilj. kr., motsvarande 18 ·proc. av totalexporten. Viktigast i denna grupp var exporten av maskiner aven n1ängd olika typer. Praktiskt taget allt som erfordras inom olika olnråden av industriell verksan1het, med undantag för grafisk, textil- och skoindustri, tillverkades före kriget av den svenska maskinindustrien, och icke lninst tack vare uppfinningar och förbättringar av svenska ingenjörer denna industri utvecklat sig till en betydande exportgren. Exportvärdet för n1askiner kan för år 1936/38 beräknas till r r8.111ilj. kr. årligen. Sa111tidigt förekolll111er, såsom tidigare 0111nä111nts, en betydande svensk in1port av olika specialmaskiner. Närlnast efter n1askinindustrien följde den elektriska industrien 111ed ett exportvärde 1936/38 på 53 milj. kr. per år. De viktigaste exportartiklarna voro här elektriska generatorer och motorer, dal11111-


80

INGEMAR GERHARD

sugare och golvbonare san1t telefon- och telegrafapparater. I övrigt utgjordes exporten av verkstadsprodukter under de nälnnda åren av fartyg för 52 111ilj. kr., kul- och rullager för 44 n1ilj., fordon, och då huvudsakligen bilar, för 22 Iniij., vapen för 17 l11ilj. och instrul11ent för 12 milj. kr. De svenska verkstadsprodukterna gingo som nälnnts före kriget ut över hela världen. Andelen för de europeiska industriländerna utgjorde endast 26 proc., vilket var åtskilligt n1indre än för någon annan exportgrupp. I gengäld voro de nordiska länderna stora köpare och togo drygt en tredjedel av denna export. Även Agrareuropas andel var större än ifråga 0111 någon annan exportgrupp och uppgick till 13 proc. I övrigt visar tabellen, att den svenska verkstadsexporten räknade relativt betydande köpare i Sydamerika och Asien och att även för Afrika och Australien andelen låg icke obetydligt högre än för vår totalexport dit. Slutligen ha vi gruppen ken1iska produkter lned ett exportvärde på 50 111il j. kr., lnotsvarande knappt 3 proc. av totalexporten. .Hälften av denna exportgrupp utgjordes under ifrågavarande år av de välkända svenska tändstickorna och de kanske icke mindre kända svenska sprä11gä111nena rned röksvagt krut och dynal11it, båda uppfunna av l\.lfred Nobel, på frän1sta plats. Anmärkningsvärd är Asiens och Afrikas stora andel på n1er än en fen1tedel av denna export. Under »övrigt» ha samrnanförts en n1ängd olika exportartiklar, vars san1111anlagda värde under nu ifrågavarande år utgjorde endast 6 proc. av totalexporten. Viktigare exportartiklar voro hudar och skinn jä111te oberedda pälsverk, textilvaror samt sten, tegel och glasvaror. Denna utförsel stannade huvudsakligen - till 93 proc. - inom Europa, l11ed industriländerna och de nordiska grannländerna som största köpare. 1\1:ot ett genomsnittligt ilnportvärde av 1.946 n1ilj. under 1936/38 stod ett exportvärde av 1.786 milj. kr. Perioden ifråga karakteriserades sålunda av ett årligt importöverskott på 160 111il j . kr. Ett dylikt förhållande n1ellan ilnport och export var typiskt för hela l11ellankrigsperioden. 1921/25 uppgick sålunda det årliga importöverskottet till I0S milj., 1926/30 till SI milj., 1931/35 till 142 milj. och 1936/38 S01n nämnts till 160 milj. kr.. Som visade siffrorna under 193o-talet en stigande tendens i samband lned att exporten ej utvecklades i samlna takt som Det kan i detta salnlnanhang


SVERIGES UTRIKESHANDEL

8r

nämnas, att den stora upplagringen 1939 ledde till ett importöverskott på icke mindre än 610 milj. kr. Om lnan bortser från år 1939, uppvägdes de relativt blygsan1lna ilnportöverskotten under mellankrigsperioden n1er än väl av övriga poster i bytesbalansen. I själva verket voro dessa importöverskott knappast reella utan närmast av formell, statistisk natur. Genom att Sverige i likhet med flertalet länder lnen i Inotsats till bl. a. Förenta Staterna och Kanada räknar import- och exportvärdena vid gränsen, komma fraktkostnader i vidaste bemärkelse att ingå i införselvärdet (cif) men däremot icke i utförselvärdet (fob). :För världshandeln beräknades transportkostnaderna 1928 till 9 proc. och 1938 till 12 proc. av exportens värde. 1 ) Eftersom det svenska ilnportöverskottet under mellankrigsperioden i stort sett - naturligtvis bortsett från år 1939 - höll sig inom denna gräns, förelåg icke något reellt importöverskott. 01n den svenska exporten cifräknas och sålunda upptages till det värde den har i l110ttagareländerna .och därvid samtidigt korrigering göres för Förenta Staternas och Kanadas notering av iluportens fob-värde, finner man att det svenska importöverskottet år 1928 på 133 lnilj. kr. reduceras till knappt 30 n1ilj. kr. och att i111portöverskotten 1935 och 1938 på 179 resp. 238 milj. kr. vändas i exportöverskott på 16 resp. 68 milj. kr. 2 ) Hålla vi oss emellertid till den svenska handelsstatistiken, kommer SOl11 en följd av den använda den svenska handelsflottans hela fraktinko111st av utrikes fart att efter frånräknande av fartygens utgifter i utlandet räknas som en inkomstpost. Denna nettoinkomst uppgick 1936/38 till 165 n1ilj. kr. och täckte sålunda 111er än väl det for111ella importöverskottet på 160 milj. kr. 3 ) Härtill kon1111o utländska fartygsutgifter i Sverige, representerande en »osynlig» svensk export under denna period på 26 milj. ,kr. per år. En betydande inkomstpost i bytesbalansen utgjorde vidare ränteinkomsterna från utländska investeringar. De uppgingo under nämnda period till drygt 125 milj. kr. per år, och om de reduceras 1ned de 28 mil j ., som vi hade att betala i räntor till utlandet, erhålles 1) The Network of World Trade, Geneva 1942, sid. 16. 2) Siffrorna beräknade på grundval av världsstatistiken för nälnnda år i .A.nnex III, The N etwork of World Trade, Geneva 1942. 3) Uppgifterna om Sveriges betalningsbalans ur Statistisk årsbok 1947, tab. 117· 6


82

INGEMAR GERHARD

här en nettopost på något över 97 milj. kr. Övriga poster i bytesbalansen väga däremot ungefär jämnt.' Av utländska turister, i gåvor från ernigranter, patentinkomster In. m. erhöllo vi 1936/38 i genomsnitt 97 milj. kr. om året. Salntidigt hade vi att för svenska turister utlandet 111. m. betala 96 111ilj. kr. om året. Slå vi samman de ovannämnda posterna, finna vi att underskottet i handelsbalansen under nu ifrågavarande period på 160 111il j. kr. per år motsvaras av ett överskott i bytesbalansen på 129 111il j. kr. Sistnämnda belopp representerar sålunda svensk kapitalexport 1936/38, och en dylik hade Sverige under hela mellankrigsperioden. Den har för 1926/28 beräknats till i runt tal 150 l11ilj .. kr .. per år och kullninerade 1929 med 270 milj. kr. l ) Att den svenska kapitalexporten under 192o-talet var större än under det påföljande årtiondet, samlnanhänger SåSOl11 Lundberg franlhåller2 ) nled den gynnsammare exportutvecklingen under förra delen av mellankrigsperioden. De i förhållande till il11portpriserna relativt höga priserna på våra exportvaror jäl11te exportvolyn1ens starka stegring under 192o-talet gåvo upphov till det överskott i bytesbalansen, som utgjorde underlaget för den särskilt mot slutet av årtiondet betydande kapitalexporten. Denna tog i stor utsträckning forIllen av långfristiga placeringar. Under 1930-talet därenlot ll1edförde de ovissa utsikterna på den internationella kapitahllarknaden att betalningsöverskottet i stor utsträckning tillfördes riksbankens reserver c av guld och valutor, vilka efter hand nådde rekordartad höjd. 3 ) Riksbankens behållning av guld och utländska valutor steg under nu ifrågavarande period, räknat från decelllber 1935 till decenlber 1938, från 1.037 till 1.458 111il j . kr., en uppgång ll1ed 40 proc. 4 )

1) Sistnämnda siffror ur Medd. från Konjunkturinstitutet, ser. B: 7, tab.

10.

2) Medd. från Konjunkturinstitutet, ser. B: 5, sid. 19. 3) Montgomery, A., 1930-talet i Sveriges ekonomiska historia, Studier i

svenskt näringsliv tillägnade Jacob Wallenberg, Stockholm 1942 , sid. 4) Årsboken för Sveriges riksbank 1944, tab. 13.

224

o.

229.


AVD. II.

MULTILATERALISMEN I SVERIGES UTRIKESHANDEL

Det multilaterala systemet Såso111 fraInhölls i inledningskapitlet förlorade transportkostnaderna under senare delen ay 111ellankrigsperioden sin tidigare ställning son1 det d0111inerande hindret för internationellt varubyte. I någon lnån berodde detta på att transportväsendet utbyggdes, förbättrades och förbilligades I11en fra111för allt på att nya hinder frainträdde, huvudsakligen på det handels- och valutapolitiska olnrådet. De medförde, att det internationella varubytet alltn1er avlägsnades från vad det skulle ha varit, 0111 det bestämts endast av olikheter i produktionskostnader och transportläge. De handels- och valutapolitiska åtgärderna k01111110 under 1930-talet att koncentrera sig kring den allt mer framträdande strävan till utjämnande av varubytet mellan varje par av länder. SåS0111 likaledes fra111hölls i inledningskapitlet, skola i denna undersökning uppgifterna över länderfördelningen i den svenska handelsstatistiken i första hand utnyttjas för att belysa denna den bilaterala tendensens framträngande på det lTIultilaterala systemets bekostnad under 1930-talet och närn1ast då under den här behandlade perioden 1936/38. En bakgrund ger härvid dels den tidigare svenska utvecklingen, dels den internationella utvecklingen under I930-talet. Termen' n1ultilateral 1 ) utrikeshandel innebär enklast uttryckt, att ett land använder sina fordringar på visst eller vissa länder till att betala skulder på annat hål1. 2 ) Principiellt erhållas de balanser, som utvisa graden av n1ultilateralislTI, genon1 att för varje handelspartner SUlnnleras upp san1tliga poster i bytesbalansen. Av praktiska skäl 1) Ibland skilj es ll1ellan triangulär och multilateral handel. Här användes n1ultilateral genol11gående som motsats till bilateral och innefattar även triangulär handel. 2) Detta avsnitt ansluter sig nära till sid. 35-37 i förf:s skrift Multilateralismen i Sveriges utrikeshandel, SOV 1945: 30, bilaga I.


INGEMAR GERHARD

- brist på uppgifter - får n1an dock vanligen nöja sig 111ed de utslag, SOl11 handelsbalanserna ge. Möjligheten att utjän1na skulder till ett land 1110t fordringar på ett annat är frainför allt av betydelse genon1 att den gör det möjligt för ett land att uppsöka den fördelaktigaste 111arknaden utan hänsyn till i vilken utsträckning detta ger upphov till in1port- och exportöverskott i handeln med olika länder. Det behöver härvid icke endast gälla prisfrågor, utan den internationella handelsstatistiken ger många exen1pel på att industriländerna kunna erhålla viktiga råvaror endast från vissa, mycket begränsade områden, vilka icke alls i san11na grad äro intresserade av de köpeintresserade ländernas exportartiklar eller vilkas export till stor del representerar förräntning och amortering till det land, som genom kapitalinvesteringar utvecklat vederbörande områdes näringsliv. Det är slående hur ofta 111an finner, att industriländerna kunna skaffa sig de behövliga råvarorna endast genon1 l11ultilateral handel. Sverige utgör härvid icke något undantag. Den n1ultilaterala utrikeshandelns största betydelse är sålunda att ge tillträde till den fördelaktigaste marknaden - vare sig det nu gäller import eller export. Vid sidan härav har det l11ultilaterala systemet flera andra uppgifter, varav den viktigaste torde vara att öppna vägen för kapitalöverflyttningar. Stora internationella kapitalöverföringar utvecklade under senare delen av 18oo-talet och under de båda första årtiondena av vårt eget århundrade näringslivet, ofta i for1n av industrialisering, i det ena landet efter det andra. Såsom i annat saml11anhang ol11nämnts har detta icke n1inst gällt Sverige. Allt kapitallnåste emellertid överföras i form av varor (och tjänster), och när sedan räntan skall betalas, måste även detta ske i form av varor. Det lånande landet luottager kapitalet i forlU aven serie importöverskott och återbetalar det med ränta i forn1 av exportöverskott. Denna förskjutning i handelsbalansen kan naturligtvis ordnas rent bilateralt. Det land, som lånar ut pengar, får i sådant fall en extra export av saml11a storlek SOln kapitalexporten tilllånmottagaren (resp. luinskad import från denne). .Detta kan tänkas, när det utlånande landet är högt industrialiserat och kan leverera vad ett hytt land behöver av t. ex. luaskiner och kommunikationsmedel för att bygga upp sitt näringsliv. Det vanliga är emellertid, att det upplånande landet gör sina inköp även hos andra än långivaren, och denna del av kapi-


SVERIGES UTRIKESHANDEL

talöverföringen måste ske lTIultilateralt. Det största exen1plet i den vägen torde Kanada ha givit.!) Detta land var under sin uppodlingsperiod 19°0-1913 kapitalimportör av stora mått. Den utan jämförelse störste långivaren var Storbritannien, som under nämnda period bidrog lTIed den väldiga summan av 1.750 milj. dollars. Beloppet använde Kanada huvudsakligen för inköp i Förenta Staterna, så att Kanada under denna tid fick ett importöverskott från sistnämnda land på 1.720 lTIilj. doll., en summa flerdubbelt större än de 630 milj. dol!., SOlTI representerade Förenta Staternas kapitalexport till Kanada. Till sin störste långivare Storbritannien hade Kanada däremot under denna tid ett exportöverskott på icke mindre än 670 milj. doll. Om det alltså icke är vanligt, att en kapitalexport i sin helhet sker bilateralt, är det kanske ännu ovanligare, att det upplånande landet kan förränta och betala tillbaka sina lån direkt till långivaren. Ej sällan lnåste dess exportöverskott söka sig fram över flera andra länder, innan de klädas i varor, SOlU äro begärliga för det land, som skall ha amorteringarna eller räntan. Även kapitalets förräntning och återbetalning möjliggöres sålunda i stor utsträckning genom den multilaterala handeln. Det största exemplet härpå har .England givit. Detta land har sedan lång tid tillbaka och fram till det andra världskriget haft n1ycket stora inkomster från sina betydande kapitalinvesteringar i en rad tropiska länder. Denna inkomst tog England ända fram till 1930-talet i sin helhet hem multilateralt - gentemot länderna ifråga hade England tvärtom exportöverskott. Under 1930talet däremot fick denna ränteöverföring, som vi senare skola återkomma till, en bilateral karaktär. Det multilaterala systemet är elTIellertid av betydelse icke blott för varubyte och kapitalöverföringar jämte förräntning och alTIortering länderna emellan. Även betalningen för olika former av »osynlig» utrikeshandel sker ofta multilateralt. ,Sålunda hämtar Norge en del av betalningen för sin handelsflottas tjänster icke direkt från t. ex. England utan lllultilateralt i forn1 av importöverskott från bl. a. Sverige. Endast genon1 ett n1ultilateralt handelssystem kan en världsmarknad bestå och de olika ländernas näringsliv bringas att anpassas till var1) Siffrorna närmast hän1tade från G. Haberler, Der internationale Handel, Berlin 1933, sid. 80 o. f.


86

INGEMAR GERHARD

andra. Multilateralis111ep ger en enhetlig prisbildning och tillgång till den fördelaktigaste marknaden, den tillför länderna varor, S0111 annars skulle vara svåråtkon1liga, den bereder vägen för internationella kapitalöverföringar och internationella betalningar i for111 av räntor, frakter m. m. genom transferering över flera eller färre länder. })e strängt bilaterala avtalen återigen ha visat sig betydligt minska de ekonorniska fördelar, SOln utrikeshandeln har att ge. \Tärldsmarknaden söndersplittras i en rad handels förhållanden n1ed oenhetlig prisbildning. Brist på vissa varor n1edför sa11Ttidigt en oekonon1isk utökning av självförsörjningen. Såson1 erfarenheten visat göra sig också de politiska faktorerna långt lTIera gällande vid bilateral handelspolitile

Källmaterial och beräkningsmetoder Nationernas Förbund har i sina översikts·verk Europe's Trade (1941) och The, Network of World Trade (1942) ägnat ett par intressanta kapitel åt multilateralisInen. Bako111 de nälnnda arbetena står i främsta rummet en svensk, Folke Hilgerdt.. vilken redan i augusti 1935 i Svenska Handelsbankens Index publicerade en artikel rubricerad Den tilltagande bilateralismen - en förändring i världshandelns struktur. Särskilt The Network of \Vorld Trade erbjuder utomordentligt värdefullt n1aterial för en undersökning av det lnultilaterala systen1et. Givetvis ha i ett dylikt världsoll1spännande arbete vid analysen endast större områden kunnat beaktas och behandlingen av ett enskilt, mindre land son1 t. ex. Sverige varit utesluten. Genoln .att emellertid ungefär hälften av bokens utrynl111e (An11ex I-IV) upptages aven praktiskt taget komplett statistik över länderfördelningen i världshandeln åren 1928, 1935 och 1938 finnes lnöjlighet att komplettera arbetets i stora drag. utförda 'analys n1ed en undersökning av enskilda länder eller 0111råden. Detta har också, såsom framhålles i förordet, varit avsikten den 0111fattande statistikpubliceringen. Frågan om lTIultilateralislnen i speciellt den svenska utrikeshandeln synes icke tidigare ha varit förell1ål för behandling, GIn Inan undantager författarens förutnä111nda lilla skrift. 1 ) Principiellt är det, SOlTI ovan nämnts, S0111 ger utslag 1) 1.1ultilateralisn1en i Sveriges utrikeshandel, SOU 1945: 30, bilaga L


SVERIGES UTRIKESHANDEL

för storleken av det lllultilaterala inslaget i handeln länderna emellan. Bristen på statistiska uppgifter gör det emellertid i allmänhet on1öjligt att på de olika länderna dela upp andra poster i bytesbalansen än de båda stora: in1porten och exporten. Under nu ifrågavarande period 1936/38 representerade in- och utförseln av varor 82 proc. av de i den svenska bytesbalansen ingående posterna, eller 87 proc. om också exporten cifräknas.1 ) Man nödgas därför hålla sig till handelsbalanserna och justera den bild, SOl11 de ge, med vad n1an vet om den internationella fördelningen av landets utländska sjöfart, utländska kapitalinvesteringar, turistväsen, en1igrantremissar m. 111. Vad först beträffar den of ficiella handelsstatistiken, ger den för Sverige liksom för de flesta andra länder »frontier values».2) Det betyder importvärdet räknas cif och inbegriper icke blott vad varan kostar hos säljaren utan även tilläggskostnader i form av frakt, försäkringar 111. 111., son1 uppstå för att föra varan till köparen. 3 ) Exporten däremot räknas fob, alltså utan kostnader för transporten till köparen. Detta betyder, att de ur handelsstatistiken hämtade balanserna ge en skev bild av fördelningen mellan import- och exportöverskott i handeln 1ned olika länder. Ilnportöverskotten synas större än de i verkligheten äro, under det exportöverskotten bli undervärderade. Summerar man på detta sätt beräknade handelsbalanser för världens alla länder, erhåller man för världen som helhet ett icke obetydligt in1portöverskott. Detta trots att importen och exporten äro identiska, Oln 1nan bortser från den betydelselösa del, som går förlorad under transporten och som närmast skulle leda till ett litet exportöverskott i världssiffrorna. Skillnaden lnellan värd"et av världens i1nport och export 1notsvarar transportkostnaderna för världens utrikeshandel. Den uppgick 1928 till 9 proc. och 1938 till 12' proc. av exportens värde. Att den sistnälnnda siffran är högre förklaras huvudsakligen dels av att mellan de båda tidpunkterna varupriserna sjönko kraftigare än frakterna, dels av helfabrikatens sjunkande andel av världshandeln - de representera ju ett relativt högt 1)

Bytesbalansen för nälnnda år enligt Statistisk årsbok 1943, tab.

i

I I.

2) Fran1ställningen i detta avsnitt sammanfaller delvis n1ed sid. 37-41 i för-

fattarens förutnämnda skrift Multilateralismen i Sveriges utrikeshandel. 3) Viktigare undantag härifrån utgöra Förenta Staterna och Kanada, som räkna importen fob.


88

INGEIVIAR GERHARD

värde per viktsenhet och ha därför i förhållande till värdet lägre fraktkostnader än råvaror och halvfabrikat. 1 ) Trots att sålunda »frontier values» ge för sn1å export- och för stora ilnportbalanser, komma de ganska alhnänt till användning. Sålunda brukas de genomgående i NF:s förutnämnda publikationer. Därmed uppstår alltså en differens mellan ett lands exportöverskott och mottagarens importöverskott. Intet hindrar att de båda räkna ilnportöverskott från varandra. I den här föreliggande undersökningen ha de från den svenska handelsstatistiken hämtade balanserna n1ed nödvändighet blivit av denna cif-fob-karaktär. De äro beräknade för samtliga länder, som redovisas i den svenska handelsstatistiken, och omfatta åren 19°5-1938. Antalet balanser uppgår för denna period till närinare 3.000 stycken. Härtill kon1ma lika 111ånga beräknade enligt en annan, nedan angiven 111etod. Även om dessa balanser SOln nämnts underskatta export- och överskatta importöverskotten kunna de 111ed fördel användas för att belysa utvecklingen från år till år. De kunna även, såsom nedan framhålles, läggas till grund för en beräkning av. det totala 1nultilaterala inslaget i ett lands utrikeshandel. En riktigare bild av handelsbalanserna erhåller man emellertid genon1 att 1110t varandra ställa efter likartade grunder beräknade värden och närmast då cif-import mot cif-export. För Sveriges vidkommande erhåller man dylika balanser geno111 att mot den svenska importstatistikens värden ställa de värden för importen från Sverige, som var och en av våra många handelspartners noterar i sin handelsstatistik. För det fåtal länder, som räkna importvärdet fob, måste därutöver en höjning göras för den beräknade transportkostnaden. Geno111 att på detta sätt kombinera svensk och utlät}dsk importstatistik erhållas alltså cif-räknade såväl i1TIport- SOln exportvärden, och de därpå beräknade balanserna ge en korrekt bild av fördelningen 1nellan importoch exportöverskott. För denna undersökning ha dylika cif-balanser beräknats för san1tliga i den internationella handelsstatistiken redovisade länder och områden i förhållande till samtliga övriga länder och områden under åren 1928, 1935 och 1938. Därvid har utnyttjats den ovannän1nda i The of World Trade (Annex III) förekomn1ande världsstatistiken. EfterS01TI ungefär åttio on1rådens utrikeshandel redovisas, skulle det för nämnda tre år teoretiskt röra sig om i runt tal 20.000 1) The Network of World Trade, sid. 74-75.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

89

balanser. På grund av att långt ifrån alla olnråden driva handel 111ed varandra eller denna i varje fall ej uppgår till det belopp av lägst 0,5 n1ilj. doll., som krävs för notering i den nämnda statistiken, stannar dock det verkliga antalet balanser vid något över 7.000. Härtill komlna dock närmare 5.000 balanser för åren 1928 och 1938, beräknade enligt en annan, nedan angiven lnetod. Vid beräkning av dessa cif-balanser har korrigering gjorts för Förenta Staternas och Kanadas fob-räkning av ilnportvärdet. På dessa båda länder kOln111o under de nälnnda åren 75-80 proc. av det totala värde, varmed världens ilnportvärde höjts i NF:s undersökning för att kompensera vissa länders fob-räkning av inlportvärdet. N aturligtvis är qet ingenting son1 hindrar, att lnan på liknande sätt 1110t varandra ställer de fob-räknade exportvärdena. Man hälntar sålunda ur den statistiken siffrorna för vår fob-export till olika länder och ställer lnot dessa fob-exporten från våra olika handelspartners sådan den återfinnes i vederbörande länders handelsstatistik. En dylik fob-räkning ger i stort sett samma utslag S0111 den ovannämnda cif-räkningen, dock 111ed vissa karakteristiska avvikelser, som vi återkomlna till nedan. Rent allnlänt kan sägas, att nlan vid arbete n1ed ilnportvärden i regel befinner sig på säkrare grund än fallet är lned exportvärden. På grund av tullar och andra restriktioner ha länderna i allmänhet lnycket stort intresse av att för ilnporten få fram så riktiga värdesiffror SOITI möjligt, vilket icke i samma utsträckning är fallet lned exporten. Uppfattningen att i111portvärdena äro lnest tillförlitliga delas av denl, som bearbeta handelsstatistiken, men någon närmare undersökning av frågan har icke gjorts. I denna undersökning användas genomgående vid kombination av svensk och utländsk handelsstatistik cif-balanserna. På vilket sätt balanserna nu än beräknas, uppställer sig problelnet vad som skall räknas sonl import- resp. exp<;>rtland. Relativt lättlöst är detta, när balanserna beräknas på grundval av ett enda lands statistik' men blir betydligt svårare, när in- och utländsk statistik kOlnbineras och hänsyn sålunda lnåste tagas till salntliga handelspartners redovi sningslTIetoder. Vad först den svenska handelsstatistiken beträffar, infördes där, som redan i annat samnlanhang omnämnts, fr. o. m. år 1905 redovisning efter inköps- och efter att tidigare sista inlastningsland resp. första lossningsland varit bestänlmande för


go

INGEMAR GE'RHARD

ländergrupperingen. År 1936 skedde ånyo en omläggning, nän1ligen till ursprungs- och förbrukningsländer, lnen därjämte publiceras ett par översiktstabeller n1ed den tidigare grupperingen efter inköps- och försäl jningsländer. För perioden 19°5-1935 kOln111a sålunda balanserna ur den svenska handelsstatistiken att visa hur lnycket mer resp. mindre varor vi köpt i ett visst land än vi sålt till san1ma land. För .perioden 1936-1938 kunna erhållas såväl dessa balanser SOln balanser utvisande hur mycket l11er resp. mindre ett visst land producerat av den svenska inlporten än vad det konsumerat av den svenska exporten. Beträffande de båda slagen av balanser kan sägas, att efterso111 multilateralismen närlnast är en fråga Oln de fordringar och skulder, sonl utrikeshandeln ger upphov till gent elnot varje land, grupperingen efter inköps- och försäljningsländer faller sig naturligast. Å apdra sidan måste framhållas, att de under 1930-talet tillämpade nya handelsmetoderna i hög grad försköto intresset lnot gruppering efter ursprungs- och förbrukningsländer. Det är, såsoln i ett tidigare sammanhang närmare behandlats, förekomsten av transithandel, SOln kon1mer de båda redovisningslnetoderna att ge olika resultat. Genom transithandeln blir inköpslandet ett annat än ursprungslandet och likaså försäl jningslandet ett annat än förbrukningslandet. 'Den handels- och valutapolitiska utvecklingen under I 930-talet försvårade i mycket hög grad utövandet av transithandel. I den mån den kunde fortgå, tvingade clearingbestämmelserna vanligen betalningarna direkt till ursprungslandet. Transitlandet erhöll som regel icke någon del av likviderna. I andra fall begränsades dess andel till 10 eller 20 proc. l ) Man kan därför säga, att vid behandling av perioder liggande före 1930 balanser beräknade på grundval av inköps- och försäljningsländer bäst belysa det multilaterala inslaget, n1en att under 1930-talet fördelningen på ursprungs- och förbrukningsländer allt mera kOln att bestämina betalningsströmlnarnas riktning. En annan sak är att vid en jälnförelse mellan olika tidpunkter samma princip måste användas, varvid för Sveriges vidkommande före år 1936 endast inköps- och försäljningsstatistik finnes tillgänglig. Fördelningen på ursprungsoch förbrukningsländer visar ett betydligt större n1ultilateralt inslag l) Se närmare härom Gabriel K.ielland, Fra fri valuta tiI clearing, Oslo I94S, Transitthandelen sid. 79-85.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

g1

än efter inköps- och försäljningsländer för de år båda grupperingarna finnas tillgängliga. Som nälnnts blir problel11et om länderredovisningen betydligt svårare, när det gäller att kon1binera svensk och utländsk statistik. Undersökningen avser härvid som nälllnts åren 1928, 1935 och 1938. llnotsats till Sverige hade flertalet av våra handelspartners redan 1928 i sin handelsstatistik infört en redovisning efter ursprungsländer för sin i111port. På grund härav kommer man att mot svensk cifilnport fördelad på inköpsländer ställa våra handelspartners cif-import från Sverige SåSOlll ursprungsland. Nu är emellertid förhållandet, såso111 i ett tidigare salnmanhang visats, att i motsats till il11porten den svenska exporten icke är föremål för någon nämnvärd transithandel. Svensk handelsstatistik utvisar, att under perioden 1936/38 det var 111indre än 2 procent av den svenska exporten, SOln icke gick direkt till förbrukningslandet. Nu är ju, såsom förut nälnnts, denna siffra av flera anledningar något för låg, men det torde icke röra sig 0111 större korrigeringar. Man kan utgå ifrån att under de här behandlade åren den svenska exporten på några få procent när gick direkt till förbrukningslandet. Detta betyder att i stort sett försäl jnings-, destinations- och förbrukningsland sammanfalla. Man kan därmed utan större fel ställa den svenska i111porten från inköpsland Inat samma lands ilnport från Sverige som ursprungs- eller avsändningsland. De uppkomna balanserna visa lned endast obetydlig avvikelse det lnultilaterala inslaget i vår utrikeshandel räknat efter inköps- och försäljningsländer. Att en dylik överensstämmelse lnellan den svenska statistikens försäljningsland och Inatpartens i111port från Sverige räknad efter ursprung eller »consignment» verkligen föreligger kan man pröva genol11 att jämföra den svenska exportens fördelning på olika områden med 1TIotsvarande fördelning i världens import från Sverige. SOln vi tidigare sett rör sig transithandeln huvudsakligen 0111 1nellanhänder i Europa för övriga världsdelars tillverkare och förbrukare. I anslutning härtill har i följande tablå en uppdelning på världsdelar företagits. De båda serierna i tablån äro byggda på fullständigt olika källor. De S0111 svenska betecknade siffrorna äro beräknade på grundval av den svenska exportstatistiken n1ed fob-räknade värden i kronor. De SOln internationella betecknade siffrorna återigen bygga på uppgif-


92

INGEMAR GERHARD

Den svenska exportens uppdelning på världsdelar enligt dels svensk, dels internationell statistik.

I

I 19 28 1935 193 8 V ä r 1d s d e 1a r 1 \ 1 - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

svensk

Europa. Afrika Asien. Amerika Australien

7 8 ,0

I

I

2,1

S:a

internat.

svensk

7 6 ,4 2)6

I

75,5 2,3

internat.

svensk

75,2

79,9

2,9

1,9

I

internat.

7 8 ,3 2,2

3,7

4,0

5,0

5,0

3,3

3,7

14,8

15,0

15,9

13,8

14,1

1,4

2,0

1,3

15,3 1)6

100,0

100,0

100,0

100)0

I

I

I

I) I

j

100,0

I I

1,7 100,0

I

terna från samtliga länder inom resp. världsdelar över värdet av deras cif-räknade import från Sverige. Sistnämnda uppgifter äro hämtade ur världsstatistiken i The N etwork of World Trade, där värdena blivit omräknade till dollars. Som synes är överensstämmelsen god. För samtliga tre år gäller, att i den utländska handelsstatistiken Europa får en mindre andel än i den svenska och övriga världsdelar alltså en i motsvarande grad större. Till en del kan detta kanske förklaras av n1indre kostnader för att transportera den svenska exporten till europeiska länder än till övriga världsdelar. V år export till utomeuropeiska länder skulle därmed procentuellt räknat bli mer fördyrad än exporten till Europa och i den cif-räknade utländska importstatistiken marknaderna utanför Europa få något högre siffror än i den fob-räknade svenska exporten. Å andra sidan kan en sjötransport till utomeuropeisk marknad ställa sig billigare än landtransporten till en europeisk. Även kan framhållas, att tyngre och skrymmande varor med relativt höga fraktkostnader ej i större utsträckning nå utanför den europeiska marknaden. Som exempel kan nämnas den svenska trä- och malmexporten. ,Om det sålunda är ovisst om skillnaden i transportkostnader ger någon del av förklaringen till Europas lägre andel i den utländska statistiken, är det desto säkrare, att man här återfinner den visserligen obetydliga transithandel, som vår export under de nämnda åren var föremål för. 'Denna betydde som nämnts.i huvudsak att europeiska länder tjänade son1 mellanled för svensk export till transoceana marknader. Det har tidigare visats, att enligt svensk statistik transithandeln 1936/38 utgjorde 1,8 proc. av Sveriges export. Som jämförelse kan nämnas, att tablån utvisar, att för 1938 Utomeuropas andel i


SVERIGES UTRIKESHANDEL

93

den internationella statistiken var 21,7 proc. mot 20,1 proc. den svenska - en differens på 1,6 proc. För 1928 var denna differens likaledes 1,6 proc. men för 1935 blott 0,3 proc. Vi finna alltså att tablån bekräftar, att under de ifrågakommande åren det rådde en mycket god överensstämn1else mellan den svenska exporten på försäljningsländer och utlandets import räknad efter ursprung eller »consignlnent». På detta sätt kOl11binerad svensk och utländsk handelsstatistik bör sålunda ge i stort sett korrekta balanser räknat efter inköps- och försäljningsprincipen. Det nälTIndes ovan, att vid kOlnbination av svensk och utländsk handelsstatistik det uppstår en viss dif ferens, . 0111 man använder balanser byggda på de cif-räknade importvärdena eller på de fobräknade exportvärdena. Såsom redan nälnnts komlner den förstnämnda beräkningen att i huvudsak lnotsvara inköps- och försäljningsländer. Räknar lnan dären10t med exportvärdena, får man å ena sidan utlandets export efter »consignment» eller förbrukning och å andra sidan Sveriges export räknad efter försäljningsland. Eftersom ifråga Oln den' svenska exporten försäljningslandet nära salnD1anfaller med förbrukningslandet, kOI11mer en dylik balans på k0111binerad svensk och utländsk statistiks fob-värden att i stort sett 1110tsvara den gruppering efter ursprungs- och förbrukningsländer, S0111 saknas i svensk statistik för tiden före 1936. Man kan därför vänta sig, att dessa fob-balanser skola visa ett större multilateralt. inslag än cif-balanserna, på samIna sätt som vi i svensk handelsstatistik, såsom förut omnäl11nts, erhålla en högre sif fra vid gruppering efter ursprungs- och förbrukningsländer än efter inköps- och försäljningsländer. Detta är också fallet. Det kan nälnnas att för år 1938, då sa111t1iga balanser kunna beräknas, skillnaden i båda fallen uppgår till 16 procent. De sistnämnda siffrorna aktualisera ännu ett problel11, det sista SOln skall behandlas i detta sammanhang. Det gäller hur lnan på grundval av de på ett eller annat sätt lJppställda balanserna lälnpligen beräknar en siffra angivande det totala multilaterala inslaget i ett lands utrikeshandel under viss period. Dylika siffror har lnan behov av vid jämförelser såväll11ellan olika länder som mellan olika tidpunkter. Närmast till hands ligger att summera samtliga negativa balanser och sätta den1 i relation till det totala importvärdet under ifrågavarande På samn1a sätt SUlnmeras de positiva balanserna och


94

INGEMAR GERHARD

j ä111 föras med exportvärdet. !)e erhållna utgöra ett direkt lTIått på hur stor del av ilTIporten, som under ifrågavarande period tages hem i form av importöverskott, och hur stor del av exporten, som går ut S0111 exportöverskott. Med denna metod får man alltså två siffror SOln mätare på det 111ultilaterala inslaget i ett lands utrikeshandel, och den olikartade utvecklingen av de båda erbjuder ofta lnycket av intresse. S0111 vi nedan skola finna, var detta t. ex. fallet när Sverige under 1930-talet genom en k0111bination av relativt liberal handelspolitik och goda inhemska konjunkturer ganska väl höll uppe sina ilnportöverskott, samtidigt som exportöverskotten drabbades av autarkisträvandena och de sämre konjunkturerna ute i världen. Ofta har ll1an en1ellertid behov av att uttrycka det lTIultilaterala inslaget i ett lands utrikeshandel genom en enda siffra. Detta kan givetvis ske helt enkelt genOlTI att de negativa och positiva balansern'a SUlnn1eras utan hänsyn till tecken och sättas i relation till den totala handelsolusättningen. Vid internationella eller historiska jämförelser lider denna siffra dock av svagheten att vara påverkad av den totala handelsbalansen. Detta kan man undgå genom en annan beräkningsn1etod. 11an utgår därvid från den totala handelsbalansen och fa\stställer förhållandet mellan in1port- och exportvärde för ifrågavarande land under den aktuella perioden. Om vi' antaga att därvid totalilTIporten är 10 proc. högre än totalexporten, kan det sägas, att ett fullständigt bilateralt utjämnande av landets utrikeshandel skulle äga rum, Oln i förhållande till varje handelspartner importen låg 10 proc. över exporten. Om n1an nu ökar exportvärdet gent emot varje handelspartner med 10 proc. och jämför den erhållna summan med den faktiska importen från resp. land, finner luan i vilken grad iluportens faktiska fördelning avviker från vad SOln skulle gälla för en hundraprocentigt bilateral handel. Av de uppkommande balanserna sumlueras antingen de negativa eller de positiva - likgiltigt vilket, eftersolu de ge samlua värde - och sättas i relation till iluportvärdet, vilket ju samtidigt representerar det »bilaterala» exportvärdet. Den erhållna siffran utvisar det multilaterala inslaget i utrikeshandeln ifråga. Den varierar mellan O.. då handeln är bilateralt utjän1nad lued varje särskild handelspartner, och 100, då hela utrikeshandeln består av ilnport- och exportöverskott. Samma siffra erhålles om man i stället utgår från exportens storlek


SVERIGES UTRIKESHANDEL

95

i förhållande till iITIporten och multiplicerar importvärdena gent en10t varje land ITIed ifrågavarande faktor. GenOITI denna beräkningsmetod erhålles sålunda alltid blott en siffra, och denna är särskilt användbar vid jämförelse mellan olika tidpunkter eller länder, som uppvisa större skiljaktigheter ifråga onl förhållandet mellan total import och total export. Vi kOlTIma i fortsättningen att beteckna dessa balanser som »ITIultilaterala balanser» till skillnad från övriga ci f-, fob- eller cif-fob-balanser. lVlultilaterala balanser ha beräknats på grundval av den svenska handelsstatistiken för perioden 19°5-1938 SaITIt på grundval av internationell handelsstatistik för sanltliga länder åren 1928 och 1938.1) Slutligen skall än en gång understrykas, att även 0111 varubytet helt dominerar de internationella ekonomiska förbindelserna, handelsbalanserna blott utgöra en ersättning för de bytesbaianser, vilka av brist på uppgifter som regel icke låta sig beräknas gentemot varje handelspartner. Bytesbalanserna kunna givetvis visa en både större och mindre ITIultilateralis111 än handelsbalanserna, men i det stora hela torde den sistnämnda tendensen dominera?) En liten del av handels1) När detta arbete låg klart för tryckning, erhöll förf. via Statistisk Sentralbyrå i Oslo från Förenta Staterna en fotostatisk kopia aven länge eftersökt skrift av Albert Hirschmann, Etude statistique sur la tendance du C01TImerce exterieur vers l'equilibre et le bilateralisnle. Denna stencilerade skrift på IS sidor utarbetades till den internationella studiekonferensen i Bergen hösten 1939. Hirschn1ann kon1mer här fram till följande formel för beräknandet av den multilaterala andelen av ett lands utrikeshandel, varvid I och E beteckna landets totala in1port och export, il' i 2 ••• i och el' e 2 · •• en in1port-, resp. exportvärdena gentemot landets olika handelspartners och D handelsbalansens andel av den totala on1sättningen i utrikeshandeln: i k. -I 2: I2

I

I

100 -

ek . 100

E

I

. (I -

D2).

Tenl1en I - D2 ger som regel ett värde nära I, framhåller Hirschn1ann och nälnner S0111 exempel, att även om av importen eller exporten den ena skulle vara dubbelt så stor son1 den andra, värdet blir 0,89. Som ett praktiskt närn1evärde kan därför denna term sättas = I. Om så sker, ge emellertid beräkningarna just de resultat, S0111 i vår undersökning här betecknas S0111 »lnultilaterala» balanser. Det erinras 0111 att ordet balanser genon1gående användes i betydelsen handelsbalanser, alltså icke bytesbalanser. 2) Sålunda sägs på sid. 87 i The N etwork of World Trade att av handelsbalanserna "a share probably rather small" är av bilateral karaktär och huvudsakligen representeras av kapitalavkastning i form av exportöverskott direkt till


96

INGEJ\iAR GERHARD

balanserna utjämnas sålunda bilateralt av andra poster i bytesbalansen. I den mån uppgifter finnas tillgängliga skall därför i det följande uppn1ärksamhet ägnas åt de lnodifikationer av det multilaterala inslaget, som olika former av »osynlig» utrikeshandel innebära. För Sveriges vidkol11mande äro härvid endast den utländska sjöfarten samt avkastningen av våra utländska investeringar av nämnvärd betydelse.

Det multilaterala systemets utveckling fram till 1930 Den storartade utveckling av näringslivet i olika delar av världen, SOl11 ägt rUIn sedan n1itten av 18oo-talet, gick fraln till 1930 parallellt lned en ökning av det internationella varubytet. Utrikeshandeln fick en hastigt stigande betydelse icke blott inom on1råden, som utvecklade sin råvaruproduktionoch bytte en del av denna nl0t utländska industriprodukter, utan också de industrialiserande länderna togo i allt större utsträckning del i världshandeln. I en undersökning av NF1) konstateras att från 187o-talet och franl till 1914 rådde ett nära samband mellan industriproduktionens och importens utveckling i olika länder. Icke endast att båda utvecklades i san1ma riktning utan också att tillväxttakten i stort sett var densanlIna. Även under 192o-talet rådde ett positivt samband nlellan industriproduktion och impo'rt ehuru icke så tydligt SOl11 före första världskriget. Världshandeln befann sig under hela denna period i hastigt stigande. Denna utveckling på utrikeshandelns område möjliggjordes av den relativa frihet, son1 rådde ifråga om såväl varu- som betalningsströinmar länderna enlellan. För de förra var mestgynnadnationsklausulen och för de senare den internationella guldmyntfoten av grundläggande betydelse. De hinder, som funnos, hade som regel forlnen av tullar, och dessa intaga ju en neutral ställning gentemot olika handelspartners. Utan att hejdas av diskrilninerande åtgärder kunde världshandelsvarorna köpas och säljas i fördelaktigaste ll1arknad. Det multilaterala systemet utvecklades i frihet. Ett n1ultilateralt drag i den ll1eningen att il11port- och exportöverskott förekolnmit har den internationella handeln givetvis alltid haft. Från den svenska utrikeshandeln under 17oo-talet kunna vi hämta ett intressant exempel på multilateral handel, etablerad av Ostindiska långivaren. Detta gäller läget före 1930. Därefter blev bilateral överföring av kapitalavkastningen, såsom vi skola finna, mycket vanlig. 1) Industrialization and Foreign Trade, League of Nations 1945, sid. 87 o. f.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

97

kOlnpaniet. 1 ) Allt sedan antiken har det i albnänhet varit olnöjligt att handla på Östasien utan att betala i klingande lnynt. Det silverproducerande Spanien å andra sidan tog gärna emot svensk metalllnanufaktur. Och så kunde svenska ostindiefarare gå ut med last av svenska prod\1kter, S0111 levererades i Cadiz. SOln betalning erhölls den i I(ina gångbara valutan spanska silverpiastrar, vilken fördes till Kanton och där byttes mot te, siden, porslin 111. m., SOln därefter kunde föras hem till Sverige. Under kompaniets fortsatta verksaInhet blev det vanligt, att de båda handelslnomenten skildes åt, så att silvret på förhand i utbyte Inat svenska exportprodukter hämtades hem till Göteborg. Även OlD sålunda utrikeshandeln alltid torde ha haft ett multilateralt inslag, var det först på I870-talet, son1 ett verkligt multilateralt systen1 började växa fram och en serie handelsbalanser knöto samman de olika ländernas utrikeshandel till det världsolTIspännande nät, som den lnoderna världshandeln utgör. Föregångare på on1rådet var England. I detta land tog ju den industriella revolutionen sin början, och England bley därför tidigt beroende aven stor råvarui111port. En vitt utgrenad utrikeshandel arbetades upp, salTItidigt som betydande kapitalinvesteringar gjordes fran1för allt i transoceana råvaruländer. Till en början var detta varubyte av bilateral karaktär, så att Englands växande inkomster från dessa kapitalinvesteringar gåvo upphov till 1110tsvarande importöverskott i handeln med resp. länder. Det var i denna handel, SOlTI efter 1870 en förändring inträdde. 2 ) England blev då en allt större kund hos en del europeiska länder och fick från dell1 ett hastigt stigande importöverskott, trots att England icke hade några större investeringar där. Med Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Spanien samt Sverige, Norge och DanITIark hade England under 1860-talet en fullt utjämnad handelsbalans. Under 1870-talet uppstod nu i Englands handel med dessa länder ett årligt importöverskott på 10 Inilj. pund, vilket under 1890-talet hade stigit 1) Sveriges framgångsrikaste handelsföretag, av Eli F. Heckscher. Historieuppfattning, Stockholm 1944, sid. 227. 2) Den följande översikten över det lTIultilaterala systelnets historiska utveckling bygger på analysen i The N etwork of arId Trade och Europe's Trade. Den samn1anfaller till stor del lTIed sid. 42-43 i förf:s skrift 1vIultilateralislnen i Sveriges utrikeshandel. 7


98

INGEMAR GERHARD

till 60 111ilj. och under Igoo-talets första decennium till 74 111ilj. pund. En liknande utveckling skedde i Englands handel Ined Förenta Staterna. Ilnportöverskottet därifrån steg sålunda från 13 milj. pund per år under 1860-talet till 68 Inilj. under 18go-talet och 85 milj. pund i genoInsnitt under 19°0--09, trots att Englands inkomster av kapitalinvesteringar i detta land ej väsentligt ändrades 'under denna tid. Från länder däremot minskade England sitt årliga importöverskott från 55 nlil j. pund under 1860-talet till endast 5 111ilj. 1 1900-0 9. ) Denna utveckling betydde alltså, att England ej längre tog he111 sina inkonlster från de trans9ceana investeringarna bilateralt utan i fornl av hastigt stigande inlportöverskott från en rad västeuropeiska länder samt Förenta Staterna. Englands importöverskott från de nämnda länderna steg f rån 13 mil j. pund per år under 186o-talet till 159 mil j. under 190o-talets första decenniunl. Därmed fingo dessa länder lnöjlighet att 111ed sina exportöverskott till Epgland finansiera en stigande iInport från de råvaruländer, som hade räntor o. d. att erlägga till England. Under 18oo-talets sista år utvecklades den multilaterala handeln vidare genom att nya länder drogos in i kretsen. Förenta Staterna blev nämligen då (1898) nettoexportör av industriprodukter med stora leveranser av särskilt järn och stål, metallprodukter och lnaskiner till en rad länder inom den tempererade zonen, som då höllo på att utveckla och industrialisera sitt näringsliv. Från Kanada, Australiska statsförbundet, Nya Zeeland och Argentina hade Förenta Staterna 1886-90 ett årligt importöverskott på 2 milj. doll. Det vändes under påföljande fenlårsperiod i ett exportöverskott på 9 nlilj. dol1., som under den därpå följande fe111årsperioden, 1896-1900, steg till 47 Inilj. doll. Under 1906-10 hade exportöverskottet nått upp till 13 1 nlilj. doll. per år, 1921-25 till 352 milj. och utgjorde 1926-30 icke nlindre än 544 milj. doll. per åt?) Dessa »nya» länder, Kanada, Argentina, Australiska statsförbundet och Nya Zeeland, finansierade sina stigande ilnportöverskott från Förenta Staterna med ökade leveranser till Europa. Kanada blev för vår världsdel den store veteleverantören, under det de övriga länderna förutom spannmål kunde leverera nlindre hållbara livsmedel 1) Sa111tliga siffror hämtade ur tab. 46 i The N etwork of WarId Trade. 2) Siffrorna hämtade ur tab. 47 i The Network of World Trade.


SVBRIGBS UTRIKESHANDEL

99

som t. ex. kött, sedan förbättrade kylningsanordningar gjort det möjligt att sända dylika livs111edel genom det tropiska bältet till Europa. Dessa länder kommo därl11ed att i det multilaterala systemet intaga en plats mellan Förenta Staterna och Europa. Vad Förenta Staterna i denna utveckling förlorade av livsmedelsexport till Europa tog det l11er än väl igen på en stigande utförsel av industriprodukter. Det ovannäl11pda exportöverskottet till England utvidgades till att ol11fatta en rad andra europeiska länder. Handeln med Tyskland svängde sålunda on1 från ett importöverskott på IS milj. doll. 1890 till ett exportöverskott på 87 milj. år 1900, och Förenta Staternas exportöverskott till Holland steg under Sam111a tid från 5 till 73 milj. dol1. 1 ) Även ino111 vår egen världsdel utvecklades multilateralismen åtskilligt. Europa kon1 därvid att allt mer befästa sin ställning som nettoimportör från de övriga världsdelarna. År 1938 utgjordes den europeiska in1porten till 40 proc. av importöverskott från övriga världsdelar. Detta il11portöverskott finansierade Europa i första hand l11ed avkastningen av sina allt större utländska investeringar och i andra hand med de tjänster, som dess flotta, försäkrings- och bankväsen m. 111. gjorde åt de utomeuropeiska länderna, likson1 till en mindre del av de belopp, som sändes hem av europeiska emigranter eller här spenderades av turister från andra världsdelar (framför allt ,amerikanare). För år 1928 har avkastningen av de utomeuropeiska investeringarna beräknats till 2,1 miljarder »nya» gulddollars 2 ) och nettoinkomsterna av olika tjänster till 2 miljarder. Men under det praktiskt taget san1tliga europeiska länder taga dej av detta importöverskott från övriga världsdelar ----:- år 1928 uppvisade endast Turkiet exportöverskott till Utomeuropa - var det endast några få länder och då i första hand England, för vilka detta europeiska importöverskott i sista hand var avsett. Grundmönstret i den europeiska multilateralismen var sålunda, att de europeiska länderna över lag hade in1portöverskott från övriga världsdelar och betalade

1) The N etwork of World Trade, sid. 87. 2) Förenta Staterna nedskrev i januari 1934 dollarns guldvärde till 59,06 proc., och i anslutning härtill brukar i internationell statistik skiljas n1ellan »gamla» dollars med det högre och »nya» med det lägre guldvärdet. För jämförbarhetens skull omräknas ofta dollarvärden före 1934 i »nya» gulddollars.


100

INGEl\tIAR GERHARD

dessa med exportöverskott till de få länder, som voro de slutliga n10ttagarna av de utomeuropeiska fordringarna. I denna utveckling intog 1'yskland en viktig plats. Den snabba industrialiseringen där krävde hastigt stigande irnportöverskott från utol11europeiska råvaruleverantörer och från Förenta Staterna. Tysklands importöverskott från dessa länder mer än femtondubblades från 65 n1il j. mark 1890 till I. 100 milj. 19°0 och nådde 1912 ett belopp på 2.100 l11ilj. mark. Detta väldiga importöverskott finansierade Tyskland med hastigt stigande exportöverskott till de flesta europeiska länder. Under samma tid, alltså från 1890 till 1912, vändes Tysklands handel med England, Frankrike, Holland, Belgien, Schweiz, Danl11ark och Norge från ett in1portöverskott på 118 milj. n1ark till ett exportöverskott på i runt tal 1.300 milj.l) De slutliga n1ottagarna av dessa transoceana överskott, i första hand England l11en också bl. a. Holland, lTIOttOgo endast en l11indre del direkt från Tyskland utan större delen via ett eller flera europeiska mellanled. Dylika voro, vilket delvis' framgått redan av de nämnda siffrorna, Europas industriländer jämte de nordiska länderna och Baltikum. Dessa länder, fjorton till antalet, hade 1928 ett il11portöverskott från Tyskland på 787 111ilj. nya gulddollars och samtidigt ett exportöverskott till England på 855 milj. Sistnämnda siffra är säkerligen för låg, eftersom England samma år noterade ett importöverskott från dessa fjorton länder på icke mindre än 1.338 n1ilj. doll?) I viss utsträckning gingo icke heller dessa länders exportöverskott direkt till England utan via ytterligare något led. Ett närliggande exempel lämna, såsom längre fram skall visas, en del av de svenska exportöverskotten, som nådde England via de nordiska grannländerna. Redan i början av innevarande århundrade hade den multilaterala världsbilden antagit de huvuddrag, som den sedan bibehöll fram till 1930. Den snabba utvecklingen till 1914 betydde ej några större förändringar. Efter ett fyraårigt avbrott under första världskriget kom handeln ganska snabbt åter i gång och utvecklades kraftigt under för att mot dess slut kulminera. Den karakte'riserades då aven världsol11spännande serie import- och exportöverskott. SåSOl11 fran1gått av det föregående voro för det n1ultilaterala syste1) Siffrorna hämtade ur tablå sid. 87 i The Network of vVorld Trade. 2) Siffrorna hämtade ur tab. 16, Europe's Trade. Olägenheten lned två

värden följer av den använda cif-fob-räkningen.


SVERIGES UTRIKBSHANDEL

ror

l11et fraln till 1930 två faktorer av dominerande betydelse. Den ena, S0111 berörde icke lninst vårt land, var Englands (i mindre utsträckning även Hollands) ställning son1 mottagare av utländska betalningar till lnycket stora belopp. Sina största investeringar hade England i en rad tropiska länder, i främsta rUlnmet Sydöstasien, Indien, de tropiska jordbruksländerna och ll1ineralproducenterna i Latinan1erika_ san1t Centralafrika. Närmare hälften av Storbritanniens utländska investeringar beräknades 1928 ligga utanför imperiet. Denna kapitalavkastning helntog England multilateralt - till de nä111nda områdena hade landet i sj älva verket ett icke obetydligt exportöverskott - i forn1 av in1portöverskott från den europeiska kontinenten, från Förenta· Staterna och från en rad »nya» länder. Ofta gingo dessa exportöverskott över flera led, innan de nådde Storbritannien. De rnöjliggjorde för de olika länderna att i sin tur finansiera ilnportöverskott från områden, som lågo bakom i handelskedjan, och i hand hos de nänlnda tropiska länderna, vilka därmed sattes· i tillfälle att betala sina skulder till Storbritannien. Den andra viktiga faktorn i det multilaterala systelnet, son1 verkade fraInför allt under senare delen av 1920-talet, utgjorde den stora anlerikanska kapitalexporten, som nledförde exportöverskott för Förenta Staterna åt olika håll. En betydande del av dessa lån gick till Tyskland, som därn1ed finansierade in1portöverskott fralnför allt från de 11älnnda »nya» länderna. Dessa sistnämnda kunde i motsvarande grad öka sina inköp i Förenta Staterna - ännu ett exen1pel på multilateral kapitalexport. En bild av huvuddragen av det l11ultilaterala systemet, sådant det tedde sig, när 1110t slutet av 1920-talet det var som n1est utvecklat, är tab. 7 avsedd att ge. Balanserna äro beräknade på grundval av den utförliga statistik. över världshandeln, som publicerats i Annex III av 1"'he N etwork of World Trade. De äro cif-räknade, varvid alltså kombinerats ett lands ilnport från viss handelspartner lned samlne partners ilnport från det förstnänlnda landet. Korrigering har skett för F"örenta Staternas och Kanadas' fob-räkning av inlporten. Såsom franlhållits i ett tidigare avsnitt, kommer grupperingen att i stort sett avse inköps- och försäljningsländer. Siffrorna äro angivna i mil joner under resp. år gällande dollars, vilket med en tidigare använd beteckning betyder »gamla» gulddollars. Denna motsvarade 1928 3,73 sv. kronor. Balanserna räknas från on1rådena i första kolunlnen


102

Tab. 7.

INGEMAR GERHARD

Handelsbalanserna mellan olika delar av världen under åren 1928, 1935 och 1938 (milj. doll.) Tropi- \ Förenta kerna Staterna

Från

I I

»Nva)} länder

I I

I

Kontinentaleuropa

j

storbri-I Övriga

I tannien I världen

I .

IVarIden !

A. 1928

Tropikerna.. .... Förenta Staterna. »Nya» länder. . . Kontinentaleuropa Storbritannien. ...

B.

-5°3 +3°5

+697 -682 -693 -5°7

+ 12 4 +682 -698 -182

+5°3 +693 +69 8 -65 1

-3°5 +5°7 +182 +65 1

+225 + 1. 2 44 -53 +1.13 2 +110 + 18 4 +137 -1.106 -4 6

+110

+4 6 4 +177 + 26 4 -

+63 +24° +3 16

+8 +100 +5 2 -10 -100

-

1935

Tropikerna. ..... Förenta Staterna. »Nya» länder . . . Kontinentaleuropa Storbritannien. ...

c.

-697 - 12 4

-3 6 5 -110 -4 6 4 -63

+3 6 5 -149 -177 -24°

+149 - 26 4 -3 16

-245

+245 -

+:::] +3°1 +373 -670 -9 6 4

1938

Tropikerna. ..... Förenta Staterna. . »Nya» länder . . . Kontinentaleuropa Storbritannien. . .

-197 -130 -3 6 7 -2°5

+197 -,--

-39 2 -4°9 -43 6

+13° +39 2 -23° -4°°

+3 6 7 +4°9 +23° -355

+2°5 +43 6 +4°° +355 -

+3 1 +93° +230 +1.2701 +6 +11 4 1 -:--Jo -681' -110 -1.5061

Källa: Balanserna äro beräknade på grundval av världsstatistiken i The Network of World Trade, Annex III. De utgöras av cif-balanser, alltså för varje område kombination av in- och utländsk importstatistik (se texten) med korrigering för Förenta Staternas och Kanadas fob-räkning av ilnportvärdena. Värdena ä!o räknade i under resp. år gällande dollarvärden, alltså för 1928 »gamla» och för de båda följande åren »nya» gulddollars. De motsvara resp. 3,73, 3,94 och 3,98 sv. kronor. Räknat i guld ha sålunda balanserna minskats mycket kraftigare än vad tabellen utvisar.. Till tropikerna ha räknats Indien, Sydöstasien, Centralafrika och en rad latinamerikanska länder omfattande såväl mineralproducenterna som de tropiska jordbruksländerna. »Nya» länder utgöras i stort sett av Kanada, de icke-tropiska jordbruksländerna i Latinamerika med Argentina som viktigaste land, världsdelen Australien och Sydafrika. Storbritannien står som motsats till Kontinentaleuropa och inrynlmer sålunda även Irland, Island m. fl. öar.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

1°3

till de i tabellens huvud angivna oll1rådena. Värden med plustecken ange sålunda exportöverskott i denna riktning, minusvärden importöverskott gående i motsatt riktning. Genom att exportöverskott från ett oll1råde representerar importöverskott från ett annat, förekoll1n1a balanserna sY111111etriskt på två ställen i tabellen i den utsträckning salnn1a ol11råden äro angivna i första kolumnen och i huvudet. När111ast intressera vi oss nu för tabellens första del omfattande' år 1928. ,0111 därvid till en början bortses från gruppen »övriga världen», faller genast ett särdrag i tabellen i ögonen. Den ena halvan består näl11ligen på ett undantag när endast av exportöverskott, den andra, likaså 111ed ett undantag, av importöverskott. Detta förhållande utgör en direkt återspegling av det världsol11fattande multilaterala system, för vars UppkOI11St redogjorts ovan. Varj e olnråde, i den ordning de här grupperats, hade nämnda år exportöverskott till varje följande 01l1råde men importöverskott från varje föregående. Att de båda hörnsiffrorna visa motsatt tecken utgör härvid icke något undantag från det I11ultilaterala systemet utan tvärtom sluter ringen genom att det sista landet, Storbritannien, har exportöverskott till det första området, tropikerna. I ffhe Network of World Trade har det multilaterala systemet åskådliggjorts genol11 diagram i forl11 av en cirkel, illustrerande handelsbalansernas vandring från oll1råde till område. De därvid använda cif-fob-balanserna ge dock alltid två, från varandra ofta i hög grad avvikande balanser för handelsförhållandet mellan varje par av ol11råden. Med den här använda cifberäkningen undvikes denna' olägenhet. Tii! tropikerna ha räknats Indien, Sydöstasien, Centralafrika och en rad latinamerikanska länder omfattande dels Iuineralproducenter, dels tropiska jordbruksländer. Detta område hade, som framgår av tabellen, år 1928 exportöverskott till sal11tliga övriga områden, med undantag av Storbritannien. Det sistnämnda importöverskottet uppgick till 305 I11ilj. doll. mot 1.324 milj. för exportöverskotten. Tropikerna hade detta år - vi bortse son1 nämnts från »övriga världen» - ett nettoexportöverskott på 1.0 I 9 milj. doll. Detta var till större delen avsett för Storbritannien och representerade avkastning på investerat brittiskt kapital m .. m. Hela denna överföring skedde sålunda I11ultilateralt, och i förhållande till den slutlige lnottagaren hade tropikerna S0111 synes tvärtom ett importöverskott.


1°4

INGEMAR GERHARD

Av exportöverskotten från tropikerna stod Förenta Staterna son1 n10ttagare av i runt tal n1i1j. doll., varav största delen eller drygt 500 lni1j. gick vidare i form av exportöverskott från Förenta Staterna till Storbritannien. Ett annat stort exportöverskott från tropikerna, drygt 500 l11ilj. doll., gick till IZontinentaleuropa, S0111 vidarebefordrade en större del härav till Storbritannien. Under beteckningen »nya» länder rynl111as i stort sett Kanada, de . icke-tropiska jordbruksländerna iLatinaInerika n1ed. Argentina SOl11 viktigaste land, världsdelen Australien sa111t Sydafrika. Detta område 1110ttOg ett lnindre i111portöverskott från tropikerna, 124 nlilj. dol!., l11en betydligt större var il11portöverskottet från Förenta Staterna på 682 111i1j. Dessa il11portöverskott sände de »nya» länderna vidare till Europa lned i runt tal 700 milj. till europeiska kontinenten och 182 1nilj. till Storbritannien. Till en n1indre del rörde det sig här 0111 betalningar, som i sista hand voro avsedda för europeiska ägare till transoceana investeringar, men till större delen representerade dessa balanser en multilateral kapitalexport från Förenta Staterna till Europa och då i frän1sta rUl11met Tyskland. Vad slutligen beträf far Kontinentaleuropas och Storbritanniens roller, fral11gå de av det redan sagda. Kontinentaleuropa erhöll 1928 importöverskott från tropikerna, Förenta Staterna och de »nya» länderna på icke ll1indre än i runt tal 1.900 mil j. doll. Till en del, 651 1ni1j., vidarebefordrades detta belopp till Storbritannien som den slutlige mottagaren, till en annan del utgjorde beloppet kapitalavkastning 111. m. till ett par kontinentalländer och då i fräInsta rUInn1et Holland, och slutligen ingick i beloppet den stora' a111erikanska kapitalexporten till Europa. Tabellen omfattar en restgrupp, övriga världen, och denna inryn1mer Sovjetunionen, Japan, Kina och Nordafrika. Dessa områden intaga icke någon utpräglad ställning inom det världsmultilaterala De saldon, som komma till synes vid deras san1I11anförande till en grupp, dölja ganska motstridiga tendenser. De båda förstnän1nda länderna förde ju redan vid denna tidpunkt en handelspolitik, SOlU i hög grad satte de fria ekonolniska krafterna ur spel. De anförda siffrorna ge endast nettobalanserna 111ellan de olika o111rådena, och beräkningar av denna typ (därtill 1ued de 1uindre användbara cif-fob-balanserna) äro de enda, som förekonlIna i NF:s förutnämnda undersökningar. IVran kamIner därvid endast fra111 till

7°°


SVERIGES UTRIKESHANDEL

I°S

saldot från ett större antal lnot varandra' delvis balanserande importoch exportöverskott. En betydande del av handelsbalanserna kommer aldrig till synes. Sålunda ger tab. 7 ilnportöverskott på sammanlagt i runt tal 5.500 111ilj. doll. och exportöverskott till Saln111a belopp. I verkligheten uppgingo ilnportöverskotten i handeln lnellan salntliga länder under nä111nda år till nästan det dubbla beloppet eller drygt 10.800 nlilj. doll. och exportöverskotten till lika lnycket. En undersökning av det nlultilaterala systemet bör knappast stanna vid nettobalansen n1ellan olika on1råden utan nledtaga sa111tliga förekommande inlport- och exportöverskott. Detta har skett i tab. 8, där san1tliga balanser i världshandeln under 1928 finnas lnedtagna n1ed fördelning på världsdelar och några viktigare handelsolnråden. 1'ill grund för beräkningarna ligger liksoln förut världsstatistiken i The Network of Wo.rld Trade, och värdena äro angivna i Iniijoner av under året gällande dollarvärde (ganl1a gulddollars ). De utgöras av genOlTI kOlnbination av in- och utländsk statistik' erhållna cif-balanser. Tabellen läses från länderna i första kolu111nen till länderna i tabellhuvudet - i denna riktning gå sålunda exportöverskotten och i n10tsatt riktning importöverskotten. I tab. 9 har för större överskådlighets skull balansernas fördelning på. de olika 0111rådena omräknats i procent. S0111 framgår av tab. 8 n1ottogo de europeiska länderna år 1928 in1portöverskott på icke nlindre än i runt tal 6.300 lnilj. doll., under det för de övriga fyra världsdelarna motsvarande siffra. endast uppgick till 4,500 111ilj. Av saintliga i världshandeln nän1nda år förekOlnmande importöverskott gingo onlkring 60 proc. till Europa, 20 proc. till Alnerika, drygt la proc. till Asien saInt icke fullt 10 proc. till Afrika och Australien salnmanlagt. Fördelningen av exportöverskotten visar en annan bild. Här gingo blott 4.000 nlilj. doll. från de europeiska länderna lnot 6.800 från övriga världsdelar. Europas andel uppgick endast till 37 proc., mot S0111 nämnts nler än den dubbla andelen av ilnportöverskotten. Ett 1110tsatt förhållande gällde Amerika och Asien. De alnerikanska exportöverskotten voro rent av något större än de europeiska, och A111erikas andel drygt 37 proc. lnot knappt 20 proc. av importöverskotten. Asien levererade nä111nda år 19 proc. av. exportöverskotten, vilken andel var en halv gång större än ifråga 0111 importöverskotten.


106

INGEMAR GERHARD

Import- och exportöverskott i världshandeln 1928 (milj. doll.)

Tab. 8.

Europa Länder

'd

b1J .....

o.

Amerika

dB I-<

o.

.a" ti l=: "''' '>:"'0I-< S.ol-<OI .

1

if) .;3 If-- .... :0

A. Importöverskott

Europa · ... därav Storbritannien. · Tyskland. · .. · Frankrike · .. · Sverige . . . . . · Övre Ind.-eur.. · Agrareuropa · . ·

II1

et:

oj CtI

3o

3o

1-< ..... :0 oj

.....

09

J

86

3 6 35 z

79 8

-

-

34 22 28 21 6 4 3°9 I°S 368 15°

56

75 44

254

560

595 I.I55 654 4 I

6 IS 69 29

21 233

560

35 8 237

74

I47 32

64 8

IS

32

35 8 560 4° 979 8 1.133 7971 94 I 47 6I8 6 49 I·3 68

7

I84 34

4 I2

87

39

I26 84 4I I9

682

I7 I 63

354

-

93 25 282 179

24

87 8 849 2·58I

2I

233

därav Storbritannien. Tyskland. · .. Frankrike · .. Sverige . . . . . Övre Ind.-eur.. Agrareuropa . .

26 87 379 244 159 79 12 4 8 17 2 24° 13° 15 1

113

-

7°9 339 92 673

-

1°4 31 17 5 47 29

-

• • • •

-

32 -

2 22

Amerika. · . · . 897 49° därav Förenta Staterna 49° 24 2 Övr. Amerika . . .4°7 24 8

I9

9

-

1

2

1.

8 2.II2

I2

1

254 648 4 I2 I06 4· 00I 1°4 395 3 1 74 17 16 5 16 53 115 44 3 2

18 7 78 7 98 I II 6 75 12 34 9

877 821 471 13° 1 928

655

6 15

630 5 I 9 2.53 6

358

23° 34° 1.3°2 4°° 179 1. 234 23 2 ISO 594

35 8

560 237

560 15 87 147 595 3 2 39 24 1.9 241

56I

93

654 6I8 84 63 2.0I3

-

..·.·.

I4 I9 8

· ....

98 87

79 43

3°7

39

... 82 6I

II3 22

27 8

-

Australien

99 81 1. 88 9 1 86 61 89 2! 4 2 63 485 135 1 37 5° 1.3 12 1 43 22 583

49 92 737 849

-

I47

Afrika.

897 14 490 199 16 4 16 7 43 4 23 65 5 19 IS°

4°7 24 8

I06

Asien

>

<

I

B. Exportöverskott Europa 79 8 56

· . 35 2

.b

(fl

<

490 24 2 71 18 14 1 34°

82 26 297 87 244

·. · . 86 · . 69 · . 32 · . 259

aJ

:g:ro

-;

I.IOS 6SJ 2·S8I I·30 2 I.234 2.53 6 595 3°7 277 6.2 9 6

-

Amerika. · . · . I04 3 I därav Förenta Staterna Övre Amerika . · . 1°4 3 1

I

t'd

I

. . . . .

.... · . 395 Afrika · .. · . I87 Australien · ... 78

I-< aJ aJ

;::l ;::l

l

if)

.

Asien

..... ;:=

774

797 I.I55 47 I26 I7 I 4·°35

:1

Z.IIII

6 4I

2

397

8 49 I9 I2

3 66

4I

Källa: Liksom i tab. 7 cif-balanser beräknade på grundval av världsstatistiken i The Network of World Trade. Värdena angivna i miljoner »gamla», alltså under år 1928 gällande gulddollars. Balanserna räknas från områdena i vänster kolumn till de i tabellhuvudet angivna. Exportöverskotten gå sålunda denna väg, importöverskotten den motsatta. I Agrareuropa ingå de nordiska länderna (utom Sverige).


SVBRIGBS UTRIKESHANDBL

1°7

Från Afrika och Australien slutligen kommo 7 proc. av exportöverskotten. En jäI11förelse I11ellan import- och exportöverskotten ger nettobalansen i de olika områdenas utrikeshandel. Av si f f rorna i tab. 8 framgår, att under ifrågavarande år Europa hade ett importöverskott på omkring 2.300 milj. doll., lnedan Amerika presterade ett exportöverskott på 1.900 milj. och Asien på 650 milj. För Afrika erhålles ett inlportöverskott på närmare 300 milj., men detta uppvägdes till större delen aven guldexport från Sydafrika på 220 milj. doll. För Australien slutligen uppstod ett litet exportöverskott på 12 nlilj. doll. Granska vi litet närmare de europeiska ländernas import- och exportbalanser, faller först i ögonen i huru hög grad dessa gälla länder inOI11 den egna världsdelen. SåSOI11 redan i annat sammanhang framhållits, utgöra balanserna nlellan olika delar av Europa en viktig del av det världsmultilaterala systemet. Balansernas fördelning fraIngår tydligast av procenttalen i tab. 9. Vi finna att Europas stora ilnportöverskott på sammanlagt 6.300 mil j. doll. till 41 proc. levererades av europeiska länder och att samma länders exportöverskott. på 4.000 mil j. till icke mindre än 65 proc. stannade inom Europa. Dessa exportöverskott komlno till drygt 70 proc. från industriområdet på den europeiska kontinenten, vilket utgöres av Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien, Sverige, Italien, Österrike och Tjeckoslovakien. Resten kom i stort sett från övriga delar av den europeiska kontinenten - Storbritanniens exportöverskott till Europa var obetydligt. Dessa intereuropeiska balanser gingo med en tred j edel till Storbritannien, nled likaså en tredjedel till de ovannälnnda industriländerna på den europeiska kontinenten och lned den sista tredjedelen till övriga Europa. Frainträdande är härvid Storbritanniens ställning som leverantör av nlindre än 2 proc. av cle europeiska importöverskotten lnen mottagare av 20 proc. av vår världsdels exportöverskott. Som motsats står Tyskland, vilket land nämnda år levererade drygt I I proc. av Europas samtliga ilnportöverskott nlen lnottog endast något över I proc. av de europeiska ländernas exportöverskott. Denna Tysklands nettoexport på 653 milj. doll. till och Storbritanniens nettoilnport på 685 nlilj. doll. från Europa, med ett stort antal europeiska länder som lnellanled, representerade, såsom i ett tidigare sammanhang nämnts, transocean kapitalavkastning, som nlultilateralt överfördes till


108

INGEMAR GERHARD

Tab. 9.

Fördelningen av import- och exportöverskotten (procenttal) Europa

li

Länder

I I I

t

+J

a Cll

if) +J

!A.Importöverskottl I Europa . . . . .

\ ro h

.....

:0:::

I '

H

;;,81 3o ro I O-

<:::lV

Jj .;

il 1:

;:::

.

IOvr. Ind.-eur. Agrareuropa .

Amerika.

;:::

Cll

l ro :0

if) ,

E

<:

\

v

"O

3o

<

f-4

"C

:Cll

::l <:

I I

I

I,8 II,3 I7,5 IO,4 4 I ,0 20,7 I9,6

4°,3

9,4

4,9

I

4'41 IOO,O

4,6 Ig, I 18,6 4 2 ,3 3,8 2,5 6,3 5,8 4,3 10, I - 60,7 4,4 3,0 68,1 2,0 22,6 23,6 8,0 56,2 5,5 15,4 23,2 9,5 53,6

25,9 21,6 47,5 0,7 27,1 27,8 54,9 22,3 14,6 Ig,2 33,8 34,4 13,4 18,5 3 1 ,9 10,7 21,5 3 2,2 5,0 21,5 11,J 3 2,8 9,5

5,2 4,3 100,0 9,7 6,8 100,0 8,7 13,0 100,0 100,0 2,8 3,8 100,0 2,7 1,4 100,0

4,9

26,5 28,2 54,7

--

.... iFranknke . . . . . venge . . . .

is

I

"d

Amerika

I

Id" l arav

IStorbritannien I ..

\,

världshandeln 1928

-

I,5

3,5

2,I I2,0

3 I ,O

I,9

0,4 IOO,O

- 36,6 36,6 57,2 1,5 2,1 2,6 20,6 49,4 20,g 7°,3 8,3

4,1 0,1

- 100.0 0,7 100,0 3,6

IOO,O

därav g,2

2,7

0,6 6,1

Asien.

. 29,9

5,4

IO,8

2,3 47,4

I,I

2,3

3,4 45,2

0,4

Afrika.

.1· 27,4

I,O

27,0

5,0 60,4 I2,8

5,7

I8,5 I2,3

6,0

2,8

IOO,O

2,5 29,9

4 I ,5

6,8 48 ,3

I7,8

0,6

3,4

IOO,O

64 ,S

0,5

5,8

I6,2 IO,3

2,7

IOO,O

-

Ovr. Amenka. .

-

I

Australien.

22,0

-

5,4

B. Exportöverskott Europa. därav Storbritannien ITyskland . . . Frankrike. Sverige I Övr . Ind.-eur. li\..grareuropa

I Amerika..

2I,21

-

3,0 - 4 6,2 6,8 33,8 9,3 0,2 18,5 2,8 16,8

29,7 86,4 16,8 72,0 3 6 ,9 7°,8 25,9 7 2 ,S

14,6 24,6 27,9 45,5

. 22,2

Asien.

Australien.

I,4 2I,9

10,5

därav Pörenta Staterna Övr.. Amerika.

Afrika.

20,0

19,5 84,6

- 11,g 11,g 45,0 21,3 -- 3,8 3,8 g,o 0,8 3,6 3,6 3,4 20,8 3,8 3,8 12,3 8,5 0,6 5,1 5,7 12,5 8,0 1,9 3,8 5,7 4,1 4,4

8,g 100,0 100,0 0,2 100,0 4,61 100,0 1,3 100,0 1,2 100,0

28,6

I,2

3,I

4,2

23,2 11,5 10,g 16, I 61,7 - 26,5 26,5 21, I 12,g 20,8 9,3 64,1 18,6 12,3 3°,9

0,7 1,7

4,1 2,0

7,0 100,0 1,3 100,0

7,5 29,5 27,9

4,6 3 2,5

3°,7

4,2

3,I IOO,O

9,8

0,5 IO,]

I,5 IO,3

0,5 IOO,O

0,7 .1

g,g 12,g

6,3

2 4,7

.122,4

I2,2 I5,6 I2,9

9,8

II,5

2I,9 I9,9 IO,9 I6,6 ]0,9

62,9

77,4

6,0 75,9

8,9

-

I9,7

2,2

2,2

I],4

Källa: Till grund för procenttalen ligga värdesiffrorna i tab. 8.

5,2

],3

IOO,O

IOO,O

I


SVERIGES UTRIKESHANDEL

lOg

Storbritannien .och S0111 fraln till 1930 representerade ett viktigt led i världs111ultilateralismen. Förhållandet kan 111ed hjälp av tabellens siffror ytterligare illustreras att år 1928 Tysklands exportöverskott till 86 proc. gingo till Europa, l11edan detta var fallet n1ed knappt 13 proc. av Storbritanniens exportöverskott. Å andra sidan häl11tade Tyskland endast 6 proc. av sina in1portöverskott från Europa 1not 42 proc. för Storbritanniens vidkol11lnande. Frankrikes ställning pån1inner 0111 Tysklands. Sålunda hälntade Frankrike år 1928 endast 10 proc. av sina ilnportöverskott från Europa ll1en levererade 72 proc. av sina exportöverskott till vår världsdel. I detta salnl11anhang bör också nälnnas Italien, SOln under sal11111a år hälntade endast 37 proc. av sina ilnportöverskott från Europa och vars exportöverskott till blott 45 proc. stannade inoln världsdelen. De här nän1nda länderna hade 1928 balanserna i sin utrikeshandel till övervägande del riktade n10t utomeuropeiska lnarknader - för Tyskland och Frankrike gällde detta importöverskotten och för Storbritannien och Italien fran1för allt exportöverskotten. Man kan av tab. 8 läsa ut, att Storbritanniens in1port- och exportbalanser till endast 33 proc. gällde europeiska länder och att för Italiens, Frankrikes och Tysklands vidkommande denna siffra ej låg n1ycket högre utan vid resp. 38, 41 och 45 proc. Det övriga Industrieuropa, dit vårt land hör, hade däremot en siffra på 70 proc. Den svenska siffran överensstäl11de för övrigt med gruppens medeltal. För de agrara delarna av Europa gäller i stort sett, att balanserna år 1928 till övervägande del riktade sig 1110t den egna världsdelen. Spanien utgjorde det enda egentliga undantaget. Detta land hade blott 38 proc. av sina il11port- och exportöverskott med Europa och intog alltså en ställning närmast n10tsvarande Italiens. Nän1nas bör också, att Sovjetunionen låg på gränsen med 48 proc. av balanserna på Europa och sålunda med en liten övervikt för frän1mande världsdelar. Landet självt är ju dock endast delvis att hänföra till Europa. Bortse vi en1ellertid från de båda näl11nda länderna, hade den agrara delen av Europa icke mindre än 72 proc. av. sina balanser i utrikeshandeln n1ed europeiska länder. De europeiska ländernas il11portöverskott häl11tades år 1928, som förut näl11nts, till 41 proc. från den egna världsdelen. Nästan lika stor betydelse hade emellertid Amerika, son1 svarade för drygt 40 proc. De europeiska exportöverskotten dären10t gingo endast till


110

INGEMAR GERHARD

6 proc. till Anlerika och spelade någon större roll endast för Storbritannien (12 proc.). Europas nettoimport från Amerika uppgick 1928 till närluare 2.300 milj. doll. Av de importöverskott Europa hämtade från Amerika stod Förenta Staterna för ungefär hälften. N ågon större skillnad förelåg icke i dessa ilnportöverskotts betydelse för olika delar av Europa. Viktigast voro de för Tyskland, motsvarande 55 proc. av landets salntliga importöverskott, och för Storbritannien, där deras andel utgjorde 48 proc. Europa i övrigt hämtade ungefär en tredjedel av sina ilnportöverskott från Amerika. Det stora europeiska ilnportöverskottet från Amerika utgjorde, som i annat sammanhang omnälnnts, till en del avkastningen på europeiskt kapital, investerat framför allt i en rad tropiska länder, och till en del kapitalexport från Förenta Staterna till framför allt Tyskland. Denna sistnämnda tog delvis vägen över andra alnerikanska länder. Till de »nya» länderna i Alnerika, huvudsakligen Kanada och Argentina, hade Förenta Staterna ett nettoexportöverskott på 475 milj. doll., medan dessa i sin tur hade ett nettoexportöverskott till Europa på 86 I lnil j. doll. Liksom ifråga aln Europa stannade i Amerika en betydande del av balanserna inolu världsdelen. De amerikanska inlportöverskotten hän1tades sålunda under 1928 till 55 proc. från den egna världsdelens länder, men av exportöverskotten var det endast 29 proc. som stannade inom Amerika. Dessa interamerikanska balanser utgjorde 38 proc. av världsdelens sanltliga balanser, lnedan för Europa n1otsvarande siffra var 50 proc. Det lnultilaterala systemet var sålunda inonl Europa nler utvecklat än mellan de amerikanska länderna. Asien stod 1928 som mottagare av 16 proc. av de europeiska ländernas exportöverskott, vilket för de asiatiska länderna representerade närmare hälften av deras totala importöverskott och icke långt ifrån 90 proc. av Asiens iluportöverskott från främmande världsdelar. Samtidigt levererade Asien endast 9 proc. av Europas ilnportöverskott. Alnerika hade större betydelse än Europa för de asiatiska exportöverskotten, och härvid stod Förenta Staterna sonl den huvudsaklige mottagaren. Som i annat sammanhang omnämnts, var Amerika under denna tid stor köpare av tropiska produkter, varvid Indien och Sydöstasien voro bland de viktigaste leverantörerna med ett nettoexportöverskott till Förenta Staterna under 1928 på 408 milj. doll. Olnrådena ifråga hade betalningar att erlägga till Storbritannien, och dessa


SVERIGES UTRIKESHANDEL

III

skedde sålunda lnultilateralt över Förenta Staterna. .Storbritannien självt hade år 1928 ett exportöverskott till Indien och Sydöstasien på 285 milj. doll. Även ifråga om Asien stannade en betydande del av balanserna inom världsdelen - detta gällde 45 proc. av importöverskotten och 3 1 proc. av exportöverskotten. Denna interasiatiska handel oInfattade 37 proc. av balanserna och var sålunda av ungefär sa111n1a relativa 0111fattning S0111 i An1erika. En helt annan ställning intogo i detta hänseende de båda återstående världsdelarna, Afrika och Australien. Vad först Afrika beträf far, gingo de afrikanska ländernas exportöverskott 1928 till 90 proc. ur huvudsakligen till Europa. Importöverskotten härrörde i ännu högre grad, nämligen till 94 proc., från främmande världsdelar l11ed ·Europa sonl dominerande leverantör, men också Alnerika och Asien voro av viss betydelse. Sydafrika, SOlTI ju räknas till de »nya» länderna, hämtade likson1 övriga länder inom denna grupp en betydande del av sina ill1portöverskott - i detta fall 30 proc. - från An1erika. Att för Australiens vidkol11mande den interna handeln icke har någon större betydelse beror naturligtvis framför allt på att den lilla världsdelen består av så få handelsoll1råden - i den världsstatistik son1 ligger till grund för våra tabeller är den uppdelad på endast tre »länder». Till blott 3 proc. gingo under 1928 balanserna mellan dessa tre oll1råden och riktade sig sålunda till 97 proc. mot främmande världsdelar. Australien räknas ju in under gruppen »nya» länder, och det är därför endast naturligt, att Amerika och därvid huvudsakligen Förenta Staterna intog första platsen bland importöverskotten, under det exportöverskotten till största delen gingo till Europa. Räknat i dollars hade Australien 1928 ett importöverskott från Förenta Staterna på 147 milj. och ett exportöverskott till Europa på 172 n1il j ., varav till Tyskland 6 I mil j. doll. Det rör sig härvid, SOlTI förut nämnts, om multilateral kapitalexport från Förenta Staterna till Europa och då främst Tyskland. I--Iär ha endast berörts huvuddragen i det världslTIultilaterala systemeL sådant det hade utvecklat sig mot slutet av 192o-talet. ge n1öjlighet att betydligt mer i detalj följa balansernas vandring ll1ellan olika länder och områden.. Här skall endast i anslutning till den i tab. 7 använda grupperingen tilläggas, att tropikerna 1928 sände


112

INGEMAR GERHARD

Tab. 10.

Multilateralismen inom olika delar av världshandeln 1928 och 1938 193 8

19 28

:> :0

Länder

S

l/J .....

t§1i :> I<

1-

I

v l/J

V +J;=:

:Ol/Jv

t:;=::> C1:l

Söv

I

C1:l

:>

....

Cd "3.0

:p

I

C1:l

Sov

cd

Ö

C1:l

V

V

l/J

+J

t:;=::>

.sgC1:l

::1 C1:l

I _

+J

l=:

l/J ;j C1:l

:o,E

l=:

.sgC1:l

ca "a..a :p

i Europa. därav Storbritannien Tyskland Frankrike. Italien Övr. Industrieur. 1 ) N ordiska länd. 2 ) Sovjetunionen ... Övriga Europa.

I 32,I

I

23,I

27,9

26,6

3 I ,3

I8,5

25,4

22'91

29,4 25,9 22,8 25,8 24,9 3 8 ,0 41,0 29,1

27,0 26,0 22,9 20,7 24,2 37,3 37,1 27,8

40,6 19,8 3 6 ,7 28,S 29,0 24,8 36,2 27,7

9,7 18,4 10,4 3 2 ,3 23,0 23,5 35,7 25,0

28,3 19, I 25,8

4°,4 47,1 37,9

20,9 25,1 22,6 11,7 24,2 35,4 33,3 17,5

3°,5 26,2 24,2 36,0 26,4

20,7 19,4 23,1 3 1,2 23,6 22,2 35,8 27,8

25,0

3 8 ,9

3 2 ,7

29,2

24,0

44,9

]6,I

3 I ,4

22,1 3 1,2 20,5 3°,2

38,0 27,0 47,1 43,4

31,0 29,1 3 6 ,5 37,5

28,7 28,3 27,3 3 2 ,3

16,0

4 6 ,7 4 2 ,4 4 0 ,6 44,4

34,7 37,2 33,7 39,0

26,7

3°,9 25,1 3 2 ,4

37,91 3 0 ,3 35,5

28,0

3 6 ,4

3 2,4

3°,9

29,I

3 8 ,9

34,4

3°,0

28,8 23,8 3°,2 4 I ,8

19,7 18,1 49,2

24,5 21,1 4 1 ,2

26,4 22,2 3 8 ,S

37,5 29,0 43,6

36,2

3 2 ,9

3 2 ,3

34,3 3 6 ,4 33,2 4°,0

33,3 29,3 28,7

29,5

30,8 42,5 18,3 46 ,I

33,9

Australien

38,I

38,8

3 8 ,4

37,9

3 2 ,8

4 I ,6

37,5

34,7

Världen.

3°,4

3°,4

3°,4

28,4

3°,5

3°,5

3°,5

26,6

.

Amerika därav Förenta Staterna Kanada 3) Övr. icke-trop. 01nr. 4 ) Tropiska Alnerika . Asien. därav Japan 5 ) Kina m. m. 6 ) Tropiska Asien 7) . Afrika

3 6 ,3 26,7 23,1 36,0 25,6

Källa: i tab. 8 återgivna cif-balanserna ha använts. Det samlnanlagda värdet av importöverskotten har i första kolumnen (för resp. år) satts i relation till totalimporten, exportöverskotten i andra kolumnen i relation till totalexporten och de samlnanlagda import- och exportöverskotten i tredje kolumnen i relation till totala värdet åv utrikeshandeln för resp. område. I den sista kolumnen återges de multilaterala balanserna, beräknade på sätt som beskrivits i avsnittet Källmaterial och beräkningsmetoder. 1) Österrike, Belgien, Tjeckoslovakien, Holland och Schweiz (Sverige har brutits ur denna grupp); 2) Sverige, Norge, Danmark och Finland; 3) Eg. området norr om Förenta Staterna och inrymmer sålunda vid sidan av Kanada ett par ur handelssynpunkt obetydliga områden; 4) Argentina, Paraguay, Uruguay och Falklandsöarna; 5) Japan, Korea och Formosa; 6) Kina, Mandchuriet, Hong Kong, Iran, Irak, Syrien, Libanon jämte ytterligare några icke separat redovisade mindre områden; 7) Indien, Burma, Ceylon och Sydöstasien.


SVBRIGES UTRIKESHANDEL

'113

30 proc. av san1tliga exportöverskott till Förenta Staterna n1en därifrån 1110ttOgO knappt '8 proc. av sina importöverskott. De »nya» länderna sände tvärtoD1 praktiskt taget inga exportöverskott till Förenta Staterna 111en hälTItade SS proc. av sina i111portöverskott från detta land. I förra fallet' skedde en n1ultilateral betalning över Förenta Staterna till Europa, i andra fallet en 111ultilateral kapitalexport från Förenta Staterna över de »nya» länderna till Europa. Import- och exportöverskotten i världshandeln uppgingo under 1928 till ett värde av vardera 10.800 milj. doll. Detta motsvarade, 30 proc. av utrikeshandelns värde. ,On1 n1an i stället som lTIått använder de på sid. 94 beskrivna multilaterala balanserna, får man en något lägre si f fra eller 28. Av dessa balanser, hur de nu beräknas, är elTIellertid en liten del av bilateral karaktär och representerar ett direkt ut j än1nande n1ellan de båda handelspartnerna av andra poster i bytesbalansen. I The N etwork of World Tradel) har man kommit till att år 1928 en sjättedel av import- och exportöverskotten uppvägdes av andra poster i bytesbalansen och sålunda voro av bilateral karaktär. Det lTIultilaterala inslaget i utrikeshandeln varierar elnellertid betydligt för olika länder. Märkligt nog synes detta förhållande icke tidigare ha varit föremål för undersökning. 2 ) I NF:s förutnämnda stora arbeten finnes i varje fall icke ens en antydan 0111 denna sak. Detta torde samn1anhänga med att de där använda nettobalanserna mellan olika olnråden icke låta sig användas för en dylik undersökning. Härför äro näiniigen erforderliga de värden på samtliga in1port- och exportöverskott, som komn1it till användning i våra senaste tabeller. Ett försök att visa i huru hög grad det multilaterala inslaget varierade 1928 och 1938 inoll1 olika olTIrådens utrikeshandel (liksom också förändringarna n1ellan de båda jälnförelseåren) har gjorts i tab. 10. De cifbalanser, som lågo till grund för tab. 8, ha därvid kommit till användning. SOlTI synes ingå i tab. 10 fyra sifferserier. I den första har värdet av samtliga satts i relation till det totala importvärdet. Tabellens siffror visa sålunda hur stor del (procent) av importen, som vederbörande olTIråde under resp. år tog emot fortn av in1portöverskott. Nästa kolun1n visar på SalTIlTIa sätt hur 1) Sid. 87. 2) I Hirschn1anns förut o111nämnda skrift har dock den multilaterala andelen

beräknats för fetTI länder. 8


114

stor del av exporten, son1 gick ut i form av exportöverskott, och den tredje kalun1nen hur stor del import- och exportöverskotten utgjorde av landets hela utrikeshandel. Den sista kolulnnen är av något olikartad karaktär och ger de i ett föregående avsnitt beskrivna 111ultilaterala balanserna. Det rör sig här icke om faktiska importoch exportöverskott, utan siffran anger med variationsmöjlighet från till 100 storleken av det multilaterala inslaget i landets utrikeshandel. Metoden kan kortast beskrivas som en lnätning av i vilken utsträck.ning ett lands balanser lned olika handelspartners avvika från förhållandet 111ellan landets totala import och export. I detta sal11n1anhang begränsa vi oss till siffrorna för 1928. Tabell 10 visar för detta år icke obetydliga skillnader mellan de olika världsdelarna. Det 111ultilaterala inslaget varierar i den ordning de ara uppställda i tabellen från lägst 26,6 för Europa till högst 37,9 för Australien. I förstnän1nda fall utgjorde under 1928 import- och exportöverskotten endast 27,9 proc. av utrikeshandeln mot 38,4 i sistnälllnda. Av större intresse äro emellertid de differenser, SOl11 föreligga nlellan enskilda länder och mindre områden. För att börja med Europa notera vi låga siffror - betydligt under världsgenornsnittet - för san1tliga olnråden utOl11 de nordiska länderna och Sovjetunionen, vilket sistnälnnda land ju endast delvis tillhör vår Gränsen går för övrigt ännu snävare genon1 att inOlll gruppen nort diska länder Sverige och Norge visa låga siffror och det höga medeltalet bäres upp av Danmark och Finland. Å andra sidan kan nämnas, att inom gruppen »övriga» Europa ett par länder finnas, vars siffror något överstiga 30, nämligen de baltiska länderna och utposterna i sydöst, Grekland och Turkiet. I intet fall når dock siffran upp till 33, 111ätt i multilaterala balanser. Det bör observeras, att för Europas vidkolnmande industriländerna genon1gående ha betydligt lägre siffror än övriga o111råden. Gå vi över till Amerika, finna vi'låga siffror beträffa11de de multilaterala balanserna för Förenta Staterna, Kanada och de icke-tropiska jordbruksländerna i Sydamerika. Siffrorna variera nlellan 27,3 och 28,7. För de tropiska delarna av Amerika få vi däremot siffran 32,3, och inlport- och exportöverskotten utgjorde 1928 icke mindre än 37,5 proc. av dessa ol11rådens utrikeshandel. Salnn1a skillnad kan konstateras i Asiens siffror. Det industriali-

°

INGEMAR GERHARD

J


SVERIGES UTRIKESHANDEL

115

serade Japan visar en låg sif fra, 26,4, och sanlnla gäller Kina och övriga icke-tropiska delar av Asien, lTIen de tropiska områdena ha den höga siffran av 38,5 nled en utrikeshandel, SOlTI nälTInda år till drygt 41 proc. bestod av handelsbalanser. Ifråga om Afrika och Australien har någon uppdelning ej skett, eftersonl större olikheter ej föreligga nlelIan de olika olTIrådena, utan samtliga visa höga si f fror. Vad nlan sålunda kan konstatera är, att länder m.ed ett väl utvecklat näringsliv, vare sig de ligga i Europa, Anlerika eller Asien, ha en utrikeshandel, SOlTI kännetecknas av ett relativt litet inslag av multilateralisnl. För de tolv länder, son1 i internationell statistik bruka betecknas S0111 industriländer, och bland vilka utanför Europa återfinnas Förenta Staterna och Japan, representerade år 1928 importoch exportöverskotten endast 27,4 proc. av deras utrikeshandel, och de lTIultilaterala balanserna visade siffran 26,0. Som motsats härtill kunna ställas de tropiska delarna av AlTIerika och Asien jänlte hela Afrika och Australien med 38,8 proc. av utrikeshandeln i fornl av import- och exportöverskott och för de nlultilaterala balanserna siffran 35,4. 1\1an kan också uttrycka saken så, att världens tolv industriländer år 1928 hade en utrikeshandel tre gånger större än det andra här nänlnda onlrådet, ll1en industriländernas handelsbalanser voro endast dubbelt så stora. Den fördelning av det multilaterala inslaget, sonl tab. la ger vid handen, kanske vid första ögonkastet förefaller oväntad. Den har dock en ganska naturlig förklaring, SOlTI erhålles, när 111an närmare granskar balansernas fördelning i de enskilda ländernas utrikeshandel. Man finner därvid, att länder med ett relativt outvecklat näringsliv icke blott ha en förhållandevis liten utrikeshandel utan att den också riktar sig mot ett ganska begränsat antal handelspartners. Några få länder donlinera ofta ett sådant lands utrikeshandel, och i betydande utsträckning äro härvid leverantörer och köpare icke identiska. Taga vi exempel från Afrika, finna vi väldiga il11portöverskott från de olika områdenas 111oderländer. Algeriet och Tunis hämtade 1928 från Frankrike ett importöverskott på 87 milj. doll., representerande 25 proc. av områdets import, och enbart denna balans sålunda lTIotsvarande det totala multilaterala inslaget i industriländernas in1port. På SalTI111a sätt .utgjorde Franska Marockos inlportöverskott från Frankrike drygt 28 proc. av totalimporten, och de italienska besittningarna i Nordafrika hade från Italien ett ilTIportöverskott nlotsva-


rr6

INGEMAR GERHARD

rande 29 proc. av totalilTIporten. I sistnän1nda fall gick samtidigt till Storbritannien ett exportöverskott motsvarande 22 proc. av oll1rådets hela export. Gå vi till Sydafrikanska Unionen finna vi SalTIlTIa år ett importöverskott från England lTIotsvarande 28 proc. av landets totala in1port. l(anske kunna. ett par exempel anföras också från de tropiska delarna av Amerika och Asien. Man behöver icke taga ytterlighetsfall son1 Venezuela, som 1928 till Cura<;ao hade ett exportöverskott motsvarande lTIer än hälften av landets totala export, eller sistnä1TInda område, vars inlportöverskott från Venezuela utgjorde 80 proc. av OlTIrådets totala in1port. Vi kunna i stället taga fasta på det för de tropiska områdena karakteristiska draget nled exportöverskott till F örenta Staterna och ilTIportöverskott från Storbritannien. De tre största handelsolllrådena utgöras här av Brasilien, Indien och Br. Malacka. dessa tre utgjorde enbart de båda nänlnda balanserna resp. 21, 12 och 33 proc. av vederbörande länders totala utrikeshandel år 1928. Dylika ensidigheter karakterisera även övriga länder 111ed ett stort lTIultilateralt inslag. Australiska statsförbundet och Nya Zeeland hade sålunda 1928 balanser lTIed Förenta Staterna och Storbritannien, SOl11 nlotsvarade 17· proc. av deras hela utrikeshandel, och saml11a siffra karakteriserade Sovjetunionens balanser ll1ed de båda nänlnda länderna. För Danmark ·och Finland - de båda nordiska länderna 111ed stor nlultilateralisl11 - utgjorde importöverskotten från Tyskland och exportöverskotten till Storbritannien icke n1indre än 26 proc. av deras hela utrikeshandel. För Sverige var l110tsvarande siffra endast 5 proc., trots att de båda balanserna voro de ojänlförligt största i vår utrikeshandel 1928. När länderna få ett 111era mångsidigt 0ch därvid vanligen i viss utsträckning industrialiserat näringsliv, befinner sig SOl11 regel den n1ultilaterala delen av deras utrikeshandel i sjunkande. I absoluta siffror räknat bli visserligen ilTIport- och exportöverskotten allt större, Inen den totala itnporten och exporten stiger ännu snabbare. Den in- och utgående varustrÖt11rrien blir mer l11ångsidig, antalet handelspartners stiger och de stora, ensidiga balanserna försvinna. Ett viktigt drag i denna utveckling utgör den kraftigt ökade handeln med övriga industriländer. Den stora handeln t11ellan världens industriländer karakteriseras nämligen av ett mindre multilateralt inslag än handeln i övrigt. Förhållandet kan belysas av att de tio europeiska


SVERIGES UTRIKESHANDEL

117

industriländerna år 1928 hade en handel med varandra, S0111 endast till 21 proc. utgjordes av ilnport- och exportöverskott.. Den .högsta siffran visade Schweiz lned 28,S proc, varefter .följde Tjeckoslova.., kien med 25,9 och Sverige nled 25,7 proc. Även dessa toppsiffror ligga SOln synes ett gott stycke under världsgenolnsnittet och satte 1928 i hög grad sin prägel på totalsiffran för den multilaterala andelen av dessa länders utrikeshandel. Vi finna alltså, att när länder utveckla sitt näringsliv, import- och exportöverskotten ej stiga lika hastigt SOln utrikeshandeln ,i sin helhet, varför den nlultilaterala andelen sjunker. Ett liknande förhållande råder mellan nationalinkomst och utrikeshandel, där under en ekonomisk utveckling den förra som regel stiger hastigare än den senare. Av den lägre nlultilaterala andelen i industriländernas utrikeshandel får lnan givetvis ej draga den slutsatsen, att det multilaterala systeinet skulle vara av nlindre betydelse för dessa länder. Det förhåller sig i stället tvärtom son1 regel så, att just tack vare de lnultilaterala balanserna ett sådant land får möjlighet inlportera de råvaror och den utrustning i övrigt, varpå dess utvecklade näringsliv bygger och som betalas nled exportbalanser åt andra håll. Att den multilaterala delen av ett lands utrikeshandel sjunker på grund av att totalsiffrorna för utrikeshandeln stiga hastigare än itnport- och exportöverskotten, nlåste naturligtvis noga skiljas från en annan företeelse, SOln vi i fortsättningen få ·stifta bekantskap nled, näll1ligen den sänkning av import- och exportöverskotten, son1 också brukar leda till minskad multilateralisIn.

Multilateralismen i Sveriges utrikeshandel fram till 1930 . S0111 fran1gått av det föregående, hade 1110t slutet av I92o-talet världens industriländer en relativt låg multilateral andel i sin utrikeshandel. Den uppgick år 1928 för san1t1iga till 26,0 111ätt i 111ultilaterala balanser, och för dessa länder representerade ilnport- och exportöverskotten samma år 27,4 proc. av deras totala utrikeshandel. Båda siffrorna ligga ett gott stycke under varIdssiffran, SOln samma år var 28,4 resp. 30,4. Sverige inräknas som bekant bland världens industriländer. Det


118

INGEMAR GERHARD

lnultilaterala inslaget i vårt lands utrikeshandel var en1ellertid 1928 icke oväsentligt större än för något annat industriland. De lnultilaterala balanserna visa sålunda för nälnnda år siffran 28,9, och detta var t. o. m. något mer än genolnsnittet för hela världen. Ilnport- och exportöverskotten utgjorde 1928 29,1 proc. av Sveriges utrikeshandel, och denna siffra överträffades bland industriländerna endast av Storbritannien, där andelen låg obetydligt högre eller vid 29,4 proc. Vid denna jämförelse måste emellertid beaktas, att beräkningen för Sveriges vidkommande avser inköps- och försäljningsländer, medan flertalet övriga länder redan vid denna tidpunkt övergått till länderredovisning efter ursprung och förbrukning. Som redan i annat salnlnanhang nämnts, ger denna senare redovisningsprincip, när den fr. o. tn. år 1936 kommer till användning, ett större lnultilateralt inslag i Sveriges utrikeshandel än fördelningen på inköps- och försäljningsländer. Till en del fraingår detta redan av NF:s världsstatistik för 1928. Om man i stället för ilnportstatistiken med dess cif-balanser bearbetar exportstatistiken med dess fob-balanser, erhålles, såsoln i ett tidigare avsnitt utretts, för Sveriges vidkommande en gruppering, som ganska nära ansluter sig till en gruppering efter l:lrsprungs- och förbrukningsländer. Med denna beräkningsmetod stiger import- och exportöverskottens andel av den svenska utrikeshandeln år 1928 till 33,6 proc. Vi kunna alltså konstatera, att 1928 det multilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel var icke obetydligt större än för övriga industriländer. Dock skilde å andra sidan ett långt steg mellan den svenska siffran och siffrorna för relativt ensidiga råvaru- och livs111edelsproducenter som Afrika, Australien, de tropiska delarna av Alnerika och Asien samt våra egna grannländer Danmark och Finland. Den världsstatistik, varpå de ovan nämnda beräkningarna grundats, omfattar endast 1928, 1935 och 1938. Att för ett antal andra år utarbeta en motsvarande statistik torde ligga utanför lnöjligheterna för en enskild person och blir för tidigare år icke blott mycket arbetskrävande utan också synnerligen vanskligt på grund av stora brister ländernas handelsstatistik. 1 ) .En undersökning av det 111ultilaterala inslaget i Sveriges 1) Det kan nämnas, att NF:s International Trade Statistics utkon1111it sedan 1933 och att tidigare NF publicerat internationell handelsstatistik i olika sammanhang, den första avseende åren 1924-26 i Memorandun1 on Balance of PaYlnents and Foreign Trade Balances.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

119

utrikeshandel lnåste därför bygga på den svenska handelsstatistiken. Som i ett tidigare avsnitt framhållits, är denna användbar för ändalnålet först fr. o. nl. 1905, då länderredovisningen otnlades från sista inlastningsland till inköpsland, resp. från första lossningsland till försäljningsland. IGenom att den svenska handelsstatistiken - i likhet n1ed nästan alla länders - räknar importvärdet cif och exportvärdet fob, kO.lnma balanserna att visa en skev fördelning mellan importoch exportöverskott. De förra förstoras nledan de senare förnlinskas. De tillåta etnellertid en jämförelse mellan olika perioder, och om det totala multilaterala inslaget, räknat som summan av import- och exportöverskott, ge de ett i stort sett korrekt besked. De speciella nlultilaterala balanser, som tidigare beskrivits, låta sig givetvis lika väl använda på dessa cif-fob-värden som på de tidigare ur världsstatistiken hänltade cif-värdena. Förhållandet lnellan de olika typerna av balanser kan illustreras med några uppgifter för år 1928. Nämnda år utgjorde enligt den i föregående avsnitt använda världsstatistiken ilnport- och exportöverskotten 29,1 proc. av värdet av Sveriges utrikeshandel. Med användande enbart av svensk handelsstatistik blir lnotsvarande siffra 30,0. Skillnaden är som synes liten och torde i huvudsak förklaras av att världsstatistiken, sådan den publicerats av NF, ej noterar lägre värden än en n1iljon gulddollars. På samma sätt visar den multilaterala balansen för Sverige siffran 28,9 enligt världsstatistiken mot 29,9 enligt svensk statistik. Fördelningen mellan import- och exportöverskott blir däremot, som man kan vänta, något olika. Enligt världsstatistiken utgjorde 1928 importöverskotten endast 29,4 proc. av den svenska ilnporten lnot 32,8 enligt den svenska' statistiken. Omvänt omfattade exportöverskotten enligt yärldsstatistiken 28,7 proc. av Sveriges export 1110t endast 27, I proc. enligt svensk statisti·k. Samlna förhållande såväl mellan totalbalanser SOIU mellan import- och balanser erhålles vid en jänlförelse mellan världsstatistiken och svensk statistik de båda övriga år, 1935 och 1938, som den förstnämnda existerar. Beräkningarna över det nlultilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel under 19°5-1938 återfinnas i tab. I I, 12 och 13. Periodindelningen är densan1ma i de tre tabellerna. l)en första ger dels totalsif fror för den svenska utrikeshandelns värdelnässiga utveckling, dels värdena för de sammanlagda inlport- och exportöverskotten jämte


120

INGEMAR GERHARD

Tab. 11.

Multilateralismen i Sveriges utrikeshandel 1905-1938 (årsmedeltal) utrikeshandel (milj. kr.)

Period

I import

export

I

r

I

!

3

I I I

balans (+-)

milj. kr. 4

I

5

I

68 5,6 60 -81,5 19°,7 1.068,3 1.393,3 +3 2 5,0 25 2,1 2.924, I 1.927,1 -997,0 1.4 19,3 43 0 ,6 1.3°7,7 1.202,8 -1°4,9 1.594,0 1.53 6 ,9 -57,1 4 80 ,5 1.624, I 1·495,0 - 129,1 5 2 3,5 1.25 8,0 1. 156,5 -101,5 3 6 5,3 1.946,0 1.786,0 -160,0 493,6

I

1.94 6

I

I

Över· Summa Summa skottens skottens import- I e;xportandel andel andel av Multiöverskott överskott av im- av ex- I utrikes- laterala porten I porten handeln balanser I

4)

19°5/ 1 4 19 15/ 18 19 19/ 20 19 21 / 2 5 19 26 / 28 19 29/3 1 193 2 /35 193 6 /3 8 193 6 /3 8

2

II

,°1 .1.786,°1-160,°1

55 1 ,4\

procenttal 6

I

7

I

8

I

9

I

18, I

23,3 33,7 3 8 ,0

394,4 263,8

48,5 3 2 ,9 3°,1 32,2 29,0

4 1 ,4 21,9 27,1 27,5 26,4 22,8

333,6

25,4

18,7

29,4 26,1 22,2

39 1 ,4\

28,31

21,91

25.3\

1°9,2 577,1 422 ,2 3 2 5,7 4 2 3,4

27,8 23,6

3°,1 28,9

ro

24,4 4 2 ,9 36,1 3°,0 28,8 29,6 25,9 21,4 24,5

Källa: SOS Handel, årg. 1905-:-1938. I kol. 5 och 6 ha sumlnerats samtliga import- resp. exportöverskott. Balanserna äro därvid beräknade efter cif-värdet för import och fobvärdet för export. Lände.rgrupperingen gäller inköp och försäljning, varjämte längst ned återfinnes gruppering efter ursprung och förbrukning för 1936/38. I kol. 7 har summan av samtliga importöverskott satts i relation till totalimporten, i kol. 8 på samma sätt exportöverskotten i relation till totalexporten och i kol. 9 summan av import- och exportöverskott i relation till utrikeshandelns totalvärde. Kol. 10 innehåller uppgift om de multilaterala balanserna, för vars beräknande redogjorts i avsnittet Källmaterial och redovisningsmetoder.

deras andel av in1port, export, resp. total utrikeshandel. Den sista kolu111nen i tabellen visar de n1ultilaterala balanserna. 12 ger i111port- och exportöverskottens fördelning på viktigare handelsQmråden under de olika perioderna .och tab. 13 handelsbalanserna mellan Sverige och viktigare länder under san1ma tid. Denna sista tabell visar sålunda i n10tsats till de båda föregående icke samtliga ilnportoch exportöverskott utan endast nettobalanserna lnellan de olika områdena. Det världsnlultilaterala systen1et var, S 0111 i annat samlnanhang nämnts, i sina stora drag färdigbyggt redan i början av innevarande sekel. Detsan1111a kan sägas on1 de viktigare multilaterala inslagen i Sveriges utrikeshandel. Om vi till en början ägna intresset åt perioden 19°5-14, fraingår av tab. 12, att Sverige då huvudsakligen hälntade sina i111portöverskott från Europa (69 proc.) och Alnerika (29


SVERIGES UTRl1(ESHANDEL

121

proc.). För de tre övriga världsdelarna tillsall1n1ans understeg andelen 2 proc. Våra europeiska ilnportöverskott dOll1inerades, som fraingår av tab. 13, av ett enda land, Tyskland, och detta har förblivit ett av de 111est karakteristiska inslagen i de svenska handelsbalanserna. Under 1905/14 uppgick Sveriges årliga ilnportöverskott från Tyskland till 112,6 n1ilj. kr., vilket motsvarade i det närn1aste 60 proc. av Sveriges samtliga ilnportöverskott under denna period och 16,4 proc. av vårt lands totala import. I jämförelse härlned spelade övriga europeiska importöverskott, härrörande huvudsakligen från Ryssland, I talien och Schweiz, en underordnad roll. Det andra stora. erhöll ·Sverige SOln nälnnts under denna period från Amerika, och härvid spelade Förenta Staterna en roll jäll1förlig n1ed Tysklands i Europa. Vårt in1portöverskott från Förenta Staterna uppgick under nu ifrågavarande period till i genon1snitt 37,7 111ilj. kr. per år, lnotsvarande 20 proc. av san1tliga in1portöverskott. Även detta importöverskott har förblivit ett bestående och viktigt inslag i det svenska multilaterala systemet - under 1}ela perioden 19°5-1938 hade Sverige endast vid ett tillfälle, år 1933, exportöverskott till Förenta Staterna. Även in1portöverskotten från el! rad övriga alnerikanska stater ha allt sedan seklets början varit av stor betydelse för Sveriges utrikeshandel. De uppgingo 1905/14 till 19 lnilj. kr. och härrörde huvudsakligen från Brasilien och Argentina. Det stora in1portöverskottet av chilenska produkter frainträder först vid Ilandelsstatistikens omläggning till ursprungs- och förbrukningsländer. Sveriges ilnportöverskott från övriga världsdelar voro som nälnnts obetydliga. Fördelningen på inköps- och försäljningsländer dolde betydande in1portöverskott av varor av asiatiskt ursprung. Det från Britt. Indien framträdde dock redan från periodens början och då lned det relativt ansenliga beloppet av 2.7 lnilj. kr. Exportöverskotten i Sveriges utrikeshandel voro under perioden 1905/14 liksoln också i fortsättningen koncentrerade till Europa. I)rygt tre fjärdedelar av alla svenska exportöverskott nådde 1905/14 icke längre än till den egna världsdelen. Det största gick då, liksom även i fortsättningen, till Storbritannien, lnen nästan lika stort var vårt exportöverskott till de nordiska grannarna. Ett tredje större exportöverskott gick till Frankrike. Samtliga tre ha blivit bestående inslag i det svenska l11ultilaterala systemet. De utgjorde 1905/14


INGEMAR GERHARD

122

Tab. 12. Import- och exportöverskottens fördelning i Sveriges utrikeshandel 1905-1938 (proc.) I

Amerika

Europa

I

Period

I

A. Importöverskott

19 5/14 0

1

19 1 5/ 18 19 19/ 20 19 21 / 2 5 19 26 / 28 19 2 9/3 1 193 2 /35 193 6 /3 8 193 6 /3 8

B.

1,0 2,1

62,6 19,8 29,2

9,6 7,8 5,6 1,6

1

0,51

68,9 66,9

39,9 1,3 64,1 5,2 12,6 6,5 77,0 12,0

55,3

10,4 72,1

81'61

5,7 20,6

0,5

0,0 0,1

3 6 ,71

11,°14 8 ,21

16,31

23,1139,41 10 ,6\

0,71

I, I

1,4 6,5 0,3 2,1 0,3 7,0 1,9 9,8 2,6 10,21 4,9 5,5 15,4 5,7 12,41

11,4 1,5

7,7

5,0 100,01 0,8 100,°1I I 2,9 100,0 5,0 100,0 100,0 4,4 100,0 4,3 100,0

7,°1

2,41 100,0

44,0 59,6

34,9 12,4 15,1 16,8 19,8

3°,3 3 8 ,7 4 6 ,5 4 6,0

1936/38 \ 32, I

37,9 3°,1

I

I I I

100,01 I 0,2, 100,0 0,7 100,0 100,0 100,0 100,0 -

23,5 15,9

35,0

AustraSumma I lien

75,6 5 6 ,5 35,7 17,7 27,3 11,8 23,0 12,7 18,4 6,7 27,3

55,0 61,8

2,7 6,4

Asien Afrika

\

5,4 69,0 1,0 22,9

4 8 ,71

19,8

8,2 19,8 15,9 23,2 13,9 13,1 9,0 4,8

9,4 22,5 13,0 16,3

53,1 43,5 19,4 9,6 11,2

I, I

Exportöverskott

19 0 5/ 14 19 1 5/ 18 19 19/ 20 19 21 / 25 19 26 / 28 19 29/3 1 193 2 /35 193 6 /3 8

I

Förenta Övriga Nor-I Iu-. \ Övriga I denl ) dustn- Europa Total Staterna IAmerika Total europa2 )

I

75'71 95,3 81,1

29,2

1,5 1,2

0,3 0,1

2,9 0,2 0,1 0,0 0,0

-

°'°1

1

:::::1

I

100,°1

I -

-

I 1,4 0,3 0,3 1,9 2,6

74,3 75,5 75,9 66,7 69,9

1,8

-

4,9 3,7 5,7

3,61 8 4,41

-I

0,61 0,61 5,61

8'51

8.·7 7,6 6,7 7,0 8,0

6'41

1°°'°1

3'71

A nm. Beräkningen grundar sig på fördelningen av de i tab. I l angivna ciffob-balanserna och avse sålunda inköps- och försäljningsländer. För perioden 1936/38 anges fördelningen också efter ursprungs- och förbrukningsländer (sista raden i varje tabellhalva). i) Danmark, Norge, Finland och Island. 2) Storbritannien (jämte Norra Irland och Eire), Frankrike, Holland, Belgien (jämte fr. o. m. 1919 Luxemburg), Tyskland, Österrike, Schweiz, Italien och Tjeckoslovakien (separat fr. o. m. 1919).

icke långt ifrån 60 proc. av samtliga svenska exportöverskott och intaga därmed samn1a ställning som balansen gentelTIot Tyskland på ilnportens område. Europeiska exportöverskott aven mindre ordning gällde Belgien och Spanien samt en rad länder i Sydösteuropa som 'rurkiet, Grekland, Bulgarien m. fl. nådde som Icke fullt en fj ärdedel av de svenska nälnnts under nu ifrågavarande period utanför Europa. Viktigast


SVERIGES UTRIKESHANDEL

12 3

voro de, S01TI gingo till Afrika, ll1en även de till Asien och Australien voro av betydelse. De ha även i fortsättningen utgjort viktiga lTIultilaterala inslag i den svenska utrikeshandeln, dock att grupperingen fr. o. 111. 1936 efter ursprungs- och förbrukningsländer reducerat två av delTI, nämligen dem till Asien och Australien. Exportöverskotten t,ill An1erika voro såväl under denna S0111 följande perioder av underordnad betydelse. IlTIport- och exportöverskotten utgjorde 19°5/14, såsom fralTIgår av tab. l l, endast 23,3 proc. av Sveriges utrikeshandel. De n1ultilaterala balanserna visa en något högre sif fra eller 24,4. Bakom dessa l11edeltal dölja sig en1ellertid ganska betydande förändringar, framför allt att den lTIultilaterala andelen var i sjunkande. Sverige befann sig under denna period i ett skede, då nationalinkon1sten utvecklades hastigare än utrikeshandeln och denna i sin tur hastigare än in1portoch exportöverskotten. De sistnälTInda stego från 290 n1ilj. kr. år 1905 till 317 n1ilj. 1914, men utrikeshandeln steg i så mycket hastigare takt, att deras andel av denna sjönk från 2B till 21 proc. De laterala balanserna nedgingo san1tidigt från 3 I till 21. Det viktigaste draget bakolTI denna utveckling var, att de stora in1portöverskott, SOlTI fram till 1910 'samlTIanhängde med den svenska kapitalilTIporten, fr. o. n1. sistnän1nda år gingo kraftigt tillbaka, san1tidigt som exportöverskotten hastigt ökade. Från 1905 till 1909 sjönko ilTIportöverskotten endast obetydligt från 21 I till 197 n1ilj. kr. 111en gingo därefter ned till 171 milj. kr. 1912 och 136 milj. 1914. Exportöverskotten återigen stego från 53 milj. 1909 till I0S milj. påföljande år och fortsatte därefter upp till 181 lnilj. 1914. In1portöverskottens andel av importen reducerades från 36 proc. 1905 till 19 proc. 1914 samtidigt som exportöverskottens andel av exporten steg från 18 till 24 proc. . De onormala förhållanden, son1 det första världskriget medförde för den svenska utrikeshandeln, återspeglas tydligt i våra tabeller. Redan under år 1914 uppstod ett mindre exportöverskott i den svenska utrikeshandeln, uppgående till 45 n1ilj. kr., och detta 111ångdubblades under de följande åren. Som framgår av tab. I I, utgjorde 1915/ 18 exportöverskotten icke 111indre än 325 milj. kr. per år. Till sina handelspartners hade Sverige under denna period exportöverskott på samlTIanlagt icke lnindre än 577 milj. kr. per år, vilket betydde att den' svenska exporten till hela 41 proc. gick ut i form


12 4

Tab. 13.

Områden

INGEMAR GERHARD

Handelsbalanserna mellan Sverige och viktigare länder 1'905-1938 (milj. kr.)

I I

\ Urspr.förbrukn.

Inköps- och försäljningsländer 19 0 5/ 1 4

I 19 1 5/ 18 I I

1919/20

I 19 21 / 25 I 19 26 / 28 I 19 29/3 1 I 193 2 /35 I 193 6 /3 8

193 6 /3 8

Tyskland. o. o -112,6 +4°,2 -226,7 -212,0 -272,2 -3 13,2 -196,9 - 16 3,9 -119,9 Storbritannien!) +24,0 + 13 1,8 - 123,8 +66,3 +160,6 +129,9 +66,6 +74,4 + 16 5,6 Frankrike +16,4 +5°,4 +77,1 +4 2 ,6 +26,5 +35,7 +25,1 +15,9 +14,2 Belgien 2 ) • -4,9 -27,0 -28,1 +4,8 -0,2 +5,1 +6,5 +29.7 +13,0 Övr. lnd.-eur. 3 ) -3,2 +7 1 ,6 -42,8 -20,6 -20,1 -37,9 -34,5 -7 1 ,9 -43,6 Norden 4 ) . +6,6 +37,9 +57,8 +4 6 ,7 +85,2 +122,4 +23,6 +111,4 +10,9 Sovj etunionen o. Baltikunl -1,4 +7 1,0 +24,1 +44,2 +21,3 +20,7 +9,8 +5,7 Polen o. Danzig 5 ) +3,5 +3,7 -18,0 -26,8 -3 1 ,0 -3 8,0 -3 8 ,9 Övriga Europa . +6,0 +15,8 +24,0 +21,8 +3°,0 +23,8 -3,0 -16,8 +8,3 Europa. Förenta Staterna Kanada nfexiko. Argentina Brasilien. I Chile. Övr. Amerika. Amerika. Britt. Indien. t I

Kina . J apan Övr. Asien.

-4 8 ,9 +49 I ,8 -224,5 -37,7 -133,9 +0,6 +0,7 -0,1 +0,4 -5,7 -3 1 ,9 -10,7 -19,6 -2,6 +0,1 -1,1 -1,3

- 61 7,4 -2,5 -1,2 -120,6 -37,7 -4,1 -16,7

-34,2 -83,3 -8,7 +2,3 -24,8 -25,6 +0,1 -7,7

-29,3 - I 03,5 -I22,II-I22,7 -45,9 -7,1 +4,2 -27,1 -37,5 +2,1 -8,9

-5 8,7

-16,2 -101,6

-3,3 +6,5 -20,9 -26,5

+0,4 +2,9 -16,0 -20,4 +0,6 -4,1

+7,4 -5,6

-54,I -I88,7 -800,2 -I47,7 -I20,2 -IOI,I -2,7 +0,9 +3,8 +2,2

-0,4 +0,2 +10,1 -0,5

-1,1 +4,0 -i- I 5,7 -29,3

+4,.5 +6,1 -12,2 -14,2 +2,2 -0,7

+2,4 +6,6 +18,3 +4,1

+5,4 +8,9 +16,5 +12,0

+4,5 +9,0 +10,5 +9,3

+5,3 +11,4 +12,1 +11,8

+4,1 +5,0 +21,1 +9,0

-7,7 -19,9 +17,6 -26,5 -36,5

Asien.

+4,2

+9,4

-Io,71 +3 I ,4

+4 2 ,8

+33,3

+II,9

+8,2

+35,9

+24,9

+28,4

+27,7

+4 0 • 6 1 +-39,2 +2I,2 +25,I

+5,4

+4,3

+2,4

+20,7

+2I,3

+I4,5

+II,6

Världen.

-45,9

-52,8 -II5,9 - 2I5,I

Aj1/ika Australien

+64,9 -89,8 -6,7 -4,8 -24,8 -19,5 -23,6

-8I,5 +3 25,0 -997,0 - I 04,9

+I4,2

+23,5 +3,2

-57,I - I2 9,I -IOI,5 -I60,0 -I60,0

Källa: SOS Handel, årg. 19°5-1938. Genom att balanserna beräknats på grundvaf av cif-värden för importen och fob-värden för exporten uppträda importöverskotten i tabellen större och exportöverskotten lnindre än de iverkligheten äro. J ämförelsen mellan olika perioder påverkas ej härav. l) Inkl. Norra Irland och Eireo 2) lnkl. Luxemburg fr. o. m. 19 19. 3) Holland, Österrike, Schweiz, Italien och Tjeckoslovakien (separat fr. o. m. 1919). 4) Danmark, Norge, Finland och Island. 5) Danzig fr. o. m. 19230


SVERIGES UTRIKESHANDEL

125

av exportöverskott. Under den närlnast föregående perioden hade 1110tsvarande siffra endast varit 18 proc. I kronor räknat ökade även i111portöverskotten kraftigt under denna period, dock ej fullt i takt lned i111porten. N edgången i deras andel av linporten var dock ganska nlåttlig, nän1ligen från 28 proc. under perioden 1905/14 till 24 proc. under första världskriget. Salnnlanlagt stego balanserna i den svenska utrikeshandeln från 300 milj. kr. per år under perioden 1905/14 till 830 milj. kr. 1915/18 - en även lned hänsyn tagen till det sjunkande penningvärdet oerhört kraftig ökning. Balansernas andel av utrikeshandeln steg sa111tidigt från 23 till 34 proc. Dessa stora in1port- och exportöverskott under första världskriget voro av utpräglat lnultilateral karaktär. SOln fraIngår av tab .. 12 ökades Europas andel av de svenska exportöverskotten från i runt tal 75 proc. 1905/14 till 95 proc. 1915/18. Sa111tidigt minskades Europas andel av våra ilnportöverskott från 69 till endast 23 proc. Som leverantör inträdde i stället Amerika, vars andel av Sveriges importöverskott steg från 29 till 76 proc., och intog därined den plats, som förut hållits av Europa. Det första världskriget karakteriserades sålunda för den svenska utrikeshandelns vidkommande av kraftigt stigande importöverskott från Amerika och då i främsta rummet från Förenta Staterna - i jämförelse med närmast föregående period en uppgång från 38 till 134 milj. kr. per år. Den andra huvudtendensen utgjordes av kraftigt ökade exportöverskott till Europa. Det traditionella importöverskottet från Tyskland vändes under dessa år i ett ganska betydande exportöverskott, och till Storbritannien ökades i jälnförelse lned föregående period exportöverskottet från' 24 till 132 mil j. kr. Den multilaterala karaktären i denna utveckling belyses av att lnedan ilnport- och exportöverskottens andel av utrikeshandeln steg från 23 proc. 1905/14 till 34 proc. 1915/18, ökade de multilaterala balanserna mycket kraftigare eller från 24 till 43. Åren närmast efter första världskriget, 1919/20, hade på den svenska utrikeshandeln en inverkan, som i mycket var rakt nlotsatt krigsårens. Under dessa båda efterkrigsår fylldes de tömda lagren och förnyades den förslitna produktionsutrustningen. Krigsårens stora exportöverskott ersattes av ännu väldigare importöverskott, uppgående till icke lnindre än i runt tal 1.000 milj. kr. per år. Europas andel av de svenska importöverskotten, son1 under kriget


126

INGEMAR GERHARD

nedgått till endast 23 proc., steg 1919/20 ånyo och nådde 40 proc., en siffra SOlU dock fortfarande låg betydligt under den normala. Tyskland återtog under dessa år sin traditionella ställning S0111 nettoleverantör till Sverige, och vårt in1portöverskott från detta land nådde den aktningsvärda siffran av 227 luilj. kr. per år.. Å andra sidan lälunade Storbritannien under dessa år sin norluala ställning son1 nettoimportör av svenska produkter och bidrog i stället till de stora svenska importöverskotten med 124 n1ilj. kr. per år. Även Sveriges in1portöverskott från en rad andra europeiska industriländer voro under dessa båda efterkrigsår betydligt större än nor111alt. Även 0111 sålunda Europa under nu ifrågavarande år i hög grad ökade sina exportöverskott till Sverige, kvarstod fortfarande An1erikas under krigsåren erhållna ställning SOlU den störste tören. Icke luindre än 57 proc. av san1t1iga svenska importöverskott 19 1 9/ 20 komn10 från Aluerika, och därav huvuddelen från Staterna. Vårt iluportöverskott från sistnälunda land uppgick till 617 111ilj. kr. per .år, motsvarande en dryg felntedel av hela den svenska iluporten. Anluärkningsvärt är också det stora in1portöverskottet från Argentina på 120 luilj. kr. . Om Sveriges exportöverskott gäller för 1919/20, att de liksom under krigsåren i onormalt stor utsträckning voro koncentrerade till Europa, nän1ligen till 81 proc. Dock återtogo Asien, Afrika och Australien en god del av sin förkrigsställning bland de svenska exportöverskotten. Deras andel hade 1915/18 endast utgjort 4,4 proc. men steg nu till 18,6 proc., medan förkrigssiffran var 22,9. I övrigt kan framhållas, att 1919/20 den multilaterala karaktären inon1 Sveriges utrikeshandel icke var lika utpräglad S0111 under krigsåren. Import- och exportöverskottens andel av utrikeshandeln steg visserligen ytterligare och nådde den imponerande siffran av 38 proc., IUOt icke fullt 34 proc. under krigsåren. :För de multilaterala balanserna sjönk därelTIot siffran från 43 under 1915/18 till 36 Under sistnälunda år voro balanserna sålunda icke så utpräglat n1ultilaterala som under krigsåren utan betydligt jämnare fördelade n1ellan olika handelspartners. Perioden 1921/25 betydde för den svenska utrikeshandeln i 111ånga hänseenden en återgång till förkrigsläget - detta var ju för övrigt en alIn1än tendens inon1 den internationella ekonomiska utvecklingen och gällde icke endast utrikeshandeln. Sveriges utrikeshandel kom


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

12 7

sålunda under nu ifrågavarande period att liksom före kriget karakteriseras av ett lnycket måttligt ilnportöverskott. Det uppgick till IOS n1ilj. kr. per år, och eftersom beloppet lllotsvarar endast 8,7 proc. av exportvärdet, var detta itnportöverskott endast av fortnell natur och berodde på beräkningsmetoderna i handelsstatistiken. Cif-balanser skulle troligen ha visat ett n1indre exportöverskott under denna period. Blai1d de svenska il11portöverskotten under 1921/25 återtog Europa stort sett sin ställning från före kriget. Dess andel steg till 64 proc., vilket dock fortfarande låg under förkrigssiffran 69. Samtidigt nedgick An1erikas andel från den onorn1ala storleken på 76 proc. under kriget och 57 under de båda följande åren till 36 proc. 1921 / 2 5. Även denna si·stnämnda siffra låg dock icke obetydligt över förkrigsandelen på 29 proc. )n1portöverskottens fördelning på olika .länder kOln att i stort· sett motsvara förkrigsläget. Sålunda dOlninerade 'tyskland vårt importöverskott från Europa lned 212 milj. kr. per år n10t 64 n1il j. för samtliga övriga europeiska länder. Bland dessa sistnän1nda n1ärktes en rad mindre industriländer som Schweiz, Holland, Österrike och det nya Tjeckoslovakien. Ett nytt, ganska betydande itnportöverskott hade därj än1te uppstått i vår handel n1ed Dantnark. Det existerade dock endast när man son1 här l11edräknar den danska transitexporten till vårt land. Bland de alnerikanska ilnportöverskotten intog Förenta Staterna likson1 tidigare en dominerande ställning med en årssiffra på 83 milj. kr., men i jän1förelse lned förkrigsläget hade länder SOln Brasilien och Argentina fått ökad betydelse SOln nettoleverantörer till Sverige. Även bland de svenska exportöverskotten blev under 1921/25 Europas ställning i stort sett återförd till förkrigsläget. 11en stora andelen på 95 proc. under kriget och 81 proc. de båda åren närn1ast efter reducerades nu till 74 proc., vilket t. o. In. var något lnindre än för perioden 1905/14. Storbritannien återtog sin traditionella ställning som mottagare av svenskt exportöverskott, vilket 1921/25 uppgick till 66 milj. kr. per år. De båda andra stora exportöverskotten på Europa gällde liksoln tidigare Frankrike och de nordiska grannarna. Att i sistnämnda fall Danmark övergått till att vara nettoexportör till Sverige har redan omnämnts. Nya större svenska exportöverskott uppstodo under denna period till Sovjetunionen och Spanien, varjämte likson1 tidigare de agrara delarna av Sydösteuropa


128

INGEMAR GERHARD

mottogo lnindre svenska Till .l\sien, Afrika och Australien gingo under denna period 23,8 proc. av de svenska exportöverskotten, en något högre siffra än förkrigstidens 22,9 proc. Det lTIultilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel var under perioden 1921/25 betydande. Import- och exportöverskotten utgjorde 30 proc. av utrikeshandelns värde, och de lTIultilaterala balanserna visade samma siffra. I båda fall utgjorde detta en ganska betydande höjning gentenl0t 1905/14 och motsvarade närlTIast det läge, S0111 rådde i början av sistnämnda period. 192o-talet visade även i fortsättningen en lnycket gynnsanl utveckling för den svenska utrikeshandeln och frainför allt då för exporten. Importöverskottet reducerades från I0S milj. kr. per år under 1921/25 till 57 milj. under 1926/28. Tages hänsyn till den olika beräkningen av import- och exportvärden, betydde sistnämnda sif fra att i verkligheten ett icke obetydligt exportöverskott förelåg, och denna svenska kapitalexport förstärktes av övriga poster i bytesbalansen. Den har för nu ifrågavarande treårsperiod beräknats till icke lTIindre än IS0 n1ilj. kr. per år. 1 ) Inriktningen av de svenska handelsbalanserna företedde icke någon större förändring under denna period. Importöverskotten hälntade Sverige sålunda till icke fullt 73 proc. från Europa. Siffran är högre än under närlnast föregående period och även något högre än förkrigssiffran, S0111 var 69 proc. .LL\merikas andel av våra inlportöverskott utgjorde 1926/28 27 proc. och' var därmed återförd till en något lägre nivå än före kriget. Från övriga tre världsdelar voro i111portöverskotten likson1 tidigare obetydliga - de uppgingo 1926/28 endast till 0, I proc. Ifråga Oln fördelningen på enskilda länder gällde i likhet lned tidigare, att Tyskland lned 272 nlilj. kr. och Förenta Staterna med 46 lTIilj. voro de största leverantörerna av Sveriges ilnportöverskott. Den redan under närmast föregående period konstaterade ökningen av Sydanlerikas andel fortsatte, så att Brasilien lned 26 milj. och Argentina lned 25 111ilj. kr. tillsammans kOll1mo upp i en högre siffra än 1-1"'örenta Staterna. Av de svenska importöverskotten från Alnerika svarade l-:;örenta Staterna nu endast för en dryg tredjedel mot över hälften under den närrilast föregående perioden och dryga två tredjedelar före kriget. Andra svenska ilnportöverskott av betydelse kOlnmo 1) Medd. från Konjunkturinstitutet, ser. B: 7, tab.

10.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

12 9

liks0111 tidigare från Dann1ark san1t en rad n1indre europeiska industriländer. Även Sveriges exportöverskott visade 1926/28 en fördelning, SOln i stort sett lTIotsvarade det tidigare läget. Europas andel uppgick sålunda liks0111 under föregående period till 0111kring 75 proc., vilket ju också var förkrigssiffran. För Asien, Afrika och Australien var sif fran 22 proc., vilket likaså överensstälnde lTIed förkrigsläget. Den utan j än1förelse störste n10ttagaren var liks0111 tidigare Storbritannien med 160 lnilj. kr. per år, lnotsvarande 38 proc. av samtliga svenska exportöverskott under denna period. Liksom förut var också exportöverskottet till de nordiska grannländerna betydande och uppgick för Norges vidkon1n1ande till 31 milj. kr. och för Finlands till 33 lTIilj. Det senare betydde en kraftig ökning i jälnförelse n1ed när111ast föregående period och en förändring i förhållande till förkrigstiden, då vi hade ett litet importöverskott från detta land, närmast av transitkaraktär. På fjärde plats följde Spanien med 28 lnilj. kr., vilket land därnled gått förbi Frankrike, vars siffra var 27 n1ilj. kr. Exportöverskottet till Sovj etunionen uppgick till 18 milj., och nämnas bör också Japan n1ed 17 n1ilj. kr. De sju här nämnda länderna lTIOttOgo 1926/28 svenska exportöverskott till ett värde av 314 n1ilj. kr., motsvarande tre fjärdedelar av samtliga svenska exportöverskott. Därutöver kan nälnnas, att till en rad agrariänder i Sydösteuropa liksom tidigare riktades mindre svenska exportöverskott. Balanserna i den svenska utrikeshandeln stego från i runt tal 750 milj. kr. årligen under perioden 1921/25 till icke, mindre än 900 lnilj. kr. under 1926/28. Värdet av Sveriges utrikeshandel steg en1ellertid ännu något snabbare, varför balansernas andel av utrikeshandeln sjönk något, näi111igen, från 30, I till 28,9 proc. En lTIotsvarande nedgång ägde run1 i de lnultilaterala balanserna, nän1ligen från 30,0 till 28,8. Son1 vi i ett tidigare salnmanhang sett, var dock denna svenska siffra vid en internationell jälTIförelse att betrakta S0111 hög och översteg övriga industriländers. 0111 den följande i våra tabeller upptagna perioden, omfattande åren 1929-1931, skall i korthet endast sägas, att den bildar övergången till det ur världshandelns och n1ultilateralislTIenS synpunkt helt olika läget under 1930-talet. Vad först år 1929 beträffar, ansluter det sig ganska nära till den föregående' perioden och betecknar i många hänseenden toppen på den under senare delen av 1920-talet 9


13°

INGEMAR GERHARD

pågående utvecklingen. Ur denna synpunkt skulle året nlycket väl ha kunnat inräknas i närmast föregående period. Å andra sidan inträdde redan under 1929 vissa förändringar i världshandeln. De torde till en del ha samnlanhängt med den under senare delen av 1928 hastigt avstannande kapitalexporten från Förenta Staterna och börskrisen i detta land fram på hösten. För Sveriges vidkomn1ande kan nämnas, att under 1929 såväl ilnport- och exportöverskottens andel av utrikeshandelns värde som de multilaterala balanserna uppvisade betydligt lägre si f f ror i jälnförelse med icke blott 1928 utan också treårsperioden 1926/28. Trots att från 1928 till 1929 utrikeshandelns värde steg 1ned 312 milj. k!". reducerades i11lport- och exportöverskotten något, nämligen med 9 1nilj. kr. År 1930 blir denna utveckling tydligare. Exportöverskotten minskas då från drygt 500 milj. kr. 1929 till 400 milj. 1930 för att påföljande år sjunka ned till knappa 280 milj. Importbalanserna hålla sin ställning ännu sistnämnda år Inen börja därpå hastigt gå ned. Till denna utveckling återkolnma vi i ett senare avsnitt, där Inultilateralis111en under 1930talet behandlas. 'Vid en jämförelse Ined 1920-talet kOlnnler därvid perioden 1926/28 att användas. Av här anförda skäl lälnpar sig härför ej något senare år. Typiskt är att NF för sin världsstatistik valt 1928 och icke 1929 SOl11 representant för läget före 1930. Det väl utvecklade nlultilaterala system, S0111 enligt vad vi sett karakteriserade Sveriges utrikeshandel. under 192o-talet, betydde ej blott, såSOIn vi hittills betraktat det, ett utjämnande av in1portöverskott på vissa håll exportöverskott på andra. Det utgjorde salntidigt ett icke oviktigt led i den vä·rldslnultilateralism, n1ed vars hjälp bl. a. stora internationella betalningar genon1fördes och industriländernas tillgång till nödvändiga råvaror möjliggjordes. Den dominerande faktorn i denna världsmultilateralisll1 var, SåSOlll tidigare nämnts, Englands stora utländska fordringar, vilka hämtades hen1 lnultilateralt över en hel rad länder. I denna betalningskrets blev Sverige ganska tidigt inlemlnat. Dels kOl1lmO vi att i likhet Ined de flesta europeiska länder taga elTIot en del av Europas i1nportöverskott från övriga världsdelar, vilket vi hade att i fornl av exportöverskott vidarebefordra till de slutliga Inottagarna, dels fingo vi en plats i den kedja exportöverskott, varlned Tyskland kring sekelskiftet började finansiera sin hastigt stigande råvaruimport och vilka även de hade


SVERIGES

13 1

huvudsakligen England I11en även bl. a. Holland son1 slutliga mottagare. 1\1ot slutet av I920-talet hä111tade sålunda Sverige en betydande del av sina i111portöverskott direkt från länder, SOl11 på grund av investerat brittiskt kapital hade räntor o. dyl. att erlägga till England. Detta gällde fra111för allt våra i111portöverskott från en rad länder i LatinaIuerika jälnte I-(a11ada, vilka såso111 ovan nämnts blevo av allt större betydelse för den svenska utrikeshandeln. De representerade, SOl11 fralugår av tab. 12, under perioden 1926/28 icke Iuindre än 18 proc. av Sveriges sa111tliga i111portöverskott och uppgingo till 8S 111il j . kr. per år. Hålla vi oss i stället till världsstatistikens cif-balanser, uppgingo dessa svenska il11portöverskott 1928, enligt tab. 8, till 25 mil j . doll., luotsvarande 19 proc. av salutliga våra in1portöverskott nämnda år. Salu111a gäller on1 de betydande svenska importöverskott från Sydöstasien och Indien, S0111 fran1träda vid en gruppering efter ursprungs- och förbrukningsländer. Vårt stora i111portöverskott från Förenta Staterna kan också ses son1 ett led i clenna betalningskedja, n1en därvid är även Förenta Staterna att betrakta S0111 ett genomgångsland. Av Englands utländska investeringar beräknades 1930 endast 5 proc. (200 l11ilj. pund) vara placerade i Förenta Staterna. Det stora in1portöverskott, som England erhöll från Förenta Staterna dels direkt, dels via bl. a. Sverige, berodde därför lnindre på fordringar hos detta land utan tuera på att Förenta Staterna hade en stor nettoi111port från de tropiska länder, där England var den stora fordringsägaren. Sveriges importöverskott från Förenta Staterna enligt svensk statistik 1926/28 till 46 n1ilj. kr., n10tsvarande i runt tal 10 proc. av våra samtliga in1portöverskott, och enligt världsstatistiken 1928 till 18 mil j. doll., n10tsvarande 13 proc. av in1portöverskotten. Vad slutligen beträffar Sveriges utan jäluförelse största iluportöverskott, vilket ju k0111 från Tyskland, utgjorde även detta ett led i de betalningar, son1 hade huvudsakligen Storbritannien till slutn1å1. stod både direkt och indirekt SOlU 1110ttagare av i111portöverskott, S0111 inneburo betalningar till Storbritannien. Men Tysklands eget exportöverskott till Storbritannien var relativt litet. Det mesta gick över ännu ett led, nämligen en rad västeuropeiska länder och däribland Sverige. Det bör e111ellertid erinras on1 att, såsom i ett tidigare avsnitt fral11hållits, en betydande del av Tysklands import-


13 2

INGEMAR GERHARD

överskott från bl. a. de »nya» länderna utgjorde en 111ultilateral kapitalin1port från Förenta Staterna, SOl11 i sin tur var dessa länders store leverantör. Sveriges il11portöverskott från Tyskland uppgick enligt svensk handelsstatistik 1926/28 till 272 n1ilj. kr., l110tsvarande 57 proc. av samtliga in1portöverskott, och enligt världsstatistiken 1928 till 82 n1ilj. doll., l110tsvarande 61 proc. av il11portöverskotten. Under det sålunda mot 192o-talets slut de svenska i111portöverskotten till största delen representerade betalningar, S0111 över flera eller färre led voro på väg n10t England, utgjorde Sveriges exportöverskott till detta land, trots att det var n1ycket betydande, dock långt ifrån ett l110tsvarande belopp. Detta berodde på att icke heller från Sverige dessa överskott alltid gingo direkt utan ofta över ännu ett led. Detta sista led utgjorde fran1för allt våra nordiska grannländer, son1 betalade betydande in1portöverskott från Sverige n1ed överskottsexport på England. Även de betydande svenska exportöverskotten till Frankrike, Spanien, Belgien och Baltikul11 nådde länder, son1 förde balanserna vidare till Storbritannien. När l11an på detta sätt försöker placera in den svenska l11ultilateralismen n10t 192o-talets slut i sitt internationella sal11111anhang, finner 111an alltså att de över hela världen gående betalningarna till England spelade en d0111inerande roll. Den andra stora faktorn i världsmultilateralisn1en under 192o-talet, nämligen }'örenta Staternas kapitalexport, synes dären10t icke ha varit av större betydelse för det multilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel. Slutligen skall tillfogas, att n1ultilateralismen i Sveriges utrikeshandel 1110t slutet av I 92o-talet till en del även var bärare av den kapitalexport från Sverige, son1 då ägde run1. Ovan ha vi nu hela tiden räknat n1ed handelsbalanser av olika slag, n1en som redan framhölls i inledningen till denna avdelning, är det icke handelsbalansen utan bytesbalansen gent en10t varje särskilt land, SOl11 visar hur stort det multilaterala inslaget är. De justeringar av . handelsbalanserna, som det för Sveriges vidkon1n1ande härvid blir fråga om, äro en1ellertid icke stora och taga därtill i viss utsträckning ut varandra. Importen och exporten ha, såson1 förut nän1nts, en så dominerande ställning i den svenska bytesbalansen, att övriga poster endast i liten utsträckning kunna justera handelsbalanserna. Störst betydelse har härvid den utländska sjöfarten och den internationella


SVERIGES UTRIKESHANDEL

133

kapitalavkastningen. Övriga poster representerade under nu varande period endast några få procent av bytesbalansen. Vad först den utrikes sjöfarten beträffar1 ) räknar ju den svenska handelsstatistiken in1portvärdet cif n1en exportvärdet fob. Det betyder att i bytesbalansen fraktinkomsterna från den svenska handelsflottans utrikes fart i sin helhet lTIåste räknas SOlTI inkolTIst, endast med avdrag för de svenska rederiernas utgifter i utlandet. Däremot uppstår ej i bytesbalansen någon utgiftspost för utländska fartygs deltagande i befraktningen av de i den svenska utrikeshandeln ingående varorna. ·Geno111 att cif-räkna ilTIporten ha vi ju redan debiterat oss alla transportkostnader för att få varorna hit och samtidigt i det fobräknade exportvärdet icke tillgodoräknat oss någon kostnad för transporten. En korrigering av de svenska cif-fob-balanserna på denna punkt sker alltså genon1 att i fall av importöverskott detta reduceras n1ed nettoinkolTIsten av vår utrikes sjöfart på resp. land och i fall av exportöverskott detta ökas n1ed samma siffra. Detta låter ju i princip ganska enkelt, n1en stora svårigheter tillko111n1a vid utförandet av clenna korrigering. Sålunda är den svenska handelsflottan sysselsatt ej blott lTIed att frakta varor ingående i den svenska utrikeshandeln utan också i betydande utsträckning med fart n1ellan olika utländska han1nar. De inkomster denna fart ger upphov till skola naturligtvis inräknas i bytesbalansen lued de länder, som erlägga frakterna. Å andra sidan är det i n1ånga fall oriktigt att genOlTI cifräkning av in1portvärdet tillgodoräkna det varulevererande landet transportkostnaden. I stor utsträckning är det ett tredje land, SOlU utför transporten eller ger försäkring på frakten, och då skola dessa cif-belopp i lTIotsvarande grad tillgodoräknas ifrågavarande land. Son1 ett ytterlighetsfall kan Australien nämnas. År 1928 on1besörjdes vår handel n1ed denna världsdel enligt den svenska sjöfartsstatistiken till 78 proc. av fartyg, son1 icke voro helTIlTIahörande vare sig i Sverige eller i Australien. För Asiens vidkomluancle var motsvarande sif fra 60 procent, för Förenta Staterna 24 och för I-Iolland 44 proc., för att endast nämna några lTIera anmärkningsvärda exen1pel. Här kräves alltså en ganska betydande reduktion av cif-in1porten till förmån för andra länder. Att dylika korrigeringar skulle vara ll1ycket svåra att utföra är ganska sj älvklart. 1) ·Detta avsnitt san1111anfaller till stor del med sid. 46-47 11 ultilateralislnen i Sveriges utrikeshandel.

förf:s skrift


134

INGEMAR GERHARD

N ågot annorlunda ligger saken till, 0111 vi i stället utgå ifrån de handelsbalanser, som erhållas genolll att k0111binera den svenska handelsstatistiken 1ned våra olika handelspartners statistik. SOl11 vi sett kunna därvid användas balanser beräknade antingen på exportens fobvärden eller i111portens cif-värden. I båda fallen bygga balansernas korrekthet på att de båda länderna i ungefär lika utsträckning taga del i transportarbetet. I den 111ån så ej är fallet, kräves i princip en justering av balanserna. Också härvid är det av praktiska skäl svårt att erhålla det för justeringarna nödvändiga 111aterialet. _Ä.ven 0111 alltså någon korrigering av handelsbalanserna nled hänsyn till transportkostnadernas fördelning på olika länder knappast är praktiskt geno1nförbar, kan en alln1än uppfattning 0111 i vilken riktning en korrigering av närmast cif-balanserna skulle gå erhållas genon1 det i vår sj öfartsstatistik publicerade 111aterialet över det i sjöfart på olika länder använda tonnagets fördelning efter nationalitet. Man k0111111er därvid till den slutsatsen, att ett beaktande även av utrikessjöfarten vid balansernas beräknande snarast stärker det nlultilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel. \lisserligen visa sig i några fall en del av i111portöverskotten vara av bilateral karaktär och utgöra betalning för den svenska handelsflottans tjänster. Detta var under nu ifrågavarande period franlför allt fallet 111ed vår sjöfart på Staterna, SOl11 till 66 proc. utfördes av svenska 111en endast till 10 proc. av a111erikanska fartyg. Även inlportöverskotten från övriga a111erikanska stater sa111t från Holland och Polen utgjorde till en n1indre del betalning för de svenska fartygens större andel av sjöfrakterna och var sålunda av bilateral karaktär. Å andra sidan få vi e1nellertid talrika fall, då svenska exportöverskott förenas n1ed en övervikt för den svenska sjöfarten på vederbörande 0111råden. Detta är fallet 111ed hela Afrika och Australien samt också Asien, onl l11an son1 fallet var 1926/28 räknar efter inköpsländer. Andra nlera närliggande exenlpel erbjuda England, Frankrike och Finland. Av rnultilateral karaktär bli ju också de fall, då vi ha importöverskott från ett land, vars andel av transporterna är större än yår egen. Ett dylikt förhållande ökar väsentligt de 111ultilaterala dragen i vår handel 111ed Tyskland och Dannlark. De anförda exe111plen visa hur beaktandet även av fraktkostnaderna något förändrar den bild av det lnultilaterala systeinet, son1 handelsbalanserna ge. Som nämnts rör det sig dock ej Oln större korrige-


SVERIGES UTRIKESHANDEL

135

ringar, och den alltnänna slutsatsen synes närmast bli, att den I11ultilaterala andelen något höjes. \lad återigen beträffar kapitalavkastningens roll, finnes ej mycket att säga häro111. Det rör sig alltså aln avkastningen på svenskt kapital i utlandet efter avdrag för avkastningen på utländskt kapital i Sverige. För 111ellankrigsperioden äro uppgifterna på detta område ll1ycket bristfälliga. Genom clearingsystemen fick n1an ju en överblick över betalnings förhållandena I11ed några länder, men en total bild av fördelningen av -våra utländska tillgångar gav först valutadeklarationen av den 31 dec. 1943. En samI11anställning av dessa uppgifter publicerades i riksbankens årsbok 1944 och visar fördelningen på olika länder av den svenska allmänhetens och affärsbankernas innehav av utländska aktier och obligationer. Någon motsvarande kartläggning av våra skulder till olika länder torde icke ha skett. Även om sålunda uppgifter i stor utsträckning saknas för den internationella fördelningen av kapitalavkastningen torde I11an nog kunna våga uttalandet, att i l110tsats till frakterna vår nettoinkon1st från utländska investeringar är av i hög grad bilateral karaktär. En mycket stor del av denna härrörde nän1ligen under nu ifrågavarande period från Tyskland och Förenta Staterna och 1notsvarade sålunda en del av vårt importöverskott från dessa länder. Dock bör det multilaterala inslaget icke förbises. Det representeras av länder, från vilka vi hade en nettoinko111st av räntor n1en till vilka likväl gingo svenska exportöverskott. Exempel utgjorde under denna tid våra nordiska grannar liksOll1 också England och Frankrike. Av n1ultilateral karaktär var också vår egen räntebetalning till länder från vilka vi hä111tade ill1portöverskott, t. ex. Schweiz. När vi nu här gjort försök att förutom varuhandeln även beakta sjöfart och kapitalavkastning, vilka poster omfatta hela bytesbalansen på endast några få procent när, synas därmed icke ha inträtt några större förskjutningar i den bild, som handelsbalanserna givit. Där. en10t är det troligt, att det I11ultilaterala inslaget i sin helhet något försvagas, I11en detta är ju ett förhållande, som enligt NF:s analys kan betraktas S0111 norn1alt. För Sveriges del torde visserligen sjöfarten ge upphov till betalningsposter av övervägande multilateral karaktär, n1en kapitalavkastningen synes alldeles avgjort öka det bilaterala inslaget, och detsamma torde gälla även några här icke beaktade poster SOl11 t. ex. gåvor från svenska emigranter i An1erika. Det


INGEMAR GERHARD

bör elTIellertid än en gång understrykas, att i detta· avsnitt vi rört oss nled ett nlycket bristfälligt nlaterial och att därför de slutsatser, SOlTI dragits, vila på en svag grund.

Multilateralismens tillbakagång under 1930-talet KonjunkturolTIslaget 1929/30 bildar milstolpen till ett nytt skede på utrikeshandelns olnråde. Sa111bandet mellan ekononlisk utveckling och stigande utrikeshandel upphör. Industrialisering betyder ej längre detsanllna SOlTI att ett land ökar sin andel av världshandeln och träder i intilTIare handelsförbindelser lTIed övriga industriländer. TvärtolTI sker industrialiseringen ofta i ,direkt syfte att ersätta tidigare inlport. En i ett föregående sanl111anhang 011111älnnd undersökning av NF konstaterar sif ferlnässigt ett nära samband lnellan utvecklingstakten i de olika ländernas industriella produktion och deras i111port av industriprodukter för tiden fraln till första världskriget och i stort sett också för 1920-talet. Efter 1930 existerar icke lä11gre detta sanlband - tvärtoln gå ofta de båda kurvorna åt olika håll. 1 ) Världshandeln sjunker och uppnår icke ens de bästa åren under senare delen av 1930-talet det olTIfå11g den hade 1929. Det 111ultilaterala syste111et bryts sönder. Före 1930 kunde varuströln111arna röra sig relativt fritt nlellan länderna på grundval av l11estgynnadnationsklausulen och frånvaron i stort sett av andra handelshinder än de neutrala tullarna. SalTItidigt jälTInade den internationella guldlnyntfoten vägen för betalningsströlTl111arna. Efter 1930 förlorar lnestgynnadnationsklausulen sin betydelse inför de nya, diskrinlinerande handelsrestriktionerna av franlför allt kvantitativ karaktär. Världslnarknaden delas sanltidigt upp i en rad olika valutasystein. Friheten att köpa och sälja i fördelaktigaste marknad går förlorad i 111ängden valutarestriktioner lned clearinganordningar och kontingenteringssystenl S0111 speciella förstörare av det världslTIultilaterala systelTIet. \larje gång en multilateral kedja skärs av, sprida sig återverkningarna över flera led. Det land S0111 får sina exportöverskott kapade vidtager sonl regel salnma åtgärd mot de egna ilnportöverskotten. Det multilaterala systenlet raseras enlellertid e j endast geno111 att balanserna skäras ner utan också geno111 att de i ökad utsträckning ges en bilateral inriktning. Varubytet ledes ej längre av enbart ekononliska synpunk1) Industrialization and Foreign Trade, League of Nations 1945, sid. 90 o. f.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

137

ter, och till förlusten av det bortfallna varubytet kOlTI111a n1inskade fördelar av den kvarstående handeln. Här är givetvis icke platsen att försöka ge en skildring av den det internationella handelspolitikens utveckling under I930-talet skulle kräva en egen avhandling. Endast några för det lTIultilaterala systen1ets tillbakagång särskilt viktiga faktorer skola i korthet beröras?) I ett följande avsnitt, där utvecklingen av ·multilateralislTIen i Sveriges utrikeshandel under 1930-talet behandlas, återko1TIma vi till de faktorer, SOl1l vara av särskild betydelse för Sverige. Att det multilaterala systenlet så hårt drabbades av I930-talets restriktioner torde ha berott på att dessa i så hög grad vara riktade 11l0t de internationella betalningsströmn1arna. SOlTI vi sett är nlultilateralis111en icke äldre än den internationella guldmyntfoten, och redan uppdelningen hösten 1931 av världsmarknaden på en rad olika valutagrupper lTIåste utgöra ett svårt hinder för ett systelTI, SOITI innebär utjä111nandet av skulder till vissa länder lTIed hjälp av fordringar hos andra. I-Iärtill k0111 n1ängden nya valutarestriktioner och de ofta i direkt och öppet syfte införda valutakontingenteringarna (liks0111 för övrigt också varukontingenteringarna ) och clearinganordningarna. Som vi sett innebar det n1ultilaterala systen1et att exportöverskott i ständigt nya varors skepnad vandrade från land till land, innan de nådde den slutlige lTIottagaren. Att bryta en sådan kedja 1TIåste ju få kännbara verkningar, eftersom därmed också de föregående och efterföljande leden lTIer eller n1indre falla bort. Detta var just vad S0111 skedde, när i enlighet n1ed den bilaterala principen i första hand in1portöverskotten kapades (t. ex. genoll1 clearing). I)e drabbade länderna hade på dessa förlorade exportöverskott i sin tur baserat in1portöverskott från andra håll, vilka nu ej kunde upprätthållas. Ingreppen mot de n1ultilaterala delarna av världshandeln k01111TIO på detta sätt att snabbt sprida sina verkningar. Den förändring av världshandeln, son1 ägde run1 efter 1930 och i stort sett blev bestående fralTI till utbrottet av. det andra världskriget, kan kortast karakteriseras lTIed att förbindelserna länderna elllellan blevo nlera direkta, något son1 ju ligger i bilateralismens natur. Denna tendens till direkta, bilaterala förbindelser k0111 att få en alldeles särskild betydelse för handeln lTIellan stor111akterna i Europa 1) Huvudkällor utgöra Con1mercial Policy in the Inter\\Tar Period och The Network of World Trade, båda utarbetade av NF och utgivna 1942.


INGEMAR GERHARD

och deras utolneuropeiska besittningar. Under det lnoderländerna tidigare till stor del hälntat heIn kapitalavkastningen och andra inkon1ster n1ultilateralt, kom här under 1930-talet i stor utsträckning en bilateral utjämning att ske. Av utolnordentlig betydelse för världshandeln var, att denna utveckling framför allt kOln att beröra Storbritannien, det land som tidigare nler än något annat utgjort centrum för världslnultilateralis111en. Storbritanniens egna åtgärder i detta hänseende bestodo ju frainför allt av Ottawa Agreel11ents av år 1932 och den sa111n1a år antagna Ilnport Duties Act, varigenon1 den preferens, SOln brittiska produkter åtnjöto i övriga imperieländer, ökades sal11tidigt som de sistnälnnda - vilket var det viktigaste - erhöllo en kraftigt ökad preferens på Storbritanniens n1arknad i forn1 av bl. a. tullfrihet för en rad varor, som från andra länder belastades 111ed höga tullar. År 1928 hade Storbritannien i handeln 111ed in1periet haft ett exportöverskott på 184 milj. doll. 'fio år senare var det ersatt lned ett in1portöverskott på 483 n1ilj. - alltså en förskjutning i passiv riktning l11ed icke n1indre än 667 ll1il j. doll. Under sall1n1a tid reducerades Storbritanniens importöverskott från den övriga världen med 488 milj. doll. - huvudsakligen beroende på lninskad införsel från Europa. 1 ) En liknande utveckling, fastän naturligtvis i rnindre skala, ägde rum i förhållandet lnellan ett par andra europeiska lnoderländer och deras transoceana besittningar. Sålunda hade Frankrike 1928 ett exportöverskott till sina uton1europeiska besittningar på 94 l11ilj. doll., vilket 1938 hade vänts i ett il11portöverskott på 119 lnilj. Under san1n1a tid förvandlades Hollands balans med kolonierna från +13 till -8 milj. doll. 2 ) Denna tendens att bilateralt utjän1na de internationella betalningarna gällde emellertid ej blott handeln inoll1 »imperierna» utan också n1ellan länderna i övrigt. Även här spelade England en icke obetydlig roll, och de båda tendenserna till bilateralism gripa så in i varandra, att de äro svåra att särskilja. Här skall till en början deras sall1manlagda verkan illustreras lned några siffror ur den redan i annat sammanhang använda tab. 7. Därvid anges för 1928 »gamla» gulddollars och för 1938 »nya», deprecierade till endast 59,06 proc. I) Siffrorna ur tab. 49, The N etwork of World 'rrade. 2) Siffrorna ur tablå, sid. 92, i The. Network of World Trade.


SVERIGES

139

av de förra. Oln balanserna de båda åren angåvos samlna slags dollars, skulle nedgången alltså bli lnycket större. SOln fraIngår av tabellen ändrade Storbritannien sitt multilaterala exportöverskott till tropikerna 1928 på 305 mil j. doll. till ett bilateralt ilnportöverskott på 205 milj. 1938. San1tidigt sjönk Kontinentaleuropas exportöverskott till Storbritannien från 65 I till 355 lnilj. doll. (eller till 210 milj. räknat i »galnla» gulddol1ars). Med detta exportöverskott hade Kontinentaleuropa finansierat importöverskott från fra111för allt en rad »nya» länder och tropikerna, och verkan gick vidare i denna riktning. De »nya» ländernas exportöverskott till I(ontinentaleuropa reducerades från 698 milj. doll. år 1928 till endast 230 nlilj. tio år senare, och tropikernas exportöverskott till I(ontinentaleuropa sjönk samtidigt från 503 till 367 nlilj. doll. Nästa led i kedjan var att de »nya» länderna i sin tur fingo ett från 682 l11ilj. 1928 till endast 392 lnilj. 1938 nlinskat inlportöverskott från Staterna. Tropikernas multilaterala exportöverskott till sistnämnda land sjönk under'samma tid från 697 till 197 lnilj. doll. och ersattes därvid som nämnts av ett bilateralt exportöverskott till Storbritannien. Sanlt1iga de anförda sif frorna återfinnas i tab. 7 och ge ett starkt vittnesbörd Oln hur hårt ett stort antal länders utrikeshandel drabbades geno111 att det världsmultilaterala systemet raserades. Särskilt kännbara blevo återverkningarna i Förenta Staterna och 1-\yskland, SOln varit de största »förlnedlarna» av de europeiska ilnportöverskotten. oss är därvid utvecklingen i Tyskland av särskilt intresse. 1-\rots att 1-\yskland hade betydande räntor att erlägga till Förenta Staterna, hade det år 1928 stått SOln mottagare av ett större transoceant ilnportöverskott än något annat land i Europa. Detta hade Tyskland till nler än hälften finansierat mecl exportöverskott till en rad europeiska länder, överskott som i sista hand voro avsedda för huvudsakligen Storbritannien. Utvecklingen efter 1930 slog nu sönder detta tyska system av handelsbalanser,' och landet kom därefter att i stigande utsträckning dirigera sin export direkt till de viktigare råvaruleverantörerna, främst Sydösteuropa och Latinamerika. Samtidigt ökades inköpen i de .länder till vilka Tyskland trots denna nyorientering erhöll export?verskott. Resultatet blev att Tyskland från 1928 till 1938 reducerade exportöverskott till de europeiska industriländerna, Skandinavien och Baltikum till knappt mer än en tredje-


14°

INGEMAR GERHARD

Tab. 14.

Import- och exportöverskott i världshandeln 1938 (milj. doll.)

I

Europa Länder

.E

p

+J

c'j

I-<

o

I r-'

. . ., Cil

f-1 .....

I

ro

'"d

E I

\ ' rogtJl)

ilI

(/')+>1

A.

"2

(5

Amerika. därav Förenta Staterna Övr. Amerika.

I

o

I

I

54 3 23 5 22 I 535 I·434 9 I 4 90I I. 8I5 47 8 3 2 4 3 I 5 4.3 66 I

28 181 21 3 43 3 2 17 13 IS 27 19 7 19 1 128 12 5 47 57 169 122

4 22 4 15 47 8 43 9 2 14 1 62 9 1 7° 61 34 6 45 1 13 1 12 9 395 15 1 77

893 116 233 84 161 12 4 I 4° 260 7° 228 83

I3

-

-

-

5 -

54 2°4 1. 689 79 44 1 4 85 9° 102 78 281 887 62 23 7 II 2 I.I69

331

57

4I

II6 34 6 374

7 20 320

-

19 98 97 34 6 27 6

9 8 228 622 9 2

3

2

S16

2II 534

26

I9

98I

39

5

722

3

27

25 2

8

13

5

57

19 22

Asien

28

65

62

36

I9 I

I75

36

Afriha

I73

8 2°4

33

4I8

93

47

I4° I20

I2

6

I8

95

44

I39

43 574 395 I·434

I9

97

II6 I9 I 4 I8

-

54 3 23 88 82 34 2

=1 -

13 5 3 9

-

4S

545

19

22

Australien .

I

::3

f-!

U) 1:0

I

I

ro

]

ilI

Importöverskott

Europa därav Storbritannien. Tyskland. Frankrike Sverige. Övr. Industrieur. Agrareuropa .

B.

Amerika

-

-

65

-

353

Exportöverskott I8 2.I77

Europa därav Storbritannien. Tyskland. Frankrike Sverige. Övr. Industrieur. Agrareuropa .

4 22

A1nerika . därav Förenta Staterna Övr. Amerika.

893 233 4 6I 228 I.8 I 5

98 622

720 2II I4° I39 3. 02 5

4 15 .92 25 6 15 1 47 8 14 1 2°5 77

9 14 9°1

-

34 6 9 8 27 6

34 6 17) 374 36

II6

Asien Afrika Australien .

28

17 23 14 1 21 3

7 47 23 8 57 52 19 7 52 1°3 9 8 43 16 7 122

-

-

84 I95

83

47 8 228

54 IOI I4 6

23

3 24

33

3I 5

2°4

2

76

8 -

92

13 5 3 9 45 41

28 17 1 8 65 3 3 12 9 47 19 1 3 6 36 1

-

266

-

4°1

-

97

7 5 6

119 630 664

93 47

95 1. 62 3 44 1·4°2

3 20 534 I20

65 I·5 I 7

3

II

26

39

2

2

I9

5

3

4°3

27 1 3 68

Källa: Cif-balanser beräknade på grundval av vårIdsstatistiken i The Network of World Trade. Värdena angivna i miljoner »nya», alltså under år I 938 gällande gulddollars. Uppställning liksonl i tab. 8.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

del, salntidigt son1 landets ilnportöverskott från brittiska dOlninions, Indien och de utorneuropeiska besittningarna sjönk i ungefär samma takt. Det n1ultilaterala helntagandet, särskilt för Englands vidko1111nande, av internationella betalningar blev sålunda ersatt aven bilateral utjän1ning, och därn1ed försvagades i hög grad den viktigaste av de krafter, som hållit världsn1ultilateralislnen i gång.. Den andra viktiga faktorn utgjordes, såson1 förut nälnnts, av Förenta Staternas stora kapitalexport under 192o-talet. Även denna förlorade snart betydelse. En kraftig reduktion av Förenta Staternas utländska utlåning gjorde sig n1ärkbar redan under senare hälften av 1928, då den sjönk från 1.050 n1ilj. doll. under första halvåret till endast 439 n1ilj. under det andra. 1 ) Efter krisen återupptog Förenta Staterna sin kapitalexport, men endast för kort tid (1930), och dess exportöverskott likviderades i fortsättningen till stor del lned en väldig strÖ111 av guld från övriga delar av världen. I)ärlned berövades en rad länder den dollarvaluta, varn1ed de finansierat in1portöverskott antingen direkt från Förenta Staterna eller vanligen indirekt över något tredje land. En n1era detaljerad bild av förändringarna i det multilaterala systen1et ge tabellerna 14 och IS, vilka avse år 1938. De äro uppställda på san1n1a sätt son1 tab. 8 och 9, vilka sistnän1nda sålunda ge jän1förelsesiffror för år 1928. Endast huvuddragen i anslutning till det ovan anförda skola beröras. En jämförelse mellan tabellerna 8 och 14 ger ett starkt intryck av hur balanserna i världshandeln gått tillbaka mellan 1928 och 1938 - endast undantagsvis upptäcker man en post, son1 visar ökning. Ilnport- och exportöverskotten i världshandeln uppgingo 1928 till 10.800 1nilj. doll., och denna siffra hade 1938 reducerats till icke fullt 7.5°0 n1il j . Räknar lnan i »gamla» gulddollars s j önk 1938 års si f f ra till endast 4.400 n1il j., 1110tsvarande en nedgång med 60 proc. Denna reduktion av balanserna i världshandeln ägde run1 redan under förra hälften av I 930-talet, och för år 1935 är siffran t. o. m. lägre än för 1938. Den uppgick då till 6.100 »nya» gulddollars. Ett viktigt led i denna utveckling utgjorde S01n nälnnts Storbritanniens ändrade läge. Vi kunna av tabellerna läsa ut, att från 1928 till 1938 Storbritannien 111inskade sina in1portöverskott från Europa från 800 till 420 milj. doll. och san1tidigt vände handeln med Asien - 1)'ffl"e-Net\vork

of \Vorld 1\rade, sid. 93.


142 Tab. 15.

INGEMAR GERHARD

Fördelningen av import- och exportöverskott (procenttal)

världshandeln 1938

Europa

IA.

lI

Importöverskott

Europa därav Storbritannien. Tyskland. Frankrike Sverige. Övr. Industrieur. Agrareuropa . A111erika . därav Förenta Staterna Övr. Amerika. Asien Afrika

Amerika. därav Förenta Staterna Övr. Alnerika . Asien

I

-

1,7110,7 12,6 _I 9,8

25,0 24,6 28,3 52,9 6,8 3,2 12,1 100,0 1 9,8 20,8 3 2 '°1 5 2 ,8 19,0 17,9 0,5 100,0

-

-

6,6

3,5

2)7

I4,7 26,5 18,6

0,8 21,5 14,4 14,1 1,2 7,4 12,0 12,2

12,8 18,8,1 4 ,41

32,°1

g,g 2g,6

1,6

0,6

2,9

6,6

· 24,0

-I

7A

7,21 100,0

1 6I,6127,41 o,g

0,21 IOO,O

II,ol

2,3 0,4

- 100,0 0,2 100,0

6,3

3,7

Ig,S I7,sl 3,71 2I,sIS4,4

2,7

I,g IOO,O

I,I 28,2

4,6

57,9 I2,9i 6,5

I9,41 I6,6

5,4

0,7 IOO,O

7,I 37,71 I7,5

55,2 25,8

I,2 IO,7 IOO,O

2,0 26,4 -

2,6

I

I8,I

6S,g

o,91 4,41

17,7

20,3 80,6

-

4,9 1,2

-

3,11

-

59,4 14,2

17,5

-

53,6 19,6

19,3

-

5,9 43,7

-

16)3 15,6

22,4

9,9 100,0 100,0 3,2 100,0

5,4 -127,71 2 7,71 6 4,6 11,9 42,4133,sl 76 ,2' 11,3

7,0

· 3 2 ,1

7,2 IOO,O

1,0 1 7,9,1 S,8

I

· I9,4

7,4

33,2 2 5 '6'18'51

59,8 33,3 5'91 39'21 5 0 ,8 14,8 14,5 29,3 3 2 ,8 20,9 20,71 4 1,6

Exportöverskott

Europa därav Storbritannien. Tyskland. Frankrike Sverige. Öyr. Industrieur. Agrareuropa .

I

32,8 20,9 20'7 ' 4I,6 I I,O

I

Australien

B.

I

7,4i I2,O I2,2

-

'.1

l

I

I,2

6,5 25,1 18,4

9°,7 68,9

-I

s'31

S,S Ig,2

o,sl IOO,O

l

I

;

1

4,9 10,5 64,3 1,2 16,2 2,0 3,1

-

I

100,0 100,0

roo,o

3,1

3,1

-

6,2, 5,4

5>4

0,9 100,0

=1

54,3 82,1

2,91 3'31

60,0

3,2 2o,6 23'sI7'0 4,6 4,6 1

IOO,O

5,6 15,8

9,3

-

21,31 10 ,8

5,7

34,1 10,1 14,6

5,5

7,0 19,7

26,7

2,6

3,3

5,9 100,0 3, l 100,0

6,I

2I,I

35,2

7,9

4,3 IOO,O

2,7

6,5

9,7

0,7 IOO,O

0,5

5,21 I,4

7,3 IOO,O

25,6

5,5 I2,9

5,5

3 I ,5 I5,0

Afrika

· I3,4 25,I 3 6,2

5,7

80,4

Australien .

· 55,4

9,0

85,6

7,6

0,5 20,7

21,3

1

2'°1

Källa: Till grund för procenttalen ligga värdesiffrorna i tab. 14.


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

143

från ett exportöverskott på 200 nlilj. doll. till ett inlportöverskott på närnlare 100 nlilj. - två förskjutningar sonl i stort sett vägde upp varandra n1en inneburo en onlläggning från nlultilateral till bilateral handel. För Tyskland finna vi vid en jä1nförelse 1nellan 1928 och 1938 en nedgång av inlportöverskotten från fränl111ande världsdelar från 840 1nilj. dol1. till 400 nlilj., sanltidigt sonl exportöverskotten till Europa sjönko från 710 till 320 nlilj. dol1., två förskjutningar SOl11 också ganska nära togo ut varandra. . De övriga industriländerna i Europa, däribland Sverige, fingo i st6rt sett sitt läge bestäl11t av de ovannänlnda förändringarna. Deras il11portöverskott från Tyskland reducerades från 620 till endast 260 111il j. doll., och deras transoceana il11portöverskott sj önk I11ed IsoIniI j. Sanltidigt nlinskades deras exportöverskott till Storbritannien nled 180 l11ilj. doll. och till de agrara delarna av Europa l11ed 200 l11ilj. Ifråga onl speciellt Frankrike kan man lägga ll1ärke till att landets exportöverskott till Afrika på 56 ll1ilj. 1928 tio år senare vänts i ett il11portöverskott på 87 milj. Förändringen illustrerar övergången till bilateralisll1 i de europeiska l110derländernas handel ll1ed sina besittnlngar. I;ör Förenta Staterna ll1edförde utvecklingen en nedgång i nettoexportöverskottet till Europa lned 400 l11ilj. doll. från 1928 till 1938 och till Australien t11ed 50 milj. Sanltidigt nlinskades nettoi111portöverskottet från Asien 1ned 590 111ilj. doll. Slutligen skall här endast pekas på att balanserna nlellan de europeiska länderna nlinskades kraftigare än övriga balanser. De nedgingo f rån 2. 580 milj. doll. 1928 till endast 1.430 lnil j. 1938, och deras andel av sall1tliga balanser i världshandeln sjönk därnled från 24 till 19 proc. För Al11erika noteras i detta hänseende också en nedgång, l11en den var så obetydlig SOI11 från I I till 10 proc. För Asien, i\ustralien och Afrika kOll1mo därenlot de interna balallserna att representera en ökad andel av deras saintliga in1port- och exportöverskott. Även kan anlnärkas att Europas andel av salntliga balanser reducerades från 48 till 44 proc. och att även för All1erika en n1indre nedgång ägde rUll1. De tre övriga världsdelarna däremot fingo en ökad andel av balanserna i världshandeln, varvid uppgången för Afrika var l11est framträdande. I tab. 15 belyses med procenttal il11l?ort- och exportöverskottens fördelning år 1938 på viktigare on1-


144

INGEMAR GERHARD

råden. En jän1förelse lned tab. 9 återspeglar därvid verkan av de stora förskjutningar i balansernas S0111 ovan berörts. 1111port- och exportöverskotten i världshandeln sjönko, S0111 förut 11älnnts, från drygt 10.800 111ilj. doll. 1928 till icke fullt 7.500 milj. 1938. 0111sättningen i världshandeln sjönk en1ellertid i sal11111a takt, varför balanserna kon11110 att utgöra en oförändrad del av utrikeshandelns värde. 0111 vi återvända till tab. 10, finna vi där, att procentsiffran för 1928 var 30,4 och för 1938 30,S. I verkligheten var dock det lnultilaterala systemets tillbakagång betydligt större än utrikeshandelns. Till en del fra111går detta redan av de 1nultilaterala. balanserna, son1 enligt tab. 10 visa en sänkning från 28,4 år 1928 till 26,6 tio år senare. flärtill kon1mer el11ellertid det synnerligen viktiga förhållandet, att medan vid den förstnä111nda tidpunkten endast en l11yclcet liten del av balanserna i världshandeln voro av bilateral karaktär, hade de 1938 erhållit en i hög grad bilateral inriktning. Hur hög, därom lä1nna våra tabeller ej uppgift, och det undandrager sig säkerligen också en siffermässig undersökning. Vi ha i det föregående endast kunnat konstatera, att på en rad viktiga punkter balanserna fingo en ny inriktning, som sa111manföll med de internationella betalningsströn1111arna, och sålunda blevo av bilateral karaktär. N edgången i de multilaterala balanserna skedde, S0111 framgår av tab. 10, långt ifrån likfor111igt för olika 0111råden. Europa uppvisade redan 1928 den lägsta siffran, och som man av den föregående redogörelsen kan vänta sig, drabbades vår världsdel av den kraftigaste nedgången under 1930-talet. Siffran för de multilaterala balanserna sjönk från 26,6 år 1928 till endast 22,9 tio år senare. Denna nedgång gällde i främsta rum111et en rad av industriländerna och hårdast Storbritannien. För detta land 111inskades visserligen in1port- och exportöverskottens andel av utrikeshandeln endast obetydligt från 29,4 till 28,3 proc., n1en det multilaterala inslaget sjönk så kraftigt som från 27,0 till 20,7, en nedgång med en fjärdedel. IIärtill kom att de kvarstående balanserna, S0111 vi sett, i stor utsträckning hade antagit bilateral karaktär. Att även siffrorna för Tyskland skulle visa en kraftig tillbakagång var att vänta. Vår tabell visar, att för detta land balansernas andel av utrikeshandeln reducerades från 25,9 proc. 1928 till endast 19,1 1938, och samtidigt sjönk siffran för de 111ultilaterala balanserna i ungefär san1111a takt från 26,0 till 19,4. Nära saml11anhängande härn1ed var den stora nedgången i de nor-


SVERIGES UTRIKESHANDEL

145

diska ländernas multilateralism. Den höga siffran för 1928 sammanhängde, SOl11 i ett tidigare avsnitt fra1uhållits, framför allt 111ed Dan111arks och Finlands väldiga in1portöverskott från Tyskland och exportöverskott till Storbritannien. Att ett dylikt system 111åste drabbas hårt förstår 1nan. För samtliga nordiska länder sjönk 1nellan de båda j äluförelseåren balansernas andel av utrikeshandeln från 38 till "24 proc. och den 111ultilaterala siffran t. o. m. något starkare, från 37 till 22, en nedgång med drygt två femtedelar. Nästan fantastisk är härvid för I)ann1arks vidkon1111ande den n1tlltilaterala siffrans fall från i runt tal 50 till icke fullt 25. I förbigående kan pekas på att i den europeiska utvecklingen mot 111inskad l11ultilateralisn1 Italien till synes utgör ett markant undantag. Balansernas andel av landets utrikeshandel steg nä1nligen från' 26 proc. 1928 till 31 proc. 1938 och siffran för de" multilaterala balanserna ännu kraftigare eller från 2 I till 3I. Detta berodde dock icke på någon absolut uppgång i de italienska import- och exportöver"skotten. Tvärtoll1 sjönko de mellan de båda åren ll1ed icke 111indre än 58 proc., n1edan för hela världshandeln denna nedgång utgjorde 31. proc. Salutidigt sjönk emellertid värdet för Italiens utrikeshandel ännu n1ycket l11era eller från 3,4 till endast 1,2 miljarder doll., en nedgång n1ed 64 proc. Att återigen den multilaterala siffran steg ännu kraftigare än balansernas andel av utrikeshandeln samn1anhängde llled att de 1938 återstående balanserna voro i hög grad IllUltilaterala och d0111inerades av ett exportöverskott till Italiens afrikanska besittningar, större än landets sallltliga övriga exportöverskott, och ett in1portöverskott från Tyskland. De båda balanserna utgjorde 1928 endast I proc. av Italiens samtliga" in1port- och exportöverskott IUOt 38 proc. 1938. För Alllerika steg, S0111 framgår av tab. 10, balansernas andel av utrikeshandeln från 32,7 proc. 1928 till 36,1 1938, medan uppgången i den l11ultilaterala siffran var åtskilligt blygsammare eller från 29,2 till 31,4. För Förenta Staterna gällde denna uppgång emellertid blott i111port- och exportöverskottens andel av utrikeshandeln, medan den multilaterala siffran visade en icke obetydlig nedgång, nämligen från 28,7 till 26,7. An111ärkningsvärd är i övrigt uppgången i Kanadas siffror, och förklaringen är densan1ma som för Italien. Kanadas utrikeshandel sjönk med 61 proc. mot 50 procents nedgång för balanserna. Det 111ultilaterala inslaget skärptes genom att exportöverskot10


INGEMAR GERHARD

tet till Storbritannien ökade sin andel av samtliga exportöverskott från 17 till 56 proc. BakolTI den relativt oförändrade totalsiffran för Asien märkes en kraftig uppgång för J apan och en lika stor nedgång för de tropiska delarna. Sistnänlnda förhållande var ju ganska väntat lTIed hänsyn till vad ovan anförts, och typiskt är också, att härvid det lTIultilaterala inslaget försvagades. Medan balansernas andel av utrikeshandeln nedgick med 19 proc., sjönk den multilaterala siffran ll1ed 25 proc. Vad återigen beträffar uppgången för Japan, ha vi här ett tredje fall, då balanserna reducerats kraftigare än för världen i dess helhet men salTItidigt utrikeshandelns värde sjunkit ännu kraftigare. För Afrika har sonl synes balansernas andel av utrikeshandeln stigit och även den lTIultilaterala siffran något höjts. Som frall1gått av den föregående redogörelsen ha stora delar av Afrika kOlTIlTIit i livligare handelsförbindelse med resp. moderländer. Vad slutligen Australien beträffar, ha båda siffrorna necigått. Bakoln står dock härvid den relativt gynnsamma utvecklingen, att balanserna endast. nedgått med 14 proc. och utrikeshandelns totala värde nled 12 proc. SamlTIanfattningsvis finna vi sålunda, att de olTIråden, SOlTI under I930-talet drabbades aven större nedgång i den multilaterala andelen av deras utrikeshandel, voro Storbritannien, Tyskland, de nordiska länderna och de tropiska delarna av Asien samt i mindre utsträckning Förenta Staterna och en rad industriländer på den europeiska kontinenten. N edgången har sålunda inträtt på de punkter, som man lned hänsyn till tillbakagången i det multilaterala systemet kunde vänta den. Att de »nya» länderna icke återfinnas bland de hårdast drabbade synes sanlmanhänga med att de till större delen tillhöra Brittiska imperiet och därll1ed kommit i åtnjutande av preferenspolitikens fördelar.

Multilateralismen i Sveriges utrikeshandel 1936/38 De nordiska länderna hörde, som nämnts, till de 0111råden, SOlTI visade en stark nedgång av den multilaterala andelen vid en jälTIförelse nlellan 1928 och 1938. Som framgick av tab. la sjönk för dem den nlultilaterala siffran från 37 till 22. Denna nedgång gällde också Sverige. Enligt världsstatistikens cif.. balanser sjönk import- och exportöverskottens andel av vår utrikes-


SVERIGES UTRIKESHANDEL

147

handel från 29,1 år 1928 till endast 20,8 tio år senare. Den multilaterala siffran reducerades i icke fullt samlna takt från 28,9 till 21,0. Bakonl denna nedgång av den nlultilaterala andelen döljer sig elTIellertid en relativt sett mycket gynnsanl utveckling av de absoluta svenska siffrorna. Hålla vi oss till NF:s statistik, sjönk värdet av världshand,eln (lnätt i cif-räknad import och export) från 71.000 milj. »ga111la» gulddollars 1928 till 49.000 lnilj. »nya» 1938, en nedgång lned 31 proc. Den svenska utrikeshandeln visar n1ed salnma beräknings111etod icke någon nedgång utan tvärtom en ökning från 9 I I n1ilj. doll. 1928 till 1.063 Inilj. 1938. Därmed steg Sveriges andel av världshandeln från 1,3 till 2,2 proc. Utgår lnan från cifräknad i111port och fob-räknad export, ökade under samma tid den svenska andelen från 1,2 till 2,1 proc. I båda fall betydde detta en uppgång n1ed icke lTIindre än i runt tal 70 proc. En n1indre gynnsaln utveckling visade balanserna i den svenska utrikeshandeln. De stega icke n1ellan de båda jämförelseåren utan följde i stället den internationella utvecklingen. N edgången var dock icke större än från 265 lnilj. doll. år 1928 till 221 lnilj. 1938, lnotsvarande 17 proc. Då nlellan dessa båda år balanserna i världshandeln nedgingo 111ed 31 proc., fralTIstår även denna svenska siffra SOlD relativt gynnsa111. BakolTI nedgången i den nlultilaterala andelen av Sveriges utrikeshandel under I930-talet står sålunda å ena sidan en uppgång av den svenska utrikeshandelns värde och å andra sidan 'en nedgång av balansernas värde, vilken senare dock icke var på långt när så kraftig som för världen i övrigt. Att det n1ultilaterala inslaget i den svenska utrikeshandeln, kraftigt försvagades under 193o-talet är likväl ett ofrånkon1ligt, faktu111. Vilja vi litet närluare följa denna nedgång i multilateralismen i Sveriges utrikeshandel, måste den svenska handelsstatistiken komma till användning. Vi finna härvid, att den absoluta nedgången i exportöverskotten började redan år 1930. De sjönko ganska kraftigt från drygt 500 lnilj. kr. 1929 till endast 400 påföljande år och fortsatte ned till 222 milj. 1932. Efter en viss uppgång under 1933-34 nåddes ett nytt bottenläge 1935 n1ed endast 215 n1ilj. kr. De tre följande åren, alltså den här närn1ast behandlade perioden 1936/38, visade visserligen en särskilt för år 1937 kraftig uppgång för exportöverskotten, 111en i närheten av 1929 års kommo de icke. S0111 fram-


INGEMAR GERHARD

går av tab. I I nedgingo de svenska exportöverskotten från 423 milj. kr. per år 1926/28 till 334 lnilj. 1936/38. Efters0111 Sveriges export under sanl11la tid steg från 1.200 till 1.800 111ilj. kr., reducerades exportöverskottens andel kraftigt eller från 27,5 till 18,7 proc. En något olikartad utveckling visa ilnportöverskotten i den svenska utrikeshandeln. N edgången tog här sin början först ett par år senare än ifråga 0111 exportöverskotten, och den följande uppgången blev större, så att nivån från slutet av 192o-talet uppnåddes och t. O. 111. något överskreds. När exportöverskotten nådde sin bottennivå år 1935 voro i111portöverskotten redan åter på god väg uppåt. Sonl framgår av tab. I I, stego de svenska inlportöverskotten från 481 milj. kr. per år 1926/28 till 494 nlilj. kr. 1936/38. Visserligen höjdes inlportvärdet ännu hastigare eller från 1.600 till 1.95° nlilj. kr., ll1en inlportöverskottens andel reducerades betydligt 111indre än exportöverskottens eller från 30,1 till 25,4 proc. Bako111 denna olikartade utveckling av ilnport- och exportsidan spårar nlan den stora skillnaden i ekonomisk utveckling i Sverige och i utlandet. Ilnportsidan gynnades av de betydligt bättre konjunkturerna i vårt land och inlportöverskotten av den i stort sett liberala och fraInför allt icke bilateralt inriktade svenska handelspolitiken, liksom också av vår under perioden 1936/38 allt rikligare tillgång på utländska valutor. Exporten däremot konfronterades med de sänlre konjunkturerna i utlandet och exportöverskotten med den på l11ånga ll1arknader kraftigt hävdade reciprocitetsprincipen. Att den svenska exporten och våra exportöverskott likväl icke blevo värre l11edfarna - ur internationell synpunkt var ju utvecklingen gynnsarn - berodde på en rad gynnsamma faktorer. Särskilt kan därvid nänlnas det stora i den svenska exporten av industriella råvaror sanlt det förhållandet, att exportöverskotten i så stor utsträckning riktade sig n10t marknader, där reciprocitetsprincipen icke vunnit fast insteg, i frän1sta rummet Storbritannien och de nordiska grannländerna. I det följande skola vi litet närmare undersöka läget 1936/38 för de viktigare multilaterala inslagen i Sveriges utrikeshandel, närmast i anslutning till tab. 12 och 13. Den största balansen på importsidan uppvisar sedan galnnlalt handeln l11ed 'fyskland. Att det här rör sig onl ett svenskt import- och icke exportöverskott var med hänsyn till den tyska ekonomiska poli-


SVERIGES UTRIKESHANDEL

149

. tiken under 193o-talet av stor betydelse för hela den svenska utrikeshandeln. När världshandeln efter konjunkturonlslaget 1929/30 gled in i vad I11an skulle kunna kalla valutarestriktionernas period, togs ledningen av 1"'yskland. Den första tyska valutaförordningen k01n redan som111aren 1931 och följdes snart av flera?) frill en början avsåga restriktionerna i huvudsak kapitalrörelserna, nlen de fingo snart ett allnlänt ilnportbegränsande syfte. En nlålll1edveten strävan i sådan riktning konl till synes redan våren 1932, då illlportörernas tilldelning av valuta började starkt begränsas. Om Tysklands utrikeshandel under 1930-talet tillåtits en fri utveckling, hade denna frainför allt komlnit att bestä111mas av två faktorer, nälnligen den stora kreditinflationen inonl landet och den kraftiga valutadeprecieringen flerstädes i utlandet. l\1ålsättningen för den ekonomiska politiken i Tyskland utgjordes till en början av arbetslöshetens avskaf fande, n1en efter nationalsocialislnens nlakttillträde kom i stället upprustningen allt nlera i förgrunden. Ett viktigt led i den senare utgjorde de nlilitärt nlotiverade självförsörjningssträvanden, son1 i så hög grad satte sin prägel på den s. k. andra fyraårsplanen, utarbetad 1936. År 1933 hade den tyska industrien täckt mellan 40 och 45 proc. av sitt råvarubehov från lltlandet. Bland de råvaror, som fyraårsplanen i första hand tog sikte på, märktes brännoljor, kautschuk, järnlnalm samt vissa textilier. Fral11för allt uppmuntrades tillverkningen av olika syntetiska produkter. Utvecklingen drevs frall1 n1ed hjälp aven statlig kreditgivning av uto1110rdentlig alnfattning. Från officiellt tyskt håll lä111nades 1938 upplysning 0111 att det offentliga finansbehovet kunde uppskattas till 35-40 miljarder riksmark årligen, vilket torde ha motsvarat betydligt mer än hälften av den tyska nationalinkon1sten. Denna expansionistiska kreditpolitik ledde givetvis till ett praktiskt taget omättligt varubehov, sonl under fria förhållanden i betydande utsträckning skulle ha vänt sig mot utlandet. Därtill kom att efterfrågans förskjutning 1not importerade varor kraftigt skulle ha främjats av den andra ovannämnda faktorn, nämligen deprecieringen av flertalet utländska valutor. Denna förbilligade'i hög grad dessa länders produkter vid en olnräkning till den formellt vid oförändrad 1) Denna och en del av de följande uppgifterna ur T. Vinell, Svensk-tysk handel under clearingåren, Svensk Utrikeshandel 1942, nr 8.


IS°

INGEMAR GERHARD

guldparitet fasthållna riksmarken. Den svenska kronans depreciering' uppgick ju före kriget efter hand till cirka 47 proc. Den spänning mellan hemman1arknad och världs111arknad, som den utpräglat expansionistiska tyska kreditpolitiken i förening med upprätthållandet av riksn1arkens guldvärde medförde, skulle sålunda utan tyska motåtgärder ha lett till en våldsan1 ökning av in1porten. En tendens härtill visade sig 1934, då den tyska handelsbalansen för första gången efter konjunkturolTIslaget blev passiv. \Tid SamlTIa tid voro emellertid de tyska lTIotåtgärderna klara. Hösten 1934 trädde i funktion tjugofem Reichsstellen, tilldelade var sitt område av den tyska importen, inol11 vilket de hade att utställa valutalicenser gällande bestämda varor och bestälnda leverantörIänder efter anvisningar från det tyska handelsministeriet. Därmed hade skapats en organisation, som förträf fEgt lämpade sig son1 redskap för en statligt dirigerad import. Exporten hade lnyndigheterna väsentligen i sin hand redan genOlTI dess av riksmarkens principiella kvarhållande vid guldvärdet betingade behov av premiering. Man kan sålunda betrakta vårt varubyte lned' Tyskland under perioden 1936/38 såsom från den tyska sidan helt statligt dirigerat. Detta gav sig också tillkänna ifråga om dess såväl on1fattning som sammansättning. I förra "fallet sattes bilateralismen i system, och i senare skedde en förskjutning från färdigfabrikat från den svenska industrien till för de tyska planerna önskvärda råvaror som malm, trä och livsmedel. Yttre ram för denna utveckling utgjorde den svensk-tyska clearingen. Från början ingingo länderna clearingavtal med Tyskland för att säkerställa avkastningen av sitt till Tyskland utlånade kapital. Sedan Tyskland den 14 juni 1934 beslutat utvidga transfermoratoriet till att gälla även de tyska rikslånen, skedde redan påföljande n1ånad nya uppgörelser n1ed Storbritannien, Frankrike och Schweiz, varvid de båda sistnämnda för första gången hade formen av tvåsidiga clearingavtal. Redan en månad senare blev det svensk-tyska clearingavtalet verklighet. Enligt från tyskt håll gj orda beräkningar utvecklade sig clearingsystemet så raskt, att redan under de tre första kvartalen 1935 i runt tal 60 proc. av Tysklands betalningsförpliktelser till utlandet verkställdes genom clearing. Av resten betalades 20 proc. genom kompensationsexport och likaledes 20 proc. genOt11 fria valutor., Av de sistnän1nda utgjorde ungefär hälften räntebetalningar. Varuiln-


S\TERIGES UTRIKESHANDEL

port Inat betalning i fri valuta motsvarade sålunda endast 10 proc. av Tysklands betalningsförpliktelser. ()m sålunda clearingavtalen med Tyskland i stor utsträckning vara avsedda att säkerställa vissa betalningar från nämnda land, medförde den tyska" politiken icke sällan ett motsatt resultat, nämligen att resp. land tvangs ge Tyskland nya krediter. Som nämnts hade Tyskland möjlighet att helt fördela import och export efter statliga direktiv, och ofta ökades uppköpen kraftigt från olika clearingpartners. Sistnämnda länder fingo därmed en infrusen fordran på clearingkontot i Berlin. Ville de utnyttja den, måste detta ske genom ökad import från Tyskland, och därvid brukade tyskarna ej visa något större tilllnötesgående vid prissättningen. En faktisk depreciering av den tyska n1arken utgjorde exportbidragen från Ausgleichskasse, upprättad i början av 1935 på grundval av bidrag huvudsakligen från den tyska industrien, uppgående till 2-8 proc. av företagens omsättning inom landet. Denna fond beräknades kunna ge exportbidrag på i genomsnitt 25 proc. och åstadkom sålunda en faktisk depreciering av rikslnarken av san1lna storlek. Premierna fördelades emellertid mycket olika, och när ett land fastnat för en större clearingfordran, brukade S0111 11ämnts jän1kningar i exportpriserna icke vara lätta att åstadk0111Ina. Även de svensk-tyska handelsförbi!1delserna höllo till en början på att utvecklas i denna riktning, och det första svensk-tyska clearingavtalet blev av denna anledning endast fyra lnånader galnmalt. Det gällde från I sept. 1934 till årets utgång och kännetecknades aven så kraftig ökning av de tyska inköpen i Sverige (från 43 milj. sept.-dec. 1933 till 83 lnilj. samma tid 1934), att svenskarna nästan helt blevo utan den överenskolnna kapitalavkastningen. Ett nytt avtal av den 22 dec. 1934, SOln trädde i kraft vid årsskiftet, n1edförde en1ellertid en ändring häri, och detta avtal kunde lned slnärre lTIodifikationer tillän1pas under hela återstoden av 1930-talet. Tyskland hade ett alltför starkt intresse av de svenska exportprodukterna, främst järnmalmen och träet, för att riskera att Sverige i likhet med en del andra clearingpartners skulle anse sig tvunget att begränsa sin utförsel till Tyskland. Något handelsavtal mellan Sverige och Tyskland existerade icke under nu ifrågavarande period. Handels- och sjöfartstraktaten av år 1926 upphörde nämligen att gälla IS febr. 1933, men de båda staterna tillälTIpade de facto mestgynnadnationsbehandling gent-


152

INGEIVrAR GERHARD

emot varandra - så mycket den tyska politiken nu lä111nat kvar av denna. Hur strängt Tyskland genomförde det bilaterala systemet i handeln 111ed Sverige kan belysas med några siffror för åren 1935-1938. S0111 nämnts hade de tyska myndigheterna gen0111 valutatillstånd . importen i sin fasta hand, och behovet av exportpremier gav l11öjlighet att också dirigera exporten. Dessa l11edel använde Tyskland nu så, att på clearingkontot i Stockholm uppstod ett överskott, son1 under vart och ett av åren 1935, 1936 och 1937 uppgick till 60 milj. kr. san1t 1938 till 59 111ilj. Av detta belopp erhöll tyska riksbanken hälften i fria valutor, och dessa 30 milj. kr. utgjorde sålunda det enda l11ultilaterala inslaget i den svensk-tyska handeln under ifrågavarande år. Andra hälften av överskottet gick som till svenska innehavare av Dawes-, Y oung- och Kreugerlånen (tyska rikslån ). Den tyska handelspolitiken var så noga avpassad, att överskottet aldrig blev tillräckligt stort för att ge något åt de svenska innehavarna av privatlånefordringar, utan dessa fingo nöja sig l11ed s. k. funding bonds löpande med 4 proc. ränta. Huruvida vid de tyska övervägandena exporten till eller in1porten från Sverige betraktades S0111 den prin1ära faktorn undandrager sig ett bedö1nande, men i den praktiska tillän1pningen synes den sistnämnda ha avpassats efter den förra. Under nu ifrågavarande tre år utgjorde inbetalningarna på kontot i Stochol111 345 n1ilj. kr. 1936, 4 26 milj. 1937 och 4 29 n1ilj. 1938. Utbetalningarna voro som nämnts de båda första åren 60 n1il j. och det tredje 59 111ilj. kr. lägre. Återvända vi till tab. 13, visar denna att Sveriges ilnportöverskott f rån Tyskland reducerades f rån 272 mil j. kr. per år 1926/28 till 164 milj. 1936/38. Denna nedgång fördelade sig l11ed 30 n1ilj. kr. på en nedgång av den svenska importen från Tyskland och med 78 lnilj. kr. på en ökning av vår export till nä111nda land. Att det bilaterala syste1net i Tyskland frän1jade Sveriges export torde ha fraIngått redan av det föregående och hade sin motsvarighet på ett par andra håll. Läget hade säkerligen blivit ett annat, om vår handel l11ed Tyskland från början präglats av ett svenskt exportöverskott. S0111 det nu var, kunna vi med utgångspunkt från NF -statistikens cif-:-värden konstatera, att Sveriges andel av Tysklands totalimport flerdubblades från 1,8 proc. 1928 till 4,8 1938, samtidigt som vår andel av den tyska exporten steg, ehuru betydligt långsa111mare,


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

153

från 3,6 till 4,9 proc. Att den överhuvud taget steg salnnlanhängde, SOll1 nänl11ts, rned de eftertrakt9-de råvaror, sonl Sverige kunde erbjuda. Det stora inslaget i den svenska exporten av begärliga råvaror och halvfabrikat var av avgörande betydelse också för utvecklingen av Sveriges utrikeshandel under I930-talet l11ed en annan totalitär stat, nämligen I talien. H uvudrollen spelade härvid den blekta kvalitet av sulfitcellulosa, S0111 ofta går under benämningen silkenlassa och 50111 blev av stigande betydelse för den italienska konstsilkeindustrien. Cellulosan utgjorde 1936/38 drygt 75 proc. av Sveriges hela italienska export. Italien följde ända franl till 1934 en i stort sett liberal linje i sin handelspolitik. 1 ) Först nämnda år, då underskottet i handelsbalansen ökades sanltidigt sonl intäkterna av turisttrafik, sjöfart och enligrantrel11issor visade nedgång, följde Italien övriga s. k. guldvalutaIänders exempel och tillgrep direkt il11portreglerande åtgärder. Det nya system, SOll1 nu började byggas upp, avsåg att genOlTI valutarestriktioner dels omöjliggöra kapitalflykt, dels hindra s. k. in1port. Åtgärderna ingingo son1 ett led i den sanltidigt inledda politiken l11ed successivt ökat statsingripande i näringslivet. Sedan de första åtgärderna icke visat sig kunna hejda det stigande importöverskottet, utbyggdes de under 1935 undan för undan till en fullständig kontroll av alla valutatransaktioner och av praktiskt taget all il11port. Italiens ekonol11iska svårigheter voro till stor del att hänföra till att liran vid stabiliseringen 1927 fått ett guldvärde, SOl11 betydligt översteg dess köpkraft inom landet. Trots alla ansträngningar i form av valutaoch importkontroll såg sig Italiens regering i juli 1935 nödsakad att suspendera lagen onl obligatorisk guldtäckning. Omläggningen av den italienska handelspolitiken under senare delen av 1934 gjorde det nödvändigt att få till stånd en ny överenskol11111else om den svensk-italienska handeln, vilken vid denna tidpunkt reglerades av ett handelsavtal, ingånget år 1862. Förhandlingarna fördes under hösten 1934 och våren 1935 och ledde till såväl varubytes- sonl clearingavtal, vilka trädde i kraft I juli sistnänlnda år. Endast några få månader senare, i november, vidtogo enlellertid de av NF beslutade 1) En del av de följande uppgifterna ur R. Sohln1an, Italiensk handelspolitik och de svensk-italienska handelsförbindelserna, Svensk Utrikeshandel 1943, nr I.


154

INGEMAR GERHARD

sanktionerna, och avtalet förlorade sin betydelse. Sveriges import från Italien upphörde helt, och exporten begränsades till vissa ur italiensk synpunkt särskilt begärliga varor, SOlTI utfördes mot kontant betalning. När sanktionerna IS juli 1936 upphävdes, hade Italiens ekonomiska ställning ytterligare kraftigt försämrats. Italien hävdade nu, att de stora skulder landet ådragit sig krävde en aktiv handelsbalans med varje särskilt land och att inlporten såvitt lnöjligt skulle begränsas till rena nödvändighetsvaror, främst råvaror för den italienska exportindustrien. Utvecklingen kom en1ellertid icke att följa de uppdragna riktlinjerna, franlför allt på grund av att Italien den 5 okt. följde Frankrikes, Schweiz' och Hollands några dagar tidigare givna eXelTIpel och devalverade liran med icke mindre än 41 proc., därmed återställande det värdeförhållande den haft till pund och dollar 1927. Deprecieringen l1ledförde en kraftig ökning av Italiens utrikeshandel, varvid dock importen steg hastigare än exporten. Den ekonomiska utvecklingen i Italien kom i fortsättningen att förete många drag, som voro med den ovan skildrade utvecklingen i Tyskland. Det statliga inflytandet över näringslivet gjorde sig sålunda allt nler gällande och tog sig uttryck i strävanoden att göra landet i största möjliga utsträckning självförsörjande ifråga om råvaror. Liksom i Tyskland var därvid landets ekonomiska försvarsberedskap huvudmotivet. Inkörsportarna voro i båda fallen kontroll över kreditväsen och utrikeshandel. De båda förklarades i ett tal av Mussolini i mars 1936 vara att betrakta som direkta statsfunktioner. Återupptagandet av den svensk-italienska handeln efter sanktionernas hävande i juli 1936 bjöd på lnånga problem. Clearingavtalet från föregående år hade lämnat i arven svensk fordran på 8 milj. kro, och ett godtagande av den italienska principen om aktiv handelsbalans skulle ha inneburit en mindre önskvärd begränsning av de svenska exportmöjligheterna. Problemen löstes i flera etapper i form av först ett provisoriskt avtal gällande till I dec. 1936 och därefter tre olika avtal gällande fr. o. m. sistnämnda dag, varav ett clearingavtal gav ralTIen för den fortsatta svensk-italienska handeln och blev i kraft under hela den här behandlade perioden (uppsades från italiensk sida . hösten 1940). Den aktiva italienska handelsbalans, som skulle ha blivit följden av Italiens önskan att avbetala vår clearingfordran genonl varuleveranser, avvärjdes genonl att denna fordran plockades


SVERIGES

155

in i en leverans från Italien av ett större fartyg för Svenska Amerika Liniens räkning. Huvudprincipen i de nya avtalen mellan Sverige och Italien av den I dec. 1936 var bilateral. I handelsöverenskonl1nelsen fastställdes kontingenter för införseln av svenska varor till Italien. För att förhindra uppkomsten av nya, infrusna svenska fordringar i Italien skulle inlport utöver kontingenterna av Italien betalas i fri valuta denna punkt representerade det multilaterala inslaget i systenlet. Det tekniska hjälpmedlet för bilateralisluens genomförande var liksOlU' i handeln 111ed Tyskland clearingen, och det blev bestämt, att OIU denna skulle visa ett större saldo åt ena eller andra hållet., frågan OIU ändring av de ovannänlnda värdekontingenterna för den italienska ilUporten skulle upptagas till behandling. . Under såväl 1937 SOlU 1938 gav den svensk-italienska clearingen ett litet överskott till svensk förmån, vilket av Italien i bilateral anda disponerades för en extra iluport från Sverige. Det förstnälunda året uppgick inbetalningen på clearingkontot i Stockhollll från svenska iluportörer till 22,0 l11ilj. kr., sall1tidigt som utbetalningen till exportörer av svenska varor uppgick till 21,6 milj. För 1938 voro inbetalningarna 27,9 luilj. och utbetalningarna på 25,S milj. kr. Den höga svenska levnadsstandarden gav stort utrYll1me åt de varor, frukt och textilier, SOlU intogo en dominerande ställning inonl den italienska exporten. Någon fullständig motsvarighet till Italiens behov av svensk cellulosa (liksom svenska järn- och stålvaror, maskiner och apparater) utgjorde dock icke dessa svenska behov, varför stadgandet om italiensk iluport utöver de fastställda kontingenterna Inot betalning i fri valuta fick en relativt stor betydelse. Dylik svensk export till Italien uppgick 1937 till 15,6 och 1938 till 14,4 luilj. kr. Så tvungo alltså de ekonoll1iska realiteterna Italien ett ganska ·långt stycke från den i teorien omhuldade bilaterala principen. Utvecklingen av vårt handelsutbyte med Italien konl alltså att under nu ifrågavarande period ställa sig relativt gynnsam och luedförde t. o. nl. en ökning av det lllultilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel. Det svenska· exportöverskottet till Italien steg från i genOlllsnitt 0,7 luilj. kr. per år 1926/28 till 9,6 milj. kr. 1936/38. Vår italienska import ökade luellan de båda jämförelseperioderna lued I lllilj. Iuen exporten med 10 luilj. kr. Om man använder världsstatistiken för 1928 och 1938, finner nlan att nlellan dessa båda år Sve-


INGEMAR GERHARD

riges andel av Italiens totala import nler än tredubblades från 0,6 till 1,9 proc. och att sa111tidigt vår andel av landets export steg från 0,5 till 1,3 proc. Bak0111 denna utveckling låg SOl11 nä111nts i första hand den italienska textilindustriens stigande behov av råvara från Sverige. De länder, som icke devalverade sina valutor hösten 1931, ko111nlo SOl11 regel att dragas med mycket stora ekono111iska svårigheter, så länge de höllo fast vid det ga111la guldvärdet. Icke 111i11St gällde detta på utrikeshandelns 0111råde, där för ett sådant land konkurrensen nled varuströ111men från länder 1TIed deprecierade valutor blev svår såväl på den inhemska marknaden sonl på exportn1arknaderna. Dessa länder blevo SOl11 regel tvungna att 111ed olika 111edel uppl11untra sin export och sa111tidigt genon1 stränga införselrestriktioner skydda den inhemska n1arknaden. I några fall gingo dessa åtgärder mycket långt, såson1 i de redan omnämnda fallen Tyskland och Italien, där kontrollen över utrikeshandeln san1111anfogades 111ed en allmän statlig reglering av näringslivet till ett system, där det statliga intresset ifråga on1 såväl import SOl11 export blev utslagsgivande. Den totalitära staten uppträdde därvid utåt son1 ett enda handelsföretag,. för vilket den enskilda transaktionens ända1TIålsenlighet bedö111des ur det helas intresse och där vinst och förlust icke spelade samma roll sonl för den enskilde företagaren in0111 ett fritt ekonomiskt systenl. Ofta konl denna handelspolitik att antaga en offensiv karaktär under geno111förandet aven expansion av inlport eller export i de riktningar, som ingingo i de statliga planerna. Tysklands handelsoffensiv 1110t en rad länder i Sydösteuropa och i Latinamerika kan tjäna SOlTI exen1pel. De därvid använda metoderna voro vanligen sådana, att länder med ett relativt fritt handelssyste1n hade mycket svårt att möta dem. ·Av en annan typ var under den här behandlade perioden handelspolitiken i en rad länder, som också i det längsta vidhöllo det gamla guldvärdet för sina valutor, 111en där det statliga inflytandet över utrikeshandeln begränsades till generella syste111 av kontingenteringar eller valutarestriktioner. Denna handelspolitik kan i nlotsats till den ovan beskrivna närmast karakteriseras sonl defensiv. Inonl ramen för restriktionssysteinet kon1mo import och export att bestämmas av den fria företagsamhetens på ekonomiska grunder fattade beslut. Länder av denna karaktär voro i fräl11sta rummet de s. k. guldblocksländerna Frankrike, Holland, Belgien, Schweiz och fram till 1934 också Italien.


SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

157

Hit kunna också räknas en rad länder i Sydösteuropa, Polen och Baltikum samt ett antal länder i Latinamerika. Sveriges handel n1ed guldblocksländerna, vilka under den här behandlade perioden egentligen böra förses med ett f. d., efterson1 de redan hösten 1936 hade givit upp kampen och devalverat, kon1 givetvis att i hög grad tyngas av de stränga importrestriktionerna. Alldeles särskilt gällde detta våra handelsförbindelser med Frankrike. Under det Sveriges handelsbalans med övriga medlelTIlnar av guldblocket redan före konjunkturomslaget 1929/30 varit passiv eller SOlTI ifråga om Belgien svagt aktiv, hade Sverige i förhållande till Frankrike, såson1 i ett tidigare sammanhang nämnts, sedan gammalt ett av sina stora europeiska exportöverskott. Att upprätthålla detta genternot ett land, som under 1930-talet i så utpräglad grad tillälnpade reciprocitetsprincipen, blev en on1öjlighet. Härtill kom att Frankrike - i motsats till övriga lnedlemn1ar av blocket - icke visade någon ekonon1isk uppgång efter Det ekonaIniska läget där förblev så dåligt, att under ett år SOIU 1938 Sverige icke ens kunde utnyttja de begränsade importkontingenter vi under mycket köpslående tillkämpat oss. Den svensk-franska handeln för väl son1 ingen annan i tankarna det galnIa talet Oln att Sverige byter bort sina gedigna exportprodukter lnot »utländskt skräp». Till långt fram på 1900-talet erhöllo vi från Frankrike huvudsakligen konsulntionsvaror av lyxkaraktär såsolll produkter från den franska vinodlingen, textilindustrien och hantverket, ävenSOln arbeten av dess finmekaniska industri. Samtidigt inköpte fransn1ännen hos oss närmast råvaror sådana som trävaror och halvfabrikat som tackjärn och tjära. Under mellankrigstiden skedde emellertid här en betydande förändring. Å ena sidan lyckades Sverige i Frankrike upparbeta en lnarknad även för svenska produkter av högre förädlingsgrad såsom på skogsområdet pappersn1assa och papper och på järnområdet lnaskiner och apparater. Å andra sidan ökades starkt i den franska exporten till oss posten oädla nletalIer och arbeten därav i samband med att Frankrike började exportera icke obetydliga kvantiteter handelsjärn. 1 ) Det var därför en för svenska näringslivet viktig marknad Sverige här hade att skydda under den nu behandlade perioden. 1) R. Sohln1an, Svensk-franska handelsavtalet, Svensk Utrikeshandel 1945, nr 14.


INGEMAR GERHARD

När krisen 1930/31 på allvar nådde Frankrike, hade landet genom avtal n1ed ett flertal stater bundit icke lnindre än 70 proc. av sin tulltaxa. Då förhållandena vid denna tidpunkt ansågos nödvändiggöra omedelbara importbegränsande åtgärder - konkurrensläget gentemot de länder son1 deprecierat sin valuta blev S0111 näll1nts starkt försämrat - tillgreps en ilnportkontingentering snarast son1 ett nödfallsalternativ till den icke ll1öjliga utvägen att höja tullarna. Denna ilnportbegränsande uppgift bibehöll den franska kontingenteringen fram till 1934, och frågan om övergång till ett system av höjda tullar var under utredning. Sistnämnda år .förändrades emellertid läget, och kontingenteringen förvandlades till ett handelspolitiskt vapen. Den yttre forlnen för denna förändring var, att av tidigare beviljade kontingenter hädanefter endast en f j ärdedel utan vidare ställdes till vederbörande exportlands förfogande. Tilldelningen av de återstående tre fjärdedelarna gjordes beroende av särskilda förhandlingar, varvid hänsyn skulle tagas till de fördelar, som härvid kunde ställas i utsikt för den franska exporten. Kontingenteringen blev alltså till större delen ett bytesmedel i den franska handelspolitikens tjänst för befordrande av exporten. För ett land son1 Sverige innebar detta en ganska besvärlig förändring. På grund av vårt fria handelssystem hade vi ju icke några kontingenter att byta bort Ined Frankrike utan måste göra en mängd åtaganden av annan art. Den första svensk-franska överenskommelsen efter förändringen i den franska kontingenteringspolitiken underteckades i februari 1934. Svenska regeringen måste därvid garantera en kraftig ökning av de svenska inköpen i Frankrike. Åtagandet kunde vår regering visserligen klara med hjälp av Vin- och spritcentralen, Tobaksmonopolet och en del större företag, men de gj orda erfarenheterna voro därvid sådana, att man helst icke ville göra om dem. Farligast var kanske, att krav på liknande åtaganden från den svenska regeringens sida snart läto höra av sig från andra länder.. I fortsättningen iklädde sig därför regeringen ej liknande förpliktelser, utan saken ordnades genom att de statliga monopolen i Sverige och en del andra ilnportörer garanterade inköp i Frankrike av viss storlek under resp. år. Dylika avtal med noggrant fastställande av de franska importkontingenterna för svenska varor måste efter Inycket köpslående ingås för varje år. Som kompensationsobjekt från svensk sida användes därvid icke blott de ovannämnda importåtagandena utan


SVERIGES UTRIKESHANDEL

159

också en rad svenska åtgärder som skatt på inhemskt fruktvin, nedsättningar av tullarna på buteljkonjak, likörer m. m. Dessutom gjordes från fall till fall en Inassa sInåaffärer, därvid svenska räkor byttes mot franska sardiner, stål och separatorer mot Iner vin och sprit o. s. v. Hösten 1936 tvungo de ekonon1iska svårigheterna Frankrike till en devalvering av valutan. Detta skedde 30 sept., och åtgärden föregicks av hemliga överläggningar med Amerika och Storbritannien, vilka ledde till en gemensam förklaring av de amerikanska, brittiska och franska regeringarna om samarbete ifråga om valutapolitiken och att någon ytterligare devalvering av dollarn och pundet ej skulle komma ifråga. Francens guldvärde nedskrevs med cirka 30 proc. De goda verkningar Frankrike hoppats av devalveringen uteblevo i stort sett. Under det sterlingiänderna 1931-1932 och Förenta Staterna 1933 devalverat under en period av sjunkande priser, hade en mycket stark prisstegring tagit sin början ungefär vid tidpunkten för den franska devalveringen. De av denna utlösta prisstegringstendenserna komlno därmed att kraftigt förstärkas och komlno framför allt att olnfatta ett stort antal råvaror. För den franska industrien betydde detta en kännbar ökning av produktionskostnaderna, och den förbättring av dess internationella konkurrensläge, som devalveringen åsyftat, gick om intet. Redan I juli 1937 måste franska regeringen frigöra valutan från ett fast värdeförhållande till guldet, och i fortsättningen undergick francen den ena sänkningen efter den andra i förhållande till dollar och pund. Den första devalveringen av francen i sept. 1936 hade i Frankrike följts aven tendens att något lossa på handelsrestriktionerna. Sålunda upphävdes. kontingenteringen för ett antal varor, för icke kontingenterade varor vidtogs en generell tullsänkning, och licensavgifterna nedsattes. Lättnaderna voro visserligen icke särdeles betydande Inen torde av den franska regeringen ha varit tänkta som inledning till mera vittgående åtgärder. Därav blev emellertid intet. Den starka prisstegringen medförde tvärt0111 en stark opinion för skärpta importrestriktioner. Typiskt är att när franska regeringen för år 1937 begärde förlängning av rätten att vidtaga ändringar i tulltariffen utan parlamentets hörande, förslaget förkastades och den önskade rätten erhölls först sedan regeringen förklarat, att fullmakterna till övervägande del skulle begagnas för tullhöjningar. Samtidigt avgav rege-


r60

INGEMAR GERHARD

ringen en försäkran, att införselkontingenterna skulle höjas blott om den inhe111ska produktionen aven vara skulle visa sig otillräcklig för konsulutionen inom landet. Kort efter fullmaktslagens antagande utfärdade franska regeringen i juli 1937 ett dekret, varigenom de i samband lued devalveringen nedsatta tullarna och importlicensavgifterna i stort sett återfördes till tidigare belopp. Den starkt protektionistiska kursen konl till uttryck vid de kontingenteringsförhandlingar, S0111 vid slutet av 1937 fördes lued bl. a. Sverige. Det ekonomiska läget hade elllellertid då så försälurats i Frankrike, att det icke var 111Öjligt för vårt land att ens utnyttja de kontingenter, som tillerkändes oss för år 1938. Under detta år vändes Sveriges traditionella exportöverskott till Frankrike i importöverskott. Förändringen var så kraftig S0111 från en positiv balans på 27 milj. kr. 1937 till en negativ på 1,7 1938. Nedgången i den svenska exporten gällde framför allt trävaror och papperS111assa. Till den bild, S0111 ovan givits av de svårigheter, som den svenska handeln nled Frankrike hade att kämpa med under nu ifrågavarande period, skola endast fogas några belysande siffror ur handelsstatistiken. Sveriges exportöverskott till Frankrike reducerades från 26,5 lnilj. kr. per år 1926/28 till 15,9 milj. kr. 1936/38 och vändes som nänlnts år 1938 rent av i ett mindre iluportöverskott. Ett viktigt multilateralt inslag i vår utrikeshandel var därmed borta. SOlU vi i ett tidigare avsnitt konstaterat, var i början av seklet det svenska exportöverskottet till Frankrike av samlua storleksordning som det till Storbritannien, och detta förhållande bestod ännu under perioden 192 I /25. Bakoln nedgången i Sveriges exportöverskott till Frankrike nlellan 1926/28 och 1936/38 stod en med 3 luilj. ökad svensk import från och nled 7 milj. minskad svensk export till Frankrike. Den totala omsättningen i den svensk-franska handeln nedgick alltså något eller från 138 till 134 milj. kr. Likväl visar en jämförelse mellan 1928 och 1938, att Sveriges andel av Frankrikes utrikeshandel under denna tid fördubblades, varvid givetvis uppgången av exportandelen var störst eller från 0,9 till 2,6 proc. Siffrorna belysa de svårigheter den franska utrikeshandeln hade att kämpa lned under 193o-talet. Betydligt gynnsammare var läget för övriga medlemInar av guldblocket. Belgien uppgav redan i mars 1935 sin gamla guldparitet och devalverade valutan lned 28 proc. Såväl industriell produktion


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

161

S0111 utrikeshandel visade därefter en stigande sif fra. Holland och Schweiz återigen devalverade först i septen1ber påföljande år, alltså sallltidigt ll1ed Frankrike. I senare fallet gällde nedskrivningen 30 proc., ll1edan i Holland någon bestämd devalveringsprocent icke fastställdes utan valutan frigjordes från guldvärdet och län1nades att anpassa sig efter den' nya valutasituationen. Såväl i Holland son1 Schweiz medförde devalveringen en uppgång i näringsliv och utrikeshandel, och utvecklingen blev en helt annan och gynnsaml11are än i Frankrike. Detta var naturligtvis till fördel för den svenska handeln lned resp. länder, vilken. därtill gynnades av att Sverige här i Inotsats till handeln lned Frankrike hade något exportöverskott att bevaka. Vår handel ll1ed Belgien, Holland och Schweiz ökade från 215 ll1ilj. kr. per år 1926/28 till 350 milj. kr. 1936/38, av vilken ökning 108 n1ilj. kOlnl11o på den svenska in1porten och 27 lnilj. på exporten. Resultatet blev sålunda en stark stegring av vårt importöverskott från dessa länder. En jämförelse ll1ellan 1928 och 1938 visar, att Sveriges andel av de tre ländernas il11port nästan fördubblades från 1,1 till 1,9 proc., n1edan vår andel av deras export steg ännu lnycket kraftigare eller från 1,2 till 3, I proc. N ågra egentliga lättnader i restriktionspolitiken ledde icke devalveringarna till i de nälnnda länderna. De åtgärder i denna riktning, S0111 vidtogos i Schweiz, voro av ganska begränsad olnfattning och påverkade i varje fall icke nämnvärt utvecklingen av den svenska exporten till Schweiz. I Holland _gick utvecklingen snarast motsatta vägen, och parlall1entet gav där i decel11ber 1937 regeringen vidgade befogenheter att vidtaga kontingentskärpningar, varvid behovet av dylika åtgärder underströks. Icke heller Hollands och Belgiens försök att lätta på införselrestriktionerna gentell10t några andra lnindre europeiska länder, näInligen de nordiska, ledde till fra111gång. Välkänd är den av de s. k. Oslostaterna för ett år (I juli 1937-1 juli 1938) avslutade Haag-överenskommelsen. Det gällde härvid uppgivandet under denna begränsade tidrymd av vissa kontingenteringsåtgärder från Belgiens och Hollands sida i utbyte mot tullkoncessioner från de nordiska ländernas sida. Innan ännu halva avtalstiden gått till ända gjorde sig svårigheter gällande i fråga 0111 tillämpningen de av Holland och Belgien beviljade lättnaderna. Detta berodde bl. a. på att utomstående länder k01111110 n1ed anspråk på att i kraft av lnestgynnadnationsII


162

INGEMAR GERHARD

klausulen utan vederlag k01nnla i åtnjutande av sa111111a lättnader SOln överensko111melsen innebar. Även t. ex. den ökade pappersexport från Sverige till Holland, sonl blev en följd av lättnaderna, kändes nlycket tryckande för detta lands industri. När i 111aj 1938 förhandlingar upptogos 0111 förlängning av överensk0111111el sen, förklarade Hollands representant redan från början, att håns regering icke var i tillfälle att förnya de i överensko1nmelsen gjorda åtagandena beträffande kontingenteringslättnader. De nordiska ländernas oll1bud tillkännagåvo beredvillighet att förnya överensko111111elsen 111ed icke blott oförändrade utan från deras länders sida t. o. 111. utvidgade åtaganden, rnen någon av överenskonl111elsen kunde icke åstadkonl111as. Man kunde endast enas om en- deklaration, vari bibehölls den geno111 Haag-överenskomnlelsen införda underrättelseskyldigheten ifråga onl kvantitativa restriktioner, valutakontroll och särskilda införselavgifter. I övrigt försiggick den svenska handeln n1ed Holland och Belgien under nu ifrågavarande period utan att några for111ella avtal rörande ländernas tilläl11pning av _importkontingenteringen behövde uppgöras. Uppko111111ande proble111 kunde i alhnänhet regleras under hand, vartill naturligtvis i hög grad bidrog den syenska handelsbalansens passiva ställning gentemot ifrågavarande länder. Dock kan nämnas, att i febr. 1937 i san1band n1ed ett 111inisterbesök en överenskomn1else ingicks med Holland gällande till årets slut, i huvudsak innebärande ett bekräftande av den dittills _tillämpade kontingenteringsregilnen i Holland för införseln av svenska varor. Därjämte tillerkändes Sverige tilläggskontingenter för ett antal industrivaror och fisk nlot att vissa svenska tullar icke höjdes. Lättnaderna komma att ingå i den ovannämnda Haag-överenskonlnlelsen, och när denna utlöpte I juli 1938, återupplivades den svensk-holländska överensko111111elsen för återstoden av 1938 på i stort sett oförändrade villkor. San1n1anfattningsvis finna vi sålunda, att under 1936/38 Sveriges utrikeshandel med de f. d. guldblocksländerna i hög grad besvärades av de stränga i1nportrestriktioner, S0111 under hela 1930-talet voro karakteristiska för dessa länder. Varubytet drabbades dock ej alls i samma utsträckning av ingrepp ifråga 0111 0111fattning och samlnansättning son1 fallet var med de totalitära länderna. Svårast tedde sig ur svensk sida upprätthållandet av tidigare exportöverskott, och särskilt när detta S0111 fallet med Frankrike riktade sig mot


SVERIGES UTRIKESHANDEL

ett land, där konjunkturutvecklingen blev så avgjort n1ycket ogynnsan1111are än i Sverige. 11ed övriga länder in0111 guldblocket skedde en gynnsan1111are utveckling, varvid dock deras importrestriktioner i hög grad begränsade Sveriges I11öjligheter till exportökning. Denna uppgick, S0111 vi sett, ifråga om Holland, Belgien och Schweiz till endast 27 nlilj. kr. vid en jämförelse mellan 1926/28 och 1936/38, samtidigt S0111 Sveriges in1port från dessa länder steg n1ed en fyradubbelt högre sif fra eller 108 111ilj. kr. Icke ens de försök att uppnå begränsade lättnader ivarubytet, SOl11 Haag-överenskol11melsen innebar, hade franlgång, trots de nordiska ländernas villighet att utvidga sina åtaganden. De länder, son1 redan hösten 1931 deprecierade sin valuta, finga som regel icke i samI11a utsträckning S0111 övriga känning av depressionen. Redan under senare delen av år 1932 började i några av de111 en konjunkturförbättring göra sig gällande, och länderna ifråga kunde låta sin utrikeshandel utvecklas relativt fritt, om man jän1för n1ed guldländerna. Deprecieringen gav ett skydd åt hemn1an1arknaden, vilket för övrigt ganska allll1änt ytterligare ökades genol11 tullhöjningar. Sall1tidigt steg konkurrensför111ågan på exportoll1rådet i förhållande till de länder, son1 vidhöllo ett oförändrat guldvärde. Kärnan i denna grupp utgjordes av Storbritannien och in1periet jän1te de nordiska länderna, vilka i sin penningpolitik följde sterlingvalutan. Efter deprecieringen av dollarn· k01n även Förenta Staterna att räknas till denna grupp. När dollarns guldvärde i den 1 JanuarI 1934 antagna 'Gold Reserve Act fastställdes till 59,06 cents, var dess tidigare värde förhållande till pundet och därtill anslutna valutor i stort sett återupprättat. Denna grupp länder, som i sin handelspolitik fasthöll vid det fria varubytets princip, representerade hela tiden den större delen av världshandeln. Länderna ifråga avhöllo sig visserligen icke från kvantitativa in1portrestriktioner, men i allmänhet voro de inskränkta till ett begränsat 0111råde - jordbruksprodukter - och inkräktade icke på grundvalarna för vederbörande länders handelspolitiska systenl. Införseltul1arna förblevo det utslagsgivande handelshindret, om 111an bortser från regionala undantag sådana son1 det brittiska i111periepreferenssystemet och Förenta Staternas preferensställning på Cuba, och den ovillkorliga I11estgynnadnationsprincipen förblev nornlerande för deras handelsförbindelser. Den amerikanska regeringens


INGEIVIAR GERHARD

handelsavtalspolitik innebar för övrigt en målmedveten strävan att få nän1nda princip respekterad även av restriktionsländerna, och Förenta Staterna slöt aldrig lued något land clearing- eller betalningsavtal. Jämsides med strävandena att slå vakt kring mestgynnadnationsprincipen frainträdde under senare delen av 1930-talet hos de nämnda länderna en tendens att i fråga Oln tullarna följa en n1indre protektionistisk kurs än tidigare. Detta gällde särskilt Förenta Staterna och vissa brittiska dOluinions, vilkas tullskydd i början av depressionen kraftigt höjts. Vad först Storbritannien beträffar, var utvecklingen av detta lands handelspolitik av avgörande betydelse för den svenska utrikeshandelns öde. Detta land var 1926/28 den utan jän1förelse störste köparen av svensk export och n10ttog en dryg fjärdedel av vår totala utförsel. Exporten till Storbritannien representerade salutidigt på plussidan det dominerande n1.ultilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel. För de båda stora svenska exportgrupperna trävaror och livsn1edel var den brittiska marknaden viktigare än salutliga övriga san1n1antagna. San1tidigt SOln Storbritannien hösten 1931 deprecierade pundet, skedde en olnläggning av landets tullpolitik. Den långa frihandelsepoken var slut och ersattes av ett i genomsnitt 2o-procentigt tullskyddssysten1. gällande huvudsakligen industriella halv- och hel fabrikat. . Jordbruksprodukterna förblevo till en del tullfria n1en drabbades av direkta importregleringar, varav kontingenteringen av baconimporten var viktigast. \Tid sidan av deprecieringen och det nya tullskyddet utgj orde imperiepreferenssysten1et en viktig faktor i Storbritanniens handelspolitik under 1930-talet. De betydelsefulla Ottawaavtalen, undertecknade i augusti 1932, syftade SOIU bekant till att stegra handeln mellan imperiets olika delar genOlTI vidgad avsättning i Storbritannien av livsmedel och råvaror från imperielänc1erna i utbyte mot en ökad export till samlua länder av produkter av den brittiska industrien. Såsom fran1gått av tidigare anförda siffror, luedförde denna politik en avsevärd ökning, såväl absolut SOlU relativ, av det inter-imperiella handelsutbytet på bekostnad av handeln luellan imperiet och den övriga världen. Efter Otta,va-avtalen upptog Storbritannien parallella förhandlingar lued de nordiska länderna, och i n1aj 1933 ingicks det svensk-engelska handelsavtal, SOlU kOlU att ligga till grund för handeln under resten av 1930-talet. Det hade principiellt saluma utforluning SOlU Storbritan-


SVERIGES UTRIKBSHANDEL

165

niens avtal 111ed Danmark och Norge likso111 det senare träffade avtalet 111ed Finland. Storbritannien band därvid gällande tull eller tullfrihet för en del av våra viktigare exportvaror son1 SInör, trävaror och papperS111assa, nedsatte tullen på kraftpapper, garanterade en viss 111inin1ii111port från Sverige av S111Ör och havsfisk n1. In. I gengäld beviljade Sverige 111ycket stora lättnader för den brittiska exporten. I den svenska tulltaxan sänktes tullarna på 36 positioner, särskilt gällande textilvaror, varjänlte för 71 positioner tullsatserna bundos. Den svenska tu11autonon1ien, SOln väsentligen återvunnits n1ed upphörandet av den svensk-tyska traktaten i början av år 1933, blev därined ånyo kraftigt inskränkt. Ett direkt avsteg från n1estgynnadnationsklausulen innebar därj än1te det svenska åtagandet att i fortsättningen till 111il1St 47 proc. täcka sitt kolbehov geno111 i111port från Storbritannien. Sa111tidigt hävdade Storbritannien för egen del oinskränkt n1est- . gynnadnationsrätt och vägrade Sverige införande av den s. k. skandinaviska förbehållsklausulen, SOl11 kunde tillåta koncessioner till våra grannländer. 1\;lot bakgrunden av ilnperiepreferenserna verkade Storbritanniens inställning på denna punkt litet lnärklig. Otta\va-avtalen n1edförde en för det världs111ultilaterala systeinet ll1ycket ödesdiger förskjutning av Storbritanniens i111portöverskott från Europa till olika delar av imperiet har redan konstaterats. Att preferenserna hade sina stora nackdelar också för in1periets n1edlelnmar skulle så sl11åningon1 visa sig. Gränseri1a för i111periehandelns utvecklings1nöjligheter k01111110 n1ed varje år att fralnstå allt klarare. Trots uttryckliga bestän1111elser i 'Ottawa-avtalen hade de brittiska industriprodukterna i vissa don1inions svårigheter att göra sig gällande i konkurrensen n1ed nytillko111na inhe111ska industriintressen, salntidigt SOl11 den brittiska l11arknaden visade sig otillräcklig för att lnottaga ilnperiets väldiga produktion av råvaror och' liVS111edel. lJnder dylil<a 0111ständigheter fra111stod det för ilnperieländerna son1 ett intresse av första ordningen att - 0111 möjligt med bevarande av den brittiska lllarknaden - finna avsättning för sina produkter jämväl utanför il11periet. För Storbritannien kändes sal11tidigt utfästelserna till in1periet besvärande, när det gällde att finna konlpensationsobjekt för önskade lättnader i handeln med andra industriländer och då i frälnsta rl111111Iet Förenta Staterna. Storbritanniens avtal nIed Indien, vilket i l110tsats till de övriga Otta\va-avtalen icke a-vslutits för viss tidrylnd utan från början löpt


166

INGElVIAR GERHARD

ll1ed sex 1nånaders uppsägningstid, uppsades såluncla av indiska regeringen redan i n1a j 1936 (ehuru det sedan länge provisoriskt förlängdes) 111ed n10tivering att det utgjorde ett hinder för Indiens n1öjligheter att i förhållande till icke-brittiska länder hävda sina exportintressen. När fen1årsperioden för övriga avtal utlöpte, blev frågan Oln en ökad frihet för handeln med länder utanför ilnperiet aktuell. I{edan i ett avtal lned Förenta Staterna 1935 hade I<'anada - S0111 bekant den lnest iridustrialiserade av de brittiska c1olninions - gått 'så långt i beviljandet av införsellättnader, sOlnOttawa-överenskolun1elscn 111edgav. När därefter i februari 1937 ett nytt brittiskt-kanadensiskt avtal k0111 till stånd, innebar det en viktig revision av avalet av år 1932. Det nya avtalet kvarstod visserligen på ill1periepreferensens grundval, Inen åtagandena hade, i synnerhet från den kanadensiska sidan, åtskilligt uppn1jukats. Närn1ast kanske det kan karakteriseras son1 en liberaliserad upplaga av 1932 års avtal. En ytterligare uppl11jukning av in1perieländernas preferensställning fann Storbritannien nödvändig för att i 1938 års viktiga handelsavtal 1ued Förenta Staterna kunna erbjuda exporten från sistnän1nda land förl11åner av reell betydelse på den brittiska marknaden. Av särskild vikt vorohärvid de uppof fringar i förhållande till 1937 års avtal, son1 I<anada gjorde. De uppvägdes dock av att Storbritannien genon1 avstående från en rad preferenser möjliggjorde ett samtidigt undertecknat avtal mellan Förenta Staterna och Kanada 1ned möjligheter till en betydande ökning av varubytet. Det kan i förbigående nämnas, att under den här behandlade perioden handeln mellan Förenta Staterna och Kanada i värdehänseende var den största, SOln överhuvud föreko111 mellan två länder. Arbetet i övrigt på en revision av Otta\va-avtalen fortsatte utöver den här beha'ndlade perioden, och ännu vid utgången av 1938 pågingo t. ex. Storbritanniens diskussioner n1ed Indien on1 förnyelse av· det i 1naj 1936 uppsagda avtalet. Det svensk-engelska handelsavtalet av år 1933 öppnade son1 nämnts ökade 111öjligheter för den brittiska exporten till Sverige men gav också lättnader åt vårt eget lands export. Någon anda av bilateral utjä111ning av de båda ländernas varubyte låg icke bakon1 och blev icke heller följden av överensko1nmelsen. Sveriges export till Storbritannien steg från 1926/28 till 1936/38 n1ed i genomsnitt 26 t11ilj. kr. samtidigt son1 den brittiska exporten till Sverige ökade tned 112 milj. kr. Detta innebar en nedskärning av det svenska exportöverskottet


SVERIGES UTRIKESHANDEL

till något 1ninclre än häl ften, men det kvarstod likväl under sistnä111nda period n1ed den betydande siffran av i runt tal 75 n1ilj. kr. per år, och vår export till Storbritannien var 20 proc. större än in1porten. Räknar 111an efter ursprungs- och förbrukningsländer uppgick vårt exportöverskott 1936/38 till icke mindre än 166 111ilj. kr. per år och utgjorde det utan jän1förelse största multilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel. \Tår andel av Storbritanniens irnport ökade från 2 proc. 1928 till 2,9 1938. Utvecklingen förefaller desto gynnsanl1nare, 0111 1l1ctll beaktar den hårda konkurrens på våra viktigaste exportol11råden, skogsprodukter och livsIlledel, som vi hade n1ed i preferensställning stående storexportörer på olnrådet S0111 IZanada och Australien. På livsn1edelson1rådet kunde dock denna svenska export upprätthållas endast n1ed hjälp av ett dyrbart subsidiesystel11. 'fill de länder S 0111 , 111ätt efter 1930-talets förhållanden, hade ett fritt handelssyste111, ha vi S 0111 förut näl11nts också att räkna våra nordiska grannar. Även denna faktor var av uto1110rdentlig betydelse för utvecklingen av Sveriges utrikeshandel under nu behandlade period. "fill de nordiska länderna hade Sverige, SOl11 vi sett, under 192o-talet 111ycket betydande exportöverskott, och dessa kunde under 1930--talet icke blott upprätthållas utan också kraftigt ökas. f)e uppgingo J.936/38, räknat efter ursprungs- och förbrukningsländer, till icke lnindre än 122 n1ilj. kr. per år. Sker grupperingen efter inköpsoch försäljningsländer komn1er den stora danska transitoexporten att och vår balans lned detta land blir negativ: Även med en dylik beräkning uppgingo emellertid Sveriges exportöverskott till Norden till 85 111ilj. kr. per år under 1936/38 1110t 58 l11ilj. 1926/28. Dessa stora i111portöverskott från Sverige finansierade våra nordiska grannländer med exportöverskott till Storbritannien, och balanserna ingingo SOl11 vi sett i det världsmultilaterala systelllet. Kanske det bör nän1nas, att för Norges vidkol11111ande överskottet icke k0111 till synes i handelsbalansen utan först i bytesbalansen, i vilken ingingo betydande norska fraktinkomster från Storbritannien. Sålunda kan lnan säga, att det var Storbritanniens beredvillighet att 1110ttaga in1portöverskott från de nordiska länderna även under 1930-talet, S0111 nlöjliggjorde bibehållandet av de viktiga n1ultilaterala ·inslag i den svenska utrikeshandeln, som exportöverskotten till Storbritannien och de nordiska grannländerna utgjorde. De uppgingo 1936/38, räknat efter ursprungs- och förbrukningsländer, till icke


168

INGEMAR GERHARD

111indre än 288 n1il i. kr. per år, n10tsvarande narll1are 75 proc. av Sveriges sa111tliga exportöverskott under denna period. Räknat efter inköps- och försäljningsländer uppgingo dessa exportöverskott till netto 160 n1ilj. kr. För vilken beräkning rnan nu använder gäller, att de svenska exportöverskotten 1936/38 till Storbritannien och N orden voro n1er än tillräckliga för att finansiera salntliga våra ilnportöverskott från uton1europeiska länder. Dessa uppgingo näll1ligen under ifrågavarande period till 286 111ilj. kr. per år räknat efter ursprungsländer, och till 138 lnilj. räknat efter inköpsländer. Si f frorna säga tillräckligt on1 i vilken grad svenskt näringsliv och svensk utrikeshandel under den här behandlade perioden stod i beroende av Storbritanniens villighet att upprätthålla sina i111portöverskott från de nordiska länderna. ])en gynnsalnn1a utvecklingen av Sveriges handel n1ed N orden under 1930-talet kan en1ellertid knappast sägas innefatta våra delser lned Dann1ark. Under det den svenska exporten till övriga nordiska länder från 1926/28 till 1936/38 steg n1ed i genon1snitt 78 111i1j. kr. , sj önk vår danska export n1ed 12 111 il j. kr. Även i den svenska in1porten från Dann1ark skedde en nedgång, när1nast saml11anhängande n1ed .den svenska jordbruksregleringen, 111edan vår ilnport från övriga nordiska länder steg. Danl11ark var det enda av de nordiska länderna, SOln tillgrep valutarestriktioner. Åtgärden l11åste ses n10t bakgrunden av de uto1110rdentliga svårigheter, son1 under 1930-talet n1åste drabba ett land, vilket S0111 Danlnark till 80 proc. bygger sin export på jordbruksprodukter. När övriga nordiska länder gång efter annan gjorde föreställningar hos Dann1ark rörande tillän1pningen av dess valutareglering, kunde landet n1ed ganska gott sal11vete svara bl. a. Sverige, att denna saln1nanhängde n1ed utlandets hårda behandling av dansk livslnedelsexport. Bakgrunden till de av Dann1ark 1932 införda valutarestriktionerna är sålunda ganska tydlig. Exporten don1inerades SOl11 nämnts av livsl11edel och gick huvudsakligen till Storbritannien och Tyskland. Båda införde lnycket stränga restriktioner n10t livsn1edelsin1porten, och i förstnän1nda fall medförde icke minst Ottawa-avtalen stora svårigheter för Danmark. Landet såg sig i det uppkon1na läget tvingat till en begränsning och samtidigt olndirigering av importen, i sistnämnda fall i riktning n10t Storbritannien. För att spara utländsk valuta fingo därjälTIte råvaror och halvfabrikat företräde framför färdiga


SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

varor, vilket givetvis på ett mindre lyckat sätt forcerade fraln en industrialisering av Danmarks näringsliv. För den svenska exporten konlmo, sonl redan fran1gått av de anförda si f frorna, de danska valutarestriktionerna att utgöra ett svårt hinder. Efter inköpen räknat hade vårt land visserligen importöverskott f rån Dan111ark, men eftersonl Sveriges danska i111port under den här behandlade perioden till omkring 40 proc. bestod av transitvaror, visade bytet av svenska och danska varor ett betydande överskott till Sveriges förmån. Seclan tillänlpningen av de danska valutarestriktionerna gentemot den svenska exporten under 1935 inneburit en kännbar skärpning, skedde 1936 åter en upp111jukning 111ed en ökning av den licensierade delen av ilnporten från 67 till 77 nlilj. danska kr. Viktigt var att Sverige under hösten detta år utverkade tillsättandet av ett svenskdanskt utskott 111ed uppgift att behandla frågor rörande valutaregleringens tillälnpning. Tidigare hade problenlet icke endast bestått i den begränsade licensieringen utan kanske lika mycket i dess lnindre tillfredsställande ha11dhavande. De danska importörerna, resp. de svenska exportörerna, hade ofta svävat i okunnighet onl utsikterna för valutatilldelningen även för den närnlaste fralntiden och alltså icke i förväg kunnat på rinlligt sätt planera inköp och leveranser. En annan ofor1111ighet var att sedan svenska 111askiner väl fått importeras, det icke sällan visade sig olnöjligt att erhålla behövliga reservdelar. Den lättnad i de danska valutarestriktionerna, S0111 började lnärkas 1936, sa1111nanhängde lned en förbättring av livslnedelspriserna och därn1ed villkoren för den danska exporten, son1 då tog sin början och i stort sett fortsatte under resten av den här behandlade perioden. Under 1937 höjdes den licensierade i111porten från Sverige ytterligare något, till 80 111ilj. danska kr., vartill kOlnmo 20 milj. för vilka valutaattester icke voro behövliga. En ny dansk valutalag, antagen i dec. 1937, lättade väsentligt på inlportregleringen gen01l1 att överföra ett antal varuslag till den s. k. frilistan, för vilka valutatillstånd icke voro erforderliga. Under 1938 skedde i två 0111gångar ytterligare utökningar av frilistan, frall1för allt beträffande råvaror och halvfabrikat, så att vid årets utgång denna lista omfattade olnkring 40 proc. av Dan111arks totala införsel. De nämnda lättnaderna ko111n1o i hög grad den svenska exporten till godo och gällde bl. a. trävaror, papper och


17°

INGEMAR GERHARD

papp. På frilistan stodo vid utgången av 1938 varor utgörande ungefär hälften av den svenska exporten till Dannlark. En återspegling av elen liberalare tendensen var att Sveriges export till Danlnark (förbrukningsland) steg från 79 lnilj. svenska kr. 1936 till 86 lnilj . .1938 och nådde 98 nlilj. 1939. Sveriges andel av Danmarks totala inlport steg något från 1928 till 1938, nämligen från 6,4 till 6,5 proc. sanltidigt SOl11 vår andel av Dan1narks export reducerades från 6,5 till 5, I proc. Sveriges handel llled N arge undergick under 1930-talet en kraftig ökning. . Den svenska illlporten från nämnda land steg sålunda från 45 lnilj. kr. årligen 1926/28 till 61 milj. 1936/38 och vår export till N arge under sanlnla tid från 76 till icke ll1indre än 122 milj. kr. Denna utveckling betydde en fördubbling av Sveriges exportöverskott från 3 I till 61 1nilj. kr. per år. Vår andel av N arges utrikeshandel steg 111ellan 1928 och 1938 n1ed 50 proc. l N arge sågs denna utveckling ej n1ed helt blida ögon, och det drevs en hel del propaganda 1not de norska fartygsbeställningar vid svenska varv, vilka under denna period representerade en av de lnest betydande aktiva posterna i vår handelsbalans lned N arge. En rad direkta åtgärder nlot den svenska exporten blevo också vidtagna. Regleringen av fiskilnporten och ilandförandet av fisk och kräftdjur från utländska ,fartyg i l11ars 1934 berörde sålunda icke obetydligt' de svenska intressena, och under hela 193o-talet stod den norska behandlingen av svenska fiskares fångster i stark n10tsats till den frihet, son1 rådde för norsk fisk på den svenska n1arknaden. Den norska inställningen blev i motsats till den danska n1ed åren skärpt. Under 1938 vidtogas en rad tullförhöjningar, varjän1te importen av vissa varor underkastades reglering. Tendensen till ökad användning av importreglerande åtgärder gjorde sig särskilt l11ärkbar mot slutet av året. Den sedan 1935 starkt stigande tendensen i den svenska exporten till Norge bröts därvid, och värdet sjönk från 138 milj. kr. 1937 till 122 milj. 1938. Sveriges i1nport från N arge fortsatte däre1110t att stiga. Sveriges handel med Finland utvecklade sig mycket gynnsamt under 1930-talet. Vår in1port från detta land låg 1936/38 i genolTIsnitt 7 milj. kr. högre än 1926/28, n1edan för exporten ökningen uppgick till hela 30 milj. kr. Det svenska exportöverskottet ökades sålunda med 23 milj. kr. och' nådde under den här behandlade perioden upp till 55 milj. kr. per år.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

17 1

tfill grund för det svensk-finska varubytet låg under nu ifrågavarande period ett handelsavtal ingånget år 1927. Det rådde under dessa år ett ständigt svenskt bekyn11ner för att avtalet skulle uppsägas från finsk sida och därlned den gynnsan1111a utvecklingen av yarubytet äventyras. Gång efter gång beviljade vi Finland extra fönnåner n10t villkor att vårt handelsavtal icke sades upp från finsk sida under en angiven tid fralTIåt. Säkerligen fanns det ganska goda skäl för vår fruktan. Den starkt ökande aktiviteten i vår handelsbalans föranledde i Finland liksonl i N orge en n1ärkbar irritation. Fraln till 1936 tog den sig uttryck i krav på uppsägning av handelsavtalet n1ed oss, förslag onl bojkott på svenska varor 111. 111., 111en lTIed den starka förbättring av konjunkturerna, sonl ägde rum i Finland, kon1 l11an därefter i stället att inrikta sitt intresse på en utjämning åt andra hållet, alltså i form av ökad finsk export till Sverige. Åtgärder vidtogos också föt: upparbetandet aven större lTIarknad för finska varor i Sverige, och från svenskt håll bidrog lTIan genonl en i juni 1938 företagen nedsättning av de11 svenska tullen på kryssfaner. Till grund för riksdagens beslut i frågan låg en skrivelse från traktatberedningen, vari erinrades onl framställningar, SOlTI av Finlands regering tidigare gjorts i ärendet. Denna från svensk sida autonOlTIt vidtagna åtgärd blev i Finland vederbörligen uppskattad. Att under den nu behandlade perioden det förelåg ett verkligt hot n10t vår växande export till Finland sall1111anhängde ell1ellertid i frälnsta rU111n1et icke lTIed en finsk ovilja lTIOt svenska varor utan hade en lnycket nyktrare bakgrund. Geno111 att det finska exportöverskottet från Tyskland sjönk men det från Sverige ökade, kom det senare att n10t slutet av den här behandlade perioden representera den ojänlförligt största negativa posten i Finlands handelsbalans. \Tid salnnla tid konl Finland i skottgluggen för brittisk exportkalTIpanj. Att landet n1åste vara ganska lyhört för brittiska önskemål var ganska självklart nled hänsyn till att Storbritannien icke endast var den utan jämförelse störste köparen av finsk export lTIed en andel 1938 på 42 proc. av Finlands totala export, utan att denna export därtill var lTIer än dubbelt så stor SOlTI den finska in1porten från Storbritannien. I Finland fanns av denna anledning en klar tendens att i möjligaste mån gå de brittiska önskemålen till mötes. Eftersom det största ilTIportöverskottet fanns i förhållande till Sverige, kom frågan


17 2

INGEMAR GERHARD

i hög grad att gälla ett ersättande av svenska leveranser till Finland n1ed brittiska. N ågon sådan utveckling kom dock icke till stånd. Slutligen skall i detta san1n1anhang påpekas, att trots berörda 1110tsättningar det under 1930-talet rådde en känsla av ekonol11isk sal11hörighet de nordiska länderna en1ellan. Detta gällde även på det känsliga område, som handelspolitiken representerar, och tog sig ett synligt uttryck i de på svenskt initiativ 1934 tillsatta delegationerna för nordiskt ekonomiskt sal11arbete. Efter förslag från dessa delegationer fullföljdes fr. o. n1. 1935 sal11arbetet på den yttre handelspolitikens on1råde av särskilt utsedda representanter för resp. länders utrikesll1inisterier. I Förenta Staterna komn10 de redan förut höga tulln1urarna att ytterligare skjuta i höjden genoD1 den i juni 1930 antagna s. k. Hawley-Smoot-tariffen. Tullbelastningen för en n1ängd industriprodukter kom därvid att ligga vid 30-40 proc. av värdet och i vissa fall, t. ex. ifråga 0111 textilier, väsentligt högre. I övrigt förde Förenta Staterna under 1930-talets första år av enastående djup depression en återhållsanl handelspolitik. Dollarns guldvärde sänktes nled 41 proc. år 1934. En återhän1tning i rask takt ägde därefter rUtn, ll1cn n10t slutet av 193o-talet stagnerade åter utvecklingen och antog från nlitten av 1937 under ett år fran1åt en rent depressionsartad karaktär. fullständig onlläggning av Förenta Staternas dittills l11ycket passiva handelspolitik ägde runl, sedan 1933 Roosevelt blivit president och Cordell Hull utrikesl11inister. Utgångspunkten blev härvid den av kongressen i juni 1934 antagna handelspolitiska fulh11aktslagen, sorn gav presidenten rätt att självständigt träffa handelsöverenskonl-' nlclser och därvid höja eller sänka gällande tullsatser l11ed upp till 50 proc. sarnt vidtaga andra önskvärda modifikationer i fråga 0111 restriktionerna för införseln till Förenta Staterna. Målet för denna handelspolitik var att geno111 avslutandet av tvåsidiga, på basen av önlsesidig mestgynnadnationsrätt uppbyggda handelsavtal i utbyte rnot amerikanska tullkoncessioner skapa förbättrade avsättningsförhållanden för den amerikanska exporten. Vid utgången av den här behandlade perioden - sedan den första fullmaktslagen på tre år 1937 blivit förnyad - voro tjugo handelsavtal i kraft, S0111 Förenta Staterna slutit på grund av nänlnda lag, och de reglerade drygt hälften av landets utrikeshandel.


SVBRIGBS UTRIKBSHANDEL

173

Denna nya an1erikanska handelspolitik kom att sträcka sin betydelse långt över det närlTIaste syftet att frälnja avsättningslnöjligheterna för Förenta Staternas export. Den kan utan överdrift betecknas SOln det starkaste stödet under senare delen av 1930-talet för det fria handelsbytets princip. Jämförd n1ed den brittiska var den amerikanska handelspolitiken lTIera systen1atiskt uppbyggd, och av stor betydelse var, att den erhållit sin utforn1ning genon1 en lag, SOlTI tillkolTIlnit vid en tidpunkt, då det kvantitativa restriktionsväsendet redan var fullt utbildat. Det amerikanska avtalssystemet tog direkt sikte på restriktionsväsendet. Vart och ett av de tjugo avtal, som avslutits i kraft av denna lag, innehöll bestälnmelser avsedda att skydda den alnerikanska exporten mot diskrilninerande behandling från motpartens sida. Förenta Staterna krävde detta skydd både ifråga Oln ilnportkontingenteringar, valutarestriktioner, statliga lTIonopol och in1portprivilegier, så att fördelningen på olika länder skulle Inatsvara vad den varit under tidigare period av fria handelsförhållanden. Sverige var bland de första länder, son1 av Förenta Staterna inbjödos till förhandlingar OITI nytt avtal enligt de nya principerna. De ledde till ett i lnaj 1935 undertecknat avtal, som kom att utgöra grunden för den svensk-alnerikanska handeln icke blott under resten av 1930-talet utan också under hela det andra världskriget, och dess anda av icke-diskriminering blev en svår stötesten, när Sverige i mars 1947 slog in på den alln1änna inlportregleringens väg. Det svensk-amerikanska handelsavtalet av år 1935 - i kraft ännu när detta skrives - stadgade ovillkorlig och oinskränkt lnestgynnadnationsbehandling icke blott i tullhänseende utan även ifråga om kvantitativa restriktioner av alla slag. I händelse av importkontingentering skola de båda länderna tillerkänna varandra en andel i importen, som motsvarar läget under norlnala förhållanden. Genoln "avtalet sänktes eller bundos ett stort antal svenska tullsatser, lnedan å andra sidan Sverige uppnådde ett betydande antal för svensk export viktiga tullbindningar och även ett tjogtal sänkningar. Viktigast var därvid att tullfrihet stadgades för salTItliga de slag av cellulosa vår viktigaste exportartikel till Förenta Staterna - i fråga onl vilka Sverige utgjorde huvudilnportland. Ytterligare lättnader bereddes den svenska exporten genom Förenta Staternas därefter följande avtal lned olika länder, framför allt det lned Kanada. Avtalet av år 1935 visade sig utgöra en god grund för det fort-


174

INGEl\1AR GERHARD

satta svensk-a111erikanska varubytet, SOlU under de följande åren kraftigt ökades i båda riktningarna. Dock kom handeln under år 1938 att uppvisa onorlnala drag. Son1 redan nämnts drabbades enta Staterna redan under senare delen av 1937 aven mycket kraftig försä111ring i det ekononliska läget. Denna satte sina kraftiga spår i den svenska exporten dit. Från att ha varit i stigande sedan 1934 och år 1937 nått upp till 221 lnilj. kr. (försäljningsland), gick den under 1938 tillbaka till 166 n1ilj. Sanltidigt påverkades Sveriges inlport från }-"örenta Staterna onorlnalt i lnotsatt riktning genon1 den påbörjade svenska beredskapsupplagringen. Följden blev en ökning av det svenska importöverskottet från 97 milj. kr. 1937 till nästan det dubbla eller 173 milj. 1938. Vår vanliga jänlförelse mellan perioderna 1926/28 och 1936/38 ger en ökning av den svenska i111porten från Förenta Staterna lned i genolnsnitt 76 nlilj. kr. Inot en uppgång f ör vår export på 20 nlil j . Göres elnel1ertid jä111 förelsen i stället lned år 1937, blir importökningen 100 nlilj. och exportökningen 50 nlilj. Med vilket år jän1förelsen nu än göres, framstår tydligt, att det svensk-amerikanska varubytet under 1930-talet kraftigt utvecklades och i båda riktningarna nådde värden, som lågo icke obetydligt över 1920-talets siffror. Det n1ultilaterala inslaget i fornl av ett ökat svenskt inlportöverskott stärktes, en 1110tsvarighet till den ovan konstaterade utvecklingen av vår nordiska handel, som gav ett stigande exportöverskott. Att Sveriges ställning inOlTI Förenta Staternas utrikeshandel kraftigt stärktes belyses av att vår andel från 1928 till 1938 fördubblades såväl på ilTIport- SOlTI exportsidan. Ovan har nu behandlats Sveriges handel 1936/38 n1ed tre olika 0111råden, nänlligen med de båda totalitära staterna Tyskland och Italien, n1ed f. d. guldländerna Frankrike, Holland, Belgien och Schweiz sanlt n1ed vad nlan åtnlinstone efter 1930-talets n1ått 'vågar kalla det fria handelssysteinets representanter, Storbritannien, de nor-' diska länderna och Förenta Staterna. De nämnda länderna representerade såväl 1926/28 SOlU 1936/38 drygt 82 proc. av Sveriges hela utrikeshandel. Vi ha sett hur handeln med de totalitära länderna tvingades in i den bilaterala fåran ll1ed clearingen S0111 tekniskt hjälpnledel - enclast ett oavvisligt råvarubehov 50nl cellulosan för Italien kunde i viss utsträckning bryta denna princip. För den svenska utrikeshandeln var det givetvis synnerligen lyckligt, att vi hade vårt största inlportöverskott gente1110t den ivrigaste företrädaren av bilate-


SVERIGES UTRIKESHANDEL

175

l-alis111ens princip och att den svenska exporten till ifrågavarande land hade ett stort inslag av eftertraktade råvaror. Utjänlningen behövde därför endast till en 111indre del' taga formen av minskade leveranser till Sverige utan till större delen tvärto111 av ökade inköp från Sverige. Vissa delar av den svenska exporten kom1no sålunda att främjas av denna utveckling. Gentenlot guldländernas restriktionspolitik 'visade det sig ganska utsiktslöst att upprätthålla ett exportöverskott, sådant son1 vi tidigare haft till Frankrike, nledan en passiv balans tillät en relativt gynnsanl utveckling av handeln nled länder som Holland, Belgien och Schweiz. Vad slutligen beträf far länderna i 'den tredje gruppen, är det visserligen sant, att Sveriges exportöverskott till Storbritannien kraftigt reducerades, ITIen det förblev likväl av betydande storlek. Storbritanniens villighet att nlottaga iITIportöverskott även från övriga nordiska länder möjliggjorde därtill en betydande aktivisering av den svenska handeln nled dessa länder. De sanlmanlagda exportöverskotten till Storbritannien och de nordiska länderna täckte nler än väl Sveriges sa1TIt1iga importöverskott från transoceana länder. Bland de sistnämnda representerade Förenta Staterna det utan jämförelse viktigaste inslaget. Bakolll den ökning av vårt importöverskott från detta land, SOl11 ägde rum, stod ej endast en stigande svensk inlport utan också en icke obetydlig ökning av den svenska exporten. Det är SYlutoluatiskt, att medan Tysklands och Italiens andel av Sveriges utrikeshandel mellan 1926/28 och 1936/38 n1inskades från 24,0 till 21,7 proc., steg andelen för de »fria» handelsländerna från 46,7 till 47,7. Den sistnälunda delen av vår handel blev sanltidigt värdefullare genon1 det 111ultilaterala inslagets upprätthållande. Med utgångspunkt från världsstatistikens cif-värden finner man att import- och exportöverskottens andel av Sveriges handel nled Tyskland och Italien reducerades från 38,8 proc. 1928 till endast 7,3 proc. 1938. I Sveriges handel 111ed Storbritannien, N orden och Förenta Staterna steg däremot under sanl1ua tid balansernas andel från 18,5 till 21,0 proc.


AVD. III. SKOGENS PRODUKTER

KAPITEL

l.

Skogen i Sveriges utrikeshandel U tvecklingen fram till 1850 Sverige är i verklig n1ening ett skogsland med 111er an hälften av landarealen bevuxen lned skog. Den odlade jorden utgör knappt 111er än en femtedel av skogsInarken, och under tidigare århundraden var skogens övertag ännu större. Det är därför en naturlig sak att skogen alltid haft en mycket frall1trädande plats i svenskt näringsliv och dOlninerat vår export. För äldre tider fraIngår detta kanske icke vid första ögonkastet. Skogsprodukterna hade nälnligen då ett ganska annorlunda utseende än vad vi nu äro vana vid. Under senare delen av lnedeltiden och ännu under Isoo-talet utgjorde sålunda smör och hudar viktiga svenska exportprodukter. Från slutet av l 36o-talet1 ) ha vi en uppgift om att Stockholms export till Liibeck till hela 60 proc. bestod av dessa båda produkter, och ännu lnot slutet av Gustav \1 asas regering (l SS9) representerade fettälnnen jämte hudar och pälsvaror bortelnot hälften av Sveriges export. 2 ) En mindre del av sistnämnda varugrupp utgjordes av från jakt erhållna skinn, och resten kom från kreatursskötseln, vars produkter sålunda åtminstone tidvis representerade inemot hälften av Sveriges export. Att vi här icke blott vad det gäller jaktbytet ha att göra n1ed vad som med viss rätt kan kallas skogsprodukter framgår kanske icke utan vidare. Oproportionerligt stora kreatursstockar höllos emellertid vid denna tid - det har beräknats att under I soo-talet antalet kreatur j förhållande till skördens storlek var tre gånger större än på I800-talet - för att så långt möjligt tillvarataga de fria betena i skogs- och 1) Heckscher, Eli F., Svenskt arbete och liv, Stockholnl 1941, sid. 64.

2) Heckscher, Eli F., Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa, T: Stockholm 1935, sid. SS.

I,


177

SVERIGES UTRIKESHANDEL

hagn1arker. I)etta ledde frainförallt inför vint,ern till en stor nedslaktning, och överskottet på hudar gav Sverige en viktig exportartikel. Med detta överflöd på kreatur sal111nanhängde också sn1örexporten. Kreaturen voro ju under sin produktiva period vanligen lIte på betesn1arker långt borta från gårdarna, och lnjölken tillvaratogs i form av s111ör. Då därtill sn1öret var en lätt transportabel vara 111ed relativt högt värde per viktenhet, S0111 lälnpade sig väl för skattebetalning, k0111 det att spela en stor roll såväl i den inre handeln SOl11 i utrikeshandeln, varvid kronans skatteslnör utgj orde ett viktigt inslag, I)et var sålunda genon1 att utnyttja skogarna son1 betesn1arker, son1 Sverige kunde fran1ställa betydande kvantiteter slnör och hudar för export. Under sådana on1ständigheter kunna de ju betecknas son1 ett slags skogsprodukter. Det kan för övrigt nän1nas, att i ett land S0111 Spanien, där även i l110dern tid betet och ej virkesavkastningen utgör skogens viktigaste produkt, kreaturen i landets handelsstatistik åtn1instone ännu under I930-talet redovisades -under rubriken skogsprodukter. Den enskilda produkt, SOln under hela Isoo-talet utgjorde Sveriges viktigaste exportvara och son1 under århundraden skulle behålla denna plats, var en1elIertid järnet. När fram mot 111itten av I6oo-talet de för den äldre htlshållningen karakteristiska exportprodukterna S111ör och hudar reducerats till en obetydlighet på 1-2 proc. av Sveriges export, uppgick järnets andel till 45-50 proc. 1 ) Denna järnets andel fortsatte att stiga och kuln1inerade under förra hälften av I700-talet. Den svenska exporten bestod då till lninst 75 proc. av järn, vilket ju innebar att övriga exportvaror voro av ganska liten betydelse. År 1770 uppgick järnets andel till 70 proc., och ännu i början av I8oo-talet representerade j ärnet ett lika stort exportvärde son1 salntliga övriga exportprodukter tillsalnmans. Även det svenska j ärnet kan n1ed viss rätt betraktas son1 en skogsprodukt. I äldre tider åtgingo oerhörda 111ängder trä såväl för n1aIn1brytningen SalU för tackjärnsproduktionen och järnets vidare förädling. Skogens betydelse för järnproduktionen fraingår av att ända fran1 till r8oo-talet de enda järnexportörerna av betydelse voro Sverige och Ryssland, de båda länder som förenade innehavet av järnlualn1 n1ed stora skogstillgångar. Den utan jä111förelse störste ilnportören var därelnot England, SOIU visserligen hade järnn1aln1 n1en dären10t 1) 12

Heckscher, Sveriges ekonomiska historia, I:

I,

bilaga V, tab.

2.


17 8

INGEMAR GERHARD

icke skog. Järnet upphörde att till övervägande del vara en först när lärt sig att ersätta träkolet 111ed koks, till att börja n1ed vid tackjärnsproduktionen och sedan också vid ningen av sn1idbart järn. Järnet k0111 därför att i Sverige under århundraden utgöra den viktigaste skogsprodukten. T)äre1110t dröjde det länge, innan skogen gav upphov till någon nän1nvärd export av sådana varor, S0111 vi i dag I-äkna SOl11 produkter. För husbehovet av ved och virke utgjorde skogen givetvis alltid en ovärderlig tillgång, I11en av betydelse f.ör exporten blevo trävarorna icke förrän n1ycket sent. Alldeles särskilt gällde detta barrträet. När år 1559 trävarorna uppvisade en andel av den svenska exporten på hela I 1,6 proc., tycks detta ha varit en undantags företeelse - nästa siffra hos Heckscher, SOl11 avser år 1576, är så låg son1 0,4 proc. Ännu ett stycke in på 17oo-talet utgjorde trävarorna endast 3-5 proc. av Sveriges export. En väsentlig del härav bestod av lövträ, t. ex. ek skeppsbyggeri, och tyngdpunkten låg på södra Sverige, framförallt Sn1åland. Den första egentliga skogsprodukt, SOl11 blev av större betydelse för den svenska exporten, var icke virket utan tjäran - först efter år 1800 gingo trävarorna förbi tjäran i vår export. För nutiden är det svårt att föreställa sig vilken betydande roll tjäran spelade i gamla tider. Långt in på 18oo-talet var trätjäran det ojän1förligt viktigaste s111örjmedlet och utträngdes först n1ed den ken1iska industriens utveckling av stenkolstjäran. Alldeles särskilt spelade tjäran stor roll för segelfartygen, och det sades n1ed viss rätt, att Englands sjömakt vilade på den svenska tjäran. T järan skyn1tar i den svenska exportstatistiken under Isoo-talet Iuen representerade då endast I procent av utförseln. Den stora uppgången i vår tjärexport skedde först under 160o-talet, då tjäran blev den näst järnet och kopparn viktigaste exportartikeln l11ed en andel på vanligen 8-10 proc. av totalexporten. Sverige fick under denna tid något av ett världsn10nopol på tjärexportens 0111råde, något som vi ej heller voro sena att till det yttersta utnyttja. Denna Sveriges ställning berodde i första hand på att tjärprQduktionen slukade så oerhörda n1ängder trä, att endast få länder kunde producera tjära på export. Heckscher har beräknat, att under 1600-' talet den svenska tjärexporten krävde 111inst I n1iljoner stora träd Oln året. Att tjäran så länge för Sverige-Finland blev en så mycket


SVERIGES UTRIKESHANDEL

179

viktigare exportartikel än trä-varorna förklaras till en del av att den ställde betydligt mindre krav på teknisk skicklighet och på kapital än sågarna - den var en bondenäring son1 kunde drivas i de skogrika on1rådena runt Bottniska viken. Ännu viktigare var dock att tjäran, i likhet n1ed S111Öret n1en i rnotsats till trävarorna, relativt lätt kunde transporteras både inom landet och till utlandet. 1 ) Sverige låg ju i kOlTI111unikationshänseende så 111ycket sämre till än Norge, son1 vid denna tid var Europas store träexportör. Det svenska lTIonopolet på den tjärvarumarknaden utövades aven rad kompanier, vars politik gick ut på att hålla exportkvantiteten någorlunda oförändrad - genOlTI en allt strängare kontingentering av produktionen - och därmed tvinga tjärpriset uppåt, så att exportvärdet kunde stiga år från år. Denna svenska politik väckte givetvis stor förbittring utomlands, särskilt i England och -Frankrike, för vilkas sjöfart den svenska tjäran S0111 nän1nts . utgjorde en viktig förutsättning, och de utländska köparna UpplTIUntrade tjärproduktionen i andra länder. Ödesdigert blev för oss Englands beslut att pren1iera tjärin1porten från de nordamerikanska kolonierna liksOlTI också att rysk tjärexport på allvar korn i gång och stimulerades av de goda priserna. Ännu vid I7ao-talets ingång tog England bortåt 90 proc. av all sin tjära och beck från Sverige, n1eri därefter trängdes den svenska t j äran raskt bort från den engelska 111arknaden. Redan 1718 hade tjäran från kolonierna erövrat Sveriges gan1la ställning och representerade 90 proc. av den engelska ilTIporten. Det svenska tjän11onopolet hade kollapsat och handeln med tjära gavs. fri. Visserligen synes Sverige snart ha övervunnit detta bakslag, 111en på någon lTIonopolställning var ej längre att tänka. Tjärproduktionen levde kvar SOl11 en bondenäring fral11förallt i Finland men n1ed betydelse även för N orrl':lnd. Tjäran behöll sin andel av den svenska exporten under hela I70o-talet och fick under 180o-talet ,kvantitativt en större olTIfattning än någonsin tidigare. Den utvecklades dock icke alls i sam111a takt SOITI exporten i övrigt, utan dess relativa betydelse blev allt mindre. Redan on1edelbart efter sekelskiftet 1800 steg trävarornas andel i den svenska exporten avsevärt över tjärans. \Tirket hade där111ed sent ol11sider blivit Sveriges viktigaste exportartikel bland de egentliga skogsprodukterna, en ställning som det skulle hålla ett stycke in på vårt eget århundrade. 1) -Heckscher, Sveriges ekonomiska historia, l: 2, sid. 434.


180

INGEMAR GERHARD

Den nya tiden bryter in Även om träyarorna redan från seklets början togo ledningen in01n exporten av egentliga skogsprodukter, var det dock först o111kring 1850, S0111 det verkliga gen01nbrottet för sågverksindustrien ägde rU111 i vårt land. Utvecklingen tog då en fart vartill något n10tstycke icke funnits tidigare i Sveriges ekonomiska historia. På kort tid nådde trävaruhanteringen en central ställning i Sveriges industriella Det var i främsta rUlnl1?et till sågverksindustrien, som det industriella geno111brottet i vårt land kon1 att knytas. På exportens olnråde återspeglas utvecklingen av att medan trävarorna ännu on1kring 1850 utgjorde blott 10 proc. av den svenska exporten och det beräknades att vid denna tid bergshanteringen slukade en virkeskvantitet fyrafe111 gånger större än hela trävaruexporten, hade trävarornas andel redan stigit till drygt 25 proc. av totalexporten och håtade därn1ed järnets lnånghundraåriga ställning son1 Sveriges viktigaste' exportartikel. En ledande ställning inoln Sveriges export intogo trävarorna definitivt under I870-talet. De utgjorde då 40-45 proc. av vår totala export. Till denna lnärkliga utveckling av svensk sågverksindustri och trävaruexport samverkade en rad faktorer, och endast de viktigaste kunna här beröras. För att börja med efterfrågesidan, var givetvis under hela I800-talet efterfrågan på trä i samband lned den pågående industrialiseringen och snabba folkökningen i starkt stigande, 'fra111förallt då i föregångslandet England. Denna efterfrågan kon1 e1TIellertid ej att i större utsträckning rikta sig n10t de svenska skogstillgångarna. Vad först och främst beträffar den utan jämförelse störste ilnportören, England, införde detta land redan under Napoleonkrigen en tullpolitik innebärande att importen från Kanada pre1nierades Inen införseln från andra länder blev nästan olnöjliggjord. IDen successiva sänkning av dessa tullar, som började 1842 och slutade Ined deras fullständiga borttagande 1866, k01n' den väldiga engelska efterfrågan på trä att vända sig Inot de nordiska skogsländerna. I svensk statistik k0111 England därined snart att framträda som det viktigaste avsättningslandet för svenska trävaror. Även gentemot Frankrike erhöllo vi vid denna tid tullfrihet, nämligen genom 1865 års handelstraktat. En annan faktor, som i hög grad ökade den utländska efterfrågan på svenska trävaror, utgjorde Norges ·minskade leveransn1öjligheter.


SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

18r

Under århundraden hade den svenska trävaruexporten levat i skuggan av den norska. Utförseln av trävaror från Sverige-Finland uppgick under I6oo-talet till endast ett par procent av den norska exporten, och ännu i början av I8ao-talet var Norge Europas störste träleverantör 111ed en export tio gånger större än den svenska.1 ) Detta var ganska naturlig sak 111ed hänsyn till Norges bättre läge i förhållande till den västeuropeiska marknaden. Därtill hade landet länge tillgång till skogar belägna så nära kusten, att avverkningen var relativt lätt. N orges försprång på detta område hade också lett till en motsvarande teknisk överlägsenhet. Vid n1itten av 18oo-talet hade en1ellertid Norges bäst belägna skogar blivit uthuggna, och då sa1utidigt frä111st genom det allmännare införandet av ångbåtar de svenska skogarnas läge i komlllunikationshänseende väsentligt förbättrades, kon1 den stigande utländska efterfrågan på trä att i hög grad rikta sig mot Sverige. Sa1utidigt lnedförde olika on1ständigheter att i Sverige tillgången på trävaror hastigt ökades. Av viss betydelse var sålunda den utveckling n10t näringsfrihet, SOl11 vid denna tid ägde run1 i Sverige och vars slutsten var den kända förordningen av år 1863. Restriktionerna ifråga on1 sågningsrätten hade kanske i praktiken ej haft så stor betydelse, 111en en verklig hämsko på sågverksrörelsens utveckling här i landet hade säkerligen den svenska sjöfarts- och tullagstiftningen utgjort. Redan när trävaror utskeppades med svenska fartyg droga de en ganska hög exporttul1, och koml11o frän1111ande fartyg till användning 111åste »ofri tull» betalas enligt 1816 års tulltaxa betydde detta en tredubbling av den vanliga, »helfria» tullen. För övrigt var export av bräder med främlnande fartyg ofta helt förbjuden. Raserandet av dessa hinder för sjöfarten salut sänkandet och slutligen borttagandet av exporttullarna på trä blev därför av ganska .stor betydelse för den svenska sågverksindustriens utveckling. I förra fallet voro de'mest besvärande restriktionerna undanröjda redan omkring 1830, och i senare fallet blevo de viktigaste trävarugrupperna tullfria efter 1841, men i båda fallen dröjde det fraln till I86o-talet innan de sista spåren av denna politik försvunna likson1 först då rätten att anlägga sågverk blev fri. 2 ) 1) Streyffert, Th., Världens barrskogstillgångar, Stockholm 193I, sid. 96. 2) Montgomery, A., Industrialismens genombrott i Sverige, Stockho1n1 1931, sid. 95 o. f. (första upplagan).


182

INGEIVIAR GERHARD

Till detta kOl11 en viktig teknisk förbättring, nämligen ångsågarnas geno111brott i Sverige - av Heckscher1 ) betecknat som den industriella revolutionens största specifika insats i Sveriges ekono111iska liv. gav en över hela året jämnt fördelad kraft, I11en vad son1 revolutionerade sågverksindustrien var närmast att ångsågarna icke i likhet med vattensågarna behövde förläggas till forsar långt inne i landet utan kunde byggas vid kusten i on1edelbar närhet av brädgård och utskeppningshanl11. Därmed nåddes å ena sidan för de produkterna goda transportförbindelser I11ed de utländska lnarknaderna och å andra sidan för råvaran billig transport geno111 flottning. ur skogsområdena ned till kusten. Utbyggandet av flottlederna fick i sa1nband hän11ed en starkt ökad betydelse och fullföljdes i hastig takt under I8ao-talets sista kvartsekel. Sverige har visserligen av naturen från Klarälven och norrut begåvats med ett vattensystem så lälnpligt för flottning, a,tt det torde sakna sitt motstycke i något annat land, men det krävdes ett 01TIfattande upprensnings- och utbyggnadsarbete innan detta I11ärkliga transportsystem fullt ut kunde tagas i bruk. När före n1itten av 180o-talet flottningen skedde på de ursprungliga vattendragen, kunde transporten ej sällan utsträckas till fyra år, under vilken tid en stor del av timret bröts sönder i forsarna eller vattendränktes och sjönk. Genom ledernas utbyggande blev timmertransporten både snabbare och säkrare och kunde ske till en bråkdel av den kostnad, sonl varje annan fraktforn1 skulle kräva. Under ett halvsekel nedbragtes flottningskostnaden från I kr. till 7 öre per stock. Fram till 1908 hade anlagts 25.000 km flottleder för en kostnad uppskattad till 55 ll1ilj. kr. För närvarande uppgår längden till 33.000 k1n - nästan dubbelt så mycket som de svenska järnvägarna - och kostnaderna beräknas ha uppgått till något mellan 200 och 250 milj. kr. Trävarorna nådde som nämnts under 187o-talet en ledande ställning inom svensk export med en andel överstigande 40 proc. Denna relativa betydelse behöllo de i stort sett fram till sekelskiftet, och ännu under I900-talets första decenniuITI uppgick deras andel till 35 proc. Därefter följde, n1ed undantag för enstaka år SOl11 1916 och 1929, en kraftig tillbakagång, SOlTI var icke blott relativ utan också absolut. För den period, SOn1 vi här närlnast skola behandla, nälTIligen 1936/38, hade trävarornas andel av ·Sveriges export sjunkit till I I proc., och 1) Heckscher, Svenskt arbete och liv, sid. 297.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

1nan var alltså tillbaka vid utgångspunkten från år 1850. I absoluta siffror räknat företedde därelnot vår trävaruexport under åren närlnast före det andra världskriget icke någon likhet lned förhållandena vid mitten av förra seklet. Då uppgick exporten av sågverksprodukter till endast olnkring 0,5 milj. kbtTI, en siffra sonl var tiodubblad under kullninationsperioden 1896-1900 och då uppgick till 5,2 lnilj. kbm för att sedan sjunka till 3,8 lnilj. kblTI 1936/38. Denna export representerade under I80o-talet lägst 80 proc. av sågverkens produktion, en exportkvot som under innevarande århundrade varit i sjunkande och 1936/38 uppgick till knappt 60 proc. En ännu större nedgång har drabbat exporten av oarbetat eller endast bilat virke. ,Denna nedskärning av sågverksindustriens VOlylTI i Sverige har sin orsak i en s j unkande tillgång på sågtilnn1er. Detta satnmanhänger i sin tur till en del 1TIed att de orörda urskogarna genomgåtts och uthuggits på de grövre dimensioner, som representera sågtimret. Men också aven annan orsak har råvarutillgången minskat för sågverken: den från I8oo-talets sista år hastigt uppväxande n1assaindustrien har som råvara särskilt ifråga OITI granen i allt större utsträckning k01111nit att använda din1ensioner, som tidigare gingo till sågverken. BakolTI denna utveckling ligger ju en kraftigt stigande efterfrågan på papper och andra 111assaprodukter och san1tidigt en stagnerande eller i många länder rent av sjunkande efterfrågan på trä. Genon1 en i flera omgångar och senast under I930-talet företagen lnera alhnän lTIodernisering av sågverken1 ) har den svenska träexporten kon1n1it att präglas aven allt högre kvalitet. Moderniseringen har nä1?ligen icke endast betytt större arbetsef fekt utan också bättre behandling av virket. Sedan den svenska sågverksindustriens kvantitativa utveckling hejdats har vidare den svenska trävaruexporten karakteriserats aven stigande grad av förädling. Redan uppsvinget efter I8oo-talets mitt Ined utnyttjande av den nya ångsågtekniken betydde att det sågade virket vann på det osågade, och bland de sågade varorna ökades tillverkningen av bräder tner än av grovsågade 1) Före denna sista modernisering visade sågverksindustrien en stark eftersläpning i tillvaratagandet av möjliga rationaliseringsåtgärder. För perioden 1923/26 har beräknats att endast en tredjedel av sågverken genomfört den rationalisering, son1 varit möj lig, vilket betydde en arbetsåtgång, som var när111are 60 proc. högre än om alla sågverk varit fullt 111oderniserade. (Akennan, Gustaf, On1 den industriella rationaliseringen och dess verkningar, SOU 193 1 : 42 , sid. 72.)


INGEMAR GERHARD

varor såsoln plank och battens. Efter 1870 blev denna förändring av produktionens inriktning än 'nler nlarkerad geno111 dels en ökad förädling i fOfIn av virkets hyvling, dels utnyttjande av sågavfallet för tillverkning av sl11åvirke. 1 ) En svensk uppfinning år 1899 revolutionerade för övrigt 111askinhyvlingen inolTI både svensk och utländsk träindustri. S0111 vi i ett följande avsnitt skola finna, har Sverige kommit att dOlninera världsexporten av hyvlade trävaror. Ett ytterligare steg mot ökad förädling av svensk trävaruexport representera wallboard, faner liksoln också snickeriarbeten av olika slag, en utveckling som fortsatt efter den här perioden 1936/38 och bl. a. gjort lnonteringsfärdiga trähus till en vissa år viktig exportvara (exportvärde 1945 20 nlilj. kr., 1946 36 nlilj.). När efter en fyrtioårig utveckling utan tidigare lnotsvarighet i vår historia sågverksindustrien under I890-talet kulminerade, skedde SalTItidigt det stora genolnbrottet för en ny produktionsgren, pappersmasseindustrien, vars roll i den svenska exporten skulle bli ännu nlärkligare. Under fyrtio år hade sågverken kunnat tiodubbla exportkvantiteten. lVlassafabrikerna uppnådde sanlina resultat under hälften av denna tidrymd och förde därined Sverige iranl till ställningen sonl världens störste lnassaexportör, vilket skedde strax före det första världskrigets utbrott. Icke nlinst 111ärkligvar den ringa uppnlärksalnhet, sonl denna nläktiga nybildning inol11 svensk industri tilldrog sig hos saintiden sågverksindustrien hade ju under fralll1llarschen vid sig fäst nationens hela uppl11ärksal11het. Till en del förklaras nog skillnaden av att sågverken representerade det första stora ledet i landets industrialisering, under det när nlassaindustrien på I890-talet fick sitt genombrott ln'an hade hunnit vara l11ed om åtskilliga nyheter på oll1rådet, bl. a. verkstadsindustriens uppsying. Än viktigare var kanske att den arbetskrävande sågverksindustrien betydde 'en stor 0111flyttning av arbetskraft, när den under sin utveckling försköts från södra Sverige (närlnast Småland) via Värmland ·mot Norrland, för vilken landsdel detta betecknade inledningen till en ny tid. Den betydligt mindre arbetskrävande nlassaindustrien växte däremot upp i nära anslutning till redan befintliga anläggningar, nämligen sågverk och pappersbruk, och innebar alltså en utvidgning av redan bestående företag. Även om massaindustriens verkliga genombrott kOll1 först under 1) Gårdlund, T., Industrialislnens samhälle, Stockholn1 1942, sid. 103.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

18 5

1890-talet, hade del1 nya tillverkningen startat så blygsan1t redan på 18so-talet. Tysken \1oelter hade 18561) patenterat 111etoden att fral11ställa ll1ekanisk 111assa (slipn1assa) genoln att låta barkade trästycken av län1plig storlek slipas mot roterande stenar. under riklig begjutning 111ed vatten. Den erhållna massan befrias därefter genoll1 silning från grövre partiklar, varefter den urvattnas och pressas till pappliknande ark. Påföljande år, alltså 1857, anlades vid Trollhättan den första svenska fabriken för tillverkning av ll1ekanisk l11assa. Nästa fabrik k0111 icke förrän nio år senare, och först 188o-talet medförde anläggandet av ett större antal träsliperier. Av ännu mycket större betydelse än den 111ekani ska skulle elnellertid den ke111iska ll1etoden bli. Genom det kokningsförfarande, S0111 därvid äger r tun, befrias träfibrerna ifrån det on1givande ligninet, och u11gefär hälften av träets ll1assa (råvaran) går bort i kakIuten. Den produkt son1 erhålles, cellulosan, ger ett »träfritt», starkt och hållbart papper (i 1110tsats till papper av slipmassa). Två olika lnetoder ko111111a till användning, nämligen sulfitförfarandet 111ed liksoln ifråga Oln slipn1assan granved SOIU utgångsInateriai och sulfatförfarandet 111ed både tall och gran S0111 användbara råvaror. Ifråga 0111 båda metodernas såväl utexperin1enterande S0111 fullkOll1nande togo svenska tekniker verksam del. Det var sålunda en svensk ingenjör, Carl Daniel Ekman, son1 år 1872 fann principen att av granved tillverka en ljus och stark cellulosa, den s. k. sulfit111etodel1, son1 sedan blivit den viktigaste för svensk 111assaindustri. En fabrikslnässig tillverkning på grundval av Ekmans uppfinning kOlu i gång i Bergvik 1874, sOl? därmed brukar betecknas som världens första cellulosafabrik 2 ) och i varje fall var den första sulfitfabriken. Då hade dock redan under något år funnits s. k. natronfabriker, där det andra förfarandet, sulfatmetoden, höll på att utexperil11enteras. I detta arbete tog svensken Alvar Miintzing verksam del. Han utvecklade sålunda 1879 en metod för ma,ssans urtvättning 3 ) tidigare hade en stor del av luten blivit kvar i pappersmassan efter kokningen 1) Tysken F. G. Keller löste redan år 1844 experin1entellt uppgiften att på 111ekanisk väg framställa slipn1assa av trä, och hans landsl11an H. Voelter omsatte sedan uppfinningen tekniskt i fabriksmässig drift. Uppgiften on1 att Voelter 1856 patenterade l11etoden hän1tad ur Gårdlund, o. a. a., sid. 112. 2) T. ex. Heckscher, Svenskt arbete och liv, sid. 302. 3) Gårdlund, Industrialis111ens san1hälle, sid. I IS.


186

INGEMAR GERHARD

- och 1885 fran1ställde han det sega och billiga kraftpapper, son1 sedan blev av så stor betydelse för sulfattnetodens utnyttjande inon1 särskilt svensk industri. Svenska insatser voro sålunda av avgörande betydelse under cellulosateknikens tidigaste år, och en rad fran1stående svenska tekniker deltogo därefter i fullkomnandet av dessa lnetoder, ett arbete som krävde ett par årtionden. Även Oln sålunda det första träsliperiet startades redan 1857 och cellulosaproduktionen kOln i gång i början på I 87o-talet; var det dock först n1ed högkonjunkturen under I 890-talet, SOlTI det stora genolnbrottet ägde rum. Ännu under felnårsperioden 1886/90 stannade den sve!1ska årstillverkningen av pappersmassa av alla slag1 ) vid olnkring 60.000 ton. Tio år senare var siffran 260.000 ton för att 1912 för första gången nå över I lnilj. ton. F raln till 1896 behöll den n1ekaniska lnassan det försprång den erhållit från starten, lnen därefter fick· den kemiska en allt större övervikt, varvid sulfitproduktionen utvecklades i betydligt raskare takt än sulfaten. Redan från början blev den svenska lnassaindustrien en utpräglad exportindustri. Under I800-talets sista femårsperiod exporterades sålunda 65 proc. av den svenska massan (bortsett från vad som gick ut i form av papper och papp), en exportkvot som 1911-15 hade stigit till drygt 72 proc. Under sistnälnnda period uppgick lnassaproduktionen till 1.124.000 ton, under det exporten utgjorde 813.500 ton. Exportvärdet var i runt tal 100 lnilj. kr., och lnassan representerade därn1ed drygt II proc. av den svenska ·Den stod dock fortfarande långt efter trävarorna, exportandel vid samma tid var dubbelt så stor. Orsakerna till massaindustriens tillkomst och dess från I890-talet man kan gott säga blixtsnabba utveckling kunna liksom ifråga om trävaruhanteringen sökas på både efterfråge- och tillgångssidan. I förstnän1nda fall den lned ett hastigt stigande behov av papper och i sistnämnda med en ny teknik, S0111 tillät textilfiberns ersättande tned träfibern. Pappersindustrien hade redan tidigt börjat känna brist på lump, den huvudsakliga råvaran. Problelnet att skapa nya råvarutillgångar blev ännu tuera aktuellt, när under 180o-talets 1) I til1verkningsstatistiken ingingo dock fram till 1896 endast självst"ändiga pappersmassefabriker samt produktion av massa för avsalu, lnedan massafabriker kombinerade lned pappersbruk och pappfabriker san1t produktion av n1assa för vidare förädling vid samma företag ll1edtogos först fr. o. Dl. nät11t1da år.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

första årtionden den vid sekelskiftet uppfunna pappersIllaskinen började installeras och den allt lllera utbredda läs- och skrivkunnigheten snabbt ökade behovet av papper. lY1an skall dock icke tro, att när pappersmassa äntligen började tillverkas, den nya råvaran togs elTIot llled öppna armar av pappersbruken. Tvärtom betraktades den med luisstro och ansågs som ett surrogat av tälnligen tvivelaktigt värde. Vad SOln erbjöds var ju också länge endast slipmassa och av låg kvalitet. 'Tillverkningstekniken blev el11ellertid allt bättre, tidningspressen krävde hastigt stigande lllängder papper, och trän1assan kunde efter cellulosans intåg säkra sin ställning S0111 huvudråvara för papper i konkurrens med bl. a. haln1massa. Den nya n1assaindustrien medförde ökade möjligheter att tillvarataga skogarnas avkastning och betydde därn1ed en förbättring av skogsvården. Sågverken vara ju förbrukare endast ay träd SOIU uppnått en viss grovlek, och därtill kon1 att deras efterfrågan på fran1förallt furu n1edförde en hård uthuggning av detta trädslag. Den nya 111assaindustrien skapade här ett nytt läge. Vid tillverkning av n1ekanisk luassa användes praktiskt taget endast granved, och sulfitindustrien är helt och hållet hänvisad till denna råvara. På vissa håll ledde detta i förstone rent av till större knapphet på gran än på tall, något som dock i sin tur kunde utjämnas av sulfatindustrien. Ännu viktigare var emellertid att massaindustrien blev köpare av de klenare diluensioner, som ej dugde till sågning. Genom att därmed gallringsvirke och skogsavfall kunde komma till användning uppstodo helt nya förutsättningar för god skogsvård. För sulfatindustrien skapades därjälllte längre fralu en viktig "råvarukälla i sågverksavfallet. SåSOlll redan nämnts i annat sammanhang kOlll elTIellertid n1assaindustrien under sin hastiga utveckling ganska snart att särskilt när det gällde gran konkurrera även om virkesdimensioner, som tidigare gått till sågverken, och minskade därmed ganska väsentligt dessas råvarubas. Ifråga Olll de klenare dimensionerna, liksOIU också ifråga on1 en del av sågverksavfallet (ribbor), uppstod på samma sätt på vissa håll konkurrens med träkolningen. Denna konkurrens mellan järnhantering, sågverk och massafabriker om skogens avkastning mildrades- dock av det förhållandet, att de olika slagen av industrier ofta voro förenade under samme ägare och att även när detta ej var fallet företagen hade tillgång till egna skogar, varifrån kunde hämtas en större eller lllindre del av deras virkesbehov.


188

INGEMAR GERHARD

l\lassaindustriens utveckling hade SOln nän1nts vid tiden för första världskriget fört fraln Sverige till första plats bland världens exportörer på olnrådet. Detta var dock blott en milstolpe i en utveckling, son1 åtn1instone ira111 till den period vi här skola behandla, alltså 1936/38, icke visade något tecken att sakta av. Produktionen tredubblades från 1,1 luilj. ton per år 19 11 / 1 5 till 3,3 lnilj. 1936/38, och i ungefär san11na takt steg sa111tidigt den svenska lnassaexporten, från 0,8 till 2,3 milj. ton. Exportkvoten höll sig sålunda ganska oförändrad - före första världskriget utgjorde den 72 proc. och före det andra 70 proc. Samtidigt steg massans andel av ·Sveriges totala export f rån I I till 20 proc. Massan representerade därlued 1936/38 en dubbelt så stor del av den svenska exporten som trävarorna -före det första världskriget var SOlU vi sett förhållandet det rakt lnotsatta. Som virkes förbrukare passerade lnassafabrikerna sågverken år 1925, då för massaproduktionen åtgingo 11,1 111ilj. kbm trä lnot 10,6 n1ilj'. för sågverkens vidkoln111ande. 1 ) Utvecklingen mellan de båda världskrigen karakteriserades en1ellertid icke blott aven kvantitativ utan också kvalitativ utveckling på n1assaproduktionens område. Bakgrunden härtill har varit, att under luellankrigstiden massaindustrien kom i ett läge, SalU pålninde 0111 sågverksindustriens vid sekelskiftet. lVlöjligheterna till fortsatt ökning av råvaruuttagen visade sig i det närluaste uttön1da, och för att icke stagnera tnåste industrien i stället söka sig fram mot ett intensivare utnyttjande av råvaran. En utvecklingslinje har därvid gått 1110t allt· högre förädling av cellulosan. 2 ) De högsta kvaliteter, som därvid erhållits, äro fortfarande .i den of ficiella statistiken placerade under rubriken pappers111assa men ha icke längre något lued papper och papp att skaffa. Det rör sig här fran1förallt om viskoscellulosan, utgångsluaterialet för konstsilke och cellull, men också om ädelcellulosor, som närlua 'sig kelniskt ren cellulosa och användas för tillverkning av bl. a. sprängän1nen, lacker och fotografisk filn1, salut slutligen också on1 olika 1) National incon1e of Sweden 1861-193°, del II, tab. 80 och 8r. 2) Uppgifterna hälntade ur dir. 1'orsten Hernods föredrag Cellulosaexpor-

tens problelTI, som ingick i en föreläsningsserie vid Stockholms handelshögskola våren 1945 (tryckt i Stockholm 1946), samt av salnme förf. Cellulosaindustriens utveckling, Studier i svenskt näringsliv tillägnade Jacob Wallenberg, Stockholm 1942.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

r89

deri vat av cellulosa, vilka äro på väg att föra in cellulosaindustriens produkter på nya användningsolnråden. Denna omläggning från standardiserade halvfabrikat till produkter av högre förädlingsgrad - i viss utsträckning färdiga konsu111tionsvaror - har ställt industrien inför ökade och delvis helt nya arbetsuppgifter ifråga 0111 försäljning, kundservice och rnarknadsundersökningar. I stället för ett tiotal kvaliteter 111åste nu lnånga hundra framställas. Viskos- och ädelcellulosorna »säljas och tillverkas efter varje enskild köpares sifferl11ässiga specifikationer över begärd alfacel1ulosahalt, viskositet, arkforinat och en n1ångfald andra egenskaper»?) Den andra utvecklingslinjen har gått mot ett allt bättre utnyttjande av de stora 111ängder biprodukter, SOln uppstå vid cellulosafabrikationen. iDet gäller härvid i första hand trät j ära, sprit, flytande harts och terpentin. Utvecklingen tog alldeles särskilt fart under det andra världskriget, en tid som dock faller utanför den period vi här skola behandla. Nyttiggörandet av cellulosaindustriens kvantitativt utan jän1förelse viktigaste avfallsprodukt, ligninet, utgör dock fortfarande ett olöst proble111. Massaindustrien betydde S0111 n1an förstår en revolutionering av papperstillverkningen. Denna har galnia anor i Sverige. Pappersbruk olntalas här redan under Isoo-talet, och bland de ännu bestående finnes ett, son1 grundades 1573. Nästan lika galnia äro klago111ålen över brist på råvara. Före papperS111assans tillkoll1st utgjordes den ju huvudsakligen av lUlTIP, och tillgången härpå begränsades ytterligare av att ända fram mot 17oo-talets slut biekningsmedel voro okända och därför för vitt papper endast IUlTIP av linne kunde användas. Redan år 1612 utfärdades ett påbud on1 att över hela Sverige linne skulle insamlas för att ge råvara åt papperskvarnen i Uppsala, och i en förordning år 1738 ålades varje husbonde och hUSlTIOr att tillvarataga tyg- och pappersavfall - lumporna skulle aven tjänstepiga tillvaratagas och förvaras vid risk av bötesstraff on1 detta försun11nades. Allt eftersom behovet av papper steg och bruken genOlTI att ersätta handarbetet med lnaskiner ökade sin kapacitet, blev bristen på råvara kännbarare, och under 18oo-talets förra hälft experimenterades flitigt med nya utgångsn1aterial såsom halm, sågspån, löv, n10ssa etc. För papperstillverkningen k0111 därför »den industriella revolutionen» icke genom uppfinnandet och förbättrandet aven lnaskinell til1verknings1) Hernod i ovannäl11nda föreläsning.


19°

rNGEl\1AR GERHARD

111etod utan lned tillgången till en ny råvara, SOln ersatte den knappa textilfibern lTIed träfibern. Redan införandet av slipmassan på l11arknaden under 185o-talet betydde en lättnad i råvarubristen. Denna 111assa, S0111 än i dag till 75 proc. har sitt användningsolnråde begränsat till tidningspappersfabrikationen, kunde elllellertid endast i liten utsträckning dryga ut åtgången av lU111p. Det var först cellulosan SOlTI ersatte lun1pen. Sulfaten erbjöd en råvara län1plig för 0111s1agspapper, och n1ed sulfiten kon1 under r87o-talet den vita fiber, SOln pappersbruken så lång tid väntat på och S0111 helt kunde ersätta tidigare råvara även vid tillverkning av vitt papper. })en utveckling till storindustri, som den svenska papperstillverkningen därefter undergick, byggde dels på en fortgående stegring av den inhelllska konsu111tionen n1en dels och fran1förallt på en hastigt stigande export. Ännu under förra delen av r86o-talet inskränkte sig pappersbruken till den relativt blygsan1n1a uppgiften att försörja den inhen1ska marknaden, vars konsun1tionsförn1åga motsvarade ett årligt produktionsvärde av knappt 3 111ilj. kr. Pappersimporten representerade san1tidigt ett värde av 0,19 och pappersexporten 0,14 milj. kr. 1 ) Häri inträdde emellertid redan under senare hälften av 186o-talet en ändring, SOl11 framförallt återspeglade sig i en flerdubbling av exporten, vare sig man nu räknar i kvantitet eller i cle vid denna tid n1ycket osäkra värdesiffrorna. Under de följande årtiondena blev denna utveckling allt mera n1arkerad. \Tid sekelskiftet kom genombrottet för den storindustriella driften, till stor. del inriktad på export. Särskilt in0111 grovpapperstillverkningen· kon1binerades papperstillverkningen ofta med produktion av sliplllassa och cellulosa. Utvecklingen n1edförde ell stark koncentration av driften. Antalet pappersfabriker n1inskades från 8r under perioden r86r/65 till n1indre än hälften eller 37 tjugofen1 år senare och var även under den period vi här skola' behandla, 1936/38, mindre än på 186o-talet trots en hundradubblad produktion. Den förskjutning till Norrland son1 vi tidigare kunnat konstatera för både sågverks- och ll1assaindustrien ägde icke rUll1 ifråga 0111 pappersindustrien - praktiskt taget alla bruk lågo under den här behandlade perioden söder om Dalälven. Pappersindustriens utveckling sedan 186o-talet har son1 nä111nts i första hand byggt på en hastigt stigande export. Under perioden 1) Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren r870--1915, tab. 203.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

19 1

1861/65 representerade papperet endast en eller annan pro111ille av den sve11ska exporten, nådde i början på I87o-talet upp till I proc. för att kuln1inera i .början av I930-talet n1ed en exportandel överstigande la proc. Under den period vi här skola behandla hade papperet dock relativt sett åter gått något tillbaka och utgjorde 8 proc. av den svenska exporten. Denna pappersexport representerade 60 proc. av totalproduktionen n1ed ol11slags- och tidningspapper SOlU de båda donl inerande exportartiklarna. Även 0111 sålunda den. svenska papperstillverkningen och i ännu högre grad pappersexporten uppvisat en storartad utveckling, har det dock hela tiden endast varit den n1indre delen av den svenska pappersn1assan, son1 gått ur landet i detta högt förädlade tillstånd det beräknas att för en viss kvantitet trä papperet ger ett 50 proc. högre exportvärde än l11assan. 1 ) 0111 n1an utgår från att för tillverkning av I ton papper n1assaåtgången är 1,1 ton,2) finner 111an att under I87o-talet och ännu under första hälften av 1880-talet den svenska pappersexporten utgjorde en icke l11ycket n1indre kvantitet än lnassaexporten och - även om vederbörlig hänsyn tages till handelsstatistikens alltför höga luedelyärde på papper - genon1gående representerade det högre exportvärdet. Här skapade el11ellertid den hastigt stigande l11assaexporten fr. o. 111. senare hälften av I88o-talet ett helt nytt läge. Under femårsperioden 1881/85 hade vår lnassaexport efter kvantiteten räknat till 44 proc. skett i fort11 av papper och papp, en andel S0111 under när1nast följande fen1årsperiod reducerades till ungefär hälften eller 23 proc. Knappt en fjärdedel av vår n1assaexport k0111 alltså från och tued senare hälften av I88o-talet att ske i den l11era förädlade forl11en av papper, och denna låga siffra har seder111era blivi t bestående; den har varierat endast obetydligt 111ed lägsta siffran 1911/15 på 21,5 proc. och högsta tio år senare på 26,7 proc. För perioden 1936/38 var papperets andel av n1assaexporten 22 proc. eller nästan detsan1ma SOl11 1886/90. Man frågar sig naturligtvis efter orsaken till att den alln1änna tendensen till ökad förädling av svenska exportartiklar icke nått . 111assan, utan att denna fortfarande liksOll1 för felutio år sedan till 1ner än 75 proc. utföres i forn1 av halvfabrikat. Vi återkolnma längre 1) Lundquist, L., Pappers export, i föreläsningsserien Exportfrågor, 8tockho1n1 1946, sid. 290. 2) Approxinlativ uppgift 1äl11nad av Svenska pappersbruks föreningen.


19 2

INGEMAR GERHARD

franl till frågan, lnen redan här kan nä111nas, att huvudorsaken är att söka i handelspolitiken hos våra avnämare. Under det för 111assan tullar aldrig utgjort något egentligt proble1n, hålla sig alla länder, S0111 nått en viss grad av industrialisering, n1ed egen pappersindustri, SOln vid behov skyddas 111ed lä1npliga tulltariffer. \Tid fri handel skulle n1ed säkerhet papperet hastigt öka sin andel av vår export, 111en S0111 det faktiska läget varit l11åste vi nöja oss med att leverera halvfabrikat till utlandets. pappersindustrier. Under 1930-talet fanns det för övrigt exempel på länder som försökte driva ilnporten ytterligare ett steg tillbaka i förädlingshänseende genom att låta den få for111en av lnassaved. En san1111anfattande bild av skogens roll i den svenska exporten under det viktiga skede, S0111 tog sin början med sågverksindustriens uppsving strax efter I80o-talets mitt och som efter ett par årtionden följdes av n1assa- och pappersindustriernas utveckling till exportgrenar av internationella mått, är tabell 16 avsedd att ge. Den börjar med fen1årsperioden 1871/75, son1 visar trävarornas storhetstid de representerade då n1er än 40 proc. av Sveriges hela export, under det 111assa- och pappersexporten tillsal11n:ans utgjorde en obetydlighet på 1-2 proc. Vid början av innevarande århundrade ha trävarorna fortfarande en betryggande ledning, lnen deras andel av exporten har 111inskats till 35 proc., under det massa och papper gått upp till 13 proc. Omedelbart före det första världskriget ha lnassa och papper nästan hunnit i kapp trävarorna, och under åren närn1ast före det andra, alltså 1936/38, ha de nått så långt förbi, att de on1fatta 28 proc. av exporten n10t I I för trävarorna. Vad trävarorna förlorat i relativ betydelse har sålunda vunnits av massan och papperet, varför skogsprodukternas sam111anlagda andel av den svenska exporten under hela tiden hållit sig ganska oförändrad och som regel utgjort 40-45 proc., dock med en nedgång till 38,3 proc. under 1936/38. Förskjutningen från trävaror mot massa och papper har betytt en kraftigt höjd förädlingsgrad för den svenska skogsexporten, en utveckling SOI11 förstärkts av att bland trävarorna de oarbetades andel reducerats till en obetydlighet på 0,5 proc. Son1 nälnnts har handelspolitiken lagt hinder i vägen för en liknande utveckling 'inoln gruppen n1assa och papper - tvärtom visade sig mot 1930-talets slut en motsatt tendens. SåSOl11 redan antytts ha de svenska skogsindustrierna nu byggts ut till gränsen för den svenska skogens avkastning. Sågverksindustrien


193

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab. 16.

Skogsprodukternas andel av Sveriges export 1871-1938 (%) I

Trävaror

I

Ar

i I

I i

oarbetade

I

18 7 1 /75 ' : 1876/80 . i 1881/8'), I •

.j

! 1886/90 ,

'1

!

18 9 1 /95 .

.1

'I ,I

.!

! 1896/00 . ! 19 01 / 0 5 . ! 19 06 / 10 .

.1

I 19 11 / 15 .

:1

! 19 21 / 25 .

'i

i 19 16 / 20 .

l 19 26 /3 0 . 1193 1 /35 . I I 193 6 /3 8 .

I

I

sågverksprod.

Pappersindustri I

I

massa

I !

papper o. papp

Summa

I

I

I

j

I

7,9 7,1 6.,1 5, I

4,9 4,7 4,4 3,5 2,0 1,8 1,6

I I

I ,

I I

I I

I, I

0,6 0,5

I

33,4 34,3 3 2 ,7 3°,1 29,8 34,7 3°,2 25,4 17,4 20,1

I I I

I I

I

2,2

I

3,2 5,2 8,2 11,4 11,2

19,2 15,4 13,0 10,2

0,5 0,8 0,8

I

I

16,3 17,1 17,1 19,9 19,8

l

I, I

2,5

3;7 5,9 6,0 2,8 4,7 5,6 4,8 8,7 9,8 8,5 10,6 7,8

4 2 ,9 44,7 43,3 43,3 43,9 47,4 47,5 45,9 35,4 4 6 ,9 47,7 42,1 44,1 3 8 ,3

Källa: Procenttalen beräknade på grundval av exportvärdena i Statistisk årsbok 1945, tab. I0S och 106. För papper och papp äro exportvärdena dock för åren 1871-95 hälutade ur Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 187°-1915, tab. 203. Dessa värden äro ansenligt för höga, och nledelvärdet på papper nedsattes i handelsstatistiken år 1894 högst betydligt. Den varugruppering som ligger till grund för tabellen avviker ifråga om trävaror och papper något från den som i följande kapitel användes för perioden 1936/38.

fick redan tidigt känning av den sjunkande tillgången på grövre din1ensioner, och även för massaindustrien ha nUlnera möjligheterna för en ökning av råvaruförbrukningen i stort sett uttömts. Den årliga tillväxten i Sveriges skogar utgör enligt riksskogstaxeringen 1923-29 47,7 milj. kbln exkl. bark. Den faktiska avverkningen undersöktes mera ingående första gången 19371 ) och uppskattades då till 45,0 111ilj. kbm exkl. bark. En knapp InarginaI förefanns alltså lnellan tillväxt och avverkning, något SOln bekräftas av den nu pågående nya ri1<:sskogstaxeringen. Vissa förberedande inventeringar ge nälnligen vid handen, att landets virkesförråd n'ågot ökats sedan förra taxeringen. Hela denna ökning kOlnmer emellertid på de södra och lnellersta delarna av landet, under det för övre Norrland virkesför1) Undersökning angående skogsavverkningen år 1937 av Statistiska byrån, Stat. medd. Ser. A, band V: 6, Stockhohn 1940. 13


194

INGEMAR GERHARD

rådet under de femton år som förflutit mellan de båda riksskogstaxeringarna, nedgått med minst 10 proc. Denna förskjutning av råvarutillgången kan komma att resa allvarliga problell1 för de till Norrland förlagda skogsindustrierna, särskilt S0111 det kan' bli nödvändigt att minska avverkningarna i övre Norrland i sådan grad att icke blott en fortsatt nedgång av virkesförrådet förhindras utan också en viss återhän1tning äger rum. 1 ) Här har hittills endast talats on1 Sveriges export av skogsprodukter, och det kanske bör erinras 0111 att vårt land också har en yiss ilnport på on1rådet. Sonl vi sett representerade ännu under början av r860talet pappersinlporten ett större värde än exporten. Med de svenska skogsindustriernas utveckling kom en1ellertid in1porten att få en allt lnindre betydelse, och under perioden 1936/38 utgjordes vår handel 111ed skogens produkter till 96 proc. av export och endast till 4 proc. av in1port.

1) Streyffert, Th., Den norrländska skogsindustriens råvaruproblel11, uppsats i Dagens Nyheter 7/2 1947.


SVERIGES UTRIK:ESHANDEL

KAPITEL

195

2.

Sveriges export av skogsprodukter 1936/38 I stora drag antyddes i föregående avsnitt skogsprodukternas betydelse för S-veriges utrikeshandel under tider son1 gått och franlförallt då utvecklingen under det skede, SOl11 tog sin början vid lnitten av förra århunclradet. Vi skola nu närn1are undersöka läget före det andra världskrigets utbrott eller när111are bestäl11t perioden 193 6/3 8. Den första fråga, SOlTI därvid uppställer sig, är hur undersökningsområdet län1pligen bör avgränsas. I det föregående nöjde vi oss i stort sett 111ed de tre huvudgrupperna trävaror, massa och papper (inkl. papp). Det kan alltid diskuteras hur långt 111an bör följa förädlingsprocessen. Första ledet i utnyttjandet av skogens avkastning utgör själva skogsbruket innefattande trädens avverkning samt utforslande ur skogen, vilket senare ju hos oss till stor del är liktydigt 111ed flottningsarbete. De oarbetade skogsprodukter, som därvid erhållas, äro endast i obetydlig utsträckning förenlål för export. ,De finna i stället användning inonl landet, i någon liten utsträckning direkt för byggnads- och I11en huvudsakligen som vedbränsle och som industriråvara. 'De båda stora industrier det här gäller utgöras som bekant av sågverk och massafabriker. \Tid sidan härav är en tredje förädlingsindustri, träkolstillverkningen, nUl11era av liten betydelse. För de olika huvudanvändningarna av trä var råvaruåtgången 19371 ) följande: vedbränsle 10 milj., sågverken IS 1nilj. och ll1assafabrikerna 17 n1ilj. kb1n. Härtill k0111111o 1,5 111ilj. till träkolstillverkningen och 2 nlilj. kb111 oarbetat trä, till någon del exporterat n1en framförallt använt till husbehov på landsbygden, vidare som sliprar, stolpar 111. nl. Den totala svenska förbrukningen av trä uppgick sålunda 1937 till i runt tal 4S milj. kbI11. Av de produkter, sonl framkomnla ur sågverken, går som vi ,redan 1) Undersökning angående skogsavverkningen år .1937 av Statistiska centralbyrån, Stat. medd. Ser. A. Band V: 6, sid I r. De där angivna siffrorna inkludera bark tnen ha lned reduktionstalet 84,2 omräknats till de i texten återgivna siffrorna, son1 alltså avse virkeskvantiteterna exklusive bark.


19 6

INGEl\IAR GERHARD

nä111nt större delen på export. Den övriga produktionen blir till en del föremål för vidare förädling ino111 en rad olika industrier, av vilka fanerfabriker, snickerier och 111öbelfabriker äro viktigast. Kryssfaner och byggnadsele111ent S0111 t. ex. dörrar utgöra härvid exportartiklar av viss betydelse. I övrigt ingår trä i en sådan lnängd varor, att det är olnöjligt att här följa de olika förädlings stadierna. Återvända vi till lnassaindustrien, går som vi i det föregående avsnittet sett den övervägande delen av produktionen direkt på export. Huvuddelen av denna 111assa förädlas i utländska fabriker till papper och papp, under det. en 111indre del utgör textilråvara. Även andra användningar av massa ha såso111 tidigare nämnts börjat utveckla sig 111en voro under den nu behandlade perioden ännu av relativt liten betydelse, särskilt i kvantitativt hänseende. Den knappa tredjedel av den svenska 111assan, som stannar kvar inom landet, blir likson1 exportIl1assan huvudsakligen vidareförädlad till papper och papp, produkter som i sin tur till on1kring 60 proc. bli exporterade från Sverige. Den relativt obetydliga del av n1assan, som 1936/38 i vårt land förädlades till konstsilke och cellull, stannade däremot praktiskt taget i sin helhet kvar. Detsam111a gäller i stort sett också 0111 den del av pappersbrukens produktion, S0111 i Sverige undergår vidare förädling till olika arbeten av papper, tryckalster 111. m. Som synes ha vi att göra 111ed en n1ångfald produkter 111ed trä SOl11 utgångs111ateria1. Frågan Oln gränsdragningen betyder hur långt 111an lälnpligen bör följa förädlingsprocessen. Bestän1111er 111an sig . för endast det första förädlings stadiet, når lnan alltså från det oarbetade träet till ved, träkol, sågverksprodukter och papperS111aSSa, varav ju endast de båda sistnämnda äro av betydelse för den svenska utrikeshandeln. För att nå den tredje stora svenska exportartikeln på 0111rådet, papperet, luåste vi gå ytterligare ett steg. Konsekvensen skulle då egentligen fordra, att vi följa ett andra förädlings stadium även i övriga tillverkningsgrenar. SåSOl11 redan framgått finnas emellertid här icke några exportvaror av betydelse - vi räkna då icke n1ed träkolets. andel i järnproduktionen, som behandlas i annat saml11anhang. Av denna orsak kon1111a vi att följa skogsprodukterna i deras andra förädlingsstadium endast vad det gäller pappersproduktionen. De tre stora grupperna bli sålunda trävaror (oarbetade och sågverksprodukter ), pappersmassa sa111t papper och papp. Det kan redan


SVERIGES UTRIKESHA.NDEL

197

här närnnas, att under perioden 1936/38 trävaruexporten motsvarade 9 2 proc. av utförselvärdet av san1tliga produkter, SOln enligt handelsstatistikens rYll1ligaste definition kunna räknas son1 produkter av skogshantering och trävaruindustri. På san1111a sätt utgjorde nlassa, papper och papp 97 proc. av all utförsel, SOlU kunde betecknas SalU »produkter av pappersindustri». Den icke helt konsekventa avgränsning av olnrådet, SOlll vi här företagit, ger alltså fördelen att inoln tre huvudgrupper kunna salTIla drygt 95 proc. av Sveriges hela export av produkter från skogshantering, trävaruindustri och pappersindustri. Importen på olnrådet är, S0111 redan nänlnts, av liten betydelse utgörande endast 4 proc. av vår hela handel ll1ed dessa produkter. I-Iär spela elnellertid olika arbeten av trä och papper jämte tryckalster In. m. en helt annan roll än inonl exporten, varför av ilnporten efter värde räknat icke lnycket Iner än hälften faller inom de tre ovannälnnda grupperna.

A. TÄVAROR

Varugruppens sammansättning Begreppet trävaror inryll1mer en lTIångfald produkter och är långt ifrån entydigt. Som vi skola se anyändes i in- och utländsk statistik »trävaror» son1 beteckning för så olika salnnlansatta varugrupper, att de icke utan vidare äro jämförbara. SåsolTI redan fraingått av det föregående, ligger det närmast till hands att sanlinanföra de produkter, SOlTI i huvudsak bestå av trä, i tre grupper representerande olika förädlingsstadier, vilka kunna benämnas oarbetat trä, och arbeten av trä. I den första grup'pen oarbetat trävaror, son1 endast äro bilade, i den andra sågverkens produktion och i den tredje wallboard, produkter från fanerfabriker, snickeri-, möbel- och annan träförädlingsindustri liksom tunnbinderiarbeten In. m. Begreppet trävaror reser-vera vi därvid för de båda första grupperna, alltså oarbetat trä och sågverksprodukter. Vad först den svenska handelsstatistiken beträffar, återges där regelbundet en uppdelning av exportvärdet efter varornas ursprung,


198

INGEMAR GERHARD

varvid en grupp betecknas »produkter av skogshantering och trävaruindustri». Denna grupp utgör i stort sett en sal11111anfattning av de tre ovannämnda grupperna n1en inryn1111er därutöver sådana produkter som träsprit och trät j ära, vegetabiliska garvningsämnen, kottar och korkavfal1. 1 ) Kärnan i denna grupp utgöres av stat. nr 712-99, vilka på annat ställe i handelsstatistiken sa111111anfattas under beteckningen »trävaror och arbeten därav». Inon1 denna sistnämnda grupp rylnmes allt vad vi ovan kallat oarbetat trä och sågverksprodukter samt Ined några undantag också den tredje gruppen, »arbeten av trä».2) SOln oarbetat trä kunna vi därvid l:.äkna nr 712-25, SOln sågverksprodukter 745-47 och 776-83 samt S0111 arbeten av trä övriga nun1111er. I fortsättningen taga vi endast 111ed de båda första grupperna, alltså ,och göra därvid den ytterligare Inskränkningen, att endast produkter av furu och gran avses. Härigeno1n bortfalla nr 718-21, 742-43 och 746. l)essa nummer representera en obetydlig export av svenskt lövträ och utländskt trä. Kvar ha vi då en honlogen grupp svenska barrträdsprodukter, oarbetade, bilade, sågade och hyvlade, vilken i fortsättningen betecknas son1 vår trävaruexport. Den representerade under perioden 1936/38 ett årligt exportvärde av i genon1snitt 202 n1ilj. kr. nlot 218 Inilj. för hela gruppen »trävaror och arbeten därav» och 220 n1ilj. kr. för »produkter av skogshantering och trävaruindustri». Den på detta sätt definierade trävaruexporten 1notsvarade sålunda under nu ifrågavarande period 92 proc. av utförselvärdet av sa111tliga varor, S0111 enligt den rymligaste definitionen kunna räknas son1 produkter av skogshantering och trävaruindustri. Den frågan uppställer sig nu, i vilken utsträckning den så definierade trävaruexporten kan jä111föras 111ed 1110tsvarande _prQ:,. duktion, alltså i detta fall närnlast industristatistiken. Sonl bekant äi-o"" "i·va'rtIana-nail dels-- och ustri s'tatis uppställda, den förra ifråga Oln gruppering och nU111n1er i överensstä1TIlnelse med gällande tulltaxa lned statistisk varuförteckning, den senare i en av k01nmerskollegium beslutad gruppering och l11ed en under nu ifrågaGruppen består av stat. nr 209,210,230,522,525-26,712-801, 1181, 1210, (en1. uppgift från tullverket, S0111 sa111n1a11ställer denna tabell). 2) Dylika undantag äro t. ex. träskor, vagnshjul, skaklar, symaskinsbord m. n1. A andra sidan ingår träkol litet oegentligt i denna varugrupp. 1)

172 9, 1921


SVERIGES UTRIKESHANDEL

199

varande period år från år förskjuten ntll11rering. I motsats till vad nunlera är fallet under åren 1936/38 i industristatistiken utan endast sågade och hyvlade. Av våra båda grupper bilade icke oarbetat trä men samlnanställas ur industristatistiken. I förbigående kan anmärkas att hyvlat virke i handelsstatistiken anges i såväl fast son1 nominellt mått l11en i industristatistiken endast i nominellt, varför vid en jämförelse sistnärnnda luått läll1pligen användes. De numll1er 0111fattar i handels- resp. industristatistiken anges . I. Vi kOlnl11a så till frågan om tillgången till internationell statistik på detta 0111råde. Vad först produktionsstatistiken beträf far, är den bristfällig, och endast ett· mindre antal länder publicera överhuvud taget några uppgifter om tillverkningen av trävaror. har i sin skrift Ra\iV lVIaterials and Foodstuffs, Production by Countries 1935 and 1938, l11edtagit sågverksprodukter av barrträ men har på denna punkt kunnat fral111ägga produktionssiffror endast från 5 av de medtagna 95 länderna. Uppgifter om import- eller exportöverskott ifråga' Oln denna varugrupp återfinnas däremot för 35 av länderna. En annan NF -publikation, World Production and Prices, publicerar uppgifter Oln olika råvarugruppers produktionsvärde, erhållna genol11 nlultiplikation av den producerade kvantiteten l11ed det 111edelpris i dollar, SOl11 ansetts representativt för 1930. De så erhållna värdesiffrorna ge alltså ett uttryck för volymutvecklingen. Bland varugrupperna ingå också »wood products», varvid siffrorna förklaras bygga på två produktionsserier, en för sågat virke och en för trämassa. Då emellertid NF själv SOl11 näl11nts icke kan prestera någon ens tillnärl11elsevis komplett produktionssif fra för sågat virke, måste denna serie basera sig på uppskattningar. En dylik uppskattning gjordes 1923 av anlerikanarna Zon och Sparhawk. 1 ) En värdefull beräkning av produktionsförhållandena under senare hälften av 1920talet (närmast 1925-27) har vidare utförts aven svensk, professor 1'h. Streyffert. 2 ) En tysk, \Valter Grottian, har gjort vissa uppskattningar för 1937. 3 ) 1) R. Zon and W. N. Sparhavvk, Forest Resources of the World, New York and London 1923. 2) Världens barrskogstillgångar, Stockholm 1931. 3) W. Grottian, Holz-Holzverbrauch und Holzerzeugung der Welt In der Nachkriegszeit, Leipzig 1938.


zoo

INGEMAR GERHARD

Likaledes för år 1937 har Förenta Nationernas livs111edels- och jordbruksorganisation FAO (Food and Agriculture Organization) utfört en beräkning över olika länders produktion av och handelined skogsprodukter. l\1aterialet har organisationen delvis erhållit geno1n ett frågefornlulär, som i slutet av år 1945 sändes till resp. länder, och resultatet publicerades i en skrift, Forestry and I-;---orest Products, World Situation 1937-1946. Den är daterad IS aug. 1946 och tryckt i Stockhoh11. Skriften tjänade som underlag för diskussionerna vid FAO:s möte i KöpenhaI11n påföljande I11ånad. I inledningen göras stora reservationer ifråga on1 den uppgjorda statistiken, son1 i hög grad lnåst byggas på uppskattningar. Den bör betraktas SOl11 ett försök, heter det. I detta salnmanhang är närn1ast av intresse" att i tabellerna ingå uppgifter on1 de olika ländernas produktion av virke (lull1ber). En j än1förelse l11ed den svenska statistiken ger vid handen att dessa sif fror närn1ast avse vad vi ovan fört till gruppen sågverksprodukter - någon överensstäI11111else l11ellan FAO:s siffror och de officiella svenska rörande Sverige synes dock ej föreligga. En svag-het i FAO:s material är att det avser endast ett förkrigsår, 1937, l11en fran1förallt att någon åtskillnad n1ellan barr- och lövträdsvirke icke gjorts. Även saknar man utöver rubriken lU1'Jtber uppgift on1 varugruppens san1111ansättning. Trots dessa reservationer I11åste vi i fortsättningen i brist på annat n1aterial i viss utsträckning använda FAO :s uppgifter rörande virkesproduktionen 1937. Ett betydligt rikligare 111aterial föreligger rörande den internationella handeln med trävaror. I Sverige publicerar sålunda Svenska trävaruexportföreningen regelbundet i anslutning till sin årsberättelse statistiska uppgifter över handeln med sågverksprodukter, vilka före kriget innehöllo ganska utförliga internationella uppgifter. Därjän1te har föreningen i stencilerad form utgivit tabeller över viktigare länders export och av sågade eller hyvlade trävaror under åren

192 9-3 8. Vill n1an emellertid ha så k01TIpletta uppgifter S0111 ll1öjligt över världshandeln med såväl oarbetat trä S01TI sågverksprodukter, får man söka sig till i utlandet publicerad statistik. Till en början ha vi här NF:s publikation International Trade in Certain Raw l\1aterials and Foodstuffs by Countries of Origin and Consumption, vars sista årgång1 ) just ger åren 1936-38. Här ingår en varugrupp betecknad 1) Geneva 1939, II. A.

22.


SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

201

»trä», vilken innehåller sågat trä samt trä avsett för sågning. En jä111förelse 111ed svensk statistik visar, att NF:s trägrupp rymmer dels vad vi betecknat SOl11 sågverksprodukter, dels en del oarbetat trä, nämligen ti111n1er, bjälkar och sparrar, i båda fallen alla träslag 111edräknade. Den i grupperingen uppdragna gränsen mellan barrträ och annat trä liksom l11ellan oarbetat trä och sågverksprodukter har för n1ånga länders vidkoml11ande ej kunnat fullföljas, varför ej heller totalsif frorna uppdelats. Endast kvantitativa uppgifter föreligga. Efterso111 publikationen är utgiven i oktober 1939, äro siffrorna för 1938 i hög grad preliminära. För Sveriges vidko111mande har l11an för 1938 i hastigheten tydligen fått med det nominella n1åttet för hyvlat virke, under det för tidigare år kvantiteten beräknats efter fast mått, och därmed har denna grupp för 1938 fått en drygt 20 proc. för hög siffra. En stor förtjänst har dock detta arbete, näl11ligen att uppgifterna äro i hög grad kOl11pletta och omfatta icke n1indre än 123 länder och on1råden,. vilka 1937 representerade 98 proc. av världshandeln. }-\ör vår undersökning är det elnellertid en avgörande brist, att l11aterialet icke tillåter en uppdelning i oarbetat trä och sågverksprodukter och icke heller i produkter av barrträ och av övriga träslag. På tyska föreligger en internationell statistik betitlad Die Un1satzn1engen il11 \7V eltholzhanciel 1925-1938, utarbetad av dr Walter Grottian på uppdrag av Internationale Forstzentrale i Berlin. 1 ) Den oI11fattar icke blott trävaror utan också l11assa och papper och vill i första hand visa utvecklingen under ifrågavarande period. Uppgifterna. äro långt ifrån så kOl11pletta SOl11 NF:s - de världsstatistiska tabellerna bygga på 35 länder - tnen beräknas on1fatta 95 proc. av handeln lned ifrågavarande produkter. Av stort intresse är 0111räkningen av såväl trä- som massa- och pappersprodukterna i förbrukad råvara. När det en1ellertid gäller att få en bild av världshandeln m.ed trävaror, äro. ·Grottians tabeller l11indre användbara. Endast kvantitativa uppgifter föreligga, och vidare tillåta siffrorna ej någon uppdelning på barrträ och andra träslag. Ytterligare kan nämnas, att i de världsstatistiska tabellerna endast en del av Sveriges export av oarbetat trä kommit med och att gruppindelningen är. n1indre län1pad för vår undersökning. 1) Silvae Orbis, Schriftenreihe der Internationalen Forstzentrale No. 3, Berlin-Wannsee 1942.


202

INGEMAR GERHARD

Sonl källa använder Grottian i icke obetydlig utsträckning YearBook of \7VorId Ifill1ber Trade/) och i denna återfinnes ett -rikligt och fackmässigt behandlat n1aterial. Uppgifter föreligga för 35 länder, alltså samlna antal SOln i Grottians arbete. Såväl kvantitetssom värdeuppgifter lälnnas över världshandeln n1ed trä, de förra i kubikll1eter och de senare i schweiziska guldfrancs. 2 ) För hyvlat virke räknas efter fast n1ått. Trävarorna äro uppdelade på elva grupper och dessa i sin tur på barrträ (soft\vood) och övriga träslag (hardwood). 'Grupperna 2-7 av barrträ 1110tsvara därvid vad vi ovan benän1nt oarbetat trä och grupperna 9- I I våra sågverksprodukter. Svensk uppgiftslämnare till denna publikation har varit Svenska trävaruexportföreningen. Grupperna I - I I kunna för den svenska exportens vidkomll1ande samn1anställas ur vår officiella handelsstatistik, l11en de så erhållna siffrorna avvika något från \7Vorld Timber Trade's, tydligen beroende på att efter det erhållit siffrorna från tullverket dessa- blivit justerade. Ifyvärr avbröt kriget C0111ite international du bois' verksan1het, och 1939 års edition Utk0111 aldrig. Endast fragl11entariska uppgifter avseende 1938 föreligga i organisationens under en del av 1939 utgivna månadsbulletin. Det är naturligtvis en nackdel att denna världsstatistik icke innefattar även 1938, l11en detta torde n1er än väl uppvägas av 111aterialets lämplighet i övrigt. N ågon anledning att använda FAO:s lnaterial finnes icke, eftersoll1 detta avser enbart år 1937, endast omfattar sågverksprodukterna och icke lnedger en uppdelning på barr- och lövträ.

Den svenska trävaruexporten 1936/38 Sveriges export av trävaror, definierad sonlovan, uppgick under 193 6 /3 8 till drygt 4,5 nlilj. kbnl per år, representerande ett värde av något över 200 lnilj. kr. (jäll1för tab. 17). Trävarorna utgjorde därnled 11,3 proc. av Sveriges hela export. Efter värde räknat dOlninerade sågverksprodukterna trävaruexporten till 94 proc., under det alltså endast 6 proc. konl1no på det oarbetade träet. U nder de tre år det här gäller företedde den svenska trävaruex1) Utgiven av COlnite international du bois i Bryssel. n1ed uppgifter för 1936 och 1937. 2) I(urs 1936-37 I svensk krona 0,8 fr.

=

Sista editionen 1938


2°3

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab. 17. Sveriges produktion och export av trävaror 1936/38 (årsmedeltal) , I

Kvantitet kbm)

(1.000

Varugrupp

Prod.

I

01350500

Total

-

Värde (milj. kr.)

I

I

I Export I % I Prod. I Export! 59 6 2 3·937 62

Oarbetat trä Sågverksprod.. . 6.3 10 I därav sågat. ·1 4. 001 hyvlat. ... 1.9 2 9 lådämnen . . 3 80 o

I

2079317°1 87 8 4 6 266 70

I

4.5331-1

12,9 3 188,9 69

43°,0 274,7 16 5,3 85,4 24,0 -

0/ /0

7.9177 124 2,2 49 18,8 78

I

201,81-1

Ande! av totalexporten

Medelpris (kr./kbm)

I

I I

Prod.

I Export

12,1

21,6

43,5 4 1 ,3 44,3 63,2,

48,0 45,8 4 8,1

-

I

(%)

0,7 10,6 7,2 2,4

7°,7

-

I

1:::1

Källa: SOS Industri 1936-38, SOS Handel 1936-38. För ohyvlade plankor, battens etc. blott avsaluproduktionen, för hyvlat virke nominellt mått. Produktionssiffran för oarbetat trä hämtad ur Skogsavverkningen år 1937 (Stat. medd. ser. A, Band V: 6) och representerar landets produktion av gagnvirke nämnda år. Värdet av denna gagnvirkesproduktion enligt E. Waldenström, Utvecklingslinjer inonl svensk skogsindustri, sid. 18, dock lned reduktion för kolveden.

porten starka svängningar vad beträffar såväl kvantitets- S0111 framförallt värdesiffrorna. Sålunda steg exportvärdet för sågverksprodukterna lned 35 proc. från 1936 till 1937 för att påföljande år sjunka tillbaka under 1936 års nivå. För det oarbetade träet steg exporten även under 1938. Dessa stora variationer återspegla trävaruexportens starka konjunkturkänslighet. Såsom professor Lundberg framhållit,1) omfattar exporten den lnest konjunkturkänsliga delen av det svenska näringslivet, och en av huvudorsakerna härtill är att vår export till en betydande del består av varor, vars avsättning är beroende av den med konjunkturrörelsen i olika länder starkt fluktuerande investeringsverksamheten. Trävarorna utgöra ett viktigt exempel härpå. Uppgången 1937 var sålunda större än för exporten i dess helhet i det trävarornas andel av totalexporten steg från I 1,7 till 12,2 proc. Detsarnlna gällde nedgången påföljande år, då deras andel reducerades till 10,0 proc. Vad först år 1936 beträffar, kännetecknades det av goda marknadsförhållanden för trävaror. I stället för det prisfall, som ägt rum under de närmast föregående åren, kom 1936 att ·uppvisa en ökad efterfrågan och prishöjningar, vilka mot årets slut blevo 1) Det svenska näringslivets konjunkturkänslighet. Medd. från l<onjunkturinstitutet. Ser. B: 5, Stockholm 1945, sid. 32 och 41.


2°4

INGEMAR GERHARD

särskilt fral11trädande. En viss betydelse hade härvid den reglering av exporten av sågverksprodukter av barrträ, som genon1fördes av den i noven1ber 1935 ingångna European Tin1ber Exporters' Convention (ETEC). Den omfattade åtta av Europas största träexporterande länder och hade till uppgift att begränsa utbudet till viss för varje land fastställd maximikvantitet. Vid utgången av 1936 hade de svenska träexportörerna redan sålt närl11are hälften av nästa års export. 1 ) Uppgången fortsatte i forcerad takt under första halvåret 1937. Under inflytande av den allt11änna konjunkturutvecklingen blevo trävarorna föremål för en ivrig spekulation. Från septen1ber 1936 till mars 1937 steg träpriset med omkring 30 proc. 2 ) Detta dock under tilltagande avsättningssvårigheter prisläge höll sig till fram 1110t hösten, då ett prisfall inträdde, varunder de uppnådda prisökningarna till större delen bortföllo. För son1 redan vid halvårsskiftet sålt 83 proc. av årets export, kOlU 1937 att bli det bästa året på trävaruexportens ol11råde sedan konjunkturtoppen 1929. Vid ingången av 1938 voro en1ellertid endast 95.000 stds svenska trävaror sålda på export 1110t 400.000 ett år tidigare. N edgången under senare delen av 1937 fortsatte under 1938. Redan hösten 1937 hade ETEC reducerat n1edleml11arnas kvot för 1938 l11ed 10 proc. i jän1förelse n1ed 1937, luen denna nedgång kOl11 att· till halva kvantiteten verka redan under 1937, eftersol11 exportörerna finga tillgodoräkna sig då gjorda utbudsn1inskningar. I januari 1938 nedskar ETEC kvoterna l11ed ytterligare 5 proc., och i septen1ber genon1fördes en tredje reduktion, denna gång l11ed 6,% proc. Icke ens de så reducerade kvoterna kunde fullt utnyttjas av medlelllmarna. Träpriserna befunno sig i fallande ända fram till SOl11n1aren, och på hösten och under årets sista månader inträffade nya prisfall - prisnedgången på svenska trävaror uppgick under 1938 till omkring 20 proc. Perioden 1936/38 representerar alltså för trävaruexporten en uppgångs- och en nedgångsperiod. Dock betydde för det oarbetade träet 1938 ej någon nedgång, vilket sammanhänger l11ed att här ingå varugrupper ·S0111 massaved, pitprops, sliprar m. n1. utan närmare anknytning till 111arknadsläget för trävaror i övrigt, vilket i huvudsak be1) Denna liksom några följande uppgifter Oln n1arknadsläget hämtade ur Svenska trävaruexportföreningens berättelse för resp. år. 2) NF:s World Production and Prices 1936/37, sid. 86, har siffran 28,5 och Trävaruexportföreningen räknar med 34 proc.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

2°5

stä111111es av byggnadsverksalTIhetens omfång. Bland det oarbetade träet visade sådana produkter som timmer, bjälkar och sparrar SalTIlTIa exportutveckling som sågverksprodukterna. För trävaruexporten i sin helhet representerar perioden 1936/38 ett relativt gott konjunkturläge. .Lt\tervända vi emellertid till tabell 17 har där ett försök gjorts att sätta trävaruexporten i relation till den inhemska produktionen. Vad först det oarbetade träet beträffar, visa våra siffror att av detta endast en obetydlighet på 2 proc. går på export. Därvid har som jälTIförelseled valts produktionen av gagnvirke i vårt land under 1937, det enda år för vilket någon noggrannare undersökning 0111 avverkningens storlek utförts. Uppskattningar föreligga dock för samtliga år fr. o. n1. 1929/) och användas dessa får n1an för perioden 1936/38 en. lägre siffra än den i tabellen angivna. Skillnaden är dock icke större än att exporten likväl stannar vid 2 proc. av produktionen. SOlTI skäl för användandet av den högre siffran avseende 1937 lTIå anföras, att avverkningssiffrorna på grund av svårigheten att införskaffa kon1pletta uppgifter bedömas i allmänhet vara för låga. 2 ) 'fill en exportkvot på 3 proc. kommer lnan genom att räkna med värde i stället för kvantitet. Som alltid vid en värdejän1förelse har man därvid att taga hänsyn till att exportpriset räknas fob och alltså inkluderar fraktkostnader intill dess varan anlänt till svensk hamn eller gränsort, under det produktionspriset åtminstone enligt industristatistikens föreskrifter skall räknas »fritt banvagn, fartyg eller bil etc.». Även om vederbörlig hänsyn tages härtill, är det tydligt att det oarbetade trä, som går på export, representerar ett större värde per kbl11 än totalproduktionen. Den största posten utgöres av pitprops. I stark n10tsats till det oarbetade träets exportkvot på mindre än 3 proc. står den exportorienterade sågverksindustrien, av vars pro1) För åren 1929-1937 avse siffrorna förbrukningen av virke och återges i Utredning rörande skogsnäringens ekonon1iska läge, SOV 1938: 53. För de första åren äro beräkningarna utförda av 1931 års skogssakkunniga och därefter av 1936 års skogsutredning. Den noggranna undersökningen rörande 1937 utfördes av Statistiska centralbyrån (Stat. medd., ser. l\, band V: 6). För efterföljande år har Kungl. skogsstyrelsen försökt att med hjälp av tillgänglig statistik uppskatta avverkningen. SOS Det enskilda skogsbruket år 1945 ger sid. 18 siffrorna för 1937-45. 2) SOS Det enskilda skogsbruket år 1945, sid. 18.


206

INGEMAR GERHARD

duktion regelbundet 60-70 proc. äro avsedda för utlandet. 1 ) S0111 vi sett hade denna industri tidigare en ännu högre exportkvot. Under 1936/38 uppgick Sveriges tillverkning av sågverksprodukter till 6,3 milj. kbITI per år, varav närl11are 4 milj. exporterades. Som franlgår av tabellen utgjorde exportkvoten för enbart sågat virke och för lådäl11nen hela 70 proc., under det av hyvlat virke knappt hälften gick på export. I sistnämnda fall tillkonlnler ell1ellertid en viss utförsel i fornl av byggnadselell1ent av olika slag - under nu ifrågavarande period franlförallt dörrar. Värdemässigt utgjorde Inom exportkvoten 1936/38 i runt tal 70 proc. Dessa produkter utvisa genomgående ett exportpris liggande 'onlkring 10 proc. högre än tillverkningsvärdet enligt industristatistiken. Hur nlycket härav SOl11 representeras av högre fraktkostnad är svårt att säga. T övrigt kan vara av intresse att notera det med förädlingsgraden stigande exportpriset: för oarbetat trä kr. 21 : 60, för enbart sågat virke 45: 80, för hyvlat 48: 10 samt för lådämnen kr. 70: 70, allt per kbl11 räknat. De större köparna av svensk trävaruexport återfinnas i tabell 18. Trävaruexporten är mer än någon annan av de stora svenska exportprodukterna ensidigt inriktad mot ett begränsat l11arknadsoll1råde, nämligen Västeuropa och Tyskland. Den utan jämförelse störste köparen är Storbritannien, sonl ensamt mottager hälften av .Sveriges hela trävaruexport. Övriga stora köpare äro DanI11ark, Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien och Norge. Detta saml11anhängande 0111råde representerande Nordvästeuropa jämte Tyskland 111ottOg 1936/38 icke mindre än 92 proc. av Sveriges trävaruexport kvan,titativt räknat; värdel11ässigt utgjorde andelen 90 proc. Vid sidan härav var endast den afrikanska marknaden av nämnvärd betydelse för vår trävaruexport. Den mottog under ifrågavarande period 5,3 proc. av kvantiteten representerande 7,1 proc. av exportvärdet. Till samtliga övriga länder gingo endast 3 proc. av våra trävaror, vare sig n1an räknar efter kvantitet eller värde. T övrigt skall i detta sa111rnanhang endast pekas på att man i tabellen som ett genomgående drag finner, att de minst förädlade produk1) Medtagen är den produktion, som ingår i industristatistiken. Därutöver finnas småsågar, vars antal är stort men vars produktion är liten. Dessa ha som regel icke någon betydelse för trävaruexporten.


2°7

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab. 18.

Den svenska trävaruexportens inriktning 1936/38 Kvantitet

I

II II I

m. Irland. Danmark · . Tyskland Holland IFrankrike · .. INorge · .. .... Belgien. Övriga Europa i

Europa

I

· .

21 5

I

157 17 20

1. 2 79

I

Asien ·. Australien. · . Amerika. · . Ej redovisade länder . . . . Total

4 o l

5

o

769

I

1

334 28 5 24 2

60

IS5 12 91

01

1;:1

59 1 2.645

01

I I

I I

63 108 10

Egypten . . . . :1 Br. Sydafrika. Övr. Afrika · . :1 Afrika. ...

Värde

1

162 2.4 2 5 5 4 62 I

:1 -

:I

84 1

2 O

° ° I

o

2

23 5

56 17

133

28

75

5 3

°

I

O

o

l

59 6 1 2 .7931

O

8771

395 25 8 186 2S9

138 95 1

I

1 I

4. 826 2.174 2.5 61 17 1 31 2.254 3 86 3 66

I hyvlat

sågat

I

summa ! ., lådamnen

! l

55.3 1 4 3 6 . 8 3 1 14. 8 4 8 3. 081 15.44 1 57 18 3 11. 01 3 I 9.3 8 5

I I

90 5. 194 3.49 6

I I

I

"

i

1.°7° 108.04 1 i 45 2 20·555: i 4 2 IS.1011 89 I I .456! 2 9-4 19 1 2 7. 6 47: 3 55

505831

4. 108

17 1 4. 2 4 8 12.769 119.99 2 4°·434 11.7 1 5 184.910j

43 31 59

7 6

I

kr.

1.000

Sågverksprodukter

Oarbetat trä

: I låd- summa sågat I hyvlat, .. I I amnen

I

IStorbritannien

kbm

Sågverksprodukter

Oarbetat trä

Till

1.000

9 5 6

o

102

49 110 82

I

4 10 7

241 21 1 14 7 l

S

I

10

2.60S!

2.3 2 4 1·593 3. 16 3

3 1.15 0 24 6

179 4. 2 4 2 1.212

6.9 86 1 4. 62 5\

7. 080

1.399

5. 6 33

14. 21 91

399 3 15 59

220 14 8

597 4 06 39 6

30

4 16

224 I

1. 86

91 60 4 1

9

I

i 651

26614.532112.'8951127.875142.2211 18.75 6 1 20 1.747)

Källa: SOS Handel 1936-38. För hyvlat nominellt mått. Specificerade äro samtliga länder till vilka Sveriges export av trävaror 1936/38 representerade ett årligt genonlsnittsvärde av minst 2 111ilj. kr.

terna gått till de närn1ast belägna lnarknaderna, under det irislaget av högre förädlade produkter stiger i takt lned transportvägens Utomeuropa tog under denna tid lnindre än I proc. av det oarbetade träet lnen drygt 7 proc. av sågverksprodukterna och bland de sistnämnda hela 36 proc. av den mest förädlade gruppen, lådän1nen.


208

INGEMAR GERHARD

Världshandeln med trävaror \Tärldsexporten av trävaror uppgick under 1936/38 enligt Grottian till olnkring 47 lTIilj. kbm per år. 1 ) Liksom vi ovan konstaterade ifråga om de svenska exportsiffrorna var 1937 det bästa och 193 8 det sän1sta året. Tages lnedeltal endast för 1936/37, blir exportkvantiteten därför något högre eller 50 n1ilj. kbm. Year-Book of World Timber Trade, vilken SOln tidigare nämnts endast on1fattar dessa båda år, ger sif fran 52 lnilj. kbn1. I sistnämnda fall finnes även exportvärdet angivet, utvisande att trävaruexporten 1936/37 uppgick till i runt tal 1.750 lnilj. kr. Av de båda huvudgrupperna oarbetat trä och sågverksprodukter är i världsexporten den sistnämnda viktigast, särskilt om lnan räknar efter värdet. Kvantitativt utgjorde enligt Grottian sågverksprodukterna 55 proc. av trävaruexporten, vare sig man räknar 111edeltal för 1936/37 eller 1936/38. World Timber Trade visar samma andel för sågverksprodukterna, nän1ligen 55 proc., n1en eftersOln denna källa även upptager exportvärdet, kan lTIq,n här utläsa att sågverksprodukterna under ifrågavarande tid representerade icke 111indre än 75 proc. av värdet av världens trävaruexport. 'Om sågverksindustrien har som nälnnts FA'O-skriften Forestry and Forest Products en del intressanta uppgifter avseende år 1937. Världsproduktionen av sågverksprodukter uppskattas för nämnda år till 200 lTIilj. kbm. Härav gingo drygt 33 milj. kbm på export, varför alltså för hela världen exportkvoten uppgick till närn1are 17 proc. På detta on1råde äro sju länder av dominerande betydelse. De tillverka närlnare 80 proc. av alla sågverksprodukter, och deras andel av världsexporten uppgår till 72 proc. Fyra av dessa länder, nämligen l:{örenta Staterna, Sovjetunionen, Tyskland och Japan, tillverka sågverksprodukter till alldeles övervägande del för egen räkning. Deras produktion uppgick 1937 till 134 milj. kblTI, lnotsvarande 67 proc. av världsproduktionen. Deras andel av världsexporten av sågverksprodukter uppgick dären10t till icke fullt 32 proc. Dessa länder exporterade 1937 knappt 8 proc. av sin sågverksproduktion - högsta exportkvoten hade Sovjetunionen med 17 proc. De tre övriga länderna, Kanada, Sverige och Finland, ha däremot en sågverksindustri, 1) I denna liksom följande siffror ingår icke vedexporten, vilken icke når llpp till I n1ilj. kbn1 per år.


SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

2°9

som till drygt 60 proc. är inriktad på export. De tillverkade 1937 endast I I proc. av världens sågverksprodukter, men deras andel av världsexporten på ol11rådet utgjorde icke mindre än 40 proc. Finland utförde 75 proc. av sin produktion, Sverige 64 proc. och Kanada 49 proc. I världsexporten av trävaror intaga produkterna av barrträ en fullständigt d0111inerande ställning. World Timber Trade's statistik, som tillåter en uppdelning på olika träslag, visar att 1936/37 barrträet utgjorde on1kring 95 proc. av världens trävaruexport vad kvantiteten beträf far och 89 proc. räknat efter värdet. I fortsättningen begränsa vi oss, likso111 skedde ifråga on1 den svenska exporten, till enbart barrträet och använda därvid World tfin1ber Trade's siffror för 1936/37. Lövträet uppvisar ifråga onl såväl produktionens lokalisering son1 handelsvägarna en ganska' annorlunda bild än barrträet, vilket sistnämnda ju ensan1t är av betydelse för Sveriges export. Trävaruexportens fördelning på olika länder under 1936/37 framgår av tabell 19. Endast de 111edtagna 18 länderna ha betydelse för världens export av barrträ - i den mån export förekon11ner från andra länder är den så obetydlig, att man kan bortse från den. Den största exportören under dessa år var Sovjetunionen, när111ast följt av Finland och Kanada samt med Sverige på fjärde plats. Intressant är att 111edan för de tre förstnämnda länderna det oarbetade träet utgjorde halva exportkvantiteten, var dess andel i den svenska träexporten endast I I proc. I själva verket uppvisar icke något land vare sig ifråga 0111 kvantitet eller värde ett så litet inslag av oarbetat trä Sverige. De i tabellen upptagna träexportörerna kunna sam1nanföras i tre ol11råden. Det största exportområdet är det nordosteuropeiska, omfattande de nordiska länderna, Baltikum, Polen och Sovjetunionen. Från detta olnråde kom under dessa år drygt 60 'proc. av träexporten efter värde räknat och 57 proc. av kvantiteten. Det andra överskottsområdet utgör Nordamerika, alltså i huvudsak Kanada och Förenta Staterna, vilka 1936/37 levererade omkring 25 proc. av världens träexport, vare sig lnan räkn,ar i kvantitet eller värde. Det tredje området slutligen ligger i östra Europa och omfattar Tj eckoslovakien, Österrike, Rumänien och Jugoslavien - dess andel av träexporten uppgick nämnda år till 14 proc. av såväl kvantitet som värde. De fyra sista länderna i tabellen falla utanför dessa områden och sva-


210

INGEMAR GERHARD

Tab. 19.

I Land

Världens exportörer av barrträ 1936/37 Kvantitet

(1.000

I

kbm)

oarbe-! sägverks-j tat trä produkter summa

I

I %

i

Värde (milj. kr.) oarbe- ,: sågverkstat trä I produkter summa l,

l'

I

1

Sovjetunionen Finland. Kanada. .. Sverige. Förenta Staterna Polen. Österrike. Lettland .. Tjeckoslovakien Rumänien Jugoslavien Norge .. Litauen. Estland. Frankrike Tyskland. Portugal Schweiz.

5. 0 34 3. 6 9 6 4·737 5 11 1.°9 2

4.5 2 9 4.93 6 4. 611 4. 066 2.3 6 3

975 1.3 6 7 1.375 1. 62 3 23 2 130 85 13 2 118 734 78

1.430 1. 2 45 644 400 1. 2 49' 676 193 181 225 33 5

401 27

17 12

Total 22.3471

9.5 6 3 8.63 2 9.34 8 4.577 3.455 2·405 2.611 2. 01 9 2. 02 3 1.4 81 806 279 313 343 76 7 83 4 18 39

19,5 1 17,6 19,0 9,3 7,0 4,9 5,3 4,1 4, I 3,0 1,6 0,6 0,6 0,7 1,6 0,2

78 53 66 II

19 24 26 34 35 5 3 3 3 2

6 3

0,9 0,0

3 °

26.815149.1621100,°1

3741

01

19 212 173 200 120 57 49 30 18· 48 25 12 8 9

268 26 5 239 211 139 81 75 64 53 53 28 15 II

II

I

°

7 4 3

I

I

I

17,5 17'41 15,6 13,8 9, I 5,3 4,9 4,2 3,5 3,5 1,8 1,0 0,7 0,7 0,5 0,2

1

0,2 0,1

1.1541 1.5281100,0

Källa: Year-Book of World Timber Trade, ed. 1938. Som oarbetat trä ha räknats grupperna 2-7 samt som sågverksprodukter 9-1 I. För hyvlat virke fast mått. Procenttalen uträknade före siffrornas avkortning.

rade samn1anlagt endast för 2,7 proc. av exportkvantiteten och I ,proc. av värdet. Den höga förädlingsgraden inom den svenska trävaruexporten belyses närmare i tabell 20. Sveriges andel av världens export av oarbetat trä uppgick 1936/37 till endast 2 proc. (efter kvantiteten räknat), under det ifråga om sågverksprodukterna vår andel var l11ångdubbelt högre eller IS proc. Inom sistnälnnda grupp återigen levererade Sverige 12 proc. av det virke, som var enbart sågat, under det ifråga om den mer förädlade produkten hyvlat virke vår andel utgjorde 56 proc. Av hyvlat virke var sålunda Sveriges export större än samtliga övriga länders sammantagen. Denna höga grad av förädling inom svensk trävaruexport återspeglas i att lnedan Sveriges andel av världens trävaruexport 1936/37 ifråga aln kvantiteten upp-


211

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab. 20.

Sveriges andel av världens export av barrträ 1936/37 Kvantitet

(1.000

kbm)

I

Värde

(1.000

kr.)

Yarugrupp Världenl Sverige

Oarbetat trä. . . . Sågverksprodukter . därav sågat . . »

»

hyvlat... lådämnen .

I % I

22. 347 1 511 26.815 4.066 24.5 0 51 3.023 775 1 1. 387 1 .. 923 268

..

Total export 49.1621 4.5771

Världen

I

Sverige

I

0/

/0

2,3 373. 8 7'5 10.77 0 15,2 1.154. 211 199.73 8 12,3 1. 01 7. 66 3 136.655 55,91, 77. 86 51 44. 518 1 29,0 58.683 18.565 9,31 1.528.0861 210.5 08

1

Källa: Year-Book of \VorId Timber Trade, ed. 1938. För hyvlat virke fast mått. Gruppering liksom i tab. 19.

gick till 9 proc., utgjorde den 14 proc. av värdet. Till denna stora skillnad bidrog dock också det förhållandet, att ifråga om samtliga här redovisade grupper den svenska träexporten hade ett n1edelpris, som låg högre än geno1TIsnittet. Importen av trävaror är inon1 världshandeln ej i sall1n1a grad SOl11 exporten koncentrerad till ett fåtal länder. I NF:s publikation International Trade in Certain Raw Materials and Foodstuffs upptagas sålunda icke 111indre än 45 länder SOlTI ilTIportörer av trä. World Till1ber Trade räknar dock endast 27 ill1portörer, och av dessa ha två, Kanada och Italien, icke sin ilTIportstatistik så specificerad, att: man kan skilja på barrträ och lövträ, utan en uppskattning l11åste äga run1. Svårigheten att erhålla kon1pletta uppgifter på in1portens område illustreras av att såväl NF:s som Grottians och World Tin1ber Trade's siffror visa en betydligt ll1indre import än export av trä. Detta trots att de båda kvantiteterna äro identiska frånsett den obetydlighet, S0111 går förlorad under fraktningen. 1 ) Denna differens, som för NF:s vidkolTItTIande rör sig kring 6 proc. och för World Timber Trade's bortåt 8 proc., har naturligtvis sin motsats i värdesiffrorna, där den cifräknade ill1porten genomgående visar högre värde än den fob räknade exporten. I tabell 21 ha specificerats de länder, vars i111port av barrträ under 1936/37 uppgick till ll1inst 12,5 milj. kr. (10 milj. guldfr. ) per år. 1) Andra orsaker till bristande överensstän1melse kunna vara att export och ilnport alltid till viss del falla under olika år, vidare att på grund av tullar o. dyl. importuppgifterna upptaga så små kvantiteter som möjligt o. s. v.


212

INGEMAR GERHARD

Tab. 21. Världens importörer av barrträ 1936/37 I

Kvantitet

(1.000

kbm)

Värde (milj. kr.)

I I

Land

!Storbritannien . I !Tyskland . . . . .

oarbe-! sägverks-I summa tat trä produkter

3.73 8 5.7 88 3. 8 °7 910 910 83 1 43 8 727

IFörenta Staterna ,HOlland . . . . . Frankrike Belgien. Italien Ungern. Sydafrika. Argentina SI Danmark. 84 84 Australien 5 I j Egypten jEire . . . Kina 27° Grekland. 58 Norge. 37 8 Palestina. Övriga länder 1.4 8 9 I Total 20. 06 31 I

I

11.566 15·3°4 2·°99 7. 88 7 1.9 29 5.73 6 1.71 I 2.621 861 1.77 1 897 1.7 28 81 3 1. 2 5 1 595 1.3 22 737 650 69 2 447 479 33 6 28 3 28 7 168 2°5 59 2

737 7°1 77 6 1.°3 1 479 33 6 553 345 54 6 2°5 2.081

0/

,0

I oarbc- l sägverks- i sumnla I

33,71 17,4 12,6 5,8

3,9 3,8 2,8 2,9 1,6 1,5 1,7 2,3 1,0 0,7 1,2 0,8 1,2 0,5 4,6

25,347145.41°1100,°1

tat trä \ produkter

5!

I 1

!

75 8

16o' 46 23

633 135 78 88

25

49

17

45

74 62

41

SI

3° 48

49 48 42

12

I

1) lO;

1)

I

295 12 4 III

I

19' 2 3 6 I

8 2 9 -

28 4 8 41

4° 32 16 21 20 10 15 7 13 26

35 22 21

%

I

4 1 ,4 16,1 6,8 6,0 4,0 3,4 2,8 2,7 2,6 2,3 1,9 1,2 1,2

21

I, I

18

1,0 1,0 0,9 0,7 2,9

17 16 13 54

1.3471 1. 83 I I 100,°

Källa: Year-Book of World Timber Trade, ed. 1938. Som oarbetat trä ha räknats grupperna 2-7 samt som sågverksprodukter 9- 1 I. För hyvlat virke fast mått. Procenttalen uträknade före siffrornas avkortning. 1) Uppskattat värde.

SOlll synes är Storbritannien den utan jän1förelse största in1portören och mottager ensamt en tredjedel av -allt barrträ, SOlTI går i handel ll1ellan länderna. I värde räknat är Storbritanniens andel av världsimporten av trävaror ännu större eller Iller än 40 proc. Närmast följa Tyskland, Förenta Staterna, Holland, Frankrike och Belgien, alltså bortsett från Förenta Staterna representerande ett stort underskottsområde inom det industrialiserade Väst- och Centraleuropa. Övriga träimportörer av betydelse framgå av tabellen. En sammanfattande bild av världshandeln ll1ed trävaror (barrträ ) är tabell 22 avsedd att ge. Procenttalen där bygga på värdeuppgifterna i World Timber Trade. Länderna äro i tabellen SalTIlnanförda i


21 3

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab.22. Överskotts- och underskottsområden i världshandeln med barrträ 1936/37

!---------.

_o_m_r_å_d_en

:.----_E_x_'p_or_t

I_m_p_or_t_ _

i

l

IEuropa . I därav Nord- och Osteuropa . I Väst- och Centraleuropa. i » Sydeuropa .. Amerika . l därav N ordalllerika I » övriga Alnerika . lAfrika .. IASien . . . 11\.ustralien I I

0,2

SUlunla

100,0

100,0

Källa: Tabellens procenttal äro uträknade på grundval av export- resp. importvärden i Year-Book of World Timber Trade, ed. 1938. Nord- och Osteuropa omfattar de tre nordiska länderna, Sovjetunionen jälute Baltikum och Polen samt Österrike, Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Ungern och Rumänien. Till Västoch Centraleuropa räknas Storbritannien med Eire, Danmark, Holland, Belgien, Frankrike, Tyskland och Schweiz. Sydeuropa 01nfattar Portugal, Italien och Grekland.

grupper representerande de stora överskotts- och underskottsonlrådena inoln trävaruhandeln. Världens trävaruexport är som synes till nära 7S proc. koncentrerad till Nord-och O steuropa med Nordalnerika som det andra viktiga överskottsolnrådet. Från dessa båda onlråden kommo 1936/37 icke mindre än 99 proc. av världens export av barrträ. Det stora underskottsonlrådet å andra sidan utgjordes av Väst- och Centraleuropa, dit 7S proc. av hela träexporten gingo. I övrigt var ilnporten spridd över stora onlråden, varvid de viktigaste importörerna utgjordes av Förenta Staterna och länderna kring Medelhavet (Sydeuropa och Nordafrika ). Världshandeln nled trä sker endast till liten del lnellan kontinenterna. Trä är ju i förhållande till sitt värde en skrymnlande vara, som icke kan bära långa transporteJ;. \Tår tabell visar att underskottsoInrådena i Europa mottaga 83 proc. av hela trävaruilnporten, l11en samtidigt äro europeiska länder leverantörer av 75 proc. av världsexporten. Av sistnäl11nda kvantitet går visserligen något ur ,Europa, bl. a. från Sverige, lnen det är likväl en ganska liten del av


21 4

INGEIVIAR GERHARD

sitt trävarubehov, som Europa nUlllera hämtar utifrån. Huvudvägen för världshandeln med trä kOll1111er därllled att &"å från Nord- och Osteuropa till Väst- och Centraleuropa, och SOlTI vi tidigare funnit har den svenska trävaruexporten till 90 proc. denna inriktning. Ett liknande förhållande äger rUll1 inon1 det andra stora handelson1rådet, Nordalllerika. Härifrån kOlllilla i det närn1aste 25 proc. av trävaruexporten, lllen en tredjedel härav (efter kvantitet räknat hälften) når icke längre än till grannlandet. Viktigast är här Kanadas export till Förenta men mycket trä går också n10tsatta vägen. I övrigt förse framförallt I(anada 111en även Förenta Staterna såväl Europa som övriga delar av världen n1ed icke obetydliga kvantiteter barrträ. Den relativt korta väg, SOlTl det i världshandeln ingående träet fraktas, kan belysas av att Hun1lun11 ) anger transportvägen för de 27,44 n1ilj. kbm, SOlll 1936/38 gingo sjövägen, till 76 lniljarder sjömil, vilket ju motsvarar en genomsnittlig längd av 2.770 sjömil. Humlum utgår därvid från NF:s siffror. Dessa innefatta emellertid å ena sidan även andra träslag än barrträ, under det å andra sidan flertalet grupper oarbetat trä äro uteslutna. I förra fallet komma därllled en del långa transportvägar att medräknas, under det i senare fallet tvärtom en del kortare transporter falla bort. Den genolllsnittliga sjötransporten för barrträ torde därför vara icke obetydligt kortare än den ovan angivna sträckan. Likväl utgör den endast en bråkdel av de sträckor, som flertalet övriga världshandelsvaror fraktas. Sålunda är medeldistansen för bomullshandeln 5.100 sjölllil, för kautschuk 7.500 och för kopra mer än 8.000 sjömil. Även en produkt som järn fraktas i genomsnitt betydligt längre än trä.

B. PAPPERSMASSA Varugruppens sammansättning Med papperSlnassa avse vi här lnassa framställd av trä. Visserligen kunna andra utgångsmaterial som lump eller annat textilavfal1, espartogräs eller halm användas, Illen dylik produktion spelar en försvinnande liten roll. I motsats till trävarorna inrymn1er massan 1) Johannes Humlum, Overs0iske Transportproblemer, Köpenhan1n 1943.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

2 15

endast några få produkter, lätta att urskilja både i svensk och utländsk statistik. Därtill är det statistiska materialet ifråga om såväl produktion och konsumtion som internationell handel så fullständigt man kan begära. Inom massan ha vi ju först och främst att skilja på mekanisk (slipmassa) och keluisk, den sistnäl11nda vanligen kallad cellulosa. Den ken1iska massan återigen uppdelas på sulfit- och sulfatcellulosa. I båda fallen finnes blekt och oblekt massa, och slutligen kan lnan ifråga om den sistnälnnda skilja mellan våt och torr. Med denna uppdelning, som användes inom svensk statistik, erhållas åtta produkter, representerande nr 816-823 inom handelsstatistiken och 627-634 inom industristatistiken. 1 ) De båda första nUlnren i denna varugrupp avse våt och torr lnekanisk massa, de tre följande resp. blekt, våt oblekt och torr oblekt sulfitcellulosa och de tre sista motsvarande kvaliteter sulfatcellulosa. I våra tabeller kommer dock ej uppdelning att ske på våt och torr massa, varför antalet produkter begränsas till fem. I(vantiteten anges i »torrtänkt vikt, innehållande 9@ proc. absolut torr massa», mindre högtidligt vanligen betecknad »torr vikt». I industristatistiken anges dels totalproduktionen, dels avsaluproduktionen. Skillnaden är eftersom en stor del av massan är föremål för vidare bearbetning vid de fabriker där den framställts. Gå vi så över till den internationella statistiken på massaområdet, finnas mycket fullständiga uppgifter här att tillgå över såväl produk·· tion som utrikeshandel. I främsta run1n1et är härvid att näl11na den världsstatistik, som sammanställs av Svenska Cellulosa- och rrrämasse-föreningarna. Denna är i hög grad tillförlitlig och komplett och åberopas för övrigt ofta i utländska arbeten. Vad först produktionen beträffar, omfattar Cellulosa- och trrä·n1asseföreningarnas statistik 26 länder och ger därmed praktiskt taget kompletta siffror för världsproduktionen. Det kan nämnas, att en produktionsstatistik på detta område även publicerats av NF. 2 ). Den omfattar i stort sett san1ma länder son1 den svenska världsstatistiken, vilken för övrigt åberopas som källa vid sidan av de olika ländernas officiella statistik. Siffrorna visa också stor överensstäl11melse. För 1) Industristatistikens nr avse åren 1937 och 1938. Är 1936 upptogs l11assan under nr 602-609. 2) Förekommer i Statistical Year-Book 1941/42, Geneva 1943.


216

INGEMAR GERHARD

perioden 1936/38 redovisar den svenska statistiken en genonlsnittlig årsproduktion på 22,7 n1ilj. ton mot 22,4 i NF:s samlnanställning -en differens på 1,3 proc., sonl till stor del beror på att NF:s siffror för 1938 äro preliminära. Även FAO:s prociuktionsstatistik, sorn ju endast avser 1937, överensstänlmer i stort sett n1ed Cellulosaföreningens och är säkerligen till stor del byggd på denna. Även över världshandeln med pappersmassa ha Cellulosa- och tfräD1asseföreningarna en i hög grad komplett statistik. Son1 exportörer redovisas 20 länder och SOln importörer 35 länder, vilket ju illustrerar det vanliga förhållandet, att exporten är 1TIera koncentrerad än in1porten. Uppgifterna ha under 1946 kon1pletterats och korrige-rats. En san11nanställning över världshandeln med n1assa har vidare gjorts av NF för åren 1936/38 i International in Certain I{aw Materials and Foodstuffs. Den svenska världsstatistiken åberopas S0111 källa »in certain cases». Eftersom NF:s arbete utk01n 1939 äro uppgifterna för 1938 prelilninära. Av de tre tabellerna on1fattar en n1ekanisk, en ken1isk och en all papperS1nassa. Att den sistnän1nda tabellen som regel visar högre siffror än SUn11nan av de båda första kan ju lätt förklaras av att en del länders handelsstatistik ej anger huruvida det rör sig aln n1ekanisk eller ken1isk n1assa. Svårare är att förklara hur för 1938 tabellerna kunna ange en total n1assaexport, SOln med 1°7.200 ton understiger den samtidigt angivna exporten av 1nekanisk och ke1nisk n1assa! För åren 1936 och 1937 sa1TI1TIanfalla NF:s exportsiffror för n1assa praktiskt taget helt 111ed den svenska världsstatistiken. 'Dock redovisar NF en något större andel för den l11ekaniska lnassan. För 1938 äro NF:s exportsiffror betydligt högre 111en som näl11nts icke inbördes salnstäm111iga och till stor del preli1111nara. En tredje världsstatistik har sanlinanställts av W. 'Grottian i hans tidigare onlnämnda arbete Die Ull1satzmengen ill1 Weltholzhandel 19 2 5- 1 93 8 . De där förekolnmande export- och il11portsiffrorna äro genomgående lägre än den svenska världsstatistikens. Större delen av avvikelsen beror emellertid på att Grottian medtagit färre länder, nämligen endast 9 exportörer n10t 20 i den svenska världsstatistiken och 15 i11lportörer mot 35 i den svenska statistiken. l\1edtagas i den svenska statistiken endast de länder, S0111 Grottians uppgifter bygga på, erhålles en ganska god överensstämlnelse. Sålunda reduceras därvid avvikelsen i Grottians exportstatistik för t. ex. 1936 från 4,2


SVBRIGBS UTRIICBSHANDEL

21 7

till 1,9 proc. och i ilTIportstatistiken från 6,4 till likaledes 1,9 proc. Som synes kvarstår dock en lnindre differens. Även nälnnas att Grottian ·likSOlTI NF redovisar en större andel för den nlekaniska rnassan än den svenska statistiken. Vad slutligen beträffar FAO:s siffror över handeln nled papperSlTIaSSa 1937, överensstän1ma dessa i stort sett nled den svenska statistiken. Ovanstående granskning synes ge vid handen, att den svenska världsstatistiken bäst lämpar sig för vår. undersökning, och då ej annat nleddelas kommer den i fortsättningen att användas. Det kanske kan nämnas, att i den mån Cellulosa- och Trämasseföreningarnas statistik avser Sverige någon avvikelse ej kunnat konstateras från svensk industri-och handelsstatistik. Slutligen kan franlhållas att i den svenska världsstatistiken exportoch inlportkvantiteter visa god överensstälTImelse. I själva verket äro ju de båda kvantiteterna identiska frånsett vad som går förlorat under transporten. Av skäl, som anfördes i sall1band med trävaruexporten, visa de elnellertid ofta viss olikhet. På massahandelns onlråde inskränker el11ellertid denna sig till att importkvantiteten något överstiger exportkvantiteten, nämligen för perioden 1936/38 lned 1,2 proc. 1 ) D'etta överskott faller helt på den lTIekaniska massan, under det den kemiska visar ett. obetydligt underskott på 0,4 proc. Sanlnla företeelse kan konstateras i NF:s och Grottians statistik, nämligen att för lTIekanisk lnassa importen är större än exporten, under det 1110tsatsen är fallet för den kemiska.

Den svenska exporten av pappersmassa 1936/38 Såsonl fraingår av tabell 23 uppgick under perioden 1936/38 tillverkningen i Sverige av papperSlnassa till 3,26 milj. ton per år till ett värde av 467 milj. kr. Ifråga om den mekaniska massan liksonl även oblekt sulfit och sulfat - i samtliga fall »våt» nlassa - sker en betydande del av produktionen' icke för avsalu, utan »för vidare bearbetning vid den redovisade anläggningen». Hela förädlingen från trä till papper sker lned andra ord i viss utsträckning vid samnla företag. Av massaproduktionen var det dessa år närnlare en del efter kvantiteten räknat, som icke skedde för avsalu. Värdemäs1) För 1936

0,2,

1937 1,7 och 1938 1,6 proc.


218

INGEIVIAR GERHARD

Tab. 23.

Sveriges produktion och export av pappersmassa 1936/38 (årsmedeltal)

I

i

Kvantitet Varugrupp Prod.

I

IMekanisk massa. Kelnisk massa. . I därav I I sulfit, blekt . I I » oblekt · . sulfat, blekt. · . 1 » oblekt · . I

l

Total

(1.000

ton) I Värde (milj. kr.)

I Export I %!

Prod.

I I Export I %I

Medelpris Prod.

I Export

Andel av totalexporten

I

69 8 2·557 4 12 1.°9 2 85 9 68

3 22 4 61 1·949 7 6

53 4 14

33 6 82 82 3 75 83 98

96 16 5

7°7 73 1 3. 2 551 2.27 1 17°1

27 SI

75,9 161,9

83,9 167,8

1,5 18,3

85 78

233,0 15 1,1 223,5 13 8 ,4

4,6 7,2 1,0

134

95 99 74

244,0 155,5 216,9

4 6 71

35417 6 1

19

3 2 7 79 82 128 18

-I

14°,0 1

5,5

-I

19,8

Källa: SOS Industri 1936-38 och Handel 1936-38.

sigt var andelen lTIiridre (18 proc.), eftersolTI den billigare slipmassan don1inerade. Det bör nämnas, att bakolTI ovanstående medeltal för produktion och produktionsvärde dölja sig ganska betydande avvikelser mellan de olika åren. Liksom för trävarorna betydde 1937 ett toppår i' jämförelse med såväl året innan som året efter.. Den producerade 111assakvantiteten steg från 3,18 milj. ton 1936 till 3,52 milj. påföljande år för att 1938 sjunka till 3,06 milj., alltså under 1936 års nivå. Värdet därelTIot steg från 392 milj. kr. 1936 till 537 milj. 1937 och sjönk endast till 472 milj. kr. 1938. Det kom alltså sistnän1nda år att ligga drygt 20 proc. över 1936 års siffra, trots att den producerade kvantiteten samtidigt sjunkit. Det höjda värdet berodde till någon del på ökad förädling (större del av sulfiten och sulfaten blektes) 111en ?uvudsakligen på bättre priser - endast den blekta sulfaten visade prisfall. Den svenska massaproduktionen bestod under dessa år i ton räknat till 20 proc. av mekanisk massa. Värdemässigt var dock sliplnassans andel grund av dess lägre pris endast 10 proc. Allt sedan det första sliperiet anlades i Sverige år 1857 och fraln till nu ifrågavarande period har produktionen varit i stigancle. Slipn1assan utgör ju huvudbeståndsdelen i tidningspapper, och det har beräknats att av en världsproduktion på 8,3 milj. ton mekanisk luassa 1938 icke lTIindre än 6,3 lnilj. (75 proc.) gingo till tidningspapper. Icke mycket mer

I


SVERIGES UTRIKESHANDEL

21 9

än hälften av den svenska sliplnassan produceras för avsalu - resten användes för direkt frainställning av tidningspapper vid sliperierna. Cellulosan, SOln den kemiska lnassan ju vanligen kallas, dominerar vår lnassaproduktion till 80 proc. efter kvantiteten och 90 proc. efter värdet räknat. Viktigast är här den av gran fralTIställda sulfiten. Den starka, oblekta sulfitcellulosan utgör sålunda den mest betydande artikeln i Sveriges lnassaproduktion. Av sulfiten fran1ställes också en blekt kvalitet, SOlU uppnår hög grad av vithet och användes för finare papperskvaliteter. Under 1930-talet fick en speciell kvalitet av den blekta sulfiten, den s. k. viskosmassan, en hastigt stigande betydelse son1 råvara för konstsilke och cellull. Under senare år ha även andra, högt förädlade typer av blekt sulfitcellulosa utvecklats och fått en mångsidig användning. Under nu ifrågavarande period sulfiten 46 proc. av massakvantiteten och 56 proc. av vardet. Sulfattnassan domineras helt av den oblekta kvaliteten, den s. k. kraftmassan, kännetecknad av, en synnerligen stark fiber med förhållandevis mörk färg. Av denna lnassa framställes det välkända svenska kraftpapperet. En del av massan vidareförädlas direkt till papper, nämligen 200.000 ton per år, motsvarande drygt 20 proc. av produktionen. Även av sulfatmassan föreligger en blekt kvalitet. Metoden utarbetades under 1930-talet vid de svenska sulfatfabrikerna, och den blekta sulfaten har för vissa områden kOlnmit att röna stor efterfrågan. Ännu under 1936/38 var det en1ellertid knappt 8 proc. av sulfaten som blektes mot en mer än tre gånger så stor del av sulfiten. Den alldeles övervägande delen av Sveriges n1assaproduktion exporteras antingen i form av massa eller papper. I detta avsnitt sysselsätta vi oss endast med massaexporten. Såsom framgår' av tabellen uppgick under 1936/38 vår massaexport till i genomsnitt 2,27 milj. ton per år till 'ett värde av 354 milj. kr. Sverige var därmed världens störste exportör på olnrådet och massan utgjorde 20 proc. av vår export. Denna massaexport representerade 70 proc. av den producerade massakvantiteten. För de olika slagen av lnassa varierade exportkvoten från lägst 46 proc. för slip upp till 98 proc. för blekt sulfat. Dessa i och för sig höga kvoter säga emellertid som' nämnts icke


220

INGEMAR GERHARD

hela sanningen on1 den svenska n1assaproduktionens exportinriktning, efterson1 därutöver en god del av den övriga n1assan är fören1ål för utförsel i form av papper och papp. Papperstillverkningen i Sverige sker i stor utsträckning, nämligen ifråga Oln 75 proc. av all inon1 landet förbrukad pappersmassa, i direkt anslutning till ll1assaproduktionen. En betydande del av lnassan kOlnll1er alltså aldrig ut på tnarknaden utan existerar endast som en n1ellanprodukt i papperstillverkningen. Inom den svenska n1assaexporten dOll1inerade under 1936/38 sulfiten 111ed drygt 50 proc. av exportkvantiteten och 60 proc. av värdet. Sulfatens andel var 35 proc. av kvantiteten och 33 proc. av exportvärdet, under det för den lnekaniska ll1assan siffrorna voro resp. 15 och 7,5 proc. För massaexporten representerade liksom ifråga Oln produktionen under nu ifrågavarande period 1937 toppåret, under det 1938 visade den lägsta exportkvantiteten. Exportpriserna på massa befunna sig dock under hela perioden i stigande. Detta var huvudorsaken till att lnedelpriset på exporterad lnassa steg från 134 kr. per ton 1936 till 163 kr. påföljande år och 173 kr. 1938. I någon lnån berodde dock denna prisstegring på att de dyrare, blekta kvaliteternas andel av lnassaexporten steg från 16,7' proc. 1936 till 18,8 proc. 1937 och 20,0 proc. 1938. Massans andel av den totala svenska exporten steg från 20,1 proc. 1936 till 20,8 1937, men trots fortsatt höjning av ll1edelpriset sjönk den därefter till 18,6 proc. Liksoll1 trävarorna är massan 111ycket konjunkturkänslig och visar kraftigare variationer än exporten i sin helhet. Slutligen kan i detta sammanhang någon upplnärksan1het ägnas åt förhållandet mellan produktions- och exportpris på massa. I första fallet kan 111an för övrigt tala Oln två priser, nämligen ett för den 111assa S0111 fabrikerna sj älva vidareförädla och ett för den saluförda massan. Någon stor skillnad är det icke mellan dessa priser och kan väl heller icke bli, 0111 industristatistikens anvisningar iakttagas av företagarna. 1 ) Ifråga 0111 de tre massakvaliteter, som svara för tillverkningarnas värde. redovisas de salufärdiga produkternas försäljningsvärde fritt banvagn, fartyg eller bil etc.; rabatter frånräknas, men emballerings- och andra försäljningskostnader samt kostnad för transporter lned egna transportn1edel inräknas. Har produktionen icke i sin helhet försålts under redogörelseåret, beräknas värdet för den osålda delen efter lnedelförsäljningspriset å respektive produkter under redogörelseåret." (Ur anvis. ningar för industriblanketternas ifyllande.)


SVERIGES UTRIKESHANDEL

221

inemot 90 proc. av den direkt till papper vidareförädlade massan, uppgick också prisskillnaden dessa år till endast några få procent. Någon bestälud tendens synes ej finnas - ena året är den saluförda luassan dyrare än den förädlade, andra året är förhållandet onlvänt. Närmast synes ligga att använda priset på saluförd lnassa vid en jämförelse nled exportpriset. En dylik jämförelse visar, att endast ifråga Oln de tre »våta» kvaliteterna, för övrigt sanlrna tre SOl11 dominera fabrikernas egen pappersproduktion, exportpriserna ligga avsevärt högre än priserna för avsaluproduktionen. För 1936/38 uppgick detta merpris på export till 10 proc.. för våt slipmassa, 18 proc. för våt, oblekt sulfit och drygt 6 proc. för lnotsvarande kvalitet sulfat?) Förklaringen härtill torde vara, att den exporterade 1nassan ofta har en nlindre våthetsgrad. För övriga felll massakvaliteter överensstämmer exportpriset ganska väl med industristatistikens tillverkningsvärde. Exportpriset ligger näiniigen där en eller annan procent högre utom för blekt sulfat, där det ligger nlycket lägre. Samtliga priser voro som nämnts under dessa år i stigande. Vi övergå så till frågan onl den svenska massaexportens inriktning, som belyses av de i tabell 24 sa1nnlanställda uppgi fterna. Som synes ha vi två stora nlarknader, den ena i Europa med Storbritannien SOll1 donlinerande land och den andra i Amerika med Förenta Staterna som den store köparen. Vad först den europeiska exporten beträffar, oInfattade den 1936/38 drygt 50 proc. av hela Sveriges nlassaexport, vare sig nlan räknar i kvantitet eller värde. Härav tog England ensamt hälften - något 1nindre i värde räknat - och övriga stora köpare voro Frankrike, Italien, Tyskland, Belgien och Holland. Vi ha alltså här ett sa1nmanhängande marknadsområde 1ued tyngdpunkten förlagd till de västeuropeiska industriländerna. I utförseln till Storbritannien utgjorde slipmassa, alltså tidningspapperets råvara, den kvantitativt största posten och omfattade bortåt 70 proc. av hela vår utförsel av denna produkt. Vidare kan pekas på att till de europeiska länderna - och i första hand då till Italien - gick en relativt stor andel, 65 proc. av totalexporten, av den blekta sulfit, SOlU till en del utgör råvara för konstfibertillverkningen. När1nare hälften av Sveriges 111assaexport gick SOl11 nämnts under 1) Relateras exportpriset till medelpriset för hela produktionen bli sif frorna resp. 9, 20 och 3 proc.


222

INGEMAR GERHARD Tab. 24.

Den svenska massaexportens inriktning 1936/38 Mekanisk massa

Land

I

Sulfit blekt

I oblekt

Sulfat

l

I blekt I oblekt I

Summa

I I

A.

Kvantitet

(1.000

!

ton)

Storbritannien. Frankrike Italien Tyskland. Belgien. Holland Övriga Europa Europa

21 7,2

49,5

177,0

53,1

3 2 ,8 7 1 ,2

9 1 ,4

0,1

14,7 18,1

12, I

10,2

21,3

29 2 ,1

220,3

23,1

7°,3 7,1 13,8

0,0

IFörenta Staterna Brasilien Övriga Amerika.

2,9 2,1

103,J

16,9 3°' 91

4 8 ,7

i

557,S! 210,21

0,2

12,7

....

10,1

88'31 8 3 '71 68,6

1,7 1,7 2,2

21,4

1

1

'41 1°5,5 5

2,0 I

1. 16

37°,4 11,6

59,5 0,1

3 6 9,7 8,9

29,7

2,0

27,6

5,21

93 I 8 '°1 3°,6

'

75,2 1

Amerika.

28'11 0,0

Japan Australien. Övriga Utomeuropa

0'71 0,8

9 1 ,2

11

4 22,4 1,2

1,3

'71

406,2

99 8 ,8j

20,8

0,1

21,1

64,41

3,81 4,41

0,1

28,4

0,0

1,7

'71 34 '-I 8,21

Summa 321,7 336,4 822,9 B.

61,6

83,2j 706,6 2.270,8i I

'Värde (mill. kr.)

I

Storbritannien . Frankrike Italien ITyskland . Belgien .. IHolland Övriga Europa

I

18,1

11,6

28,6

2,3

4,2

7,9

14,0

0,9

0,0

20,3

1,0

0,0

0,0

3,7

1,8

0,5

0,6

4,3 3,4

4,6 2,6

0,4

1,5

0,4

0,5

2,1

1,0

5,4

7,61

0,6

Europa

15,1

4,2 1,9

7,7

,! 75,71 3 1 ,21 23,2!

I

13,71

IlAj

9,°1

17,91

56,6

60,2

35,8

182,11

5 6 ,9 1,8

5°,8

135,71

0,3

13,5 1,7

0,2

3,4

.1·7

Amerika.

2,5

18,6

63,4

Japan Australien. Övriga Utomeuropa

0,0

6,1

3,3

0,1

0,3 0,3

0,5 0,6

Förenta Staterna I Brasilien Övriga An1erika.

2,0

0,1

Summa

27,°1

1,3

I

5,I!

I

12,71

3

5 6 ,0

'°1

1 0,0

°'°1 0,0

18,21

99,21

354,2!

Källa: SOS Handel 1936-1938. Specificerade äro samtliga länder till vilka Sveriges massaexport 1936/38 representerade ett årligt genomsnittsvärde av minst 5 milj. kr.


SVERIGES UTRI1{ESHANDEL

223

dessa år ur Europa. Det kan erinras 0111 att för trävarorna de utol11europeiska marknadernas andel var mindre än 10 proc. I motsats härtill är massan mer än någon annan av de stora svenska exportartiklarna inriktad på utomeuropeiska marknader, varvid som nämnts Staterna spelar den don1inerande rollen. Detta land tog 1936/38 ensal11t omkring 40 proc. av Sveriges massaexport, vare sig ·'l11an räknar i ton eller kronor, vartill kommo bortåt 5 proc. på övriga alnerikanska stater. var köpare till 50 proc. av vår oblekta sulfit, närmare 60 proc. av den oblekta sulfaten och 75 proc. av de

begränsade kvantiteter blekt sulfat, SOl11 utfördes. De europeiska och al11erikanska marknaderna n10ttogo 1936/38 såväl kvantitativt S0111 värde1nässigt 95 proc. av Sveriges massaexport. Vid sidan härav voro endast J apan och Australien av betydelse S0111 köpare av 3 resp. 1,5 proc. av den svenska utförseln av ll1assa.

Världshandeln med pappersmassa Uppgifter 0111 världens producenter och exportörer av pappersn1assa ha sa111manställts i tabell 25. Världsproduktionen av papperS111assa uppgick SOl11 synes under 1936/38 till i geno111snitt 22,7 milj. ton, varav en fjärdedel eller 5,7 milj. ton gick på export. Denna exportkvot var högre för cellulosan, där drygt en tredjedel av produktionen på 13,8 milj. ton exporterades, än slipmassan, där av 8,9 l11ilj. ton endast I l11ilj. blev förel11ål för export. Denna låga exportkvot för slipmassan san1manhänger med att av de tre största producenterna de två själva i stort sett förbruka varan, under det den tredje sänder varan på export i form av tidningspapper. Världens produktion av papperSl11assa är, S0111 framgår av tabellen, koncentrerad till ett fåtal länder. Vi kunna urskilja tre produktionsområden, nälnligen ett i Nordosteuropa bestående av Norge, Sverige, Finland och Sovj etunionen, ett andra i 111ellersta Europa representerat av Tyskland och ett tredje i N ordal11erika innefattande Förenta Staterna och Kanada. Vid sidan härav var endast Japan massaproducent av första ordningen. Dessa åtta länder svarade 1936/38 för omkring 90 proc. av världens hela massaproduktion. Storexportörernas krets var ännu mera begränsad och bestod av de tre nordiska länderna jämte Kanada, på vilka fyra länder komI110 85 proc. av världens l11assaexport. De ovannä1nnda åtta ländernas


INGEMAR GERHARD

224

Tab. 25.

Världens producenter och exportörer av pappersmassa 1936/1938 (1.000 ton) Slipmassa

I

I

Land prod.

Sverige Finland. Norge. Österrike I Tyskland Baltikum Tjeckoslovakien Storbritannien Frankrike. ISovjetunionen . lÖvriga Europa.

69 8 7 14 49 2 97 1.082 27 I

I

I

7° 200 235 380 327

Europa. Kanada. Förenta Staterna New Foundland

I

I export I

403221 20688 1.273 24° 1

Nordamerika. Japan. Övriga Utomeuropa .

4. 201 3 69 8

Summa

8.9 00 1

3 22 26 4 27 8 18 ° 8 ° ° o ° 3 893 128 o o

Cellulosa

i

prod. I export I

2·557 1.4 1 5 5°4 28 3 1·39° 154 28 3 18 5 12 4 467 3 23 7. 68 5 1.33 2 4. 1 7 8 45

1·949 1. 0 94 3 12 15 6 159 12 7 114 6 4 o 41 3.9 62 53 1 19 2 2

Summa prod.

I export

I

2.27 1 1.35 8

3. 2 55 2. 12 9 99 6 380 2.47 2 181 353 3 85 359 847 65 0

59° 174 159 135 114 6

41 1

12.0°7 4. 020 5.45 1 28 5

0 6I 9 7522 \ 9 37 ° ° 1.021113.8221 4· 68 7! 22.7 22 1 128 o

5·555 553 29

725 o

4:1 4. 8 551 659 1 19 2 2 853 ° o 5.7 08 [

Källa: Cellulosa- och Trämasseföreningarnas världsstatistik.

andel av exporten översteg 90 proc. Som synes intager Sverige platsen S0111 världens störste exportör av såväl slip111assa SOl11 cellulosa, och vår andel av världsexporten utgjorde 1936/38 hela 40 proc. Som cellulosaproducent komma vi på andra plats närmast efter Förenta Staterna. De återstående tio procenten av nlassaproduktion och export fördela sig praktiskt taget helt på ett antal europeiska länder. Massaproducenter 111ed exportorientering voro sålunda 1936/38 Österrike, Tjeckoslovakien och de baltiska staterna, under det större produktion för eget behov ägde rum i Storbritannien och Frankrike. Utanför Europa var här också New Foundland av betydelse. Dessa länder tillsamnlans 111ed de ovannämnda åtta »stora» producerade 1936/38 97 proc. av


SVERIGES UTRIKESHANDEL

225

världens papperS111assa, och deras andel i lTIaSSaexporten var drygt 99 proc. Övergå vi så till de 111assai111porterande länderna, ha uppgifter häron1 . sa1111nanställts i tabell 26. Världens konsulTItion av pappersmassa uppgick SOlTI synes under 1936/38 till i genon1snitt 22,8 lTIilj. ton. Överensstän1lTIelsen lTIed den tidigare lämnade produktionssiffran är god - de båda kvantiteterna äro ju identiska, 0111 111an bortser från elen obetydlighet, SOlTI går förlorad vid frakten mellan länderna. Sonl det nu är ligger konsun1tionssif fran en obetydlighet lägre ifråga on1 cellulosan (o, I proc.) lTIen något högre för slipITIaSSan (0,9 proc.). För hela lnassakonsumtionen är siffran 0,3 proc. högre än för den totala produktionen. Eftersom konsumtionen är beräknad SOITI SUlTIlnan av produktion och import reducerad ITIed exporten, är den lilla differensen i siffrorna att återföra till den olikhet, som alltid måste konstateras n1ellan import- och exportsiffror. Son1 fraingår av vår tabell uppgick uncler dessa år världens maSSailTIport till i genomsnitt 5.774.000 ton eller 66.000 ton ITIer än den exportsiffra, SOlTI fanns i tabell 25. Skillnaden utgör ju endast I proc. och är betydligt mindre än för de flesta andra varor. Såsom fran1går av tabell 26 finnas två stora ilTIportolnråden för papperSInassa, ett bestående aven rad västeuropeiska länder med England S0111 den utan jä111förelse störste importören, medan det andra utgöres av Förenta Staterna. Vid sidan härav äro endast Japan SalTIt några av de latina111erikanska staterna av nälnnvärd betydelse. .Dessa fyra ol11råden mottogo 1936/38 mer än 90 procent av världensn1assaimport. Den återstående ilTIporten fördelade sig på ett stort antal länder inom och utonl Europa, och dessa länder hade en förhållandevis liten i111port beroende antingen på att deras konsulntion av lTIaSSa var liten eller att de i stor utsträckning fyllde sitt behov med egen produktion. Exelnpel på sistnä111nda fall var framförallt Tyskland. I grupperna »övriga Europa» och »övriga Nordanlerika» rymlnas därtill de stora ll1assaexportörerna, vilka ha stor egen konsu111tion nlen praktiskt taget ingen irnport. Vi skola nu slutligen försöka ge en sanlinanfattande bild av världens produktion och handelined sanlt konsunltion av pappersnlassa. Resultatet återfinnes i tabell 27. Som synes ha vi på lTIassaproduktionens olnråde två stora överskottsområden, ett i Europa bestående av Sverige, Finland och Norge IS


226

INGEMAR GERHARD

Tab. 26.

Världens konsumenter och importörer av pappersmassa 1936/38 (1.000 ton) Slipmassa

Land

kons.

Storbritannien Frankrike. Italien. Tyskland Belgien Holland. Danmark Spanien. Övriga Europa.

I I import I

87 8 35 6 12 9 1.081

."

52 9° 14 21 1.7 20

Europa.

4.34 1

Förenta Staterna Övriga Nordalnerika Latinamerika. l

Amerika

Cellulosa kons.

I import

1. 2 59

679 121

537 274 1.39 8 122 14 1

3 ° 54 24 8 9 14

39 33 2. 26 5

9 12

6.0681

1.45 6

18 3

2.8°°1

I I

j

I

kons.

I

import

I

1. 759 1

2.137 893

24 1 166 1°3 96

4°3 2·479 174 23 1

39 33 17 1

53 54 3.9 8 5

47 42 18 5

10·4°9

3. 2 57

7. 188 3. 661

1·93° 17

345

I I

1.080 4 16

2'

537 244 166 157 120

1

5' 732 1 1.747 17 86\

13

° 7

4. 26 9

19°

6·773

1.93 2

369 3

°

87° 4°

3 17 22

9 101

339

180

Summa

168 1

193

175

.°42

2.122

1.239

I I

1

Japan. Övriga Asien .

43

3 17 23

1.282

34°

55 53! 8.9 8 41 1.105113.8041 4. 66 91 22.7 88

5·774

Asien.

I I i

37:1

Australien

I

21

SUlllllla

I

531

I 1

55

Källa: Cellulosa- och Trämasseföreningarnas världsstatistik.

och ett i An1erika, nä111ligen Kanada. Dessa båcla ornråden svaracle 1936/38 för 92 proc. av världens hela exportöverskott av 111assa. Vid sidan härav voro endast de baltiska Tjeckoslovakien och (jsterrike av betydelse son1 n1assaleverantörer: Låta vi dessa länder, SåS0111 skett i tabellen, representera ett tredje överskottsolnråde, ha vi där111ecl fått tned världens n1assaleverantörer till 99,8 proc. Mot dessa överskottso111råden stå likaledes två stora underskottsolnråden, det ena bestående av de västeuropeiska industriländerna jänlte Italien och det andra av Förenta Staterna. Dessa båda on1råden voro 1936/38 1110ttagare av 87 proc. av världsimporten av Massajlnportörer aven lägre ordning 111en likväl långt ifrån betydelselösa finna vi vidare i Japan och de latinanlerikanska staterna. lVI ed-


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

Tab. 27.

227

Överskotts- och underskottsområden för massa 1936/38 (1.000 ton) I

Skillnad (+ -)

I

Område

Produktion Konsumtion 1.000

I

ton

I

Överskottsområden

Norden

6.3 80

Kanada.

4. 020

Baltikun1, Tjeckoslov., Österrike

+4. 1 9 6

2. 18 4 3.37 8

914

5°5

11.3 1 4

6. 06 7

+ I

+66 16

64 2 409

I

+45

-+ 5. 2 47

+4 6

-2.892

U

Västeuropa2) och Italien Förenta Staterna Latinan1erika . Japan.

I

3.9 6 5 7. 188

-1.737

193 1. 2 39

-

175

9 21

-

3 18

-73 -24 -9 1 -26

7.4 6 3

12.5 8 5

-5. 122

-41

1.073 5.45 1 18

:1

I

Tyskland Sovjetunionen

2.47 2

Sumn1a •

Hela världen .

!

I

l I;

I

I:

I'

i:

Självförsörjande

Övriga3)

l

l

7

-

I

8

I I I I

847 '3.3 1 9

3.3 2 7

-

22.09 6 626

21.979 80 9

-

117 18 3

-

66

22.722

I

22.788

I

+. I

o o

-

2·479 84 8

f

o

l

J{älla: Översikten bygger på tabellerna 25 och 26.

1) Exportöverskotten i relation till produktionen, importöverskotten till konsUlutionen. Vid beräkningen ha de oavkortade tonsiffrorna använts. 2) Storbritannien o. Irland, Danmark, Holland, Belgien, Frankrike, Spanien och Portugal. 3) En rad mindre förbrukare inom och ut01U Europa, samtliga med undantag för RUlnänien och Ne,v Foundland med inlportöverskott. Dessa länder representera endast 2-3 proc. av totalsiffrorna för produktion, handel och konsumtion.

räknas även dessa ha vi här underskottso111råden, son1 1936/38 togo 96 proc. av hela n1assaimporten. Son1 ett särskilt område ha i tabellen upptagits de båda stora, i stort sett lnassaproducenterna Tyskland och Sovjetunionen. De konslunerade 1936/38 IS proc. av all1nassa men fraInställde den praktiskt taget hundraprocentigt inom de egna gränserna. Son1 fraIngår av tabellen exporterade överskottsområdena i genoll1snitt 46 proc. av sin lnassaproduktion, och underskottso111rådena


228

INGElYIAR GERHARD

byggde i ungefär sa111111a utsträckning eller till 41 proc. SIn n1assakonsu111tion på in1port. För de enskilda länderna varierade en1ellertid dessa siffror lTIycket. Av de båda storleverantörerna exporterade sålunda N orden hela 66 proc. av sin produktion, under det för Kanada exportkvoten uppgick till blott 16 proc. På SalTIlTIa sätt förhöll det sig 111ed de båda stora underskottsolTIrådena: \Tästeuropa byggde sin 111assakonsun1tion till 73 proc. på ilTIport, under det för Förenta Staterna in1portens andel var endast 24 proc. Vi finna alltså att de båda stora europeiska överskotts- resp. underskottso111rådena till 0111kring 70 proc. bygga sin n1assaproduktion, resp. konsu111tion på utrikeshandeln, under det för de båda n10tsvarigheterna i An1erika, alltså IZanada och Förenta Staterna, utrikeshandelns andel uppgår till endast olTIkring 20 proc. Huvudvägen för världshandeln 111ed n1assa har därlTIed kOlnlnit att gå från Norden till England och övriga västeuropeiska industriländer. Den transoceana huvudlinjen går från N orden till Förenta Staterna. S0111 bekant ske lnassatransporterna huvudsakligen till sjöss. Humlun1 har beräknat sjötransporternas andel till 90 proc. av den totala exporten. Massan från de tre nordiska länderna representerade under nu ifrågavarande period drygt 80 proc. av sjötransporterna, varav den svenska 49, den finska 22 och den norska 9 proc.

C. PAPPER OCH PAPP Varugruppens sammansättning Gruppen papper och papp innehåller ett icke obetydligt antal produkter. Den svenska industristatistiken urskiljer sålunda under rubriken papper 26 olika nummer, varav en salnlingsrubrik, »annat, ej ovan spec. papper». Papprubriken rym111er därtill 8 nUlnn1er, varav likaledes en diverserubrik. Dessa salnmanlagt 34 nUlTIlTIer i industristatistiken för papper och papp ha i alhnänhet sin lTIotsvarighet i handelsstatistiken, som dock under papp inräknar även träfiberplattor och vulkanfiber och under papper pergan1ent, ljustrycks- och kondensatorpapper. Bortser man från dessa varugrupper återstå i handelsstatistiken 25 nummer för papper och 8 för papp eller san1n1anlagt 33 nUlTIn1er, sOln tillsan1mans lTIotsvara industristatistikens papper


SVERIGES UTRIKESHANDEL

229

och papp. I den så sa111111ansatta varugruppen inry111111es ej, blott råpapper utan också 111ed olika än111en bestrukna eller i övrigt efterbehandlade pappers- och papprodukter S0111 t. ex. asfalttakpapp resp. fernissat, lackerat och förgyllt papper. Gränsen 1110t av papper och papp förfärdigade produkter blir därn1ed icke så skarp. Det kan nä111nas att i den världsstatistik över pappershandeln, SOl11 sa1111nanställts av pappersbruks föreningen , endast råpapper 111edtagits, varför den för Sverige uppvisar lägre exportsiffror än de111, son1 sanlnlanställas av Svenska pappersbruksföreningen. Skillnaden uppgår dock för 1939/38 till endast 2 proc. Dessa l11ånga olika slag av papper kunna länlpiigen san1111anföras i fyra grupper, vartill n1an då S0111 en fen1te grupp kan lägga pappen. Pappers fabrikationen brukar nä111ligen indelas i tre huvudgrupper: o111slags-, tidnings- och finpapper, och flertalet av de svenska pappersbruken har specialiserat sig på någon av dessa tillverkningar. Den fjärde gruppen får rubriken »övriga slag papper» och inryn1111er frainförallt på olika sätt efterbehandlat papper. De nun1111er i vår industri - och handelsstatistik, SOl11 111ed denna uppdelning falla ino111 de olika grupperna, återfinnas i bilaga l. Ur industristatistiken användas genon1gående siffrorna för totalproduktionen. För ett par av papperssorterna finnas särskilda uppgifter 0111 avsaluproduktion och produktion för vidare bearbetning vid frarnställningsverket. De sistnän1nda kvantiteterna spela en försvinnande liten roll för pappers- och papproduktionen i sin helhet. Övergå vi till den internationella statistiken på detta ol11råde, finnes här tyvärr icke på långt när san1n1a goda l11aterial, S0111 vi tidigare använt för l11assan och SOl11 presenteras av Svenska Trä111asse- och Cellulosaföreningarna. Svenska pappersbruks föreningen sa111111anställer visserligen en ut111ärkt statistik, 111en den 0111fattar endast förhållandena i Sverige. En världsstatistik över handeln 111ed papper har enlellertid sa111111anställts av Finska pappersbruks föreningen och utgivits i tre häften avseende resp. åren 1936, 1937 och 1938, alltså just de år vi äro intresserade av?) I)enna statistik 0111fattar endast råpapper och alltså varken övrigt papper eller papp. S0111 redan 1 ) Av dessa häften är endast det första tryckt: Världens pappershandel 193 6 och 1937, Helsingfors 1938, under det de båda övriga The World's Paper Trade in 1937 (resp. 1938) äro stencilerade. San1tliga äro utarbetade av Knrt Sn1edslund.


INGEMAR GERHARD

nämnts skilja sig de finska siffrorna ifråga on1 svensk pappersexport 111ed endast 2 proc. från vad S0111 i vårt land brukar räknas SOl11 pappersexport. FAO:s n1eromnälllnda skrift Farestry and Forest Products ger handeln lned papper och papp för 1937. Son1 exportörer upptagas där 19 länder 1110t 14 i den finska världsstatistiken. De felll länder, S0111 saknas i den sistnä111nda statistiken, representera en1ellertid blott I proc. av F kO:s totala exportsiffra. Genol11 att Fi\O:s uppgifter inrynlnla även pappen bli exportsiffrorna för de olika länderna något högre än de finska, dock 111ed 111arkanta undantag för Österrike och I-Iolland. För sanltliga 14 länder ligger FAO:s exportsiffra 5,7 proc. högre än i den finska statistiken.. 1\1an ställer sig frågande till åtskilliga av FAO:s siffror, där t. ex. den svenska exportsiffran uppges till 659.000 ton, under det svensk statistik utvisar 640.000 ton. För importens vidkon1lnande visar FAO:s n1aterial märkligt nog icke obetydligt högre siffror än för exporten och ger där111ed en kvantitet, son1 l11ed 12 proc. överstiger Finska .pappersbruksföreningens sif fra. Den viktigaste orsaken till att FAO:s siffror ej kOlll111a att användas här är emellertid, att de avse blott år 1937. Uppgifter över pappersproduktionen i världen äro svårare att erhålla. kriget san1nlanställdes dylika siffror ifråga 0111 både papper och papp av NF och publicerades i NF:s statistiska årsbale Dessa uppgifter förekonllno sista gången i årgången 1938/39 och ge en ganska fullständig bild av produktionsförhållandena franl till 1936 san1t innehålla för flertalet länder siffror även för 1937. För 1938 föreligga därelllot endast sporadiska uppgifter. NF:s siffror bygga så långt möjligt på de olika ländernas of ficiella' statistik, Inen detta lnaterial erbjöd åttllinstone före kriget annlärkningsvärt stora luckor. Egentligen är det föruto111 Sverige enclast Finland och Förenta Staterna, son1 kunna ståta med en löpande produktionsstatistik på detta onlråde. I den officiella franska produktionsstatistiken saknas dylika sif fror alldeles, under det i England de förekolll111a endast vart fe111te år. Även de tyska sif frorna ha varit sparsamina. I stor utsträckning har därför nlåst bygga sitt nlaterial på privata uppgifter, fran1förallt från producentorganisationer, och på beräkningar. På ett olnråde - och därtill ett mycket viktigt sådant - finns dock en utförlig produktionsstatistik, nänlligen ifråga 0111 tidnings-' papperet. Denna publiceras av Svenska Trä111asse- och Cellulosa-


S\TER1GES UTRIKESHANDEL

föreningarna. Det rör sig ju här 0111 ett papper lätt att skilja från övriga, och antalet producerande länder är ganska litet. Ifråga om produktion, handel oeh konsu111tion av tidningspapper erbjuder det därför ingen svårighet att för nu ifrågavarande period sam111anställa fullständiga uppgifter. Percapitakonsun1tionen av tidningspapper i olika länder har för övrigt beräknats av Sn1edsluncl för åren 1936/39 i en artikel i Pappers- och 'rrävarutidskrift för Finland, sept. 1942. Slutligen kan i detta samn1anhang nän1nas, att en bearbetning huvudsakligen av of fieie1l statistik företagits av fil. lic. Ingvar Ohlsson över Den skandinaviska pappers- och pappexportens struktur och betingelser 1921-1939, en undersökning S0111 föreligger endast i 111anuskript.

Sveriges export av papper och papp 1936/38 Såso111 fraingår av tabell 28 uppgick den svenska exporten av papper och papp under 1936/38 till i genomsnitt 560.000 ton representerande ett värde av 133 n1ilj. kr. För de tre åren varierade dessa siffror starkt. Exporten steg nämligen från 588.000 ton 1936 till 640.000 toppåret 1937 för att 1938 sjunka ned till endast 452.000 ton. l J risnivån var under dessa år i stigande, så att l11edelpriset gick upp från 215 kr. per ton 1936 till 243 kr. påföljande år och till 258 kr. 1938. Som följd härav steg exportvärdet lnycket kraftigt från 126 111il.1. kr. 1936 till 156 rnilj. 1937 och sjönk. endast till 117 111ilj. 1938. Exportens kvantitativa och värden1ässiga utveckling under dessa år överensstämde sålunda i stort sett l11ed övriga skogsprodukter. Dock var pappers- och pappexportens utveckling mindre gynnsan1 än trävarornas och n1assans. De båda sistnä111nda grupperna kunde från 1936 till 1937 öka sin andel av total exporten, och för 1938 låg den endast 15 resp. 7 proc. under 1936 års nivå. Pappersexportens andel av total exporten var därelnot under hela tiden sjunkande från 8,3 proc. 1936 till 7,8 1937 och 6,3 1938 och hade därIned gått ned n1ed en fjärdedel. För hela treårsperioden var papperets andel av totalexporten 7,4 proc. Svenskt papper och papp utgör en utpräglad exportvara. 8ås0111 fraIngår av tabellen exporterades 1936/38 icke mindre än 60 proc. av totalproduktionen, något mer on1 man räknar efter kvantiteten och något 111indre efter värdet. Därvid har exporten relaterats till total-


INGEMAR GERHARD

Tab. 28. Sveriges produktion och export av papper och papp 1936/38 (årsmedeltal) Kvantitet ''''aruslag

(1.000

I I Prod. Exp.l

ton)

Exp. t 0/

Ik vo

/0

Medelpris

Värde (milj. kr.)

I Exp.

i.

Prod. I:EXP'lk t I 'vo

Prod.[

o/ 10

Exp.

Andel av totalexp. I

A.

!

Papper

I

Omslagsp apper. Tidningspapper Finpapper. Övriga slag. .

Papp ..

81

II

31

35

SUlunla

B.

359 29 2 268 180 IS 98

It

•••

Totalt papper och papp

67 IS

60 498 7 1 1 1221 62 882 1 5 60 1

102 41 42 12

82 26 6 5

197 II91 1

28\ 631

80 284,0 63 15 2,0 IS 4 2 7,2 3 6 354,5

60 1

141

2251 1331

-I

l

280,7

4,61

143,5 4 29,6 4 1 4,7

1)4\

-I

0'31 0,3 6,6 1

I

491 23 2 ,9j 225,9

0,81

-I -I

7,41

591

Källa: SOS Industri 1936--38 och Handel 1936-38.

produktionen. En något högre exportkvot erhålles, Oln hänsyn tages endast till avsaluproduktionen. Den vidare förädlingen av papperet ger dock icke upphov till någon export av betydelse. De största exportartiklarna finna vi inon1 gruppen on1slagspapper, varav icke n1indre än 80 proc. av den svenska totalproduktionen exporteras. Denna grupp representerade 1936/38 värdelnässigt clrygt 60 proc. av hela vår pappers- och pappexport. Två produkter d01ninera gruppen on1slagspapper, nämligen dels det över hela världen välkända bruna svenska .kraftpapperet (sulfatpapper), dels sulfitpapperet, tillverkat av sulfitn1assa SOln redan i oblekt tillstånd är vit och därför kan användas för både vitt och färgat papper. Andra stora exportartiklar inolll denna grupp äro s111örpapper (greaseproof) och pergan1yn, och för sarrltliga dessa fyra papperssorter gäller, att före kriget den svenska exporten var större än något annat lands. Gå vi så över till tidningspapperet, visar tabellen, att vi även här ha att göra 111ed en utpräglad exportartikel. Exportens andel av den svenska produktionen av tidningspapper uppgick nälnligen under dessa år till 60-70 proc. Såväl kvantitativt son1 fran1förallt värden1ässigt är en1ellertid tidningspapperet en n1indre exportartikel än omslagspapperet - för 1936/38 uppgick det årliga exportvärdet till 26 1l1ilj. kr. n10t över 80 n1ilj. för omslagspapperet. Inolll de båda återstående pappersgrupperna, finpapper och övrigt papper, finnas enstaka sorter, S0111 äro utpräglade exportartiklar, n1en


233

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab. 29.

Den svenska pappersexportens inriktning 1936/38 (ton) Omslagspapper

Land

I

Tidningspapper

Övrigt papper

I I

Pn pp

Summa I

!

i

149.54 8 11.47 6 17. 6 5 6

Storb ritannien Danm ark Belgi en Holla nd Frank rike Övrig a Europa

6·475

Fören ta Staterna . Argen tina Övrig a A111erika

Brittiska Indien Kina Japan Övrig a Asien

5·75°

I

694

I

4 8 .47 2

3 20 .4 18

10.280 5. 12 5 5.9 6 3

75.5 66 22.21 I 13·9°6

25 1.800 1.67 8

1.3 68 2.64 1 1.188

87. 2 39 31.777 22·735

1.683

3·5°3

5. 197

141.75 1

2·°°3 4. 208

1.344 85 8

77° 782 2.095

54 347 29°

1. 2 9 6 360 85 65 5 21

18·443 12.788 4. 8 3 8 4. 1 4° 8.010

9. 8 5 8

2.893

2.3 2 7 3. 161

I

21·°93

533 65

I

I I

I

I

35·°4° 21.3 88 I 18.4 6 3 13. 82 5 15. 801 I

13. 61 5

33. 1 4 1 I

ASl en

I

II I

II I I I I

4 8 . 21 9

14. 818 3. 612 3.°3 2

2·379

2·459 80 228

21.4 62

5. 899

2.7 6 7

3·759

7·°9° 5·7°4 33. 88 7

'1

9·55° 18 3

88 24

2.94 6 25 6

2·37° 159

14·954 622

.. [

291.7411

25.98°1

62.2841 559.851 I

Britt Sydafrika Egyp ten Övrig a Afrika Afr ika.

Världen

I

45 2 208

21 5.9°1

5 2 . 2 94

13. 800 7.3 62 3.9 2 9 2.94 6 5. 1 °4

! Nede rl. Indien

1.53° 487

34·7°8 5·594 2·775 2.3 86 12 7 2.882

206.037

21.3 68

Am erika

10.244

47° 1. 22 5 7. 008

14.4 00 6.482

Eu ropa

Au stralien Ej spec. länder

21.4° 1 16·44°

655 2. 865

179.846

1

I

Källa: SOS Handel 1936-38. Specifierade äro samtliga länder till vilka Sveriges export av papper och papp 1936/38 representerade ett årligt genomsnittsvärde av· minst I lnilj. kr.

för grupperna son1 helhet utgör exportkvoten endast IS resp. 30 proc. och deras andel av den totala pappersexporten efter värdet räknat 5 resp. 3 proc. \lad slutligen pappen beträffar, går hälften av den svenska procluktiorien på export. Denna export n10tsvarar vare sig luan räknar efter kvantitet eller värde drygt 10 proc. av vår san1n1anlagda pappersoch pappexport.


234

INGEMAR GERHARD

Den svenska pappersexportens inriktning 1936/38 (1.000 kr.)

Tab. 30.

Omslagspapper

I.and

II

1------

I Storbritannien IDanInark .. Belgien Holland Frankrike Övriga Europa

I

.\

.;I

.,

I

·.

.1

Europa . . . Förenta Staterna . Argentina . . . . Övriga Anlerika Amerika

Kina . Japan . N eder1. Indien Övriga Asien Asien

I

· • '1

'1

..

I Brittiska Indien

....

:1

·

.

•. j

Australien Ej spec. länder. ·

:1

I l

.. :1 I

Brittiska Sydafrika Egypten . . . . · . Övriga i\frika Afrika . . .

:1

I

'1

. . 1

·. .

Världen . . . . . · .

·1

41. 6 49 3. 1 7 6 4.7 16

3. 01 5 2.3 2 7 74 195 1. 08 3 85 1

4·°74 1.898 1.934

I

1

3. 82 7 845 18 7 ]96 12 4 43 1

7. 118 1.286

I

3° 843

57·447

7·545

2·5°9 1.4 2 7 1.7 62

10.279 3. 2 47 2.23 8

153 799 69 8

454 60 4 280

5. 6 9 8

15.7 6 4

1.65 0

1.33 8

3.9 2 7 2.°5 1 1.113 910 1.53 1

3°9 7 16 13 8

6°4 26 3 I

139 3 08

I

I

4. 06 7 963 89 1

·1

3. 2 34 58

I

94

I

337

I

862

1. 01 3

36 101

I

I ,

4·°59

I I

I I

I

24-45°

3 11

I

9° 37 16

I

13 1

5. 1 5 1 3. 120 1.3 1 3 1. 2 °3 2.°9 6

5 85

12.883

833 14 1 18

695

I

25.797 I

10.999

I

I

6'°77 4.97 8

153

I

4·99° 3. 1 35

13·395

1.280

3

I

5.5 8 5

81.012

99 2

13

I

I

I

55. 60 9 7. 6 34

10.4 10

1.15°

!

81.890

I

43 1

I I

25 13 8 126 1.15 6

1.610

9.53 2

I

608 52 5

5. 610

5.9 21

:1

Summa i

I

.1

I

Papp

!

i

!

Övrigt papper

Tidningspapper

I I I

I

6·°°7 1.57 1 n347 8.9 2 5 5. 222

I

26 4

14.070 I 132.756

Källa: SOS Handel 1936-38. Specificerade äro samtliga länder till vilka Sveriges export av papper och papp 1936/38 representerade ett årligt genomsnittsvärde av lninst I milj. kr.

Inriktningen av den svenska pappers- och pappexporten fraIngår av tabellerna 29 och 30, där de olika sorterna grupperats på sa111111a sätt S0111 i tabell 28, dock att den ur exportsynpunkt relativt obetydliga gruppen finpapper Sa1111TIanslagits nled »ävrigt papper». Tfabell 29 ger exportkvantiteterna i ton och tabell 30 värdena i I .000 kr. Av den syenska exporten av papper och papp stannade 1936/38 0111kring 60 proc. (57 proc. av kvantiteten representerande 6r proc.


SVERIGES UTRIKESHANDEL

235

av exportvärdet) inonl Europa. Den utan jän1förelse störste köparen var Storbritannien, S0111 under 1936/38 1110ttOg ungefär 40 proc. av hela elen svenska exporten, vare sig n1an räknar i ton eller kronor. Till detta land gick hälften av vårt 0111slagspapper, »övrigt» papper och papp. Av tidningspapper tog Storbritannien därenlot endast 0111kring 10 proc. Andra stora förbrukare av svenskt papper äro, son1 fral11går av tabellen, en rad västeuropeiska länder, näll1ligen i nu nänlnd ordning Dannlark, Belgien, Holland och Frankrike. Utanför vår egen världsdel finner svenskt papper sin största n1arknad i Anlerika, där Förenta Staterna är elen stora köparen. Anlerika tog 1936/38 en fjärdedel av vår pappersexport - dock endast 18 proc. 0111 n1an räknar efter värdet. Denna lägre andel av exportvärdet san1111anhänger nled att det relativt billiga tidningspapperet helt donlinerar de a111erikariska köpen och särskilt då Förenta Staternas in1port. Av vår pappersexport till sistnäll111da land utgjorde tidningspapperet 1936/38 hela 87 proc. Son1 fral11går av tabellen äro även övriga världsdelar, alltså Asien, Afrika och Australien, ganska betydande köpare av svenskt papper. Sveriges pappersexport är sålunda, i 1110tsats till de skogsprodukter SOl11 tidigare behandlats, världsolnfattancle. De tre näll1nda världsdelarna togo före kriget värdelnässigt 20 proc. av denna vår export. För trävarorna var motsvarande andel blott 8 proc. och för massan 5 proc. Den störste köparen av svenskt papper var härvid Asien, SOl11 1936/38 n10ttog i det när111aste 10 proc. av vår export, varefter följde Afrika t11ed närl11are 7 proc. och Australien nled 4 proc., allt i värde räknat. I samtliga fall spelade onlslagspapperet den dOl11inerande rollen och utgjorde i geno111snitt 70 proc. av exporten.

Världshandeln med papper och papp Uppgifter 0111 de länder, SOl11 under 1936/38 voro av betydelse sonl producenter eller leverantörer av papper, återfinnas i tabell 3 I. Därvid har en uppdelning gjorts 111ellan tidningspapper och övrigt papper. SåS0111 franlgår av noter till tabellen ha för den sistnämnda gruppen i fall produktionssiffror kunnat erhållas endast för åren 1936 och 1937. I ytterligare" något fall har produktionssiffran måst byggas på av NF gjord uppskattning, l11en i saIntliga fall torde gälla, att det icke kan röra sig on1 någon avvikelse av betydelse från lnedel-


INGEIVIAR GERHARD

Tab. 31.

Världens producenter och exportörer av papper 1936/38 (1.000 ton)

I I

I . . ancl

I I ISVerige . Finland . j Tyskland

:1

I

I

INorge IStorbritannien i Österrike

Prod.

261 399 45 8 181

i

I

IFrankrike Holland . . Tj eckoslov akien Belgien . . . . 'Sovjetunionen . Italien . Övriga europeiska länder Europa

45 45 194 64 113

II

3. 1 39

I,

.1 2.861 Kanada. Ne'w Foundland 29° ·1 Förenta Staterna. 81 3 Övriga amerikanska länder'1 6

Anlerika

-

I

A,sien .

.'

Världen . .

·1 7,4 80

0 61 1. 9 ) I 15 6 54 1 14°2) 19 62 ) 18 5 2) 60 4 2 )

I

I I I

29° -

I

2·993 14 I

!

--

14 -

-

-

-I

l

3·97°

I

l lI I

l

I

5 65 2.661 3 69 2.000

145 65

97 6

10,°4°

20 60

3. 102

I I

i

I

i

57 39 38 21

23° 79 8 47 2 63 2

-

317

479 320 28 7

2°9 874 229 24 1

34 26

-

6.g01

--

-

1.939

I

2.7 12

-

3°0 5. 6 47 23 8

29° 71 -

80

9. 28 7

3·°73

79

goo

93

I

1

52 9

I

I

-

4°8 5 1 93 )

I 5.

3 08 118 2°5 126 8r

Exp.

Prod.

3° 3° 18

24 1 101) 4. 8 34 23 22 )

2.692 II

37 1

Afrika. Australien

963

l

I,

-

37 1 -

3 -

3·97°

Japan . . . Övriga asiatiska länder .

499 166

180 3 61 115 161

9 8

Exp.

Prod.

Exp.

64 31 31

9°4 53 333 89

Summa

C?vrigt papper

Tidn.-papper

1

)

55 5 84

I

-

55 955

79

-

-

3 02 )

--

12.83 23 )1 I.I35

I I

I 20.3 12

-

93

1 5-1°5

l I

J

K ältor: För produktionen av tidningspapper Svenska Trämasse- och Cellulosaföreningarna, för produktionen av övrigt papper Statistical Year-Book of the League of Nations 1938/39 (dock lned viss kOlnplettering från andra källor) san1t för exporten Världens pappershandel 1936 och 1937, The World's Paper Trade in 1937 och The World's Paper Trade in 1938, samtliga utarbetade av Kurt Smedslund och utgivna av Finska Pappersbruksföreningen. l) Uppskattning. 2) l\1e-

deltal för 1936/37.

3) För några av länderna nledeltal 1936/37.

talen för 1936/38. Även bör nän1nas att produktionssiffrorna för »övrigt papper», vilka i huvudsak bygga på NF:s statistik, torde ol11fatta fler papperssorter än exportsiffrorna, SOri1 i regel endast avse råpapper. Såsoll1 ovan visats för Sveriges vidkommande är dock


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

237

denna differens av liten betydelse, efterson1 ifrågavarande papperssorter i endast obetydlig utsträckning gå i handel 111ellan lånclerna. Pappen ingår ej i någon av sifferserierna. Såsom fran1går av tabellen uppgick under 1936/38 världens produktion av papper till i runt tal 20 1nilj. ton per år. För 1936 är NF:s siffra 19,24 n1ilj. ton och för 1937 20,68 milj. För 1938 föreligger SOln nämnts ej någon kOlnplett siffra, men för de enskilda länderna ligger 1938 års siffra i regel i närheten av 1937 års. För tidningspapperet finnes dären10t en kOlupiett produktionssiffra för san1tliga tre åren, och den visar resp. 7,45, 8,14 och 6,81 1TIilj. ton. För detta papper nedgick sålunda produktionen under 1938 n1ed drygt la proc. i jämförelse med de båda föregående åren. Av pappersproduktionen på drygt 20 mil j. ton per år går en f järdedel eller något l11er än 5 milj. ton på export. I detta hänseende föreligger eluellertid en stor olikhet n1ellan tidningspapperet och övrigt papper. Av det förra gick under dessa år Iuer än hälften (53 proc.) på export, under det för papperet i övrigt exportens andel var endast 9 proc. Följden härav är att tidningspapperet, SOlU endast representerar en tredjedel av pappersproduktionen, .dominerar världens pappersexport till närinare 80 proc. Den väldiga nordaluerikanska pappersexporten utgöres sålunda praktiskt taget enbart av tidningspapper (97 proc.). I de europeiska ländernas export väga däre1uot de båda grupperna j ä111nt. Hälften av världens pappersproduktion äger rum i Europa, och nästan lika stor är den amerikanska, son1 helt är koncentrerad till N ordamerika. Dessa båda världsdelar representera drygt 95 proc. av världens pappersproduktion, och vid sidan härav är endast Japan av betydelse. Mellan den europeiska och alnerikanska produktionen föreligger den skillnaden, att i den förra tidningspapperet utgör endast 3 1 proc. mot 43 proc. i den senare. I värde räknat är därför den europeiska pappersproduktionen betydligt större än den amerikanska, n1edan som nälnnts den kvantitativa övervikten är ganska ringa. Av den europeiska pappersproduktionen på drygt ro n1ilj. ton per år gå något mindre än 2 milj. på export. N oga räknat utgj orde 1936/38 exportkvoten 19 proc. Denna europeiska export domineras av de tre nordiska länderna Sverige, Finland och Norge. Dessa tre representerade under de nämnda åren knappt 17 proc. av Europas pappersproduktion n1en icke mindre än 65 proc. av exporten. Sverige


INGEMAR GERHARD

Tab. 32. Världens konsumenter och importörer av papper 1936/38 (1.000 ton)

I

Tidningspapper Kons.

I

Stårbritannien Danmark Belgien Holland. Frankrike. Irland. Ungern Övriga europeiska länder Europa.

..

Förenta Staterna. Övriga amerikanska länder Amerika Kina. Brittiska Indien Japan Övriga asiatiska länder. Asien Sydafrika Egypten. Övriga afrikanska länder Afrika. Australiska statsförbundet Nya Zeeland Övriga australiska länder Australien Världen.

I

1. 29 1

Import

I I

45 1

51 74 93 337 20 23 9 61 I 2.85 0

SI

32 13 35 20 18 54

3.3 18 459

674 I 2.5 16 28 4 I

3·777

2.800

65 38

65 38 38 48

Övrigt papper KOllS.

3 14 27 39

4·°45 6·453

SI

83 5. 006

528

9·3°3

4. 806 577 5.3 83

32 114 14 6

8. 124 1.036

80

34

34

SI

24 25 100

II

II

34

79

79

18 9 36

1 89

17 15 14

54 10 137 281

18 9

34

SI

80

54 6

I

Kons.

1.3 29 89 206 161 53 2 31 60

1°9 460 137 786

395 48

I

Import

Summa

93 16

I

51 24 25 I 100 63 16

I

I

2.620 140 280 254 86 9

76 5 78 71 64 52 35 32 I°S 1.202

SI

l f

I

2.54 8 39 8 2.94 6

9. 160 145 147 855 18 5 1.33 2

145 92 I 48 [ 18 5 47 0

85 35 59 I 179

I

282 52 4 33 8

I

Import

I I

85 I 35 59 179 25 2 52 4

36 I I 3 3 I 80 I 110 I 228 I 228 I 3°8 l I 7.4 80 I 3·97° I 12.832 I 1.135 I 20.3 12 I 5. 1°5 I I

Källa: Konsumtionen beräknad som summan av produktion och import minskad lned exporten. För uppgifterna om produktion och handel sanlnla källor SOln angivits för tabell 3 r.

är sålunda näst Kanada världens störste pappersexportör - ifråga Oln andra slag än tidningspapper kon1mer vårt land på första plats. Pappersexporterande länder i Europa äro i ·övrigt i nu nämnd ordning Tyskland, Storbritannien, Österrike, Frankrike, Holland, Tjeckoslovakien och Belgien. On1 flera av dessa gäller en1ellertid


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

239

att de sa111tidigt ha en ännu större i111port av papper. SOl11 fraingår av tabellen äga vi i Europa också stora pappersproducenter, SOln icke driva någon export att tala Oln. Hit höra i frä111sta rU111111et Sovjetunionen och Italien ll1en också länder S0111 Polen och Schweiz. Utanför Europa finnas endast två pappersexportörer av betydelse, nä111ligen Kanada och New Foundland, vilka båda länder 1936/38 representerade närinare 60 proc. av världens hela pappersexport. l)eras export bestod som förut nänlnts praktiskt taget uteslutande ,av tidningspapper, och från dessa båda länder k0111 icke lnindre än 75 proc. av det tidningspapper, S0111 gick i internationell handel. \Tända vi så blicken mot importörerna av papper, finnas uppgifter härolTI i tabell 32. Först kanske ett par anlTIärkningar 0111 luaterialet böra inskjutas. Konsunltionen är liks0111 tidigare beräknad SOln sumlnan av egen produktion och in1port lninskad med ev. export. Någon hänsyn till i lagerhållningen har ej kunnat tagas. En jälTIförelse 111ed den föregående tabellen ger vidare vid handen att totalkonsun1tionen exakt överensstän1lner med totalproduktionen, vilket är att hänföra till att likaledes full överensstämmelse föreligger lnellan totalexport och totali111port. Denna i verkliga livet aldrig inträf fande överensstän1111else har Finska pappersbruks föreningen erhållit geno111 att basera sin export- och son1 vi här använt, enbart på de olika ländernas exportsiffror, vilka ju för de n10ttagande länderna representera en lTIotsvarande import. Efterso111 praktiskt taget hela världsexporten av papper (99 proc.) faller på 14 länder med relativt utvecklad och tillförlitlig statistik, erbjuder detta tillvägagångssätt stora fördelar, fralTIför allt i fråga 0111 enhetlighet i varugruppens san1111ansättning. SåSOll1 framgår av tabell 32 uppgår Europas papperskonsulntion till 9,3 ll1ilj. ton, varav 2,85 n1ilj. tidningspapper. Europa konsulnerar därll1ed 38 proc. av världens tidningspapper och drygt 50 proc. av övrigt papper. Jämföra vi dessa konsu111tionssiffror tued i föregående tabell länlnade produktionskvantiteter, finna vi att 1936/38 Europa självt konsu111erade 90 proc. av det tidningspapper och 94 proc. av det övriga papper, SOln det producerade. Exporten till andra världsdelar motsvarade endast 7,5 proc. av den europeiska pappersproduktionen. Den utan jänlförelse störste pappersinlportören i Europa var SOl11 synes Storbritannien tned en årsimport på hela 765.000 ton eller icke


24° Tab. 33.

INGEMAR GERHARD

Överskotts- och underskottsområden för papper 1936/38 (1.000 ton) Skillnad (+-) Områden

Prod.

Kons. 1.000

ton

%1)

-I

l

Överskottsområden

Norden Kanada, Ne\v Foundland. Tyskland, Österrike, kien.

1.694

44°

3·4°2

4°°

3.1 I

S jälv försörjande o'J11.råden

·1

2·7°1

I

8.2°7

Sovjetunionen, Baltikunl, Polen Frankrike, Schweiz, Italien. Japan.

I

I

3.54 1

1.°37 1·454 9°0

1·°43 1.4 60

3.39 1

3.35 8

+ 1. 2 54 +3. 002

74,0 88,2

+ 410 +4- 666

5 6 ,9

13,2

6 6

-

855

II

I

0,6

+

45

0,4 5,0

+

33

1,0

-

808

24,3 34,1

I

Underskottsornråden

Västeuropa 2) Övriga Europa3 ) Förenta Staterna Latinamerika. Asien4 ) Afrika. Australien

Världen.

2·537 2°7 5. 6 47 23 8

3·345 3 14 8. 12 4 63 6

55 -

477 179

33 8

8.7 1 4

13.4 13

20.3 12

I I

20.3 12

-

1°7 -2·477 39 8 4 22 179 3 08

3°,5 62,6 88,5 100,0 9 1,1

--.-.;

I

I I

-4. 6 99

-

I I

35,0

-

Källa: Översikten bygger på tabellerna 31 och 32. l) Vid exportöverskott i relation till produktionen, vid importöverskott till konsumtionen. 2) Storbritannien, Irland, Dannlark, Holland och Belgien. 3) Europa med bortseende från i de tre grupperna nämnda områden. Viktigaste importländer lTngern och Spanien. 4) Exkl. J apan.

långt ifrån dubbelt så mycket som samtliga övriga europeiska importörer til1salTImans. Dock representerade denna stora in1port endast 30 proc. av Storbritanniens papperskonstuTItion. Övriga ilnportörer av betydelse voro en rad västeuropeiska länder som Danmark, Belgien, Holland, Frankrike och Irland. I övrigt lägger man i tabellen n1ärke till att »övriga» länder representera n1er än hälften av den europeiska papperskonsumtionen, under det deras andel av importen endast utgör några få procent. Vi ha här att göra dels med de förut-


SVERIGES lTTRIKESHANDEL

24 1

nä111nda stora, i huvudsak självförsörjande länderna, dels ll1ed pappersexportörerna, vilka själva äro förhållandevis stora konsumenter. Utanför Europa intager Förenta Staterna en ännu mera d01ninerande ställning SOl11 pappersinlportör än Storbritannien ino111 vår egen världsdel. Sålunda mottog Förenta Staterna 1936/38 årligen 2,55 milj. ton papper l110tsvarande hälften av hela världshandeln tlled papper. Till 99 proc. bestod denna import av tidningspapper nled Kanada son1 huvudleverantör. I)en n10tsvarade 75 proc. av Förenta Staternas förbrukning av tidningspapper 111en endast 30 procent av den totala papperskonsunltionen i landet. I övrigt finna vi pappersinlportörer av betydelse inorn snart sagt alla delar av -världen. För Latinan1erikas vidko111111ande uppgår sålunda pappersinlporten till 400.000 ton per år, för Asiens länder till 470.000 ton, för Australiens till 308.000 och för Afrikas till 179.000 ton. De båda sistnänlnda världsdelarna voro före kriget praktiskt taget utan egen pappersindustri, varför inlporten i stort sett n10tsvarade deras konstu11tion av papper. Ijks0111 tidigare ifråga 0111 trävaror och n1assa skall här göras ett försök att belysa de olika överskotts- och underskottso1nrådena på papperso111rådet, vilket skett i tabell 33. SOl11 synes finnas ifråga onl pappersproduktionen två stora och ett 1nindre överskottsonlråde. Av de förra ligger det ena i Europa och består av de nordiska länderna Sverige, Finland och Norge, under det Kanada och i någon ll1ån New Foundland utgör det andra 0111rådet. N orden exporterade under 1936/38 74 proc. av sin pappersproduktion, och för det norda111erikanska överskottsol11rådet var exportkvoten ännu högre eller 88 proc. Dessa båda oll1råden svarade för drygt 90 procent av samtliga exportöverskott av papper. Vid sidan härav var det tredje överskottso1:nrådet ganska obetydligt. Det låg i Centraleuropa och 0111fattade Tyskland, Österrike och Tjeckoslovakien. Dessa länder hade 1936/38 ett exportöverskott motsvarande 13 proc. av deras pappersproduktion och representerande 8,7 proc. av världens exportöverskott av papper. Närmast efter dessa tre överskottsonlråden följa i vår tabell tre områden, SOl11 före kriget i stort sett voro självförsörjande ifråga Oln papper. Det första ol11rådet kan geografiskt närmast betecknas SOlD en fortsättning på det stora nordiska överskottsonlrådetoch onlfattade Sovjetunionen, Baltikull1 och Polen, ett olnråde sonl 1936/38 kon16


1NGEl\iAR GERHARD

sun1erade drygt I lnilj. ton papper. Det andra självförsörjande 0111rådet ligger också i Europa och olnfattar Frankrike, Schweiz och Italien med en konsumtion på ine1not 1,5 lnilj. ton. S0111 tredje 0111råde räkna vi Japan med en produktion på 0,9 lnilj. ton, varav 5 proc. före kriget gick på export - en alltför liten kvot för att hänföra landet till överskotts01nrådena. Vi komma så till de många länder, SOlTI ha en nettoimport av papper. Börja vi även här n1ed vår egen världsdel, d0111inerar likson1 ifråga onl trävaror och 1TIaSSa det industrialiserade Västeuropa - dock är denna gång det ifråga Oln papper självförsörjande Frankrike ej med. N ettoilnport av papper ha också en rad andra europeiska länder i tabellen betecknade SOlTI »övriga» - 1nen deras siffra på 100.000 ton är ju ganska obetydlig gente1not Västeuropas 800.000 ton. Hälften av denna nettoin1port på 100.000 ton går till Ungern och Spanien. Världens utan jämförelse- största underskottso1nråde på papperets område representerar en1ellertid Förenta Staterna - in1portöverskottet uppgick 1936/38 till 2,5 milj. ton, representerande n1er än hälften av det totala i1TIportöverskottet. För samtliga tre nu nän1nda underskottso111råden gäller att fastän ilnportöverskotten i ton räknat äro stora - tillsanlnlans utgöra de drygt 70 proc. av samtliga länders importöverskott av papper -: utgöra de dock endast en nlindre del eller knappt 30 proc. av dessa länders papperskonsumtion. Dessa tre on1råden äro donlinerande på pappersinlportens område men tillfredsställa likväl sitt behov till ll1er än 70 proc. genonl egen produktion. Annorlunda förhåller det sig lTIed övriga ,underskottsområden, 0111fattande Latinanlerika, Asien (exkl. Japan), .AJrika och Australien. Deras egenproduktion av papper var under den här behandlade perioden nästan betydelselös, och de fyllde sitt behov till 80 proc.. genonl import - de utgjorde i detta hänseende en ol1Tvänd motsvarighet till de nordiska länderna och Kanada, där pappersproduktionen till 80 proc. gick på export.


243

SVERIGES UTRIKESHANDEL

D.

ÖVRIGA PRODUKTER OCH SAMMANFATTNING

I de föregående avsnitten har Sveriges export av 111assa och papper behandlats. 80111 redan framskynltat räknar vårt land på skogsolllrådet även några andra exportartiklar, vilka dock äro av 111indre betydelse. N är det gäller att i korthet redovisa denna »äyriga» export, blir problelnet, såsom inledningsvis franlhölls, hur långt i förädlingsprocessen nlan skall följa träet. För varje gränsdragning gäller, att ungefär lika starka skäl kunna anföras för SOln enlOt. I tabell 34 ha sanln1anförts de produkter, SOl11 i anslutning till handelsstatistiken kunna betecknas son1 arbeten av trä och papper, sa111t därutöver träfiberplattor och pappersavfall. Möjligt hade naturligtvis varit att här t. ex. följa papperets vidare förädling och Inedtaga tryckalster, Inen nlan hade väl därn1ed nått en förädlingsgrad, då sambandet lned de inhemska skogstillgångarna blivit .alltför svagt för att beteckningen skogsprodukter skulle kunna försvaras. lVI era närstående hade väl i så fall varit de vid cellulosafabrikationen utvunna bi produkterna. Dessa behandlas enlellertid i denna undersökning SåS0111 råvaror för den kemiska industrien. De i tabell 34 lnedtagna produkterna representera ett exportvärde av knappt 26 lnilj. kr. - ett blygsalnt belopp i jäInförelse med de Tab. 34.

I

Sveriges export av diverse skogsprodukter 1936/38 Varugrupp

Kvantitet ton Ivärde

1.000

kLI

I l.i\.l111at än barrträ, oarbetat. sågat

3. 0001 ) 9. 0001 ) 755 8.24. 2 9.54 8 194 884 10.07 6 14.95 2 21·454 19.5 6 9 21.5 62

155

61 9

68 3 2.87 0

71 9 37 8 947 3.3 1 4 6.03 1 7.3 12 1.101 1. 66 5

25·794 ]{äUa: S O S Handel 1936-38.

l) kubikmeter. 2) samt 12.000 kubikmeter trä.


244

INGEMAR GERHARD

689 milj., SOl11 kon1111a på trävaror" 111assa och papper. Endast tre av de i tabellen upptagna artiklarna ha någon större betydelse för den svenska exporten, lJä1nligen faner, snickeriarbeten och träfiberplattor. Dessa tre grupper ol11fatta bortåt 80 proc. av tabellens totala exportvärde. Vad först fanerindustrien beträffar, är den i Sverige ny. Faneret kan ju närmast betecknas SOl11 ett halvfabrikat, varvid det enkla faneret, 111estadels av utländska träslag, går till 111öbelfabrikerna, under det kryssfaneret (ply\vood) 111ed svensk fura SOl11 huvudsaklig råvara fral11förallt användes för byggnadsändan1ål. Den sistnän1nda produkten har blivit en utpräglad exportartikel, och under 1936/38 exporterades icke mindre än 44 proc. av den svenska produktionen n10t 18 proc. avenkelfaneret. Snickeriindustrien i vårt land är av betydligt äldre datul11. Anläggandet av snickerier för tillverkning i fabriks111ässig skala började redan på 1860-talet, och det egentliga geno111brottet kon1 vid övergången till 187o-talet. industri var från början starkt exportorienterad 111ed först England och fraln elllot sekelskiftet också Tyskland S0111 stor köpare. Vid sidan av de stora snickerifabrikerna kOl11 från slutet av I88o-talet en uppblomstring också för den srnåindustriella träförädlingen med tyngdpunkten förlagd till Slnåland. 1 ) Många specialiteter som t. ex. de i vår tabell on1nämnda kvastkäpparna äro exportartiklar från denna industri. Som redan i annat sal11n1anhang omnäl11nts har exporten av byggnadssnickerier och fran1föralIt då monteringsfärdiga hus tagit stor fart efter den här behandlade perioden. Vad slutligen beträf far träfiberplattorna - den internationella benän1ningen SOl11 slagit igenom även i vårt land är wallboard - har fabrikationen härav utvecklats n1ycket raskt. Den första fabriken för tillverkning av träfiberplattor anlades i Sverige 1929, och vid utbrottet tio år senare vara icke mindre än tolv fabriker i gång. 80n1 råvara har i konkurrens n1ed sulfatfabrikationen sågverksflisen k0111111it till' användning, varför tillverkningen bedrives i nära salnband n1ed sågverksindustrien. Under 1936/38 uppgick fabrikationen till 80.000 ton per år, varav drygt en fjärdedel exporterades. De porösa kvaliteterna användas vid alla slags bekläclningsarbeten för isolering n10t kyla och ljud, under det de hårda begagnas på sanlina 1) Gårdlund, o. a. a. sid.

107.


245

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab. 35.

Sveriges export av skogsprodukter 1936/38 (1.000 kr.) Länder

I

Europa.

»

» »

» »

»

I

Massa

184.910 182.076

därav Storbrit. o. Irland » Frankrike »)

I

I Trävaror I

Tyska riket Danmark. Holland Italien Belgien-Luxenlburg. Norge Spanien

108'°4 1 9.4 19 18.101 '.1 20·555 11.45 6

Afrika därav Britt. Sydafrika.

Asien. därav Japan » Britt. Indien

Amerika därav Förenta Staterna » Argentina » Brasilien.

Australien därav Austr. Statsförbundet

Ej spec. länder Hela världen .

75·577 31.17 8

45 5.5 8 4 7. 6 47 1.°5 6

3.54 2 8.9 86 23. 2 9 2 11.4 20 2.137 4. 16 7

14.219

85

Papper

I I

Övrigt

I

Summa

!

81.012

20.477! 468.475

55. 60 9 3. 1 35 993 7. 6 34 4·99° 143 5.5 8 5 69 2

11. 61 4 212

25 0 . 84 1 43·944 I 34. 00 3 1 33. 490 i: 27.0 52[: 23·493i: 22.8281'

1. 2 5 2

1.759 1.620

1°5

13 239 2·3°0 37

8.925

1.183

5·3 6 5 i

6.986

85

6.007

71 3

13.79 1l1

1.224

13.803

12.883

513

28.423

12·5°6 773

1.3 1 3 5. 1 5 1

7 17 2

13. 826

606

460 153.463

24.450

2.676 181.049

135.582 4. 2 3° 5. 21 3

13·395 6'°77 673

2.13 6 17 1 4°

10·737 5.9 26

869

4.795

5.222

695

11.581

853

4. 2 99

4.4 88

49 6

10.13 6

65

1

264

68 259

-

201.7471 354.2231 132.756

1

6·7°2 151.181 I

587 2571 25.801 714.527 1

Källa: SOS Handel 1936--38. Specificerade äro alla länder till vilka Sveriges export av skogsprodukter uppgick till nlinst 5 milj. kr. i genomsnitt per år.

sätt S0111 kryssfaner. DessutolTI fralTIställas särskilt härdade kvaliteter. IVled dessa korta On1nälTInanden lä111na vi de »övriga» skogsprodukterna, och i tabell 35 presenteras en san1manfattning av hela den svenska exporten av skogsprodukter. Som synes uppgick det årliga exportvärdet 1936/38 till 715 11lilj. kr., vilket lTIotsvarade 40 ptoc. av den svenska totalexporten. :,:-lärav k0111n10 28 proc. på trävarorna, 49 proc. på n1assan, 19 proc. på papperet och 4 proc. på övriga skogsprodukter. Storbritannien är den utan j älTIförelse störste köparen av svenska skogsprodukter - denna marknads andel uppgick 1936/38 till 3S proc.


INGEMAR GERHARD

Tab. 36. Sveriges import av skogsprodukter 1936/38

I

Varugrupp

·1

diverse . Papper och papp. Träfiberplattor . . Pappersavfall . . . Arbeten av papper.

Kvantitet ton

594. 0001 ) 75. 0001 ) 1.75 8

I Värde

1.000

9.9 6 3 8.25 1 1.3 20

28 3

1.17 6

1.93 8 7.55 2 14.°4 8

3. I I 7 1.4 68 8.957 619

2·354 1.7 88 1.077

kr.

110

3. 102

Surnnla ]{älla: SOS Handel 193 6-3 8.

l) kubilolleter.

av den svenska exporten på området. Stora köpare voro vidare en rad västeuropeiska länder, nän1ligen Dan111ark, Holland, Belgien, Frankrike och Spanien. J)essa sistnä111nda togo under nu ifrågavarande period när111are 20 proc. av den svenska skogsexporten. Andra större köpare in0111 Europa voro Tyskland och Italien. Av den dryga tredjedel av den svenska skogsexporten, S0111 1936/38 nådde utanför Europa, stod Alnerika SOl11 den huvudsaklige 1110ttagaren. Förenta Staterna dominerade här helt l11ed drygt IS0 n1il j. kr., n10tsvarande n1er än en femtedel av hela vår export på ol11rådet. I övrigt kan nälnnas att av de svenska skogsprodukterna efter värde räknat endast 9 proc. gingo till de tre världsdelarna Asien, Afrika och

E. SVERIGES IMPORT AV SKOGSPRODUKTER I)en svenska importen av skogsprodukter är, SåS0111 redan i annat san1I11anhang on1nämnts, lnycket obetydlig. Skogsprodukterna representerade i Sveriges utrikeshandel 1936/38 ett årligt värde av 753 l11ilj. kr. Härav kommo 95 proc. på exporten och sålunda blott 5 proc. på in1porten. En saml11anställning av denna il11port uppgående till ett årligt värde av 38 n1ilj. kr. har gjorts i tabell 36. De tre stora posterna - tillsal11mans utgörande 71 proc. av hela


SVERIGES UTRIKESHANDEL

247

i111porten - bestå SOln synes av barrträ, lövträ saInt papper och papp. \rad först beträffar il11porten av är den kanske litet förvånande när det gäller ett land, SOl11 är världens näst störste exportör på skogso111rådet. Det rör sig en1ellertid här till största delen 0111 oarbetat trä, S0111 går SOl11 råvara till de svenska skogsindustrierna. Detta virke kOll1111er till den alldeles övervägande delen från Norge och Finland, och in1porten saml11anhänger till stor del med att ländernas gränser gå tvärs över vissa vattendrag, varigenom en del flottgods går över dessa gränser. Den andra större importposten består SOl11 näl11nts av lövträ. Till en del gäller det härvid träslag, som icke växa i vårt land, t. ex. n1ahogny, n1en i övrigt utgör bl. a. asp för den svenska tändsticksindustrien en betydande post. Slutligen köpa vi utifrån vissa kvaliteter papper och papp, före kriget fral11för allt från Tyskland 1nen också från Storbritannien och andra länder. Det rör sig här huvudsakligen om vissa specialkvaJiteter, delvis utgångna från annan råvara än trämassa. I övrigt kan annlärkas, att i grupperna arbeten av trä och arbeten av papper rymn1as ett otal artiklar, som i förädlingshänseende kOlnmit långt ifrån råvaran trä. Dessa båda grupper representerade 1936/38 hela 23 proc. av Sveriges il11port av vad vi här kallat skogsprodukter. På exportsidan var deras andel så obetydlig SOln 2 proc.


INGEJVIAR GERHARD

KAPITEL 3.

Sveriges ställning på världsmarknaden för skogsprodukter Grunder för beräkningen Vi skola nu försöka att sall1111anfatta de i föregående kapitel lälnnade uppgifterna till en bild av Sveriges ställning på världslTIarknaden för skogsprodukter. Vad SOl11 därvid först behövs är en gelnensam lnåttstock för skogens ll1ånga olika produkter från det oarbetade träet till det finaste papperet. EfterSOlTI i den internationella statistiken S0111 regel endast - kvantitetsuppgifter finnas, kan endast något kvantitativt ll1ått komma ifråga. Närmast till hands synes ligga att räkna 0111 de olika produkterna till utgångsn1aterialet, rundvirket. Man k0111111er då till den långt ifrån lättlösta frågan vilka reduktionsfaktorer, som skola användas. Om en hög grad av noggrannhet skulle eftersträvas, måste olika reduktionsfaktorer användas ej blott från land till land utan också för olika delar av samilla land n1ed hänsyn till olikheter i virkesdil11ensioner, olika slag av trä o. s. v. 1 ) För våra ll1era översiktliga beräkningar bör det e111ellertid räcka, 0111 vi söka oss fraln till reduktionsfaktorer, som äro någorlunda representativa för hela världsproduktionen. Dylika universella reduktionsfaktorer ha tidigare ofta kOlnmit till användning, varvid dock värdena tyvärr variera från den ene författaren till den andre. 2 ) Vad först runt och bilat virke beräffar, i våra tabeller betecknat som oarbetat trä, behöver någon o111räkning knappast ske. Grottian har visserligen här särskilda reduktions faktorer för bilat trä (1,67) 1) Exempel härpå ger lJndersökning angående skogsavverkningen år 1937, vars bilaga 4 innehåller hundratals dylika onlräkningstal. Stat. llH:dd. ser. A, Band \1: 6, 1940. 2) Särskilt n1å nämnas Th. Streyffert, Världens barrskogstillgångar, sid. 33 o. 106; W, Grottian, Die Un1satzn1engen inl Weltholzhandel 1925-1938, sid. 29 o. 32; ]. Köstler, Die Holzversorgung der Erde, s. 131 O. f.; G-. Reinhold, Die Papierholzversorgung, s. 3; J. E. Lode\vick, A study of Pulp\vood Conversion Factors, PuIp and Paper Industry \101. 18, N o 10 1944, sid. 46.


SVERIGES UTRII{ESHANDEL

249

och för sliprar, 111en lnan kan nog här utan större fel i likhet 111ed; Streyffert likställa runt och bilat virke n1ed rundvirke utan bark. Gå vi så till sågverksprodukterna, är det uppenbart att råvaruåtgången är ganska olika i olika länder. IZöstler säger häron1,1) att i de nordiska länderna 111an på grundval av noggranna finska undersökningar kan räkna med att ur virket vid sågverken 50 proc. utvinnas n1en att för Tyskland lnotsvarande siffra är 65-70 proc. An1erikanska undersökningar ha visat att för visst träslag utvinningen varierar från 45 till 85 proc., beroende på stockens diameter. 2 ) För hela världen räknar Köstler 111ed en geno111snittssiffra på 50 proc., alltså motsvarande en reduktions faktor av 2. Samma faktor använder Streyffert, under det 'Grottian räknar nled 60 proc. utvinning och därn1ed får en faktor på 1,67. Vid, beräkningarna i detta arbete ha vi använt oss av faktorn 2, dock i medvetande om att denna åt111instone vissa o111råden ligger i överkant. \7i k0111111a så till 111assaproduktionen. För slip111assan föreligga ej några större skiljaktigheter, utan den olnräknas ganska allmänt efter reduktionsfaktorn 3, alltså så att I ton slip i torr vikt (90 proc.) anses motsvara 3 kbll1 rundvirke utan bark. Det kanske kan nämnas, att Reinhold genOlTI att likställa I kbm rundvirke med 320 kg slip får reduktions faktorn 3,13. Här ha vi emellertid för slip anyänt faktorn 3. För cellulosan varierar vedåtgången åtskilligt lned de olika 111assakvaliteterna. Det medeltal, S0111 brukar k0111111a till användning, svänger mellan 5 och 6. Grottian använder siffran 5,2, Streyffert och Köstler 6,0, under det Reinhold skiljer på sulfit och sulfat med faktorn 4,7 för den förra och 5,4 för den senare. Efter salnråd lned svenska tekniker ha vi här gått en lnedelväg och använt reduktionsfaktorn 5,5. Vad slutligen papperet beträffar, varierar naturligtvis även här lnaterialåtgången n1ed papperskvaliteten. Som alhnän regel kan lnan räkna 111assaåtgånge11 till en vikt, son1 med la proc. överstiger papperets. I-:ör år 1937 har Svenska pappersbruksföreningen sålunda för kraftpapper beräknat lnassaåtgången till 9,77 proc. över papperets vikt och för tidningspapper till 10,17 proc. över papperets vikt. Vid 0111räkningen från papper till trä lnåste 111an skilja lnellån tidningspapper, SOITI huvudsakligen består av slip, och övrigt papper, S0111 har 1) Sid. 131 O. a. a. 2) Lodewick, o. a. a.


25°

INGEMAR GERHARD

cellulosan sonl det viktigaste utgångsmaterialet. Vad först tidningspapperet beträf far, består detta till 80--85 proc. av slip, ll1edan återstoden utgöres av sulfit. Tidigare utgjorde sulfiten en större -del av tidningspapperet, upp till 30 proc., luen bruken ha allt luera lyckats nedbringa andelen för detta dyrbara material. De ovannänlnda beräkningarna inonl Svenska pappersbruks föreningen visade att' för 1937 sulfitens andel av massaförbrukningen till tidningspapper endast var 15 proc. Kombinera vi vad SOlU här sagts Oln en viktförlust på 10 proc. liksonl Oln användningen av slip resp. cellulosa, få vi för tidningspapperet en reduktions faktor på 3,8 sanlt för övrigt papper 6. För världens hela pappersproduktion ger detta reduktionsfaktorn 5,2 och för världshandeln med papper 4,3. 'Det kan nälunas, att den av I<:östler använda reduktionsfaktorn för papper och papp uppgår till och Sanl111a faktor använder Streyffert för pappersexporten utanför Nordall1erika - för sistnäll1!lda 0111råde har han 3,7, en faktor SOln ju nära sig till vad vi här räkna för tidningspapperet, den alldeles dominerande artikeln i N ordatnerikas pappersexport. Grottian använder för världshandeln ll1ed papper och papp faktorn 4. När vi nu här använda 3,8 för tidningspapper och 6 för övrigt papper, sanlmanfaller detta ganska vällned Streyfferts omräkningslnetod, och i övrigt ligga våra faktorer under Köstlers genolusnittsfaktor för papper och papp men något över -Grottians. Av den föregående redogörelsen torde tydligt frall1gå, att när vi nu göra ett försök att lnäta skogens produkter ll1ed ett gemensamt ll1ått genonl att räkna tillbaka dem i rundvirke utan bark, kunna de erhållna siffrorna ej göra anspråk på exakthet utan få betraktas SOlU ungefärliga. De torde likväl kunna ge underlaget för en sammanfattande bild av världsmarknaden för skogens produkter och Sveriges ställning på denna marknad.

Världsexporten av skogsprodukter IvIed använclande av de ovannämnda reduktiollsfaktorerna har i tabell 37 beräknats de olika ländernas export av skogsprodukter uttryckt i råvara (rundvirke utan bark). Vad man först konstaterar är att Sverige är Europas störste exportör av skogsprodukter och utanför vår världsdel endast överträffas


SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab. 37. Världens exportörer av skogsprodukter 1936/381 ) (uttryckt i råvara om 1.000 kbm)

I I I

Lander

IOarbetat 'ISågverks-,I I

.

SverIge.

IFinland . . . . Sovj etunionen Österrike . . . Baltikum. Norge. .. Polen. Tj eckoslov akien . Tyskland. .. Frankrike

I

!

Övriga Europa

Europa .. .. Kanada .... :1 Förenta Staterna New Foundland.

I

trä

I

51 I 3. 6 9 6 5·°34 1.3 6 7 1. 62 5 85 975 1. 62 3 78 734 790

prod.

8.13 2 1 9. 8 7 2 1 9.°5 8 2-49 0 2.100 3 86 2.860 800,

-

II

l

I

9

66

1

792

10.7 19 6. 01 7

-

I

-

54

85 8

118

?4

7°4 1.7 16

834 1 --

17 62 7

2?1

24 2

2.679 21. 797 1 1

-

2.

920

1.°5 6 6

1

I

Övr. papper

i

708 1

2°4 75 6

I

3°1

437

-

180 1. 2 3°

15 6

Summa

!

1. 8 4 8 1

-

612 -

875 1

3 84

II

68 4 1.37 2

-

1

3·9°8

9. 222 4.7 26

1

Tidn. papper

--i

1°1 66

16.518 39.682' 4·737 1.°9 2

!'

ISliPmassa Cellulosa!

22.86°1 22. 457 \ 14.°9 2 ;

.

091

4.

389

3. 8 5 2

3.

26

°1

774

1·°95 6.009

3.659

5.856

90.191

10.23° 42 1.102

120 360 -

1

2.633

28 9

II71

I

5. 1 4·453

27. 61 3 I 7. 2 7 6 1.108

Amerika. Japan . Världen Källa: De olika kolumnerna bygga på exporttabellerna i föregående kapitel (nr 19, 25 och 31). Reduktionstal: oarbetat trä I, sågverksprodukter 2, slipmassa 3, cellulosa 5,5, tidningspapper 3,8 och övrigt papper 6. l) För trävaror dock 193 6 /37.

av Kanada. Den svenska exporten representerade 1936/38 icke mindre än 18 proc. av hela världshandeln med skogsprodukter från oarbetat trä till papper. Tätt i hälarna på Sverige följer Finland, och den tredje store europeiske exportören på detta område är Sovjetunionen. Utanför Europa finnes endast en exportör av SalTIlna storleksordning, nämligen son1 redan nämnts Kanada. Dessa fyra länder levererade under 1936/38 närmare 70 proc. av alla skogsprodukter, som gingo ut på världs111arknaden. Bortse vi emellertid från de enskilda länderna, kunna vi på skogsprodukternas om'råde urskilja tre större och ett 111indre exportoll1råde,


1NGElVIAR GERHARD

vilka 1936/38 tillsa111n1ans svarade för 94 proc. av vä!4ldens export av skogsprodukter. Det utan jä111förelse största exportol11rådet utgöres av de tre nordiska länderna, som leverera i runt 40 proc. av de skogsprodukter, S 0111 gå i internationell handel. Till detta exportol11råde ansluter sig geografiskt ett annat bestående av Sovjetunionen lned Baltikuln och Polen. Detta olnrådes andel av världsexporten utgjorde nän1nda år 18 proc. 0111 nlan så vill kunna dessa båda ol1lråden betraktas SOl11 ett -- Nordosteuropa - och härifrån k011111la 57 proc. av 'världslllarknadens skogsprodukter. Det tredje stora exporton1rådet utgöres av Nordamerika nled en andel av världsexporten på 28 proc. Det kanske bör anlnärkas, att under det de båda förstnälnnda onlrådena oll1fatta länder nled utpräglade exportöverskott av skogsprodukter, inrynl111er det tredje ol11rådet ett land, Förenta Staterna, med en inlport av skogsprodukter fyrdubbelt större än exporten. Detsam111a gäller Tyskland inom det fjärde exporto11lrådet, S0111. o111fattar detta land jämte Österrike och Tjeckoslovakien. 0111rådets andel av världsexporten av skogsprodukter utgjorde 1936/38 9 proc. Den totala mängd skogsprodukter, S0111 går i världshandeln, utgör enligt tabellen 126,7 111ilj. kbm per år. Denna siffra måste dock något korrigeras. I vissa fall gå nänlligen dessa produkter 11ler än en gång i handel l11ellan länderna. För trävarorna spelar detta icke någon praktisk roll, under det därel110t en del av den il11porterade massaveden går på export i fornl av l11assa eller, 111era vanligt, papper, liksoll1 också i11lporterad n1assa i viss utsträckning exporteras som papper. För perioden 1925-27 hår Streyffert beräknat denna reexport av vidareförädlad vara till 7 milj. kbrD, 11lotsvarande 5 proc. av världshandeln l11ed skogsprodukter. :Göra vi för 1936/38 en reduktion av sal11111a storlek, skulle sålunda under denna tid årligen skogsprodukter på ol1lkring 120 milj. kbm ha gått i handel 111ellan länderna. . Å andra sidan saknas i vår tabell några av de hithörande produkterna, av vilka dock endast l'app är av näll111värd betydelse för världshandeln. Om l11an skulle våga antagandet, att av produktionen av papp sa111111a andel går i internationell handel som av produktionen av annat papper än tidningspapper, skulle världshandel!1 med papp för denna tid lTIotsvara omkring 5 111ilj. kb111 trä. Världshandeln l11ed

Part 1 - 1948 Gerhard - Sveriges utrikeshandel 1936-38  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you