102 stitut för varandra. Vid optimal resursallokering är pengarna lika mycket v ärda på marginalen vare sig de läggs på den ena eller den andra varan. Varor som är substitut för varandra behandlas med fördel i aggregat, t ex vid analyser av efterfrågan. Detta motiverar användandet av utgifter som output som ersättning för verksamheterna. Det kan motivera t o m mycket stora aggregat, t ex kan alla verksamheter inom en huvudtitel på den kommunala budgeten tänkas utgöra substitut för varandra. Samtidigt är det uppenbart att utgifterna även påverkas av kostnaderna för att producera en viss service. Kostnaderna kan variera p g a skilda produktionsförutsättningar och priser och p g a skalekonomier och effektivitet. För att kunna använda utgifterna som mätt på output måste vi således rensa utgifterna från kostnadsskillnader. Aterigen gör sig behovet av uppgifter om kommunal service gällande. Alternativt måste vi veta hur kostnaderna skiljer sig mellan olika kommuner. Den metod vi skall använda oss av går ut på att innefatta kostnadspåverkande faktorer bland de variabler som förklarar utgifterna. Jag skall begränsa analysen till driftutgifterna. Det kan i och för sig vara motiverat att behandla kapitalutgifterna samtidigt med driftutgifterna
(se t ex Gramlich och Galpers
modell, avsnitt
2.8.1, och Ysander, 1980). Att inte behandla kommunens kapitalbudget är liktydigt med att säga att det saknar betydelse för beslut om den kommunala konsumtionen om kommunen köper tjänsterna eller producerar dem själv, exempelvis om kommunen hyr lokaler eller låter bygga egna. Vi utgår från att kommunen gör r det som är förmånligast och att detta inte inverkar på driftutgif..,. terna. Om kommunen t ex är hänvisad till att bygga egna lokaler för att bedriva skolundervisning och dessutom är förhindrad att låna vad som behövs för att finansiera detta byggande så är det uppenbart att vi inte kan betrakta driftutgifterna isolerade från kapi talutgifterna.