1976 Lundberg - Handelshinder och handelspolitik

direkt som indirekt beskattning. Det främsta argumentet bakom "harmoniseringen" på de sistnämnda områdena synes vara en önskan att utjämna konkurrensförhållandena.

Förhandlingarna mellan de utanför EEC stående länderna ledde fram till undertecknandet av EFTA-avtalet 1959. De ursprungliga medlemmarna var Storbritannien, Sverige, Norge, Danmark, österrike, Schweiz och Portugal. Senare anslöts Finland och Island som associerade medlemmar. Liksom inom EEC skedde inom EFTA en stegvis linjär avveckling av industrivarutullarna gentemot importen från övriga medlemsstater, medan det nationella tullskyddet mot utomstående bibehölls .

Tullsänkningen inleddes 1960 och var i stort sett fullbordad 1967. Även kvoteringar gentemot internimporten kom ganska snart att avvecklas.

Den handelspolitiska blockbildningen var för Sveriges del be tydande rent storleksmässigt, eftersom mer än två tredjedelar av den svenska utrikeshandeln berördes . Aren 1956-1958 svarade EFTA-länderna för 34 % av den svenska importen och mottog 37 % av exporten. För EEC var motsvarande siffror 39 % respektive 33 %. I ett senare avsnitt görs vissa försök att uppskatta de kvantitativa verkningarna på den svenska utrikeshandeln och dess fördelning av handelsblockens tillkomst.

EFTA-avtalet avsåg endast att uppnå frihandel för industrivaror. Även EFTA syftade dock längre än till att enbart söka avskaffa tu l lar och kvoteringar för indstrivaror. Av avtalet framgår att skapandet av frihandelsområdet också ansågs förutsätta en successiv eliminering av vissa icke-tariffära handelshinder. Liksom för EEC kan konstateras att denna de l av arbetet kom att bli svårare än avvecklingen av tullar och kvoteringar . Den omfattande liberalisering av interhandeln som präglat den första tioårsperioden av de båda handelsblockens existens bestod till övervägande del i en eliminering av tullar och kvoteringar. övriga handelshinder kom först efter hand att tilldra sig viss aktivitet från medlemmarnas sida.

Efter EEC:s tillkomst förde Storbritannien, följt av Danmark ~ och Norge, upprepade förhandlingar om medlemskap med EEC. Deras an sökningar avslogs emellertid av EEC. Först 1972 ledde förhandlingarna med EFTA-länderna till ett positivt resultat. Storbritannien följt av Danmark och Irland inträdde som nya medlemmar i EEC, medan de övriga 84