KAPITEL 8
Tillståndsgivningen och konkurrensen lastbil - järnväg 8.1 Inledning Ända sedan slutet av I920-talet har frågan om den "rätta" fördelningen av godstrafiken mellan lastbil och järnväg löpt som en röd tråd i den transportpolitiska debatten . Detta avspeglas bl a i ett antal stora statliga trafikutredningar, senast i 1972 års trafikpolitiska utredning. Enkelt uttryckt har huvudfrågan i debatten varit om den samhällsekonomiskt sett riktiga fördelningen mellan lastbil och järnväg skall åstadkommas via konkurrens eller regleringar. Förespråkarna för konkurrenslinjen har framför allt poängterat betydelsen av ett decentraliserat beslutsfattande; transportköparna skall ha möjlighet att fritt välja transportmedel, varvid de priser de möter på marknaden skall avspegla de samhällsekonomiska kostnaderna för olika transportmedel och trafikutövare. Regleringslinjens anhängare har inte haft samma tilItro tilI priset som styrmedel utan har ansett det nödvändigt att en central myndighet genom förbud eller tillståndsgivning styr fördelningen av transporterna på de två transportmedlen . Av förarbetena tilI 1940 års YTF framgår att ett av huvudsyftena med tillståndsgivningen skulle vara att begränsa konkurrensen mellan lastbil och järnväg till den senares förmån. 1963 års trafikpolitiska beslut innebar att generella medel, främst skatter och avgifter, skulle ersätta de direkta regleringarna som fördelningsinstrument. A v olika skäl har detta program inte genomförts fullt ut. Som framgår av kapitel 4 började man på många håll redan några få år efter 1963 års beslut att tvivla på att man slagit in på rätt väg . Aven inom 1972 års trafikpolitiska utredning var länge huvudfrågan om regleringslinjen eller konkurrenslinjen skulle väljas, men i ett delbetänkande (SOU 1975 :66) avvisades tillståndsgivningen som ett effektivt medel att åstadkomma en samhällsekonomiskt riktig fördelning av godstransporterna på olika transportmedel. Mot den bakgrund som här skisserats är syftet med den följande framställningen att klarlägga om tillståndsgivningen varit ett effektivt medel att gynna järnvägarna i konkurrensen om de långväga godstransporterna . Huruvida målet som sådant varit det relevanta ur samhällsekonomisk synvinkel behandlas däremot inte . Frågan om den faktiska fördelningen av trafiken på lastbil och järnväg avviker från den samhällsekonomiskt sett riktiga kommer därför inte att diskuteras. 1 Vi utgår helt enkelt ifrån att det varit riktigt att försöka "öka järnvägstrafiken" eller "stärka järnvägens konkurrenskraft". Därigenom kommer framställningen I Problemet vad man skall mena med en samhällsekonomiskt effektiv fördelning av transporterna på olika transportmedel och trafikutövare behandlas utförligt av bl a Bohm e/ ({I. (1,!74J.
202