GLADAST I EUROPA Text: Johan Nyman
Vi har länge saknat Janne Loffe Carlsson men nu får vi äntligen återse den gamla kära mustaschen igen i uppföljaren till Göta Kanal - 25 år efter den första.
Göta kanal och Repmånad kanske inte hamnar högst upp på listan dagen då de starkaste filmerna i den svenska filmhistorien ska koras. Men de representerar något väldigt speciellt. Och tacka mannen bakom landets kändaste mustasch för det. Janne ”Loffe” Carlsson toppar många listor. Sveriges coolaste trummis. Nordens tuffaste dialekt. Och Europas gladaste skådespelare – ja, han knep första platsen rakt framför ögonen på Roberto Benigni. - Varje gång någon ska göra en film med en person som ser lite glad ut så ringer de mig. Men jag har gjort annat också, förklarar världens bästa Janne ”Loffe” Carlsson. Varför gör ni en uppföljare till Göta kanal just nu, tjugofem år efter första filmen? - Det var inte jag som bestämde att den skulle göras. De har funderat på det i flera år eftersom publiken ville ha en sådan och till slut bestämde de sig. Det är modigt. Den första fungerar lika bra fortfarande så egentligen behövs det ingen ny men alla tyckte att vi skulle göra en till och nu är det gjort och den blev jäkligt kul. Vad tycker du om svensk film överhuvudtaget? - En del är bra och andra mindre bra. Jag vet inte om det görs någon viktig film längre. Eller om det är något publiken vill ha. Det har varit ganska mycket kriminalhistorier på sistone. Men det kanske är det ungdomarna vill se. Någonstans i Sverige kom på DVD för några år sedan, har du sett den på sistone? - Jag har inte hunnit se om den än. När jag var nere i Malmö såg jag att de sålde den på DVD. Tvåhundra kronor för sju timmar film. Det är ju väldigt billigt. Du har spelat många karaktärer som gör lumpen. Hur var din egen militärtjänstgöring? - Den klarade jag av på fem dagar. Jag tror att de tröttnade på mig. Det var lättare att sköta gänget utan mig där. Jag ställde frågor hela tiden och det gillade de inte. Hur går det med musiken? - Jag har två orkestrar jag spelar med. En här nere i Skåne och en i Stockholm som är en orkester i världsklass. Bra folk att spela med. Pugh, jag och Jojje gjorde en liten miniturné i somras och vi ska göra om den nästa sommar. Vi spelar lite rockigt nu också och det gillar jag.
gare åkte motorcykel med mig till hotellet i hög hatt och slängkappa. Det var jäkligt kul. Och då träffade jag Jimpan också på hotellet. En kort tid därefter var han borta. Det var jäkligt synd. Hur var han som person? - Han var inte så storväxt. Han var mindre än mig. Men han var en jäkligt mjuk och behaglig människa. Och spelade väldigt bra. Han kunde alla de där bluesgubbarnas tricks. När började du använda ditt smeknamn Loffe? - Jag har aldrig använt det själv. Folk brukar fråga om det är ok om de kallar mig Loffe och då brukar jag säga att de får kalla mig vafan de vill. Det gör de ju i tidningarna i alla fall.
Stämmer det att ditt gamla band Hansson & Karlsson sålde Tax Free för sexhundra kronor till Jimi Hendrix? - Nej, vi sålde aldrig något till honom. Men han var väldigt förtjust i vårt band. Han gjorde en tolkning av Tax Free och det var kul.
Tog det lång tid innan du accepterade smeknamnet? - Nej, det är inget att hålla på att krångla med. De flesta artister och stjärnor får ett kort namn som alla känner till. Det är ju ett kolossalt erkännande och en komplimang. Då är man ju klar liksom. Pugh. Loffe. Abba. Madonna. Helan & Halvan. Ja, du vet.
Höll ni kontakten? - Nej, det gjorde vi inte direkt. Sista gången vi träffades var när han spelade på Gröna Lund och hans trumsla-
Vilken av dina karaktärer är du mest lik? - Det finns lite av mig i alla mina karaktärer. Men i vissa roller härmar jag också vissa grejer ifrån människor jag
känner. Jag snor lite som passar. Loffe-rollen i Någonstans i Sverige stämde ganska mycket på mig. Det fanns mycket personligt som stämde in. Likadant var det med de där Slas-filmerna jag gjorde. Där behövde jag inte apa mig särskilt mycket. Du har haft din mustasch otroligt länge. Jag har inte sett många bilder på dig utan den. - Jo då, det finns flera stycken. Men varenda gången jag rakar av den där mustaschen blir folk förbannade. När jag gjorde genombrott i tv hade jag ingen mustasch. Jag spelade en taxichaufför. Men det var ingen som kände igen mig. Saknar du tv? Skulle du kunna göra något liknande Lördagsblandning eller Loffe på Cirkus igen? - Ja, men jag tror inte att det är någon på tv som vill ha det igen. Men alla människor frågar varför jag inte gör sådana program längre. Det har de gjort sedan jag slutade. ”Kom igen nu Loffe för fan, så att det blir lite lattjo igen. Nu är det bara tokigheter i rutan”. Men det är inte jag som bestämmer. Hur kommer det sig att du bor i Kristianstad? - Jag tycker att det är trevligt här. Stockholm är inte lika Forts sid 18 NUMMER ÅTTA 2006 17