Hur förstod du att du var nära utbrändhet? — Det var nog när min tandläkare sa att de allra flesta bara behöver en bettskena i livet samtidigt som hon provade ut min tredje. Jag hade tuggat upp de första två i sömnen. Det finns säkert någon form av hyperaktiv diagnos i botten. Men jag älskar bakprocessen, hur trött och stressad jag än är så blir det aldrig tråkigt att baka. Jag har det med mig sen barndomen, mamma bakade sju sorters kakor och det låg hembakta nöttoppar, kokostoppar och vetebröd på faten och varje gång hon skulle ha kaffekalas så fick vi barn kasta oss iväg till affären och handla pepparkakor för hon hann inte göra den sjunde sorten.
”
Det var nog när min tandläkare sa att de allra flesta bara behöver en bettskena i livet samtidigt som hon provade ut min tredje.
Så varför valde du att bli egen? — Jag har haft flera anställningar tidigare, bland annat på Fredriksdals café och på ICA:s bageri och jag har jobbat tillsammans med min bror Torbjörn på hans restaurang. Men så en dag tog jag modet och sa upp mig. Då hade jag redan pysslat en del med eget bak under flera år, och var tvungen att välja. Jag stod vid ett vägskäl, helt enkelt. Och när jag såg den gula bilen så visste jag vad jag skulle ta för håll. Jag köpte den och gasade. Många tyckte att jag var galen, det har de erkänt i efterhand. Min granne Ronny, som är kylmontör, var en av dem, men han har blivit en ovärderlig stöttepelare. Så fort något är trasigt på konditoriet kan jag ringa honom. Utan Ronny hade det inte heller funnits ett Mors Kakeri. Efter att ha haft kakbilen parkerad på utvalda ställen i stan under en del år har Anki nu valt att ställa av den hemma på uppfarten. Kunderna får komma till bilen, istället för tvärtom. Eller knacka på dörren till garaget, det går lika bra. Köps det kakor i coronakrisen? — Vi är ju ett fikaälskande folk. Men beställningarna ser annorlunda ut. Jag gör inga 12-bitars tårtor direkt, de stora kalasen är ju inställda. Istället blir det småkakor och småtårtor som man beställer till sina gamla föräldrar och ställer utanför deras ytterdörr. Biskvierna hinner jag knappt få fram förrän de tar slut. Det kan bli kaos ute på gatan vissa tider på dygnet, det doftar ju nybakat i hela kvarteret. Här stoppar samtalet en stund. Ett par Stammisar knackar på. — Vad är ni sugna på idag, då? frågar Kage-Mor. — Vi är sugna på muffins. — Jag har bara dom med hallon och citron, går det bra? — Det får gå, och så behöver vi något som är nötfritt också. — Vad tror ni om wienerbröd?
När köpet är avklarat diskuterar de julmust en stund fast vi är i maj och är rörande överens om att det är förfärligt att äta så mycket kakor. Men finns det kanske kanelbullar kvar i frysen från förra baket? Det gör det inte. — Jag bakar ogärna kanelbullar, det tar för lång tid och ekonomin går inte helt ihop sig, säger Anki när Stammisarna gått med sin påse. Men när jag bakar bullar så gör jag det med mandelmassa och kardemumma i, aldrig både kanel och kardemumma. Den kombinationen förstår jag inte. Kan du fortsätta göra det här så länge du har lust, tror du? — Vem vet? Bara en idiot håller på som jag gör. Men jag gör det inte för att bli rik, det har det aldrig handlat om, och Mors Kakeri kommer inte säljas vidare till någon annan. Det stannar med mig och det slutar med mig. Och det lämnar inte det här garaget. Jag ska fortsätta så länge jag bara orkar, men i vilken form och hur mycket får vi se. Ibland drömmer jag om att ha några bord och stolar här utanför på gräsplätten, men då tillkommer ytterligare en massa regler som gör det komplicerat. Och jag gillar inte komplicerat. Hellre en ful kaka som smakar gudomligt, än en vacker pralin som inte har någon själ. ■
Anki Lagmark Gör: Driver Mors Kakeri från sitt garage på Allmogegatan 8. Familj: Man och två vuxna barn. Favoritkaka: Mazarin utan glazyr. Gillar inte: Trender som ”naked cake” (tårta utan kantdekor), ”En Instagram-fluga som inte har med smak att göra.” Och bisarra önskemål till babyshowertårtor ”där man hade fått fakturera 1000 kr biten för att få det att gå ihop”.
#02 — 29