30
15
15
20 10 mil jögifter och de ra s e f f e k te r 10 5 0
0 1990
10
10
0
Miljögifter i biota, forts. 1990
2000
2010
10
5
2000
2010
2007
0
2010
1990
2000
2010
0
1990
2000
201
Kvicksilver, ng/g färskvikt
Bottenhavet
Norra Eg. Östersjön
100 Bottenhavet 25 80 20 60 15 40
100 Norra Eg. Östersjön 25 80 20 60 15 40
Bottenviken PFOS, ng/g våtvikt
100 Bottenviken 25 80 20 60 15 40 10 20
10 20
05 1980 1990 2000 2010 0 Södra Eg. Östersjön 2005 2010 Södra Eg. Östersjön
ming uppdelade på de olika bassängerna. 500 3000 400
50
200 1980 1990 2000 2010
0 Skagerrak 1980 1990 2000
Kattegatt
2010
HBCDD, ng/g fettvikt Bottenhavet
Norra Eg. Östersjön
30
30
30
20
20
20
10
10
10
0
1990
2000
2010
0
Södra Eg. Östersjön
2000
1990
2010
0 1980 1990 2000
Kattegatt
30
30
30
20
20
20
10
10
10
0
1990
2000
2010
0
1990
2000
2010
Skagerrak
2010
Norra Egentliga Östersjön
0
torsklever sill/strömming blåmussla
160 100 120
PFOS ng/g färskvikt
1200 800
0
1980 1990 2000 2010
0 1970 1980 1990 2000
HBCDD ng/g fettvikt
160
PFOS ng/g färskvikt
1200
120
800 80 o Trender för HBCDD i muskel från sill/ 400 strömming, 40 torsklever samt blåmussla uppdelade på de olika bassängerna. 0 0 1970 1980 1990 2000 2010
ningsperioderna. I abborre eller blåmussla syns inga trender. Däremot ökar koncen trationerna i torsk sedan 1979. Kvicksilver i strömming ligger under gränsvärdet, men för de andra fiskarterna ligger halterna över gränsvärdet. Bly minskar i alla arter och i fisk ligger halterna under gränsvärdet för humankonsumtion. För kadmium ses ingen trend i strömming. I sillgrissleägg, blåmussla och torsk minskar kadmium halterna sedan starten av övervakningen. För samtliga fiskar ligger koncentrationen av kadmium under gränsvärdet. Bottenhavet
1990
2000
2010
åren har de minskat. Halterna av HBCDD Halterna av kvicksilver i strömming är i fisk ligger under EU:s gränsvärde. Sedan Sillgrissleägg Norra Egentliga Östersjön början av övervakningen i strömming ökar högst här jämfört med hela övriga Öster Kvicksilver ng/g färskvikt Dioxiner pg/g fettvikt CB153 µg/g fettvikt perfluorerade ämnen såsom PFOS sjön och Västerhavet. sillgrisslaoch 500 Dioxiner minskar i sillgrissleägg sedan flera av karboxylsyrorna, men PFOS ligger 12 3000 under EU:s gränsvärde. PFOS i sillgrissla, 1969 men inga trender ses i strömming eller 400 abborre och halterna i fisk ligger under som tidigare 8ökat, minskar efter 2005. 2000 300 EU:s gränsvärde. Det bromerade flam Däremot ökar flera andra perfluorerade 200 ämnen i sillgrissla skyddsmedlet BDE-47 minskar 4 över hela övervaknings 1000i samtliga 100 arter, medan HBCDD ökar i torsk sett över perioden som började 1969. Kvicksilver 0 minskar i sillgrissleägg, hela 0 övervakningsperioden. I0 sillgrissla 1990 från 20001969 2010men 1970 2010 1980 1990strömming 2000 2010 och 1990 tånglake2000 under övervak ökar1980 HBCDD de senaste HBCDD ng/g fettvikt
1000
100
Skagerrak
100 100 100 25 25 25 sill/strömming 80 80 80 20 20 20 60 60 60 15 15 15 40 40 40 10 10 10 20 20 20 5 5 5 0 0 0 1980 1990 2000 2010 1980 1990 2000 2010 1980 1990 2000 2010 0 0 0 1980 1990 2000 2010 2005 2010 2005 2010
Bottenviken
2000
300
10 20
50 1980 1990 2000 2010 0 Kattegatt 1980 1990 2000 2010
Sillgrissleägg Norra Egentliga Östersjön torsklever sill/strömming Kvicksilver ng/g färskvikt Dioxiner pg/g fettvikt abborre tånglake i Trender för PFOS i lever från sill/strömblåmussla
Dioxinhalterna i strömming är högre här jämfört med hela övriga Östersjön. Dioxinhalterna har minskat sedan 1979, då strömming vid Ängskärsklubb hade mycket höga halter. Halterna ligger nu under gränsvärdet för humankonsumtion. I abborre, där endast några år har mäts, syns ingen trend. Halterna ligger dock under gränsvärdet. De bromerade flamskyddsmedlen BDE-47 och BDE-99 minskar sedan 1980 medan för HBCDD syns ingen trend och halterna ligger under EU:s gränsvärde. Även halterna av flera perfluorerade ämnen, bland annat PFOS och de flesta perfluorerade karboxylsyror, ökar över denna tidsperiod, men PFOS ligger under gränsvärdet för humankonsumtion. Bly h avet 2 0 15 / 2 0 1 6
1980 1990 2000