Neutrala tider – är herroch damur förlegade begrepp?

Ingen har väl undgått att män nu förtiden vågar vara lite ”feminina” när det kommer till smycken (tänk broscher och pärlcollierer).

Men – vågar män också bära en juvelklocka?

På senare år har vi sett en förnyelse inom modet, en mjukare klädstil som suddar ut gränserna mellan maskulint och feminint. Även en ökad kulturell mångfald har ökat möjligheten och viljan att utforska helt nya sätt att klä sig för att uttrycka sin personlighet. Och smycka sig: Män bär pärlor eller bär en klassisk pärlcollier. Åter andra pryder handleden med ett rivière-armband, lånar flickvännens ringar och mormors brosch. Och googlar man runt på nätet hittar man numer artiklar med rubriker som ”A Complete Guide To Wearing Jewelry For Men” och ”Men’s Jewelery Dos And Don’ts”.

Men gäller det också klockor? Kommer vi att se Harry Styles (han som startade dagens trend med pärlor för män) bära Bulgaris klassiska smycke- klocka Serpenti? Kanske.

De senaste hundra åren har armbandsuret varit mannens accessoar nummer ett. Men det var kvinnan som var först att bära det. Det allra första armbandsuret tillverkades i början av 1800-talet till Napoleons syster, Caroline Murat och drottning av Neapel. Eller för att vara korrekt: Carolines klocka var inte ett armbandsur som vi menar idag, det var alltså en klocka som hänger från ett armband. Det första kända och certifierade armbandsuret beställdes i stället av 1868 av den ungerska grevinnan Koscowicz hos Patek Philippe.

Hur som helst, höjden av stil och finess och status på den tiden var att bära tiden i en ficka och det var gentlemän som bar dem till sina kostymer. Fina

Den 8 juni 1810 beställde Caroline Murat, drottning av Neapel och Napoleons yngsta syster en ovanlig klocka hos Breguet, dåtidens mest framstående urmakare och favorit bland Europas kungligheter och berömdheter: En klocka med oval boett, fäst på ett armband vävt av guldtråd och – hår. Idag har den fått en egen linje: Queen of Naples.

Text: Kina Andersson damer förväntades inte bära praktiska kläder med fickor eller befatta sig med sådana praktiska saker som att hålla reda på tiden. I stället bar de små klockor som prydnad i kedjor runt halsen, på skärp eller som brosch.

Med första världskriget vaknade männen och gjorde armbandsuret till sitt. Det blev populärt bland officerare eftersom det var mer praktiskt och efter kriget blev det en trend bland välklädda män och kom med tiden att betraktas som mannens självklara angelägenhet. Kvinnor har förstås fortsatt att bära klockor – men klocktillverkarna har tävlat om just mannens uppmärksamhet.

Utöver rena smyckeklockor handlade kvinnors armbandsur mest om kopior av herrklockor, klockor som liksom krympts, utrustats med kvartsur och prytts med diamanter för att bli mer, ja, feminina. Ingen förväntade sig att kvinnor skulle bry sig om mekaniken bakom en klocka, men det har definitivt förändrats. Idag är det ingen som höjer på ögonbrynen åt att Heidi Klum, Liz Hurley och Salma Hayek bär en Panerai, ett märke som är känt för sina mycket (mycket) robusta klockor. Uppluckringen av traditionellt manligt och kvinnligt har skett även i klockvärlden.

Det är något med fyrkantiga/rektangulära klockor som gör dem neutrala. Cartiers ”Tank” brukar kallas den ultimata unisexklockan. Den lanserades 1917 och har sedan dess älskats av både män och kvinnor. Den kommer ständigt i nya versioner. Här modellen ”Tank Francaise”.

– Jag tror att både män och kvinnor är trötta på att deras klockval skall definieras efter kön. En snygg klocka är en snygg klocka och idag känns indelningen i herrrespektive damur en smula förlegat. En kvinna kan med fördel bära en klassisk sportklocka och en man (särskilt någon med smalare handleder likt jag själv) passar ofta utmärkt i mindre dressklockor. Jag tror att framtiden kommer handla om unisexklockor i flera storlekar, säger Andreas Weinås, klock- och stilredaktör för King Magazine.

När Steve McQueen, King of Cool, bar den fyrkantiga kronografen ”Monaco” från Heuer (idag TAG Heuer) i filmen Le Mans från 1971, blev den en symbol för stil. För mannen. I dag bär kvinnor den också (inklusive skribenten till denna artikel).

Sport-chic och unisex skriver Zenith om sin Defy Classic Skeleton Fusalp.

Fler och fler klockmärken presenterar nu också sina klockor efter storlek. Som vanligt verkar det vara generation Z som driver på utvecklingen mot något nytt. Det här är en generation som inte gillar klassificeringar som har med kön att göra. Och klockvärlden lyssnar: I ett pressmeddelande säger Zeniths VD Julien Tornare: ”Vi kommer inte längre att använda termer som herrur, damur eller ens unisex när vi refererar till våra klockor. Vi kommer att visa våra kollektioner med hänvisning till existerande storlekar. Kön är inte längre nödvändigt som en förklaring till vad vi väljer”.

En fråga kvarstår. Den där om smycke- klockor. Ovan nämnda Harry Styles i egenskap av stilikon kommer kanske att bära en, men kommer vi även att se en gentlemannatyp à la George Clooney bära, säg, Breguets Queen of Naples (den klocka som inspirerad av drottning av Neapels klocka)?

Oklart. Men män verkar i alla fall gilla diamanter.

– Även om stensatta klockor har tillhört damkollektionerna i huvudsak så ser vi ett allt större intresse för detta även bland män. Modeller som Rolex Rainbow Daytona (prydd med diamanter i regnbågens alla färger) är kanske den hetaste klockan på marknaden idag. För tio år sedan såg man på den med helt andra ögon, säger Andreas Weinås.

– Men visst, det finns nog en viss ängslighet hos män när det gäller damur. 

Heidi Klum, Liz Hurley, Salma Hayek – alla tre är de ”Paneristas”, det vill säga en person som älskar det italienska klockmärket Panerai som är känt för sina robusta klockor. Man kan misstänka att det röda armbandet är en flirt riktad mot kvinnor.

Parklocka! Tissot PRX finns i två olika storlekar.

Bulgari Otto Finissimo är väl att anse som en typiskt manlig klocka men den blir mer och mer populär bland kvinnor tack vare sin slimmade design.