Nu fick både stiftelsen och garantiföreningen rycka in. Stiftelsen tog på sig utgifter för tryckningskostnader och resebidrag. Garantiföreningen, som i huvudsak bidragit med stipendier till lärare och studenter, räddade Casa Academica, som var viktigt för Hanken, från konkurs 1981 genom att köpa en tredjedel av aktierna i bolaget av Svenska Handelshögskolans studentkårs understödsförening. Några år senare kunde understödsföreningen köpa tillbaka aktierna. Under 1980-talet inträffade också en högkonjunktur. Då ökade de statliga anslagen väsentligt, och högskolan kunde grunda ett internationellt institut, inrätta nya tjänster, anställa tillfällig personal och skaffa ny teknisk utrustning. I statsrådets plan för utvecklingen av högskolorna 1988–1991 ingick ett principbeslut om att öka den finansiella autonomin för landets högskolor och universitet. De skulle också få rätt att fördela sina pengar på ett mera resultatorienterat sätt. På 1980-talet bestod den externa finansieringen av donationer, så kallad samfinansierad verksamhet, till exempel forskningsbidrag från Finlands Akademi och Tekes, och avgiftsbelagd verksamhet, som företagsledarutbildning. Inte heller Hanken gick omärkt ur den allvarliga lågkonjunktur som drabbade landet i början av 1990-talet. Trots recessionen startade renoveringen av fastigheten vid Arkadiagatan i mitten av decenniet. Den resulterade i ett överraskande stort budgetunderskott 1997. Den här gången löste Hanken problemet internt. Personalen avstod från en del av semesterpremierna och de lediga tjänster som fanns besattes inte. Ledningen gick in för att snabbt sanera och omstrukturera verksamheten.
30