Kyrkklockorna kallar

Klockare och klockarinsitutionen kom till redan på medeltiden. Historien kring klockringningen är lång och omskriven. Det är också därför vi kan se olika traditioner i våra kyrkor.

Text: Claes-Olof Mattsson, kyrkogårdsföreståndare

I och med kristnandet infördes kyrkklockor och klockringning i vårt land. Under den katolska tiden reglerades det av katolska kyrkan, men i och med reformationen och ”förstatligandet” av kyrkan kom klockringningen att regleras av Svea rikes lag. Klockare och klockarinsitutionen kom till redan på medeltiden med avskaffades år 1947 då de flesta klockstaplar hade fått elektrisk ringning.

Trefaldig klockringning Trefaldig klockringning inför högmässan är omskriven sedan senmedeltiden och det var vanligt att första ringningen skedde två timmar innan högmässan, andra ringningen en timma innan och sammanringningen (compulsare) precis i inledningen av högmässan. Man varierade i vilka klockor man ringde i de olika ringningarna oftast med den stora klockan först och den lilla sedan. Hade kyrkan bara en klocka kunde man variera med så kallad ”kläpping”, det vill säga att man slår kläppen mot en stillasittande klocka. Under tidens gång luckrades bestämmelserna upp och tiderna mellan ringningarna blev kortare, ibland så korta som 15 minuter. Därav de olika traditioner vi ser i våra kyrkor. I Habo kyrka ringer vi fortfarande på samma sätt som i alla fall så långt tillbaks som 1950-talet. Helgmålsringning Helgmålsringning fanns med i de medeltida klockarestadgorna och vid 1609 års riksdag fastställdes att: ”Helgsmål skall ringas alla helgaftontider, när klockan är 5 slagen.” Lokala traditioner vid den tiden var att ju större och viktigare helg, desto tidigare helgmålsringning, och ju längre tid ringde man i klockorna, ibland flera timmar. Under den katolska medeltiden var antalet helger betydlig fler och år 1741 förbjöds i lag att ringa till helgsmål aftnarna till de avskaffade helgerna.

Själaringning och tacksägelseringning Det finns två typer av ringningar efter ett dödsfall: tacksägelseringning och själaringning. I äldre tider var själaringningen vanlig och den skedde samma dag som dödsfallet eller tidigast dagen efter. Under 1800-talet avtog själaringningarna och tacksägelseringningen tog över. I år 1942 års kyrkohandbok fanns anvisningen ”en kort stunds klockringning” vid meddelande om en medlems dödsfall och i 1986 års kyrkohandbok flyttade tacksägelseringningen in i förbönen.

Tacksägelseringning för rikets prominenta personer har gamla anor. Efter Gustav Vasas död ringde man i rikets alla kyrkklockor en timma varje dag i tio dagar, efter Gustav II Adolfs död 6 november år 1632 ringde man på samma sätt fast då i hela 365 dagar!

Lokala traditioner Klockringningens traditioner höll på att dö ut under det tidiga 1900-talet, men i och med att Sveriges Radio började sända helgmålsbön med klockringning i mitten av 1920-talet har traditionerna kring klockringningen kommit tillbaka. På sina håll har till exempel traditionen med själaringning återinförts. Källor: ”Klockringningssederna förr och nu” av Arne Lundgren.

Kyrka Antal klockor: 1:a ringning 2:a ringning Sammanringning Tacksägelse Vardagar

Habo kyrka 3 Mellanklockan 30 min före gtj Mellanklockan 15 min före gtj Alla klockor Mellanklockan 08:00 och 18:00

S:t Johannes 1 Nej Gustav Adolf 2 1 tim före gtj båda klockorna

Brandstorp 2 1 tim för gtj båda klockorna Nej 30 minuter före gtj, båda klockorna nej Enda klockan Enda klockan nej Båda klockorna Stora klockan 08:00 och 18:00

Båda klockorna Stora klockan 16:00 lördagar

Fiskebäck 1 Nej Nej Enda klockan Enda klockan nej