Det kan sägas att det finns två huvud typer: den redan nämnda västsamiska och den östsamiska, som mer liknar övriga finska knivar. Vi tittar först på den västra varianten: Material mässigt är den lika med de svenska, men mönstringen gravyren är helt annorlunda. Slidan har ofta en sågtandat/ blixtmönstring, eller är helt föreställande dvs. same, akja kåta eller renar i figurerna, för övrigt vanligt även i Sverige före 1940. Knivarna är inte som i Sverige, stilfulla med fin gravyr, utan mer robusta bruksknivar, knivar att an vända i den dagliga livet, samtidigt har jag en känsla att finska samer har varit och är mer noga med bladet och dess kvalitet i sina knivar än de svenska kusinerna. Den andra typen, östsamiska eller koltsamiska kniven är litet annorlunda, skaftet är tämligen lika med andra, hom, masur och näver eller läder som mellanlägg. Slidan där emot är nästan alltid av kraftigt läder med bautat mönster i fristående formation. Det finns en speciell knivtyp i Finland, som kan räknas till den östsamiska, den kallas LEUKU och är vanligtvis något större än vanligt kniv ca. 25-35 cm lång, i den är det bladformen som skiljer de från övriga sameknivar.
24
Den är något bredare vid spetsvängen än vid skaftet, vilket medför att tyngdpunk ten ligger långt ute på bladet, så att kniven är ffamtung och därmed väl anpassat till att hugga med, även den trubbiga spetsen och konkava eggslipningen gör kniven starkt och tåligt i grövre arbeten. Knivmodellen har blivit väldigt populär hos finska jägare just på grund av dessa egenskaper, men dock i något mindre storlek. LEUKUS skaft är rak, samisk, något avsmalnande mot bladet och avslutas med den för sameknivar så typiska liksidiga ”flänsen”. Slidan, av läder är så lång att hela kniven ligger väl skyddat i den, det är bara skafttoppen som sticker fram så pass mycket att man kan greppa i den. Remupphänget av same typ kompletterar helheten. Samerna har ofta två eller tre knivar hängandes i sin speciella breda läderbälten och den tredje minstingen använder man bl a. vid kalv märkningen, dvs, öronmärk ningen av dem. Nutida tillverkare för Leukun av kvalitet är bland andra Petteri Laiti, Utsjoki och Veikko Hakkarainen i Otava norr om Rovaniemi, även knivfabrikerna Järvenpää och Marttiini har Leukun i sin produktion. Ytterligare en detalj bör nämnas om Leukun, den har sällan några holkar i skaften, där emot mönster och/eller beslag av gjuten tenn, be skrivningen gäller inte för fabriksknivar vilka har holk
vid bladet och tunn platta, eller hoilk i skaft-toppen. Rovaniemi, den andra stora knivorten i Finland, hyser utöver Marttiinis knivfabrik även ett mindre företag, LAURI tuotteet, och deras produktion är helt baserat på de samiska, dock något förfinskat form. Grundaren, Johannes Lauris, inflyttat från Kauhava och för övrigt kusin till Iisakki Järvenpää, böljade knivtillverkningen där 1924, just med inriktning att an vända samiska idéer och material i sina knivar.