KNIVMAKAREN NR 2 2009
Liten lathund för knivmakare: Här är en liten lathund för knivmakare beträffande några
material som använts i knivsammanhang: 1) Om du exempelvis köper nedanstående CITES A-listade material i Sverige eller i ett annat EU-land skall säljaren kunna uppvisa ett CITES-intyg. Samma sak gäller om du själv säljer en kniv med dessa material till ett sådant land; du skall då ha ett CITES-intyg från Jordbruksverket: • • • • • • • • • •
Elfenben från indisk eller afrikansk elefant Tand eller ben från val, t.ex. kaskelott eller narval Noshörningshorn Klo eller andra delar från tiger, leopard, jaguar, lo, asiatiskt lejon, puma Klo eller andra delar från brunbjörn eller grizzly Sköldpaddsskal från havssköldpadda m.fl. sköldpaddsarter Krokodil- eller alligatordelar Skinn från boaorm eller pytonorm Horn från vissa angivna antiloper och gaseller Riopalisander
Om ditt materialköp enligt 1) ovan eller din knivförsäljning involverar ett land utanför EU, t.ex. vid köp av valtand i Norge, skall du ha såväl CITES-Importtillstånd som Exporttillstånd.
2) Om du exempelvis köper nedanstående CITES B- eller C-listade material i Sverige eller annat EU-land eller säljer en kniv med dessa material till ett sådant land skall du kunna visa att du kommit åt varorna på lagligt sätt genom att förevisa ett specificerat kvitto. • • • • • • •
Bete från valross (B) Tand från flodhäst (B) Horn från vissa angivna antiloper och gaseller (B) Hondurasmahogny (B) Kubamahogny (B) Honduraspalisander (C) Cocobolo (C)
Om ditt materialköp enligt 2) ovan eller din knivförsäljning involverar ett land utanför EU, skall du ha såväl CITESImporttillstånd som Exporttillstånd för B-listade produkter. För C-listade produkter CITES-Exporttillstånd och en Importanmälan. Med andra ord: sälj en kniv med delar av valrossbete till USA och du får en hel del administrativt arbete. Vad gäller myskoxe är situationen lite annorlunda: arten är ej CITES-listad, men är ändå skyddad i Sverige och EU, vilket innebär att svenska myskoxar tillhör staten. Därför bör en säljare kunna visa att en bit pannben är lagligt åtkommet i ursprungslandet. (Källa: Naturvårdsverket)
Några särskilda påpekanden • Mammut är ju en helt utdöd art, sedan de sista nordsibiriska exemplaren gick ur tiden för 4-5000 år sedan. Det finns därför inga lagliga hinder för att köpa, sälja eller använda mammutdelar. En varning kan dock var på sin plats vid försäljning eller transport över gränser: vit mammutbete kan vara svår att skilja från elfenben från elefant för en ickeexpert och utan dokumentation kan en dispyt med tullmyndigheter bli både kostsam och obehaglig. • Äldre prydnadsföremål eller musikinstrument av A-listade material som alltså är bearbetade och som kan visas ha förts in eller förvärvats i Sverige före 1947 får utan hinder köpas och säljas. Det skall alltid kunna styrkas att införseln/förvärvet har skett före 3 mars 1947. Men vidarebearbetning upphäver detta tillstånd; man kan alltså inte göra mellanlägg av gamla snidade elefantbetar eller pianotangenter av elfenben utan att vid försäljning omfattas av nu gällande lagstiftning. • Ibland ser man beteckningen ”fossil...” vid beskrivningen av använt material. Eftersom fossila material är förstenade eller förkolade så är det inte troligt att detta är en korrekt beteckning. Troligen rör det sig i stället om rimligt gammal och lagom gulnad bete eller dylikt. Användandet av material från utrotningshotade djur omfattas av samma regelverk, vare sig det är färskt, gammalt eller fossilt. Det anses att själva handeln med sådant material, oavsett ålder, påverkar efterfrågebilden för detta. • Jordbruksverkets tolkning av begreppet kommersiella aktiviteter innebär att utställning av tävlingsknivar utan entréavgift inte är att betrakta som en sådan - syftet med
30
utställningen är att visa publiken de olika tävlingsbidragen, inte att sälja knivarna. • Beträffande rättstillämpningen är det värt att notera att de rättsfall som man kan följa inom det här området berör sådant som ligger vid sidan av vår verksamhet och handlar då mest om köp eller försäljning av t.ex. uppstoppade järvar, brunbjörnar eller rovfåglar, levande papegojor, sköldpaddor eller ormar m.m. Straffen ligger mellan 30-60 dagsböter. Det kan däremot vara värt att känna till att Tullverket bland sina beslag noterar elefantbetar, elfenbensfigurer, valrossbetar, valtänder, flodhästtand och knivfodral i ormskinn som resenärer försökt föra in utan tillstånd. I Sverige är det som nämnts Jordbruksverket i Jönköping som är den myndighet som har kompetensen inom CITES-området och som står för kontrollen av tillämpningen. Det är också de som utfärdar de olika CITES-dokumenten. Kostnaden för ett CITES-intyg är SEK 350 och för ett Importtillstånd SEK 400. Vad som behandlats härovan gäller enbart de juridiska aspekterna på handel med och användande av material från utrotningshotade arter. En helt annan fråga är den etisk/moraliska aspekten av detta. Ett flertal av de material som angivits härovan har använts av knivmakare på grund av sina attraktiva egenskaper: de ger effekter, de ger lyster, de höjer skönhetsvärdet på kniven. Vi tror att det finns åtskilliga sådana bitar i materiallådor runt om i landet. Det är upp till varje enskild knivmakare att ta ställning till om han eller hon i framtiden vill medverka i en handel som i sin förlängning kan leda till att arter försvinner från vår planet.