10 – GOD TID
9/2014
Förmaksflimmer en vanlig sjukdom Jag har stämt träff för en intervju med specialläkaren Hannu Parikka på Helsingfors universitetscentralsjukhus (HUCS) i Mejlans, närmare bestämt på hjärtundersökningsavdelningen. Han är en smula försenad men orsaken till detta är definitivt acceptabel i denna omgivning. Han har nämligen utfört ett ingrepp, en så kallad katetrisering, i hjärtat på en patient med förmaksflimmer. – Ungefär hälften av våra patien ter är akutfall, och resten kommer hit på avtalade tider, berättar Parik ka. Som namnet säger är vår avdel ning specialiserad på att undersö ka och diagnostisera hjärtproblem, men vi gör också dessa katetrise ringar, bland annat för att elimine ra cellgrupper som genererar felak tiga rytmsignaler i hjärtat och för att utvidga trånga kranskärl. För ingreppen används en fjärrstyrd kateter som vanligen förs in i en ven i ljumsken och styrs därifrån upp till hjärtat. Ungefär hälften av avdelningens patienter lider av rytmstörningar i hjärtat. En första attack av hjärt flimmer kan upplevas som mycket skrämmande, och många patien ter kommer därför med ambulans direkt till akuten. Om symptomen är lindrigare tar man kanske hellre omvägen via den lokala hälsocentra
len, som skriver ut en remiss för nog grannare undersökningar på sjukhu set. Totalt sett kommer 90 procent av förstagångsfallen i regionen förr eller senare till Parikkas avdelning. Förmaksflimmer är förresten ett
relativt sentida namn på sjukdo men. Ännu i början av 1900-talet var benämningen ”delirium cor dis”, det vill säga hjärtförvirring – en nog så uttrycksfull beskrivning av åkomman! – Reglerna för vilken behand ling som skall sättas in mot rytmstörningen är ganska kom plicerade, konstaterar Parikka. De beror bland annat på patientens all mäntillstånd och hans eller hennes andra sjukdomar och på sympto mens svårighetsgrad. En engångs attack av hjärtflimmer behandlas med andra metoder än en mer eller mindre kronisk sjukdom.
Hannu Parikka, specialläkare på hjärtundersökningsavdelningen vid Helsingfors universitetscentralsjukhus (HUCS) i Mejlans.
Förmaksflimret som sådant är egentligen inte livshotande, men risken för blodproppar som går från hjärtat upp till hjärnan är relativt stor. Man sätter därför gär na in blodförtunnande mediciner, samtidigt som man behandlar själ va rytmstörningen. En viktig tids gräns går vid 48 timmar efter det att attacken börjat. Om flimret då fort farande kvarstår, trots de akutåtgär der som eventuellt vidtagits, sätter man in behandling med läkemedel. Efter fyra veckor gör man sedan en elbehandling under narkos.
Hannu Parikka har märkt att många
människor är rädda för elstöten genom bröstkorgen, trots sövning en. Faktum är dock att behandling en är både effektiv och ofarlig, och den efterlämnar inga muskelsmär tor eller andra följder. Under hela vår diskussion har Parikka uppvisat en lugn och sympatisk auktoritet, som säkert är självklar för en person som fungerat som utbildad kar diolog under årtionden. Han vill gärna ännu rätta till en missupp fattning som jag själv också stött
på i bekantskapskretsen, nämli gen att förmaksflimmer kan rät tas till med en pacemaker. Den apparaten används däremot för att avhjälpa ett annat problem: ett hjärta som slår alltför lång samt. Till sist påminner han om att förmaksflimmer ofta utlöses av något annat fenomen, till exempel stress. Det kan vara skäl att ta detta ad notam också för oss pensionä rer, som ibland har en tendens att ”håsa” i onödan! Text och foto KURT NORDMAN
Förmaksflimmer – en elektrisk storm i hjärtat Förmaksflimmer är den vanligaste rytmstörningen i hjärtat. Tillståndet gör att hjärtat slår oregelbundet och ofta också att pulsen blir snabbare än normalt. Slagrytmen styrs av elektriska signaler inom hjärtat, och det är när dessa kommit i oordning som störningen uppstår. Hjärtats förmak och kamrar arbetar då med sämre koordinering, och blodet pumpas runt i kroppen mindre effektivt. Symptomen på förmaksflimmer är mycket individuella och varie rande, och kan förutom oregel bunden rytm även ge sig till känna som ångest, svindel, trötthet eller nedsatt prestationsförmåga. Som liga personer har kraftiga symptom, men rytmstörningen kan också vara helt symptomfri. Anfallen kan vara separata händelser eller uppträda mer eller mindre kontinuerligt. Åldern är den viktigaste faktorn som ökar risken för sjukdomen: upp till tio procent av de personer som fyllt 75 år lider av förmaksflimmer. Andra faktorer som höjer risken är förhöjt blodtryck, hjärtsvikt, krans kärlssjukdom och andra hjärtpro blem, diabetes, övervikt, sömnapné och störningar i sköldkörtelns funk tion. Också en annars frisk person kan få förmaksflimmer, men sjuk domen är ovanlig under 50 års ålder. Förmaksflimmer ökar risken för blodpropp Obehandlat förmaksflimmer ökar risken för stroke (hjärninfarkt, slag
anfall) och kan orsaka hjärtsvikt. Detta beror på att blodet ström mar sämre genom kroppen och tid vis står stilla i hjärtats förmak, var vid blodproppar kan uppstå. Diagnosen av sjukdomen grun dar sig på en allmän kroppsunder sökning, en patientintervju och en EKG-mätning. Den sistnämnda bör gärna genomföras under pågå ende rytmstörning. Vid behov tar man också laboratorieprov och lungröntgen samt undersöker hjär tat med ultraljud. Ibland behövs också en EKG-kurva som visar hur hjärtat reagerar vid ansträngning av kroppen, samt andra noggrannare hjärtundersökningar. Behandlingen beror på symptomens svårighetsgrad Förutom symptomens inverkan på patientens dagliga liv beaktar man även hans eller hennes övriga sjuk domar. Behandlingen bör omfatta såväl dessa som övriga faktorer som ökar risken för rytmstörningar. En stor del av patienterna behö
ver livet ut antikoagulationsbehand ling, dvs. blodförtunnande läkeme del. Dessa mediciner minskar risken för att blodproppar uppstår. Det finns två behandlings linjer för själva rytmstörningen. Den första kallas rytmkontroll och den går ut på att återställa normal hjärtrytm. Den användes ofta om patienten haft sina besvär – som kan vara nog så svåra – endast en kort tid. Det första symptomgi vande anfallet av förmaksflimmer behandlas i allmänhet på sjukhus just enligt denna linje, antingen genom s.k. elkonvertering eller med läkemedel. Den förstnämnda termen innebär att man blir sövd och får en elstöt genom bröstkor gen, vilket normaliserar hjärtryt men, åtminstone för en tid. Den andra behandlingslinjen är pulskontroll, vilket innebär att man har kvar sitt flimmer men hjärtat bromsas med läkemedel så att det inte slår så fort. Denna behandling kan tillgripas om elkonverteringen inte ger bestående effekt – förmaks
flimmer har nämligen en benägen het att komma tillbaka. Läkaren väljer lämplig medicin med hän syn till patientens allmänna till stånd och risken för biverkningar. Man besluter om behandlings linjen individuellt för varje patient. Om förmaksflimret inte reagerar på läkemedelsbehandling och ger mycket symtom, kan man i vissa fall göra en s.k. kateterablation. Det är här fråga om ett ingrepp, genom vilket man eliminerar de cellgrup per i hjärtat som genom sin felfunk tion gett upphov till rytmstörning en. Operativ behandling kommer på fråga snarast i samband med annan hjärtkirurgi. Informationskällor Denna artikel är i huvudsak baserad på Suomalainen Lääkäriseura Duo decims vårdguide, som finns som databas på internet under samlings rubriken Käypä hoito (på svenska God medicinsk praxis, www.kaypahoito.fi/web/svenska). För varje hälsoproblem som tas upp ges en
vårdrekommendation till ledning för läkarna själva, och dessutom en kortare parallell text avsedd för patienterna. För Duodecim-guidens patient version gällande förmaksflimmer (uppdaterad 2014) svarar redaktör Kirsi Tarnanen samt specialläkarna Pekka Raatikainen och Marja Puurunen. Den ursprungliga översätt ningen till svenska är bekostad och granskad av Finska Läkaresällskapet. © 2014 Suomalainen Lääkäri seura Duodecim För God Tid har patientguiden bearbetats av Kurt Nordman. Även denna version är godkänd av chef redaktören för Käypä hoito, med. dr. Jorma Komulainen. Ansvarsbegränsning God medicinsk praxis-rekommen dationerna är koncisa samman drag, som omfattar diagnostik och behandling av bestämda sjukdo mar. Texterna är utformade av de bästa experterna på varje område De ersätter inte den egna läkarens eller annan hälsovårdspersonals bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då vårdbeslut fattas.