40 GOD TID
5/2015
Begravningsentreprenören som blev författare Att Svenska litteratursällskapet prisbelönar en författardebutant är sällsynt. När Benita Backas-Andersson tog emot sitt pris på den solenna Runebergsfesten i Helsingfors universitets solennitetssal var det många som höjde på ögonbrynen samtidigt som intresset för den prisbelönade boken aktualiserades. Kort sagt! Benita är begravningsentreprenören som blev författare till en bok med ett ytterst angeläget tema om ett barns utsatthet med ljuset som segrar. Vi träffar Benita i hennes hem i Tervik i Pernå. Här har hon och hennes man Leif funnit själens ro i ett hus som är som gjort för dem med rum både för arbete och för avkoppling. Inom kort kommer Benita också att flytta sitt blomsterbinderi till gårdsbyggnaden i det nya hemmet. Benitas liv är som en saga. En saga som kunde ha slutat hur som helst men i hennes fall kan man säga ”slutet gott allting gott”. Under en tioårsperiod var Benita begravningsentreprenör i Lovisa på Begravningsbyrå Lindqvist som hon hade övertagit. Att hon blev det beror på, som hon skriver i sin prisbelönta bok När rädslan vilar att hon upplevde frid vid sin fars dödsbädd, ingen rädsla. Hon trivdes med sitt arbete och gärna hade hon fortsatt som begravningsentreprenör om hon inte haft den ständig värk efter att ha drabbats av Borrelia. Först var symptomen förvillande lika förkylningssymptom. Det uppenbarade sig en röd fläck på foten där hon hade blivit biten. Fläcken var rund och växte
i storlek. Sjukdomen förvärrades under flera år, med förlamningar i ansiktet, svindel, kramp och värk i lederna. Ibland påverkades talförmågan. Att hon inte fick vård i tid berodde på den mänskliga faktorn. Symptomen förvärrades. Den hårda medicineringen hade tråkiga biverkningar. Att vara begravningsentreprenör betyder också ett ständigt lyftande. Detta blev för tungt. Trots goda medhjälpare beslöt hon att sälja begravningsbyrån efter nio år och därmed fick hon för första gången på länge tid för egna tankar. Tankar som gick till barndomen i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet.
”Det finns en mening med allt.”
Hon var enda barnet i ett jordbru-
karhem med djurhållning. Föräldrarna ”tyckte inte om varandra”. Hennes far hade förfallit till alkoholism bottnande i traumatiska upplevelser från vinter- och fortsättningskrigets fasor vid fronten där han kämpade i de yttersta linjerna. Han hade också blivit sårad, fått en granatskärva i benet. Hennes mor hade det inte lätt. I sitt bagage bar hon på hemligheter som plågade henne. Benita som kallar sig för Milia i boken utnyttjades som en sköld mellan föräldrarna samtidigt som de lät sina frustrationer gå
ut över sitt enda magra och frusna barn som ofta hade ont i magen. Plötsligt spelades barndomen upp som filmsekvenser. Det var en film med mycket smärta och mardrömsliknande scener men också vackra bilder om ljus i tunneln och skyddsänglar. Benita insåg att hon måste bear-
beta sin barndom och att för detta behövdes professionell hjälp. Hon vände sig till Melita Tulikoura som är diplomerad symbolterapeut och diplomerad samtalsterapeut i psykosyntes. Benita öppnade sig och kunde med Melitas hjälp bearbeta det svåra. Melita uppmanade henne att skriva i terapeutiskt syfte. Benita skrev spontant som tankarna kom. Det blev många häften med ett flöde av ofriserade ord. Hon insåg behovet av professionell vägledning i skrivklådan. Det var nu hennes andra mentor Åsa Stenvall-Albjerg kom in i bilden. Benita anmälde sig till en av hennes skrivarkurser vid Axell på G 18 i Helsingfors där hon fick
Benita Backas-Andersson är glad
över att boken blev skriven och hoppas att den kan vara till nytta för läsarna. Ingen bitterhet finns i
Ljust i mörkt ”Det som kväver en människa är
inte att hamna under vattnet, utan att bli kvar där.” Citatet ur Benita BackasAnderssons bok När rädslan vilar är som ett mantra. Gång på gång återkommer hon till detta om att ljuset finns i mörkret. Det var hennes mentorer Meli ta Tulikoura och Åsa StenvallAlbjerg som uppmuntrade Benita att klä sin barndom under sent 1950-tal och tidigt 1960-tal i ord. Många hade dukat under men Benita klarade sig för att hon lyckades simma till ytan. När rädslan vilar är en tunn bok
med komprimerad text ur ett barns perspektiv. Det är korta meningar som likt Olof Lagercrantz teser ger rum för läsarens egna tankar och reflektioner. Texten bärs upp av dikter och symboliserande fotografier. Ord, dikt och bild ger en tredimensionell upplevelse. Bokens pärm, en hundloka mot en grå vägg, är även den symbolisk associerande till Karin Hellmans diktsamling Hund loka. På bakre pärmen en bild av barnet Milia, Benitas alter ego, med händerna utsträckta på en grå filt. Benita har länge funderat på att
Benita Backas-Andersson i sin skrivarlya.
hjälp och uppmuntran. Deltagarna kommenterade varandras texter. Det började klarna för Benita att hon skulle skriva om upplevelserna ur barnets synvinkel. Så föddes boken När rädslan vilar. I oktober 2014 var det bokutgivningsdags i Lovisa. Sture Enberg som är legitimerad psykolog skrev en lysande och väl underbyggd recension i Östra Nyland. Bokhandlarna och biblioteken blev intresserade. Kort därefter fick Benita ett mejl från Svenska litteratursällskapet som önskade köpa fyra exemplar av boken. I januari detta år fick hon en inbjudan till Svenska litteratursällskapets Runebergsfest den 5 februari i Helsingfors med ett följebrev om att hon kommer att tilldelas ett pris ur Harald och Jenny Neovius fond med ett tillägg om att detta tillsvidare är hemligt. Benita minns att hon var som fallen från skyarna. Nu gällde det att förbereda sig och att skaffa sig en lång klänning eftersom festdräkt var påbjuden. – Det var som en dröm, sammanfattar Benita.
skriva, i första hand i terapeutiskt syfte om sin barndom. Men under ett hektiskt liv blev det inte möjligt
innan hon på grund av en aggressiv borrelia var tvungen att hoppa av ekorrhjulet. Det var så boken kom till efter att hon hade gått på en skrivarkurs för Åsa Stenvall-Albjerg. Därmed har Benita också skrivit historia eftersom knappast någon på Åsas skrivarkurser har blivit prisbelönad av Svenska litteratursällskapet och allra minst för ett debutverk. Boken inleds med en skildring av ”en höstkväll i ladugården” där flickan Milia hittar sin mamma ”sönderslagen i dyngrännan”. Livet slår hårt! Trösten för flickan finns i värmen hos grannarna som vet men inte vill blanda sig i. Milia är på barns vis lojal mot sina föräldrar som projicerar sina frustrationer på barnet. Under läsningens går osökt paralleller till fallet Eerika där myndigheterna stod handfallna. Ställvis är texten så smärtsam att man inte klarar av att läsa den. Men man måste för att konstatera att i det mörkaste mörka finns ljus och hopp. I det avslutande kapitlet sitter Milia förs vid sin fars och sedan vid sin mors dödsbädd. Även där finns ljuset. Benita skriver osentimentalt. Som
vuxen har hon försonat sig med barndomen. Hon inser varför hen-
boken som är en ljusfylld berättelse om en svår barndom. Benita hoppas på att boken kunde ges ut som talbok med ljudeffekter av hennes son som är professionell ljudtekniker. Boken har översatts till finska av Liisa Ryömä som också har översatt böcker av Tove Jansson, Kjell Westö, Anna-Lena Laurén och Ulla-Lena Lundberg. Nu hoppas Benita på att få en förläggare för den finska utgåvan och att boken kunde ges ut i höst. Benita skriver på sitt nästa projekt
som kommer att handla om döden baserad på hennes arbete som begravningsentreprenör. Hon vill avdramatisera det enda som är säkert i vårt liv och som förr eller senare drabbar oss alla. Vad blev det av barnet Milia som
är Benitas alter ego är en fråga man ställer sig osökt efter att ha läst När rädslan vilar. Benita gifte sig som 18-åring. Två barn såg världens ljus. Föräldrarna bodde kvar i ”det stora huset”. Benitas mor ingick ett nytt äktenskap. Hennes far stannade kvar i huset. Benita säger att ”det finns en mening med allt” och allt har också ordnat sig till det bästa. Text och foto BENITA AHLNÄS
BOKHYLLAN nes far har blivit alkoholist och varför hennes mor ständigt retar upp sin man till närapå vansinne. ”Alkohol och nikotin förstör kroppen. Krig och ångest förstör själen”. I slutorden skriver Benita att avsikten med boken är att kunna vara andra till hjälp med att berätta om ångesten och mardrömmarna hos den lilla flickan som längtade efter trygghet och värme. Men också om glädjen och om skönheten i naturen. En berörande bok! Att Svenska litte-
ratursällskapet valde att prisbelöna När rädslan vilar var ett gott val. I skrivande stund är boken ute i en fjärde upplaga. BENITA AHLNÄS