Issuu

16 GOD TID

8/2015

Här går det under! Lilla Teatern 75 år Lillan har en särskild plats i vår teatervärld – trotsig, uppkäftig, glad, angelägen, en ettrig Lilla My. I år fyller hon 75. Lördagen den 1 oktober firades jubileet med en Claes Andersson-konsert, En morgon vid havet, komponerad av Maija Kaunismaa. Samtidigt lanserades Caterina Stenius 490 sidor digra berättelse om Lilla Teatern 1940–2015, Här går det under! Caterina Stenius står för en gedigen kulturgärning med sin historik över Lillans 75 år, Här går det under!

Jutta Zilliacus minns ”en härlig tid” då hon spelade med i maken Benedicts Bez-revyer och många andra pjäser. – Hjärtat är kvar på Kaserngatan, säger hon.

Claes Andersson fick hedersnamnet ”gudfader för Lillan” vid jublieums konserten En morgon vid havet.

Kulturfondsdirektören Leif Jakobsson minns när han första gången upplevde Lilla Teatern på Kaserngatan. För en oskuldsfull sextonåring tedde sig Bengt Ahlfors pjäs Kropp ”en aning vågad”.

En stolt Asko Sarkola hälsar publiken välkommen i aulan, han är den som längst varit Lillanchef och sedan 2004 som Stadsteaterchef också nu basar över där inlemmade Lillan. I publiken vimlar det av bekanta ansikten som under decennier betraktat Lilla Teatern som något av ett andra hem. Oscar och Eja Tengström byggde upp sin teater i krigets skugga, till en början i Nykterhetslogen Balders hus. 1949 fick teatern sitt hem i den lilla lokalen på Handelsgillets innergård vid Kaserngatan. Revyn blev Lillans varumärke, med Cab Brunila och Gustaf Laurent som främsta revypappor. 1955 började teaterns färgrika, tolv år långa Vivica Bandler-era med Benedict ”Bez” Zilliacus som revysnickare. Vivica Bandlers djärva tag med utländsk avantgarde, två helt inhemska spelår, erövringen av Norden med Tove Janssons Troll i kulisserna och flytten 1962 till Tekniska Föreningens hus vid Georgsgatan gav teatern ett enormt lyft. Las se Pöysti och Birgitta Ulfsson tog över 1967 och fick in Bengt Ahlfors som trogen författare och regissör. Det är med fog man spelar Ahlfors

bästa godbitar i nytt paket under jubileumsåret. Humanistiskt patos Under Asko Sarkolas tid blev tvåspråkighet en ekonomisk livboj. 1998 blev Sarkola chef för Stadsteatern och efter många chefsbyten vid Lillan och allt kärvare ekonomi räddades den anrika teatern genom fusionen 2004. Lilla Teaterns färgrika historia skildras engagerat och medryckande i Här går det under! av musikkritikern, journalisten-författaren Caterina Stenius. Den väl dokumenterade historiken kompletteras med ett fullständigt register över repertoar och gästspel samt över ägare, ledning och personal under Lilla Teaterns sjuttiofem år 1940–2015. På bokens bakpärm konstaterar Stenius: ”Med varierande tydlighet har Lillans profil kännetecknats av ett humanistiskt patos som skyggat för all patetik, vinkat igenkännande åt tillvarons absurditeter och älskat katastrofer. Avgrundsdjup och sorg har mötts med klok eller vass humor.” Text och foto MAJ-BRITT PARO

Vad hade Lilla Teatern varit utan Birgitta Ulfsson? Vem minns inte hennes ryska Madame Marosov och Konstberiderskan, för att bara nämna två odödliga figurer bland otaliga genom flera årtionden.

Tre trogna vänner av Lilla Teatern: Lilga Kovanko, Emelie Enckell och Sue Lemström.

Julstök. Veckorna före jul är inga vanliga veckor hemma hos katten Findus och gubben Pettson. Men mitt under julstädningen skadar Pettson foten. Varken julmat eller gran har de hunnit hämta och Findus enda önskan för julen är att få se julgubben! Inte skulle en vacker snökula vara så illa heller ...

Ingen riktig jul utan Findus och Pettson När julen närmar sig är det dags för julbesök hos Findus och Pettson på Lillklobb i Esbo. Föreställningen Findus och Pettsons jul ges för tionde gången i år. – Den är älskad och efterlängtad, Grannsämja många vill träffa katten Findus – Det här är en varm berättelse och gubben Pettson före jul. Här om goda grannar och söta vänskapas julner, säger Vistämning, beke Löfgrén. säger Vibe Hemma hos ke Löfgrén, gubben och administrahans katt är tiv ledare vid julen helig, Unga Teatern det är ostädat i Esbo. men det råder En jul stod julfrid, inget vi över, men skrik och inga nu har vi lärt skrän. När oss. Barnen vedklabbarna och deras förbrinner i spiäldrar och sen kan puinte minst bliken luta sig mor- och fartillbaka och föräldrar vill vila i stämvarje år upp- Pjäsen bygger på Sven Nordqvists ningen. leva det lugna bok Pettson får julbesök. – Det är julstöket hos också skönt katten Findus och gubben Pettför personalen att få uppleva en son, och det ska de få. gammaldags jul och turvis få vara med på scenen, säger LöfHittar julgubben fram? grén. Julföreställningarna, som Veckorna före jul är inte några ges på svenska och finska, börjar vanliga veckor hemma hos de den 7 november med en finsktvå. Speciellt dan före dan kan språkig föreställning. Den 23 det bli lite bråttom, när de ännu november är det svensk premiska ta sig en tur till butiken, baka är. Samtidigt håller julcaféet öppepparkakor och hämta julgran. pet med jultårta och glögg, julDessutom är Findus orolig, hit- böcker och spel. tar julgubben faktiskt fram till Eftersom personalen också dem i år? måste få dra andan inför jul blir – Inte kommer julgubben till det paus efter den 16 december. katter!, säger Pettson till Findus Den 28 december fortsätter föförskräckelse. reställningarna fram till nyårsOch så händer det – mitt un- afton. der julstädningen – det som inte – Då blir det extra festligt får hända. Pettson halkar och gör med överraskningar av undersig illa i foten. Varken julmat el- bart slag på Klobbskogsvägen 9 ler gran har de hunnit hämta. i Kilo i Esbo, säger Löfgrén. Hur ska det gå? Findus är ledFör dramatisering och regi sen, hans stora önskan är ju att få står Christian Lindroos. Ylva se julgubben. Men när det är som Edlund spelar katten Findus värst, händer något som vänder och Frank Skog gubben Pettson. på eländet. Och det blir kanske Text EVA WÖRLUND jul i alla fall. Foto PETRA LÖNNQVIST