NIC #6: Egenmakt

Page 1

Magasin Nic. #6 sommaren 2010

ISSN 1654-6660

icke-kommersiell skrift om (gatu-)kultur, social ekonomi och livet självt

Allt är på riktigt

Liksom det färdiga trädet finns förborgat i kotten finns ett frö till mänsklig mognad inom varje individ. 'Egenmakt' är en faktor som kan hjälpa oss att förverkliga vår potential. NIC vänder och vrider på den egna makten och finner ämnet lika självklart som mångtydigt.

dited by NIC and Friends.

egen makt i fokus


Glokala Tankesmedjan

Mer prylar. Mer tillväxt. Mer lyckopiller. Behöver vi det? Vad är ett gott liv? Vad innebär ett hållbart samhälle? Egentligen.

Sök nu till höstens kurser ht 2010! Glokala Tankesmedjan Samhällsentreprenör Glokala Medier Allmän kurs med glokal profil Folkrörelser och Förändring Spinneriet - urbankultur och hiphop

distanskurs på halvfart, start hösten 2010

Glokala Tankesmedjan är ett idéforum för engagerade medborgare som söker efter ett nytt sätt att leva, ett nytt sätt att organisera samhället lokalt och globalt. De allra flesta av oss vill att alla människor ska få leva ett bra liv. Med mat på bordet och tak över huvudet. I fred och frihet. I glädje och gemenskap. De allra flesta av oss vill också ta ansvar för vår fantastiska planet. Därför är det lätt att bli frustrerad när man i stället upplever ojämlikhet, kortsiktighet, ansvarslöshet - och maktlöshet. Vi kan inte vänta på att någon annan ska fixa framtiden. Låt oss ta makten över våra liv och återuppfinna demokratin tillsammans med människorna omkring oss! Förändring börjar med en tanke. Att tänka tillsammans med andra ger oss mod och hopp. Att göra något tillsammans är att ta ansvar. Processen • Vi läser och reflekterar tillsammans för att försöka förstå vad som händer i världen. • Vi inspireras av lokala och globala medborgarinitiativ. • Vi undersöker hållbara framtidsstrategier. • Vi deltar i samhällsdebatten genom att skriva insändare och artiklar. • Vi deltar i en dialog med politiker och ideella organisationer. • Vi tar initiativ till tankeväckande aktioner och seminarier. Praktiskt Vi kommunicerar huvudsakligen via en konferens i First Class och har även några fysiska träffar. Kursen formas till stor del av deltagarna. Inga särskilda förkunskaper krävs, men ett öppet sinne och ett bultande hjärta för planeten och dess invånare passar fint. Du behöver ha tillgång till dator och internet. Kurslängd: 1 läsår, halvtidsstudier, distans/internet Kurstid: HT 2010-08-16 – 2010-12-17, VT 2011-01-10 – 2011-06-10 Ansökan: Online via www.glokala.se Antagning: Via intervju alternativt personligt brev CSN: Berättigar till studiemedel Hemsida: www.glokala.se/tankesmedjan Kontaktperson/kursansvarig: Gunilla Andersson, tel. 040-642 47 14, e-post: gunilla@glokala.se


red apropå egenmakt 'Egenmakt' används nästan uteslutande som ett positivt begrepp. Men makt är ju ett neutralt begrepp, och eftersom makten kan användas till både positivt och negativt borde därför detsamma gälla egenmakt. Vad makten ska användas till när man väl fått den diskuteras sällan; det förutsätts bara att den inte används till att förtrycka andra. Och att det kan spåra ur fullständigt när man säger sig företräda ”folkets intressen” finns det gott om exempel på. Kommunistregimen i Kina är ett aktuellt exempel. Dock – när det fungerar som bäst, och det är väl det som förespråkarna förutsätter, leder ökat inflytande över sin livssituation till en positiv personlig utvecklingsprocess. Vera Billing säger i en intervju en viktig sak som jag tror man kan generalisera; nämligen att så länge vi mår dåligt är vi egoistiska, då krymper vår värld och vi orkar bara bry oss om oss själva – om ens det. Men när vi mår bra, när vi kommer till vår rätt, då vänds kraften utåt och vi vill hjälpa andra att växa. Kanske är det just det som det positivt laddade ordet egenmakt handlar om; att hjälpa människor att hitta rätt sammanhang och förutsättningar för att växa. Då bildas en positiv spiral där alla så småningom hjälper istället för stjälper varandra. På så sätt kan hela samhället blomstra. Stefan Karlsson, huvudredaktör

u t giv a r e Hå ka n L a r s s o n Publik entreprenör och en av två rektorer på Glokala folkhögskolan. hakan@glokala.se r e d a k ti o n St e f a n K a r l s s o n Redaktör och huvudskribent. Författare till boken Garanterat aktiverad. stefan@sofielund.org He n r i k E k l u n d h Pa g l e r t Biträdande redaktör och formgivare. Har gett ut fotoboken Ögonblick från ett Möllevången i förvandling på eget förlag. info@eklundhpaglert.se L i v Z e t t e r l i n g NICs projektledare och formansvarig för CFUK Gallery. Brinner för urbankonst och medborgarteve. liv@glokala.se m e d a rb e t a r e f r ån t e x t & bi l d p å in f o k o o p e r a ti v e t

Jenny Ljunggren (foto), Samira Nassadjpoor (illustration), Ulla Rosander Liljegren (text). övr iga medarbetare Babak Payandeh, fotograf Birgitta Göranson-Iliste, pedagog och skribent Torsten Bussenius, skribent Anton Svensson, fredsobservatör och skribent. Cajsa Carrén, skribent

papper Omslag: Arctic volume 250 gr. Inlaga: Arctic volume 150 gr.

Helen Johansson, pedagog och fotograf

issn 1654-6660

samarbete & pre numerat io n Liv Zetterling, 0705-53 52 10.

adre ss Magasin NIC Rolfsgatan 16, 214 34 Malmö

tryck Holmbergs AB

NIC ansvarar bara för beställt material. Vi vill gärna att ni hör av er med tips, idéer, kritik och beröm, och vi har självklart

ingenting emot att ni citerar ur denna tidskrift – säg bara att det är från oss ni lånat. redakt i onell idé NIC är en icke-kommersiell skrift som vill uppmärksamma det som varit, det som nyss blivit och det som komma skall. I en värld då mediet blivit synonymt med budskapet, har innehållet hamnat i skymundan; vi vill ta fram det i ljuset

igen. Vi ska vara en motvikt till snuttifiering och relativisering, vi uppmuntrar slow-reading och vill stimulera till eftertanke och handling. Vi gillar det som bubblar under ytan och i underjorden, men vi tror inte att vår tids tankar och idéer måste vara viktigare än tidigare generationers. Vi söker ett sammelsurium av högt och lågt, nära och fjärran, och vi tror att det är folkbildning i ny kostym.


nic #6 om egenmakt!

Egenmakt är ett ord som blivit allt mer populärt de senaste åren. Ibland används det amerikanska begreppet empowerment, men de bägge orden uttrycker ungefär samma saker. Hur uppstod begreppet egenmakt, hur används det idag, och inte minst – hur ser verkligheten ut om vi anlägger ett egenmaktsperspektiv? Det utforskar vi i det här numret av magasinet.

'E

genmakt' är ett mångfacetterat begrepp som betyder olika saker beroende på sammanhanget och vem som använder det. Empowerment har en lång tradition i USA där det ofta använts av marginaliserade grupper som svarta, eller av kvinnorörelsen, för att driva igenom sociala rättigheter. Men det har också handlat om att stärka individens möjlighet att bli självständig och att ta makt över sitt liv. I Sverige har egenmakt kommit att framförallt få den senare betydelsen – individens makt över sitt eget liv. Den som introducerade begreppet var Karl-Petter Thorwaldsson, som då var förbundsordförande i SSU. Vi bad honom berätta varför han började tala om egenmakt år1993 och hur han ser på begreppet idag. Har människor mer makt över sina liv idag än vad de hade då? Svar finner du på sidorna 20–23. Inledningsvis i detta temanummer om egenmakt finns Torsten Bussenius livsfilosofiska funderingar kring egenmakt. Kan vi överhuvudtaget ha makt över våra liv? Är vi inte alla underkastade en mängd omständigheter, i en rad olika situationer, som vi inte råder över? Och är det inte självbedrägeri att tala om makt över det egna livet? Läs Torstens självrannsakande essä på egen risk. Att vara utbränd (diagnosen heter utmattningssyndrom) är på många sätt motsatsen till att ha egenmakt. Efter en längre tids överbelastning av hjärnan och kroppen lägger vitala funktioner av och individen upphör att fungera som vi förväntar oss. Rehabiliteringen av dessa personer handlar om att börja fungera på ett alternativt sätt, att hitta nya sätt att tänka och handla på. Följ med till trädgårdsrehabiliteringen i Alnarp och se hur hur människor kan återfå makten över sina liv genom att påta i jorden. Utbrändhet uppmärksammades stort för tio år sedan. Då handlade debatten om att utbrändhet hänger ihop med villkoren i arbetslivet. Många menade att det hade blivit för tufft efter 1990-talskrisen, då man slimmade organisationerna. Vad har hänt sedan dess? Inte så mycket, menar Peter Währborg , som är professor i beteendemedicin och verksam vid SLU i Alnarp. Istället har vi fått ett fokus på att minska ohälsotalen, det vill säga sjukskrivningarna, och en kraftig åtstramning av sjukförsäkringen. Enligt Währborg hänger det stora antalet utbrända för tio år sedan (och det förmodligen lika stora antalet idag, men det märks inte lika mycket eftersom det är svårare att bli sjukskriven) ihop med övergången från industrisamhälle till informationssamhälle. Nu ver-

kar talesättet ”man måste vara frisk för att orka vara sjuk” stämma bättre än någonsin. Vid alla stora omvälvningar påverkas folkhälsan. Det tar en viss tid innan både samhället och dess institutioner anpassats till den nya situationen, vilket påminner om Marshall McLuhans idéer om medias makt över våra liv (se Magasin NIC #3); när ett nytt medie gör sin entré överväldigas vi och våra liv hamnar för en tid i obalans. I vår tid är det den nya digitala informationstekniken som påverkar oss. Läs vad Peter Währborg har att säga om hur stress hänger ihop med egenmakt, eller snarare brist på egenmakt. Även om det ser trögt ut att förändra villkoren inom arbetslivet så finns det de som driver företag på annorlunda sätt. Lennart Fernström är VD för Fria tidningar som nyligen etablerat sig i Malmö. Här berättar han om hur det är att leda ett företag som inte styrs av de förhärskande värderingarna i samhället. Möt också filmaren Helene Granqvist vars tankar om egenmakt ständigt finns närvarande i det hon gör. Men egenmakt handlar inte bara om att ha ett jobb som man kan påverka. Det inkluderar även boendemiljön. Området Seved i södra Malmö har alltmer kommit att stämplas som ett problem­ område. Hur är det att leva i ett bostadsområde som brottas med dåligt rykte och hög otrygghet? Vilken makt att påverka sin situation har människorna som bor där? Och hur agerar kommunen och polisen som nu storsatsar för att skapa lugn och trygghet? Ingår ett egenmaktsperspektiv i deras insatser? En person som gjort ett egenmaktsexperiment är Vera Billing. Hon bestämde sig för att se hur mycket man kan skala av utan att göra avkall på livskvaliteten. Kanske är det så att både frihet och egenmakt ökar när vi hoppar av ekorrhjulet, när vi minimerar behovet av pengar och prylar och inte ens har ett hem? På sidorna 36–39 kan du ta del av hennes erfarenheter. Sist fortsätter vi egenmaktsutforskandet på ett ställe där helt andra omständigheter råder jämfört med Sverige. Hur är det att leva som fattig lantarbetare och tillsammans med andra i samma situation kämpa för en bit mark att odla på? Här handlar det inte om att ställa om till ett liv där vi konsumerar mindre, utan snarare tvärtom. Fredsobservatör Anton Svensson rapporterar om möjligheterna att påverka sin livssituation ut för befolkningen i Södra Mexico. Som vanligt avslutas Magasin NIC med en urbankonstdel. Liv Zetterling presenterar CFUK Gallery på det aktuella temat. / Stefan Karlsson


6–11 essä #6

Är egenmakt över huvud taget möjlig? Livsfilosof Torsten Bussenius försöker svara på frågan genom att gå omvägen via människovärde och egenvärde.

12–13 mannekänger

NIC:s svar på populärmediernas "vadhar-du-på-dig-för-kläder-idag"-intervjuerna handlar om vad helt vanliga människor tycker och tänker om just egenmakt.

14–17 Egenmakt via trädgårdsterapi

I Alnarp pågår ett projekt där utarbetade får egenmakt genom att arbeta i trädgård. Hur viktigt är det egentligen med makt över sitt liv ur hälsosynpunkt?

18–19 Tillbaka till arbetsmarknaden

Möt Monica Grönlund som på sina egna villkor lyckats komma tillbaka till arbetsmarkanden efter en längre tids sjukskrivning.

20–23 Upphovsmannen har glöden kvar

33–35 Egenmakt i ­arbetslivet, del 2

24–25 mannekänger 26–29 Egenmakt på områdesnivå

36–39 Egenmakt på individnivå

Vad var det egentligen Karl-Petter Thorwaldsson och SSU menade med egenmakt när begreppet lanserades på 90-talet? Och vad tycker han idag?

Malmö stad storsatsar för att skapa lugn och trygghet i det ökända bostads­ området Seved. Ingår ett egenmaktsperspektiv; och vad gör invånarna för att själva hantera situationen?

30–32 Egenmakt i ­arbetslivet, del 1

Hur är det att leda ett företag som inte styrs av konventionella vinstmaximerande värderingar? Lennart Fernström, VD på Fria Tidningar, berättar om ett alternativt arbetsliv.

Filmaren och företagaren Helene ­Granqvist delar med sig av sin syn på vad egenmakt är, och hur det är en viktig drivkraft i hennes arbete.

Vera Billing har gjort ett egenmaktsexperiment genom att "sluta bo" och (nästan) leva utan pengar.

36–39 Egenmakt via folkrörelse

Fredsobservatören Anton Svensson rapporterar från södra Mexico, där fattiga bönder försöker få makt över sina liv genom att återockupera mark.

61–40 NIC gallery Gatukonst på temat egenmakt.

foto stefan karlsson


NIC-essä #6

Samhället har alltid varit hierarkiskt ordnat. Därmed har människor fått olika värde – som samhällsvarelser.

Egenmakt, egenvärde och

människovärde Hör de inte ihop? Om inte den egna makten ska erövras på bekostnad av andras, måste vi inte då också ge varandra ett värde? Och är inte vår känsla av makt över vårt eget liv bundet till självförtroendet att förverkliga vad vi vill? Och hör inte vårt självförtroende ihop med vårt egenvärde, vår känsla av att ha ett värde?

 Sida 6 Magasin Nic 

text torsten Bussenius

Så jag har valt att låta denna text om begreppet egenmakt handla mest om våra värden. För så många olika saker påverkar vår egen makt över våra liv, både utifrån och inifrån kommande, och det mesta ser vi aldrig ens. Men vad vi tydligt ser som påverkar vårt egenvärde och vår egen makt är ju samhällets konstruktion, människors värderande av varandra och det egna självförtroendet.

Vad är vi värda om alla är lika mycket värda?

Vad är ett egenvärde värt om vi inte har ett gemensamt människovärde, med betydelsen att vi är lika mycket värda? Demokratins grundpelare säger: en människa, en röst. Och sedan låter vi den kollektivt valda makten fördela den personliga makten efter detta. Men… Vad är vårt egenvärde, egentligen? Om alla har samma värde, vad är vi då värda? Inför vem? Vad är en krona värd om den inte jämförs med annan valuta? Om kronan hade ett egenvärde, det vill säga ett värde i sig själv utan jäm­

förelse med annan valuta, låt oss säga att den var ett ”jag”, då måste den inför sig själv vara mest värd i hela världen. Om den offrade detta jag, då skulle den inte vara värd något alls. Kronan måste få ett värde i relation till en annan valuta, alltså ett värde genom jämförelse med andra mynt. Alla värderingar är subjektiva. Det enda vi kan uppleva utan något tänkt värde är självbevarelsedriften. Fruktan för döden är den enda pålitliga värderingen. Då sätter vi det allra högsta värdet på vårt liv. Men har vi i vår vardag förmågan att värdera oss själva och varandra på det sättet, såsom Livet Självt? Var får vi vårt värde ifrån? Vem ger oss det? Vad ger oss det? Enligt vissa filosofer får vi vårt värde efter vad vi gör. Vårt värde blir detsamma som vår morals värde, är det tänkt. Medan andra anser att vi har ett värde bara av att finnas; att vi inte blir till av våra handlingar, utan våra handlingar blir till av oss. Eller som det var klottrat på en toalettvägg: To be is to do – Sokrates To do is to be – Sartre Do be do be do – Sinatra


S

 

ida 7 Magasin Nic


Hur värderar man ett liv?

Inte ens de stora filosoferna vet hur man ska värdera en människa, eller ens en lus för den delen. Värderar man kristligt, så är den minste den störste och den störste den minste. Det kan inte vara lätt, för när den siste blir först så måste han ju strax bli sist, för att han blivit först. Sedan får hon flytta på sig igen. Och om hon inte vill vara först och störst, då blir hon det ändå, just för att hon inte vill det. Är detta egenmakt? Att värdet cirkulerar. Vi jämförs med varandra och får hela tiden byta plats. Detta är den eviga striden i vår värld; för växt, djur och människa. Träd växer sig olika höga bero-

ende på deras plats, bördig jord, solig plats och så vidare. Som fröet faller får det växa. Hanar konkurrerar och strider mot varandra om honorna. De starkaste får fortplanta sig. Så blir det genetiska arvet hela tiden förbättrat. Redan generna är alltså olika mycket värda. Och redan som spermier konkurrerar vi. Det är visst bara en spermie på millionen som får befrukta ägget. De andra var bara till för… spänningens skull? Eller för att sporra en spermie till överdåd? Fanns de bara till för att öka prestationen genom kapplöpningen? Men det sista hindret, som några få får komma till men fastna i, är ett sorts paradis för spermier. Några få på millionen. Där paradiset är en frestelse. Jag hoppas att vi människor

”Jag hoppas att vi människor inte är som spermier, där bara en på millionen når fram.”

inte är som spermier, där bara en på millionen når fram. Någon frågade en gång när vi talade om människors och djurs värden: ”Anser du dig inte vara mer värd än en katt?” Jag svarade den gången: ”Jo, men du frågar mig. Fråga katten.”

Vi blir värderade utifrån vad vi kan ge, inte efter vilka vi är

Vem värderar vem? Är vi alla lika mycket värda? Inför vem? Inför andra människor? Inför min hund? Inför kvinnan jag tänker fria till? Inför mina barn, mina föräldrar? Inför den arbetsgivare som går igenom mitt CV? Inför min sällskapsdam vid bordet på festen? Vad är det som ger mig mitt värde?

"To be is to do – Sokrates To do is to be – Sartre Do be do be do – Sinatra"

Sokrates demonstrerade att människan faktiskt kan ha en väldig makt över sitt liv, in i det sista. Han blev dömd till döden av domstolen i Aten, bland annat för att ha förlett ungdomen. Han kunde ha undsluppit döden genom att fly med sina vänner, men valde foto wikipedia utan tvekan eller beklagan att tömma giftbägaren.

 Sida 8 Magasin Nic 


Alla åsikter om ett likvärdigt människovärde är religiösa. Kanske är vi religiösa för att få ett värde. För att få ett garanterat värde? Inför vem? Inför en gud? Inför andra människor? Eller inför oss själva? Nej! Människan kan inte uppfatta likavärde, även om hon vill att det ska vara så. För vi har ingen värdekarta. Lika mycket värda betyder också lika lite värda. Alla våra värderingar sker av jämförelser. Så ser livet ut, även utan människans närvaro. Så ser det genetiska urvalet ut. Men vi vet inte vad någonting är värt över huvud taget. Så vi ger varand­

Vårt demokratiska samhälle har kanske lett oss till att tro att vi alla har samma värde. Men vår vardag visar oss att vi hela tiden blir bedömda av vår omgivning – och jämförda med andra. illustrationer samira nassadjpoor

”Att vi har lika mycket värde är en åsikt, men ingen upplevelse. En åsikt jag själv också envisas med att ha.”

ra och oss själva påhittade värden, för att få ett värde. Inte bara i livets allvar, utan även i våra nöjen; i spel, i kunskaper – även de onyttiga, i romaner, i teaterspel och i filmroller. Det finns idag ett stigande värde i ”kändisvärdet”. Människor får olika underhållningsvärden. Finns vi om vi inte har varit i teve? Inför kvinnan jag friar till jämförs jag med andra män. Jag utvärderas av henne. Min hund behöver mig, jag är ju dess huvudsakliga sällskap och jag ger den mat. Den fäster sig också vid mig, som den skulle ha gjort med vilken annan husse som helst. Mitt värde är en husses. Inför föräldrar och barn finns först blodsbandets värde. Blodet, att det är samma blod, värderas rent genetiskt, värdet kan vara helt omedvetet men ändå finns det och påverkar oss subjektivt. Sedan värderas man efter hur besvikna de blir på en, eller nöjda. Jag blir orsak till deras stolthet eller skam. Och arbetsgivaren letar efter mitt värde i mitt CV. Olika varelser ger mig olika värden efter hur de behöver mig. Nej, de utvärderar aldrig mig, utan vad jag kan ge dem. För en fluga är det svetten på min rygg. Överallt blir vi olika mycket värda. Som mat som värderas efter hur den smakar. Och olika om vi är förrätt, huvudrätt eller efterrätt. Vi smakar olika vid olika tillfällen. Att vi har lika mycket värde är en

åsikt, men ingen upplevelse. En åsikt jag själv också envisas med att ha.

Om objektiva och subjektiva egenvärden

Men så kommer vi till ”egenvärdet”. Vad betyder det? Mitt värde inför mig själv eller ett objektivt, verkligt värde? Om vi inte har en gudomlig och evig livsgnista inom oss, kan vi bara ha ett subjektivt värde. Men ”gud” behöver inte vara ett bestämt väsen, det kan vara Livet i sig självt. För DET kan jag känna; livets gränslösa värde. Inte begripa, men känna! Livet är intelligent. Det utvecklar intelligens. Det har kärleksbehov. Om en gud har skapat livet kan han inte själv vara levande. Livet måste vara före. Om inte vad vi kallar gud är Livet Självt. När vi tänker, tänker livet. Man måste leva för att kunna tänka och känna, för att uppleva något eller någon som värdefull överhuvudtaget. Livet växer till något, men till vad? Bilden av den fullvuxna granen finns redan i den lilla kotten. Men man kan inte se den. Vad växer människan till? Strävar vi omedvetet mot en osedd bild? Den sanna bilden av oss själva? Är det samma värde i precis allting? Allting kommer ju ur en enda uratom kallad Big Bang. Universums centrum är överallt. Även i dig. Varje levande väsen bär Livets uressens inom sig. 

S

 

ida 9 Magasin Nic


I uratomen var allting och vi alla ett. Vi är det fortfarande, någonstans inom oss. Vi är ju gjorda av stjärnstoff. Vi tycks kunna växla i värde från stund till stund. I alla fall så känner vi det så. Jag tror kanske inte på gud, men jag tror på det gudomliga; som är Livet självt; som föder fram gudabarn som växer genom tiden till gudar, för att det gudomliga Livet finns inom dem. Även om fröet ännu sover i den mörka jorden. Dyrkan av en gud är kanske en projektion av vår egen framtid i vår nutid? Att vi längtar efter den okände inom oss som vi en gång ska bli. Något ännu osynligt som vi bara bär som en inre urbild. Som kotten känner granen inom sig och måste sträva mot att bli den. Är det detta som är egenmakt? Har vi makt att bli oss själva? Om det inte finns något objektivt egenvärde, tvingas vi inse att det finns människor som faktiskt inte är någonting värda. Eftersom det inte finns någon som ger dem något värde. Ateism är en väldigt kuslig tanke. För vi förmår aldrig ge någon något annat värde än ett subjektivt värde för stunden. Och vad som helst kan hända oss. Vi kan bli behandlade som värdelösa sopor. Och det blir vi ju ibland! Sådant händer med oss människor; det händer med alla livsformer.

Om den egna maktens gränser och tvivlet på den fria viljan

Om ett objektivt egenvärde finns, finns också egen makt – makten att leva sitt eget liv och få välja det själv. Vi ger andra värde genom att låta dem göra sina egna val – och respektera dem. Men hur reagerar vi på ordet ”makt”? Maktmänniskor är oftast illa omtyckta. Det är fult att vilja ha makt. Men föredrar vi då att vara maktlösa? Nej, vi vill i alla fall inte vara maktlösa i våra egna liv. Vi måste göra våra yrkesval allt tidigare i livet. Skolan presenterar vägarna in i framtiden. Barnet ska gå någon av dessa vägar och anpassas till samhället. Livet i detta barn ska trängas in i en liten cell som samhället har förberett åt det. Egen makt. Hur mycket bygger vi samhället och hur mycket bygger samhället oss? Den egna makten att skapa sitt liv verkar vara väldigt begränsad. Och med egen makt kommer också frågan om den fria viljan. För viljan är väl fri? Och vad betyder ”fri”? Att den är fristående? Och är den fri från saker eller fri till saker?

 Sida 10 Magasin Nic 

”Dyrkan av en gud är kanske en projektion av vår egen framtid i vår nutid? Att vi längtar efter den okände inom oss som vi en gång ska bli. Något ännu osynligt som vi bara bär som en inre urbild.”


Bilden av den fullvuxna granen finns redan i den lilla kotten. Vad växer människan till? foto jenny ljunggren

”Men viljan i sig, var får vi den ifrån? Hur vet vi att den egentligen ens är vår egen? Kan vi välja att vilja något annat? Kanske är viljan motsatsen till att vara fri.”

”Befriad” betyder ju alltid att vara fri från. Förmodligen fri ifrån vad andra vill. Medan ”fri till” betyder fri att göra och bli vad man själv vill. Men viljan i sig, var får vi den ifrån? Hur vet vi att den egentligen ens är vår egen? Kan vi välja att vilja något annat? Kanske är viljan motsatsen till att vara fri.

Kan man välja att bara vilja leva?

Hur ser då vår egenmakt ut? Om vi genomskådar vår viljas rötter kanske vi istället ser vår maktlöshet. För att veta vad man vill måste man känna sig själv. Ett barn håller sin mor i handen och tittar in i skyltfönstret till en leksaksaffär. Barnet kan bara önska vad som finns därinne. Vad som finns därinne ska bli barnets mål, vad det ska spara alla sina veckopengar till. – Vad önskar du, frågar modern? Barnet stirrar med pannan mot glaset. Det stirrar och stirrar. – Men mamma, där är ju ingenting alls som jag önskar mig! Modern grips av ångest. Det var det svar hon allra minst ville höra. För vad barnet egentligen sade var, att det inte har någon framtid. För framtiden kan bara innehålla vad som finns inne i leksaksaffären. Vad där finns är vad människor köper och vad människor därför tillverkar. Vill barnet ha en framtid, ett jobb och ett intresse, måste det finnas i skyltfönstret. Barnet måste kunna ge något som andra vill ha, något som de vill köpa. Annars blir han eller hon arbetslös. Och har man varit arbetslös och sökt jobb, så vet man att affären inte

innehåller särskilt mycket. Det gäller att vara likadan som alla andra barn och ha samma intressen, för man existerar på deras villkor. Barnet fick välja. Men det kunde bara välja bort. I verkligheten kommer det att välja något, för det måste projicera sin längtan på något därinne bakom skyltfönstret. Annars får det ingen livsvilja. Det måste, det måste sträva efter något! Nå, har barnet någon egen makt att välja för sitt framtida liv? Och om barnet, ve och fasa, väljer att helt enkelt bara vilja leva, hur levande är då de där leksakerna i fönstret? Är där inte mest mekaniska maskiner? Och om nu egenvärdet är detsamma som Livets värde, vad blir då tingen i leksaksaffären värda? Och vad blir människan värd om vi inte kan uppleva Livet i henne? Om vi bara kan se varandra genom leksakernas värden? Jag säger aldrig nuförtiden att alla människor är lika mycket värda. Jag brukar säga att alla levande varelser är precis lika ofattbart ovärderliga. För om man någon gång i sitt liv har älskat en annan människa, då har man känt den människans bottenlösa värde. Man har kanske drunknat i det. Kanske har man till och med blivit skrämd av det. För man känner också den andra människans makt över ens egen lycka och olycka. Blir kärleken besvarad? Och man står så hjälplös i sitt öde. Vad som betyder allra mest i ens liv just då, det ligger i någon annans händer. Man kan ju inte välja om den människan ska älska en eller ej. Hur stor är ens egen makt då? 

Utsikt över Storsjön i Jämtland. Vad är den värd? Vad är allt liv inom bilden värt? Vilken egenmakt har de olika slagen av livsformer? Kan de göra vad de vill? Eller måste de göra vad naturen bestämt att de ska vilja? Alla dessa granar, och jag vet foto torsten bussenius inte värdet av ett enda barr.

S

 

ida 11 Magasin Nic


Vad betyder ege

 Sida 12 Magasin Nic 

Sara Alsultani Vad är egenmakt? – Du menar personlig makt? Ja. Är det viktigt att ha makt över sitt liv? – Ja! Om människor inte har makt över sina liv, vad tror du händer med samhället? – Vi skulle bli styrda av en högre makt. Vi skulle vara som robotar. Hur kan man få mer makt över sitt liv? – Man ska våga stå för den man är. Våga säga sin åsikt. Tycker du att du har makt över ditt liv? – Ja, kanske inte till 100 procent. Kulturen spelar stor roll. För att bo i Sverige så tycker jag att jag har rätt mycket makt över mitt liv.

NIC-mannekäng # 1


enmakt för dig? Benjamin Saro Vad är egenmakt? – Jag vet inte vad det är. Med egenmakt menar man den makten man har över sitt eget liv. – Ok. Är det viktigt att ha makt över sitt liv? – Ja, det är viktigt. Om människor inte har makt över sina liv, vad tror du händer med samhället? – Man kan inte medverka i samhället. Det påverkar samhället negativt. Hur kan man få mer makt över sitt liv? – Man måste utbilda sig. Språk är jätteviktigt. Man måste träffa människor. Jag går i kyrkan och träffar många människor. Tycker du att du har makt över ditt liv? – Ja, jag är nöjd. Jag är mycket social. Jag är medlem i fyra olika föreningar och sitter i styrelsen i föreningen för de synskadade.

mannekängintervjuare samira nassadjpoor foto jenny ljunggren

NIC-mannekäng # 2

S

 

ida 13 Magasin Nic


egenmakt via trädgårdste

En makeover I Alnarp får personer med utmattningssyndrom lära sig att återigen komma i kontakt med sin egen kropps signaler, att komma i kontakt med livet. Det gör man bland annat genom att arbeta i trädgården; genom att så ett frö som sedan blir levande och växer. I slutänden handlar det om att bli en helare människa som själv håller i sitt livs roder.

–De

som kommer till oss har i medeltal varit sjukskrivna i nästan fem år och har fått diagnosen utmattningssyndrom. Många av dem är vana vid att stänga av känslan av hur kroppen mår; de har ställt sig utanför själva livsprocessen, berättar Liselott Lindfors som är utbildad landskapsingenjör och arbetar som trädgårdsterapeut i Alnarp. Trädgården som deltagarna i trädgårdsrehabiliteringen har tillgång till är flera hektar stor och ligger helt öde när

 Sida 14 Magasin Nic 

vi besöker den. Det har just regnat, och till och med åskat, och dagens rehabiliteringspass är avslutat. Från det lilla röda hus dit vi tagit vår tillflykt ser vi två växthus. Där har deltagarna förodlat grönsaker, men framförallt prydnadsväxter.

Bred kompetens underlättar läkningsprocess

Liselott förklarar att gruppen som arbetar med rehabiliteringen består förutom av henne själv även av en arbetsterapeut med inriktning på bildterapi, en sjukgymnast som även är utbildad rosenterapeut och en psykoterapeut som också

är läkare. De delar som trädgårdsrehabiliteringen består av bygger vidare på varandra och samverkar på ett positivt sätt. – Rosenterapin till exempel hjälper till att lösa upp kroppens spänningar. Hos psykoterapeuten kan man sedan bearbeta de tankar och känslor som kommit upp. Och trädgården ska stödja alla deltagarna i sina individuella processer. För många är det jätteskönt att sitta i trädgården direkt efter terapin och på så sätt förlänga verkan av den.

”Blåslagna” hjärnor

Hur mår egentligen de som kommer


erapi

för själen text stefan karlsson

foto jenny ljunggren

till trädgårdsrehabiliteringen – vad har de för sjukdomssymptom? – Många av dem har blivit ensamma eftersom det är så svårt för omgivningen att förstå diagnosen. Korttidsminnet till exempel fungerar inte som det ska, men här gör det ingenting eftersom de möter andra som är i samma situation. Det är helt okej att fråga ”vad heter du?” trots att man sett personen i fyra veckor. – Många har en depression och det kan även finnas smärta med i bilden. Jag brukar säga att det är som om deras hjärnor är blåslagna. De har blåtiror som behöver läka.

Självtillit genom att odla Trädgårdsterapin varar i 12 veckor. Det varierar vad deltagarna får vara med och göra i trädgården beroende på årstiden. De som just nu deltar började i mars och får vara med om våren med dess sådd. – Att ha tilltro till att man kan så, och sedan får se det växa, kan betyda att man får självtillit. Det kan innebära olika saker för olika människor, men här får de möjlighet att själva reflektera. De som börjar trädgårdsterapin måste vara förbi den största tröttheten; de måste orka ta sig till Alnarp och delta. Man börjar med en dag i veckan... 

Liselott Lindfors är en av dem som håller i trädgårdsrehabiliteringen i Alnarp. Enligt henne är den ett effektivt verktyg mot utmattningssyndrom.

S

 

ida 15 Magasin Nic


 Sida 16 Magasin Nic 

Det här påminner om meditationens effekter. Forskning har visat att hjärnans aktivitetsmönster förändras när man mediterar, en annan typ av hjärnvågor bildas. Och Liselott håller delvis med. – Skillnaden är att vi inte leder deltagarnas tankar, som man gör i meditation.

Vem som helst kan drabbas

klockan 9–12.30, för att sedan successivt utöka tiden. – De flesta är laddade när de kommer hit, de vill så väldigt gärna bli friska. Men sedan kan tröttheten komma ikapp dem.

Grönska påverkar hjärnan

Men vad är det egentligen som gör att deltagarna blir bättre? Vet man det? – Vi vet från amerikansk forskning att grönska påverkar oss neurologiskt. Människans uppmärksamhet kan delas in i två typer: spontanuppmärksamhet och riktad koncentration. Det är den riktade koncentrationen vi använder oss mycket av i arbetslivet, till exempel när vi läser e-post. Spontanuppmärksamheten däremot är kopplad till en äldre del av hjärnan. När vi vistas i naturen aktiveras den och det blir en slags vakenvila.

Liselott poängterar att de som deltar i trädgårdsterapin är vanliga människor som haft jobb, familj och vänner, och att vem som helst kan drabbas av utmattningssyndrom. – De har en livssituation där de pressar sig allt mer, för att man vill duga och kanske leva upp till arbetsgivarnas förväntningar. När det sedan händer någonting, om en anhörig blir allvarligt sjuk eller dör, så klarar man inte det. Hur många blir bättre? Hur effektiv är egentligen trädgårdsterapin i Alnarp? Här blir Liselott lite förtegen. Trädgårdsterapin ingår nämligen i ett forskningsprojekt som pågår fram till mars 2011. Snart kommer en delrapport att släppas men fram till dess vill hon inte avslöja några siffror. Men det står klart att än så länge har fler än hälften brutit sin sjukskrivning efter trädgårdsterapin. – Det ser bra ut, men ibland kan det ta tid innan man blir helt bra. En deltagare blev inte återställd till 100 procent förrän efter tre år.

Ett nytt sätt att leva

Liselott säger att uttrycket ”att komma tillbaka” är tveeggat. – Det gamla sättet att leva gjorde att deltagarna ”gick in i väggen”. Det är snarare vidare vi vill, att hitta ett

nytt sätt att leva. Därför är det viktigt att skilja på den person man är och de gamla vanor och mönster man haft, och som man måste bryta med. Deltagarna får under trädgårdsrehabiliteringen tillgång till delar av sin person som varit undanträngda; det blir en slags total makeover på ett psykologiskt eller själsligt plan. – Många som kommer hit har stängt av känslomässigt och de har inte kunnat känna sin kropps signaler. Den förmågan får de tillbaka här och förhoppningsvis har de blivit helare människor när de slutar. – Om vi inte får tillgång till kreativitet, en möjlighet att skapa något som inte är begränsat, begränsas känslan av makt över vårt liv. Att bli frisk måste därför handla om att få tillbaka styrfarten, och att få hålla i rodret, för att kunna styra dit man vill. 


Socialt stöd och känsla av kontroll – en hörnsten för god hälsa menar beteendemedicinforskningen

Begreppen egenmakt och empowerment används i en rad olika sammanhang idag, bland annat inom rehabilitering och folkhälsoarbetet. Peter Währborg, som är psykoterapeut, läkare och professor i beteendemedicin, är verksam vid SLU i Alnarp. Han hjälper oss att förstå hur man inom den socialmedicinska forskningen använder sig av egenmakt och vilken betydelse det har för människors hälsa. Men ’egenmakt’ är egentligen ett politiskt begrepp och används knappast inom forskarvärlden, enligt Peter Währborg. – Däremot är det inne idag att tala om empowerment. Inom sjukvården handlar det om patientens förmåga till kontroll över sin situation; att ge redskap för att påverka sjukvårdsförloppet. Det används till exempel inom omvårdnad, vid smärtproblem och diabetes. den dominerande modellen i dagens stressforskning utvecklades av Robert Karasek och Töres Theorell. – Den kallas för krav-kontroll-modellen och den säger att en situation där man har höga krav på sig själv, men liten kontroll – liten möjlighet att påverka sin situation – ger upphov till skadlig stress. Kontroll kan i den modellen översättas till egenmakt om man vill. Så upplevelsen av att man inte kan påverka sin livssituation är alltså kopplad till stress? – Stress är i allra högsta grad kopplad till att man inte kan påverka sin situation. Numera är rätten till sjukskrivning tidsbegränsad, det är en sådan stressande situation. Det är tolkningen av situationen som leder till stress. Då är det med andra ord viktigt ur hälsosynpunkt att man känner att man kan påverka sitt liv? – Ja, tveklöst. Det spelar stor roll för individens hälsa. En tredje faktor – so-

”Vi förlitar­ oss ibland på att andra ska lösa våra problem. När de då inte gör det, när till exempel­ reglerna för sjukskrivning dras åt, känner vi oss svikna.” text stefan karlsson

Peter Währborg menar att vi förmodligen inte är friskare idag än 2003, då ohälsotalet var som högst, trots att sjukskrivningarna minskat dramatiskt. foto privat

cialt stöd – buffrar mot effekten. Det betyder att om man delar sin situation med andra, och får socialt stöd, minskar risken för ohälsa. Ett exempel på en grupp där risken för ohälsa är särskilt hög är undersköterskor, menar Peter Währborg. – De har ofta höga krav men låg kontroll. En annan grupp är arbetslösa. De befinner sig också i en stressande situation, men av andra orsaker. Hur skulle man kunna öka människors egenmakt? Behövs förändringar i arbetslivet? – Det här är ett ämne för en avhandling. Men om vi tittar på Sverige så har det på senare tid förts en debatt om att vi har en curlingkultur (vi sopar rent framför våra barn) och att vi är trygghetsnarkomaner. Någonting ligger det i det. Vi förlitar oss ibland på att andra ska lösa våra problem. När de då inte gör det, när till exempel reglerna för sjukskrivning dras åt, känner vi oss svikna. Det finns en risk för inlåsningseffekter, det vill säga att folk fastnar i systemet. peter währborg menar att den ökning vi sett av sjukskrivningar under 2000-talet har med arbetslivet att göra – på två sätt.

– Det första är den rationalisering som skedde under den ekonomiska krisen på 1990-talet. Man sa att man ”tog luften ur systemet”, men det var i många fall den andningsluft som behövdes för att personalen skulle orka med att arbeta som man gjorde. – Det andra är den utveckling samhället går igenom från industrisamhälle till informationssamhälle. De som inte klarar av förändringen drabbas bland annat av utmattningssyndrom och bokstavssjukdomarna (till exempel ADHD). Ohälsan ser annorlunda ut idag jämfört med industrisamhället. – Man kan säga att våra samhälleliga institutioner inte har hängt med i den här utvecklingen. utbrändhet, eller utmattningssyndrom som diagnosen heter idag, uppmärksammades stort för 10 år sedan. Idag är det färre som får diagnosen utmattningssyndrom ställd. – Det beror delvis på Försäkringskassans hårdare regler. Under 2003 hade vi det högsta ohälsotalet någonsin – 43,3 sjukskrivningsdagar per person och år. I januari i år är vi nere i 32,5 dagar, alltså en dramatisk skillnad. Är vi alltså friskare idag än 2003? – Förmodligen inte. Det finns en del som tyder på att det inte är någon större skillnad. Jag möter till exempel lika många, i min praktik som läkare, som mår dåligt idag som jag gjorde då. Arbetar ni med egenmakt på trädgårdsrehabiliteringen i Alnarp? – Vi använder oss inte av begreppet, men i princip är det egenmakt vi arbetar med. Vi ger patienterna som kommer till oss verktyg att förändra sin livssituation. – I början behöver de främst gå ner i varv. Men sedan kan man säga att egenmakt är en av de centrala delarna i rehabiliteringen – det vill säga att patienterna lär sig förändra sin situation. Det förutsätter att man är beslutskapabel, och det är patienterna ofta inte när de kommer till oss. 

S

 

ida 17 Magasin Nic


Tillbaka till arbetslivet – men på egna villkor.

 Sida 18 Magasin Nic 

Monica Grönlund drabbades 2003 av utmattningssyndrom men är idag så pass återställd att hon kan arbeta på Sofielunds Folkets hus. Här poserar hon framför sina tavlor i caféet. foto jenny ljunggren


”Jag har insett att jag aldrig kan gå tillbaka till den vanliga arbetsmarknaden”.

Monica Grönlund kan idag återigen arbeta­, men bara om hon lyssnar till sin kropps signaler. Därför är hon noggrann med att sätta gränser. Och någon återgång till den ordinarie arbetsmarknaden är det inte tal om. Egenmakt är för Monica idag att ha en arbetsplats att gå till, trots att hon inte kan jobba till 100 procent. text stefan karlsson

M

onica Grönlund beskriver sig själv som en aktiv person som gillar att ha saker att göra och vara engage-

rad i. Hon har jobbat som journalist sedan 80-talet på olika tidningar runt om i landet. Så småningom flyttade Monica och hennes man till Härjedalen där hon startade egen firma som frilansande journalist samtidigt som hon undervisade, utbildade sig till lärare – och fick barn. – Man måste ha många ben att stå på i Härjedalen, annars överlever man inte. Så det här var inget ovanligt.

men någonstans här gick det snett. Droppen var när Monicas mamma dog. – Det blev för mycket. Jag såg inga tecken på att jag höll på att bli utbränd, men de fanns säkert långt innan. I mitt fall började det med att jag blev deprimerad. Det här var 2003 och Monica hade precis flyttat till Malmö med sin familj. Hon blev sjukskriven för utmattningsdepression och fick gå i kognitiv terapi, något hon idag är mycket tacksam för.

Att inte kunna göra något

Två år senare trodde Monica att hon kunde återgå till arbetsmarknaden och hoppade glad i hågen in och gjorde tidningen Norra Skånes sommarbilaga. Det skulle hon inte ha gjort.

– Jag blev mycket sämre; och det är synd, för jag älskar verkligen det här arbetet. Monica blev återigen sjukskriven. När hon inte gick i sjukgymnastik en gång i veckan satt hon i sin inglasade balkong och lyssnade på inspelningar av vågskvalp och new age-musik. – Det var det enda som gav mig frid och harmoni. Mina barn var vana vid att jag gjorde allt för dem, men nu kunde jag inte göra någonting.

Arbetsträning blev vändpunkt

2008 började Monica arbetsträna på Infokooperativet. Syftet med arbetsträning är att se vilken arbetsförmåga den som är sjukskriven har. På Infokooperativet tyckte hon att det fanns för lite att göra, men hon gjorde upptäckten att hon kunde känna för andra människor. Tidigare hade Monica varit avstängd, även för sina egna känslor. – Och så fick jag delta i bildcoaching. Man målar på stora ytor med mycket färg. All prestige var borta och efteråt fick man prata om sina upplevelser. Så nu målar jag... Monica pekar stolt på en vägg i caféet i Sofielunds Folkets hus, där vi sitter. Elva färgglada tavlor hänger på väggen. – Målandet satte igång en kreativ process som jag tror har stor del i att jag började må bättre. Sedan följde 1 års arbetsträning på

Sofielunds Folkets hus innan hon i april i år blev anställd. – Det konstiga är att jag är så glad över att få en utvecklingsanställning (arbetsmarknadspolitisk insats genom Arbetsförmedlingen), jag som haft så kvalificerade arbeten tidigare. Men jag trodde aldrig att jag kunde komma så här långt. Och den här arbetsplatsen är helt rätt för mig. – Jag har insett att jag aldrig kan gå tillbaka till den vanliga arbetsmarknaden; det här är en annorlunda arbetsplats. Här blir man sedd och jag tycker att jag börjar bli duktig på att se andra.

Arbete utifrån egna förutsättningar

Vad var det som gjorde att Monica kunde komma tillbaka? Och krävs det några speciella personliga egenskaper? – Envishet. Jag visste att jag inte ville bli förtidspensionär. Jag ville ha en meningsfull tillvaro. Monica säger att det är jätteviktigt att ha ett arbete att gå till. – Annars skulle jag kunna få en depression igen. Hade jag varit hemma hade jag känt mig oönskad och livet känts meningslöst. Även om Monica mår bättre idag så fungerar inte korttidsminnet som det gjorde tidigare, och inte heller lokalsinnet. Dessutom är hon känslig för stress. Idag ansvarar Monica för trycksaker, text och layout, på Sofielunds Folkets hus. Men arbetsuppgifterna är klart specificerade och Monica har en överenskommelse med sin arbetsgivare om att hon kan jobba hemifrån när hon behöver lugn och ro. Hon tycker att hon kan påverka sin arbetssituation. – Jag är bättre på att säga nej idag. Och så har jag arbetskamrater och chefer som stöttar och förstår.

Livsviktigt med makt över sitt liv

Hur viktigt är det att man upplever att man har makt över sin vardag, sitt liv? – Det är A och O. Många känner att de inte har någon makt när de blir föremål för åtgärder, eller när ingenting alls händer. Att Monica säger så är kanske inte så konstigt, efter allt hon har varit med om. Men det är varken långtidssjukskrivna eller långtidsarbetslösa Monica syftar på, utan en annan grupp. – Jag tänker på invandrare och gömda flyktingfamiljer. Jag känner mig fruktansvärt privilegierad som fått allt jag behövt av samhället. De som buntas ihop i en stadsdel, därför att de inte kan få någon annan bostad, hur stor makt har de att påverka sina liv? 

S

 

ida 19 Magasin Nic


Upphovsmannen

 Sida 20 Magasin Nic 

Föreläser fortfarande om egenmakt


VAR? Olof Palmes gata 9, Stockholm VAD? NIC:s utsände träffar mannen som populariserade begreppet empowerment ’egenmakt’- i Sverige.

text och foto stefan karlsson

Karl-Petter Thorwaldsson retade gallfeber på sina partikamrater när han och SSU lanserade begreppet egenmakt på 90-talet. Göran Greider kallade honom för "en vandrande moraltant", samtidigt som han blev hyllad av borgerlig media. Vad var det egentligen han menade med egenmakt? Och vad tycker han idag, nästan 20 år efteråt?

n har glöden kvar S

 

ida 21 Magasin Nic


K

arl-Petter Thorwaldsson trivs med att vara ordförande. Och tur är väl det, eftersom han varit det i olika sammanhang ända sedan han blev ordförande i SSU-klubben i Kosta, när han var 13. Karl-Petter har varit, och är fortfarande, aktiv i många folkrörelser; alltför många enligt honom själv. Förutom att vara ordförande för ABF är han idag engagerad i KF, Fonus, Metall, kammarmusik och biodling.

Varifrån kommer det här engagemanget? – Jag föddes under arbetarrörelsens storhetstid, i mitten av 1960-talet. Dess närvaro i det lilla brukssamhället i Småland var påtaglig. Både pappa och farfar, och även brorsan, var aktiva inom facket och socialdemokraterna. Så det var inget konstigt beslut att bli aktiv i socialdemokraterna. Hela mitt liv har förändrats av det medlemskapet. Mötet med arbetarrörelsen sporrade Karl-Petter att läsa och förkovra sig. Han berättar om en studiecirkel han var med i inför folkomröstningen i kärnkraft 1980, som en av de yngsta deltagarna. – Jag satt och retade upp mig på gubbarna och tanterna och sa någonting i stil med: ”Va fan, egentligen borde det bara vara ungdomar i den här cirkeln, det är ju vi som ska leva med den här skiten. Ni är ju på väg att trilla av pinn.” Det var första upplevelsen jag hade av att min åsikt är lika mycket värd som alla andras. Vid nästa möte hade cirkelledaren ”reflekterat över” det jag hade sagt. På den nivån var det högt i tak, funderar Karl-Petter. – Inom arbetarrörelsen finns det bara en sak man inte kan rucka på, och det är människors lika värde.

Lanseringen av egenmakt

När Karl-Petter 1990 blev förbundsordförande för SSU ställdes han inför en utmaning. En undersökning visade att endast 20 procent av ungdomarna tänkte rösta på socialdemokraterna. Någonting behövde göras. Det var i den här vevan idéerna kring egenmakt började ta form. – Maktutredningen, som jag fortfarande tycker är den viktigaste statsvetenskapliga utredningen, hade visat att många medborgare känner vanmakt trots att Sverige på många sätt har en unik demokrati. Vi frågade oss: Vad är motsatsen till vanmakt? Det måste

 Sida 22 Magasin Nic 

vara den egna makten, var det någon som föreslog. Och det är bakgrunden till begreppet egenmakt. Egenmakt var alltså SSU:s svar på hur man skulle locka tillbaka ungdomarna. Karl-Petter skrev en artikel, som publicerades på DN Debatt, inför socialdemokraternas partikongress 1993. Den ”slog ner som en bomb”. – Jag hade en väldigt jobbig vecka där på kongressen, säger Karl-Petter och skrattar. Vi tyckte att socialdemokraterna såg medborgarna som klienter och att man hade fel människosyn – samhället ska fixa alla problem. Jag är sprungen ur arbetarklassmoralen som säger att man ska klara sig själv och göra sitt bästa. Är det mer lönsamt att vara hemma och sjuk är det svårt att få folk att gå till jobbet. Det är inte alla jobb som är så roliga. De här synpunkterna som fördes fram i debattartikeln gjorde att många trodde SSU blivit högerinriktat. – Jag kommer ihåg att Göran Greider sa på kongressen: ”Den där Thorwaldsson, han är som en vandrande moralkärring”.

Karl-Petter Thorwaldsson i korthet Bakgrund: Karl-Petter Thorwaldsson är 46 år och växte upp i Kosta i Kronobergs län som son till en glasblåsare. SSU:s förbundsordförande 1990-1995. Idag ombudsman åt IF Metall samt ABF:s ordförande. Sitter även i styrelsen för SR, SVT och UR.

Vägrar att ställa människor utanför

Karl-Petter blev beskylld för att vara moralist. Men han säger att moralismen bottnar i en vägran att låta människor stå utanför samhället. Han tycker till exempel att förtidspensionering borde avskaffas. – Jag tycker att samtliga medborgare, med några få undantag, borde bidra till samhället via anpassade arbetsplatser. Jag tror att samhället skulle bli bättre, och framförallt skulle människorna må mycket bättre om de var efterfrågade. Men hur ska alla kunna vara efterfrågade när hela marknadsekonomin handlar om att rationalisera, att göra sig av med kostnader och anställda? Det här är enligt Karl-Petter vår tids största fråga; att så många som 20 procent av arbetskraften står utanför arbetsmarkanden. Han minns tiden då han var metallarbetare i Kosta. – När folk fick problem med axlar och annat, eller blev 55–60 och inte orkade längre, så fick de andra arbetsuppgifter: förrådsjobb, smörjjobb, kontrolljobb. Arbetsgivaren förstod att man kan inte bara skicka hem de här människorna. Men under 90-talskrisen försvann allt det här. Idag är det lean production som gäller.

Om empowerment och att förvalta makten

Egenmakt är för Karl-Petter att för-

Under sin tid i SSU lanserade han tillsammans med Tomas Eneroth begreppet egenmakt. Familj: sambo och tonårsbarn Tror: att folkbildning och folkrörelser kommer att få stor betydelse i framtidens Sverige för lärande och för att motverka utanförskap.

” ’Den där Thorwaldsson, han är som en vandrande moralkärring’.”


”Medborgarskap har blivit motborgarskap – det handlar om att få medborgarna att tycka som politikerna.”

ett råd bestående av brukare, personal och anhöriga till de äldre. Då kan man bestämma till exempel att det ska anställas en husmor istället för att maten kommer från Partena. De boende kanske vill äta husmanskost som fläskkorv och rotmos istället för hawaiibiff. Och vem vill äta ur aluminiumförpackning varje lunch och middag? – Föräldrakooperativa daghem är ett annat exempel. Från början kanske de bildades för att det rådde en bristsituation, men idag är det många som väljer det för att de har en annan pedagogik, eller för att föräldrarna vill vara med och bestämma.

ändra människosynen och ge alla makt över sin vardag – och ingen ska heller ställas utanför gemenskapen. Hur är det med det amerikanska begreppet empowerment, som har en längre historia; sneglade SSU på det? – Efteråt. Jag gjorde en 10-dagars empowerment-resa i USA och fick se allt från den yttersta högern till det som är mest åt vänster. Karl-Petter menar att mycket av det han mötte i USA är förenligt med hans egen syn på egenmakt. – Jag har nästan aldrig varit med om att en människa som får, eller tar, makt misslyckas med att klara av det ansvar som det medför. Martin Luther King sa till de svarta: ”Empower yourself” – ta makten. Många påstår att det var det som var grejen, det självmedvetna växandet. Jag känner igen samma glöd hos Obama med ”Yes we can”. Kan man fånga den och även institutionalisera den, det vore bra. Ett lyckat svenskt exempel är, enligt Karl-Petter, bostadsområdet Holma i Malmö. – Där sa beslutsfattarna till de boende: ”Hörrni, ni får makten över det här området, det är ni som ansvarar för det. Lyckas ni kommer ni att få sänkt hyra.” Och det gick så bra att hyran kunde sänkas mycket. Men, vad var det som gjorde exemplet Holma så lyckat? Var det att man såg en möjlighet att sänka sin boendekostnad? – Nej, det tror jag inte. Jag tror det var makten i sig själv. De fick väldigt mycket fria händer och en budget att bestämma över. De kunde ordna rabatterna och fixa nya fönster till förråden med mera. Däremot tror inte Karl-Petter att det fungerar att från politiskt håll säga eller vädja till människor att de ska ta ansvar, utan att samtidigt ge dem makt. Att frånhända sig ansvaret för till exempel en minskad budget till dem som är längst ner i en hierarki, det tror han inte på.

Karl-Petter suckar när han berättar att socialdemokraterna aldrig förstod vad SSU menade med egenmakt, inte ens Göran Persson. Istället har vi fått en utveckling som gått åt fel håll, säger han, och tar som exempel avregleringen av skolan med friskolor som följd. – Vi varnade för vad som skulle hända, men det var ingen som lyssnade. Hade vi haft kvar skolan i offentlig sektor hade både närhetsprincipen och likhetsprincipen gällt – att alla ungar ska ha samma chans. Men nu handlar det bara om två saker: föräldrarnas kunskap och möjligheten att skjutsa runt sina ungar. – Hela den utveckling vi ser nu är extremt liberal. David Cameron i Storbritannien ska, om han vinner valet, genomföra den svenska skolmodellen till hälften; han vågar inte mer. Han skulle aldrig våga föreslå att man kan ta ut vinster ur en offentligfinansierad privat verksamhet. Karl-Petter menar att de senaste 25 åren är en förlorad tid om man, liksom han, vill ha ett mer jämlikt samhälle. – Klassklyftorna växer för varje dag, samtidigt som medelklassen breder ut sig i debatten. Det har vuxit fram ett förakt mot arbetare, och ett förakt av dem som inte passar in.

Egenmakt som medbestämmande inom det offentliga

Egenmakt inom det civila samhället

Visionen som SSU och Karl-Petter hade skiljde sig alltså från den nyliberala; den som handlar om valfrihet, individens möjlighet att välja på en marknad. Det rörde sig istället om egenmakt genom att införa medbestämmande inom offentliga verksamheter. – Vi blev ju så småningom tvungna att konkretisera oss och det vi tog ut som exempel var äldrevård, skola och boende. Det kan gå till så att det bildas

Bakslaget

Att föra över makt från det offentliga till det civila samhället, det vill säga föreningar, kooperativ, byalag, kyrkor med flera, är inte något som Karl-Petter slåss för. – Men jag är inte motståndare till det heller. Föräldrakooperativa dagis fungerar ju jättebra och jag har sett att kooperativ för vård och missbruksvård också gör det. Jag tycker man ska göra det möjligt för alla som vill att försöka. – I små samhällen som drabbas av

kris, till exempel en industri som lägger ner, kan ett klimat skapas där bysamhörigheten blir väldigt konstruktiv. Då åstadkoms ibland välfärdsinsatser som den starka staten inte skulle ha förmått. Men dessa insatser kan aldrig tvingas fram uppifrån, de måste vara frivilliga. Karl-Petter förespråkar en stark stat med en stor offentlig sektor, som garant för att välfärden kommer alla till del. Han är även öppen för experiment angående hur olika verksamheter bedrivs och hur egenmakt för dem det berör kan skapas. Men vinst ska man inte kunna ta ut på det som är offentligt finansierat.

Har vi mer egenmakt idag?

Vad tycker då Karl-Petter om dagens svenska samhälle? Har vi mer egenmakt idag? – Nej, det har vi inte. Den välmående medelklassen som gör sina val, som i och för sig är helt ointressanta, upplever kanske att de har mer att säga till om. Men vet du vad, att försöka förstå sin elräkning och sedan välja elbolag, det är vanmaktsskapande. Karl-Petter är allvarligt oroad över vart samhället är på väg. Han har sedan länge hävdat att Sverige inte bara riskerar att få ett tvåtredjedelssamhälle – det är redan här. – Det finns en stor risk för det som på engelska heter drop outs – att folk ställer sig helt utanför samhället. Samtidigt har vi fått se en medelklassrevolt utan dess like, där två tredjedelar tjänat bra på jobbskatteavdrag och att värdet på bostadsrätter ökat.

Brinner fortfarande för egenmakt

Man kan tycka att 17 år efter hans debattinlägg borde Karl-Petter tappat glöden för begreppet egenmakt; inte minst eftersom det aldrig fick något riktigt genomslag förutom i den borgerliga pressen, där han blev hyllad som hjälte var och varannan dag. Men så är tydligen inte fallet. – Det står ingenting om egenmakt i ABF:s idéprogram och jag använder det inte inom ABF. Däremot är jag ute och snackar mycket om egenmakt. Och fortfarande idag blir jag flera gånger i månaden inbjuden för att prata om egenmakt. – Idag är demokratin extremt toppstyrd – det är jag ute och föreläser om – och om hur vanmakt och egenmakt hänger ihop med det. Medborgarskap har blivit motborgarskap – det handlar om att få medborgarna att tycka som politikerna. 

S

 

ida 23 Magasin Nic


Maria Löfgren Vad anser du är egenmakt? – Att man kan påverka sitt liv. Är det viktigt att ha makt över sitt liv? –Ja, det tycker jag. Om människor inte har makt över sina liv, vad tror du händer med samhället? – Då har man svårare att se sitt eget ansvar. Makt och ansvar hänger ihop. Sedan påverkar det ju ens egen självkänsla och värde negativt. Hur kan man få mer makt över sitt liv? – Man måste reflektera över sitt beteende, sina vanor. Det kan till exempel vara shoppingvanor, rökvanor, sömnvanor osv. Det finns ju yttre saker som man är fången i. Man måste upptäcka att det finns strukturer i samhället, att man gör som alla andra gör. Sist, tycker du att du har makt över ditt liv? – Jag tycker jag har ganska mycket makt över mitt liv. Men nu när jag är mammaledig så får man sämre ekonomi och det gör att man kanske inte kan­göra allt man vill göra.

Vad betyder ege

 Sida 24 Magasin Nic 

NIC-mannekäng # 3


Francisco Vergara Har du hört talas om begreppet egenmakt? – Nej…de handlar väl om de rika? Om kapitalisterna? Egenmakt syftar på den makt man har över sitt eget liv, situation, närmiljö... – Jaha. Är det viktigt att ha makt över sitt liv? – Det är viktigt, självklart. Jag måste veta vad jag gör, vad jag har. Det är viktigt att inte ha makt över andra! Om människor inte har makt över sina liv, vad tror du händer med samhället? – Panik… katastrof. Det skulle bli krig. Hur kan man öka egenmakten? – Man måste ha mer vänner. Mera pengar. Tycker du att du har makt över ditt liv? – Ja… eller mer halvmakt.

enmakt för dig? mannekängintervjuare samira nassadjpoor foto jenny ljunggren

NIC-mannekäng # 4

S

 

ida 25 Magasin Nic


Livet bakom de svarta rubrikerna Kvarteren runt Sevedsplan i Malmös södra innerstad har ett mycket blandat rykte. För somliga är det en otrygg vardag, för andra en kreativ smältdegel. De flesta av oss, särskilt om vi läst kvällstidningarna, har nog en tendens att sätta stämpeln ”opålitlig” på Seved.

text birgitta göranson-Iliste foto jenny ljunggren

D

e av oss som arbetar i olika roller hos Malmö stad försöker i projekt och åtgärder att förändra just stämpeln av opålitlighet och otrygghet. Malmö stad vill gärna förknippas med framtidstro och Turning Torso, men satsar också på att skapa ändring av Seved, eller Turning Seved som satsningen heter. Men, säger forskarna, hållbara projekt för förändring kräver aktivt deltagande från dem som är berörda – av boende och av brukare (som vi medborgare kallas när vårt vardagsliv blir del

 Sida 26 Magasin Nic 

"När man själv är med, ­skapas också ­något gemensamt att vårda."

av olika sorters projekt). Människorna som bor i Seved, fortsätter forskarna, får inte reduceras till målgrupp, de måste vara aktörer på egna villkor – aktörer som har egen makt att forma och besluta om sin vardag och sin framtid. de inledande årens satsningar på Turning Seved har i vår fått en projektkamrat, en förebyggandegrupp. Ett drygt halvdussin anställda kommer att jobba rörligt bland och med barn och ungdomar, på skolor, fritidsgårdar och i föreningslokaler. Det är en lovvärd storsatsning från kommunen, men kan-

Elvisa Secic hjälper till med odlingen i rabatterna alldeles intill Café Rasmus, den mötesplats som Barn i Stan öppnat på Sevedsgatan. På kuppen deltar hon i en helt annan form av odling: sitt eget lärande.

ske knappast ett projekt där de boende själva varit med i utformningen. Ur egenmaktsperspektiv, alla goda intentioner till trots, så är varken Turning Seved eller förebyggandegruppen nya satsningar. Fortfarande är det tjänstemännen som är drivande och ansvariga, även om man lärt sig mycket under tidigare liknande projekt. men visst finns det i Seved gott om idéer och erfarenheter av initiativ som visat sig bärkraftiga. – Oj, så mycket idéer vi bollat med genom åren, utbrister Robert Rosenqvist


som är "bosocial nätverkare" hos MKB, den största fastighetsägaren i området. – Med perspektiv kan jag ju se att somligt måste ha tett sig som rent kocko ur de boendes perspektiv. Origami i alla ära, men det är nog inte riktigt det som folk här i kvarteren känner sig lockade av. Men TV-Seved, våra lokala inslag i TV-Malmö, fungerade som kul identitet och mötesplats. när man själv är med skapas också något gemensamt att vårda. I Seved gäller det bland annat mosaikkonstverket som barn har skapat, men även det som kanske är mest uppenbart för besökaren: muralmålningarna av Limpo på massor av elskåp, och så alla grönsaksodlingarna där det förr var vanliga rabatter. – Det gäller att ha näsa för guldkornen, påpekar Robert. Att luska ut vad den som föreslår något för mig vill. Om det håller. Numera är jag rätt cool. Om en idé är hållbar så återkommer den, i en eller annan form. just nu är entusiasmen stor för affischtidningen Området, som kommer ha releasefest på anslagstavlor i början av juni. Initiativet är lokalt, liksom texter, bilder och teckningar.

"Det gäller att ha näsa för guldkornen. Numera är jag rätt cool. Om en idé är hållbar så återkommer den, i en eller annan form."

Det har gjorts försök tidigare med kvartersnyheter, men de har inte hållit särkilt länge. Kanske för att det varit mer tjänstemännens grej och mindre lokalt kända behov, funderar Robert: – Den här gången kommer initiativet verkligen underifrån och makten över genomförandet ligger helt hos dem som vill jobba med det. Första numret blir alltså en affischtidning, sen kanske Området dyker upp som bild-cd eller som en kvällskonsert på Sevedsplan. Vem vet? sevedsplan är, sitt mediarykte till trots, ett av Malmös mest behändiga torg: lagom stort, lagom välkomnande, med runda former, vatten och mosaik. Fastigheterna runtomkring kanske inte ter sig lika inbjudande. En gammal industriskorsten sticker upp över en så kallad möjlighetslokal – det gamla tvätteriet som har blivit Flygande Mattan, en plats där man kan hålla olika arrangemang, möten, kurser, utställningar. Lite längre bort har projektet Barn i Stan förvandlat en illa beryktad lokal till ett sorts gemensamt vardagsrum. Café Rasmus är också en mötesplats sakta uppbyggd med lokala resurser. Utanför dörren grönskar det i rabatter och pallkragar. Innanför dörren blom-

mar annan odling. En ridå, tillverkad kollektivt som ett sätt att sy in sina minnen som ett gigantiskt patchwork, döljer ett nysnickrat mötesbord. När borden ställs undan blir utrymmet teaterscen. Med bordet framme kan bland andra kvinnocirkeln (se sid x) samlas. nasra ismail mohammed kom till Sverige från ett krigshärjat Somalia i början av 90-talet. Där hade hon sin egen firma, ett företag i textilbranschen. Under alla år i Sverige har hon själv skapat sig sina anställningar, ensam skött hem och barn, jobbat på Kompassens fritidshem. Här på Café Rasmus möter hon kvinnor i samma situation. Och frågorna började växa: Varför beskärs vår frihet och vår makt här? Vilka roller får vi? Vad vill vi förändra? Vilken möjlighet har vi att verkligen påverka? Nu träffas kvinnocirkeln varje vecka; en lärprocess har börjat. Man är på väg att ta makten i egna händer, symboliskt och praktiskt. Nasra och Amina Roufy sköter servering och välkomnande när vi är på besök. Amina är civilingenjör i botten; flydde undan våldet i Afghanistan för 19 år sen. Hon har inte heller kunnat utnyttja sin utbildning fullt ut i Sverige, men trivs utmärkt inom ramen för Barn i Stan. Smågrabbar kommer in och sätter undan skolryggsäcken, får en kram, kan krypa upp i soffan, känna sig som hemma. Ett par gruppledare från projektet Ung Vision (numera Unga Kan!) tittar in och får en kopp kaffe, kollar att barnen inte hänger ute på gatorna efter skolan. Sonja Petersén drar in sin rul�lator genom dörren. Den är lastad med plantor hon själv drivit upp. Sonja har bott på Seved i 56 år. – Visst var det lugnare förr. Men då var stan mindre också och alla kände alla. Rädd att gå ut? Nehej. Och här har det blivit mycket trevligare det senaste året. Jag håller i bingoträffarna – det är viktigt att alla sorters aktiviteter kan finnas, för alla sorters människor. café rasmus och de grönskande trottoarrabatterna är de starka och synliga delarna av projektet Barn i Stan. Men kanske är det sättet att jobba, underifrånperspektivet, det aktiva deltagandet av alla berörda, som är den verkliga styrkan. – Vi har faktiskt köpt oss vår egenmakt! Lasse Flygare provocerar medvetet, och ler lite grann. Men han är allvarlig när han tillägger: – Jo, jag menar verkligen att så är det; om vi ser riktigt krasst och realistiskt på saken.

S

 

ida 27 Magasin Nic


Det går bra att tala om att det är viktigt med egenmakt, att de så kallade vanliga människorna själva ska ta initiativ och genomföra sina idéer – ”ta saken i egna händer”. Och somliga saker går förvisso att förverkliga. Men mycket kräver resurser, kontakter, nätverk, stöd, organisering – och pengar. Det är det Lasse syftar på. Pengarna från Allmänna Arvsfonden ger Barn i Stan frihet att själva bestämma vad de vill göra. desto viktigare då att förvalta sin makt – sina möjligheter – på rätt sätt. Att döma av aktiviteterna som sjuder på olika håll i trakterna kring Sevedsplan så är projektet i många avseenden verkligen i händerna på människorna som bor just här, just nu. Barnen inte bara "hjälper till" – de ansvarar. Mammorna bidrar med tidigare erfarenheter från köksträdgårdar, balkonglådor, bakgårdar. En och annan före detta bonde har blivit efterfrågad på nytt. Förra årets skepsis blev en rekordskörd av tomater som gav eko till och med i etablerade media. För nog är det lätt att se succén i att ha kunnat förvandla rätt trista och nertrampade gräsplättar och stickiga buskage till prunkande förråd av mat. Så i år ligger förväntan i luften. Det

 Sida 28 Magasin Nic 

"Vågar vi slita envetet tillsammans även när det är motigt och tungt och allting ser mörkt ut? Orkar vi odla envist år efter år för en skörd om ett eller två decennier?"

har tillkommit ytterligare en fastighetsägare som ställer rabatter till förfogande. MKB har fått sällskap av Lasse Andersson Fastighets AB. – De har upptäckt att hyresgästerna faktiskt både kan och vill vara med och ta hand om sin boendemiljö. Det är en win-win situation för husägare och boende, menar Robert Rosenqvist. ”Var med från början… Odla din egen mat på Sofiagatan” förkunnar flygbladen från fastighetsägaren. lasse flygare ansvarar för och håller samman projektet Barn i Stan. Han bekräftar att arbetet måste få ta tid (oavsett vilka datum och deadlines som angavs i ansökan till Arvsfonden). Det är snarare en process än ett avgränsat projekt med tydliga slutdatum. Man måste kunna se bägge delarna: både ansvaret mot bidragsgivaren och skyldigheterna gentemot den så kallade målgruppen. Han är inte den ende som påpekat att man kan starta och driva hur många projekt som helst, med hur mycket nödvändiga och fantastiska och behjärtansvärda syften som helst – om inte de som i grunden berörs är med som aktiva och medbestämmande så faller visionerna samman. Vill man

bygga tillsammans tar det tid. Odling är tålamod och långsiktighet. Men den sortens odling Barn i Stan och massor av andra aktiva runtom i Seved bedriver, handlar långt ifrån bara om det gröna som spirar i rabatten. Det är förstås också odling i den gammaldags bemärkelsen av ordet, alltså lärande och kunskap. "Lära för livet!" Skörden av den odlingen kommer vi att se först om flera år. vår uthållighet står på spel, både praktiskt och symboliskt, både mycket lokalt i Seved och globalt på vårt klot. Vågar vi vardagsjobba och slita envetet tillsammans, verkligt delaktigt och med egenmaktsperspektiv, även när det är motigt och tungt och allting ser mörkt ut? Orkar vi odla envist år efter år för en skörd om ett eller två decennier? Vi har förmodligen inget val. Vi måste. Planeten och framtiden kräver det. Växande klimatkris och andra återkommande kriser i vårt nuvarande samhällssystem hotar annars att göra oss alla maktlösa.  Källa: Folkbildning och lokal utveckling i förorten, Nr 2/2008 i serien Folkbildningsrådet utvärderar.

Från rädslans rykte till välkomnande vardagsrum – det är den väg Café Rasmus vandrat. Förut var de boende skeptiska, nu tittar man in som hos grannen. Det är här gränslösa möten äger rum. Sonja Petersén ordnar bingoträffar, Amina Roufy gillar sköta bak och kaffeservering, Nasra Ismail Mohammed håller i kvinnogruppen som diskuterar alla möjliga aspekter av mänskliga rättigheter, inte minst de egna.


Somliga idéer är hållbara i alla väder, andra inte. Robert Rosenqvist har genom åren som bosocial nätverkare för MKB mött mycket olika förslag på aktiviteter och åtgärder. En hel del har satt avtryck. Det syns inte minst i mosaik och väggmålningar.

S

 

ida 29 Magasin Nic


foto: stefan karlsson

Egenmakt i arbetslivet #1

 Sida 30 Magasin Nic 


Han offrar pengarna för visionen Företag som inte behöver gå med vinst, som ägs av de anställda och där alla har lika lön – finns det sådana? Jodå. En av dem är Fria tidningar, som nyligen etablerat sig i Skåne.

text och foto stefan karlsson

S

 

ida 31 Magasin Nic


R

edan från starten 2001 fanns idéerna om en demokratisk organisation där de anställda har stort inflytande över produktionen. Det är en direkt följd av ambitionen att göra annorlunda nyhetstidningar på ett annorlunda sätt, där stor vikt läggs vid ämnen såsom miljö, djurrätt, jämställdhet, demokrati och frihet, global och lokal fördelning, fred och mångkultur – berättar Lennart Fernström. För grundaren och numera även vd:n för Fria tidningar är det en självklarhet att medarbetarna är med och påverkar sin arbetssituation. Det sker på två konkreta sätt: 1) genom ägandeformen ekonomisk förening, och 2) i den dagliga verksamheten. – Alla anställda har möjlighet att bli medlemmar i föreningen. Det innebär att man kan rösta, lägga fram motioner eller arbeta i styrelsen. Sedan är det styrelsen som utser VD och redaktionssekreterarna. Dessa är i sin tur ansvariga för den dagliga verksamheten. – När det gäller den dagliga verksamheten är det ingen skillnad om man är medlem eller ej. Vi har något som vi kallar för uppdragssamtal. Det är samtal mellan de anställda och de som ansvarar för verksamheten där man tillsammans formar vad som ska göras och hur det ska ske. Dessutom har vi ibland workshops där vi prioriterar och inriktar vårt arbete.

Ska man föreverkliga en idé som bygger på en vision så är det här sättet som vi arbetar på en styrka. Många som arbetar hos oss har folkrörelsebakgrund och för dem är inte det här konstigt. – Det som kan vara svårt är att behålla personalen. Hos oss är lönen 20 000 för en heltidstjänst och vissa av våra anställda skulle kunna få nästan det dubbla.

för att säkerställa att medarbetarna verkligen har ett reellt inflytande över organisationen och sin arbetssituation används arbetsmiljöenkäter. – Enkäterna visar att de allra flesta upplever att de har stor frihet att påverka sin arbetssituation. Vi har fått bra resultat. Många som tidigare stått utanför den reguljära arbetsmarknaden har sökt sig till Fria tidningar. – Vi har ganska många personer som varit sjukskrivna och börjat praktisera hos oss. Sedan har praktiken övergått i

anställning. En del av dem har gjort en lång resa från långtidssjuskrivning till att numera jobba hos oss. Jag tror att det är vår öppenhet och kultur som gör att de söker sig till oss och sedan blir kvar.

Lennart Fernström är vd för Fria tidningar som nyligen startat en Malmöutgåva.

enligt lennart fernström är den största utmaningen för Fria tidningar att kombinera det ideella med det affärsdrivande. – Även om vi inte går med vinst så måste vi få in pengar till lönerna. Vi kan inte alla gånger vara så ideella som vi vill. Om jag fick önska något så vore det att vi kunde sänka arbetstiden med bibehållen lön. 

”Vi anser att alla behövs och alla är lika viktiga, det är en del av vår demokratiska syn.”

Vi är vana att höra från politiskt håll, via mainstreammedia, att det ska löna sig att utbilda sig och att det därmed är viktigt med lönespridning. På Fria tidningar har alla samma lön. Hur motiverar ni det? Blir det inte missnöje hos personalen? – Det är nog det som vi har minst diskussioner kring. I stort sett råder konsensus. Vi anser att alla behövs och alla är lika viktiga, det är en del av vår demokratiska syn. – Från början hade vi tillägg för dem som har studielån och barn, men det ledde till diskussioner om inte de som har glasögon också borde ha tillägg; det uppstod en gränsdragningsproblematik. Därför slopade vi tilläggen. Vi lever i en marknadsekonomi och är vana vid att tänka i de banorna. Fungerar det verkligen att frångå den logiken och ändå agera på en kommersiell marknad? – Uppenbarligen. Vi har funnits i nio år och gått från fyra till 43 anställda. Det finns saker som vi inte hade kunnat göra om vi hade varit vinstdrivande.

 Sida 32 Magasin Nic 

foto babak payandeh

I januari fick Malmö sin egen fria tidning. Det som utmärker I väntan på Malmö Fria är fokusämnena – djurrätt, rättvisefrågor, jämställdhet, frihet och solidaritetsfrågor – menar de båda redaktörerna. – Eftersom vi inte har samma rapporteringsansvar som andra dagstidningar, så kan vi belysa frågorna mer ingående, säger Petra Olsson, kulturredaktör. Tidningen är politiskt oberoende och kallas för ”frihetlig nyhetstidning”. – Om du själv har ett samhällsengagemang tror jag att du gillar Fria tidningar, säger nyhetsredaktör Erika Oldberg. Den nya malmötidningen lever på prenumerationer och ges ut varje lördag. Den dag då I väntan på Malmö Fria uppnår 2 000 prenumeranter, och därmed blir berättigad presstöd, är tanken att den ska knoppas av och bli kort och gott Malmö Fria. Fotnot: Fria tidningar finns sedan tidigare i Stockholm, Göteborg, Uppsala samt en rikstäckande: Fria Tidningen. Utöver dessa ger kooperativet ut två tidningar på lättläst svenska och lokaltidningen Östhammars Nyheter. Företaget bakom satsningarna – Mediekooperativet Fria Tidningar – tillämpar likalön. Det innebär att alla tjänar lika mycket vare sig de arbetar som arbetsledare, i kundtjänst eller med affischering.


Egenmakt i arbetslivet #2

VIKTIGT PÅ RIKTIGT

text och foto cajsa carrén

– Egenmakt för mig är när individen tycker det hon eller han uträttar är viktigt på riktigt. Att det är den egna nivån och inte någon annans som avgör. Så säger filmaren Helene Granqvist som hämtat sin senaste vision om egenmakt från Afrika där hon varit och arbetat i tre omgångar. – När niobarnsmamman kan sätta alla sina ungar i skolan och försörja sig på att sälja kakaobönor efter att ha fått ett mikrolån – då är det empowerment! ... S

 

ida 33 Magasin Nic


Det var när Helene Granqvist arbetade med olika produktioner på SVT som hon började fundera på vilka intentioner som finns bakom skapandet. – Jag började diskutera detta med min man som är journalist; vilka bakomliggande drivkrafter finns vid all slags gestaltning? Svaret – och ambitionerna som följde – dröjde innan de tog form. – Det tog oss fem år med Good World att nå ut med vårt budskap; att låta bli att ge plats åt det dåliga och istället synliggöra det goda och arbeta för en hållbar utveckling – "etikonomi".

tio år senare är Helene Granqvist vd för film- och portproduktionsbolaget med den uppfordrande titeln Good World. En av hennes drivande övertygelser är att det inte borde vara svårt att förändra människors beteende, så att alla kan få basala behov tillfredsställda – att äta sig mätta och ha tak över huvudet. – Som chef förväntar jag mig att mina medarbetare ska känna att deras arbetsuppgifter är viktiga på riktigt. Jag är stark och tydlig – och när man som kvinna tar sådan plats blir det lätt konflikter. – Men jag vet också att jag är en förebild för många. Jag är säker på att om kvinnor gavs mer utrymme så skulle de flesta problem i världen lösa sig automatiskt. helene granqvist beskriver sig som en motsägelsefull person med ett stort kontrollbehov vid sidan av slarv och kaos. Hon säger att hon föredrar kaos före kontroll, och bollar uttryck som "koll före kontroll" och "håller inte

ordning, omger mig med bra personer". – Jag lär mig förstås av mina missbedömningar; en person vars duktighet jag imponerades av, visade sig till exempel inte alls vara bra på det han egentligen skulle utföra. Och det som ska utföras har alltid en konstnärlig botten för Helene Granqvist. – Jag har ju mina rötter i teatern där alla på liknande sätt längtar efter samma saker, har samma dilemman i livet. Då gäller det att våga gå in i det osäkra och även vara samhällskritisk. Hon ser en fara i att vara beroende av system, något som bland annat gestaltas i filmen Konsten att vara människa. – Jag vill skapa min egen helhet och göra mina egna ekologiska fotavtryck. Jag har alltid drömt om vedspis och trädgård och nu har jag äntligen det. Nu är ju inte vedeldning så särskilt ekologiskt. Men Helene Granqvist kontrar med att hon bjuder på den egoismen för att hon ska känna sig bra med familjen. Hon betecknar sig själv som en egensinnig fritänkare. – Jag är ingen snäll person, utan kan vara ganska rabbig och säga ifrån för att få leva ett bra liv. Ordet rabbig, som betyder ungefär stursk, är dialekt från Helsingborg. Där växte hon upp med sin ensamstående blinda mamma. – Den uppväxten har fått mig att alltid vilja vara inkluderande. Jag fick uppleva vad min mamma gick igenom som exkluderad och det unnar jag ingen. – Målet är att få människan att känna självtillit och befinna sig i genuina situationer i sökandet efter egenmakt. 

"Jag är säker på att om kvinnor gavs mer utrymme så skulle de flesta problem i världen lösa sig automatiskt."

Historien om Good World med mera Good World grundades för tio år sedan och har ett tiotal anställda. Företaget är bland annat ett film- och postproduktionsbolag som gjort slutproduktioner för filmer som Hipp Hipp, Bananas och Jag köpte en regnskog. Tillsammans med sin son Hampus Linder har Helene Granqvist gjort nio dokumentärer, på senare tid de uppmärksammade Konsten att vara människa och Afrikas Ryggrad som liksom flera andra Good World-produktioner har visats på bland annat SVT. Good World har i vår flyttat från Facklanhuset på Lantmannagatan till Valvet på Hasselgatan. Helene Granqvist är aktiv i kvinnonätverket Göran. Hon är för närvarande involverad i projektet DoDream tillsammans med Görans grundare och Hungerprojektets vd Åsa Skogström. Projektet samarbetar med Medea vid Malmö Högskola, K3, som utvecklar nya kunskapsformer inom nya medier. Hungerprojektet är ett icke vinstgivande företag som arbetar över hela världen med att investera i människors egen driftighet. hungerprojektet.se mah.se/medea

 Sida 34 Magasin Nic 


" Jag är ingen snäll person, utan kan vara ganska rabbig och säga ifrån för att få leva ett bra liv. "

Namn: Helene Granqvist, 48 Familj: Nyfött barnbarn till sonen Hampus, 31, maken Anders, barnen Josefin, 24, och Harry, 22, två vuxna bonusbarn, fyra katter och fyra kattungar.

Bor: Sedan ett år i gamla länsmanshuset i Öveds Kloster. Yrke: Utbildad scenograf; nu delägare, vd, producent och regissör på produktionsbolaget Good World i Malmö.

Senast sedda film: The dressmakers daughter, en australiensk animerad film, som hon passade på att se på tåget från Stockholm. Senast lästa bok: Köksträdgården av Lena Israelsson (W & W förlag),

en julklapp från maken som kommer väl till pass i växthusbyggande och odling i den 4000 kvadratmeter stora trädgården. Favoritcitat: ­Picasso: Jag målar inte för att sälja, men jag säljer det jag målar.

S

 

ida 35 Magasin Nic


Egenmakt på individnivå

Du behöver inga nya skor Eller: ”Konsten att leva utan pengar”

 Sida 36 Magasin Nic 


Vera Billing är ett levande exempel på att vi behöver väldigt lite pengar och ­materiella saker för att leva ett gott liv. På köpet får man dessutom ökad frihet och makt över sitt liv. Men att bryta det samhälleliga mönstret för hur vi ska leva har också sitt pris.

V

intern var fortfarande bitande hård när Vera Billing gästade Nördcaféet på Seved i Malmö. Odlingssäsongen med påtande i trädgårdsrabatter såg avlägsen ut. Men just odling var något hon skulle återkomma till gång på gång under sin föreläsning – odling som ett medel att vara självförsörjande, eller i alla fall att kunna äta sig mätt utan att behöva blanda in pengar. titeln ”Att leva utan pengar” lockade mycket folk till det lilla caféet som snabbt blev fullt. Men att man kan leva utan pengar är en sanning med modifikation, vilket också kom att visa sig under kvällen. I ett samhälle som i så hög grad bygger på utbyte av varor och tjänster, med pengarnas hjälp, är det naturligtvis svårt att helt eliminera behovet av pengar. Kan man arbeta utan att bry sig om pengar? ”Konsten att vara rik utan pengar”, så beskrev Vera själv det hon kom att tala om under kvällen, som inleddes med att hon berättade vad det är hon är nörd på: – Örter och fruktträd, men djupare sett livskvalitet. Och egentligen är det frihet jag är nörd på – utan pengar. starten på det här nördbeteendet kom efter de förändringar hennes liv genomgick vid millenieskiftet. Hon bröt upp från en relation och tog över

”Jag insåg­ att det kostar för mycket att bo, så jag slutade att bo.”

text stefan karlsson foto jenny ljunggren

med friheten in. Jag är en forskar-, eller konstnärssjäl egentligen, som hela tiden vill vidare. Det slog henne att istället för att åka utomlands och volontärarbeta så kan man vara volontär i sitt eget land. – Jag ger mig ut i landet och jobbar med bra saker för mat och husrum. Publiken på Nördcaféet var engagerad och nyfiken på om det verkligen går att leva utan pengar. foto helen johansson

gården hon bodde på i Närke. Tanken var att där bygga upp en verksamhet med rehabilitering för utbrända. I stället tog livet en annan riktning. Hon sålde gården och bestämde sig för att göra något helt annat. – Jag hade vid det laget varit egen företagare i närmare 20 år och var så trött på att allting alltid ska mätas i pengar. Kan jag inte få arbeta med det som är bra utan att behöva fokusera på pengar? men hur gör man det om man inte är ekonomiskt oberoende? Ett sätt är att minska utgifterna. – Jag insåg att det kostar för mycket att bo, så jag slutade att bo. Det blev lite komiskt när jag senare var volontärarbetare i England och de frågade: ”where do you live?”. Jag svarade: ”I have stopped living”. – Jag gör så i mitt liv att jag fattar ett beslut och så följer jag den tråden och ser vart den leder. Där kommer det här

vera beskriver sig själv som filosofiskt lagd och ord och begrepp är viktiga för henne. Vad är trygghet? Kan man ta bort det fysiska yttre skalet med hem och prylar och ändå känna sig trygg? Den följande resan på luffen blev ett sätt att undersöka saken. – Jag bestämde mig för att inte äga mer än vad som kunde rymmas i min bil. Vad ska man då ta med sig i resten av sitt liv? Det första jag tänkte på var min grävgrep. Det här blev också starten på vad Vera beskriver som en ”väldig själslig rensningsprocess”. Hon gick igenom dagböcker, brev, minnen och kom fram till att det gäller att släppa allt detta. – Foton är ögonblicksbilder. Allt runtomkring, dagen innan och dagen efter, sjunker undan. Ju mer jag tittar på det där ögonblicket, desto mer är det det jag minns och inte det andra. Och egentligen är bilder bara papperslappar. Tänkte jag så blev det inte så svårt att göra mig av med dem. Och svårt var det aldrig, för jag hade ju bestämt mig. – Jag blev också filosofiskt intresserad av begreppen dåtid, nutid och framtid. Vi lever i en kultur som är all-

S

 

ida 37 Magasin Nic


”Jag försöker leva i nuet och jag vet inte ens om jag lever när det är dags för pension. Jag vill inte ha det här samhälleliga­ skyddsnätet, jag litar­ inte på det ett dugg; jag vill kunna lita på ­människor.”

deles för lite framtidsorienterad och för mycket bakåttittande. Vi dokumenterar, analyserar och studerar det som redan har varit, samtidigt som vi lever här och nu, och är på väg framåt. i den här vevan skapade Vera en tidskrift, Fri jord, som görs helt ideellt och nästan uteslutande av henne själv. Det är en kulturtidskrift om jorden och

 Sida 38 Magasin Nic 

maten och människorna, ”och absolut ingen odlartidskrift”, säger hon. – Den kom till därför att jag ansåg att det måste finnas en sådan tidning. Ofta styrs tidningar av andra intressen, och helst ska den inte kosta någonting. Det är så vi vanligtvis ser på kultur; den ska finnas men den ska inte få kosta någonting. Tidningsproduktionen medförde att

Vera behövde någonstans att vara för att göra den, och även utrymme för lager. – Numera har jag en egen plats. Jag vill inte kalla det för ett eget hem, men det är en egen plats som ingen kan köra iväg mig från. För några månader sedan köpte jag ett hus i Dalsland. – Till slut insåg jag att jag behöver en egen plats för att kunna vara verksam, men jag behöver inte göra den till bo-


stad. Och det är fortfarande så att jag privat konsumerar väldigt lite. Vera menar att hon trots husköpet har kvar sin frihet. – Min frihet ligger inte i att kunna röra mig, eller att ha en egen plats. Det handlar om att kunna finnas till förfogande för att arbeta där det finns behov av mitt arbete. vad har då vera lärt sig av den här långa resan; försöket att skala av så mycket som bara går av det som är onödigt, det som vi tror att vi behöver för vår trygghet? – En skrämmande erfarenhet jag har gjort är hur svenskar och det svenska samhället värderar människor efter pengar. Jag trodde inte det var så illa som jag märkte att det var. Det kan upplevas som väldigt hotfullt med människor som inte har ett hem. Jag tror det är djupt omedvetna motsättningar mellan bofasta och nomader som kommer fram. – Ett tag bodde jag i en liten stuga på 10 kvadratmeter uppe på ett berg, utan el och vatten. Jag levde ju mitt eget liv utan att störa någon, men grannarna runtomkring blev misstänksamma. De hade nedlåtande attityder som inte hade med mig att göra, och det var aldrig någon som frågade varför jag gör det här eller blev nyfikna. Jag fick en känsla av ovärdighet. arbetet med tidningen har medfört ett stort kontaktnät med människor. Och att åka runt på det här sättet som tillfälligt boende hos andra människor har gjort att Vera blivit lyhörd för stämningar, och att hon har fått en fingertoppskänsla för när en situation inte är bra. – Jag har många gånger undrat över varför människor ibland är så tveksamma till mig. Nu har jag kommit på att människor kan vara väldigt trevliga när de bjuder hem en gäst, eftersom de vet att någon gång åker den här människan hem. Men en människa som aldrig åker hem...hur trevlig ska man vara, för hon kanske stannar kvar. en annan lärdom Vera gjort är att arbete inte uppskattas, om man inte tar betalt för det. – Det var väldigt otrevligt och kränkande att inte bli respekterad för det man kan. Hade jag tagit 600 kronor i timmen hade ingen ifrågasatt min kompetens. Men jag krävde bara mat och husrum. – Relationer som i början var jämställda gled iväg till att bli någon sorts

herrskap och dräng, vilket passade väldigt dåligt med mitt frihetssökande. Då blev det så att jag drog därifrån, precis som luffare gjorde förr. Vera har själv nämnt att resan hon gjort inneburit en ”själslig rensning”. Steget är inte långt till att se det som en andlig resa – en rening. Någon i publiken frågade om det finns en andlig dimension i det hon har gjort. – Det jag känner är att mitt frihetsbehov har uppfyllts. Jag har alltid haft behov av att gå min egen väg, men det jag har insett är att friheten är oegoistisk. Jag kan inte se någon mening i att arbeta för att samla på hög till mig själv. Ge mig bara space, styr mig inte utan låt mig få jobba med bra saker utan att behöva tänka på pengar. Det var det jag var ute efter. en oundviklig följd av att ha en låg inkomst, eller att stå utanför lönearbetsmarknaden, är att ersättningen från socialförsäkringssystemet blir begränsad. Vid sjukdom får man en låg ersättning, likaså blir pensionen vid ålderspensioneringen blygsam. Men det tycks inte bekomma Vera särskilt mycket. – Jag försöker leva i nuet och jag vet inte ens om jag lever när det är dags för pension. Jag vill inte ha det här samhälleliga skyddsnätet, jag litar inte på det ett dugg; jag vill kunna lita på människor. En positiv erfarenhet Vera gjorde var att upptäcka hur lite pengar som egentligen behövs för att äta sig mätt och att ha tak över huvudet. Det gav henne perspektiv på hur människor lever i fattiga länder, och hur vi förutsätter att de lever kvalitativt sett dåliga liv. Men det är kanske snarare så att vi i vår värld har blivit lurade. Vi tror att vi måste leva som vi gör, med hög materiell standard och konsumtionshysteri. när det över två timmar långa före­ draget – inför en nyfiken publik som ställde många frågor – var slut hade jag några frågetecken som behövde rätas ut. Vera förklarade ännu en gång vad det egentligen är som driver henne att göra det hon gör. – Jag har själv undrat över hur man kan vara funtad så att man är mer driven av att göra saker som är bra för andra… men inte så att jag utplånar mig själv. Jag kan vara egoist så länge jag inte mår bra, men när jag väl mår bra vänds kraften utåt. – Många som går i terapi, jag har också gått i terapi, blir fullblodsegoister när de fått lära sig att dra gränser och tycka om sig själva. Men man måste gå

vidare. Jag behöver inte så mycket bekräftelse av andra för att må bra, men jag blir glad av att se andra må bättre av det jag gör; och växterna, och jorden. Hur kommer det sig att just du har lyckats förverkliga det du har gjort? Krävs det några speciella egenskaper eller kan vem som helst göra det?

"Det kan upplevas som väldigt hotfullt med människor som inte har ett hem. Jag tror det är djupt omedvetna motsättningar mellan bofasta och nomader som kommer fram."

– Så extremt som jag har levt kanske inte alla kan göra. Det krävs nog en viss läggning. Ser man det sociologiskt så finns det människor som är ledartyper, andra är följare, men det finns också människor som går sin egen väg. Jag har ibland i min största existentiella ensamhet inte ens sett mig som en stigfinnare, utan som en stigmakare; en som går en ensamstig. Det tycks vara mitt öde, jag kan inte göra på något annat sätt. Hela ditt föredrag har ju handlat om hur man kan leva på ett alternativt sätt i vår kultur, för att förverkliga sina ideal och sig själv, men också vilka motstånd och hinder man då möter. Har du några handfasta råd och tips till dem som är i färd med att göra något liknande? – Svårigheten i vår kultur är att människor är så inrotade i det här med att man ska arbeta för att få sin lön; man ser inte att det finns andra sätt att leva på. Det vi kan göra är att dra ner på vår konsumtion. Måste man byta kök vart femte år? Måste jag köpa nya kläder när jag redan har kläder? Där har man stor möjlighet att påverka sin ekonomi, men i en stad finns det många saker man inte kan påverka, till exempel boendekostnaden. – Nyckeln är att sänka utgifterna utan att sänka livskvaliteten. Men se till att ha bra mat. Ett tips är att gå ihop och bilda en inköpsförening så att man kan köpa in ekologiska produkter till grossistpris. Då slipper man även emballage och det har en massa andra fördelar för miljön. Slutligen, hur viktigt är det för en individ att påverka sin vardag, sin livssituation? – Jag tror det är mycket viktigare än man vanligtvis tror. Jag har jobbat med folk som är utbrända och sett att de ofta sitter fast i tankeblockeringar. Det är inte förrän de ruskas om ordentligt, och sedan kommer ut ur det, som de ser att det går att förändra; sådant som de tidigare inte trodde gick. Om de får hjälp så är många av dem glada att de gick igenom detta trauma – därför att de kommer ut till ett nytt friare liv. 

S

 

ida 39 Magasin Nic


Kampen om – egenmakt via folkrörelse

text och foto anton svensson

J

ag sitter i ett litet betonghus i byn Laguna Verde i regionen Venustiano Carranza, som ligger i delstaten Chiapas i södra Mexiko. Jag är här som internationell observatör för att förebygga aggressioner, hot och övergrepp mot ortsbefolkningen. Många i regionen är anslutna till lantarbetarorganisationen Organización Campesina Emiliano Zapata, OCEZ, som kämpar för rätten till egen jord. Den jord stridigheterna handlar om är den mark som ursprungligen ägdes av mayaindianerna; för hundratals år sedan köpte rika storgodsägare upp den till underpris, eller erövrade den med våld.

 Sida 40 Magasin Nic 

ocez och dess medlemmar ockuperar övergivna landområden eftersom de anser sig ha rätt till den jord som deras förfäder blev orättvist bestulna på. Genom att ockupera mark vill man pressa regeringen att ge dem laglig rätt till marken. Andra metoder som de använder sig av är bland annat vägblockader, hungerstrejker och demonstrationer. Sedan OCEZ startades i början av 80-talet har ett trettiotal medlemmar fått sätta livet till i kampen om jorden, detta trots att OCEZ själva aldrig har använt sig av våld i sin kamp. om eftermiddagarna besöker jag ett område som kallas ”el Rancho” där fat-

tiga lantarbetare från de kringliggande byarna ockuperar och gör anspråk på ett område på drygt 200 hektar. Ett tillfälligt läger har upprättats i väntan på att marken officiellt ska erkännas som deras. Det består av trasiga övergivna hus, och en bit längre bort ett par uppsatta tak utan väggar. Trots att man är uppemot 90 familjer som samsas på ytan är stämningen välkomnande. Människorna här sover på golvet eller i slitna hängmattor och lagar mat över öppen eld. Elektricitet saknas och vatten hämtar man från


jorden Skylten på grinden till ingången till den mark som sedan i höstas är åter-ockuperad av OCEZ, Organización Campesina Emiliano Zapata.

den intilliggande byn, Laguna Verde, ett par kilometer bort där också jag är stationerad. sett i ett större sammanhang är återockupationen en relativt anspråkslös handling där fattiga, utsatta människor begär att få ta hand om sig själva och sin egen försörjning. Marken de ockuperar är en gammal ranch som lämnats vind för våg av den förre ägaren. De dryga 200 hektar som utgör området räcker inte långt om man beaktar att det är 90 familjer som ska dela jorden mellan sig. En viktig del av överenskommelsen i samband med ockupationen och uppdelningen av marken, är att om någon skulle vilja dra sig ur så har

denna person inte möjlighet att sälja sitt markområde. Marken tillfaller i så fall rörelsen och dem som vill vara med och bruka den. medlemmarna i OCEZ arbetar i ständig motvind på grund av de påtryckningar och hot som de utsätts för av regeringen. En strategi för att splittra OCEZ-medlemmarna och skapa interna konflikter har varit att infiltrera för att bryta sönder den inifrån. En annan strategi har varit att initiera bildandet av paramilitära grupper som motarbetar ockupanterna. Dessutom har flera övergrepp och bortföranden förekommit. Så sent som i höstas bortfördes och fängslades en av organisatio-

nens förgrundsfigurer, José Manuel Hernández Martínez, då representanter från åklagarmyndigheten förklädda till elarbetare tog sig in i hans hem i byn 28 de Junio och förde bort honom. I samband med bortförandet dödades två personer med anknytning till OCEZ och en medlem blev förlamad för livet. Sedan händelsen har en ständigt bevakad och låst vaktpost upprättats för att kontrollera alla fordon som vill köra in eller ut ur 28 de Junio eller den intilliggande byn Laguna Verde. trots de svårigheter som människorna möter tycks de fyllda av hopp efter att själva ha tagit kontroll över sin livssituation. Att kunna odla sin egen jord innebär för människorna här att ha makt över sina liv. Marken är en förutsättning för att kunna försörja sig och själv kunna odla en del av den mat man behöver. Många av de boende i lägret är ungdomar från stora familjer i kringliggande byar där jorden helt enkelt inte räcker till för att försörja nästa generation. För dem är det en styrka att kunna organisera sig i jakten på någonting eget. Styrkan ligger i att man är många, att man är välorganiserade... 

S

 

ida 41 Magasin Nic


Bulmaro Hernandez Jimenez är en av de unga män som har tagit sitt öde i sina egna händer genom att delta i åter-ockupationen av jord.

 Sida 42 Magasin Nic 


...och i att man arbetar mot ett gemensamt mål. Drömmen om att skapa sig någonting eget, att åter vinna sin självständighet är det som för människorna här samman – strävan efter egenmakt. en av de unga män jag möter borta på el Rancho är Bulmaro Hernandez Jimenez. Han har anslutit sig till rörelsen i hopp om ett bättre liv. Bulmaro är trött på att arbeta åt andra ”för en skitlön”, trött på att känna sig livegen och på godsägarnas brutna löften. Med ockupationen av jorden kring el Rancho vill han och de andra återta det som tillhör dem. Bulmaros och OCEZ inställning till jordägande går i linje med ett gammalt mayaindianskt talesätt, och sedermera ett slagord för Mexikos nationalidol Emiliano Zapata och hans efterföljare: La tierra es de quien la trabaja – jorden tillhör den som brukar den.

”La tierra es de quien la trabaja – jorden tillhör den som brukar den.”

trots en tuff uppväxt utan sin familj är Bulmaro en positiv och glad person. Han skojar om att folk brukar säga åt honom att han inte ska skratta så mycket; för vad har han att vara så glad för? Och sanningen är att mycket går emot ockupanterna på el Rancho just nu. De papper som ger laglig rätt till jorden, vilka ockupanterna har blivit lovade av delstatsregeringen, låter vänta på sig. Den senaste tiden har delegationer från området vid upprepade tillfällen rest till delstatens huvudstad, Tuxtla Gutierrez, för att hämta dessa utlovade papper, men utan resultat. Ett annat stort bakslag är att de internationella observatörer som idag ständigt finns närvarande i området, på initiativ av MR-organisationen Frayba, kommer att dras in på grund av resursbrist. Incidenten då två människor miste livet, en blev förlamad och en ledare bortförd och fängslad, ägde rum bara några veckor efter att man senast

upphörde att skicka observatörer till området. Många befarar att hoten och våldet mot organisationens medlemmar nu åter kommer att trappas upp utan den internationella närvaron som avskräcker från alltför grova kränkningar av medlemmarnas mänskliga rättigheter. trots motgångarna är det externa stödet för rörelsen fortfarande starkt. Nyligen inleddes en utbildningsserie för OCEZ-medlemmarna i området, som tar upp rätten till självutveckling för ursprungsbefolkning. Utbildningen hålls av en lärare från ett aktat universitet i huvudstaden Mexiko City. I samband med kursstarten hölls också en traditionell ceremoni för att välsigna den åter-ockuperade jorden. Marken är redan uppdelad mellan människorna på el Rancho och planen är nu därför, att trots att pappren som bekräftar ägandet låter vänta på sig, börja odla marken som sin egen. 

Vy från det hus där ockupanterna håller till i väntan på att börja odla jorden.

Utbildning i rätten till självutveckling för ursprungsbefolkningen. Utbildningen hålls på initiativ av ett antal NGO:s.

Området där den ockuperade marken finns är naturskönt, även nu under torrperioden.

En ständigt bevakad vaktpost har upprättats för att kontrollera att ingen med ont uppsåt kommer förbi. Skylten berättar att det finns internationella fredsobservatörer i området.

S

 

ida 43 Magasin Nic


 Sida 44 Magasin Nic 

..............................................................Extended Version.........


S

 

ida 45 Magasin Nic

tisdag 20 april 2010

Klockan 15.00 Satt jag ute på balkongen och rökte en cigg, kollade på fiskmåsarna uppe på taket och undrade över dem. Typ om det var någon fiskmås som egentligen var människa inuti och vad fan den tänkte på isåfall. Sen så undrade jag om de hade ett språk och sen undrade jag hur gamla de kan bli och om de bara flyger runt sådär som de gör bara för skojs skull. Gick in och googlade det, 30 år kan de bli. Det är fan gammalt för en fågelkrake. Och de svävar runt för att de tycker det är överball. Upplagd kl. 01.20

...................CFUK Gallery..........................................................




.


söndag 2 augusti 2009

Stadsduvan Olle, mannen med spannen, kompis, khompadre. Förlåt för att jag slarvade bort din nya cykel. Förlåt för att jag snodde din nya adidaströja. Förlåt att jag flyttade till Stockholm. Förlåt för att jag flyttade till Stockholm med ditt bankomatkort i jackan. Förlåt för att det var din jacka. Förlåt att jag blev arg när du kallade mig hora när vi skojade på fyllan. Förlåt för att jag tog den blå tröjan med örnen på utan att fråga. Förlåt för att jag sabbade din externa hårddisk. Förlåt för att jag blev arg när du frågade efter eld när jag trodde du frågade efter en cigg. Förlåt för att jag fortfarande inte fixat en cykel till dig. Förlåt för att jag rökte upp ganska mycket av ditt stek när du åkte till Grekland och jag vaktade din lägenhet. Tack för att du trots allt det är min bästa vän. Upplagd kl. 12.13

...........CFUK Gallery........................Extended Version...............


..................CFUK Gallery.................................................Extended Version............



måndag 14 september 2009

Tinusaruz rex Jag hatar när festfyllan gått ur kroppen och allt blir ledset även att det är soligt. Min vän Joke berättade för mig en gång att han hade knaprat benzo och diverse annan skit ett jävla tag och livet var fint och alla färger var mättade och han var lycklig, en dag bara sket det sig och psykosen kom och hälsade på. Allt blev matt och färgerna blev gråa på riktigt. Det blev aldrig bättre, färgerna är fortfarande inte tillbaka. Jag pallar inte att det ska bli så. En annan vän jag hade bor i Malmö nu men vi känner inte varandra längre. När vi hängde var det sommar, jag brukade behöva slå honom i ansiktet när han skulle vakna på morgonen och jag kokade kaffe och rullade cigaretter till frukost åt oss, han hade fint hår och dålig musiksmak. Det gjorde aldrig något. Upplagd kl. 18.28


................CFUK Gallery.......................................................Extended..................


onsdag 14 april 2010

Wink Dricker kaffe. Jag får inte dricka kaffe. Röker en cigg. Jag får inte röka cigg. Jag har ett frätande hål i min mage, jag kan inte sova. Ibland tänker jag att jag inte behöver sova ändå. Hot på sms och jag undrar hur den mest okontroversiella människan står mitt i och håller armarna upp och viftar den vita flaggan säger "det är ok", medan de slår med hammare och leker bonanza. Vill bara ha lite peace of fucking mind och lite glädje. Jopaz i solen och inte bry sig. Upplagd kl. 18.08

torsdag 8 april 2010

Hey young world Pantade min Cola-samling som jag har sagt är för “rainy days”, det regnar inte idag men 33 kronor i min ficka passade bra till 6 spänn på kortet, 39 och vi har the survival kit. Ett packe cigg och en kaffe på balkongen, det hände för mycket skit igår. Jag undrar var vi tar vägen. Upplagd kl. 13.12


..................CFUK Gallery....................................Extended Version.........................



.................CFUK Gallery.................................................Extended Version............


tisdag 7 juli 2009

Kortfuckat eller kortfattat Soc-kursens tredje dag, Wäl möter mig på morgonen och sen vandrar vi lagom långt från Araby för att vakna till när klockan är 08.30. Tre cigg och en kaffe senare sitter vi och kollar på en föreläsning som heter “Såhär får du jobb!” som alla i konferensrummet har sett förr, men likt förbannat har ingen lyckats haffa ens ett svartkneg. Medans gubben från Arbetsförnedringen står och babblar på om att man inte ska tappa hoppet och att “Där ute finns det ett jobb, just för dig!” tecknar vi ner serier i informationshäftet om ironin i det alla myndigheter snackar om. Går därifrån med lika mycket hopp som innan (det vill säga; klarar vi oss till imorgon är allt ok-hoppet). Två timmar lunch men inga pengar till den. Jag och Wäl kollade på cykeltaxins lås och undrade om man kunde baxa den. Såg en fågelunge som ramlat ner från sitt bo, grät inombords men gick därifrån. Såg en måsunge som sprang över gatan och skrek, grät inombords men gick därifrån. Såg 2000 spänn transporteras in på någon annans konto, grät utombords men gick därifrån. Upplagd kl. 15.58


..................................Extended Version..................................................................


......................................Extended Version.............................................CFUK.........



torsdag 29 april 2010

Life’s a bitch and then you die Varför det blir sant kan man undra, men det är sanning talad. På sjukhuset fick jag nålar i armen och en yr hjärna och surriga öron. Läkaren som nekat mig ett besök fem gånger det senaste halvåret tyckte det var konstigt att jag hade varit sjuk så länge, jag sa att om de hade tagit emot mig tidigare kanske det hade hjälpt. Hon skrattade lite nervöst och sa att de ringer när proverna är klara. Jag är trött på att vara sjuk. Jag är trött också, trots att jag sover nästan alla timmar av dagen som förväntas vara vakna. Solen skiner ganska ofta och det är en klump i min mage som behöver nystas upp. Igår kväll gick jag och Dani och drack kaffe på Storgatan, det var inte så kul där så vi gick till Hemköp och jag köpte tre bananer som jag stoppade ner i jackfickorna. På vägen hem bad jag en bön till Gud med lite olika frågor och önskningar, avslutade den med “Med vänliga hälsningar Amen”. Undrar om han lyssnade. Upplagd kl. 13.09

.................................................................................................


Utställning:

“Så sant som det är fucked”

.................Fotografier / Blogg / Tora Skirken Grunditz..............


....................Centrum Fรถr Urban Konst...............................................CFUK Gallery...

Extended Version #6

.................Fotografier / Blogg / Tora Skirken Grunditz.............

.................................................................................www.cfuk.se............


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.