NIC #8: Vilken värld vill vi leva i?

Magasin Nic. #8 sommaren 2011

ISSN 1654-6660

icke-kommersiell skrift om (gatu-)kultur, social ekonomi och livet självt

Allt är på riktigt

NIC tar sig an frågan som är så självklar att vi glömmer att ställa den.

Och hur förverkligar vi drömsamhället?

dited by NIC and Friends.

Vilken värld vill vi leva i?

ingång

Man

brukar säga att det är lätt att kritisera det som för tillfället råder, men svårare att presentera ett konkret alternativ. Det gäller naturligtvis även för ämnet vi tar upp i detta nummer av Magasin NIC. Vi har redan kunnat konstatera – och det tycks råda konsensus inom forskarvärlden – att om vi ingenting gör kommer livet inte att kunna fortsätta på vår planet; i alla fall inte så som vi nu känner det. Frågan är då vad vi ska göra åt situationen?

Vi skulle kunna prata i det oändliga om hur samhället borde fungera, vad som är fel idag, och måla upp ett drömsamhälle med breda och färgglada penslar. Men den brännande frågan – brännande eftersom vi inte har så mycket tid kvar att fundera – är hur vi ska kunna undvika en annalkande katastrof.

Den ekologiska utvecklingen kommer att tvinga mänskligheten i en viss riktning. Så har det självklart alltid varit, eftersom vi är beroende av vår livsmiljö, men det är ändå en ny situation vi befinner oss i. Förr har mänskligheten inte i någon större utsträckning kunnat påverka miljön, medan vi idag gör det med dramatiska följder. Därför är det rimligt att ställa sig frågan: Vilken värld vill vi leva i?

Vi måste förstå hur världen kommer att se ut i framtiden om vi låter allt fortsätta som det är idag. Samtidigt måste vi ha en vision av ett samhälle som vi vill leva i; men det måste vara en realistisk vision – en utopi som går att förverkliga.

Magasin NIC vill gärna bidra till den nödvändiga diskussion. Samtidigt hoppas vi att de kommande sidorna ska bjuda på inspirerande och underhållande läsning.

Stefan Karlsson, redaktör

u t gi v a r e Hå ka n L a r s s o n Publik entreprenör och en av två rektorer på Glokala folkhögskolan. hakan@glokala.se r e d a k tion St e f a n K a r l s s o n Redaktör och huvudskribent. Författare till boken Garanterat aktiverad. stefan@sofielund.org He n r i k E k l u n d h Pa g l e r t Layout och redigering. Har gett ut fotoboken Ögonblick från ett Möllevången i förvandling. info@eklundhpaglert.se L i v Z e t t e r l i n g NIC:s projektledare, och formansvarig för CFUK Gallery. Brinner för

urbankonst och medborgarteve. liv@glokala.se ö v rig a m e d a r b e t a r e Jenny Ljunggren, foto Samira Nassadjpoor, intervjuare Helen Johansson, foto Karin Olsson, text Phoenix T Fiscella, text och illustrationer Glokala tankesmedjan samarbete & p r e n u m e r a tion 2 nr/100 kr. Mejla stefan@ sofielund.org tryck Holmbergs AB

issn 1654-6660 a d r e ss Magasin NIC Rolfsgatan 16, 214 34 Malmö NIC ansvarar bara för beställt material. Vi vill gärna att ni hör av er med tips, idéer, kritik och beröm, och vi har självklart ingenting emot att ni citerar ur denna tidskrift, bara ni säger att det är från oss ni lånat. r e d a k tione l l i d é NIC är en icke-kommersiell skrift som vill uppmärksamma det som varit, det som nyss blivit

och det som ska komma.

I en värld då mediet blivit synonymt med budskapet, har innehållet hamnat i skymundan. Vi vill ta fram det i ljuset igen. Vi ska vara en motvikt till snuttifiering och relativisering, vi uppmuntrar slow-reading och vill stimulera till eftertanke och handling. Vi gillar det som bubblar under ytan och i underjorden, men vi tror inte att vår tids tankar och idéer måste vara viktigare än tidigare generatio-

foto jenny ljunggren

ners. Vi söker ett sammelsurium av högt och lågt, nära och fjärran, och vi tror att det är folkbildning i ny kostym.

Magasin Nic.

nic #8 Vilken värld vill vi leva i?

6–11 NIC-essän

Vi måste förändra vårt sätt att vara på för att nå ett hållbart samhälle; uppfinningar och politik räcker inte.

14–15 mannekänger Hur ser helt vanliga människors drömsamhälle ut?

16–19 rödgrön revolution?

Attac-president manar till strid mot ojämlikhet och miljöhot.

20–21 gästessä

Hans Abrahamsson ger sin bild av det ”glokala” samhället.

22–24 intervju # 1: Birger Schlaug Möt mannen som en gång var frispråkigt språkrör och som idag föreläser om omställning.

25 utopi eller apati?

Gästkrönikör Christer Nylander slår ett slag för de provisoriska utopierna.

26–27 fler mannekänger 28–31 följ med till ekobyar

I Solbyn försöker Anna-Maj Wandt att förverkliga sina idéer om ett hållbart samhälle.

32–33 ekoliv utan ekoby

I ett vanligt fritidshusområde har Petra Westerdahl hittat det ekologiska liv hon drömde om.

34–37 intervju # 2: Tina Nyfors

Hur mycket har transitionrörelsen lyckats påverka utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Tina Nyfors söker svaret.

38–39 permakultur i skåne Esbjörn Wandt förklarar vad den nybildade föreningen sysslar med.

40–42 NIC-novellen

Författaren Phoenix T Fiscella blickar framåt för att se vilken värld som väntar.

43–45 debatt! och replik

62–48 NIC Gallery

foto helen johansson

nic-essä #8: vilken värld vill vi leva i?

a r t ä e h v å e s t n n i ä i r v e r Möve h e b

 Sida 6 Magasin Nic 

blivit en del av vårt kollektiva medvetande. Däremot är det oklart hur det ska gå till.

Den stora utmaningen är alltså inte att tänka ut utopiska samhällssystem, utan snarare hur vi ska gå tillväga för att genomföra en sådan vision av ett framtida samhälle.

Vilken värld vill vi leva i?

Den frågan är på ett teoretiskt plan ytterst trivial, så självklar att vi ofta inte ägnar den en stunds eftertanke.

Vilket vi förstås borde göra.

Får vi välja lever de flesta av oss helst i ett samhälle där jämlikhet råder, där inga orättvisor eller fattigdom finns, där vi möts av förståelse och omtanke, och där vi kan förverkliga oss själva och våra livsplaner. Men om vi skärskådar oss själva kommer vi att inse att vi förmodligen varken vill eller skulle klara av att leva i ett sådant samhälle. Åtminstone inte utan att radikalt göra upp med oss själva.

Tänk bara tanken att du från och med nu alltid måste vara rättvis i ditt förhållande till andra människor. Det innebär att du inte får favorisera nå-

gon människa på bekostnad av någon annan. Du måste använda samma opersonliga måttstock i alla dina relationer. Eller kravet på kärleksfullhet, att ha omtanke om och förståelse för andra. Klarar vi det? Och vill vi det?

Vi har alla vuxit upp i och blivit en del av det samhälle som vi inser på många punkter behöver förändras.

Det betyder att om vi vill förändra samhället måste vi också förändra oss själva. Det inre och det yttre, den subjektiva och den objektiva världen, hänger ihop. Det är också här det blir problematiskt.

Mänsklighetens utmaningar

Mänskligheten står inför ett antal allvarliga utmaningar. De allvarligaste är sannolikt den annalkande klimatoch miljökatastrofen, som hotar allt liv på jorden. Men även den finansiella och ekonomiska krisen, med fattigdom och social oro är allvarliga, samt den psykiska ohälsan och allmänna förvirringen om vart vi är på väg.

Alltfler verkar bli medvetna om att vi nu måste agera kollektivt för att undvika en storskalig katastrof. Att vara miljömedveten och arbeta på att förverkliga ett hållbart samhälle ses numera som något positivt, samtidigt som begreppet ”hållbart samhälle”

Det hållbara samhällets förutsättningar

I NIC #7 tog vi upp ett antal strategier på individuell nivå för att hantera den dysfunktionalitet som vi möter när vi lever våra liv. Det kan handla om att en familj går ner i arbetstid för att få det omtalade livspusslet att gå ihop. Eller att man börjar odla sin egen mat – eller handlar enbart ekologiskt – för att undgå alla tillsatser och gifter. Men det som var och en av oss gör individuellt kommer inte att räcka. Insatser behöver göras på samhällelig nivå: till exempel omställning av energisystem och transporter, om det hållbara samhället ska kunna förverkligas. Dessutom är det troligt att vi behöver ändra hela vårt ekonomiska system så att vi får andra drivkrafter än ekonomisk vinning och tillväxt. Men hur ska vi kunna gå från det individuella till det kollektiva och samhälleliga?

Det finns ett antal hinder som måste passeras för att vi ska kunna undgå de katastrofer som annars oundvikligen kommer. Hindren finns både på den individuella och kollektiva nivån, men även på den mellanmänskliga.

Individuella hinder

Om vi verkligen ska lyckas förändra någonting i våra liv så måste två saker vara uppfyllda: vi måste vilja

N sa är k sto mh un i d ra ä ska en b lle p te sa rom öka en xt m sk r, om st ef hä lo är a n lls sse de nö ka om n t dv rl ss va finn inte än on nd s i lä dig fo to lin no ng he he g m re te le so o m n n m ss. e at jo ha lig Hu r in t s ns ge r s fo tä so n r f ka rm lla ra v at om m i sj io fö äl n till r o va so et ss? b m t h li e b å n eh llba po öv r sit s. D t iv e kr n af t

förändringen och dessutom ha förmågan att göra det. Saknas detta spelar det ingen roll hur mycket resurser som ställs till vårt förfogande i form av pengar, redskap och tid.

Någon eller någonting kan förstås tvinga oss att göra en förändring, och så kan det komma att bli när det gäller omställningen till ett hållbart samhälle. Problemet är att det då kan vara för sent; katastrofen blir mer förödande än vad den behöver bli om vi i tid gör en medveten förändring.

När det gäller omställning till ett hållbart samhälle så handlar det individuella planet framförallt om att ändra livsstil; att vilja förändra sitt sätt att leva på utifrån insikten att

det är det enda förnuftiga att göra.

Det förnuft jag tänker på handlar inte om det kortsiktiga, smarta och snäva tänkandet som är inriktat på ens egna intressen, utan motsatsen – ett långsiktigt tänkande som även tar helhetens intressen i beaktande, den helhet som vi alla är en del av.

Insikten att vi är en del av denna helhet – livet självt – och att vi har ett ansvar inför den, kallas ibland för ett holistiskt synsätt, där stor vikt läggs vid att förstå hur delarna hänger ihop i helheten.

Känslornas betydelse

En förutsättning för att göra omställningen är alltså att vi har insikten

om dess nödvändighet. Utan denna kan det inte vara tal om någon frivillig förändring, och vi är därför inte heller någon positiv kraft. Vi kan visserligen rent mekaniskt göra en massa saker som andra har bestämt, och som är positiva ur helhetens perspektiv, men det är inte samma sak som att vilja förändringen.

Svårigheten med förändring på den individuella nivån är att den kräver ansträngning och offer av oss. Ska vi lyckas leva i enlighet med de krav som det hållbara samhället ställer måste vi försaka en del av de bekvämligheter vi vant oss vid. Vi behöver kanske byta till en bränslesnålare bil, eller göra oss av med bilen helt och hållet.

S

 

ida 7 Magasin Nic

Ett annat område är konsumtionen av livsmedel. Kött bidrar till utsläpp av stora mängder växthusgaser och är dessutom ett väldigt resurskrävande sätt att skaffa sig mat på. Tar man även djurens lidande i beaktande är det enda rätta i förlängningen att bli vegetarian. Men varför är inte alla män-

 Sida 8 Magasin Nic 

niskor vegetarianer och åker kollektivt eller bensinsnålt, när det mesta av denna kunskap redan är allmängods?

Slutsatsen kan inte bli annat än att det krävs något mer än enbart information eller kunskap. Det krävs en känslomässig komponent som vi kan kalla för moral eller samvete.

Teoretisk kunskap är inte allt

rande kraft som får oss att agera.

I vår moderna västerländska kultur har känslorna varit satta på undantag.

Framförallt vetenskapsmän har misstrott dem, men synsättet har spritt sig till hela samhället. Vi misstror känslorna trots att ett självständigt moraliskt agerande förutsätter ett

Intellektet är till hjälp när vi tillgodogör oss information och kan leda till att vi begriper hur saker och ting hänger ihop. Om vi däremot ska förstå någonting, om det ska bli till vår egna inre kunskap, måste även känslorna vara med. Känslorna är den motiveVill vi leva så här...

välfungerande känsloliv.

I synen på kunskap, och inom vårt utbildningssystem, märks detta genom att teoretiska kunskaper värderas högre än praktiska, matematik och naturvetenskap värderas högre än estetiska ämnen och gymnastik.

Konsekvenserna av denna vår syn

kan bli ödesdigra. Vi behöver mer än någonsin tidigare självständiga och moraliskt ansvarstagande personer.

Men i alla tider tycks det ha funnits en förståelse för att människan behöver en allsidig bildning som utvecklar hela människan, och inte bara intellektet.

...eller så här? Eller vill vi ha både och? Men går det – att både ha och äta kakan?

Oavsett våra preferenser måste våra val bli hållbara ur en rad aspekter om livet som vi känner det idag ska kunna fortsätta.

För att kunna ändra vårt beteende från icke-hållbart till hållbart krävs, 1) en insikt i problemen, 2) en vilja till förändring och 3) en förmåga till förändring.

S

 

ida 9 Magasin Nic

är att hjälpa dem utvecklas, inte bara intellektuellt, utan även känslomässigt och fysiskt. På det sättet skapar vi förutsättningar för självständiga och ansvarstagande medborgare; något som behövs om vi ska kunna lösa alla de kriser vi står inför. Synd bara att skolan, åtminstone i Sverige, tycks gå åt motsatt håll – mindre ”flum” och mer kateder.

Störst förståelse för att hela människan behöver utvecklas har man idag i en del alternativa skolor, som till exempel waldorfskolan. En annan arena med goda förutsättningar är den traditionella folkbildningen, med studieförbund och folkhögskolor.

Men även den moderna vetenskapen har börjat bekräfta allsidighetens betydelse. Det verkar till exempel vara så att de elever som lär sig spela ett musikinstrument blir bättre även i de teoretiska ämnena och i motorik.

– Det är ganska slående tycker jag hur kraftiga effekter barndomsträning har, och att man ser det så utspritt i hjärnan. Jag tycker det är dramatiskt att man ser så pass stora och tydliga effekter, säger hjärnforskaren och konsertpianisten Fredrik Ullén till Skolvärlden.se.

Det är alltså inte bara så att musiken utvecklar vår känslomässiga förmåga, utan även kroppsliga och mentala funktioner.

Den moraliska kompassen Skolan utvecklas åt ett annat håll än den borde – mindre flum och mer kateder kommer knappast att lösa klimatkrisen.

Redan Aristoteles formulerade en sådan vidgad syn på kunskap. Enligt Bernt Gustavssons, professor i pedagogik vid Örebro universitet, tolkning är episteme ordet för den kunskap som är vetenskaplig och allmängiltig. Techne beskriver den tekniska kunskap vi använder vid tillverkning.

Hantverket är sinnebilden för den kunskapen. Fronesis är ordet för den kunskap vi använder för att bygga ett gott mänskligt samhälle och goda mänskliga relationer. Den är politisk och etisk genom att dess syfte är att göra mänskliga förhållanden bättre.

Om vi använder Aristoteles termer kan vi se att fronesis är den kunskap vi för närvarande är i så stort behov av, och som dessvärre inte premieras vid våra skolor eller i samhället i övrigt.

Har vi förmågan?

Men även om vi vill förändras till att bli självständiga och moraliskt ansvarstagande människor kvarstår frågan om vi kan det. Har vi förmågan?

 Sida 10 Magasin Nic 

Om vi just nu blickar ut över världen och ser hur människor handlar kanske det är svårt att tro det. Är det inte så att vi ofta gör saker som vi sedan ångrar? Och mäktiga intressen verkar för att allt helst ska fortsätta att vara som det är.

Budskapet från media och reklamindustrin tycks ju vara att vi lever åtskilda i våra små världar och inte behöver bry oss om någonting utanför oss själva. Höjden av moraliskt ansvarstagande verkar vara att konsumera för att hålla igång samhällsmaskineriet.

Men många sociala rörelser arbetar för förändring: feminismen, miljörörelsen, djurrättsrörelsen, den nyandliga rörelsen med flera. Inom den nyandliga rörelsen är förmodligen tron på människans förmåga allra störst.

Det finns en lång tradition av mysticism och esoterik som betonar människans möjlighet till ett ”nytt medvetande”, eller ett uppvaknande, som är en ofta använd term. Buddha betyder ”den vakne”, och just Buddha

foto jenny ljunggren

får ofta stå som symbol för den nya människa som vi alla kan bli, enligt många av de nyandliga anhängarna.

En av de andliga lärare man brukar referera till i detta sammanhang är GI Gurdjieff. Enligt honom kan människan liknas vid ett trevåningshus.

De flesta av oss nöjer sig med att leva i endast en av våningarna, och oftast i bottenvåningen, utan att bli medveten om de möjligheter som finns i de båda andra våningarna. Därmed kan man säga att människan lever under sin möjliga förmåga; hon utvecklar inte sin fulla potential.

De tre våningarna representerar det kroppsliga, känslomässiga och mentala. Traditionellt sett har denna trefald betecknats som kropp, själ och ande. Om människan ska kunna utvecklas harmoniskt, och till sin fulla potential, behöver hon jobba med alla våningarna samtidigt, enligt Gurdjieff.

Skolans roll

Det ser alltså ut som att det viktigaste skolan kan göra för eleverna

Jag nämnde inledningsvis att det inre och det yttre hänger ihop; vill vi förändra samhället måste vi också förändra oss själva, och vi måste börja med oss själva. Om vi föreställer oss att vi faktiskt lyckas med det; vi inser det förnuftiga och ofrånkomliga i att ställa om vår livsstil, och vi har både vilja och förmåga: Kommer det att räcka?

Det kommer att räcka bara om tillräckligt många vaknar upp och gör de nödvändiga individuella förändringarna, och samtidigt låter den på förståelse byggda moraliska kompassen vägleda handlingarna – både gentemot andra livsformer och i vårt samhälleliga/politiska agerande. Med andra ord om vi handlar i enlighet med fronesis.

Den springande punkten i resonemanget ovan är ”den moraliska kompassen”, som jag har skrivit om i tidigare nummer av Magasin NIC (se nummer 2). Sociologen Zygmunt Bauman kallar denna mänskliga förmåga, som vi nu är i så stort behov av, för den ”moraliska impulsen”, eller samvetet. Den skiljer sig från den ”moral och etik” som man brukar tala

Vi behöver bli självständigt tänkande individer som följer vår moraliska impuls istället för utifrån kommande moralregler. (Moses med de tio budorden, av Philippe de Champaigne 1648)

om i vardagslag. Samvetet är en förmåga och inte en uppsättning regler som ska följas, oavsett hur förnuftiga dessa principer än är. Många krig, förföljelser och mycket lidande för olika livsformer på vår planet, har kunnat uppstå därför att man trott sig göra något gott; man har följt en uppsättning ”gudomliga”, eller på annat sätt oantastbara, handlingsprinciper.

Som tur är går denna förmåga – den moraliska impulsen – att öva upp.

Det gör vi när vi lever ett allsidigt liv som stimulerar utvecklandet av vår

fulla potential, inte minst vår emotionella sida. Att lära oss att lita till det omdöme som vi sedan har tillgång till, inom oss, kommer att bli en viktig uppgift för skolor, utbildningsväsende och folkbildning framöver.

Omställning provocerar

Det händer att människor blir provocerade när man talar om behovet av, och människans förmåga till, höjning av medvetandenivå och moral – det man kan kalla för andlighet. Inte nog med att själva begreppen är vaga, de

S

 

ida 11 Magasin Nic

 Sida 12 Magasin Nic 

tycks öppna vägen för en rangordning av människor – dem som har hög moral och dem som har låg.

Det här synsättet drabbar även dem som likt Tim Jackson förespråkar en omläggning av livsstil för att rädda planeten. Han efterlyser andra värden än konsumism.

I Filosofiska rummet 11 03 13 beskyllde Johan Norberg Tim Jackson för att vara elitistisk och se ner på dem som konsumerar mycket.

Enligt Norberg borde vi inte ha några synpunkter på hur folk väljer att konsumera, så länge inte planeten tar skada.

Det finns två invändningar som jag ser det. För det första det uppenbara: planeten tar skada. Forskningen visar tydligt att ökad konsumtion leder till miljöproblem, utarmning av jordens resurser och påverkar klimatet.

För det andra tycker jag faktiskt att det är tvärtom. Att hävda att konsumismen är bra och ska få fortsätta, att välja att inte tala om de alternativa värden och livsstilar som är möjliga, det är inte ansvarsfullt, och på gränsen till omoraliskt.

Förmodligen gör Norberg och de flesta andra detta i god tro. De tror förmodligen att den på konsumism uppbyggda kapitalismen är det bästa möjliga samhällssystemet. Men problemet är att de sätter käppar i hjulen för dem som menar att det finns värden som är viktigare, och som håller på att gå förlorade på grund av konsumismen,; att det går att skapa en värld som bygger på jämlikhet, solidaritet och samarbete istället för konkurrens.

Självklart ska man inte se ner på dem som konsumerar mycket och sitter fast i ekorrhjulet. Och det tror jag

inte att Jackson heller gör. Det viktiga är att konstatera att vi alla sitter fast i varierande utsträckning och att det nu gäller att göra någonting åt det.

Insikt leder till förverkligande

Jag har i den här essän velat peka på något väsentligt som ofta inte berörs i diskussioner om de globala kriserna, nämligen vilka förutsättningarna är på ett inre plan för att nå ett hållbart samhälle. Ofta talar man om hur läget ser ut för miljö och ekosystem och ifall det verkligen är så illa att vi ”behöver göra någonting”.

Ska vi lyckas med omställningen i tid så är det viktigt att identifiera de svaga punkter vi först och främst måste ta itu med. För det första är det tyvärr så att vi, både du och jag, är en del av detta samhälle som vi så gärna skulle vilja förändra till det bättre. Just därför har vi blivit en del av problemet. Vi kan inte kräva att andra människor eller andra länder ska förändras om vi inte själva på ett personligt plan är beredda att göra uppoffringar.

Den insikt jag här har propagerat för tror jag är nödvändig om vi ska ha en chans att bygga det hållbara samhället i tid. Jag tror också att det är detta som är grundproblematiken.

Har vi väl vaknat upp till denna insikt kommer den att vara en kraft som driver oss framåt till förverkligandet.

Alternativet skulle vara att sätta sin förhoppning till någonting utanför oss: ett ekonomiskt eller politiskt sys-

tem, eller vetenskapliga uppfinningar.

Just det senare tycks vara populärt i styrande kretsar. Miljöbilar, energieffektiviseringar, mer effektiva solceller, mer effektiv kärnkraft är sådana exempel. Problemet är att dessa förslag löser endast delar av problematiken (och kanske skapar nya), samtidigt som forskning visat att vinsterna av energieffektivisering äts upp av att vi börjar förbruka mer istället för att ställa om vårt beteende.

Har vi väl tagit detta första steg tror jag att resten ger sig. Inte med automatik naturligtvis, men nästan.

När vi låter detta nya sätt att vara på vägleda oss – när tanke, känsla och handling smälter samman till en enda kraft, som fokuserar på förverkligandet av en livsstil som är i harmoni med allt levande; då kan inte heller det hållbara samhället utebli.

Men hur vi på bästa sätt ska kunna främja uppvaknandet – och förhindra att vi faller tillbaka i sömn – ligger utanför denna text, och är en uppgift för andliga lärare. •

S

 

ida 13 Magasin Nic

Hur ser ditt drömsamhälle ut?

 Sida 14 Magasin Nic 

Miriam Behzadi, 59 Hur ser ditt dröm­samhälle ut?

– Med allt elände som finns nu vågar man inte drömma. Dröm förblir dröm.

Är det inte möjligt att genomföra ett drömsamhälle?

– Jag tror inte, i alla fall inte i min eller nästa generation.

Man vet ju inte hur det ser ut om 200 år.

Hur skulle det genomföras i så fall?

– Jag vet inte exakt, men om rikedomen i världen fördelas rättvist...Nu vill de rika ha mer och det finns begränsade resurser. Allt måste delas lika. Är det viktigt med drömmar och visioner?

– Jag är inte naiv, men jag hoppas att någon får uppleva ett drömsamhälle.

Om ni hittar det, säg till mig också.

NIC-mannekäng # 1

Cecilia Jönsson, 18, Jasmine Andersson, 19 Hur ser ditt drömsamhälle ut?

CJ: – Jag bor i Lund, men när jag är i Malmö vågar jag inte ha min hund på marken, för folk trampar på den. Folk går in i mig utan att säga ursäkta.

Man måste respektera varandra.

JA: Ja, men det finns fler butiker i Malmö. Och det är ju bra.

Tror du att det är möjligt att genomföra ett drömsamhälle?

CJ: Nej, det går inte. Men alla måste dra sitt strå till stacken.

JA: Man bestämmer själv vad man ska ha för attityd. Är det viktigt med drömmar och visioner?

CJ: Drömmar måste man ha för att nå ett mål.

JA: Om man inte har drömmar vet man inte vad man ska jobba med sedan.

mannekängintervjuare samira na ssadjpoor foto jenny ljunggren

NIC-mannekänger # 2

S

 

ida 15 Magasin Nic

rödgrön revolution?

Attac-preside nt eldar på rödgröna akt ivister

bart det ställe där vi hämtar råmaterialet, och där vi dumpar avfallet. Det här leder till vårt självmord om vi inte kastar om ordningen på cirklarna. Och för första gången i världshistorien har vi inte tid. Planeten kan inte vänta.

"Vi befinner oss i ett fängelse.­ Och det värsta är att de flesta av oss ännu inte upp­ täckt att vi är fängslade."

Den lägesbeskrivningen över människan ger Susan George, forskare vid Transnational Institute och hederspresident för Attac, i sin senaste bok Whose Crisis? Whose Future?

Nyligen besökte hon ABF-huset i Stockholm, inbjuden för att tala om fängelset.

Vad är det då för något som vi är inspärrade i?

Enligt Susan handlar det om att vi alla, inte bara ekonomer och politiker, lurats att tro att de finansiella och ekonomiska systemen är det viktigaste av allt – viktigare än vårt samhälle och vår planet. Det här tankesättet har i ökande grad sedan mitten av 1970-­talet styrt våra handlingar, och nu riskerar resultaten att bli katastrofala. De märks i den trefaldiga kris vsom stavas: den finansiella/ ekonomiska, sociala och ekologiska krisen.

Susan George har en förmåga att tilltala både röda och gröna. De flesta aktivister har vanligtvis tyngdpunkten på antingen det ena eller andra.

Det gäller inte för Susan. Hon förenar vrede över ojämlikhet och orättvis fördelning av resurser, med ett stort engagemang för planetens och ekosystemens överlevnad. Och till seminariet har aktivister med rötter i bägge lägren sökt sig.

Den ideologi som understödjer vårt numera förhärskande sätt att tänka brukar i Sverige kallas för nyliberalism; Susan använder termen neoliberalism. Den kännetecknas av frihet för det finansiella kapitalet, privatisering, avreglering och obegränsad tillväxt – det som idag brukar kallas för global

text och foto stefan karlsson

Susan George... ...är forskare vid Transnational Institute och hederspresident för Attac. Hon är sedan 1960-talet engagerad krigsmotståndare, förespråkare för social rättvisa och en stark röst mot storföretagens intressen.1976 kom första boken How the Other Half Dies: The Real Reasons for World Hunger och har följts av många fler. Whose Crisis? Whose Future? heter hennes senaste bok.

Den utkommer på svenska nästa år.

Susan visar en bild med fyra cirklar som innesluter varandra, och som visar den prioritetsordning vi numera tänker och handlar efter. Hon pekar på den innersta cirkeln benämnd ”planeten” – den minst viktiga enligt det nyliberala synsättet – och säger: – För kapitalismen är biosfären en-

 Sida 16 Magasin Nic 

S

 

ida 17 Magasin Nic

Ja, det går, menar Susan. Men det kräver organisering. Något som även andra talare återkom till under seminariedagen.

– Vi måste visa hopp och förstå hur vi ska kunna samarbeta med varandra lokalt. Medborgarna i Tunisien och Egypten har visat att det går att förändra saker. Folk hjälpte varandra spontant och till och med städade upp på gatorna, säger Gunilla Andersson från Glokala folkhögskolan i Malmö.

Med på seminariet var bland andra ekonomen Agneta Stark, folkhögskoleläraren Gunilla Andersson och journalisten Daniel Suhonen.

kapitalism, eller kort och gott globalisering.

De som tagit oss hit, det vill säga in i fängelset, kallar Susan för Davosklassen (efter de rika som träffas varje år i Davos i Schweiz). En av hennes käpphästar är att för att kunna ändra samhället måste vi förstå de rika.

– Det konstiga är att vi vet mycket mer om fattigdom och de fattiga än om de rika. Det är av avgörande betydelse att vi förstår hur de rika tänker och fungerar, annars kan vi inte få samhället mer jämlikt.

Hur fungerar då de rika, och hur har deras ideologi kunnat ta över, om den nu har gjort det?

Susan menar att de har organiserat sig och arbetat mycket målmedvetet för att förändra samhällets funktionssätt. Till slut har de lyckats med sitt uppsåt, och vi har alla blivit mer eller mindre indoktrinerade.

– De startade tankesmedjor; syntes och hördes i media, och nästlade sig in i universitetsvärlden. De upprepade samma mantra – ”marknaden vet bäst”, ”avregleringar och privatiseringar är bra” och så vidare – och till slut blev det common sense, det vill säga den allmänna åsikten.

Susan talar oftast om förhållandena i USA, men hon menar att samma tendenser finns numera globalt.

Men om vi nu alla blivit småkapitalister och tänker och handlar i enlighet med Davos-klassens intressen, hur ska vi kunna ta oss ut ur fängelset? Går det?

 Sida 18 Magasin Nic 

"Och för första gången i världs­ historien har vi inte tid. Planeten kan inte vänta."

susan george

"Vi måste visa hopp och förstå hur vi ska kunna samarbeta med ­varandra lokalt."

gunilla andersson

"Det är fel att tro att vi inte kan göra något åt situationen, och det är nyliberalismens triumf att vi tror så,"

daniel suhonen

Under en seminariedag i maj utforskades det fängelse som Davos-klassen lurat in oss i, enligt Susan George.

Susan kan inte låta bli att uttrycka sin besvikelse över att världen inte gjorde mer efter den globala finanskrisen 2008.

– Jag hoppades att staterna skulle ta tillfället som erbjöds och göra genomgripande förändringar, men man tror inte längre på offentliga lösningar.

Det som återstår att göra för alla som engagerar sig i dessa frågor är att organisera sig och samarbeta med andra, enligt Susan: – Samarbete och koalitioner är nyckeln. Vi är i majoritet, men det vi saknar för närvarande är organisering.

De olika rörelserna har samma intressen – vi har gemensamma intressen.

Ekonomen Agneta Stark talade inlevelsefullt om sin åldrande far, och hans tilltagande demens. Han levde sin sista tid i ”nuet” och kunde inte längre se framåt, vilket begränsade hans perspektiv på tillvaron. Det är ett tillstånd som påminner om det tänkande som marknaden står för – omedelbar behovstillfredsställelse utan tanke på framtida konsekvenser. Och Agneta har gjort en skrämmande iakttagelse: – Vi håller alla på att utvecklas till att bli marknadens väktare och vårdare.

Journalisten Daniel Suhonen berörde med sitt engagemang för vanliga människors vardagsrädsla. Det handlar bland annat om rädslan för att förlora sitt jobb och den vanmakt som spritt sig i landet.

– Det är fel att tro att vi inte kan göra något åt situationen, och det är nyliberalismens triumf att vi tror så, säger Daniel Suhonen.

Samtalet fortsatte under seminariedagen med förhoppningen att det här bara är början på en nödvändig mobilisering och koordinering av de röda och gröna rörelserna.

– Låt oss hoppas att det här blir starten på en lång serie seminarier här på ABF-huset, säger Leif Thollander, en av arrangörerna. •

S

 

ida 19 Magasin Nic

gäst-essä #1

D

et sätt på vilket människor strävar efter säkerhet, utveckling och rättvisa har alltid spelat en stor roll för samhällsutvecklingen. Begreppen är omtvistade då innebörden skiftar mellan olika sammanhang och aktörers maktpositioner. De återspelar inte desto mindre eftersträvansvärda värden hos de dominerande politiska ideologierna och har under mänsklighetens historia präglat länders inrikespolitik liksom deras utrikespolitik och internationella relationer.

De globala produktionsnätverk och kommunikationssystem som vuxit fram under senare decennier har medfört att nationalstatens roll förändrats och utmanats. Det politiska rummet har kommit att fyllas av mer diffusa maktstrukturer. Den ökade mänskliga rörlighet som följer i globaliseringens spår har kommit att ifrågasätta välfärdsbegreppets och medborgarskapets traditionella former. Samtidigt har de ökade kontaktytorna och den sammanpressning av tid och rum, som också följer i dess spår, medfört att olika samhällsproblem griper in i och ömsesidigt förstärker varandra.

En händelse någonstans långt borta får omedelbara följdverkningar här hemma. Detta har inneburit att det lokala vuxit ihop med det globala.

Denna form av sammansmältning och hybridisering mellan det lokala och det globala har medfört en glokaliserad samhällsutveckling. Det är dessa glokala skeenden som utgör världsmedborgarskapets främsta drivkraft och allierad.

Denna glokala utveckling har medfört att frågan om säkerhet utvidgats och fördjupats. Den handlar inte längre i första hand om statens säkerhet och om vikten av att skydda medborgarna mot externa militära hot. Säkerhet handlar mer om mänsklig säkerhet; om individuell trygghet och ekonomisk förutsägbarhet. Även utvecklingsbegreppet har förändrats. Utveckling handlar inte längre bara om ekonomisk tillväxt, utan också om ekologiskt hållbar utveckling. På samma sätt är rättvisa inte längre bara en fråga om social fördelning, utan handlar lika mycket om kulturellt erkännande och mänskliga rättigheter, oavsett vem man är och var man bor. Övergången från den nationalstatliga containern in i det globala nätverkssamhället är konfliktfylld.

 Sida 20 Magasin Nic 

Den utgör ett spänningsfält mellan de politiska krafter som vill krypa tillbaka in i den nationella containern – för att skydda sig mot det okända där utanför – och de krafter som istället vill bejaka det globala som leder i en mer kosmopolitisk riktning. Åt vilket håll vi rör oss beror delvis på vår förmåga att hantera den globala sociala konflikt som uppstått som ett resultat av att begreppen säkerhet, utveckling och rättvisa flätats samman, och blivit ömsesidigt beroende och förstärkande av varandra.

Vilka åtgärder skall vidtas och av vem? I vilken utsträckning behöver och kan västvärlden anpassa sitt energiuttag till vad som är globalt hållbart; och därmed skapa miljöutrymme åt länder där behoven av en kraftig materiell utveckling – för att komma tillrätta med fattigdomen – är som störst?

Genom att de delar av verkligheten som begreppen försöker fånga flätats samman, har vikten av en global samstämmighet mellan politikområden ökat. Detta har aktualiserat behoven av en global samhällsstyrning som är samstämmig. För att de globala utmaningarna skall kunna mötas fullt ut krävs globala institutioner och regelverk med förmåga att hantera målkonflikter som kan uppstå mellan olika aktörers intressen. Även om många länder är överens om en sådan samstämmig politik för global utveckling, utgör de flesta internationella toppmöten och förhandlingar tydliga exempel på att enskilda nationers säkerhetsintressen fortfarande väger tungt. Det faktum att de transnationella företagens ekonomiska beslutsfattande globaliserats mycket snabbare än länders politiska beslutsfattande, har i själva verket medfört en besvärande brist på globala institutioner och regelverk för samhällsstyrning.

Förändrade nationella förutsättningar, och bristen på globala institutioner, har under senare år riktat vår uppmärksamhet på urbana miljöer och städers roll i strävandena efter en hållbar samhällsutveckling. Idag bor majoriteten av världens befolkning i städer. De förbrukar tre fjärdedelar av all energi och svarar för mer än tre fjärdedelar av världens koldioxidutsläpp. Det är i urbana miljöer som många av vår tids problem, med sin globala räckvidd, skapas. Det är här som många av dem måste hanteras.

Nationalstaternas minskade politiska inflytande och åtaganden

Det glo kala samhäl let är här Övergången från nationalstat till nätverkssamhälle är konfliktfylld. Det lokala och globala har smält samman och skapat glokala skeenden. Nya institutioner och strategier behövs som kan hantera situationen. Malmö utgör ett intressant exempel genom att ha tagit några steg mot ett världsmedborgarskap, skriver Hans Abrahamsson, freds- och utvecklingsforskare och professor i Göteborg och Malmö.

"Den glo­ kaliserade samhälls­ utveck­ lingen som ­gestaltar sig i ­Malmö har också fått politiska besluts­ fattare att gå före ­nationell lagstift­ ning."

har, tillsammans med omfattningen av de internationella nätverk med vilka de flesta städer samarbetar, gjort att frågan blivit intressant att ställa om huruvida urbana miljöer rent av kan komma att återta sin medeltida roll som viktiga knutpunkter i världsekonomin; och om de kan komplettera nationalstaternas utrikespolitik och internationella relationer, och utgöra någon form av ”noder” för den globala samhällsstyrning som den hållbara utvecklingen kräver.

Möjligheterna för städer att kunna spela denna roll beror på deras förmåga att hantera sin snabba tillväxt, både till antal och befolkningsstorlek. Det tog över 3000 år för mänskligheten att bygga städer till 3 miljarder människor.

Om 30 år beräknas städers befolkning ha dubblerats. Då kommer omkring 80 procent av jordens befolkning att bo i urbana miljöer. Det ställer stora krav på samhällelig hållbarhet, såväl ekologiskt som ekonomiskt och socialt.

Att skapa inkluderande städer, där alla känner sig hemma och kan utvecklas och påverka sin och sin familjs levnadsförhållanden, blir därmed en av vår tids viktigaste utmaningar.

På grund av sina egna lönsamhetskriterier äger den företagsstyrda globaliseringen inte rum överallt på samma gång och med samma intensitet.

För 20 år sedan fanns över 90 procent av världens fattiga på landsbygden i låginkomstländer. Idag återfinns 75 procent av de fattiga i medelinkomstländernas städer. Ett globalt Syd håller på att växa fram sida vid sida med ett globalt Nord, utan territoriella gränser; med risk för att städer glider isär och tudelas mellan de medborgare som känner samhällelig tillhörighet, och de som upplever marginalisering och utanförskap. Samma utveckling återfinns i Europa och den övriga västvärlden.

Hur övergången hanteras är därmed en öppen fråga. Erfarenheten

foto jenny ljunggren

visar hur människors rädslor och upplevda utsatthet för våld och kriminalitet, tillsammans med näringsidkarnas behov av social trygghet och stabilitet, förstärker kraven på olika säkerhetsarrangemang och polisiära åtgärder.

Men sambanden mellan frågan om säkerhet, utveckling och rättvisa gör att det inte går att prioritera det ena framför det andra. Samstämmighet mellan politikområden är en nödvändighet.

Framväxten av ett kontroll- och övervakningssamhälle kan tvärtom snarare förväntas minska den sociala tilliten. Städer kan därför komma att utvecklas till arenor där framtida sociala konflikter synliggörs och utkämpas, ofta med olika globala förgreningar och orsakssammanhang.

Detta reser frågan om lokal beredskap och förmåga att anpassa sig till, och lindra effekterna av, samhälleliga påfrestningar och globala utmaningar.

Hans Abrahamsson. foto privat

Malmö, med sin ekonomiska framgångssaga, utgör ett intressant exempel härvidlag. Men politiska företrädare för Malmö beskriver samtidigt staden som starkt segregerad och med stora brister i den sociala dimensionen. De upplever att dessa brister hotar såväl samhällets sammanhållning som stadens ekonomiska tillväxt. De har uttalade ambitioner att förändra denna situation och lanserar omfattande åtgärdsprogram när det gäller en säkrare och tryggare stad och en miljömässigt hållbar utveckling. Samtidigt får de kommunala förvaltningarna i uppdrag att skapa ett rättvisare samhälle och att minska inkomstklyftor och segregation.

Den glokaliserade samhällsutvecklingen som gestaltar sig i Malmö har också fått politiska beslutsfattare att gå före nationell lagstiftning. Genom att ge de papperslösa invandrarna rätt till gratis sjukvård och skolgång, har de börjat ge en viss trygghet till samhällets mest skyddslösa, och ta ett litet steg mot den nya form av välfärdsregim som en globaliserad värld och det framtida världsmedborgarskapet kräver.

Globaliseringen har genom sina ökade kontaktytor och förstärkta samband mellan frågan om säkerhet, utveckling och rättvisa kommit att ställa oss inför den hittills största samhällsomdaningen i mänsklighetens historia.

Folkbildningen spelar en mycket stor roll för beslutsfattares förmåga att röra sig i detta spänningsfält mellan det nationella och det globala på ett sätt som gör en fredlig övergång möjlig. De problem och utmaningar som människor står inför kan emellertid inte enbart lösas med hjälp av politiska beslut och lovvärda åtgärdsprogram. Politiska eliter har aldrig utgjort historiens subjekt.

Förändringen kräver ett aktivt medborgarskap och starka sociala rörelser som kan ge beslutsfattarna det politiska mandat de behöver för att kunna gå från ord till handling. Det handlar om att skapa förutsättningar för delaktighet och dialog. Det handlar om att fostra den svenska arbetar- och medelklassen till att värna ett aktivt världsmedborgarskap som ger alla samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter i det glokaliserade rummet.

Här står ungdomarna inför en viktig uppgift vid frukostborden hemma hos sina familjer. Denna fostran till världsmedborgarskap blir också till en viktig framtida uppgift för den svenska folkbildningen.

S

 

ida 21 Magasin Nic

nic-intervju #1: birger schlaug En gång i tiden var han frispråkigt språkrör för Miljöpartiet. Idag föreläser han om hur vi ska kunna gå från utopi till förverkligande av ett hållbart samhälle.

text och foto stefan karlsson

De flesta vet – men få vill tala

E

tt hotell på Östermalm i Stockholm. Utanför blåser en vårstorm som återigen ställer SJ inför prövningar.

Vi slår oss ner i lobbyn bland unga bloggare, affärsmän och damer med knähundar, för att över en fika diskutera vådan med konsumtion och tillväxt. Jag tänker att vi kanske är de enda i denna församling som tänker i dessa banor.

Men kanske ändå inte. Birger Schlaug antyder att det finns en medvetenhet om sambanden mellan konsumtion respektive miljö- och klimatproblem även där man minst anar det.

många av oss minns Birger som en både intelligent och sympatisk politiker, som dessutom vågade vara frispråkig. Det var på den tiden Miljöpartiet fortfarande inte var riktigt rumsrent och sågs som ”tillväxtfientligt”.

När han lämnade över stafettpinnen till Maria Wetterstrand och Peter Eriksson inleddes en fas där man kom att fjärma sig alltmer från sina ideologiska utgångspunkter. Det blev viktigt att visa att partiet var att lita på i en eventuell framtida regering.

Utvecklingen mot mera av realpolitik hade börjat, en utveckling som Birger inte är förtjust i.

– Är man så rädd för att stöta sig med väljarna att man inte vågar bedriva opinion har man inte i den gröna politiken att göra, tycker jag. Särskilt Maria, som var den efter Fredrik Reinfeldt som hade störst förtroende bland väljarna, hade kunnat säga mycket tuffare saker.

Kanske beror det på blockpolitiken, funderar Birger. Utan den hade det varit enklare att bedriva en tydlig politik.

så, hur är det då att stå utanför politiken? Är det någonting som Birger saknar?

– Nej, det gör jag inte. Jag gick på övertid, jag hade suttit min tid helt enkelt.

Men jag blev i alla fall inte utsparkad.

 Sida 22 Magasin Nic 

Idag jobbar han för SVT:s Kunskapskanalen och som föreläsare, bland annat om de saker som vi pratar om denna eftermiddag.

Jag hinner knappt formulera frågan om hur vi ska kunna gå från utopi till förverkligande av det hållbara samhället innan Birger tar till orda: – Det är ett jätteproblem hur man ska göra. Tim Jacksons bok är bra ända till sista kapitlet, där han försöker skissa på hur vi ska göra. Det känns som att 1970-talet kommer tillbaka, med lokala samhällen och lokal ekonomi. Det ska man naturligtvis utveckla, och det kommer att vara en motkraft, men det räcker inte.

– Det vi behöver är en annan debatt i samhället som handlar om vad livet är för någonting. Det handlar om en mental förändring där vi inser att vi är blåsta helt enkelt.

de starka orden får mig att haja till, ändå är vi inne på samma spår, Birger och jag. Det krävs ett uppvaknande om vi ska vara säkra på att lyckas med omställningen till ett nytt sätt att leva; en omställning som är nödvändig om vi ska fortsätta att existera på denna jord.

Birger fortsätter: – Att jobba mer för att kunna konsumera mer, för att kunna producera mer...Det här hjulet är fullständigt intellektuellt undermåligt. Men för att vi ska kunna få den här mentala förändringen så krävs det att några skapar opinion för den – politikernas och kulturpersonligheternas roll. Men i Sverige har inte politikerna vågat det. Inte ens miljöpartiet med Maria och Peter. hur kommer det sig? Det är en gåta även för Birger. I många andra länder har man kommit mycket längre i den tillväxtkritiska debatten. Kan det möjligtvis ha att göra med rädslan för att sticka ut? Att det fortfarande betraktas som att svära i kyrkan?

– Ja, man vet att man kommer att få många på sig, inte minst medierna som till stor del är beroende av reklam,

"Att jobba­ mer för att kunna konsume­ ra mer, för att kunna producera mer...Det här hjulet är fullstän­ digt intel­ lektuellt undermå­ ligt."

BIRGER SCHLAUG  Född 1949 i Stockholm  Språkrör för Miljöpartiet 198588 och 1992-2000.  Riksdagsledamot 1994-2001  Han har skrivit flera böcker och är numera verksam som krönikör, föreläsare och som intervjuare i SVT:s Kunskapskanalen.

Konstverket i bakgrunden hänger på hotell Mornington och är signerat Marianne Philp.

S

 

ida 23 Magasin Nic

bok som heter ”Den rastlösa välfärdsmänniskan” och som är en total sågning av hela tillväxtsamhället.

det vill säga varureklam eller konsumtionsreklam. Dessutom är man rädd att förlora väljare och skada blocket.

Hade vi inte haft blockpolitiken tror jag att miljöpartiet vågat stå för en rakare politisk linje.

Sedan säger Birger en sak som visar det absurda i situationen. Många vill nog tro att den springande punkten i omställningsarbetet är att öka kunskapen om det allvarliga läget, även hos våra politiker. Men Birger menar att medvetenheten är större än man tror: – Många är medvetna om de här sakerna. När jag satt i riksdagen gick jag på kvällstid ofta ner till bastun. Och det var inte ovanligt att alla, från moderater till sossar, var fullständigt överens om att ”så här kan vi ju inte fortsätta”.

Sen sätter man på sig kostym och slips och går upp i talarstolen och säger något annat. Så medvetenheten finns.

– Ja, och framförallt säger man att just nu ska vi inte ändra på det. Men där tycker jag faktiskt att det har hänt något. Tidigare var det så att så fort man kritiserade tillväxtbegreppet så sa alla ”nej, det går inte”. Men nu tycker jag att det har svängt till ”jo, du har rätt, men inte just nu”.

hur har vi kunnat fastna så djupt i tillväxttänkandet? Eller kanske snarare: varför har vi så svårt att ta oss ur det?

– Faktum är att tidigare var socialdemokraterna mer fast i det än moderaterna. På 1960-talet skrev moderaten Staffan Burenstam Linder en lysande

 Sida 24 Magasin Nic 

vilka möjligheter till förändring tror Birger att det finns inom politiken i dagsläget? Han nämner förstås skatteväxling, något som är grön politik sedan länge, och en sänkning av arbetstidsnormen från dagens 40 till 35 eller 30 timmar i veckan. Sedan följer ett längre resonemang om behovet av att ändra skattebasen i samhället: – Sänker vi arbetstiden kommer det in mindre skatter till samhället, men då utgår man från att skatten kommer från arbetet. Jag menar att den stora skattebasen bör ligga på produktion totalt sett. Det vill säga att oavsett om du producerar med hjälp av männis-

när jag efter samtalet ska ta tåget söderut möts jag av otåligt väntande människor och kaos på centralen. Jag har tur. Mitt tåg blir bara 25 minuter försenat.

Samma kväll hör jag på nyheterna att SJ:s styrelseordförande Ulf Adelsohn (tidigare moderatledare) avgår. Återigen ett exempel på att man inte behöver vara vänster för att förstå att någonting fundamentalt behöver göras – inte bara med SJ, utan med hela samhället.

Kortsiktighet behöver ersättas av långsiktighet. Vårt tänkande, och vårt sätt att vara på, behöver förändras.

Men frågan hur denna omställning ska gå till väntar fortfarande på sitt slutgiltiga svar. •

delar som vi ännu inte uppfunnit eller förverkligat. Idealsamhället byggs av teknologiska, psykologiska, institutionella och strukturella komponenter.

Det märkliga med dagens samhälle där teknologin utvecklas exponentiellt är att utopier inom tekniska applikationer blir allt mer kortlivade eftersom de snabbt förverkligas.

Fortsätter denna utveckling kommer snart gränserna för vad som är möjligt att utveckla, inom en relativt kort tidsrymd, att töjas avsevärt. Det som är utopi idag är inte det imorgon. Utifrån detta perspektiv är det ännu svårare att teckna en framtidsvision.

I mitt tänkesätt upplever jorden nu bland annat en ekologisk, social, ekonomisk, politisk och energikris.

Att utifrån dessa omfattande och genomsyrande ämnesområden plocka ut några enstaka framtidsönskningar såsom till exempel kortare arbetstid, mer jämlikhet och minskad fattigdom, känns som en förolämpning av uppgiften. Istället bör berättelsen av en framtidsvision åtminstone täcka in så många områden att helhetsbilden blir tydlig. Men hur gör man det utan att skriva en bok eller en lång uppsats?

Det går egentligen inte!

Men jag gjorde ändå ett litet försök genom att skriva önskeord inom de områden jag i förbifarten kunde komma på: Mobiltelefon, dator med internet, kläder, TV, spis, kylskåp, frys, möbler och heminredning, lampor, köksutensilier, ingen fattigdom, bra sjukvård… Listan blev ungefär en halv A4 sida lång.

Av ovanstående kan man dra vissa slutsatser. En utopi som täcker hela samhället blir synnerligen omfattande, prioriteringar är problematiska och sannolikheten att uppnå enighet kring

tex t christer ny lander f oto privat

Men då är ju politiken bara ett spel?

det gamla välfärdsbegreppet var baserat på tillväxt. Det var naturligt under välfärdssamhällets uppbyggnadsskede, men idag? Vi har sedan länge lämnat stadiet då vi behövde konsumera mer. Nu borde välfärd betyda andra saker än vad det gjorde på 1950-talet. Och Birger är övertygad om att vi behöver ett nytt sätt att definiera välfärd på.

Därför ger han inte mycket för den kritik som går ut på att vi utan tillväxt skulle gå tillbaka till ett förmodernt samhälle. Istället talar han om att vi behöver gå vidare in i ett utvecklingssamhälle.

– På samma sätt som ökad materiell välfärd och ökad konsumtion var en önskvärd och efterlängtad utveckling för människor i det materiellt fattiga samhället, är jag övertygad om att mer fri tid, mindre stress och växande som människor, är utveckling idag. Just fri tid, kultur och ökad social närvaro i civilsamhället är något som utvecklar människan.

loppet är absolut inte kört för oss.

Birger verkar till och med ganska optimistisk. Han säger en sak som är väl värd att komma ihåg när man lyssnar på politiska och ekonomiska debatter.

Och det är att tillväxt egentligen aldrig varit något väsentligt för människor.

– Det viktiga för människor har inte varit att skapa tillväxt, det har varit att skapa ett bättre liv.

N

är vi tänker på en önskvärd framtid som skiljer sig från dagens samhälle så kallas det för en utopi. Inte för att den är orealistisk i sig, även om vi saknar kunskap om eller inte besitter medlen för dess förverkligande, utan för att den speglar ett idealsamhälle.

Ernst Wigforss, Sveriges finansminister under 1920-, 30- och 40-talen var en förgrundsgestalt i uppbyggnaden av det svenska välfärdssamhället och en ivrig förespråkare av provisoriska utopier. I en uppsats från 1958 betitlad Om provisoriska utopier skriver han om behovet av utopins mobiliseringskraft och nödvändigheten av ständiga modifieringar av desamma i takt med att de reella förutsättningarna klarnar.

Historisk sett har mänskligheten haft förmågan att mycket snabbt mobilisera inför kommande hot och utmaningar. USA:s försvarsuppbyggnad under andra världskriget och rymdkapplöpningen efter Sputnik är ett par exempel.

Nu står jorden inför en omställning som vi aldrig tidigare upplevt och mobiliseringsbehovet är större än någonsin. Då är det extra betydelsefullt att en provisorisk utopi mobiliserar jordens befolkning i riktning mot ett hållbart samhälle. I detta sammanhang är kanske inte de teknologiska lösningarna de viktigaste beståndsdelarna utan den värdegrund och de normer som ett framtidssamhälle skall vila på.

En beskrivning av en önskvärd framtid innehåller en kombination av delar av nuvarande samhälle som bör föras vidare, utökas eller minimeras och önskningar om helt nya bestånds-

Utopi eller apati?

"Många är medvetna om de här sakerna. När jag satt i riksdagen gick jag på kvällstid ofta ner till bastun. Och det var inte ovanligt att alla, från moderater till sossar, var fullständigt överens om att ”så här kan vi ju inte fortsätta”. Sen sätter man på sig kostym och slips och går upp i talarstolen och säger något annat. Så medve­ tenheten finns.

kor, maskiner eller datorer så ska det finnas en allmän produktionsskatt. Genom en övergång till en omsättningsskatt så kommer även den finansiella sektorn att beskattas mycket mer än idag.

Med en skatt på produktion eller omsättning istället för på arbete skulle statens intäkter alltså inte minska när företagen blir mer effektiva och därför säger upp personal. Och med en allmän arbetstidsförkortning kan man förvänta sig att det skapas fler jobb.

gästkrönika

utopierna är tvivelaktig. Men gör detta utopierna värdelösa? Jag anser inte det. Utan utopin avlägsnas förutsättningarna för mobilisering, människor blir lätt passiva, pessimistiska och utrymmet för extremism utökas.

Utopierna måste vara så allmängiltiga, lockande och realistiska att majoriteten av befolkningen kan stödja dem och själva vilja bli aktiva.

Men vad bestämmer om medborgarna skall välkomna eller förkasta utopierna? Jag tror att människors uppfattning av utgångsläget spelar en stor roll för deras ställningstagande, liksom det gjorde under andra världskriget. Om världsläget är allvarligt borde detta förmedlas sanningsenligt och pedagogiskt till befolkningen så att varje individ får en rimlig chans att förstå nuläget och engagera sig i en provisorisk utopi. Ju allvarligare läget är desto mer utmanande bör utopin vara.

För närvarande är regeringen skamligt tystlåten och det kan enbart förklaras av att det råder en politisk kris. Även om regeringen plötsligt skulle visa intresse för både det prekära nuläget och en provisorisk utopi är läget inte hoppfullt. Om inte regeringen företräder en övergång från en individbaserad till en empatibaserad värdegrund med humanistiska normer så lär omställningen misslyckas ändå. Alltför många av ödesfrågorna och samhällsproblemen kräver människor som verkligen bryr sig om varandra, även om avståndet är stort.

En provisorisk utopi som utelämnar denna aspekt kan lika bra förbli i skrivbordslådan.

Likväl som den rika delen av jorden har utnyttjat den fattiga i flera århundraden, måste de rika länderna nu mycket generöst dela med sig till gagn för utvecklingsländernas utveckling och överlevnad. En övergång till lokalproducerade produkter i de rika länderna kommer att få stora konsekvenser för utvecklingsländerna.

Klimatförändringar, vattenbrist, livsmedelsbrist, befolkningsökning och allt tätare naturkatastrofer kommer ytterligare att försämra läget i dessa länder. Här behövs ett utökat stöd till bland annat grundläggande utbildning, vaccinering, trädplantering, basal hälsovård, vattenrening, skolluncher, allmän finansiering, solugnar, solceller, katastrofhjälp och återställande av betesmark och fiskbestånd.

Finns det någon chans att denna megautmaning slutar lyckligt? Det är min förhoppning och övertygelse. Vi sitter alla i samma båt och då är det inte läge att vara egoist. Visar inte de rika länderna sin goda sida kommer de fattiga heller inte att visa sin. •

S

 

ida 25 Magasin Nic

Assaad Ibrahim, "40+" Hur ser ditt drömsamhälle ut?

– Det är en stor fråga. Jag drömmer om fred. Jag är libanes och vill att alla människor ska leva i frihet.

Det är viktigt att luft och vatten är rent.

Men viktigast är fred.

Tror du att det är möjligt att genomföra?

– Ja, det är möjligt. Regimerna måste skapa fred med sitt folk. Är det viktigt med drömmar och visioner?

– Ja, det är mycket viktigt. Det kostar inget att drömma. Jag tror på en dag då alla lever i fred med varandra.

Marcus Johansson, 21, Alexandra Grönberg, 24 Hur ser ditt drömsamhälle ut?

MJ: – En resursbaserad ekonomi där mänskligheten vill förbättra samhället istället för att göra profit.

Det ska finnas olika bibliotek för olika saker som man vill låna, till exempel bilar och kameror.

Kollektivtrafiken ska vara gratis, och det ska inte finnas några gränser – ingen nationalitet.

AG: – Håller med, men jag tycker det är viktigt att man tillhör olika nationaliteter och kulturer, så man kan lära av andra.

Och att man använder allt på ett miljövänligt sätt.

förändring behöver ske.

AG: – Det låter pessimistiskt att säga nej, men männsikan lär sig inte av sina misstag. Man måste ha mer kunskap och information.

Materialismen måste försvinna.

MJ: –Jag tror det kommer att hända snart.

Vi kommer att hamna i en stor kris och måste ändra på samhället. Är det viktigt med drömmar och visioner?

MJ: –Ja, absolut.

Annars hade vi fortfarande varit apor, om man nu tror på evolutionsteorin. Jag rekommenderar att gå in på www. thevenusproject.com

Tror du att det är möjligt att genomföra?

MJ: – Mänskligheten är som ett barn.

Människan måste hamna i en kris för att inse att en

H ur ser ditt drömsamhälle ut?

 Sida 26 Magasin Nic 

mannekängintervjuare samira na ssadjpoor foto jenny ljunggren

NIC-mannekäng # 3

NIC-mannekänger # 4

S

 

ida 27 Magasin Nic

Nic undersöker livet i ekobyar Att utveckla mer eller mindre självförsörjande lokalsamhällen lyfts ofta fram som en av lösningarna på miljöoch klimatkrisen. Magasin NIC har träffat två som försöker förverkliga sina idéer om ett hållbart samhälle – både utanför och innanför ekobyar.

text stefan karlsson foto jenny ljunggren

Solbyns ekoby

Här odlas­ miljötänk­ och gemen­­­­­skap

V

åren visar sig från sin bästa sida; meteorologiskt är det redan sommar trots att det bara är i slutet av april.

Solbyn ligger inbäddad i skir grönska och mycket blommar redan. Och i Solbyn är det verkligen mycket som kan blomma, kommer dagens rundvandring med Anna-Maj Wandt att visa.

Ytligt sett är det kanske inte så mycket som vittnar om att Solbyn är en ekoby. På parkeringen står ett tjugotal bilar uppställda, somliga riktigt gamla och utan avgasrening.

Därifrån ser man ett antal huskroppar i tegel breda ut sig, anspråkslösa

 Sida 28 Magasin Nic 

och alldeles vanliga kan man tycka.

Det hela ger intryck av ett välordnat radhusområde.

Det mest påtagliga med huslängorna är deras utbyggnader i glas. Det visar sig vara växthus; ett till varje lägenhet. De är förstås placerade i söderläge.

I Anna-Majs växthus växer en mångfald av sallat och annat grönt.

– Växthuset hjälper även till att värma upp lägenheten. Vi behöver elda i vår braskamin i genomsnitt två månader kortare tid jämfört med våra grannar utanför Solbyn, säger Anna-Maj.

Annars är just el- och värme­ systemen något som inte utvecklats som man från början tänkt sig.

– Tanken var att vi skulle ha ett vindkraftverk, men det gick inte för

Skrylles­kogen tog all vind. Och den gemensamma solfångsanläggningen blev det inte heller något med, när det visade sig att det skulle bli ganska dyrt.

Istället har hushållen elvärme, något som varken är billigt eller miljövänligt. Men många har skaffat bras­ kamin. Familjen Wandt är de enda som

hittills installerat solfångare.

En annan sak som visar att det här inte är en vanlig HSB-förening är jordkällaren som är placerad i en sluttning, en bit nedanför Anna-Majs lägenhet.

Det är en av tre jordkällare som finns på området, och dessutom finns en fruktkällare.

Solen skiner in i växthuset, som för dagen håller en temperatur av 30 grader. Vi låter dörren stå öppen till köket, där vi sätter oss för att dricka kaffe.

Anna-Maj, hennes man Esbjörn och de tre barnen flyttade till Solbyn 1995.

Innan dess hade de varit grönsaksodlare på Gotland, men tröttnat på det livet.

– Dessutom längtade jag efter bok-

skogen. Jag är född här i Dalby.

Anna-Maj och Esbjörn träffades när de skulle starta Lunds första kollektivhus. Så småningom växte idéerna fram om en ekoby. Någonstans i den vevan flyttade familjen Wandt till Gotland.

– När vi sedan ville flytta från Gotland var Solbyn redan uppbyggd; här fanns växthus, kolonilotter och annat.

S

 

ida 29 Magasin Nic

"När man har jobbat fem timmar tillsammans med att klippa buskage märker man att man har mycket gemensamt. Då kan man inte vara arg på någon person för att den inte skött sig i tvättstugan."

 Sida 30 Magasin Nic 

en i Tanzania och han har tagit med sig det sättet att tänka. ”Var odlar vi i år?” har han frågat varje år. Och det är viktigt, fler behöver odla själva. Här i Solbyn har varje hushåll en kolonilott.

Det har varit en lång resa från tanke till förverkligande. Den första idén kläcktes av ett vegetariskt matlag på Vänskapens hus i Lund 1978. Men Solbyn blev inflyttningsklart först 1987.

Vad finns det för hinder att starta en ekoby?

– Det kan finnas motstånd utifrån.

En annan sak är priset. Man måste leta efter det billigaste, och det gör inte byggherrarna. Det är på tiden att det kommer fram en byggfirma som bygger både billigt och miljövänligt. Ekobyn i Baskemölla har lyckats med att bygga billigt.

Varför vill man bo i en ekoby?

Anna-Majs engagemang i miljöfrågor och hållbart levande går inte att ta miste på. Hon berättar att hon och Esbjörn alltid levt alternativt; både tänkt och handlat annorlunda. Kortfattat kan man säga att det handlar om att göra så mycket som möjligt själv, köpa så lite som möjligt, och att alltid tänka in andra – gemenskapen man lever i – i det man gör.

– Grunden till vårt sätt att leva finns egentligen i Afrika. Esbjörn är uppvux-

Anna-Maj tror att alla som bor i Solbyn har något slags miljötänkande, även om det i många fall inte är så långtgående som hon skulle önska.

– Alla här tycker att de är mer medvetna än folk i allmänhet. Men i praktiken, till exempel när det gäller sopsortering, så är man inte så noga.

Det som framförallt gör Anna-Maj upprörd är att man tvingats lägga ner bilpoolen. Anna-Maj var nämligen den som startade både Lunds bilpool och Skånes bilpool – där Solbyn ingick. Intresset har varit för svalt på senare år, och lockelsen att ha en egen bil tycks ha blivit för stor.

– Jag har försökt påverka folk att gå med i bilpoolen, och HSB har skrivit artiklar, men det har inte hjälpt.

Trots att saker och ting enligt Anna-Maj kunde fungera bättre på Solbyn, går det inte att missta sig på hennes entusiasm när vi börjar prata om gemenskapen. Det verkar vara de gemensamma aktiviteterna som är det kitt som håller ihop byn.

– Här finns gemenskap. Och det är de gemensamma arbetsdagarna som gör att man lär känna varandra. När man har jobbat fem timmar tillsammans med att klippa buskage märker man att man har mycket gemensamt.

Då kan man inte vara arg på någon person för att den inte skött sig i tvättstugan.

Solbyn... ...är den näst äldsta ekobyn i Sverige och blev inflyttningsklart hösten 1987.

Idén växte fram hos ett vegetariskt matlag på Vänskapens Hus i Lund 1978.

Solbyn är en bostadsrättsförening – HSB – med 50 lägenheter.

Husen är byggda för att vara energisnåla.

Idéer om kooperativt boende, gemenskap, närhet till naturen och en ekologiskt genomtänkt drift är alltjämt viktiga.

själv har något jag inte behöver. Man kan sätta upp lappar i gemensamhetslokalen. Ändå blir inte den sociala samvaron ”kladdig”. Man respekterar varandras integritet, säger Anna-Maj. – Det är inte så att vi springer ut och in till varandra. Jag brukar till exempel aldrig ha andra från Solbyn inne hos mig. Och vill man träffa folk är det bara att gå till gemensamhetslokalen.

Under rundvandringen i byn visar Anna-Maj entusiastiskt upp gemensamhetslokalen, där man bland annat har pubkvällar, kafé och säljer ekologiska produkter. Där har man även stormötena. Lokalen gränsar till den föräldrakooperativa förskolan – I ur och skur Solstrålen.

I andra änden av den stora byggnaden finns ett gästrum och en tvättstuga.

Bakom förskolan breder koloniområdet ut sig. Där har varje hushåll sin odlingslott. Även om inte så mycket kommit upp ännu, kan man se att hushållen

har olika inställning och ambitionsnivå när det gäller odling.

Nedanför en sluttning skymtar Dalbybadet, och i bakgrunden ser man Skrylleskogen – det stora rekreationsområdet med bland annat elljusspår.

– Här är nära till allting, säger AnnaMaj.

Vad har Anna-Maj för idéer om framtiden? Kommer hon att bo kvar i Solbyn om tio år?

– I helgen ska vi ha markdag (gemensam aktivitet); då är Esbjörn och jag alltid så entusiastiska efteråt. Men vi letar efter radikalare personer som förstår vad vi menar.

– Ärligt talat tror jag inte att vi kan flytta härifrån, vi har inte råd. Men vår riktiga dröm är att köpa en husbil, och åka omkring och hjälpa radikala människor, där det behövs. •

Ekobyn i Baskemölla, utanför Simrishamn, håller på att ta form. Tanken är att byn ska omfatta cirka 25 hus. Ekobyn drivs av en ekonomisk förening som även äger marken. Medlemmarna arrenderar sina tomter. Målsättningen är att så långt som möjligt vara självförsörjande..

Andra gemensamma aktiviteter är stormötena som hålls en gång i månaden. Inför mötena kommer Solby­ bladet ut. Där kan man aktualisera frågor som man vill diskutera. Sedan på stormötet kan förslag läggas till styrelsen.

– Det kan ta uppemot fem stormöten innan man är överens. Målet är konsensus; det får inte vara för starkt motstånd.

Hur ska man förhindra att man på mötena ältar saker i det oändliga?

– Ja, det finns nog de som tycker att det är så, men de kommer inte på mötena. Och det är ju inte bra, så vi försöker locka folk på olika sätt, så att så många som möjligt ska komma. Jag brukar baka kakor.

Gemenskapskänslan odlas även av att man ser sig som en del av byn.

– Behöver jag någonting tänker jag inte ”var köper jag det”, utan jag frågar andra i Solbyn. Och omvänt om jag

Svenska ekobyar enligt Wikipedia En ekoby är ett bostadsområde med energisnåla hus och som byggs med naturvänliga material. Energikällorna ska vara miljövänliga och möjlighet till självhushållning finnas, som odling och djurhållning. Ofta används småskalig, lokalanpassad VA-teknik och avfallshantering. Stort vikt läggs på lokalt inflytande i boende och planering. Målet är att skapa ett mänskligt, ekologiskt och ekonomiskt stabilt lokalsamhälle. Ekobyrörelsen är en motreaktion mot vår tids slöseri med resurser. I Sverige finns cirka 50 ekobyar.

Länk till hemsida med ekobyar, både inom och utanför Sverige:

http://hem.fyristorg.com/assets

S

 

ida 31 Magasin Nic

Hon fann det hon sökte – men inte där hon trodde

H

uset ser oansenligt ut på håll, det gör inget väsen av sig. Och det ser gammalt ut, trots att det är alldeles nytt.

Så nytt att allt inte är klart. Men det får ta den tid det tar, säger Petra Westerdahl, som äger och bor i huset.

Väl inne i huset slås man av rymden och ljuset. I det kombinerade köket och vardagsrummet är det sex meter till taket. Det är i och för sig inget unikt med det. Det som är mer ovanligt är att nästan allting är ekologiskt, eller att det åtminstone finns ett miljötänk bakom. Isoleringen i taket är av strimlat tidningspapper, medan det i väggarna är av lin; och färgen är gjord av linolja. Och för att få det så ekologiskt som hon vill ha det har hon kontaktat en ekologisk byggare.

från början hade Petra tänkt bosätta sig i en ekoby. Redan för 20 år sedan kom de första idéerna då hon besökte det antroposofiska centret i Järna.

– Det fanns en önskan om gemenskap med andra som delar mina värderingar. Jag hade en vision om att leva hållbart och ekologiskt tillsammans med andra. Livet blir så mycket enklare om man är fler; man kan hjälpa varandra och det blir en mindre ekonomisk börda, man kan till exempel samsas om bil. men det är långt mellan vision och verklighet, mellan tanke och konkret resultat. Och när det kommer till kritan kanske man inte vill, säger Petra: – För egen del hade jag hinder på ett inre plan, som jag satte upp själv. Men det kan också handla om yttre hinder, som att få bygglov. Processen att detaljplanera ett område som ska bli ekoby kan ta åratal, särskilt om grannar överklagar. Många som från början är intresserade av att bo i ekoby hinner tappa intresset.

Hur har det då blivit? Saknar Petra gemenskapen i en ekoby?

– Huset har blivit så som jag tänkt mig, jag är mycket nöjd. Det märkliga är att jag även har hittat en gemenskap, men under andra former. I början var jag rätt skeptisk till det här fritidshusområdet, men jag tror att det är bättre för mig än att bo i en ekoby. Jag känner att jag har en större frihet här.

Petra kommer in på ett resonemang om hur vi människor har förändrats över tid; från att vara en del av en stam, släkt och religion, till att bli mer av självständiga individer.

– Vi vill råda över våra liv idag. Kanske är jag för mycket individ för att ingå i ett kollektiv. •

petra har genom årens lopp letat efter en ekoby att bosätta sig i och besökt flera stycken, men det har alltid stupat på någonting.

– I en av byarna satt man och tjafsade i ändlösa möten om småsaker. Det kunde handla om vad man skulle få plantera, till exempel bara en viss sorts häck. Vissa ville bestämma och lade sig i alldeles för mycket. I en annan ekoby överklagade grannarna mitt bygglov och kommunen ville inte ta beslut förrän en detaljplan hade gjorts över hela området.

Det slutade med att Petra köpte en billig tomt i fritidshusområdet Gyllebo på Österlen. Där har hon så sakteliga under många års tid, steg för steg, förverkligat sin plan om ett ekologiskt boende, med endast ett litet banklån.

Huset har vuxit fram i den takt Petra haft pengar.

Nu är det nästan klart, och Petra är permanent bosatt i det sedan i somras.

Golvet i kök och vardagsrum vittnar fortfarande om att det finns mer att göra, något hon verkar ta med ro.

Hennes dröm var att bygga bo och finna livsgemenskap i en ekoby. Det visade sig inte passa.

Istället byggde hon sitt eget hus, precis så ekologiskt som hon ville, i ett vanligt fritidshusområde. Där fann hon också gemenskapen hon sökte.

 Sida 32 Magasin Nic 

text stefan karlsson foto helen johansson

S

 

ida 33 Magasin Nic

nic-intervju #2: tina nyfors text stefan karlsson foto jenny ljunggren

Nästa stopp hållbarhets­­sa mhället?

Hur mycket har transition­ rörelsen lyckats påverka utvecklingen mot ett håll­ bart samhälle? Kommer omställnings­arbete på lokal nivå att räcka?

I Bristol har man tagit fram två rapporter om hur staden­ kommer att påverkas av klimat­förändringar och olje­ brist (efter peak oil). Dess­ utom är man i färd med att ­införa en lokal valuta.

 Sida 34 Magasin Nic 

V

ad kommer att hända efter industrisamhället, när tillgången på fossila bränslen radikalt minskat och priset skjutit i höjden? Den frågan engagerar Tina Nyfors vid Lunds universitet, som arbetar på en masteruppsats där hon tittar närmare på transitionrörelsen i England och Sverige.

historiskt sett har vi haft tre olika samhällstyper: jägar- och samlarsamhälle, jordbrukssamhälle samt industrisamhälle. Frågan är vad som händer efter industrisamhället. Blir det ett lika stort skifte som de tidigare, och är det hållbara samhället – så som det formuleras idag – det som står på tur?

För att få perspektiv på det hållbarhetsarbete som pågår har Tina valt att jämföra två lokala omställningsgrupper från olika länder: Omställning Malmö Sofielund/Seved och Transition Bristol. Omställningsgrupperna har anslutit sig till nätverket Transition Network (transitionrörelsen).

– En av utgångspunkterna i uppsatsen är att det är nödvändigt att jobba med hållbarhetsfrågorna på flera nivåer samtidigt. Det räcker inte med att initiativ kommer "uppifrån" kommunen och staten, det måste även komma "nerifrån" medborgare och organisationer. det tina tycker är speciellt intressant med transitionrörelsen är att alla initiativ är lokala. Det finns ingen central ledning som bestämmer hur man ska arbeta. Däremot finns det en handbok som togs fram av grundaren Rob Hopkins, 2008, och som många av grupperna följer.

Grunden i transitionrörelsen är att klimatfrågorna och problemen med

peak oil (tidpunkten då oljeproduktionen når sin topp) hänger ihop och därför bör lösas samtidigt. Målet är att bygga upp lokalsamhällen som är självförsörjande i så stor utsträckning som möjligt; framförallt vad gäller mat och transporter, och därför är mindre sårbara.

– Tanken är att gruppernas arbete ska vara mer av fest än protest. Det handlar mycket om att jobba efter en positiv vision: Hur vill vi ha det om 20 år?

tina är nyss hemkommen efter ett besök i Bristol i England. Där har hon intervjuat 8 personer i åldrarna 40–60 år, som alla är aktiva i omställningsgruppen. Hur upplever deltagarna arbetet i gruppen?

– De säger att aktiviteten i grupperna gått upp och ner. Ibland har arbetat stannat av för att sedan ta fart igen.

– Från början såg man Transition Bristol som ett enda initiativ, men så

småningom kom de fram till att det fungerade bättre att arbeta i små grupper, neighbourhoods. Idag finns det omkring tio sådana smågrupper i Bristol som gör allt möjligt, till exempel odlar eller jobbar med energifrågor.

rent konkret har man i Bristol tagit fram två rapporter: en matrapport och en peak oil-rapport. De handlar om hur staden – transporter, samhällsnyttiga funktioner, matförsörjning etc – kommer att påverkas av peak oil och de klimatförändringar vi står inför?

Transitiongruppen har varit framgångsrik med att lyfta upp frågor kring Peak oil, och nu arbetar staden med att ta in rekommendationer från rapporten i sin strategi för de kommande åren.

– En annan framgång är en lokal valuta, Bristol Pound, som ska lanseras i höst eller 2012. Tanken är att man därmed ska stödja lokala verksamheter.

I Totnes har man redan infört en lokal valuta, för att stödja lokal produktion och hanfoto tina nyfors del. Snart kommer Bristol Pound.

S

 

ida 35 Magasin Nic

Tina Nyfors studerar hur transitionrörelsen i Bristol arbetar för att förverkliga sina visioner. Det handlar bland annat om att få kommunen att i tid ställa om till ett lokalt samhälle, som i så stor utsträckning som möjligt är självförsörjande.

och alternativa banker som inte ska vara beroende av tillväxt.

En viktig sak att vara medveten om för alla som arbetar i omställningsgrupper är att det inte finns några patentlösningar, eller recept på hur man ska lyckas. Inom detta område finns inga tjusiga självhjälpsböcker (förutom då möjligtvis Robs böcker). Deltavad har då tina kommit fram till i garna i omställningsrupperna är pionjärer, och ingen vet egentligen hur det sin forskning?

– Bland annat att det är viktigt med kommer att sluta. Tina får sista ordet: – Man kan ge lite allmänna riktlinkommunikation. En del av intervjupersonerna har sagt att det är bra om jer, men ingen kan komma och säga man på förhand pratat igenom hur ”såhär ska ni göra omställningsarbetet man ska hantera vissa situationer som i Malmö”. Även om det ju är det jag undersöker, om Malmö kan lära sig nåt kan uppstå, till exempel konflikter.

En annan viktig sak är att ta hand av Bristol. • om sig själv, menar Tina. Arbetar man med så här stora och viktiga saker finns alltid risken att bli utbränd.

Har omställarna i Bristol varit framgångsrika? Den frågan är svår att besvara, säger Tina: – Det är inte lätt att mäta exakt vilken effekt Transition Bristol haft. Men jag tycker att de har gjort mycket; de finns med i olika sammanhang i staden och att Bristol tagit upp peak oil är transitiongruppens förtjänst.

En större fråga är om det hållbara samhället kan förverkligas genom att arbeta i lokala omställningsgrupper.

Räcker det?

– Min personliga åsikt är att om alla skulle arbeta i omställningsgrupper så kanske det skulle gå. Men det är inte säkert eftersom det är så stora fel i sysTransitionrörelsen temet. Det handlar om strukturer som är svåra att ta sig ur även om vi skulle Växte fram 2005 i grundaren vilja det.

Rob Hopkins hemstad, Totnes, i Omställningsgruppen Tina studerat i Malmö existerar inte längre.

– Den var aktiv under ett halvår ungefär. Men det pågår fortfarande arbete kring hållbarhet i Malmö, fast i andra sammanhang. För närvarande finns det ingen grupp med namnet Omställning, såvitt jag vet.

i rob hopkins uppdaterade version av handboken som kommer i höst har han utvecklat och förfinat idéerna.

Bland annat tar den upp just hur man kan jobba strategiskt för att påverka systemet.

– Enligt Rob kommer det att bli mer fokus på att transitioninitiativ ska fungera som ”social enterprise” (sociala företag). Man ska gå från volontär­ arbete till något man kan försörja sig på. Dessutom vill han skapa nya energibolag, nya matförsörjningssystem

 Sida 36 Magasin Nic 

England.

"Min personliga åsikt är att om alla skulle ­arbeta i omställningsgrupper så kanske det skulle gå att förverkliga det hållbara samhället.

Men det är inte säkert eftersom det är så stora fel i systemet."

Rörelsen har spridit sig snabbt och idag finns cirka 360 initiativ över hela världen – lokala grupper, grannskap, byar och städer – som arbetar efter rörelsens principer.

Målet är att skapa hållbara samhällen som är självförsörjande i så stor utsträckning som möjligt vad gäller mat, energi och transporter.

Att bli av med oljeberoende och minska koldioxidutsläpp är andra målsättningar.

transitionnetwork.org

S

 

ida 37 Magasin Nic

permakultur i skåne

Närodling för ett rättvisare samhälle text karin olsson foto jenny ljunggren

Permakultur Skåne vill sprida filosofin att bygga upp mer än man bryter ner Skogsträdgårdar fyllda med fruktträd, bär och kryddväxter – mitt i Malmö. Det kan snart bli verklighet, i regi av den nybildade föreningen Permakultur i Skåne. Och visionen sträcker sig bortom närodling: mot ett rättvist samhälle.

E

sbjörn Wandt är initiativtagare och kursledare på distanskursen i permakultur som ges på Glokala folkhögskolan i sommar.

Kursen blev snabbt fulltecknad, kanske för att fokus ligger på att jobba med konkreta, lokala projekt. Och för att permakultur erbjuder en djupare analys än många andra odlingsinitiativ.

– Permakultur är inte en odlingsmetod, det handlar om att skapa ett hållbart och solidariskt samhälle, säger Esbjörn Wandt.

 Sida 38 Magasin Nic 

"Dagens samhälle går inte ut på att män­ niskor ska ha det så bra som möjligt."

Du behöver alltså inte flytta ut på landet för att börja med permakultur. Hela tanken är att se till sin egen närhet först och målet är att bygga upp mer än man förbrukar.

– Det gör man genom att utnyttja naturens och dina resurser på bästa sätt. Till exempel genom att odla det som behöver mest omsorg närmast dig, säger Esbjörn Wandt.

Den som bor i stan kan odla basilika i köksfönstret och sallat i balkonglådan – ställen där risken är minst att du glömmer bort att vattna. Ett annat sätt att använda naturens resurser är att odla många olika slags växter tillsammans, i skogsträdgårdar. Då drar växterna till sig en mångfald av insekter, och risken för angrepp av skadedjur minskar.

– Det kan också handla om att koppla djur och växter till varandra på bästa sätt. Varför stänga in hönsen i hönshuset och stängsla in fruktträden när man kan låta hönsen krafsa och äta maskar i fruktodlingen? säger Esbjörn Wandt, och tillägger: – Egentligen är det väldigt enkelt.

Det handlar om sunt förnuft.

Planen är att just skogsträdgårdar, med en mångfald av olika växter,

ska börja anläggas i Malmö till hösten, med start i Sofielund. Exakt vad som ska planteras bestäms utifrån den specifika platsen.

Esbjörn Wandts vision är att skogsträdgårdarna ska leda till att goda spiraler sätts igång hos de närboende: att de som engagerar sig i trädgårdarna även ska bli inspirerade till att engagera sig i andra saker som kan leda till ett mer hållbart samhälle.

– Det handlar om att se vad man kan göra utanför sin egen husknut. En praktisk sak som odling leder till ett sundare liv på många sätt, säger han.

Varför odlar man inte alltid på det sättet?

– Dagens samhälle går inte ut på att människor ska ha det så bra som möjligt. Maktsystemet tjänar helt enkelt inte på att det fungerar bra, säger Esbjörn Wandt.

Hur skulle du vilja ha det?

– Att samhället gick från att vara maktcentrerat till livscentrerat så att vi kunde gå till botten med vad våra behov egentligen är och vad vi vill ha för samhälle. Man kan odla väldigt rik mat med enkla metoder, säger Esbjörn Wandt.

Den lilla parken i utkanten av Sofielund i Malmö är en plats som Esbjörn Wandt tycker lämpar sig för en skogsträdgård. Planer finns att Permakultur i Skåne ska skaffa lokal tillsammans med odlingsnätverket ­Mykhorriza i Kontrapunkts närliggande kollektiv.­

Permakultur

Esbjörn Wandt ser permakultur som ett led i att skapa ett bättre liv i en bättre värld.

Begreppet kommer från ”permanent agriculture”: uthålligt odlande.

Permakultur är ett designverktyg som har sitt ursprung i naturobservation och självhushållning.Permakultur genomsyras av tre etiska grundpelare: – Bry sig om jorden – Bry sig om medmänniskor – Rättvis fördelning

permakultur.se

http://skogstradgardensvanner.se/

S

 

ida 39 Magasin Nic

nic-novellen

Att se framåt och känna sig blind Ett spindelnät gungade långsamt i en buske. Där i Pildammsparken i Malmö, en meter bakom Lillys huvud, hade det skapats natten innan av Madame Araniella Cucurbitina. Hon mumsade på en stackars blåsfoting: Monsieur Thysanoptera Thripidae.

Lilly kollade upp mot himlen. Det var en sådan dag då molnen flög förbi så pass fort att själva tiden verkade ha svårt att hinna ikapp. Vinden på marken var än så länge mjuk och skön.

Lilly njöt av varje sekund.

Medan Lilly låg och sög upp solen fick Madame C ytterligare en ofrivillig gäst: Mademoiselle Cicadella Viridis.

Hon hade tänkt pröva sina vingar men fastnade i kanten på Madame C:s ”web design”.

Ett stort vitt moln sträckte sig över solen. Och över Lillys liv. Efter 9 år var ikväll den sista i lägenheten. Hon öppnade sina ögon. Hela hennes värld skakades. Vart skulle hon ta vägen?

Framtiden? Fanns inte. Samtidigt var det den förmågan att leva i nuet som hon hade övat på under 13 år i DAO (Daoistarbetares ombudsförening).

Det var 2 månader sedan hon lämnade denna gemenskap som varit allt för henne. Att lämna en lägenhet var egentligen ingenting i jämförelse.

Mlle Viridis sparkade förgäves.

Hon blev bara ännu mer fast. Men Madame C var fortfarande upptagen med sitt herrsällskap och märkte ingenting. Än så länge.

 Sida 40 Magasin Nic 

Även om Lilly hade blandade känslor kändes det rätt att lämna DAO; fastän hon fortfarande stödde rörelsen och vad den hade åstadkommit. Deras udda idé var att framföra den 2500 år gamla kinesiska texten Dao de Jing som en grundpelare i Sverige bredvid statens grundlagar: filosofiska och poetiska riktlinjer för samhällets styre.

Emfasen på icke-våld, enkelhet och tron på vanliga människor visade sig passa bra, inte bara med den svenska självbilden, utan även med de krav som svåra tider ställde på Sverige.

Vad som en gång hade varit en konstig liten grupp växte inom 15 år till en av de viktigaste inspirationskällorna för ett nytt Sverige. Dessa ”fanatiker” med självdistans lyckades erövra mycket stöd, även från många som säkert trodde att det var ett skämt eller ett dadaistiskt konstprojekt. ”Bli den värld du vill ha” var deras paroll. Året var nu 2033 och världen kämpade med att återhämta sig från 20-talet. Mer än två miljarder människor hade dött mellan 2027 och 2030.

Epidemier, svält, väderförändringar och åratal med brutala krig lämnade stora delar av världen i fattigdom och kaos. I backspegeln liknade det tidiga 2000-talet en grov missbrukare: arbetsnarkomani, konsumtionsnarkomani och förstås krigsnarkomani (Sverige var då en av världens ledande vapentillverkare). Som alla missbrukare gick man till slut in i väggen.

av Phoenix T. Fiscella

Vinstintresse som samhällsfundament hade skapat en giftig dystopi. Evig tillväxt ledde i längden till sjukdom och kollaps – knarkliknande rus och alkoholistlögner till trots. Överlevnad krävde allmän avtändning: lokal produktion, räntefria lokala valutor, icke-våldsarbete. Och långsamhet.

Genom att ”utnjuta” långsamt kunde en bergsutsikt smälta suget efter smink eller porr; havets ljud svepa bort skvallerbrus och nyhetsflöde (fanns det en skillnad?); rent dricksvatten dränka kaffe- och sockerberoende. Spänning och träning fick man med parkour, fotboll och kampsport.

Trots – eller på grund av – att folk blev mer aktiva minskade köerna till sjukvård. Där spelade DAO en stor roll med sina gratiskliniker som erbjöd holistisk hälsovård, dansterapi, avtändning, kurser i stadsodling och konfliktmedling.

Dessa kliniker med 20-timmars arbetsveckor var början till en ny gåvoekonomi. Modellen spred sig landet runt och efter några år jobbade även många bönder och industriella arbetare utan att ta betalt så länge deras egna behov kunde uppfyllas och ingen arbetsgivare tjänade pengar på deras arbete. I början samlade DAO in donationer, men efter 2026 klarade man sig utan pengar överhuvudtaget.

En del icke-nödvändig internationell import (till exempel tropiska frukter

Fiscella tipsar Dao de Jing. sacred-texts. com/tao Catholic Worker Movement catholicworker. org Non-Violent Communication nonviolentcommunication.com friareliv.se Re-Evaluation Counseling (Omvärderande parsamtal) rc.org Unitarian-Universalist Association uua.org Kväkarna kvakare.se Aikido aikidofaq.com Parkour parkour.us parkour-spot.com Straight edge http://

en.wikipedia. org/wiki/Straight_ edge straight-edge.net Anonyma Alkoholister / Anonyma Narkomaner / Vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella familjer aa.se nasverige.org acoa-sverige.org Bilfristäder bilfri.se bilfridag.no Gåvoekonomi gift-economy. com Lokal valuta system complementarycurrency.org bytsbytesring.se Xeer-rättsystem i Somalia http:// en.wikipedia.org/ wiki/Xeer http://mises.org/ daily/2701 Group for Switzerland without an Army gsoa.ch/english Enkelhet alternativ.nu http://zenhabits. net/simple-livingmanifesto-72ideas-to-simplifyyour-life Slow Movement slowmovement. com slowliving.info Vegetarianism and Climate Change earthsave.org/ globalwarming. htm Stadsodling klimax.se/stadsodling cityfarmer.info “Hållbar utveckling genom stadsodling” kandidatuppsats av Hanna Asp (2009)

Antal barn i världen som dör på grund av svält per dag: 16 000 Antal fattiga barn i Sverige: 200 000 Antal kronor Sverige spenderar på militär budgeten per dag: 100 000 000 Om Sverige spenderade 100 kronor per barn och matade 100 000 barn varje dag skulle man ha kvar 90 miljoner kronor kvar per dag till militären.

Sveriges riksdag har nu avsatt 4,7 miljarder kronor för att köpa 15 Black Hawk-helikoptrar från USA. Dessa pengar hade räckt för att ge alla 200 000 fattiga barn i Sverige 2000 kronor i månaden i ett år.

text och collage phoenix t. fiscella.

och halvledare) kunde genomföras med byteshandel alternativ ”bistånd” istället för pengar.

När Lilly gick med var rörelsen relativt nystartad och mest känd för att ha lyckats med kampanjen för en bilfri stad. Renare luft och närmare kontakt människor emellan inspirerade henne.

Dessutom påminde DAO:s gemenskap om hennes familj och klan.

Hennes pappa, Ahmed, hade kom-

mit till Sverige från Somalia 1999 och tagit med sig sina syskon och kusiner.

I Somalia bidrog klansystemet till att upprätthålla en samhällsordning. I Sverige var det ett viktigt nätverk av ömsesidigt stöd. Det somaliska rättssystemet, xeer, baserades på kompensation till offret istället för straff för brottslingen, och i praxis innebar det ett samhälle utan fängelser. Lillys dåvarande man Adam och deras

närmaste vänner gick med när xeer utvecklades för att bli anpassat till en svensk miljö. Även efter att Adam varit otrogen mot Lilly, och de hade skilt sig, fick han behålla sitt medlemskap.

DAO lyckades förena en brokig mångfald: socialliberaler och socialister, ateister och asatroende, samt en hel del nykterister (inklusive före detta socialdemokrater, veganska straight-edgare, nykter mc-klubb 

S

 

ida 41 Magasin Nic

debatt! http://stud.epsilon.slu.se/300 Ekobyar http://ekoby.org http://gen.ecovillage.org Omställning till hållbarhet transitionsweden. se Guerilla gardening guerrillagardening.org http:// en.wikipedia. org/wiki/Guerrilla_gardening

EU:s fiskepolitik är ett exempel på att de lokala allmänningarna lever farligt, menar debattörerna. ”När fisken tagit slut i de egna vattnen tecknar man avtal med länder utanför unionen.”

Bilden är från en aktion under Almedalsveckan i Visby. foto

gunilla andersson

Tariq Ramadan on Social Justice and Ramadan tariqramadan. com/TV-ProgramSocial-Justiceand.html

collage phoenix t. fiscella.

och observerande muslimer). Denna icke-konfessionella decentraliserade modell hämtade inspiration från unitarierna och kväkarna. Mångfalden ledde även till rituell innovation: under sabbaten kunde man avstå från el; under ramadan kunde man avstå från arbete eller vara helt tyst i en månad.

Att säga ”inshallah” blev ett sätt att uttrycka den daoistiska balansgången mellan agerande och icke-agerande, mellan varande och icke-varande.

Att vilja leva och samtidigt omfamna döden. Att göra det man kan och samtidigt släppa kontrollbehov. I Dao de Jing står det: ”Ju flera regler man har desto mindre fromhet; ju flera vapen man har desto mindre säkerhet”. Sverige lyckades avrusta hela armén 2029.

Inte bara det, utan DAO och deras allierade hade bidragit till att Sverige blev en ledande tillverkare och exportör av låg-teknologi: bland annat biokompostsystem (som förvandlade blöjor, mat, avlopp, returpapper och byggmaterial till mineralrik gödsel), vattenavsaltningsfilter och jäsningsapparat till svampprotein (fusarium venenatum och agaricus bisporus) som användes i vegetarisk kost (nu nödvändigt för de flesta).

Sverige var ett ”u-land” igen och hittade därigenom balans. Och tid. Tid för att bygga, vila, skapa och reflektera.

Men nu hade DAO blivit belastat av

 Sida 42 Magasin Nic 

osynliga hierarkier, interna strider och en traditionalistisk falang som hade svårt att hänga med tiderna. Därför – utan bitterhet eller ånger – skulle Lilly gå vidare.

En vän i ett katolskt arbetarkollektiv i Värmland sa att hon var välkommen att bo där, men hon kände sig tvungen att vara helt ensam ett tag.

Hon ville lyssna på träden nu – inte människor. Om träden var jordens lungor och varje människa ett neuron i en gemensam hjärna, behövde dessa kroppsdelar kommunicera med varandra. Dessutom var första steget till hälsan att ta djupa andetag.

Långsamma. Djupa. Andetag.

Madame C hade käkat klart och började nu inse att mer mat fanns på plats. Mlle Viridis såg att spindeln började röra på sig.

Adam hade skrivit förra veckan och ville träffas. Efter kurserna i omvärderande parsamtal och icke-våldskommunikation ville han ta itu med deras förflutna. Lilly kände sig tveksam.

Plötsligt blåste vinden starkare och Mlle Viridis kunde nå ett löv. Där kunde hon använda de starka bakbenen för att sparka sig loss. Det lyckades, men mellanbenet tappade hon. Hon landade i gräset, hoppade snett en gång till och hamnade på Lillys arm. ”Men hej! Vad gör du min vän?” utbrast Lilly. I en kort stund var det tyst och stillsamt. De förenades i faktumet att de levde. Det var som att det enda

som hade betydelse just då var solen, luften och varandra.

När stunden var slut hoppade Mlle Viridis vidare. Lilly satt upp och kollade efter henne. Då fick hon se en bekant profil på avstånd. Adam satt och läste på en bänk. Ville Lilly prata med honom? Det visste hon inte.

Kanske en annan dag. ”Inshallah” tänkte hon. Det enda hon visste var att hon hade allt hon behövde just då.

Hon blundade medan solen värmde ansiktet. Hon kom ihåg en rad från Dao de Jing: ”en skicklig resenär har inga bestämda planer”.

Lilly tog ett djupt andetag och en ljus vind strömmade genom hennes hår. •

Serenity Prayer / Sinnesrobönen aahistory.com/ prayer.html aahistory.com/ aa/xswedish.gif Dao De Jing översatt av Stephen Mitchell http://academic. brooklyn.cuny. edu/core9/phalsall/texts/taotev3.html Interfaith Ramadan http://www. beaconbroadside.com/broadside/2009/09/ eboo-patel-interfaith-solidarityduringramadan.html Parent by Connecting (Omvärderande parsamtal till föräldrar) heart-to-heart.se Svenskt Forum för Medling och Konflikthantering .s-f-m.se

Författaren själv.

foto lisa wimmerström

Hur rädda den globala allmänningen jorden? Är det möjligt att en värld präglad av kortsiktighet, rofferi och egenintresse kan tänkas bli hållbar? Är det möjligt att få bukt med klimatkrisen, miljöförstöringen och det faktum att naturresurserna håller på att ta slut?

Tja, varför inte?

Vi måste våga släppa taget, omfamna nya sätt att tänka, och se omställningen till ett hållbart samhälle som en möjlighet – inte som något obehagligt.

Mycket handlar också om att inte låsa sig i tron att det finns endast en lösning på problemet eller ett sätt att skapa ett hållbart samhälle. Låt oss istället göra omställningsarbetet till en del av det hållbara samhället, inom vilket vi bygger upp system som

förutsätter att samhället aldrig slutar utvecklas.

Det är avgörande att finna former så att alla som utnyttjar en viss naturresurs kan handla kollektivt och gemensamt fatta beslut. Många är säkert villiga att förändra sitt handlande – bara andra är beredda att göra detsamma.

En möjlig väg kan vara att börja i liten skala, inom ett begränsat område.

I små grupper skapas gemensamma normer som är en förutsättning för att samarbetet ska kunna fungera på ett effektivt sätt. Lyckas man ger det en grund att bygga vidare på så att även svårare och mer omfattande problem kan angripas. Det ger också goda exempel som andra kan ta efter.

Inspiration Allmänningen som samhällsinstitution av Elinor Ostrom Deltagande demokrati av America VeraZavala Tyst hav av Isabella Lövin Välfärd utan tillväxt – så skapar vi ett hållbart samhälle av Tim Jackson http://declaration.klimaforum. org/declaration/ swedish

Faktum är att det finns en hel del kunskap om vad som krävs för att destruktiva cirklar ska brytas och i stället konstruktiva, hållbara mönster utvecklas. Människor har under hundratals år genom frivillig organisering skapat hållbara system för fiske, bevattning, skog, betes- och jaktmarker. Det som drivit dessa människor till självorganisering är insikten om att vattnet eller fisket riskerar att ta slut, och att man samtidigt sett reella möjligheter att göra något åt saken.

Ett positivt exempel där lokalbefolkningen tillsammans utformat ett system för att utnyttja fiskeresurserna på ett hållbart och rättvist sätt är Alanya i Turkiet. Fiskarna är de som har störst kunskap om rådande lokala

S

 

ida 43 Magasin Nic

miljöförhållanden och de har själva varit drivande i att utforma reglerna, liksom de är i kontrollen av att reglerna följs. För att gemensamma engagemang som detta ska kunna fungera måste myndigheter respektera systemet och utforma den nationella lagstiftningen så att den stödjer och skyddar deltagarnas egna regler.

Det tar tid att bygga en anda av ansvarstagande, ömsesidighet och tillit, men dessa avgörande faktorer vinner i styrka steg för steg om man medvetet och lyhört går in för det.

I de hållbara allmänningarna vinner man status och prestige genom att visa att man är en person man kan lita på, och som reagerar när det man kommit överens om hotas på något sätt. Det är en social logik som skiljer sig markant från det beteende som främjas i konsumtionssamhället, där status markeras med ständigt nya prylar och individuell framgång – inte sällan på andras bekostnad.

Men de lokala allmänningarna som omsorgsfullt utmejslats under lång tid är sårbara på den ansiktslösa globala marknaden, där transnationella företag med falkögon spanar in var man snabbt kan få tag i naturresurser – och sedan drar vidare.

Dessutom fattas ständigt politiska beslut som ökar miljöbelastningen.

EU:s fiskepolitik är ett tydligt exempel på det. När fisken tagit slut i de egna vattnen har EU tecknat avtal med länder utanför unionen, och EU:s effektiva fiskeflotta har ofta stora negativa konsekvenser för dessa länders egna småskaliga fiske.

Ett aktuellt fall är EU:s fiskeavtal med Marocko som omfattar fiskevattnen utanför Västsaharas kust, ett område som ockuperas av Marocko.

Avtalet legitimerar ockupationen som är ett brott mot folkrätten och hotar dessutom naturresurserna.

Hur kan vi hantera den globala marknaden och ta ansvar för den globala allmänningen jorden? Även globalt kan vi använda den strategi som man använt för de lokala allmänningarna: fastställ de ekologiska gränserna och fördela de tillgängliga resurserna rättvist!

Vad som kan bryta den pågående destruktiva cirkeln är internationella bindande avtal som upprättas via FN. Och, inte minst, att dessa avtal ligger till grund för de handelsavtal och andra regelverk som reglerar ekonomin.

Idag fungerar det tvärtom. Visst finns det fina FN-konventioner för miljön och för mänskliga rättigheter, men de saknar idag sanktioner och därmed reell legitimitet.

 Sida 44 Magasin Nic 

Hittills har våra politiska ledare inte lyckats med den bedriften, så därför gäller det att vi som globala medborgare sätter press på dem. De ska ta sitt ansvar – samtidigt som vi gör det.

Och världen runt tas just nu medborgarinitiativ av alla de slag.

Samtidigt som det misslyckade klimattoppmötet ägde rum i Köpenhamn i december 2009 möttes folkrörelser och medborgare från hela världen på Klimaforum. Det samlade budskapet till politikerna var: Förändra systemet, inte klimatet!

I Klimaforum-deklarationen som överlämnades till toppmötet krävdes att COP15 skulle nå en överenskommelse för att Moder Jord återställs på ett sätt som är ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart och rättvist. Man konstaterade också att det hållbara samhället bygger vi lokalt och att det behövs en bred allians av miljörörelser, sociala rörelser, fackföreningar, jordbrukare med flera som kan samarbeta lokalt och internationellt. En ny typ av samhällsaktivism är att visa på hållbara ekologiska och ekonomiska exempel.

Omställningsrörelsen (Transition Towns) bygger på den idén.

Den hållbara omställningen kräver såklart också kunskap. I Porto Alegre i Brasilien, där man tillämpar deltagande demokrati, lär sig till exempel årligen över 50 000 medborgare hur kommunens budget fungerar. På samma sätt behöver vi kunskap om de ekologiska gränserna och hur vi kan bruka naturen på ett rimligt sätt.

Det finns ett behov av en mångsidig kunskap. En kunskap som inte en person, en myndighet eller en expert kan bistå med, utan en kunskap som alla berörda parter besitter och som blir värdefull tillsammans.

Att inse vikten av och ta del av olika typer av kunskap är inte bara ett sätt att göra det lättare för människor att delta, det skapas också en närhet i arbetet, en annan känsla av ansvar och behov av delaktighet. Vi har alla ett ansvar att delta.

Vi måste släppa taget om föreställningar som talar om för oss att den rationella människan är egoist. Det finns många exempel på människors förmåga att samarbeta och att samarbete dessutom är rationellt.

Vi är många idag som är överens om att det demokratiska systemet är ganska dött; representativiteten har tagit över deltagandet. Att få folk att delta i skapandet av ett hållbart samhälle är inte bara en förutsättning, utan också en god möjlighet att förbättra och utveckla demokratin. •

replik

"Vi behöver inte en utan flera moraler"

"Men de lokala allmänning­ arna som omsorgsfullt ut­ mejslats under lång tid är sårbara på den ansiktslö­ sa globala marknaden, där transnationella företag med falkögon spanar in var man snabbt kan få tag i naturresurser – och sedan drar vidare."

Ulrika Barthel, Jonna Böhler och Gunilla Andersson från Glokala tankesmedjan har skrivit debattinlägget.

foto privat

Glokala Tankesmedjan är ett idéforum för dem som söker efter ett nytt sätt att leva – ett nytt sätt att organisera samhället lokalt och globalt. Formen är en distanskurs på halvtid på Glokala Folkhögskolan.

 glokala.se/tankesmedjan

 gunilla@glokala.se.

I nummer 7 av Magasin NIC uppmanas jag av Christer Nylander, eftersom jag är politiker, att sätta igång med min viktigaste uppgift – att förvalta och utveckla våra gemensamma värderingar och normer. Jag har tidigare inte tänkt på att normutveckling skulle kunna vara en av mina viktigaste uppgifter; det är i sanning inte något jag gick till val på.

Jag skulle kunna ha sagt att ni skall kryssa mig, Nils Karlsson, om ni känner ett behov av att någon utvecklar och förvaltar våra gemensamma normer och värderingar, men istället envisades jag med att propagera för en spårvagnslösning för kollektivtrafiken i Malmö och en flykting- och invandringspolitik som bygger på tanken att alla människor har samma moraliska värde, alldeles oavsett om dom råkar vara födda i Sverige eller inte (nations­gränser anser jag är en mänsklig konstruktion som det inte finns något behov av längre).

Det är viktigt att politiker är tydliga med sina normer – alldeles för många gömmer sig bakom politikerspråk och en vilja att vara alla till lags. Den som faktiskt vågar stå för något sticker ut, hon blir farlig, kontroversiell, och problematisk. Sådana politiker behöver vi – men behöver vi politiker som ser det som sin främsta uppgift att förvalta och utveckla vår gemensamma moral?

Jag tror inte det.

Vi behöver sådana som är tydliga, politiker som vågar dra konsekvenserna av sina värderingar, politiker som inser att de värderingar som gör att dom blir valda också kommer att leda till beslut. Om jag anser att privat­ bilismen måste minska, vilket jag gör, så måste jag också våga fatta beslut som stöter bort vissa väljare (vilket skulle kunna ses som en indikation på att det inte finns någon gemensam moral att förvalta).

Det finns två möjligheter: Antingen finns det en objektiv moral (moraliska egenskaper har en faktisk existens), eller så finns det inte en objektiv moral (moraliska egenskaper är sådant som tillskrivs en handling eller

I förra numret pläderade Christer Nylander för att en politikers viktigaste uppgift är att förvalta och utveckla våra gemensamma värderingar och normer. Nils Karlsson går i svaromål och menar att det är viktigare att en politiker vågar stå upp för konkreta förslag, hur kontroversiella de än är. Moralen, menar han, måste foto stefan karlsson utvecklas gemensamt, till en mångfald av moraler.

en agent av subjekt). Är det så att det existerar en objektiv moral, hur nu det skulle gå till, så kan det inte vara min uppgift att utveckla denna. Den finns ju redan. Om jag beter mig i enlighet med den så bör ni kanske rösta på mig men mer än så är det inte. Är det så att de moraliska realisterna har fel, det existerar inte något sådant som moraliska egenskaper utan subjekt, så är det frågan om det överhuvudtaget går att utveckla en fullständigt gemensam moral. Frågan är också om det är önskvärt. För visst skulle någon karismatisk politiker kunna föra fram en tydlig moralisk linje och övertyga folk om att den är den rätta, men idéer mår bäst i en heterogen miljö.

Vill vi komma framåt behövs det inte en gemensam moral – det behövs flera. Vi behöver mäta dem mot varandra, vi behöver hela tiden testa vad som är rätt för att ha en chans att

Vad tycker DU? På "Debatt!" ger vi plats för dina tankar och åsikter, inklusive repliker på tidigare inlägg. Skribenten ansvarar själv för åsikterna som inte nödvändigtvis delas av tidningen.

Skicka din text till stefan@sofielund. org eller Magasin NIC, Rolfsgatan 16, 214 34 Malmö.

Glöm inte namn, adress och e-post eller telefonnummer.

faktiskt i en föränderlig värld agera rätt. Är det något som är en politikers huvudsakliga uppgift så är det att skapa ett samhälle där inte bara vetenskapliga idéer tillåts mötas utan också moraliska.

Nu har jag förvisso avslöjat mig själv som någon sorts moralisk realist – jag anser att vi politiker skall sträva efter att fatta beslut med bästa möjliga konsekvenser. Men jag tror att bästa möjliga konsekvenser, i frågan om politikernas viktigaste uppgift är att utveckla och förvalta vår gemensamma moral, är att det inte är det. Vi skall agera moraliskt, visst, men utvecklingen av moralen är ett gemensamt projekt. Du och jag tillsammans. Det är för viktigt för att lämnas till politiker. //Nils Karlsson (MP), ersättare i kommunstyrelsen, kommunfullmäktige, ledamot i Djurförsöksetiska nämnden, och filosof

S

 

ida 45 Magasin Nic

Rolfsgatan 16 Malmö - 040-88 225 - www.glokala.se

förändra och bejaka - ditt och andras liv

...................CFUK Gallery........................................Extended Version..................