KONSTEN ATT NÅ BÅDE KLIMATMÅL OCH GOD TILLVÄXT
Som framgår av Tabell 2-5 ligger det upplevda priset nära (+/- 10 %) euro priset i vissa förhållandevis rika EU-länder: Österrike, Belgien, Tyskland, Nederländerna, UK, Luxemburg, Frankrike och Italien. I ytterligare några rika europeiska länder är det upplevda priset mer än 10 procent lägre än europriset. Det gäller för Schweiz, Sverige, Norge, Irland, Island, Finland och Danmark. Ytterligare en grupp länder upplever priser som är mellan 10 och 25 procent högre än europriset: Spanien, Portugal och Grekland. Länder som upplever ett pris som är 25–90 procent högre än europriset är Turkiet, Slovakien, Polen, Ungern och Tjeckien. Genomgången visar att det upplevda priset för en utsläppsrätt påverkas i stor grad (minst 25 %) om vi tar hänsyn till att prisnivåerna skiljer sig mellan de fattigaste EU-länderna och EU15 området. Figur 2-20 visar sambandet mellan det upplevda priset och BNP-nivå (här uttryckt i Geary-Khamis dollars ett annat PPP-mått). Figur 2-20 Samband mellan inkomstnivå och upplevt pris av en utsläppsrätt med priset 100 euro.
Upplevt pris av 100 EUR utsläppsrätt (2006 PPP)
200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 0
5000
10000
15000
20000
25000
30000
GDPC 2001 (Geary-Kham is Dollars)
Källa: Maddison och OECD Main Economic Indicators, November 2007
Den analytiska poängen här är att ur ett kostnadseffektivitetsperspektiv ska marginalkostnaden för att reducera utsläppen var identisk överallt. Genom den reala växelkurseffekten uppfylls inte detta i reala termer. Låt oss göra ett tankeexperiment. I en hamburgare finns bland annat nötkött, transporter, uppvärmning, inbakat, vilket innebär att det också i hamburgarpriset skulle finnas, om ett utsläppshandelssystem fanns, inbakat 119