Ledare

Michael Dee

Frilansjournalist baserad i London. Gjorde sin första intervju för Musikermagasinet 1988. Michael har en uppsättning gitarrer som han beskriver som ”älskad fast inte särskilt värdefull”.

Mats Grundberg

Mats jobbade tidigare som redaktör för MM i 15 år och är en flitig skribent samt gitarrist.

Peter Marchione

Keyboardspelande före detta chefredaktör på MM som gärna ägnar sig åt produktion, låtskrivande och ljudskruvande i olika projekt och konstellationer.

Gunnar E Olsson

Bluesgitarrist, hemstudioveteran och tidigare chefredaktör förMusikermagasinet.

Behåller förståndet med trädodling

ISSN 1401-8357

Prenumerationer: Sverige, 8 nummer 580 SEK inkl. moms, övriga Norden 1020 SEK inkl. frakt. Nyprenumeration sker enklast genom inbetalning på postgiro 63 47 52-0. Ange fullständigt namn och adress på talongen. Adressändring göres på vår hemsida eller via e-post till mm@hansenforlag.se. Nuvarande adress anges. Redaktionen ansvarar endast för beställt material. Eftertryck, helt eller delvis, förbjudet. I tidningens utlottningar och tävlingar svarar pristagarna själva för eventuell vinstbeskattning. Musikermagasinet utges av Hansen Förlag AB. Jag älskar The Rolling Stones musik. Men när jag tänker på dessa gubbrockare så tänker jag mest på drogromantik, gruppsexorgier och att de gjort nunor som liknar gamla läderbagar hippa och sexiga. Allt medan kvinnliga artister i ungefär samma ålder, som till exempel Cher, numera ser ut som aliens efter alla plastikoperationer, släta som babyrumpor i fejset. Men jag förmodar att det inte går för sig att vara en kvinnlig artist och se ut som en gammal läderbag. Visst, om du är man går det an. Som Mick Jagger som struttar runt på scenen i bar överkropp och ett ansikte hämtat direkt från graven. Det finns minsann ingen musikkritiker som ifrågasätter hans juckande höfter och snuskbeteende på scenen, trots hans ålder.

Frågan är bara om det är värdigt att behöva leva upp till att vara en sexsymbol vid nästan åttio och förväntas ha samma spring i benen som en treåring? Och känns inte Keith Richards sladdriga, halvöppna, vita damblusar i kombo med hans droghärjade ansikte, mest liknande en karta, som en utdaterad version av The Rolling Stones? Som om denna stereotypa drogimage lagt sig lite som en våt filt över världens största rockband.

En som dock verkar ha stått utanför alla drog-, otrohets-, följt av olycksskandaler som stenarna satt i rullning genom åren är bandmedlemmen Chuck Leavell – The Rolling Stones egna rock-n-roll keyboardist och även deras ”musical director” sedan 40 år tillbaka. Chuck Leavell beskrivs ibland som en doldis i The Rolling Stones men bandet har ofta påpekat hur viktig han varit för dem, inte minst Keith Richards som i en intervju sa att ”Utan den kontinuitet som Chuck ger skulle The Stones inte vara The Stones.”

Själv menar han att det är ett liv som miljövårdare och trädodlare i Twiggs County utanför Macon, vid sidan av livet som medlem i The Rolling Stones, som fått honom att behålla förståndet. Och ja, jämfört med de andra medlemmarna i bandet framstår han i vissa intervjuer ibland som en överstepräst, eller de övriga bandmedlemmarnas ”nanny”, en väldigt musikalisk sådan. I detta nummer berättar han om sin långa karriär inom musiken, sin uppstart som bandmedlem i The Allman Brothers Band under 70-talet, turnerande med George Harrison och Eric Clapton och andra artister han spelat med. Detta och mycket mer bjuder vi på här. Trevlig läsning!

Annelie Babitz chefredaktör

annelie@hansenforlag.se

Gör som fler än 2000 andra, följ Musikermagasinet på Facebook!

NR 5 -2022 AKTUELLT • PRODUKTNYHETER | LEDARE • BEHÅLLER FÖRSTÅNDET MED TRÄD

NR 5-2022 • UTGÅVA 411 • PRIS 79:–MUSIKERMAGASINET

STOR INTERVJU

CHUCK LEAVELL OM 40 ÅR MED THE STONES