Cranborne Audio Camden EC1

Text: Gunnar E Olsson Foto: Cranborne Audio

Ett kinder-egg för musikanter?

Jag vill inte precis påstå att det vimlar av bra mikrofonförstärkare till vettiga priser, men nog finns det några hyfsat bra ändå. Nykomlingen Cranborne Audio uppvisar dock en stor portion nytänkande hos sitt bidrag till samlingen. Vi kikar på deras Camden EC1.

Camden EC1 är alltså en preamp med extremt låga brus- och distorsionsvärden. Den har även en frekvensgång som ter sig oerhört imponerande.

De flesta känner säkert till att många av våra mest vanliga ljudkort inte begåvats med de allra bästa mikrofonförstärkare som branschen kan erbjuda. Riktigt dyra ljudkort kan ha ganska bra micksteg, men ofta har man satsat på kvantitet i stället för kvalitet. Som ensamverkande alltiallo-musikant behöver man sällan åtta (eller ännu fler) av den varan. De flesta hem- eller projektstudioägare skulle ha mer användning för två riktigt (eller överjävligt) bra pre-ampar, och somliga skulle i vissa fall klara sig bra med en enda. Visst, det finns undantag där tillverkare ändå valt att stoppa in riktigt bra mikrofonförstärkare, men jag vet inte om jag någonsin träffat på ett ljudkort som haft rent häpnadsväckande bra micksteg. Men lugn … killarna bakom Cranborne Audio har tänkt på just oss.

Cranborne Audio

Adressen Cranborne House kanske känns bekant? Eller Cranborne Industrial Estate, eller Cranborne Road? De är hursomhelst alla förknippade med Soundcraft, som höll till på den adressen i den lilla byn Potter’s Bar i Hertfordshire, England. Harman, som äger Soundcraft, beslöt sig 2016 för att lägga ner tillverkningen i England. Det fanns andra ställen i världen som gjorde sådant billigare. Det gjorde att fyra ljudentusiaster plötsligt såg sig arbetslösa. Nåja, de hittade snabbt andra jobb inom branschen, och redan ett år senare beslöt man sig för att starta ett eget företag tillsammans, där man kunde tillverka moderna studioprodukter, med utgångspunkt från de ljudideal som skapat så förstklassig

studioutrustning under de senaste 50–60 åren. Man gav företaget namnet Cranborne Audio.

Alla fyra, Sean Karpowicz, Edward Holmes, Andrew Pat och Elliot Thomas har ett förflutet både som musiker, och musiktekniker/producenter, och de visste precis vad deras kollegor ville ha. Deras första produkt var en riktigt välljudande, transparent, och linjär mick-preamp i 500-formatet, Camden 500. Sedan dess har man släppt både Camden EC2 – en tvåkanalsvariant på Camden-temat, fast i vanligt rackformat – 500R8, och 500ADAT – två varianter på 500-chassit – och så dagens testobjekt Camden EC1.

Konceptet bakom Camden EC1

Det fullständiga namnet på dagens testobjekt är Cranborne Audio Camden EC1 Preamp, Mojo Analogue Saturation Processor & Headphone Amp, och det kräver förstås ett visst förtydligande. För enkelhetens skull kallar vi den dock för Camden EC1 i fortsättningen. Okej? TYP Mikrofon- och hörlursförstärkare EGENBRUS (EIN) -129,5 dBu (ovägt), 131,5 dB (A-vägt) THD+N <0,00025 % (1kHz, 35 dB Gain, +24 dBu ut) GAIN Mic: 68 dB; Line: 60 dB; hi-Z (instrument): 63 dB FREKVENSOMFÅNG 1 Hz till 1 000 kHz (±0,7 dB vid 35 dB Gain) MAXIMAL INSIGNALNIVÅ Mic: +17,6 dBu (<0,003 % THD); Line: +26,5 dBu (<0,02 % THD), Instrument: +24 dBu (<0,02 % THD) MÅTT 22 x 24 x 4,45 cm (H x D x B) VIKT 1,8 kg PRIS Camden EC1: 7 190 kronor, Camden EC2: 13 790 kronor, Camden 500: 3 790 kronor DISTRIBUTÖR Fitzpatrick, www.fitzpatrick.se

REKOMMENDERAR

✚ PLUS

• Gör ett bra ljudkort väldigt mycket bättre • Väldigt bra mätvärden • Ljudliga egenskaper som bekräftar mätvärdena • Extremt lågt egenbrus • Härligt nytänkande

■ MINUS

• Lite vassa hörn – eller, glöm det!

När utvecklingsteamet bakom Cranborne Audio skulle skapa Camden EC1 tog man sig en rejäl funderare, och konstaterade ganska snart att dagens audio-interface/ljudkort hade en del brister, som borde vara rätt enkla att åtgärda. De allra dyraste ljudkorten hade som regel flera micksteg, och kunde också hantera flera spår in och ut via ditt DAW-program, jämfört med de ljudkort man hittar i mellanprisklassen. De var också ofta försedda med thunderboltgränssnitt, vilket kan göra produkten dyrare än det vanliga USB-protokollet. Det var också mer vanligt i den högre prisklassen att utvecklarna stoppade in DSP-funktioner, som mixerdelar, effektpluggar och annat lull-lull. Om man nu inte behövde detta kunde man ofta klara sig lika bra med ett ljudkort i mellanprisklassen, ansåg Cranborne-gänget. Omvandlarna i den klassen höll ofta en likvärdig kvalitet som de i de dyraste interfacen, och det var väl tveksamt, tyckte man, om förbättringarna i analogdelen hos de dyraste korten var så stora att det var värt att lägga ut pengar enkom för detta. Man kom fram till att det som behövde förbättras i mellanprisklassen var dels mickstegen, som ofta lät okej på låga nivåer, men när man var tvungen att ”skafta på” lite extra fick man på tok för höga nivåer av både brus och distorsion. Det behövdes också ofta förbättringar i både head-room och gain, när det gällde analogdelarna i dessa budgetljudkort. Dessutom var hörlursförstärkarna i dessa ofta av tämligen klen karaktär. Okej, vi löser detta, tänkte man. Vi bygger en riktigt bra mikrofonförstärkare, och hänger på lite extra funktioner till detta. Om vi kopplar ett bra micksteg med rejäl gain till ett ljudkort i mellanprisklassen, behöver inte analogdelen i det kortet jobba särskilt hårt. Micksteget sköter om förstärkningen, och om vi dessutom stoppar in riktigt bra hörlursförstärkare, som klarar av att driva även lite mer tungdrivna, högohmiga lurar, där vi kan lyssna på det vi matar in i preampen, och en liten mixerdel där vi kan mata in DAW-retursignalen från ljudkortet, och någon annan signal – om det skulle behövas – borde vi

Det är just det totalt transparenta, och ofärgade ljudet som är Camden EC1:s främsta styrka.

vara en bra bit på väg, tänkte man. Och så rätt man tänkte där!

Cranborne-teamet hade lagt märke till att många projektstudiomänniskor spelade in, och mixade, med hörlurar som huvudsaklig lyssning (sorry, det blir bättre på engelska; headphones, huvudsaklig … fniss). Man hade även märkt att man ofta drog fel slutsats när det inte lät tillräckligt bra i lurarna. Detta feltänk ledde ofta till att man ersatte fullkomligt adekvata hörlurar med betydligt dyrare ”professionella” lurar, trots att man borde skuldbelägga de dåliga hörlursförstärkarna i ljudkorten i stället för lurarna. Nåja, det var ju lätt åtgärdat.

Cranborne hade redan en riktigt bra mickpreamp-konstruktion i form av en enhet för 500-serien, och resten var, som man säger i den delen av världen ”a walk in the park”. I stället för att lägga ut onödiga pengar på dyrare ljudkort, ersatte man enbart de delar som ofta höll en lägre kvalitet; en extern mick-preamp och en hörlursförstärkare av riktigt högkvalitet, kan i regel lyfta den totala ljudupplevelsen till oanade höjder hos ett ljudkort av god medelklass. De extra mixfunktioner som Camden EC1 försågs med, följde liksom med på köpet. Så rätt tänkt, kan man tycka om man, precis som undertecknad, ofta sitter i precis den sitsen. Sen bjussar Cranborne-gänget på ytterligare en trevlig funktion: deras specialdesignade Mojo-krets. Den erbjuder två olika typer av analog mättnad, Thump och Cream, som du kan mixa in eller stänga av, helt efter behag. Thump betonar det lägre registret och ”fetar” till det ytterligare, medan Cream adderar både udda och jämna övertoner, samtidigt som den håller tillbaka grundfrekvenserna. På samma gång hanterar den transienterna på ett sätt som man normalt hittar hos bra transformatorkonstruktioner. Utvecklarna beskriver det som ”vintage transformer”, eller rörbaserade preamp.

Din första preamp, eller den sista?

Cranborne Audio hävdar att det här kanske blir den första mick-pre-ampen du köper,

och det är mycket möjligt att det även blir den sista. Så gott självförtroende har man, och detta med all rätt. Med ett brusvärde på -129,5 dB ovägt – detta torde motsvara ett värde en bra bit över -130 dB A-vägt – distorsionssiffror som är löjligt låga, och ett fasfel som är snudd på försumbart, bör man kunna känna sig rätt trygg om man köper en Camden EC1. Just faslinjariteten är något som verkligen kan påverka ljudet i positiv riktning. Man kanske inte märker det så mycket på enskilda instrument, men vid mer komplicerade inspelningar, som till exempel uppmickade trummor kan det göra skillnad som på natt och dag.

Prismässigt ligger man väldigt bra till, speciellt om man betänker att Camden EC1 byggs i England, men man hävdar att man lyckats med detta genom att vara oerhört noggranna när man valt varifrån man köper de välspecade komponenterna.

Utöver de mojo- och mixfunktioner vi beskrivit tidigare har Camden EC1 på framsidan de vanliga kontrollorganen för gain (stegad i 12 steg), omkopplare för fasvändare, högpassfilter, och fantommatning, samt en trevägsomkopplare för val av insignal; mic, line, eller hi-Z, det vill säga högohmigt instrument. För det senare har du också ett telejack på framsidan. Även på baksidan hittar vi en hel del bekanta anslutningar. Utöver de obligatoriska balanserade XLR- och telekontakterna för in- och utsignal, ett telejack för tappning av den obehandlade signalen, aux-ingång där du matar in lyssningen från till exempel ditt ljudkort, en omkopplare som sänker utsignalen på båda utgångarna med 10 dB, och en kontakt för nätanslutning (ja, Camden EC1 har en extern, rätt rejäl nätdel), finns dock en så pass udda grej som en ethernetkontakt (RJ45). Den är märkt C.A.S.T. Out och det står för ”Cat5 Analogue Signal Transport”, men du kan använda såväl kategori 5e-, som 6-, och 7-sladdar för att koppla EC1 till annan utrustning från Cranborne Audio, som till exempel deras ”lunch-box”-lådor 500ADAT eller 500USB. På så sätt kan man skicka flera kanaler med analoga signaler på linje- eller mikrofonnivå via dessa billiga ethernet-sladdar, i stället för via dyrare multikablar. Trots att kontakten är märkt ”Out” kan systemet hantera fyra balanserade audiosignaler – två i vardera riktning – på sträckor upp till 100 meter. För den som har (eller tänkt skaffa) mer utrustning i den här serien är C.A.S.T ett förträffligt sätt att koppla samman alla grejerna. I fallet ovan tillsammans med en 500R8 eller 500 ADAT skickas utsignalen från EC1:s micksteg och den externa ingången direkt till 500-burken för inspelning eller behandling via de moduler man har i 500-boxen, och den – i sin tur – skickar tillbaka en stereomix som du kan lyssna på

via EC1:s hörlursuttag. Smidigt? Det är bara förnamnet.

I och med att hörlursförstärkaren kan lyssna direkt på den inkommande signalen får man helt latency-fri lyssning. Den har en utgångsimpedans på 0,33 Ohm, och förstärkaren kan ge 2x250 mW vid 100 eller 600 Ohm, och 2x450 mW vid 220 Ohm, och detta med en THD på 0,0003 procent vid 1 kHz. Verkligen imponerande siffror, och ingenting av det jag hör, får mig att tvivla på dessa förstklassiga mätvärden!

Sammanfattning

Ja, Camden EC1 är alltså en preamp med extremt låga brus- och distorsionsvärden. Den har även en frekvensgång som ter sig oerhört imponerande. Eller vad sägs om 1 Hz till 1 000 kHz ±0,7 dB vid 35 dB gain? Tillverkaren betonar också att man lyckats minimera alla fasfel till en bråkdel av det man vanligtvis hittar hos mikrofonförstärkare, och allt detta sammantaget kan vara förklaringen till att Camden EC1 i mina öron är en av de mest välljudande micksteg jag lyssnat på. Ja, välljudande är kanske fel ord i sammanhanget, för EC1 låterinte på något speciellt sätt. Det är just det totalt transparenta, och ofärgade ljudet som är Camden EC1:s främsta styrka. Jag hade tillfälle att testa Camden EC1 tillsammans med en av de mest brusfria mikrofoner man kan hitta på marknaden idag, en Lewitt 540 S, och med den kombinationen kunde man höra hur alla instrument verkligen lät. Inget brus överhuvudtaget!

Om man inte är nöjd med det rena, ofärgade ljudet erbjuder EC1 en palett av distorsions- och mättnadsmöjligheter med sin Mojo-funktion. Den funkar utmärkt till det mesta som behöver ”fetas” till en aning; trummor, elbas, uppmickade gitarrförstärkare, akustiska instrument. Lite mojo kan verkligen lyfta ett annars tråkigt och alldagligt instrument (eller en sångröst).

Och som grädde på moset har man förstås alla anslutnings- och mix-möjligheter, vilka är helt unika för EC1 (och storebror EC2). Jag blev verkligen imponerad av möjligheterna och det välljud som kunde lockas fram ur ett av mina annars tämligen mediokra ljudkort. Hoppas ni kan ursäkta kraftuttrycket, men f** så bra det lät! Och så smidigt det var att använda mixerdelen för lyssning – både från DAWprogrammet i datorn och från det jag mickade upp. Jag skäms nästan för att säga detta, men det enda lilla fel jag kunde hitta, som kanske inte ens är värt att påpeka, var att frontplåten på EC1 hade lite vassa hörn, så jag fick en repa i mitt nya skrivbord. Suck! Jag borde ha tänkt mig för och lagt EC1 på ett mjukt underlag. Utöver detta har jag bara lovord för det här micksteget! Alla hemstudionissar och -nissor borde ha ett Camden EC1. —