Steinberg Cubase 11

Mycket nytt och matnyttigt

Cubase 11 släpptes för en tid sedan och fokus ligger onekligen på ytterligare optimering och finlir för professionella användare snarare än uppseendeväckande gimmicks och annat lull-lull. Förutom att vi här går igenom nyheter tar vi även en titt på mobilvarianten Cubasis, som nyligen lyftes till version 3.2.

Steinberg rullar på som tåget och deras uppdatering av kronjuvelen Cubase har i flera år följt ett givet schema. Mot slutet av varje år släpper de en större uppdatering, vartannat år brukar det röra sig om helnummer och .5-releaser däremellan.

PRO, ARTIST, LE, AI & ELEMENTS

Programvaran finns i olika versioner och i denna genomgång av version 11 är det den fullskaliga Pro-versionen som testats. Projektfilerna funkar på alla varianter, men om du öppnar en fil där specifika Pro-finesser används på exempelvis Cubase Elements, kommer programmet göra

TESTDATOR

Windows 10 64-bit, Intel Core i79700F @ 3.00 GHz. 16 GB RAM

TYP DAW (musikprogram) för Mac och PC SYSTEMKRAV 64-bit Intel eller AMD multi-core processor (Intel i5 eller snabbare rekommenderas), 35 GB ledigt hårddiskutrymme. Skärm med 1440 x 900 upplösning (1920 x 1080 rekommenderas), USB-port för eLicenser. Internetanslutning krävt för aktivering, läsning av online-manualer och hantering av produktregistrering. Mac macOS Mojave, macOS Catalina, macOS Big Sur PC 64-bit Windows 10 Version 1909, 64-bit Windows 10 Version 2004 PRIS Från 5 935 till 598 kronor beroende på version, paket och uppgradering. Se exakta priser på Steinbergs hemsida DISTRIBUTÖR Steinberg, www.steinberg.net

✚ PLUS

• Kraftfulla tillägg i MIDI-delen utan att förvirra • Sampler Track 2 • Export-lösningarna • Multikanals-sidechain • Interna pluggarna riktigt bra

■ MINUS

• Dongle känns jämngammalt med runsten • Grupp- och folderspår kunde konsolideras

dig varse om att du inte har en exakt återgivning. Däremot behålls alla Pro-saker i filen, även om du sparar om i en enklare Cubase-version.

INSTALLATION

Steinbergs mjukvaror laddas ned via Steinberg Download Assistant och Steinberg eLicenser utgör kopieringsskydd. För Pro och Artist är det fysisk USB-nyckel som gäller, medan AI, LE och Elements kan använda mjukvarulicens i själva datorn. Detta är anledningen till att jag personligen kör Elements på min bärbara dator. Att riskera att USB-nyckeln knäcks är varje mobil musikers mardröm och antagligen orsaken till att vi i live-miljöer oftast ser andra mjukvaror i datorerna.

Jag hade hoppats på att dongel-eran skulle vara över snart. Om jag finge ha en licens som var flyttbar via någon e-lösning, utan att hålla reda på Steinberg-pinnen, skulle det underlätta en hel del.

PÅ MIDI-FRONTEN MYCKET NYTT

Vi börjar med att kasta oss in i den centrala delen med ett musikprogram av denna skola; MIDI-editorn. Denna del i Cubase har i princip följt samma manér sedan Atari-tiden, och upplägget är något av en standard som de flesta andra tillverkare lånat friskt av.

Med åren har dock vissa funktioner känts väldigt mycket ”gammal hårdvara” och tämligen låst till 0-127-stegsparadigmet. Det har liksom varit ett helt annat koncept, jämfört med andra delar av programmet. Jag tänker närmast då så klart på automatisering och enveloper i hanteringen av rena ljudfiler.

I version 11 drämmer Steinberg näven i bordet, och det med besked. Utan att förvirra har de gjort rejäla uppdateringar av just MIDIeditorn, som i sig är skäl nog för att argumentera för att en uppdatering är ett måste.

Här hittar vi nya kurvor, däribland ramps, som gör allt mindre pilligt och ja, det följer programmets övriga automatiseringsupplägg. Det är också väldigt mycket enklare att kopiera denna CC-data mellan spår. Här finns också stöd för ”paste at origin” så att det garanterat hamnar på rätt plats. Nu är det slut med osynk i automatiseringen i våra orgier av stackade analogfiltersvep. Visst, det har ju länge gått att automatisera själva parametern i VST-instrumentet, men vi DAW-veteraner gillar att se vad som händer i ett musikaliskt sammanhang, alltså i anslutning till våra kära MIDI-events. En liten pryl som jag skulle vilja tipsa tillverkaren om till framtida finjusteringar är att kunna invertera kurvor. Då kan man få till jäkligt trevliga morph-prylar när samma parameter på två syntar åker jojo. Kan låta hur bra som helst och, för all del, riktigt uselt.

BÄTTRE PITCH OCH SPÅRKOLL

Tycker du som jag; att det är jobbigt att automatisera eller rita in pitchbend? Att få det helt

På ytan är det mesta sig likt.

rätt är både tidskrävande och rejält uttråkande. Vet du vad? Det är slut med det nu! Lösningen kallas Show Semitones Grid och det är precis så genialiskt som det låter. Du kan nu alltså se pitchvärden. Om du dessutom aktiverat snap så behöver du inte oroa dig längre; allt kommer bli rätt. Det enda vi behöver hålla reda på är hur många halvtonsteg som själva instrumentet jobbar i och se till att samma värde är angivet i MIDI-editorn.

Ytterligare en nyhet i MIDI-världen är att Global Tracks nu kan vara synliga och möjliga att editera i denna vy, alltså Arranger-, Chord-, Markers-, Signature-, Tempo-, Transpose- och Video-spår.

HÅLL KOLL PÅ SKALOR

Scale Assistant är ett nytillskott som hjälper oss att hålla rätt ton. Genom att ställa in tonart och därefter välja att endast visa de pitch-värden som passar in i pianorullen kan man i praktiken gå lös som Jackson Pollock och bara drämma in MIDI-events i pianorulle-vyn; inget kommer ju vara utanför den aktuella skalan.

Om man vill vara lite mer öppen för tonartsändring går det också utmärkt att ha allt synligt men att då rätt/fel toner indikeras med olika färger. Funktionen är inte helt ny; tidigare fanns möjligheten att hitta rätt med hjälp av kulörer genom att låta MIDI-editorn kommunicera med Chord Track. Nu är det dock fritt fram att hålla koll på tonerna utan att först behöva skapa ett sådant spår. Det blir alltså mer musik och mindre teori.

En kul bonus är att Scale Assistant också har en quantize-funktion. Perfekt att ha till hands när jag spelat fortare och med mer feeling än jag har skills till. Dessutom funkar det på liveinput så nu är det väldigt enkelt att imponera på folk, bara man ser till att de inte har för bra koll på vad dina fingrar gör på tangenterna och är supermusikaliska.

MUSICAL SCALE SETUP

De för mig vanligaste skalorna är synliga i programmet som standardinställning, men via funktionen Musical Scale Setup finns ett helt gäng ytterligare som kan göras synliga genom att bocka i dem. Inte nog med det; det går även att skapa egna.

En hel del nytt i den mest klassiska biten av Cubase med andra ord. Jag vill också nämna att Score-editorn fått lite nyheter och då med fokus på workflow-förbättringar och nya teckensnitt, som lånats in av systerprogrammet Dorico. Även här följs Steinbergs paradigm att göra musikteori lite mer lättillgänglig för massorna. Den nya högerkolumnen med inställningar visar de funktioner som är relevanta för det som för tillfället är markerat i själva partituret.

Sampler Track 2 bjuder på en massa nytt som sammantaget gör denna interna funktion än mer användbar och vanebildande.

SAMPLER TRACK 2

I nya versionen av Sampler Track får vi ett par trevliga nyheter som: möjlighet att dela upp ljudfiler efter transienter (slicing), två LFO:er och en legato/glide-funktion. Med dessa är Sampler Track väldigt mycket mer användbart. eftersom beat-slicing slänger ut olika delar av en sampling på olika tangenter. Misstänker dock att Steinberg vill hålla de mer avancerade finesserna till sina dedikerade pluggar, dels för att hålla Sampler Track lättbegriplig, dels för att inte förstöra merförsäljningen.

En grundläggande nyhet, som får följdeffekter på många av pluggarna, är möjligheten att ha fler sidechain-ingångar.

Tidigare har jag i regel bara börjat samplandet här, för att senare raskt ta ljud-mekandet vidare till HALion, Backbone, Groove Agent eller Padshop.

Med de nya funktionerna klarar jag mig oftast med just Sampler Track. De enda tillfällena när jag måste lyfta det vidare är om jag vill göra layers eller key zones. Nu är ju nästan den sistnämnda funktionen redan på plats

En kul och praktisk observation när jag rattar runt med filter och gain är att vågformsvisningen påverkas i realtid, du kan alltså se vad som händer med ljudet – på samma sätt som i Steinbergs trum- och ljuddesignplugg Backbone, som vi stiftade närmare bekantskap med i förra numret. Det är faktiskt en hel del små finurligheter som fått hoppa med till Sampler Track 2 därifrån. Ett annat exempel är synk-bara enveloper som kan ”snap to grid”.

NYA PLUGGAR

Senare versionsuppdateringar av Cubase, och faktiskt flera andra musikmjukvaror, har fokuserat mer på övergripande användarvänlighet snarare än att erbjuda massor av nya pluggar som i slutändan få använder. Men nog har Steinberg skickat med ett par nyheter även på plugg-fronten, som dessutom är båda välljudande och användbara.

En grundläggande nyhet, som får följdeffekter på många av pluggarna, är möjligheten att ha fler sidechain-ingångar. Detta öppnar för extremt ingående möjligheter till signalrouting och dynamiska korsbefruktningar mellan spåren. Utveckling i denna riktning synkar för övrigt väldigt bra med Steinbergs vurm för multibandshantering i sina pluggar. Genom flerkanals-sidechain, i kombination med uppdelade frekvensspann, får vi ett väldigt kraftfullt tillägg som kommer till sin rätt i både mix och ljuddesign.

FREQUENCY 2

Redan när Frequency gjorde entré i sin första inkarnation i Cubase 9 slogs många av att den levererade ett bra snäpp över det man brukar förvänta sig av medföljande EQ-pluggar. Ändå envisas åtminstone jag med att vara för lat för att ladda in den; det blir oftast till att använda den EQ som är integrerad i själva mixern. Jag tycker att det borde vara möjligt att, via lite läcker kod, göra det möjligt att i ett huj få in Frequency i denna interna kanallimpa.

Den stora nyheten i Frequency 2 är dynamisk hantering av signalen, alltså att vi kan sidechaina mot olika frekvensspann och var och en av de åtta banden i denna plugin kan ha sin egen sidechain-input. Det innebär att du på galet ingående nivå kan skära ut alternativt boosta frekvenser i relation till vad som händer på andra kanaler.

SQUASHER

Vid första anblick tänker många Cubase-rävar kanske ”OK, en multibandskompressor till …” och det är förvisso en del av sanningen.

I Squasher får vi emellertid både up- och downward-komprimering vilket i klarspråk gör att vi både kan köra den traditionella varianten, alltså pressa ned ljudet som går över en viss nivå till att även pressa upp ljud som går under en annan. Det gör att man verkligen kan få dynamiken att slava efter ens eget tycke och smak. Frekvensbanden är tre till antalet och respektive spann ställs in steglöst via en grafisk förhandsvisning. Var och en har egna reglage, som exempelvis drive och gate.

Medan man definitivt kan använda Squasher på en masterbuss för att fläska till sitt sound kommer den ändå mer till sin rätt på enskilda spår och bussar. Den är oerhört bra på att verkligen separera och dela in de olika elementen i låten och motverka grötiga ljudbilder (disclaimer: givetvis kan ibland en sådan ljudbild vara det man vill ha, men det är ju trevligt att välja själv). Med den här pluggen kan du göra allt från att ta fram bettet i en leadsynt/gitarr, tämja en fladdrig bas (basisten rår den dessvärre inte på) samt även lyfta upp exempelvis delay- och reverbsvansar som ofta maskas bakom annat.

IMAGER

Multiband verkar som sagt vara i ropet just nu. Imager är ett verktyg som i fyra olika band låter oss placera ljudet i stereofältet. Du kan alltså i fyra helt oberoende och ställbara frekvensomfång välja mellan mono och full stereo-bredd. I pluggen finns också väldigt bra grafisk återgivning och är ett framtida måste i både mix- och mastering-situationer. Här finns emellertid ingen sidechain-ingång, ännu. Men även om det skulle vara kul att låta stereobredden på exempelvis ett reverb triggas av en extern signal, är avsaknaden av sidechain i Imager inte något jag lastar Steinberg för.

SUPERVISION

Nej, SuperVision har ingen koppling till Stålmannen-syn eller någon annan övermänsklig förmåga. Här rör det sig om en fullt konfigurerbar samling av olika mätare indelat i: Signal, Spectral Domain, Phase, Spatial Domain, Waveform och Other. Mycket gesvint att ha till hands och det bjuds också på en bra bredd med presets, allt från mix-anpassade till mastering-diton med loudness-standarder och annat viktigt, men kanske inte alltid jättekul.

Steinberg presenterar dessa olika komponenter på ett väldigt bra sätt, det är väldigt effektivt att på en insert-port lägga upp sin egen palett (eller snarare kanske använda någon av de färdiga som följer med).

UPPDATERING AV ÄLDRE PLUGGAR

Givetvis har små justeringar och förbättringar gjorts bland de andra av de plugins som följer med. Gränssnitt har uppdaterats och fått stöd för modernare scaling-finesser (se mer nyheter om HiDPI nedan).

En kul ny funktion för de som vågar/behärskar det här med surround är att MultiTap Delay nu har stöd för multikanaläventyr på upp till 5.1.

FÖRBÄTTRAD EXPORT

Exportmöjligheterna har fått sig en rejäl genomkörare men jag måste betona att Steinberg, enligt mig, redan innan nyheterna här i version 11 var en av de bättre på detta område. En av de saker som har tillkommit – och med största sannolikhet kommer innebära såväl tidsbesparingar som minskad tristess hos producenter – är det nya stödet för att köa upp olika jobb. Det går nu alltså att exempelvis först markera en mp3 av full-mix att ha som referens, därefter varje stem/grupp i 24-bitars wav – med och/ eller utan effekter och sist en submix av olika kanaler. Därefter kan vi starta kön och göra något annat under tiden.

En bra hjälpreda är att de olika kanalernas eventuella färger i projektet också återspeglas i denna export-hantering. Dessutom interagerar export-fönstret med projektet i övrigt så det går numera utmärkt att markera spåren som ska exporteras i projektfönstret och sedan välja ”sync selection” i export-vyn. Obs: i nuläget funkar detta inte på Track Folders, vilket jag kan tänka mig vore önskvärt för många.

NYA LJUD

Även om besserwissrar och bokstavstroende ljuddesigners ofta klankar ned på de ljudpaket som följer med i DAW-programmen känner jag att det faktiskt är rätt kul att snoka runt bland dessa. Ofta brukar jag slänga in en trumloop att spela till, så att jag slipper tråk-programmera beats när jag egentligen vill spela poly-riff på någon synt. Visst brukar jag därefter ge mig på att göra egna trummor, men nog tusan brukar loopen ligga kvar rätt ofta, om än rejält filtrerad och förvrängd.

I Cubase 11 bjuds det på sex sprillans nya loop-sets: vokalsamlingen Bloom, dunkadunka-biblioteket Dance Floor Tech House, hiphop-stylade Hard Knocks, den lite skitigare beat-arsenalen LoFi Dreams, den galet samtida synthwave-samlingen Night Call samt den film- och ambient-betonade Noir.

Kvaliteten på alla dessa är riktigt bra, men jag efterlyser att just trumloopar skulle följa en standard där varje del finns separerad, nu rör det sig om full-on mixade loopar.

SMÅTT OCH GOTT

Givetvis har en hel del nytt hänt på den mer icke-musikaliska sidan, saker som påverkar användarupplevelse, stabilitet och optimering av arbetet.

På Microsoft-sidan har stödet för HiDPI förbättrats så att Cubase nu följer Windows 10 övergripande upplägg. HiDPI-stödet hänger även med till kompanjon-mjukvaran VST Connect SE5, där vi kan göra fjärrinspelningar direkt i Cubase. Stöd för Apple Metal Acceleration som ger maximal prestanda för Mac-gänget och stödet för Eucon har uppdaterats så att Cubase 11 fungerar på de senaste Avid-borden.

Det är alltid trevlig när det bjuds på något extra; gratis är som bekant gott. SpectraLayers One är en förenklad version av Steinbergs spektrala ljud-editor och bundlad med Cubase är den mest marknadsförd som en slags assistent som kan separera sång från bakgrundsmusik.

Och det är med förbluffande resultat som SpectraLayers One klarar detta, utan att man som lekman måste sätta sig alltför mycket in i spektralhanteringens komplicerade värld. Med lite småpill lyckades den till och med hyfsat lyfta fram Nivek Ogres röst på Skinny Puppy-plattan Last Rights. I sammanhanget ska betonas att det är något som inte många människor klarar av, så med SpectraLayers Ones hjälp kunde jag nu för första gången tillgodogöra mig av vissa delar av lyriken som varit höljd i dunkel sedan plattan kom 1992.

Givetvis är inte syftet med att bjuda på denna instegsmodell att erbjuda en lekstuga för gubbsyntare, det finns faktiskt en riktigt bra användning av SpectraLayers One. Mjukvaran fungerar inte bara som fristående ljudeditor utan även integrerat i Cubase som ARA2-extension. Eftersom du här får verktyg att sudda bort olika frekvensomfång i en mixad ljudfil öppnas möjligheter att ta bort icke önskvärda delar i – som till exempel puffljud och/ eller irriterande datorfläkt på sångtagning eller, om ljudet är distinkt, är det faktiskt möjligt att tvätta bort en liten felträff på exempelvis en piano- eller gitarrtagning.

SLUTPLÄDERING

Gammal är äldst, sägs det – men samtidigt som Steinbergs stilbildande DAW onekligen satte standarden för den linjära varianten av sequencing känns senare års utveckling verkligen inte som att de blivit gaggiga. De håller en konsekvent linje där det inte länge är tal om ur-freakade pluggar som ingen bett om, utan att hela tiden förbättra arbetsgången i själva produktionen.

Visst, på ytan är det väldigt svårt att se någon skillnad mellan Cubase 11 och 10 (eller 9 för den delen) men det är just det som är styrkan. Man behöver inte lära om programvaran för varje versionsnummer, trots att det ”under huven” tillkommit en hel del. Effektiviseringar som exempelvis den nya export-hanteringen och förbättringar i MIDI-editorn är saker som gör stor skillnad i editering och filutbyte, saker som underlättar det vardagliga arbetet.

Flerkanals-sidechain och fokus på multibandshantering i många av pluggarna gör också att mix blir mer dynamisk i både abstrakt och konkret mening. – Det känns idag som att få DAW-lösningar erbjuder den kraft och övergripande koll på signalen som vi får i Cubase och Nuendo.

Visst finns det lite smolk i glädjebägaren. Dongeln är fortfarande kvar och jag skulle önska att Steinberg kunde låna av andra tillverkare när det gäller grupp/folder-tracks. Att inte själva foldern, eller mappen som svenskar säger, automatiskt blir en grupp känns som ett arv från de fysiska mixerborden och inte något som jag själv behöver i en datormiljö. Som ni märker får jag anstränga mig för att hitta saker att klanka ned på. För att effektivisera detta slutresonemang ska jag avsluta med att ställa en retorisk fråga som jag därefter svarar på:

Är det värt att uppdatera till Cubase 11? Svar: Ja!

I musikmjukvarornas forntid var faktiskt Cubasis namnet på en enklare version av Cubase, men numera är vi alla väl bekanta med att detta är namnet på Steinbergs DAW-lösning för mobila enheter.

Appen har sedan sin första version funnits till Ipad men nu under version 3:s livscykel har vi först fått den till Iphone men senare också till Android. Eftersom vi inte hade någon genomkörare vid lanseringen av trean flikar vi här in en kort resumé som ett appendix till recensionen av storasyster Cubase.

STÄDAT GRÄNSSNITT

Cubasis 3 är i mångt och mycket helt omkodad, antagligen för att få till Iphone- och Androidversioner, och i samband med detta har det grafiska gränssnittet moderniserats och framför allt effektiviseras. Det är betydligt mer lättöverskådligt och mindre plottrigt än tidigare versioner. Mixern är nu skalbar vilket gör att vi kan få riktigt långa master-reglar. Vi vet alla att det kan vara nog så svårt att finlira in rätt nivå och att mata in siffervärden känns ju sällan speciellt coolt. Även filhanteringen har gjorts bättre och enklare att hantera. Det är nu straight-forward att flytta, döpa om, skapa mappar och exportera projekt. Precis som tidigare kan projekten importeras på fullskaliga Cubase, och eftersom appen både har stöd för 24-bitarsljud och class compliantljudinterface går det utmärkt att använda inspelningarna från fältet även i produktion.

De visuella uppdateringarna går även igen på olika plugins, däribland de två interna instrumenten Minisampler och Micrologue.

En eloge till att de gjort det möjligt att färga spår på vertikal ledd. Tidigare var vi tvungna att ha samma färg på hela kanalen, vilket ju blir skevt när vi vill färga olika delar av arrangemanget i stället.

TEKNISKA FÖRBÄTTRINGAR

Automatiseringsförfarandet har blivit både bättre och enklare att hantera, och på MIDIbiten är upplösningen nu ökad till 960 ppq (pulses per quarter note).

Antalet effekter är nu utökat till 8 på både insert- och send-fronten och som extra strössel får vi också 75 nya preset att utgå ifrån.

Introduktionen av gruppspår är väldigt välkommet då man på en mobil enhet inte har samma klös i processorerna som på våra traditionella datorer och här har man också gjort det väldigt smidigt att från själva gruppen snabbt bocka i vilka spår som ska följa med i den signalkedjan. Det jag skulle kunna tycka vore trevligt att få in i mjukvaran är folder tracks då det, i synnerhet på mobiltelefon, kan bli svårt att hålla ett projekt överskådligt.

ALLT FÖLJER INTE MED TILL DATORN

Steinberg har lyckats väl med att hålla samma stuk på Cubasis, den mobila varianten av Cubase.

Givetvis är det inte möjligt att pressa in allt som datorversionen av musikprogrammet klarar i en mobil enhet, men Steinberg har enligt mig lyckats väldigt bra med att hålla själva essensen – eller själen – av Cubase intakt även i Cubasis.

en mobil enhet, men Steinberg har enligt mig lyckats väldigt bra med att hålla själva essensen – eller själen – av Cubase intakt även i Cubasis. De båda känns i grunden väldigt lika och de ljud som följer med i denna förenklade miljö är av övervägande hög kvalitet.

I själva skalet medföljer olika pluggar, både på instrument- och effektfronten, och när du importerar ett Cubasis-projekt på en dator ersätts de med mer avancerade diton som följer med Cubase – nästan alltid vill säga. För de trum-expansioner som kan köpas till i Cubasis, Classic Machines, har ingen motsvarighet så där blir det till att separera och bounca till ljudspår, innan man tar över det mobila projektet till studio-datorn. Inte helt hundra, tycker jag, och i periferin hör jag mina Garageband-frälsta vänner skandera om att detta är bättre löst i deras passage till Mac:ens dito alternativt till Logic.

Redan i tidigare versioner av Cubasis flaggades det för ett samarbete med Waves och i samband med version tre finns ytterligare plugins från denne tillverkare tillgängliga via köp inifrån appen. Samma dilemma har vi här, att Waves-pluggar i appen inte översätts till VSTditon i datorn, men där misstänker jag att det snarare är den övergripande IT-arkitekturen som sätter käppar i hjulen. —

TESTENHETER

Apple Iphone 11, IOS 14.4, Apple Ipad Air 2020, IpadOS 14.4

TYP Musik-app för IOS och Android SYSTEMKRAV IOS IOS/IpadOS 13. För mer information om vilka modeller som stöds, se tillverkarens hemsida. Android Android 8, 64-bit CPU smartphone/tablet med stöd för arm64-v8a ABI PRIS IOS 595 kronor, Android 599 kronor DISTRIBUTÖR Steinberg, www.steinberg.net

✚ PLUS

• Iphone- och Android-stödet • Definitivt en av de bästa DAW-apparna