IK Multimedia Hammond B-3X

Äntligen en riktig Hammondorgel!

TYP Modeleringsbaserad Hammondorgel

SYSTEMKRAV

700 MB av ledigt hårddiskutrymme krävs för båda formaten Mac (64-bitars): Minst Intel Core 2 Duo, 4 GB RAM (8 GB rekommenderas), MacOS 10.10 eller senare Windows (64-bitars): Intel Core 2 Duo eller AMD Athlon 64 X2, 4 GB RAM (8 GB rekommenderas), Windows 7 eller senare. Kräver ett ASIO-kompatibelt ljudkort FORMAT Fristående eller 64-bitars plugin; AAX, AU, VST 2, VST 3 KOPIERINGSSKYDD Hanteras via IK Multimedias Authorization Manager PRIS För Mac/PC: 124,99 euro, iOSversionen: 795 kronor ÖVRIGT Demoversion finns för nedladdning DISTRIBUTÖR Luthman Nordic, www.luthman.se

REKOMMENDERAR PLUS

• Bäst i test! • Låter mycket övertygande • Alla delar finns på plats • Har både soundet och spelkänslan

MINUS

• Absolut inte! Vi borde haft den här testen långt tidigare, men vår testförare har inte kunnat slita sig från tangenterna. Han dök ner i sitt klaviatur direkt efter att ha laddat ner mjukvaran Hammond B-3X från IK Multimedia, och där blev han fast. På sätt och vis förstår vi honom.

I de läsarundersökningar som gjorts i detta och liknande magasin visar det sig oftast att det stora flertalet läsare är gitarrister. Men – och det här bör betonas – just den kategorin läsare har också visat sig vara den som är mest nyfiken på nyheter, och det är ofta även de som trakterar fler än ett instrument – inte sällan någon form av keyboard. Efter denna P3-övergång är det dags att presentera dagens testobjekt. En hammondorgel i mjukvaruformat: Hammond B-3X från IK Multimedia.

HAMMOND B-3X

Hammondorgel… Bara smaka på det ordet! Visst känns det fint? IK Multimedia hävdar att deras B-3X är den första ”riktiga” hammondorgeln för Mac och PC (ja, det finns faktiskt även en iOS/iPad-version). Hammondorgeln är verkligen en ikon bland klaviaturinstrument. Den skapades av Laurens Hammond redan 1934 och det faktum att den har överlevt alla genreskiften och olika musikstilar under alla dessa år, och fortfarande känns så fräsch, gör ju att man fylls av beundran för vad man kunde åstadkomma för nästan 90 år sedan. De bästa elgitarrmodellerna har ju faktiskt ”bara” drygt 60 år på nacken.

Många försök att återskapa soundet från en Hammond i mjukvaruform har gjorts, men nu tror jag att alla tidigare versioner får stiga åt sidan.

KORT(-ISH) HISTORIA

Det här berättar Wikipedia om Hammondorgeln: ”Hammondorgeln har två klaviaturer (manualer) med 44 eller 61 tangenter och 12, 13, 25 eller 32 pedaler. Tonerna bildas som inducerade elektriska spänningar i spolar, i anslutning till roterande tonhjul, liknande kugghjul. På en gemensam axel sitter tonhjul med olika antal tänder och roterar framför varsin pickup, varvid spänningar bildas vars frekvens beror av antalet tänder och rotationshastigheten hos tonhjulet. De inducerade spänningarna förstärks sedan elektroniskt. De mest kända hammondorglarna, som till exempel Hammond B3, har 96 tonhjul varav 5 balanshjul som används för att balansera ut de mekaniska vibrationerna. Följaktligen genereras 91 olika samtidiga frekvenser som används för att generera samtliga toner i orgeln. Varje tangent använder en kombination av nio av dessa frekvenser, vilka sedan blandas till det slutliga ljudet.”

Hammondorgeln var tänkt som ett billigt alternativ till den traditionella kyrkorgeln. Den blev självfallet populär inom gospelmusiken, men under 1950-, 60- och 70-talen blev den även använd inom både jazz, blues och rockmusik. Många Hammondorglar från den här tiden är fortfarande i bruk, trots att de sista tonhjulsorglarna lämnade Hammondfabriken redan på 1970-talet. Sedan dess har många försökt att återskapa det klassiska hammondljudet på elektronisk väg – med skiftande resultat. Under senare år har man dessutom försökt att med hjälp av digital teknik göra detsamma, med en viss framgång, måste vi nog erkänna.

Även Lesliekabinettet, som skapades av Donald Leslie omkring 1940, har gått igenom en liknande utveckling. Denna pjäs, ofta försedd med en rörförstärkare, ett roterande hjul som sprider ljudet från bashögtalaren, och roterande horn som utför ett liknande jobb

Visst ser det ut som en riktig Hammond-orgel?

med diskanten, är något av hammondljudets signum. Leslie-effekten har även används av gitarrister – vem hade väl trott något annat om dessa klåfingriga musikanter (lyssna gärna på ”Badge”, som herrar Clapton och Harrison gemensamt knåpat ihop, och som återfinns på plattan Goodbye med Cream.) – men även Fender Rhodes och andra elpianon har fått smaka på leslie-effekten. Den här effekten kan väl närmast beskrivas som en korsning av vibrato, chorus och tremolo, och har ända tills nyligen mer eller mindre krävt den riktiga hårdvaran. Att det nu finns mjukvara som lyckats emulera denna effekt tämligen väl, måste ju komma som en enorm lättnad för alla som varit med och släpat originalpjäsen uppför trånga spiraltrappor till rockklubbar runt om i världen (me for one!).

Idag ägs rättigheterna till Leslie av det japanska företaget Suzuki, och man tillverkar fortfarande en modell, 122:an, bestyckad med rörförstärkare och allt. Det bör också nämnas att både Suzuki och Hammondfabriken i Chicago har hjälpt till med alla sina resurser för att IK Multimedia ska ha kunnat utveckla den slutliga produkten, Hammond B-3X. Det är första gången dessa företag stödjer en mjukvaruutvecklare på det här viset, och det är även därför IK Multimedia fått lov att använda Hammondnamnet till sin mjukvara.

MJUKVARAN

När det gäller själva ljudmotorn och -alstrandet verkar IK lagt ner hela sin själ i det här projektet. Och detta med stor framgång, törs manualer, där de vänstraste (heter det så?) tangenterna reverserats så de är vit-svarta, istället för svart-vita – även det på klassiskt hammondmanér. Där finns det plats för flera drawbar-preset (färdiga användar- eller fabriksinställningar). Här finns förstås även en uppsättning av de klassiska fot-/

Många försök att återskapa soundet från en Hammond i mjukvaruform har gjorts, men nu tror jag att alla tidigare versioner får stiga åt sidan.

vi säga redan nu. Men det ska ju se snyggt ut också. Det är viktigt, eller hur?

Och där kan ni förstås själva se och bedöma hur man lyckats, med utgångspunkt från våra färgstarka illustrationer.

Som jag upplever det ser det ut precis som en Hammondorgel ska se ut. Drawbars, klaviaturer och allt. ”Sketasnyggt” hade man nog sagt i gamla Majorna här i Götet. Ett underbart snyggt och illusoriskt utformat användargränssnitt, tror jag att det betyder. Snygga trägavlar – precis som hos de gamla originalen. Två väl tilltagna klaviaturer/ bas-pedalerna. Och det fina är att man faktiskt kan köra dessa tre ”klaviaturer” på tre olika MIDI-kanaler, om man finner det lämpligt. Man kan ju vara så lyckligt lottad att man både har tre olika MIDI-keyboard, och förmågan att spela på alla dessa samtidigt (sånt bör ju premieras). Dessutom kan en fjärde MIDI-kanal användas för program change-meddelanden. Bra jobbat, IK!

Man har heller inte missat alla knappar för vibrato, percussion-effekt, eller volympedalen (som kan skötas via en expression-pedal, eller – kanske det viktigaste av allt – hastighets-

FLER KONTROLLER

Trycker man på knappen Controls byter gränssnittet skepnad. Borta är alla klaviatur, och kvar är endast drawbars, knappar, preseten, Leslie-reglaget, och en handreglerad volymspak. Det här är naturligtvis idealiskt att kunna använda när man inte behöver se en av fem olika Hammond-modeller, med ursprung mellan åren 1955 och -71. Här hittar vi tre olika A-100-modeller och två B3:or. Smaskens!

Du har även reglage för tonbalans, generatorläckage, tangentklick (tre olika rattar!), flera reglage för percussioneffekten, för chorus, och för att splitta klaviaturen, om du föredrar det framför att spela på två keyboard.

Orgeln bara morrar och vill ut! En sån kraft! Här har man verkligen lyckats fånga själen och känslan hos en riktig Hammondorgel.

själva klaviaturen, till exempel i en live-situation. Jag försöker komma på nån situation där man verkligen behöver se klaviaturen, men det enda jag kan tänka mig är väl om man inte har tillgång till ett MIDI-keyboard, och behöver spela direkt på skärmen… Nåja. Du kan alltså slippa klaviaturen när du vill. Nästa knapp är märkt Advanced, och det avancerade består här i att du kan gå in och peta i allehanda detaljer. Du kan välja att emulera

Sen har du ytterligare en knapp (det traditionella kugghjulet) för att plocka fram ytterligare kontroller. Här ställer man in vilket ljudkort man vill använda, buffer size, vad som ska användas som MIDI input (allt detta i fristående läge), master tune, transpose, pitch bend-omfång, vilka MIDI-kanaler B-3X ska lyssna på, och vilka MIDI controllers som ska styra en massa olika funktioner (här kan du använda MIDI learn för att adressera detta). Dessutom kan du välja emellan tre olika Hammond-profiler. Ett ögonblick, så ska jag ta reda på vad detta innebär…

Hammond B-3X kommer med en alldeles utmärkt handbok i PDF-format där det mesta är förklarat på ett mycket pedagogiskt sätt. Där slår jag upp Hammond Profile, och får förklaringen: Hammond B-3X har konstruerats för att kunna användas tillsammans med flera av de modernare produkterna från Hammond-Suzuki, och de här profilerna används för att du ska kunna köra B-3X direkt från en av dessa. Fiffigt om man redan lagt ut en massa tusenlappar på en sådan hårdvara, men då hade man kanske inte behövt… Nåja, nu släpper vi det.

MERA LJUDGODIS

Låt oss istället kika på vad mer de generösa italienarna har skickat med i mjukvarupaketet. Vi klickar på Stomps och möts av fem käcka effektpedaler ur IK Multimedias gedigna effektserie. Vi hittar i det här paketet effekter från både från AmpliTube och T-RackS, paket som vi tidigare testat i Musikermagasinet. De fem effekterna är alla av mono-varianten och de är placerade först i ljudkedjan. Vi hittar en utmärkt emulering av en klassisk Tube Screamer, en tio-bands grafisk EQ, en choruspedal

i form av en Boss CE-1, ett litet fjäder-reverb samt en wahwah-pedal.

En tryckning på Cabs öppnar ytterligare ett fönster. Denna gång hittar vi de efterlängtade Lesliekabinetten. Ja, det finns faktiskt flera att välja på. Inte mindre än fem olika modeller erbjuds, och du kan under Setup placera de mickar som tar upp alltsammans, hur de båda hastigheterna ska se ut, och hur de ska accelereras eller bromsas när du byter mellan dem. Allt återgivet med den snyggaste grafik du kan tänka dig. Nästa flik låter dig välja mellan både de fem modellerna och vad du ska stoppa i för förstärkare (sju olika). Du har här även en hyfsad EQ-del, men det finns ytterligare en sådan under egen flik med riktigt avancerade möjligheter att påverka ljudet. Om du ändå inte skulle råka vara riktigt nöjd kanske du ska prova nästa flik, Guitar Amp. Här kan du stället köra Hammondorgeln genom en Marshall- eller Hiwatt-stack, med tillhörande ljudkontroller. Den sista fliken på den här sidan innehåller en mixer, och här kan du välja precis hur mycket du vill ha av de olika ljudkällorna. Du kan använda både Lesliet, den gitarrförstärkare du valt, och en direktsignal från B-3X.

Men tro för all del inte att det stoppar här. Du har ju Post FX-sidan kvar. Här hittar du ytterligare tre effekter – denna gång i studio- och stereoversion. Först har vi en emulering av en UREI 1176 kompressor/limiter, därefter en EQ-del som har hämtat inspirationen från en Neve 1081 mixer-limpa. Sist i kedjan hittar vi en mjukvaruversion av ett klassiskt digitalreverb, eller algoritm-baserat reverb som vi säger nuförtiden. Det finns alltså tre olika reverb att tillgå i ljudkejdan: fjäderreverbet i gitarrpedalen, fjädern i gitarrförstärkaren, och studio-reverbet här. Inte illa!

ALLA DETALJER

Det finns en tradition hos IK Multimedia att inte fuska bort viktiga detaljer. Det har vi märkt i många tidigare tester vi gjort på deras produkter. Den traditionen bygger man verkligen vidare på i Hammond B-3X. Nåt fuskbygge är det verkligen inte. Flera andra mjukvaruutvecklare har tidigare gjort anspråk på att ha den bästa Hammondemuleringen, men många gånger har det känts som att man missat något, eller inte fått till riktigt alla detaljer. Native Instruments hade tidigt en variant som lät riktigt okej. Detsamma kan man säga om både Vintage B3, som Apple erbjuder i Logic, och kanske framför allt Arturias senaste B3 V, som faktiskt har många av funktionerna hos B-3X, men som tyvärr förlorar mycket på ett alltför plottrigt interface.

IK Multimedias utvecklingsgäng har tagit sig an uppgiften med största allvar. Man har börjat med att återskapa de 91 tonhjulen, med utgångspunkt från några välskötta originalorglar, och sedan har man efterliknat precis hur drawbarsen ska fungera när man drar i dem. Sedan har man plockat in alla andra detaljer, som key-klick, Hammonds klassiska percussion- och chorus/vibrato-del, hur Lesliet beter sig. Man har till och med tagit med hur åldrade komponenter kan påverka ljudet, läckage och överhörning mellan tongeneratorerna. Rubbet!

Och det är klart att det har varit till stor hjälp att få tillgång till allt kunnande, och alla erfarenheter från gänget bakom Suzuki Musical Instruments och Hammond Organ Company i Chicago.

INTRYCK OCH AVTRYCK

Det spelar kanske inte så stor roll om det låter alldeles förträffligt, om det ändå inte känns rätt. Men även där tycker jag att B-3X träffat mitt i prick. Det här är faktiskt första gången jag verkligen kunnat ge mig hän, och

Under verktygssymbolen – ett kugghjul – hittar du ytterligare inställningar.

riktigt njutit av att spela på en Hammond i mjukvaruform. Allt känns rätt! Key-klicket, percussionkänslan, soundet när man drar ut alla draw-barsen, Lesliet när man dragit på full speed, och bromsar upp det igen. Och om man sen tar hjälp av all kringutrustning som ingår med tube-screamern, reverben, kompressorn, och så vidare… Orgeln bara morrar och vill ut! En sån kraft! Här har man verkligen lyckats fånga själen och känslan hos här mjukvaran i en live-situation. Verkligen inte illa!

UPPDATERINGAR

Ja, det har förstås kommit uppdateringar under den tid som jag – istället för att skriva den här testen – bara njutit av att kunna spela på en ”riktig” Hammondorgel. I den första uppdateringen (v. 1.3) hade man förutom att fixa till en del mindre buggar, och lägga till en

Här har man verkligen satt ribban rejält högt för alla mjukvaruutvecklare som vill ta rygg i Hammondspåret.

en riktig Hammondorgel. Jag kan inte sluta njuta!

Dessutom erbjuder IK Multimedia Hammond B-3X ofantliga möjligheter att skapa sitt eget sound, och skruva till det precis som man vill ha det.

Och Hammond B-3X tar emot MIDI på upp till fyra olika MIDI-kanaler – för de båda klaviaturen, för pedalerna, och för program change. En dröm för den som vill köra den del finesser, även tagit hjälp av keyboardisten Jordan Rudess (känd från Dream Theatre och nyligen även Deep Purple). Han har tillsammans med IK:s produktchef Erik Norlander skapat 24 nya inställningar som man generöst erbjuder alla användare. Rudess använde Hammond B-3X som sin enda orgel vid en festivalspelning i Mexico City tillsammans med bandet Deep Purple för en tid sedan, och det är de ljudinställningar man tog fram inför den spelningen som nu ingår i version 1.3. Nu kan man även importera och exportera preset mellan Mac/PC- och iOS-versionerna.

I version 1.3.2 kom det in ytterligare förbättringar och nya ljudinställningar. Denna gång från Tom Brislin, keyboardist som spelat med grupper som Yes, Renaissance, och artister som Debbie Harry och Meat Loaf. Sedan en tid spelar han med gruppen Kansas, och han var även med och bildade gruppen The Sea Within, där han fortfarande spelar.

SAMMANFATTNING

IK Multimedia har i intimt samarbete med både Hammond Organ Company i Chicago, och japanska Suzuki Musical Instruments Mfg utvecklat en mjukvaruversion av en riktig Hammondorgel – med allt vad det innebär. Resultatet Hammond B-3X har allt vad man kan önska sig från ett så avancerat samarbetsteam: soundet, spelkänslan, morrandet från ett Leslie som snurrar på full fart, drawbarsen, utvecklade MIDI-funktioner, massor av kringutrustning. Allt! Och lite till.

Här har man verkligen satt ribban rejält högt för alla mjukvaruutvecklare som vill ta rygg i Hammondspåret. Ett världsrekord som kommer stå sig ett bra tag. Full hand! Tack! Jag sitter nöjd! —

Placera alla mickar som du vill ha dem.