n REPORTAGE: NORDIC ANIMATION

Text: Michael Dee Foto: Nordic Animation, Mikrofilm, Fredrik Naumann, Pop Up Production, Anna Simonsson & Gigglebug

Ett nätverk av oändlig talang

Att vi är duktiga på animation i Norden är absolut ingen hemlighet för oss. I övriga delar av världen är det dock inte lika känt, och där finns mycket att göra. Vi är dock på god väg, tack vare nätverket Nordic Animation som uppstod 2018. Vi har pratat med Tonje Skar Reiersen som är producent på den norska animationsstudion Mikrofilm och talesperson för nätverket, samt representanter från tre andra studior i nätverket.

The Incredible Story of the Giant Pear är en dansk animerad film från 2017, regisserad av Amalie Næsby Fick, Jørgen Lerdam och Philip Einstein Lipski som är producerad av den danska animationsstudion Pop Up Production. Filmen är baserad på boken med samma namn av Jakob Martin Strid.

Det är ett minst sagt imponerande uppbåd av animationsstudior som ingår i Nordic Animation, sammanlagt 75, som vid det här laget kammat hem otaliga priser. Bland annat en Oscar som den norska studion Mikrofilm tilldelades för filmen The Danish Poet 2007.

Om man följt debatten kring stöd för kultur- och nöjesbranschen under de senaste 20 åren, bör man också känna till att många inom dessa branscher inte varit helt nöjda med stödet från statligt håll. Man menar att mer traditionella näringar, som industri och lantbruk, får mer uppmärksamhet och hjälp. Vissa länder har dock haft en mer förstående attityd, däribland Nederländerna, Belgien

Tonje Skar Reiersen, producent på norska Mikrofilm och talesperson för Nordic Animation.

Målet är att bygga Nordic Animation som varumärke och göra animation från Norden känd internationellt.

TONJE SKAR REIERSEN, NORDIC ANIMATION & MIKROFILM

och Irland, som fram till finanskrisen 2008 pumpade in ordentligt med pengar så att ländernas designbransch skulle kunna marknadsföra sig själva i internationella sammanhang.

Det var för övrigt just en mässa, rättare sagt MIFA, som går samtidigt som den stora animationsfestivalen i Annecy i Frankrike, som gav upphov till idén om att skapa ett nätverk av nordiska animationsstudior. Och här ska påpekas att det är just ett nätverk, inte ett företag eller någon form av agentur, som förmedlar arbete.

Tonje Skar Reiersen, som till vardags arbetar på Mikrofilm, är nätverkets talesperson, och berättar när och hur idén till Nordic Animation uppstod. – Jag tror att många länge känt att vi ville ha ett tätare samarbete mellan animationsproducenter och studior i Norden. MIFA-mässan som pågår under festivalen i Annecy i Frankrike är den viktigaste marknaden i Europa för animation. Norge och Finland hade sedan tidigare haft monter på mässan men de andra nordiska länderna var inte representerade. Det är väldigt dyrt att ha en monter där och de norska och finska montrarna var närmast, ”hål i väggen”. 2017 gick de nordiska länderna därför ihop och hade en gemensam monter och det blev en riktig succé! Men vi marknadsförde enskilda filmer, inte en grupp. Nå, 2018 blev Mikrofilm ansvariga för att samordna arbetet med den gemensamma montern. Vi kom fram till att utvidga samarbetet, skapa ett nätverk, och detta var samtliga i de övriga nordiska länderna intresserade av. Vi skapade namnet Nordic Animation, byggde en enkel strategi, en hemsida med information om hur man kan samproducera med producenter och animationsstudior i Norden, samt en databas med de som ingår i nätverket. Allt detta lanserade vi på Annecy 2018.

Hur fungerar Nordic Animation rent praktiskt?

– Det är ett löst nätverk, inte en organisation. Vi har en person som är ansvarig i varje nordiskt land och som kommunicerar vidare till sina nationella kollegor. I dagsläget har vi inga anställda och ingen formell struktur men detta lär bli nödvändigt för att det ska växa och få finansiering. Det är Mikrofilm och jag som har haft ansvaret sedan starten men eftersom jag själv är producent på heltid är det svårt att få tiden att räcka till. Men vi behöver absolut en person som på heltid jobbar enbart med detta. Inte för att dra in och förmedla jobb, men att vidareutveckla nätverket och skapa mer ambitiösa strategier. Om du tar Tyskland så finns där Animation Germany och Östeuropa har CCE, med fasta anställda och en mer formell struktur. Det är viktigt att Nordic Animation sätter producenternas behov i fokus, så vi behöver ett fackråd av producenter.

Vilken nytta har de som ingår i Nordic Animation av nätverket?

– Målet är att bygga Nordic Animation som varumärke och göra animation från Norden känd internationellt. Både för att sälja våra egna produkter, och för att bli mer attraktiva som samproducenter. En annan viktig målsättning är att stärka samarbetet mellan nordiska aktörer. Ha en starkare profil internationellt, till exempel genom att arbeta för att bli ”Region i Fokus” på viktiga mötesplatser som Cartoon Movie och festivalen i Annecy. Ökad kännedom och ökat anseende är viktig för att bygga upp affärsdelen för alla nordiska producenter med internationella ambitioner. En annan utmaning är att öka det nationella understödet i varje land. I de enskilda länderna jobbar producenterna nu strategiskt för att anslagen ska förbättras och just på den punkten är det viktigt att man kan hänvisa till det varumärke som Nordic Animation utgör.

I den anglo-saxiska världen och även på många andra ställen finns det en tendens att helt enkelt bunta ihop de nordiska länderna till ett. Hur är kunskapen internationellt om animation i Norden i de relevanta branscherna, tv, film, reklam, et cetera?

– Jo, det stämmer att de nordiska länderna ses på det sättet. Vi har pratat om det inom nätverket och kommit fram till att det faktiskt är ok. Det är inte så farligt om folk i utlandet inte vet att Astrid Lindgren är svensk eller att det inte finns fjäll i Danmark. Det viktiga är att de börjar koppla ihop Norden och nordisk animation med kvalité, nyskapande, transparens, kostnadseffektivitet och animation för barn, en solid tradition.

På tal om animation för barn så finns det i Danmark en tradition av barsk humor. Anser du att det finns betydande skillnader mellan länder inom genren?

– Ja, absolut och det är väldigt tydligt för oss som bor här. Om du tar Checkered Ninja, så blev den populär i Danmark och Norge och en total flopp i Sverige så även smaken bland mottagare skiljer. Rent allmänt så skiljer det i form, innehåll och teknik men i Nordic Animation vill vi hellre fokusera på likheterna än på skillnaderna. Alla länderna har en lång tradition av kvalitetsinnehåll för barn. Och kanske har det med det betydande arvet efter socialdemokratin, att våra berättelser ofta handlar om vad vi kan göra tillsammans, snarare än till exempel amerikanska och franska animerade filmer som oftast fokuserar individen. Så även om mycket skiljer oss åt finns det också mycket som förenar.

Hur har medlemmarna i nätverket påverkats under pandemin?

– Det är svårt för mig att i dagsläget forma ett helhetsintryck. Däremot har nordiska animerade filmer gått väldigt bra på bio. Orsaken är att amerikanska bolag antingen höll tillbaka sina filmer eller streamade dem och då uppstod ett hål på marknaden som bland annat fylldes med nordiska filmer. Även om det såldes färre biobiljetter så slog det väl ut ekonomiskt.

Hur ser det ut på utbildningsfronten i Norden. Finns det tillräckligt många bra skolor för animation?

– Jo, det finns det och vi har en översikt på hemsidan. Bland dessa har vi Högskolan i Volda och Konstfack som utbildar filmkonstnärer snarare än specifikt animerare. Den danska Filmskolan har även en linje för animationsregi. Mest ansedd internationellt är Animation Workshop i Viborg i Danmark. De utbildar med ambitionen att studenterna direkt därefter ska kunna ta sig ut i arbetslivet och bidra till specialiserade uppgifter i en produktion, så de är kända för att vara mycket duktiga. Men vi skulle behöva både fler och bättre skolor i Norden. Många animerare som är verksamma i Norden idag har fått sin utbildning i utlandet.

Du jobbar själv på Mikrofilm som hunnit bli 25 år vid det här laget?

– Jag började som produktionsledare 2011 och sedan 2013 har jag jobbat som producent. Vi har producerat över 30 kortfilmer, plus musikvideor, företagsfilmer, dokumentärer och utfört animarede inslag för andra filmer. Den 30 april var det norsk biopremiär för Apstjärnan som vi samproducerat med bland andra LEE Film i Sverige och Nørlum i Danmark. Nyligen vann spelfilmen Ninjababy publikpris under

En glad trio ger järnet på MIFA-mässan.

SXSW. Filmen består av live action men med animerade avsnitt från Mikrofilm.

Och så håller ni på med Mikrofilms första egna fullängdsfilm, Titina?

– Det är ett stort och ambitiöst projekt, med en budget på 75 miljoner norska kronor, regisserat av Kajsa Næss. Den tar upp ett av de mest dramatiska kapitlen i polarhistorien. Norrmannen Roald Amundsen var den förste som med säkerhet nådde Nordpolen och det skedde 1926 med ett luftskepp, Norge, fluget av dess designer, italienaren Umbert Nobile. Amundsen blev hjälten i det hela så Nobile beslöt sig två år efter att bege sig på en egen expedition till Nordpolen, i luftskeppet Italia. Under tillbakaresan störtade luftskeppet och radion gick sönder. Det drogs därför i gång en stor operation för att försöka hitta italienarna. Även Amundsen deltog och gav sig i väg i ett plan med pilot och två till. Planet störtade, exakt var är okänt. Delar av vraket hittades men inte kropparna. Italienarna lyckades till slut få i gång radion så att de kunde räddas. Allt som allt gick 17 liv till spillo och Nobile drog sådan vanära över sig att han gick i exil. Berättelsen ses ur ögonen på Titina, Nobiles hund som var med på båda expeditionerna. Allvaret är dock berättat med mycket humor och många hyss och påhitt. Förutom den håller vi också på att utveckla två andra spelfilmer.

LEE Film, Sverige

Den svenska animationsstudion LEE Film grundades av Linda Hambäck i juni 2011. – Jag utbildade mig till tv-producent på Dramatiska Institutet för 20 år sedan och därefter arbetade jag som produktionsledare, linjeproducent och producent. Åren fram till 2011 var jag på FilmTecknarna som producent men kände att det var dags att skapa mitt eget bolag. Jag ville regissera och startade därför mitt eget bolag och har regisserat filmer nu i tio år. Min första långfilm som jag regisserade och producerade på bolaget var Gordon & Paddy, som hade världspremiär och tävlade i Generation på Berlins Filmfestival 2018.

Linda Hambäck, grundare av svenska LEE Film.

I grunden skapade jag mitt eget bolag för att ha möjlighet att berätta

filmer på mitt sätt. LINDA HAMBÄCK, LEE FILM

LEE Film arbetar en hel del med samproduktion?

– Det stämmer, och Apstjärnan är ett bra exempel. Den är en samproduktion mellan LEE Film, Mikrofilm, Nørlum, SVT och Film i Väst. Eftersom det är dyrt att göra animerad film, så är det nästan en förutsättning, inte bara finansieringsmässigt men även vad gäller arbetskraft. Vi har ett för litet teamunderlag i Sverige. Därför ger en samproduktion med Norge och Danmark oss möjligheten att arbeta på denna höga nivå inom 2D-animation. Jag har arbetat med Dockhus Animation i Trollhättan i över tio år och de är fantastiska. Nu har vi alla tyckt att det gått bra att arbete gemensamt med ytterligare två team som koordinerats från Trollhättan och Dockhus Animation.

Apstjärnan är precis färdig. Kan du berätta om den?

– 2015 rekommenderade en kollega att jag skulle läsa boken Apstjärnan, skriven av Frida Nilsson. Jag läste boken och blev tokkär! Jag såg direkt en film framför mig och kopplade på manusförfattaren Janne Vierth. Det blev en lång manusprocess, i synnerhet för att vi samtidigt var i produktion med Gordon & Paddy. Men tid är bra för filmskapande. Då hinner man fundera och pröva manuset under en längre period så att det hinner ligga till sig. När det gäller produktionsdesignen så har jag sedan flera år arbetat tillsammans med Ola Larsson. Han arbetade under sex månader med att bara skissa på miljöer och vi hann pröva många varianter innan vi var framme vid den look som funkade för filmen. Konstnären Edward Hopper var en stor inspiratör kulörmässigt, sen ville jag att det skulle kännas som en blandning mellan falurött torp och fransk småstad. Under utvecklingens gång kopplades samproducenterna Mikrofilm och Nørlum på och det har alltid varit en dröm för mig att få arbeta tillsammans med dem. De har varit grundbultar i Norden när det kommer till att skapa stor animerad konst!

Du är känd för att brinna starkt för kvalitetsfilm för barn, där andra satsar på säkra kommersiella kort. Kan du berätta lite om din filosofi?

– I grunden skapade jag mitt eget bolag för att ha möjlighet att berätta filmer på mitt sätt. Då har jag kontroll över det jag vill berätta och på vilket sätt jag gör det. Det vill säga, jag behöver aldrig fråga någon om lov, vilket ger mig en konstnärlig frihet. För mig personligen är kända kommersiella format mindre intressanta. Dels för att alla har en stark anknytning till ”produkten/förlagan”, dels för att jag alltid vill känna mig fri att ta filmen vidare på ytterligare konstnärliga sätt. Med kommersiella format finns det ofta en kommitté som ska tycka och det vill jag inte vara med om. Men även om jag väljer att göra film på mindre kända titlar, vill jag ju att publiken ska strömma till biografen förstås! Kvalitetsfilm ska inte förknippas med liten publik, tycker jag.

Hur arbetar ni för att ta er ut på den internationella marknaden?

– De långfilmer som LEE Film producerat har alla en internationell säljagent. Internationella filmfestivaler öppnar dörren för filmen tillsammans med en stark säljagent och hittills har det fungerat bra, Gordon & Paddy har sålts till ungefär 17 länder och har medverkat på ett fyrtiotal internationella filmfestivaler.

Linda Hambäck förälskade sig i boken Apstjärnan av Frida Nilsson och beslöt sig för att göra animerad film av den.

Apstjärnan är en samproduktion mellan LEE Film och bland andra Mikrofilm och Nørlum i Norge.

Pop Up Production, Danmark

Trine Heidegaard grundade den danska animationsstudion Pop Up Production 2013 och såg stor internationell framgång med filmen Checkered Ninja, 2018. – Innan jag startade eget jobbade jag först på A Film Production i 10 år, sedan fem år på Einstein Film, som jag också var med att grunda. Till slut tyckte jag att det var dags att vara ”kvinna i eget hus”, så att säga, där jag är producent och även lineproducent då och då. Mitt mål är att göra riktigt bra projekt, vilket är en smaksak naturligtvis. Jag jobbar alltid med ett projekt i taget så att alla inblandade kan fokusera helt på uppgiften.

Danska Trine Heidegaard startade Pop Up Production för att vara ”Kvinna i eget hus”.

Jag jobbar alltid med ett projekt i taget så att alla inblandade kan

fokusera helt på uppgiften. TRINE HEIDEGAARD, POP UP PRODUCTION

Det har sagts att Checkered Ninja är, internationellt sett, den mest framgångsrika danska filmen genom tiderna. Stämmer det?

– Nja, inte riktigt! Den har varit en stor framgång i många länder, som Frankrike och Norge men den har en humor som är ganska ”edgy”, en ton och ett visuellt språk som uppfattas som utmanande i många länder och därför inte riktigt fallit alla i smaken. Men överlag har den varit en stor framgång.

Och nu är ni i gång med uppföljaren?

– Ja, och i Checkered Ninja 2 återvänder den rutige ninjan i ny mundering till 13-årige Aske och hans familj. Det är en road-movie [vägfilm, reds anm.] fylld av action och musik. Den har premiär i Danmark 19 augusti. Det är samma team som på den första filmen men vi har lyckats föra det hela till en ännu högre nivå.

Gigglebug, Finland

Anttu Harlin är medgrundare och VD på den finska studion Gigglebug. – Vi startade 2013, som en renodlad IPstudio, med Giggle Bug, ett projekt som också gav oss vår inriktning. Att sprida positivitet och glädje. Att få folk att skratta men också tänka till. Det var en app där folk med hjälp av Gigglebug, en liten varelse, kunde kittla buttra djur och få dem att skratta och appen blev väldigt populär. Parallellt med detta började vi att utveckla en tv-serie på samma tema. Gradvis växte vårt rykte inom broadcasting och fick snart frågan, ”Vad har ni som nästa projekt?” så vi började utveckla nya idéer och det tog vårt bolag till nästa nivå.

Ni blev anlitade av Disney också?

– Ja, och det var den stora vändpunkten. De bad oss utveckla ett projekt kring det som inom branschen kallas ”Heritage Franchise”, i det här fallet 101 Dalmatians. Vi skapade ett koncept, som vi kallade 101 Dalmation Street och fick grönt ljus och utförde projekt. Att få stämpeln ”Godkänd” av självaste Disney gav oss ordentlig cred och gjorde det lättare att pitcha våra projekt till andra. Just nu arbetar med ännu ett projekt för Disney, The Unstoppable Yellow Yeti och ett projekt för Nickelodeon som heter Best and Bester som i dagsläget sålts till 120 länder.

Har finländsk animation en viss karaktär?

– Jag skulle vilja hävda att den drivs av värden. Oavsett genre, så vill man att publiken ska ha ett riktigt utbyte av upplevelsen, få något positivt att med sig, glädje, empati, värnande om miljön, eller vad det nu kan vara. Det har i sin tur mycket att göra med det finländska skolsystemet, som är väldigt holistiskt till sin karaktär, vilket förklarar varför Finland alltid ligger i topp när det kommer till mätningar i livskvalité. Och det tänkandet utmärker därför också den animation som utförs i landet. n

Anttu Harlin, medgrundare av finska Gigglebug.

Gigglebugs film The Unstoppable Yellow Yeti är inspirerad av en av regissören Joonas Uttis barndomsupplevelser. Han växte upp i en liten by i Finland och vid tolv års ålde mottog familjen en utbytesstudent från Costa Rica, som snart satte fart på livet i byn.