Issuu on Google+

Fotografisk Tidskrift #4–2013

SARA MORRIS STILLEBENFOTOGRAF PÅ JOBBET MED MÄKLARFOTOGRAFEN

-------------------

DE SMYGANDE FOTOGRAFERNA

------------------Fotografisk Tidskrift #4–2013


Under sommaren blomstrar Hjo upp och stan är full av turister under en månad.

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad. Fotografi: Pieter ten Hoopen

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

portfolion

sara morris

Gefvert AB Danderydsgatan 14 114 26 Stockholm Tel 08-440 54 42 Fax 08-678 29 20 sff@gefvert.se

fotografisk tidskrift | 2


3 | no 4/2013


fotografisk tidskrift | 4


NAMN Sara Morris. BOR London, Storbritannien. ARBETAR SOM kommersiell fotograf. jobbar fรถr Creative Review, Cadbury, Liptons, The Guardian med flera. WEBBPLATS saramorris.co.uk. 5 | no 4/2013


hej

LOTTA SCHWARZ FÖRBUNDSORDFÖRANDE

Teknologin förändrar offentligheten nyligen läste jag en notis om en flicka som åtalats för att ha lagt upp en bild på en naken kamrat. I texten stod också att hon erkände att hon lagt upp bilden, men hon nekade till att vara den som fotograferade. Här ser vi ett tydligt exempel på den problematik som rättsväsendet kommer att möta. Om man skulle försöka sätta perspektiv på problemet kan man göra det med lite siffror. Det amerikanska företaget kpcb har gjort en omfattande undersökning av bilder på internet. Varje dag delas 550 miljoner bilder. 350 miljoner av dessa är på Facebook, 40 miljoner är på Instagram. En ny fluga

Att fotografi har blivit en kulturform som allmänheten vallfärdar till kan vi tlll stor del tacka Fotografiska för. är appen Snapchat. Varje dag skickas 150 miljoner »snapchats«, det vill säga bilder som inte lagras i något minne eller någon databas. De försvinner efter några sekunder. Hur blir det då med dessa bilder med den nya lagstiftningen. Om man faktiskt tagit en bild med Snapchat och den försvinner efter några sekunder, skall man då kunna dömas till fängelse? Bevismaterialet finns ju inte kvar. Ja, mycket kan diskuteras om offentlighet i dessa tider då teknologin förändras i rasande takt. Smygfotografering till exempel. Med anledning av den nya lagen om kränkande fotografering har F:s redaktör Jenny Morelli träffat och skrivit om fotografer som av olika skäl måste ta sina bilder i smyg, alltifrån paparazzis till konstfotografer. Mycket tänkvärt och intressant. Tänkvärt och intressant var det även på den nyligen invigda Landskrona Fotofestival där sff deltog. En fantastisk helg som bjöd på mängder av intressanta utställningar, föreläsningar och samtal mellan fotografer. Att fotografi övergått från att intressera oss inom yrket och en del andra entusiaster till att vara en kulturform som allmänheten vallfärdar till kan vi tlll stor del tacka Fotografiska. Med ökad kunskap kliver fler och fler kommuner fram och vågar satsa på fotografi. den senaste tiden har det varit blåsigt i förbundet. Rykten och spekulationer har farit runt. Vi i styrelsen hoppas att våra medlemmar förstår att man i en ansvarsposition inte alltid kan säga allt omedelbart. För tidig publicering kan i vissa lägen skada förbundet och vi har till uppgift att verka för det motsatta. Vi tar ett steg i taget och har nu bland annat överlåtit utgivaransvaret för denna tidskrift till redaktören. Vad är då på gång? Vi har inlett diskussioner med Kulturrådet och cff om att utveckla Skapande skola-verksamhet vilket kan leda till arbetstillfällen för fotografer i hela landet. Vi har påbörjat arbetet med en Schysta villkorskampanj riktad mot de stora mediehusen och redaktionerna. Vi planerar ett framtida samarbete med Fotografiska i Stockholm. Vi ser fram emot en riktigt spännande fotohöst.

KURSER

UPPGRADERA DIN AUKTORISERING direkt auktoriseringsprov till digital bildleverantör 3.0. Kursen ges helt på distans och består av 4 delkurser som du väljer själv. Varje delkurs avslutas med ett kontrollprov. Lärarsupport ges i ett »klassrum« på internet. Efter registrering på kursen går deltagaren i sin egen takt under 6 månader. Deltagaren skall ha tillgång till kalibrerbar skärm och Photoshop CS5 eller nyare. Efter genomgången kurs skall deltagaren redovisa sin iordningsställda arbetsplats samt skicka in tryckprover enligt fastställda kriterier för bedömning. Pris: 5  000 kronor (ex. moms). Kursstart sker löpande när deltagaren anmäler sig. Anmälan är bindande. Utbildningsplattform: sffutbildning.se.

AUKTORISERINGSPROV direkt auktoriseringsprov till digital bildleverantör 3.0 görs helt på distans. Pris: 3 000 kronor (ex. moms). Registrering till provet sker löpande. Anmälan är bindande. Utbildningsplattform: sffutbildning.se.

BÖRJA MED VIDEO under kursen går vi igenom det mest basala inom filmning, ljudupptagning och redigering. Du kommer att göra en film som du har med dig hem efter kursen. Plats: Biskops Arnö. Kurstillfälle: 27-29 september. Pris inklusive mat och boende: 6 900 kr. sff medlemmar har 10% rabatt. För frågor: pelle@ perwichmann.com, 073-713 43 30 eller per@ perlindh.se, 073-058 35 70.

SKÄRMKALIBRERING att kalibrera sin skärm på ett korrekt sätt är ett måste om du vill ha kontroll över hur din bild verkligen ser ut. Kursledare: Stefan Ohlsson. Kurstillfälle: 1 oktober kl 18.30–21.00 Kostnad: 1 250 kronor ex. moms.

SKANNING i denna kurs går vi i genom hur du kontrollerar att din skanner fungerar som den ska, hur du bör ställa in ditt skannerprogram och hur du kontrollerar din bild efter det att du skannat den för att se att resultatet blivit optimalt. Kursledare: Stefan Ohlsson. Kurstillfälle: 16 oktober kl 10.00–13.00. Kostnad: 1 750 kronor ex. moms.

SVARTVITA BILDER att ta fram svartvita bilder ställer större krav på arbetsgången än vad färgbilder gör när du arbetar digitalt. I denna kurs arbetar vi fram en svartvit bild från råfilen, konverterar den till svartvitt, anpassar kontrast- och valöromfång. Kursledare: Stefan Ohlsson och Eva-Terez Gölin. Kurstillfälle: 4 november kl 10.00–17.00. Kostnad: 3 500 kronor ex. moms.

TRYCKANPASSNING att anpassa bilder inför en tryckning ställer krav på både din utrustning och på ditt kunnande. I den här kursen får du en genomgång av hela den kedja som leder fram till ett bra tryckresultat. Kursledare: Stefan Ohlsson. Kurstillfälle: 27 november kl 10.00–17.00. Kostnad: 3 500 kronor. Se fler kurser på sfoto.se. fotografisk tidskrift | 6


ARNE SVENSON

»Fotografer har alltid tagit bilder på

JULIA PEIRONE

16

Portfolio / Sara Morris / 1

folk som inte bett om det.« SIDAN 16

Hej / Ett steg i taget / 6

11

Aktuellt / Jens S Jensen på Hasselblad / 8 Utställningar / Landet runt / 9

NIKKI LEE

Gästen / Lisa Thanner / 9 Aktuellt / MoMa visar ny fotografi / 10 5 frågor / Johan Rheborg / 11 Rapport / Nätverka i Arles / 12 Recensioner / Stockholm New, Engström och Sandahl / 14 Reportage / Smygfotograferna / 16 På jobbet / Mäklarfotografen / 24

26

Tankar om en bild / En koreansk Zelig / 26 ANETTE KELM

Praktisk teknik / Praktiska makron / 28 Teknik / Notiser / 30 Medlemssidor / Rapport från Landskrona / 32 Juristen / Våga fråga kunden / 33 Tips och trix/ Här hittar kunden proffsen / 34

10 7 | no 4/2013


JENS S. JENSEN

aktuellt

NOMINERADE TILL FOTOBOKSPRISET De nominerade för Fotobokspriset är fotoboksförfattarna Mats Andersson, Jesper Waldersten, Christine Sjöberg, Lars Dyrendom, Fröydi Laszlo, Hendrik Zeitler, Björn Larsson och Per-Anders Pettersson. De nominerades fem böcker kommer att presenteras  i Fotoförfattarnas monter på Bokmässan i Göteborg 26-29 september. Den vinnande boken koras på Hotell Rival i Stockholm den 30 oktober.

HUGO I SVERIGE

Hammarkullen förevigad under fyrtio år har fotografen Jens S Jensen fotograferat Göteborgsförorten Hammarkullen. Nu visar Hasselbladsstiftelsen arbetet som påbörjades 1973 och avslutades i år. Jensens önskan var att gestalta strukturerna och politiken bakom bygget och samtidigt ge röst åt invånarna genom bilder, texter och intervjuer. Främst kretsar arbetet kring människorna han mött och följt under nästan ett halvt sekel. Bilderna är ett unikt dokument över svensk samtidshistoria. Jens S Jensen är född 1946 i Stockholm och bosatt i Göteborg sedan 1965. En katalog publiceras i samband med utställningen, formgiven av Greger Ulf Nilsson. Utställningen visas på Hasselblad Center i Göteborg 31 augusti–13 oktober.

TUBMLR

Den sydafrikanske fotografen Pieter Hugo ställer ut på Fotografiska i Stockholm hela hösten. Utställningen »This Must be the Place« är den första stora presentationen av hans konstnärskap och innehåller över hundra fotografier. Läs en intervju med Pieter Hugo under vinjetten fotofika på sfoto.se.

Lekande barn i Hammarkullen 1973.

GOLDIN I PLAY-DOH Hur vet man att man tagit en ikonisk bild? Ja, kanske när någon förvandlar den till barnsliga Play-Doh-konstverk. Bilden ovan föreställer det kända fotografiet »Nan and Brian in Bed«, New York City, 1983 av den amerikanska fotografen Nan Goldin. Men även bilder av Irving Penn, Sarah Moon, William Eggleston och Paul Graham har fått sina verk tolkade i lera på sajten photographsrenderedinplaydoh.tumblr.com.

RICHARD RENALDI

FOTOBOKEN PÅ BOKMÄSSAN under bokmässan i Göteborg arrangerar Fotoförfattarna varje dag en fotobokstimme på Molnets scen. Under en timme får varje anmäld fotograf 10 minuter på sig att presentera sin bok.

FOLKHEMMET I BILD under hösten visas utställningen Vardagsrummet på Nordiska museet, Stockholm med ett 30-tal fotografier av bland andra Karl Heinz Hernried, Erik Holmén och Karl Erik Granath. Utställningen är den första delen av fem i serien Folkhemmets rum. Bilderna är hämtade ur Nordiska museets rika bildsamling.

Richard Renaldi låter främlingar mötas.

PLÅTAR FRÄMLINGAR fotografen Richard Renaldi har i serien Touching Strangers tagit porträtt på främmande personer som varken känner honom eller varandra innan. Han ville skapa spontana och

flytande relationer mellan totala främlingar. Över 160 porträtt har det blivit under årens lopp. Han säger sig vara förvånad över hur många som känt tillit, både till fotografen och till den hoptussade främlingen. fotografisk tidskrift | 8


PRIVAT

SARA LINDQVIST

gästen

LISA THANNER FOTOGRAF GÖTEBORGSPOSTEN

Nivån har höjts, ribban har sänkts pressfotografin befinner sig i en brytningstid. Efter en fantastisk resa genom decennier av mycket god bildjournalistisk utveckling, där det gjordes bildpolicys, pratades etik och anställdes medvetna fotografer blir bildredaktionerna allt mer pressade. Ibland är en bild verkligen allt. Den fungerar som sanningsvittne och bekräftelse, den berättar och berör. Ibland är en bild inget värd, devalverad till innehållslöst redigeringskitt. Dagspressen har blivit en spelplan där professionalism och amatörism möts. Queering Sápmi av Sara Lindqvist.

UTSTÄLLNINGAR GUNNAR SMOLIANSKY Museumsbygningen , Köpenhamn 29 augusti–5 october

JH ENGSTRÖM Galleri Kontrast, Stockholm 29 augusti–29 september

INKA LINDERGÅRD OCH NICLAS HOLMSTRÖM Swedish Photography, Berlin 7 september–19 oktober

CATHARINA FREUIS Fotografins Hus, Stockholm 29 augusti–12 oktober

MARCUS BLEASDALE Fotografiska, Stockholm 23 augusti–6 oktober RAWIYA / HON SOM BERÄTTAR EN HISTORIA Malmö Konsthall, Malmö 5 september–17 november MICHAEL SVENSSON Arbetets museum, Norrköping 15 juni–13 oktober AIDA CHEHREHGOSHA, CAROLA GRAHN, GRETA VOCAR, PAULA URBANO, ROXY FARHAT CFF - Centrum för fotografi, Stockholm 26 september–27 oktober SARA LINDQVIST OCH ELFRIDA BERGMAN Västerbottens Museum 21 september–8 december 9 | no 4/2013

PETER MENZEL Nobel Peace Center, Oslo 27 september–23 februari FOTOGRAFI I VETENSKAPENS TJÄNST Fotogalleriet (format), Malmö 31 augusti–27 oktober CARL BENGTSSON Kulturen, Lund 26 maj–3 november LINA SCHEYNIUS Christophe Guye Galerie, Zürich 30 augusti–19 oktober JOHN HINDE Photographers Gallery, London 27 augusti–20 oktober PIETER HUGO Fotografiska Stockholm 30 augusti–1 december Se fler utställningar på sfoto.se.

Trots all denna kunskap väljer tidningar att använda sig av undermåliga bilder som ogenerat görs till dragarbilder. Det har aldrig pratats så mycket bild som idag. Fotografi är attraktivt. Bildjournalisterna är välutbildade, yrkesfotograferna levererar och gemene man orienterar glatt bland tekniska kamerafinesser och allsköns filter - och exponerar sin berättarglädje på olika digitala plattformar. Även redaktionernas beslutsfattare, i regel renodlade textmänniskor, vet idag att bildkommunikation är ett viktigt redskap. Trots all denna kunskap väljer tidningar att använda sig av undermåliga bilder som ogenerat görs till dragarbilder. Arkivbilder letas upp, webben svämmar över av gamla genrebilder. Och redaktörerna vill ha mer; fler och större bilder och de ropar efter rörligt, shoot-it-live och webb-tv. Men alltför få reflekterar över bildernas innehåll. Risken är att vi tappar i såväl kvalitet som trovärdighet när stressade redaktörer i en ekonomiskt tuff tid för dagspressen, allt oftare använder bilder som visuella magneter utan relevans. Medborgarjournalistiken har demokratiska poänger och allmänheten har alltid varit en viktig informationskälla, men i den osorterade mängden bilder finns en uppenbar risk för att värdet av god bildjournalistik devalveras. När en ung reporter jag känner, utan något dokumenterat fotointresse, nyligen fick ett kortvikariat på en stor tidning ombads han att göra en hel bilaga, inte bara skriva alla texter – utan dessutom ta alla bilder. Snacka om nonchalans och om utnyttjande av en ung ambitiös journalist. Och vilket hån mot en yrkeskår. Ungefär samtidigt offentliggjordes det uppmärksammade sparpaket som innebär att Sydsvenskans kompetenta bildredaktion läggs ner och att fotografer sägs upp. Och på gp tillkännagav redaktionsledningen att de har fokus på bild inför framtida besparingsåtgärder. Fortfarande finns det redaktörer som verkar tro att det är kameran som ser, och inte fotografen. Att ny teknik kan ersätta vår professionella blick och våra slipade visuella formuleringar. Som om texter skrivna med den senaste och mest påkostade pennan skulle bli bättre. Ekvationen går inte ihop: nivån har höjts men ribban har sänkts. Det är dags för redaktionsledningarna att ta ett betydligt större ansvar för bildjournalistikens fortsatta utveckling.


EILEEN QUINLAN

aktuellt

WIKIMEDIA RETAR FOTOGRAFER När Wikimedia skulle dra igång tävlingen Wiki Loves Monuments lyckades man reta upp många frilansande fotografer. Wikimedia sökte nämligen en fotograf som jurymedlem för 10 timmars obetalt arbete. »Det känns orimligt med denna och liknande inte helt ovanliga förfrågningar där jag som egenföretagare och frilans förväntas ha möjligheten jobba gratis. Jag tackar vänligt men bestämt nej till er förfrågan.« skriver SFF-medlemmen och frilansaren Johanna Norin till Wikimedia. MALICK SIDIBÉ

Eileen Quinlans »Sophia 2012« visas på MoMa.

Ny fotografi på MoMa

KÄNDA MALIBILDER Marabouparken i Sundbyberg visar under hela hösten bilder av Hasselbladspristagaren Malick Sidibé från Mali. Utställningen heter »La vie en rose« och här visas de ikoniska svartvita fotografierna från 60- och 70-talet som gjorde Malick Sidibé världsberömd. I Marabouparken finns även rekonstruktion av Sidibés legendariska studio, som han startade 1962 och fortfarande driver. Sidibé har bland annat fått Hasselbladpriset, International Center of Photographys pris och Venedigbiennalens Guldlejon för sitt livsverk.

åtta fotografer från olika länder får representera den nya generationens fotografer på Museum of Modern Art i utställningen New Photography, New York 2013. Det som förenar dem är att de på olika sätt exprimenterar med mediet och ställer intressanta frågor i sina verk. Deras vitt skilda uttryck visar att fotografi aldrig varit en enda praktik utan kan spänna från abstraktion, representation, dokumentation, konceptkonst, det unikt handgjorda till det massproducerade, det analoga och det digitala fotografiet. De deltagande fotograferna är sydafrikanen Adam Broomberg, britterna Josephine Pryde och Oliver Chanarin, amerikanerna Brendan Fowler, Lisa Oppenheim och Eileen Quinlan, tyskan Annette Kelm och polskan Anna Ostoya. Utställningen visas på MoMa i New York 14 september–6 januari, 2014.

SVENSK FOTOHISTORIA

FOTOGRAFI ETT NYTT SPRÅK

följ fotokonstens historia under 150 år och lär känna många svenska fotografer och deras äventyrliga historier. Kursstart 2 oktober klockan 10. Plats abf-huset, Stockholm. Föreläsare Leif Wigh, f.d. intendent på Fotografiska Museet, Moderna Museet. Obs: 55 plus och pensionär måste man vara. Anmäl dig på Senioruniversitetet.

att fotografera är inte längre ett yrke eller en hobby. Fotografi har i stället förvandlats till att bli ett universellt språk som förändrar vårt sätt att se på världen. Det hävdar Marvin Heiferman i sin nya bok Photography Changes Everything. Heiferman är bland annat känd för att ha varit redaktör för Nan Goldins The Ballad of Sexual Dependency. fotografisk tidskrift | 10


JULIA PEIRONE

VEM Johan Rheborg. GÖR Skådespelare, komiker. AKTUELL Programmet »Alla är fotografer« tillsammans med Henrik Schyffert på SVT med start i november 2013. Några av de deltagande fotograferna är: Gunnar Smoliansky, Thron Ullberg, Julia Peirone, Jens Olof Lasthein, Jens Assur och Stefan Bladh.

5 frågor

Rheborg: Timingen är A och O I höst följer vi dig och Henrik Schyffert i er jakt på den perfekta bilden. Varför gör ni ett program om fotografi? – För att vi båda är väldigt fotointresserade och ofta talat om fotografi när vi arbetat i hop. Eftersom intresset för fotografi är stort och alla ser sig själva som fotografer nu för tiden låg programidén i tiden. Vad har du lärt dig under resans gång? – Massor! En riktigt lärorik handson-utbildning har det varit. Några 11 | no 4/2013

av Sveriges främsta fotografer har coachat oss genom olika uppdrag. Och jag har lärt mig att tid är viktigt. Slutresultatet ser ofta lätt och spontant ut men det ligger alltid mycket planering och arbete bakom. Tonvikten ligger på själva bildberättandet snarare än på tekniska aspekter. Kan du berätta något om de olika fotograferna du mött? – Nja, jag vill inte gå händelserna i förväg, du får se programmen se-

dan. Men vad jag kan säga är att alla är olika och följer sina egna recept. Väldigt spännande möten har det varit. Ser du dig själv som ett proffs nu? – Nej, även om jag gjort flera fotouppdrag så ser jag fotografi mest som en hobby. Det är en oerhörd skillnad att göra jobb på beställning och att vara fri att ta de bilder man vill. Jag kommer dock att fortsätta fotografera för min egen skull och i

höst ger jag ut min första fotobok på Max Ström. Har du nytta av dina skådespelartalanger när du fotograferar? – Ja, absolut. I mitt yrke studerar jag människor hela tiden och ser bilder och situationer överallt. Och jag har timing – där är jag ingen amatör. Precis som en komiker måste en fotograf veta exakt när bilden ska tas för att den ska sitta, timingen är A och O. / JENNY MORELLI


MARION GRONIER

VIVIANE SASSEN

rapport

Viviane Sassen visar konstfulla modebilder.

»Les Glorieux 29«. Fransyskan Marion Gronier knep BMW:s stipendium.

ANNA TELLGREN Intendent Moderna Museet, Stockholm. – Jag är här som reviewer på Voies Off och har ingen aning om vad jag kommer få se, det ska bli spännande. Jag är här för att det är viktigt att se vad som är på gång inom den internationella fotografin och jag träffar väldigt många kollegor från hela världen. När man ser så mycket bilder under kort tid slås jag av hur svårt det är för en fotograf att hitta fram till sitt eget visuella språk. Jag tror att det är bra att komma hit för alla som är intresserade av fotografi. Väldigt roligt att se nordisk fotografi närvarande i katalogen Nordic Now som jag har medverkat i.

HÅKAN ELOFSSON Fotograf och lärare Berghs, Stockholm. – Jag är här för att det är så lustfyllt. Första gången var runt 1980. Då tågluffade jag ned och stötte på Christer Strömholm. Det var här det hände för mig kan man säga, det var här min fotografiska bana började. Ett par år senare fick jag pris här tillsammans med 10 svenska fotografer. Jag och Lars Tunbjörk var de yngsta i gänget. Man träffar alltid någon spännande person även om jag är usel på att nätverka. Nu är jag i första hand här som representant för Berghs där jag är lärare. Jag kommer förhoppningsvis hitta fotografer som vi kan bjuda in i framtiden. Man får en massa energi av att vara här. Och så är det förstås roligt att träffa på sina förebilder, ibland en smula överförfriskade på någon av stadens restauranger och barer.

JENNY MORELLI

JONAS BERGGREN Fotograf och lärare Nordens fotoskola, Bålsta. – Det är tredje året jag är här, tidigare har jag mest kommit för inspirationens skull. Men i samband med att jag ställde ut i vintras kände jag att jag hade ett bra material och skickade in till Voies Off. För två veckor sedan fick jag veta att jag var antagen till visning och det känns jätteroligt. Jag kommer att visa bilder för reviewers under tre dagar, det får jag gratis eftersom jag deltar i Voies Off. Att bli bedömd är lärorikt eftersom jag själv arbetar med att bedöma andra på Nordens Fotoskola. Intressant att höra vad folk läser in i ens material. Man skärper sig. Nyttigt och lite nervöst absolut. Kul att träffa andra fotografer från hela världen, bra om man är lite framåt och pratar med folk.

JENNY MORELLI

JENNY MORELLI

Nätverkandet i Arles – så funkar det

fotografisk tidskrift | 12


YASMINE EID–SABBAGH & ROZENN QUÉRÉ

Yasmine Eid–Sabbagh & Rozenn Quéré vann Prix découverte med sin fiktiva dokumentation av fyra palestinska/libanesiska systrar.

NILS BERGENDAL

ARNE GUSTAFSSON

Fotograf, Oslo.

Fotograf, Malmö.

– Det är fint här, man blir så full av nya intryck. Framförallt är jag här för att träffa kollegor men jag har ett möte med en fransk agent som hörde av sig till mig tidigare. Jag skulle råda alla fotoförfattare som kommer att ha en bok i väskan. Det uppstår så många spontana möten, man berättar vad man gör och tar upp boken för att visa. Jag gillar inte ordet nätverka men samtidigt vill jag ju träffa människor. Jag letar efter dem det uppstår personkemi med. Och efter goda samtal.

– Jag kom hit med ett färdigt projekt som jag vill visa och för att knyta kontakter, framförallt med utländska kuratorer. För 3 000 kronor får jag träffa 10 reviewers och det tycker jag känns bra. Jag tror det är viktigt för fotografer som kommer hit att man har ett klart projekt och kan formulera sig på engelska, bra om man förbereder sig inför mötet och kollar upp vilka man vill träffa. Sedan tycker jag att man ska kräva uppriktighet av reviewern, ifall man märker att den saknas under mötet.

Fotograf/pensionär, Jönköping. – Hela 1970-talet drömde jag om att komma hit och när jag och min fru köpte en husbil 2008 kunde vi äntligen åka. Nu har jag varit här tre, fyra gånger. Det bästa jag sett var när Martin Parr och Peter Lindbergh visade sina bilder. Ingen förstår min småländska så det är lite svårt att nätverka. Visst vore det drömmen att ha en utställning men jag har ingen aning om hur det skulle gå till. Språket är i vägen. Jag är i första hand här för att se bra bilder och få nya idéer. I år tyckte jag mycket om den chilenska fotografen Sergio Larrain men det är ju bilder från 1950-talet. Jag saknar mer samtida bilder.

13 | no 4/2013

JENNY MORELLI

MARIE SJØVOLD

JENNY MORELLI

JENNY MORELLI

Hur fungerar nätverkandet på fotofestivalen Les Rencontres d'Arles i Frankrike? Lönar det sig att komma hit som fotograf, kan det leda till utställningar? F:s Jenny Morelli har frågat fotografer och kuratorer vad de gör här. Ingen gillar ordet nätverka.


STOCKHOLM NEW PUBLISHING

Ett uppslag ur »Stockolm New« – »Down home in the wild« av Elisabeth Toll.

Stockholm New – the book

böcker

stockholm new publishing ,

2013

när stockholm new hade sina glansdagar under 1990-talet arbetade jag i en tidningsaffär. Magasinet hade en exklusiv framtoning med en sofistikerad formgivning som exponerade mycket fotografi, och ville sprida samtida svenskt mode och design internationellt. Varje nytt

nummer föregicks av rykten och envisa frågor från kunderna om när det skulle komma. De som undrade var ofta ganska påstridiga, medan andra antagligen inte ens kände till att tidskriften existerade. Men för denna lilla krets, som man kunde anta jobbade inom reklam- eller modevärlden, var ett nytt nummer av Stockholm New en händelse av största vikt. Och de ville ha sin tidning nu! Ett liknande surr har det varit även denna gång, inför att Thielska Galleriet skulle ställa ut fotografier från Stockholm New tillsammans med museets samling av sekelskiftesmå-

leri (5 juni–1 september 2013). Det nämndes att utställningen kommit till som ett slags gentjänst för uppdrag som Claes Britton, initiativtagare till och chefredaktör för Stockholm New, hade utfört åt Thielska. Byteshandel på ett statligt museum var inte populärt i alla läger, men debatten ebbade ut efter att utställningen öppnat. Den ansvarige intendenten Andreas Brändström var ju redan avpolletterad. Ordningen återställd, således. samtida modefotografi och nationalromantiskt måleri – har de något gemensamt? Att det finns utseende-

STOCKHOLM NEW PUBLISHING

Bilder som stryker medhårs

mässiga likheter är inte särskilt uppseendeväckande, eftersom målningar varit fotografernas inspirationsmaterial i många fall. På Thielskas salongshängda väggar hänger verken tätt fotografisk tidskrift | 14


TORE SANDAHL

»Min blick glider utan att få fäste, jag blir helt enkelt inte särskilt engagerad.«

Tore Sandahl på New Yorks gator.

tillsammans på ett mycket anslående sätt, och visst uppstår det klatschiga krockar. Det blixtrar till som irrbloss – som tyvärr slocknar lika snabbt igen. I sina bästa stunder uppnår utställningen ändå en slags ytlig överensstämmelse mellan verken, men de tar snarare ut varandra än skapar nya sammanhang. Det beror nog på att de ofta nostalgiskt laddade fotografierna ligger alltför nära sina hundraåriga förebilder. Att så förbehållslöst imitera ett äldre uttryck gör de samtida fotografernas verk ganska endimensionella och utan udd. i samband med utställningen släpptes boken Stockholm New, en tegelsten som samlar ett frikostigt urval av modefoton från tidningen, kompletterat med lika mycket material av nya fotografer, och i samma förföriskt enkla form som tidigare. Men utan konsten dock. I boken existerar fotografierna för sig själva, och de spelar till övervägande delen på nationalromantiska strängar. Det hela påminner inte så lite om bilderna i en avancerad turistbroschyr. Här hittar vi naturligtvis både Strindberg och Bergman, kompletterat med eviga soliga somrar i Stockholms skärgård och trolsk natursymbolik. Interiörer från stilfulla högre ståndsmiljöer badar i släpande skymningsljus, och ett överflöd av livströtta modeller

stirrar tomt framför sig. Precis vad man kunde förvänta sig. Vad värre är finns genomgående en ogenerad koppling mellan kala klippor och lättklädda kvinnokroppar. De två tycks höra ihop som handen i handsken. Men nattstånden reklamestetik gör ingen konst. När jag bläddrar i boken är det väldigt lite som står ut från mängden. Det mesta är tekniskt välgjort, men de flesta bilderna stryker medhårs. Min blick glider utan att få fäste, jag blir helt enkelt inte särskilt engagerad av det jag ser. Även om det bränner till i bildflödet mellan Pelle Bergströms nakna modeller pyntade med fantasifulla huvudbonader, Nicho Södlings porträtt av likaså prydda medlemmar ur Etiopiens folkstammar, och Gösta Reilands närbilder av olika fåglars fjäderdräkt. Trots att varje serie av fotografier på olika sätt endast tycks spegla vår mänskliga fåfänga, uppkommer plötsligt en inte helt oproblematisk konstellation av bilder. Tillsammans uttrycker de något utöver vad varje enskilt fotografi gör, och bildar tydligt ett slags exotiskt undantag. Endast hos Södling syns en hudfärg som inte är vit som snö, och jag påminns om de delar av Sverige som Stockholm New exkluderar.

Tore Sandahl Stolen moments. New York City eget förlag , 2013

JH Engström Sketch of Paris max ström , 2013

SANDAHLS NÄRHET

OGALLRADE BILDER

Sandahl fortsätter sitt vandrande längs gatorna. I boken »Stolen moments« (2007) sammanställde han bilder från olika platser i Europa. Den innehöll små intima betraktelser i svartvitt. New York kräver ett annat anslag. Boken är stor och i färg. Sandahl går nära, arbetar med blixt och fångar ögonblick. Han stoppar de shoppande damerna, de stressade affärsmännen, den burksamlande uteliggaren i steget. Han går i samma spår som till exempel Bruce Gilden och Raymond Depardon. Men han gör det med kanske lite mer värme än sina föregångare. Gatufotografi handlar alltid om att tassa omkring i integritetens gränsmarker. Här sker det med respekt för de avporträtterade trots att blixtljuset frilägger och avslöjar det vi annars aldrig observerat. Och det är alltid lika intressant att titta på människor.

Paris är inte elegans på höga klackar. Det är rotlösa blickar rakt in i natten och kamerablixten. JH Engström var tio år när han i slutet av 1970-talet kom till Paris. Familjen återvände sedan till Sverige men Paris blev Engströms andra hem. Boken »Sketch of Paris« samlar hans fascination i ett urval på 250 fotografier tagna mellan 1991 och 2012. Planlösa, intuitiva bilder som flätar trygghet och utsatthet om vartannat. Denna kärleksförklaring berör mindre än vad den borde. Mängden av ogallrade bilder gör det svårt att se skogen för alla träd. Den brötiga känslan förstärks av att de flesta fotografierna är utfallande. Summan av bilderna känns inte så spännande. Världen som han avbildar har många skildrat: Nan Goldin, Boris Mikhailov och Anders Petersen. Deras andar svävar över »Sketch of Paris« men originaliteten och koncentrationen uteblir.

/ MAGNUS BONS

/ TOMMY ARVIDSON

/ MAGDALENA DZIURLIKOWSKA

FOTOSEMINARIUM Umeå 24–25 september

15 | no 4/2013

FOTOGRAFI OCH FÖRÄNDRING Bilden av “Norrland” och skilda dokumentära metoder att fånga samhällsförändring över tid. Mer info på www.vbm.se


Smygfotograferna

Den japanska fotografen Kohei Yoshiyukis bilder av voyeurer som smyger på hånglande par i Tokyos parker 1976 väckte rabalder. Ur serien »The Park, Untitled, 1971«.

fotografisk tidskrift | 16


Genom hela fotohistorien har fotografer haft olika skäl till att ta bilder i smyg. Med den nya lagen om kränkande fotografering kan det bli svårare att verka både för paparazzifotografer som söker sensation och konstfotografer som vill undersöka vårt förhållningssätt till personlig integritet. text jenny morelli

© KOHEI YOSHIYUKI, COURTESY YOSSI MILO GALLERY, NEW YORK

17 | no 4/2013


ARNE SVENSON, COURTESY OF THE ARTIST.

Fotografen Arne Svenson tog bilder på sina grannar i smyg. Åtalades men friades av amerikansk domstol i somras. »The Neighbors« visades på Julie Saul Gallery i New York, 2013.

fotografisk tidskrift | 18


Något händer framför hotellets entré. En hyrbil från Freys åker extremt nära hotellets dörr och vakterna ber alla backa. Vi tror att hon är på väg ut men det visar sig vara en fint. (Rihanna har redan smugit ut bakvägen till Berzelii park får vi veta sedan genom bilderna hon lagt ut på instagram.) Vakterna har lurats. Anders försvinner i väg efter att ha fått ett annat tips. spänningsförhållandet mellan att smygfotografera och att värna människors personliga integritet är inget modernt dilemma utan löper som en tråd genom hela förra seklet. Redan i slutet av 1800-talet berättar amerikansk lokalpress om »The Kodakers«: hemska fotografer som gömmer sig i buskar och kränker folk med sina kameror. Ibland fick de stryk och Kodak-kamerorna sönderslagna av förorättade och ofrivilliga modeller. Och fotohistorien vimlar förstås av fotografer som tagit sina bilder utan att först fråga om lov, inte bara paparazzis utan även i en vidare krets. Ett extremt exempel är japanen Kohei Yoshiyuki. Med infraröd film fotograferade han voyeurer eller mer profant: »fluktare« som i sin tur smygtittade och kladdade på hånglande par som sökt sig till mörkret i parken. Utställningen Parken visade på Komai Gallery i Tokyo 1979 och väckte stort rabalder. Yoshiyuki är väl ansedd och hans konst anses ställa djupsinniga frågor om relationen mellan deltagaren, betraktaren och voyeuren. En annan är den tjeckiska fotografen Miroslav Tisch� som med sin hemmagjorda toalettpappersrullekamera smög på solbadande kvinnor i staden Kyjov där han bodde. »Om du vill bli känd måste du göra något sämre än någon annan i hela världen«, sade han själv om sitt tilltag. Bilderna tog han på 1970 och 1980-talet men de visades först 2004. 1970-talet var också då Miguel Angel Rojas tog bilder på homosexuella män i Bogota. Själv homosexuell frekventerade han olika biografer där män träffades och han tog bilder i smyg. – Genom att smygfotografera hittade jag ett uttryckssätt för min sexuella läggning. Jag visade dem aldrig då men när jag hittade dem i mitt arkiv många år senare tyckte jag att de har ett konstnärligt värde som jag inte såg när jag tog dem, säger han när vi ses på fotofestivalen i Arles, Frankrike.

JEAN-PAUL

E

n varm sommarkväll utanför Grand Hôtel i Stockholm väntar ett hundratal personer på den amerikanska superstjärnan Rihanna. Luften vibrerar av förväntan. Känslan av att vara jägare som väntar på villebråd är stark. Jag har stämt träff med en fotograf. Huvudet högre än de flesta av de unga Rihanna-fansen vinkar han åt mig. Eftersom han vill vara anonym kallar jag honom för Anders och hans jobb är att ta bilder på kändisar och sedan sälja bilderna så dyrt han kan. Det är inte första gången han står här. Senast var när Justin Bieber besökte Sverige, då var det helt hysteriskt, berättar han – Men i dag är det lugnt. Och jobbet är inte riktigt lika aggressivt som i usa eller England. Vi gömmer ju oss inte direkt i buskar eller sitter i träd, säger han. Alldeles i närheten sitter Anders kollega i en bil i fall det blir skarpt läge och Rihanna får för sig att köra i väg. I det här yrket måste man alltid tänka steget före och alltid vara beredd. Den 1 juli i år trädde lagen om kränkande fotografering i kraft och bara efter ett par veckor polisanmäldes en man som smygfilmat en duschande kvinna på en camping. Men hur kommer lagen påverka en fotograf som dig? – Inte alls tror jag. Oftast befinner vi ju oss på allmän plats och vårt primära syfte är ju heller inte att kränka någon. I den här branschen finns ett slags samspel mellan stjärnorna, vakterna och oss. Jag skulle faktiskt välkomna att den nya lagen blir prövad i framtiden så att man får mer konkreta fall att handla efter, säger han. Men visst har han i bland tagit bilder i smyg. När hårdrocksbandet Kiss var här fick han tips om att de åt middag på en restaurang. Han gick in med en dold kamera för att försöka fånga dem på bild. – Ja, för självklart finns gråzoner. En bild på en stjärna som beter sig illa eller gör något dumt betalar ju mer. Folk som tittar på skvallerbilder vill ju se stjärnor vara vanliga, göra bort sig eller göra det de själva gör, säger han. Så vad är drömbilden på Rihanna nu när hon är här? – Ja, att hon blir berusad och hånglar med en annan superstjärna i Humlegården i natt kanske typ med Alexander Skarsgård. Den bilden skulle jag vilja ta, ha ha.

Tova Mozards lyckas med banala. Paparazzibild på Nigella Lawson vars man tar strypgrepp.

Kvinnliga exempel är inte så många men de finns. Sophie Calles smygbilder från hotellrum och den amerikanska fotografen Merry Alpern som med Dirty Windows fotograferade en Wall Street-bordell. I Sverige tog den svenska fotografen Moa Karlberg porträttbilder i smyg i projektet Ser dig se mig då hon hade riggat en kamera bakom ett spegelglas. En annan smygis är Michael Wolf som var Sverige-aktuell 2011 på Gun Gallery. Han riktade kameran rakt in i människors hem i projektet Transparent City och i boken Tokyo Compression fotograferar han japaner som åker med lokaltrafiken i Tokyo. – Talar man om smygfotografering måste man skilja på paparazzibilder och konstfotografi. Där paparazzifotografi nästan alltid exploaterar och söker sensation är bra konst meningsfull. Det finns alltså både meningslös och meningslös voyeurism, skriver han i ett mail. i våras ställde fotografen Arne Svenson ut bilder på sina grannar i Tribeca på Julie Saul Gallery i New York. En av de avbildade personerna polisanmälde konstnären och ärendet provades i domstol. Arne Svenson friades nyligen med hänvisning till att den konstnärliga yttrandefriheten väger tyngre än de avbildades integritet. Men vad skulle hända här i Sverige om en konstnär fotograferade mig och jag försöker väcka åtal? Jag leker med tanken på att jag blivit smygfotograferad i mitt hem av Arne Svenson. På ett galleri får jag syn på mig själv inom glas och ram: liggandes på soffan i pyjamas, vickandes på tårna. Jag känner

»Spänningsförhållandet mellan att smygfotografera och värna människors personliga integritet är inget modernt dilemma.« 19 | no 4/2013


Ulf Lundin, aktuell på Galleri Magnus Karlsson med verket »5–9« – en film och smygtagna bilder av ett kontorshus.

ras av exempelvis journalistiska eller konstnärliga hänsyn. Men samtidigt står det uttryckligen att den personliga integriteten ska väga tungt. Efter att ha läst propositionen noga förefaller det mig att den svenska konstnärliga yttrandefriheten är mer beskuren än den amerikanska. En svensk domstol skulle kunna döma till den avbildades fördel, avslutar Thomas Reisler. »schaulust« var Sigmund Freuds benämning på voyeurism eller lusten att se och den franske filosofen Jaques Lacan använde ordet skoptofili som vi som studerade filmvetenskap i början på nittiotalet använde flitigt. Filmerna Peeping Tom och Hitchcocks Ett fönster mot gården användes som klassiska exempel på voyeurism. Urtypen för voyeuren är en man, blicken är den klassiskt manliga. Men oavsett om blicken är manlig eller kvinnlig, om det är en lust eller en perversion är det (hävdar

MIGUEL ANGEL ROJAS, COURTESY OF THE ARTIST.

mig kränkt och polisanmäler fotografen. Skulle jag ha ett case eller skulle han frias även här? Vad tror Thomas Riesler, förbundsjurist på Svenska Fotografers Förbund. – Den nya straffbestämmelsen om kränkande fotografering är ej prövad i det här avseendet så mitt svar blir rent hypotetiskt. Skedde fotograferingen utan uttryckligt samtycke? Ja, det gjorde den, Arne Svenson hade inte bett dig om lov. Skedde fotograferingen i hemlighet? Det vill säga du som är avbildad har inte varit i stånd att uppfatta att fotografering pågått? Ja, den har skett i hemlighet. Var är bilden tagen? Inte på allmän plats utan inomhus i en privat bostad. Är fotografiet taget med syftet att kränka den enskilde? Här blir svaret nej. Arne Svenson har haft konstnärliga motiv när han tog bilden, han var inte ute efter dig personligen. Lagen gör undantag när gärningen, det vill säga själva fotograferandet, låter sig försva-

Miguel Angel Rojas smygfotograferade homosexuella män i Bogota.

jag) någonting kittlande med ett smygtaget fotografi. Det handlar inte enbart om vad som syns på själva bilden. Den bär även en tydlig berättelse om den osynliga person som tar bilden. Bilderna bevisar så att säga fotografens handling. Det fotografisk tidskrift | 20


ULF LUNDIN

ULF LUNDIN

Ulf Lundin lekte katt och råtta med familjen han smygfotograferade i »Bilder av en familj«, 1996.

»En annan teori är att jag i hemlighet är kär i mamman och att det framkommer tydligt i bilderna.« finns en skamlig lockelse att visuellt invadera den avbildade. Även i pornografi syns människor i sina intima sfärer men då är oftast modellen medveten om att hon eller han deltar. Alltså upplever vi inte lika starkt att personen »invaderas«. Våra kroppar är ju vår mest intima ägodel, vår integritet handlar om att slippa bli betraktade i vissa intima situationer som till exempel i vårt hem. Denna viktiga gräns mellan det privata och det publika verkar vara ett fundament i vår kulturella självbild – även om vissa av oss kanske till och med tjänar mer på att vara mer publika än andra.

N 21 | no 4/2013

i somras fångade en fotograf den engelska tv-kocken Nigella Lawson på en restaurang när hennes man Charles Saatchi tog strypgrepp på henne. Bilden kablades ut över världen och lär ha skyndat på

parets skilsmässa. I och med våra mobilkameror lurar en presumtiv paparazzi i en allt större krets av människor. Prinsessan Diana dog 1997 i Paris jagad av fotografer och yrket som alltid varit avskytt, avskyddes ännu mer. Det finns en skillnad i synen på paparazzis före och efter Dianas död. Det menar fotografen Ulf Lundin. Han borde veta. Redan 1996 skapade han verket Bilder av en familj och under ett helt år smygfotograferade han en familj med kamera. Ulf Lundin hade dock en deal med familjen. De visste om att han kunde dyka upp när som helst. – Det blev som en lek mellan de som var sedda och den som ser. De försökte fly från mig och lekte verkligen katt och råtta, säger han. Ulf Lundin var fortfarande elev på Fotohögskolan när han förföljde familjen och varken han eller familjen visste hur stort projektet skulle bli. Verket

har visat sig vara långlivat och visas runt om i världen. Nästa år ska det till Centre Pompidou Metz, för att ingå i utställningen Paparazzi, Photographers, Stars, Artists tillsammans med verk av bland andra Sophie Calle och Irving Penn. – Jag har hört massor av tolkningar, en är att projektet handlar om »den coole ensamme konstnären som porträtterar gemenskapen mellan vanliga Svensssons«. En annan teori är att jag i hemlighet är kär i mamman och att det framkommer tydligt av bilderna. I höst är Ulf Lundin aktuell med verket 5–9 på Galleri Magnus Karlsson i Stockholm. Det består bland annat av en film tagen i smyg av personerna i ett anonymt kontorshus. Så vad är det med smygfotograferandet som intresserar dig så? – Fotografer har alltid tagit bilder på folk som inte bett om det eller gett sitt uttryckliga medgi-


MIKAEL LUNDBERG

»Jag kände mig hemsk. Dessutom är jag urtypen för voyeuren: den medelålders ensamme mannen i fönstret med en kamera.«

Tova Mozards lyckas med banala.

Mikael Lundbergs bilder från »The mirror between us«, 2006.

vande. Det finns ett maktförhållande som jag tycker är spännande. De flesta fotografer gör dock sitt bästa för att tona ned sin makt och talar sig varma om »möte«, om »identifikation«. Man vill liksom dölja den. Christer Strömholm-arvet var och är kanske fortfarande starkt. Jag har gått andra vägen och vill synliggöra och förstärka den makten, säger han. Till skillnad från exempelvis måleri har fotografiet ofta större kontaktytor med övriga samhället och använder fenomen som existerar utanför själva konstvärlden. I Ulf Lundins fall använder han paparazzi-estetik för att få grepp om oss. – Mina bilder och min film signalerar att något hemskt kommer att hända. Men samtidigt är allt rätt så händelselöst, inget särskilt sker, ingen blir mördad. Man kan säga att jag använder dramatiska grepp för att skildra odramatiska skeenden. – Själv är jag mest intresserad av hur vi människor beter oss och rör oss. Livet är ju en malande

vardaglighet. Jag vill fånga stämningen av något trögflytande, av pågående tid i alla mina verk. Det säger nog något om mig: mitt temperament är långsamt, händelselöst och vardagligt, säger Ulf Lundin. Hur tänker du kring de avbildades integritet i ditt nya verk, de är ju inte tillfrågade? – Jag är ju medveten om att jag har utnyttjat dem, precis som fotografer alltid gör. Men jag har varit noga med att ta bort bilder som eventuellt skulle kunna uppfattas som kränkande, typ om någon petar sig i näsan vilket vi alla säkert gör när vi tror att vi inte är sedda. Dessutom är huset är anonymt. Jag är ju inte ute efter att skildra dem som individer. Hur känns det att rikta kameran mot människor som inte vet om din närvaro? – När jag gjorde Bilder av en familj minns jag känslan av att stå i mörkret i deras trädgård och rikta kameran mot huset där frun sitter och läser, ovetande om mig: kittlande, förbjuden och obehaglig. På samma sätt med 5-9. Jag stod i ett fönster på andra sidan gatan och filmade, helt inkognito och isolerad. Det kändes som att jag gjorde något förbjudet. Skumt. Kände mig förföljd. Gick in i en fiktion. Tror du att du kan bli stämd av någon i fillmen? – Nej det tror jag inte. Personuppgiftslagen som gäller när man filmar digitalt har ett tydligt undantag för konstnärlig verksamhet. Och vad gäller den nya lagen så har jag inte någon avsikt att kränka någon enskild person och de befinner sig inte heller i hemmiljö. Jag är inte specifikt intresserad av människorna som finns med. Jag har manipulerat tiden så att det ser ut som att det sker saker i alla rum men det är alltså hopklippt. Som jag sade nyss, min frågeställning handlar om hur vi lever våra liv, hur jag lever mitt liv, säger Ulf Lundin.

R

edan 2006 i projektet The Mirror Between us gjorde Mikael Lundberg som Arne Svenson: smygfotograferade sina grannar. Konstfacksprofessor Maria Lantz, som skrivit en text i boken, beskriver hur illa till mods hon blir eftersom fotografen gör henne till en medskyldig voyeur: vilken rätt har vi att titta in i dessa människors privata rum frågar hon sig. Men sedan

blir hon berörd eftersom Lundberg lyckas skapa konst av det synnerligen banala och vardagliga. Precis som Ulf Lundin fascineras Mikael Lundberg av betraktarens alla tolkningar av hans verk och bilderna väcker olika känslor hos olika personer. – Jag ville ju undersöka viktiga existensiella frågor om våra egna liv och ställa frågor om vår syn på personlig integritet. I vårt välorganiserade och inordnade samhälle har den personliga integriteten en annan betydelse jämfört med hur människor tänker i fattigare länder. På många håll lever människor i högre utsträckning på gatan eller trångt tillsammans i små hem. I vår syn på oss själva ingår att vi ska få vara i fred i våra egna hem. Att vi ska slippa bli sedda. Och hur kändes det att ta bilderna? – Det var otäckt i början men efter ett tag så övergick det till att bli banalt, vanans makt förskjuter gränser. Även om det inte var olagligt begick jag integritetsbrott med mitt 1000-mm objektiv. Jag kände mig hemsk. Dessutom är jag urtypen för voyeuren: den medelålders ensamme mannen i fönstret med en kamera. Så varför gjorde du det? – För att just kunna påtala problematiken som jag vill undersöka. Det som oroar och stör oss i bilderna säger något om oss själva, om vårt behov av att få vara fredade i våra hem, om vår oerhört nischade tillvaro, säger han. de tydliga föreställningarna kring gränserna för vår privata sfär och offentligheten är enligt Mikael Lundberg ett tydligt tecken på vårt välstånd. Vi har helt enkelt råd att vara privata. Om så är fallet lär fotografiska dokumentationer som skildrar ovetande människor fortsätta att intressera alla i den rika världen. Redan i Bibeln berättas om de två gamlingarna som smygtittade på den nakna Susanna i badet, en berättelse som inspirerat många konstnärer genom årtusendena. Fascinationen i att smygtitta går in på sitt tredje millenum. Vår Schaulust verkar vara djupt rotad.

Lagen om kränkande fotografering trädde i kraft i juli, 2013. Läs mer om hur den eventuellt kan påverka professionella fotografer på sfoto.se. fotografisk tidskrift | 22


MICHAEL WOLF, COURTESY OF THE ARTIST.

Fotografen Michael Wolf har tagit bilder i smyg i människors hem och som här i Tokyos tunnelbana i »Tokyo Compression«. – Man skulle kunna hävda att mina bilder i »Tokyo Compression« gör intrång i människors privata sfär. Men de är även metaforer för de negativa aspekterna av välstånd. Allas vårt välstånd, säger Michael Wolf.

23 | no 4/2013


ANDREAS HILLERBORG

fotografisk tidskrift | 24


MÄKLARFOTOGRAFER I november förra året gick SFF ut med ett brev till mäklarhus runt om i Sverige och bad dem ställa krav på de tjänsteföretag som anlitas och enbart arbeta med de som erbjuder rimliga arvoden och villkor för fotografen.  Responsen var bra. Flera hörde av sig och tackade för informationen. Andra meddelade att de i fortsättningen skulle vända sig direkt till enskilda fotografer när de ger uppdrag.

på jobbet

ANDREAS HILLERBORG

Sunkig kan bli lockande med rätt mäklarfotograf

NAMN Gustav Gerdes. ÅLDER 30 år. UPPVÄXT Älta, Stockholm. UTRUSTNING Canon 5D Mark III, Panasonic GH3 och diverse specialutrustning för bland annat flygfoto: fyra egna helikoptrar som går att fjärrstyra på upp till tre kilometers avstånd. Det är ganska lätt att få en sunkig kvart att se lockande ut på bild. Och där någonstans ligger Gustav Gerdes största utmaning som mäklarfotograf, konstaterar han. – Det är klart att säljaren blir glad om det ser jättefrestande och snyggt ut. Men då riskerar man samtidigt att spekulanterna blir besvikna och det är ju inte lyckat, säger han när vi promenerar längs sensommarljumma gator på Kungsholmen i Stockholm, på väg till ytterligare en bostadsplåtning. Annars är det där med att göra säljaren glad något han satsar hårt på. Det verkar delvis vara en lägg25 | no 4/2013

ningsfråga, men också en medveten strategi. – Det är rätt enkelt: en glad säljare innebär en nöjd mäklare. Mäklaren Carina, som är på plats i lägenheten på Kungsholmen, nickar i medhåll: – Mmm, en av Gustavs styrkor är att han är så bra med kunderna – social, glad och positiv. Det är klart att säljarna gillar när fotografen säger »Åh, vad fint det var här!«. En vanlig bostadsplåtning tar mellan 30 och 90 minuter för Gustav Gerdes. En hektisk dag under högsäsong kan han ha tio, kanske tolv, plåtningar inbokade. – Då försöker jag se till att alla ligger i innerstaden en sådan dag, och så tar jag cykeln runt. Mer utrustning än vad som går att cykla med behöver han inte för vanliga lägenheter, anser han. Då kan han klara sig med kamera och stativ. Den här dagen har han bilen med sig, och han plockar bland väskorna för att få med sig lite extra. Till slut har han kamera, 17 mm tilt/shift, 24–70 mm (för utsiktsbilder), 11–16 mm (om de har en liten klädkammare som ska framstå som möjligt sovrum), två blixtar och stativ. Ett kvarter från bilen får vi vända tillbaks: »Äh, nu glömde jag ju filmgrejorna!«.

Han plockar med sig en Panasonic GH3 och en Steadicam för att kunna göra en presentationsfilm av lägenheten samtidigt. – Får jag välja ska filmen vara 45 sekunder, så länge orkar alla hålla intresset uppe. Konceptet med presentationsfilmer av den här typen har jag kommit på, säger han med illa dold stolthet. Uppe i lägenheten har säljaren Tobias gjort ett bra jobb med att plocka i ordning inför plåtningen, och Gustav börjar gå runt för att tända och rikta några lampor. Han ägnar några minuter åt plåtning och filmning av badrummet för att kunna använda det som tillfälligt förråd. Rum efter rum betas av i olika vinklar, och efter tjugo minuter bläddrar han igenom bilderna. Hur många bilder han levererar i slutändan varierar mycket. Han har varit med om att det har räckt med sex bilder på en trea. Och att det behövdes 47 (!) bilder för att göra en etta rättvisa. – Fast då var det en väldigt duktig kakelsättare som bodde där, och hade gjort massor med små detaljer överallt. Efter plåtningen på Kungsholmen räknar han med att det blir 18 bilder, en rätt ordinär mängd. Normalt

förväntas han leverera bilderna dagen efter, men den här gången har de begärt färdiga bilder senast kl 17. Det vill säga dryga två timmar efter fotograferingen är färdig. Snabbare leveranser än så behövs ibland också. Då sätter han sig i bilen och drar iväg bilderna. – Det är inte mycket efterarbete som behövs. Jag ser till att göra bilderna klara i kameran. Det är inget konstigt tycker jag – och kanske beror det på att jag är uppvuxen med föräldrar som fotograferade flitigt med diafilm. Då var det inte frågan om att fixa saker i efterhand, säger han. När bilderna är levererade och klara får mäklaren en faktura på 1 200 kronor plus moms. Ett normalt pris, säger Gustav, även om det rymmer ett litet påslag för expressleverans. Fakturan kommer inte från honom, utan från sammanslutningen Husfoto. Vilket i praktiken gör att Gustav får 80 procent av arvodet i slutändan. En deal som han lovordar. – Jag tycker det är fantastiskt att tillhöra Husfoto. Där får jag bland annat utbildning, kontakter och en gemenskap som man inte alls har annars som enskild fotograf. Jag känner att jag har en massa arbetskamrater över hela landet på det sättet. / PETER WIKLUND


tankar om bilder

Nikki Lee i Spanish Harlem och i amerikanska södern.

En koreansk kameleont Konstnären och filmaren Sonia Hedstrand om extremantropologen Nikki Lee. jag tänker på Leonard Zelig i Woody Allens film. Han var på en fest där alla diskuterade romanen Moby Dick av Herman Melville. Men han hade inte läst den, så han kunde inte delta i samtalet. Han börjar låtsas att han läst Moby Dick för att få vara med. Sedan dyker han upp här och var, i Chinatown med kinesiska drag, bland konservativa judar med lockar vid tinningarna, som baseballspelare, gangster på ett jazzparty och så vidare. Han blir »the human chameleon«. 15 år efter Allens film, mot slutet av 1990-talet, kommer en koreansk student till New York för att studera modefotografi på Fashion Institute of Technology. I det nya landet tar hon sig namnet Nikki S Lee. Lee tröttnar snabbt på modebranschen. Som nykomling i ett land av invandrare observerar hon hur de olika grupperingarna förstärks mot varandra i New Yorks gatuliv. Hon börjar fundera över sin identitet, hur den blir till i relation till andra. Hon bestämmer sig för att lajva i olika amerikanska subkulturer. Nikki S Lee smälter in i 15 olika roller. Som självmedveten drag queen, hånglande flata i rutig skjorta, berusad punkare som sitter på marken, yuppie på after work, hip-hopare som gör homietecken med fingrarna, skejtare med tovigt hår, koreansk skolflicka i uniform, mami i Spanish Harlem, pensionär i poplinrock och så vidare. Hon förändrar sig själv för att passa in i den grupp hon

valt. Hon försöker tala som dem, klä sig som dem, anamma rätt kroppsspråk och utseende. För The Ohio Project blonderar hon håret, för The Hip Hop Project solar hon solarium tre gånger i veckan, för The Exotic Dancers Project bantar hon och tränar poledancing. I fyra månader lever hon med varje grupp, under den sista månaden låter hon vännerna i gänget ta snapshots av henne med en engångskamera. Resultatet blir Projects. Ett konstverk som är hennes liv under fem år. Hela verket görs på nollbudget eftersom Nikki är student. Det ena ger det andra. Under tiden med Swingdansarna frågar hon runt om de vet någonstans hon kan bo i Ohio, och får flytta in hos någons moster i en trailerpark. Där förvandlas hon från populärkulturnörd i 50-talskläder till blond fattig landsortsamerikan i korta jeansshorts. Likt en klassisk antropolog använder sig Lee av metoden deltagande observation, men driver den extremt långt. Varje gång hon tar kontakt med ett gäng på gatan berättar hon att hon är konstnär och vill hänga med dem för att göra ett verk. Men folk bryr sig inte särskilt om det, de accepterar henne snart som en i gänget. Hennes liv blir en blandning av medveten performance för kameran och att bara leva som sin persona bland en grupp människor varav många förblir hennes vänner. Hon behåller även vissa vanor som var en del av projektet, som att dansa swing.

»projects« iscensätter klichéer som skulle kunna bli fördomsfulla, överlägset ironiska eller bara tråkiga. Spänningarna mellan olika grupper i usa är laddade och Projects hade kunnat uppfattas som rent rasistiskt. Men värmen Nikki Lee har för alla sina gäng syns i bilderna, de är komiska men samtidigt sorgliga på något vis. Hur vi anstränger oss för att få vara med någonstans, på ett hörn i någon gemenskap. I usa har Nikki S Lee blivit älskad för projekten. Det krävdes kanske en utböling för att skildra myllret av positioner på den sociologiska kartan. Hon pekar liksom på likheterna mellan människor bakom de yttre attributen. En buddistisk känsla av att jag kunde ha varit vem som helst. Och alla behöver en tillhörighet, även om den är tillfällig. Efter Projects gjorde Nikki S Lee Parts, ett mer iscensatt verk där hon spelar olika kvinnoroller. På kapade fotografier finns rester, antydningar av en man, en hand på hennes axel, en kavajärm i kanten av bilden och liknande. Parts handlar om att förändras och definieras genom en kärlekspartner. Med nästa pojkvän blir man någon annan. Tänk alla liv man skulle kunna leva. Bland andra människor, på andra platser. Nyfikenheten tar över. Varför stanna? Varför inte fortsätta leka nya liv? Det blir som en drog. / SONIA HEDSTRAND

fotografisk tidskrift | 26


www.rajalaproshop.se

En av nordens största Canon Pro dealers

Nikon D800

Canon EOS 5D Mark III

Rajala Pro Shop pålitlig kameraleverantör sedan 1919.

EOS 5D Mark III är en digital systemkamera med 22,3 mp fullformatssensor med 61-punkters autofokus och 6 b/s. Spela in högkvalitativ Full HD-video, med manuell kontroll över allt från bildhastighet till ljud.

Swedish Chameleon

GITZO

Manfrotto

Rajala Pro Shop Stockholm Besöksadress: Herkulesgatan 11 Post nr: 111 52 STOCKHOLM Tele: 08 - 789 45 00 | Mail: no 3/2013 info@rajalaproshop.se

11 27 | no 4/2013

Skapa exceptionella bilder med banbrytande D800. Sensorn i FX-format med 36,3 megapixlar och klassledande autofokussystem ger dina bilder djup och en oöverträffad detaljnivå. D-Movie i full HD-kvalitet ger dig stor flexibilitet att dela med dig av filmer i hög kvalitet.

Rode

Slik

Rajala Pro Shop Malmö Besöksadress: Drottninggatan 36 Post nr: 211 41 MALMÖ Tele: 040 - 12 13 06 Mail: malmo@rajalproshop.se

Tamrac

Sandisk


Detta är bilden direkt efter råkonverteringen.

Här har ett makro för att öka kontrasten i mellantonerna använts. Därefter kördes ett makro för att skärpa bilden och till slut applicerades ett makro för att skapa en nedmörkning av bildens nedre del.

fotografisk tidskrift | 28


praktik

STEFAN OHLSSON TEKNIKREDAKTÖR

Komplexa makron Spar tid genom att använda olika funktionsmakron.

Funktionsmakron är en serie inspelade kommandon i Photoshop. De gör det enkelt att utföra komplicerade operationer, men de är också smidiga att använda om du behöver göra samma sak många gånger. Att spela in ett makro i Photoshop är enkelt. Du öppnar panelen »Funktionsmakron«, klickar först på symbolen för »Ny uppsättning« (ser ut som en liten mapp) och sedan på knappen »Skapa nytt funktionsmakro«. Sedan utför du bara de kommandon som du vill ha i ditt makro. När du är färdig, klicka på den kvadratiska knappen »Stoppa inspelning«. Jag har tagit för vana att direkt efter det att jag spelat in ett makro starta om programmet. Det är först när Photoshop avslutas som ett makro sparas permanent. Det är otroligt irriterande att spela in ett komplicerat makro med många olika steg och sedan se att programmet hänger sig och måste tvångsavslutas. När programmet startas på nytt har makrot då försvunnit. När du skapar mera komplexa makron, som kräver många steg, kan det ofta vara bättre att spela in del efter del. När du gjort en del av processen kan du avbryta inspelningen och testa att det fungerar som du tänkt dig. Fortsätt sedan genom att markera det sista steget i makrot och klicka på inspelningsknappen. Du kommer då kunna addera följande steg. Blir det något fel på ditt makro är det lätt att dra det steget till funktionsmakropanelens papperskorg. Sedan markerar du bara steget som ligger ett steg före den åtgärd du vill få in i ditt makro, klickar på inspelningsknappen och spelar in det korrekta steget. 29 | no 4/2013

Tänk på att om ditt makro skapar ett nytt lager är det smart att ge detta lager ett eget namn. Om du sedan behöver markera just detta lager är det inte säkert att du hamnar på rätt lager om de heter saker som Lager 1, Lager 2 och så vidare. Har du däremot döpt lagret till »Skärpning« till exempel, då kommer ditt makro att hitta detta lager. Behöver du välja det understa eller översta lagret i en lagerstapel är det bättre att använda snabbkommandona alt + (,) för att ange det understa lagret och alt + (.) för att ange det översta lagret än att klicka på respektive lager. Vill du gå ett steg uppåt i din lagerstapel använder du alt +(-) om du har svenskt tangentbord inställt. Tyvärr har jag inte hittat hur man kan gå ett steg nedåt med svenskt tangentbord aktiverat. I bland måste inställningarna i olika dialogrutor anpassas efter bildens egenskaper. Framför ett steg som innehåller en dialogruta kan du klicka för funktionen »Växla dialogruta«. När du ser en liten ruta kommer den

En hel del makron skapar rätt trista effekter, men det finns även mängder med användbara makron på nätet.

dialogrutan att visas där. Då kan du anpassa inställningarna så att de fungerar bra för just denna bilds utseende. I Photoshop CC har Adobe infört en funktion som de kallar villkorsstyrda makron. Beroende på vilka egenskaper din bild har kan du välja att spela upp ett bestämt makro. Detta kan till exempel vara användbart om du vill skala dina liggande bilder till en bestämd storlek, men ha en annan storlek för dina stående bilder. Du anger då i ditt makro att om bilden är stående ska det ena makrot användas, om bilden är liggande ska det andra makrot köras. Men ofta behöver du inte spela in ett makro. Det finns tusentals makron att ladda ner från nätet. En hel del av dem skapar rätt trista effekter, men det finns även mängder med användbara makron på nätet. Efter det att du tagit hem ett makro installerar du det genom att öppna makropanelen och sedan klicka på den lilla nedåtriktade triangel som finns i det övre, högra hörnet av denna panel. Då öppnas en meny där du kan välja att läsa in ett funktionsmakro. Leta reda på det makro som du tagit hem och lägg till detta. Då hittar du makrot i din funktionsmakropanel. I Photoshop CS6 och senare versioner har man förenklat installationen av makron, så har du denna version kan du bara dubbelklicka på makrot för att det ska installeras. På samma sätt som du kan modifiera dina egna makron kan du ändra sådana makron du tagit hem från nätet. Vill du bara minska eller öka en effekt kan du bara dubbelklicka på det steg du vill ändra på. Den dialogruta som styr inställningarna i makrot kommer

då att öppnas. När du sparar dessa nya inställningar är det dessa som kommer att finnas med i ditt makro framöver. Ett makro kan du använda på flera olika sätt. Enklast är att köra det på just den bild som du har aktiv i Photoshop. Då är det bara att markera det makro du vill använda och sedan klicka på uppspelningsknappen. Om du tycker det är för jobbigt kan du ange en funktionstangent som du vill ska spela upp makrot. Jag har ett litet makro som skapar ett grått lager och lägger det i blandningsläge Mjukt ljus. Till detta använder jag kombinationen skift + fn1, eftersom jag använder ett sådant lager så ofta. Vill du använda ett och samma makro på flera bilder finns det ett par alternativ för att göra detta, som droplets eller kommandot Gruppera. Enklast gör du detta via Bridge, där du markerar de bilder som du vill bearbeta. I Bridges meny Verktyg hittar du funktionen Bildbearbetare (Verktyg > Photoshop > Bildbearbetare). Photoshop öppnar då dialogrutan Bildbearbetare (Image Processor i den engelska versionen) och där kan du välja vilket makro du vill köra. Du kan samtidigt skala bilderna och ge dem ett nytt namn. Du kan också ange en plats där de nya filerna ska sparas och i vilka filformat du vill att de ska sparas i. På sfoto.se finns en hel del makron som jag skapat för olika ändamål. Där hittar du makron för att skärpa vissa delar av bilden, du hittar makron för att skala bilder inför webbpublicering, du hittar makron för att sänka eller höja färgmättnad med mera.


teknik

UPDATERAD FULLFORMATSKOMPAKT När Sony RX1 introducerades förra året skapade den en ny klass av kameror. Det var en kompaktkamera med fast optik som hade en sensor i det som brukar kallas fullformat, det vill säga 24 x 36 mm. Nu kompletterar Sony denna modell med en ny version, kallad RX1R. Skillnaden mellan de två modellerna är att i den nya R-versionen har man tagit bort det optiska lågpassfiltret. För övrigt har de två versionerna samma specifikationer, vilket innebär att man har en 24 megapixel CMOS-sensor som sitter bakom en Zeiss Sonnar 35 mm f/2.

Rejält handtag på Hasselblads nya.

Hasselblads nya Stellar hasselblad fortsätter att introducera kameror som är modifierade Sony-modeller. Denna gång är det Sonys kompaktkamera rx-100 som får bära Hasselblads logotyp och då kallas Stellar. Strax efter det att Sony lanserat uppföljaren till den populära kompaktkameran rx100 har Hasselblad marknadsfört en version av den ursprungliga modellen. Den största förändringen är det kraftiga handtag som ska göra kameran bekvämare att hålla. Handtaget finns i flera olika träslag eller i karbonfiber. Vid sidan av detta finns det enligt specifikationerna inget som skiljer kameran från Sonys modell. Hasselblad har, sedan de togs över av den schweiziska investeringsgruppen Ventizz, lanserat två kameror baserade på Sonys modeller. De har annonserat att de kommer att ta fram ytterligare en kompaktkamera och en dslr-modell. Priset på Stellar ska bli cirka 13 500 kronor, Sonys pris på rx100 är under 6 000 kronor.

FUJIFILM SLUTAR MED FILMER UPPDATERAD AUTOFOKUS I Canons nya modell EOS 70D introduceras en ny autofokusfunktion, kallad Dual Pixel CMOS AF. Funktionen ska ge bättre och mjukare fokusering vid filmning, särskilt tillsammans med de nya STM-objektiven. Den nya fokuseringstekniken bygger på att varje pixel har två fotodioder, som används var för sig under fokuseringen och tillsammans vid fotograferingen. Detta ska ge en mer exakt fokusering när fotografen använder kameran i LiveView-läge och snabbare fokusering vid filmning.

fujifilm lägger ner tillverkningen av Neopan 400 i småbildsformat, Fujichrome Provia 400X i småbilds- och 120-format och Superia 400 och Reala i 120-format. De hänvisar till den minskade försäljningen av film som grund till nedläggningen av dessa filmer.

ANSLUT TILL DATORN tillsammans med PhaseOne har företaget Tether Tools satt samman en paketlösning för de som vill ha kameran ansluten direkt till datorn. Paketet innehåller ett bord som kan monteras på ett kamera- eller belysningsstativ, kablar för kamera-

anslutning och fästen för att kablarna inte ska kunna ryckas loss. På bordet kan en bärbar dator monteras fast och det finns utrymme för en extern hårddisk. En licens för CaptureOne ingår också. Det programmet har stöd för att fotografera direkt från datorn.

PHOTOSHOP BARA I MOLNET adobe har sedan ett år erbjudit sina användare att prenumerera på programmen som ingår i Creative Suite som ett alternativ till att köpa en licens. När företaget nu släpper en ny version av dessa program kommer de enbart att finnas tillgängliga via prenumeration. Photoshop CC (Creative Cloud)

har fått ett par uppgraderingar som är väsentliga för fotografer. En sådan är att man har förbättrat resultatet när bilder förstoras. Den nya interpoleringsmetoden ger bättre skärpa och mindre brus även vid kraftiga förstoringar. Man har också förbättrat algoritmen som används i filtret Smart skärpa. Bilderna kan skärpas hårdare, utan att det uppstår negativa effekter. fotografisk tidskrift | 30


r ä m o s f a r g o t o f n e n a k a t t e D A Allt d R E S I R 0 . 3 AUKTO S N A R E V E L bete D r a L d I l i b B t l a L A T r digit I ö f s G u I j l s D g I ivnin omg h c o s g n ing tni n t k k a r a t r t e e B b ring g e • l r fi ä f o r r p ö f a r r rma ame • Bildskä ing i fast ljus för k afer • Fotogr filer å r ativ d g e e n m h e t c e o b t roof, påsik p a t i • Bildar f d o s v a h c g o iserin , färgr e l fi o r p • Digital ed icc m e t e b r a • Bild otoshop h P i r a krift g s t n i u n t l l u ä media t m a s a k i in g l l l o u f å p h yck oc cering i r l t b v o u r p p r r ö ö f hone er • F p d t l r i a b m v s a h g erin atta oc l p f r u s • Optim , b k, web dard c n y a r t t s x m f o d s så nligt p e e d ö dia fl e s t m e e b r r p a r f ö d • P ilder f b v a g n i r e • Optim ivering k r a l a t i g • Di


HENRIK ISAKSSON GARNELL

medlem

AUKTORISERA DIG Auktorisationskursen går in på sin andra termin och nu finns möjlighet att anpassa kursen så att man kan ta den när man vill och i sin egen takt. Läs mer om förkunskapskraverna, de olika kursmomenten och anmäl dig på sfoto.se.

ANSVARIG UTGIVARSKAP

NYA MEDLEMMAR Amanda Asp, Vintrosa; Therese Eriksson, Hjo; Niklas Forshell, Blentarp; Claes Helander, Stockholm; Markus Holm, Göteborg; Christian Johansson, Åby; Catharina Johnson, Borlänge; Hans Lindberg, Luleå; Johan Löf, Umeå; Therese SilverSörensen, Rödeby; Sverre Sverredal, Stockholm; Bo Vading, Lidingö.

Nina Grundemark och Felix Bridell förevigade av Henrik Isaksson Garnell.

Fotofest i Landskrona landskronas fotofestival 23–25 augusti invigdes på Landskrona konsthall. Helgen bjöd på portfolio reviews, workshop, artist talks, utställningar, bildspel och filmvisningar. Bland annat höll fotografen Sanna Sjöswärd föredrag om sitt nya projekt om iranska kvinnor. sff:s ordförande Lotta Schwarz visade bilder från Damaskus, Syrien. Fotografen Casia Bromberg höll en workshop för unga tjejer om fotografi som berättande form. 22 fotografer deltog under den portfolio review som anordnades på festivalcentret av galleristen Nina Grundemark. Tidigare under middagen vid Landskronateatern sade konferenciern Linus Höök att det var självklart att detta evenemang skulle kallas, och vara, just en fotofestival. »Man vill både ha festen och man vill ha valen«, sade han. / HANNA LANGENFELT

HELEN KÄLLGÅRD

VD HAR SLUTAT

HEJ MEDLEM! Therese Eriksson, varför har du gått med i SFF? – Dels ser jag det som en kvalitetssäkring. Jag vill att kunder förstår att jag är seriös. Sedan tycker jag det är jättebra med prislistorna, de använder jag ofta. Juridisk hjälp kanske kan vara bra i framtiden och att lära sig vilka regler som gäller. Att synas på sajtens Sök Fotograf är också bra för marknadsföringen.

sff:s vd Catharina Ekdahl har sagt upp sig och kräver sex månadslöner i avgångsvederlag. sff:s styrelse har bestridit kravet och därför inleddes förhandlingar mellan parterna den 6 september. Mer information om detta kommer att publiceras på vår webbplats .

RAPPORT FRÅN EXTRASTÄMMAN den 19 augusti 2013 anordnade Svenska Fotografers Förbund en extrastämma för fyllnadsval då styrelseledamoten Jäger Arén ställt sin plats till förfogande. Under sommaren har även inkommit frågor om varför förbun-

NIKLAS ELMEHED

Under styrelsemötet den 20 augusti bestämdes att ansvarigt utgivarskap för Fotografisk Tidskrift återgår till chefredaktör Jenny Morelli.

dets vd Catharina Ekdahl har sagt upp sig. Ungefär ett fyrtiotal medlemmar var på plats på förbundets lokaler på Hornsgatan i Stockholm. Stefan Ohlsson utsågs till ordförande för stämman och till att leda den cirka två timmar långa diskussion som föregick den. Ett referat från stämman skrivet av Jenny Morelli finns att läsa på vårt forum på sfoto.se under rubriken »Övrigt«.

NYA MEDARBETARE lotta wattrang som tidigare arbetat på förbundets kansli förstärker juristkompetensen 1 dag i veckan. Hanna Langenfelt kommer att arbeta

Lotta Wattrang hjälper medlemmar.

halvtid med a-kursen, kansliets administration och att förstärka webbkommunikationen under september och oktober. fotografisk tidskrift | 32


fråga juristen

LIKADAN BILD Fråga: En person har tagit en bild som ser likadan ut som min. Den har samma bildmässiga innehåll, skuggorna går åt samma håll. Jag tror att den till och med är tagen på samma plats. Är detta ok? /Mahmud

svar: Utgångspunkten är att om det inte rör sig om en exakt kopia av ditt fotografi så är det tillåtet. Upphovsrätten skyddar endast det faktiska utförandet av din idé, men inte idén i sig. Det är exempelvis därför som vem som helst får rita en superhjälte i blå kläder och röd slängkappa som har ett emblem på bröstet. Men om man kallar sin hjälte Superman eller Stålmannen har man överträtt vad som är acceptabelt upphovsrättsligt. Som vanligt måste man göra en samlad bedömning innan man klart kan konstatera att ett upphovsrättsligt intrång har begåtts.

ANVÄNDA PRESSBILDER Fråga: Hur får man använda en pressbild? /Alma

svar: Utgångspunkten för nyttjanderätten till pressbilder är nyttjanderättsavtalet. I detta ska framgå hur man får använda bilden, i vilka sammanhang, omfattning och hur länge man får använda bilden. Det lägsta kravet är att det måste finnas en tydlig koppling mellan användningen och användaren.  Detta innebär exempelvis att om en tidskrift vill göra en intervju med en författare och använda en pressbild på författaren måste det krävas att det åtminstone finns en ny bok som är utgiven av förlaget (eller något annat av nyhetsvärde som har en tydlig koppling till förlaget) 33 | no 4/2013

juristen

vilket är själva grunden för intervjun. Avsikten är alltså aldrig att en pressbild ska kunna användas av alla för samtliga syften bara för att fotografiet benämns pressbild.

MÅSTE MITT NAMN SYNAS? Fråga: Jag har tagit ett fotografi på en person som en tidning vill publicera. Jag vill inte att mitt namn ska anges i samband med publiceringen. Tidningen säger att de måste ange mitt namn annars begår de intrång i min rätt enligt upphovsrättslagen att bli namngiven i anslutning till mitt fotografi. Kan jag ändå kräva att de inte publicerar mitt namn? Vad gäller om man blir namngiven på en bild som man inte vill förknippas med i övrigt? /Lennart

svar: Utgångspunkten är att det finns en rätt att bli namnangiven som fotograf. Rätten att inte bli förknippad med en bild är – om den alls finns – utspridd i lagstiftningen. Du har en möjlighet enligt lagstiftningen att efterge din namnangivelserätt. Detta innebär att du ger tidningen en möjlighet att inte ange dig som fotograf till bilden. En annan sak är om du tagit ett fotografi du inte vill förknippas med. Det finns ett par fall där bilder används olovligen, där fotografens namn angetts och fotografens renommé, genom att fotografen blivit namngiven i samband med den olovliga användningen, har ansetts komma till skada genom publiceringen. I dessa fall har skadestånd utgått till fotografen. Läs längre och mer utförligare svar på sfoto.se.

THOMAS RIESLER FÖRBUNDSJURIST SFF

Spar pengar – våga fråga kunden »är du missnöjd, berätta det för oss. Är du nöjd, berätta det för alla« är en förhoppning de allra flesta företagare hyser. Men ibland gör kunden tvärt om och då skadar det företagaren. Så vad är en nöjd kund? Är det en kund som får det han eller hon beställt? Eller är det kunden som fått det han eller hon faktiskt behöver.

Svaret är lika enkelt som svårt: Kommunicera bättre. Kommunikation är inte bara att tala utan även att lyssna. Tyvärr är det inte så att en kund blir nöjd när han får vad han beställer. Ofta har beställare och fotograf muntlig kontakt. Redan här finns en risk för feltolkningar. Det är ju så att vi i gapet mellan tankar och känslor lägger våra egna tolkningar. Kunden anser att han gett ett tydligt uppdrag men du lägger utifrån din erfarenhet en (kanske omedveten) tolkning av det kunden sagt. Och levererar utifrån detta. När kunden får resultatet och blir missnöjd kan det vara svårt att begripa vad som var fel. Du har ju levererat vad kunden beställde. Ett exempel: En kund som har glasskiosk vill ha »bilder med glada människor i en välkomnande miljö med somrig känsla«. Du ställer ett par korta frågor om när kunden vill ha leverans och lämnar prisförslag som accepteras. Du levererar på utsatt tid. Dessa föreställer miljöbilder från en offentlig park med lummig växtlighet i milt solljus där ett antal människor från hela världen sitter och äter glass. Kunden ställer sig helt frågande till leveransen. Du ställer dig helt frågande till att kunden är frågande. Kunden förklarar att du skulle fotograferat barn som äter glass på en uteservering som liknar kundens. Men det var ju inte vad som sas vid beställningen. Det var faktiskt bara vad kunden tänkte. Och hur ska man som fotograf veta vad kunden tänker? Vad kan man då göra för att minimera dessa risker för missförstånd, oklarheter som kan resultera i missnöjda kunder med onödigt extrajobb för dig? Svaret är lika enkelt som svårt: Kommunicera bättre. Kommunikation är inte bara att tala utan även att lyssna. Utan att lyssna får du inte reda på vad den andre tycker och tänker. En historia från en annan del av entreprenörsvärlden. Min kamrat säljer betong. Han blev uppringd av en kund som ville ha betong i kvalitet 25 och undrade om priset. Min kamrat kunde upplyst honom om det, men valde i stället att ställa frågor. Samtalet lät ungefär så här: Vad ska du ha den till? Gjuta ett golv i en källare. Ska du måla det? Ja, helst inom 14 dagar. 25:an innehåller över 100 l vatten per kubik. Det tar minst ett halvår innan du kan måla. Ta 35:an i stället. Om du inte väntar och målar 25:an täpper du till avdunstningen och vattnet dras upp i husväggarna och du har garanterat ett fuktproblem på halsen. Jag tar 35:an. Vad kostar den och när kan du leverera?. Genom att ställa en enda kontrollfråga kunde min kamrat dels leverera rätt produkt till kunden, dels hjälpa kunden att minimera sin egen potentiella risk i sin verksamhet. Och sannolikt spara pengar åt honom. Bara genom att fråga.


fix & trix

Hjälp kunderna att hitta proffsen 840 sff-medlemmar marknadsför sina portfolios på tjänsten »sök fotograf«. Här kan presumtiva kunder hitta just professionella fotografer för olika ändamål och på olika platser i Sverige. Den som uppdaterar sitt bildmaterial med jämna mellanrum hamnar automatiskt högre upp på första sidan. Det är lätt att registrera sig. Logga in med ditt namn (förnamnmellanslagefternamn) och den kod du fått via mail. Skilj ut dig från amatörerna. Hjälp kunderna att hitta proffsen. sfoto.se/fotografer

Foto: SFF-fotografen Sandra Myhrberg, bosatt i Stockholm och även grundare till Odalisque Magazine. Se och läs mer på sandramyhrberg.com och odalisquemagazine.com.

Fotografisk Tidskrift Nr 4 2013, årgång 125 Ansvarig utgivare Jenny Morelli jenny.morelli@sfoto.se Chefredaktör Jenny Morelli Art direction och grafisk form Maria Loohufvud, Pasadena Studio maria@pasadenastudio.se Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se Korrektur Åsa Sandzén Repro Projektor Redaktionsassistent Hanna Langenfelt

Redaktionsråd Thomas Wågström, Oskar Hammarkrantz, Ann Törnkvist. Omslagsbild Sara Morris Bildbylines Knut Koivisto Tryckeri Trydells tryckeri ab, Laholm Webbadress www.sfoto.se/f Redaktionsadress Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm

För icke beställt material ansvaras ej.

Prenumeration Yvonne Sundin 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 450 kronor/helår 500 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075

Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm 08-662 75 00 annons@annonshuset.se

Vill du sälja Fotografisk Tidskrift? Mejla ekonomitjanst@natverkstan.net

Ägare Svenska fotografers förbund (sff) Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm 08-702 03 45 sff@sfoto.se www.sfoto.se

F säljs digitalt genom Qiozk.com

ISSN 284-7035

Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.

fotografisk tidskrift | 34


Under sommaren blomstrar Hjo upp och stan är full av turister under en månad.

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad. Fotografi: Pieter ten Hoopen

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

portfolion

sara morris

Gefvert AB Danderydsgatan 14 114 26 Stockholm Tel 08-440 54 42 Fax 08-678 29 20 sff@gefvert.se

fotografisk tidskrift | 2


Fotografisk Tidskrift #4–2013

SARA MORRIS STILLEBENFOTOGRAF PÅ JOBBET MED MÄKLARFOTOGRAFEN

-------------------

DE SMYGANDE FOTOGRAFERNA

------------------Fotografisk Tidskrift #4–2013


Fotografisk Tidskrift nr 4 2013