Du vet när man gör nånting som man vet att är dumt, men ändå inte kan låta bli att göra? Att skriva det där mejlet var som att klia ett myggbett. Eller som att äta en hel megapåse chips. För tillfället kändes det bra. Jag skrev roliga saker och föreslog att vi skulle träffas i Källarkontoret. Det var ett mejl som skulle få henne att tänka: ”Atlas ja, han är ju en ganska rolig typ ändå. Jag ger honom en chans till!” Men när Sarah-Li sedan INTE SVARADE på mejlet så var det som att allt blev hundra gånger värre. Det har varit hemska dagar. Jag har suttit i Källarkontoret varje rast och väntat på att hon ska dyka upp. Jag har snurrat på stolen tills jag blivit yr. Jag har refreshat mejlen två miljoner gånger. Varje gång telefonen vibrerar har jag sprätt till och utstött hamsterlika ljud. Men det kommer aldrig något svar, det är aldrig hon. <Bifogad fil: ouch.jpg>
13