Inspirerad av naturen

På Nobelmiddagen 2018 stod miljö och hållbarhet i fokus. Det bjöds på klimatsmart mat med närodlade granskott och äpplen från Österlen. Kronprinsessan Viktoria hade återbrukat drottning Silvias klänning och flygskammen var ett av de hetaste samtalsämnena i samhällsdebatten. Men på ett område lyste det hållbara temat med sin frånvaro: blommorna. En av de som reagerade var Hanna Wendelbo.

– Blomsterarrangemangen var välgjorda och uppseendeväckande, men knappast klimatsmarta. De var influgna från ekvatorn någonstans. Jag kände att det var viktigt att kommunicera och prata om det, säger hon. Nobelmiddagen blev startskotten för Hanna Wendelbo som pionjär inom svensk hållbar snittblomsodling.

Hon är sedan dess initiativtagare till Blomsteruppropet och har ett starkt engagemang i den svenska Slow flower-rörelsen, en intresseorganisation för snittblomsodlare som vill öka kunskapen om vad odlandet innebär och minska avståndet och mellanhänderna från jord till bord.

Drömmen om en trädgård

Intresset för odling väcktes med farmor och farfar som hade trädgårdsskötsel som hobby. Under åren i lägenhet i Göteborg experimenterade Hanna Wendelbo i blomsterlådorna på balkongen, medan längtan efter en egen trädgård växte. För femton år sedan gick drömmen i uppfyllelse. Då flyttade hon till ett hus utanför Kungsbacka med en trädgård hon själv beskriver som ett ”träsk”, som fått växa fram till den vackra oas den är idag.

– Jag föredrar sommarblommor framför perenner så varje år odlar jag nytt utifrån ett färg- eller formtema. Det kan vara en vägg av rosa eller att allt går i gult, säger Hanna Wendelbo.

I sociala medier delar hon generöst med sig av såväl framgångar som misslyckanden, något som gett henne tiotusentals följare. Alla de frågor som under åren ställts i kommentarfälten har nu resulterat i boken ”Odla blommor”. Hanna Wendelbo beskriver den som en konkret handbok om odling.

”Jag känner åh, den här färgskalan är underbar! Så går jag ut och odlar det.”

– Jag vill ta bort alla trösklar från odlandet och jag utgår från att alla frön vill växa och blomma. Jag försöker vara så prestigelös som möjligt, säger hon.

Vikten av att bara vara

Snarare än att fokusera på kraven och resultaten av odling vill Hanna Wendelbo uppmuntra sina följare till att uppskatta närheten till naturen och att se själva görandet som det viktiga. Att påta i rabatter och pallkragar kan bota både tristess och oro över osäkra tider. Det vittnar den blomstrande trädgårdshandeln under pandemin om.

– Man blir så otroligt tacksam för det som händer när man är i trädgården. Jag har i princip alltid något som blommar här året om, säger hon.

Naturen som inspirationskälla

Att hennes odlingar har tydliga färgteman är inte konstigt. Hanna Wendelbo är nämligen inte bara snittblomsproffs, hon är även formgivare. Muggar, hemtextil, kläder, pappersprodukter och tapeter.

Mycket har hon hunnit formge sedan hon studerade på högskolan för konst och design i Göteborg för över 20 år sedan. Och allt har en sak gemensamt: inspirationen från naturen.

– Det är blommor eller blad i det mesta. Naturen är min största inspirationskälla, säger hon.

Så vad är egentligen hönan och ägget för Hanna Wendelbo: Snittblomsodling eller formgivning? – Jag kan inte svara på det. Min formgivning inspireras helt klart av mina blommor men ibland börjar det med ett akvarellstreck på ett papper. Jag känner ”Åh, den här färgskalan är underbar!”. Så går jag ut och odlar det, säger Hanna Wendelbo. 

”Jag vill ta bort alla trösklar från odlandet och jag utgår från att alla frön vill växa och blomma.”

Längtan

efter att siguttrycka med händerna

Forskningen bekräftar den mänskliga erfarenheten: skapande handarbete och hantverk får oss att må bra. Det är därför inte förvånande att Folkuniversitets kurser i keramik är så populära som de är.

Jag hör ofta människor berätta hur mycket de längtat efter att få uttrycka sig med händerna. Jag ser det som en längtan efter att få knyta samman handen med hjärtat och hjärnan, med känslorna och intellektet, säger Anna Kinman, keramiker och kursledare på Folkuniversitetet i Malmö och Lund. Faktum är att det finns gott om forskningsrön som visar hur den skapande handen stimulerar stora delar av hjärnan och stärker kommunikationen mellan hjärnhalvorna och den kreativa förmågan. Dessutom visar forskning att stressen minskar när vi skapar med våra händer och att stoltheten över det vi åstadkommer kan öka halten av tillfredsställande dopamin. – Det uppstår en kontemplativ stämning i keramikverkstaden. Här får du ägna dig åt en konkret sak under ganska lång tid, vilket är ovanligt idag när det ska multitaskas. Det är en fantastisk stund, utan en massa prestationskrav, där det bara är du och ditt material som gäller, säger Anna Kinman.

”Den taktila upplevelsen har under senare år fått ett värde som den inte har haft på länge, menar hon. Processen att utforska och lära känna ett material, få känna och forma, är något helt annat än att se det hända på en skärm. – Att skapa något själv, något i tre dimensioner, ger en stark upplevelse av att vara i den konkreta världen. Tröskeln till keramikverkstaden är inte hög, menar hon. Hit kommer både barn och vuxna i alla åldrar. Nybörjare och de mer avancerade kan skapa i samma rum, med samma material. 