I rapporten beskriver forskarna landstingsfolkhögskolorna som mer eller mindre självständiga resultatenheter inom landstingen/regionerna. Variationen är större bland rörelsefolkhögskolorna. De flesta drivs av olika ideella föreningar eller stift elser, och ett mindre antal av ekonomiska föreningar. Former av förankring i det civila samhället Folkhögskolornas styrelse utses av den förening, stiftelse eller annan organisation som står bakom folkhögskolan. Här blir huvudmannens inflytande tydligt och här läggs dessutom grunden för folkhögskolans legitimitet. Styrelsens sammansättning och arbete ska visa på folkhögskolans idégrund och profil: Dess [folkbildningens]existensberättigande bygger på förmågan att sam la människor kring syften som varken ryms inom den offentliga eller pri vata sektorn …10 Forskarna visar att relationen mellan folkhögskolan och dennes huvudman tar sig tre principiellt olika uttryck: • Vanligast är att huvudmannen uppfattas som folkhögskolans uppdrags givare och att uppdraget till folkhögskolan är att föra ut idé, ideologi eller särskild profil. • Flera, framför allt landstingsfolkhögskolor, ser huvudmannen i första hand som ägare till folkhögskolan, dvs. som någon som bidrar med ekonomiskt stöd. • Vid några folkhögskolor, som forskarna betecknar som ”lokala”, beskrivs huvudmannen som ganska betydelselös och förankringen i det omgivande samhället som viktigare än eventuell rörelseanknytning. Förankringen i idéburen verksamhet verkar alltså leva stark bland en majoritet av folkhögskolorna, men den ifrågasätts samtidigt. Folkhögskolans rektorer beskriver hur folkhögskolornas historiska rötter både fungerar som idémässig kompass och samtidigt begränsar ledningens manöverutrymme.
10 Prop. 2005/06:192, sid 20.
6
Tradition, resurs eller nödvändighet?