Ideella krafter

Ideell. Frivillig. Volontär. Orden är olika, har lika eller snarlik betydelse, men vi associerar olika till dem. Frivillig har i mina öron en militär klang. Volontär på en missionsstation i ett utvecklingsland är ett annat exempel där mina associationsbanor sätter av i en annan riktning. Ordet ideell spelar på mina strängar som något som finns inom en person, och inte är knutet till ett speciellt område. Mer som ordet idealism… Samhället skulle inte klara sig utan ideella krafter, dessa eldsjälar som lägger ner tid och engagemang för en större sak. Det lät lite väl dramatiskt, så vi plockar ner det på en lite mer jordnära nivå. Ett exempel: Byn har ingen majbrasa i år. De som alltid ställt upp och jobbat med denna orkar inte längre, och ingen annan vill ta vid. Besvikelsen blir stor i byn när det inte blir något festligt som det alltid har varit. Ett annat exempel: Ingen vill dela ut valsedlar inför ett kommande val.

Ett till exempel: Det serverades inget kyrkkaffe efter söndagens mässa, då de äldre damerna – nästan alltid äldre damer – som alltid funnits där och serverat börjar ta slut i kropp, själ och antal. Vi tar ett exempel till: Musikföreningen som anordnar konserter orkar inte längre. Eldsjälarna har tagits för givna, men har tappat gnistan. Glöden har falnat. Känns det igen? Jag känner igen det. På min tjänstgöringsplats hade vi en rejäl kader av ideella krafter innan pandemin. Men. Det var som om denna pandemi inte bara sög det fysiska livet och kraften ur människor, utan också musten, orken och lusten att engagera sig utanför hemmet. De få som är kvar riskerar att bli än färre, då deras ideella börda blivit betydligt tyngre i takt med deras minskade skara. Hur ser det ut i Svenska kyrkan? Jodå, ganska likt resten av samhället. Det glesnar i de ideella leden. Ändå förväntar sig människor att vi ska upprätthålla våra verksamheter, att allt ska fungera som det alltid har fungerat. Det gör det inte, och kommer inte att göra framöver heller. Rent statistiskt, och kanske en aning fö domsfullt, så består kyrkans ideella till den största delen av äldre kvinnor, pensionärer som gjort sitt i ett långt arbetsliv, men ändå vill ha något meningsfullt att ägna vissa dagar i veckan åt. Var är de unga som skulle kunna vara ideella? Antagligen på jobbet. Unga är som regel inte lediga för ideellt arbete dagtid, så vi lämnar dem därhän en liten stund… Var är de äldre männen? Ja, var är de äldre männen som skulle kunna vara med under den gamla vanliga arbetstiden de inte längre behöver använda till att försörja sig? Naturligtvis finns äldre män bland de ideella i kyrkan, men som vanligt är det kvinnorna som dominerar. Jag vet inte om det är en könsrollsfråga eller bara tradition, men det är hur som helst en nöt värd att knäcka.

Hur ser själva det ideella arbetet ut i kyrkans värld? Allt som oftast är det ett arbete som bara rullar på vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år. Inte undra på att människorna tar slut. Det har sett ut på det sättet så länge jag kan minnas. Nu är det här min personliga betraktelse, och inte en total sanning jag gör anspråk på. Våra församlingshem är inte bara en kyrklig arbetsplats, det är också församlingsbornas plats att vara på. Deras andra vardagsrum, på ett sätt. Antag att vi har en öppen förskola, där en eller flera anställda tjänstgör. Ett par exempel: Församlingen har en öppen förskola dit många barn och föräldrar kommer. Människor som återkommer. Varför inte ge förtroendet att någon av dessa föräldrar tar ansvar för att hålla i verksamheten en dag och sedan lämna över stafettpinnen till någon annan villig förälder en annan dag? Det kan också frigöra den anställda personalen till andra sysslor som måste göras. Servering av sopplunch är en heldagssyssla, mer eller mindre. Det kan suga musten ur den mest ideella av ideella krafter, om det är en kontinuerlig verksamhet. Ett rullande schema skulle fungera bra där, och då kunde man engagera någon av lunchgästerna till ett annat tillfälle. Soppa vill alla ha, men om de ideella krafterna försvinner blir det ju pannkaka av soppan. Här skulle någon av de initierade sopplunchgästerna kunna ta ansvar för att introducera och servera en soppa som är

betydelsefull för honom/henne personligen eller kulturellt.

En känsla av utnyttjande får aldrig uppstå. Att utnyttja någon är negativt. Här fordras lite eftertanke. Vad kan den ideella kraften vinna på sitt engagemang? Vad kan församlingen vinna på den ideellas engagemang? En människa som finner ett sammanhang där man känner att man har ett värde är vad vi måste sträva efter. Det kan vara någon som är nyinflyttad på orten. Det kan vara någon vars vanliga sammanhang inte längre finns, t.ex. om man gått i pension, blivit arbetslös, sjuk eller helt enkelt vill ha något att göra för att dagarna inte ska bli tråkiga och meningslösa. Det kan vara en ensam människa. Det kan vara en människa som är duktig på något, som vill dela med sig av sin kunskap och ösa ur sin oändliga fatabur av kunskaper, färdigheter och egenskaper. Ömsesidighet, helt enkelt!

Vi som söker och behöver ta ideellas kraf teri tjänst får inte heller utnyttja dessa. Vi måste ha något att erbjuda i gengäld. Eftersom vi inte kan eller ska kräva något av den ideelle, faller det på vår lott att erbjuda möjligheter. Möjlighet att känna sig behövd och uppskattad. Att min lilla insats betyder något i ett större sammanhang, vare sig det handlar om att duka vid en lunchservering eller ha språkcaféer med flyktingar. Det kan vara så enkelt som den där resan i vår att se fram emot, då man kan komma iväg och göra något annat med andra ideella. Eller något helt annat trevligt…

Sen får vi inte glömma två viktiga ord: förtroende och respekt. Vi måste visa varandra att vi kan lita på varandra. Vi måste respektera varandra och varandras gärning. Respekt kan bara visas och förtjänas, aldrig krävas. Hur var det nu med unga ideella? Förra årets konfirmander kan få förtroendet att vara ledare för det nya gänget konfirmander tillsammans med kyrkans personal. De skulle kunna medverka vid större projekt som församlingen genomför, som på körläger eller att servera frukost vid en eller annan rockfestival. Jo, det finns mycket att göra…

Roger Hedin