Odla sin tro

Hur kan vi odla vår tro? Jag odlar min tro och möter Gud i gudstjänsten genom Ordet, förkunnelsen, sången och bönen. Likaså när jag läser mina andaktsböcker och följer bibelplanen (Svenska Bibelsällskapets) varje kväll. Det är en rutin som får mig att må bra. Gudstjänsten kan vara såväl i en kyrka som utomhus när vädret tillåter. På sommaren flyttar ofta våra gudstjänster ut i naturen. Det tycker jag om. Jag tycker också om Gudsmötena under vandringen i skogen, i naturen med fågelsång, vid en sjö eller vid en bäck som porlar. Att få stanna upp en stund och reflektera. Jag får använda mina olika sinnen.

Vår kristna tro hör samman med naturen och skapelsen. Kanske njuter du av en promenad vid havet, en vandring i skogen eller på fjället och upplever att stress och trötthet minskar efter en stunds arbete i trädgården? Att människan mår bra av att vara i naturen och att ta del av den med alla sina sinnen har forskning visat. Gud möter oss i naturen och i det som lever. I det skapade kan vi ana Gud. Den miljö vi har omkring oss påverkar hur vi mår. Jag tror att oavsett trostillhörighet så finns det ett tilltal i naturen, där vi kan ana något djupt existentiellt. I naturen kan vi uppleva något större än oss själva som kan vara till hjälp för oss i svåra situationer. När det gäller odlandet och skapelsen så hänger de ihop på ett naturligt sätt. Vår uppgift är att värna och vårda skapelsen och det vi behöver för att leva får vi från naturen. Det handlar om att förstå på vilket sätt omgivningen och människan samspelar med varandra och vilken betydelse det har för oss hur vår närmiljö är utformad. Det handlar om att lära sig mer om skapelseteologi och vad bibeln har att säga om människans ansvar för naturen, klimatet och miljön. Jesus hänvisar ofta till jorden och skapelsen. Bibeln inleds med skapelseberättelserna där människan uppmanas att ta hand om hela skapelsen. I den tid vi lever i har vi alla fått vänja oss vid att höra och läsa om klimathot, miljöförstöring och naturkatastrofer i nyheterna. Människan har ett ansvar och ett uppdrag att förvalta det skapade. I Romarbrevets första kapitel vers 20 skriver Paulus: Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga (Bibel 2000.) Gud syns i sin skapelse och ingen människa kan egentligen ställa sig utanför skapelsen. Vi är alla beroende av den för att kunna existera. Tillsammans kan vi bidra till att göra gott och motarbeta att skapelsen ska förstöras, att var och en tar ansvar för sina handlingar. Det bidrar till att tänka att det vi gör spelar roll. Att det har betydelse för hela den värld vi lever i.

Jag skulle vilja säga det är inte kört. Jag tänker att vi sätter oss inte i bilen och kör utan säkerhetsbälte (hoppas jag). Vi kör i alla fall inte samtidigt som vi blundar eller struntar i att hålla i ratten. Med det vill jag ha sagt att jag tror på att Gud arbetar genom oss. Vi har fått både förnuft och ett ansvar att göra skillnad för varandra. Genom att reflektera över att vi hör ihop med naturen och skapelsen kan vi odla vår tro. Vi brukar säga att vi ska gå ut i naturen eller ut i skogen, fastän vi hör hemma där på något sätt. Det är lättare att vara naturlig i en naturlig miljö. I naturen kan vi slappna av på ett annat sätt, tänker jag. Vi behöver såväl naturen som förkunnelsen och delandet med andra. Både kyrkan och naturen finns för oss. Likaså att i handling odla blommor, grönsaker och frukter. Att vänta in det som man satt i jord. Pyssla om, vattna och ge näring. När något sedan börjar växa och gro och skjuta skott så ger det en enorm glädje som är svår att beskriva. Det ger mig hopp mitt i vardagen. Det ger mig påfyllning och får min tro att växa. /Anette Andersson