Film Väst 25 år by Film Väst

25 år tusen filmer Från Västra Götaland till Cannes och Berlin. Och resten av världen.

N O L L T IL L T U S E N

Filmindustri i Västra Götaland? Galning! Möt Tomas Eskilsson & Katarina Krave och läs historien om Film i Väst. /10

GULDBAGGEREGNET

På 25 år har Film i Västs samproduk tioner vunnit 131 Guldbaggar. Läs hela listan här. /28

DANSKJ ÄVLAR!

Danska Zentropa har som få andra förändrat skandinavisk film. Möt Peter Aalbæk Jensen & Louise Vesth. /32

T ROLLYWOOD

Så gick det till när Trollhättan fick smek namnet Trollywood. Men vem är mannen bakom? /44

FILMRÖST E RNA

Vad säger de svenska regissörerna, produ centerna och film folket om samarbetet med Film i Väst? /50

TAK T FAST V D

Han började som trumslagare. I dag är han ny VD. Vad vill Mikael Fellenius med Film i Väst? /71

25 år tusen filmer

FOTO: K AMERAREPORTAGE

Från Västra Götaland till Cannes och Berlin. Och resten av världen.

7 juni 1999. Pressträff i Trollhättan inför inspelningen av Dancer in the Dark. Catherine Deneuve och Lars von Trier förbereder sig.

ETT MÖTE MED: Tomas Eskilsson/10 Katarina Krave/10 Peter Aalbæk Jensen/32 Louise Vesth/32 Thomas Vinterberg/37 Erik Poppe/40 Roar Uthaug/40 Lars Jönsson/44 Lukas Moodysson/48 Ella Lemhagen/50 Maria Blom/51 Ruben Östlund/54 Gabriela Pichler/56 Madeleine Ekman/57 Rebecka Lafrenz/58 Mimmi Spång/58 Lena Rehnberg/59 Christer Nilson/60 Fredrik Wikström Nicastro/60 Sean Wheelan/60 Francy Suntinger/60 Jonathan Olsberg/60 Peter Possne/61 Anna Serner/61 Louise Drake/62 Lukas Urwitz/63 Tommy Malm/63 Anna Potter/64 Marcus Lusth/64 Emma Danielsson/64 Charlotte Appelgren/65 Magnus Berntsson/66 Roberto Olla/66 Johnny Nilsson/67 Susann Jonsson/67 Sture Johansson/68 Ylva Gustafsson/68 Annika Wennerblom/69 Agneta Mårdsjö/69 Ralf Ivarsson/70 Michael Gubbins/70 Mikael Fellenius/71

FILM I VÄST 1992-2016

charlotte rampling

FILM I VÄST 1992-2016

charlotte gainsbourg

john hurt

kiefer sutherland

alexander skarsgård

MELANCHOLIA 2009 LARS VON TRIER

Med sin film Melancholia blev Lars von Trier nominerad till en Palme d'Or i Cannes och Charlotte Gainsbourg vann en Palme d'Or, för Bästa kvinnliga huvudroll. Senare på året vann den European Film Awards European Film. Filmen spelades till stora delar in i Västra Götaland med en stjärncast av sällan skådat slag i Sverige.

kirsten dunst

FOTO: CHRISTIAN GEISNÆS

FILM I VÄST 1992-2016

STUDIO FARES, TROLLHÄTTAN 2015 Inspelning av Ulf Malmros och Jaana Fomins Flykten till framtiden. Ett av de största scenografibyggena i Studio Fares någonsin. En gata med trevåningshus och angränsande tvärgata. Till det en lägenhet samt den tunnelbanestation, som spelar en avgörande roll i detta Guldbagge nominerade tidsdrama, som utspelar sig 1973 och 2016. FOTO: ANDREAS OLSSON

FILM I VÄST 1992-2016

HÄMNDEN/ IN A BETTER WORLD 2010 SUSANNE BIER

Med sin film Hämnden vann Susanne Bier både en Oscar och en Golden Globe for Best Foreign Language Film samt European Film Awards European Director. Stora delar av filmens postproduktion var förlagd i Västra Götaland. FOTO: REUTERS/GARY HERSHORN/TT

FILM I VÄST 1992-2016

Film i Väst. En av Europas

Tjugofem år vill vi självklart

ledande filmfonder. Tusen

fira! Tillsammans med dig,

samproduktioner på

med början på G öteborg

tjugofem år. En Oscarsvinst

Film Festival. Från Västra

plus sex nomineringar.

Götaland till Cannes &

Golden Globes, European

Berlin och resten av världen.

Film Awards, Guldpalmer

Ska vi ses på bio?

& Silverbjörnar och så

Eller så syns vi bara på en

förstås 131 Guldbaggar.

skärm nära dig.

FILM I VÄST 1992-2016

FRÅN NOLL TILL TUSEN På 25 år har Tomas Eskilsson och Katarina Krave skapat ett västsvenskt filmimperium som gjort Film i Väst till en av Europas mest framgångsrika r egionala f ilmfonder med tusen samproduktioner på 25 år. Tillsammans är de en maktfaktor i filmvärlden. FOTO: OL A KJELBYE TACK TILL W W W.DORSIA .SE

FILM I VÄST 1992-2016

» På 1980-talet spelades det in en långfilm ungefär vartannat år i Västsverige, och så hade det sett ut i många decennier …«

NÄR KATARINA MÖTTE TOMAS

KATARINA KRAVE: Jag är utbildad till samhällsplanerare.

Cecilia Wallin och Josefine Neldén i Ulf Malmros Tjenare Kungen.

Filmsatsningen skedde samtidigt som videon slog igenom, vilket gjorde det möjligt för allt fler att göra film. Hur påverkade det möjligheterna att filma? KK: Självklart påverkade det möjligheterna, men det var fortfarande väldigt dyrt, det var få privatperso ner som hade råd att köpa videokameror. Det var där fritidsgårdarna kom in, det var där ungdomarna samlades. Till skillnad från många andra regionala utvecklingsprojekt hade vi ett bra upplägg. Kommu nerna var tvungna att vara med och satsa pengar för att ta del av landstingets utvecklingsbidrag. Vi ställde krav på återkoppling och redovisning. Under några år pågick verksamheten i nästan alla kommuner. TE: Den största plantskolan var Åmål, där finns fort farande ett antal av de som var engagerade i medie verkstaden där och som var professionell.

» Då uppmanade han o ckså alla i Trollhättan att de skulle börja studiecirklar i steppdans, för det behövdes hundratals steppande statister.«

EN LÅNGFILM VARTANNAT ÅR

Hur såg den västsvenska filmvärlden ut under 1980-talet? TE: Det spelades in en långfilm ungefär vartannat år, och så hade det sett ut i många decennier. På SVT Göteborg fanns det en inhouseproduktion av TV-drama. Den var inte så volymmässigt stor, men fick

I augusti samlas merparten av svenska producenter; bara ett fåtal tror på produktionscentrum i en småstad. Förbe redelser för flytt till Trollhättan! Grönt ljus för Mål 2-pengar. Omsättning: 11 miljoner.

1996

Film i Väst får en Guldbagge! Väst svenska Filmfonden upphör. Produktions centrum för film i Fyrstad. Ansökan om EU:s Mål 2-bidrag. Samarbete med Memfis film och Zentropa. Omsätter 7 miljoner.

1995

Bildar Västsvenska Filmfonden med Göteborg Film Festival och GötaFilm med pengar från lands tingen, länsstyrelsen och Göteborgs stad. Egen distribution av kort- och dokumentär. Omsätter 5 miljoner.

1994

Byter namn till Film i Väst. Landstinget i Bohuslän går in. Utvecklar för profes sionellt filmskapande. Utredning om en västsvensk filmfond. Plantskola för unga filmare. Kontor i Alingsås. Omsätter 3 miljoner.

1993

1992

Landstinget i Älvsborg bildar Västernfilm. Skapar möjligheter för amatörfilmare, breddar utbudet för barn och ungdomar. Omsätter en miljon.

Jag hade jobbat på bank med lån innan jag började på kulturförvaltningen i Älvsborgs läns landsting som kul tursekreterare. Men i själ och hjärta är jag finans och avtal. När min föräldraledighet var över fick Tomas ett utredningsuppdrag av kulturchefen Kerstin Quentzer och sedan dess har vi arbetat tillsammans. TOMAS ESKILSSON: Jag började som Katarinas vikarie när hon var föräldraledig hösten 1988 och våren 1989. Sedan fick jag en utredningstjänst på kulturför valtningen. Dessförinnan hade jag först tänkt att jag skulle bli lärare, och jag jobbade också som gymnasie lärare i några år. Jag började också på forskarutbild ningen på statsvetenskapen vid Göteborgs universitet. Men jag hittade inte mig själv där. I Göteborg var jag med och bildade Kulturdepartementet, ett försök att skapa en mångkulturell mötesplats för olika konstoch kulturformer. På rockklubben Errolls – spelplats för Ulf Malmros Tjenare Kungen – drev vi torsdags klubben Vox. Den enda gången som det var fullständigt lapp på luckan var när vi hade ett belgiskt synthband som hette Front 242. Vi levde delvis på att sälja öl, men de drack bara cola … TE: Under andra halvan av 1980-talet tog en rad lands ting fram så kallade massmediepolitiska handlings program där man skulle titta brett på olika massmedia. Än i dag är uppdraget dunkelt, men det hade legat några år och ingen hade gjort något av det. Resultatet blev ett handlingsprogram och lite pengar, där film kunde vara en möjlighet. KK: Ganska tidigt blev det filmen som drog nytta av pengarna, men det blev inte så mycket mer. Det var också här som det fanns en grogrund. Vi samarbetade med kommunerna och de fick gå in med pengar till sammans med landstinget. Det som triggade var att här kunde man se att det faktiskt fanns ungdomar som ville

vara med. För politiken är alltid barn och ungdomar ett prioriterat område. Barn är relativt lätt, inte minst genom skolan, att få till olika kulturaktiviteter eller institutioner så som muséer och teatrar, men ungdo marna är svår att komma åt. Därför blev detta något som superattraherade politiken. Här vill jag ge en extra eloge till presidiet med två tuffa damer, Karin Hansson (S) och Betty Hammar (L). De brann för det och såg till att det fanns resurser. TE: Parallellt med detta höll vi på med många andra roliga saker, som till exempel hur bidragen till studie förbunden skulle vara uppbyggda.

FILM I VÄST 1992-2016

stort genomslag. All långfilm gjordes i Stockholm eller där stockholmarna var på semester; Fårö, Gotland, Österlen. Fram till början av 1990-talet var det också relativt tomt på manusförfattare och regissörer. Björn Runge började producera och Stefan Jarl flyttade till Kinnekulle. Även Christer Nilson på GötaFilm, som startades 1989, åkte till Stockholm för att spela in. Ett undantag är Kurt Olsson – filmen om mitt liv.

VÄSTERNFILM I ALINGSÅS

Den förste januari 1992 fick vi ett permanent kontor på Metallgatan i Alingsås och blev ett resurscentrum för film och video. Det var jag och Katarina och några till som drev en mediaverkstad, som fick bli en role model för andra. Dessutom anställde vi den första skolbio konsulenten i landet, Annika Gillegård, som nu jobbar på Svenska Filminstitutet, SFI. SFI tyckte att det var bra eftersom det kunde leda till regionala samarbeten. Det var en nätt liten grupp, men med väldigt olika viljor.

TE:

Men varför fick verksamheten namnet Västernfilm? Varifrån kom namnet? TE: Vi spånade fram namnet och det var fruktansvärt roligt i fjorton dagar. Men inte längre! KK: Vi hade till och med en logga, en cowboy på en häst … Fruktansvärt ful. TE: Anledningen till att vi hamnade i Alingsås var att politiken ville göra en satsning på det som kallades mitten-Älvsborg, området kring Alingsås. I södra delen kring Sjuhärad och i norra kring Trollhättan och Vänersborg fanns det andra verksamheter, men runt Alingsås saknades det. KK: Vi var en föregångare i regionbildningen när vi även fick med oss Bohuslän i samarbetet från förste januari 1993. Bohuslandstinget var under Håkan Person en period väldigt aktiva.

FILM I VÄST & VÄSTSVENSKA FILMFONDEN

KK: Mot slutet av 1993 bytte vi namn till Film i Väst, fick mer pengar och kunde utöka verksamheten något. TE: Då fick vi göra ytterligare en utredning: Kan man göra professionell film i Västsverige och hur gör man? I Göteborg arbetade samtidigt Christer Nilson, Göta Film, och Gunnar Carlsson, Göteborg Film Festival, på att få till stånd en filmfond i Göteborg. Men vi hann på sätt och vis före. Delvis genom resultaten av utred ningen, som pekade på hur vek strukturen i Göteborg var; det fanns cirka tio människor som ibland frilan

EU-PENGARNA

Då gjorde Film i Väst en egen utredning, Ett nordiskt filmproduktionscentrum i Fyrstad, som blev färdig i augusti 1995. Med oss hade vi dåliga erfarenheter av just ordet filmfond; politikerna uppfattade det som att det fanns pengar i fonden som skulle förränta sig själv och gå ihop utan årliga tillskott. Därför hittade vi på begreppen produktionscentrum och regionalt resurs centrum för film. Vi blev också uppmanade att söka regionalfondspengar till särskilda områden från EU, så kallade ERF-pengar. KK: Vi hade ett projekt som stämde väl med EU-pro grammet. Genom dessa medel kunde vi öka Film i Västs resurser och få större möjlighet att bevisa vår tes att filmproduktion i Västra Götaland genererar ett antal effekter till regionen. Pengarna betalades ut under fem TE:

Alingsås var inte längre intresserade av oss. Därför fick några kommuner lägga in anbud på vår verksam het. Trollhättan, Vänersborg, Åmål och Marks kommun visade intresse, men Trollhättan var mest aktiva. För sta gången vi kom till Nohab-området var det nästan öde. Företaget Wärtsilä fanns här, i övrigt var det tomt och helt orenoverat. KK: Christer »Krydde« Olsson var en av eldsjälarna. Arbetsförmedlingen i Trollhättan ska också ha en stor eloge. Vi hade inte varit många veckor i Trollhättan innan vi blev uppvaktade. »Vad innebär er verksamhet? Var finns det behov av folk eller utbildningsinsatser?« Då kunde vi genomföra den första omgången av film TE:

EN GULDBAGGE!

1995 fick Film i Väst en Guldbagge för sin insats. Vad betydde den? KK: Det var förstås väldigt roligt och den var välförtjänt. Men uteffekten blev inte så stor. TE: Vi var ju de som hårdast drev frågan om regio nerna inom filmområdet, så det är klart att det var en uppmuntran. Och det är fortfarande människor som kommer till vårt Trollhättekontor och blir fascinerade av baggen, som sitter på väggen i styrelserummet.

FILMENS ROLL

Hur uppfattades filmen under 1990-talet. Såg man den utifrån sysselsättning eller som kulturform? KK: Filmen var ju aldrig en del av den gamla kultur politiken. Man var ovan vid att prata om filmens roll på nationell nivå, tidigare under alla år med Filmavtalet. Det finns fortfarande ingen kulturdebatt inom politi ken där filmen har en bärande del, kanske var fjärde år men i väldigt blygsam omfattning. Alla partier är veka i sin filmpolitik. Det lider branschen av. TE: Det fanns två ingångar för att få in filmen i den regionala filmpolitiken: Den ena var att nå grupper som man annars hade svårt att nå, det vill säga barn och ungdomar. Genom filmen fick landstingen ett område där man kunde nå dem. Då var biopublikens samman sättning också mycket yngre, de gick oftare på film, även svensk film. Sedan tog det ganska många år innan lands tingets och därefter Västra Götalandsregionens kultur politiker accepterade att filmen också var ett konstom råde. Då är vi in en bit på 2000-talet. Den andra ingången kan vi främst tacka Jan Erik Billinger för eftersom han så stred för ett samspel mellan nationell och regional nivå, vilket bland annat ledde fram till filmkonsulenter för biografer. Det var också han som i den kulturutred ning som han skrev i mitten på 1990-talet lyfte in filmen i kulturpolitiken och att regionerna var en del av den. KK: Då var också kontakten med SFI bra och tät. SFI:s support spelade stor roll för vår utveckling initialt. TE: Den näringspolitiska delen blev särskilt tydlig när EU-pengarna kom. De motiverades ju i grund och botten av sysselsättning och företagande. Landstinget i Älvsborg hade en chef för regionutveckling som hette Göran Hermansson. Han var väldigt besatt av det som han kallade »Det mjuka näringslivet«, det som

Fares Fares i Josef Fares Jalla! Jalla!

Fjorton långfilmer, tre TV-drama. Lilja 4-ever fem Guldbaggar. Filmmixstudio. UK Film Council partner. 300 aktiva företag, 1 500 anställda + 500 frilansare; omsättning 1,5 miljarder i regio nen. Omsättning 63 miljoner.

2003

Tio år med stor fest för 700. 5 000 på Öppet hus. Dogville spelas in. 15 långfilmer och två TV-drama. Film i Väst Barn & Ungdom bildas. Framefestivalen. 1 000 artiklar i svensk press. Omsättning 58 miljoner.

2002

15 långfilmer. Satsning på nya, unga kreatö rer. 70 filmanknutna företag har startats i regionen. Omsättning: Film i Väst 60 miljoner. Fyrstadsregionen, film: 400 miljoner.

arbetarutbildningen med 50 deltagare! Bland dem är många fortfarande verksamma.

2001

Björk och Catherine Deneuve i Lars von Triers Dancer in the Dark.

10 långfilmer. Tillsammans. Jalla! Jalla! Sonet flyttar pro duktion hit, fler följer. Dancer in the Dark vinner Guldpalmen. Omsättning 51 m iljoner. Fyrstad: 200 miljoner.

2000

Elva långfilmer. Guldbaggeregn över Fucking Åmål. Dancer in the Dark sysselsätter 500 personer. En ny studio, Gjuteriet. Om sättning: 38 miljoner. Fyrbodal: 225 miljoner.

TROLLHÄTTAN NÄSTA!

FOTO: DAVID KOSK AS

Mikael Persbrandt i Leif Magnussons Hela Härligheten.

år, de har betytt extremt mycket för oss men var ett rent litet helvete att administrera. Jag menar att EU-peng arna var otroligt avgörande för oss, utan dem vet jag inte om vi hade nått det resultat vi gjort i dag. TE: Vi kunde gå från att ha 7–8 miljoner disponibla till nästan 20 miljoner årligen. Redan 1998 hade vi mer pengar för produktion än vad våra systrar Filmpool Nord och Film i Skåne har i dag, 2016. KK: Det var också relativt enkelt att få Fyrstadsregionen, Uddevalla, Trollhättan, Vänersborg och Lysekil, att gå in och delfinansiera verksamheten. Samtidigt hade vi tagit oss över den värsta puckeln av att bara vara en sandlåda och lekstuga. Och alla tyckte att det var kul och spännande med film. TE: Som motprestation till EU-pengarna skulle lands tingen i Bohuslän och Älvsborg bidra med lika mycket pengar. Men där åkte vi på pumpen med Bohuslands tinget. De var så rädda att stöta sig med Göteborg. Det var underligt eftersom vi inte såg tillstymmelse till någon filmsatsning i Göteborg. Läget var besvär ligt eftersom vi hade målet att göra åtminstone fyra långfilmer varje år utöver alla kort- och dokumentär filmer. Då kom landstingsrådet i Älvsborg, Johnny Nilsson, Trollhättans kommunalråd Erik Andersson samt Hans Lindskog på Fyrstadskansliet till undsätt ning. Trollhättan gav oss en halv miljon, vilket fick ett stort symbolvärde. För andra men också för den gamla industristadens själ; första gången jag mötte kommun styrelsen fick jag kommentaren »men det här med film produktion är ju inga riktiga jobb«. Men när jag gjorde jämförelsen med att vår bransch också var en industri blev det andra miner hos Gert-Inge Andersson, ordföranden i kommunstyrelsen.

sade med film, några gjorde kort- eller dokumentärfilm, väldigt få teknikresurser och underleverantörer. Men vi förenade oss med Christer och Gunnar och skapade den märkliga Västsvenska filmfonden med säte i Göte borg. Fonden hade en anställd, Martina Wahlström, men administrerades av oss. KK: Finansieringen kom från SVT, landstingen i Älvsborg, Bohuslän och Halland samt Göteborgs stad. Ur detta skapades en organisation med en gigantisk styrelse på 13 ledamöter och lite pengar som förhopp ningsvis skulle kunna leda till långfilmsproduktion. Samtidigt fick vi mer pengar för att göra kortare filmer med unga talanger under 1993 och 1994. Med dem och med egna resurser kunde vi bygga upp en ekonomisk bas. Det blev två långfilmer med premiär 1996: Björn Runges Harry & Sonja och Stefan Jarls Jag är din krigare. Men Västsvenska filmfonden lades ner.

1999

TROLLYWOOD! Åtta långfilmer spelas in i Fyrstad med egna premiärer. Fucking Åmål och Under solen succéer. Filmarbetar utbildningen startar. Film i Väst omsätter 31 miljoner. Fyrbodals filmproduktion omsätter 150 miljoner.

1998

1997

Flytt till Nohab. Lars von Trier ska spela in Dancer in the Dark. Invigning av film huset med mindre studio. Hela härligheten och Sjön första filmerna. Kort och dokumentär expan derar. Omsättning: 20 miljoner.

» Vi kunde gå från 7–8 miljoner till nästan 20 miljoner årligen. Redan 1998 hade vi mer pengar för produktion än vad våra systrar Filmpool Nord och Film i Skåne har i dag, 2016.«

FILM I VÄST 1992-2016

» Vår hållning var tydlig: Filmen är en del av kulturpolitiken. Men den åstadkommer också en näringspolitisk effekt.« man i dag kallar för kreativa och kulturella näringar. Ett annat slags näringsliv. Hans perspektiv var bra för oss, för det gjorde att det var lättare att få in filmen i näringspolitiken. Vår verksamhet skapar faktiskt före tag och sysselsättning. KK: Vår hållning var tydlig: Filmen är en del av kultur politiken. Men den åstadkommer också en närings politisk effekt. Jag minns att Kerstin Quentzer väldigt tidigt i en overhead visade en bild med »Näringspolitik på kulturpolitikens grund«. Det var bra och det visar på en skillnad gentemot andra likande satsningar som vår.

FILMEN SOM KULTURFORM

Anna Anthony, producent på Memfis.

Vad särskiljer filmen från andra kulturformer? TE: Filmen finansieras på ett helt unikt sätt genom att det är en specifik blandning av privat och offentligt kapital. Därigenom skiljer den sig gentemot musik eller litteratur. Det finns offentliga pengar där också, men relationen är helt annorlunda. För filmen krävs det både offentligt och privat kapital för att det ska hända något. Det skapar en egen dynamik. Filmen är också speciell som konstform genom att den är väldigt kollek tiv till sin art, vilket man ibland glömmer bort när man fokuserar för mycket på regissören. Det andra är att filmen arbetar med extremt långa ledtider. Själva finan sieringen gör filmen till en blandning av kultur, konst och kommers. I slutändan är varje film en vara, men där skiljer den sig inte från andra konstnärliga verk. Dess utom har vi mötet med publiken: ungefär 65 procent av svenskarna går minst en gång på bio varje år. Dessutom ser vi kopiösa mängder med film i andra fönster. KK: Filmen arbetar också med så många olika dimen sioner. En bok läser du, en tavla betraktar du, men filmen berör fler sinnen.

MEMFIS OCH ZENTROPA

Vi började jobba med Lars Jönsson på Memfis när han började driva Harry & Sonja 1995. Den tog ganska

TE:

Presskonferens med Nicole Kidman och Stellan Skarsgård under inspelningen av Lars von Triers Dogville i Trollhättan 2002. FOTO: MARIE ULLNERT/K AMERAREPORTAGE

Regissören Björn Runge under inspelningen av Harry & Sonja, 1995. FOTO: K AMERAREPORTAGE

T-HUSET I TROLLHÄTTAN

KK: Vi flyttade till Trollhättan och det så kallade -huset på Åkerssjövägen, snett emot vårt nuvarande T hus. Vi hade fyra kontorsrum och var fem anställda. TE: Sedan gjorde vi ett av våra historiska misstag när vi anställde en massa människor utan att veta vad de skulle göra. Ett tag var vi 20 anställda. KK: Dessutom köpte vi ganska många Avider, klipp- och redigeringsapparater. Det var fruktansvärt dyrt och jag vet inte hur många vi köpte. Vi tog dem på avbetalning

13 svenska sampro duktioner har biopre miär. Arn - tempelriddare, Underbara älskade och Solstorm lockar flest besökare. Film i Västs marknads andel av svensk film var cirka 50 procent. Upp till kamp, Gynekologen i Askim och En spricka i kristallen.

2007

Offside, Sju miljonärer och Storm. Farväl Falkenberg i Venedig och Toronto. Container i Berlin. F örsta Troll hättan Talks kring skärnings punkten mellan näringsliv och kultur arrangeras med 250 deltagare. Cine-Regio öppnar kontor i Västra Götaland med Film i Väst som ordförande. Omsättningen uppgår till 80 miljoner.

2006

17 Guldbaggenomine ringar. Sandor slash Ida, Masjävlar, Tjenare Kungen. Ljudligan till Trollhättan. Manderlay i Cannes. Saltön sågs av 2,5 miljoner TV- tittare - i snitt! God morgon alla barn visas i TV. Zozo i Toronto och Sveriges Oscars bidrag.

2005

2004

Film i Väst inviger sin nya studio, Nordens näst största, i Troll hättan. Björn Runges Om jag vänder mig om vinner en Silverbjörn. Workshop med UK Film Council. Kongekabale når 550 000 biobesö kare i Danmark. Arton långfilmer och två TV-drama spelas in.

lång tid att finansiera. Med Memfis var samarbetet naturligt eftersom Lars startade sin verksamhet i Göteborg och varit verksam på Filmakademien. Memfis var ett pyttebolag, det var han själv och Anna Anthony. Lars hade haft en stor framgång med första Änglagårdsfilmen. Med de pengarna började han mycket långsamt bygga upp ett samarbete med andra kreatörer med det gemensamma att de inte såg ut som alla andra. Lars valde samarbeten: »Jag vill jobba med den och den.« Väldigt många andra producenter väntade på att det skulle trilla ner ett tjockt manus. Lars läste aldrig manus, det låg gigantiska travar överallt på hans kontor. Men kom det in en spännande person genom dörren så blev han genast intresserad. Han mötte och såg också många unga talanger och deras filmer. TE: Lars Jönsson träffade Peter Aalbaek Jensen, som startat Zentropa 1992. På något konstigt sätt träffade de varandra och skapade ett hatkärleksfullt samarbete. De rörde sig i samma idéfält, de kände igen sig i varandra. Film i Västs ingång till ett samarbete med Zentropa gick genom Memfis. TE: Zentropa var jätteintresserade av att det skulle bli regionala filmsatsningar i Norden, helst väldigt stora, för de skulle kunna finansiera olika projekt. De blev en jättebra vän i arbetet. De var båda med 1996 och gick omkring i Nohabområdet och såg alla tomma byggna der och blev frälsta. Kom samtidigt ihåg att alla andra i svensk filmbransch tyckte att vi var helt hjärndöda. Film i Trollhättan? Varför då? KK: Zentropa hade Lars von Trier som Peter Aalbaek Jensen startade bolaget tillsammans med. Både Peter och Lars var unga. Det var rätt tid, rätt tillfälle, de g illade varandra och även oss. Och det har hållit i sig. För oss har det varit ovärderligt att ha fått sam producera Fucking Åmål och Dancer in the Dark. Det går inte ens att fantisera ihop värdet av det.

FILM I VÄST 1992-2016 FOTO: DAVID KOSK AS

FILM I VÄST 1992-2016 TE: Vi blev en egen juridisk person med en styrelse som var politiskt tillsatt och där jag blev VD. Även om vi var väl förberedda genom flera år av olika arbets grupper inför regionsbildningen var väldigt osäkert för vi visste inte alls hur våra med- och motparter skulle se ut, vilka chefer som skulle tillsättas för vilka organisationer etc. Men vi hittade rätt väg, trots en del bråk ibland.

1990-TALET I SUMMERING

Björk vann en Palme d'Or för sin insats i Lars von Triers Dancer in the Dark.

hos GE Capital! Första året producerades Sjön och Hela härligheten och året därpå, 1998, var det åtta stycken, bland andra Misery Harbour och Under solen. Fucking Åmål är nog den enda långfilmen som är klippt här, just på Aviderna. I övrigt var det kort- och dokumentär filmer.

DANCER IN THE DARK

Lars von Trier framför väggen av kameror, hundra stycken, under inspelningen av Dogville. FOTO: DAVID KOSK AS

1999 kom Lars von Trier med Dancer in the Dark. 500 människor arbetade med produktionen. Vad betydde det? TE: I mars 1997 hade vi vår första presskonferens för att prata om ett filmprojekt som kallades Taps, som sedan blev Dancer in the Dark. Tanken från Lars von Trier var att det skulle vara mycket steppdans i filmen. Lars var förstås inte med på presskonferensen, men Peter Aalbæk Jensen var där och pratade livfullt om filmen, bland annat om hur mördaren när han avrättas stepp dansar i galgen. Förstås fria fantasier … KK: Peter låtsades också att han stod i förbindelse med Lars, som var ute och rekade i en vit Volvo. Då upp manade Peter också alla i Trollhättan att de skulle börja studiecirklar i steppdans, för det behövdes hundratals

VGR OCH BOLAGSBILDNING

1999 bildades Västra Götalandsregionen genom en sammanslagning av fyra landsting. Film i Väst blev också ett eget bolag inom regionen. Hur påverkade det Film i Väst?

DET INTERNATIONELLA GENOMBROTTET

KK: Dancer in the Dark från år 2000 var förstås vårt internationella genombrott med en nominering till en Oscar, till Golden Globe, den vann Palme d’Or i Cannes och Björk vann pris som Bästa kvinnliga skådespelare och så fyra priser i European Film Awards. Vi var också smarta nog att vara en av fyra presentatörer av filmen. Men sedan tog det förstås lite längre innan vi blev en aktör som många hade koll på. Från början var det bara Zentropa och Nimbus. I Norge var det Motlys och några till. I dag är Film i Väst välkända och erkända i den europeiska filmvärlden, men det har tagit sin tid. Men det är tack vare de danska samproduktionerna som vi lyckades.

I början av 2000-talet skrev Film i Väst i sina års redovisningar att det fanns omkring 70 företag i Fyrstadsregionen som levde på filmproduktion och att de tillsammans omsatte kring 400 miljoner kronor. Är detta embryot till en västsvensk film industri? TE: Vi hamnade i några väldigt svåra situationer. Dels var vi tvungna att redovisa nya företag som en del av EU-projektet. De flesta av dem hade en anställd. Vi hade också några medarbetare som var väldigt glada i att stimulera folk att bilda bolag, för det gav oss en plus poäng i projektredovisningen. Sedan gjorde Bengt Toll år 2003–2004 en kartläggning och där redovisades hur många som jobbade inom rörlig bild-sektorn i Västra Götaland. Men underlaget var ganska svajigt. Däremot är det klart att filmen också skapade jobb och kvalifice rade filmarbetare i vår region.

Helena Bergström i Colin Nutleys Oscarsnominerade Under solen från 1997.

KVINNOR OCH MÄN

Första gången som Film i Väst i en årsredovisning explicit redovisar fördelningen mellan män och kvinnor inom filmen är 2003. Det uttalade målet var att inget kön skulle vara lägre representerat än 40 procent. Varför började detta redovisas? TE: Vi var tidigare än så. Detta började vi redovisa redan 1998 och det kom med EU-pengarna och var ett inriktande mål med horisontella perspektiv. Då hade vi kanske 95 procent manliga regissörer i de ansökningar som kom in till oss. Detta gällde ända fram till ungefär 2005. Det fanns väldigt få kvinnliga regissörer som var kontinuerligt sysselsatta i Sverige. Christina Olofsson var en av dem. Sedan växte en ny generation fram, och det är inte bara regissörer, utan de kom även på andra A-funktioner. I dag har vi en okej balans mellan kvinn liga och manliga regissörer även på de internationella samproduktionerna och den är mycket bättre inom andra områden. Vi har också en helt annan balans i ansökningarna och till och med bland filmfotograferna finns det kvinnor. Ändå kan Film i Väst redan 2004 redovisa bra siffror. TE: Jo, men det gick upp och ner. Vissa år var bra, andra mindre bra. Det har varit en väldigt lång process, som vi dessutom har varit drivande i. Vi har hela tiden sagt att vi jättegärna är med om att etablera nya kvinnliga filmskapare. Men vi vill samtidigt se till att de inte får ett enstaka uppdrag och sedan inget mer.

Joaquin Phoenix och Claire Danes i Thomas Vinterbergs It's All About Love. FOTO: PER ARNESEN/CHRIS HELCERMANAS-BENGE

En man som heter Ove vinner European Comedy vid Europe an Film Awards och blir tillsammans med Kongens Nei Short listed för en Oscar. Två Silverbjörnar i Berlin och två priser i Cannes. Jätten får fina kritikeromdömen och visas i Toronto.

2016

Svenska arthousefilmer gör kritikersuccé: Tjuvheder, Efterskalv, Min lilla syster, Flocken, Det vita folket. En man som heter Ove vinner publi ken. Två Kristallbjörnar i Berlin, nio filmer i Toronto, tre i Cannes. »Hundraåringen« Oscarsnomineras för bästa Make-up.

2015

Turist Golden Globe-nominerad. White God vinner Un Certain Regard i Cannes. 1,6 miljoner ser »Hundraåringen« på bio. Fasandräparna gör succé. Bamse och tjuvstaden samt Sune i fjällen roar barnen. Micke & Veronika vin ner Biopublikens pris.

2014

Jakten Oscarsnomi neras. Susanne BIers Bröllop i Italien vinner European Comedy vid European Film Awards. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann får biopremiär. Monica Z vinner fyra Guldbaggar. Only God Forgives i tävlan i Cannes.

2013

A Royal Affair och KonTiki Golden Globe- och Oscarsnomineras. A Royal Affair vinner två Silverbjörnar. Jakten vinner en Palme d'Or i Cannes. Äta Sova Dö vinner Publikens pris i Venedig. Gentlemen vinner kritikerpriset i Toronto. 16 miljoner ser The Woman in Black.

2012

Charlotte Gainsbourg vann en Palme d'Or i Cannes.

Susanne Biers Hämnden vinner en Oscar och Golden Globe! Apflickorna i Berlin. Kirsten Dunst får Palme d'Or i Cannes. 15 nomineringar till European Film Awards. Simon och ekarna får 13 Guldbaggenomine ringar. Apflickorna vin ner som Bästa film.

2011

Åtta miljoner biobe sökare i Europa för Film i Västs sampro duktioner. If I Want to Whistle I Whistle vann en Silverbjörn i Berlin. Film & TV sysselsätter 2 500 personer på hel tid i Västra Götaland. Sebbe, Sound of Noise och Hämnden mest framgångsrika.

2010

FOTO: CHRISTIAN GEISNAES

Exceptionellt bra bioår med 4,3 miljoner sålda biljetter till Film i Västs samproduktioner. Eastern Plays bästa film i Tokyo och Shanghai. Charlotte Gainsbourg i Antichrist vinner Palme d'Or för bästa kvinnliga huvudroll. 80 inter nationella festivalpriser sammanlagt.

2009

2008

Film i Västs anima tionsstudio invigs. De ofrivilliga tävlar i sektionen Un certain regard i Cannes och i Karlovy Vary. Himlens hjärta i Berlin och San Sebastian. Johannes Nyholms Dockpojken till Cannes. Johan Falk-serien börjar. Rookie-film börjar.

steppande statister. Och studieförbunden startade kurser i stepp. TE: Filmen kostade över 125 miljoner kronor och det tog sin rundliga tid innan de kom hit. En bidragande orsak var också idén om de hundra kamerorna. Man hade köpt hundra DV-kameror, som skulle installeras på olika sätt och användas. En stor teknisk innovation som faktiskt kom till användning ibland annat tåg scenen och inne i huset. KK: Till slut blev det Björk, Catherine Deneuve och Stellan Skarsgård som fick spela huvudrollerna. För Sverige var det en monstruöst stor film. Det fanns några filmarbetare i Västsverige, men långt ifrån till räckligt. Därför kom det horder från hela världen. Det enda som kommer i närheten av Dancer in the Dark i den bemärkelsen är Thomas Vinterbergs It’s all About Love och Arnfilmerna.

TE: 1998 var vårt genombrottsår. Men ända fram tills premiären för Fucking Åmål så kraxade olycks korparna högljutt omkring oss. Alltifrån Lars Svanberg som i Filminstitutets tidning Teknik & Människa skrev om hur jag vandrade omkring på tunna isar och det orimliga i att det i ett land som Sverige skulle vara möjligt med vårt projekt. Mötet med Lars Blomgren i Trollhättan var misslyckat; vi kom aldrig på talefot och därmed blev det inga Beck-filmer här. TE: Sedan har vi en helt osannolik tur – eller skicklig het – i att Fucking Åmål ses av 900 000 människor och efter den kommer Under solen, som ses av ungefär 700 000. Hela härligheten vinner en Guldbagge. Det sker under en relativt kort tidsperiod och efter det blir det svårt att säga att vi inte kommer att lyckas eller att filmerna ändå blir värdelösa. Det ledde i sin tur att många andra, som tidigare var skeptiska, ville börja arbeta med oss. Samtidigt levde det kvar en tvivlande attityd, framför allt från många Stockholms bolag. »Film i pest« kallades vi av Camilla Thulin, och människor som fick jobb i »ödemarken« var »hitdeporterade«.

DEN VÄSTSVENSKA FILMINDUSTRIN

FILM I VÄST 1992-2016

KOLLEKTIVET 2016 TRINE DYRHOLM

Den danska skådespelaren Trine Dyrholm vann en Silverbjörn som Bästa kvinnliga skådespelare i Thomas Vinterbergs Kollektivet vid filmfestivalen i Berlin i februari 2016. Filmens interiörscener spelades in iStudio Fares i Trollhättan. FOTO: FABRIZIO BENSCH/TT

FILM I VÄST 1992-2016

FOTO: GUS K A AGE

STUDIO FARES är en av Skandinaviens mest moderna och specialbyggda sound stage-studior. Studion invigdes 2004 och här har bland a ndra Lars von Triers Melancholia, Thomas Vinterbergs Kollektivet, Per Flys Monica Z och Ulf Malmros och Jaana Fomins Flykten till framtiden spelats in. Studion är på drygt 1 000 kvadratmeter med en fri höjd på cirka nio m eter med en gallerduk på 650 m2 med 40 telfrar. Studion är specialbyggd för film inspelning, särskilt när det gäller ljudisolering och akustik. Här finns stora biytor för rekvisita, en separat dekorverkstad och omklädningsrum. I anslut ning till studion, en trappa upp, finns produktionskontor, kostymförråd, tvättstuga, sminkloge, loger, toaletter, omklädningsrum och teknikförråd. På samma våningsplan finns ett kafé.

Lars von Trier och ensemblen under inspelningen av Dogville i Trollhättan.

MASJÄVLAR

De fem första åren på 2000-talet, hur sammanfattar ni dem? TE: Vi har succéer som Maria Bloms Masjävlar, vilket var en stor sensation att den fick så stort genomslag. Vi har också Lukas Moodyssons Tillsammans. Av honom vill jag också nämna Lilja 4-ever, även om den är så jävla nattsvart att man håller på att dö och även den får stort genomslag. Sedan gör vi väldigt mycket brukskomedi, alltifrån Miffo till Hans och hennes. KK: Det är en sorts filmer som knappast finns i dag. Där finns också Anders Nilssons Johan Falk-filmer, Noll Tolerans, Livvakterna, Tredje vågen. TE: Och även om det blir en flopp så finns Thomas Vinterbergs It’s All About Love. Det var ett fantastiskt projekt, med franska hantverkare som bygger stucka turer i Pelarstudion i Trollhättan. En exakt kopia av en existerande hotellsvit i New York! Joaquin Phoenix och Claire Danes var stora stjärnor.

DOGVILLE OCH PAPARAZZIS

Oksana Akinsjina och Elina Benenson i Lukas Moodyssons Lilja 4-ever.

TE: 2002 kommer Lars von Triers Dogville till Trollhättan och med den den stora Nicole Kidman- haussen. Fortfarande i dag, 2016, är människor i allmänhet men också media intresserade av om det finns några fler historier om när Nicole var i Trollhättan. Vi hade paparazifotografer som låg på taket. Alla skådespelare i Dogville hade body doubles. Och paparazzis tog glatt bilder på Nicoles dubbel gångare.

Samtidigt framhåller många Trollhättan som den lilla lugna staden där även Hollywoodstjärnor kan gå ostörda på gatorna … KK: Det stämmer. Och hysterin kring Dogville-stjärnorna höll i sig max tre dagar. För dem var Trollhättan i vilket fall som helst lugna gatan om du jämför med deras vanliga liv. Vi tvingades ha en anställd som var grind vakt hos oss och som skulle ljuga om var de höll hus. De bodde i en trailerpark med husvagnar, som var loger. Det var så fräckt att komma dit. 2004 kom i stort sett samma gäng tillbaka i Manderlay.

SALTÖN OCH UPP TILL KAMP

Från början gjorde vi inget TV-drama utöver en pytteinsats i Björn Runges Anderssons älskarinna 2001. KK: De lånade nog mest tekniken. Vi var också med i Liv och död (2006) och några kortserier. Men när vi fick mer pengar – och vi har varit skitsluga i att argumen tera i olika steg i processen – så blev TV-drama en mer central satsning. Vi gick in med en förhållandevis liten insats jämfört med SVT. Upp till kamp var en stor satsning. Irene Huss, Johan Falk, Camilla Läckberg var en del av crime-spåret. Vi har faktiskt gjort ovanligt lite deckare. TE: Enligt vårt ägardirektiv är inte TV-drama en stor del av vår satsning. Men jag tycker att vi ska ta upp en argumentation som handlar om TV-drama. Problemet i Västra Götaland, alltså inte Film i Västs problem specifikt, var att vi från början såg till att det gjordes 15–20 timmar TV-drama-produktioner. Samtidigt förlade SVT produktion med andra aktörer som var med som finansiärer i Göteborgsområdet. I dag görs det inget TV-drama i Västra Götaland där vi inte är med. Det beror på att det landskapet för finansiering av TV-drama förändrats i grunden de senaste fem åren.

FOTO: MIK AEL MALMBORG

Vi är också stolta över att vi, med något undantag, gjort mer än en film med alla stora kvinnliga regissörer. Vi har levt upp till det vi sa och vi har visat på en lång siktig satsning.

TE:

FILM I VÄST 1992-2016 FOTO: MARCIMAIN/VAN HOY TEMA

FILM I VÄST 1992-2016

TV-serien Upp till kamp av Mikael Marcimain. På bilden: Mattias Bärjed, Kim Fransson, Sverrir Gudnason, Ludwig Dahlberg och Petter Eriksson.

Det måste vi diskutera politiskt och säga att vi vill ha 45–50 timmar TV-drama och gå in med mer pengar. Här finns en tillväxt som går att lägga beslag på. KK: TV-drama är ett väldigt bra sätt att hålla volymen och vi får in bra projekt. TE: Förr gjorde vi det vi fick, i dag är nivån på det inkomna mycket högre.

EN OBRUTEN BRA PERIOD

Jakob Nordenson som gynekologen Henning i Gynekologen i Askim av Tova Magnusson-Norling.

FOTO: BO HÅK ANSSON, SVT

KK: 2005–2010 var rätt tuffa för oss. Vi hade tagit oss upp på en hög nivå som skapade en solid och trivsam bas. Vi höll produktionsvolymen och levererade rätt bra resultat, men vi tog inte något stort nytt kliv framåt. TE: Vi hade Arn-filmerna, som vi hade kluvna känslor inför. Det var både kämpigt för alla inblandade, det var rörigt i organisationen, det var tufft att finansiera eftersom vi var tvungna att hitta extra pengar. Vi fick göra olika utfästelser som det inte var så lätt att leva upp till. Samtidigt var det förstås roligt i sin storsla genhet. Vår andel i Millennium-filmerna var också väldigt liten. TE: Men mot 2009–2010 blev vi bättre på att plocka russinen ur kakan på den internationella sidan med fler filmer från större delar av världen som presterar väldigt bra på olika festivaler. Detta har hållit i sig fram till i dag, med undantag för förra året för svensk film. En obruten, bra period. Vi har varit duktiga på att hitta balansen mellan det som är publikt intressant och det som sticker ut konstnärligt.

Men jag kan ha fel. För dig och mig, Katarina, som har varit med så blir det grått. Men för Jessica Ask eller Yaba Holst, som arbetade tidigare hos oss var det roliga år. Så har jag uppfattat det.

TE:

ÄR NI MÄTTA OCH BELÅTNA?

Nej, det tror jag inte att man kan säga. Men till slut blir det så många saker som har hänt och då får det verkligen vara något som sticker ut. Jag har också själv haft mycket större distans till projekten. Fram till 2008 var jag mer engagerade i dem, men sedan tog jag en lång paus med andra uppdrag inom Film i Väst. KK: Vi reagerar förstås på enskilda filmer eller händel ser, men reagerar inte på enskildheterna som förut. TE: Om jag ser på alla arthouse-filmer som vi gjort de senaste åtta, nio åren så är det främst Thomas Vinterbergs Jakten som jag blivit riktigt tagen av. TE: De senaste sex åren fram till i dag har varit stabila och bra. Susanne Biers Oscarsvinst, flera nomine ringar, framgångar i Cannes, Berlin, Venedig, Tokyo och förstås på hemmaplan. KK: Problemen flyttar på sig. Från att vi tidigare kämpar för att få resurser och bygga upp något så är bekymret hur den svenska filmen hanteras av andra parter och hur svensk film mår. Svensk film mår inte jättebra och så har det varit de senaste fyra, fem åren. TE: Jag tror att vi kan tala om att vi är tillbaka där vi började. Sture Johansson på SF brukar prata om »djurperioden« i svensk film under några år på 1990TE:

talet. Det kommer en massa filmer med djurnamn; räven, vargen och så vidare. Perioden är ganska död på pärlor från Änglagård 1992 fram till brytpunkten med Fucking Åmål 1998 även om den blandas med någon Jönssonliga eller en Lasse Åberg. I dag befin ner vi oss i ett läge där många av de aktörer som stod för kontinuitet och kvalitet i svensk film flyttat in i TV-drama och till stora delar lämnat filmens värld. Det påverkar förstås hela klimatet. I övrigt finns det en alldeles för stor ängslighet och ovilja att tänka lite nytt. KK: Det är en otroligt konservativ bransch. Det händer jättemycket tekniskt men det har inte hänt särskilt mycket kring hur man producerar och hur man tänker finansiera eller distribuera film. Det gäller förstås hela Europa, men i väldigt hög grad Sverige. Det är otroligt frustrerande. Vi arbetar med media som genom VOD och annat är tillgängliga för alla människor när som helst och hur som helst och ändå så sitter vi där till stor del beroende av de traditionella sätten. TE: I Sverige har vi alltid gjort film på olika förlagor. Men i dag finns det en franchisefixering eller reboot-fixering som är fruktansvärd. Jag avskyr »vi ska reboota den och den filmen»! Uppfinn något nytt! Ett undantag är Lena Rehnberg. KK: Samtidigt dök det upp något nytt när alla djurfilmer gjordes på 1990-talet. Det fanns en lucka för nya produ center som Memfis. Men var är de i dag? Det finns för få originalberättelser i den breda publikfilmen.

FILM I VÄST OCH FILMPOLITIKEN

När började Film i Väst läggas sig i den svenska filmpolitiken? TE: Vi har redan från början varit en frispråkig aktör när det gäller filmpolitik. Vår sämsta period och där jag själv kände mig väldigt klavbunden var när vi av taktiska skäl skrev under filmavtalet från 2010–11. KK: Det var nog sista gången som vi bråkade riktigt ordentlig du och jag, Tomas. TE: Problemet var att den diskussion som pågick fördes bakom lyckta dörrar. KK: Det var inte världssmart och definitivt inte lätt att både driva en filmpolitik och ändå inte gå ut offent ligt. Men Film i Väst och SVT ska ha en eloge för att vi bidrog med nya tankegångar i filmavtalet. Och någon måste ju bidra med detta! TE: Film i Väst är den mest enande kraften i svensk

» Vi kommer att fortsätta göra bra, kreativa dokumentärer men också för en ny generation som vill finna sitt uttryck i just dokumentären.«

film i dag. Vi är de enda som kan samla de centrala aktörerna när det gäller finansiering av film. KK: Vi är förstås inte ensamma, men om det inte finns någon som ger uttryck för att det inte går så bra för svensk film som centrala parter, bland dem Svenska Filminstituet, hävdar, ja då måste vi säga det. Vad har ni påverkat mest? TE: Vi kanske är tillbaka till en balanspunkt mellan publik och konstnärlig film. Den balans som vi alltid har strävat efter. Vi kanske når den 2018, för 2017 är det definitivt inte. Vi har drivit det väldigt hårt och vi har hört till de få som lyft telefonlurar och tagit initiativ till olika parter, från Nordisk Film, SF och SVT men också till SFI. Vi har sett till att det finns några öppna kommunikationslinjer där vi kan prata om detta. Sedan kan jag vara rädd för att den pendel rörelse som varit förhärskande i dag slår tillbaka åt motsatta hållet, men bara för att stanna där. Då når vi inte den balans vi måste ha. Det är en jättelik utmaning för svensk film.

Mads Mikkelsen i Thomas Vinterbergs Jakten från 2012.

TALANG OCH KORTFILM

Historiskt har vi alltid sett kortfilmen som en språngbräda mot långfilmen. Vi har väldigt lite odlat tanken på att kortfilmen är en konstform, men det är ett användbart redskap för att utveckla nya talanger. Det har vi varit bra på, alltifrån Lukas Moodysson till Babak Najafi, Ruben Östlund, Gabriela Pichler, Johannes Nyholm, Sanna Lenken. I dag har det uppstått en ny möjlighet med de korta formaten. Ta Jessika Jankerts och Lovisa Löwhagens #hashtag eller norska Skam eller SVT:s satsning på en vuxen publik med Juicebaren. Det här måste vi ta med mycket mer i vårt eget tänk. KK: Vi har arbetat medvetet med både kortfilm och talang, från Sjung Gittan, sjung och framåt. Det spän nande med Play-satsningarna är också att längden kan variera, även mellan olika avsnitt. TE:

DOKUMENTÄREN

TE: För oss har det funnits några dilemman med dokumentärfilmen. Från början skulle den regio nala anknytningen vara väldigt tydlig i åtminstone något av de centrala kreativa elementen. Men de dokumentarister som fanns här var gamla redan då och var nästan bara inriktade på att göra reportage för SVT. Då hade vi en principiell inställning som jag fortfarande tycker är helt korrekt, att i så fall ska SVT betala dem eftersom det inte finns några andra spridningsformer. 2016 hade sex av våra dokumentär filmer svensk biopremiär och det är rekord: Kiki, Golden Girl, Hotellet, I Remember When I Die, Gretas guide till galaxen, The Swedish Theory of Love. Dessutom visades I Called Him Morgan på många festivaler. KK: Det är ett tydligt bevis på att genren fått ett upp sving och den satsningen hade vi inte gjort för tio år sedan. Publiken uppskattar dokumentären, se bara Palme. Vi kommer att fortsätta göra bra, kreativa doku

Sara Jordenös Kiki har visats på en lång rad festivaler världen över.

FILM I VÄST 1992-2016

11 fakta om Film i Väst 1

Ägs av Västra Götalandsregionen (VGR) Film i Väst ägs av Västra Götalandsregionen som får nationell och internationell lyskraft genom samproduk tion av högkvalitativ film och TV-drama, som visas på bio grafer, filmfestivaler, TV- och datorskärmar världen över.

2 De tre Sunefilmerna i regi av Hannes Holm och Gustaf Åkerblom har varit en av de senaste årens stora bioframgångar. Sune i Grekland (bilden) vann också Biopublikens pris vid Guldbaggegalan 2012.

mentärer men också för en ny generation som vill finna sitt uttryck i just dokumentären. TE: Men jag är inte hundra procent säker på att SVT om fem år kommer att vara det primära visningsfönstret för en del av den dokumentär som görs. Det finns andra plattformar och det kommer att uppstå VOD-fönster som ser annorlunda ut och där man också får lov att använda sig av andra former. KK: Det har vi sagt i hundra år … TE: Jo, vi pratade ju om DVD:ns död 2001, men det tog ju några år …

BARN & UNGDOM

Uzi Geffenblads och Lotta Geffenblads Prick och fläck har roat miljoner barn genom åren. Filmerna är animerade hos Dockhus i Trollhättan.

Genomgående kan vi läsa om att Film i Väst ska satsa på barn och ungdom i filmen … KK: Det hör ju till politiken, det ska vi alltid göra. Och det har vi gjort genom åren, både med animerat och med en lång rad framgångsrika filmer som Bamse, Sune, Prick & Fläck, Bajsfilmen … TE: Problemet är det är något som fattas och det är att den penningpåse som finns för barn och ungdom är ohyggligt begränsad på nationell nivå. Jag är kluven till att SFI anställer en barnfilmskonsulent så länge inte anslaget ökar rejält. Film i Väst har alltid haft inskrivet i våra mål sättningar att barn- och ungdomsfilm är prioriterat.

Det är fullkomligt rimligt och det är också för knippat med våra anslag. I början gjorde vi inte så mycket för barn. TE: Hundhotellet … KK: … tycker du att det var så mycket barnfilm? TE: Hundhotellet var tänkt att vara för barn men blev det inte så mycket. Vi har Kattbreven, Max Pinlig och många andra. Men för oss var ungdomsfilmen en stor sak ända till att genren dog efter Sandor slash Ida. Linas kvällsbok och I taket lyser stjärnorna. Då för svinner det publiksegmentet sakta även om filmen kan vara väldigt bra. Då blir det ännu svårare att finansiera den sortens film. KK:

ALLA GULDBAGGAR

131 Guldbaggar plus 247 ytterligare nomineringar och samtliga åtta Biopublikens pris. Vad säger ni om den skörden? TE: Många av Guldbaggarna har kommit de senaste sex, sju åren. Dessförinnan var det upp och ner. KK: När Sånger från andra våningen kammade hem alla Guldbaggar var vi jättesura … TE: Vi har lyckats ta några steg uppåt och framåt och i dag är vi den aktör man vänder sig till om man har den sortens projekt som kan tampas om en Guldbagge.

Finansieras till allra största delen av VGR Film i Väst finansieras till allra största delen av Västra Götalandsregionen men också av Göteborg, Trollhättan och Vänersborg samt med samproduktions intäkter. Den absoluta merparten går tillbaka till nya samproduktioner.

En av Europas tre mest framgångsrika filmfonder Film i Väst ska vara en av Europas tre mest fram gångsrika filmsatsningar publikt och konstnärligt samt vara väl representerat och framgångsrikt på de mest prestigefulla filmfestivalerna i världen. Varje år i huvud tävlan i Berlin och/eller Cannes men också i Vendig och Toronto liksom Busan, Sundance, Tribeca, Tokyo, Locarno och San Sebastian.

Bidrar till professionell produktion av värdefull film Film i Väst bidrar till professionell produktion av värde full film i Västra Götaland genom att delfinansiera och utveckla nödvändiga kompetenser, kunskaper och faciliteter främst i och runt Trollhättan/Vänersborg och Göteborg. Studio Fares är särskilt byggd för filminspelning, central med sina 1 100 kvadratmeter studioyta, snickeri och biytor.

Film i Väst bidrar stärker filmbranschen i Västra Götaland Film Väst bidrar tillsammans med övriga film branschen till uppbyggnaden av en västsvensk filmindustri. De skatttemedel som Film i Väst hanterar ska omsättas i Västra Götaland.

Mixa utmanande och nyskapande arthouseprojekt Film i Väst ska behålla sin ledande roll i europeiskt filmliv genom att mixa utmanande och nyskapande arthouseprojekt som hyllas av professionella bedömare med filmer av god kvalitet som får en stor spridning regio nalt, nationellt och internationellt.

Ett mycket starkt varumärke i europeisk film Film i Väst är i dag ett mycket starkt varumärke i den europeiska filmvärlden – ett varumärke som står för hög kvalitet, förnyelse och utmanande innehåll, men också för ett publikt tilltal och ett innehåll som berör och angår många människor runt om i världen. En svensk ledande aktör Film i Väst är en ledande nationell aktör och efter Svenska Filminstitutet den väsentligaste finansiären av filmproduktion i Sverige. Samproduktionerna har under många år dominerat de svenska filmgalorna och kritikerlistorna.

1 000 filmer på 25 år Film i Väst har sedan 1992 samproducerat ungefär 1 000 svenska och internationella långfilmer, dokumentärfilmer och TV-drama samt kortfilmer.

Samproduktionerna ska präglas av mångfald Samproduktionerna ska präglas av mångfald, nå och angå tittarna samt ha bredd och represen tativitet i berättarperspektiven: kön, ålder, etnicitet, klass och land/stad. Särskild hänsyn ska tas till Västra Götalands invånare oavsett var de ser en film eller TV-drama – på bio, TV eller internet. Nya kvinnliga manusförfattare, regissörer & producenter Film i Väst ska fortsätta utveckla sin strategi för att etablera nya kvinnliga manusförfattare, regissörer och producenter. Även för unga talanger ska kvinnliga filmskapare ges ökad möjlighet att ta permanent plats på den offentliga filmscenen.

www.filmivast.se www.filmivast.com

FILM I VÄST 1992-2016 FOTO: JOHAN BERGMARK /SVENSK A FILMINSTITUTET

B Ä STA O R I G I N A L M U S I K

Jonas Kullhammar/Mattias Bärjed – Gentlemen Erik Enochsson – The Quiet Roar B Ä STA S C E N O G R A F I

Linda Janson – Gentlemen B Ä STA D O KU M E N TÄ R

Ute på landet – Anders Jedenfors BIOPUBLIKENS PRIS

Micke och Veronica – Staffan Lindberg Sune i fjällen – Gustav Åkerblom Bamse och tjuvstaden – Christian Ryltenius

2013

11 Guldbaggar plus Biopublikens pris (plus 27 nomineringar) B Ä STA F I L M

Monica Z – Lena Rehnberg Känn ingen sorg – Malcolm Lidbeck, David Olsson B Ä STA R EG I

131 Guldbaggar Från genombrottsåret 1998 med Lukas Moodyssons Fucking Åmål och fram till 2015 har Film i Västs samproduktioner vunnit inte mindre än 131 Guldbaggar plus ytterligare 247 nomineringar samt samtliga nio Publikens pris. Här är hela listan: Titlar eller namn som är i fet stil är vinster, kursiverade är nominerade till en Guldbagge.

Issaka Sawadogo – Det vita folket Henrik Dorsin – Flocken

2015

Peter Grönlund – Tjuvheder Sanna Lenken – Min lilla syster

14 Guldbaggar plus Biopublikens pris (+ 17 nomineringar) BÄ STA F I LM

Efterskalv – Madeleine Ekman En man som heter Ove – Annika Bellander/Niklas Wikström Nicastro Min lilla syster – Annika Rogell BÄ STA REGI

BÄSTA MANUS

BÄSTA FOTO

Gösta Reiland – Flocken Linda Wassberg – Det vita folket Göran Hallberg – En man som heter Ove BÄSTA KLIPPNING

Kristoffer Nordin – Tjuvheder Hanna Lejonqvist – Min lilla syster

Magnus von Horn – Efterskalv Sanna Lenken – Min lilla syster Peter Grönlund – Tjuvheder

BÄSTA KOST YM

BÄ STA K VI N N LI GA HUVUD ROLL

Andreas Franck – Jönssonligan – den perfekta stöten Andreas Franck – Det vita folket

Malin Levanon – Tjuvheder

BÄ STA M AN LI GA HUVUD ROLL

Rolf Lassgård – En man som heter Ove Ulrik Munther – Efterskalv BÄ STA K VI N N LI GA BI RO LL

Mia Andersson – Tjuvheder BÄSTA LJUD/LJUDDES IGN

BÄSTA MAS K /S MINK

Eva von Bahr/Love Larson – En man som heter Ove Jenny Fred – Det vita folket

Eva Melander – Flocken Bahar Pars – En man som heter Ove Amy Deasismont – Min lilla syster

BÄSTA ORIGINALMUS IK

BÄ STA M AN LI GA BI RO LL

BÄSTA S C E NOGRAFI

Mats Blomgren – Efterskalv

Lisa Holmqvist – Flocken Jon Ekstrand – Det vita folket Kajsa Severin – Tjuvheder

B Ä STA V I S UEL L A EFFEKT ER

Torbjörn Olsson – En man som heter Ove B I O PUB L I KEN S PR I S

En man som heter Ove – Annica Bellander and Niklas Wikström Nicastro

2014

11 Guldbaggar plus Biopublikens pris (+ 18 nomineringar) B Ä STA FI L M

Turist – Erik Hemmendorff, Marie Kjellson, Philippe Bober Gentlemen – Fredrik Heinig, Johannes Åhlund, Mattias Nohrborg, Gabija Siurbytė B Ä STA R EG I

Ruben Östlund – Turist Mikael Marcimain – Gentlemen B Ä STA KV I N N L I GA H UV UD R O L L

Saga Becker – Nånting måste gå sönder Lisa Loven Kongsli – Turist Vera Vetali – Min så kallade pappa B Ä STA MA N L I GA H UV UD R O L L

Johannes Bah Kuhnke – Turist David Dencik – Gentlemen

B Ä STA KV I N N L I GA B I R O L L

Fanni Metelius – Turist Ruth Vega Fernandez – Gentlemen B Ä STA MA N L I GA B I R O L L

Kristofer Kivju – Turist Sverrir Gudnason – Gentlemen B Ä STA MA N US

Ruben Östlund – Turist Eli Levén/Ester Martin Bergsmark – Nånting måste gå sönder Klas Östergren – Gentlemen B Ä STA FOTO

Fredrik Wenzel – Turist Fredrik Wenzel – The Quiet Roar Jalmari »Jallo« Faber – Gentlemen B Ä STA KL I PPN I N G

Jacob Secher Schulsinger/Ruben Östlund – Turist Kristofer Nordin – Gentlemen B Ä STA KO ST YM

Cilla Rörby – Gentlemen BÄSTA LJUD/LJUDDESIGN

Andreas Franck – The Quiet Roar Andreas Franck/Gisle Tveito – Turist Hugo Ekornes/Per Nyström – Gentlemen B Ä STA MA S K / S MI N K

Anja Dahl/Anna-Carin Lock – Gentlemen

Per Fly – Monica Z Björn Stein/Måns Mårlind – Känn ingen sorg B Ä STA K VI N N L I GA S K Å D ES P E L A R E

Edda Magnason – Monica Z Gunilla Röör – En gång om året

B Ä STA M A N L I GA S K Å D ES P E L A R E

Mikael Persbrandt – Mig äger ingen Matias Varela – Snabba Cash – Livet Deluxe Robert Gustafsson – Hundraåring en som klev ut genom fönstret och försvann

B Ä STA O R I G I N A L M U S I K

B Ä STA FOTO

B Ä STA S C E N O G R A F I

B Ä STA K L I P P N I N G

Matti Bye – Faro Matti Bye – Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann Peter Nordahl – Monica Z Linda Janson/Paola Holmér – VI ÄR BÄST! Josefin Åsberg – Monica Z Wilda Wiholm – Känn ingen sorg B Ä STA KO RT F I L M

Äta lunch – Sanna Lenken B Ä STA D O KU M E N TÄ R

De dansande andarnas skog – Linda Västrik BIOPUBLIKENS PRIS

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Felix Herngren Sune på bilsemester – Hannes Holm Monica Z – Per Fly

2012

16 Guldbaggar plus Biopublikens pris (+ 24 nomineringar) B Ä STA F I L M

Äta Sova Dö – China Åhlander Call Girl – Mimmi Spång B Ä STA R EG I

Gabriela Pichler – Äta Sova Dö Mikael Marcimain – Call Girl Jan Troell – Dom över död man B Ä STA K VI N N L I GA HU VU D R O L L

B Ä STA L J U D/ L J U D D ES I G N

Per Nyström/Petter Fladeby – Call Girl Jonas Jansson – Snabba Cash II B Ä STA M A S K / S M I N K

Jenny Fred – Snabba Cash II Maria Strid – Dom över död man Eros Codinas – Call Girl B Ä STA O R I G I N A L M U S I K

Benny Andersson – Palme B Ä STA S C E N O G R A F I

Lina Nordqvist – Call Girl Pernilla Olsson/Peter Bävman – Dom över död man B Ä STA VI S U E L L A E F F E K T ER

Andreas Hylander – Isdraken Tim Morris – Call Girl B Ä STA KO RT F I L M

Dance Music Now – Johan Jonason BÄSTA DOKUMENTÄR

BIOPUBLIKENS PRIS

B Ä STA K VI N N L I GA B I R O L L

Ulla Skoog – Dom över död man Léonore Ekstrand – Avalon B Ä STA M A N L I GA B I R O L L

B Ä STA M A N U S

Cilla Jackert – Känn ingen sorg Lisa Langseth – Hotell

Peter Carlberg – Avalon Fares Fares – Snabba Cash II Milan Dragišić – Äta Sova Dö

B Ä STA FOTO

B Ä STA M A N U S

B Ä STA K L I P P N I N G

Cilla Rörby – Call Girl Jaana Fomin – Bröderna Hårdrock Katja Watkins – Dom över död man

B Ä STA M A N L I GA HU VU D R O L L

B Ä STA M A N L I GA B I R O L L

Eric Kress – Monica Z Erik Sohlström – Känn ingen sorg

B Ä STA KO ST YM

Palme – Maud Nycander, Kristina Lindström Pojktanten – Ester Martin Bergsmark

Johannes Brost – Avalon Matias Varela – Snabba Cash II Bengt C.W. Carlsson – Lycka till och ta hand om varandra

Sverrir Gudnason – Monica Z David Dencik – Hotell Kjell Bergqvist – Monica Z

Andreas Jonsson/Hanna Lejonqvist/ Niels Pagh Andersen – Palme Kristofer Nordin – Call Girl

Nermina Lukač – Äta Sova Dö Pernilla August – Call Girl

Anna Bjelkerud – Hotell Mira Eklund – Hotell Josefin Neldén – Känn ingen sorg

B Ä STA K VI N N L I GA B I R O L L

Hoyte van Hoytema – Call Girl Måns Månsson – Avalon Jan Troell/Mischa Gavrjusjov – Dom över död man

Gabriela Pichler – Äta Sova Dö Marietta von Baumgarten – Call Girl

Sune i Grekland – Hannes Holm En gång i Phuket – Staffan Lindberg

2011

12 Guldbaggar plus Biopublikens pris (+ 24 nomineringar) B Ä STA F I L M

Apflickorna – Helene Lindholm Simon och ekarna – Christer Nilson, Per Holst, Steffen Reuter, Patrick Knippel, Marc-Daniel Dichant, Leander Carell, John M. Jacobsen, Sveinung Golimo Play – Erik Hemmendorff

Håkan Wärn – Känn ingen sorg Theis Schmidt – Snabba Cash – Livet Deluxe

BÄSTA REGI

Ruben Östlund – Play Lisa Aschan – Apflickorna Lisa Ohlin – Simon och ekarna BÄSTA K VINNLIGA H UVUDROLL

Ann Petrén – Happy End Helen Sjöholm – Simon och ekarna BÄSTA M ANLIGA H UVUDROLL

Kevin Vaz – Play Mikael Persbrandt – Stockholm Östra BÄSTA K VINNLIGA BIROLL

Cecilia Nilsson – Simon och ekarna BÄSTA M ANLIGA BIROLL

Jan Josef Liefers – Simon och ekarna Johan Widerberg – Happy End Peter Andersson – Happy End BÄSTA M ANUS

Josefine Adolfsson/Lisa Aschan – Apflickorna Pernilla Oljelund – Stockholm Östra Ruben Östlund – Play BÄSTA FOTO

Marius Dybwad Brandrud – Play Per Källberg – Stockholm Östra Dan Laustsen – Simon och ekarna BÄSTA K LIPPNING

Kasper Leick/Michal Leszczylowski – Simon och ekarna Jacob Schulsinger – Play BÄSTA KOSTYM

Moa Li Lemhagen Schalin – Kronjuvelerna Katja Watkins – Simon och ekarna Pia Aleborg – Play BÄSTA LJ UD/LJ UDDESIGN

Andreas Franck – Apflickorna Jason Luke – Simon och ekarna BÄSTA M ASK /SM INK

Linda Boije af Gennäs – Simon och ekarna Sara Klänge – Kronjuvelerna BÄSTA M USIK

Fredrik Emilson – Kronjuvelerna Annette Focks – Simon och ekarna BÄSTA SC ENOGRAF I

Roger Rosenberg – Kronjuvelerna Anders Engelbrecht/Lena Selander/ Folke Strömbäck – Simon och ekarna BÄSTA VISUELLA EF F EK TER

Håkan Blomdahl/Torbjörn Olsson – Kronjuvelerna Lars Erik Hansen/Marcus Brodersen – Simon och ekarna BÄSTA KORTF ILM

Las Palmas – Johannes Nyholm No Sex Just Understand – Mariken Halle

B Ä STA KO ST YM

Kicki Ilander – Monica Z Moa Li Lemhagen Schalin – VI ÄR BÄST! Ulrika Sjölin – Känn ingen sorg

2010

9 Guldbaggar (+ 7 nomineringar)

B Ä STA L J U D/ L J U D D ES I G N

Mattias Eklund – Känn ingen sorg Andreas Franck/Jens Johansson/Petter Fladeby – Snabba Cash – Livet Deluxe Hans Møller – Monica Z

BÄSTA F ILM

Sebbe – Rebecka Lafrenz, Mimmi Spång BÄSTA REGI

B Ä STA M A S K / S M I N K

Lisa Langseth – Till det som är vackert Babak Najafi – Sebbe

Lisa Mustafa – VI ÄR BÄST! Eva von Bahr – Monica Z Eva von Bahr/Love Larson – Hundra åringen som klev ut genom fönstret och försvann

BÄSTA K VINNLIGA H UVUDROLL

Edda Magnason vann en Guldbagge för sin roll i Monica Z.

Alicia Vikander – Till det som är vackert Pernilla August – Miss Kicki

FILM I VÄST 1992-2016

BÄ STA M AN LI GA HUVUD ROLL

B Ä STA M A N L I GA HU VU D R O L L

Joel Kinnaman – Snabba Cash Sebastian Hiort af Ornäs – Sebbe

Krister Henriksson – Sex, hopp & kärlek Mikael Persbrandt – Bang Bang Orangutang Peter Andersson – Mun mot mun

BÄ STA M AN LI GA BI RO LL

David Dencik – Cornelis BÄ STA M AN U S

B Ä STA K VI N N L I GA B I R O L L

Lisa Langseth – Till det som är vackert

Tuva Novotny – Bang Bang Orangutang Sofia Westberg – Mun mot mun

BÄSTA FOTO

Aril Wretblad – Snabba Cash

B Ä STA M A N L I GA B I R O L L

Tussilago – Jonas Odell

Magnus Krepper – Mun mot mun Börje Ahlstedt – Percy, Buffalo Bill & jag

S Ä R S K I LD I N SATS

B Ä STA M A N U S

BÄ STA KO RTF I LM

Jeanette Klintberg – Snabba Cash Johannes Stjärne Nilsson/Magnus Börjeson/Ola Simonsson – Sound of Noise

Josef Fares – Zozo Björn Runge – Mun mot mun B Ä STA FOTO

Aril Wretblad – Zozo Anders Bohman – Mun mot mun Philip Øgaard – Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

BI O P U B LI K EN S P RI S

Änglagård 3 – Colin Nutley Snabba Cash – Daniél Espinosa Farsan – Josef Fares

B Ä STA KO RT F I L M

Scen: nummer 6882 ur mitt liv – Ruben Östlund

2009

10 Guldbaggar (+ 18 nomineringar) BÄ STA F I LM

Män som hatar kvinnor – Søren Stærmose Prinsessa – Sandra Harms I taket lyser stjärnorna – Anders Landström BÄ STA REGI

Lisa Siwe – I taket lyser stjärnorna Teresa Fabik – Prinsessa Fredrik Edfeldt – Flickan BÄ STA K VI N N LI GA HUVUD ROLL

Noomi Rapace – Män som hatar kvinnor Malin Crépin – I skuggan av värmen BÄ STA M AN LI GA HUVUD ROLL

Olle Sarri – Apan Björn Starrin – Bröllopsfotografen BÄ STA K VI N N LI GA BI RO LL

Anki Lidén – I taket lyser stjärnorna Tova Magnusson-Norling – Flickan Annika Hallin – I taket lyser stjärnorna BÄ STA M AN LI GA BI RO LL

Kjell Bergqvist – Bröllopsfotografen Joel Kinnaman – Johan Falk – G ruppen för särskilda insatser Sven-Bertil Taube – Män som hatar kvinnor BÄ STA M AN U S

Ulf Malmros – Bröllopsfotografen Teresa Fabik – Prinsessan Karin Arrhenius – Flickan BÄSTA FOTO

Hoyte van Hoytema – Flickan Peter Mokrosinski – Män som hatar kvinnor Eric Kress – Män som hatar kvinnor BÄ STA KO RTF I LM

Peter Andersson och Noomi Rapace i 2009 års Guldbaggevinnare Män som hatar kvinnor. Flickan som lekte med elden – Daniel Alfredson Bröllopsfotografen – Ulf Malmros

2008

1 Guldbagge plus Biopublikens pris (+ 11 nomineringar) BÄSTA FILM

De ofrivilliga – Producer: Erik Hem mendorff BÄSTA REGI

2007

4 Guldbaggar plus Biopublikens pris (+ 12 nomineringar) B Ä STA FI L M

Leo – Anna Anthony B Ä STA R EG I

Josef Fares – Leo BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL

Sofia Ledarp – Den man älskar B Ä STA MA N L I GA H UV UD R O L L

BÄSTA KV INNLIGA H UV UD R O L L

B Ä STA KV I N N L I GA B I R O L L

Lena Endre – Himlens hjärta Cecilia Milocco – De ofrivilliga BÄSTA MANLIGA H UV UDR O L L

Gustaf Skarsgård – Patrik, 1,5 år BÄSTA KV INNLIGA BIROL L

Maria Lundqvist – Himlens hjärta BÄSTA MANLIGA BIROLL

Torkel Petersson – Patrik, 1,5 år BÄSTA MANUS

Erik Hemmendorff /Ruben Östlund – De ofrivilliga BÄSTA FOTO

Marius Dybwad Brandrud – De ofrivilliga BÄSTA KORT FILM

Dockpojken – Johannes Nyholm

S Ä R S K I LD I N SATS

BIOPUBLIKE NS PRIS

Män som hatar kvinnor – Niels Arden Oplev

2004

Ruben Östlund – De ofrivilliga

BÄSTA DOKUME NTÄR

BI O P U B LI K EN S P RI S

Jaana Fomin – Tjenare Kungen Adam Nordén – Zozo

Leonard Terfelt – Leo Jonas Karlsson – Den man älskar

Skrapsås – Gabriela Pichler Drömmar från skogen – Johannes Nyholm Malte Forssell – Mammoth Isak Gjertsen – Metropia

S Ä R S K I L D I N S AT S

En enastående studie i mänsklig förnedring – Patrik Eriksson Arn: riket vid vägens slut – Peter Flinth Patrik, 1,5 år – Ella Lemhagen

Bibi Andersson – Arn: Tempelriddaren Gunilla Nyroos – Nina Frisk B Ä STA MA N L I GA B I R O L L

Hassan Brijany – Ett öga rött Nicolaj Schröder – Hata Göteborg B Ä STA FOTO

Eric Kress – Arn: tempelriddaren

B Ä STA R EG I

Jesper Ganslandt – Farväl Falkenberg Anders Nilsson – När mörkret faller

B I O PUB L I KEN S PR I S

Arn: Tempelriddaren – Peter Flinth Ett öga rött – Daniel Wallentin

2006

2 Guldbaggar plus Biopublikens pris (+ 17 nomineringar) B Ä STA FI L M

B Ä STA K VI N N L I GA B I R O L L

Marie Richardson/Pernilla August – Om jag vänder mig om B Ä STA M A N L I GA B I R O L L

Ingvar Hirdwall – Om jag vänder mig om B Ä STA M A N U S

Björn Runge – Om jag vänder mig om Jonas Frykberg – Detaljer B Ä STA FOTO

Göran Hallberg – Detaljer

B Ä STA M A N L I GA HU VU D ROLL

BÄSTA M ANUS

B Ä STA K VI N N L I GA B I R O LL

BÄSTA FOTO

Sven Wollter – En sång för Martin Kjell Bergqvist – Leva livet Carina M. Johansson – Leva livet Cecilia Frode – Syndare i sommarsol B Ä STA M A N L I GA B I R O L L

Anders Ahlbom – Leva livet B Ä STA M A N U S

Hans Gunnarsson/Mikael Håfström – Leva livet Bille August – En sång för Martin B Ä STA FOTO

Peter Mokrosinski – Leva livet Jörgen Persson – En sång för Martin B Ä STA D O KU M E N TÄ R

B Ä STA KO RT F I L M

Ljudmilas röst – Gunnar Bergdahl

B Ä STA U T L Ä N D S K A F I L M

2000

ÖVR I GT

B Ä STA F I L M

Min skäggiga mamma – Maria Hedman Dogville – Lars von Trier

Min skäggiga mamma – Min skäggiga mamma

2002

7 Guldbaggar (+ 10 nomineringar) B Ä STA F I L M

Lilja 4-ever – Lars Jönsson Alla älskar Alice – Peter Possne

Kjell Bergqvist – Den bästa sommaren Michalis Koutsogiannakis – Det nya landet Per Graffman – Före stormen

B Ä STA M A N L I GA HU VU D R O L L

B Ä STA M A N L I GA B I R O L L

Tillväxtsjukan – Klara Swantesson B I O PUB L I KEN S PR I S

Underbara älskade – Johan Brisinger Storm – Björn Stein, Måns Mårlind Offside – Mårten Klingberg

2005

6 Guldbaggar (+ 14 nomineringar) B Ä STA FI L M

Zozo – Anna Anthony Mun mot mun – Producer: Clas Gunnarsson B Ä STA R EG I

Ulf Malmros – Tjenare Kungen Josef Fares – Zozo Björn Runge – Mun mot mun

B Ä STA K VI N N L I GA B I R O L L

Kajsa Ernst – Masjävlar Ann Petrén – Masjävlar B Ä STA M A N L I GA B I R O L L

Joakim Lindblad – Masjävlar B Ä STA M A N U S

Maria Blom – Masjävlar

2003

7 Guldbaggar (+ 9 nomineringar) B Ä STA F I L M

Om jag vänder mig om – Clas Gunnarsson B Ä STA R EG I

Björn Runge – Om jag vänder mig om Kristian Petri – Detaljer

Cecilia Nilsson – Den bästa sommaren Michael Nyqvist – Tillsammans B Ä STA M A N U S

BÄSTA REGI

Lukas Moodysson – Fucking Åmål Solveig Nordlund – Comédia infantil BÄSTA K VINNLIGA H UVUDROLL

Alexandra Dahlström/Rebecca Liljeberg– Fucking Åmål Anna Wallander – Hela härligheten

Lukas Moodysson – Lilja 4-ever Peter Birro – Bäst i Sverige!

B Ä STA FOTO

Esa Vuorinen – Dubbel-8

Maria Langhammer – Hela härlig heten

B Ä STA FOTO

B Ä STA KO RT F I L M

BÄSTA M ANLIGA BIROLL

B Ä STA MA N US

B Ä STA M A N U S

Marie Göranzon – Alla älskar Alice

Sofia Helin – Masjävlar

Fucking Åmål – Lars Jönsson

BÄSTA M ANLIGA H UVUDROLL

B Ä STA K VI N N L I GA B I R O L L

B Ä STA K VI N N L I GA HU VU D R O L L

BÄSTA F ILM

Lukas Moodysson/Peter Birro – Det nya landet Lukas Moodysson – Tillsammans

Peter Engman – När mörkret faller David Johnson – Farväl Falkenberg

Maria Blom – Masjävlar

5 Guldbaggar (+ 6 nomineringar)

B Ä STA M A N L I GA HU VU D ROLL

B Ä STA KV I N N L I GA B I R O L L

B Ä STA R EG I

1998

Lia Boysen – Det nya landet

B Ä STA K VI N N L I GA B I R O LL

B Ä STA FOTO

Clinch – Håkan Lindhé

B Ä STA K VI N N L I GA HU VU DROLL

Oksana Akin’šina – Lilja 4-ever Tuva Novotny – Den osynlige

Fredrik Wenzel/Jesper Ganslandt – Farväl Falkenberg Anders Nilsson/Joakim Hansson – När mörkret faller

BÄSTA KORTF ILM

Geir Hansteen-Jörgensen – Det nya landet Lukas Moodysson – Tillsammans

Anastasios Soulis– Underbara älskade Jonas Karlsson – Offside

B Ä STA MA N L I GA B I R O L L

Anders Bohman – Tsatsiki, morsan och polisen Peter Mokrosinski – Straydogs Jacob Jørgensen – Noll tolerans

B Ä STA R EG I

B Ä STA K VI N N L I GA HU VU D R O L L

Artiom Bogučarskij – Lilja 4-ever Mikael Persbrandt – Alla älskar Alice

Ulf Stark – Tsatsiki, morsan och polisen

Jalla! Jalla! – Anna Anthony

B Ä STA MA N L I GA H U VU D R O L L

Lia Boysen – Sök

Peter Andersson – Noll tolerans

2 Guldbaggar (+ 12 nomineringar)

Lukas Moodysson – Lilja 4-ever Ulf Malmros – Bäst i Sverige!

B Ä STA KO RT FI L M

Kimmo Rajala – Solstorm Kicki Ilander/Kimmo Rajala – Arn: Tempelriddaren Charlotta Miller /Frida Hallberg/Pär Brundin – Kid Svensk

Masjävlar – Producer: Lars Jönsson

Jonas Karlsson – Detaljer Jakob Eklund – Om jag vänder mig om

BÄSTA M ANLIGA BIROLL

Viveka Seldahl – En sång för Martin

Oldoz Javidifor – När mörkret faller Amanda Oomsfor – Sök

B Ä STA D O KUMEN TÄ R S Ä R S KI L D I N S AT S

B Ä STA F I L M

B Ä STA M A N L I GA HU VU D R O L L

B Ä STA K VI N N L I GA HU VU DROLL

B Ä STA R EG I

Linus Sandgren – Storm Crille Forsberg – Om Gud vill

Det svider i hjärtat – Oscar Hedin

3 Guldbaggar (+ 4 nomineringar)

Ann Petrén – Om jag vänder mig om Livia Millhagen – Miffo Pernilla August – Detaljer

B Ä STA KV I N N L I GA HU VU D R O L L

Lucky Blue – Håkon Liu

B Ä STA KO RT FI L M

Farväl Falkenberg –Anna Anthony

Storm – Karl Fredrik Ulfung, Andy Sim

B Ä STA K VI N N L I GA HU VU D R O L L

Ulf Brantås – Lilja 4-ever Lars Crépin – Alla älskar Alice

To Be Continued – Linus Tunström B Ä STA P R ESTAT I O N

Rolf Lassgård – Under solen BÄSTA K VINNLIGA BIROLL

Johan Widerberg – Under solen Ralph Carlsson – Fucking Åmål

Fredrik Morheden – Det nya landet

BÄSTA M ANUS

1999

BÄSTA FOTO

B Ä STA D O KU M E N TÄ R B Ä STA P R ESTAT I O N

B Ä STA F I L M

B Ä STA KO RT F I L M

Malcolm – Baker Karim A Love Story – Jörgen Bergmark Muraren – Stefan Jarl Jan Olof Ågren – Den osynlige

2001

6 Guldbaggar (+ 9 nomineringar) B Ä STA F I L M

Leva livet – Anna Anthony En sång för Martin – Lars Kolvig, Michael Obel B Ä STA R EG I

Mikael Håfström – Leva livet Bille August – En sång för Martin

5 Guldbaggar (+ 8 nomineringar) Tsatsiki, morsan och polisen – Anne Ingvar Noll tolerans – Joakim Hansson, Björn Carlström B Ä STA R EG I

Ella Lemhagen – Tsatsiki, morsan och polisen Anders Nilsson – Noll tolerans

Lukas Moodysson – Fucking Åmål Ian Wilson – Hela härligheten

1994

1 Guldbagge till Film i Väst för kreativa insatser i svensk film: »För framåtsyftande och inspirerande samverkan för den svenska filmkonstens främjande.«

B Ä STA K VI N N L I GA HU VU DROLL

Regina Lund – Sjön

B Ä STA M A N L I GA HU VU D ROLL

Jakob Eklund – Noll tolerans

FILM I VÄST 1992-2016

HÄMNDEN 2O10 SUSANNE BIER

FOTO: ROLF KONOW

Vann Oscar och Golden Globe. Mikael Persbrandt nominerades till European Film Awards.

DOGVILLE 2OO3 LARS VON TRIER

Nomimerad Palme d'Or. Med bland andra Nicole Kidman.

Den danska uppstickaren Det danska produktionsbolaget Zentropa bildades 1 januari 1992, samma dag som Film i Väst. Två tongivande produ center är bolagets grundare Peter A albæk Jensen samt Louise Vesth. Möt dem, och regissören T homas Vinterberg, i ett samtal om de 25 åren.

Som ganska ung pojke såg jag Stanley Kubricks A Clockwork Orange och det var en chock för mig att film kunde vara något annat än en dansk komedi. Jag tänkte att om det på något sätt var möjligt att arbeta med film så skulle jag göra det. Men jag visste inte hur man gjorde och kom man som jag från lands bygden utan några kontakter så var det otänkbart. ETER AALBÆK JENSEN:

FOTO: PER ARNESEN

Hur såg det ut för dansk film på 1970-talet? PAJ: Det såg riktigt dåligt ut. Det gjordes sex–åtta filmer om året och exportandelen var noll. De filmer som gjordes var skitdåliga och lockade ingen publik. Den lokala marknadsandelen var sex procent. Populärast var filmerna med Olsen-banden.

FOTO: ZENTROPA

Ändå gav du dig in i filmens värld? PAJ: Jo, men vägen var lång och jag fick nej kanske 130 gånger från TV, filmbolagen och alla andra. Men jag började göra musikvideor tillsammans med två killar. Samtidigt slog MTV igenom i Skandinavien

och plötsligt skulle alla danska rockband ha sin egen video. Sedan lyckades jag ta mig in på Den Danske Filmskole där jag gick samtidigt som Susanne Bier. Jag började som ljudtekniker, men hon tyckte att jag skulle bli producent. Mitt största problem är att jag inte kan räkna, men det finns det andra som kan. Jag tog examen 1987 och gick i konkurs med min första film. Jag var tvungen att få in pengar och då mötte jag Lars von Trier, som då var karriärmässigt i konkurs eftersom han var så elak; det var ingen i Danmark som ville arbeta med honom. Han hade gjort två filmer där han också var producent. Vi var två »flops« som mötte varandra och vi var extremt olika varandra som personer. PAJ: Jag är väldigt glad över att jag fortsatt att sam arbeta med Susanne Bier genom alla år. Det är kanske det som gjort att jag fortfarande finns kvar i filmbran schen. Hade jag enbart arbetat med Lars eller bara med Susanne hade jag varit illa ute eftersom alla regissörer är dubbelt så intelligenta, manipulativa och beräk nande som en genomsnittlig producent. FOTO: CASPER SEJERSEN

FOTO: PER ARNESEN

FILM I VÄST 1992-2016

JAKTEN 2012

THOMAS VINTERBERG Mads Mikkelsen vann en Palme d'Or i Cannes för sin roll. 32

Peter Aalbæk Jensen och Lars von T rier mötte varandra 1992 och startade produktionsbolaget Zentropa tillsammans.

FILM I VÄST 1992-2016

ZENTROPA Det danska produk tionsbolaget Zentropa grundades 1992 av regissören Lars von Trier och producenten Peter Aalbæk Jensen. I dag är det ett av Skandinaviens största med dotterbolag runt om i Europa. Zentropas samarbete med regissörer som Susanne Bier och Thomas Vinterberg har lett till banbrytajnde projekt som Dogma 95. Zentropa har produce rat fler än hundra internationella och skandinaviska spel filmer, samproduktio ner och lågbudget filmer. Flera av dem har varit internationellt framgångsrika och belönats med priser som Oscar, Golden Globe, Palme d’Or i Cannes, Silverbjörnar i Berlin samt European Film Awards.

Den 1 januari 1992, samma dag som Film i Väst, bildades Zentropa. PAJ: Ja, det stämmer. Själv var jag satt i konkurs och fick inte lov av Danska Filminstitutet att producera en film med Lars von Trier. Men när vi trots det var klara med den beslöt Lars och jag oss för att starta vårt eget bolag. Vi kunde ju i alla fall vara lika dåliga som alla andra. Vi flyttade till Østerbro i Köpenhamn och proklamerade att nu hade Skandinaviens bästa pro duktionsbolag bildats. Alla skrattade åt oss ; de tyckte att Lars gjorde riktigt dåliga filmer och att jag var en galning. Samma aversion som följt oss under väldigt många år. Samtidigt är jag tacksam: hade vi varit en del av »det goda sällskapet« hade jag nog varit anställd av Danmarks Radio, vägt 175 kilo och varit djupt alkoho liserad. PAJ: Den första film som vi gjorde var Smukke dreng (1993), om manlig prostitution. Vi hade inga pengar till skådespelarna, så jag spelade en torsk som blev påsatt bakifrån. Vi ville göra Breaking the Waves, men hade svårt att få den finansierad. Strax innan vi skulle gå i konkurs fick Lars idén om att göra TV-dramat Riket. Det räddade oss på många sätt. Eftersom det inte fanns så mycket pengar blev Lars tvingad att ha fokus på skådespelarna och inte tekniken, och det var något nytt. Som första danska TV-serie någonsin blev den såld internationellt och vi tjänar faktiskt på pengar på den än i dag. PAJ: Det är också intressant hur kreativ man kan bli när man inte har några pengar och hotas av konkurs. Vi spelade in med en ny sorts belysning, ett fluoresce rande ljus, med handhållen kamera utan continuity,

Samtidigt blev det ett internationellt genombrott med Breaking the Waves (1996), med Oscars- och Golden Globe-nominering, vinst i European Film Award och juryns pris i Cannes. PAJ: Jo, den cementerade vår status, men hade inte vi hotats av konkurs hade inte Riket blivit av och då hade inte Breaking the Waves blivit så bra. Ägna dig åt skåde spelarna och ge fan i tekniken, Lars! 1996 mötte Zentropa för första gången Film i Väst i Trollhättan. Vad hände? PAJ: Det var före din tid, Louise, eller hur? Jag och den svenske producenten Lars Jönsson hade bildat ett gemensamt bolag 1993. Bolaget hette Trust och blev senare Trust Nordisk. Det var bra personkemi mellan oss och Lars Jönsson, som blivit framgångsrik med Änglagård med 1,2 miljoner sålda biljetter. Lars Jönsson var mycket excentrisk. Han var en gammal professionell frisbee-spelare och liknade en rock stjärna. Han hade tjänat många miljoner på Änglagård och var mycket intelligent. Han hade också problem med många Stockholmsbolag och Dramatiska insti tutet. Han arbetade i Göteborg och var liksom jag en provinskille. PAJ: Lars Jönsson förde oss samman med Tomas Eskilsson, som också var en provinskille. Vi beslutade oss för att göra något stort tillsammans. Dessförinnan hade vi gjort en del andra filmer som Björn Runges Harry & Sonja, där jag spelade en full dansk fotbolls spelare. Men vår allians grundades kring den gemen samma viljan att göra en film som omsatte 100 miljoner danska kronor, med 500 anställda, med 100 kameror

och med de stora internationella stjärnorna i huvudrollerna och som dessutom skulle spelas in i Västra Götaland. Denna film blev Lars von Triers Dancer in the Dark (2002). Den filmen blev förstås en vändpunkt för Film i Väst, för Tomas Eskilsson och Katarina Krave, men också för oss. LV: Budgetmässigt var Dogville större, men inte på något annat sätt. Det kom stora långtradare lastade med teknik. Allt är filmat i Trollhättan, med undantag för scenerna där Catherine Deneuve går vid en lång fängelsemur i Washington. Den kunde vi inte hitta i Trollhättan.

FOTO: CHRISTIAN GEISNÆS

Louise Vesth, hur kom du in i filmbranschen? LV: Även jag kommer från pro vinsen och har studerat ekonomi. Jag kom i kontakt med produk tionsbolaget Jutlandia Film, som Zentropa hade startat i Århus. Det var ett försök att starta film produktion utanför Köpenhamn och som genom Jyske Film och andra fonder hade liknande inriktning som Film i Väst. Jag började min karriär längst ner på golvet, som runner, och det var roligare än att studera ekonomi. LV: Producenten Ib Tardini var VD för Jutlandia Film och första gången jag mötte honom och Peter var när jag fick i uppdrag att hämta de två på järnvägs Louise Vesth är producent på Zentropa. stationen i Århus. Mot mig kom två män gående i långa trenchcoats rökande cigarrer, allt det som skulle återkomma i Dogma 95. Dessutom som i en westernfilm. Det var komiskt. När jag var klar fick vi Ernst-Hugo Järegård. Jag hade sett honom med mina ekonomistudier så fick jag anställning på iS kånska mord och fick genom lite tricksande med Jutlandia Film. Sedan kom jag in på Den Danske Film honom i Europa genom att ljuga för Lars att Max von Sydow inte kunde medverka. Men det blev en positiv skoles producentlinje och där gick Nikolaj Arcel och explosion med Ernst-Hugo. Mikkel Nørgaard. Därefter fick jag jobb på Zentropa.

FOTO: ROBIN SKJOLDBORG

FILM I VÄST 1992-2016

Hur fick ni alla stora stjärnor att ställa upp? Breaking the Waves hade tagit Emily Watson från ingenting till en Oscarsnominering. Dancer in the Dark blev en möjlighet för många att förnya sina karriärer trots att filmen inte gav dem några vidare pengar. Så går det ofta till. På det viset är Lars von Trier en legend.

Fasandræberne är Film i Västs största bioframgång bland de danska samproduktionerna sedan 1998.

Louise, när började dina kontakter med Film i Väst? LV: När jag gick ut Den Danske Filmskole år 2001 så fanns Film i Väst med som en strategisk samarbetspartner och finansiär för Zentropa, vi hade gemensamma projekt på gång och historiskt hade vi samproducerat väldigt mycket. Jag arbetade med budgetfrågor under utvecklingen av Lars von Triers Manderlay och jag arbetade särskilt med Anna Anthony på Memfis film under produktionen av Josef Fares filmer Kopps och Zozo. LV: På Film i Väst var Tomas Eskilsson helt fantastisk visionär. Han hade en klar uppfattning om varför en historia skulle berättas, inte bara små från våra egna områden eller länder, utan också stora berättelser. Här fanns en vision om att göra större filmer som skulle nå ut i världen och att de måste göras av större bolag. Här fanns ingen Jantelag. Det var också okej att säga det högt och samarbeta med de bästa. LV: Så var det inte i Danmark, där Zentropa visserligen acceptera des men aldrig fullt ut. Peter och Lars var och är jävligt irriterande. Och du kommer aldrig att få någon i Danmark att ställa sig upp och säga att Zentropa är det bästa som hänt i filmens Danmark. Där hade Film i Väst en helt annan inställning. PAJ: Det är klart att det var galet att tro att man skulle kunna filma i Trollhättan. Men Tomas är en strateg, ingen krigare. Han hade kunnat sitta i ett tält med ett glas champagne och flytta pjäser på en karta över slagfältet. Intuitivt fann vi att vi kunde komplettera varandra på olika sätt. LV: Men jag tror att det mest avgörande för att samarbetet skulle utvecklas är att det under så många år varit samma människor som har suttit på var sin sida av bordet. Om du ser dig runt i filmvärlden så kanske du ser långlivade producenter, men så ser det inte ut bland finansiärerna. LV: Film i Väst är vad jag vet den enda aktören där samma personer fått lov att genomföra sin vision och sin strategiska plan under så lång tid. Det är en av de avgörande faktorerna bakom Film i Västs framgångar och vårt långvariga samarbete.

Här är Film i Västs tjugofem mest populära danska samproduktioner med dansk biopremiär 1998–2016. Placering bland Film i Västs samproduktioner, placering totalt bland alla danska filmer under samma år, titel, dansk biopublik, premiärår.

PAJ:

Bråkar ni aldrig? PAJ: Självklart! Där är Tomas och Katarina mycket osvenska. Det är tillåtet att bli förbannad och att skrika. De är passionerade, de har dedicerat sitt liv åt visionen och grälet har därför en verklig inne börd. På andra håll möter vi någon jävla kommissarie som s itter i tre eller fyra år på svenska eller danska filminstitutet och som mest funderar över var de själva är om tre eller fyra år och som vill

25 DANSKA BIOFILMER

fasandrÆberne

753 822

2014

flaskepost fra p

702 559

2016

kvinden i buret/kvinnan i rummet

694 796

2013

jagten/jakten

10 den skaldede frisǾr/ bröllop i italien

652 527

2013

631 953

2012

15 kongekabale

552 251

2004

18 en kongelig affÆre/ a royal affair

515 921

2012

25 hÆvnen/hämnden

443 615

2010

50 mÆnd og hØns

351 629

2015

10 55 gamle mÆnd i nye biler

337 354

2002

11 56 sommeren ’92

309 277

2015

12 65 kollektivet

301 785

2016

13 68 marie krØyer/Balladen om marie krØyer

281 060

2012

14 77 stille hjerte

254 694

2014

15 83 der kommer en dag

243 933

2016

16 98 en chance til/a second chance

211 441

2015

17 103 dancer in the dark

202 782

2000

18 112 de fortabte sjÆles Ø

192 012

2007

19 134 en du elsker

162 694

2014

20 138 max pinlig

158 534

2008

21 154 en familie

128 838

2011

22 155 mirakel

126 198

2000

23 172 dogville

109 759

2003

24 177 max pinlig

105 789

2011

94 998

2010

25 194 sandheden om mÆnd

FILM I VÄST 1992-2016 FOTO: CHRISTIAN GEISNÆS

FILM I VÄST 1992-2016

Nikolaj Lie Kaas och Fares Fares i den deckarserie som baseras på Jussi Adler-Olsens böcker har dragit fulla hus i Danmark.

vidare till något annat. Det är sällan de frågar sig var skandinavisk film är om 25 år. Det är nackdelen med konsulentsystemet. Hur vill ni själva beskriva Zentropa? PAJ: Det är en stor skillnad mellan att vara innanför eller utanför bolaget. Att arbeta på Zentropa har för mig varit en helt enastående möjlighet att hitta en arbets plats där det är mycket högt till tak och där alla har en vilja och en lust att bidra. Branschen betraktar oss som ett nödvändigt ont. Där sitter en genial handelsman och en lysande filmkonstnär och som banar vägen för en filmsuccé. Det finns ingen motsvarighet till oss i Danmark.

THE HOUSE THAT JACK BUILT Våren 2017 återkom mer Lars von Trier och Zentropa till Trollhät tan med inspelningen av The House That Jack Built. Hittills är Matt Dillon och Bruno Ganz klara för huvud rollerna.

Vilka är höjdpunkterna? PAJ: Det är svårt att säga. Man älskar alla sina barn, fast på olika sätt. Men de två, tre sista åren har varit de bästa. Det är en större bredd och tyngd, inte bara Lars von Trier som producerar. Det märks både publikt och konstnärligt. Tidigare har vi gjort en massa skitfilmer och det kvalitetslyft som vi varit med om är fantastiskt. Det är också frukten av många års samarbete med många som varit med oss i sexton, sjutton år. Vi har fler producenter – Sisse Graum Jørgensen, Marie Gade och Louise Vesth – och fler i ledningen med Rikke Ennis och Anders Kjærhauge. Alla delar samma vision och hängivenhet till filmen och vi har bara sett början på det hela. PAJ: De flesta av de regissörer, skådespelare och andra som vi samarbetar med arbetar ju minst halva tiden med stora, internationella projekt. Det går alltså att i ett litet skitland med en incestuös filmbransch som producerar en massa skitfilmer omvandla den till en aktiv, dynamisk massa som intar hela världen. Det är stort och den förändringen har skett de senaste tre-fyra åren. Vi har aldrig kastat ut en regissör. Det måste vara tryggt för alla att vi strävar efter ett långsiktigt samar bete, tillsammans. Susanne Biers första film var skit kass, Lars von Triers tre första filmer var inte särskilt bra. Men vi har fortsatt … PAJ: Svensk film lider av ett desorienterat filminstitut.

När jag var ung var svensk film det största i Nord europa. Det visar också hur snabbt det kan gå. Allt är beroende av personer och det gäller att hitta dem. Du finner dem ofta bland särlingarna, »the lonely guys and girls«. LV: I Danmark hittar du många små producenter. Men få har vår styrka: både bra regissörer och producen ter, men också en administration och en gemensam »know-how«. Under alla 25 åren av samarbete, välj en episod … PAJ: Det var i Cannes, när Lars von Trier hade gjort sitt utspel kring Melancholia. Alla var festklädda, Tomas och Katarina och jag i långklänning respektive smok ing. Men det var förfärligt, vi grät, vi var förbannade, det var mitt livs värsta mardröm. Men ändå: vi visste var vi hade våra vänner. Film i Väst hade oss, vi hade Film i Väst. LV: Men vår middag var inställd, festen likaså. Vi befann oss alla mer eller mindre i chocktillstånd. Vi gick över den röda mattan in i festivalpalatset för att se filmen och det var den märkligaste visning jag någonsin har varit på. Vi kände oss helt maktlösa. Men vi såg filmen med sitt fanstiska slut, när jorden går under. Vi gick ut i mörkret i en konstig sinnesstämning och över Medelhavet står den allra största måne du kan tänka dig. Och vi tänkte: »Världen är större än det som sker nu och vi ska nog klara det.« Till sist vill jag önska Film i Väst lycka till och hoppas att ni håller på länge, länge än. I den svåra tid som fiktionsfilmen är inne i så hoppas jag att ni fortsätter dra till er de stora, internationella projekten till Skandinavien, att alla talanger har lust att stanna kvar och göra film. Det har aldrig varit viktigare än nu. Här kan Film i Väst spela en stor roll, som finansiär men också som strategisk spelare. Det finns historier som bara kan göras på film, inte på TV-serier, inte på dokumentärer. Det är filmer som kan erövra världen. Men det måste vi göra tillsammans, på det sätt som Film i Väst under alla år har slagits för. Och det är nu, nu, nu det gäller!

LV:

»En stor gåva för oss« Danske regissören Thomas Vinterberg dubbelarbetar. Dels med sin egen film som han skriver manus på tillsam mans med Tobias Lindholm. En film som kanske vi svenskar har svårt för: en hyllning till alkoholen. När den filmen ska spelas in vet han inte. Först i kön står den amerikansk-franska storproduktionen Kursk, som han har fått ett erbjudande om att regissera av Luc Bessons bolag. Filmen följer den ryska ubåten Kursks tragiska undergång och har bland andra Colin Firth och Matthias Shoenaert i huvudrollerna. Premiär senare i år. Thomas Vinterbergs filmkarriär har från början varit mycket framgångsrik, från examenskortfilmen från Danska Filmhögskolan, Sidste omgang (1993), till Dogma-filmen Festen fram till första filmen som spelades in i Trollhättan, It’s All About Love (2003) med stjärnor som Claire D anes, Joaquin Phoenix och Sean Penn. – Det var en upplevelse för alla att spela in i och även bo i Trollhättan. Det var en mycket stor scenografi, kanske en av de snyggaste jag har haft, av Ben van Os som gjorde scenografin till Peter Greenaways Kocken, tjuven, hans fru & hennes älskare.

Under halvannan månad i november 2014 var Thomas Vinterberg, Trine Dyrholm, Fares Fares och Ulrich Thomsen med fler i Trollhättan för att spe la in Kollektivet. Alla interiörscener i det köpenhamnska kollektivet togs i det stora scenografibygget i Studio Fares. Fyra veckors byggtid, två veckors inspel ning och en för att riva. – Jag hade min fru och mina barn med och vi bodde på Alberts i en månad. Det var en väldigt fin tid. Jag måste också berömma alla skickliga hantverkare som tillsammans med scenograf och rekvisitör lyckades ska pa en stämning som jag minns den när jag själv bodde i kollektiv på 1970-talet. Under Berlinale 2016 fick Trine

Dyrholm ta emot en Silverbjörn för Bästa kvinnliga skådespelare. Hon nominera des till samma pris vid European Film

Awards, men vann inte. Det gjorde däremot filmens klippare, Anne Østerud och Janus Billeskov Jansen. Och i Danmark gick över 300 000 och såg filmen på bio. Du har i alla år arbetat tillsammans med Zentropa. Hur har det varit? – När det är som bäst påminner det om livet i Kollektivet, den galenskap och det mod som visas där har jag stor tilltro till. Man måste vara stark på alla plan, det är tufft ibland, men jag betraktar Zentropa som min andra familj. Och samarbetet med Film i Väst? – Alla de personer jag har mött har jag fungerat bra ihop med och mötena i Troll hättan är givande. Film i Väst är en investe ringspartner som lämnar stort utrymme för den konstnärliga integriteten och är en stor gåva för oss i Danmark.

Nästa samarbete var den exceptionellt framgångsrika Jakten (2012). Den postpro ducerades i Trollhättan av Zentropa. (Se alla priser på sidan 39.) – Jakten är vid sidan av Festen den av mina filmer som väckt mest uppmärksam het och debatt. Den visar på en stor kom plexitet och problematik kring förskolor. Utgångspunkten var »tanken som virus« och den visar hur misstankar sprids och människor blir falskt anklagade för över grepp de kanske inte har begått.

Danske regissören Thomas Vinterberg på sommarbesök hos Film i Väst 2016 i samband med premiären av hans film Kollektivet.

FOTO BJÖRN L ARSSON ROSVALL

FILM I VÄST 1992-2016

FILM I VÄST 1992-2016 FOTO: JIRI HANZL

GULDPALMER & SILVERBJÖRNAR De internationella danska framgångarna är minst sagt imponerande. En Oscarsstatyett och tre nomineringar. Guldpalmer i Cannes och Silverbjörnar i Berlin. Golden Globes och European Film Awards. Filmerna är inspelade och/eller postproducerade i Västra Götaland. GANGSTERBOSSEN SKØD EFTER GRACE

TOM ER FORFATTER (VISTNOK)................

HANS FAR ER L ÆGE

BEN HAR EN LASTBIl

MA GINGER HAR EN BUTIK.....................

OG EN SØSTER, SÅ DE SKÆNDES!

OLIVIA ER MOR TIL.................................

JUNE, OG DE ER FATTIGE

HR.HENSON LAVER BILLIGE GLAS...........

FRU HENSON SÆLGER DEM DYRT

BILL ER TEMMELIG DUM.........................

NÅR LIZ SKAL SIGE DET

CHUCK HAR SYV BØRN MEN...................

DE HJÆLPER IKKE TIL, SIGER HANS KONE

MCKAY ER BLIND OG DET ER HEMMELIGT (TROR HAN)

MARTHA RINGER MED SIN KLOKKE

Mads Mikkelsen och Alicia Vikander i Nikolaj Arcels A Royal Affair, som Oscarsnominerades 2012 och vann Silverbjörn i Berlin.

ZENTROPA ENTERTAINMENTS 8 APS PRÆSENTERER

www.dogville.dk

MED

NICOLE KIDMAN SKREVET & INSTRUERET AF

HARRIET ANDERSSON / L AUREN BACALL / JEAN-MARC BARR / PAUL BETTANY / BL AIR BROWN JAMES CAAN / PATRICIA CL ARKSON / JEREMY DAVIES / BEN GAZZARA / PHILIP BAKER HALL S I O B H A N FA L LO N H O GA N / J O H N H U R T / Z E L J K O I VA N E K / U D O K I E R / C L E O K I N G MILES PURINTON / BILL RAYMOND / CHLOË SEVIGNY / SHAUNA SHIM / STELL AN SKARSGÅRD

PRODUCERET AF VIBEKE WINDELØV EXECUTIVE PRODUCER PETER AALBÆK JENSEN CO-EXECUTIVE PRODUCERS LENE BØRGLUM PETER GARDE / MARIANNE SLOT & L ARS JÖNSSON CASTING AVY KAUFMAN FOTOGRAF ANTHONY DOD MANTLE LYDDESIGN PER STREIT SCENOGRAF PETER GRANT KOSTUMIER MANON RASMUSSEN INSTRUKTØRASSISTENT ANDERS REFN KLIPPER MOLLY MALENE STENSGAARD CO-PRODUCERET MED ISABELLA FILMS INTERNATIONAL B.V. / MEMFIS FILM INTERNATIONAL AB / PAIN UNLIMITED GMBH / SIGMA FILMS LTD / SLOT MACHINE SARL. I SAMARBEJDE MED EDITH FILM OY / SPILLEFILMSKOMPANIET 4 1/2 A/S INVICTA CAPITAL LTD. SAMT I CO-PRODUKTION MED FILM I VÄST / ARTE FRANCE CINÉMA / ARTE - WDR / FRANCE 3 CINÉMA / DR T V-DRAMA/ DANISH BROADCASTING CORPORATION / SVERIGES TELEVISION AB - SV T FIKTION NPS TELEVISION THE NETHERL ANDS / YLE/T V1 CO-PRODUCTIONS / NORSK T V 2 A/S MED DELTAGELSE AF CANAL + & PL ANET PICTURES STØTTET AF DET DANSKE FILMINSTITUT / EURIMAGES, SVENSKA FILMINSTITUTET N O R D I S K F I L M - & T V F O N D / F I L M S T I F T U N G N R W / CO B O F U N D F O U N DA T I O N F O R AU D I O V I S U A L P R O D U C T I O N S / F I L M F U N D O F T H E N E T H E R L A N D S F I N N I S H F I L M F O U N DA T I O N / E U R O P E A N R E G I O N A L D E V E L O P M E N T F U N D D i s t r i b u t i o n N o r d i s k F i l m B i o g r a f d i s t r i b u t i o n / © Co p y r i g h t 2 0 0 3

/ www.DOGVILLE.DK

Melancholia Lars von Trier

Kirsten Dunst Charlotte Gainsbourg Kiefer Sutherland

ZENTROPA ENTERTAINMENTS27 APS PRESENTS MELANCHOLIA WRITTEN AND DIRECTED BY LARS VON TRIER STARRING KIRSTEN DUNST CHARLOTTE GAINSBOURG ALEXANDER SKARSGÅRD BRADY CORBET CAMERON SPURR CHARLOTTE RAMPLING JESPER CHRISTENSEN JOHN HURT STELLAN SKARSGÅRD UDO KIER AND KIEFER SUTHERLAND PRODUCED BY META LOUISE FOLDAGER

LOUISE VESTH EXECUTIVE PRODUCERS PETER AALBÆK JENSEN PETER GARDE CO-PRODUCED BY LARS JÖNSSON – MEMFIS FILM INTERNATIONAL AB MADELEINE EKMAN – ZENTROPA INTERNATIONAL SWEDEN AB MARIANNE SLOT – SLOT MARCHINE SARL/LIBERATOR PRODUCTIONS SARL BETTINA BROKEMPER – ZENTROPA INTERNATIONAL KÖLN GMBH ALSO CO-PRODUCED WITH FILM I VÄST DR ARTE FRANCE CINÉMA WITH PARTICIPATION OF SVT CANAL+ CENTRE NATIONAL DU CINÉMA ET DE L’IMAGE ANIMÉE CINÉCINÉMA EDITION VIDEO NORDISK FILM CINEMA DISTRIBUTION WITH SUPPORT FROM DANISH FILM INSTITUTE EURIMAGES NORDISK FILM & TV FOND SWEDISH FILMINSTITUTE FILMSTIFTUNG NRW DIRECTOR OF PHOTOGRAPHY MANUEL ALBERTO CLARO DFF VISUAL EFFECTS SUPERVISOR PETER HJORTH EDITOR MOLLY MALENE STENSGAARD SOUND DESIGNER KRISTIAN EIDNES ANDERSEN PRODUCTION DESIGNER JETTE LEHMANN ART DIRECTOR SIMONE GRAU RONEY COSTUME DESIGNER MANON RASMUSSEN HAIR & MAKEUP DESIGNERS DENNIS KNUDSEN & LINDA BOIJE AF GENNÄS LINE PRODUCER MARIANNE JUL HANSEN INTERNATIONAL SALES BY TRUSTNORDISK ©2011 ZENTROPA ENTERTAINMENTS APS27 MEMFIS FILM INTERNATIONAL AB ZENTROPA INTERNATIONAL SWEDEN AB SLOT MACHINE SARL LIBERATOR PRODUCTIONS SARL ARTE FRANCE CINÉMA ZENTROPA INTERNATIONAL KÖLN GMBH

UNIT-01031-1581 / Stillfotograf Rolf Konow

LARS VON TRIER

DANCER IN THE DARK 2000 Regissör: Lars von Trier. Producent: Zentropa. Postproducerad och inspelad i Västra Götaland. Publik: 3,4 miljoner i Europa (Lumière). Festivalframgångar i urval: • Nominerad till Oscar & Golden Globe. • Vann Palme d'Or i Cannes & Best Actress (Björk). • Vann European Film Awards Euro pean Film & Best Actress. Vann Audience Award Best European Director & Best European Actress. DOGVILLE 2003 Regissör: Lars von Trier. Producent: Zentropa. Postproducerad i Västra Götaland. Publik: 1,1 miljoner (Europa). Festivalframgångar i urval: • Nominerad Palme d'Or, Cannes. • Vann European Film Awards. European Director & European Cinematographer plus nominerad European Screenwriter & European Film. MANDERLAY 2005 Regissör: Lars von Trier. Producent: Zentropa. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Nominerad European Film Awards European Production Designer & European Cinematographer & European Composer. ANTICHRIST 2009 Regissör: Lars von Trier. Producent: Zentropa. Postproducerad i Västra Götaland. Publik: 800 000 (Europa).

Festivalframgångar i urval: • Nominerad Palme d'Or i Cannes • Vann Palme D'Or Best Actress (Charlotte Gainsbourg). • Vann European Film Awards Carlo di Palma Award European Cinematographer plus nominerad European Actress (Charlotte G ainsbourg) & European Director. HAEVNEN 2010 Regissör: Susanne Bier. Producent: Zentropa. Postproducerad i Västra Götaland. Publik: 1,2 miljoner i Europa. Festivalframgångar i urval: • Vann Oscar 2011 Best Foreign Language Film. • Vann Golden Globes 2011, Best Foreign Language Film. • Vann European Film Awards European Director 2011 plus nominerad till European Actor (Mikael Persbrandt) & European Screenwriter & European Film. MELANCHOLIA 2011 Regissör: Lars von Trier. Producent: Zentropa. Postproducerad och inspelad i Västra Götaland. Publik: 1,6 miljoner (Europa). Festivalframgångar i urval: • Nominerad Palme d'Or i Cannes • Vann Palme d'Or Best Actress (Kirsten Dunst). • Vann European Film Awards European Film & European P roduction Designer & Carlo di Palma Award European Cinemato grapher plus nominerad till European Actress (Charlotte Gainsbourg) & European Actress (Kirsten Dunst) & European Director & European Editor & European Screenwriter.

A ROYAL AFFAIR 2012 Regissör: Nikolaj Arcel. Producent: Zentropa. Postproducerad i Västra Götaland. Publik: 1,3 miljoner (Europa). Festivalframgångar i urval: • Vann en Silverbjörn i Berlin för B ästa manus & Bästa manliga skådespelare (Mikkel Boe Følsgaard). Nominerad till en Guldbjörn. • Nominerad Oscar 2011 Best Foreign Language Film. • Nominerad till European Film Awards European Production Designer och Europan Composer. • Nominerad Nordiska rådets filmpris. JAKTEN 2012 Regissör: Thomas Vinterberg. Producent: Zentropa. Postproducerad i Västra Götaland. Publik: 1,8 miljoner (Europa). Festivalframgångar i urval: • Nominerad Oscar 2014 Best Foreign Language Film. • Nominerad Golden Globe 2014 Best Foreign Language Film. • Nominerad BAFTA Awards Best Film not in the English Language. • Nominerad Palme d'Or Cannes. Vann Palme D'Or Best Actor (Mads Mikkelsen). Vann Prize of the Ecumenical Jury. • Vann European Film Awards. Nominerad European Film Awards European Director & European A ctor (Mads Mikkelsen) & European Editor & European Film. • Vann Nordiska rådets filmpris. DEN SKALDEDE FRISØR 2012 Regissör: Susanne Bier Producent: Zentropa Postproducerad i Västra Götaland. Publik: 1,5 miljoner (Europa).

Festivalframgångar i urval: • European Film Awards European Comedy. Nominerad Audience Award. ONLY GOD FORGIVES 2013 Regissör: Nicolas Winding Refn Producent: Space Rocket Nation Postproducerad i Västra Götaland. Publik: 1,1 miljoner (Europa). Festivalframgångar i urval: • Nominerad Palme d'Or Cannes. KVINDEN I BURET 2013* FASANDRÆBERNE 2014 FLASKEPOST FRA P 2016 Regissörer: Hans Petter Moland, Mikkel Nørgaard (x2). Producent: Zentropa. Postproducerad och inspelad* i Västra Götaland. Publik: 2,2 miljoner (DK). KOLLEKTIVET 2016 Regissör: Thomas Vinterberg. Producent: Zentropa. Inspelad och postproducerad i Västra Götaland. Publik: 300 000 (DK), 30 000 (SE). Festivalframgångar i urval: • Nominerad till en Guldbjörn och vann en Silverbjörn i Berlin för Bästa kvinnliga huvudroll (Trine Dyrholm). • Nominerad till European Film Awards European Actress. WOLF AND SHEEP 2016 Regissör: Sharbanoo Sadat. Producent: Adomeit Film. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Directors' Forthnight, C.I.C.A.E Art Cinema Award, Cannes 2016.

FILM I VÄST 1992-2016

Den norska filmbølgen Joachim Rønnings och Espen Sandbergs Kon-Tiki Oscarsnominerades 2013 och lockade nästan 900 000 till de norska biograferna.

et går bra för Erik Poppe och hans film Kongens Nei. När detta skrivs har fler än 700 000 norrmän sett den på bio i hem landet. Den är Norges Oscarsbidrag och har blivit shortlisted bland nio filmer i kategorin Best Foreign Language Film. Erik Poppe är i Los Angeles där han visat filmen för en specialpublik. Detta förstås som en del i lansering en av filmen inför kommande Oscarsnomineringar, men också för att få ett betyg på hur den uppfattas av en amerikansk publik. Angår historien om den norske kungens motstånd mot Hitlers invasionstrupper några andra än norrmännen? – Responsen efter filmen var fantastisk och det gjorde mig mycket glad och stolt, säger Erik Poppe. Kongens nei är delvis inspelad i och runt Trollhättan, till stor del postproducerad av Zentropa i Trollhättan och samproducerad av Film i Väst. – Det är imponerande att se den filmmiljö som har byggts upp i Trollhättan. Här finns en stor kompetens, en lugn miljö som gör att jag kan fokusera på att göra film. Då går filmandet smidigt. – Film i Väst är också trofasta och pålitliga. Inte bara som finansiär, utan också kring inspel till manus, lansering och distribution. De är tydliga på att spela in

goda idéer, men vet också sin roll. De ställer inte krav, de kommer med goda förslag, säger Erik Poppe. Tillsammans med Film i Väst har Erik Poppe tidiga re gjort A 1 000 Times Good Night med Juliett Binoche och Nikolaj Waldau-Coster i huvudrollerna. En film som bland annat vann Special Grand Prize of the Jury vid filmfestivalen i Montreal 2013. – Den var gjord för den internationella marknaden och blev en mellanstor film publikmässigt i Norge. FOTO: PARADOX FILM

Roar Uthaugs Bølgen sågs av 832 000 på biograferna och blev Norges Oscarsbidrag 2015.

Stora publiksuccéer på hemmaplan har också lett till internationella framgångar på festivaler och nya uppdrag. Från Oscarsnomineringar till regiuppdrag med amerikanska blockbusters som Tomb Raid. Film i Västs norska samproduk tioner har bokstavligen svept fram som en stor flodvåg.

Regissören Erik Poppe under inspelningen av Kongens nei.

FILM I VÄST 1992-2016

Regiuppdraget fick han efter framgångarna med Bølgen – en film som sågs av 832 000 norrmän på bio och som blivit väl mottagen på en lång rad festivaler och av den amerikanska biopubliken. Dessutom blev den Norges Oscarsbidrag 2016. En verklig katastroffilm, väl grundad i den norska myllan. Filmen bygger på en verklig händelse där det uppstår en spricka uppe på fjället. När bergsväggen bris ter sveper den med sig allt på sin väg genom älvdalen. – Bölgen kombinerar en tydlig genre med det ärke norska, den har lyckats skapa trovärdiga karaktärer och har haft nära till publiken. Delar av postproduktionen är gjord i Göteborg av Filmgate. Väldigt bra att jobba tillsammans med och duktiga på att skapa trovärdiga scener som när berget spricker och rasar samman.

Hollywood traktar alltså efter Roar Uthaug, som

Roar Uthaug, regissör av norska publiksuccén Bølgen.

Generellt vill jag både locka publik och komma ut i – festivalvärlden, men utan att göra »popcornfilmer«. Jag lägger tillsammans med andra mycket möda på idé, manus och att forma karaktärerna. Och när en film kostar 60 miljoner norska kronor, som Kongens Nei, måste man ha ambitioner att locka stora massor till biograferna.

orske regissören Roar Uthaug ringer från Syd afrika, där han spelar in Tomb Raider med Alicia Vikander och Walton Goggins. En amerikansk blockbuster med premiär nästa vår.

tidigare gjort filmer tillsammans med Film i Väst. Den första professionella kortfilmen gjorde han redan 1996, när Film i Väst låg i Alingsås. DX13036, ett norskt bilregistreringsnummer. – Innan dess hade jag bara gjort filmer med vänner. Det var första gången jag filmade med 35 millimeters film, med en riktig fotograf i en verklig produktion. Jag lärde mig otroligt mycket. Filmen spelades in i Alingsås, men klipptes i Trollhättan. Den filmen gav mig en inträdesbiljett till filmskolan i Lillehammer. Hur uppfattar du Film i Väst som samarbetspartner? – Det känns som om Film i Väst verkligen bryr sig om att göra bra film. Utan tvekan kastade de sig in i en norsk katastroffilm. Det var modigt, och det var inte självklart. Dessutom stödjer de filmskaparens vision och vill bidra till filmen på alla sätt, från finansiering till andra stöd. Jag vill verkligen tacka för det stöd jag har fått. Det har gjort mig till den jag är i dag och jag önskar lycka till med nästa 25 år, säger Roar Uthaug.

13 NORSKA BIOFILMER

kon-tiki

881 944

2012

bØlgen

832 706

2015

kongens nei

715 548

2016

snekker andersen og julenissen

498 892

2016

gåten ragnarok

250 570

2013

pionér

170 047

2013

frit vilt iii

152 088

2010

tuse gånger go natt

95 838

2013

sØnner af norge

85 288

2011

10 arme riddere

51 646

2011

11 into the white

43 012

2012

12 kraftidioten

40 180

2014

13 fuck up

21 682

2012

ADULT LIFE SKILLS 2016 Regissör: Rachel Tunnard. Producent: Pico Pictures, Filmgate. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Vann Nora Ephron Prize, Tribeca. • Vann British Independent Film Awards (Best Supporting Actor, Best Debut Screenwriter). AS IF I AM NOT THERE 2010 Regissör: Juanita Wilson. Producent: Octagon Films, Ljudligan. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Toronto. BLUEBIRD 2013 Regissör: Lance Edmands. Producent: Act Zero, Idyll. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Nominerad Jury Award, Tribeca. • Vann Award of Ecumenical Jury, Karlovy Vary.

BRIMSTONE 2016 Regissör: Martin Koolhoven. Producent: N279 Entertainment, Illustion Film. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Nominerad Guldlejonet i Venedig. • Toronto.

Titel, norsk biopublik och premiärår. 1

Ett urval internationella samproduktioner

BYPASS 2014 Regissör: Duane Hopkins. Producent: Third Films. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Nominerad Venice Horizons Award, Venedig

Jesper Christensen (Casino Royale, Quantum of Solace) spelar norske kungen Håkon VII i Erik Poppes historiska drama Kongens nei.

FOTO: AGNETE BRUN

EASTERN PLAYS 2009 Regissör: Kamen Kalev. Producent: Waterfront, Chimney Pot Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Nominerad Golden Camera i Cannes • Vann Tokyo Grand Prix, Best Director Award, Best Actor Award.

IF I WANT TO WHISTLE, I WHISTLE 2010 Regissör: Florin Serban. Producent: Strada Film, Chimney Pot. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Vann en Silverbjörn samt Alfred Bauer Award i Berlin. • Nominerad European Film Award och European Discovery of the Year.

EVERY THING WILL BE FINE 2015 Regissör: Wim Wenders. Producent: Neue Road Movie, Göta Film. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Special Gala, Berlinale

THE ISLAND 2011 Regissörer: Kamen Kalev. Producent: Art Eternal, Chimney Pot. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Quinzaine des Réalisateurs i Cannes i Cannes.

FILTH 2013 Regissör: Jon S Baird. Producent: Steel Mill Pictures, Filmgate. Postproducerad och inspelad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Vann British Independent Film Award.

THE KILLER INSIDE ME 2016 Regissör: Michael Winterbottom. Producent: Hero Entertainment, BOB Film. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Nominerad till en Guldbjörn i Berlin.

THE HAPPIEST DAY IN THE LIFE OF OLLI MÄKI 2016 Regissör: Juho Kuosmanen. Producent: Aamu Film Company, Tre vänner Produktion. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Vann Un Certain Regard, Cannes, nominerad Golden Camera. • Vann European Discovery of the Year vid European Film Awards European Comedy. Nominerad European Film Award och European University Film Award. • Nominerad Nordiska rådets filmpris. • Finlands Oscarsbidrag.

KISSES 2008 Regissör: Lance Daly. Producent: Fastnet Films. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Toronto. LAPLAND ODYSSEY 2010 Regissör: Dome Karukoski. Producent: Helsinki Filmi, Anagram. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Toronto. ONE FLOOR BELOW 2015 Regissör: Radu Muntean. Producent: Bleck Film & TV. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Nominerad Un Certain Regard, Cannes.

PERFECT SENSE 2011 Regissör: David Mackenzie. Producent: BBC Films, Zentropa. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Sundance. THEIR FINEST 2016 Regissör: Lone Scherfig. Producent: BBC Films, Filmgate. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Toronto.

UNITED STATES OF LOVE 2016 Regissör: Thomasz Wasilewski. Producent: Manana, Common Ground Pictures. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Vann en Silverbjörn Bästa manus, Berlin. • Nominerad European Film Awards. WHITE GOD 2014 Regissörer: Kornél Mundruczó. Producent: Proton Cinema, Chimney Pot. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Vann Un Certain Regard, Cannes, Vann Palm Dog, Cannes. • Nominerad European Film Awards, Audience Award. THE WEIGHT OF ELEPHANTS 2013 Regissörer: Daniel Borgman. Producent: Severe Features, Zentropa. Postproducerad i Västra Götaland. Festivalframgångar i urval: • Berlinale Generation THE WOMAN IN BLACK 2012 Regissörer: James Watkins. Producent: Hammer Films, Filmgate. Postproducerad i Västra Götaland. Framgångar i urval: • 15 miljoner biobesökare globalt.

FILM I VÄST 1992-2016

»Vad säger du om att spela in film här, det är tillräckligt ruffigt! Vi tar hit Catherine Deneuve och Björk – Lars von Trier regisserar. Vad den ska heta? Taps! Nja … Men vad sägs om Dancer in the Dark? Men då startar jag ett bolag, Trollywood, så kör vi!« Kanske lät det så när Peter Aalbæk Jensen och Lars Jönsson strosade omkring på N ohab i Trollhättan 1997.

MÖT MANNEN SOM UPPFANN TROLLYWOOD 44

FOTO: K AMERAREPORTAGE

FILM I VÄST 1992-2016

FOTO: TOMMY PEDERSEN/TT

FILM I VÄST 1992-2016

8 februari 1999 på Operan i Stockholm. Lukas Moodyssons Fucking Åmål belönas med sex Guldbaggar. Från vänster: Rebecca Liljeberg, Ralph Carlsson, Lukas M oodysson, Alexandra Dahlström, Lars Jönsson och programledaren Loa Falkman.

ars Jönsson är producenten bakom Änglagård, Fucking Åmål och Breaking the Waves. Men han är också upphovsmannen till uttrycket »Trollywood«. Det var flera händelser i början av 1990-talet som successivt skapade ett nytt svenskt filmlandskap: • Svenska Filminstitutet införde ett konsulentsystem, vilket öppnade dörren för små, oberoende producen ter att söka finansiering. • Nordisk Film & TV-fond bildades, och blev en viktig påhejare av samarbete över gränserna. • De regionala filmfonderna Film i Väst och Filmpool Nord startades. Mitt i denna smältdegel fanns producenten Lars

Jönsson. Skåning till börd men bosatt i Göteborg, där han drev utbildningen Filmakademien och grundat bolaget Memfis 1989. Med sin första film, Colin Nutleys Änglagård (1992), hade han gjort publiksuccé. En bra start för en 30-årig producent. – Jag kände mig ändå inte hemma i den etablerade filmbranschen utan kom från ett annat håll. Därför ville jag hitta mina egna nätverk och sammanhang för att producera, säger Lars Jönsson.

Stärkt av framgången med Änglagård kontaktade

han danska Zentropa – »ett annat källarbolag« – och kom att bli exekutiv producent av Lars von Triers

Lars Jönsson 2016.

internationella succé Breaking the Waves (1996). Och med Björn Runges Harry & Sonja (1996) kom det in en ny medspelare: Film i Väst. Tillsammans med Peter Aalbæk Jensen blev Lars Jönsson 1996 inbjuden av Tomas Eskilsson till Nohab området i Trollhättan. Ett slitet industriområde där stridsvagnar, lok och turbiner en gång byggts, men där det nu skulle göras film. – Trollhättan låg långt från filmvärlden. Hela projek tet var en lite tokig idé. Samtidigt fanns det en seriositet i Tomas vision som dessutom var uppbackad av lokala politiker. Jag nappade på det hela, etablerade ett dot terbolag till Memfis som jag döpte till Trollywood AB. Namnet uppfattades som lite fånigt, men det spred sig …

FILM I VÄST 1992-2016

» Jag kände mig ändå inte hemma i den etablerade filmbranschen utan kom från ett annat håll. Därför ville jag hitta mina egna nätverk och sammanhang för att kunna producera.« Lars hade med sig ett antal spännande projekt i utveckling. – Från Film i Västs sida fick jag fria händer och stort förtroende. Film i Väst gick in med en grundplåt i finan sieringen av varje film vilket underlättade förverkli gandet av filmer som Fucking Åmål. Projekt som andra var skeptiska inför. Filmerna som producerades av Memfis genom Lars och kollegan Anna Anthony blev välkända och fram gångsrika: Fucking Åmål, Jalla Jalla, Den bästa sommaren, Tillsammans, Kopps, Lilja 4-ever, Masjävlar för att nämna några. Regissörerna var i flera fall unga, relativt okända som Lukas Moodysson, Maria Blom, Josef Fares …. –Det mest lustfyllda i början var själva pionjäran dan. Det fanns ingen infrastruktur i Trollhättan för att göra film, allt fick uppfinnas från noll. Produktions ledaren Malte Forssell var den som på plats hittade Trollhättebor som togs in i produktionerna. Det var en underbar mix av proffs och amatörer vilket gav friskhet och energi. Det kändes som att vi levde i ett slags skugga från resten av världen och gjorde våra filmer. Det tog ett par, tre år innan resten av branschen verkligen förstod vad som hände. Lars menar också att Film i Väst fick stor betydelse för det nordiska samarbetet. – Med Trollhättan som inspelningsplats kunde vi skapa genuina samproduktioner där nordiska film arbetare arbetade tillsammans på filmer som Dancer in the Dark och Dogville.

Om framtiden för Film i Väst tänker Lars Jönsson:

– Jag hoppas att Film i Väst fortsätter att behålla en enkelhet i beslutsfattandet och att byråkratin inte tar överhand. – Sedan gäller det att navigera rätt i den tid av för ändring som filmbranschen nu upplever. Film i Väst kom till under en period av stark förändring, nu är det ännu större skiften som pågår. Men jag har gott hopp om att de hittar rätt. De har haft en unik förmåga att förstå både filmbransch och regionalpolitik.

FILM I VÄST 1992-2016

Lukas Moodysson

FILM I VÄST 1992-2016

LUKAS MOODYSSON FILMOGRAFI Lukas Moodysson 1997 under inspelningen av Bara prata lite. FOTO: OL A KJELBYE/MEMFIS FILM

1. BARA PRATA LITE, 1997

6. TERRORISTER – EN FILM OM DOM DÖMDA, 2003

2. FUCKING ÅMÅL, 1998

7. ETT HÅL I MITT HJÄRTA, 2004

3. DET NYA LANDET, 2000

8. CONTAINER, 2006

4. TILLSAMMANS, 2000

9. MAMMUT, 2009

5. LILJA 4-EVER, 2002

10. VI ÄR BÄST! 2013

FILM I VÄST 1992-2016

Ett liv i filmens värld Ella Lemhagen har levt många år i filmens värld. I dag är hon regissör och manusförfattare med svenska och internationella uppdrag. Men redan på högstadiet i Uppsala var

hon klar över att hon skulle bli regissör. Hon läste filmvetenskap i Stockholm, gick på Stockholms filmskola, arbetade på Filmcentrum, fortsatte med dokumentär filmskola i Paris och Dramatiska Institutets filmregiutbildning. Under åren på DI gjorde hon ett antal kortfilmer och samarbetade bland andra med dansaren och mimaren Åsa Johannisson. Hon var bland annat koreo graf i den första långfilmen Drömprinsen – Filmen om Em, som nominerades till en Guldbagge 1997. Samarbetet fortsatte i nästa film Välkommen till festen.

Hösten 1998 fick Ella erbjudande om att regissera Tsatsiki, morsan och polisen. – Det var första gången jag var hos Film i Väst i Trollhättan. Jag tyckte att det var onödigt att spela in filmen där eftersom den skulle utspela sig i en Stockholms förort. Särskilt fånigt var det att åka runt med rekvisitabilen och sätta upp tunnel baneskyltar. Men det var också en pionjär anda. Vi skapade medan vi höll på. Och det fanns fördelar att vara i Trollhättan: allt var koncentrerat, restiderna var korta, det var nära till varandra. Filmen blev Ella Lemhagens inter

nationella genombrott med en Kristall björn i Berlin 2000 och fyra Guldbaggar på

Sofia Helin och Ann Petrén i Maria Bloms (överst) Masjävlar. Ovan Maria Blom och producenten Patrick Ryborn under inspelningen av Monky. Ella Lemhagen var tidigt ute med filminspelning i Trollhättan. Redan 1998 gjorde hon Tsatsiki, morsan och polisen.

hemmaplan, bland annat för Bästa regi. Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla stämde bättre in på manuset i Patrik 1,5 från 2008. Då hade också Film i Väst vuxit till en proffsigare filmaktör och de regionala filmarbetarna blivit fler och bättre. – Men inspelningen kantades också av frågor som var får vi spela in och inte? Är det okej att spela in vissa scener i Udde valla, eller måste allt vara i Trollhättan? Det är mycket politik där och det kan ställa till problem om platsletaren hittat rätt miljöer på kanske fel plats, säger Ella Lemhagen.

Kronjuvelerna från 2011 belönades

även den med en Kristallbjörn i Berlin och

tre Guldbaggar. Där gjordes postproduktio nen i Göteborg hos Filmgate – där Håkan Blomdahl och Torbjörn Olsson fick dela på en Guldbagge för Bästa visuella effekter. Även Pojken med guldbyxorna spelades in i Västra Götaland. Vad är Film i Väst för dig? – För mig är det i första hand en finan siär, här finns resurser på många plan. Här hittar jag både pengar och kunskap. I manusprocessen har jag mötts av kreativa diskussioner. Men när väl filmen fått green light då blir jag helt fokuserad på att göra en bra film och arbeta med skådespelare och fotograf.

Tsatsiki, morsan och polisen, Kronjuvelerna och Patrik 1,5 har alla firat stora internationella festivalframgångar.

Från Masjävlar till Monky Maria Blom har gjort alla sina filmer med Film i Väst. Vare sig det gäller vintriga snölandskap, animerade djur eller flyg värdinnor. Samarbetet började med Lars

Jönsson, som producerat alla hennes filmer. Maria Blom var en av de nya, lovan de talanger med egna berättarröster som Memfis fångade upp. Långfilmsdebuten blev Masjävlar (2004). – Trots att filmen utspelar sig i Dalarna så är Masjävlar till största delen inspelad i Trollhättan. Det är bara några dagar som är inspelade i Rättvik, och det är förstås snöscenerna och lite miljöbilder som inte finns någon annanstans, säger Maria Blom. Med Masjävlar kan man prata om verk ligt genombrott: 785 000 såg den på bio och den plockade hem tre Guldbaggar för Bästa film, Bästa manus och Bästa biroll. – Jag var debutregissör för långfilm, jag förstod inte riktigt varför en film om Dalarna måste spelas in i Trollhättan. Men jag visste ju ändå att film är lurendrejeri.

Inspelningen gick väldigt bra. Vi bodde vid älven och det var fascinerande att se alla båtar och fartyg som passerade kanalen. Det kändes som om de gick rätt igenom mitt vardagsrum. Just nu pågår det tidskrävande arbetet med 2017 års juldagspremiär: animerade filmen Monky. – Monky är ett animerat djur, en apa. Ett unikt projekt rent animationstekniskt och det är första gången i Norden som det görs så avancerade specialeffekter. Tänk dig Djungelboken eller Pi. Det är ett mödosamt arbete och jag är djupt imponerade av Chimneys arbete med efterproduktionen i Göteborg. Hur har filmbranschen utvecklats mellan Masjävlar och Monky? – Den största skillnaden är att filmer idag inte kan växa till sig på bio. Går de inte bra första eller andra helgen går de ner. Ingen film kan ligga och puttra, som Masjävlar och Nina Frisk gjorde. Framgången för dem byggde delvis på att de som sett filmen rekommenderade den för sina vänner. Det är läskigt att det måste stämma så väl med vilket premiärdatum man får.

Vad säger du om att filma i Västra Götalandsregionen? – Det är fantastiskt. Kul också att Göteborg också är en stark filmstad. Jag som bor i Falun tycker att det är schysst att hitta olika miljöer och människor. Det är också imponerande att få igång en så stark filmindustri på en så liten ort som Trollhättan. – Genom åren har det också varit jätte häftigt med de internationella produktio nerna. Det är härligt att det går omkring stora internationella filmskådisar i en liten svensk småstad. Det utgör en kontrast, det ger extra glitter i tillvaron. Och om samarbetet med Film i Väst? – Det är en bra finansiär med bra diskus sioner kring alla delar av filmen, inte bara manuset. Film i Väst har alltid trott på mina projekt och lagt sig i lagom mycket. Det kan jag också tacka samarbetet med Lars Jönsson för. PS. En film är faktiskt inte inspelad i Västra Götalandsregionen, det är Hallåhallå. Men där fick Chimney göra postproduktionen …

FILM I VÄST 1992-2016

13 E N

F I L M

A V

C O L I N

N U T L E Y

˚ ¨ ANGLAGARD

tredje gången gillt

HELENA BERGSTRÖM ● RIKARD WOLFF ● SVEN WOLLTER ● REINE BRYNOLFSSON ● TORD PETERSON JAKOB EKLUND ● ING-MARIE CARLSSON ● JAN MYBRAND ● MARIA LUNDQVIST ● LENA T. HANSSON LINDY LARSSON ● MOLLY NUTLEY ● ADRIAN MATENDA ● NIKISHA FOGO ● SHENIE FOGO Foto JENS FISCHER fsf Klippning PERRY SCHAFFER Musik PER ANDRÉASSON Ljud BOSSE PERSSON och STEFAN LJUNGBERG Line Producer PETRA JÖNSSON Mask KATRIN WAHLBERG Kostym MARIA FELLDIN Producent, manus & regi COLIN NUTLEY Producerad av Sweetwater Production AB, AB Svensk Filmindustri, TV4, Film i Väst, Cinema Art Productions, Succéfilm, Dagsljus, Europa Sound Production, Jens Fischer Film AB med stöd från Svenska Filminstitutet/marknadsstöd

100 största svenska samproduktionerna på svensk bio

Här är Film i Västs hundra mest populära svenska samproduktioner med svensk biopremiär 1998–2016. Placering bland Film i Västs samproduktioner, placering totalt bland alla svenska filmer under samma år, titel, svensk biopublik, premiärår. 1

en man som heter ove

hundraåringen som 1 567 632 2013 klev ut genom f önstret och försvann

1 714 994 2015

män som hatar kvinnor 1 217 856 2009

flickan som lekte med elden

1 031 169 2009

arn: tempelriddaren

1 023 664 2007

10 tillsammans

882 343 2000

11 fucking åmål

868 466 1998

13 jalla! jalla!

792 182 2000

14 masjävlar

785 884 2004

32 49 bamse och tjuvstaden

330 155 2014

67 144 sista kontraktet

131 915 1998

33 50 hip hip hora!

326 007 2004

68 145 call girl

131 767 2012

34 51 snabba cash ii

323 823 2012

69 146 tjenare kungen

131 642 2005

35 52 lilja 4-ever

322 699 2002

70 153 7 miljonärer

124 508 2006

36 53 alla älskar alice

320 985 2002

71 155 varg

123 720 2008

37 56 mammas pojkar

320 366 2012

72 156 svensson, svensson ... i nöd & lust

123 627 2011

73 157 steget efter

123 326 2005

38 58 den tredje vågen

290 819 2003

39 62 hans och hennes

286 723 2001

40 64 zozo

281 857 2005

41 72 underbara älskade

273 010 2006

42 73 cockpit

272 899 2012

74 168 jönssonligan - den perfekta stöten

99 281 2015 99 111 2009

10 15 luftslottet som sprängdes

773 991 2009

43 78 åsa-nisse - wälkom to knohult

257 086 2011

75 169 johan falk gsi gruppen för särskilda insatser

256 025 2013

97 390 2012

770 439 2003

77 172 ett öga rött

95 257 2007

12 18 tsatsiki, morsan och polisen

700 838 1999

44 79 snabba cash - livet deluxe

76 170 äta sova dö

11 16 kopps

45 81 offside

252 969 2006

13 19 änglagård - tredje gången gillt

688 272 2010

46 83 palme

242 647 2012

47 85 mig äger ingen

233 678 2013

14 20 under solen

682 967 1998

48 89 känn ingen sorg

218 112 2013

15 21 snabba cash

608 371 2010

49 90 smala sussie

216 189 2003

16 22 sune i grekland - all inclusive

588 281 2012

17 23 sune i fjällen

570 969 2014

18 24 arn - riket vid vägens slut

570 120 2008

19 25 sommaren med göran

552 153 2009

20 26 micke & veronica

550 637 2014

50 91 sjön

214 505 1999

51 92 solstorm

210 742 2007

52 96 tsatsiki, farsan och olivkriget

206 550 2015

53 97 cornelis

203 067 2010

54 98 pojken med guldbyxorna

200 641 2014

21 27 monica z

544 452 2013

55 105 turist

187 892 2014

22 29 sune på bilsemester

515 991 2013

56 106 om jag vänder mig om

187 337 2003

23 30 livvakterna

488 837 2001

57 117 kim novak badade aldrig i genesarets sjö

167 349 2005

58 118 håkan bråkan & josef

166 635 2004

24 33 farsan

449 318 2010

25 34 miffo

441 477 2003

26 36 en gång i phuket

401 088 2012

27 44 bröllopsfotografen

364 384 2009

28 45 tsatsiki - vänner för alltid

359 661 2001

29 46 vi hade i alla fall tur med vädret igen!

339 678 2008

30 46 simon och ekarna

332 515 2011

31 48 patrik 1,5

330 594 2008

59 125 sandor /slash/ ida

160 215 2005

60 128 den bästa sommaren

153 146 2000

61 134 i taket lyser stjärnorna

144 187 2009

62 135 mammoth

143 450 2009

63 138 leva livet

138 804 2001

64 139 små citroner gula

136 011 2013

65 141 ego

134 716 2013

66 142 en sång för martin

134 638 2001

PS. På denna lista ska förstås Hundraettåringen som smet från notan och försvann samt Bamse och häxans dotter in, men uppgifter fanns inte tillgängliga vid pressläggning.

FILM I VÄST 1992-2016

78 173 min så kallade pappa

91 860 2014

79 174 bäst i sverige!

91 686 2002

80 177 nina frisk

88 506 2007

81 179 linas kvällsbok

84 545 2007

82 181 prästen i paradiset

84 015 2015

83 185 vi är bäst!

81 320 2013

84 186 hallåhallå

81 230 2014

85 187 gentlemen

80 670 2014

86 190 lejontämjaren

77 299 2003

87 192 dykaren

76 729 2000

88 193 himlens hjärta

75 706 2008

89 194 jag älskar dig - en skilsmässokomedi

73 594 2016

90 195 kronjuvelerna

73 349 2011

91 199 johan falk - kodnamn: lisa

70 932 2013

92 204 den osynlige

67 844 2002

93 205 ciao bella

66 801 2007

94 207 fröken sverige

65 540 2004

95 211 sex, hopp & kärlek

58 769 2005

96 214 den allvarsamma leken

56 474 2016

97 216 de ofrivilliga

54 422 2008

98 217 tjuvheder

53 824 2015

99 219 storm

52 650 2006

100 222 farväl falkenberg

51 987 2006 K ÄLL A: SFI 20161115

FILM I VÄST 1992-2016

» Nästa film ska vara med i huvudtävlan i Cannes« FOTO: MARIE-THERESE K ARLBERG

Ruben Östlund är en av Sveriges mest framgångsrika regissörer under 2000-talet. Alla filmer är inspelade i Västra Götaland och (nästan) alla med Film i Väst. På Vallgatan i Göteborg ligger Plattform

Produktion, produktionsbolaget Ruben Östlund driver tillsammans med bland andra producenten Erik Hemmendorff. Där sitter han och klipper sin kommande långfilm, The Square, som har Dominic West och Elisabeth Moss i huvudrollerna. Parallellt är han professor i visuell gestalt ning på Akademin Valand. Ruben är uppvuxen på Styrsö i Göteborgs södra skärgård och utbildad på Filmhög skolan, men först efter många säsongers utförsåkning i Alperna. På det lilla pro duktionsbolaget Downfilm producerades skidfilmer på VHS-kassetter. Ruben tog kontakt med bolaget och började filma själv. I fyra år spelade han in filmer på vintrarna, som klipptes på somrarna. En livsstil, men också ett sätt att finansiera tillvaron på. En del av erfarenheterna från skidåren omsatte han i Turist (2014).

Filmhögskolan vid L innéplatsen i Göteborg hade startats av Göran du Rées. På andra försöket kom Ruben Östlund in. Konst hade han med sig hemifrån med en mamma som är målare och en pappa som

» Play var spännande eftersom vi visste att vi skulle släppa en liten bomb. Och filmen är fortfarande väldigt aktuell.« 54

Ruben Östlund och Erik Hemmendorff driver tillsammans Plattform Produktion och siktar med sin nästa film The Square på huvudtävlan i Cannes.

fotograferat mycket. Trots valet av utbild ning var han ingen cineast. Det var den nya, lätta videokameran och dess möjligheter som lockade mest. De två första filmer na var dokumentära och först sedan han lämnat Filmhögskolan blev det en fiktiv långfilm: Gitarrmongot (2004), Samtidigt blev han en del av ett film nätverk i Göteborg med bland andra Kalle Bohman, Axel Danielsson, Erik Hemmen dorff, Maximilien Van Aertryck och Simon Vahlne (de tre sistnämnda arbetar på Plattform i dag).

regissörer som kommit hit. Det har stimu lerat den svenska filmbranschen generellt. Film i Väst bidrar också i diskussionen om finansiering, distribution och manuset i en tidig fas. Ruben pekar på att det har gjort det lättare att spela in film i Västsverige. Har man en produktion här är det inga problem att få erfaren personal eller hitta film studior. Det finns en samlad kunskap och stor kompentens och det beror till stor del på Film i Väst.

Du har gjort merparten av dina filmer tillsammans med Film i Väst, hur har det varit? – Det har varit väldigt viktigt efter som det inneburit att vi har kunnat ha en kontinuitet och utan kontinuitet kan man inte utvecklas. Vi har kunnat stanna kvar i Göteborg, driva ett produktionsbolag med många projekt och anställda. Det är svårt att överskatta betydelsen. – Film i Väst har också satt ribban för sin verksamhet med alla internationella

med Plattform är att filmerna ska komma med på prestigefestivalerna, framför allt Cannes. Där satt Ruben ordförande för Un Certain Regard 2016: »Det handlade mest om att festivalchefen Thierry Frémaux skämdes över att Turist inte vara i huvud tävlan.« – Cannes är en festival som är intres serad av den sorts filmer vi gör och vi har byggt upp bra relationer med dem. Det är dessutom kul med själva tävlingsmomentet och det är roligt med en festival där du får

Ruben Östlunds huvudsakliga vision

ögonen på ett innehåll, som du kanske inte annars hade fått i den typ av distributions system som vi har. Då är det oftast en viss typ av film som blir marginaliserad. När det gäller svensk film tror Ruben att det går bryta de invanda mönster som gör att vi tänker att en viss typ av film hör hemma på en viss typ av arena. – Det handlar väldigt mycket om hur man väljer att bygga upp exempelvis ryktet kring svensk film. Det handlar mer om en attityd kring distributionen än att delar av svensk film inte skulle vara tillräckligt bra. Antalet kopior avgör möjligheten till en stor publik i konkurrensen med de stora amerikanska filmerna. Attitydfrågan går igen på andra plan också: – Vi måste gemensamt och på alla plan lyfta fram de filmer vi tycker är bra. Ta Johannes Nyholms Jätten, som fått bra kritik, vunnit festivalpriser och som alla som sett den på bio tycker jättemycket om. En sådan film behöver back-up från media för att den ska kunna erövra ett utrymme på biograferna eftersom den kommer ut i relativt få kopior. Hur tänker du dig kring lanseringen av din kommande film, The Square? Den liknar på många sätt Jätten. – Film i sig har en extremt viktig posi tion, på samma sätt som annan kultur i samhället: vad är det för samhälle vi vill skapa och vilka frågor är viktiga att ställa i den tid vi befinner oss i. Då måste man välja vilken typ av regissör man är. För mig har samhällssynen varit det absolut viktigas te. Den kommer aldrig att komma i andra rummet för mig. – Däremot finns det sätt att hantera det klimat som en film som The Square ska komma ut i. Då får man vara smart! Man får till exempel ge sig på kungen. Vi fick inte filma på slottet, men det gav tidningsrubri ker. Jan-Olof Andersson skrev »Vem tror kungen att han är?« i Aftonbladet i samma satiriska ton som i mina filmer. Det finns många sätt … Valet av skådespelare är också viktigt. Kanske inte i Sverige, men ska The Square slå igenom internationellt är namn som Dominic West och Elisabeth Moss drag plåster. Publiciteten kring dem gör att brittiska och amerikanska distributörer vågar köpa filmen.

Vilken av dina filmer har betytt mest för dig? – De har betytt olika saker och jag gillar dem alla. Gitarrmongot för att den var min första långfilm och det var en film som var oväntad och provokativ när den dök upp på biograferna. Med nästa film var jag tvungen att sikta högt och vi sa högt att De ofrivilliga skulle ha premiär i Cannes 2008. Det var ett fantastiskt ögonblick när vi kom dit. När man säger att man har det målet offentligt tar man en risk, men du utmanar också dig själv. – Utan ett tydligt mål kommer inte de beslut som jag tar att kunna mätas. Ska jag ha en miljon som ser filmen på bio måste jag ställa frågan hur jag ska vinna min publik. I Sverige är reaktionen på höga mål sättningar ofta lutherskt; man ska passa sig för att lova för mycket. Kommer du till USA blir reaktionen »good luck!«.

RUBEN ÖSTLUND FILMOGRAFI LÅT DOM ANDRA SKÖTA KÄRLEKEN 2001 (DOKUMENTÄR KORTFILM) • Guldbaggenominerad FAMILJ IGEN 2002 (DOKUMENTÄR KORTFILM) GITARRMONGOT 2004 • Nominerad till Nordiska rådets filmpris SCEN NR: 6882 UR MITT LIV (KORTFILM) • Nominerad till European Film Awards (European Short Film) • Nominerad till Guldbagge (Bästa kortfilm) NATTBAD 2006 (KORTFILM)

Med Play vidrörde Ruben ett kontro

versiellt ämne som var obearbetat i Sverige. Hur hanterar vi yttre attribut som hudfärg, på vilket sätt reproduceras stereotyper i fil men, hur fungerar mediabilden och hur på verkar det vårt sätt att tänka? Filmen bygger på autentiska händelser och de unga killar som rånar sina jämnåriga hade fått stora delar av sin identitet genom en mediabild. – Play var spännande eftersom vi visste att vi skulle släppa en liten bomb. Och filmen är fortfarande väldigt aktuell. Efter Play kom Turist, också den också inspelad i Västra Götalandsregionen, bland annat den spektakulära lavinscenen. Den spelades in i juni månad 2013 i ett för sommarvarmt Göte borg och fick stort festivalgenomslag. Filmen blev också en publiksuccé med 180 000 biobesökare i Sverige och minst en miljon globalt. Nästa projekt är The Square, som under sommaren spelats in ibland annat Göteborg. Målsättningen är Play bygger på autentiska häntydlig och uttalad: delser och de unga killar som – Den ska vara rånar sina jämnåriga hade med i huvudtävlan fått stora delar av sin identitet genom en mediabild. Cannes!

DE OFRIVILLIGA 2008 • Nominerad till Un Certain Regard, Cannes • Fem Guldbaggenomineringar HÄNDELSE VID BANK 2009 (KORTFILM) • Vann Guldbjörn (Bästa kortfilm) i Berlinale • Nominerad till European Film Awards (Bästa kortfilm) • Nominerad till Short Filmmaking Award, Sundance PLAY 2011 • Vann Seance Coup de Coeur, Cannes • Vann Nordiska rådets filmpris • Vann två Guldbaggar, nominerad till ytterligare fem • Vann Best Director Award och nominerad till Tokyo Grand Prix, Tokyo TURIST 2014 • Vann Jurypriset Un Certain Regard, Cannes • Nominerad till European Film Awards (European Director, European Film, European Audience Award) • Nominerad till Golden Globes, Best Foreign Language Film • Nominerad till British Independent Film Award • Nominerad till Nordiska rådets filmpris. • Shortlisted för en Oscar. THE SQUARE (UNDER PRODUKTION)

FILM I VÄST 1992-2016

»Europas bästa registall« FOTO: GUS K A AGE

Madeleine Ekman är sedan åtta år VD och producent för Zentropas svenska verksamhet med både produktion och post produktion. Oftast som svensk samproducent i

Med sin förra film Äta, Sova, Dö vann Gabriela Pichler fyra Guldbaggar. Just nu sitter hon ock klipper sin nästa film som får premiär 2017.

Det absurda i vardagen – Att ha gått ut skolan och befinna sig i en region som satsar så starkt på film är en ofantlig fördel. Det har gjort att jag har stannat i G öteborg och k unnat fördjupa min egen konstnärlighet och filmskap ande, säger Gabriela Pichler. Regissören och manusförfattaren

Gabriela Pichler sitter centralt i Göteborg och klipper sin nästa långfilm tillsammans med filmens fotograf Johan Lundborg. De delar lokal med castaren Archanna Khanna (Khanna Casting), Tobias Jansson (produ cent på Story), och regissören och manus författaren Hanna Högstedt. Långfilmen, som Gabriela skrivit tillsam mans med Jonas Hassen Khemiri, ska ha premiär på svensk bio hösten 2017. Förra filmen, Äta Sova Dö (2012), gav verklig genklang. En film som behandlade

frågor som klass, kön, landsbygd och etni citet. Ofta en bristvara. Med den vann hon fyra Guldbaggar: Bästa film, manus, regi och kvinnliga huvudroll (Nermina Lukac). Filmen vann Publikpriset på Venedig film festival och var Sveriges Oscarsbidrag. Examensfilmen Skrapsår från Akademin Valand blev också en framgång med en Guldbagge för Bästa kortfilm 2010. – Framgångar är flyktiga det är inget att räkna med. Men Guldbaggen för examens filmen gav mig en chans att göra första långfilmen. Det så kallade Växthusstödet som fanns runt de åren gjorde att jag hade bättre möjligheter att göra mina kortfilmer.

Av Film i Väst önskar abriela Pichler en större G nyfikenhet kring film skaparnas olika konstnärliga processer, kunskap om vilka regissörer och manusför

fattare som finns i regionen, och att dessa ibland jobbar utifrån väldigt olika arbets metoder som ibland går tvärtemot den konventionella synen på hur film ska göras. – Jag hade gärna sett en större dialog mellan Film i Väst och oss kreatörer, kring framtiden, utmaningar och förutsättning ar för hög konstnärlig kvalitet så att vi på båda hållen är mer uppdaterade om vad den andra parten gör och tänker. Jag tror även starkt på att uppmuntra det konstnärliga egensinnet, vilket jag tror i sin tur ger framgångar för svensk film vid exempelvis interna tionella filmfestivaler. Gabriela Pichler ingår även i nystartade Manusfabriken (www.manusfabriken.se) där flera manusförfattare i regionen samlats för att öka medvetenheten kring den manuskompetens och de kontaktytor som finns här i regionen.

danska projekt, men också med egna filmer som trippla Guldbaggevinnaren Efterskalv av Magnus Von Horn. Eller Björn Runges San Sebastian-prisade Happy End och Gorki Glaser-Müller med En gång om året. Hon har 25 år i filmbranschen, som inspelnings- och produktionsledare, manusförfattare och castare. För elva år sedan blev hon headhuntad av Memfis film. Flytten gick från Norrbotten till Lödöse. En höjdpunkt är inspelningen av norska Into the White, där Rupert Grinth, mest känd från Harry Potter, var med. – Att se honom sitta på Butler’s på Kungsgatan i Trollhättan, eller att han hade en vanlig T-shirt med barens namn på den internationella presskonferensen på är rätt skönt. Och alla tjejer utanför Film i Väst … Det allra sorgligaste var under sista inspelningsdagen av Mammuth, då Michelle Williams och alla i produktionen fick reda på att Heath Ledger hade avlidit. En stor sorg för alla. Värst av allt var alla paparazzis som kom från hela Europa. – Det har inte blivit så mycket privatliv de senaste elva åren. Nästan all tid går åt till arbete, men det är också ett av de bästa jobben som finns, säger Madeleine Ekman.

Tre års konstant samarbete mellan

Memfis film och Zentropa gav filmer som Maria Bloms Nina Frisk, Josef Fares Farsan och Lukas Moodyssons Mammuth, där hon också var produktionsledare.

»Zentropa Sverige är en del av en familj, ett europeiskt samarbete över gränserna, det är en verklig styrka. Och allt bygger på en ömsesidig tillit«

Samma roll hade hon på Arns svenska del. Det blev en naturlig fortsättning hos Zentropa, som ansvarig för Sverige. – Zentropa har Europas bästa registall med Thomas Vinterberg, Susanne Bier och Lars von Trier. Jag får in projekt som jag i min tur pitchar vidare. Det handlar om mellan fem och tio projekt per år, vilket är betydande, säger Madeleine Ekman.

Hon lyfter gärna fram svenska Zentro

pas kombination av produktions- och post produktionsbolag. I Trollhättan finns en mixerstudio med möjligheter till grading, printning till 35-millimeterskopior eller DCP, delar av VFX och slutmixen.

Ulrik Munther och Mats Blomgren i Magnus von Horns Efterskalv. 2015 års Guldbaggevinnare, inspelad i Västra Götaland med Madeleine Ekman som producent.

Det är många danska och svenska filmer, men också norska kassasuccéer som K ongens nei, A Thousand Times Good Night, Kraftidioten och Birkebeinerne. Det sker genom samarbete med norska Paradox och Merfilm och kollegan Lizette Joncic. – Zentropa Sverige är en del av en familj, ett europeiskt samarbete över gränserna, det är en verklig styrka. Och allt bygger på en ömsesidig tillit, säger Madeleine Ekman.

Samma tillit som råder mellan Zentropa

och Film i Väst. En gemensam värdering och en bra dialog är framgångsreceptet bakom Oscarsnominerade Hämnden, A Royal Affair. Eller årets Directors’ Fort night-vinnare i Cannes, Wolf and Sheep. – Med framgångarna och den ömse sidiga respekten kan vi också vara mycket rakare mot varandra. Vad hade Zentropa varit utan Film i Väst? – Utan att vara kaxig: Zentropa hade funnits, men sökt sig till helt andra fonder i Europa, inte till svenska och säkert inte lika kul, den här regionen ger frihet!

FILM I VÄST 1992-2016 FOTO: HANNA RYDSTRÖM

FILM I VÄST 1992-2016

»Ett andra filminstitut« – Jag tror inte att svensk film hade överlevt om inte Film i Väst kommit in som en sorts andra filminstitut, säger Lena Rehnberg.

»Zentropa Sverige är en del av en familj, ett europeiskt samarbete över gränserna, det är en verklig styrka. Och allt bygger på en ömsesidig tillit«

Sebastian Hiort af Ornäs i rollen som Sebbe i Babak Najafis långfilm Sebbe, som vann pris som Bästa debutfilm i Berlin 2010.

En ansvarsfull medspelare De möttes på Dramatiska institutet i Stockholm efter många år i filmoch teater världen. Producentkollegorna Rebecka Lafrenz och Mimmi Spång, som sedan 2007 driver Garagefilm International. De har båda den uttalade målsättning

FOTO: FRIDA MÅRTENSSON

en att »skapa värdefull film med bäring på samtidsfenomen med hög integritet och personligt tilltal« för att fritt citera ur bolagets affärsidé. – Vi står fast vid den inriktningen och

Mimmi Spång och Rebecka Lafrenz.

den har blivit alltmer relevant med den nya tidens vindar, säger Rebecka Lafrenz. Främst märks arthouse-filmer som Sebbe, Nånting måste gå sönder och Jätten. Men också bredare filmer som Cockpit och Call Girl och en rad internationella samproduktioner, som irländska My Name is Emily och norska Pionjär. Genombrottet kom förstås med Sebbe (2010), som vann pris som Bästa debutfilm i Berlin och Guldbagge för Bästa film. – Det satte Garagefilm på både den svenska och internationella filmkartan, Mimmi Spång.

Garagefilms samarbete med Film i

Väst är gammalt: – Vi är uppvuxna med Film i Väst, de är som våra föräldrar säger Rebecka Lafrenz med ett skratt och fortsätter: – Bolaget har varit en stöttepelare genom så många produktioner. Det finns också en större förståelse för vårt och andra mindre bolag. De bryr sig, vill att vi utvecklas. Med den ömsesidiga utgångspunkten att vi ska få till en bra film på ett bra sätt även om vi förstås haft olika åsikter ibland. Men vi har aldrig känt oss motarbetade.

De båda uppfattar även att Film i Väst till dels skiljer sig från andra finansiärer. Det handlar mer om en relation än en renodlad affärsuppgörelse:

– Bolaget har tagit ett större, över

gripande filmpolitiskt ansvar för att den svenska filmindustrin ska må bra och ut vecklas. Tomas Eskilsson är inte den som håller tyst i beskrivningen av tillståndet för filmbranschen. Han är en bra debattör och även ett språkrör för alla oss, säger Mimmi Spång. Ett uppskattat inslag är de årliga pro duktionsbolagsdagarna som Film i Väst arrangerar för merparten av de svenska producenterna. – Film i Väst har tagit en framskjuten plats i debatten med en bra omvärldsanalys. Det är högt i tak och bra diskussioner som gynnar hela filmbranschen eftersom vi ock så diskuterar konkreta handlingsplaner. – Här är Film i Väst en ansvarsfull medspelare. Film i Väst har brytt sig om bredden i filmutbudet; arthousefilmer na och återväxten av talanger ska kunna samsas med de breda publikfilmerna, säger Rebecka Lafrenz.

– När Film i Väst kom in som en stor

spelare i slutet av 1990-talet med Fucking Åmål och Jalla Jalla var jag otroligt impo nerad. I dag tycker jag att man emellanåt tagit över rollen som ett första filminstitut. De har bättre koll på vilka filmer man ska stötta än Svenska Filminstitutet, säger Lena Rehnberg. Som producent har hon gjort 15 lång filmer tillsammans med Film i Väst. Sex av dem i egna bolaget StellaNova Film som hon startade 2008, de övriga som Head of Production på Sandrew Metronome med Fröken Sverige som debut 2004. Det är konsekvent i den breda publik filmens fålla som hon har lagt sig: Sommaren med Göran, En gång i Phuket, Monica Z och Micke & Veronica nådde tillsammans över två miljoner biobesök .

Orsaken till att det blir breda publik

filmer är enkel: Lena Rehnberg gillar genren. Trots att den är svår och inte alltid ses med blida ögon: – Med Sommaren med Göran, som var första filmen på eget bolag, bodde vi i Nösund på Orust under en lång period. Vi hade inga pengar från filminstitutet, bara från Film i Väst. Filmen blev en stor publik framgång, trots att många inte trodde på TV-komikerna Peter Magnusson och David Hellenius i huvudrollerna. Nu har de två varit med i tre av mina filmer, som också har haft samma regissör, Staffan Lindberg. Micke & Veronica och Monica Z är filmer som också till mycket stora delar spelats in i Västsverige. – Den första och hittills enda film som jag spelat in i studio var Monica Z, där hela interiören i hennes Lidingövilla som vi tror att den såg ut då byggdes upp i Studio Fares.

Det var en ny erfarenhet. Man är friare i en studio, även om det är dyrare. Vi bodde på Ronnum, hade produktionskontoret ovan för studion och hade ett fint samarbete med alla hantverkare som byggde och målade. Enligt Lena Renhberg ligger Film i Västs styrka i en förmåga att kunna identi fiera rätt projekt, bland annat utifrån en god publikkännedom och bedömning av festivalpotential. Det handlar inte bara att som finansiär gå in med pengar.

En annan framgångsfaktor har varit

enskilda individers kunskaper och driftig het. Tomas Eskilssons brinnande film intresse och Katarina Kraves kunskaper om finansiering och avtal har enligt Lena Rehnberg varit avgöran de för Film i Västs unika framgångar. – De senaste åren har kontrasten mellan Film i Väst och Svenska Filminstitutet ökat, där framför allt den publika inriktningen är en av skillnaderna. Det är inte längre ett mål i den nya nationella filmpolitiken att göra publika filmer eller att ha en välmå ende bransch. Där har Film i Väst en annan inriktning, säger Lena Rehnberg.

» Filmen blev en stor publik framgång, trots att många inte trodde på TV- komikerna Peter Magnusson och David Hellenius i huvudrollerna.«

Lena Rehnberg f ort

sätter gärna samarbeta med Film i Väst, men önskar att spendkraven ska minska. De är tuffa om filmen inte helt spelas in i regionen. Den kommande filmen om Ted Gärdestad ligger i förproduktion och ska spelas in i Västsverige våren 2017.

– De senaste åren har kontrasten mellan Film i Väst och Svenska Filminstitutet ökat, säger producenten Lena Rehnberg.

FILM I VÄST 1992-2016

När jag startade GötaFilm 1988 var det i en region utan ett enda produktionsbolag för spelfilm och TV-drama. Det gjordes en långfilm vartannat år i Västsverige. I dag är Västra Götalandsregionen den starkaste filmregionen i norra Europa och mängder av långfilmer och TV-serier produceras här. För regionen, för GötaFilm och för mängder av skandinaviska produktionsbolag, har Film i Västs 25 år som investor och motor inom film- & TV-branschen, inneburit ett enormt lyft.« Christer Nilson, VD GötaFilm. Har bland annat producerat Simon och Ekarna, Det nya landet och Det mest förbjudna.

FREDRIK WIKSTRÖM NICASTRO Film i Väst har under sin livstid etablerat sig som en livlina inom svensk film. Finansiellt är bolaget en förutsättning för att vår värld ska kunna leva vidare. Här finns också en hög kompetens och en strävan efter kvalitet och publik. Jag har genom Tre Vänner och numera SF Studios haft en lång och nära relation och vi har samproducerat en lång rad långfilmer och TV-draman. Film i Väst anstränger sig också hårt för att förbättra branschen och våra villkor. Här finns en osjälviskhet som går långt bortom regionens eller det egna bästa. De tar initiativ till att vi ska samlas för att analysera problemen, vrida upp temperaturen och ibland nästan provocera fram förslag och tankar. Men bara för att förbättra! Jag är väldigt imponerad och det är ytterst få andra aktörer som har det förhållningssättet.« Fredrik Wikström Nicastro, producent på SF Studios för Snabba Cash-trilogin och kommande Borg samt exekutiv producent för En man som heter Ove, Bamse-filmerna samt Vågen.

SEAN WHEELAN Förhållandet mellan Film i Väst och Filmgate Films har varit ömsesidigt fördelaktigt. Vi har bidragit med intressanta internationella projekt. För oss är det avgörande att ha en stark partner. Vi har bidragit till internationell uppmärksamhet till Sverige och speciellt Göteborg med intressanta internationella projekt som succéerna The Woman in Black med Daniel Radcliffe, Filth med James McEnvoy, den prisbelönta Adult Life Skills och kommande filmer som Their Finest i regi av Lone Scherfig och Viceroy's House med Gillian Anderson och Downtown Abbeys Hugh Bonneville. Det är ganska coolt att säga att vi arbetar med dessa filmer och se folks reaktioner! De kan inte riktigt tro att dessa filmer filmas eller post-produceras här i regionen.« Sean Wheelan, Filmgate och Filmgate Films.

f r an c y s u n t ing e r Film i Väst är en viktig aktör för vår filmbransch. Dels finansiellt och dels med den berikande tillgång på varierande miljöer och landskap. Jag tycker att det finns ett stort engage mang från Film i Västs sida att delta i utveckling och som partner genom hela processen. Jag upplever produktionsbolags dagarna som ett bra sammanhang att både träffa kollegor och ha givande samtal. Det fungerar för det mesta bra att filma i Västra Götaland, svårigheter uppstår när det är för många produktioner i gång sam tidigt. Bristen på erfaren och kompetent personal gör rekryteringsprocessen svår – främst när det gäller A-funktioner. När jag producerade min första novellfilm var det med stöd av Film i Väst och fler novellfilmer och långfilmer skulle det bli. Den supporten blev för mig väldigt värdefull.«

Det krävs en helhetsanalys Peter Possne är en av de mest erfarna inom skandinavisk film. Han startade Sonet Film 1984 med produktion eller distribution av svensk och internationell film. I dag arbetar han som konsult i egna

bolaget Possne Produktion, bland annat åt Film i Väst i frågor som rör manus , film produktion och distribution. Hans första möte med Film i Väst var till sammans med producenten Lars Jönsson i samband med finansieringen av Björn Runges Harry & Sonja. Lars Jönsson hade med sig Tomas Eskilsson, som då var helt okänd för Possne, till Sonet. – Tomas och jag fattade tycke för varan dra och inledde snart ett samarbete som snabbt resulterade i ett stort antal fram gångsrika svenska långfilmer. Dit hör Fucking Åmål, Jalla! Jalla!, Tillsammans, Kopps, Masjävlar jämte de som Sonets produktionsbolag gjorde i Västsve rige, exempelvis alla Johan Falk-filmer. – Ambitionen var att filmerna skul le hålla hög kvalitet och ha hög publik potential. Flera fick också ett stort genom slag internationellt. Jag har hur många härliga festivalminnen som helst från Venedig, Cannes och Berlin med Tomas och Katarina Krave, säger Peter Possne.

Francy Suntinger, producent på Filmlance sedan 2009. Har bland annat gjort Mig äger ingen, Dom över död man och Springfloden med Film i Väst.

J o n athan O l s be rg Jag har känt Tomas Eskilsson, Katarina Krave och Film i Väst i mer än 20 år. Vår roll som konsulter inbegriper kontakter och samarbeten med ett stort antal nationella och regionala fonder och andra organisationer, från Finland till Australien och Kanada. Jag menar att Film i Väst är den mest strategiska av dem, och mycket innovativ när det gäller olika vägar att finansiera eller samproducera film och TV och det gör det på ett mycket effektivt sätt. En del av detta beror på att de gjort sin hemläxa i diskussioner, rapporter och annat. De visar också stort ledarskap och de har en tydlig vision om vilken riktning de ska ta de närmaste åren. Här ligger Tomas och Katarina definitivt steget före. Ett ledarskap som inte bara begränsar sig till regionen utan också är nationellt och internationellt. Det är ganska ovanligt.«

FOTO:PONTUS LUNDAHL/TT

CHRISTER NILSON

Vad har Film i Väst haft för betydelse för svensk film? – En helt avgörande betydelse genom en

FOTO: MARIE-THERESEK ARLBERG

FOTO: ANNA SYNNERÖ

FILM I VÄST 1992-2016

Om svensk film ska överleva måste bättre kunna bedöma filmens kvalitet ur olika perspektiv, säger Peter Possne.

enastående och unik förmåga att medvetet och långsiktigt bygga sin verksamhet och har därmed blivit en långsiktig , stabil och trovärdig partner att räkna med för hela svenska filmbranschen. – Film i Väst har blivit en av Europas ledande regionala filmfonder och är ett välkänt och respekterat varumärke i och utanför Europa. Det vanliga är att bolag etableras, blommar upp och försvinner. Men Film i Väst är efter 25 år starkare än någonsin. Tomas Eskilsson har också, med sin enorma tvärkunskap rent personligen betytt väldigt mycket för svensk film. Vilken är den stora utmaningen i dag? – Det är hur vi ska hantera konkurrensen

från den digitala marknaden, som bland annat medfört att en enormt selektiv bio grafmarknad när det gäller vilken repertoar som har en chans att fungera publikt. Film i Väst måste därför ställa allt högre krav på sina samproduktionsprojekt och analysera dem ur olika synvinklar: – Vi gör redan i dag en 360-gradersanalys av alla projekt där vi utöver manus, talang, spend och finansiering även bedömer tänkt marknadspositionering och distribution eller internationell potential. – Om svensk film ska överleva måste vi, liksom alla andra branschaktörer, ta den grundläggande analysen av filmprojektens på mycket större på allvar annars finns en uppenbar risk att de amerikanska filmerna helt tar över.

a nna s e rne r Film i Väst är vid sidan av Svenska Film institutet och SVT en av de viktigaste finansi ärerna av svensk film och verkar i en region som verkligen har visat att man menar allvar med sina filminvesteringar ur ett helhetshetsperspektiv. Dessutom är det bara Film i Väst och Svenska Filminstitutet som ger utvecklingskapital, vilket är en nödvändighet.

Bolaget gör en viktig insats för regionen och sätter Västra Götaland på kartan. Sverige får finnas i ett sammanhang som vi inte annars fått synas i. Film i Väst är med i de flesta viktiga produktioner som görs och bidrar till ett kreativt utbyte som gynnar svensk film. Särskilt det nära samarbetet med danska Zentropa sticker ut. Det är ett viktigt produktions bolag för den nordiska regionen.«

FILM I VÄST 1992-2016

FILMFOLKET I VÄSTSVERIGE SCENOGRAF: LOUISE DRAKE – Film i Väst är snudd på liktydigt med min karriär och har varit unika genom att ta fantastiskt roliga och stora projekt till Västsverige, säger scenografen och rekvisitören Louise Drake. Hon har snart arbetat 30 år med film, teater och TV-drama. Från studenternas filmstudio och den första filmfestivalen i Göteborg till scenograf, scenografiass eller rekvisitör på Göteborgs Stadsteater, SVT och ett otal filmer. I små projekt, men också med de stora regissörerna: Thomas Vinterberg, Lars von Trier, Jan Troell, Carin Mannheimer … Just längtan efter att få skapa de under bara världar som exempelvis Wes Anderson eller Tim Burton gör på bioduken ledde Louise Drake till att arbeta inom sitt gebit. Och så förstås ett genuint intresse för konstoch designhistoria. Scenografin får

aldrig ta över, men den ska omhulda berät telsen och vara i samklang med den. Och så ska den fungera i alla kameravinklar! 1992, när Film i Väst bildades, gjordes i stort sett inga filmer i Västra Götaland. Så hade det varit många år dessförinnan. Där emot hade SVT en omfattande verksamhet med TV-drama och TV-teater i Västsveri ge. I början var det ont om yrkesskickliga filmarbetare i regionen. De flesta var fast anställda på teatrarna eller SVT. – En av de bidragande orsakerna till den västsvenska filmindustrins framväxt var att Lars von Trier kom hit med en stor inter nationell produktion, Dancer in the Dark, med världsstjärnor och en megabudget om vi jämför med andra produktioner. I hans spår följde Thomas Vinter berg med All About Love, Sören Kragh Jacobsens Skagerrakk, Bille Augusts En sång för Martin och andra. Louise Drake pekar på den triangel som vuxit fram mellan Köpenhamn, Trollhättan och Oslo. Ett samarbete mellan finansiärer, produktionsbolag och postproduktions bolag. Ett kreativt landskap där Film i Väst är den sammanhållande faktorn.

Louise Drake har arbetat på Dogville,

FOTO: GUS K A AGE

Manderlay, Melancholia, All About Love och Skagerrakk. För att nämna några. – Det var enormt lärorikt att få arbeta med danskarna. De låg på en professionell nivå som jag inte mött tidigare och det ställde höga krav på mig och alla andra, på andra nivåer. Men höjdpunkten var ändå Dogville: – Att leva ihop i tre månader med en räcka Hollywoodskådespelare, att sitta och spela kort på kväl larna i ett slaskigt och snöigt Trollhättan. Och helt utan

FOTO: PRIVAT

I dag utmärks Västra Götalandsregionen av stor vana och hög kompetens för filminspelning. Möt några av regionens skickliga filmarbetare.

FAD: LUKAS URWITZ Lukas Urwitz började i film branschen i slutet av 90-talet, efter den första kullen på Filmarbetarutbildningen i Trollhättan.

»Det var enormt lärorikt att få arbeta med danskarna på filmer som Dancer in the Dark och Melancholia« Till höger i färd med att ordna vatten- och blomsterscenen med Kirsten Dunst i Melancholia.

något pressuppbåd som låg och lurade bus karna. Nicole Kidman, Stellan Skarsgård, Laureen Bacall. Fascinerande människor. Tänk att jag har jobbat med dem! Internationella produktioner, stora svenska filmprojekt och inte minst Film arbetarutbildningen i Trollhättan har gjort att de västsvenska filmarbetarnas kompe tens är mycket stor i dag. Men Louise Drake flaggar ändå för omställningar i branschen:

– Många unga är förstås oroliga för

arbetslöshet, att inte veta om de får jobb och tuffare villkor generellt. Dessutom tenderar många projekt komma i klump. Vi möter också en allt hårdare konkur rens av att produktionen läggs i regioner som Baltikum, där det finns produktions rabatter och mycket lägre löner.

Han började sin bana som platschef, och gick sedan vidare till att arbeta som inspelningsledare, det som i dag kallas First Assistant Director eller FAD. Dessförinnan gick han den tvååriga regilinjen på IHTV i Göteborg och läste filmvetenskap på universitetet. Filmarbetarut bildningen var bra utbildning för Lukas, till skillnad från den långt mer akademiska Filmvetenskapen i Göteborg. Varvad teori med praktik ute i produktionen passade honom förträffligt, då gick det att visa vad man gick för samt bygga nätverk och kontakter. – Farsan var ett enastående roligt pro jekt. Det berodde mycket på att Josef Fares var väldigt inkluderande, alla fick vara med på samma villkor. Dessutom var det en mycket bra ledning för projektet. För Lukas Urwitz del ser arbetsmarkna den ljus ut, för andra kan det vara svårare. Hösten och våren 2016 har varit period där inspelningarna i Västsverige är så många att de krockar med varandra.

Lukas Urwitz hör till dem som automa

tiskt blir uppringd när en ny produktion ska starta. Närmaste året är han på SVT:s, Jarowskijs och Film i Västs jättelika TV-drama Vår tid är nu. Med barn och familj försöker han välja jobb i västsverige. Parallellt håller han själv på med egna filmer, framför allt kortfilmer och musikvideor. Drömmen om att själv få regissera är också högst levande. – Mitt intryck av Film i Väst är att jag alltid har blivit jättebra bemött, framför allt av Louise Martin, som tidigare arbetade som rådgivare. Film i Väst är en bra funge rande organisation. – För mig hade det förmodligen inte funnits någon filmvärld utan Film i Väst. Jag är upp vuxen i Trollhättan, gick filmarbetar utbildningen och kom sedan in i en sjudande inspelningsvärld. Som platschef i Trollhättan fick jag mycket gratis eftersom jag hade ett stort kontaktnät där.

» Farsan var ett enastående roligt projekt. Mycket tack vare Josef Fares.«

För att bredda branschen och öka

antalet arbetstillfällen önskar han att det gjordes mer reklamfilm i Göteborg. – Det skulle skapa fler jobb och en mer jämn arbetsmarknad. Det är paradoxalt att de mest framgångsrika reklambyråerna ligger i Göteborg, men att Stockholm som storstad och med fler produktionsbolag lockar mer. Men det går säkert att ändra på, säger Lukas Urwitz.

PLATSCHEF: TOMMY MALM Det är location scoutens uppgift att känna hela Västra Götalandsregionen. Vanligtvis blir rekaren också platschef. Därefter blir det förhandlingar med myndigheter, mark- eller fastighetsägare, tillståndsansökningar och avtalsskrivning. Sedan ska allt finnas: parkering, ström, toaletter och varma uppehållsrum. Platsletaren Tommy Malm har slutat räkna hur många inspelningar han har varit med om som location scout och platschef. Efter media- och senare filmutbildning började han arbeta för Mats Helge Olsson i bolaget Swedish Action Film Force under sent 1980-tal. Sedan dess har det blivit många tusen mil i bil. – Jag gillar de små filmerna lika mycket som de stora, skillFOTO: GUS K A AGE

FOTO: GUS K A AGE

FILM I VÄST 1992-2016

naden är tillgången till resurser. Arnfilmerna var en av storfilmerna där vi hade hela arbetslag. Men den Guldbaggebelönade kort filmen Min skäggiga mamma var rolig på andra sätt. Västra Götaland är mång facetterat. Avstånden är korta. Här finns havet, den större staden Göteborg – som också kan utgöra spelplats för andra städer, som New York i filmen Kon-Tiki – berg, slätt, vidsträckta kantarellskogar, alla de karaktäristiska miljöer som krävs. Bristvara: snö! Just nu letar Tommy Malm efter lämpliga miljöer till Lars von Triers kommande storfilm The House that Jack Built: – Film i Väst har ett gott renommé. När jag är ute så är det inte Zentropa eller SF folk lägger märke till i första hand, det är Film i Väst. Folk är glada och alla myndigheter är positivt inställda. Verksamheten är förankrad, både i städerna och långt ute på landet.

FILM I VÄST 1992-2016

Charlotte Appelgren, Generalsekreterare Cine-Regio.

FOTO: GUS K A AGE

Cockpit, Sune på bilsemester, Ögon blå och nu senast just avslutade dramaserien Sophie Borg – Mannen som talade engelska. Det är gott om jobb, men Anna Potter vill ändå gärna ha fler inspelningar till Västra Götaland. Här finns en erfaren yrkeskår med hög kompetens och många nya på väg in. – Men jag ser en del erfarna, som söker sig iväg till andra jobb eller yrken, det är ett generellt problem. Det är knepigt att kom binera med familj med långa dagar. Men hon trivs med sitt yrkesval: – Fördelen med att filma i Västsverige är erfarenheten, närheten till beslutsfattare och att det finns upparbetade system för tillståndsgivning etc. Jag får dessutom arbeta med fantastiska regissörer som jag lär mig mycket genom, säger Anna Potter.

Film i Västs krav på spend i r egionen innebär att för varje satsad krona k ommer minst det dubbla tillbaka till regionen, beroende på produktion kan siffran vara ännu högre. 64

Vad skulle Film i Väst vara utan ett långvarigt samarbete med en rad svenska och internationella organisationer och profiler? Här är några röster.

Jag är självlärd, men har flera års erfarenhet och är en mång facetterad filmarbetare med cirka femton filmer. Jag har arbetat som runner, platschef, transportkoordinator och produktionsassistent. Jag fick nys om Fjällbackamorden strax efter gymnasiet. Det bästa med branschen är en otrolig variation, i jobb och på plats. Det finns en särskild hemkänsla i studion och produktionskontoret hos Film i Väst i Trollhättan, i kärnan av Sveriges filmproduktion.«

– Att vi får hit så många produktioner till Västsverige är spännande och viktigt. Här finns också ett unikt landskap att filma i, säger Anna Potter, scripta.

Som scripta får hon resa, både i Sverige och internationellt, i produktioner som

RÖSTER OM FILM I VÄST

allti allo : m ar c u s lu sth

SCRIPTA: ANNA POTTER

»Kurs för blivande filmscriptor.« Så stod det på en annons från Arbetsförmedlingen Kultur. Och den kursen, som ordnades av Filmarbetarutbildningen i Trollhättan, sökte Anna Potter till för tio år sedan. – Under tidigare reklamfilmsinspel ningar blev jag medveten om att jag är en person som la på minnet hur saker stod, hur mycket det var i glaset, hur det såg ut i bild. Och då tänkte jag att den kursen borde jag söka. Då hade jag också erfarenheter från teaterns värld och som manusförfattare, säger Anna Potter. Ordning och reda. Ha koll. Lösa problem. Det är receptet för en bra scripta. Ett yrke som Anna Potter hållit fast vid, även om hon också hoppar in som syntolk. I mars nästa år blir hennes manus till Småstad film, ett Moving Sweden-projekt.

FOTO: ALEX ANDER JÖNSSON

Cirka 600 människor får sin huvudsakliga försörjning genom filmproduktion - både inspelning och postproduktion - i Väst sverige. Räknar vi in den breda branschen för rörlig media handlar det om ungefär 2 500 människor.

Ett europeiskt ekosystem

c -foto : em m a dan ie l s s o n Jag kom in i filmbranschen av en slump men med ett intresse för fotografi. Jag fick plats som C-fotograf på en norsk produktion, en funktion som jag jobbat med sedan 2010. Det är mycket trevliga människor i branschen och jag såg potentialen. Snabba Cash, 101-åringen som smet från notan och försvann, Thelma, Flykten till framtiden är några produktioner jag varit med om. Jag har ett gott intryck av Film i Väst som försöker förbättra arbetsmiljön och försvarar våra jobb i regionen.«

Film i Väst är en del av det kreativa ekosystem som måste försvaras och hyllas. En av Film i Västs stora styrkor är investe ringarna i samproduktioner av högt konstnärligt värde, i sökandet efter och utvecklingen av nya talanger samt det filmiska nyskapandet. Som en kritisk omhuldare av både kulturell mångfald och publikt genomslag har Film i Väst en mycket stark meritlista när det gäller att välja ut rätt projekt och är en av de ledande filmfonderna i Europa när det kommer till antalet filmer som valts ut till de stora internationella filmfestivalerna och priser na. Ett exempel är European Film Awards 2016 där Film i Väst samproducerat fem av de nominerade filmerna. Detta visar på Film i Västs betydelse för den europeiska

audiovisuella sektorn och den samlade expertis och kunskap som krävs för att välja ut och stötta regissörer, producenter och filmer som berikar den europeiska filmbranschen. Cine-Regio skulle inte vara samma orga nisation som den är i dag utan Film i Väst. Cine-Regio grundades i maj 2005 och åren 2006-2009 hade vi kontor i Göteborg med stöd av Film i Väst och Västra Götalands regionen. Vi delade kontor med Göteborg Film Festival, och fick senare vara en del av den dynamiska Lindholmen Science Park.

För Cine-Regio och dess medlemmar blev det en bas att växa från, både när det gäller medlemsantal – från 14 till dagens 44 – men också i förhållande till våra insatser

gentemot EU när det gäller att säkerställa en produktiv, konstruktiv och rättvis euro peisk filmpolitik ur ett regionalt perspektiv. Erkännandet av filmkulturens regionala dimension och de uttalade referenserna till den regionala kulturen i EU:s ställnings taganden har sedan första början varit ett gemensamt mål. Sedan 2006 har Film i Väst funnits med i Cine-Regios styrelse – däribland fyra år på ordförandeposten – och har aktivt varit delaktiga i alla delar av filmpolitiken. Ett stort antal Cine-Regio Focus Reports har skrivits, bland dem Building Bridges – Diversity in European Film och den första Digital Revolution-rapporten. Båda berör ämnen som det finns ett stort behov av att diskutera här i Europa. Film Västs europeiska meritlista och omfattande erfarenheter av att styra en framgångsrik regional filmfond har varit av stort värde för Cine-Regios arbete. Genom samarbete och partnerskap har Film i Väst initierat möjligheter till nätverk, kunskaps förmedling och samarbete som gynnat filmoch TV-sektorn i Västra Götalandsregionen lika väl som i de områden där Cine-Regios medlemmar finns.

Film i Väst är på många sätt unikt. Det är ett politiskt initiativ där politikerna valt att använda skattemedel för att skapa regional tillväxt och skänka lyskraft och attraktionskraft åt en region. Den politiska nivån har använt sig av Film i Väst för att stärka den regionala identiteten, skapat jobb inom en högutvecklad sektor och sam tidigt agerat som en stark förespråkare för ett Europa där kulturell mångfald ses som en möjlighet och en drivkraft för tillväxt, sysselsättning och kreativitet. Det är smart tänkande! Hjärtliga gratulationer på 25-årsdagen, Film i Väst! Ni har gjort skillnad för hela filmbranschen och för medborgarna i Västra Götalandsregionen, Sverige och över hela Europa.« 65

FILM I VÄST 1992-2016

Magnus Berntsson, KD, är inne på sin tredje mandat period i styrelsen för Film i Väst, två perioder som vice ordförande och sedan valet 2014 som ordförande. Att vara politiker i styrelsen innebär

inte att lägga sig i den konstnärliga inrikt ningen, där gäller armslängds avstånd. Däremot ställer Västra Götalandsregionen upp en lång rad mål, alla mätbara, som det är styrelsens uppgift att se till att de upp fylls. Det gäller att bygga en livskraftig film bransch med en fungerande infrastruktur och för det krävs kontakter med politiker och tjänstemän. Att Västra Götalandsregionen sedan ett kvarts sekel har en allt växande satsning på film och TV-drama beror till del på övergången från den traditionella till verkningsindustrin till andra sektorer. En omställning som i grunden omvandlat den gamla SAAB-staden Trollhättan. För att nu ta ett exempel.

Skälen var delvis till en början sysselsättnings- och näringspoli tiska. Men snart fick satsning en ett tydligt kulturpolitiskt perspektiv, där filmen är den konstform som når allra flest människor, i och utanför regionen. – Efterhand har det kulturpolitiska perspek tivet vuxit sig starkare, där den också bidragit till att göra Västra Götalandsregionen till en välkänd och erkänd centralplats för framför allt den skandinaviska filmen. Den uppfyller det politiska huvud målet: att sprida lys

kraft åt Västra Götaland. Vi har också blivit bättre på att göra en tydlig koppling mellan en framgångsrik samproduktion och vår region, säger Magnus Berntsson.

Han anser att Film i Väst har lyckats

uppfylla de publika och konstnärliga mål som ställts på bolaget. Och det oftast med råge. Före mitten av 1990-talet spelades det in en svensk långfilm vartannat år i regio nen. De senaste åren handlar det om 15–20. Plus TV-drama, kortfilmer och dokumen tärfilmer. Och den västsvenska filmindust rin är erkänt duktig. Om detta finns en bred politisk enighet i regionen. Vad står på din politiska önskelista för Film i Västs räkning? – Ett ännu större engagemang från den akademiska sidan. Västsverige har inga utbildningar för regissörer, producenter, manusförfattare eller filmfotografer, så kallade A-funktioner. Den utbildning som bedrivs är rent konstnärlig, utan ett kommersiellt och publikt perspektiv. Det är ett stor bekymmer. Vi är duktiga på den kvalificerade yrkessidan, men saknar den akademiska. Jag efterlyser också mer reklamfilmsproduktion i Västsverige, även om det inte ingår i Film i Västs uppdrag. – Jag hoppas också att Film i Väst kan fortsätta gå i bräschen för en diskussion om den nationella filmpolitiken. Här har vi under många år spelat en tung roll, och jag är övertygad om att vi kan fort sätta. 2017 är första året utan filmavtal och det krävs stora insatser för att få branschen att fung era. Vi ska fortsätta vara analytiska och kritiskt granskande och komma med förslag på v ilken väg vi ska gå, säger han.

»Hur mäter man stolthet?« Den numera pensionerade socialdemokratiske regional politikern Johnny Nilsson hör till den skara som varit med på stora delar av Film i Västs resa. Roberto Olla, Executive Director, EURIMAGES – European Cinema Support Fund.

Film i Väst är en av de mest betydelsefulla finansiärerna i Skandinavien och i Sverige tvåa efter Svenska Filminstiutet. Det är en mycket modig och innovativ filmfond, som startade från ingenting och blev en pionjär för att finansiera och stötta film i Skandinavien. Det är ett stort antal skandinaviska filmer där Eurimage varit inne med pengar som även Film i Väst varit med att samproducera. Bland dem håller jag Thomas Vinterbergs Jakten högst. Den berör ett svårt ämne utan att komma med pekpinnar, de har en fantastisk regi och vacker att se på. Den har både haft konstnärliga och publika framgångar i många länder, och vad mer kan man begära av en film? Utan Film i Väst hade den skandinaviska filmen varit mycket mindre internationell. Film i Väst tillför en extra möjlighet till filmer som aldrig annars hade kunnat produceras. Dessutom med ett stort ansvarstagande för mångfald och pluralism och ett större innehåll i många filmer. Jag har samarbetat med Film i Väst i många år och mötte Tomas Eskilsson och Katarina Krave i Cannes någon gång under det sena 1990-talet. Sedan dess har vi samarbetat. Ett tidigt minne är också när jag var i Trollhättan för att följa inspelningen av Lars von Triers Manderlay. Jag har länge tänkt att jag måste tillbaka till Trollywood.«

– Jag satt med i kulturnämnden Älvs

borgs läns landsting och även i lands tingsstyrelsen i början av 1990-talet. Det var kulturnämnden som var den drivande kraften och det var för den som dåvarande tjänstemannen i kultursekretariatet Tomas Eskilsson presenterade och diskutera de det första filmoch mediepolitiska programmet för Älvsborg. Det som blev Västernfilm och senare Film i Väst. Det var en trevande start, men jag insåg storheten och potentialen hos Film i Väst när bolaget fick en Guldbagge 1994.

I samband med att Västra Götalands regionen bildades 1999 omvandlades också Film i Väst till ett bolag med styrelse och VD. 2001 blev Johnny Nilsson styrelse ordförande, en post som han behöll ända fram till pensioneringen 2014. – 1996 kom ett äskande från Tomas Eskilsson och Katarina Krave om pengar till en långfilmssatsning. Hur mycket frå gade jag och tänkte mig att de skulle dra till rejält och att jag skulle pruta. De begärde tre miljoner. Då sa jag att »ni får tio om ni

gör det jävligt bra«. Det lade grunden till Fucking Åmål och de danska filmerna. Johnny Nilsson understryker också att filmen med åren fått en större och tyngre plats i kulturpolitiken. Tidigare sågs filmen enbart som en kommersiell produkt Genom diskussionerna med Film i Väst och utarbetandet av nya kulturpolitiska program för landstingen och regionen fick filmen både en kommersiell, kultur- och näringsriktig roll. På samma sätt som Film i Västs syster bolag i regionen GöteborgsOperan och Göteborgssymfonikerna.

Som politiker – och representant för

ägaren – har Johnny Nilsson spelat en bety delsefull roll: – Min uppgift har varit att prata för Film i Väst med politiker och beslutsfattare i regionen, men också i de kommuner som spelat huvudrollen under åren – Troll hättan, Göteborg, Vänersborg och under några år Uddevalla. Det är förstås partikamrater, men också från alla andra partier. Även näringslivet har spelat en viktig roll. En verksamhet med så stora anslag måste hela tiden försvara sin plats. Sjukvård och kollektivtrafik riskerar att äta upp de regionala skatteintäkterna. Hur ser du på de 25 åren? Har Film i Väst gett de effekter som du hoppats på?

FOTO: MARIE ULLNERT/K AMERAREPORTAGE

»Vi saknar A-funktionerna«

Johnny Nilsson, pensionerad regionalpolitiker och före detta ordförande i Film i Väst.

– Absolut! En del går att mäta, som antalet sysselsatta, pengar spenderade i regionen, antalet hotellnätter. A nnat är mer svårgreppbart. Hur mäter man stoltheten på en ort när kända skådespelare kom mer för att filma i bygden? Hur mycket har Trollhättans varumärke ökat genom Trollywood? – Vi får inte glömma de många människor som lånat ut sina bilar och hus eller ställt upp som statister. Jag känner själv en stor stolthet över att ha fått vara med på resan. För egen del var det en höjd punkt när jag såg inspelningen av Dogville i Trollhättan och fick träffa skådespelare och filmarbetare. Och vem var det som drog med Lars von Trier på jakt på Hunneberg? Det var allt jag …

SUSANN JONSSON »Vi mår bäst att ta armkrok på varandra«

Susann Jonsson, VD Filmpool Nord.

Film i Väst fyller 25 år. Grattis! Så roligt! Men ändå: Tänk vad sorgligt att vi inte har fått större genomslag för den regionala framgångssagan i den nationella filmpolitiken. Inte minst som den nya statliga filmpolitiken nu rullat ut. Jag har tidigare ställt den retoriska frågan om var centrum för svensk film egentligen finns? I relation till hur utvecklingen har sett ut de senaste åren är det inte orimligt att påstå att centrum för svensk film flyttat västerut. Jag anade storverk från början. I mitten av 1990-talet tog jag tjänst-

ledigt från Svenska Filminstitutet för att under ett år arbeta med distributionsfrågor på Film i Väst, som då låg i Alingsås. Jag såg en attack, en fräckhet, med lång bäring. Jag var optimist redan då, men trodde inte att Film i Västs verksamhet skulle blir så omfattande och framgångsrik. För jag har följt den både nära och noga. Trots 25 år och trots att flera personer varit med redan från start eller hållit på länge, tycker jag inte att Film i Västs verksamhet har institutionaliserats eller cementerats. Här finns en rebell med ett skarpt öga och kritisk blick.

Analytiskt klar och med tydlig röst i filmpolitiken. Det inspirerar, hela vägen till Norrbotten. Väl tillbaka på Filminstitutet 1997 fick jag ansvar för de första statliga filmpengarna till regionerna. Det regionala perspektivet har jag behållit genom åren. Som VD på Filmpool Nord är det guld att ha en regional kollega som Film i Väst. Det har stor betydelse och utan vår kusin i väst skulle vi vara en mycket perifer företeelse. Jag ser också med glädje att Film i Väst vill samarbeta. Och vi mår bäst att ta armkrok på varandra.«

FILM I VÄST 1992-2016

AGNETA MÅRDSJÖ: »Många sneglar på Film i Väst: hur gör dom?«

»Öppna för dialog« Vill man ha upp sin film på svenska biografer måste man först fråga Sture. Sture Johansson, Sveriges fjärde mäktigaste inom den svenska filmvärlden och sedan 22 år programdirektör på SF Bio. SF Bio äger tillsammans med systerbola

get Svenska Bio lejonparten av de svenska biograferna. Som programdirektör strävar han tillsammans med övriga filmbranschen efter att få en bred, bra publik till filmer av alla kategorier. Inte minst de svenska … Samarbetet med Film i Väst är gammalt. Redan när SF byggde studior i Kungens kurva och gjorde klart för inspelningen av Colin Nutleys Under solen (som Oscars nominerades) 1997 så kom det lockrop från Västsverige: – Colin blev lovad fem miljoner om han kom ner till Film i Väst. Jag åkte ner för att se vad Film i Väst var. Jag kommer mycket väl ihåg hur scener togs i plåtskjul och inte i en riktig studio denna regniga sommar. Samtidigt producerade SF inte så mycket själva då. Genom kontakter med Peter Possne på Sonet Film växte tanken fram om att göra film tillsammans med Film

» Jag kommer mycket väl ihåg hur scener togs i plåtskjul och inte i en riktig s tudio denna regniga sommar.« i Väst. En av de första filmerna blev Lukas Moodyssons Fucking Åmål. – Jag hade ingen aning om vare sig Memfis film eller producenten Lars Jönsson. Men Memfis kontor vittnade om god filmsmak med affischer för Europa, Änglagård och andra filmer som bolaget

producerat. En fjortontums TV och en och en halv timme senare så gick jag ut och konstaterade att jag sett en svensk film som inte liknade någon annan. Jag trodde på 70 000 biobesökare, men då måste filmen byta namn! Framgångarna med filmerna ledde till ökat samarbete. Hos Film i Väst mötte Sture Johansson en öppenhet och en syn på svensk film som han inte mött någon annanstans. – Film i Väst var öppna för en dialog. »Kan vi inte diskutera filmerna från början, vad tycker du om idéerna, vad saknar du i filmen, hur kommer den att tas emot på biograferna?« Jag var inte farlig som biografägare, snarare ett tillskott. Det var en öppen och vänlig atmosfär och vi hade framför allt kul! Jag kan sakna det i dag.

Samarbetet fortsatte under många

och med det kom framgångarna för svensk film på bio. Både publikt och konstnärligt. – Det arbete som Tomas Eskilsson och Katarina Krave, som varit med från början, har lagt ner är enastående. Vi hade kunnat göra samma sak i Stockholm om vi flyttat till våra gamla lokaler Råsunda i stället för Kungens kurva. Det är trist att Stockholm inte har lyckats på samma framgångsrika sätt.

YLVA GUSTAFSSON: »I dag är film en självklar del av kulturen« Under mina tolv år här på Västra Götalandsregionen har filmen tagit en allt större plats i den regionala kulturpolitiken. I dag är filmen en självklar del, både som konstartsutveckling och som kulturnäring – jag skulle säga att den är den mest framgångsrika av våra kulturella näringar. Ingen annan kulturinstitution i Västra Götaland är ju ens i närheten av att nå det antal invånare och människor som Film i Västs samproduktioner gör – där är ni helt i särklass med era 50 miljoner »tittningar« om året. I uppdraget till Film i Väst ingår att nå, men också att angå, i princip alla invånare i Västra Götaland. Att nå är en sak, men hur mäter man i hur hög grad en produktion angår en människa?

Där redovisar ni ur vilken synvinkel en film berättas, ur vems perspektiv. Det är ett banbrytande arbete som fått nationell uppmärksamhet. Helt plötsligt kan vi börja ifrågasätta invanda perspektiv och kanske följa en historia från ett helt annat håll. Det har ju också visat sig att berättarperspektiven förändrats i takt med att de regionala produktionscentra växt fram. Filmer som Kopps, Jalla Jalla och Masjävlar hade sannolikt inte blivit till om man spelat in filmerna i centrala Stockholm. På så vis har Film i Väst bidragit till helt nya berättelser

Ylva Gustafsson, regionutvecklare Västra Götalandsregionen med ansvar för filmfrågor

som sannolikt angått – och angår – en ny publik. För egen del har flera av Film i Västs samproduktioner blivit snudd på livsavgörande. Jag kan exempelvis inte läsa om organisationsutveckling och management utan att scener ur Lars von Triers Direktøren för det hele flimrar förbi. När den fiktive chefen hyr en minibuss och åker på utflykt och delar ut gosedjur för att lugna personalen. Och det funkar – åtminstone för en kort stund! Det är konstnärlig gestaltning av verklighetens absurditeter när den är som bäst!«

Stolta över Trollywood Bolagets verksamhet har varit särskilt viktig för en traditionell industristad i omställning. Det har skapat nya jobb, i filmproduktionen och i andra näringar, som restauranger, hotell och butiker. I de undersökningar vi gjort om varumärket Trollhättan så är kopplingen till filmen väldigt tydlig. Inte för inte har vi fått smek namnet Trollywood, som vi förstås är stolta över. För Trollhät teborna innebär filminspelningarna ibland pådrag på stan med avspärra de gator och film folk i rörelse. Många är med som statister eller ställer upp med lägenheter och bilar. Filmens närvaro skän ker lite glamour åt vår stad. Det sker även på andra platser i Västra Götaland. Jag har haft förmånen att följa Film i Väst ända sedan bolaget bildades. För 25 år sedan mötte jag både Tomas Eskilsson och Katarina Krave när vi arbetade tillsam mans i Kultursekretariatet i Landstinget i Älvsborg. Verksamheten började i Alingsås

Annika Wennerblom, stadsdirektör för Trollhättan.

och landstinget intresserade sig för den. Sedan öppnade Trollhättan dörrarna till Innovatumområdet.

Sedan 2006 är jag stadsdirektör. Det är viktigt för oss att möta upp Film i Väst och filmproduktionerna genom att skapa goda förutsättningar. Vi har sett till att en av Skandinaviens mest moderna och ändamålsenliga studior, Studio Fares, har byggts. Vi erbjuder bostä der för filmfolket i centralt och attraktivt läge, nu senast Vita Villan. Vi behandlar alla tillstånd för avspärrningar snabbt och ställer upp med annat praktisk hjälp. Vi är glada för alla premiärer, med regissörer, skådespelare och andra. Vi är också glada över att Filmarbetarutbildningen är till baka i Film i Västs hus på Åkerssjövägen. Givetvis följer vi årligen upp antalet in spelningsdagar och postproduktionsdagar samt andra effekter som verksamheten har i staden.«

» Många är med som statister eller ställer upp med lägenheter och bilar. Filmens närvaro skänker lite glamour åt vår stad.«

För några år sedan var jag i New York. Det var snudd på domedagsstämning eftersom orkanen Sandy svepte in över kusten. I snålblåsten och mörkret gick jag förbi en biograf där det var stora affischer för Lisa Ohlins film Simon och ekarna. Då blev jag både glad och stolt. Samma känsla fick jag när Trollhätteinspelade En man som heter Ove vann European Comedy vid European Film Awards. Filmen är viktig för Västra Götalandsregionen. Den skapar en attraktivitet för vårt hörn av världen. Den ger oss en rättmätig image av en region som skapar nya näringar där kulturen är en drivkraft. Inspelningar, postproduktion och film visningar skapar en kritisk massa för andra företag. Och här finns kopplingar till andra delar av en underhållnings industri delvis verkar inom samma område, som dataspelen. Det höjer den kreativa potentialen.

Näringslivet är också intresserat

av filmen, men det förutsätter en hög kvalitet, där den konstnärliga delen är kärnan. Vi vet att en inspelning eller en postproduktion genererar intäkter till regionen. Minst det dubbla mot insatsen, ibland ännu mer. Det spiller över på Agneta Mårdsjö, hotell, restauranger, och andra Chef näringslivsavdelningen Västra näringsidkare. Götalandsregionen. Den breda filmindustrin skapar också sysselsättning – i regionen är det 2 500 som får sin försörjning inom film och TV samt reklam. Många är de scenkonstnärer som tagit steget in framför eller bakom kameran. Den som får lön betalar också skatt, bland annat till regionen. Det finns en stark koppling mellan Film i Väst och Västra Götaland. Det märker jag i mitt yrke. Många sneglar på Film i Väst och alla ställer sig frågan: Hur gör dom? Det glädjer mig, som i olika roller inom regionen följt verksamheten i 25 år. Och det är värt att fira!«

FILM I VÄST 1992-2016

RALF IVARSSON: »Film i Väst har banat vägen filmpolitiskt« Film i Väst var loket länge oklart om det skulle i det tåg som under gå att få ihop finansieringtidigt 1990-tal drog igång en. Danmarks Radio tyckte den regionala utvecklingen på manusstadiet att serien inom svensk film. I norr blev för blodig och därför bildades vår syster Filminte kunde sändas på prime pool Nord samtidigt som time. Det uppstod ett hål Film i Väst. De drev på i finansieringen som Film genom riksdagsmotioner i Väst tätade och delar av och massmedieutredningar. första säsongen spelades in Ralf Ivarsson, VD Samtidigt flörtade Svenska i Studio Fares i Trollhättan. Film i Skåne. Filminstitutets Lars Engqvist Danmarks Radio ändrade uppmed regionerna för att få till fattning och I dag har serien ekonomiskt och politiskt engagemang setts i mer än 160 länder … för filmen. Och 1995 bildades Film i De regionala fonderna har varit öppet Skåne. I dag kan ingen ta miste på den kritiska till Filmavtalet och länge önskat regionala betydelsen för svensk och en statlig filmpolitik och en bättre relaskandinavisk film. tion mellan stat och regioner. Film i Väst Film i Skåne är lillasystern, vi hade har på många plan banat vägen filminte samma möjligheter som Film i Väst. politiskt. I dag kan vi se en öppning för Vi har vår tyngdpunkt i Skåneregionens dialogen mellan regioner och stat kring bolag samtidigt som vi drar nytta av vilka roller man ska ha i den gemen närheten till Köpenhamn. samma nationella filmpolitiken. Det är För oss i Skåne blev Film i Väst nödvändigt om vi ska kunna gå vidare extremt viktiga i ett av våra största med samtalet om den svenska filmens projekt, första säsongen av Bron. Det var utveckling.«

FILM I VÄST 1992-2016

MICHAEL GUBBINS: »Det potentiellt möjliga blir handling« Det är svårt att värdera Film i Väst på samma sätt som jag skulle göra med andra institutioner inom filmens värld. Framgångarna med den stora variationen av film, TV och rörlig media är förstås uppenbara, och de fortsätter att vara en förebild för filmfonder över hela världen. Men med min erfarenhet, som redaktör för Screen International, grundare av en konsultverksamhet med verksamhet i fler än 30 länder och styrelseordförande för en regional filmfond (Ffilm Cymru Wales), måste jag säga att Film i Väst sticker ut på ett alldeles särskilt sätt. Det är ett företag som drivs av en tydlig vision och med en inbyggd nyfikenhet på den potential som ett nyskapande innebär. Tomas Eskilsson och Katarina Krave har stått för den sorts ledarskap och inspiration som gör det möjligt för Film i Väst att surfa med på förändringens vågor. De har också den stora förmågan att snabbt vända det potentiellt möjliga till praktisk handling. Därigenom har man grundligt förtjänat det rykte som Film i Väst har nationellt och internationellt.«

FOTO: EFA/API/JESSICA KASSNER

Hannes Holm tar emot European Comedy vid European Film Awards i Wroclaw för sin succé En man som heter Ove. Till stora delar inspelad i och runt Trollhättan.

Att ta över en »Guldbagge« 1 januari 2017 tillträdde Mikael Fellenius posten som VD för Film i Väst. Musiker och civilekonom med breda erfarenheter från GöteborgsOperan, Göteborg Wind Orchestra och Göteborg Film Festival. Vad vill han åstadkomma med Film i Väst de kommande åren?

ag glömmer aldrig de där svinkalla mörka efter middagarna på julafton när jag under mina tidiga tonår tillsammans med 35 andra i Borås Skolors Musikkår marscherade genom Borås centrum. Vi hade traditionsenligt uppdraget att spela in julen och emellanåt var det så kallt att trumslagarna fick spela en mellanmarsch eftersom ventilerna i blåsin strumenten hade frusit fast och det var för kallt för blåsarna att spela. Trots detta bestämde jag mig för att bli musiker. Efter Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg blev det Musikhögskolan och därefter en Master of Music vid College Conservatory of Music i Cincinnati, USA. Efter några års professionellt musicerande i Göteborgs Symfoniker och började jag grubbla jag över varför jag ägnade mer tid år att räkna pauser än att spela på mitt instrument. Här gällde det att känna efter! Jag kom fram till att om jag kunde kombinera min praktiska erfarenhet från kulturutövande med kun skap om ekonomi, administration och marknadsföring skulle jag kunna få det bästa av två världar. Studier vid IHM Business School och Handelshögskolan tog mig till en rad olika positioner och uppdrag inom kultur världen; från egen företagare, projektledare, ekonomi chef, försäljnings- och sponsorchef till VD i ett antal olika kulturföretag.

cenkonsten och filmen skiljer sig på ett plan inte så mycket åt. Det är samma kreativa processer, många tankar kring konstnärlig idé, publik och finansiering. Här finns oftast också en stark övertygelse om att kulturen ligger till grund för ett samhälle där berättelsen i alla dess former är garantin för ett demo kratiskt och öppet samhälle. Film särskiljer sig genom att den både är en kultur produkt och en kommersiell vara med den utmanande dynamiken att förena högt kvalitativt konstnärligt innehåll med stark publik och kommersiell orientering. Dessutom kräver filmen en osedvanligt stor insats av offentlig finansiering, alltså skattepengar. Denna sär

egna kombination passar mig perfekt och jag brinner för den. Film angår och roar de flesta och jag har alltid älskat film. Som VD för Göteborg Film Festival levde och verkade jag med festivalens breda och fantastiska möjlighet att engagera och beröra en stor publik med filmer i alla genrer. På samma sätt har Film i Väst en stor möjlighet och ansvar att påverka den rörliga bildens utveckling på såväl regional som nationell och internationell nivå.

ilm i Väst är ett bolag som påverkat och möjliggjort svensk film och i allt högre grad TV-drama mest av alla finansiärer. Dels genom framsynta och djärva val av produktioner, men även genom att vara snabba i sina beslut. Det är förmodligen därför Västra Göta land blivit den ledande filmregio nen i Skandinavien. Den 1 januari 2017 började jag som VD på Film i Väst. Jag har inte sett någon anledning att ändra vår framgångsrika strategi. Jag vill fortsätta att stärka och utveckla Västsverige till sammans med det starka lag som vi har i dag på Film i Väst. Vi ska fortsätta att vara nyfikna, vara först på bollen, våga fatta djärva beslut samt vara innovati va i svensk filmkonst och konstnärlig utveckling. Alltså samma motive ring som gav Film i Väst en Guldbagge 1994 för »kre ativa insatser för svensk film«. Det är med den andan vi nu börjar firandet av våra 25 första år.

FILM I VÄST 1992-2016

FILM I VÄST 2017

ANTHONY MUIR Senior Executive Co-Productions anthony.muir@filmivast.se +46(0)722 34 34 56

AMI EKSTRÖM Senior Executive Co-Productions ami.ekstrom@filmivast.se +46(0)735 07 93 96

CATTRINE FRANSSON Administrativ koordinator cattrine fransson@filmivast.se +46(0)705 56 52 04

GUS KAAGE Communications Officer gus.kaage@filmivast.se +46(0)707 58 16 33

KATARINA KRAVE CFO katarina.krave@filmivast.se +46(0)708 71 17 91

MIKAEL FELLENIUS CEO mikael.fellenius@filmivast.se +46(0)702 93 88 00

NINA SEKUND Administrative manager nina.sekund@filmivast.se +46(0)727 49 15 00

REBECKA BECKMAN First Assistant Co-Prod Agreements rebecka.beckman@filmivast.se +46(0)704 92 55 29

SUSANNE LUNDBERG Produktionskoordinator/-rådgivare susanne.lundberg@filmivast.se +46(0)707 73 16 99

Detta magasin är producerat av Film i Väst november-december 2016. Redaktör: Gus Kaage Texter: Gus Kaage

TOMAS ESKILSSON Tf produktionschef tomas.eskilsson@filmivast.se +46(0)708 89 09 11

ULRIKA BREEDH Ekonom ulrika.breedh@filmivast.se +46(0)767 80 42 65

Grafisk form: Gus Kaage, Jenni Carström/Offside Press Redigering: Gus Kaage Tryck: Trydells Tryckeri, Laholm

Box 134 SE 461 23 Trollhättan Sweden filmivast.se filmivast.com filmservice.se

Ett stort tack till alla som bidragit till denna jubileumsskrift. Vi har sökt med ljus och lykta efter fotografnamn, ibland har vi inte funnit.

TJUGOFEM ÅR. TUSEN FILMER.

Det är så vi får Västra Götaland att synas i Cannes, Berlin och resten av världen ...