FS
nummer 01 2012 : yttrandefrihet en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitet
”Jag är homosexuell, kvinna och feminist. Jag är provocerande för människor bara genom att vara den jag är.”
- Elisabeth Ohlson Wallin
aktuellt
tema: yttrandefrihet medievärlden
Kåren på uppgång
När internet släcktes 04
Pressfrihet - ingen självklarhet i Turkiet 09
06
02
innehåll
10
femte statsmakten nummer 06 2010
04
20
04 kåren - på uppgång
09 när internet släcktes
05 tema yttrandefrihet
10 profilen: elisabeth ohlson
av marie möller
06 avpixlat smiter undan
grundlagen - till sin nackdel? av palmira k mbenga
07 i journalistiskt syfte av jennifer de waard
08 eu-flaggan brinner i ungern av elvira björkmann
av sam moazzami
wallin av caroline kernen
18 pressfrihet - ingen
självklarhet i turkiet av axel ellung
19 a gambling addiction - an 8th sin? av adelina dankova
20 once upon a time at the faculty of journalism av elena krivovyaz
22 the power of the individu-
al dissidence and blogging av adelina dankova
23 krönikan: en svunnen tid av elis burrau
innehåll
femte statsmakten nummer 06 2010
03
”Våren är här” Vårterminens näst sista nummer av Femte Statsakten är här och det är värmen också. Således börjar de teoretiska föreläsningarna i JMK-salen att få ovanligt mycket konkurrens från verkligheten. Temat är yttrandefrihet och vi blickar ut mot USA, Östeuropa och Turkiet. Vi tittar också på Sverige och synar den främlingsfientliga sajten Avpixlat utifrån ett grundlagsperspektiv. Elisabeth Ohlson Wallin är en av Sveriges mest provokativa konstnärer och fotografer. I detta nummer av Femte Statsmakten får vi träffa henne. Dessutom bjuder vi på två av hennes bilder, en av dessa föreställer
Fredrik Reinfeldt iklädd en nerkissad blöja. Bilden rönte en del rabalder när den först publicerades i den socialdemokratiska tidskriften Tiden (17 feb). Som provokation tyckte en annan omstridd konstnär, Lars Vilks, att den var misslyckad. Bläddra fram och döm själv. Som vore jag lärarnas förlängda arm vill jag bara påminna om att söka höstens kurser före den 16 april. Mitt alldeles subjektiva och partiska tips är att söka någon av produktionskurserna. Det är där du lär dig hantverket. God läsning!
Mika Wallgren Chefredaktör och ansvarig utgivare mika.wallgren@femtestatsmakten.se
femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan 2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet inför arbetslivet. chefredaktör & ansvarig utgivare Mika Wallgren redaktionschef Leonel Marjavaara redigeringschef Emelie Åkerman grafisk formgivning Nina Kuoso webbredaktör (tf) Mika Wallgren redaktörer Caroline Kernen,Tova Kurkiala Medbo engelsk redaktör Daniel Lundh
skribenter Marie Möller, Palmira K Mbenga, Jennifer De Waard, Elvira Björkmann, Sam Moazzami, Caroline Kernen, Adeline Dankova, Elena Krivovyaz, Elis Burrau foto Marie Möller, Palmira K Mbenga, Sam Moazzami, Tova Kurkiala Medbo, Elena Krivovyaz, Trish Woodford, Emiliano Strauss
llustration Ellinor Eriksson redigering Linda-Marie Nilsson, Jennifer Paterson, Josefine Owetz, Ylva Johansson, Mika Thuresson, Emelie Åkerman
nå oss på fornamn.efternamn@ femtestatsmakten.se
4
aktuellt
femte statsmakten nummer 06 2010
å p – n e r å K g n å uppg Studentkårens terminsmöte gick av stapeln en måndageftermiddag på JMK i början av februari. Tyngdpunkten låg på lediga poster och kårens nya uppgifter och projekt. – Folk har trott att vi inte har gjort någonting men vi sliter häcken av oss, säger ordförande Paulo Saka. text och foto marie möller Mötet hölls av styrelsen som för närvarande består av tre personer: Paulo Saka, ordförande, Hodo Aden, sekreterare och Vanessa Bjärnander Borrman, vice ordförande och kassör. Behovet av en fjärde person är akut och på mötet beslutas att posten som aktivitetskoordinator ska utannonseras via intranätet. – Vi gör allt på fritiden, vid sidan av våra egna studier. Posten som aktivitetskoordinator innebär att svara på mail från studenter, svara på frågor om DN-prenumerationer, berättar Hodo Aden. – Men alla gör egentligen lite av allt. Vi täcker upp för och hjälper varandra, fortsätter hon.
Aktivitetskoordinatorns uppgift är också att ha koll på utskottens alla aktiviteter. Därav namnet. JMK-puben, JMK United, JMK TV, JMK Radio, Femte statsmakten och JMK-dagen utgör kårens olika utskott, så det är förståeligt att Vanessa, Hodo och Paulo längtar efter en till medarbetare. Kåren genomför förbättringar. De bygger upp saker som tidigare inte har fungerat. Till exempel jobbar man på att utveckla och bredda JMK-dagen. Ett annat exempel är hemsidan, berättar Hodo. –Den gamla hemsidan är förjäklig. Det är mycket arbete för att det ska bli bra i slutändan. Det är kul och givande
att jobba med det här men också lite otacksamt eftersom folk tycker att inget händer. Men resultaten kommer med tiden, fortsätter hon. – Det är tråkigt att ha fått höra negativa kommentarer i korridoren om kåren från folk som inte vet att jag är ordförande, säger Paulo. Men nu har vindarna börjat vända. Och positiva kommentarer börjar, till Paulos glädje, att trilla in. –När jag började som ordförande i höstas ville jag ta kåren till nya höjder och jag tycker att vi är på god väg. Vi vill att kåren ska vara i gott skick den dagen som institutionen ska flytta till Frescati, säger han.
YTTRANDEFRIHET YTTRANDEN FRIHET FRI ? femte statsmakten nummer 06 2010
aktuellt
5
6
tema
femte statsmakten nummer 06 2010
Avpixlat smiter undan grundlagen – till sin egen nackdel? Den kontroversiella och uttalat främlingsfientliga sajten Avpixlat har valt att stå utanför det grundlagsskyddade området för yttrande- och tryckfrihet. Nils Funcke, sekreterare i Yttrandefrihetskommittén menar dock inte att de har hittat ett sätt att komma undan systemet, snarare tvärtom. text och foto palmira k mbenga
NILS FUNCKE , i Yttrandefrihetskommitténs lokaler på Karlavägen 100.
Hösten 2011 lades den kontroversiella sajten Politiskt Inkorrekt plötsligt ner. De ersattes snart av Avpixlat som, precis som sina föregångare, driver en agenda mot det mångkulturella samhället. Avpixlat står utan både ansvarig utgivare och utgivningsbevis och har en anonym redaktion. Detta innebär att sajten står utanför det grundlagsskyddade området för yttrandeoch tryckfrihet. Nils Funcke sitter i Yttrandefrihetskommittén som för tillfället främst jobbar med att utreda om det går att framta en teknikoberoende grundlag, vilket skulle innebära att en blogg per automatik kunde innefattas av grundlagen. Nils Funcke menar dock att det skulle vara omöjligt i praktiken. Han förklarar att man med största sannolikhet även i framtiden kommer att se ut som det gör idag, att man kan få grundlagsskydd för sin blogg eller webbplats, förutsatt att man vidtar vissa åtgärder. Den främsta åtgärden är å att ansöka om ett utgivarbevis, menar Nils Funcke.
Avpixlat hävdar att de inte ansökt om ett utgivarbevis bland annat eftersom ett statligt utfärdat intyg strider mot pressfriheten och fundamentala demokratiska principer. Att ha en ansvarig utgivare anser de vara alltför rättsosäkert. Nils Funcke menar dock att man inte ska se det som om Avpixlat och liknande sajter har hittar ett kryphål i grundlagen och slipper undan anklagelser om brott mot yttrandefriheten. Snarare tvärtom. Med grundlagsskyddet kommer förutom vissa krav på yttringen också vissa ”förmåner”, menar Nils Funcke. Brott mot yttrande- och tryckfriheten prövade i en särskild process. – Det är naturligtvis upp till var och en om man vill ha det skydd – och ansvar – som följer med yttrande- och tryckfrihetsgrundlagen. Väljer man att stå utanför blir sådana brott prövade enligt brottsbalken. Rent juridiskt är det alltså inga bekymmer att de står utanför grundlagsskyddet. Det går att beivra ändå, även om det såklart är jäkligare att hitta en ansvarig när brottet begås på nätet.
tema
femte statsmakten nummer 06 2010
I journalistiskt syfte Den 27 december 2011 fastslogs domen om 11 år bakom galler för främjande av terrorism och olaga gränsöverträdelse. Valet att korsa Etiopiens gränser har stått Martin Schibbye och Jonas Persson dyrt. Hur långt är grävande journalister beredda att gå? text jennifer de waard foto emiliano strauss
Framtiden för de svenska journalisterna ser dyster ut. Domaren Shimsu Sirgaga är än så länge övertygad om att Schibbye och Persson stött den terrorstämplade ONLF-gerillan, en anklagelse de båda förnekar. Men att de befann sig på fel plats vid fel tidpunkt är ett faktum. Till det har de inget annat val än att erkänna. Det finns paralleller till Sverige år 1973. I och med avslöjandet av IB och dess olagliga verksamhet anklagas Jan Guillou och Peter Bratt för spioneri. De döms till ett år i fängelse. 10 månader senare lämnar de sina fängelseceller på Långholmen, då bevisen som ligger till grund för anklagelserna och domen inte är tillräckliga. 35 år senare, år 2009, hamnar Jan Guillou än en gång i hetluften. Uppgifter kring ett samröre med KGB uppdagas, och runt om i Sverige viskas det om Guillou – spionen. – Jag har aldrig varit spion, sa han till Aftonbladet. Till Svenska Dagbladet bekräftar han dock att han under 1960-talet umgicks med den ryske officeren Jevgenij Ivanovitj Gergel och på så sätt upprättade en förbindelse med KGB, den sovjetiska underrättelsetjänsten. Men detta var inte ett spioneri mot Sverige, om man ska
ta Guillous ståndpunkt. Syftet med umgänget var enligt honom att avslöja hur KGB arbetar i Sverige. – Jag lekte med elden, sa Guillou. Med tanke på den situation Martin Schibbye och Jonas Persson nu hamnat i, kan man nog påstå att de har gjort detsamma när de valde att korsa Etiopiens gränser med ett mål om att rapportera om det delvis Lundinägda bolaget Africa Oils. Men att leka med elden behöver inte innebära att man anlagt den. Att vara i kontakt med fientliga parter har dock lett till att de nu själva klassas som fientliga av den etiopiska ledningen. Detta gäller inte bara Schibbye och Persson. Reportrar utan gränser rapporterar att inhemska journalister har varit tvungna till flykt på grund utav diverse anklagelser. För allt detta har Etiopien fått hård kritik från utländska makthavare och medier. Professorn och Etiopienexperten Kjetil Tronvoll uppger till Sveriges Radio att myndigheterna helst vill undvika denna negativa fokus, vilket innebär att de har ett intresse av att släppa de svenska journalisterna fria så fort som möjligt.
7
8
tema
femte statsmakten nummer 06 2010
EU-flaggan brinner i Ungern UNGERN strider mot EU:s principer.
Vid årsskiftet 2011 inrättade Ungern en politisk myndighet som ska övervaka tidningar, internetportaler, TV och radio, vilket strider mot EU:s fri- och rättighetsprinciper. Ordföranden för EFJ (Europeiska Journalistfederationen) Arne König ger en dyster bild av Ungerns nuvarande medieklimat. text elvira björkmann illustration ellinor eriksson
Det socialkonservativa partiet Fidesz vann 2/3 majoritet i Ungerns parlamentsval 2010 vilket gav dem möjlighet att genomföra stora reformer. Bland annat infördes Medierådet, en myndighet med rätt att utfärda böter och påbud, besluta om sändningstillstånd samt utkräva journalistiska källors identitet. De befaras även kunna häva annonsintäkter från företag. Arne König berättar att självcensuren har ökat dramatiskt det senaste året eftersom rådets makt skrämmer mediefolket. Inom public service har innehållet manipulerats och journalister sparkats, kritiker och oliktänkande kallas ”landsförrädare”. Eftersom Europarådets direktiv angående informationsfrihet är vaga och mest liknar rekommendationer har det varit svårt att komma åt Ungerns medielag. Dessutom menar König att ungerska representanter uppvisat en märklig inställning till kritik då de hävdat att andra nationer inte har rätt att lägga sig i deras mediepolitik. EU-kommissionens repressalier har snarare
skapat aversion mot unionen och använts för att stärka nationalgemenskapen. Ungerns tredje största parti (högerextrema fascistiska Jobbik) brände en EU-flagga under en demonstration tidigare i januari. Enligt EFJ är Ungerns inställning till media inte unikt i Central- och Östeuropa där forna kommuniststater återgått till en mer auktoritär syn på journalistik. Serbiens regering tycker att staten ska kontrollera medieägande, rumänska politiker anser att journalister utgör en säkerhetsrisk för landet och Slovakiens regering menar att journalister är samhällsfiender. EFJ kritiserar EU för att inte vidta kraftfullare åtgärder mot denna anti-demokratiska utveckling. I andra världskrigets spår stod det klart att Hitlers makt vilat på en omfattande propagandaapparat och när EU skapades fastslogs rätten till fri information som en av grundstenarna för demokrati och fred. Nu är frågan hur unionen ska bemöta ett medlemsland som bryter mot europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
tema
femte statsmakten nummer 06 2010
9
När Internet släcktes Den 18 januari protesterade tusentals hemsidor mot det internetbegränsande lagförslaget SOPA. Protesterna fick gehör och det lades ner. Men hur skulle vi påverkats om förslaget gått igenom? Och vad händer med de nya liknande lagarna som är på gång? text och foto sam moazzami Den 26 oktober förra året presenterade den republikanske politikern Lamar Smith sitt lagförslag till USAs representanthus, SOPA (Stop Online Piracy Act). Den 26 oktober förra året presenterade den republikanske politikern Lamar Smith sitt lagförslag till USAs representanthus, SOPA (Stop Online Piracy Act). Den innebar att webbplatser kunde blockeras av rättighetsinnehavare om de bröt mot upphovsrättslagen. Detta skulle då ske utan att något prövning i domstol skulle göras. I praktiken skulle det innebära att du inte ens får lägga upp youtube-klipp på din Facebook logg. Jack Werner som är expert inom internetkultur menar att internet inte skulle vara desamma om lagen hade gått igenom. -Hela nyttan med att kunna länka till olika saker på nätet är att folk ska kunna hitta det de vill snabbt så att det kan spridas. SOPA skulle avskräcka folk från att dela med sig på internet. Hela detta fenomen med att folk vill sända via internet skulle vara slut. Det skulle dessutom leda till lättvindiga avstängningar i och med att det inte behövs någon rättegång. Det är detta hot mot yttrandefriheten som ledde till att Google, Wikipedia och tusentals andra hemsidor valde att protestera mot SOPA den 18 januari i år. Protester som till slut fick La-
mar Smith att dra tillbaka sitt lagförslag. - Grundstrukturen av internet går ut på länkning. Länkningen är internets blodådror. Att förbjuda länkning skulle innebära att internet inte skulle se ut som det gör idag. Alla skulle på ett eller annat sätt påverkas om SOPA blev en lag. Det är främst storföretag som skulle gynnas av SOPA. Lagförslaget var designad av och för storföretag. Men SOPA var endast en av flera lagförslag som kan komma att förändra våra vanor med internet. Bland annat PIPA (PROTECT IP Act), som är väldigt lik SOPA. Dessutom finns också ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement) som är ett kapitel för sig. Det är en multilateral lag som är överenskommen mellan flera stora länder, främst i EU. Den 26 januari skrev Sverige på lagförslaget tillsammans med flera andra EUländer. - Mycket av rättigheterna om fritt nät skulle tas bort, det skulle finnas större frihet att ta del av din privata kommunikation. I förlängningen skulle det till och med innebära att företag får titta i dina mail. Om man inte gillar den här lagen så är det läge att protestera mot den, nu. Så länge det finns stelbenta människor som inte förstår sig på internet men som har rätten att reglera internet så kommer dessa lagar alltid att uppstå.
EXPERTEN JACK WERNER. SOPA skulle ha förändrat sättet vi använder Internet.
24 10
Krönika
femte statsmakten nummer 06 2010
Elisabeth Ohlson Wallin
Yttrandefrihetens gräns
Hon var flickan från söndagsskolan som fick den kristna världen att dra efter andan. Mordhoten haglade och hon hade just lagt en liten bit i pusslet för homosexuella människors rätt. – Ecce Homo förändrade allt, säger Elisabeth Ohlson Wallin. text caroline kernen foto tova kurkiala medbo
femte statsmakten nummer 06 2010
Krรถnika
25 11
12
profilen
femte statsmakten nummer 06 2010
”Kunde verkligen en präst få säga så?”
K
ulturnatten i början av september år 1998. Elisabeth Ohlson Wallins Ecce Homo ställdes ut i Uppsala domkyrka. – Många har frågat mig efteråt, hur jag inte kunde ana att utställningen skulle få sådan uppståndelse. Men jag gjorde verkligen inte det, säger hon. Fotografierna var kontroversiella. Jesus avbildad både naken och bland transvestiter. Under utställningen började hoten att hagla. På museernas väggar stod sprayat vilket datum Elisabeth skulle mördas, med stora röda bokstäver. – Innan jag vred om nyckeln i bilen tittade jag runt omkring för att det inte skulle vara några kvinnor och barn nära. Om nu en bomb skulle smälla. Det låter konstigt, men så var det. ”Därför bråkar jag med religionen” Tankarna på debututställningen kom under 90-talet. Elisabeth hade många vänner som avled i aids. Samtidigt uttalade sig svenska präster om att sjukdomen var guds sätt att rensa ut de homosexuella. Att de homosexuella fick skylla sig själva som drabbades. Elisabeth som själv var uppväxt i kristendom blev ursinnig. – Kunde verkligen en präst få säga så? Den synen på människor, det är därför jag fortsätter att bråka med religionen.
Elisabeth kan förstå de som blir provocerade av hennes konst. Hon har själv blivit provocerad och menar att det är då, när man stannar upp och blir upprörd, som man lär sig någonting. Men hon säger att det är ämnet i hennes konst, mer än själva fotografierna, som upprör folk. Men det finns en gräns som hon inte passeras. Provokationen måste ha en effekt. En mening som bottnar i något mer än själva provokationen. Det kommer till exempel inte att bli en Ecce Muhammed. – Jag känner till varenda liten tradition av kristendomen. Det gör jag inte med Islam. Den konsten får någon annan göra, säger hon. Yttrandefriheten inskränks I många andra länder skulle det inte vara tänkbart för Elisabeth att ställa ut sin konst. Den yttrandefriheten bör vi vara väldigt rädda om menar hon. Men under hennes tid som konstnär har hon känt att motståndet blivit allt större. En utveckling som hon ser allvarligt på. – När ett samhälle förändras kommer det sakta krypande. Man märker inte de små skillnaderna. Plötsligt tycker bara alla annorlunda. Det är vad som håller på att hända. Yttrandefriheten inskränks.
femte statsmakten nummer 06 2010
profilen
13
14
femte statsmakten nummer 06 2010
femte statsmakten nummer 06 2010
profilen
15
VĂĽt blĂśja 9:90
NM &
Konstverk av Elisabeth Ohlson Wallin Bilden publicerades i tidskriften Tiden 15 jan 2012.
n ya m o d e r at e r n a
16
profilen
femte statsmakten nummer 06 2010
profilen
femte statsmakten nummer 06 2010
17
”Censur är inte tillåtet här i Sverige. Därför pressade de mig till självcensur.”
Inför hennes senaste utställning Jerusalem hände något som Elisabeth ångrar. Hon blev inkallad till polisen i Göteborg, där utställningen skulle äga rum. I ett litet rum satt 15 män från polisen och underrättelsetjänsten. De bad henne att gå hem och fundera på om hon verkligen ville gå vidare med utställningen. De talade om för henne att det kunde vara en fara för rikets säkerhet. Chefen för museet var orolig för ett terrordåd men vågade inte själv stänga Elisabeths utställning. – Censur är inte tillåtet här i Sverige. Därför pressade de mig till självcensur. Det är att pilla på yttrandefriheten, otroligt fult gjort, säger hon. Elisabeth gick hem efter mötet. Vad visste Säpo som de inte berättat för henne? Fanns det ett hot riktat mot henne eller hennes familj? Tillslut valde hon att ta bort en bild föreställande tre män med bar överkropp vid en bönematta. Några dagar senare ringde en ung man. Homosexuell och troende muslim. Han tyckte att det var tråkigt att hon tagit bort bilden och undrade varför. – Det var som en kniv i hjärtat. Det var ju för honom jag hade gjort utställningen. Inte för de där kostymnissarna i polisrummet. Då bestämde jag mig, aldrig mer skulle makten med sin härskarteknik få styra mig. När utställningen sen lämnade Göteborg för nästa stad. Följde fotografiet på bönemattan med.
Hur långt kan man gå? Elisabeth vill fortstätta att provocera och skapa tills dagen hon dör. Hon vill tänja på gränserna. – Jag vill testa mer. Hur långt kan man gå i Sverige idag? Elisabeth arbetar just nu med politisk satir. Den senaste bilden som publicerats föreställer Fredrik Reinfeldt. Det är ett politiskt ställningstagande som förbannar att regeringen inte tagit tag i Carema-skandalen ordentligt. Bilden togs från början utav Elisabeth för att användas som porträtt bild. Nu är den redigerad och statsministern är iförd en nerkissad blöja. – När de som avgudar honom ser den här bilden kommer de att känna äckel och förnedring. Då vill jag säga till dem: Precis som ni känner er nu, förnedringen, så känner sig de äldre människorna hela tiden. Hennes konst är politisk. Den slår ett slag där journalistiken inte kan nå, säger hon. Där annat måste vara objektivt kan konsten fylla ett tomrum och säga ”Nej, det här är inte okej”. En viktig funktion menar Elisabeth. Svaret på frågan om hur långt man kan gå och hur inskränkt yttrandefriheten faktiskt är i Sverige, kanske hon får nu. –Visst är bilden taskigt, det tycker jag. Men jag vet inte. Vågar statsministern stämma en konstnär tror ni?
Elisabeth Ohlson Wallin
gör: Konstnär och fotograf ålder: 50 år aktuell: Med den satiriska bilden på Fredrik Reinfeldt iförd blöja.
18
aktuellt
femte statsmakten nummer 06 2010
Pressfrihet – ingen självklarhet i Turkiet Turkiets ekonomi växer så att det knakar. Landet är på väg att åter bli en supermakt i mellanöstern. Men pressfriheten har inte följt med i utvecklingen. Helena Landelius från Sverige fick under en resa i östra Turkiet med egna ögon uppleva förföljelsen av journalister i landet. text axel ellung – Det turkiska samhället är mycket polariserat, säger Helena Landelius. Det finns ingen politisk dialog och nästan ingen som kämpar för pressfriheten i landet. Helena bodde förra året i Turkiet. Där studerade hon turkiska och arabisk politik vid universitet i Istanbul. Under ett av skolloven reste hon tillsammans med en vän till östra Turkiet, den del av landet som ofta kallas Kurdistan. I en mindre stad bodde hon och hennes vän under en tid hemma hos en lärare. – I huset bodde även en annan man. Han sa inte mycket utan gick mest runt och såg nedstämd ut. Jag trodde först att det var för att han inte talade engelska som han var tyst. På den lilla turkiska hon kan pratade Helena med mannen. Med hjälp av läraren berättade han att han var journalist och att han för bara några dagar
sedan hade dömts till två års fängelse. – Jag blev chockad när han berättade. Hans brott var att han hade intervjuat en företrädare för Kurdistans arbetarparti och i tidningen ordagrant återgett vad han fått berättat för sig. Det är svårt att förstå att det kan ses som ett brott. Tyvärr är journalisten som Helena Landelius mötte inte ensam om sitt öde. Kurdistans arbetarparti är stämplad som en terrororganisation i Turkiet. Att intervjua dem räknas som terrorpropaganda och straffet är fängelse. Enligt Reportrar Utan Gränser sitter i dag över 100 journalister fängslade i Turkiet för sitt yrkesutövande. Landet har de senaste åren rasat i organisationens mätningar. Så här skriver Reportrar Utan Gränser om Turkiet i sin senaste pressfrihetsrapport. ”Under år 2011 ökade förföljelsen av
TURKISKA domstolar har utökat antalet webbsidor, inklusive Youtube, som blockerats för kritik mot republikens grundare Mustafa Kemal Atatürk journalister drastiskt. Med kampen mot terrorism som svepskäl har dussintals fängslats utan rättegång.” I rapporten beskrivs hur en ökning helt utan motstycke av antalet arresteringar och telefonavlyssningar har lett till en ökad rädsla och självcensur inom turkisk media. Demonstrationer har arrangerats för fängslade journalister i Turkiet, men Helena Landelius tror inte på någon snar förbättring i landet. – Det finns nästan ingen inhemsk opinion som arbetar för ökad pressfrihet. Jag tror att det enda som kan leda till reformer är ett hägrande medlemskap i EU. Så länge medlemskap förblir ett tomt löfte finns det inga incitament för de styrande i Ankara att förbättra pressfriheten.
in english
femte statsmakten nummer 06 2010
19
A gambling addiction – an 8th sin?
ONE in ten young swedish men aged 18-24 has a gambling problem
Do you remember one of the best poker scenes in history in “Casino Royle” movie when $115 million has been gambled on the poker table? If you missed it, it is time to recall it. text adelina dankova Las Vegas, city of angels or city of sins, casino, poker table, good hand and what else could a man want? It could be a memorable movie scene as well as an unpleasant part of your life. This might be the story of your friend and/or your personal story. Poker addiction is only one of the so called gambling addictions, but maybe it is the most famous and recognizebled one. A person could be addicted to play on Bingo-Lotto, lotary billets, slot machines, betting on horse races. According to a new survey from the Swedish National Institute of Public Health (Folkhälsöinstitutet FHI*, conducted under the year of 2011), gambling addiction is the greatest among young Swedish men aged 18-24. The study shows a tendancy in this age group that the problems doubled in the past decade and nearly one in ten young swedish man has a gambling addiction. The research conducts a strong con-
nection between the educational and the financial status of the swedish people. The lower income and lower education are at a statistically higher risk of developing a gambling addiction. The researchers observe that the women are more disposed to depressive states whether the men tend to more alcohol consumption. The motives, which drive the people, facing gambling addition, could vary and might be rooted in sociological, cultural, psychological and biological preconditions. The signs of personality disorders, insecure and socially unstable childhood are also additional factors for developing a gambling addition. Adam (the name is fake) is a nice, talkative and cheerful international student in Sweden. He had a Swedish roommate who has/had a gambling addiction problems. - “It was extremely unpleasant to see how day by day he was falling deeper and deeper in his own emotional trap.
He started lying more and more his friends, his family, borrowed money from everyone, gambled the money for the rent, had nothing to eat for days due to the increased debts”, Adam says. “It was getting more difficult to deal with this, to intercept the nervous perceptions around, everything affected the atmosphere at home”, Adam added. Maybe a gambling addiction could transform itself into the 8th deadly sin? As the famous Swiss psychiatrist Carl Jung had quoted: “Every form of addiction is bad, no matter whether the narcotic be alcohol or morphine or idealism.” Furthermore, should we count our idealism or emotional attachments and addictions as other deadly sins on the row? Or, they could be a part of a nice plot for another great gambling movie scene? * http://www.fhi.se/PageFiles/12526/ Perspektiv-pa-spelande-och-spelproblem.pdf
20
aktuellt
femte statsmakten nummer 06 2010
Once upon a time at the faculty of journalism… Late in October an ordinary official meeting of Russian president Dmitry Medvedev with the students turned into a nation-wide scandal. Though national and state-related media mostly ignored the event, the debates on the issue in the internet and Russian blogosphere are still on. text och foto elena krivovyaz The faculty of journalism of MSU, Moscow State Lomonosov University, on Mokhovaya Street, 9, is located right in front of the Kremlin. This was one of the reasons, according to the president’s speak-person Natalia Timakova, why the meeting was planned to be held there. Though the students of the faculty were not informed about it in advance, the morning before the meeting, on the 20th, October, everyone in the building could notice that something special was going on: the cleaners were polishing the marble stairs and floors, while the aula was being renovated and furnished by carpets. The military cordons took the entrances under control one hour before the meeting planned – at 3 pm, and started checking visitors documents more thoroughly and didn’t let many of the students and teachers in.
– Yes, I understand, that our president wants to visit the faculty of journalism, but why are we denied to enter the building, even though we have our student cards with us and our clothes is in the wardrobe, - reported on Youtube one of the students who was affected by the entrance restrictions.
Olga, Vera and Katya didn’t work and they were not let inside the faculty by the federal guards, who already blocked the entrances. Though many of the students were not allowed to enter their university, there were many new young people standing in front of the building.
But the main surprise was still ahead. Several journalism students, who got to know by occasion about Medvedev’s visit the night before, decided to attend it and ask the president some questions. -We were aware, that the questions we want to ask, will be, probably, left without any answer, but we felt it necessary at least to raise them, says Olga Kuzmenko, a second-year student.
They turned out to be the members of the youth branch of “the United Russia” state party, brought by the organizers of the visit. ‘Well, we are just for the meeting here, - some of them replied. Medvedev, as many Russian media suggest, was not likely to be aware that he was meeting not the students of the faculty but the young members of his party mainly, called for the event from all over Russia. – One of the security people was more strict and he didn’t let us in though we showed him our credentials, tells Vera Kichanova, four-year student and the
The president is asked only two types of questions; the ones he was asked ten times before and the ones he expects to be asked. The plan of the three girls,
aktuellt
femte statsmakten nummer 06 2010
21
MSU is one of the major Russian state universities. Vera Kichanova is a four-year student at the faculty of journalism here. She is the journalist of Novaya Gazeta, an oppositional newspaper which is known for investigative political articles and its staff journalist Anna Politkovskaya, killed in 2006.
journalist of Novaya Gazeta. – Then, when he left, we tried to slip to the doors again. But he came back after us and said: “No classes for you today and you know why”.
assumed, were also confused and didn’t know what to do with the “arrestants”. After a while they returned the confiscated documents and the phones to the girls and let them go.
Then the three students decided, as they say, to meet the president in front of the faculty with the posters, but they were tied immediately by the guardians and taken first to the police bus and then to the police station. According to what girls say themselves, they spent a couple of hours at the police station. The policemen, as Olga and Vera
The actions of the students were evaluated by the officials as “provocative and aimed to self-PR of the students involved”. The series of consequences also followed. The day after the visit the alumni, the students and the staff of the faculty decided to clean out the faculty as a protest against “that shame”, as many of them claimed. About 1700 of staff
members and students wrote a petition to the administration of the faculty, stating that they are ashamed by the accident and asked for an official apology. The administration, though, assumed that both parties were at fault. natalia timakova made an official statement that “Medvedev will definitely come back to the faculty to answer the questions of the students”. And on the 25th of January he finally did, though this action was unlikely to mitigate the consequences of the scandal happened in October.
22
in english
femte statsmakten nummer 06 2010
The power of the individual dissidence and blogging Bulgaria is still among the lagging EU performers with regards to Freedom of Speech text adelina dankova foto trish woodford The topic of Freedom of Speech in the countries with post-totalitarian regimes has always been sensitive and a part of a large discussion. Bulgaria traced its way to democracy and has been enjoying it for 22 years. As it is expected from an EU and NATO full memberstate, the media pluralism, diversity, law frameworks and regulations, the principles of democracy in Bulgaria are established and the media work independently by definition. But according to the Reporters Without Borders (RWB) 2011 worldwide press freedom index, Bulgaria has been ranked on 80th place with countries like Serbia, Chile, and Paraguay. 1 2011 was marked by the Presidential and the Municipal Elections in Bulgaria. The constant flow of information, blog articles and comments, shared on the social media, state that for the first time the blogosphere in Bulgaria had a significant impact on revealing the vote fraud. Ballots have been recounted in significant number of towns in Bulgaria. Ilia Petrov is a current political analyst and a former Member of Parliament of Republic of Bulgaria (19971 http://en.rsf.org/IMG CLASSEMENT_2012/C_GENERAL_ANG. pdf
Three wise monkeys 2001). He used to be MP from the Union of Democratic Forces (UDF), which was the ruling right-wing party. According to Petrov: - There is an “old phenomenon”, occurring in the country again. The opinion leaders, seeking to express their discontent opinion have become “individual dissidents”. The biggest fear for them would be to censor themselves and to move from dissidence to opportunism.” The strong economic, political and business relationships tend to create preconditions for control and pressure over the media. It seems that the Bulgarians have become more reliant on the analysis in blogs, rather than on the reports in the mainstream media. Alexander Simov is a blogger and a journalist at Duma (”Word”) Daily Newspaper. The newspaper is with a strong left-wing affiliation, reporting on large variety of topics. The issue tends to publish critical reports towards the right-wing government of GERB (Citizens for European Development of
Bulgaria) Simov says that: - The “blogging” as a new phenomenon has flourished after the elections. On the one hand, there is no Freedom of Speech in Bulgaria during election campaigns and the reason is rooted in the Election Code, which makes the parties pay for their media coverage during the campaign. On the other hand, there is a Freedom of Speech, people can freely express their opinion, but at the same time, the Freedom of Expression is extremely limited in the media itself due to economic and political relationships.” Bulgaria is challenged again in order to gain prominence in the club of the 27. These two phenomena of the “blogging” and the “individual dissidents” would, perhaps, trace its way to a higher ranking in next RWB report. What is more important is that the civic society in Bulgaria is getting more and more active. The combination of civic control and political transparency could bring remarkable results.
krönikan
femte statsmakten nummer 06 2010
07 23
”En svunnen tid” Det brukade vara en stund av nästan helig karaktär. En livsnödvändig ritual. Jag fick svår ångest om jag missade den. Morgontimmen med Dagens Nyheter. JV ändrade allt det där.
Förfogande över denna nya insikt skulle den naturliga reaktionen, när DN dagen efter inte anländer vid väntad tidpunkt, vara lättnad. Befrielse. Men den välbekanta ångesten infinner sig likväl. Jag försöker vifta bort. Det måste vara en gammal reflex. För paniken kan väl inte – gud förbjude – bero på att jag börjat tänka som en journalist?
Ellis Burrau
Där jag förut såg en söndagsdel ser jag nu en reklamens förlovade oas (DN:s nya lördagsdel ska
Det handlar såklart inte bara om DN. Tidningen får här utgöra något sorts personligt judasexempel. Ett konkretionshjälpmedel om ni så vill, för att uttrycka min högst abstrakta frustration. Att kvällspressen var dubiös på otaliga punkter anade jag långt innan jag ens hade journalistikstudier i åtanke, långt innan ”juholtare” blev ett vedertaget begrepp, långt innan jag läste McChesneys mediekonglomeratkritik. Och även om jag kan ta min tillflykt till Arena, till ETC (det finns nämligen grader i tidningshelvetet), så kan jag inte jag inte skaka av mig melankolin över den blåögda mediekonsumtionen som blir allt mer avlägsen. Och då har jag bara läst en termin på en grundkurs! I den här takten kommer jag vara suicidal innan forskarnivå.
elisburrau@femtestatsmakten.se
Insikten slog mig när jag vandrade hemåt i kylan efter demonstrationen mot Carl Bildt tidigare i vintras: journalistikvetenskapen har förstört det stora nöjet som jag förut förknippade med tidningsläsning. Krasst uttryckt. Den naivt glupska nyhetskonsumtionen åt vilken jag ägnade en så stor del av mina tonår tillhörde nu en svunnen tid, omöjlig att återvända till. Och vad oskuldsfull den tedde sig! Jag må framställa mig själv som löjligt godtrogen nu, men den nya kännedomen skakade mig rätt så brutalt. För bara något år sedan hade jag inte ägnat en reflekterande tanke över nyhetsprioritering, dramatisering och vinstmaximering. Inte en reflekterande tanke över huruvida Freivalds förtjänade sin häxstämpel eller inte efter tsunamikatastrofen. Vadå ”förtjänade”? Det stod ju i tidningen! Nu klarade jag inte ens av att se en kommentar på nyhetsplats utan att drabbas av panik. Istället för att prata om kungafamiljen med mina vänner så diskuterade jag nu medias bevakning av kungafamiljen. Med ramsor om de oljiga härskarteknikernas mästare fortfarande ringandes i öronen så slog det mig: jag var skadad för livet. Tack vare JMK.
vi inte tala om, den tar reklamvänligt redaktionellt material till nya, obehagligt svindlande höjder). Där jag förut såg en krönika ser jag nu en bylinebild som hungrigt äter sig allt större på bekostnad av antalet ord. Där jag förut såg en ledare ser jag nu Per Schlingmanns breda flin. Där jag förut förfasades över orkaner i USA ser jag nu indiska dödsiffror om vilka det inte rapporteras.
femte statsmakten nummer 06 2010
24
www.femtestatsmakten.se