JTAC

JTAC - En ny gemensam prestationsförmåga byggs upp

Jubileumsårets motto ”Försvaret tillhör alla” känns väsentligare än någonsin. Vi har alla en rätt och en skyldighet att leverera både civil och militär trygghet för vårt lands försvar.

Den här artikeln behandlar Försvarsmaktens förmåga att bekämpa markmål från luften ur flygeldledarens (JTAC) synvinkel, vilket är en relativt ny förmåga i Nylands brigad och inom hela Försvarsmakten. Det är tills vidare ett begränsat antal personer som har kunskap i ärendet, men även i Nylands brigad finns det både kunnande och utbildad personal. Bristfällig kunskap om saken leder till felaktiga uppfattningar, som kan bero på sådant man sett och upplevt i internationella operationer, och som i vissa fall kunde kallas ”torni-huhu”. Syftet med denna artikel är att bland annat öppna upp den mystiska termen ”JTAC”.

Försvarsmaktens nuvarande förmåga att bekämpa markmål med luftfarkoster kan anses ha uppstått då de första markmålsvapnen anskaffades för Flygvapnets räkning. Sådana är: • JDAM d.v.s. Joint Direct Attack Munition - GPS-styrda bomber med kort räckvidd, • JSOW d.v.s. Joint Standoff Weapon - glidbomber med medellång räckvidd samt • JASSM d.v.s. Joint Air to Surface Standoff Missile - luft-till-mark-robotar med lång räckvidd.

Uppbyggandet av luft-till-mark-eldledningsförmågan inleddes i egentlig bemärkelse då Försvarsmaktens flygeldledningsprojekt inleddes som ett led i utvecklingen av specialtruppernas prestationsförmåga. Uppbyggandet av flygeldledningsförmågan utvidgades senare att omfatta även Armén och Marinen.

JTAC (Joint Terminal Attack Controller)

Definitionen av JTAC är enligt JPUB 3.09-3: ”The JTAC is a Service member, who, most often from a forward position, directs the action of combat aircraft engaged in CAS (Close Air Support) and other air operations. The JTAC provides the ground commander recommendations on the use of CAS and its integration with ground maneuver.”

I Finland används vanligen benämningen ”ilmatulenjohtaja”(flygeldledare), istället för JTAC. En benämning som beskriver yrkeskunskapen och uppgiften mera omfattande är benämningen ”yhteisen tulenkäytön johtaja”, på svenska ledare för gemensam bekämpning. Till skillnad från en ”traditionell” eldledare är en JTAC:s bästa plats nödvändigtvis inte i det främsta vaktnästet, utan på en plats där han klarar av att koordinera sin eldenhets (som rör sig med en hastighet av cirka 850 km/h) eld till ett visst objekt. Detta skall även ske integrerat med marktruppens manöver och eldanvändning och i enlighet med de krav som chefen för marktruppen ställer.

I JTAC-utbildning utomlands och tills vidare även i hemlandet läggs huvudvikten på bekämpning av markmål från luften. Ofta är det då fråga om CAS (Close Air Support) på svenska direkt flygunderstöd, där luftfarkosten beskjuter mål i de egna truppernas närhet, vilket kräver att luftelementet samordnas med marktruppernas eld och rörelse. Detta förutsätter förmåga att hantera luftrummet, så att fiendens luftvärn inte kan rikta verkan mot den egna luftfarkosten och så att den egna indirekta elden, det egna luftvärnet eller andra som använder luftrummet inte äventyrar farkostens säkerhet. Naturligtvis måste även marktruppernas säkerhet tas i beaktande under integreringsfasen.

I utbildningen ingår Marinens NSFS (Naval Surface Fire Support) och naturligtvis mark-till-mark-eldledning. I Finland betonas i synnerhet operativ eldledning och ledning av långräckviddig eld, såsom tung raketkastare (RSRAKH) och artilleriets specialammunition.

En JTAC:s verksamhet kan indelas i två delar: samordning av luftelementet med den strid som förs av den trupp som stöds (stödjande av marktruppens chefs beslutsfattande) och målanvisning för luftfarkoster. Den första uppgiften är nästan utan undantag mera krävande.

Internationellt samarbete

Antalet flygeldledare är begränsat, även utomlands, och vid övningar och operationer utomlands möter man utan undantag bekanta ansikten. Utbildningsstandarderna, taktiken, tekniken och proceduren är internationellt sett fullt kompatibla med NATO och USA. I fråga om utbildningen och upprätthållandet av behörigheten är de nordiska länderna de viktigaste samarbetspartnerna.

Även om Finland är en relativt liten och ung aktör när det gäller flygvapnets bekämpning av markmål strävar vi efter att vara mönsterelever och ha ett bra och gott rykte. Och varför inte, vi har ju alla förutsättningar för det. Finlands flygvapen är ett av världens bästa, utbildningsstandarderna för finländska JTAC:s är på hög nivå, den tekniska utvecklingen och ledningssystemet är på god nivå och avancerar starkt. Inom alla ovannämnda delområden finns det skickliga yrkesmän som vill utveckla verksamheten.

Major

Raimo Alatörmä

En JTAC:s verksamhetsmiljö. Finland följer de utbildningskrav som NATO och USA uppställt (ATP3.3.2.2 samt JTAC MOA) och Finlands utbildningsprogram evalueras av bägge parterna vart tredje år. Vid sidan av JTAC pratar man om JFO (Joint Fires Observer). I Finland används termen operatiiivinen tulenjohtaja (OPTJA), på svenska operativ eldledare, som är vidareutbildade eldledare. De utbildas i hemlandet och på kurser utomlands. Operativa eldledare (JFO) har inte rätt att hantera luftrum eller bevilja vapenanvändningstillstånd för en luftfarkost och behöver således inte upprätthålla motsvarande behörighet som en JTAC. Förutom dessa finns fortsättningsvis s.k. traditionella eldledare, eldledningsutbildade reservister, som benämns som ”taktiska eldledare”. Fanbäraren • 3/2020 15