Beväringsbloggen

bevärings BLOGGEN

Ifall man blir vald till sjukvårdsmannakursens ledarutbildning (347 dagar), så åker man till Björneborgs brigad i Säkylä för att gå underofficersskolan. Orsaken till detta är att det inte ordnas medicinalunderofficerskurs i Dragsvik. Det tog ca 2 timmar att köra från Dragsvik till Säkylä. När vi den 28 mars 2020 anlände till Säkylä var nog det första vi alla lade märke till hur stor brigad det egentligen var. Fast vi inte såg många människor just vid det tillfället då vi körde igenom porten så var det nog de enorma byggnaderna och mängden av fordon som var hårresande.

Eftersom sjukvårdsmännen hör till underhållet hörde vi då till 1. Huoltokomppania. På grund av covid-19 bivackerade vi i Camp Mauri. Camp Mauri är mestadels byggt av baracker, och har några vakttorn och järnstängsel runt hela platsen. Egentligen är denna plats gjord för KRIHA (Kriisinhallinta, fredsbevarare) för att förbereda dem för levnadsförhållandena i riktiga uppdrag utomlands.

Livet i Camp Mauri var ändå ganska lugnt. Under veckorna på kasernen fick vi på kvällarna ett tidskrav då vi skulle vara uppställda, färdiga att cykla iväg mot kasernen nästa morgon. Vi fick själv välja tiden då vi vaknade, förutsatt att vi hann bädda sängen och göra resten av våra morgonrutiner. Efter att alla var färdiga i formation tog vi våra cyklar som vi kvitterat ut och cyklade mot kasernen som var ca 3 km från Camp Mauri. Vi satt mestadels på lektioner under kasernveckorna. Vi höll också utbildningar för varann. Lunchen och middagen åts i Rumpalipoika (samma som Dragsviks Creutz).

Efter dagen på kasern cyklade vi tillbaka till Camp Mauri, städade ”körmyn”, alltså baracken vi bodde i. Den var väldigt enkel att städa och eftersom vi var 4 st som bodde i ett så litet utrymme så tog det inte heller länge att städa.

Veckorna i skogen var nog ändå det roligaste. Under dagarna och nätterna hade vi upp till 3 olika vaktturer, oftast närpost, ”potero” och ”kiertopari”. Sista veckorna i skogen hade vi också ”KVP”, alltså kulunvalvontapaikka. Allt som allt var vi 4 veckor i skogen och 4 veckor på kasern under vår tid i Säkylä. Under tiden i Säkylä fick vi många nya vänner, nya erfarenheter och minnen. Fast det var annorlunda att vara i Säkylä var det en rolig upplevelse att få tjänstgöra där. Vi fick inte så många utbildningsdagar på vår linje som vi hoppats på, men tack vare vår kunniga linjechef och annan personal så lyckades de ändå göra dessa dagar till de bästa.

Som pricken på i efter vårt äventyr i Säkylä var det ändå skönt att få komma tillbaka till kära Dragsvik.

Undersergeant

Jasmina Lindroos

”Kunnolla tai uudestaan”. Detta var den första saken pionjärkompaniets enhetschef sade till oss under vår första lektion i reservofficersskolan. Major Kolari är en storvuxen man med en skräckinjagande röst. Han lärde oss snabbt att han verkligen menade allvar med sitt motto, och han såg till att ingen någonsin gick över staketet där det var som lägst. Han hade höga krav, vilket förutsatte hårt arbete. Det kändes som att han aldrig var nöjd med oss, men det motiverade bara oss att försöka bättre varje gång.

När vi anlände till kursen förväntade vi oss att vi skulle utbildas enbart till plutonchefer, men vi upptäckte snabbt att det endast var en liten del av kursen. För att förstå hur en avdelning av en plutons storlek strider är det nödvändigt att även behärska hur kompani- samt bataljonsstrid fungerar. Alla fick öva på att vara plutonchef, och efter det följde alltid en lång timme av respons så att inga misstag kunde sopas under mattan.

Redan från första dagen blev det klart för oss att det förväntades mycket mer av oss än förut. Detta motiverade klassen och alla strävade efter att utvecklas både som ledare och som människor. Under kursen blev utmaningarna progressivt svårare och tyngre. Detta sker i samband med att kunskapen samt den fysiska förmågan inom linjen ökar. Resultatet är en kurs fylld med utmaningar som är varken för lätta eller för svåra, vilket gjorde utbildningen intressant och motiverande.

Dock har covid-19 påverkat även Försvarsmakten. Kursen delades in i två perioder, den första fem veckor och den andra sex, och en två veckors permission separerade dessa perioder. Tillgången till matsalen samt Soldathemmet var begränsad, och till den välkända kursfesten bjöds inga utomstående. Allt detta för att begränsa kontakten med den yttre världen.

De långa perioderna utan permission byggde en otroligt stark gruppanda som man inte hittar på många andra platser i livet. Konstant träning ledde till en märkbar utveckling i både kondition och muskelstyrka. Proven krävde goda studievanor samt förmåga att studera i grupper. Det skapas en omgivning där ingen ger upp. Försvarsmakten har en uppgift och en utbildning till varje beväring. Det är dock upp till individen att ta emot denna kunskap och utbildning. Den kommer inte gratis till någon, alla startar från samma grundnivå. Alla har samma möjligheter att studera och förbereda sig för prov eller övningar.

PionK RUK har antagligen varit den jobbigaste tiden i mitt liv hittills, men jag skulle uppleva det 10 gånger till om jag skulle få chansen.

Aspirant

Oskar Henriksson